APPENDIX
Det radikalt annorlunda Poetik
(eller; Nordhavn och det heterogena stadsrummet)
Essay: Den moderna människan. Reflektion
Katalog
Registrering frĂĽn Nordhavn.
Det radikalt annorlunda
(eller; Nordhavn och det heterogena stadsrummet). Det heterogena fyller en viktig funktion i oss. Det är djupt mänskligt att i drömmen närma sig något som ligger utanför den perfekta eller accepterade ramen. Kanske är det därför som det kommunicerar så direkt med våra känslor. Det kan vara livsfarligt, beroendeframkallande. Det kan vara sådant som vi älskar och hatar. Det dekadenta. Den ultimata festen, som alltid kommer stå mellan det uppbyggda och förfallet. Vårt mänskliga beteende gör avtryck i arkitekturen. Vi identifierar oss med huset och ger den därför en förbannelse med våra ideal. Det monstruösa. Kroppen och arkitekturens ideal hänger olösligt samman i Batailles begreppsvärld. När vi talar om kroppen i idealsamhället är det något vackert, vertikalt och välproportioneligt. Kroppen i den heterogena läsningen handlar om det som inte anses vara eftersträvansvärt, till exempel avföring, svett och skeva proportioner. Bataille talar om det monstruösa, något amorft som avviker från det standardiserade. Erfarenheten av det monstruösa är ett känsloväckande obehag, som är knutet till djup fascination och förförelse. Det monstruösa öppnar således upp för ett estetiskt alternativ, som i motsättning till den monumentala arkitekturens idealisering av den välformade människokroppen förhärligar monstrets laglösa utsvävningar. En exkluderad plats. Nordhavn är på många sätt exkluderad från resten av Köpenhamn, bland annat genom hur pendeltågens järnvägsspår och ringvägen O2 avskärmar området, och gör det till stadens utstickande appendix. Det är som om den sekundära positionen har präglat hela Nordhavns självbild. Det blir till en anlagd ö i staden, som har byggts upp likt öarna Middelfort och Flakfort i sundets inlopp. De flesta områden i Nordhavn är avskärmade bakom
stängsel, och nästan alla byggnader är exkluderande i sin arkitektur. Många former är monstruösa eller oproportionerliga i allmänhetens mått mätt. Vissa byggnader ger intryck av att bara vara facader, utan varken dörrar eller fönster och som tyst står som främmande inslag i världen. Nordhavn är fyllt av dem, de skeva, säregna, ensamma kropparna. Staden exkluderar dem och de svarar med att utesluta omvärlden. Det heterogena betecknar något marginellt och på gränsen, som konkret befinner sig i stadsrummet men samtidigt urskiljer sig från det etablerade samhället. En laddad plats som påminner om något orent och avvikande. En exkluderad plats. Där staden återges nyanserat och mångfaldigt framstår hamnen som ett okartlagt område med ett minimum av hänvisningar och förklaringar. Många av de industribyggnader som ligger i de yttre delarna av Nordhavn har en simpel karaktär. Från utsidan liknar de stora volymer med tomma fasader, utan ornament. De flesta karaktäriseras av att ha uppförts hastigt. Ingen av dem berättar om vad som försiggår på insidan. Här definierar omgivningen och landskapet platsens karaktär mer än byggnadernas egna personlighet. En estetisk chock. Bataille förbinder chocken med extatisk energi som framkallar upplevelsen av en ångestväckande glädje. Industribyggnadens estetik har ett unikt formspråk, i enorm skala med bland annat skorstenar och rör och avsaknaden av ornament. Med sina närmast hotfulla proportioner och obegripliga sammansättning kan industribyggnaden beskrivas som “chockestetisk”. Ett främmande element som formats av den tekniska utvecklingen under nittonhundratalet. Men trots den enorma betydelse som industribyggnaden har haft, och den kommande uppmärksamheten på dets
kulturmiljömässiga kvaliteter, har dessa byggnader alltid haft en lägre status i stadens hierarki. Entropisk process. Nordhavn är ett område som är under uppbyggning och nedbrytning på samma gång. Begreppet entropi kommer ursprungligen från fysiken och beskriver ett materials energiförlust. “Det är den självnedbrytande vägen mot oordning, smuts och formlöshet som varje material drabbas av, med mindre det upprätthålls en konstant energitillförsel. Entropins rumsliga skred möjliggör samtidigt till att varje plats kan bli till fundament för något nytt. Entropin river ut formerna från deras egentliga, tilltänkta funktion, och möjliggör därmed grunden för att något nytt skall kunna skapas” (Schytter, 2010). Nordhavns industribyggnader representerade ursprungligen något homogent, då dess fysiska strukturer är grundlagt med avseende på produktion och ekonomisk tillväxt. Hamnens homogena epok är nu i upplösning, och i takt med att industrierna töms på funktioner börjar fältet uttrycka något heterogent. Men byggnaderna är ännu långt från formlösa, och situationen kan också ses som en historisk ruin, där man fortfarande kan se spår från berättelsen om den danska industrialismen.
Essay: Den moderna människan. Den moderna människan vill göra ett avtryck, jag bara måste få förnya mig! Riva ned det gamla och bygga upp något nytt. Och förfasas över att historien upprepar sig. Den moderna människan bor i storstaden. Den moderna människans storstad är CO2-smart. Den moderna människan flyger till New York. Den moderna människan har kontor i centrum. Den moderna människans produktion flyttar till Kina. Den moderna människan har ett fadderbarn. Den moderna människan carpar diem och power-nappar. Den moderna människan hämtar information från världens alla hörn. Den moderna människan vet mer än någonsin. Den moderna människan skriver en bok. Den moderna människan läser om andra moderna människor. Den moderna människan är individualist. Den moderna människan simmar i hamnbassängen. Den moderna människan är cyklist och äter unika frön från en buske i Anderna. Den moderna människan är uppkopplad. Den moderna människan är avkopplad. Den moderna människan passar in i mallen. Den moderna människan kan sociala medier. Bakom datorskärmen är den moderna människan ensam. Den moderna människan går i terapi. Den moderna människan paddlar kajak. Den moderna människan är unik. Det ska göras plats för den moderna människan. Därför lämnar hon inget utrymme för andra.
Reflektion Arkitektens jobb idag har till stor del blivit att likt en copy writer göra fabulerande beskrivningar och renderingar med inklistrade människor, som sällan överrensstämmer med verklighetens resultat. Staden är enormt komplex, och att försöka planera allt är bara dumt. Det genomplanerade blir för styrande, och varken särskilt levande eller medryckande. Det finns exempel på dem som försökt att skapa en motkultur, men att planera in en helt kontrasterande bild blir nästan till en självmotsägelse. Hur kan vi planera så att det finns rum för det egna initiativet, det oplanlagda och tillfälliga? Kan vi ens planera för en framtid vi inte vet något om? Det som ofta händer när stora områden detaljplaneras är att den rådande trenden får för stort utrymme. Arkitekterna idag verkar tävla med varandra i vem som kan rita de mest varierade fasaduttrycken. Blir inte alla de blandade storlekarna, färgerna och formerna en kuliss av repetitioner, som egentligen bara är samma sak? En annan aspekt är den moderna människans (och arkitektens) strävan
efter den individuella succén. Finns det en chans att sätta sitt avtryck, planera för och bygga ”något unikt”, glömmer många bort hur värdefullt det är att lämna rum och plats till andra människor, eller möjligheter för framtiden. Att ge en chans för de invånare som skall bo och verka i området att göra det till sitt eget. De lokalplaner som hittills är utformade vittnar om att dagens Nordhavn har en låg status och ses som ett händelselöst och tomt område, med mycket få platser eller byggnader värdiga att bevara. Halvön skall istället expanderas och delas upp i många mindre öar avgränsade av kanaler. Lokalplanernas visioner visar upp ett detaljplanerat, homogent stadsrum för den moderna Köpenhamnaren, som paddlar kajak till arbetet. Jag tror inte på att programmera en helt ny verklighet, som inte förhåller sig till det tillstånd som råder idag. Även om det i lokalplanen talas om att bevara hamnens karaktär visas en typ av hamn upp som är långt ifrån den hamn som finns där idag. Trots att
några av områdets gamla silos kommer att transformeras, får de så många lager av make-up att det endast är konturen av den gamla byggnaden som står kvar och vittnar om en annan tid. Över lag gentrifieras storstäder idag, och mindre resursstarka invånare byts ut mot en medelklass som kan betala för de högre hyrorna. Köpenhamns dyraste lägenhet blev nyligen lagd ut till salu, en av takvåningarna i byggnaden i Nordhavn som kallas för ”The Silo”. En gammal kornsilo som håller på att transformeras till ett höghus med lyxvåningar staplade på varandra. Självklart kommer inte hela Nordhavns bostadsbyggeri se ut på detta sätt, samtidigt frågar jag mig vilka som kommer att ha råd med att flytta till den nya stadsdelen? För vem skapas det nya Nordhavn? Att Nordhavn behöver utvecklas är det inget tvivel om. Det är oundvikligt för den expanderande staden. Långsamt töms området på sina ursprungliga funktioner och blir en plats lämnad att förfalla fram tills dess att lokalplanerna successivt fastläggs, och den nya stads-
delen tar form. Finns det något i det tömda, obestämda, ej längre funktionella landskap som faktiskt är värdigt att bevara, och som kan få en betydelse för, och stå i kontrast till det nya Nordhavns homogena utformning? Hur skapar man något som kan tillhöra både den nya och den gamla verkligheten ute i Nordhavn? Staden besitter en enorm kraft, i all den historia och de minnen som finns bevarade. I varje fasad, i varje gatunät finns en historia om den tid vi lever i, och efter hand också det liv som har levts. Bebyggelsen kommer så länge den står att berätta om tid, att vi lever i en tid. Det gamla och det nya skapar relationer. Men om vi alltid river ner vår historia i tron om att vi kan bygga något bättre, kommer vi alltid att fortsätta upprepa oss själva. Hur Köpenhamn identifierar sig med sin tid kommer att vara avgörande för Nordhavns öde.
Litteratur Claes Caldenby, 2015 Motkultur, Arche Fรถrlag: Freudianska fรถreningen ISBN 978-91-980265-9-7 Schytter Helene, 2010 Havnen og det heterogene byrum - Nordhavn betragtet gennem Georges Batailles heterologi Kultur&Klasse no 109, s. 85-102
KATALOG
Visualisering av framtidens Nordhavn, utformat av COBE, SLETH Rambøll och Polyform.