STROKE-Riksförbundet oroas över omorganisation

I en debattartikel från januari i år, skriver en personalgrupp bestående av 18 överläkare och andra som arbetar inom den neurologiska vården på Karolinska universitetssjukhuset, att det är risk för att bland annat strokevården är hotat på grund av en planerad omstrukturering. De senaste åren har sjukhuset genomfört flera organisationsförändringar och nu planeras ytterligare en.

Personalgruppen beskriver i artikeln att man i den nu planerade strukturförändringen bryter upp den nuvarande organisationen Bild och Funktion och den Neuroradiologiska enheten distanseras ytterligare från sitt kliniska sammanhang. Några fördelar för verksamheten eller framför allt för patienterna, med denna förändring har inte presenterats. Från sjukhusledningen har man aviserat att omorganisationen syftar till att förflytta en större del av beslutsfattandet till verksamhetschefsnivå, i enlighet med gällande lagstiftning.

Vidare beskriver personalgruppen att neuroradiologi är en röntgenspecialitet som är inriktad på att diagnosticera och behandla skador och sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen. En stor del av landets blivande röntgenläkare får sin neuroradiologiska utbildning vid Karolinska där klinikens läkare även bedriver omfattande forskning och verksamhetsutveckling. Med försämrade möjligheter för läkare och övrig personal vid Neuroradiologen till ett nära samarbete och daglig interaktion med kollegor inom Neurologi och Neurokirurgi äventyras den akuta strokevården.

Dessutom försvåras multidisciplinär forskning och utveckling samt möjligheten att utbilda läkare och övrig personal. De anser att organisationsförändringen är ett farligt steg i fel riktning.

Dessa synpunkter i debattartikeln, anser vi inom STROKERiksförbundet är mycket oroande och det väcker många frågor om utvecklingen av framtida strokevård både inom kort men särskilt inom långt perspektiv.

Hur tryggas en livsviktig behandling?

Den akuta strokevården har förbättrats på många punkter de senaste åren även om den fortfarande är ojämlik i landet. Det prehospitala omhändertagandet har förbättrats och metodutvecklingen på sjukhuset har varit positiv med bland annat genom snabb diagnos, möjlighet till nya och avancerade behandlingsmetoder vilket räddar liv och minskar de funktionsnedsättningar som en strokeöverlevare får leva med.

En bidragande faktor till den positiva trenden är man genom åren behandlat fler av dem som får stroke med trombektomi, och mekaniskt avlägsnat blodproppen. Det kan innebära att den som har fått en stroke blir helt

”En bidragande faktor till den positiva trenden är man genom åren behandlat fler av dem som får stroke med trombektomi, och mekaniskt avlägsnat blodproppen. Det kan innebära att den som har fått en stroke blir helt återställd istället för att under återstoden av sitt liv leva med ibland omfattande funktionsnedsättningar.” Foto: Arkivbild.

återställd istället för att under återstoden av sitt liv leva med ibland omfattande funktionsnedsättningar exempelvis förlamningar och kognitiva svårigheter eller afasi. En förutsättning för att alla som behöver ska kunna få denna moderna behandling är att det finns tillräckligt många utbildade specialistläkare, så kallade interventionister som kan genomföra detta avancerade ingrepp. I artikeln framgår att Karolinska Universitetssjukhuset utbildar dessa specialister inte endast för eget behov utan också bidrar till hela rikets strokevård.

Vi i STROKERiksförbundet värnar om den bästa vården till alla som behöver den. Redan idag vet vi att det i Sverige, är brist på interventionister. Utbildningen är lång och frågan är om den planerade omorganisationen av den neuroradiologiska vården på Karolinska universitetssjukhuset får en negativ påverkan och riskerar förutsättningarna för att utbilda interventionister för egen och landets räkning?

Hur påverkas utbildning av röntgenläkare?

Vid en blodpropp i hjärnan dör ca 2 miljoner hjärnceller på minut. En snabb och korrekt diagnos vid en stroke räddar liv. En förutsättning för att vården ska ha möjlighet att ställa diagnos är att det finns tillräckligt många och välutbildade röntgenläkare som kan avgöra vilken typ av stroke det rör sig om samt på vilket sätt den ska behandlas tillsammans med övriga inom vården.

Vi inom STROKERiksförbundet känner en stor oro inför uppgifterna om att omorganisationen på Karolinska sjukhuset riskerar få en negativ påverkan i arbetet inom multidisciplinära team och röntgenläkares neuroradiologiska utbildning samt forskning och utveckling av strokevården. Hur påverkas i förlängningen förutsättningarna för utveckling av vården, att ställa snabb och rätt diagnos samt utförande av den mest adekvata behandlingen, inte bara i Stockholm utan runt om i landet?

Vad händer med forskning och utveckling inom strokeområdet?

Forskningen är en förutsättning för utveckling inom strokevården som därför gjort stora framsteg. Det handlar både om att minska tiden från insjuknande till akuta behandlingen vid en stroke men lika mycket som att ta fram nya och bättre behandlingsmetoder samt utveckling av rehabiliteringen som motverka de negativa konsekvenser som en stroke kan innebära.

STROKERiksförbundet bidrar årligen genom Strokefonden med stöd till forskning som specifikt fokuserar på stroke och dess följder.

Under åren har Strokefonden delat ut mer än 50 miljoner kronor till strokeforskningen. Därigenom har vi bland annat stöttat flera forskningsprojekt på Karolinska universitetssjukhuset. Vi ställer oss så klart frågande till på viket sätt den planerade strukturförändringen av sjukhusets Neuroradiologiska enheter gynnar utbildning, forskning och utveckling inom strokevården?

Vilka blir konsekvenserna?

Framgångsfaktorer i svensk strokevård är att det bedrivs forskning och utveckling men viktigt är också implementeringen och följsamhet av de nationella riktlinjer som bland annat innebär välfungerande arbetssätt med stroketeam i strokeenheter. Vi kan vara stolta över den flexibilitet och engagemang som personalen inom strokevården uppvisar. Sverige har dessutom välfungerande och beprövade kvalitetsregister för uppföljning av strokevården.

En förutsättning för en framgångsrik och effektiv organisationsförändring är förankring och en väl genomarbetad konsekvensanalys.

Därför frågar vi oss vilka positiva effekter en konsekvensanalys av organisationsförändringen visar med utgångspunkt utbildning, forskning och utveckling inom strokeområdet? Eller finns det faktiskt risk för negativa effekter?

”Forskningen är en förutsättning för utveckling inom strokevården som därför gjort stora framsteg. Det handlar både om att minska tiden från insjuknande till akuta behandlingen vid en stroke men lika mycket som att ta fram nya och bättre behandlingsmetoder samt utveckling av rehabiliteringen som motverka de negativa konsekvenser som en stroke kan innebära”. Foto: Canstock, arkiv.

KJELL HOLM

STROKE-Riksförbundet

Ämne i kroppen ger mer fett men mindre diabetes

En särskild grupp proteiner i kroppen spelar en nyckelroll vid omvandling till fettceller och inlagring av fett. Det visas i en ny studie vid Umeå universitet i samarbete med forskare vid Lunds universitet och Karolinska institutet. En variant av detta protein är hos människor kopplat till mer fett på kroppen men paradoxalt nog också till mindre förekomst av typ 2-diabetes.

Den oväntade upptäckten ger en ökad förståelse för fettmetabolismen och kan på sikt öppna för nya vägar att behandla eller förebygga typ 2diabetes, säger Håkan Hedman, adjungerad professor vid Umeå universitet.

LRIGproteinet har tidigare studerats mest utifrån dess roll vid cancer, där man har kunnat se att varianten LRIG1 verkar ha en hämmande effekt på tumörutveckling.

Nu kan forskarna i Håkan Hedmans forskningsgrupp

Mikroskopbild på hur celler i mus ombildas till fettceller. Foto: Carl Herdenberg.

Ämne i kroppen ger mer fett men mindre diabetes

vid Umeå universitet se att samma variant, LRIG1, har stor betydelse för regleringen av fett i kroppen, dels vid omvandlingen till fettceller, dels vid inlagringen av fett i cellerna. I musceller där LRIGproteinerna var genetiskt borttagna var också fettbildningen kraftigt nedsatt. Även i maskar kunde man se att LRIG1 hade en nyckelroll i fettinlagringen, något som tyder på att det är en grundläggande funktion som är bevarad genom evolutionen.

Ger också bättre ämnesomsättning

Även hos människor har en genetisk variation av LRIG1 koppling till fettbildning och kroppsvikt. Personer med vissa genetiska varianter av LRIG1 hade högre kroppsvikt, men förvånande nog samtidigt lägre risk för att utveckla diabetes typ 2. Normalt sett brukar annars högre kroppsvikt betyda större risk för typ 2diabetes, så detta fynd var paradoxalt. – Det verkar som att orsaken har att göra med storleken på personernas fettceller. LRIG1 ger fler men mindre fettceller och därmed visserligen mer fett och högre kroppsvikt. Men fler celler ger också bättre ämnesomsättning och därmed bättre blodsocker/insulinbalans än färre men större celler, säger artikelns försteförfattare Carl Herdenberg, doktorand vid Umeå universitet.

Forskarna går nu vidare med att närmare undersöka de molekylära mekanismerna bakom fynden. Ännu handlar det om grundforskning, men på sikt kan man ana en möjlig tillämpning i behandlingen och preventionen av diabetes typ 2 genom att utveckla nya läkemedel som verkar på LRIGmekanismerna.

Underlaget till studien är dels UK biobank i Storbritannien med nästan 400 000 deltagare för att studera kopplingen mellan LRIG1, vikt och diabetes, dels data från GENiALkohorten vid Karolinska Institutet med nästan 1000 deltagare för att studera kopplingen mellan LRIG1 och fettcellernas storlek.

Källa: Umeå universitet

Håkan Hedman Adjungerad professor. Foto: Umeå universitet.

Carl Herdenberg Doktorand. Foto: Simona Sterbova.

Om den vetenskapliga publiceringen

LRIG proteins regulate lipid metabolism via BMP signaling and affect the risk of type 2 diabetes Carl Herdenberg, Pascal M. Mutie, Ola Billing, Ahmad Abdullah, Rona J. Strawbridge, Ingrid Dahlman, Simon Tuck, Camilla Holmlund, Peter Arner, Roger Henriksson, Paul W. Franks & Håkan Hedman Communications Biology https://doi.org/10.1038/s42003-020-01613-w https://www.nature.com/articles/s42003-020-01613-w