KRÄFTFISKARENS RÅD:

de 600 burar som vittjats vid varje tur. Kräftorna har också innan de kommit in till kajen mellanlandat vid Vrångö där de kokats inför försäljningen.

att ”kräftorna kommer upp när de är hungriga”.

Augusti är högsäsong för kräftor.

– Det hänger nog ihop med att det är premiär, säger Peter Olsson som burfiskar kräftor hela året men som möter en ökad efterfrågan också på kräftor från havet i samband med att det är premiär för fiske av sötvattenskräftor.

Det är tradition konstaterar han, men det är också för att juli fram till och med september är bra månader för havskräftor.

Tillgången på kräftor är god, men förhållandena för fisket ändras hela tiden vilket han beskriver som ett problem.

– Vi har 1 400 burar som står ute i sjön hela tiden, berättar Peter Olsson innan han denna fredagseftermiddag från sin båt vid Eriksbergskajen får ta hand om ytterligare en kund när Göteborgsvädret visar sig från sin bästa sida.

En bra dag ger 60 kilo kräftor från

BURARNA ÅKER INTE tillbaka i sjön på samma plats där de vittjats utan kan få en annan placering.

– Man får leta lite efter kräftorna, berättar Peter Olsson som beskriver det som något av ett mysterium om när kräftorna väljer att krypa fram.

Han utesluter i varje fall att det som med hummern handlar om vattnets temperatur.

– En gammal kollega sa till mig

Knotiga gamla gubbar med väderbitna ansikten är ju en bild som kommer fram, åtminstone för redaktören, när det handlar om fiske ute på havet. Så slitsamt är det dock inte, menar kräftfiskaren.

– Nej, det är lite fysiskt så, men gubbar behöver röra på sig, säger 53-åringen Peter Olsson och klappar sig lätt på magen.

– Å andra sidan är vi ju inte ute varje dag och inte när det blåser. Det är aldrig sju dagar i rad.

Och om det skulle vara någon knotig