Med hjälp av tandtrådsriggade metspön och den nobelprisade gensaxtekniken Crispr-Cas9 vill Nathalie Feiner avslöja några av evolutionens innersta gåtor. Grunden till allt: en innerlig kärlek till ödlor.
Ödlor
Två av Nathalie Feiners anolisödlor. foto: nataliefeiner
– en nyckel till evolutionära gåtor Nathalie Feiner visar upp en prickig och färg sprakande mur ödla. foto: johan joelsson
24
P
å en tunn gren i terrariet på Nathalie Feiners skrivbord på Biologiska institutionen ligger en gråmelerad anolisödla och blickar ut över de tomma kaffekopparna, böckerna och högarna med vetenskapliga tidskrifter. Hemma har den Bayernbördiga biologen två geckoödlor. Så ett husdjur på jobbet kanske inte är så konstigt. Åtminstone inte för en forskare som vigt sin karriär åt de fyrbenta kräldjuren. – Många får aldrig chansen att komma nära ödlor. Gör man väl det är det omöjligt att inte älska dem. För en evolutionsbiolog är de dessutom perfekta eftersom de inte är så utforskade, säger hon. Ödlorna har följt med Nathalie Feiner ända sedan hon påbörjade sin akademiska resa på universitetet i sydtyska Konstanz. Efter att ha doktorerat flyttade hon 2013 till Oxford för att fortsätta sitt evolutionsbiologiska arbete. Där träffade hon sin sambo Tobias Uller, idag professor i evolutionsbiologi vid LU, och påbörjade ett forskningsprojekt om murödlor.
LUM NR 5 | 2020
