Stockholmskonstnären Per Adalbert von Rosen

SMAK FÖR FÄRG OCH FINA RÅVAROR

Steget till konstnärskapet var aldrig långt, inte heller till Östermalms Saluhall. För Stockholmskonstnären Per Adalbert von Rosen har aldrig tvekat om vare sig sitt yrkesval eller om valet av råvaror när han lagar mat. Magasinet fick en pratstund med den bokaktuelle kreatören som ser fram emot kommande utställningar – och att utforska saluhallens nykomlingar.

TEXT: Redaktionen FOTO: Hans Zetterberg, DiDi von Rosen Stövind

Kliv in i valfritt Östermalmshem och du kommer att upptäcka två saker: Där bor människor som uppskattar att handla i Östermalmshallen. Och på väggarna hänger högst sannolikt tavlor signerade konstnären Per Adalbert von Rosen. Efter ett drygt trettioårigt konstnärskap med över 90 utställningar världen över är Per en erkänd konstnär i såväl svenska som internationella kretsar som uppskattar hans abstrakta konst. Skapandet har alltid funnits där, redan under uppväxten på Lidingö.

– Min morfar Reinhold von Rosen var en mycket duktig konstnär och även min morbror så jag kommer från en konstnärssläkt. Jag har målat hela mitt liv och när jag var runt 10 år så stod det klart att konstnär var något jag kunde bli. Mamma tyckte väl att det var ett osäkert yrkesval men hon satte sig inte emot det, och pappa uppmuntrade mig. Han tyckte man skulle leva ett äventyrligt liv, berättar Per.

Per Adalbert von Rosen

Och nog har Pers liv inneburit äventyr. Efter utbildningen vid Gerleborgsskolan och Stockholms universitet har han rest över världen och både levt och arbetat i Paris i flera år. Utöver måleri har skapandet tagit sig uttryck på många olika sätt, bland annat gra fik och performance. Det provade han på efter att ha gått en akrobat- och clownskola i Amsterdam på 1970-talet.

– När man är ung som konstnär och går i utbildning är det man skapar ganska spretigt. Sedan landar man i det man vill göra. Men man går också igenom olika perioder i livet som påverkar. Jag hade till exempel en svart period då jag gjorde helt svarta målningar. Det var lite kul för det fick jag pris för av dåvarande borgmästaren i Paris, Jacques Chirac. Så småningom gled jag in i mer färgstarkt måleri. Det sammanträffade med när jag flyttade till Åkers styckebruk i Sörmland där fick en stor ljus ateljé. Då började jag måla glada färgstarka målningar i grundfärger.

Uppväxten ute på Lidingö inspirerade Per på flera sätt, inte minst kulinariskt.

– När jag var knatte gick min pappa gärna till saluhallen för att handla hos Lisa Elmqvist. Då följde jag ofta med och beundrade alla fina fiskar som låg där och lyssnade på när pappa och fiskhandlaren pratade. Det tyckte jag var kul. Jag kan fortfarande komma ihåg många profiler, framförallt expediter, från långt tillbaka. Saluhallen är verkligen en guldgruva, att bara gå in där är en upplevelse.

Adalbert pekar ut marulken för barnbarnen Pomeline och Eugenie.

Numera besöker han saluhallen så ofta han kan, flera gånger i månaden och i synnerhet inför alla högtider. Hinner han inte dit själv så sänder han sin fru Diana att handla.

– Men jag sätter mig också gärna och äter en bit mat där. Nu har jag inte hunnit upptäcka den nya hallen helt och hållet, så det ser jag fram emot. Det är roligt med restaurangerna som öppnat längs taket. På min tid när jag var ung kunde man spela biljard i en lokal däruppe ut mot Nybrogatan högst upp. Det är lite kul att tänka på.

Vikten av högkvalitativa råvaror lärde sig Per under värnpliktens kockutbildning vid Marinens intendenturskola i Karlskrona.

– Råvarukännedom är det viktiga när man ska laga mat. Att man får arbeta med fina råvaror och det kan man verkligen få tag på i saluhallen. När jag går dit vet jag vad jag vill ha; är det fisk och skaldjur eller kanske god hummerbuljong går jag till Lisa Elmqvist. Jag köper gärna en stor fin torsk med huvudet kvar för det tycker jag är mycket gott att tillaga. Och kan man få torskrom så säger jag inte nej. Jag tycker också mycket om viltkött; en stor älgstek är inte dumt. Då går jag till M Seger och handlar.

Är matlagning ett stort intresse hos dig?

– Ja, jag finner ett stort nöje i det. Det finns också ett släktskap mellan måleri och matlagning, för när man blandar målarfärger så måste man vara försiktig så att man inte förstör dem. På samma sätt är det att göra en god sås till middagen. Man måste vara väldigt försiktig så att man inte förstör smakerna. Så färgerna och smakerna har ett släktskap. Det tycker jag är kul. Jag experimenterar i min matlagning på samma sätt som i mitt måleri. Jag komponerar gärna ihop en rätt och då kan det hända att jag utgår från en råvara och inspireras utifrån det.

Så, om du skulle få ordna en drömmiddag, vilka bjuder du till bordet?

– Då skulle det bli skådespelerskan Noomi Rapace, konstnären Alexander Calder, författaren Fritjof Nilsson Piraten och Don Quijote. Upplagt för intressanta och roliga samtal! Till förrätt skulle jag servera ostron, därefter en mustig viltgryta och till dessert, nougatglass innan middagen avslutas med några goda ostar som Stilton, getost och Brie. Till dryck: vin efter kassa.

Vad ser du fram emot 2022?

– Jag jobbar alltid med något projekt. I höstas släpptes min biografi ”Adalbert Biografi” skriven av journalisten Hans Zetterberg och det har jag sett fram emot. Det är en rolig och underhållande bok med historier från mina år i Paris bland annat, och om min relation med Lauren Bacall. Vi spenderade en natt ihop för länge sedan … Sedan har jag fått många erbjudanden att ställa ut, så det kommer att bli utställningar i både Stockholm och på andra platser i Sverige och även utomlands. Nu har jag just fått hem 26 stycken stora dukar och jag ser väldigt mycket fram emot att få jobba vidare med mitt måleri. Det kommer att bli målningar med färger som dansar. Så jag hoppas att 2022 ska bli ett färgglatt och färgstarkt år.

Verk av Per Adalbert von Rosen

SALUHALLEN MAGASIN No.2 2021