PROGRAM
MADE IN NORDHAVN Louise Betsholtz / stud 4772 AvgĂĽngsprogram 2016
Kunstakademiets Arkitektskole Institutet for bygningskunst og kultur / KKA Lärare: Peter Bertram och Guro Sollid
Idé Bakgrund Projekt Program
Placering Blick Referenser Karta över Nordhavn
“The bastard form of mass culture is humiliated repetition ... always new books, new programs, new films, news items, but always the same meaning� Roland Barthes
Idé I den västliga världen har exklusionen av det heterogena samhället blivit totalitärt. Det finns behov för en balansskapande praxis när nu Nordhavn, likt många andra postmoderna industrihamnar världen över skall transformeras till en tilltalande stadsdel. Jag intresserar mig därför för heterologin som ingångsvinkel till att undersöka kvaliteten och potentialen i den funktionstömda hamnen. Min ambition är att göra tre platsspecifika ingrepp, som genom att främja integrationen av något främmande, oplanerat och tillfälligt i stadsplaneringen blir en kommenterar till samtiden och lokalplanens homogena utformning. Ett ingrepp mellan det välkända och okända som både kan spegla dagens Nordhavn och bevara det kollektiva minnet om platsen genom framtidens utveckling av området. Med dessa tre byggnader vill jag diskutera vikten av det kollektiva minnet när en ny stadsdel skall skapas, att kunna ta med sig kvaliteter från en gammal tid in i en ny. Min ambition är inte att försöka lösa denna enormt komplexa stadsplanering, utan att undersöka om det finns alternativa möjligheter till att skapa en annan typ av diversitet än den som presenteras i lokalplanen.
Bakgrund En helt ny stadsdel är på väg att utvecklas i Köpenhamn. Den skall ligga i Nordhavn, en till största delen konstgjord halvö som utgör det norra hamninloppet utanför Østerbro. Området har hittills varit mest känt för att vara industriområde, containerhamn, och terminal för de stora kryssningsfartygen. Nordhavn har under åren blivit synonymt med en frihamn. Både välkänd och främmande, storskaligt modern och laglös på kanten av samhället. Ett urbant industriområde som människor har kunnat intaga och göra till sitt eget. Nordhavn är ett område mellan ett landskap (som inte längre är) och en stad (som inte ännu är), och fram till det stadsrum där alla spår börjar och slutar. Ett terrain vague. Områdets status skall ändras och den nya stadsdelen skall exponeras i bästa ljus. En ekonomisk, arkitektonisk, kulturell och social transformation. Det är mycket viktigt för Köpenhamn som modern huvudstad att visa att man ser potentialen i denna postindustriella hamn och arbetar aktivt med att utveckla tilldragande stadsrum. Fram till 2025 kommer invånarantalet stiga med 18% enligt By og Havns prognoser, vilket är motsvarande 100.000 nya Köpenhamnare. Därför fokuseras det främst på möjligheter för att bo och arbeta i den nya stadsdelen.
Projekt I visionen för Nordhavn efterfrågas en mångsidig stadsdel med plats för alla, i varierande typer av bostäder och där funktioner blandas och integreras. En stadsdel med många aktiviteter och ett brett utbud av butiker, kultur och idrott. En plats där alla invånare skall kunna ha tillgång till de offentliga rummen, naturen och inte mist vattnet. Därför kommer jag i mitt projekt arbeta med tre byggnader som ligger mellan det privata och offentliga, och som kan möta den nya stadens utveckling på Nordhavns premisser. Byggnaderna etableras i det Nordhavn som existerar idag. När den nya stadsdelen kommer ikapp skall de kunna vara en kontrast till det nybyggda genom att tala om en föregående tid och diskutera en annan typ av diversitet än den som tar sig uttryck i brokiga fasader. Programmen förhåller sig delvis till de krav som ställs på den framtida stadsdelen som knyter sig till bostaden, arbetet och sociala
mötesplatser, men tar utgångspunkt i hur funktionerna existerar och karaktäriseras i dagens Nordhavn. De skall alla tre representera samhällets heterogena sfär, och innehålla funktioner för att även inkludera och bjuda in “de andra”, det vill säga dem som inte planeras in i Nordhavns lokalplaner. Det kan till exempel vara dem som befinner sig i dagens Nordhavn men inte kommer ha möjlighet att stanna kvar i framtiden. Eller dem som generellt uppfattas som avvikande från vårt samhälle, vars lägre status med stor sannolikhet även kommer att göra dem exkluderade från det nya Nordhavn. Alla tre byggnader placeras i det område som är näst på tur att ges en lokalplan, runt den “sjö” som ligger mitt i Nordhavn mellan Levantkaj och Baltikavej. Landskapet i anslutning till byggnaderna får spela en viktig roll, och programmen skall knytas till den varierande natur som karaktäriserar Nordhavns entropiska fält.
1. En stor hall. Ett obestämt och tomt rum som tager utgångspunkt i det som kännetecknar det offentliga rummet i Nordhavn, nämligen det resterande rummet. Den plats som blev kvar efter att den ursprungliga funktionen flyttade ur, eller det område som står till förfogande för en tillfällig förvaring eller aktivitet. Hallen är en byggnad som i sin yttre karaktär kan liknas vid någon av de stora industri- eller lagerlokaler som finns i Nordhavn idag, byggnader vars form totalt har präglats av dess inre funktioner. Detta rum skall kunna rymma möjligheter att programmeras eller användas utifrån gemensamma rådande behov. Därför skulle hallen eventuellt också kunna knytas till de andra två programmen genom att temporärt dela användningsområden. I kraft av att byggnaden speglar den övergivna industrilokalen blir det också ett monument, som i kontrast till framtidens detaljplanerade omgivningar skall påminna som den tid som har varit.
2. Ett härbärge och hostel. Programmet knyter sig till bostaden i Nordhavn som något tillfälligt och oformellt. Styrt av en simpel pragmatik och där strukturen kan ändra sig, en representation av bostadens glidande formlöshet. Det är en enkelt sammansatt byggnad med rum som både kan hyras ut till förbipasserande eller ges som tillfälligt alternativ för människor utan bostad. Rum som är tillgängliga för alla, men knyter sig till bostadens privata sfär. Ett hostel skulle i dagens Nordhavn till exempel kunna vara attraktivt för övernattande lastbilschaufförer och likaså i framtiden fungera som manskapsbostad åt exempelvis byggarbetare från metron eller ilandgående arbetare från kryssningsfartygen, eftersom terminalerna ligger kvar även i framtiden.
3. En boxningsklubb. En mer komplext sammansatt byggnad som knyter an till det heterogena genom det kroppsliga. Svetten och ångesten, det privata, det stämningsfulla, det hemliga och det farliga. Den moderna boxningen som sport har varit etablerad i Danmark sedan 1800-talet, det är en seriös sport som samtidigt förknippas med det djuriska. Känslor som i den homogena världen uppfattas som vulgärt och en motsats till idealet. Det är mötesplatsen och läroplatsen. En plats för ritualen, kampen och duellen. Klubben refererar också till Nordhavn som det lilla samhället, den lilla världen som följer egna lagar och logiker.
Placering
3. 2.
1.
Blick På 1920 talet skrev den franske filosofen George Bataille om det heterogena i boken”The science of what is completely other”, en civilisationskritik för periodens rationella enkelspårighet och framväxande fascism.
exklusionsmekanismer, på både ett individuellt och samhälleligt plan, och söker återupprättandet av den moderna människans relation till tillvarons ’ikke-ideal’ och utsöndrade aspekter, den så kallade heterogena sfären.
Med det homogena presenterar Bataille ett radikalt alternativ, som i motsättning till samtidens politiska och sociala ideal tar utgångspunkt i tillvarons irrationella baksidor, dvs allt som uppfattas som värdelöst och orent. Det radikalt annorlunda skall således förstås som alla de element och händelser från vårt samhälle, dagliga liv, krop och existens som vi förtränger, förbinder med något hotfullt eller uppfattar som värdelöst. Heterologien pekar därmed på en rad generella
Enligt Bataille kan det homogena och det heterogena förstås som i ett komplementärt förhållande, där det homogena representerar samhällets produktiva del, medan det heterogena kort kan beskrivas med det som faller utanför det rationella samhällets mätbara ideal. Trots att Batailles heterologi inte skapades med diskussionen om stadskulturen i åtanke, kan den förstås som användbar i relation till den postindustriella hamnens förnyelsesprocesser, och diskussionen om vikten av det främmande för en stads diversitet. Jag fördjupar mig i Nordhavn och det heterogena, i appendix under “Det radikalt annorlunda”.
“Hamnen uppfattas som stadens nya ansikte utåt, och platsen där diskussionen om det goda stadsrummet utvecklas. I denna debatt hörs ofta argument om det mångfaldiga - ett begrepp som både framhävs i planläggningsförloppet, men lika ofta utgör kärnan i kritiken när det färdiga stadsrummet beskylls för att sakna omedelbara, oförutsägliga och oavslutade berättelser, något som kännetecknar ett vitalt och värdefullt stadsrum”. Helene Schytter, (2010);
Referenser: Hvorfor byudvikling? http://www.nordhavnen.dk/fra+vision+til+bydel/hvorfor+byudvikling.aspx Visionen for Nordhavn http://www.nordhavnen.dk/fra+vision+til+bydel/processen+hidtil/nh-vision.aspx Schytter Helene, 2010 Havnen og det heterogene byrum Nordhavn betragtet gennem Georges Batailles heterologi Kultur&Klasse no 109, s. 85-102