Latin Lover #57 LYSSNA! by Latin Lover

#57 2017

INNEHÅLL #57:

CHEFREDAKTÖR

Anton Strömberg, SA14D VICE CHEFREDAKTÖR

Lilly Avelin, MU15A ANSVARIG UTGIVARE

Hanna Ladstedt, SA14D SKRIBENTER

Marie Mattson, HU15B Agnes Kragsterman Lundell, SA15D Adeline Arvidsson, MU15B KORREKTUR

3 Ledare

Essy Klingberg, SA15C

4 Avgående redaktion svarar

ILLUSTRATÖR

Sonia Engström, ES15B

6 Nya redaktion svarar

LAYOUT

8 Sätt handen mot örat av Esther Arndtzén

EKONOMIANSVARIG

10 Hur separatism skapar en trygg zon

latinlover@live.se

Oskar Hannu, MU14A Klara Wallestam, NA15A KONTAKT

FACEBOOK

16 Väntar jag endast på att få tala? av Hannah Green 18 Hur du är en bra allierad av Lilly Avelin 20 Det är min tid nu av Agnes Kragsterman Lundell 21 Hasidic Hipster av Hannah Wikforss-Green 22 Möte med Format av Oskar Hannu 26 Lyssna på oss av Bodil Keisu 28 Kropp och Knopp av Adeline Arvidsson 30 Sommarens ligglistor! 32 Ingvars bokhörna 34 Horoskop Omslag: SONIA ENGSTRÖM

Latin Lover Södra Latin INSTAGRAM

@latin.lover TWITTER

@sodralatinlover SKICKA IN DIN TEXT TILL LATIN LOVER! Latin Lover är elevernas tidning. Därför längtar vi efter att få publicera just din text, dikt eller serie. Ta tillfället i akt att utnyttja den demokratiska plattform du just nu håller i din hand!

LEDARE: enom gymnasieskolans korridorer vandrar intelligenta ungdomar, med skarpa åsikter och tydliga viljor. Vi är ambitiösa, engagerade, ivriga. Vi vill komma framåt och likaså uppåt. Vi vill helt enkelt bli vuxna, och lyckas. Under tre år fostras vi inom gymnasieskolans väggar, och mäter oss mot kunskapskrav och läroplaner i väntan på att få påbörja våra liv, eftersom att det är när vi är vuxna som allt är på riktigt. Men det är en småsint tro att inbilla sig själv, att allt kommer senare. Vi finns nu - inte om fem år. Samhället ser ner på ungdomar, och våra förmågor. Det finns det en tanke om att det som vi ungdomar tycker inte är av vikt. Men livserfarenhet är skitsnack. Vi behöver inte leva livet för att kunna se sanningen. Om några är det vi vars blickar ännu inte blivit rubbade av verkligheten, som har de mest pålitliga åsikterna. Det är vi som har de verkliga tankarna, de sanna svaren. Det är vi som ser sanningen med våra nytänkande insikter. Vi tillhör inte en dåtid, utan finns till i nuet. Det vi ser är inte färgat av historien, hur det såg ut för decennier sedan. Det är nuet. Att vi har ungdom, energi och livsglädje gör oss inte till okunniga huliganer och vandaler. Småbarn må vara småbarn, men småbarn kan ändå tänka skarpt. Vi vet saker, vi tycker saker. Vi har svar. Vi är här och vi måste få bli lyssnade till. Det är en skada för samhället att ungdomar inte får ta större plats. Det finns kunskapsbanker med svar på alla världens

problem som ligger och väntar på att nyttjas hos ungdomar. Så varför, vuxenvärlden? Varför inte nyttja den? I nuet har vi levt i ännu ett läsår, och nu släpps det sjunde numret som Latin Lover 2016/2017 tillsammans med Södra Latins elever publicerar. Ungdomar med starka åsikter, och lika starka röster. Efter det är året kommer nya engagerade Södra latinare få förtroendet att i Latin Lovers namn fortsättningsvis nyttja yttrandefriheten på skolan. Det här numret produceras i ett samarbete mellan det här läsårets redaktion, och det kommandes. Nu förenas två generationer för ett avslut och ett välkomnande. Nu börjar ett nytt år och ett nytt Latin Lover. Det är med yttersta stolthet och tacksamhet som jag presenterar för er läsårets sista nummer. Jag vill tacka alla er som bidragit till våra publikationer, och jag vill tacka er som tagit del av dem. Ni som läser det vi skriver är alla del av en värld där ungdomar får ta plats. Det är inom en skolas väggar som eleverna härskar. Rektorer, lärare och andra vuxna hör till periferin; här står vi i fokus. Jag vill tacka alla som har läst Latin Lover under det här året, därför att ni har gett ungdomar chansen till att göra sina röster hörda. Jag vill tacka er för att ni bidrar till ett demokratiskt samhälle, där fler än äldre tar plats. Latin Lover kommer fortsätta finnas på Södra Latin, och det kommer också ungdomar att göra. Fortsätt därför också att göra era röster hörda! ANTON STRÖMBERG, chefredaktör

AV G Å E N D E R E D A K T IO N E N S VA R A R :

VILKA ÄR DINA SISTA ORD? ANTON:

Tack och hej leverpastej.

SONIA:

*Terminator voice* I’ll be back. SONIA FORTSÄTTER I REDAKTIONEN SOM LAYOUTANSVARIG

MARIE:

Anyway, how is your sex life?

KLARA:

Ni hittar mig på Familjeliv.

AGNES:

Vi ses på andra sidan.

LILLY:

It ain’t over till the fat lady sings. LILLY FORTSÄTTER I REDAKTIONEN SOM CHEFREDAKTÖR

HANNA:

Hallå, någon som vill ut?

ESSY:

DON’T CALL IT A COMEBACK, I’ve been here for years. ESSY FORTSÄTTER I REDAKTIONEN SOM ANSVARIG UTGIVARE

OSKAR:

Vi ses i Nangilima.

ADELINE:

Kom ihåg: allt kan hända i rymden. Zo long, zuckers *mic drop* ADELINE FORTSÄTTER I REDAKTIONEN SOM SKRIBENT

N YA

ARAR

”VAD LYSSNAR DU HELST PÅ?” LYDIA ERICSSON DAHL: ”Fräsandet från stekpannan när mamma gör falafel.”

HANNAH WIKFORSS-GREEN: ”Noam Chomsky med alt-J spelandes vagt i bakgrunden.”

* BODIL KEISU: ”Rektornas tårar.”

HUBERT VIKSTRÖM: ”GW som grymtar och rosslar.”

JOSEFIN AHLÉNIUS: ”Mitt marsvin när hon tuggar på isbergssallad.”

ESTHER ARNDTZÉN: ”Inte Ola Söderholm när han pratar om GAL-TAN-skalan iallafall.”

Tex t: E

STH E

RND TZÉ

änta. Hörde du det där? Kanske sken solen in från de stora fönster som vette ut mot skolgården. Fyra stålstängsel och en grind inhägnade denna plats, inom detta trygga område var vi bra på att skapa våra små otrevligheter. Som lärare kunde kalla det, man vet ju att barnlek aldrig bör tas på allvar och speciellt inte när det är otrevligt. På den mot allas tysta böner tyvärr påträngande verkliga plats var vi små och växande. Minst på skolan, yngst i klassen, herren på täppan hade fortfarande så långt kvar till molnen. Vi där under, under täppan och under vikten av asfalten kände oss mer dragna mot en jordlig mittpunkt än mot himlen. Därför satte vi örat mot jorden och lyssnade efter hjärtslag, jordslag. Under luggar i våra små pulserande kroppar under höstkappor och tumvantar lyssnade vi uppmärksammt. Inga vingar, de

fick inte plats under alla lager. Det var länge sedan nu och skolgården minns i fragment, som ett pussel med bitar som inte passade ihop. Inga vingar, men man ville så gärna. Jag kunde ha slitit upp tröjan med mina bara händer och bett vem som helst känna på mina skulderblad, bara för säkerhets skull. Känn där, precis där. Känner du inte fjädrarnas mjuka? Sätt händerna mot örat snälla, och lyssna med mig efter vingslag. Vi gick i femman och hon älskade att spela teater. Vi fick i uppgift att för klassen hålla ett fördrag om vad vi ville jobba med som vuxna. Hon satte handen för örat, hon sa: Lyssna. Hörde ni det där? Det är ljudet av skådespeleri. Hon sprang fram och tillbaka med snabba steg framför tavlan längst fram i klassrummet. Hon tappade bort sig och fick börja

Illustration: SONI

A ENGSTRÖM

om igen. Allt hon sa kom fram i ostadiga etapper, hon förklarade varför hon älskade teater så mycket. Jag undrade över hur man kunde höra ljudet av något som teater. Hon sa: Hör du inte? Det är ljudet av stegen, orden, dramat. Jag tänkte på de där vingslagen igen, och på hjärtslagen och jordslagen. Jag hade inte känt henne så länge då, kanske ett par veckor på sin höjd. Emma hade ett levande sätt, hon var högljudd på ett vis som jag aldrig kunde vara. Jag slöt ögonen, när hon stod där framför oss. Lyssnade på orden och tystnaden som osmlöt dem, tänkte på hur folk hade en tendens att tystna när Emma pratade. När jag blir stor ska jag bli skådespelerska. När du blir stor, Emma ska du bli skådespelerska och alla ska ropa ditt namn i kör. Emma, Emma, Emma. Jag förstod aldrig hur viktigt

det var att lyssna innan Emma. Jag spenderade år lyssnandes efter vingslag på en skolgård, när jag tappade känseln i händerna önskade jag att jag kunde lägga örat mot hjärtat för att lyssna. Det som slår där inne, det är så viktigt sade du flera gånger. När vi satt där, mitt emot varandra var jag van vid hennes ofokuserade blick. Hon förklarade, att eftersom hon inte kunde se, var det extra viktigt att spetsa öronen när hon skulle stå på scen för att kunna höra när hon hade sin replik eller när hon inövat skulle förlytta sig över scenen. Jag berättade om vingslagen för Emma, bad henne känna på mina skulderblad, bad henne lova mig himlen, bad henne lyssna. Dumheter och påhitt, sade hon. Sen satte hon vant handen där precis under mitt vänstra bröst, över hjärtat. Låt mig hjälpa dig att lyssna på någonting verkligt istället.

Text: HANNAH WIKFORSS-GREEN & MARIE MATTSON Foto: HANNAH WIKFORSS-GREEN

HUR SEPARATISM SKAPAR EN TRYGG ZON

et är fredagen den 12:e maj och ett lugnt surr råder på skolan. Vid varje skåp, hörn, och estetkorridor hör man folk ställa frågan ”hur gick det?” till lättade vänner som just blivit färdiga med nationella. Den sista provspurten är igång, och den är en stressfaktor som ockuperar tankarna hos många på skolan. Men vissa på skolan försöker handskas med en ännu mer komplicerad situation. Vi träffar två representanter från PoC-föreningen (People of Color-föreningen), Nilo Khamani (ordförande för föreningen) och Aida Daghigh (medlem), för en intervju mellan våra nationella prov och deras, en liten lucka i schemat där vi får pusta ut. Dock tar det inte lång tid innan starka känslor väcks. Hur fick du idén till att starta föreningen, Nilo? N: Jag hittade ett instagram-konto som heter @makthavarna i somras och ett separatistiskt forum som heter PoC Stockholm via dem. Det är för icke-vita elever i hela Stockholm och jag tänkte att jag vill göra något sådant på Södra. Hur gick du till väga för att starta föreningen? N: Jag hade ett möte med rektorn och en lärare där vi pratade om rasism på skolan och de frågade om det fanns något jag skulle kunna tänka mig att göra för att förbättra situa-

tionen på skolan. Jag sa att jag hade tänkt starta en separatistisk förening och de sa att det var fritt fram. Vad gör ni på mötena? A: Fikar. Vi har bara haft tre möten där vi sett till att alla får prata ut om vad de upplevt och diskuterar. Vi kör på vad vi kallar för veckans raseri där två-tre stycken berättar om deras upplevelser. Folk brukar ha mycket att säga. Varför är det gynnsamt att föreningen är separatistisk? N: Man mår bättre av att det bara är folk runt omkring som kan förstå en. Problemet som jag upplevt när jag pratar med folk som inte förstår ens rasistiska erfarenheter är att man ofta blir förminskad och får konstiga följdfrågor som ”är du säker på att det var rasistiskt?”

”Vi behöver stå till svars för vårt förtryck varje dag, så varför ska vi inte kunna ha tre timmar varannan vecka då vi inte behöver kämpa emot det?” A: Vi behöver stå till svars för vårt förtryck varje dag, så varför ska vi inte kunna ha tre timmar varan-

nan vecka då vi inte behöver kämpa emot det? Vi vill helt enkelt skapa en trygghetszon för rasifierade där alla kan prata ut med folk som kan relatera. Känner ni att har förbättrat er gymnasietid? Båda: Ja.

”En lärare kallade mig odemokratisk för att jag startade den här föreningen.” N: Det är jättestarkande att kunna prata med folk som vet hur man har det och att man kan föras ihop på det sättet. PoC-föreningen är verkligen givande för de rasifierade på skolan. Rektorerna på skolan drog ner era affischer utan några välgrundade anledningar. Vad tycker ni om det? N: Jag tycker att det hanterades dåligt. Inte bara att de inte har någon bra anledning, utan också att hon ville stämma ett möte med oss men kunde bara prata i fem minuter. A: Ja exakt, hon har tid att säga emot oss och dra ner våra affischer, men hon har inte tid att prata med oss längre än så. N: Vi har inte fått chansen att motivera och prata om vad syftet med

föreningen egentligen är, utan att det har blivit att de har sett en bild av situationen och vi inte fått komma till tals och förklara vad vi gör. A: På mötet vi hade med henne fick vi inte framföra vårt perspektiv, hon avbröt oss hela tiden och hade brist på information. Vi tog upp att Globala och Rytmus har PoC-föreingar, men hon sa bara att det gick emot skolans stadgar att ha en separatistisk förening. När vi försökte få henne att förklara och visa den här regeln kunde hon inte göra det. Hon hade ingen koll på situationen egentligen, utan visste bara att hon var emot oss.

”Syftet är inte att exkludera, utan det är att skapa ett så tryggt rum som möjligt, och för att det ska ske måste vi exkludera.” N: Hennes ursäkt är att hon har dålig hörsel så att hon inte hörde när vi sa att föreningen skulle vara separatistisk på vårt första möte. Vad är er framtidsplan? N: Vi har pratat om att vara en förening under elevkåren utan att vara separatistiska och hoppas på

NILO KHAMANI

AIDA DAGHIGH

att det bara är PoC-personer som kommer. Om vita kommer tar vi nog bort föreningen, eftersom en del kan bli obekväma av att det är vita runt omkring när de ska tala om sina upplevelser av rasism. För de som är sugna på att gå med, hur gör man? N: Innan affischerna revs ner av rektorerna fanns mina kontaktuppgifter på dem. Fast nu kan man inte hitta kontaktuppgifterna någonstans. Men om man är PoC och vill gå med i gruppen, kan man lägga till mig på Facebook (Nilo Khamani).

”Det blir farligt när minoriteter höjer rösten.” Vad får ni för reaktioner från folk om ni berättar om föreningen? A: Jag har inte fått några negativa reaktioner från folk i min ålder, men när jag pratar med vuxna så har de haft negativa inställningar. N: En lärare kallade mig odemokratisk för att jag startade den här föreningen. Det finns andra separatistiska rörelser på skolan, som SLAVS och Djäkne, men folk anser vår förening vara problematisk eftersom den är kontroversiell.

höjer rösten. Vita personer frågar ofta om de får komma och lära sig. Men det är inte det som är syftet. N: Vad det gäller rektorerna så är de nya, och jag tror inte att de förstår hur skolan fungerar. Det är som de vill vara försiktiga med hur de gör saker nu i början. Vi har märkt att Södras rykte är jätteviktigt för dem. Har ni något mer att tillägga? N: Att vi inte ens får existera och att folk ifrågasätter varför vi vill ha ett tryggt utrymme är rasistiskt i sig. Att det har blivit ett sådant stort problem visar att Södra inte kan handskas med det här. Vi har inte heller fått chansen att yttra oss om varför vi vill ha föreningen. Folk antar saker som “de hatar vita”, men det är inte alls det som är poängen med föreningen. Syftet är inte att exkludera, utan det är att skapa ett så tryggt rum som möjligt, och för att det ska ske måste vi exkludera. Om du eller en kompis är intresserad av att delta i föreningen kan man lägga till Nilo Khamani som vän på Facebook.

A: Det blir farligt när minoriteter

VÄNTAR JAG ENDAST PÅ ATT FÅ TALA? Text: HANNAH WIKFORSS-GREEN Illustration: JOSEFIN AHLÉNIUS

ad hör du just nu? Om du befinner dig i min situation så skulle du höra prasslandet av någon som tar ut en After Eight från dess förpackning, tassandet på ett trägolv som tyder på att en hund närmar sig dig, och den dramatiska musiken från den danska tv-serien som din mormor är fastlimmad vid. Vad hände när jag ställde min fråga? Troligtvis aktiverade du dina sinnen. På sätt och vis upphörde därmed hörandet i sig självt. Numera lyssnar du, och din hjärna har tagit sig ur parkeringsläget. Skillnaden mellan att höra och lyssna är den uppmärksamhet vi väljer att fördela. Att höra är lätt. Människor har gjort det i hundratusentals år, och alla som inte fötts med hörselpro-

blem eller lidit av en olycka gör det utan att tänka på det. Vi hör alltid, och det är bra, för det är en överlevnadsinstinkt som är avgörande när man t.ex. skyndar sig över gatan för att hinna med bussen. Men att lyssna– hur svårt kan det vara? Jag har alltid ansett mig själv vara en ganska bra lyssnare. Jag är yngst i familjen och har behövt lyssna på föräldrar och syskon sedan den dag jag började förstå språket. Men jag ville ha en pålitlig källa som kunde bekräfta att jag verkligen var en bra lyssnare. Så mitt nästa steg var såklart att skriva in ’am i a good listener test’ i sökfältet. Det första resultatet som dök upp var Psychology Todays ’Listening Skills Test’. Det hade ordet psykologi i sin titel, så det var pålitligt nog för mig. 100

frågor radades upp framför mig och det tog cirka tio minuter att besvara alla, där bland annat en av frågorna var ”ger du din fulla uppmärksamhet när en person talar?” och svaren var graderade från ’aldrig’ till ’alltid’. Intressant fråga, med tanke på varför jag sökte mig till testet i första hand. Mina resultat visade att jag hade 38% av de 100% som krävdes för att vara en god lyssnare. Det stod att ”tålamod är inte en dygd som du besitter” och att ”det är ofta svårt för dig att sitta still och hålla tyst”. Detta ledde mig till funderingen: lyssnar jag eller väntar jag endast på att få tala? (Vilket ledde mig till ytterligare en skrämmande fundering: håller jag på att bli Carrie Bradshaw?) Jag älskar att prata med folk. Att vara indragen i en intressant konversation är alltid höjdpunkten i min dag, om jag har tur nog att få uppleva en sådan. Det brukar inte spela någon roll vilket ämne det är– så länge det finns två sidor är jag nöjd. Jag blomstrar av debatt och diskussion, speciellt när någon kommer med välformulerade argument som får mig att kämpa för att komma på ett bra svar. Detta har jag alltid tagit som ett tecken på att jag gillar att lyssna. Men är det möjligt att jag endast väntar på att få ta plats? Jag vet ju att mina sinnen riktar sig annorstädes så snart jag får en ny snap från den där killen jag kollat in på sistone, men att jag ändå hoppar in i konversationen så snart jag kommer på något jag vill säga.

Att lyssna är alltså det aktiva valet att rikta sin uppmärksamhet mot något eller någon. Varför har jag så svårt att göra det? Har det att göra med de moderna distraktionerna som vi konstant lever med? Det är svårt att bibehålla en levande konversation om man tar ut sin mobil varje gång den vibrerar. Jag tror att det har att göra med att vi överskattar vår förmåga att göra många saker samtidigt, eller som de säger ’multitaska’. Vi bedrar oss själva när vi tror att vi kan göra många saker samtidigt och bibehålla vår uppmärksamhet på alltihop. Vi är mycket sämre på det än vi tror, och det är bara att inse det. Kan det kanske också ha att göra med den narcissistiska samtid vi lever i? Poängen med sociala medier blir ju ofta att man själv ska synas i rampljuset, och det handlar mer om att komma till tals än att lyssna. Är det därför jag är dålig på att lyssna? Så, vad är skillnaden på att lyssna och höra? Att höra är att ta in ljud, att lyssna är att ta in någons känslor och tankar. Om vi inte lyssnar är det möjligt att vi förstör viktiga relationer och skadar folks känslor. Det är nog svårare än vad vi förstått, men det är något som vi kan om vi anstränger oss lite. För att njuta av något, känna allt som finns att känna i stunden, krävs bara lite mer uppmärksamhet. Och för att ha en intressant konversation och att nå en annan människa gäller endast en sak: LYSSNA!

a r b n e r ä u Hur d

ALLIERAD Text: LILLY AVELIN

Vi föds på denna jord i en kropp, i ett land, i en tid som vi inte har makten att välja. Kön, sexualitet, hudfärg och social klass delas ut som lotter, och tyvärr vinner inte alla samma pris på detta lotteri. Visst är det orättvist och visst kan det kännas hopplöst, men oavsett vilken lott just du dragit så finns det skillnad du kan göra för att hjälpa och stötta marginaliserade och förtryckta grupper. Du kan vara en bra allierad. Att vara en allierad innebär att du stöttar en marginaliserad eller förtryckt grupp utan att tillhöra den. En man kan vara en god allierad genom att stödja feminismen, en vit kan vara en allierad genom att stötta antirasistiska rörelser - du fattar grejen. Det finns ingen regelbok kring hur du gör detta, men här kommer ett par riktlinjer som kan hjälpa dig en bit på vägen: 1. HÅLL KOLL PÅ DINA PRIVILEGIER. Råkar du vara en vit, heterosexuell cis-person, född utan sjukdom, deformitet eller funktionshinder, uppvuxen i en medelklassfamilj i ett rikt, västerländskt, demokratiskt

16 18

samhälle? Då min vän, har du x antal privilegier, alltså förutsättningar, som inte alla har. Alltså finns det problem som du förmodligen aldrig kommer stöta på, just för att du har dessa privilegier. Det är viktigt att vara medveten om dessa för att kunna spräcka sin trygga bubbla och våga ifrågasätta hur du behandlar andra och även själv blir behandlad. 2. VAR TYST OCH LYSSNA. Att vara allierad handlar om att lyssna - eller snarare om att sitta ner, hålla snattran och låta de som vanligtvis inte får ta plats göra sina röster hörda. Jag fattar att det är lockande att låta munnen gå i ett tappert försök i att sprida andras tankar och upplevelser, men då blir det lätt att man tar över på andras bekostnad, missuppfattar saker eller för andras talan på ett kontraproduktivt sätt. Testa att bara vara tyst och lyssna på deras upplevelser, ta till dig det de säger och lär dig att se från deras perspektiv. Om du själv har erfarenhet av att tillhöra en förtryckt grupp kanske du kan försöka tänka hur du själv skulle vilja att någon skulle förhålla

sig till din kamp. Det är inte alltid exakt samma sak, men det finns säkerligen likheter. 3. KNOW YOUR SHIT! Allierade söker kunskap hela tiden. För att kunna förstå hur livet ser ut för de som tillhör den grupp som du är allierad med måste du lära dig om deras historia och om deras kamp. Ta reda på vad du slåss för och varför du slåss för det. Vad du dock inte bör göra är att förvänta dig att denna grupp ska lära dig alla dessa saker. Det är inte deras ansvar. Det är ditt eget ansvar att lyssna på dem när och om de delar sin kunskap eller sitt perspektiv, men förvänta dig inte att de ska förklara sitt förtryck för dig. 4. TA INGA PAUSER. Som en god allierad kan du inte heller ta pauser. Grejen med förtryck är att det är konstant. De som är förtryckta eller marginaliserade i vårt samhälle har inte möjligheten att luta sig tillbaka i fåtöljen, öppna en bärs och pilla sig i naveln när de är trötta på att kämpa för sina rättigheter. De kan inte “låta någon annan ta den fighten”, så varför ska du? Om du verkligen vill agera solidariskt kan du inte dra dig tillbaka i ditt privilegium som en sköldpadda i sitt skal när du inte orkar engagera dig. 5. DET ÄR INTE DU SOM BESTÄMMER. Vi själva kan inte bestämma att vi är allierade - vi måste visa det i hand-

lingar. Det är den här klassiska idén om att det inte bara handlar om vad du säger, utan vad du gör. Det kan innefatta allt från att gå på demonstrationer till att säga ifrån ifall du hör något kränkande i klassrummet. Aktivt agerande skapar förtroende. Att vara i solidaritet är någonting vi alla kan och bör sträva efter, men i slutändan är det upp till dem som vi försöker alliera oss med huruvida de litar på en nog att kalla en allierad. Det som är viktigt att poängtera är att det aldrig kan vara en statussak att vara allierad. Det är inte en medalj du kan bära på ditt bröst, ingenting du kan visa upp, ingenting du kommer få applåder för, för det handlar inte om dig. Det här är inte din kamp, men det betyder inte att du inte kan slåss för den och stötta de som behöver stöttas. Du är inte heller felfri, så ibland kommer det gå snett. Någon gång kommer du trampa någon på tårna, någon gång kommer du säga eller göra “fel”, och det är okej. När vi begår misstag måste vi förstå vart vi klantade oss, be om ursäkt och försöka vårt bästa för att inte göra om det igen. Att vara allierad handlar inte om att vända in och ut på sig själv för att vara en slags perfekt Supersolidarisksilversosse. Det handlar om att försöka sitt bästa för att uppmuntra och bidra till förändring, förändring som gör det bättre för alla, oavsett vilken lott du dragit.

MIN TID BÖRJAR NU Jag vill att du ska lyssna att du ska se mig i ögonen se men inte röra Jag vill att du ska låta mig prata stå tyst stå stilla låta mig ta plats Jag vill att du ska backa backa bakåt ställa dig åt sidan flytta på dig släppa fram mig

Jag vill att du ska sluta titta bort sluta hålla för öronen sluta blunda sluta prata jag vill att du ska börja lyssna på mig för det jag säger är också viktigt Jag vill att du ska låta mig vara låta mig stå på egna ben det är min tur att prata det är din tur att lyssna

Illustration: HANNAH WIKFORSS-GREEN

U NN HA R A SK Te xt :O Text & foto: OSKAR HANNU

österna från åtta helt olika sångare ekade i Eric Ericsson-hallen och i mina hörselgångar. Det var på Kulturnatten för några veckor sedan. Den vokala improvisationsgruppen Format uppträdde i den numera avsakrifierade kyrkan på Skeppsholmen. Med fingertoppskänsla för både dynamik och harmonik improviserade de över Storm Dunders dikt ”Föreställ dig att du är en stjärna”. Rösterna från åtta helt olika sångare förvandlade dikten till musik: ”Föreställ dig att du är ett moln / Byggd på vatten och kristaller / du stänger in dig / i dig själv / flyter över världen / vågar inte komma ner / Du vet att du av värmen skulle smälta / inget kan hålla dig kall / förutom höjden / Det måste vara så ensamt.” Gåshuden stod rakt upp på mina armar och mina ögon fylldes med tårar. Format är en nystartad vokalimprovisationsgrupp. Medlemmarna, som alla går sånglinjen på Södra, improviserar både över dikter och ord och genom att gestalta abstrakta känslor med sina röster. Improvisationsgruppen har funnits sedan januari men har redan varit del av många projekt. Tidigare i år var gruppen en del av performancekonstnären Marina Abramovićs omtalade verk The Cleaner, som bestod av en utställning på Moderna Muséet och ett performance i Eric Ericsson-hallen. Alla som besökte performancet var tvungna

att ta av sig skorna och lämna ifrån sig sina mobiltelefoner. Abramović, som innehar en viss rockstjärnestatus i kulturvärlden, ville inte att något skulle komma emellan besökarna och verket. Performancet blev en enorm publiksuccé och efter det fick Format fler och fler spelningar. Hur kom det sig att ni blev en del av konstprojektet? – Det var Katarina Henryson från The Real Group som sammankallade alla körer till The Cleaner. Hon pratade med mig med och frågade om jag kunde få ihop folk från Södra, säger Vilma Ogenblad. Lisa Holmgren fyller i: – Så frågade du åtta personer och då bildade vi gruppen Format! Känner ni att det är svårare att få respekt som sångare jämfört med andra instrumentalister? Lisa säger snabbt ja först, men Vilma tvekar: – Alltså, jag vet faktiskt inte… – Det är lite till och från, säger Lisa. Jag tyckte man kände av det mer i ettan och tvåan. Vilma fortsätter: – Men sedan lär man sig att stå på sig, liksom. Kan man bara sin grej så är det lugnt. Har ni fått några andra gig senaste tiden? – Ja! utbrister Lisa. Projektchefen från Erik Erikssons körförsamling, han var med under Marina Abramovićs produktion och såg oss. Han hörde av sig till oss och frågade

Paula Wegmann

Vilma Ogenblad

Josefin Söderqvist

Ash Ymén

om vi kunde vara med på Kulturnatten. – Och var ju på World Children Prize-utdelningen, fortsätter Vilma. – Precis, på Gripsholms slott. De försöker minnas hur de har fått gigen men kommer fram till de bara rullat in från lite olika håll. – Sedan har vi ju Konstfack på torsdag! kommer Vilma på. – Juste, säger Lisa. Det är en tjej som har ett examensarbete och som behövde en vokalgrupp. Så då ska vi ställa upp där och vara med på några vernissager.

Jag sitter i bibliotekskorridoren i skolan och pratar med Storm Dunder om konserten på Kulturnatten. Hur kändes det att få framföra dina egna dikter tillsammans med Format? Hen blir tyst och tänker igenom sitt svar väldigt noga. – Det går inte sätta ord på... Det var sjukt och det var frigörande samtidigt som det var jobbigt. Hur länge har du skrivit dikter? – Första gången som jag kommer ihåg var i trean-fyran. Jag kommer ihåg att jag skrev små obehagliga lappar som jag gömde

Storm Dunder

Lisa Holmgren

Julia Fischler

Majken Hansén

i kojan i min trädgården mellan plankorna i taket. Sedan hittade mina föräldrar dem och blev väldigt oroliga. Hen brister ut i skratt. – Det blev en stor grej. Storm är fucked typ, haha!

”Ungefär hälften av medlemmarna kommer ju gå ut gymnasiet nu så det kommer bli annorlunda.”

Jag sitter i caffiz och pratar med Ash Ymén.

– Ungefär hälften av medlemmarna kommer ju gå ut gymnasiet nu så det kommer bli annorlunda. Men vi har kommit fram till att vi vill fortsätta trots det. Jag pratade med Lisa och hon tyckte det var skönt att några går kvar så att vi fortfarande har tillgång till replokaler. Vi har förmodligen även några gig under sommaren.

Ö P P E T B R E V T I L L R E K TO R E R N A :

Snälla lyssna på oss. Text: BODIL KEISU

MAN SKULLE KUNNA tänka sig att en

rektors främsta uppgift är att vara mån om eleverna på skolan och göra den så bra som möjligt. Så är det inte på Södra Latin. Här framstår det som att er främsta uppgift är att måna om skolans goda rykte, att hålla intagningspoängen höga och trycka ner all kritik som finns under ytan. Jag tycker i grund och botten att Södra på många sätt är en bra skola och jag rekommenderar den till niondeklassare som funderar att söka hit, men det är inte konstigt att en skola har utvecklingsområden och inte på alla sätt lever upp till högsta

standard. Precis som människor är ingen skola perfekt. Det som gör en skola bra är snarare hur den väljer att handskas med sina problem och hur den jobbar med att utveckla den till det bästa för sina elever. Om jag jämför med till exempel Globala gymnasiet där rektorernas dörr alltid står öppen för någon att kika in och prata lite, där varje arbetsmoment utvärderas för att utvecklas till det bättre på ett nästan överdrivet sätt och där schemalagda samtal mellan rektor, lärare och elever sker frekvent framstår Södra som ett skämt. Ni rektorer syns inte och många i min klass

vet inte vad ni heter eller hur ni ser ut. På er order revs visselpipa-affischerna ner i höstas och ingenting händer någonsin oavsett hur många som tar upp och vill diskutera olika problem med er. När visselpipa-affischerna i höstas togs ner var det för mig det slutgiltiga beviset för mig att Ni Inte Vill Förbättra Skolan. Ni vill bara skapa en illusion av en perfekt skolmiljö där alla är nöjda för att behålla skolans goda rykte, status och intagningspoäng. Det går före oss. Ni rektorer på skolan är alla nyligen tillsatta och det måste man ha för-

Precis som människor är ingen skola perfekt. Det som gör en skola bra är snarare hur den väljer att handskas med sina problem och hur den jobbar med att utveckla den till det bästa för sina elever.

Ni vill bara skapa en illusion av en perfekt skolmiljö där alla är nöjda för att behålla skolans goda rykte, status och intagningspoäng. Det går före oss. ståelse för men det förklarar ju inte att ni ser konstruktiv kritik som ett hot snarare en något positivt. Att få det serverat till sig av elevkåren på ett silverfat via visselpipan borde ju ligga i ert intresse. Ni borde ju vilja veta vad vi elever tänker och tycker för att ni vill att vi ska trivas och vara nöjda. Och om vi inte gör det borde ni vilja ha ett enkelt sätt att nås av det för att kunna ta tag i de problem som finns för vår skull. Att det är så här är min upplevelse och inte en sanning men jag ber ändå till er att ta åt sig av det här, föra en bättre och mer konstruktiv dialog med oss och ta till sig av vad vi säger för att utveckla skolan till det bättre för oss. Vi måste få bli lyssnade på. Vänliga hälsningar, BODIL KEISU Fotnot: Ett möte har hållits med rektorerna angående innehållet i denna text.

KROPP & KNOPP Text: ADELINE ARVIDSSON

Kära Södra Latinare, det är sommar, sommar och sol, Mälaren, vinden och doft av cigarettrök. SKAM, säsong fyra, diskuteras lika flitigt som restuppgiften i naturkunskap och folk vallfärdar till Dovas som råttor vallfärdar till kvarglömda mattallrikar. Betygshets och solning på lunchrasten är lika vanliga fenomen som svett under svarta polotröjor från Weekday och parkhäng inpå småtimmarna. Hörrni, det är juni! Sommaren är tiden för att prova nya saker. Kanske en ny sexparner? Kanske hinna ragga på den där blonda humtrean innan hon går ut? Kanske ha sex till musik?

När det kommer till musik och sex finns det två sorters människor. Den ena tycker, eller tror, att sex och musik bör skiljas åt - musiken ska göras med kropparna. Den andra tycker, eller tror, att musik och sex gifter sig bra. Sort två, listorna på nästkommande uppslag är till er. Hett tips om man vill ha sex till annan musik: ta ett live-album. Vem vill inte, med jämna mellanrum, ha uppmuntran i form av jubel och applåder?

RAGGNINGSREPLIKER SOM FUNKAR PÅ SÖDRA: ”Är det du som är wlan.stockholm? Jag känner en viss connection…” ”Swensson. Ingvar Swensson.” ”Du har röd ögonskugga och jag har svarta platåskor, let’s make a cliché tonight” ”Inte för att skryta, men det är faktiskt jag som är Edward Blom” ”Najjs cigg, får man smaka på ägaren?” (Avsedd för naturare:) ”Kan du lösa en ekvation åt mig? x = ditt nummer” INSKICKAT: Jag går i trean och crushar på en sam-etta. Vi har inga gemensamma vänner och inga naturliga mötesplatser. Vad ska jag göra? - Make contact! Dina dagar innan du går ut från Södra är räknade, så det gäller att ta alla chanser du kan. Det

enklaste sättet är att vara rak och ärlig, sträck ut en hand i korridoren och säg ”vi borde hälsa”, starta en konversation och vips så är det socialt accepterat att följa varandra på instagram. Sen är det bara att skicka iväg ett DM med en inbjudan till en fika and you’ve got a date. Vad smakar äppeljuice utan äpple? - Bruh *mind blown* Varför känns inte de knottriga kondomerna från RFSU (Näkken) i fittan? - Knottrorna på Näkken är väldigt små och få personer har så stark känsel i underlivet. Det går att få tag på kondomer med större knottror, men då får man vända sig till mer ”utmanande” kondomföretag eller sexbutiker. På exempelvis kondomkungen.se kan man beställa diverse olika kondomer i olika kombinationer. Det finns både knottriga, räfflade, värmande och kylande om man vill tänka utanför kondom-boxen.

FUCK FACTS • Klitoris fortsätter 9 cm under huden • Grisar kan ha orgasm i 30 minuter • 65 000 par runtom i världen har sex när du läser detta • När en gräshoppa ejakulerar förlorar den en tredjedel av sin kroppsmassa • Hittills dokumenterat har fyra påvar dött under sex

KROPP OCH KROPP PRESENTERAR:

SPOTIFYLÃ&#x201E;NK

Sommarens ligglistor

ROM PLA ANT “GA YLIST ICLY R “LIG Y AN : “NOI EBELL G R I BO HTS O ELS” DÉSI OUS Q I” – – R LOV PW N” – F PERF ” – VI UEER K V U HO E” – S R BTT A TW ME G E LA F NE T V M, YBE INC “I P IGS, “ ENIUS ÊTE, AR ENT REF I WA , ”– FAT , “I LO ER YOU NNA HER VE Y R JOH OU, NM IST Y

Latin Lover har i detta nummer temat Lyssna! och Anders Carlbergs bok Hitlers lojala musiker som analyserar hur musiken användes som ett politiskt vapen i Tyskland mellan 1933-45 handlar verkligen om lyssnandets konst. Det aktiva lyssnandet är ju själva förutsättningen för musik. Det gäller både för den som skapar musiken och för publiken men Carlbergs bok handlar ändå först och främst om något annat än att lyssna till musik. Den handlar om att individens val att lyssna till eller försöka ignorera maktens och tyranniets locktoner och förmågan eller oförmågan att lyssna till det egna samvetet. Nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 innebar en kulturrevolution inom den tyska musikvärlden. Musik av judiska kompositörer som Mendelsohn fick naturligtvis inte spelas men nästan all modern konstmusik förbjöds även den såsom varande degenererad. Inga verk av Ravel, Debussy eller Tjajkovskij kunde framföras under kriget eftersom dessa kompositörer var födda i länder fientligt inställda till Tyskland.

I mitten på trettiotalet hade i princip alla musiker med judisk börd uteslutits från musiklivet. Några valde att emigrera andra stannade kvar, flera av de som stannade kvar deporterades sedan under kriget för att dö i getton eller koncentrationsläger. Många tyska musiker drog nytta av utvecklingen och nazisterna var mycket frikostiga när det gällde att både satsa pengar på det tyska musiklivet i sin helhet men även på att höja framstående musikers löner rejält och när judiska kollegor förlorade sina arbeten öppnades givetvis nya karriärvägarför de musiker som hade rätt rasbakgrund. Vi får i boken följa många gripande och ibland även provocerande människoöden. För några som dirigenten Herbert von Karajan gav den nazistiska kultursatsningen en möjlighet till en raketkarriär, först inom det tyska musiklivet och sedan efter kriget till ett internationellt kändisskap av olympiska proportioner. Andra som den judiska sopranen Henrietta Gottlieb avskedades från Deutsche opera vid nazisterna maktövertagande 1933. Under kriget deporterades hon till Gettot i Lodz och dog där av umbäranden 1942. Några viktiga tyska musikprofiler som kompositören Richard Strauss och dirigenten Wilhelm Fürtwängler försökte först ifrågasätta den nya ordning-

en men i slutänden så tvingades de eller övertygades att arbeta för Hitler och nazismen. Det fanns även de som valde att lyssna på samvetets röst och som gick emot makten. Den norska sopranen Kristin Flagstad avbröt 1940 sin fantastiske operakarriär i USA och åkte hem till Norge där hon övertalade sin man att gå ur det norska nazistpartiet och sedan protesterade mot naziockupationen av Norge genom att vägra uppträda offentligt tills landet blev fritt igen 1945. Efter kriget sopades det som hänt under mattan. På samma sätt som musikerna hade lyssnat till direktiven från nazisterna så lyssnade de nu på sina nya demokratiskt valda överhets krav och önskemål. Mahler, Tjajkovskij och tolvtonsmusik stod åter på programmet redan ett par månader efter att Tyskland kapitulerat 1945. En bra illustration till hur nazisternas bruk av musiken suddats ut i det allmänna medvetandet efter kriget är det faktum att dagens EU hymn som är en del av Beethovens nionde symfoni var ett mycket ofta spelat stycke i Nazityskland och faktiskt kom att förknippas mycket starkt med nazismen under kriget! De flesta musiker som samarbetat öppet med nazisterna kunde redan några år efter kriget återuppta sina karriärer och när de sedan skrev sina memoarer på femtio och sextiotalet så utelämnade de gärna det faktum att tidigare kollegor som de spelat in skivor med eller suttit bredvid i orkesterdiket mördats i getton eller koncentrations-

läger för att de var judar. Det är först nu när i princip alla inblandade är döda som sanningen om medlöparna, revoltörerna och offren kan berättas. För min del så är den viktigaste behållningen av ”Hitlers lojala musiker” beskrivningen av hur Tyskland som före 1933 var en demokrati med ett öppet och fritt musikliv präglat av experimentlusta och internationalism under loppet av bara några år förvandlades till en stillastående kulturell dypöl där nästan all modern musik var förbjuden och där bisarra antiintellektuella idéer präglade av rasism, obildning och fördomar mot allt nytt eller obekant härskade oinskränkta. Det är lätt att ta friheten och toleransen i ett demokratiskt samhälle för självklar men Anders Carlberg visar i sin bok att en vändning kan komma oerhört snabbt och att då väldigt många är beredda att vända kappan efter vinden och frivilligt inordna sig i ett system som bara några år tidigare hade verkat groteskt. En annan lärdom av Carlbergs bok är att den som försöker kompromissa med ondskan nästan alltid i slutändan blir ondskans verktyg men att även i de mörkaste tider så finns det faktiskt människor som följer sitt samvete och gör det rätta. Onekligen en läxa för oss moderna människor som just nu lever i en värld präglad av extrem populism, demokratiförakt och fake news.

D E T TA N U M M E R S H O R O S KO P : VÄDUREN • 21/3–19/4 Det är dags för dig att blåsa ut ljusen, skruva ner musiken, och titta upp. Det är något som väntar på dig, det är bara du som bestämmer vem eller vad. En utomjording på en lila planet väntar på dig, vågar du leta efter den?

OXEN • 20/4–20/5 Tystnaden kan vara så tyst ibland. Saknaden av ord kan betyda flera saker. Det kan vara det som följer stelt kallprat med en person som man delar en IV kurs med, eller så kan det vara något helt annat. Kanske till och med något du kommer hitta nöje i? Det är dags för dig att ta reda på vad tystnaden betyder för dig. TVILLINGARNA • 21/5–20/6 Du är dålig på att vara bra, och bra på att vara dålig denna månad. Men äsch! Vem bryr sig om det när sommarlovet snart är här? Glöm bara inte bort att äta dina grönsaker! KRÄFTAN • 21/6–22/7 Paniken börjar infinna sig i dig… Du vet inte riktigt när det hände, den kanske kröp sig in genom ditt fönster på natten när du sov? Kom ihåg att bara hålla huvudet kallt ifall du glömmer bort en skoluppgift, den kommer ändå inte spela roll om en månad. Take it easy. LEJONET • 23/7–22/8 Det är lätt att vara för hård mot sig själv ibland, du om någon kommer veta om detta denna månad. Men det finns ingen återställningsknapp, inget nytt operativsystem, ingen ny uppdatering att ladda ned. Det finns bara en du, och det räcker gott och väl. JUNGFRUN • 23/8–22/9 Du måste se upp så att du inte bränner dig denna månad, och då pratar jag inte av den nya sommarsolen. Lyssna på Ray Bradbury och kom ihåg att människan är första kusin med Fenixen, detta är bara början för dig!

VÅGEN • 23/9–22/10 Pling, plong, ding, pling, pling, plong. Så låter ditt soundtrack denna månad. Mobilen går på högvarv, kanske lite mer än vanligt till och med. Underskatta inte kärleken du kommer få genom sociala medier!

SKORPIONEN 23/10–21/11 Att prata är silver, men att lyssna är guld. Det är något du vet sen länge… men tänk om du är trött på det? Så skit i det! Man behöver inte vara duktig precis HELA tiden, så se sur ut om du vill, rapa efter maten, men glöm inte bort att ställa undan disken…du riskerar att bli uthängd på instagram.

SKYTTEN • 22/11–21/12 Din hjärna kommer behöva lite extra kärlek denna månad. Det är dags att uppskatta den där fräcka klumpen som hjälpt dig bearbeta och memorera alla de där tråkiga begreppen till kursproven. Du och klumpen är grymma!

STENBOCKEN • 22/12–19/1 Du kommer att bete dig lite kontroversiell denna månad. Din omgivning kommer dock njuta lite av det i hemlighet. Det är dags att utnyttja ditt nyvunna kändisskap.

VATTUMANNEN • 20/1–18/2 Denna månad ska du lyssna lite extra på Karin Boyes kloka ord: ”Så bort, all min feghet! Jag hör min framtid till. Jag tar mig rätt att växa nu som rotens krafter vill”.

FISKARNA • 19/2–20/3 Förbered dig på en kolugn tid framöver. Det har slutat regna över dig, och nu börjar solen äntligen titta fram, så passa på! Glid in i skolan med din pyjamas, ät dyr glass till lunch, eller bara ta sommarlov 3 veckor för tidigt.