Up, up and away med och av Fredrik Wretman

Bronsskulpturen som står mitt i huvudentrén i hörnet Nybrogatan/Humlegårdsgatan föreställer ett högerben på väg att ta ett språng. Benet tillhör guden Merkurius eller Hermes, som är hans namn i den grekiska mytologin. Verkets upphovsman heter Fredrik Wretman och det är faktiskt hans eget ben som stått modell för hela härligheten.

AV: Claes Kanold

Skulpturen "Up, up and away" i Östermalms Saluhalls huvudentré

Foto: Magnus Elgquist

Om tingen varit i sin vanliga ordning hade Fredrik Wretman just nu befunnit sig i sin ateljé i Chang Mai i Thailand. Som det nu är får han istället övervintra på Södermalm och det är dit, till hans förtjusande och ytterst praktiska kombination av bostad och studio. Magasinet beger sig för att dryfta saluhallsutsmyckning i synnerhet, konst i allmänhet och en liten portion mat.

– Anledningen till att just jag fick uppdraget av Stockholm Konst är att jag hållit på med Merkurius i mina tidigare arbeten. Det var en jätterolig uppgift att ta sig an. Att det blev just den här skulpturen hänger ihop med att jag kände att jag behövde skapa en solitär figur i ett utrymme där man slipper brottas med en redan designad miljö.

Vad var den största utmaningen i processen?

– En skiss får alltid en annan kraft när man blåser upp dess storlek. Nu tycker jag att den känns helt normal och tar utrymmet på ett lagom bra sätt. Jag ville inte att den skulle bli för insmickrande utan ge en mer rå, brutal känsla.

Den minnesgoda och konstintresserade delen av läsekretsen erinrar sig måhända Fredrik Wretmans uttrycksfulla installation ”American Floors and Russian Slippers” på Moderna Muséet 1991.

Ibland kan en installation vara svår att greppa, kan du förklara?

– Jag gjorde min första installation 1985, då fanns knappt ordet och folk drog nästan pistol när man pratade om installationer! Många trodde det var en övergående trend. Men en trend i förhållande till vad? Alla utställningar är en slags installationer. Och titta på Keops-pyramiden, den är över 3000 år gammal. Alla andra tempel eller rum för andlig spis är lika mycket installationer som de som görs idag.

Ett konstverk är ett sätt att dela med sig, är Up, up and away en del av dig?

– På ett sätt är det väl så, samtidigt är det ju liksom bara

en bit metall! Men det är klart att man tänker på att verket kommer att förknippas med mig, vilket tvingar mig att ställa vissa frågor, de tankarna finns med medan jag skapar så visst finns en bit av mig inbakad där.

Vad är konst?

– Det är en fråga man ofta får och som inte går att besvara. Därför att konst är det man själv får en kick av. Ett konstverk kan betyda en sak för en person och något helt annat för en annan. Det handlar mer om att bestämma sig för vad man tycker om. Dessutom är själva ordet konst idag så utspätt, det är konst i matlagning, i virkning med mera. Allt är konst utom just konst. ”Det där är väl ingen konst, det kan ju min femåring göra”. Man blir så trött…

– Men om man börjar intressera sig för konst så öppnar sig världen och man ser plötsligt sin omgivning på ett helt nytt sätt. Är man inte intresserad, då är det inte mycket som är konst, kan jag tala om!

Som konstnär vill man väl åstadkomma någon form av reaktion och kommunikation?

– Absolut. Det är en förutsättning. Konstverket är en dialog och en kommentar till ens egen samtid. Det finns heller ingen konst som inte kommenterar annan konst, så har det varit från det att de första konstverken gjordes. Jag tänker ibland på vad de konstnärer som var verksamma under stenåldern ville säga och med vem de förde dialog med med sina grottmålningar.

När man betraktar din konst ligger det nära till hands att uppfatta dig som en andlig person, buddist rentav?

– Inte mer andlig än någon annan och inte buddist heller, men om jag var tvungen att välja skulle buddismen ligga bra till. Verket som jag antar du refererar till (bronsbysten Bodhi, uppställd i ån Viskan i centrala Borås, reds anm.) är egentligen en bild av mig själv som mediterar. Meditation och konst är två sidor av samma mynt. I bägge söker man kontakt med sitt undermedvetna, i varje fall fungerar det så för mig, jag är mycket intuitiv och ingen konceptknutte direkt. När en besökare kommer in på ett museum och får syn på en målning hon måste gå fram till och titta, då har hon hookat i det där undermedvetna. Det är dit man vill komma, den platsen inom sig själv där drömmarna finns.

Fredrik Wretman

Foto: Karin Oddner

Fredrik Wretman har utbildat sig vid flera konstskolor, bland annat Kungl. Konsthögskolan 1980-1985. I slutet av 1980-talet tillbringade han ett stipendieår i New York, vid prestigefyllda P.S.1. Han har en mängd uppmärksammade utställningar bakom sig och har också varit t.f professor på Kungl Konsthögskolan och på Konstfack i Stockholm.

Händer det att du står och betraktar dina verk i smyg för att få uppleva folks reaktioner?

– Oh ja. Då njuter jag av att se hur en dörr öppnar sig i deras huvuden och de ser något de inte kunnat se innan. Det är en underbar känsla att veta att det är man själv som skapat den där dörren.

Nu står ”Up, up and away” i Hallens huvudentré; vad har du för relation dit?

– Som barn bodde jag några kvarter därifrån, men det var inte så att jag sprang dit var och varannan dag. Som vuxen tycker jag det är ett bra ställe att mötas och till exempel äta lunch.

Det finns många beröringspunkter mellan konst och matlagning, hur ser du på det?

– Jag har lust att svara som Picasso när han fick frågan ”Pablo, du som är 1900-talets största konstnär alla kategorier, hur ser det ut i ditt huvud, hur tänker du?”. Han svarade: ”jag har ingen aning, jag använder inte huvudet, jag använder magen”. Det är väldigt betecknande. När man pratar om mat pratar man om smak och det kan man ju göra om konst också. Det är något som appellerar till ens inre, man konsumerar och samtalar kring det. Så det finns många beröringspunkter.

Lagar du själv mat?

– Nej. Jag fick lite för mycket av det som barn. Jag minns hur tanterna jag stötte ihop med när jag var ute på stan med föräldrarna alltid sa ”hej lilla Fredrik, du kommer väl också att bli en duktig kock när du blir stor”. Förväntningarna på mig att träda in i restaurangbranschen var enorma. Det hade väl varit okay om det inte varit så att min pappa var så jäkla framgångsrik, haha. Så jag hade nog bundit ris åt min egen rygg om jag försökt mig på det där. Samma sak var det inom teatervärlden, hela min familj på mammas sida har varit skådespelare. Så det fanns två områden jag som tio år gammal visste det inte skulle bli: restaurang och teater. Men konsten är ett fält som har beröringspunkter med bägge de världarna, så för mig var det ett hälsosamt val, till pappas stora förtret. Inte förrän jag ställde ut på Louisiana, då hade det gått 18 år sedan jag tog studenten, kände jag att jag fick någon slags respekt från honom, att jag inte gjort som han velat men ändå klarat mig. (Fredriks pappa var den oerhört uppskattade restaurangmannen Tore Wretman och mamma är den omtyckta skådespelaren Meg Westergren, reds anm.).

Vad är viktigast med en måltid?

– Att det är gott. Där är jag nog jättefärgad av min pappa. Han ville att det skulle vara ganska enkelt och inte tillkonstrat. Han kände att han hade någon slags folkbildande uppdrag och då gällde det att hitta enkla råvaror, men kunna göra dem till något fantastiskt. Han avskydde sådana där postmodernistiska maträtter med två korslagda haricots verts, då gick han i taket. Jag är också lite allergisk mot tillkonstrad mat, men tyckte det var fantastiskt när jag blev bjuden på restaurang Frantzén. Fast det är ju inte bara käket, det är en upplevelse, som en opera och ett minne för livet.

En god måltid kan ha samma betydelse som ett gott konstverk?

– Absolut. Bägge kan sätta igång ens associationsbanor och man kan hooka med sitt undermedvetna även under en måltid.

Mer om Merkurius: Tornhuven på Saluhallens fasad mot Östermalmstorg kröns av Merkurius hjälm. Merkurius, som enligt mytologin var romersk gud och hade sin motsvarighet i grekernas Hermes, var skyddspatron för handel och köpmän. Traditionellt avbildades han ofta med bevingad hjälm och bevingade sandaler som påminde om hans kvickhet och förmåga att nå ut till många.

ÖSTERMALMS SALUHALL MAGASIN No.2 2020