Utvecklingen av ett modernt oralt nitratpreparat för behandling av angina pectoris

”Angina pectoris, eller kärlkramp i bröstet, beskrevs redan i slutet av 1700-talet som en sjukdom i hjärtat. Man får en känsla av tryck eller smärta, ofta med utstrålning i vänster arm eller till halsen i samband med tyngre fysisk ansträngning, eller ibland vid stark stress, ilska eller upprördhet. Vid mitten av 1800-talet upptäcktes att amylnitrit, en lättflyktig vätska som förvarades i ampuller, kunde lindra dessa symptom snabbt om ampullen bröts och vätskan inhalerades”. Foto: Canstock, arkiv.

Angina pectoris, eller kärlkramp i bröstet, beskrevs redan i slutet av 1700-talet som en sjukdom i hjärtat. Man får en känsla av tryck eller smärta, ofta med utstrålning i vänster arm eller till halsen i samband med tyngre fysisk ansträngning, eller ibland vid stark stress, ilska eller upprördhet. Vid mitten av 1800-talet upptäcktes att amylnitrit, en lättflyktig vätska som förvarades i ampuller, kunde lindra dessa symptom snabbt om ampullen bröts och vätskan inhalerades. Substansen går direkt in i blodet och kommer därför snabbt till hjärtat. Amylnitrit framställdes 1844 av J Balard. 1846 framställdes nitroglycerin (NTG), en gulaktig olja av italienaren Sobrero. Den befanns ha liknande effekt när den applicerades i munnen, gärna på en sockerbit under tungan där det finns mycket blodkärl.

Tidiga och belysande publikationer om amylnitrit kom från T Lauder Brunton 18671, och från W Murrell 1879.2 Murrell använde dåtidens modernaste hjälpmedel, sphygmografen, en föregångare till den moderna Arteriografen, för registrering av radialispulsens utseende, och demonstrerade nitroglycerinets effekt på pulsvågens utseende. Figur 1a visar originalregistreringar av Murrell och figur 1b den sphygmograf han använde.

Från 1870talet användes amylnitrit, och så småningom alltmer nitroglycerin, allmänt av kardiologer i England och på kontinenten. Allmänt ansågs effekten bero på att hjärtat fick bättre blodcirkulation genom att substansen vidgade hjärtats kranskärl. Först vid slutet av 1950talet upptäcktes att de perifera venerna i hela kroppen också vidgades, vilket medförde minskat återflöde av blod till hjärtat och en reduktion av hjärtats arbete, vilket skulle förklara den huvudsakliga effekten. I slutet av 70talet kunde dock Maseri et al3 visa att även spastisk kontraktion av kranskärlen kunde orsaka angina och den kunde motverkas med nitroglycerin. Vid den tidpunkten var nitroglycerin i lätt sönderfallande tabletter som lades under tungan (”sublinguetter”) den enda behandlingen av akut angina pectoris.

Verkningstiden för nitroglycerin i sublinguetter var högst en timme. Därför sökte man tidigt efter andra nitrater som kunde sväljas i tablettform för längre verkningstid. Pentaerythritol tetranitrat (PETN) och isosorbid dinitrat (ISDN) upptäcktes och började komma till användning under 1930talet. Bägge såldes och användes i Sverige från 1940talet under namnen Nitropent (PETN) resp. Harrical (ISDN).4 Harrical syntetiserades

Figur 1b Sphygmografen består av en ställning som bär en pelott (en rund bricka), som vilar mot handledspulsen när man spänt fast ställningen. En arm på pelotten bär en nål som (med förstorande utväxling) ritar pulskurvan på en roterande sotad trissa, driven av ett urverk. Dessa vilar på underarmen. Trissan ses från sidan, man ser svagt pulskurvan på den. Illustration: Wellcome Library, London (CC BY 4.0)

först i Sverige och visades i en placebokontrollerad studie ha effekt mot angina pectoris i en studie 19485 Man t.o.m. prövade ISDN salva och fann klinisk effekt då det, liksom nitroglycerin, lätt absorberas genom huden. ISDN återupptäcktes 10 år senare i USA oberoende av den svenska upptäckten och blev internationellt allmänt använt först under 1960talet.

Nitrater fram till 1970-talet

I början av 1960 talet syntetiserades den första adrenerga betablockeraren av betydelse, propranolol (Inderal™) i England, snabbt följd av svenska alprenolol (Aptin™, från AB Hässle, Sverige). Man upptäckte snart betablockerarnas goda effekt på kärlkramp genom att de minskade hjärtarbetet, och därmed syrebehovet. Nitropent och Harrical hade s.g.s. försvunnit från marknaden genom att de inte uppfyllde de starkt ökade kraven på säkerhetsdokumentation. NTG i slowreleaseform för peroralt bruk fanns dock kvar.

Redan från början av 70talet var det känt att nitraters effekt avtog under kronisk behandling, s.k. toleransutveckling.6 Ignarro et al7 visade att nitrater omvandlades till kväveoxid (nitric acid, NO) i glattmuskelcellerna, som förenades med thioler till Snitrosothioler, som i sin tur skulle aktivera guanylatcyklas, som i sin tur ger muskelrelaxation. Därför skulle orsaken till den minskade effekten bero på en uttömning av SHgrupper, och att förnyad effekt skulle uppnås om vävnaderna fick vila sig, och förrådet av SHgrupper kunde förnyas. – Senare har många mekanismer för toleransutveckling fastlagts; en omfattande översikt finns från 2015 av Daibinger & Münzel.8 (Kväveoxid (NO) skall inte förväxlas med kväveoxidul (N2O), mer känt som lustgas. Se vidare Fotnot.)

ISDNS uppdelning i metaboliter

Under 1980talet upptäcktes att endotelet i blodkärlen bildade en kärlvidgande faktor, EDRF (endothelial derived relaxing factor). Snart visades också att denna faktor var identisk med NO. Ett förnyat intresse för ISDN ledde till att två metaboliter (mononitrater) identifierades: 2ISMN och 5ISMN. Den senare visade sig mest aktiv och hade en halveringstid på 45 timmar och praktiskt taget fullständig absorption i magtarmkanalen. AstraHässle tog därför 1982 beslutet att utveckla en tablett med långsam utlösning av läkemedlet med sin patenterade Duretter™metodik (Se artikel om Duretter i Med Acc 2015 nr 8/9, sid 1821). Det blev min uppgift att svara för den kliniska farmakologin och klinisk dokumentation av det preparat som kom att kallas Imdur™.

Flera välgjorda studier av anginapatienter hade visat att kontinuerlig tillförsel av olika nitrater orsakade toleransutveckling; den terapeutiska effekten avtog. Om däremot koncentrationen i blodet tilläts sjunka under en viss del av dygnet, hade en ny dos därefter åter effekt. Imdurs läkemedelsutlösningsprofil visade sig då vara ett lyckokast (figur 2). I ett flertal placebokontrollerade studier kunde visas att en tablett hade en verkningstid av 12 timmar. Vid dosering en tablett på morgonen är därför patienten skyddad under den fysiskt aktiva dagen, men kärlen kan återhämta sig under natten för ny effekt nästa dag.

Samtidigt utvecklades andra nitratpreparat. Främsta konkurrenten var plåster innehållande NTG som kunde avge en jämn mängd via absorption genom huden under 24 timmar. Dessa visade sig dock också framkalla tolerans för den antianginösa effekten. Därför måste de också tas bort över natten. Då uppstod ett annat problem som först sågs med plåstren. När NTGhalten snabbt sjönk till noll, kunde anginasmärtor övergående återkomma i förvärrad form, s.k. reboundfenomen. Detta visade sig också vara mycket litet förekommande med Imdur. Förklaringen är att plasmahalten sjunker långsamt, inte abrupt, under hela natten.

Fortsatt arbete med kliniska prövningar 198284 medförde tillräcklig dokumentation för att Imdur skulle godkännas för behandling av angina pectoris 1985. Med dosen 60 mg x 1 kunde säkerställd effekt visas, huvudsakligen med hjälp av EKGkontrollerat arbetsprov, under minst 9 timmar, i många fall upp till 12 timmar. 1990 var Imdur med kontrollerade studier på c:a 400 patienter godkänt i 15 länder, men inte i USA. Man ingick licensavtal med ett amerikanskt företag för denna marknad. Toleransdiskussionen, som uppmärksammades stort p.g.a. att nitroglycerinplåstren hårdlanserades, föranledde Food & Drug Administration (FDA) att ställa hårda krav.

Figur 1a I vänster kolumn visas pulsregistrering före samt 1 och 2 minuter efter inhalation av amhylnitrit. Notera hur kraftigt den lilla knicken på pulskurvans nedåtgående fas förskjuts nedåt vid 1 minut, för att vid 2 minuter nästan vara tillbaka till bilden före inhalation. Nästa registrering är nitroglycerin applicerat under tungan, först före, därefter 2 minuter efter, samt i höger kolumn 8, 9, 10, 22 och 26 minuter efter appliceringen. Notera hur förskjutningen av knicken går ned redan vid 2 min, når sitt maximum vid 9 min, och ännu vid 26 min inte riktigt återgått till läget före applicering. Nitroglycerin sublingualt har således en avsevärt längre verkningstid än amylnitrit i inhalation. ” I början av 1960 talet syntetiserades den första adrenerga betablockeraren av betydelse, propranolol (Inderal™) i England, snabbt följd av svenska alprenolol (Aptin™, från AB Hässle, Sverige). Man upptäckte snart betablockerarnas goda effekt på kärlkramp genom att de minskade hjärtarbetet, och därmed syrebehovet. Nitropent och Harrical hade s.g.s. försvunnit från marknaden genom att de inte uppfyllde de starkt ökade kraven på säkerhetsdokumentation. NTG i slowreleaseform för peroralt bruk fanns dock kvar.” Foto: Canstock, arkiv.

Figur 2. Plasmakurva över 30 timmar (genomsnitt av 20 friska personer) av en Imdur 30 mg, 2 Imdur à 30 mg samt en Imdur 60 mg för att visa bioekvivalens för 30mgtabletten. Samma personer för alla 3 doserna. Koncentration i nmol/L.

Man beslöt att en nödvändig komplettering av den kliniska dokumentationen skulle vara en dosresponsstudie med placebo och dosnivåerna 30, 60, 120 och 240 mg på morgonen, 50 patienter i varje grupp och arbetsprov före samt 4 och 12 timmar efter morgondos, med kontroll efter 2, 4 och 6 veckors behandling. Den genomfördes också på rekordtid och publicerades 1993.9 Man fann där att endast 120 mg x 1 hade effekt 12 timmar efter dos efter 6 veckors behandling. 240 mg var ej bättre. Biverkningarna var få, toleransutveckling eller reboundfenomen sågs ej. Imdur blev godkänt i USA med dosering 60120 mg dagligen på morgonen.

Vilka biverkningar finns?

I USAstudien var huvudvärk, som är den enda besvärliga biverkningen med nitrater, inte värre med den första än med den sista dosnivån. I andra studier har huvudvärk noterats i 2040 procent efter första dosen, med betydligt lägre förekomst, 515 % och mindre uttalad, vid fortsatt kronisk behandling.

Flera grupper har prövat nitrater i akut skede av hjärtinfarkt, och delvis har dessa utfallit gynnsamt, t.ex. i fråga om minskad infarktstorlek. En stor postinfarktstudie med Imdur, ISIS4, ensamt och i kombination med en ACEhämmare visade emellertid ingen positiv effekt på infarktförloppet eller mortaliteten, men ej heller besvärande biverkningar.10 I synnerhet sågs inga tecken på reboundfenomen.

I en tidig studie i början av 1990talet fick vi indikation på att effekten av Imdur skulle vara bättre hos patienter som också tog en liten dos aspirin (160250 mg dagl.). Arbetstiden till dess bröstsmärta uppkom vid arbetsprov förlängdes, och STsänkning på arbetsEKG minskade. Verkningstiden ökade till 12 timmar med 60 mg. En subanalys av den stora amerikanska studien bekräftade detta, men någon riktigt stor kontrollerad studie av denna kombination har inte gjorts. Detta berodde på att aspirin alltmer förlorade sin betydelse till förmån för andra koagulationshämmande terapier, och alltså att lämplig prövningspopulation inte kunde uppbringas.

Nitrater och hypertoni

NTG och övriga nitrater verkar vidgande på vener och venoler vid koncentrationer som mycket litet påverkar små artärer. Arterioler med diameter <100 μ påverkas inte alls. Däremot påverkas de större artärerna med glatt muskulatur och kärlstyvheten kan därför minska, d.v.s. kärlen blir mer elastiska). Denna effekt påverkas inte nämnvärt av toleransutveckling. Vi kunde visa 1995 att Imdur™ 60 mg i engångsdos minskade stiffness index och elastic modulus (ökade elasticiteten) i halspulsådern, vilket inte metoprolol, ramipril eller felodipin gjorde.11 Redan 1990 hade Safar et al.12 visat att 2040 mg ISDN i

”En mycket färsk studie av blodfördelning i lungans minsta blodkärl (genomskärningsyta under 5 mm2) visar att blodvolymen i dessa kärl är mycket mindre än t.ex. vid ”vanlig” ARDS 8acute respiratory distress syndrome) eller hos friska, vilket stöder uppfattningen att dessa kärl är delvis förstörda, delvis trombotiserade”. Foto: Canstock, arkiv.

slowreleaseform 2 ggr dagl. redan efter 4 veckor hade åstadkommit en systolisk, men inte diastolisk, blodtryckssänkning som bestod till studiens slut efter 12 veckor utan toleransutveckling. Studien var dubbelblint randomiserad med placebo som kontroll.

Nitrater är därför lämpade i synnerhet för systolisk hypertension hos äldre, vilket vi kunde bekräfta med 24timmars blodtrycksmätning (opublicerade data). Stokes et al13,14,15 har i flera placebokontrollerade studier visat att Imdur™ 60120 mg en gång dagl. sänkte perifert och centralt systoliskt blodtryck, och även augmentation index (ett mått på kärlstyvhet och arteriolernas förmåga att bilda NO). Hos äldre patienter, med dålig kontroll av systoliskt blodtryck trots 24 andra hypertonimedel, kunde de visa att långtidsbehandling under i genomsnitt 4 år med denna regim som tillägg åstadkom bestående sänkning av systoliskt blodtryck. – Användning av nitrater vid hypertoni kan endast bli s.k. offlabel användning, då myndigheter idag för godkännande fordrar bevisad effekt på utfallsvariabler, såsom insjuknande i infarkt, stroke eller död. Inga företag är idag beredda till den stora satsning det skulle innebära att göra de stora studier som skulle krävas.

Covid-19 och nitrater

I artikeln ”När syret inte räcker för Covid19patienten” i Medicinsk Access nr 8/9 2020 beskrev jag att inhalationer av NO prövas för att förbättra den försämrade endotelfunktion som Covid19 ger. Jag framkastade också tanken på att oralt verksamma nitrater skulle kunna användas som stödjande behandling vid svårare symptom, fr.a. vid syrsättningssvårigheter trots mekanisk ventilering av lungorna. Stöd för denna tanke har framförts i ett flertal artiklar under senaste tiden. SNAP, en NOdonator, har visats hämma förökning av SARSCoV2.16 Nicorandil, ett annat nitrat med egenskaper även på kaliumkanaler, har egenskaper som anses lämpliga för att kunna vara till nytta vid Covid19.17 En mycket färsk studie av blodfördelning i lungans minsta blodkärl (genomskärningsyta under 5 mm2) visar att blodvolymen i dessa kärl är mycket mindre än t.ex. vid ”vanlig” ARDS (acute respiratory distress syndrome) eller hos friska, vilket stöder uppfattningen att dessa kärl är delvis förstörda, delvis trombotiserade.18 Det finns alltså potential för NOdonerande ämnen att positivt kunna påverka förloppet av Covid19, och man kan bara hoppas att kraft finns att genomföra kliniska studier för att bekräfta den möjligheten.

Sammanfattning

Jag har beskrivit hur ett nitratpreparat utvecklades av AstraHässle vid en tid när grundforskningen kunnat kartlägga mekanismerna bakom de organiska nitraternas effekt och toleransutveckling vid angina pectoris. Denna kunskap kunde AstraHässle med sina högt kvalificerade farmakologiska och farmaceutiska laboratorier snabbt omsätta till klinisk användning tack vare dels en för företaget unik beredningsform, som kunde visas ge en idealisk plasmakurva, dels genom att kompetensen för klinisk prövningsmetodik var hög genom den tidigare utvecklingen av flera unika hjärtläkemedel, β-blockerarna alprenolol och metoprolol och kärlvidgaren felodipin.

GUNNAR NYBERG

Docent em. Specialist invärtes medicin Mölndal kgfnyberg@gmail.com

Fotnot. I artikeln När syret inte räcker i nr 8/9 2020 av Medicinsk Access skrev jag att NO också är känt som lustgas. Jag ber om ursäkt för detta hjärnsläpp och vill understryka att lustgas är kväveoxidul, N2O, och har använts som snabbt övergående narkosmedel, speciellt vid förlossningar, och som berusande party-drog. Det har såvitt känt inga verkningar av det slag som NO utövar.

Referenser

1. Lauder Brunton T. On the use of amyl nitrite in angina pectoris. Lancet 1867;2:97-8. 2. Murrell W. On the use of nitroglycerin in angina pectoris. Lancet I, 1879:80-1. 3. Maseri A,L’Abbatte A, Pesola A, Ballestra AM, Marzilli M, et al. Coronary vasospasm in angina pectoris. Lancet I, 1977:713-17. 4. Berlin R. Historical aspects on angina pectoris. Drugs 1987;33 (Suppl. 4):1-4. 5. Goldberg L, Porjé IG. En studie över sorbiddinitratets kärleffekt. nordisk Medicin 1946;29:190-3. 6. Needleman P. Tolerance to the vascular effects of glyceryl trinitrate. J Pharmacol Exp Ther 1970;171:98-102. 7. Ignarro LJ, Lippton H, Edwards JC, et al. Mechansim of smooth muscle relaxation by organic nitrates, nitrites, nitroprusside and nitric oxide: evidence for the involvement of S-nitrosothiols as active intermediates. J Pharmacol Exp Ther 1981;218:739-49. 8. Daiber A & Münzel T. Organic nitrate therapy, nitrate tolerance, and nitrate-induced endothelial dysfunction:emphasis on redox biology and oxidative stress. Antioxidants & Redox Signaling 2015;23 (11):899-942. 9. Chrysant SG, Glasser SP et al. Efficacy and safety of extended-release isosorbide mononitrate for stable angina pectoris. Am

J Cardiol 1993;72:1249-56. 10. ISIS-4: a randomised factorial trial assessing early oral captopril, oral mononitrate, and intravenous magnesium sulphate in 58050 patients with suspected acute myocardial infarction. ISIS-4 (Fourth International Study of Infarct Survival) Collaborative Group. Lancet 1995;345:669-85. 11. Nyberg G, Bech-Hansen O, Volkmann R Hedner T. Influence of single doses of metoprolol, ramipril, felodipine and isosorbide5-mononitrate on aortic and carotid compliance in young healthy men. Thérapie 1995, EACPT Conference Suppl, abstr. 379. 12. Safar ME. Antihypertensive effects of nitrates in chronic human hypertension. J Appl Cardiol 1990;5:69-81. 13. Stokes GS, Ryan M, Brnabic A, Nyberg G. A controlled study of the effects of isosorbide mononitrate on arterial blood pressure and pulse wave form in systolic hypertension. J Hypertension 1999;17:1767-73. 14. Stokes GS, Barin ES, Gilfillan KL. Effects of isosorbide mononitrate and A-II inhibition on pulse wave reflection in hypertension. Hypertension 2003;41:297-301. 15. Stokes GS, Bune AJ, Huon N, Barin ES. Long-term effectiveness of extended-release nitrate for the treatment of systolic hypertension. Hypertension 2005;45:380-84. 16. Akaberi D, Kambrich J, Ling J et al.Mitigation of the replication of SARS-CoV-2 by nitric oxide in vitro. Redox Biol Epub 21

Sept 2020. doi: 10.1016/j.redox.2020.101734 17. Ashour H, Elsayed MH, Elmorsy S, Harb IA. Hypothesis: The potential therapeutic role of nicorandil in Covid-19. Clin Exp

Pharmacol Physiol 2020;47(11). doi.org.1111/1440-1681.13395 18. Thillai M, Patvardhan C, Swietlik EM et al. Functional respiratory imaging identifies redistribution of pulmonary blood flow in patients with Covid-19. Thorax 2021;76:182-4.

VÄLFÄRDENS OHÄLSA

För första gången presenteras det evolutionsmedicinska synsättet för en bred publik. Författaren visar med exempel från modern och äldre forskning hur den moderna livsstilen med fokus på kosten, leder till att vi idag i förtid drabbas av kroniska ålders och livsstilsrelaterade sjukdomar.

Fyll i och skicka in eller hör av er till: E-post: info@medicinskaccess.se Tel: 0652-151 10

ENDAST 40 KR

Tillkommer 62 kr för porto inkl. moms.

TOTALT 102 kr/ex (ordinarie pris 240 kr exkl. porto)

Ja tack! Jag beställer ”Välfärdens Ohälsa”

Av Lars Wilsson.

Antal ex Pris 102 kr styck, inklusive moms och porto.

Plats för frimärke

NAMN INSTITUTION/FÖRETAG AVDELNING ADRESS POSTADRESS TELEFON E-POST FAKTURAADRESS

T&M Media AB Fiskvik 100 829 53 Bergsjö

”I dag lever cirka 200 000 personer i Sverige med hjärtsvikt. Sjukdomen är fortfarande relativt ovanlig bland unga, men för dem som drabbas i tidig ålder får den ofta stora konsekvenser och kan vara mycket farlig. I genomsnitt lever de som drabbas av hjärtsvikt före 35 års ålder tills de blir 45, alltså en minskad förväntad livslängd med närmare 40 år”. Foto: Canstock, arkiv.

Personer som får hjärtsvikt före 55 års ålder löper fem gånger högre risk att dö inom ett år än hjärtfriska.

Allra farligast är det för dem som är yngre än 35 år när de drabbas, enligt en ny studie. Forskningsresultaten visar hur viktigt det är att vården tidigt upptäcker en av våra mest dödliga hjärt-kärlsjukdomar.

Forskningsframsteg har bidragit till att dödligheten i hjärtkärlsjukdom generellt har minskat med 48 procent, alltså nästan halverats, sedan millennieskiftet. Men för hjärtsvikt specifikt är utvecklingen en annan, med dödstal som inte minskar och allt fler under 55 år som insjuknar.

En ny studie som gjorts med stöd av HjärtLungfonden visar att risken att dö inom ett år är fem gånger högre för den som drabbas av hjärtsvikt före 55 års ålder än för en hjärtfrisk person i samma ålder. Farligast är det för dem som drabbas av hjärtsvikt före 35 års ålder: då är risken att dö inom ett år hela 38 gånger högre.

I dag lever cirka 200 000 personer i Sverige med hjärtsvikt. Sjukdomen är fortfarande relativt ovanlig bland unga, men för dem som drabbas i tidig ålder får den ofta stora konsekvenser och kan vara mycket farlig. I genomsnitt lever de som drabbas av hjärtsvikt före 35 års ålder tills de blir 45, alltså en minskad förväntad livslängd med närmare 40 år.

I studien jämfördes de 3 752 hjärtsviktpatienter under 55 år som registrerats i det nationella hjärtsviktsregistret RiksSvikt 2003–2014 med dels äldre hjärtsviktpatienter, dels hjärtfriska kontrollpersoner. De yngre hjärtsviktpatienterna visade sig i större uträckning än de äldre ha problem med bland annat fetma.

Yngre patienter kan råka mest illa ut

Även tidigare svenska studier har pekat på en tydlig koppling mellan fetma och ökad risk för hjärtsvikt i ung ålder.

Många tror att hjärtsvikt främst drabbar äldre personer, men vår studie visar att yngre patienter kan råka mest illa ut. Nu är det viktigt att vi i vården inser riskerna och hittar alla unga med hjärtsviktsliknande symptom, så att vi kan ge behandling tidigt, säger Maria Schaufelberger, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och professor vid Göteborgs universitet. – Tack vare att forskningen leder till allt bättre vård, behandlingar och livsstilsråd minskar dödligheten i hjärtkärlsjukdom, men för just hjärtsvikt ser vi inte samma positiva mönster. Därför är det mycket angeläget att den nya kunskapen om hjärtsvikt hos yngre sprids och att forskningen får fortsätta sin strävan att rädda liv och ge fler unga chansen att bli gamla, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för HjärtLungfonden.

Hjärtsvikt kan orsakas av klaffsjukdom, både i form av läckage och förträngning. Vid aortainsufficiens pumpas blodet inte ut i kroppen i tillräcklig mängd utan rinner tillbaka in i hjärtat. En skada i vänster hjärtkammarvägg, exempelvis efter en hjärtinfarkt, kan också ge upphov till hjärtsvikt. Kammaren drabbas av nedsatt pumpförmåga och blodet kan inte pumpas ut tillräckligt effektivt. Illustration: Kjell Thorsson.

Fakta om hjärtsvikt

Hjärtsvikt: Ett allvarligt tillstånd som innebär att hjärtmuskeln inte orkar dra ihop sig tillräckligt eller att kammarväggarna är för styva. Symptom: Andfåddhet, trötthet, nattlig hosta, svullna fötter och underben, försämrad fysisk förmåga. Omkring 200 000 personer i Sverige lever med hjärtsvikt. Sjukdomen kan vara svårt invalidiserande och prognosen är sämre än för många cancersjukdomar. Över 3 000 personer dör av diagnosen hjärtsvikt varje år, men många dör också av svåra komplikationer i samband med sin hjärtsvikt, till exempel lunginflammation, njursvikt eller propp i lungan. Sjukdomen är mer utbredd bland äldre och blir vanlig först i höga åldrar (75+).

Forskningens mål är att hjärtsvikt upptäcks tidigare och att behandlingen förbättras, så att den som drabbas får ett längre liv med ökad livskvalitet. Tack vare forskningen har bland annat EKG-apparaten, sviktpacemakern och ultraljudstekniken kunnat utvecklas. Forskningen ligger även till grund för dagens medicinska behandling som avlastar hjärtat, exempelvis ACE-hämmare. Forskningens utmaningar är att utveckla effektivare läkemedel och metoder för att reparera hjärtan med hjälp av stamceller, samt metoder för att i tid kunna förutsäga försämring av hjärtsvikt.

Källa: Hjärt-Lungfonden

Fakta om studien

Titel och länk: Young patients with heart failure – clinical characteristics and outcomes. Data from the Swedish Heart Failure, National Patient, Population and Cause of Death Registers Publicering: European Journal of Heart Failure. Typ av studie och population: Registerstudie med totalt 60 962 hjärtsviktspatienter och 7 425 hjärtfriska kontrollpersoner.

Forskningen är finansierad av: Hjärt-Lungfonden m fl Som största svenska fristående finansiär av hjärt- och lungforskning stödjer Hjärt-Lungfonden löpande flera hundra vetenskapligt utvalda forskningsprojekt vid Sveriges universitet och universitetssjukhus. HjärtLungfonden delar varje år ut över 300 miljoner kronor till forskning om hjärt- och lungsjukdom. Maria Schaufelberger, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Foto: HjärtLungfonden/ Marie Ullnert.

Kristina Sparreljung, generalsekreterare, HjärtLungfonden. Foto: Anna Molander.