Malta 2014 by lenaillustration

Malta 2014

MAJ VALLETTA | SLIEMA | MARSAXLOKK

Malta är Europas sydligaste stat och en av Europas mikrostater. Dess yta är 316 kvadratkilometer, motsvarande mindre än en fjärdedel av Ölands yta. Landet har ungefär 400 000 invånare och är medlem i EU sedan 2004.

Turismen, med mer än 1 miljon besökare om året, är numera landets största inkomstkälla, som jämte andra delar inom tjänstesektorn sysselsätter drygt 70 procent av befolkningen.

GEOGRAFI Malta är beläget cirka 93 kilometer söder om Sicilien och 333 kilometer nordost om närmaste punkt på det afrikanska fastlandet (i Tunisien). Malta består av en ögrupp med sju öar varav endast de tre största är befolkade. Terrängen på huvudön karaktäriseras av trädlösa sand- och kalkstensplatåer på omkring 200 meter över havet, som ofta stupar brant mot havet, mot norr faller höjden mera jämnt. Östkusten är sönderskuren och har gott om naturliga hamnar. För spannmåls- och vinodlingar har man terrasserat området och belagt det med importerad jord. Uppgift om höjd på högsta berg på huvudön varierar i olika källor mellan 249 meter och 258 meter. Högsta höjd på Gozo är 194 meter över havet.

NÄRINGSLIV

KULTUR

Fram till 1800-talet hade Malta få industrier, bortsett från bomulls-, tobaks- och varvsindustrier. Varven användes så småningom av britterna för militära ändamål. Under krigstider blomstrade Maltas ekonomi på grund av dess strategiska läge.

Malta utgjorde under andra världskriget en viktig flygbas för britterna, och därmed blev den också ett viktigt mål för axelmakternas bombningar. 1942 fälldes fler bomber över Malta än över London under den så kallade Blitzen. Bland annat inträffade ”miraklet i Mosta”, då tre bomber släpptes på stadens stora kyrka, men ingen detonerade. I dag finns en replika av en av blindgångarna utställd i kyrkan.

Öppnandet av Suezkanalen 1869 gynnade Maltas ekonomi ordentligt till följd av ett starkt ökat antal handelsfartyg som besökte hamnen. Vid slutet av 1800-talet började dock ekonomin gå neråt, och på 1940-talet var den i allvarlig kris på grund av att fartyg nu kunde färdas längre utan att behöva stanna så ofta för att fylla på förråden. Jordbruket är begränsat på grund av brist på färskvattentillgångar och odlingsbar mark, men man är i stort sett självförsörjande vad avser spannmål, potatis, grönsaker, citrusfrukter och vin. Jordbruket sysselsätter 2 procent av befolkningen. Fiskerinäringen är dåligt utvecklad och säsongbetonad. Den svarar bara för en ringa del av värdet av jordbruksproduktionen. Malta saknar egna energikällor. Ekonomin är beroende av utländsk handel (landet fungerar som en knutpunkt för frakt). Man har en välutvecklad lätt industri inom elektronik-, plast- och textiltillverkning samt inom livsmedelsområdet. Varvsindustrin har haft en viss nedgång, sedan brittisk militär enligt avtal drog sig tillbaka, men är fortfarande betydelsefull. Grand Harbour i Valletta besöks årligen av 3 000 fartyg. Exporten avser huvudsakligen industriprodukter, men handelsbalansen har slagsida eftersom man måste importera dubbelt så mycket som man exporterar. Största handelspartner är Italien, Storbritannien och Tyskland.

Landet saknar sjöar, och har inga floder. Jordbruket är helt beroende av konstbevattning, men färskvatten är en bristvara. Man tar till vara regnvatten, som samlas i stora cisterner. Vattenbristen har drivit fram några arter av de få vilda växterna som tål saltvatten.

Turismen, med mer än 1 miljon besökare om året, är numera landets största inkomstkälla, som jämte andra delar inom tjänstesektorn sysselsätter drygt 70 procent av befolkningen.

Klimatet är maritimt av så kallad medelhavstyp, sommartid varmt och med torka, vintrar svala och något regniga. Årsmedelnederbörden är 578 millimeter. Det är ofta blåsigt och Malta drabbas regelbundet av mistralen, en kall torr vind från nordväst, och den sydliga siroccon, som är mycket varm och torr.

Efter Maltas anslutning till EU 2004 har handeln blivit friare genom att många tidigare statligt styrda företag har privatiserats. Euro infördes 2008 istället för den dåvarande maltesiska liran. Från början av 2008 har Malta deltagit i Schengensamarbetet som en del av EU-medlemskapet.

Som erkänsla för den uthållighet och heroiska kamp som malteserna visade under kriget förlänades nationen Malta år 1942 Sankt Georgs-orden, den allra högsta engelska civila utmärkelsen. Till minne därav inlemmades 1964 Sankt Georgskorset som symbol i landets flagga. I äldre folkmusik förekommer ett slags säckpipa, som kallas zaqq, friktionstrumman rabbaba och tamburin. I nutida populärmusik förekommer mest mässingsblåsinstrument och gitarr. Malta är ett mycket schlagerintresserat land. Man debuterade i Eurovision Song Contest 1971 och har kommit tvåa två gånger och trea två gånger. Landets nationalrätt är Stuffat Tal-Fenek, kanin i rödvinssås.

POLITIK

BEFOLKNING OCH SPRÅK

KOMMUNIKATIONER

Malta är en parlamentarisk republik. Presidenten är statsöverhuvud med fem års mandattid. Presidenten väljs av parlamentet och saknar egentlig makt.

Malta har två officiella språk, maltesiska som ursprungligen stammar från semitiskan och som är starkt påverkat av italienska (i synnerhet sicilianska) som utgör 52% procent av ordförrådet tillsammans med engelska. Även franska har influerat språket. Italienska talas av cirka 66% av folket och har sedan länge varit ett viktigt språk på Malta och var fram tills 1931 officiellt språk på ön.

Malta har vänstertrafik, ett minne från den brittiska tiden. Kollektivtrafiken i form av bussar är väl utbyggd. Bussarna var fram till 2011 i sig en turistattraktion, då de till stor del var utrangerade engelska bussar från 1950- och 1960-tal. På bussen förväntades man betala kontant och med jämna pengar, att kräva växel tillbaka var inte populärt. 2011 ersattes det gamla privata bussystemet med ett bolag som bedriver all busstrafik i landet. Trots kollektivtrafiken och att ön är liten är det ändå förhållandevis många som har egen bil.

Malta har ett utpräglat tvåpartisystem. De två stora partierna, Partit Laburista (Arbetarpartiet) och Partit Nazzjonalista (Nationalistpartiet) får vardera normalt omkring hälften av rösterna i alla parlamentsval och är sedan 1966 de enda partierna med representation i parlamentet. Valdeltagandet brukar vara mycket högt i maltesiska val. Arbetarpartiet hade majoritet 1971—1987 med Dom Mintoff som ledare fram till 1984. Mintoff sade upp försvarsavtalet med Storbritannien, balanserade mellan stormaktsblocken, närmade sig Sovjetunionen och inledde samtal med arabstater, bland annat Libyen. Nationalistpartiet tog makten 1987, marknadsanpassade ekonomin, strävade åter i riktning mot västblocket, men stannade vid ett författningstillägg om alliansfrihet. Landets neutralitet var ett skäl att man till maltesiska vatten förlade den historiska händelse, då väst mötte öst på ett fartyg i Marsaxlokk Bay, där George H.W. Bush och Michail Gorbatjov gjorde de överenskommelser som ledde till slutet på kalla kriget. Malta har många intressen gemensamma med övriga Europa, och ansökte 1990 om medlemskap i EU och antogs 2004. Malta godkände enhälligt EU-konstitutionen den 7 juli 2005 och enhälligt Lissabonfördraget den 29 januari 2008. Malta är det enda EU-land som helt saknar administrativa indelningar ovan kommunnivå. Sedan 1993 är Malta indelat i 68 kommuner.

Invånarna är en blandning av de flesta folkslagen runt Medelhavet. 98 procent av befolkningen är romersk-katolsk. Romersk-katolska kyrkan är statsreligion men religionsfrihet råder. Kyrkan har rätt att visa medborgarna principerna för vad som är rätt och fel, och kyrkans tro skall läras ut vid landets skolor. Landet har två biskopar, en för huvudön, och en för Gozo.

Järnvägar saknas.

Malta är ett av de befolkningstätaste länderna i Europa och ett av de mest tätbefolkade länderna i världen med över 1200 invånare per kvadratkilometer. Nativiteten är 1,3 procent (fertilitet 2 procent) och mortaliteten 0,9 procent. Trångboddheten har gjort att många haft svårt att finna sysselsättning, vilket lett till utvandring, främst till Italien, Australien, Nordafrika, Storbritannien och USA, vilket balanserar födelseöverskottet. Nettoresultatet är att befolkningen minskar långsamt.

5 kilometer sydväst om Valletta ligger öns enda flygplats, Maltas internationella flygplats. Landet har ett eget flygbolag, Air Malta, som ägs av staten.

Läskunnigheten är 87 procent. Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk för barn mellan 6 och 16 år. Ett universitet finns för högre utbildning. Det allmänna välståndet är jämförbart med det rådande i Västeuropa och socialvården är väl utbyggd.

Malta har en stor hamn i Valletta och stora anläggningar för fartygsunderhåll. Mellan huvudön Malta och Gozo går färjor i regelbunden trafik. Även till Sicilien går färjor dagligen.

HISTORIA Malta har varit bebott sedan ungefär 5200 år f. Kr. Den vanligaste teorin är att de grupper av människor, som invandrade vid denna tidpunkt kom från Sicilien. Omkring år 1000 f. Kr. blev ön koloniserad av fenicier, som använde ögruppen som en utpost när man utökade sin handel i Medelhavet. År 736 f. Kr. koloniserades den av greker, som kallade sin nya koloni ”Melita” efter det grekiska ordet för honung, meli. Anledningen till namnet är den honungsgula kalksten, som är mycket vanlig där, och sedan länge är det huvudsakliga byggnadsmaterialet på ön. Vid andra puniska kriget 218 f. Kr. erövrade romarna Malta och förenade det med provinsen Sicilien. Malta blomstrade under romartiden, då det erhöll status municipium. Romarna anlade också en fästning på öns centrala del med utsikt över hela landet. Denna erhöll vid tidpunkten samma namn som ön, alltså Melita. Ögruppen ingick i Bysantinska riket från 533 fram till 870, då den erövrades av Abbasidiska kalifatet. De nya arabiska herrarna utvecklade öns bomullsindustri och genomförde en allmän upprustning av huvudstaden, som nu bytte namn till Mdina. Öbornas eget språk maltesiska, är det enda semitiska språk som skrivs med latinska bokstäver. I samband med att den normandiske riddaren, greven av Sicilien, Roger I (Ruggero), övertog styret i södra Italien (och lade grunden till Kungariket Sicilien) drev han också ut araberna från Malta år 1091. 1280—1479 ingick Malta i konungariket Aragonien som senare förenades med Kastilien, varmed Malta hamnade under spansk hegemoni. Karl V (tysk-romersk numrering, identisk med Karl I enligt spanska imperiets numrering) befarade en muslimsk inryckning till Europa via Malta. Som en

broms mot detta förlänade han 1530 Malta till Johanniterorden. Som motprestation för gåvan skulle johanniterna till Karl V årligen överlämna en jaktfalk som symbolisk avgift. Det var nu öns ekonomi började blomstra, mycket tack vare det sjöröveri som Johanniterorden ägnade sig åt. Turkarna gjorde ett misslyckat anfall 1551 i ett försök att krossa Johanniterna. Orden var dock fortfarande en nagel i ögat på den osmanske sultanen, och 1565 försökte han på nytt genom att skicka en styrka på 40 000 man för att erövra ön vilket blev känt som belägringen av Malta. Landstigningen ägde rum vid Marsaxlokk. Trots svårt underläge för Johanniterna, vars styrkor uppgick till bara 6 000 man, misslyckades anfallet till följd av slug taktik från ordens dåvarande stormästare Jean de la Valette. Båda sidor led svåra förluster. Mellan 25 000 och 30 000 osmaner stupade, och malteserriddarna förlorade 2 500. Dessutom dödades omkring 7 000 personer ur den civila befolkningen.

Malteserriddarna, som johanniterna börjat kalla sig, hade genom kriget insett att landet var svårförsvarat, och man började bygga en ny befäst stad, Valletta, för sitt högkvarter i stället för det dittillsvarande Birgu. Den första grundstenen lades den 28 mars 1566. Samma år som Jean de la Valette dog stod den nya staden klar. 1798 var emellertid malteserriddarna illa förberedda när Napoleon I Bonaparte ockuperade ön, och de gav upp utan motstånd. Detta kom att markera slutet på malteserriddarnas välde. Det innebar bland annat att slavhandeln avskaffades och att fängslade turkar släpptes fria.

Det franska styret varade dock inte längre än Napoleon själv. Fransmännen var hårda herrar och maltesarna gjorde uppror. På maltesisk begäran kom britterna till hjälp genom en flottstyrka ledd av Lord Nelson. 1800 kapitulerade den franska garnisonen. Vid Freden i Amiens 1802 bestämdes att Johanniterorden skulle få tillbaka Malta, men maltesarna motsatte sig detta och begärde åter hjälp från Storbritannien. Det hela slutade med att Malta genom Parisfreden 1814 blev brittisk kronkoloni. I och med att handelstrafiken genom Medelhavet växte efter det att Suezkanalen hade öppnats 1869, inleddes en ny blomstringstid för ön. Efter hand började maltesarna glida ur den brittiska överhögheten. 1921 fick Malta ett begränsat självstyre. Efter andra världskriget upplevde Malta en turbulent period. Genom en författningsändring 1947 fick man ökad befogenhet att bestämma i inrikesfrågor. 1956 anordnades en folkomröstning angående ett förslag att knyta Malta fastare till det brittiska imperiet, vilket skulle ge Malta plats i det brittiska parlamentet. Majoriteten av de röstande svarade ja till förslaget, men eftersom valdeltagandet till följd av bojkott från Nationalistpartiet var lågt, så innebar det att ja-rösterna representerade en minoritet av de röstberättigade. Förslaget genomfördes inte. Nationalistpartiet fick majoritet vid valet 1962 och drev med visst stöd från Arbetarepartiet igenom fullständig självständighet från 1964, men man ingick samtidigt i en försvarsallians med Storbritannien och kom därmed att fortfarande vara en del av det brittiska samväldet. Efter nytt maktskifte sades försvarsavtalet upp, och 1974 förklarade sig Malta vara en autonom republik. År 1979 stängdes den brittiska militärbasen i enlighet med det avtal som förhandlats fram 1972. År 2004 blev Malta medlem i Europeiska unionen.

Sliema är en stad belägen på den nordöstra kusten av Malta. Staden sitter ihop med huvudstaden Valletta och är ett centrum för shopping, restauranger och caféliv. Sliema är också ett stort affärs- och bostadsområde men även många hotell trängs om det knappa utrymmet i staden. Sliema, som betyder ”fred, komfort”, var en gång en lugn fiskeby på halvön över hamnen Marsamxett från Valletta. Sliemas kustlinjen hänger ihop med närliggande St Julians vilket utgör Maltas huvudkustort med många nybyggda hotell och resorter och en stor turistström.

Valletta grundades av Johanniterordens ledare Jean Parisot de la Valette den 28 mars 1566, då orden, som länge hade regerat över ön, valde att grunda en ny stad på Scebberrashalvön precis efter slutet av Maltas belägring. Detta för att förstärka ordens position på Malta. Staden designades av Francesco Lapparelli, och många viktiga byggnader byggdes av Gerolamo Cassar.

Nästa byggnadsboom i Valletta inträffade under brittisk överhöghet. Då breddades portar, byggnader revs och byggdes om, hus breddades och allmänna institutioner öppnade. Dock skadades hela staden av bombräder under andra världskriget, bland annat förstördes stadens operahus som byggdes vid stadens entré under 1800-talet. Staden innehåller många historiska kaféer, mötesplatser, restauranger, banker, hotell och regeringsbyggnader. Det finns också allmänna trädgårdar som ger utsikt över bland annat stadens hamn.

Orden har sin bakgrund i Fraternitas Hospitalaria (cirka 1050), ett hospital som tog hand om pilgrimer i det Heliga landet. I samband med det första korståget (1096-1099) och övertagandet av Jerusalem, antog orden militär karaktär. Efter Korsfararstaternas fall fördrevs den i flera omgångar. Först från Jerusalem, därefter från Rhodos efter belägring av Osmanska riket. 1530 erhöll orden ön Malta som eget territorium av kejsare Karl V, där den förblev fram till att den åter fördrevs 1798 av kejsare Napoleon I. Hädanefter är ordens territoriella besittning begränsat till säte och högkvarter belägna i Rom, Italien, samt diplomatiska beskickningar. Sedan 1999 innehar den emellertid återigen extraterritoriell besittning på Malta. Orden kännetecknas av tyngdpunkt på vördnad för jungfru Maria.

I dag räknar orden omkring 13 000 medlemmar, 80 000 permanenta volontärer och 20 000 medicinskt utbildad personal verksamma i fler än 120 länder. Ordens syfte är att hjälpa utsatta sjuka, äldre, handikappade, hemlösa och barn över hela världen, utan åtskillnad av härkomst eller religionstillhörighet, bland annat vid naturkatastrofer, epidemier och militära konflikter.

Marsaxlokk är en traditionell fiskeby som ligger i den sydöstra delen av Malta och har en befolkning på cirka 3500 personer. Byns namn kommer från Marsa, vilket betyder ”port” och xlokk, som är det lokala namnet för sydöstra. Ordet är även relaterat till namnet för den torra vind ”sirocco” som blåser från Sahara. Byn är känd för Marsaxlokk Market, en stor marknad som äger rum runt hela byn på söndagar och för turistmarknaden runt hamnen alla dagar i veckan. Invånarna i byn kallas Xlukkajri och är historiskt fiskare. Från Valletta till Marsaxlokk tar det 40 minuter med buss.

Blue Grotto är en populär destination för turister på Malta. Här kan man åka med på båtturer för att besöka grottorna. Man kan även prova på dykning, snorkling och bergsklättring som är populära aktiviteter här. Vid viken in till grottorna finns också några typiska lokala restauranger som erbjuder god mat med fantastisk utsikt. Platsen har använts många gånger av filmskapare och många reklamvideor om Malta har spelats in här.