Notbladet #1 2017

Leopold Stokowski

Pastoral vĂĽrmystik

Anton Bruckner

Elbphilarmonie #1 2017

innehåll 4 Presentationer 6 Nota Bene 10 Konserttips 16 Stokowski om dirigering 21 Musikträffar 22 Elbphilarmonie Hamburg 28 Carl Nielsen 34 Anton Bruckner 44 Musikkryss

kontakt Allmänna frågor & medlemsärende kontakt@ msov.se Medlemsaktiviteter, anmalan@ msov.se Daniel Hansson ordforande@ msov.se Kjell Edstrand v.ordforande@ msov.se Bertil Melander sekreterare@ msov.se Inger Ohlsson kassor@ msov.se

f o r m: j a d e s i g n

Franciska Skoogh Leif Holmström Anna Lena Bengmark Stephan Palmstierna Staffan Storm

2

n o t b l a d e t 2017 v å r

O r d för a n d e ta r ton

Kära musikvänner! välkomna till ett nytt musikår med msov!

Jag letar igenom innevarande säsongsprogram för mso och möts som tidigare av ett flertal fantasifulla konserttitlar, ofta med en starkt laddad känsla i centrum, och jag frågar mig: Kan konst fångas i en enda känsla, en konsertupplevelse ges rättvisa med ett ord? Är Rachmaninovs 2:a smäktande vacker, Våroffer fräsig och Mozarts 39:a bra för inlärning eller rymmer de mer?

För mig är upplevelsen av konst alltid mångfacetterad och komplex samt olika beroende på tillfälle och tolkning.

Jag inbillar mig även att detta skiljer sig markant från person till person. Här är kärnan i mötet med musik för mig och att förenkla för att skapa ett tydligt budskap eller lättare säljtext får inte ske till bekostnad av att man banaliserar innehållet och underskattar sin publik. Jag vill tro att det inte är med förenklingar man finner den nya publiken utan snarare i det magnifikt sammansatta och outsägligt stora som präglar denna konstform.

Malmö symfoniorkester har nyligen skaffat sig en egen kommunikatör, Marina Jackler. Det ska bli spännande att se hur hon vill ta sig an uppgiften att kommunicera orkesterkonsten i Malmö och mso framöver.

Denna termin finns många spännande aktiviteter planerade, något vi hoppas ni kommer ha glädje av.

Utöver ordinarie Musikträffar och Öppna genrep för medlemmar anordnar vi en alldeles speciell kväll med Mat och Musik i fokus, missa inte det. Vi kommer även att ge Lyssnarkurs för våra medlemmar. Detta blir ett fantastiskt sätta att öka upplevelsen av sina konsertbesök, allt under ledning av Lennart Stenqvist.

Slutligen vill jag be er alla att fånga in vänner i er krets att ansluta sig till msov, man kan inte ha för många vänner! med vänlig hälsning Eder Ordförande

daniel hansson

Kan konst fångas i en enda känsla, en konsert­ upplevelse ges rättvisa med ett ord? n o t b l a d e t 2017 v å r

3

p r e s e n tat i o n e r

Anna-Lena Bengmark har fått förtroendet att ingå i msov:s styrelse sedan i höstas. Hon flyttade till Malmö från Kalmar i samband med inrättandet av Malmö högskola 1997 och pensionerades från min anställning som personalchef vid högskolan 2012.

Bland det första hon gjorde i Malmö var att skaffa abonnemang på MSO tillsammans med min man och de njuter fortfarande lika mycket av att bo i en stad med en så fantastisk symfoniorkester.

Utöver klassisk musik tillhör opera­ konsten hennes största intresse liksom teater, litteratur och Malmö Konststudio, där hon är ordförande sedan 2013.

Per Hedberg är sedan augusti MSO:s nya programchef och efterträdde Lennart Stenqvist på posten. Det har varit ett digert arbete att sätta sig in i pågående spelår samtidigt som den långsiktiga planeringen har behövt formas. En ny programchef sätter givetvis sin prägel på innehållet i orkesterns verksamhet, såväl den konstnärliga som det logistiska. Per har en även en stark vilja att samarbeta och samtala med Vänföreningen. Vi hoppas få utveckla idéer kring publikutveckling och hur Malmö Live kan förstärkas som den underbara plats för konstmusik det är.

– Det är en stor ära för mig att få möjlighet att samarbeta med Malmö SymfoniOrkester. Orkestern är fantastisk och består av hungriga musiker som vill fortsätta att utvecklas. Det är ytterst inspirerande att få bidra med mina erfarenheter hos MSO, säger Per Hedberg.

4

n o t b l a d e t 2017 v å r

Francisca Skoogh är ny ledamot i styrelsen. Hon är verksam som musiker och har etablerat sig som en av Sveriges främsta konsertpianister. Hon har erhållit flera prestigefyllda priser, bland annat Solistpriset i Stockholm och framträder regelbundet med flera av de svenska orkestrarna.

Per Hedberg kommer närmast från en tjänst som planeringschef för Bergen Filharmoniske Orkester. Innan det var han under tjugo års tid verksam i London och arbetade med kammarorkestern Academy of St Martin in the Fields under ledning av Sir Neville Marriner, Monteverdi Choir & Orchestra under ledning av Sir John Eliot Gardiner och Philharmonia Orchestra under ledning av Esa-Pekka Salonen.

Genom det arbetet har han turnerat flitigt i Asien, usa, Sydamerika och Europa. Per Hedberg har även varit orkesterchef för Göteborgs Symfoniker under ledning av Gustavo Dudamel (2007–2009).

Per Hedberg kommer från Våxtorp i Halland och inledde sin karriär som trumpetare i mitten av 1980-talet. Han har bland annat arbetat som musiker i dåvarande Västerås Symfoniorkester.

Bli mecenat! msov har sedan 1985 delat ut 3,7 miljoner i stipendier till MSO:s medlemmar. Var med och sponsra , gynna musikkulturen, få musikglädje med fribiljetter, vänträffar och exklusiva konserter.

Bli presenterad i Notbladet! kontakt: stephan@kule.se

www.fioler.se Medlem av: Entente Internationales des Maitres Luthiers et Archetiers d’Art Verband Deutscher Geigenbauer und Bogenmacher e. V. Sveriges Violinbyggarmästare

n ota b e n e

Exklusivt konsertgenrep i samband med en turné till Klosters i Schweiz genomför MSO en avskedskonsert på Malmö live, och vännerna är inbjudna.

Turnén genomförs med stöd av msov och Makarna Marianne och Carl-Ludvig Lindstrand donation.

Solist och dirigent är världsartisten Håkan Hardenberger.

Medlemmar i msov har fri entré! klostersmusicfestival.ch

Berglin

6

n o t b l a d e t 2017 v å r

Malmö live s to r a konsertsalen o n s dag 18:00 2 aug u st i

Service vid ­Vänträffarna medlemmarna har låtit höra av sig rörande ordningen vid våra eftersitsar. Restaurangens mat har varit av god klass men logistiken vid betalning och beställning har lämnat mycket att önska. Vi har talat med restaurangen och förändringar har utlovats. Redan till nästa Vänträff ser man över sina rutiner rörande betalning, garderob och servering så att allt löper smidigt. Vi vill att detta även fortsatt ska vara en välbesökt och uppskattad avslutning på Musikträffarna.

vår förenings e-postregister har varit dåligt uppdaterat och nu gör vi en satsning för att få så komplett kontaktinformation till er medlemmar som möjligt. Vi har därför flyttat vårt e-postregister till Mailchimp, en tjänst för att gör det lätt att skicka ut relevant information till våra medlemmar samtidigt som det ger er möjlighet att själv ändra adresser samt påbörja och avsluta sin prenumeration.

I början av denna månad skickade vi ut ett meddelande. Ni som fått detta kan vara säkra på att vi lyckats flytta er adress till den nya listan. Ni kan redan nu uppdatera information med länken som finns längst ned i det mailet.

Ni som inte fått e-postmeddelande ansluter sig lätt genom ett par enkla steg.

1. Gå in på www.msov.se, under anmälan finns det överst ett formulär för att ansluta sin e-post. Fyll i e-post och namn och tryck på subscribe.

2. Ni får efter en kort stund ett bekräftelsemail från Mailchimp till den angivna adressen men

msov.se

E-postlistan en uppmaning att bekräfta er prenumeration.

Klicka på bekräftelseknappen i det mailet. (på engelska) 3. Ni skickas nu till Mailchimps prenumerationssida för msov.

Här ska ni bekräfta att ni är människa och inte en e-postfiskande robot.

Detta för att ni och föreningen vill undvika onödigt skräppost.

Klicka på den knappen.

Nu är ni klara!

Därefter administrerar ni själv er prenumeration.

Vi förbinder oss i vanlig ordning att inte skicka annat än relevant information rörande föreningens verksamhet, i tilläg delar vi inte med oss av era adresser till någon annan.

Anslut er redan idag och försäkra er om att inte missa viktig information och erbjudande. mvh styrelsen n o t b l a d e t 2017 v å r

7

n ota b e n e

evelyn glennie

Musica Vitae i mars samarbetar för första gången Musik i Syds egen kammarorkester Musica Vitae med Dalasinfoniettan, en del av Musik i Dalarna.

Upprinnelsen till samarbetet är den gemensamma önskan att få presentera produktionens solist, Polarpristagaren Dame Evelyn Glennie och verket VeniVeni Emmanuel, skrivet för Glennie av den engelske tonsättaren James McMillan.

Glennie själv berättar att hon är övertygad om att verket tillhör de som kommer att bli ihågkomna för eftervärlden. Stycket är fyllt av hjärtslag som bildar en röd tråd, hjärtslag som för människor samman.

Den musikaliska berättelsen emot vad tonsättaren vill berätta.

Kursen ger dig möjligheten att få en bättre förförståelse inför våra konserter. Lennart Stenkvist, som många känner igen ifrån kortare presentationer på konserthusets podium är en stimulerande Man kan säga att tonsättaren vill pedagog och har en mångsidig berätta något med sin musik, gärna bakgrund. Ursprungligen verksam på ett personligt sätt. Ju mer vi som musikvetare vid Sohlmans vet om tonsättarens utgångspunkter musiklexikons redaktion. och tankar, den tidsepok hen Därefter tog han steget över till verkade i, desto lättare har vi orkestervärlden som chef för både att ta oss an »berättelsen«. Våra Helsingborgs Symfoniorkester förväntningar blir inställda på och Radiosymfonikema innan rätt våglängd, justerade till rätt han blev vd för mso. Åren på frekvens, så att vi lättare kan ta sr i Stockholm innebar också för våra medlemmar vill vi erbjuda en spännande möjlighet till fördjupad kunskap om Orkester­­ konsten! En lyssnarkurs kallad Den musikaliska berättelsen under ledning av Lennart Stenkvist.

8

n o t b l a d e t 2017 v å r

lennart stenkvist

med Dalasinfionettan Malmö live s to r a konsertsalen sö n dag 16:00 19 mars

» Evelyn Glennie är en fantastisk, mångsidig och karismatisk artist som är oerhört kommunikativ. «

De båda orkestrarna förs samman på så sätt och varje musiker både behövs och utnyttjas till fullo. »Det är inspirerande att ibland få expandera och möta musiker­ kollegor i ett större verk, som vi med vår egen besättning inte kan framföra«, säger Susanne Rydén, orkesterchef för Musica Vitae.

Förutom slagverkskonserten bjuder orkestrarna på Schuberts ofullbordade symfoni och Sir Michael Tippets konsert för dubbla stråkorkestrar – passande i just ett möte mellan två orkestrar!

– en lyssnarkurs program- och presentations­arbete.

Kursen utgör en musikhistorisk expose (dock inte i kronologisk ordning) där vi fokuserar på olika aspekter som skapar den musikaliska berättelsen i ett verk!

Utgångspunkter är tex. den estetiska upplevelsen, instrument­ identifikation, epokgörande moment inom musikhistorien, olika format och formtyper m.m.

Lyssnarkursen börjar den 4 april i Green Room på Malmö Live och fortgår under sammantaget sju onsdagar mellan 15:00–17:30.

Sista tillfället är den 7 juni.

Anmälan sker via www.msov.se kontakt: Anna-Lena Bengmark anmalan@ msov.se 040–98 23 13

Öppna ­Repetitioner exklusivt för vännerna Vi har den stora glädjen att även denna termin kunna erbjuda öppna repetitioner i ett unikt erbjudande för medlemmarna i msov. Följ orkesterns arbete och se hur musiken formas under dirigentens hand. Detta är ett fantastiskt sätt att komma nära musikerna och få en spännande uppladdning inför torsdags­ konserten. Missa inte detta! entré 11:00 samlas vi i Foajén för att ledas in i salen på läktarplats.

11:15 börjar repetitionen och ­avslutas kl. 13:00.

Sen ankomst och möjlighet att gå tidigare medges ej.

Kostnadsfritt för medlemmar i msov.

osa: 27 mars

torsdag 9 februari Marc Soustrot Webern & Mahler

kostnad: 600 kr för medlem i msov (800 kr för icke medlem)

torsdag 16 mars Marc Soustrot Beethoven Symfoni nr. 6

Kursen ges i samverkan med sensus

torsdag 4 maj Kochanovsky Martinsson och Rachmaninov Symfoni nr. 2 n o t b l a d e t 2017 v å r

9

ko n s e rt t i p s

tobias broström Foto: Jesper Lindgren

Tobias Broström tobias broström har under senare år profilerat sig starkt som 19:00 9 mars orkestertonsättare med både ett 2017 antal solokonserter och stora Staffan Storm orkesterverk i sin raskt växande verkförteckning. Framför allt har det mångåriga nära samarbetet som composer-in-residence hos Gävle symfoniorkester betytt mycket för hans utveckling inom området. to r s d a g

symfoniorkester i januari 2008.

Här möter man flera av Tobias Broströms karaktäristiska musikaliska drag – en utåtriktad, rytmiskt laddad musik, en säker formbehandling och ett fantasifullt och raffinerat utnyttjande av orkesterapparaten.

Verket är ensatsigt men det utkristalliseras ganska tydligt Kännetecknande för Broströms tre delar där två längre snabba musik är den ständigt närvarande ytterpartier omger en långsam rytmiska vitaliteten och den mittendel. Men musiken växlar klangliga uppfinningsrikedomen. ofta spår. Titeln ger självklart Inte minst som utbildad slag­ associationer till urban, hektisk verkare har han också utvecklat en storstadsmiljö. Men kanske kan förmåga att utnyttja denna sektions man även ta sig friheten att tolka resurser på ett ofta nytt och titeln som en inre bild av den oväntat sätt. musikaliska tankens nyckfullhet, tankar som plötsligt blixtrar förbi, Transit Underground skrevs 2007 tas upp, utvecklas och ändrar och uruppfördes av Gävle riktning.

10

n o t b l a d e t 2017 v å r

Pastoral to r s d a g 19:00 16 mars 2017

Leif Holmström

huvudnumret i kvällens konsert är som rubriken antyder Ludwig van Beethovens sjätte symfoni, benämnd Sinfonia pastorale. Men före paus innehåller programmet också två verkliga publikfavoriter: Le carnaval romain av Hector Berlioz och Vier letzte Lieder av Richard Strauss.

Den brillianta konsertuvertyren Le carnaval romain (1844) är ett gnistrande orkesterfyrverkeri som Berlioz komponerade med material från operan Benvenuto Cellini (1838) om den berömde florentinske guldsmeden och skulptören under renässansen.

marc soustrot

Vier letzte Lieder (1946–48) tillkom sent i kompositörens liv och fram­står som det sista stora mästerverket av Richard Strauss. De fyra sångerna för sopran och orkester framfördes för första gången först 1950, året efter hans bortgång. Tre av sångerna – Frühling, September och Beim Schlafengehen – har text av Hermann Hesse och den fjärde – Im Abendrot – av Joseph von Eichendorff och de framförs i regel i den ordningen. Den store senromantikerns säkra hand märks i den utsökta orkestreringen, det lyriska, lågmälda anslaget och skönheten i klang och melodi.

Solist är Camilla Tilling, svensk

sopran med en internationell karriär i operahus som Covent Garden i London, Metropolitan Opera i New York och La Scala i Milano.

Beethoven komponerade sin Sinfonia pastorale i F-dur (1808) under en intensiv skaparperiod i sitt liv. Symfonin intar i hög grad en särställning i kompositörens symfoniska produktion redan genom sin titel och sina fem satser med titlar som kan ses som en hyllning till naturen och livet på landet.

Beethoven var dock noga med att framhålla att det inte rörde sig om en tonmålning, om ren programmusik.

Avsikten med musiken var inte att beskriva företeelser i naturen och folklivet på landsbygden utan att förmedla känslor vid mötet med natur och folkliv.

Musiken bjuder på ett fint melodiskt flöde och sköna klanger som mynnar ut i lugn stillhet och rofylld harmoni. Men verket saknar den kraftfulla dynamik som man eljest brukar förknippa med Beethovens kompositioner. Instrumenteringen är lysande, inte minst i andra satsen med scenen vid bäcken och i fjärde satsens åskväder. Den pastorala idyllen, lyckan att leva i samklang med naturen under skiftande omständigheter och kärleken till det sunda lantlivet präglar det nyansrika verket.

Kvällens program leds av MSO:s chefdirigent Marc Soustrot. n o t b l a d e t 2017 v å r

11

ko n s e rt t i p s

Vårmystik to r s d a g 19:00

maestro mario venzago är tillbaka på podiet med MSO i ett program bestående av två pärlor i den tyska romantiska repertoaren som kvällens dirigent som få suveränt behärskar. Första delen upptar musiken av Felix Mendelssohn Bartoldy till skåde­spelet En mid­ sommar­nattsdröm och efter paus följer Robert Schumanns första symfoni, även kallad Vårsymfonin.

drömlika, eteriska sagostämningen i skådespelet och omsätter den till ett raffinerat, effektivt och elegant orkesterverk.

Robert Schumann är utan tvekan 2017 mest känd och beundrad för sin rika Leif produktion av verk för piano och sina Holmström många sånger – en av de främsta företrädarna för tysk romantik vid mitten av 1800-talet. Hans verk för orkester, särskilt de fyra symfonierna, har något oförtjänt hamnat i bak­ grunden och tidvis kritiserats för formella och tekniska brister, inte William Shakespears sagospel minst när det gäller orkestreringen.

A Midsummer Night’s Dream (1594–95) I vår tid har emellertid de fina hör till teatrarnas standard­ kvaliteter som verken trots viss repertoar. Det berömda skådespelet ojämnhet besitter kommit att inspirerade Mendelssohn till att uppskattas mer efter förtjänst – det tidigt, blott 17 år gammal, lyriska anslaget, lättheten, fantasi­ komponera orkesteruvertyren fullheten och den melodiska En midsommar­natts­dröm (1826). Denna rikedomen. konsert­uvertyr och den tidigare oktetten för stråkar i Ess-dur (1825) Schumanns symfoni nr 1 i B-dur, utgör de första mogna verken av en Vårsymfonin (1841) tillkom året efter att rikt begåvad ung tonsättare. Knappt han äntligen hade fått gifta sig med sin 20 år senare fick Mendelsohn av älskade Clara och inledde en period den preussiske kungen uppdraget med intensivt skapande av orkester­ robert och att komponera fullständig scen­ musik. Det innefattade också en clara (wieck) ­s chumann musik till samma skådespel där den symfoni i d-moll som i omarbetat tidigare uvertyren åter kom till skick 10 år senare skulle bli hans fjärde användning. Det är detta populära symfoni, ett mera komplext, klassiskt verk från 1843 som står på kvällens uppbyggt verk. Enligt hustrun Clara program i en version bearbetad av skulle tonsättaren ha inspirerats till Mario Venzago med en berättare den första symfonin av en dikt om som förmedlar handlingen i sago­ våren. Musiken formligen sprudlar av spelet. Scenmusiken innehåller friskhet, energi och livsglädje. bl.a. den älskade och ofta spelade brudmarschen. På ett kongenialt I konserten medverkar även en sätt fångar Mendelssohn den damkör ur Malmö Live Vokalensemble.

20 april

12

n o t b l a d e t 2017 v å r

Tjajkovskijfestival lö r d a g 19:00 20 maj 2017

Leif Holmström

peter tjajkovskij

förra året avslutades den första säsongen i Malmö Live Konserthus med en storslagen Brahmsfestival med tonsättarens symfonier och konserter fördelade på fyra konserttillfällen. I år avslutas säsongen med MSO med en Tjajkovskijfestival. De fyra konserterna bjuder på de tre sista av Peter Tjajkovskijs sex symfonier, den första piano­ konserten, violinkonserten, rokokovariationerna för violoncell och orkester och några ytterligare orkesterverk. Konserterna dirigeras av Marc Soustrot. Här faller valet på konserten med den första pianokonserten och den fjärde symfonin.

Tjajkovskijs pianokonsert i b-moll (1874–75) intar en så självklar plats bland tonsättarens främsta orkesterverk att den andra pianokonserten i G-dur (1880) och den ofullbordade tredje i Ess-dur (1892–93) har hamnat i bakgrunden och sällan återfinns i orkesterrepertoaren. Som balettmusik används dock den andra pianokonserten i George Balanchines Ballet Imperial (1941).

Den första pianokonsertens dominerande ställning beror både på dess musikaliska kvaliteter och inte minst dess stora popularitet såväl hos publik som hos piano­

spelets virtuoser. Redan de inledande takterna i första satsen varslar ett storslaget verk och lyssnaren blir knappast besviken på vad som följer. Konserten är djupt originell, rikt melodisk och skickligt orkestrerad med en tekniskt krävande, glansfull pianostämma väl integrerad med orkestersatsen, ett effektfullt mästerverk.

Solist är George Li, en ung amerikansk pianist som är hyllad för brilliant teknik och enastående musikalitet, senast med andra pris i »The XV International Tchaikovsky Competition« (2015).

Tjajkovskijs fjärde symfoni i f-moll (1877–78) är ett starkt personligt verk, det första av hans mästerverk med ett symfoniskt utvecklat ödestema. Symfonin är tillägnad Nadezjda von Meck med vilken han intensivt brevväxlade under många år men som han aldrig träffade, en korrespondens som ger en enastående inblick i tonsättarens syn på konsten och livet. Vid tillkomsten av symfonin var Tjajkovskij djupt olycklig, plågad av depression och förtvivlan över sin livssituation med homosexualitet och ett katastrofalt, kortvarigt äktenskap med en ung konservatoriestuderande.

Denna personliga smärta omsatte Tjajkovskij till ett tonspråk av gripande skönhet i sin fjärde symfoni. n o t b l a d e t 2017 v å r

13

ko n s e rt t i p s

som musiksagan Peter och vargen, den andra violinkonserten, filmmusiken till Sergej Eisensteins film Alexander Nevskij och inte minst baletten Romeo och Julia.

Sergej Prokofjev våren 1918 hade Sergej Prokofjev (1891–1953) lämnat 14:00 det krigshärjade Ryssland – 6 maj 2017 ett land hårt drabbat av första Staffan Storm världskriget, revolutioner och inbördeskrig – och kom under 1920-talet främst att vistas i usa och Frankrike. Under decenniet kombinerade han framgångsrikt sina karriärer som både tonsättare och konsertpianist. lö r d a g

Men arbetet i Sovjetunionen kantades hela tiden av konflikter med det politiska systemet.

Mot slutet av sitt liv drabbades Prokofjev hårt av det beslut som tonsättarkongressen tog 1948 då hans, liksom exempelvis Sjostakovitjs, musik fördömdes i hårda ordalag. I ett dekret från Centralkommittén som offentliggjordes 10 februari konstaterades det att man i Prokofjevs musik »finner en särskilt slående bild av formalistiska vanföreställningar och antidemokratiska tendenser (…), tendenser som är främmande för det sovjetiska folket och dess konstnärliga smak«. Slutligen beslutade man sig för att med tidstypisk hotfull stalinistisk jargong »likvidera« denna musik.

Resultatet för Prokofjev och de Runt 1930 började dock hans andra drabbade tonsättarna blev att längtan till hemlandet att bli stor. man i praktiken fick yrkesförbud.

Dessutom var han flitigt uppvaktad Prokofjev komponerade efter av sovjetiska myndigheter som på detta mycket få större verk och alla sätt ville locka honom tillbaka. då mest för skrivbordslådan, men Vid mitten av decenniet beslöt han ett ljus i detta mörker var det nära sig för att återvända, för gott, till samarbete som vid tiden samtidigt ett Ryssland som nu förvandlats växte fram mellan honom och till Stalins Sovjetunionen. Under cellisten Mstislav Rostropovich. denna period tillkom flera av hans När Prokofjevs hälsa dessutom också idag mest framförda verk sviktade i början av 1950-talet var

14

n o t b l a d e t 2017 v å r

Rostropovich också behjälplig som assistent med renskrivning och andra praktiska ting runt kompositionsarbetet.

Ett resultat av detta samarbete blev den stora cellosonaten men också Sinfonia Concertante, ett verk som räknas till ett av Prokofjevs starkaste från hans senare år. Utgångspunkten för verket är en tidigare cellokonsert (op. 53) skriven i mitten av 1930-talet. Denna konsert fick ett negativt mottagande vid uruppförandet och Prokofjev var själv missnöjd med stycket. Det kom därför att ligga opublicerat till dess Rostropovich fick syn på kompositionen i början av 1950-talet. Prokofjev omarbetade då verket från grunden i nära samarbete med Rostropovich och resultatet, som låg färdigt 1952, blev i princip nytt verk som tonsättaren gav ny titel och nytt opusnummer.

I verket förenas flera av de stildrag man förknippar med Prokofjev.

Här finns både den lyriska värmen och de långa melodiska linjerna men också den motoriska och rytmiskt pådrivande musik som man möter redan i hans allra tidigaste pianomusik, den som gjorde honom känd som ledande modernist i början av 1910-talet.

Konserten är ett gästspel av Göteborgs symfoniorkester.

Till bords med mästarna – en musikalisk och gastronomisk resa

bodil asketorp och musiker ur MSO är våra följeslagare då vi tillsammans äter de stora mästarnas mat, lyssnar till deras musik och får höra deras historia. En unik upplevelse skapad för vännerna, begränsat antal platser.

Måndag 8 maj kl.18:00 plats: Siriuslogens festlokal Rundelsgatan 17, Malmö kostnad: 499 kr (inkl mat, vinpaket och underhållning) Anmälan görs på www.msov.se och bekräftas med betalning till bankgiro 5731–0872 Märk betalningen med ditt namn och eventuella allergier. kontakt: Anna-Lena Bengmark, 040–98 23 13 anmalan @ msov.se

Stoko dirigenten kunna se exekutörernas ögon, så att det kan råda sam­ förstånd och kamratligt samarbete mellan alla orkesterns medlemmar.

av Leopold Stokowski

16

En god dirigent är en integrerande del av orkestern. Han samarbetar med alla musikerna i rytm, tempi, frasering, accentuering, i utformningen av melodier och kontramelodier, i musikens grad­ irigeringskonsten visa framväxande, i samman­ är föga förstådd och fogningen av den musikaliska synnerligen miss­ strukturens alla delar, vid förstådd. Dirigerandets kulminationspunkterna, i känslan yttre och ytliga för ett verks stil och uttryck, aspekter är ofta överdrivna, dess fria fantasi och dess rent dirigeringskonstens inre realiteter musikaliska kvalitet. Detta och helt obemärkta. Etersom musik åtskilligt annat ingår i dirigentens är till för örat och inte för ögat är funktion. Om dirigenten är dirigeringens synliga aspekt främmande för orkestern blir förhållandevis oviktig. Det enda han inte en le­vande del av detta visuella av betydelse för musikerna omfångsrika instrument, blir inte är att kunna klart se sina noter en varm och vital kanal för den och samtidigt dirigentens slag och musik som spelas. Att dirigera ögon. Egentligen borde också innebär endast till en ringa del

D

n o t b l a d e t 2017 v å r

owski Om dirigering

att slå takten; ögonen avgör vida mer, och än mera betyder en viss inre förbin­delse mellan ledaren och de spelande. Om denna inre kommunikation inte finns är dirigenten rätt och slätt taktslagare, och en god orkester kan ledigt hålla takten utan en sådan anförare.

I realiteten verkar en kapell­mästare av den typen snarast irriteran­de och hämmande på en bra orkester.

Somliga tror att det viktigaste i dirigering är att slå takten korrekt, andra att det är att återge partituret exakt efter de tryckta noterna. Vissa dirigenter befinner sig i en sådan nervös upphetsning att de har svag kontroll över sig själva och ingen alls över orkestern: resultatet blir då en matt och suddig klangbild av vad som skulle vara klart och uttrycksfullt. Goda dirigenter behärskar sig själva och orkes­tern, de reagerar för skiftande känslor, de har fantasi

och inlevelseförmåga, är öppna för tonkonstens och allt levandes poesi och tillför musiken en skapande dynamisk kraft. De är födda till dirigenter. En violinist kan ha lyckan att äga en Stradivarius, eller en pianist en Steinway, men en dirigent måste själv forma sitt instrument. Han måste kunna välja varje musiker, utröna i vilken grad vederbörande behärskar sitt instrument och förmår anpassa sin stämma till orkesterns stämmor i övrigt, urskilja skönheten och skiftningarna i hans ton, känna hans uppfattning om fraserings­ principerna, hans allmänna musikaliska bildning, intelligens, käns­lor och fantasi. Dirigenten

Dirigeringskonsten är föga förstådd och synnerligen missförstådd n o t b l a d e t 2017 v å r

17

måste välja inte bara musiker utan också deras instrument.

Vissa instrument passar bra för solospel men är olämpliga för orkestrar. Dirigenten måste förstå musikernas mentalitet och kunna förena deras högst olika karaktärer till en harmonisk organism, som är en kombination av psykologiskt och emotionellt olikartade personligheter. Alla dessa faktorer mås­te smältas samman till ett.

Om en dirigent använder taktpinne eller inte är av ringa be­tydelse.

Personligen finner jag taktpinnen onödig och är övertygad om att allt oväsentligt bör elimineras.

Andra dirigenter an­vänder däremot gärna taktpinne.

Om en dirigent läser ur ett partitur eller dirigerar utantill har heller ingen betydelse. Somliga dirigenter leder gärna allting från partituret, andra alltid ur minnet, andra åter ibland från partitur, ibland ur minnet. Dirigenten har olika slags minne. Ett är foto­ grafiskt: dirigenten kan se varenda partitursida i minnet; det är ett carnegie hall, 1947

18

n o t b l a d e t 2017 v å r

visuellt intryck. Ett annat slags minne är musikaliskt: dirigenten hör i minnet varje melodi, harmoni och rytm och relationerna mellan musikens alla övriga element – detta är ett auditivt intryck.

Somliga blandar ihop musik­ begåvning och musikminne. En människa kan vara en stor musiker och ändå ha dåligt musikminne, en annan kan omvänt ha ett märkligt musikminne och likväl vara mekanisk och fantasilös som musiker. Musikalitet och minne är helt skilda begrepp. Enligt min mening är det avgjort bäst att dirigera med partituret framför sig men ändå kunna musiken utantill.

Då behöver musiken inte bli lidande på minnesfel som kan hända de flesta, och samtidigt har dirigenten full frihet.

Personligen tycker jag om att dirigera konserter för violin, piano eller cello från partitur, därför att de för mig ter sig som kammarmusik i större skala. Men mera impulsiv, känslobetonad musik dirigerar jag gärna utantill.

I grunden är det en fråga om ­­individuell förkärlek och har ingen större vikt. Men det finns en faktor av vital betydelse vid dirigering, och det är att uppnå det fullkomliga och mest vältaliga uttrycket för musikens inre anda och alla de möjligheter som slumrar i det tryckta partituret. Dessa slumrande möjligheter är som frön vilka ibland

Personligen finner jag taktpinnen onödig och är övertygad om att allt oväsentligt bör elimineras kan ligga i jorden i åratal tills den rätta kombinationen av sol och vatten, jordens rätta mineral och gödningsämnen väcker dem till liv så att stjälkar, blad, blommor och frukter kan utvecklas. En dirigent bör ge liv åt alla möjligheter i den musik han leder. Ofta finns där betydligt mer än vad som kommer till uttryck i ett tekniskt perfekt men mekaniskt och fantasilöst framförande.

Man föds till dirigent, blir det inte genom fostran. Ingen akademisk utbildning kan göra en verklig dirigent av någon som inte är född med de nödiga egenskaperna.

Men musikalisk skolning och allmänbildning är av oskattbart värde för den borne diri­genten.

Vissa sidor av dirigeringskonsten kan inläras – förutsatt att vederbörande redan har en djup och omfattande musikalisk bildning – nämligen taktslagning, partiturläsning, orkesterinstru­ mentens art och tekniska resurser,

hur de låter var för sig och hur de carnegie klingar tillsammans i olika grupper. hall, 1947 Allt detta hör till det materiella i dirigeringskonsten. Men en annan sida är svår och kanske omöjlig att lära in. Den hör samman med fantasi, känsla, suggestionkraft, förmåga att överblicka en komposition som hel­het och i ett ögonkast se dess proportioner och olika musikaliska valörer i inbördes relation. Att kunna n o t b l a d e t 2017 v å r

19

levandegöra musikens poesi, ge varje uttrycksfas vitalitet, förstå och uppenbara musikens inre mening, dess djupaste essens, dess själ – dessa och andra för fantasia, 1940 dirigeringskonsten högviktiga egenskaper föds i en människa.

De kan inte läras in.

En dirigent måste ha sensibilitet för många olika slags musik. Han måste tränga in i och uppleva musikens skiftande faser. Han måste känna till alla instrument i orkestern, deras olika register och klangfärger, veta vad de kan och vad de inte kan åstadkomma, hur alla instrument är förbundna i grupper och hur dessa grupper väver hela det tonala mönstret.

En god dirigent känner med varje medlem i orkestern. Han känner varje stråkdrag bland stråkmusikerna, intensiteten, avslappningen eller snabbheten i deras vänsterhandsteknik. Han känner varje blåsares andning och läppspänning. Han är känslig för varje musikers skiftande kapacitet, ty den är aldrig densamma från gång till gång.Han måste vara ledare men ändå okonstlat kamratlig. Musikerna måste ha förtroende för honom, tro på leopold stokowski född 1882 i London, av polsk-irländsk börd, en av samtidens ryktbaraste dirigenter. Efter några års verksamhet som organist övergick han 1908 till dirigentbanan. Var 1912–38 ledare för Philadelphia Philharmonic, som under hans regim utvecklades till en av världens främsta symfoniorkestrar, och bildade därefter ett par egna ensembler och turnerade som gästdirigent.Texten är hämtad ur hans bok music for all of us, 1943 (musik för alla,1947).

20

n o t b l a d e t 2017 v å r

hans uppriktighet och vara så villiga att samarbeta med honom, att de ger all sin musikaliska kraft åt musiken. Han måste ägna hela sitt liv åt dirigeringen och åt mu­ siken. Den måste betyda allt för honom. Han måste ha musikalisk intuition, måste instinktivt känna musikens osynliga inre krafter, och med sin fantasi kunna uppdaga främmande men likväl intensivt stimulerande och inspirerande möjligheter och stämningar i musiken. När en verkligt stor violinist uppför Beethovens eller Brahms fiolkonsert spelar han inte bara alla noter och rytmer korrekt utan överför genom dessa noter och rytmer en oändligt djup känsla – han antyder sinnesstämningar och belyser visioner som vi alla har upplevt och kännersåsom musikens starkaste möjligheter.

Med en orkester blir dessa möjligheter ibland ännu större och kräver därför också en ännu vidare uttrycksskala. Denna måste en sann dirigent kunna skapa. Dessutom måste han ha full förståelse för musikens känsloinnehåll, dess fantasisfär och arten av dess psykiska suggestion, ty den stora musiken har kraft att inge oss stämningar fjärranifrån, som är ytterst olika den påtagliga värld vi lever i. Ju intensivare en dirigent med sin fantasi kan framkalla dessa säregna subtila känslostämningar, desto värdigare är han att samarbeta med tondiktaren.

Välkomna till våra musikträffar våren 2017 onsdag

anmälan

måndag

13 mars

Anmälan görs på: www.msov.se eller e-post: anmalan@msov.se eller telefon: Anna-Lena Bengmark 040–98 23 13 Mat och dryck betalas på plats.

24 april

kl.18:30

Vid kvällens konsert får vi njuta av Trombonsektionen. samling: Biljettkassan För de som väljer att umgås en stund därefter erbjuder restaurang Clarion följande meny: Lax, blomkål, potatispuré, örtsås 150 kr Ost/skinkpaj med sallad 110 kr .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sista anmälningsdag för eftersits och mat är är onsdag den 4 mars.

Mat och dryck betalas på plats.

återbud Eventuellt återbud lämnas senast 5 dagar innan den aktuella kvällen.

Vid senare avbokning måste vi be om betalning för beställd mat.

kl.18:30

Vid kvällens konsert får vi lyssna till oboisten Christina med kolleger.

Observera att träffen sker på Niagara­restaurangen, Malmö högskola, Norra Neptunigatan 1 För de som väljer att umgås en stund därefter erbjuds följande meny: Kycklingfilé, svamp, rostad potatis, senapsvelouté 150 kr Salami & briepaj med sallad 110 kr ..........................

Sista anmälningsdag för eftersits och mat är är måndag den 15 april.

Mat och dryck betalas på plats.

22

n o t b l a d e t 2017 v å r

elbphilarmonie Foto: Michael Zapf

n o t b l a d e t 2017 v å r

23

musikens rum

3 ­ lbphilarmonie E Hamburg

kaispeicher a, 1967 Foto: Zoch

entrén Foto: Michael Zapf

Notbladet fortsätter här serien om konsertsalar med det senaste tillskottet till konsertbesökarens upplevelse.

L

aeiszhalle invigdes den 4 juni 1908 och var på den tiden den största och mest moderna konsertsalen i Tyskland.

12 januari 2017 vände Hamburg blad i musikhistorien och invigde Elbphilharmonie.

Elbphilharmonie Platz der Deutschen Einheit 1 Hamburg elbphilharmonie.de

Från början var det tänkt att Elbphilarmonie skulle stå klart 2010, men bygget drog 7 år över tiden. Från skiss till invigning tog det 13 år och den ursprungliga och omöjligt satta budgeten på 77 miljoner euro överskreds med 712 miljoner euro! De schweiziska arkitekterna Jacques Herzog och

Pierre de Meuron var under en tid övertygade om att projektet skulle knäcka deras verksamhet.

I flödet av Elbe och omgiven på tre sidor av vatten, ligger det nya konserthuset. Den spektakulära byggnaden har tre konsertsalar, en stor avdelning för musik­pedagogisk verksamhet, 45 lägenheter, ett n o t b l a d e t 2017 v å r

25

hotell och en offentliga Plaza, som erbjuder besökarna en enastående utsikt över hela staden.

Uppe på toppen av ett lagerhus i tegelsten, tidigare Kaispeicher A, som byggdes i hamnen mellan 1963 och 1966 och sedan används för att lagra te, tobak och kakao ligger en glasstruktur med våg­liknande topp som stiger 110 meter högt upp i skyn.

Elbphilharmonin fungerar som en symbol för stadens historia, nutid och framtid. Den står för Hamburg själv och bygger på traditionen att skapa något nytt, och för de många kontraster som utgör Hamburgs karaktär.

26

n o t b l a d e t 2017 v å r

p la za n

plazan

Plazan är den centrala mötes­platsen Foto: Iwan Baan i Elbphilharmonie och bildar en länk mellan den gamla lager­byggnaden och det nya konsert­huset. Där finns hotellets lobby, Elbphilharmoniebutiken, restaurang och trappor till de olika konsertsalarna. stora kon sertsalen

Hjärtat av Elbphilharmonie är den stora konsertsalen. Den har 2 100 platser arrangerade runt en centralt belägen scen, en uppsättning som påminner om terrasserade vingårdar. Ingen i publiken sitter mer än 30 meter från orkestern.

Med att placera publiken så ovanligt nära musikerna skapas en plats för oförglömliga musikaliska möten.

För att uppnå optimala akustik, har arkitekterna utvecklat en speciell vägg och tak­konstruk­tionen tillsammans med inter­nationellt kända akustikern Yasuhisa Toyota.

Den »vita huden«, 10 000 individuellt formade fiberskivor i gips, skurna med millimeter­ precision säkerställer riktad ljudspridning som når varje hörn. o rg e l n

En unik konserthusorgel har utvecklats för Stora salen, i hjärtat av Elbphilharmonie Hamburg.

Inte bara passar instrumentet perfekt in i den spektakulära arkitekturen, den hedrar också det spännande koncept som är en djupt rotad del av Hamburgs nya kulturella landmärke: att göra musik tillgänglig, tillgänglig och överkomlig för alla. orgeln Foto: Michael Zapf

Orgeln tornar inte högt över huvudet på publiken. Några av de 4 765 piporna är synliga och monterade runt salen där du kan röra dem. Orgeln byggdes av den berömda Johannes Klais Orgelbau i Bonn, som nu drivs av den fjärde generationen orgelbyggare.

Konceptet för orgeln har utvecklats av Manfred Schwartz, thomas orgelexpert som har övervakat hengelbrock med ndr elb­ projektet från allra första början. philharmonie Elbphilharmonies ordinarie orchestra organist är världsorganisten Iveta Apkalna.

Foto: Michael Zapf n o t b l a d e t 2017 v å r

27

och vuxna kan prova instrument från hela världen i en gränslös musikupplevelse för alla.

kam m a r mus i ksa l en

I den övre delen finns även kammarmusiksalen. I detta intima och mångsidiga utrymme ser elegant träpanel till att skapa perfekt akustik.

Uppgiften att göra musik tillgänglig, lättillgänglig och något som alla kan skapa sig en erfarenhet av ska skrivas in i Elbphilharmoniens dna.

Konserterna är fyllda av med musikalisk färg och kontrast, och programmsättning saknar »trångsynt« konstnärlig stil. Det breda musikaliska spektrum omfattar orkesterkonserter och einstürzende operaföreställningar med bästa neubauten orkestrar i världen; piano, Foto: Claudia Höhne stråkkvartett och lieder; liksom världsmusik, elektronisk och popmusik.

Med sittplatser för 550 personer är det en idealisk plats för ­p edagogisk kammarmusik, romanser, ­v erksamhet solokonserter samt jazz och världsmusik. Salen har flexibla Foto: JannWilken sittplatser vilket innebär att utrymmet kan användas för en mängd olika ändamål.

I »Kaistudios« inrymt i den gamla delen av Kaispeicher härbärgerar Elbphilharmonis musikpedagogisk verksamhet. Här, i de olika rummen, blir musiken en proaktiv upplevelse – dag efter dag, från tidigt till sent, och för människor i alla åldrar. Kaistudios är också hem till den nya »Elbphilharmonie World of Instruments«: där barn

28

n o t b l a d e t 2017 v å r

or kest er n

NDR Elbphilharmonie Orchestra, tillsammans med sin chefdirigent Thomas Hengelbrock har gjort Elbphilharmonien till sitt hem, medan Kammarsalen förser

Ensemble Resonanz med en ny plats för sin utmärkta konsertserie, som är tillägnad nutida musik i synnerhet. Som en inkörsport till en värld av musik, är Elbphilharmonie Hamburg därför mer än enbart en klassisk konsertsal: dess omfattande musikutbildningsprogram, med konserter för barn och familjer, projekt för att engagera sig i, och verkstäder för alla åldrar, omvandlar den till en vibrerande plattform för alla typer av musikaliska möten.

Elbphilharmonien byggdes i en stad som vilar på en lång musikalisk tradition och ett mångfasetterat kulturliv. Kända

kammar­ kompositörer som Johannes musiksalen Brahms och Gustav Mahler påverkar Hamburgs karaktär än i Foto: JannWilken dag; internationellt kända orkestrar känna sig hemma här.

Statsoperan, Laeiszhalle, en mängd festivaler, populära musikaler och ett enastående klubbliv erbjuder en otrolig mängd musikalisk variation och vittnar om ett kreativt, vibrerande musikaliskt landskap som finner sin mycket synliga centerpunkt här i Elbphilharmonie.

Spektakulär arkitektur, musikalisk mångfald, öppenhet och tillgänglighet för alla kommer Elbphilharmonie bli den nya mötesplats som förenar Hamburg. n o t b l a d e t 2017 v å r

29

carl nielsen (1865–1931)

Carl Nielsen Mat & Musik

30

n o t b l a d e t 2017 v ĂĽ r

æbleskiver med syltetøj och socker

av Bodil Asketorp

D

enna lilla aptitretare skall kretsa kring Carl Nielsen, vårt närmaste grannlands store tonsättare.

Han som komponerade allt från de enklaste danske sange till sin tids mest avancerade symfonier (6 stycken!), nationaloperan Maskerade inte att förglömma. Vad spisade han helst, denne charmige »dansker«?

Under en studieresa till Tyskland med en avstickare till Paris 1890 träffar han sin Anne Marie (f. Brodersen). Hon finns i den danska konstnärskolonin och är

redan en framstående bildhuggare, hennes framtida berömmelse kommer för övrigt inte att stå mycket långt efter mannens. Efter bara några veckor gifter de sig och Anne Marie blir omedelbart gravid. Det blir inte idylliskt alla gånger, detta konstnärsäktenskap, Anne Marie är ute i Europa i långa perioder, en del av hennes

Upp min tunga att lovsjunga Carl Nielsens æbleskiver n o t b l a d e t 2017 v å r

31

»modeller« är hästar i naturlig storlek! Redan när deras tredje barn knappt är ett år ger hon sig iväg i igen. Sålunda är den hemmavarande familjen beroende av en hushållerska – och ibland även en barnsköterska. En trogen hushållerska får man så småningom i Maren Hansen som anställs i början av 1904 och stannar hos Nielsens i mer än 30 år. I den omfattande brevväxlingen mellan Carl och Anne Marie som finns carl nielsen, utgiven kan man se att det hälsas 5 augusti 1908 lika ofta till Maren som till barnen.

32

n o t b l a d e t 2017 v å r

Hon kom hem med »varme æbleskiver« med vitt strösocker på Men låt oss börja från allra första början, för redan i barndomen finns en typisk dansk maträtt som sen dyker upp flera gånger. Carl Nielsen var född på Nordfyn som nummer sju i en barnaskara på tolv. Hans far Niels Jørgensen var husmålare och daglönare på gårdarna i närheten. Men folk i allmänhet kände honom som Niels Maler, för det var också hans »artistnamn« när han drog runt och spelade till dans och bröllop.

Men det var Carls mor Maren Kirstine som först insåg sonens musikbegåvning. Hon sjöng en melodi och han kunde omedelbart ta ut den på sin ¾-fiol. När fadern kom tillbaka stämde han först fiolen (sic!) och satte därefter igång fiolundervisningen. Han lärde också sonen spela kornett.

Snart nog kunde Carl följa med fadern och hans gäng när de var ute spelade. Detta kan man läsa om i Carl Nielsens trevliga självbiografi Min fynske barndom som utkom 1927 där han med ömhet och värme beskriver sin barndom full av naturintryck och musik. Men det var ofta mycket knapert med pengarna och ibland måste även modern försöka dra in lite extra.

En gång när hon hade varit ute och hjälpt till med skörden, berättar han i boken, och barnen var både »sultne og tørstige« kom hon hem med »varme æbleskiver« med vitt strösocker på och en kanna med antingen mjölk eller dricka.

(Min fynske barndom, s 13). Æbleskiver är en synnerligen dansk rätt som serveras kring jul och vid andra festliga tillfällen. Åker ni in till Tivoli i Köpenhamn kan man se att nästan vart och vartannat stånd erbjuder æbleskiver.

Namnet till trots innehåller æbleskiverna inte äpple, det är en slags munkar, som gräddas med en pannkaksliknande smet

på ett speciellt »æbleskivejern« (på svenska möjligen kallad munkpanna). På ovansidan av järnet finns halvklotsformade urgröpningar, skålar, som man fyller med smeten för att grädda ena halvan, därefter vänder man med viss handaskicklighet den gräddade halvan så att den då

carl med anne marie och barnen

æbleskivejern med æbleskiver n o t b l a d e t 2017 v å r

33

fest för igor stravinskij på nimb med carl nielsen vid hans sida, 2 december1925,

fortfarande rinnande smeten i mitten rinner tillbaka ner i skålen. Då bildas en tom boll som är jättegod. En viktig krydda i smeten är kardemumma. Servera dem med »syltetøj«, jordgubbssylt och florsocker. Men bry er inte om nån fyllning inuti. På nätet finns flera recept – så köp ett æbleskivejern nästa gång ni är i Köpenhamn!

Vi fick dejlig suppe, med boller og Søs øste op, derefter kogt oxetunge med ærter, blomkaal o.s.v.

34

n o t b l a d e t 2017 v å r

Långt senare i livet, i sitt sista år skriver Carl Nielsen i ett brev till Anne Marie (som nu är i Florens) om just æbleskiver. Hans »amerikanska« släktingar är på besök, en del av hans elva syskon utvandrade ju. Deras lilla dotter Norma, 6 ½ år, »er så dygtig og begavet at det er helt utroligt«, skriver han. Hon hjälper Maren med allt, hon har dammat och hon har »vendt Æbleskiver i Panden o.s.v.« (Dagbøger og brevveksling, s 618) En vecka tidigare, den 22 juni samma år, finns ett födelsedags­ firande där samma »amerikaner« är med och några gamla vänner samt naturligtvis döttrarna

litteratur Carl Nielsen, Min fynske barndom, Köpenhamn, 1927, flera senare utg. här anv 1944 Carl Nielsen, Levende musik, Köpenhamn, 1925 Carl Nielsens dagböger og brevveksling med Anne Marie CarlNielsen, utg av T.Schousboe, 2 bd, Köpenhamn, 1983 Jørgen I. Jensen, Carl Nielsen, Danskeren, Köpenhamn 1991 (även på svenska) Torben Meyer/Frede Schandorf Petersen, Carl Nielsen: Kunstneren og Mennesket. Gennemgang af vaerkerne, 2 bd, Köpenhamn, 1948 J. Fellow Larsen: Carl Nielsen til sin samtid, artikler, foredrag, interviews, presseindlæg, værknoter og manuskripter, Köpenhamn, 1999

Irmelin och »Søs«. Men själva födelsedagsbarnet är inte där – det är hustru Anne Marie nämligen, som är på tysk kurort, Bad Brambach. Sällskapet är hemma hos Nielsens i Köpenhamn så maten har sannolikt lagats av Maren. Men, Carl Nielsen hade själv bestämt vad de skulle ha, skriver han, och det gick fint alltsammans. »Vi fick dejlig Suppe, (tomat­ suppe) med Boller (sannolikt köttbullar eller frikadeller) og Søs øste op. Derefter Kogt Oxetunge med Ærter, Blomkaal o.s.v., saa disse varme Ærtepinde [?? utg. av Dagbøger og brevveksling föreslår Ostepinde]

carl med anne marie

og tilsidst Vanille-Is med Frugt« (Dagbøger og brevveksling, s 615, Jensen, s 448) Ja, se, det var nock en dejlig dansk middag, det! Själv har jag bara ätit oxtunga tillsammans med just danskar, vad säger ni?

kogt oxe­ tunge med blomkaal n o t b l a d e t 2017 v å r

35

Vi presenterar här den första av tre delar ur boken Anton Bruckner – försök till en tolkning från 1958.

Den bildar en initierad och kunnig fram­ställning av både det andliga och politiska klimatet i 1800-talets Österrike, en miljö som formade Anton Bruckner och hans gärning. Författaren Max Dehnert var kompositionsprofessor vid Musikhögskolan i Leipzig och tonsättare. Texten är ej tidigare publicerad i Sverige och föreligger här i svensk översättning av Paul-Christian Sjöberg, tidigare chef för Biblioteket vid Musikhögskolan i Malmö och medlem i MSOV. Ett varmt tack till Paul-Christian.

ÅRHUNDRADET

B

ruckners levnad infaller helt inom det 19:e århundradet, i detta avseende något som också är fallet med Wagner och Verdi. Vi ställer frågan: Är han typisk eller en »otidsenlig« under denna epok? Vad beträffar Wagner och Verdi är denna fråga lättare att besvara då båda i egenskap av musikdramatiker i mångt och mycket är i förbund med tidens andliga strävanden och dess musikpraxis. Alla dramatiska verk andas livsnärhet, från den grekiska tragedin till samtiden även då ofta operans ideinnehåll gestaltas historiskt eller allegoriskt. wagner och bruckner i bayreuth Historiserande operamusik existerar Illustration: Dr. Otto Böhler helt enkelt inte. Monteverdis Orfeo,

av Max Dehnert

36

n o t b l a d e t 2017 v å r

Mozarts Don Giovanni, Beethovens Fidelio, Webers Friskytten, Verdis Rigoletto, Wagners Mästersångarna, Strauss Elektra, Puccinis Boheme, Pfitzners Palestrina och Alban Bergs Wozzek – för att nämna de viktigaste verken i genren – är engagerande tidsmusik. Visserligen är detta också fallet vad gäller de stora symfoniska bekännelserna. Men vad operan angår, i rent musikaliskt avseende, är möjligheten att blicka tillbaka eller antecipera större.

A

rtonhundratalets divergerande och konvergerande ström­ ningar kan inte samman­ fattas till en gemensam nämnare. Det låter som en allmän klyscha och berör enbart en av dess sidor om man ville beteckna det som uppbrottets århundrade: ty detta står i kontrast till de talrika restaurativa bemödanden som faktiskt skedde, Palestrina- & Bachrenässansen, resultatet av de grundläggande germanistiska och musikvetenskapliga storverken i romantikens anda, m.m.

Det går inte heller att tala om den upp­dykande individens oinskränkta överhöghet; detta århundrade är nämligen »förbundens«, »sällskapens« och "»föreningarnas« tid, vilka vid tidpunkten för deras tillkomst inte skall uppfattas som borgerliga eller ens småborgerliga splittringar utan som uttryck för ett påtagligt gemensamhetsmedvetande,

till att börja med naturligtvis begränsat till det framstegsvänliga borgarskapsskiktet. Men sedan startar århundradets motor, den sociala tanken, stötvis, kraftigare och mera dämpat, ännu medvetet eller omedvetet ignorerad av många till dess att dess buller mot slutet av seklet stegras till åsklikt mullrande.

Teknikens snabba utveckling, den äkta nationalkänslans förvandling till chauvinism, mångfalden av nya naturvetenskapliga rön, utbildnings­ möjligheterna ett reservat för särskilda klasser, medan andra innanför den givna samhälleliga strukturen kompromisslöst kämpar för att få tillträde, allt detta bildar en jäsningsprocess, inom vilken konsterna, alltså också musiken, för en existens som ingalunda förblir opåverkat av dessa omvälvningar.

Vilken andel har nu Bruckners hemmiljö i dessa oundvikliga utvecklingsprocesser? Har de över huvud taget något att göra med hans väsen, alltså med hans verk?

E

fter det att rhen­ förbundet inrättades (1806) avsade sig kejsar Franz den tyska kejsarvärdigheten, vilken under nästan 500 år varit förbunden med hans hus, och kallade sig Franz I, Österrikes kejsare.

I Wienfreden förlorar monarkin sina vackraste provinser för att 1814 återvinna dem vid fredsslutet i Paris.

Däremellan skedde en statsbankrutt. n o t b l a d e t 2017 v å r

37

Nu tar katastrofårhundradet för dubbelmonarkin sin början, denna olycksaliga statsbildning, som i egenskap av ett politiskt konglomerat var dömt till en långsam död. En utrikespolitik, som är folkfrämmande,resulterar i olycksbådande inflytande på Den tyska förbundsdagen, som 1819 påtvingas de beryktade Karlsbadsdirektiven. Under punkt 2 heter det: »En särskild uppsikt skall ägnas universiteten, lärarnas inställning, de studerandes disciplin och hemliga förbindelser, detta genom särskilda kuratorer eller regeringsfullmäktiga.« Punkt 3 lyder: »En strängare censur skall ägnas patriotiska skrifter, till att börja med under fem år.«

F

ör undersökning av »ursprunget till och de talrika förgreningar som är riktade mot den bestående författningen och inre ron och som tar sig uttryck i revolutionära och demagogiska förbindelser« tillsättes en central undersöknings­kommission. Dessa direktiv blev vad beträffar den tyska utvecklingen den ödesdigra vändpunkt, som, grundade på frihetskriget, ingett förhoppningar och förväntningar, gick i graven och jämnade vägen för politisk misstro, övervakning och jäsning.

När Förbundsdagen 1848 upphävde besluten kom de i praktiken att länge

38

n o t b l a d e t 2017 v å r

vara kvar i Österrike-Ungern. I dessa beslut råder Metternichs anda, 1821 utnämndes han till hus-, hov- och statskansler och vars skugga även efter hans avskedande 1848 länge verkade på monarkin.

R

evolutioner och krig piskade upp en irriterad atmosfär i landet över ett halvt århundrade för att i början av det nya bli berövad sin skenbart politiska storhet. 1822 ingriper man med militära medel i Neapel och Piemonte för att »återställa den gamla ordningen«, detta på grund av »Den heliga alliansen«, ett av den furstliga absolutismens farligaste instrument.

Med anledning av julirevolutionen 1830 i Frankrike företas rustningar.

Tio år senare deltar Österrike till och med i Englands strider i Syrien. I det mera egentliga hemlandet regeras efter den gamla habsburgska taktiken att hålla den ena folkgruppen i schack genom den andra. Upproret i Polen (1830) resulterar i att en del av denna republik införlivas.

I Galizien reser sig bönderna mot adeln och storgodsägarna. I Ungern sker på grund av den aldrig vilande ståndsoppositionen öppet uppror mot den österrikiska regeringen. I de slaviska områdena, framför allt i Böhmen, växer sig motviljan mot österrikiskt herravälde allt starkare.

En särskild uppsikt skall ägnas universiteten, lärarnas inställning, de studerandes disciplin och hemliga förbindelser, detta genom särskilda kuratorer eller regeringsfullmäktiga Så är situationen 1848 då revolutionen bryter ut som skakar Europa i sina grundvalar. Metternich avskedas, trycket från folkmassan tvingar kejsaren till de vanliga medgivandena, Inkallande av en rådgivande församling, beväpning av borgarna, fri press, osv. I Italien fick man tillfälligtvis avstå från Venedig och Milano till dess att Radetzkys seger vid Custozza återställer den yttre jämvikten. Tills vidare ger man ungrarna fria händer. Ett uppror i Prag kväses brutalt. Under tiden befinner sig statsbildningens centra, Wien, i full upplösning. De upprörda folkmassorna, nationalgard och studentlegion har ryckt till sig makten.

K

ejsarfamiljen har flytt till Innsbruck. Medan revolutionen i Ungern når sin höjdpunkt under Kossuths ledning, ökar spänningarna i Wien och mynnar i kaos till dess furst Windischgrätz armé intar staden. Efter huvudstadens överlämnande ställs några ledare och deltagare i upproret inför

krigsrätt och arkebuseras, bland dem Robert Blum. Radetzky underkuvar Italien, Ungern kapitulerar också och behandlas med påtaglig hårdhet som erövrat land. Det olyckliga kriget med Italien medför slutgiltig förlust av Lombardiet, det sedan länge rådande kyliga förhållandet mellan Preussen och Österrike växer.

Det transatlantiska experimentet i Mexiko, ärkehertig Ferdinand Maximilians övertagande av kejsar­ kronan, får ett beklämmande slut. Ännu en gång kämpar österrikare och preussare sida vid sida. Det rör sig emellertid enbart om gemensamma dynastiska intressen i denna dansktyska konflikt. Spänningen växer på nytt och blir akut då Österrike inte kan tåla tysk makttillväxt i Norden. Kriget 1866 slutar olyckligt för Österrike, som måste erkänna Preussens dominerande ställning i Nordtyska förbundet och rätten till Schleswig-Holstein. Samma år sker Italiens enande.

Habsburgsmonarkins inrepolitiska reorganisation antar nu en form, som ger den statliga strukturen n o t b l a d e t 2017 v å r

39

den konstitutionella ramen fram till sammanbrottet vid slutet av första världskriget. Två sinsemellan heterogena folkgrupper under en gemensam centralregering i Wien skall växa samman till en enhet, Sankt Stephanskronans länder under ungerskt ministerium och lantdagen i Budapest och den tysk-slaviska statsgruppen under riksrådet i Wien. 1868 antar kejsar Franz Joseph titeln »Kejsare av Österrike, Kung av Ungern«. Dubbelmonarkin har konstituerats. 1878 följer ockupationen av Bosnien och Herzegowina, 1879 defensivförbundet med Tyskland. På det inre planet tillspetsas nationalitetskampen år efter år, framför allt genom ungtjeckernas seger 1891. Ihållande kabinettskriser paralyserar stats­ ledningen. Detta är den politiska

40

n o t b l a d e t 2017 v å r

horisonten. Hur förhåller det sig på det samhälleliga och kulturella planet i detta land? I 1800-talets Österrike sker naturligtvis samma saker som kan konstateras i Europas övriga länder. Industrialiseringen börjar sin ohejdbara marsch. Järnvägar bygges, de kapitalstarka samhällsklasserna och de politiska partierna bildar statens ansikte.

S

kenglansen från ett av de äldsta härskarhusen i Europa, författningen och parlamentet utgör de faktorer, som bestämmer folkets öde, eller mera exakt försöker bestämma; ty i alla folk rör sig de krafter, vars dynamik snart inte längre låter sig infogas i detta regeringsschema. Detta händer också i Anton Bruckners Österrike,

självfallet i enlighet med landets egenart, dess historiska utveckling och den österrikiska människans mentalitet. Detta lands stora söner medupplever utvecklingen och avlägger belysande vittnesbörd om den. Adalbert Stifter skriver om de första järnvägarna och den första järnvägsstationen i Wien: »Och när du har kikaren i handen, så gå med den en smula åt vänster – ser du då vid stadsranden den där palatsliknande byggnaden? Det är ett utrymme för vagnar, men för stora, mäktiga vagnar, på vilka hela tiden en hel rad hängts på varandra och som far fram, dragna av fruktansvärda, obändiga hästar; deras frustande är uppskakande, och ångan från deras näsborrar går som höga, mörka pelare upp mot himlen, de krossa allt motstånd, och deras lopp kan bara jämföras med fågelns flykt, och ändå enbart en människa, en liten människa, du skulle knappast se honom med ditt rör, med ett lätt tryck av sin hand styr han hästarna så att de står där.

Stilla och fromma, som darrande lamm... Hur majestätiskt är det inte!

Och människan, detta kroppsligt vanmäktiga ting, har åstadkommit

allt detta; den fruktansvärt våldsamma naturkraften, blind och fasansfull, har han spänt för sitt vagnpalats som en leksak och styr den med ett tryck av sitt finger – och så kommer han att göra andra, innerligare, mera hemskt, ting till sin tjänare och bli allsmäktig i sitt hus, jorden.«

D

etta är mera än en på konstnärlig prosa uttryckt kulturhistorisk betraktelse; det är en diktares förmanande profetia som förut­ spår det aktuella. Vid fem års ålder fick Bruckner uppleva den första järnvägen, dock ingen »ånglokjärnväg«, det är en hästjärnväg, som förbinder Linz och Budweis. Under sitt sjuåriga teoristudium för Simon Sechter begagnar han sig naturligtvis av det moderna färdmedlet, men också ibland av timmerflottarna utför Donau till Wien för att spara pengar.

I januari 1894 reser den 70-årige till Berlin för ett framförande av den sjunde symfonin och Te Deum och utrustar sig då som om han skulle åka till Nordpolen.

Stora, mäktiga vagnar, på vilka hela tiden en hel rad hängts på varandra och som far fram, dragna av fruktansvärda, obändiga hästar n o t b l a d e t 2017 v å r

41

L

åt oss citera Stifter igen. Han skriver om inrättandet av Wiens Börshus (Wiener Börse) – åter inte enbart refererande utan förutseende, manande och utläggande: »Ditt öga träffar på ett hus som åtnjuter högt anseende och är synnerligen stort – det är ett märkligt hus; man sysselsätter sig i detta med en sak, som i sig är av ringa, man skulle vilja säga, av betydelselöst värde – men som genom överenskommelse slumrar i denna sak inbegreppet av samtliga andra, och som dagligen eftersträvas, ja hett eftersträvas av millioner händer: pengar, en sak, i början en oskyldig uppfinning till människornas bekvämlighet, en ihålig, obetydlig representant för de riktiga ägodelarna för att inte behöva ta med dem överallt, dessa stora, grova, obekväma ting – sedan, småningom i växande betydelse till enorm nytta, i alltmer ökad omfattning i blandningen av folk och ting, den finaste nervfluidum i förbindelserna mellan folken – slutligen en demon som skiftar färg istället för bilder av tingen, själv

förvandlad till ett ting, ja, ett enstaka ting, som slukade alla de övriga, ett bländande spöke, som vi jagar efter som om det vore lyckan – en gåtfull avgrund, ur vilken världens samtliga njutningar dyker upp och i vilken vi för detta har kastat ner denna jordens dyrbaraste klenod – broderskärleken; ty dess lättsamma förbindelse (ett hertigdöme kan man bära i fickan) eggar till utvidgning, dess alltomfattande värde lockar till förvärv, denna den med syrliga smak, som njutning till lön; och denna som faddare lycka eggar till stegrat förvärvsbegär eftersom inget infriar löftet till det törstande hjärtat, och så fortsätter det; köp, förvärv, njutning i en aldrig upphörande cirkel.« Anton Bruckner är totalt aningslös om denna penningens demoni. I en tid av ökad kapitalism blev han först sent ryktbar och anar ingenting om bakgrunden och faran av denna samhällsform. Han har »aldrig skrivit en enda not för pengar« (Decsey).

För honom var pengar alltid enbart ett medel för att kunna bibehålla den levnadsform som passade honom

Denna som faddare lycka eggar till stegrat förvärvsbegär eftersom inget infriar löftet till det törstande hjärtat, och så fortsätter det; köp, förvärv, njutning i en aldrig upphörande cirkel 42

n o t b l a d e t 2017 v å r

Det är faktiskt så att man kan gräma sig till döds när man märker hur långtråkigt det är i denna stad och till denna hörde att kunna tillfredsställa sina bondskt-bastanta livsnjutningar i mat och dryck och att i egenskap av lärare, organist och professor alltid ha en öppen hand för sina österrikiska släktingar.

E

n gång träffades Stifter och Bruckner.

Det var förvisso ingen »mänsklighetens stjärntimme« i Stefan Zweigs mening i likhet med den av de båda »fientliga grupperna« arrangerade sammankomsten mellan Bruckner och Brahms senare i Wien. Auer berättar om detta möte mellan Bruckner-Stifter: »Själv från Linz kom Bruckner allt emellanåt till dessa aftonsammankomster i Leopoldstadt«. (Under sin tid som lärare i Windhaag hade han ofta spelat upp till dans i värdshuset med vävaren Sticka och hans son Franz.)

En gång deltog också Adalbert Stifter, som hade inspekterat skolan. Inte heller denna kväll kunde han tysta »skolmästaren« i sig och anmärkte hela tiden på de ungas uttal.

Bruckner förskonades inte då han yttrade om vinet, att »det var inte utjäst«. Stifter rättade honom genast: »Man säger, att vinet ännu inte har

jäst färdigt.« (Svårt att översätta, Bruckner säger: »DerWein sei noch nicht ausgegärt«, Stifter: »Man sagt: derWein hat noch nicht ausgegoren«, övers. anm.).

Stifter var då folkskoleinspektör i Oberösterreich och Bruckner domorganist, båda i Linz. De kunde inte veta eller ana något väsentligt om varandra; diktaren, som behandlade språket som ett kostbart material som en guldsmed, och musikern, som vid denna tid med stor möda kämpade att genom behärskning av hantverkets medel nå fram till ett personligt gestaltningsuttryck. På en punkt var de överens även om den ene inte ville tillstå det för den andre: staden var för liten för dem.

Stifter skriver: »Det är faktiskt så att man kan gräma sig till döds när man märker hur långtråkigt det är i denna stad ... för folkmassan i Linz kunde jag lika gärna vara såpsjudare som diktare, ja den förre skulle de skatta betydligt högre ... hade jag bara en måttlig, fixerad inkomst, som skulle skaffa mig oberoende i mitt skapande, skulle jag slå mig ner i Wien, umgås med förträffliga män, på sommaren skåda bergen, sjöarna och molnen och skriva några n o t b l a d e t 2017 v å r

43

Ty en gemensam olycka kallar jag vårt fäderneslands förfall och de sunda åsikterna i litteraturen, andarnas fädernesland mästerverk.« Bruckner har sannolikt inte haft det långtråkigt i Linz. Han hade ju där sina befattningar som organist och manskörsdirigent, han hade sitt umgänge, som han alltid var beroende av som av mat och dryck.

Det var h a n s umgänge, en speciell blandning av bondsk-småborgerlig karaktär, som – i likhet med vad som skedde i Wien – präglades av ett stycke omisskännelig autokrati när det gällde hans person. Han hade s i n biskop Rudigier, den lika militante som musikälskande företrädaren för den konservativa österrikiska hierarkin. Han hade sina båda lärare, Kitzler i Linz och Sechter i Wien. Allt detta var preludierande klanger, som i det givna ögonblicket måste spränga livsrummet i Linz.

E

n annan betydande österrikare under 1800-talet, Grillparzer, skriver 1860 till Stifter i Linz: »... Ty en gemensam olycka kallar jag vårt fäderneslands förfall och de sunda åsikterna i litteraturen, andarnas fädernesland. Visserligen är inte mitt privatliv förskonat från obehagligheter och mina ögon befinner sig i ett tillstånd som också må gälla för en

44

n o t b l a d e t 2017 v å r

privat olycka. Och ändå befinner Ni er i en bättre situation jämfört med min. Ni har åtminstone bevarat er känslighet under det att jag stålsatte mig och emellanåt blev förskräckt över mig själv, så avtrubbad har jag blivit. Poesin har lämnat mig, liksom tidigare musiken, och jag kan liknas vid en man som varit förmögen och som förlorat sin förmögenhet på börsspekulation.« I detta pessimistiska bokslut kan man visserligen spåra diktarens hypo­kondriska läggning, men detta tillstånd av resignation, för att inte säga letargi, som är typisk för Österrikes andliga elit i mitten av 1800-talet, är också betecknande för den politiska situationen i detta land. Österrikes andliga liv före mars 1848 bär censurens stämplar. Medelst detta obskyra anlighetens och frihetens fientliga instrument »regerar« fantasi­­lösa dumhuvuden eller byrå­ kratiska förvaltningstjänstemän som gör nationens största andar totalt förtvivlade.

Grillparzer kan av egen erfarenhet vittna om detta. Utspelen utgör en skala från det löjligt­groteska

till det djupt-tragiska. Diktaren skriver i sin självbiografi: »Jag kom att sitta vid sidan om ett hovråd i censorsämbetet. ... Han inledde samtalet med den stereotypa frågan: varför jag skrev så litet?

Jag svarade honom: han, som tjänsteman i censuren, torde väl känna anledningen bäst av alla. Ja, sade han, så är Ni, Ni herrar! Ni tror alltid att censuren har sammansvurit sig mot er. När Er ›Ottokar‹ blev liggande i två år inbillar Ni er nog att en förbittrad fiende hindrade ett framförande. Vet Ni vem som stoppade det? Jag, som vid Gud, inte är Er fiende. Men, Herr hovråd, svarade jag, vad fann Ni i stycket som var farligt? Ingenting,sade han, men jag tänkte mig: man kan inte så noga veta!«

A

nar man vad som ligger bakom detta »man kan inte så noga veta!« av ogenomtränglig dumhet och arrogans? Är det underligt om diktaren kallar sitt fädernesland »till hälften ett Capua, till hälften en själarnas dagsverkstjänst? Mayrhofer, en poet som Grillparzer starkt uppskattade och som tillhörde Schuberts vänkrets, sliter ut sig som tjänsteman iden reaktionära, hatade censuren.

Censor mot sin vilja. Han, som man – det låter som tragisk ironi! – ansåg omfatta en politiskt frisinnad åsikt – störtar sig några år efter Schuberts död ut genom fönstret

i sin tjänstebostad. Eduard von Bauernfeld kallar honom »ett offer för systemet Österrike«. Förbud eggar till överträdelser. Vi citerar åter Grillparzer, som i en inlaga till kejsar Franz skriver: »Obeaktat alla övriga, kanske högre orsaker, är dock en enda den avgörande, att med nuvarande censurtvång allt som anses för farligt inte desto mindre obehindrat utges i utlandet, till 100 exemplar insvärtat, och, i egenskap av förbjudet, blir läst med dubbelt begär, slukat, medan den inhemske författaren hindras i allt vad han sysslar med ... Den österrikiska censuren är ett napoleonskt kontinentalsystem; de inhemska köpmännen går under genom det, de utländska förargar sig på sin höjd en aning, och kaffe och socker kommer av denna anledning ändå inte ur bruk.«

n o t b l a d e t 2017 v å r

45

m u s i k k rys s

Välkomna att gnugga era geniknölar i detta musik­orienterade korsord.

Skicka era svar till adressen nedan.

Fem vinnare kommer att belönas med fin orkestermusik på skiva. Lycka till! msov Malmö Live Konserthus 205 80 malmö

46

n o t b l a d e t 2017 v å r

vågrätt 1. 5 3. Konserthus ritat av Markelius 8. Dolce 10. Beethoven 3 11. Delat 13. Musikalisk rokokostil 14. Pianofabrikant i Wien 16. Aniara 17. Mozart 40 19. Dragspel 21. Dvorak 9 22. Dragspel populärt i Argentina 25. Turangalîla 28. Mozart 25 29. Ashkenazij 30. Alpsymfoni 31. I Amsterdam

lodrätt 2. Svaret på tredje gåtan i

Turandot 4. Barberaren 5. Bayreuth 6. Omringad av tuba 7. 4 9. Schönberg 12. Opera med beslöjad dans 13. Glissando 14. Leonard 15. Tjurfäktare i Carmen 16. Kontrapunkt 18. Wagners sista 20. Sinfonia del mare 22. Karajan 23. Före operan 24. Glatt 26. Brandenburg 27. Örongodis

Vinnare Rätt lösning till korsordet i Notbladet #1 2016.

Vinnare är Berit Nyman, Malmö

Nya medlemmar Birgitta Ander, Lund

Inger Falk , Malmö

Eva Kjelldén, Malmö

Anita & Arne Eriksson, Höllviken

Efva Gyllenklo, Malmö

Carina Svensson, Malmö

Irma Hall, Lund

Ingegerd Svensson, Malmö

Göran Hansson, Brösarp

Maria Åkesson, Brösarp

Louise-Marie Eriksson, Malmö

n o t b l a d e t 2017 v å r

47

msov Malmรถ Live Konserthus 205 80 malmรถ