Nya beteenden hotar skada vår allemansrätt

Äganderätt och allemansrätt – två absoluta grundstenar i svenskarnas relation till skog och mark. Genom hänsyn, omsorg och respekt för dessa båda värden har vi i Sverige varit närmast unika med att lyckas förena rätten till markanvändning och möjligheten att röra oss fritt i naturen. Men det finns anledning till oro när vårt beteende i naturen förändras.

ANDERS BLOMBERG, NÄRINGSPOLITISK

EXPERT och jurist på LRF, arbetar dagligen med äganderättsfrågor inom skog och lantbruk. Han betonar att allemansrätten är unik och djupt rotad, men frågar sig hur länge till. Han backar några århundraden bakåt i tiden för att förklara hur snabbt saker förändras i vår tid.

– Allemansrätten är en sedvanebaserad rättighet som från början handlade om rätten att färdas genom land och landskap. Under krigstiden på 1600-talet införde Sverige äganderättsligt bruk av mark. Staten avyttrade mark och ägaren betalade sedan skatt som fyllde krigskistorna. Men färdselrätten bestod. Vi behöll rätten att röra oss genom varandras marker och vi utvecklade en stor medvetenhet kring allt som den rätten bar med sig, säger Anders Blomberg.

Denna medvetenhet var naturlig. Sverige var ett bondesamhälle och även de som senare flyttade till städer hade en nära relation till brukandet av mark för att säkra sin överlevnad.

– Alla kände en bonde. Om du inte gjorde det så satt du antingen på en båt till Amerika eller så svalt du ihjäl.

Förändrade beteenden

Denna respekt och medvetenhet har sedan följt med genom århundraden ända fram till slutet av 1900-talet. Då händer någonting. En majoritet av de som rör sig i naturen har inte längre någon relation till de som brukar marken och de beter sig annorlunda i skog och mark.

I hela Norden sker liknande utveckling parallellt, men länderna gör olika vägval. I till exempel Norge väljer man under 1950-talet att skapa en lagstiftning för att reglera vad som är tillåtet. I Sverige pågick samtidigt en lång debatt i riksdagen och vi beslutade oss för en annan väg.

– I samband med lagstiftning om två semesterveckor på 1930-talet myntades begreppet allemansrätt. Det vi gjorde var att rama in denna rättighet med förbud inom sådant som miljö, intrång i hemfridzonen, skadeståndslagstiftning och liknande. Men möjligheten att vistas på annans mark är fortfarande oerhört stor. Min erfarenhet är att acceptansen hos markägarna sträcker sig ganska långt.

Vad är det då som blivit annorlunda i nyttjandet av naturen i dag? Anders Blomberg beskriver det rörliga, digitaliserade samhället, med en allt svagare länk mellan turister och besökare å ena sidan, och de som brukar och försörjer sig på marken å andra. Nya beteenden och önskemål växer fram. Vissa platser får en enorm exploatering eftersom digitaliseringen innebär att alla snabbt kan söka upp information om spektakulära platser och upplevelser. Anders Blomberg beskriver det som att det som en gång var din hemliga stig, inte längre är hemlig.

Kommersiella verksamheter

Höghöjdsbanor, forsränning och terrängcykling var inte vanligt förr. Det behöver inte nödvändigtvis innebära svåra störningar och markskador, men ofta är det en del i affärsverksamhet som omsätter stora värden, och då är risken överhängande att det uppstår problem och konflikter. Trots att fyrhjulingskörning och snöskotersafari inte ingår i allemansrätten (eftersom motorer inte ingår i allemansrätten) så sker sådan körning ändå. ¶