#79 SYND by Latin Lover

#79 Anna Hellers, chefredaktör Lea Laux, vice chefredaktör Adina Edfelt, sekreterare Gabriel Yngve, ekonomiansvarig Clara Cronhielm, skribent Jack Rossander, skribent Maja Nuhic, skribent Fabian Penje, pr-ansvarig Johanna Fröde, astrologiansvarig

Elvin Odelholm, layoutillustratör

v Omlsag a

Elvin Od

elholm

Leia Birgersson, illustratör

Julia Lobosco, layoutansvarig

INNEHÅLL • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

3 Ledare Anna Hellers  4 Redaktionsfrågan  6 Hur mycket syndar du? Jack Rossander och Adina Edfelt  9 HÖGMOD Clara Cronhielm   11 GIRIGHET Maja Nuhic  13 AVUND Johanna Fröde  15 LUST Adina Edfelt  17 FROSSERI Jack Rossander  19 VREDE Anna Hellers  21 LÄTTJA Lea Laux  22 Kontaktannonser  24 Biktbåset Leia Birgersson   26 Blott en bitter blatte Blattarna  27 Davcos klagomur Liam David Leino Cohen  28 Ett gammalt jag Lykke Eder-Ekman  29 Oh Dante, I’m but a fool Lovisa Peterson  30 Fuck Latin Södra Anonym  32 Kommentar från Latin Lover Anna Hellers  34 Kommentar från SLSB och Svetlana Eriksson  35 Insändare Eldernar Ancalime och Anonym  36 Kropp och Knopp Adina Edfelt  37 Sex and the Södra Clara Cronhielm  38 Ingvars bokhörna Ingvar Swensson  40 Horoskop Johanna Fröde   42 Astrologi 101 Johanna Fröde   44 Inne/Ute-lista Clara Cronhielm  45 Korsord Jack Rossander  46 Spellistan Leia Birgersson och Johanna Fröde

Gud som haver barnen kär Första gången jag biktade mig var jag 7 år gammal. Jag berättade exakt tre synder för prästen, och när jag och pappa gick över Norrmalmstorg på väg till tunnelbanan efteråt ville jag dela med mig. Han sa, välmenande men bestämt, att ”Anna, jag vill inte höra. Dina synder stannar mellan dig och Gud”. Det var inte några dödssynder jag biktade, den gången. När man är 7 år har man inte hunnit med att tvivla på Guds existens, skada en annan människa eller förstått hur man kan skada sig själv. Synden kommer med kunskapen, och kunskapen med åldern. Inom den katolska kyrkan brukar man prata om att människan är “Guds barn”, vilket delvis syftar på att Gud är Fadern och att vi är hans barn, men också på den föredragna inställningen till Gud; den enkla och den icke ifrågasättande. Barnatro. Om fyra dagar är jag inte längre ett barn. Den 17 november slutar jag vara 17. Dancing Queen, young and sweet; dead. I det här numret av Latin Lover har sju redaktionsmedlemmar skrivit varsin text utifrån en av de sju dödssynderna: högmod, girighet, avund, lust, frosseri, vrede och lättja. Utan bikten hamnar den som begått en dödssynd direkt i helvetet efter döden, enligt katolsk teologi. Uppradade skulle dödssynderna lika gärna kunna vara en beskrivning av min tonår. När jag var 7 år gammal och min familj åkte in till kyrkan på söndagarna brukade jag stirra på tonårstjejer som tuggade tuggummi och pratade för högt i sina mobiler och tänka att jag aldrig skulle bli som dem. Tio år senare och här sitter jag, lyssnandes på så hög musik att det läcker ut ur mina hörlurar, och märker knappt pensionären som vill ha min sittplats. Till mitt yngre jag skulle jag vilja säga att “det är inte som det ser ut” och att hon har mycket att se fram emot. För sedan jag fick veta att tiden mellan att man föds fram tills att man är 18 upplevs lika lång som resten av ens liv, i princip är halva ens liv, har jag varit paralyserad

av livslust; men nu när artonårsdagen närmar sig inser jag att jag levt ett helt och fulländat liv när jag tänker tillbaka på dunkla barndomsminnen och hur lång tid det har gått sedan dess och hur mycket jag lärt mig och varit med om. Jag skulle (helst) kunna dö nu! Det var längesen jag identifierade mig med att vara ett barn, så jag har själv svårt att förstå min rädsla inför min födelsedag. Mina vänner har hatat mig i över ett halvår för att jag skapat stress vid insmuggling till barer, eller, när det inte gått, för att jag tvingat dem till att sitta i parker med mig och dricka vin direkt ur flaskan. Egentligen borde jag vara glad, om inte annat för deras skull. Ändå blir jag kall när jag tänker på att barnkonventionen snart inte innefattar mig, att jag snart förväntas ta körkort, att det snart är min medborgerliga plikt att veta vad jag ska rösta på i kommande val, och att någon snart får gifta sig med mig om den skulle vilja. “When you grow up, your heart dies” som Allison säger i The Breakfast Club. Tänk om jag inte lyckas vara sann mot mig själv när jag blir vuxen? Tänk om jag pluggar fel ämne på universitetet, tänk om jag gifter mig med fel person, tänk om jag ger upp mina ideal, tänk om jag inte klarar uppkörningen… tänk om mitt liv inte blir som jag tänkt mig? Om jag dör nu hinner jag inte göra misstag som leder till den eviga dödens straff, eller hamna i det ändliga livets lidande och tristess. Jag hinner inte bli olycklig. Samtidigt är jag fortfarande tonåring på artonårsdagen. Det finns fortfarande tid för att gå fel väg, och sedan vända om. Synda och be om nåd. Förlåta och bli förlåten. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går. Den Gud älskar, lyckan får. Med sekulariserade ord: Allt kommer att bli bra. Det tror jag på. Anna Hellers, chefredaktör

yo Elvin, la

illustra t

, layoutar e

ör

li a Ju

elvin Maj a,

r sk nt

a, ar l C

i be

Melania Trump skribent

Gabriel, han blir mobbad på mötena

, ia

st illu ratör

katter med pälsallergi

Jac k,

Södras kulturkillar. r sk

i be nt

Josie

Le a, v

, sekret e

Oskulder <3

, ian b a

PR- a n s

Johanna ,a

Den som inte har någon kompis…

gi a n s v a olo r

SLAVS

Gabriel,

o m i a ns va

freda

g ri

a in

, che

mig

re ra

Min farfar.

a nn

ör

fr e d a che kt e ör ic ,

Hummare på “distansveckorna” >:(

Porträtt av Leia Birgersson 5

Hur mycket syndar du?

Södra Latins alldeles egna rice purity test! Kryssa för rutorna som står före synderna du begått, och se hur mycket av en syndare du är :)

Jack Rossander och Adina Edfelt

Har du trängt dig i matkön? Har du gått uppåt i endast ned-trappan och vice versa? Har du haft sexuella fantasier om en lärare? Har du legat i skolan? Har du legat på knulltoan? Har du skrivit av någons svar på ett prov? Har du begått grövre fusk på ett prov? Har du onanerat i skolan? Har du varit full i skolan? Har du varit hög i skolan? Har du förvarat alkohol/droger i ditt skåp? Har du snattat/inte betalat i Caffiz? Har du medvetet “råkat visa” betyg för andra för att skryta? Har du klottrat i skolan? Har du ritat med askan från din fimp på den orangea väggen i rökis? Har du sprungit genom Bruno-gallerian med en tänd cigg? Har du rökt så en lärare ser? Har du haft kontakt med rektor/lärare/EHT pga dåligt beteende eller mobbing? Har du färgat håret på skoltoan? Har du skitit i att göra din del i ett grupparbete för att du förlitat dig på att andra gjort det? Har du skällt ut en lärare? Har du pratat under klasskamraters presentationer? Har du ljugit om sexuella erfarenheter för att verka cool? Har du hånglat runt på fest utan hänsyn till corona? Har du skrutit om att du går på Södra Latin? 6

Räkna alla ikryssade rutor. Ta 25 minus antalet du fick och se resultaten.

1-5 Brutus

Resultat:

ndsson la r E

ra ng

Ren som en blomma, skygg som en hind, vad du är oskyldig, Cecilia Lind. Du syndar så lite att din oskyldighet istället blir till tråkighet och jag är ledsen att behöva säga det men du är lite av en tönt. Kom igen, slappna av lite! Självklart ska man följa regler men när det kommer till den nivån att man inte får göra det minsta fel blir beteendet snarare osunt. Både du och din omgivning skulle må bra om du vågade loosen up lite grann, för ditt hariga beteende är just lite för harigt för att det C e bara ska kunna ses som gulligt.

21 - 2

Look at you, you’re Sandra Dee, lousy with virginity. I grund och botten är du oskyldig, oskuldsfull och något av det värsta du vet är att råka i konflikt. Men sedan du började på Södra har du vågat utforska vad du är kapabel till och tänja på gränserna lite, jag menar se bara hur du ser ut i slutet av filmen. Spännande! Eftersom du sällan gjort något liknande känns dina “synder” bara kul och uppfriskande, även om de är små, och trots att du ibland bryter mot reglerna är du egentligen samma gamla oskuldsfulla du som bara vill testa något nytt. Men det är okej, för vem älskar inte Sandy?

Sandy 16-20

Du är lika blåögt oskuldsfull men mellanmjölkigt medelmåttig som Manfred Erlandsson. Och tyvärr lika ute. Du skulle inte begå några kriminella handlingar och ingen skulle kunna kalla dig riktigt syndig - men du försöker passa in så gott det går. Du smygröker och hånglar runt på fester i corona-tider för du kämpar trots allt för att ingen ska råka ta dig för en tönt. I högstadiet var du B-barnet som när du började gymnasiet fick en kris, färgade håret grönt och fick nudes läckta. Idag är du fortfarande lika mellanmjölkig men har en riktigt vild sida bara grupptryck är inblandat.

Likt Bellatrix har du några perversioner, som att onanera på offentlig plats eller njuta av att skada. Trots att du på utsidan verkar mycket värre än Brutus och ofta skulle beskrivas som en utstuderad galen jävel helt utan gränser så är du trots allt inte så farlig som folk tror. Visst, du må gilla uppmärksamheten som gränsöverskridande beteende ger dig men när ingen tittar är du lydig som ett lamm. Du har en frontallob och du använder den. Innerst inne är du faktiskt riktigt härlig och inte så galen som du kan verka. Ibland kanske du borde visa människor den sidan också.

llat 6-10 Be

5 Man 11-1 fr ed

Et tu, Brute? Du må inte vara en förrädare som sticker knivar i ryggen på dina vänner som Brutus var. Men, du förtjänar att bli tuggad av satans munnar likt Judas och Brutus enligt Dantes Inferno, för du syndar på daglig basis. Du kan bara inte hjälpa det, du är en riktig syndare. Att skolan skulle vara en plats där man iallafall försöker följa regler och vara duktig tycker du är lika mycket bullshit som att man inte skulle få svära i kyrkan. Varför skulle Gud bry sig om jag säger fuck i hans hus, tänker du medan du knullar på skoltoan och klottrar på väggen samtidigt. Ingen vet om det är ett bekräftelsebehov du försöker fylla eller om du bara inte bryr dig. Men tagga ner lite, du är inte så cool som du tror.

in d

et är ett fenomen få undgått att killars högmod inte alltid är en direkt representation av verkligheten. Speciellt i en miljö som vår, där stora personligheter främjas. Jag vet att feminism och diskussioner kring kulturer på skolan är så ute, men jag stör mig så mycket på detta att jag inte kan vara duktig och tyst vara duktig och tyst. Som Olivia Erik skrev i vårt förra nummer är ju PK helt ute. Det man skulle kunna tänka sig är att vi tog med oss vissa saker ur det som vi nu kanske ser på som en härva av fasader, fabricerade åsikter och svåra ord. Att vi tog med oss att inte backa våldtäktsmän, inte acceptera smygsexism, inte skratta åt killar vars hela humor utgår från ballen, lite grundläggande feministiska principer bara. Men nej. Varför skulle vi göra det? Sakta men säkert har en boys will be boyskultur smugit sig på oss och är nu ett faktum. Återigen har gungbrädan, som ett tag var så nära balans, ockuperats av en gäng grabbar som fått den att smälla i marken. Likt en grupp manipulativa narcissister har de fått varje sak i våra liv att handla om sig själva. Igen. Att läsa Stolthet och fördom är inte längre en skrattretande bild av förlegade ideal, utan en mer och mer skräckinjagande representation av våra liv. Det finns ett gäng snubb på denna skola som gynnats av detta klimat och nu anses vara prime beef. De är mer åtråvärda än någonsin. Mycket på grund av sitt ostoppbara högmod som övertygat oss om deras förträfflighet. Men grejen är att luftslott inte är riktiga slott! Det är bara fejk. De är inte så snygga, smarta eller ens roliga som deras image förkunnar. Jag trodde trainspotting-idealet dog med tumblr, men tydligen inte. Idealet är en man som inte skulle klara sig tre dagar under jägar- samlartiden. Gross. Skaffa standarder. Och ni killar, skaffa en representativ självbild. Ett påstående vi kan enas under är att södra verkar producera kulturlivsaktiva personer

som handels producerar kolatorskar. Kulturmän är ju samtidigt inte alltid de mysigaste killarna, det har de senaste åren förkunnat. Jag går riktigt runt och myser varje dag i skolan med vetskapen om att jag går runt bland blivande, och även redan nuvarande, kulturmän. Men, vart ligger vårt kollektiva konsekvenstänk kring att tillåta dessa beteenden. För det är ingens enskilda ansvar att lära killar att bete sig som folk bör. Däremot är det allas vårt ansvar att inte tillåta och främja klimat som i sin tur tillåter eller främjar tystnadskultur, oproportionerligt fokus på killars sexliv och ren sexism. När jag sitter och skriver detta tittar jag upp på min vägg tapetserad av planscher på mina feminista ikoner, Spice Girls. De ger mig en välbehövlig insikt. Vi behöver kanske ännu en gång samma feministiska revolution som de gav världen under sin glanstid. Vi kanske behöver inse, liksom dem, att feminism inte alltid behöver vara krångliga ord och uteslutande förhållningssätt, för förr eller senare tröttnar man på det. Vi kanske bara behöver girl power: att tjejer får ta plats, att killar inte ska diktera våra liv eller offentliga rum, att killar kan vara kul men vänner kommer alltid först och att ditt egenvärde inte dikteras av den manliga blicken. Girl Power. Till er killar som läser detta, speciellt ni som har någon slags plattform, snälla, vi vill inte höra mer om er kuk och sannolikt fabricerade sexhistorier. Bara sluta, och bidra med något som man faktiskt vill skratta åt. Och till oss alla, kan vi tillsammans försöka odla ett klimat som inte är så killcentrerat. Otroligt att det måste upprepas, men försöka bryta tystnadskulturer, inte låta småsexism passera och bara ännu en gång påminna oss om att inget varar för evigt, det måste upprätthållas. För boys will be boys så länge vi låter dem. Clara Cronhielm, skribent (Ursäkta heteronormativitet)

lickan vill bikta sig. Sin tunga har hon redan svalt. Hennes kinder fylls av grodor när hon öppnar munnen för att tala, så hon försöker spotta ut dem i sin hand. En för en, fyller de upp hennes armar tills lemmarnas hud färgas av en sjuklig grön nyans. Nojan i kroppen blockerar hennes syn, för vid hennes sida finns det en damm där grodorna får plats. Men plats finns även i tår, sulor och vader. Där kan hon trycka upp det obehagliga, utan att någonsin vända blicken. Hon stoppar upp sig själv som ett överfyllt gosedjur, även hon är rädd att tyget kommer spricka. Men rädslan hindrar inte hennes händer från att arbeta. Upp med grodan, öppna stygnen. Tryck och tryck tills knäskålarna brister, tills låren är fyllda till kanten.

Då kan benen hoppa av sig själva. Är det inte oturligt? Att när hon tappar kontrollen, dras hon till dammen ändå. Med maniska skutt hoppar hon in i det blöta, en pöl fylld med yngel där hon släpar sina ben. Där fortsätter hennes fingrar ivrigt. Nu fyller de upp hennes strupe, hon får skavsår av fingrarna som petar i halsen och hennes mage sväller upp så hennes lungor trycks ihop. Nu kan hon inte sluta gråta eftersom alla ser på. Hon är äcklig, äcklig och alla vet om det. De fäster en lapp på hennes kropp, med endast en blick. Kallar henne girig, kallar henne patetisk. Så det är den enda sanningen hon känner till.

Men det finns ingen annan vid dammen. Flickans ensamma röst är det enda som ekar i hennes huvud, och människorna är endast bilder i speglar som samlats runt hennes kropp. Hon vill tala igen, men den här gången kommer inte grodor ut när hon öppnar munnen. Det hörs bara kvack från botten av hennes mage. Därför andas hon tyngre än vad hon gjorde förut. Hon undrar om grodorna kommer lämna hennes ben om hon springer i timmar, eller om hon kan dra ut dem ur halsen med armen i strupen. Men grodorna blir trötta, de kräver att hon dricker hela dammen. Kommer det räcka? En hel damm fyller upp hennes ådror, men ihålig förblir hon tills hon drunknar i vattnet som sipprar ur porerna. Nu gråter hon igen för hon ser en syndare, en padda som tar och tar utan ånger eller skam. Är det sant? I spegelbilderna finns bara monster kvar, drivna av impulser. De skrattar och skriker och hon vill ner i dammen. Ta slut på allt det obehagliga. Blinda sig i det mörka vattnet. Men hon vill inte se jorden under fötterna av rädsla för att hon kommer behålla den för sig själv. Gräva hålet så djupt att hon aldrig kommer tillbaks till ytan. På detta vis tror flickan alltså på spegelbilderna, de har övertygat henne så hon är fäst vid deras blick. Hon vill öppna munnen, hon vill skrika; DET ÄR INTE JAG. Men hur ska en stackars flicka med vatten i lungorna berätta att hon har grodor i benen? Maja Nuhic, skribent

örsta gången människan syndade var i Edens Lustgård. Straffet för syndafallet blev att förflyttas från den lustfyllda tillvaron Eva och Adam hittills tillhört. Mannen straffades med bördan av arbetet och kvinnan med smärta vid barnafödsel samt att bli mannens egendom. Denna första synd är symbolisk även om man inte tar Bibelns ord för sanna. Kvinnan lever i lustgården, frestas av ormen att mumsa på äpplet och straffas till tusentals år av samhälleligt förtryck för sina lustkänslor. Enligt Wikipedia är lust en stark längtan efter något som ger kroppslig eller intellektuell njutning. Genom historien har kvinnan berövats både kroppslig och intellektuell njutning när hon inte haft rätt till utbildning och tvingats sitta på horpallen i kyrkan om hon legat innan äktenskapet. Kvinnlig sexualitet kan tyckas ständigt problematiserad. Orsaken? Det faktum att hon bär barnet. Redan när människor började äga saker, under tiden för de första jordbrukarna, ledde ägandet till könsskillnader eftersom mannens styrka när han vaktade säden (obs vete) gav honom en viktigare position i konkurrensen som bildats. När rikedom växte och titlar skapades blev arvet allt viktigare. Hemska tanke att råka ge sitt hårt förvärvade arv till någon annan snubbes barn, tänkte man, och kvinnan behövde kontrolleras så att hon inte avlade ungar med andra. Många sjuka metoder har använts genom åren för att bekräfta kvinnans oskuld vid intåget till äktenskapet och för att se till att hon höll sig trogen maken, som att kolla efter blod efter bröllopsnatten. Vetskapen om de hemska konsekvenser som sex kunde leda till begränsade kvinnan på ett annat sätt än mannen. Blir man gravid kan det inte döljas och konsekvenser som att bli tvingad till giftermål, utsättas för fysiska straff och att bli socialt utstött genom markörer som speciella huvudbonader för ogifta mödrar var tuffa för kvinnorna i 1700-talets svenska bondesamhälle. På det sättet är kvinnan alltid medveten om de potentiella konsekvenserna av hennes lust, konsekvenser som är allt från sociala sanktioner till döden. I dagens Sverige behöver ingen sitta på horpallen men en oönskad graviditet får ändå konsekvenser. För att inte tala om att horstämpeln

fortfarande är existerande. En tonårskille som gör någon gravid kan sticka men den gravida måste välja mellan att förändra sitt liv eller gå igenom en potentiellt jobbig abort. Preventivmedel har bidragit med massiva framsteg för kvinnors möjlighet att ta sig fram i samhället, kunna bejaka sin lust och välja sina liv. För kvinnorättsfrågor har preventivmedlen varit essentiella. Samtidigt, när man ser på det med 2020-talets ögon känns det som en miss att preventivmedlen, vars syfte är att låta kvinnor utforska sin lust utan oönskade konsekvenser, de facto ofta resulterar i minskad lust. Minskad sexlust är en av de vanligaste effekterna av p-piller. Dessutom är ansvaret, och med det de många biverkningarna, alltid kvinnans. Det är en synd i sig. En man skulle kunna impregnera flera kvinnor om dagen under ett års tid medan en kvinna bara kan gå igenom en hel graviditet på ett år. Som det stod i något instagraminlägg; om man har ett skjutvapen som kan skada massor med människor tvingar man dem inte att bära skyddsväst, man säkrar vapnet. Så varför finns inte preventivmedel för män? Forskning om hur det skulle kunna genomföras har funnits i över 20 år men anledningen till att det inte finns exempelvis p-piller för män på marknaden är att efterfrågan bedöms vara minimal. “Kvinnor fick leda kampen för att få preventivmedel åt sig själva, ska de verkligen behöva leda kampen åt männen också?” skriver Josefine Lindén i en debattartikel från Göteborgs-Posten. Kvinnor har kämpat i århundraden för att få frihet att välja sina liv och leva ut sin lust. Nu när vi äntligen får det hotas den av andra faktorer, som preventivmedel som dödar sexlusten, gör en deprimerad eller genererar återkommande urinvägsinfektioner och svamp. För många tycks det alltid vara något som inte fungerar. Vart finns då lusten? Var det i själva verket den vi blev berövade på i Edens Lustgård? Hur ska vi få tillbaka den om inte preventivmedlen förbättras eller vi alla blir lesbiska eller enkom onanister?

Adina Edfelt, sekretare

uvudpersonen är mitt i den mest spännande konflikten, nära att komma på lösningen till allt och rädda världen. Jag slukar orden ett efter ett. Fylld av iver inför att få läsa nästa. På avstånd hör jag Dig trots att jag inte vill, inte orkar. Nej, jag fortsätter med näsan i boken och vänder sida. Men det är försent. Du och Din svans kommer gåendes för trappan. Allting går i slowmotion, hela världen stannar upp och jorden slutar att snurra. Det är som att alla drar efter andan när Du kommer för man vet redan innan att du kommer ta allt syre själv. Mitt hjärta bultar lika hårt som en plåtdörr i en storm och jag vet inte om det är för att jag hatar Dig för att Du är Du eller för att jag hatar mig själv för att jag inte är Du. Egentligen skulle man kunna tro att Du svävade fram på små, fluffiga rosa moln eller att Du hade personer som bokstavligen kunde lägga sig på marken för Din skull. Men jag vet att det inte är så för Du la upp på Instagram igår om Dina skor. Dina nya, glänsande, högklackade boots, och Dina hundratusenmiljarders följare älskade dem. Jag kollar ner på mina skor som har hål vid ena stortån och sulor som håller på att trilla av. Du pratar om något, ingen bryr sig riktigt om vad, vem, om det inte är dem själva, eller varför. Alla är lika fängslande av Din förtrollande charm ändå. Inom mig är det becksvart mörker. Ditt leende är vitt, rakt och perfekt. Ditt perfekta, platta blonda hår. Mina händer dras upp mot mitt sträva fågelbo till hår och försöker platta ner det så mycket som möjligt, men förgäves såklart. Din porslinshy som strålar och skiner i solen. Du ser nästan ut som en docka. En gång sa du att du tvättade ditt ansikte med äppeldoftande handtvål och då gick jag, mina

finnar och min receptbelagda aknekräm in på toan och grät hela lunchrasten. Mörkret inom mig blir till en skärseld. Alla skrattar entonigt men Ditt skratt är äkta. Ni går förbi och Du ler varmt men inte genuint åt mig. Som att jag är någon som du har träffat flera gånger men inte kommer ihåg namnet på. Du har glömt bort att vi var bästisar. Bästa, bästa vänner. Det var ju i och för sig längesen. Men ändå. En gång tog jag upp det, då skrattade Du hårt och kallade mig knäpp. Du kallade mig knäpp. Kanske var vår vänskap bara min inbillning. En dröm. En önskan. Tårarna bränner nästan när jag tänker på det. Men sen brinner det av skärselden istället. Hur kan du ha privilegiet att glömma vår vänskap. Att gömma vår vänskap. Jag önskar att jag kunde gömma mig själv. Sjunka långt ner under jorden och förmultna. Låta maskarna äta upp mig. Jag önskar att jag var Du. Jag önskar det så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Fast jag kokar av ilska. Varför skulle jag vilja vara du. Varför skulle jag vilja vara en patetisk översittare som … har det lenaste håret på jorden, som nog aldrig stått i spegeln och börjat grina av sin spegelbild, som aldrig har tvivlat på sina kompisar, som aldrig behövt plugga till ett prov, som alltid blir kysst av killarna på discon. Du är borta nu men Din aura ligger kvar som en tjock dimma. Fan vad jag önskar att jag var Du. Jag släcker skärselden med små salta tårar som landar på sidorna i min bok. Du är huvudpersonen i den mest spännande konflikten, nära att komma på lösningen till allt och rädda världen. Och jag slukas av ett svart hål. Johanna Fröde, astrologiansvarig

ag har väl alltid tyckt om mat. Alltid haft ett bra förhållande till mat och alltid sett fram emot nästa måltid. Som liten var jag kräsen och åt långsamt, men jag fick ändå i mej allt. Jag åt vad jag ville när jag kände för det och gjorde det med nöje. När jag gick i åttan bestämde jag mej för att bli vegetarian. Jag tyckte ändå inte jättemycket om kött och DET ÄR FAKTISKT INTE MILJÖVÄNLIGT ATT ÄTA KÖTT, och hela den biten – och det gick faktiskt bra. Min syster var även hon vegetarian och mina föräldrar gick med på att äta vegetariskt till middagarna, så länge de fick äta vad de ville på lunchen. Jag åt mej fortfarande mätt precis som vanligt och saknade inte det animaliska över huvud taget eftersom det alltid fanns ett bra vegetariskt alternativ i skolan och på andra platser jag var. Det dröjde inte länge förrän jag helt slutade tänka på att jag faktiskt var vegetarian, att äta kött var bara något som jag inte gjorde. Men i våras när man inte var i skolan satt jag ute i sommarstugan i Skärgården i månader i streck och insåg att jag behövde en kick från något nytt och spännande för att inte gå och dränka mej i Mysingen. Det var då som jag för första gången på tre år lät mej uppslukas av köttets lustar. Jag ville bara prova. Jag åt därför lasagne som min mamma hade gjort som stod på bordet och såg helt oemotståndlig ut, och efter det var det helt enkelt ingen hejd på mej. Plötsligt hade jag blivit en gourmand, och det där med lagom var som bortblåst. Jag hade ju redan börjat så varför skulle jag sluta då? Dessutom hade jag varit så duktig i tre hela år och lite ska man väl ha för det. Det jag vände mej till först var korvarnas värld. Det var inte mycket förberedelser, bara

lägga dem på stekpannan, sedan i brödet, på med ketchup och rostad lök så hade man en hel och god måltid. Jag åt alla möjliga korvar. Stockholmare, lammkabanoss, lindqvistare, ibland även chorizo om jag kände för det. Sedan när jag blivit lite mer varm i kläderna fortsatte jag in på allt vad köttfärsen hade att erbjuda; köttbullar, köttfärssås, pannbiff. Det var även ungefär i detta stadium som jag åt en älghamburgare gjord på älg som min pappas kompis hade skjutit och det är fortfarande typ det godaste jag har ätit. Sedan började det slinka ner en och annan kycklingfilé och jag började även med att äta skinka på mackorna till frukost. Det var svårt för mej att se det dåliga i mina nya matvanor eftersom jag insåg att jag faktiskt visst saknat köttet – eller framför allt tröttnat på alla torra äckliga vegobiffar som man annars måste äta till frukost, lunch och middag – och eftersom jag möttes av uppmuntran från min familj och vänner. När jag berättade för min mormor kom hon över med en flaska vin och så åt vi en festmåltid tillsammans för att fira att jag ”slutat med de där dumheterna”. När skolan började nu efter sommaren fick jag för första gången äta kött på Södra Latin, och det är en trevlig upplevelse kan jag bara säga. Kön är ju alltid mycket kortare dit och man kan alltid slinka förbi den långa kön till kaninmaten in till den riktiga maten. Trots att jag själv hade varit en av dem bara några månader tidigare började jag titta på de i vego-kön med något som bara kunde liknas med förakt. Det var när jag började skolan som jag insåg att hela jag var förändrad, att äta kött är bara något som jag gör. Jack Rossander, skribent

ör ett och ett halvt år sedan skrev jag en text i #70 FRI om att socialism som begrepp och ideologi blivit “synonymt med antirasism, feminism och klimataktivism, snarare än en ekonomisk teori” inför EU-valet 2019. Då gick jag i ettan och var besviken på att vi marscherade till klimatstrejk på Mynttorget istället för att åka till Göteborgskravallerna och bränna bilar – jag ville att de runtomkring mig skulle vara lite roligare; lite mer radikala. Det senaste halvåret har pendeln svängt. Det är inne att vilja krossa kapitalismen, hata sig själv för sin klasstillhörighet istället för sin hudfärg och vägra ta en Uber pga “dåliga arbetsvillkor”. Identitetspolitik är ute och ingen är gladare än jag! I korrelation med klasskamp har romantisering av Sovjetunionen också blivit en grej. Innan insändaren (sida 30-31) tyckte jag inte att det var ett allvarligt problem. Jag har genuint blivit ledsen när jag sett hammaren och skäran klottrad på en bänk, men jag kan separera mina egna associationer från andras, och jag har fått förklarat för mig att användandet av sovjetiska symboler absolut inte behöver betyda att man stöttar socialistiska diktaturer, utan snarare är ett tecken på att man är ”cool” och ”edgy” som ”vågar” vara så ”kontroversiell”. To each their own känner jag; det kanske t.o.m är hälsosamt för er överansträngt medvetna personer att ignorera lite koncentrationsläger i Sibirien. Skoja. Jag har inga problem med skämt. Men jag trodde att vi åtminstone var överens om att kontroversiella skämt inte är särskilt roliga om de egentligen inte är skämt...? Det bästa med den socialistiska vågen på vår skola är SLSB - Södra Latins Socialistiska Bokklubb. Ett klockrent initiativ som jag verkligen uppskattar. För ett tag sedan var jag med på ett möte där vi diskuterade boken Lyckliga i alla sina dagar: Om pengars och människors värde av Nina Björk. I boken står det bland annat att Disney är ansvariga för att dagens individer drömmer

om självförverkligande, att vi gemensamt i samhället borde bestämma vilka arbetsuppgifter som är meningsfulla och ska utföras, och bokens huvudbudskap: att vi måste våga drömma utopiskt. You’re doing amazing sweetie men vad menas (mer konkret) undrade jag, så jag frågade mötesdeltagarna om hur de tänkte sig att den socialistiska utopin skulle utformas, och följdfrågan ”hur ska man göra för att undvika att det blir som i Sovjetunionen?”. Det blev orimligt laddad stämning. Jag fick höra att “dagens socialister inte ska behöva stå till svars för Sovjetunionen”, och kort därpå började en person hylla en annan socialistisk diktatur helt oprovocerat. Jag och en klasskompis, som under diskussionen blivit stämplade som “högerfalangen” i rummet, var de enda som ifrågasatte att personen gjorde det – resten var tysta. Jag fick intrycket av att ni (socialister) tycker att det är jobbigt att ”högern” konstant tar upp socialistiska diktaturer för att det förstör för argumentationen och att ni tycker att det är irriterande att Vänsterpartiet ses som ett ytterkantsparti bara för att de har kopplingar till Svensk-Kubanska föreningen. Hahaha skärp er och sluta gör demokrati och diktatur till en höger– vänster-fråga? Jag tog inte upp Sovjetunionen på mötet för att jag tror att socialister drömmer om att införa Gulag, utan just för att jag antar att ni inte vill göra det. Det är riktigt illa att ni, istället för att ha idéer om hur socialismen kan implementeras på ett demokratiskt sätt, misslyckas med att ta avstånd från socialistiska diktaturer, och speciellt när ni samtidigt använder sovjetsymboler- och estetik “som en rolig grej”. Ni borde sluta romantisera, relativisera eller hylla diktaturer, och säga ifrån när någon annan gör det. För er egen värdighets skull (FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kanske inte räcker som motivering). Som det står klottrat på en av våra skoltoaletter: Diktatur är diktatur även om den är röd. Anna Hellers, chefredaktör

cedia (medeltidslatin för ”lättja”) – härstammar från grekiskans ἀκηδία, akedia. Beskriver ett tillstånd av djup leda, tanklig trötthet och likgiltighet, närmast apati. Jag är en typisk sammare. Jag röker, klär mig svart, ler sällan, undviker att hälsa på folk jag halvkänner och har på många plan hybris över att jag just går samhällsvetenskapliga linjen. Det som dock drastiskt skiljer mig från mina klasskompisar är faktumet att jag älskar språk, och – framförallt – att jag har ett väldigt litet intresse av att diskutera politik och filosofi på min lunchrast. Om jag ska vara helt ärlig hade jag innan trean aldrig riktigt fattat varför vi sammare alltid blir anklagade för att vara pretentiösa – vi sitter ju faktiskt inte och ”läser Kafka medan vi dricker rödvin”, även om det (pinsamt nog) låter lite mysigt. Men så, för några veckor sedan, fick jag en jobbig insikt om att vi nog är mycket värre än så. Jag och mina vänner hade religion på distans i Caffiz, och medan de svävade iväg i en diskussion om det indiska kastsystemet nämnde min lärare i förbifarten att ordet ”religion” på hindi löst kan översättas till ”regler” – vilket gjorde att jag resten av distanslektionen tyst för mig själv satt och reflekterade över vad etymologin av det ordet kunde säga om hinduismen. Efter lektionens slut blev jag sedan irriterad över att debatten kring kastsystemet – som för övrigt inte relaterade till lektionens innehåll – fortsattes hela vägen till, i och tillbaka från rökis. Varpå jag samma kväll hamnade i en identitetskris, som fortfarande inte lagt sig. Jag går ju SAM, så varför har jag blivit ointresserad av de

diskussioner som konstant förs omkring mig – främst de på rasterna? Kanske har jag insett att lingvistik, för mig, är det mest intressanta verktyget att kunna förstå samhället och världen med, och att mitt stora misstag i livet var att våren 2018 placera HUM som andrahandsval. Eller så har jag äntligen tröttnat på prettokulturen vi SAM-elever upprätthåller genom att ständigt föra (meningslösa) diskussioner, och att det nu tar sig i uttryck av att inte vilja delta i dem alls. Missförstå mig rätt, jag valde samhällsvetenskapliga linjen för att jag tycker om SAM-ämnen – och jag tycker om att lyssna på, och delta i, diverse diskussioner om alla möjliga slags ämnen. Men att dessa diskussioner ska börja beslagta min rast, tiden då jag ska få röka min cigg och slippa tänka, är nästan lite olagligt. Diskuterar vi inte Immanuel Kant nog på lektionstid? Eller är det jag som har blivit galen? Nu är det för sent för mig att byta linje, och i all ärlighet trivs jag bra med min klass och mina vänner – oavsett hur bitter jag än låter över deras pretentiösa brister. Men, kära sammare: snälla lämna mig ifred. Jag har ingen lust att diskutera livets mening klockan 9 på morgonen. Och nej, jag är inte dum bara för att jag väljer att inte säga något. Jag är bara trött, obrydd och ointresserad. Jag är lättja; acedia, personifierad. Och varför ska det inte också få vara okej på denna jävla skola? Som man säger på ryska: не всегда молчание означает, что нечего сказать. Lea Laux, vice chefredaktör

KONTAKTANNONSER Här är de kontaktannonser vi fått in till Latin Lover den senaste månaden! Om du skulle vara sugen på att svara på någon av dem, hör av dig till oss och ange numret som står i slutet av den kontaktannons du gillade. Vi kommer då medla mellan dig och den som skrev den. Lycka till med kärleken! Fortsätt gärna att skicka in kontaktannonser till oss!

Aspiring cottage core lesbian söker meningen med livet Efter att allt för länge lekt the manic pixie dream girl till alla medelmåttiga män i mitt liv är det dags för förändring. Jag är en tjej på 17 år, som blev blockad från tinder och sen dess spenderar all min tid med att romantisera wlw relationer på tiktok. Annars gillar jag poesi, onödiga vintagefynd, svampmackor och poledance. Söker en kvinna som pratar alldeles för mycket och inte har något emot att bli kidnappad på äventyr. Eller bara, vem som helst. Ge mig spänning, överraska mig. Jag har en grej för estetare och folk med konstiga namn. 66001 Söker kille till ironiskt bröllop. Jag är en tjej på 18 med en idé jag aldrig tycks bli av med, jag vill verkligen gifta mig. Ironiskt. Tror jag. Jag vill bland annat för komisk effekt kunna referera dramatiskt till min make och så småningom min ex-make. Endast killar med humor och en ironisk ådra godtas, jag vill inte hela livet behöva se skräck, ångest, ånger och förvirring i din blick på våra bröllopsfoton. Du behöver inte nödvändigtvis vara skitsnygg men du behöver kunna se bra ut på bild, fula avvisas. Du behöver också vara bekväm med att jag klär dig under och kring bröllopet, artistisk frihet till moi. Jag tänker mig en vigsel i Maria Magdalena? Om vi klickar bra är jag öppen för fortsatt relation men det är inget måste. Är gärna bara vänner. Även bögar uppskattas stort! 66002

En ovanlig tjej söker en vanlig bromance och kanske något mer ;) Jag är en tjej på 16 år som älskar allt. Speciellt så älskar jag serier och är nu på tredje säsongen av Peaky Blinders. Om du spoilar så försvinner du spårlöst. Jag älskar att åka moppe och har en vit Viarelli Retro som jag älskar mer än livet och om du rör min moppe så försvinner du spårlöst. Jag söker någon som inte är tråkig, tjej eller kille, om du inte är tråkig så har du allt jag söker hos en kompis/annat. Om du vet hur man trimmar moppar så är det ett plus. 66003 Brunett med avsmak för livet och smak för lustfyllda äventyr söker verkligen vad som helst. Tröttnar snabbt och ofta men kommer aldrig sluta dagdrömma om den perfekta relationen, är det man skulle beskriva som en manic pixie dream girl om man gick i sjuan och romantiserade rastlöshet och otillfredsställelse. Söker uppmärksamhet från det manliga könet och kan nöja mig med en cigg på Medis, en kopp te sent på kvällen när dina föräldrar bara råkar vara borta eller en fulländad relation som jag utan tvekan tröttnar på efter fyra månader och överväger därefter att dumpa dej i två månader och blir kall och osympatisk tills du gör slut. Är skitsnygg, trevlig, extrovert och till viss del 100% självupptagen. En bättre brud är svår att hitta. Var nu inte blyg! 66004

Jag söker kärleken!

Bonde söker fru

Är intresserad av snygga tjejer som är födda minst 2003. Själv är jag otroligt intelligent, kreativ och typ ickebinär med high quality grym cool stil. Vill gärna ha: någon som kan sporra mitt intellekt. Into: soft soft BDSM och att DANSA!!!!!!!!! Obs: jag är en INTJ-personlighet som älskar BTS (Jimin <3)

En inte så värst gammal karl från Skånes slätter söker nu en mö att dela -den annars enformiga- tillvaron med. Tycker du om att ta risker och leva med andan i halsen är jag nog inte den rätta för dig. Mina intressen är patiens, bingokvällar och att putsa bestick. Framfusig vill jag inte uppfattas som, därav finner jag det svårt att ta skrivandet till nästa nivå, som att mötas på tu man hand. Jag har aldrig varit särskilt stilig och har heller inte mycket erfarenhet av möar, men förändra det genom att skriva till mig. Adjö, unga mö.

66005 Skickar in en kontaktannons å min bästa kompis vägnar;

Från: 68 årig herre

Detta är mitt sista och bästa försök till att få min kära väninna att glömma det spöke till kille som hon olyckligt nog varit förälskad i under de senaste två gymnasieåren. Hon är en över genomsnittet begåvad Spanien-fetischist med hjärtat aningen för långt åt vänster för att inte helt kunna utesluta potentiellt samröre med ANTIFA. När hon inte smyglyssnar på Harry Styles under Ebba Grön-täckmantel ägnas ett antal halvtimmar per dag åt att antingen spåra flygplansmodeller från Arlanda eller ingående återge den senaste Ekot-sändningen. Om du också är en stridsflygplansfantast förklädd i Humanakläder är du o t r o l i g t välkommen att svara på denna annons. Kram!

66008

66006

66009

Fru söker bonde Tjej i första ring, och när vi ändå snackar ring så får du gärna lägga ringen på nått kreativt ställe när du friar, typ kinderägg? Aja, jag är snygg, cool, bäst, charmig och otroligt ödmjuk. Fett allmänbildad är jag också och enligt Mensa så kvalificerar jag ju mig för ett medlemskap... Skrattar åt mina skämt, fast vem gör inte? Du får gärna va lite små-ful och om du käkar ketchup till nått annat än hamburgare och korv, nej tack. Kom hem till mig nån gång vetja så kan vi laga mat o lyssna på Robert Broberg. 66007

Min kompis har varit singel länge nu, och även om hon kanske inte är megasugen på att dejta massa förtjänar hon uppmärksamhet!! Hon är söt, snygg, cool :p och kan sticka typ västar och grejer till dig (!!) hur coolt? Hon har på sista tiden dreglat mycket över snygga tjejer på tiktok så om du är snygg tjej (som gör tiktoks kanske till och med? ;)) snälla skriv in! Det går bra med killar också i guess för hon är ju bi <3 Plus i kanten om du gillar PH oironiskt, tycker det är mysigt att visa känslor och älskar att plocka svamp och typ strosa runt i skogen och blir lycklig av det, extra stort plus i kanten om du ser Robyn som den vackraste störstaste queenen någonsin. Du lär inte ångra dig om du skriver för hon är världsfinast och skulle behöva bli dyrkad lite ;)

Cool tjej söker pv! Söker dig som söker mig. Jag är ett 18-årigt, mellanlångt och blont självutnämnt geni. Är enligt min chef smart, pålitlig och söt. Enligt mig själv tankspridd, lat, innehavare av för grov humor och framförallt snyggast på skolan. Bor ensam med badkar och ett inte-längre-i-mammas-mage-komplex så plus om du älskar långa skållande bad och inte har en russin-fobi. Söker dig som är minst 03:a, inte ful, grovt ironisk, snäll och har stil. Traditionella könsroller är mitt guilty pleasure så typ ta mig till operan? Om du är britt faller alla krav. Hör av dig till mig om du liksom jag är en romantiker, hatar de flesta, är en samtidsförnekare och uppskattar författaren av denna kontaktannons. 66010

t e s ĂĽ b t

BLO T T EN BITTER BLATTE V

i går i skolans korridorer. Vi känner blickarna mot oss. De är fyllda av blandade känslor; hos en del rädsla – hos andra fascination. Vi är representanter för en minoritet. Vi är din ständiga påminnelse om att resten av Södra inte ser ut som oss. Du vill helst inte associeras med oss, eftersom vi är de högljudda du ville fly ifrån när du började på Södra. Men du kommer inte undan oss. Vi är afrikaner, asiater, latinamerikaner och svenskablattar. Vi är enfants de banlieue. Vi är dina städare. Vi är din busschaufför. Vi är din religionsfrihet, din kamp och ditt syskonskap också. Det är vi som suddas ut i dina samhällskunskapsböcker. Vi är den kulturfattiga invandraren som stjäl ditt jobb. Vi är mörkertalet i skolvalet. Vi är exponentiell invandring. Vi är de pyramidala motsättningarnas dynamik. Vi är Rinkeby och Tensta. Vi är Rosengård och Bergsjön. Och flera andra orter. Vi gör ingen skillnad

på vatten och ayran – varken politiskt eller kommersiellt. Vi är dina fetischer och ditt drömresemål. Vi är språk och skönhet. Vi är din halalmat och namnet du inte kan uttala. Vi är muslimer och hijabis. Vi är logos och etos. Vi är transparens och antirasism. Vi är din skam och självinsikt. Vi är Cherrie och Suad Alim. Vi är Fairouz och Jonas Khemiri, Timbuktu och Nooshie Dadgostar. Du viker ned din blick och fortsätter gå. Du tycker vi ska försvinna. Har du tur sker det om två år. Vi är ändå en del av dig om tio år. Vi är blattar på Södra Latin. Vi är här.

Blattarna - partipolitiskt obundet elevkårsparti som förbättrar elevkåren Skribenterna är anonyma representanter för B(-ordet du inte får säga) – av rädsla för rasistiskt förtryck.

DAVCOS KLAGOMUR Fala–fel Fan vad jag älskar falafel. Jag skulle ändå vilja påstå att jag är en erfaren falafelconnoisseur- och kritiker efter hundratals falafelbollar och långa pass i en falafeltruck. Med detta sagt bör en inte likställa falafel med falafel. Oftast är det ganska onödigt att leka prettoübermensch; jag fattar att en kopp eldorado snabbkaffe inte är samma som ens favvo-dubbel-lungo-cortado på ekologiska S.C.A.E. bönor med havremjölk. Grejen är att ingen drar jämförelsen, vi låter snabbkaffe vara just det som det är; snabbkaffe. Ingen säger att en kopp snabbkaffe är en cappuccino, ingen säger att en hushållsost är en cambozola. När jag beställer en falafel och får en kartongfärgad, ugnsbakad, torr, smaklös playdoughklump av kikärtor vill jag hamna i en koma så att jag slipper den fastetsade smaken av grovsopor. Man kan inte kolsyra piss och kalla det champagne! Jävla kättare, börja respektera falafeln.

Det värsta är inte att det finns skräpfalafel utan att det har blivit normen. Det hade varit upplopp om alla pizzerior började koka pizzor istället för att ugnsbaka dem och samtidigt kallat det pizza. Var är örterna? Var är kryddorna? Var är oljan? Varför innehåller all falafel 95% ströbröd? Sluta ta ekonomiska genvägar på kvalitetens bekostnad, det finns en gräns. Kan man inte göra falafel ska man inte göra falafel, inget fel med att inte kunna göra falafel men sälj inte nått jävla bedrägeri. Inte för att vara den som är den men nu är jag den. Jobbar man med catering och mat för 1100+ elever och personal kanske man borde överväga alternativa utvägar efter att ha serverat ugnsfalafel med pulvermos. Hade mina anfäder vetat om dagens falafelstatus i Sverige hade de aldrig satt fot utanför Nordafrika och Mellanöstern. Jävla kulturmord.

Liam David Leino Cohen

Han drar i henne och viskar att hon ska följa med. ”Kom nu, hörru” viskar han och hon kan ingenting annat än att göra som han säger. Delvis för att hans blick är ett blixtnedslag i henne och delvis för att han trycker hennes hand lite för hårt och drar lite för mycket i hennes arm. Det skulle göra för ont att stå kvar och dessutom skulle hon bara ångra sig om hon tackade nej nu. Eller, tackade och tackade, han har ju inte precis frågat något. Han är i alla fall snygg, och hon låter sig själv dras med över vimlet av människor. Genom höga rum och långa korridorer. Hon tror att tjejen som bor i lägenheten går i hennes parallellklass men hon vill inte fråga. Vill inte visa att hon bryr sig eftersom det handlar om att ätas eller äta här. Det handlar inte om personer längre, det handlar om egon. Klinkergolvet är kallt under fötterna och han fumlar med låset medan hon sitter på badkarskanten. Stirrar in i en stor spegel över ett mjölkvitt handfat och försöker fixa till det billiga sminket. Försöker dra bort det som har lagt sig under ögonen. Rufsar till håret, för vill inte vara för prydlig. Inte för söt utan mer snygg. Hon vill vara en sån som man blir kär i och en sån som folk pratar om. Hon vill inte längre vara hon. Det är hennes projekt att bli så, och det är ständigt pågående. När hon släpper blicken från sig själv drar han upp henne på tå och kysser henne lite för hårt. Det smakar rök och vodka och gör nästan ont, men hon säger ingenting för hon tänker inte vara den tjejen. Kommer inte vara hon som senare kallas oskön. Ovärdig. Slyna, fitta och hora. För ett nej är ett kanske och ett kanske är ett ja. Och ett ja är för desperat. Så hon håller alltså käft och är snygg men inte söt och kysser honom lika hårt tillbaka. Det sista hon minns är hur handtaget känns när hon lägger hela sin tyngd på det efteråt. Hur det glider ur hennes händer när hon ramlar ut över parkettgolvet och hur han kliver över henne. Hur hans steg ekar bort i den oändliga korridoren. Resten är bara blixtbilder. Om hon blundar

kan de spelas upp över ögonlocken. En reva i de tunna tunna strumpbyxorna som drar sig uppåt och stannar vid inre låret, så att alla kan se hur smutsig hon är. Hur hon försöker röra sig snabbt genom alla de höga rummen men snarare vinglar fram och letar efter sin kappa i den smala hallen innan någon ska hinna se att hon går. Innan någon ska hinna se vad som har hänt. För det är inte hon som har orsakat revan i strumpbyxorna utan det är han, och hon är övertygad om att alla vet det. Hon är övertygad om att alla vet det och därför måste hon bort härifrån, nu. Hon gjorde sitt bästa för att vara den nya hon ikväll men det lyckades inte, och därför måste hon bort härifrån. På gatan står folk ihopkurade över sina cigaretter och det lilla ljus de kan ge. Hon försöker bilda sig en omvärldsuppfattning och drar med blicken över gatan. Hittar namnet och och gör sitt bästa för att skriva ner det på mobilens kalla skärm. Hon vet att hon glömt väskan där uppe men hon tänker inte gå tillbaka ikväll. Inte när han fortfarande är där. Ett par delar en taxi hem eller till nästa fest, och hon börjar gå framåt mot tunnelbanan i en vinglig dans. Känner hur revan i strumpbyxorna blir större för varje steg hon tar och måste tigga cigg av en gubbe för att ha något annat att tänka på. Hans blick skannar henne från topp till tå och hon känner sig bara ännu mer smutsig efteråt. Drar kappan tätt intill kroppen och fimpar innan hon springer ner för tunnelbanetrappan. Tävlar mot vinden som drar ner henne på stationen och kan inte sluta gå förrän tåget rullar in på stationen. Då står hon alldeles stilla och betraktar sig själv i de svarta fönsterna. Ser hur revan sträckt sig upp till skrevet nu och öppnar sig mer och mer för varje vagn som drar förbi henne. Hon lämnar sin själ där på perrongen och åker vidare genom Stockholmsnatten. Själv, fast med sitt gamla jag bredvid sig. Lykke Eder-Ekman, insändare

Ett gammalt jag

Oh Dante, I’m but a fool

Nu ska jag låtsas att jag har läst ett klassiskt litterärt mästerverk!! Syndar man, hamnar man enligt Dantes ”Den Gudomliga Komedin” i någon av helvetets nio kretsar. Straffen är symboliska, och följer modellen ”contrapasso” (bear with me), som ska förhindra syndaren att synda på sättet denne syndande på i sitt liv. Den nedersta och nionde tillhör förrädarna, alltså de allra värsta syndarna enligt Dante själv. De sitter på botten av hierarkin, infrysta i en sjö, och tuggas levande av Satan själv som bor på sjöns botten. I den första kretsen däremot hamnar betydligt fler, för där hamnar okristna, folk som är födda innan Jesus (fattar fortfarande inte varföööör?) och de som ”kämpade för det rätta men hade fel tro.” Straffet för dem (oss, antar jag?) är ett evigt liv som det vi lever på jorden. Hot take om livet på jorden, att det skulle fungera som straff alltså. Dante var egentligen bara 700 år tidig med att ha Gen-Z humor, och det kan jag absolut se upp till. I den sjunde kretsen hamnar våldsverkarna. Självskadarna växer fast i ett träd, för att på så sätt inte kunna skada sig själva längre. Utöver att premissen är att självskada är en synd tycker jag att det låter väldigt vackert! Här hjälper ju straffet syndaren i fråga, som antingen inte har fått någon hjälp alls i livet, eller fått hjälp à la 1300-talets psykiatriska vård. De får i Dantes värld fortsätta växa och leva smärtfritt, till skillnad från resten av alla straff. Kanske föraktade Dante inte självskadarna, utan såg istället på dem med medlidande? Kort därefter förstör han dock stämningen igen genom att skriva att även de homosexuella ska hamna i den här kretsen*. De ska å andra sidan få ströva omkring i en glödhet öken i all evighet. Jag vet inte riktigt hur Dantes princip om att förebygga synder fungerar här, men jag antar att han tyckte att det är svårt att vara homo i extrem värme. Find out for yourselves! Och rapportera till mig. Vill mycket gärna höra homosexuellas upplevelser av miljöer över 40°C. Efter att ha kämpat sig igenom infernot kommer diktjaget till nivå 2 av Dante; Purgatoriet. Här bestraffas de sju dödssynderna, även här enligt ”contrapasso”-modellen. I den första kretsen straffas alla synder relaterade till stolthet och förakt. De högmodiga avbildas i skulpturer som uttrycker ödmjukhet (vackert, ju?), medan de stolta får krokiga ryggar av stenarna som alltid har tyngt ner deras axlar. I kulturen symboliseras högmod av en påfågel som förför en med sin stora färgglada stjärtfjäder, och är för övrigt min favorit av de sju dödssynderna. För utan den hade jag nog inte refererat till Den Gudomliga Komedin utan att egentligen riktigt veta vad den handlar om. Förlåt så mycket, svenska 1. *= dessa kan annars hamna i Purgatoriets sjunde krets, där dödssynden lust bestraffas

Lovisa Peterson, insändare

FUCK LAT

När jag den 1 juli 2019 loggade in på gymnasieantagningen såg jag att förutom de många gymnasieskolorna jag inte kommit in på, hade jag kommit in på Södra Latin. Wow! tänkte jag. Shit! Äntligen, efter flera år på en borgerlig friskola med en blatte här och där, skulle jag få gå på en riktig vänsterskola. Mina föräldrar blev nog också glada, visserligen på sitt säregna sätt, då de tänkte att de nu minsann gjort något rätt när deras barn hade kommit in på Latin Södra, som de kallade det (bruten svenska ftw). Under första dagen var det pirrigt eftersom: 1. Det var kokhett och jag hade skinnjacka på mig; 2. Det fanns mycket kånkenväskor, vilket i borgerliga friskolor betydde i alla fall att det fanns sossar att träffa (vem annars kan ha på sig så dålig stil lol).

När veckorna gick förbi fick jag mycket bättre koll på vilken slags skola jag faktiskt befann mig på. Södra Latin är ingen skola för invandrare. Södra Latin är ingen skola för fattiga. Här och där fanns det visst någon invandrare och något stackars barn till fattiga föräldrar, men annars kunde jag inte höra något över de högljudda nasala yyyyyyyy-ljuden som kom ur allas käft så naturligt. Med tiden vande man sig vid de konstiga ljuden och konstiga stavningar av annars helt normala svenne-namn, såsom Swensson, Rehle, Stråhle, hle hle hle. Dt dt dt. F istället för v, f istället för v. Saker, som vilken södralatinare som helst tycker är normalt, var helt avlägset för mig. Trots att det fanns många rika och borgare i min gamla skola fanns det ändå några utländska namn att glädja sig åt. Detta eftersom de oftast inte var lika arroganta och malliga som resten; jag lärde mig mer

svensk kultur av dessa invandrare på två år än jag lärde mig av det svenska skolsystemet på 9-10 år.

Efter några månader vantrivdes jag inte längre bland de hundratals adliga och borgerliga namnen som nu var mitt umgänge, men det var fortfarande något som skavde. Jag tyckte att de personerna jag nu umgicks med talade ett främmande språk (yyyyyyyyyyyyyyyy, om jag förstått erat språk rätt), kom från främmande ställen (vem fan vet var nacka ligger fr?) och hade även en helt annan kulturell bakgrund än den jag hade. Det här är egentligen huvudtemat i denna text, men jag kände för att skriva så ni får nog leva med att höra om mitt liv ett slag. Det jag lärde mig bland alla dessa helsvenska människor var att jag hade ingen riktig kulturell bakgrund. Jag hade lärt mig den svenska kulturen, så jag vet många punkband härifrån men jag förstår inte den kulturella kontexten de skapades i eftersom mina föräldrar inte har någon aning och inte jag heller. Att förstå en kultur är inte så svårt, men att lära sig en kultur är banne mig det svåraste jag någonsin försökt mig på, och det har varit en tidskrävande process i 4-5 år som jag fortfarande inte avslutat, och som jag förfärar aldrig kommer avsluta. När jag någon gång gick på SLSB:s möte kom Sverige som nation att nämnas. De närvarande höll allihopa med om att en svensk nationalitet behövdes för att skapa en nationell enighet så att alla skulle känna sig som en del av Sverige. Jag blev förundrad eftersom dessa personer måste anse att en kultur är något man kan lära sig på några månader, ungefär som svenska för invandrare, fast svensk kultur för invandrare. Jag vet inte om de närvarande förstod att detta

TIN SÖDRA var något som SD ville få igenom, nämligen att invandrare ska förstå var de är innan de släpps in i samhället. Såklart, Södra Latin är ju en så vit skola att ingen (förutom de få blattarna) behövt lära sig att passa in, utan alla passar ändå in. Någon annan gång så talade jag om något, som jag inte minns vad det var, men jag minns att jag sa ordet “vardera”. Det roliga är att jag aldrig lärt mig att vardera uttalas várdera och inte vardéra. Jag sa hursomhelst vardéra och efter att två svennar skrattat så lärde jag mig att det minsann hette várdera. Senare i samma konversation sa en av de två svennarna att hon kunde mer av mitt hemspråk än vad hon trodde. Jag bestämde mig för att bara hålla käften istället för att påpeka de miljontals möjliga felen hon kan ha (och antagligen har) gjort i det språket. Även där min familj kommer ifrån känner jag mig inte hemma. Eftersom i ena sidan har jag lärt mig kulturen genom min ena förälder, vilket gör att jag känner mig uråldrig, och jag förstår inte många uttryck som används av folk i min ålder. I den andra har min förälder från den kulturen inte ens försökt lära mig kulturen då jag inte ens kan språket. När jag är i det som tekniskt sett är mitt hemland så förstår jag sällan det folk säger till mig, och min förälder skäms eftersom av de många saker hen inte lyckats med så har hen inte lyckats med det mest grundläggande, nämligen språket. Jag är i det landet varje sommar och känner mig allt mindre kopplad till det. I takt med att jag och den föräldern växer isär förstår jag allt mindre av dess språk, och även om jag försöker lära mig både språket och kulturen brukar jag oftast falla pladask.

Lite shade vill jag förstås också inkludera. Det handlar om när Latin Lover (som jag förstås tackar för möjligheten att få skriva in till) slank in på en av mina lektioner för att ställa en fråga till en föreläsare. De ställde en fråga som antagligen inte var illa menad, men som spottar på liket av många kompatrioter från mina hemländer och även möjligtvis från min egen familj. Jag kräver inte mycket av Sverige, men lite interkulturell kompetens kan man kanske få be om (shoutout till Svetlana). Jag känner mig fastklämd mellan tre-fyra kulturer men inte hemma i någon av dem. Jag hoppades att en vänsterskola med fler icke-dömande människor än vad som fanns i en borgerlig friskola skulle leda till att jag kände mig hemma i den svenska kulturen, men nu är jag alltmer rädd för att säga fel på svenska, och törs förstå allt mindre av de referenserna till den svenska kulturen som görs. Det hjälper inte när många lärare ska koppla deras lärande till erfarenheter som vilket svenskt barn som helst får, men som jag inte förstår mig på. Juste, koppla till synd ska jag göra också. Påve Gregorius skrev upp en lista av sju dödssynder som man kan göra i livet, nämligen: högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede och lättja. Den moderna tiden som vi lever i har bevisat en åttonde dödssynd, som inte ens kan lösas med botens sakrament. Denna är att vara rotlös, att sakna kulturell bakgrund. Jag har blivit dödsdömd, svennar. God natt. Anonym

KOMMENTAR FRÅN LATIN LOVER: And now, back to this bitch who had a lot to say about me the other day in the press – Anonym, what’s good?

svensk, men samtidigt inte tillräckligt lettisk för att definiera min känsla som mellanförskap.

För det första är mitt namn Anna Hellers och inte Latin Lover. När skribenten skriver att ”Latin Lover slank in” på en av skribentens lektioner och att ”de” ställt frågor till föreläsaren är det endast mig, och min klasskompis som inte är med i Latin Lovers redaktion, som skribenten syftar på. Vi var med en stund på en ryskalektion för ett par veckor sedan när min bästa väns farfar höll ett föredrag om sin uppväxt i DDR. Under föredraget uttryckte min bästa väns farfar negativa åsikter om Sovjetunionen. Efteråt ställde jag frågan: Vad skulle du vilja säga till de som romantiserar Sovjetunionen idag?

När frågan “vad skulle du vilja säga till de som romantiserar Sovjetunionen idag?” ställdes var den inte formulerad av en helsvensk (eller av någon som representerar Latin Lover i det sammanhanget, för den delen). Den ställdes av mig, som bär på ett kollektivt trauma av det min familj, släkt och folk utsatts för, på grund av Sovjetunionen. Lettland är ett av de baltiska länderna på andra sidan Östersjön som var ockuperat av Sovjetunionen från 1940 fram till 1991.

Jag har inte bara blivit representant för Latin Lover i skribentens text, utan också, vad jag tolkar det som, representant för den helsvenska attityden på skolan som insändaren problematiserar. Som reaktion på min fråga till min bästa väns farfar står det: “(Hon) ställde en fråga som antagligen inte var illa menad, men som spottar på liket av många kompatrioter från mina hemländer och även möjligtvis från min egen familj. Jag kräver inte mycket av Sverige, men lite interkulturell kompetens kan man kanske få be om”. Jag känner mig hemma i den svenska kulturen. Svenska är mitt enda förstaspråk, jag växte upp med Bolibompa och jag förstår de flesta svenska referenser och kontexter. Min mamma är dock född och uppvuxen i Lettland, och flyttade till Sverige när hon var i tjugoårsåldern. Jag känner därför, till viss del, igen mig i skribentens resonemang kring sin kulturella identitet. Jag kan, likt skribenten, inte min ena förälders modersmål, och jag och min familj åker till Lettland en gång per år där jag blir påmind om det. Jag känner mig inte enbart

Jag har alltid förstått att min mammas uppväxt skilde sig väldigt mycket från min pappas, trots att det bara är 20 mil mellan hennes hemstad och Sveriges landsgränser. En gång i veckan hade mammas grundskola en övningsdag där hon tränade på att skjuta pricksäkert med en Kalasjnikov och att springa genom ett krigsområde med gasmask – utifall att USA skulle invadera. Hon vaknade varje morgon av att Hymn till Sovjetunionen spelades på radion, och varje år gick hon i det obligatoriska 1 maj-tåget, liksom min bästa väns farfar och alla andra sovjetmedborgare. Mamma är född 1972. Hon var 19 år gammal när Lettland blev ett självständigt land. Trots att det gått över 30 år sedan Moskva äntligen accepterade självständighetsförklaringarna är de före detta sovjetrepublikerna fortfarande beroende av Rysslands nåd och nycker. I Lettland, Estland och Litauen växer rädslan för att Putin ska invadera i och med den ryska annekteringen av Krim. I Ukraina har det inte enbart varit strider om Krim-halvön utan också i Donbass, ett stort stenkols- och industriområde i östra Ukraina, där totalt 13 000 människor dött på

båda sidor om de ryska respektive ukrainska trupperna. I Belarus pågår just nu en frihetskamp för att störta diktatorn Aleksandr Lukasjenko som haft makten sedan 1994. Han har starka kopplingar till Ryssland och har bland annat förbjudit den belarusiska flaggan som användes innan Sovjetunionens ockupation av Belarus. I Ryssland ser 51% av befolkningen Josef Stalin “in a favorable light”, enligt undersökningar från 2019 av det oberoende forskningscentret Levada - som konstaterar att de negativa aspekterna av Sovjetunionen lyfts fram mer sällan än de positiva, och att nostalgin för Sovjetunionen i det ryska samhället ökar; framförallt i de yngre generationerna. Andelen som uppger att de är ovetande om Stalins förtryck och politiska brott ökar också. Vladimir Putin har sagt att han önskar att Sovjetunionen inte hade kollapsat. Det ryska coronavaccinet heter Sputnik V. Jag gissar att stödet för Sovjetunionen hos en del ryssar är förklaringen till att skribenten fått en annan uppfattning av Sovjetunionen från sin ena förälder än vad jag har fått av min: “(Hon) ställde en fråga som antagligen inte var illa menad, men som spottar på liket av många kompatrioter från mina hemländer och även möjligtvis från min egen familj.” Jag tolkar det som att min fråga “vad skulle du vilja säga till de som romantiserar Sovjetunionen idag?” är respektlös, enligt skribenten, eftersom den antyder att en romantisering av Sovjet är något dåligt. Utifrån att skribenten skrivit “[j]ag kräver inte mycket av Sverige, men lite interkulturell kompetens kan man kanske få be om” förstår jag det som att skribenten tycker att uttryckandet av negativa åsikter om Sovjetunionen är respektlös mot skribenten själv på grund av skribentens kulturella tillhörighet. Jag vill verkligen betona att min avsikt med min fråga på ryskalektionen inte var att förminska skribentens landsmäns och släktingars personliga uppoffringar. Jag beklagar lidandet och förstår stoltheten. Att ha empati med sovjetsoldater och deras familjer är dock inte samma sak som att ha “lite interkulturell kompetens” för Sovjetunionen som stat. Min gam-

melmorbror blev troligtvis skjuten av Röda armén, men min släkt fick aldrig veta vad som hände med honom eller en kropp att begrava. Min mormor blev hotad med att spärras in på mentalsjukhus för att hon ville lämna kommunistpartiet. Att du, Anonym, skrivit stycket om ryskalektionen i din text och skickat in till mig och Latin Lover är minst sagt omskakande på ett personligt plan, både för mig och för min familj, men också för min bästa vän och hennes farfar. Gissningsvis för alla som har en koppling till det sovjetiska förtrycket: georgier, ukrainare, krimtatarer, moldaver, belarusier, armenier, azerer, kazaker, uzbeker, turkmener, kirgiser, tadzjiker, ester, letter, litauer, östtyskar och även ryssar, för att nämna några. Jag kan inte ha interkulturell kompetens med dina sympatier för Sovjetunionen över huvud taget, Anonym, för det handlar inte om kultur; det handlar om diktatur. Även om jag förstår var du kommer ifrån, skulle jag vilja hävda att det är ett privilegium att kunna längta tillbaka till Sovjetunionen och DDR idag, och det privilegiet har jag svårt att se som en “åsikt” som ska behandlas likvärdigt med konstaterandet att Sovjetunionen och DDR var förtryckande stater som utförde brott mot mänskligheten i kommunismens namn. Självklart fanns det välfungerande delar av Sovjetunionens och DDR:s samhällssystem som man kan önska fanns i vårt samhälle idag, om man är politiskt lagd åt det hållet, men det är väldigt ignorant att försvara de tackolov icke-existerande staterna Sovjetunionen och DDR utifrån det. Jag hoppas att din syn på Sovjetunionen ändras i framtiden, Anonym, och att du hittar annat i den ryska kulturen att känna stolthet över.

Fortsättning på sida 18-19. Slutligen vill jag också tillägga att det känns lite KGB att skicka in anonyma insändare där man “shadear” Latin Lover utifrån något en redaktionsmedlem sagt på lektionstid. Det är mycket smickrande att vissa av er har så bra koll på mig/oss i redaktionen, och det får ni gärna fortsätta ha, men det finns gränser. Respektera varandra. Puss. Anna Hellers, chefredaktör

KOMMENTAR FRÅN SLSB: Vi i SLSB strävar efter en diskussion med högt i tak. Under det nämnda mötet diskuterades en tes ur Populistiska manifestet. Tesen tog upp idén om att det i ett land kan krävas enighet kring värderingar som jämlikhet och jämställdhet för alla, för att kunna genomdriva större politiska reformer. Liksom i alla våra diskussioner uttrycktes många olika åsikter runt ämnet. Vi vill också passa på att säga att vi som driver Södra Latins Socialistiska Bokklubb inte sympatiserar med SD, men att alla är välkomna att delta på våra möten oavsett politisk åsikt. Ordförandena för SLSB @slsbokklubb

KOMMENTAR FRÅN SVETLANA: Latin Lover ringde upp Svetlana Eriksson, lärare, för en kommentar till insändaren: Svetlana tycker att föreläsningen om DDR tog upp viktiga aspekter och gav ett nytt perspektiv på delar av Rysslands historia som ryskagruppen inte pratat om tidigare. Hon betonar att undervisningens, och därmed lärarens, uppgift är att ifrågasätta och vara kritisk till allt. M; att man bör lyssna på källor såsom den i fråga, och dra egna slutsatser utifrån den – och att det är okej att inte alltid ha samma åsikt. Svetlana anser att skribenten har en slags dubbelmoral då hen å ena sidan vill att alla ska respekteras, men å andra sidan verkar hen inte vilja lyssna på en diskussion som utmanar hens världsbild. Angående frågan som ställdes av Anna, säger hon att även den var en angelägen fråga att ställa, då den fördjupade diskussionen kring föreläsningen. Hon tycker att den ställdes på ett respektfullt sätt som inte fick henne, som själv både är uppväxt i Sovjetunionen och Ryssland, att ta åt sig av den negativt. Angående romantiseringen av Sovjetunionen säger Svetlana att idéen bakom Sovjetunionen var fin, men att det blev en stor skillnad på den tänkta utopin och vad som slutligen skedde. Hon betonar att undervisningens, och därmed lärarens, uppgift är att ifrågasätta och vara kritisk till allt; att man bör lyssna på källor såsom den i fråga, och dra egna slutsatser utifrån den – och att det är okej att inte alltid ha samma åsikt. Svetlana säger att hon själv inte stödjer romantiseringar av några samhällsutopier, även om skribenten kan få det att verka som det i texten. Hon avslutar med att säga att hon förstår, och har stark empati med, skribentens beskrivning av utanförskap och identitetsproblematik. Hon säger, som kommentar till insändarens sista stycke, att: ”det måste inte vara en synd att vara rotlös, det kan också vara befriande.” Om skribenten har ett intresse av att prata mer om insändarens innehåll med Svetlana hälsar hon att hon är öppen för det. Lea Laux, vice chefredaktör

INSÄNDARE:

Jag hade sett dig i korridorerna, sneglat med min höklika blick. Korridorerna, som en oändlig och mörk djungel, men där stod du, suddig, som röken från en rökt cigarett. Marlboro gold. Du var ljuset, som elden från min tändare. Punktshop 15 kr. Du är lågan som brinner även när ljuset är släckt. Du förblev slutet på min förtvivlan, fördärvan och ensamhet. Du är början på min tillförsiktliga resa. En resa som kom att kosta mig dyrt. Men med dig. Vi är ett hjärtslag från att trilla dit. Ett hjärtslag. Ett hjärta. Ett valhjärta väger 300 gram. Mitt är lika stort som en knytnäve. Du är en riktig mumsbit, som de som säljs i Caffiz. Kladdkaka 12 kr. Dina smaker tillfredsställer mina smaklökar. Där vi ligger, hemma hos dig, för långt borta. Jag ligger i ditt knä, och dina röda lockar skymmer dina nakna nyckelben, liksom mina mörka hårstrån skymmer min panna. Du är mitt språk, min kultur, vi kodväxlar liksom vår passion flödar. Vi rör oss som en, och matteboken far till golvet. Plugget är passé, nu är det syndernas tid. Vår tid. 15 min. Sju dödssynder. Men hur ska jag motstå min lust när jag möter din ivriga blick och dina frestelser när Lucifer drar ner mig i infernot. Där jag brinner med dig. Jag är rädd, men jag vet att det inte kan bli bättre. Du rättar mig. Jag ler. Vi brinner. Brandsläckaren är för dyr. Ikeamodell, 500 kr. Vi släcker varandra. Dina läppar är som lim, ändå är det jag som är tyst. Åh. Vi går från en tänd låga till en flammande eld, sedan återstår bara en liten glöd. E.A, insändare

Jag var 13. Han var 16. Jag var dödskär. Han var kåt. Jag var hjälplös. Han var vidrig. ”Fan va snygg du är!” ”Skicka bilder i bh snälla” ”Kan du suga av ditt finger i en video?” Meddelanden som dessa betydde i mitt huvud att snubben var kär i mig. Det var han inte. Han utnyttjade en liten, osäker flicka och för det skäms jag än idag. Jag känner mig äcklig. Jag har aldrig berättat det här för någon. Skammen och ångern har hindrat mig. I efterhand finns det så mycket jag hade velat gör annorlunda. Jag skulle vilja ge mig själv en stor kram. Jag skulle vilja berätta för den lilla flickan att han betyder så mycket mer för henne än vad hon betyder för honom. För honom är hon inget. Jag skulle vilja berätta att hon är värd så mycket mer. Att hon inte ska skämmas, hon har inte gjort något fel. Jag skulle vilja berätta att han är vidrig och att det är han som begått en synd. En fucking syndare är vad han är. Anonym, insändare

KROPP & KNOPP

Latin -Hur fan förlorar man oskulden som 18-åring? Att ha sin sexdebut är ett om omtalat ämne. Vissa har den när de Lovers är 12 och andra när de är 30. Enligt RFSU är medelåldern ungefär 17 i Sverige. Att vara 18 är definitivt inte sent och framförallt inte något som ska ses som ett hinder! Herregud nu när du är 18 kan du egna ha Tinder lagligt och gå på bar vilket ger många fler möjligheter att folk. Trots det kan det kännas som att alla andra redan haft sex sexkreterare träffa när man är 18 och som att det är omöjligt att hitta någon, men frukta icke! Det kommer att ske :) svarar Det finns många saker man bör fundera över när man känner sig redo att sexdebutera. Vill jag att det ska vara med någon jag är kär i, någon jag är tillsammans med, någon som är kär i mig, någon jag på era inte har romantiska kopplingar till, en vän, någon som är erfaren eller någon som också är oskuld? Trots ens önskemål behöver det frågor! inte bli så. Exempelvis hade jag föreställningen om att jag 1. helst ville ligga med någon som också var oerfaren för att det skulle vara mindre stelt och 2. att jag inte brydde mig om att ha känslor för

personen. Trots det hade jag min sexdebut med en person jag var tillsammans med (typ) och där vi båda var kära i varandra, han var dessutom mycket mer sexuellt erfaren än mig och det var toppen. Det fanns tillit och trygghet, eftersom vi kände varandra, och han kunde guida mig på grund av sin erfarenhet. Samtidigt har jag snackat med andra som tänkte att de ville ligga med någon erfaren men hade sexdebuten med en annan oskuld och tyckte det var toppen eftersom de kunde utforska tillsammans utan rädsla för att göra fel. Summan av kardemumman, så lär man inte ångra det om det sker när man är redo, under totalt samtycke, med någon considerate och under rätt omständigheter. Men hur vet man det och hur kommer man dit? Först och främst så bör man inte vara full första gången, även om säkert är vanligt eftersom det lindrar nervositeten. Det sänker dock ens sexuella funktion och gör det svårare att avgöra om man vill eller inte. Personligen tycker jag att det är klokt att ta det stegvis, först hångla, sen nästa gång börja smeka utanför kläder, innanför kläder, för att kanske senare testa oralsex och senare testa penetration, om man vill det. Eller i vilken ordning det nu sker. Man bör ta det lugnt och försöka kommunicera. Helst ska det vara med någon man är bekväm med. Det kan finnas en fördel med att berätta för

personen innan att man är oskuld för att släppa på pressen, bara att prata om sex med en sexpartner innan, under eller efter man ligger tror jag är positivt för att förstå varandra och få bästa möjliga upplevelse. Men det kan också kännas utlämnande eller läskigt att berätta om ens sexuella erfarenhet och det är ju absolut inget krav. När det gäller att komma till sexstadiet föreslår jag dejtande. Det kan vara med vänner, vänners vänner, bekanta, folk från Tinder, bar eller Latin Lovers kontaktannonser. Slidea in i DMs, skriv, fråga om personen vill ta en fika, gå en promenad, äta middag eller shoppa. Möt varandra på en offentlig plats bland folk, iallafall om det är från nätet ni möts - och börja bonda. När du varit på en dejt med någon som är liggmaterial är det bra att hålla uppe konversationen, skriv, var modig, ta initiativ! Sen när du känner dig redo, efter en eller flera dejter, bjud hem personen eller försök sneakily bjuda in dig själv till hen - kanske helst när du/hen är ensam hemma. Om det är tydligt vet man oftast what’s up och personen kan förbereda sig mentalt. Sen är det bara att komma närmare varandra i en soffa eller en säng eller vart som och börja hångla och se vart det leder! Lycka till! Och glöm inte samtycke, att våga säga nej, att skita i “pinsamheter” (de händer alla och är roliga egentligen) och att använda skydd!!

obs! fler frågor & svar kommer i nästa nummer :)

Adina Edfelt, sekreterare

SEX

AND THE

et finns en tjej jag ser upp till. Hon har haft fler beundrare och pojkvänner än hon kan minnas. De har vart unga och gamla, snygga och fula, hockeykillar och punkare. Alla med några gemensamma faktorer, sjukt attraktiva, otroligt intressanta och för henne statusmässigt fördelaktiga. De har från början varit skolbekanta, gemensamma kompisar eller folk hon hittat på tinder, innan hon snärjt dem med sin enastående skönhet och charm. De flesta av dessa romanser och förhållanden har varat i månader, innan hon avslutat dem abrupt och rört sig vidare till nästa. Hon är i princip Afafrodite. Det finns ingen man hon åtrått som inte blivit hennes. Det finnsanns bara ett problem, alla dessa kärleksaffärer har nästan uteslutande skett i hennes huvud. Det finns egentligen inget speciellt fel eller för andra uppenbar anledning till varför hon aldrig tagit sig förbi crush-stadiet. Hon ser inte förfärlig ut. Är ganska skarp. Har en humor säkert någon skulle uppskatta. Hon ser sig själv som relativt cool och uppskattar sig själv ur en objektiv synvinkel. Jag kunde inte låta bli att undra varför hon aldrig agerat på sina önskningar.

SÖDRA

När de i sin tur berättade för henne om sina romantiska eskapader reagerade hon med genuin glädje å deras vägnar. Hon funderade samtidigt på vad det var som höll henne tillbaka. Hon visste att hon kunde och ville, men något höll henne tillbaka. Det fanns faktiskt saker som höll henne tillbaka. Saker hon visste att hon skulle behöva jobba med om hon träffade någon, som gjorde att hon inte ville ligga med första bästa. Hon brukade läsa och se storslagna klassiska romantiska romaner och filmer för att drömma sig bort till ett liv med kärlek av de proportionerna. Ibland tänkte hon att kärleken inte var för henne utan att den var reserverad för de som redan hade erfarenheter. Men i ärlighetens namn var hon inte helt oerfaren. Hon hade raggat upp folk på fester, men alltid dragit sig ur ganska tidigt. Hon hade till och med varit på en del dejter. Dock endast med folk hon inte riktigt var intresserad av eller killar hon visste att det inte fanns någon framtid med.

Det var som att hon så gärna ville hitta kärleken, men var rädd för vad som skulle hända när hon gjorde det. Som att hon var Det kunde inte hon heller. rädd för att det aldrig skulle vara Hon brukade ofta skämta om detta som hon tänkt sig. med mig och sina andra vänner.

Så hon avstod lugnt och fann sig i att drömma. För i drömmen hade killar inga brister eller svagheter. Där var de precis som i filmerna och böckerna. Kruxet var bara att det blir så fasligt tråkigt. En dag satt jag med henne och en gemensam kompis i matsalen. De två diskuterade sin oskuld. Den gemensamma kompisen quotade Cher från Clueless för att rättfärdiga vad som känns mer och mer som än synd ju äldre man blir. “You see how picky I am about my shoes and they only go on my feet.” Detta fick min kära dagdrömmerska att inse något. Att det kanske är okej att inte känna sig redo, även om man verkligen är det. Det är också okej att vara picky. Men att vilja något för mycket, att varje vaken stund drömma om något kanske gör att du inte ser förutsättningarna du har framför dig. Du kanske rent av missar en möjlighet att få det du söker, bara för att det inte ser ut exakt som du tänkt. Så dröm på, men somna inte.

Clara Cronhielm, skribent Detta är rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är tillfälligheter.

“Lady Chatterleys älskare” av D.H. Lawrence. Temat för detta nummer av Latin Lover är synd och då är det naturligtvis lätt att associera till äktenskapsbrott, erotik och förbjuden kärlek. Redan i Gamla testamentet så lockar Potifars hustru till synd. Sköna Helena och Madame Bovary är andra namn förknippade med fatal otrohet ur världslitteraturen. Den västerländska litteraturen är alltså fylld av sådana skildringar och jag har fastnat för ”Lady Chatterleys älskare”. En roman som boomare som jag alltid kommer att förknippa med ljuv syndfullhet. Det visade sig dock att jag under läsandets gång fick

göra en grundlig revidering av vad som är syndigt i ”Lady Chatterlys älskare”. Författaren D.H Lawrence levde mellan 1885–1930. Han publicerade flera romaner under sitt liv men det är ”Lady Chatterleys älskare” från 1928 som är den mest kända. Handlingen är i korthet den att Constance som genom sitt giftermål kan titulera sig Lady Chatterley finner sitt äktenskap närmast outhärdligt. Hennes make har skadats svårt i kriget och är helt förlamad i underlivet. Även andligt har de glidit ifrån varandra.

Constance finner tröst och sexuell tillfredsställelse hos skogvaktaren Mellors. Romanen kunde inte tryckas ocensurerad i Storbritannien förrän 1960 på grund av sitt ”osedliga” språk. Dess dåliga rykte blev en viktig del i marknadsföringen av romanen som blev en försäljningsframgång! Den moderne läsare som tror på förlagsreklamens påstående om att kärleksskildringarna i romanen är bland de mest sensuella som någonsin skrivits blir antagligen besviken. Tvärtom så beskrivs det sexuella samspelet mellan man och kvinna på ett realistiskt sätt och utan falsk sentimentalitet. Vi är långt från pornografins perfekta orgasmer. Romanen är helt enkelt mycket sedligare än sitt rykte. Många av de som börjat läsa romanen för att njuta av snaskig lösaktighet och en fallen kvinnas dårskaper måste ha blivit grymt besvikna. Romanens stora tema är ändå synd. Men det är inte den sexuella synden

utan människans försyndelse mot naturen som är romanens bärande tema. Historien utspelas i England under tiden efter första världskriget. Den industriella revolutionen har nått sin kulmen och hela landskapet har skadats av gruvdriften. Skogarna skövlas och marken täcks av sot. Den som kan sin Tolkien känner igen landskapet från hur Mordor beskrivs i ”Sagan om ringen”. Sir Chatterley är en av de som driver på denna förstörelse och när Constance väljer att bedra honom så vänder hon också ryggen till den värld av habegär, ofruktsamhet och ointresse för naturen som hennes make står för. Varför ska då en modern människa läsa ”Lady Chatterleys älskare”? Svaret är att romanen är en modern klassiker. Den jordnära skildringen av en ung kvinnas sexuella erfarenheter i början på förra seklet är fortfarande engagerande och det är definitivt intressant att ta del författarens oro inför människans skövling av naturen. Romanen är nästan hundra år gammal men dess budskap gällande människans ansvar för miljön har aldrig varit aktuellare. Ingvar Swensson, biblotekarie

H OR VÄDUREN 21 mars - 19 april

OXEN 20 april - 20 maj

I november kommer du känna dig starkare än någonsin - både psykiskt och med lite tur fysiskt. Inget eller ingen kan stoppa dig och alla märker det. Du känner dig ambitiös i både arbete och relationer. Se till bara så att du inte bränner båda ändarna av ljuset samtidigt, utan är medveten om till vem och var din energi går.

TVILLINGARNA 21 maj - 21 juni Du känner dig modig och orädd i november. Genuin, ärlig och att stå upp för orättvisor är nyckelorden under månaden. Tvillingarna har mycket att säga och tycka, kanske så mycket att andras talan inte kommer fram. Ta ett steg tillbaka och se över hur din omgivning reagerar. Kanske kommer du lära dig något utav det.

LEJONET 23 juli - 22 augusti Lejonet är upptagen med stort U i november. Folk kommer definitivt undra om du har klonat dig för att du är överallt och ingenstans på en och samma gång. Din upptagenhet kommer visa sig både positiv, då du kommer lära dig mycket om dig själv och utvecklas vidare, men också negativ. Glöm inte bort att det är acceptabelt att inte tacka ja till exakt allt och stanna hemma för att ladda batterierna istället. 40

För oxen ser november ganska mörk ut :/ Du känner dig trött och energin är nere i botten. Du är definitivt redo att börja om och gå vidare i livet, så tveka inte en sekund på det. I mörka tider är det extra viktigt att ta hand om sig själv så tänd ett litet ljus, kryp ner och var inte för hård mot dig själv <3

KRÄFTAN 22 juni - 22 juli

I november känner sig kräftan lite extra ne vös och ångestfylld. Du kan tvivla mycket p dig själv eller andra i din närhet. Försök at ta dig ut ur dina tankar och se det hela på e större plan. Emotionella förändringar vänt i form av en ny kärlek… kanske du blir introducerad för en ny person i ditt liv eller s kan det vara någon du redan känner…

JUNGFRUN 23 augusti - 22 september För jungfrun ser november någorlunda harmonisk ut för en gångs skull. Du känner dig utvilad och balanserad. Men tappa inte fokuset för snabbt… mycket pekar på att du kommer ta ett eller fler beslut som du kan komma att ångra. Tänk noga igenom de val som du gör och vad de skulle kunna få för konsekvenser i framtiden, både för andra i din närhet men främst för dig själv. Lyssna extra noga på din magkänsla så ska nog allting lösa sig.

erpå tt ett tar så

Å K P S VÅGEN 23 september - 22 oktober Det är extra viktigt för vågen att vara koncentrerad och fokuserad på sina mål. November kommer bli tuff med mycket arbete och jobb. Men frukta ej, din styrande planet venus är i vågen och det bådar gott! Venus i vågen kommer att göra dig extra empatisk i dina relationer, vilket kan utveckla dem till en helt ny nivå.

SKYTTEN 22 november - 21 december Novembers snart-vinter-mörker fyller dig, trots allt, med positiv energi! Du känner dig sprallig och nästan lite barnslig, vilket blir en otroligt kontrast till årstiden. Mycket pekar på att skytten även blir extra empatisk, nästan så att det blir lite jobbigt för dig själv. Tänk på att du inte behöver lyssna på exakt allas problem hela tiden, dina problem är viktigast så ta hand om dem först.

VATTUMANNEN 20 januari - 18 februari För vattumannen gäller det att hålla hårt i pengarna framöver. Se över vad du egentligen har för utgifter och inkomster. Det är ett ypperligt tillfälle att skicka ut CV:t igen eller bara klampa in på caféet och fråga rätt ut, för det kommer med all förmodan att… LÖNA sig ;) Ditt otroliga självförtroende hjälper dig med detta och det mesta annat.

SKORPIONEN 23 oktober - 21 november

GRATTIS PÅ SCORPIO SEASON!! Det betyder att du kommer bli extra härlig, extra tursam och extra mystisk… Du sätter vänner och familj först under november. Vilket dem blir väldigt glada för förstås, men det kan också göra dig pressad i vissa situationer. Förutom solen så är även Merkurius i skorpionen. Merkurius styr vårt intellekt och placeringen i skorpionen kommer göra dig överdrivet ärlig och mycket klyftig.

STENBOCKEN 22 december - 19 januari Stenbocken är redan ett otroligt självständigt stjärntecken men i november är det som att det tänds på extra mycket. Din familj eller dina kompisar kan börja undra varför du drar dig undan eller skäller på dem när de erbjuder sin hjälp, säg att allting bara är välvilligt menat och att du har sjukt flow just nu så kommer de förstå.

FISKARNA 19 februari - 20 mars November blir hälsans månad för fiskarna. Du har goda chanser att börja med något som kommer att få dig att må bättre, både psykiskt och fysiskt. Kanske ta en visit till gymmet, yogan eller terapeuten. Kämpigt att starta med men desto mer du går och faktiskt gör det desto mer kommer det att gynna dig! Johanna Fröde, astrologiansvarig 41

ASTROLOGI 101 På allmän begäran går vi tillbaka to the basics i astrologi och pratar om seasons och vad stjärntecken är. Basics med en tvist kanske, för på Anna-män begäran ska jag även skriva lite extra om vår allas scorpio season. Nu kör vi! Okej, vad är egentligen seasons? Zodiaken? Va? Det engelska ordet zodiac kommer från ett latinets zodiacus som i sin tur kommer från ett långt grekiskt ord (#humlife), aja det betyder kort och gott “en cirkel med små djur”. Tänk er att den här cirkeln är uppdelad i tolv olika bitar, en bit för varje stjärntecken. Varje bit är lika stor med samma gradantal. Lite som en tårta. Zodiaken är det astrologiska året som solen förflyttar sig kring och avgör i vilket soltecken vi föds i. Det börjar vid 0°, med det första tecknet väduren. Från 20 mars till 18 april står solen i vädurens tecken och det räknas då som en astrologisk säsong. 19 april har solen förflyttat sig 30 grader till nästa tecken oxen och oxens säsong påbörjas. Den 21 maj har solen flyttat sig ytterligare 30 grader till tvillingarna och så vidare. Så fortsätter det genom hela zodiaken. Okej nu när vi vet lite mer om hur hela zodiaken och seasons ens existerar. Hur påverkar det oss? Man kan jämföra det medsom att hela stjärntecknet är som i en spotlight. Att känna sig extra tursam, extrovert, bekväm i sig själv eller balanserad är inte ovanligt under denna perioden då ens egen season är. Men självklart känner man alltid av solens influenser i vilket tecken den än står i. Alla tecken representerar ju en del av en själv på olika sätt med hjälp av tecknet själv, med dess element och kvalitéer, samt dess styrande planet och hus. Under kräftans säsong kan man känna sig extra emotionell trots attom man själv inte är kräfta. Säg att dOm det till exempel är oxens säsong och man själv är en jungfru, båda är jordtecken och delar liknande egenskaper då kan ensdina “jordiga egenskaper” förstärkas eftersom båda är jordtecken med liknande egenskaper. Men förstås så märker man mest av när solen är i ens eget tecken. Solen är en utav våra mest inflytelserika planeter då den representerar ens inre mitt, identitet och ego så det är inte så konstigt att man märker av solens influens så tydligt.

I skrivande stund står solen i tecknet skorpionen och gör det från 23 oktober till 22 november. Skorpioner karaktäriseras av att vara mystiska, intensiva, passionerade och lite luriga. Det är ett vattentecken som även är ett fast tecken. Tecknet har två styrande planeter: Pluto, som styr transformation och återfödelse, och Mars, som styr vår aggression och lust. Skorpioner är intensiva men inte på samma sätt som ett eldtecken är. Deras intensitet är mer lågmäld och omedveten. Några kända skorpioner, så att ni förstår viben, är: Marie Antoinette, Winona Ryder, Björk, Joaquin Phoenix, Tilda Swinton, Willow Smith och Adam Driver. Ja, ni märker ganska tydligt deras skorpioninfluenser… Scorpio season kommer att påverka oss genom att bringa fram vår intensitet och mystik. Det är en perfekt tid för att gå vidare i livet med en stor förändring. Oavsett om det är att färga håret blått, köpa en ny jacka eller bryta med en kompis eller sin partner, så är det perfekt under denna period. Skorpioner är också allmänt kända som ett väldigt sexfixerat tecken… men egentligen så kokas det ner till att de värdesätter intimitet mycket och detta kommer visa sig tydligt i relationer. Både romantiska och vänskapliga. Det kan också visa sig i ens önskningar och vad man önskar sig i en relation. Mycket kan bli sant och gå i uppfyllelse. Man blir oftast mycket mer orädd och mindre konsekvenstänkande, vilket både kan bli positivt och förstås negativt. Skorpionens säsong kommer att bli mycket intensiv för oss alla men nu vet vi vad som väntar iallafall! Astrologi kan verka så enkelt och direkt när det istället är otroligt komplext och påverkar oss alla på helt olika sätt. Vilket blir ännu tydligare när man börjar prata om olika seasons och hur de influerar oss. Jag hoppas att kanske lite kanske kan uppstått hos er! Vi ses nästa gång.

Johanna Fröde, astrologiansvarig

INNE/UTE-LISTA INNE/ UTE-LISTA AV CLARA CRONHIELM

Inne: • Överklass • Straighta förhållanden • Storbritannien • Gummistövlar • Respekt • Konservatism • Tweed och tartan • Klackskor • Straight edge

• Klä sig som man går på Norra Real • Psykotiska personligheter • Tumblr • Innelistor som gynnar skribenten • Träffa folk genom kontaktannons i Latin Lover • Ungdomsarbetslöshet

Ute: • Underklass • Straighta personer • Psykisk ohälsa • Dekadens • Låga bootcut-jeans • Instagram • Oorganiserad religion • 00-talet 44

• Tjackberoende • Strulighet • Dryga estetkillar • Jazz • Tinder • Hockeyfrilla • Corona

JACK ROSSANDERS KORSORD

SMÃ&#x2026;SAK

Från helvetet till jorden och vidare till himlen. 33 låtar där allt är SYND. Förbered dig på en Andlig Resa. Lyssna endast i ordning. Enjoy!

deadlines. 47

NOV. 2020

#79 SYND

Articles inside

Kontaktannonser