17 minute read
Möt Nöjesdrottningen Ingmari Pagenkemper
NÖJESDROTTNINGEN INGMARI PAGENKEMPER: Målet är att Djurgården ska bli Nordens största besöksdestination
På 90-talet kliver hon in i ett mansdominerat universum och blir en av få kvinnor i dj-båset i Stockholms klubbvärld. Sedan dess har hon innehaft betydande positioner på bland annat Lydmar Hotel, Berns, Hamburger Börs, Södra Teatern, Cirkus och idag – Cirkus Venues, ett paraply bestående av flera verksamheter ute på Kungliga Djurgården. Ingmari Pagenkemper är en av Nöjessveriges tyngsta och kanske mest dolda makthavare. Och hon är totalt orädd när det gäller att sätta höga mål eller att säga vad hon tycker.
Advertisement
TEXT: LINA BIELSTEN
Ingmari Pagenkemper växer upp i den tyska kolgruvestaden Ibbenbüren i regionen Nordrhein–Westfalen. Till Stockholm kommer hon 1988 som au–pair och några veckor innan hon ska åka hem träffar hon sin före detta fästman. Ingmari tänker att hon ska ge det en sommar. 34 år senare är hon fortfarande kvar.
Fram till 1994 pluggar Ingmari ihärdigt svenska, teatervetenskap och lingvistik, utan att ha satt sin fot på nattklubb. Hon beskriver sig själv som en ”übertråkig”, skötsam student som dricker te med klasskamraterna. Dessutom jobbar hon på flera ställen för att klara sig, hon säljer frukt och grönt på Hötorget, arbetar som läxhjälp och är även kroki-modell. Ett stort musikintresse har hon alltid haft, men det är först när Ingmari träffar sin dåvarande man, dj:n Johan Netz, som hon introduceras för en helt ny värld.
Hon tar klivet in i en väldigt mansdominerad värld när hon börjar som discjockey på rockklubben Gino på Birger Jarlsgatan och blir en av de första kvinnorna i dj-båset. Det uppstår viss avundsjuka och kvinnliga dj:s utsatts den här perioden för mobbing, men Ingmari vägrar att ge upp. Hon tänker fortsätta sin dj-karriär. Att kunna bidra med att sprida glädje är hennes melodi, det ska ingen få förstöra.
Det är även på 90-talet som Ingmari blir musikchef på Lydmar Hotel, ofta omskrivet som ett legendariskt ställe. Här spelar såväl kända som okända akter i lobbyn på hotellet. Det här är platsen man ska vara på. Det är en internationell atmosfär och ger en hemtrevlig känsla på en och samma gång.
Vad gjorde Lydmar Hotel unikt?
– Det som gjorde Lydmar så speciellt var att vi råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att ha livemusik i en lobby är inte unikt idag, men då fanns inte det konceptet så vi tog den marknadsandelen. Vi hade dessutom en ägare, Pelle Lydmar, som är en otrolig visionär och hade framför allt kapitalet att finansiera. Det var ingen vinstaffär att ha stora artister och livespelningar hela tiden. Det kostade ju bara. Men för Pelle handlade det om leverera hög kvalitet, det spelade ingen roll om vi tjänade pengar på det.
– Jag är jätteglad för all kärlek och beröm från mina år på Lydmar, jag slet hårt för det. Men jag vill ändå understryka att mina branschkollegor förtjänar samma respekt, om inte mer. Jag såg dem kämpa lika hårt som jag på sina ställen, men jag hade det jämförelsevis mer förspänt kan man säga.
Du fick dit många bra akter, är det någon som sticker ut lite extra?
– Vi bokade ju flera artister i början av deras karriär som nu är stora namn, till exempel Robyn och Petter. Det var väldigt roligt.
– En akt som betytt väldigt mycket är en amerikansk housesångerska, Adeva. Hon har gjort helt legendariska framträdanden på Lydmar, vi bokade henne flera gånger och vi spelade även in det på DAT-band. Det var helt otroliga kvällar, så hon betyder lite extra för mig.
Ingmari minns tiden före digitaliseringen när hon skickar fax till artisternas managers för att göra bokningsförfrågningar. Dessa fax skickas sedan fram och tillbaka flera gånger. Idag går det ju något snabbare att boka artister. När vi ber om det galnaste minnet från tiden som musikchef på Lydmar har hon svårt att välja, det finns miljarder menar hon. Men två knäppa incidenter minns hon tydligt som berör artisternas kravlistor, så kallade riders.
– Jag hade bokat in N'Dea Davenport, huvudsångaren i det brittiska syrajazzbandet ”The Brand New Heavies ”som precis börjat sin solokarriär, så det var jättestort. På hennes kravlista stod det att hon inte tålde cigarettlukt och på den tiden rökte man ju inomhus… Så jag gick runt och pratade med alla gäster, gång på gång påminde jag dem att ”just ikväll får ni inte röka, vi har en artist som inte tål det”. Folk blev arga på oss… Det första hon gör när hon kliver upp på scenen är att hon tänder en cigg… Hon säger att hon bara tål sin egen rök. Det var så dåligt tycker jag.
– En annan händelse är när vi bokade hiphop-gruppen ”The Roots”. På deras hospitality rider stod det att de ville ha en stor buffé med enbart vegetarisk mat som de ville äta i sitt eget rum. På den tiden lagade man inte mycket vegetariskt men tack och lov var våra kockar stora hiphop-fans så de ordnade det. Vi byggde upp en stor vegetarisk buffé i frukostmatsalen. När bandet kommer säger de ”Oh, you got McDonalds here” och trycker i sig hamburgare där istället… De hade aldrig varit i Skandinavien och ville vara på den säkra sidan genom att beställa vegetariskt. De trodde väl att vi bara åt skumma saker som fårskalle och inkokta renögon, skrattar Ingmari.
– Vid 3 på morgonen när vi hade roddat ner scenen kommer trummisen och är jättehungrig, då går vi in i köket och äter vegetarisk mat direkt ur kastrullerna. Det var ju väldigt häftigt för mig att få vara med om och ganska udda.
Efter nio år på Lydmar får hon betydande positioner på bland annat Berns, Hamburger Börs, Södra Teatern och Cirkus, där hon blir ansvarig hösten 2018. På Cirkus börjar hon mer eller mindre från noll och gör om hela organisationen, med ett fåtal nyckelpersoner som hon behåller. Dessutom genomförs en rejäl renovering, innan pandemin slår till 2020.
Sedan våren 2022 är Ingmari Pagenkemper VD för det nybildade bolaget Cirkus Venues som samlar Hasselbacken, Cirkus, Pophouse Hotel och Gasklockan (under utveckling) på Djurgården. Cirkus Venues blir därmed en av Stockholms största spelare inom besöksnäringen och öppnar inom kort nya verksamheter. Cirkus Venues är dessutom en del av samma familj som Pophouse och samarbetar nära med verksamheterna Space och ABBA The Museum.
Vad vill du uppnå i din nya roll?
– Nu är jag koncern-vd för alla våra enheter på Djurgården sedan mars-april 2022 så det är ganska färskt. Jag har redan påbörjat samma resa som med Cirkus. Först gör man alltid en analys av vad som finns, sätter upp mål och vision och därefter en aktivitetsplan för att uppnå dessa mål. Målen är olika beroende på vilken enhet vi pratar om.
– Just med Cirkus känner jag mig väldigt trygg, det är en bra produkt. Sedan har vi ju Hasselbacken, en anrik produkt men som har gått i stå i alla år som det varit Scandic. Vi hann precis ta över hotellet innan pandemin slog till, så där finns naturligtvis mer att göra. Men även där har vi hunnit bygga ungefär den organisation vi behöver och gemensamt jobbar vi jättehårt på att förbättra produkten. Vi vill få folk att förstå att hotellet inte bara är till för konferens- och hotellgäster. Hasselbacken vill vara en öppen och spännande mötesplats för alla. På andra sidan Djurgårdsvägen byggs det just nu för fullt. Ingmari berättar att det sker både ”rebranding” av hotellet och restaurangen på Abba-museet, det kommer öppnas ett bageri med butik på hörnet och även en skaldjursrestaurang. Allt är klart till sommaren 2022. – Sammanlagt vill jag att man ska uppfatta oss som en destination, en ”one-stop shop”. Inom vår koncern kan du bo på våra olika hotell, ta del av flera matkoncept, gå på musikal, besöka Abba-museet med mera. Det finns ingen anledning att åka in till stan, man behöver bara vara hos oss, skrattar Ingmari.
. . .
PELLE LYDMAR, Hotellkung och krögarentreprenör
. . .
Björn Ulvaeus är huvudägare i nöjeskoncernen, vad är det bästa med att jobba med Björn som entreprenör?
– På det högst privata planet är det roligt eftersom jag och hela min släkt har varit ABBA-tokiga så länge jag kan minnas. Jag har haft många bra jobb innan jag kom hit, men det här var första gången alla i familjen klappar som glada sälar att jag får jobba för Björn Ulvaeus. De är omåttligt stolta och tycker i princip att de nu personligt känner Björn också, haha. Jag måste själv hela tiden försöka dölja min otroliga förtjusning och jag har lovat mig själv att aldrig be honom om en selfie, även om min mor skulle bli så glad. Men det kommer jag inte att göra.
– Men rent jobbmässigt är Björn en man med så mycket visioner, energi och fantasi och dessutom med muskler att genomföra mycket av det. Med honom känns det att ”the sky is the limit. Han lyssnar mycket och jag känner att jag vågar komma med förslag. Han tar sig tid för andra. Det är fint med tanke på den världsstjärna han är.
– Jag känner mig väldigt ödmjuk inför den här rollen och jag ska göra mitt bästa för att göra honom stolt.
Hit vallfärdas 16 miljoner per år. Vad betyder Djurgården för dig?
– I ärlighetens namn betydde det inget speciellt innan jag började jobba här, jag besökte bara Cirkus för att se enstaka artister eller konserter. Men nu när jag är här varje dag inser jag vilken förmån det är att få jobba vid Kungliga nationalstadsparken. Det känns extremt lyxigt.
– Det är så häftigt att nästan alla nationaliteter har besökt Djurgården någon gång, jag vill minnas att vi gjorde en undersökning på Abba-museet som uppmättes till 72 olika nationaliteter på våra besökare. Jag älskar att arbeta här, ingen dag är sig lik och det uppstår alla möjliga utmaningar.
På tal om utmaningar. Ett av era mål är att göra Djurgården bilfritt, vad är dina tankar kring det?
– Varje individ måste inse att vi måste rädda det lilla klimat vi har kvar, alla måste dra sitt strå till stacken. Det kommer vi inte undan. Är det bekvämt? Nej, det är det inte. Men det är nödvändigt.
– Vi har en förening, KDI (Kungl. Djurgårdens Intressenter, reds anm.) som alla företagare är med i och vi har satt upp olika hållbarhetsmål, bland annat att Djurgården ska bli bilfritt 2025–2026. Nackdelen är ju kommunikationen med miljontals besökare från olika länder. Det är charterbussar från kryssningsfartygen, bussar som ska till musikalerna, privatfamiljer med fyra barn som ska till Gröna Lund och tycker det är jobbigt att behöva gå. Men det är bara något vi behöver lära oss att leva med.
– I framtiden blir det sannolikt miljövänliga transporter från områden nära Djurgården till exempel med fler färjor, ”shuttles” från Gärdet med mera. Det kommer lösa sig, det är bara en vanesak.
Om du får drömma, vilken artist vill du se på en av era scener?
– Gissa tre gånger, det är ju ABBA såklart, haha. Folk skulle vallfärda från hela världen.
– Om jag ska svara seriöst så har jag väldigt bred musiksmak, men jag brinner lite extra för svenska artister. En av mina drömmar är att göra en festival med Robyn till exempel och att hon är med och driver innehållet, hon får bjuda in sina gästartister. Den typen av koncept är jag intresserad av att skapa med små minifestivaler tillsammans med olika artister och deras förebilder.
Ingmari har inga egna barn, men beskriver ofta arbetet som sin baby. Hon älskar att se unga människor växa och ser sig själv lite som förälder på det sättet.
– Jag vill hjälpa till i den mån jag kan, att utveckla andra och ge dem förtroendet att ta rodret. Det är oerhört givande att se de som vågar ta den chansen och klättrar uppåt. Visst kan det innebära att vissa lämnar organisationen när kostymen blir för liten, men det hör ju till.
Efter drygt trettio år i nöjeslivet och otaliga krogbesök har Ingmari en stark uppfattning om vad hon tycker fungerar. Produktutveckling är något hon brinner starkt för. Nyss hemkommen från en av sina många inspirationsresor konstaterar hon att vi inte ligger så långt efter i Stockholm som vi kan tro. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, menar Ingmari. Hon hämtar lika ofta inspiration hos branschkollegor hemma i Stockholm, läser olika musik- och resemagasin och har ett genuint matintresse.
– När jag är ute privat tänker jag alltid på hur jag vill ha det som gäst och försöker applicera det på vår egen verksamhet. Det måste inte alltid vara så tjusigt utan det kan vara små detaljer som toaletterna eller vinlistan på ett ställe jag besöker.
. . .
MIKAEL GORDON-SOLFORS Legendarisk producent och entreprenör inom svensk showbiz
Ingmari Pagenkemper som haft flera nyckelpositioner i nöjesbranschen i Stockholm beskrivs ofta som en förebild av branschkollegor och artister. Själv har hon flera personer i sitt liv som betytt mycket, en av dem är Pia Kalischer, Head of Events på Sveriges Radio.
– Pia var en av Sveriges första kvinnliga dj:s och hon har alltid jobbat med musik. Hon håller fast för sin linje, står för hög kvalitet, är orädd och satsar på okända akter. Jag tycker att hon är helt fantastisk.
En annan förebild är sångerskan Lisa Nilsson, som dessutom är Ingmaris vardagshjälte.
– Lisa är Sveriges bästa sångerska som inte bara bjuder på magisk musik utan som ständigt står upp för sin värdegrund, som säger ifrån, som inte är rädd för att förlora några följare. Inget trams, inget fjäsk utan engagemang och support för alla de som inte har hennes pondus eller plattform.
Av allt du genomfört, vad är du mest stolt över?
– Jag har älskat varenda arbetsplats jag haft och har alltid gett mitt allt, så det är svårt att säga. Men jag var väldigt stolt och nöjd över när jag jobbade åt Vattenfestivalen. Jag fick i uppdrag att göra en scen med hittills bara okända akter och jag gjorde ett fullt program. Det gnisslades i kulisserna över att ”den scenen är bara att kasta pengar i sjön, det kommer inte att dra en enda människa”. Sedan var det helt fullt där och medierna skrev efteråt att Spegelpalatsen var den enda anledningen värd vatten att gå på festivalen. Det kändes skönt!
– Sedan är jag stolt över resan jag gjorde med Södra Teatern och Mosebacke. Att gå från en statlig institution, som finansierades via skattemedel, och göra om det till ett lönsamt aktiebolag utan att för den saken skull tappa kvalitet i programmet. Det var en kämpig, men rolig resa och det är jag verkligen stolt över.
Än idag tycker Ingmari om att spela som dj. Det händer mer än en gång att gäster ska önska låtar som kanske inte passar i sammanhanget eller helt enkelt inte är bra.
– Då svarar jag att jag spelar inte dålig musik… eller att jag inte är en jukebox och har inte alla låtar.
– Jag är alltid trevlig, men det finns ibland personer som fått lite för mycket ”innanför västen” och då brukar jag säga ifrån ganska skarpt.
Om hon någonsin tvingas lämna nöjesbranschen har hon redan bestämt sig för att skaffa ett eget torgstånd där hon kan sälja frukt och grönt, snacka med stammisar och spela sjukt bra musik. Och som pensionär har hon en tydlig vision; hon vill öppna en vinylbar i Berlin.
Men än är det långt kvar till pensionen, nu väntar mer jobb för Ingmari. Hela sommaren är fullspäckad, men först ska hon gifta sig i juni. Någon smekmånad är det däremot inte tal om. Med flera nya enheter som ska öppna på Djurgårdvägen och allt arbete efter pandemin finns ingen tid för semester. Men Ingmari är inte bitter.
– Jag ser fram emot att se Djurgården blomstra och få ta emot nya gäster.
Om du får vara en annan person för en dag, vem är du och vad skulle du uträtta?
– Jag har fullt sjå med att vara den jag är. Men jag skulle vilja testa att vara gubbe en dag som alltid har ”rätt”. Jag skulle vilja veta hur det är att aldrig bli ifrågasatt, att bli lyssnad på. Det skulle vara najs. En självgod ”corporate gubbe”, skrattar Ingmari nöjt.
God arbetslunch: The Hills, Götgatan 29.
Bra afterwork: Vassa Eggen, Birger Jarlsgatan 29.
Mysig middag: Hotell Skeppsholmen, Gröna gången 1.
Kul utekväll: Tjalans bar, Sturegallerian.
NÅGRA KORTA MED Ingmari Pagenkemper
Ville bli som liten:
Socialarbetare.
Egenskap jag uppskattar mest hos mig själv:
Min oräddhet.
Största last:
Choklad.
Om jag fick mer tid skulle jag vilja lära mig:
Franska.
Det här gör mig upprörd:
Orättvisor och snålhet.
Som DJ är jag:
Egoistisk och glad.
Som chef är jag:
Tydlig och snäll.
Som sambo är jag:
Kärleksfull och lat.
Som vän är jag:
Lojal och krävande.
Bästa nöjesupplevelse:
D’Angelo på Cirkus, 2000. Han är av de absolut bästa artisterna inom soul och rnb. Hans scennärvaro är helt otrolig.
Mina tre favoritartister ”of all time”:
1. Prince. 2. Gladys Knight. 3. Robyn.
Låtar jag spelar för att bli på bra humör:
Musik från Defected records skivbolag, vocal housemusik, tidigt 90-tal. Jag sätter igång deras Spotify-lista och låter den bara gå. Bästa ”pick me up”-låtarna.
Favoritresmål:
Japan. Jag älskar allt med det landet. Framför allt japansk design och deras mat.
Mitt bästa matminne:
När Håkan Hederstedt, vår Head Chef, skickar ut mat i köksöppningen i baren, det är den ena goda grejen efter den andra. Helt otippat men jag älskar det. Vad han än lagar. Och mitt andra bästa matminne är just maten i Tokyo. De har bland annat väldigt speciella pannkakor, som de gör i flera lager. Lite som en smörgåstårta, fast med pannkaka istället för bröd.
En underskattad krydda eller råvara:
Spiskummin.
INGMARI PAGENKEMPER I ÖSTERMALMS SALUHALL MAGASIN / N01 2022. TEXT: LINA BIELSTEN
