Människans biologiska förutsättningar och behov och det moderna samhällets krav och påfrestningar är inte förenliga – Om varför psykisk ohälsa blivit ett gigantiskt problem i vårt land

Rekonstruktion av en grupp australopitheciner, Australopithecus afarensis, våra direkta förfäder, under födoinsamling i sin miljö i Östafrika för ca. 2,5 miljoner år sedan, gjord av konstnären Jay Matternes. Otvivelaktigt gick de på två ben, men de hade ännu inte de långa ben som är karaktäristiska för den moderna människan. Hur långt ”avpälsningen” hade gått vid den här tidpunkten är oklart, men sannolikt var i huvudsak naken hud på våra förfäder redan då ett faktum. Dock har många män ännu idag kraftig hårväxt på framför allt bröst och rygg. Den marina kostens betydelse under den här perioden hade en avgörande betydelse för den mänskliga hjärnans snabba utveckling.

Människans biologiska förutsättningar och behov och det moderna samhällets krav och påfrestningar är inte förenliga

– Om varför psykisk ohälsa blivit ett gigantiskt problem i vårt land

Naturvetenskapliga begrepp som biologi, kön och evolutionär bakgrund har blivit näst intill förbjudna att tala om i vårt land. Varför kan människobarn födas under vatten? Varför har kvinnan dold ägglossning? Varför har män sällan problem med äggstockarna – eller kvinnor med prostatan?! Hur kan en man komma på tanken att misshandla en kvinna eller ett barn? Kort sagt, varför blir det konflikt mellan självklar, odiskutabel biologi och vår moderna samhällsbyggnad och vårt kulturella och ideologiska ramverk? Kan den vara en av orsakerna till vår omfattande psykiska ohälsa i landet?

Varför har det blivit tabu att lyfta fram vår evolutionära bakgrund? – våra gener kan vi ju aldrig förändra

Det är mycket stora, väldokumenterade skillnader mellan män och kvinnor – både fysiskt och mentalt. Både den moderna genetiken och hjärnforskningen ger oss en detaljerad bild av våra kön. Många av de samhällsproblem vi ser idag har sin grund i detta, med okunskap och inte minst ideologiska låsningar, och de kan inte lösas utan att vi förstår, accepterar och tar hänsyn till att detta mångmiljonåriga arv finns i våra gener. Eller som Annica Dahlström uttryckt det, professor i cellbiologi och neurovetenskap: ”Människan drivs av instinkter, för överlevnaden oerhört viktiga funktioner och drifter. Och vill kanske gärna tro att instinkter bara gäller djur – inte oss människor, Vi, som inbillar oss att våra beteenden kan regleras av uppfostran och kulturella regler. Till viss del kan våra beteenden inläras till den nya hjärnans hjärnbark. Men, djupt i oss, i den gamla reptilhjärnan, finns dessa instinktiva drifter som har sett till att vi fortfarande finns på denna planet. Flykt, hunger, sexdrift är dessa djupt liggande drifter/instinkter som vi alla har med oss på livets stig! Liksom hos andra djur – ja, vi är djur, däggdjur, finns dessa instinktiva drifter som till stor del styrs av hormoner som triggar igång vissa beteenden.

Att inte tillåta individer att ha sin egen, individuella biologiska personlighet, utan tvinga alla till att anta och leva ett av manliga normer accepterat liv (som godkänns av den regerande politiska synen på medborgare) kan mycket väl vara en av de stora orsakerna till utbrändhet, hjärntrötthet, mentala sjukdomar och folksjukdomar, som drabbar dagens samhällsmedborgare, främst unga kvinnor. Om vi inte accepterar vår biologi så kan vi aldrig förstå sambanden mellan hur samhället bör organiseras och folkhälsan.”

Tanken att könet skulle vara en social konstruktion är befängd och bygger på okunskap eller ideologisk låsning. Enligt David Eberhard, överläkare i psykiatri, har detta kraftigt underblåsts av den moderna genusforskningen. Vi kan till och med, med hundra procents säkerhet, med DNA-teknik avgöra om ett mångtusenårigt skelett från stenåldern tillhör en man eller en kvinna, liksom individens hud-, hår- och ögonfärg under sin livstid. Skelettet avslöjar också hur många barn en kvinna har fött.

Från vattenapa till modern människa – vad vi bär med oss i våra gener

Det kan vara svårt att förstå att vi i våra kroppar ännu bär på allt som skapades för över 20 miljoner år sedan,

Linus har här dykt ner i vattnet med sin mor vid fem månaders ålder. När han släpps fokuserar han omedelbart med öppna ögon på vattenytan och utför spontana simrörelser för att ta sig dit. Istället för att dra in vatten släpper han ut luft under uppstigningen. Ingen har lärt honom detta – alla barn har det med sig i generna vid födseln. Dessvärre tar vi sällan vara på denna unika förmåga och därför försvinner den efter kort tid. Anledningen till vår unika vattenanpassning är att vi under en lång period för 67 miljoner år sedan levde som vattenapor och tillbringade en stor del av dygnet i vatten i samband med födoinsamling. Det ständiga vadandet i vatten är också anledningen till att vi blev tvåbenta – och att kvinnan tappade brunsten. Alla andra landlevande däggdjurshonor brunstar regelmässigt i perioder.

som hjärnans grundfunktioner, vår anatomi liksom vår matsmältningsapparat och ämnesomsättning. Mycket har rötter långt dessförinnan, sedan vi för 365 miljoner år sedan som lungfiskar från havet kröp upp på land. Vad har detta för betydelse idag?

Vi har gått på två ben i över sex miljoner år, vår hjärna med dess unika kapacitet växte fram för över tre miljoner år sedan, och moderna människor, helt identiska med oss, var fullt utvecklade i Afrika för 200 000 år sedan. Människans förmåga att vistas i vatten är unik bland landlevande däggdjur och har sin motsvarighet endast hos vattenlevande däggdjur, som delfiner, valar och sälar. Människobarn kan födas under vatten. Vi har från födseln en spontan simförmåga och vi har också från födseln en dykreflex, som gör att vi automatiskt slutar andas vid kontakt med vattenytan. Pulsen sjunker när vi dyker, vi har underhudsfett och är pälslösa och vi har motsvarande uppsättning blodkroppar och hemoglobin som vattenlevande däggdjur. Samtidigt skedde också en rad andra förändringar, som skulle komma att särskilja människan från övriga däggdjur: urkvinnan tappade brunsten och fick dold ägglossning, hon fick bröst och hela vårt sexuella signalsystem förändrades: från att tidigare i huvudsak varit baserat på lukt blev det istället visuellt.

Dramatiska miljöförändringar i historien

För mellan omkring 6,7 och 5,4 miljoner år sedan inträffade en serie dramatiska miljöförändringar i Östafrika.

Ensamhet existerar inte i ursprungssamhällen och har aldrig funnits under vår evolution. Ständig närhet till alla är en självklarhet, oavsett ålder och i alla livets situationer. Kvinnor i ursprungssamhällen har en mycket stark ställning. I många av dem löper dessutom arvslinjen på den kvinnliga sidan, med härstamning, liksom arvsrätten till egendom, som i matrilineära samhällen, eller har den politiska makten, som i matriarkat. Men aldrig skulle män och kvinnor göra samma saker – könsrollerna är fastlagda under vår evolution sedan årmiljoner. Mor med barn i traditionell kroppsbemålning från Sepikdistriktet, Papua Nya Guinea. Foto: Göran Burenhult 1987.

Ungdomar på ön Tanna i Vanuatu. Foto: Göran Burenhult 1984.

En stor del av området sattes under vatten, djupa havsarmar trängde långt in i regionen och ett stort antal öar av varierande storlek bildades. Det nuvarande bergsmassivet Danaqil i Etiopien utgjorde en av de stora öarna. Dessa tektoniska omvälvningar ledde till omfattande förändringar i flora och fauna, bland annat var det just vid denna tid som Östafrikas nuvarande djurarter utvecklades, och det var samma evolutionära process som skulle leda till att tvåbenta urmänniskor skulle bli den mänskliga grenen på Hominoidernas stam – Hominidae, hominiderna. Människoaporna fortsatte att utvecklas på sin gren, Pongidae, och blev med tiden bland annat schimpanser, bonobo och gorillor. Artsplittringen var ett faktum.

Fossila fynd från denna viktiga period i människans utveckling visar att vi blivit tvåbenta i en träsk- och vattenmiljö, den så kallade strandvattenhypotesen, och att de naturgeografiska omvälvningarna i Östafrika skulle vara direkt orsak till tvåbentheten. Fyndomständigheterna för dessa fossil är strandnära. Eftersom vi under en del av vår evolution levt som träsk- eller vattenapor, har med säkerhet även marin fångst stått på urmänniskornas matsedel: vattenväxter, skaldjur och fisk. Detta kan också bidra till att förklara den exceptionella tillväxt av den mänskliga hjärnan, som skulle följa de kommande årmiljonerna. Den mänskliga hjärnan består till sextio procent av fleromättat fett, där balansen mellan Omega-3 och Omega-6 är avgörande. Det är endast fisk och skaldjur i kosten som kan ge de rätta proportionerna och det har övertygande visats att hjärnans snabba tillväxt under evolutionen sannolikt endast kunnat ske i en population som livnärt sig på en stor andel marin föda. Samtliga däggdjur med stora hjärnor har under sin evolution levat i eller vid havet.

Människan är det enda däggdjur på jorden som kan springa tre mil, därefter dyka ner i en flod, simma under vattenytan femton meter och samtidigt plocka upp en sten från bottnen och därefter klättra upp för en bergvägg eller ett träd och därifrån kasta stenen mot ett mål med hög precision. Jag brukar på detta sätt citera den legendariske zoologen Konrad Lorenz. Det finns däggdjur som kan springa mycket fortare eller mycket längre, och det finns djur som simmar och dyker mycket bättre, liksom det finns djur som kan klättra mycket bättre – men det är bara människan som klarar av alltsammans. Sen är frågan hur vi tar vara på alla dessa egenskaper!

I vår moderna värld har vi idag omkring oss en oändlig uppsättning av tekniska prylar som de flesta betraktar som självklara och som få skulle vilja vara utan. Vi kan sätta oss i ett flygplan och nå andra sidan jordklotet på några timmar, och på några sekunder kan vi ringa upp och tala med någon var som helst i världen. Med datorernas hjälp har hela vår värld digitaliserats och den allmänna uppfattningen är att detta enbart är av godo och leder den mänskliga och samhälleliga utvecklingen framåt. Och sedan några få generationer äter de flesta av oss en föda som till mycket stor del består av ingredienser som vi under över 20 miljoner års evolution aldrig någonsin konsumerat. Vad gör allt detta med våra ”gamla” kroppar?

Den sunda och högaktuella mensdebatten – om varför män sällan får problem med äggstockarna och kvinnor med prostatan

Det har nyligen lyfts fram att väldigt många tonårstjejer slutar idrotta efter att de fått sin första mens – det är utmärkt att detta nu uppmärksammas på olika sätt. Men den månatliga ägglossningen följer kvinnan också under större delen av sitt arbetsliv, med PMS-besvär och ofta också svår migrän. För att inte tala om när hon sedan skall föda barn och amma dem. Och mitt i karriären kommer hon därefter in i menopausen, en stor hormonell omställning, ofta med omfattande besvär under flera år, som vallningar och sömnsvårigheter. Jämställdhet måste innefatta erkännandet av att män och kvinnor har helt olika förutsättningar i arbetslivet, att vi är fysiskt och psykiskt väldigt olika och att det därför blir kollision mellan vår biologi och vårt moderna samhällssystem. Oftast går det ut över barnen. Ett högaktuellt exempel är en internationell studie som visar att 150 000 för tidigt födda barn skulle kunna räddas om de fick ligga hud

mot hud med mamman direkt efter födseln istället för att läggas i kuvös, alltså känguruvarianten (Nature Medicine 24 maj 2021).

De flesta svenska barn får inte den amningsperiod de borde ha för att bland annat utveckla att starkt immunförsvar – 6 månaders fullamning och därefter tillskottsamning upp till två års ålder, något som också WHO framhåller. Amningen skyddar barnet mot infektioner och sjukdomar och säkrar tillväxt och långsiktig hälsa. Det är också klarlagt att kvinnor som ammar löper mindre risk att få bl a bröst- och äggstockscancer senare i livet. Till detta kommer den avgörande anknytningen mellan moder och barn, som skapar trygghet och harmoni inför den kommande uppväxten – hud-mot-hud kontakten är en central del av detta. I ursprungssamhällen ammas barnen som regel under 3-4 års tid. I Sverige lämnas de flesta barn på dagis redan vid ett års ålder.

Teorin att vi föds som oskrivna blad är sedan länge stendöd. Hela vår potential för att kunna tänka, lära och ha ett känsloliv, som skiljer människor från andra däggdjur, är information som finns lagrad i det befruktade äggets DNA. Men inte nog med det, urgamla, medfödda hjärnstrukturer styr också egenskaper som exempelvis moderlighet, mannens beskyddarinstinkt och familjeband. Våra beteenden styrs alltså av medfödda förutsättningar, så kallade artspecifika inlärningspredispositioner, som efter födseln utvecklas genom erfarenheter och inlärning. Allmänmänskliga beteendemönster hos män och kvinnor utvecklas i deras ekologiska livsmiljö och är relaterade till evolutionär anpassning. Hur ser då våra nedärvda könsroller ut – och hur kan vi veta att det är så stor skillnad mellan kvinnor och män?

Det finns naturligtvis också många likheter mellan kvinnor och män – vi har exempelvis samma hjärnkapacitet och intelligens. Vi har samma förmåga i våra känsloliv och båda könen är intresserade av sex. Men listan på olikheter är oändligt mycket längre. Män är större och har i genomsnitt trettio procent större muskelmassa än kvinnor. Ändå kan vi bli lika starka – i förhållande till vår vikt. Män är mera intresserade av tillfälliga sexförbindelser än kvinnor och de är också mera benägna att delta i våldsamma tävlingar, eller att lösa konflikter med fysiskt våld, kvinnor uppvisar istället verbal aggression i trängda lägen. Oändligt många studier visar att småpojkar leker mycket våldsammare och hårdare lekar än flickor.

Män är bättre på att tankemässigt kunna rotera tredimensionella föremål och kartor, medan kvinnor är klart överlägsna när det gäller att orientera sig i okänd terräng genom att memorera orienteringspunkter och positionen hos olika föremål – den rumsliga förmågan skiljer sig starkt mellan könen. Kvinnor är bäst på matematiska beräkningar, män på att kalkylera ordproblem. Män har lättare för att koncentrera sig på en sak, medan kvinnor är överlägsna på att växla mellan olika processer. Och kvinnor är klart överlägsna i sin förmåga att läsa ansiktsuttryck och kroppsspråk, liksom i sina grundläggande känslor, där de bland annat uppvisar mera empati mot vänner än vad män gör. Kvinnor är vidare mera känsliga för ljud och lukter och har en bättre uppfattning av djup. Alla dessa könsspecifika egenskaper har utvecklats under evolutionens årmiljoner, en evolutionär anpassning för överlevnad, som vi ännu helt oförändrad bär med oss.

Olikheterna mellan könen kan beläggas på många olika sätt. Män och kvinnor uppvisar olika natur och olika könsroller i alla samhällen och kulturer över hela jorden, arbetsfördelningen mellan könen är lika överallt – det finns helt enkelt inga undantag. Det är ju egentligen inte så märkligt – det finns två kön, båda behövs för reproduktion och ingen kan ersätta den andra när det gäller befruktning, havandeskap och amning. Kvinnor i alla samhällen globalt investerar långt mera i barnens välfärd än männen – med nio månaders graviditet och flera års amning efter födseln är det oändligt mycket kostsammare för en kvinna att ersätta ett förlorat barn än för en man.

Rekonstruktion av ”Lucy”, som tillhör gruppen av våra direkta förfäder för ca. 2,5 miljoner år sedan, Australopithecus afarensis, gjord av konstnären John Richards.

Främlingsskap inom stammen existerar inte heller i ursprungssamhällen – alla känner alla i detalj, vilket skapar en gemensam trygghet. Främlingar finns bara i andra stammar och här har alltid utvecklats ett väl avvägt system, från att vara handelspartners med fredliga band, till att vara direkta fiender och konkurrenter om föda och råvarutillgångar. Det senare har på många håll utvecklat stamkrig, framför allt i regioner där födotillgångarna varit otillräckliga, oftast i otillgängliga bergstrakter eller täta regnskogsområden. Traditionell dans från Highlands, Papua Nya Guinea. Alla deltar oavsett kön eller ålder. Foto: Göran Burenhult 1985.

Medan varje enskilt barn kräver år av investeringar för kvinnan, kan mannen i princip bli far till hundratals barn varje år. Detta faktum har satt djupa genetiska spår i utvecklingen av våra könsroller och i familjebildningen under vår evolution. Och detta faktum är en av huvudorsakerna till många av de problem vi ser i det moderna samhället, inte minst i form av psykisk ohälsa.

Den tekniska revolutionens baksidor är gigantiska

Med alla dessa framsteg och ”fördelar” kanske inte alla tänker på att allt detta skett under de senaste decennierna och att våra kroppar och hjärnor kanske inte i alla sammanhang mår så bra av denna snabba, tekniska och livsstilsmässiga revolution. Med vår hjärnkapacitet och fysiska förmåga har vi lyckats överleva och hålla oss friska under miljoner år i en mycket riskfylld miljö på den afrikanska savannen, bland rovdjur och ständigt omgivna av giftiga ormar, insekter och småkryp. För att inte tala om våra förfäders och sentida ursprungsbefolkningars förmåga att förutse naturkatastrofer, som jordbävningar, stormar och tsunamis, enbart med den mänskliga kroppens inbyggda förmåga att känna av och läsa förändringar i naturmiljön, lufttryck, vindriktningar, rörelser i jordskorpan – helt utan tillgång till digital teknik. Och dessutom utan tillgång till sjukvård och moderna mediciner. Finns det risk att vi håller på att tappa dessa mångmiljonåriga egenskaper? Håller vi på att under kort tid bli degenererade? Eller har det redan skett?

Ett, som jag ser det, utmärkt, men skrämmande, exempel är den pågående marknadsföringen av självbromsande bilar. En ouppmärksam bilist håller på att köra över ett barn på ett övergångsställe – då bromsar bilen själv! Vad jag kan förstå kan detta på sikt enbart leda till att vi förlitar oss på tekniken istället för att låta vår egen hjärna vara på helspänn, som den alltid varit under vår evolution. Ett skrämmande exempel på teknikberoende är de båda fruktansvärda flygolyckorna i Indonesien och Etiopien med hundratals döda, där orsaken i båda fallen var att det automatiska ”nödsystemet” MCAS slutade fungera och att piloterna inte manuellt kunde rätta upp kursen. Och alla är vi medvetna om de stora problem med dataintrång, som ständigt sker omkring oss på olika nivåer i samhället. Det senaste exemplet är matvarukedjan Coop, vars verksamhet helt slogs ut av hackers under flera dagar.

Nu är den digitala tekniken på allvar på väg in i undervisningen i våra skolor. Studier har redan visat att eleverna i klasser med sådan undervisning har betydligt sämre resultat än elever som har en lärare framför sig som undervisar och skriver på svarta tavlan. Sällan hör vi talas om att allt detta har sin grund i att våra hjärnor inte är anpassade för den nya tekniken. Under fyra miljoner år har hjärnan utvecklats för mycket specifika överlevnadsbehov på den afrikanska savannen – på mindre än en generation, alltså några årtionden, har den digitala tekniken blivit helt dominerande, på gott men kanske mest på ont. Samma problematik gäller vårt behov av glasögon. Aldrig någonsin under evolutionens årmiljoner har vi behövt några glasögon. Inga individer i ursprungssamhällen har något behov av glasögon. Nu klarar inte de flesta av oss vardagen utan glasögon. Och vi vet varför: den ständiga låsningen av blicken mot plana ytor på nära håll under vår uppväxt.

Mobbning och utanförskap är ytterligare exempel på företeelser i vårt moderna samhälle, som ofta skapar allvarlig psykisk ohälsa, och som är okända begrepp i ursprungssamhällen. Ensamhet existerar inte. Här gäller istället närhet och stöd, oavsett ålder och oavsett kön. Vid vardag som under fest bär alla samma kläder och kroppsdekorationer – någon skillnad mellan individer existerar inte, alla har exakt samma resurser. Festklädd flicka från byn Osesuya, Trobrianderna, Papua Nya Guinea. Foto: Göran Burenhult 1987.

Psykisk ohälsa är ett resultat av en onaturlig livsstil som kolliderar med våra genetiskt nedärvda behov

Psykisk ohälsa är ett avgrundsdjupt problem i vårt svenska ”välfärdssamhälle”. Självmordsstatistiken är skrämmande, detsamma gäller bl a mobbning, fall av misshandel, våld i nära relationer och intag av antidepressiva medel – alla okända begrepp i ursprungssamhällen. Våra hjärnor är programmerade att vara misstänksamma mot främlingar – det var en del av vår överlevnad. Idag är de flesta runt omkring oss i stadsmiljöer främlingar, som vi inte känner – mitt i allt vimlet är vi alltså oftast ensamma. Ensamhet existerar inte i ursprungssamhällen. Alla känner alla och alla hjälps åt, vilket ger en stark trygghet i kontrast med det moderna samhällets uppbyggnad. Ensamhet har aldrig funnits under vår evolution, inte heller bland åldringar. Till detta kommer den ständiga stressen – att inte hinna med barn, jobb eller andra åtaganden. För att inte tala om mobbning, både bland tonåringar och vuxna. Pengar, konsumtion och sociala medier har blivit viktigare för oss än människorna runt omkring oss i samhället, vilket enligt många forskare, bl a prof. Susan Greenfield i England, kommer att leda till en emotionell avflackning i våra hjärnor – om det inte redan skett hos många. De stora och växande problemen med psykisk ohälsa har varit kända i decennier, och när det gäller att förebygga och reparera uppkomna situationer för att rädda liv har det tillkommit framgångsrika projekt. Ett av dem är MHFA, Mental Health First Aid, som togs fram i Australien i början av 2000-talet och som på uppdrag av regeringen introducerades i Sverige 2010. Projektet är sedan dess knutet till Karolinska Institutet i Solna (se boken HHR, Hjärt- & Hjärnräddning av Charlotte Kaupang, 2021). En central del är de förebyggande målsättningarna – inte endast vård.

Om varför pandemier i sen tid hotar att utrota mänskligheten

Vi har gått på två ben i sex miljoner år, varit moderna människor i över 200 000 år – och vi har aldrig behövt några vacciner för att överleva och hålla oss friska.

I min senaste artikel i Medicinsk Access (3/2020) skrev jag att pandemier i sen tid blivit ett hot mot mänskligheten, som digerdöden på 1300-talet, spanska sjukan på tidigt 1900-tal, fågelvirus, som H5N1 år 2004, ebola från 1970-talet, eller nu senast corona. Manuset till artikeln skrev jag i januari 2020, alltså ett par månader innan viruset visade sig på allvar i Sverige. Huvudorsaken till pandemier är tät, urban bebyggelse kombinerat med intensivt resande över hela världen, liksom onaturlig, koncentrerad djurhållning, något som aldrig funnits under vår evolution. Den första bofastheten kom först med bondekulturerna, i Sverige för omkring 6000 år sedan, men det var först under medeltid som människor valde att tränga sig samman i städer och att mera långväga kontakter togs upp. Det klassiska exemplet är de första resenärerna till ursprungsbefolkningarna i Söderhavet i samband med James Cook’s världsomseglingar 1768-1780, där sjömännen spred europeiska sjukdomar bland de tidigare kärnfriska befolkningarna i övärlden, inte minst könssjukdomar. Med dagens omfattande resande över hela jordklotet, överbefolkning och kraftigt ökande urbanisering världen över finns det all anledning att fundera över mänsklighetens framtid. Skall vi bli helt beroende av mediciner? Och hur blir det med alla nya mutationer – ständigt nya vacciner?

GÖRAN BURENHULT

Professor emeritus i arkeologi