Församlingsguiden Åkerbo 1 2022

Ge plats för barnen

Att barn funderar över livets stora frågor tvekar jag inte en sekund på. Och i FN:s konvention om barns rättigheter, barnkonventionen som den kallas, står det att barn har rätt till förutsättningar för andlig utveckling. Barn har sina frågor och tankar om tro, liksom erfarenheter och bilder av Gud. Låt oss ge plats åt dem!

Något av det mest spännande med att arbeta med barn och unga i kyrkan är att man måste försöka säga de stora sakerna på ett enkelt och lättillgängligt sätt – förmedla kärnan i budskapet. Både barn och konfirmander har en tendens att ställa raka frågor som det som präst ibland kan vara svårt att svara på. Det är en viktig och nödvändig utmaning. För visst behöver vi påminna oss om vad det egentligen handlar om, vad som verkligen är det viktiga. I mitt fall grundbudskapet som säger:

”Du är älskad precis som du är. Gud ska gå vid din sida vad som än händer.”

Du och jag har ett viktigt uppdrag att förmedla kärlek och hopp, på de sätt vi kan. Kanske kan barnen hjälpa de vuxna en bit på vägen i att inte krångla till det, och att drivas av nyfikenhet istället för av prestation. Vi får lyssna och lära utav varandra.

Jesus sa:

”låt barnen komma till mig och hindra dem inte”.

För på den tiden tänkte man att barnen inte skulle störa de vuxna. Jesus hade fullt upp med att hjälpa sjuka och berätta om viktiga saker och därför hade han inte tid med barnen, kanske lärjungarna tänkte. Då blev Jesus arg. Han tyckte istället att barnen hade lika stor rätt att komma till honom som de vuxna. Han sa till och med att de vuxna borde lära av barnen. Hur ser det ut idag? Låter vi barnen få plats och utrymme för sina frågor och funderingar kring livet och tro? Barnkonventionen säger att barnen har rätt till de förutsättningar som krävs för fysisk, psykisk, empatisk och social utveckling, men likaså möjligheter för andlig utveckling. Här behöver vi vuxna hjälpa till att hitta redskap och vägar.

Som präst har jag äran att få döpa. Det brukar vara en festlig dag med mycket glädje och tacksamhet i luften. Ofta är det små barn som döps, även om det går utmärkt att döpas när som helst under livet. När jag står där och håller barnet över dopfuntens vatten och ser de uppspärrade ögonen och den tindrande blicken är det som om vi båda förstår: i den här stunden finns en bit av himlen. I barnets ögon tycker jag mig se en förundran över livet och stor förväntan. Att det så att säga finns något religiöst i blicken råder inga tvivel om. Såklart att Gud har en relation med detta barn. Någonting händer i den här stora stunden, som är svårt att sätta fingret på. Ett mysterium. Mellan Gud och barnet. Vi välkomnar den här människan som en del i den här familjen och släkten, i den här församlingen och i den världsvida kristna kyrkan. Och Gud lovar att följa, varje dag på den fortsatta livsvandringen. Vi rustas med något som ska vara en hjälp på vägen. Något som kan bära, kanske särskilt när livet blir svårt. En identitet, en gemenskap och en trygghet att falla tillbaka på.

Dopet kan vara ett steg i att ge sitt barn förutsättningar för andlig utveckling. I dopet får vi en identitet och möjlighet att vara en del av en tradition och en gemenskap. På dopgudstjänster har det hänt att ett lite äldre barn kommit fram till mig efter dopet och med en härligt mallig ton berättat att

”jag är faktiskt också döpt i den här kyrkan”.

Ja det är glädjande, och något att vara stolt över, att få tillhöra ett sammanhang. Kanske kan den där tillhörigheten också hjälpa oss att känna mening i tillvaron. Men att utveckla sin förståelse och sina verktyg för stora frågor om livet, tro och Gud handlar också om fler saker. Till exempel skulle det kunna vara att tillsammans, vuxna och barn, prata om vad man tänker och tror på, lyssna och berätta för varandra, be en bön tillsammans, gå på en gudstjänst, testa söndagsskolan eller utforska ett kyrkorum. Det finns också öppna verksamheter i församlingen dit människor i olika åldrar är välkomna tillsammans. Vi är många som tycker att sång och musik, lek och skapande kan vara till hjälp när vi försöker förstå oss på det där med livet och tron. Gud är alltid större än vad vi kan tänka oss. Låt fantasin och nyfikenheten flöda när vi funderar över de stora frågorna! Vem vet vilka spännande saker vi kan upptäcka längs vägen.

Jag ser fram emot många fina möten med både barn och vuxna under året. Hoppas vi ses!

Text Theresia Båvenby