HYGGESFRITT

”Jag vill prova att sköta skogen på mitt sätt”

Edvin Danielsson är lockad av tanken att hugga skogen och ändå ha den kvar. Som nybliven skogsägare vill han testa hyggesfria metoder och annorlunda grepp för att skapa naturvärden och artrikedom. Inspirerad av skogens långsamma cykler vill han anpassa skogsbruket därefter.

TEXT OCH FOTO JESPER MOTT

TROTS ATT EDVIN DANIELSSON är ny skogsägare är skogen på fastigheten några kilometer utanför Uppsala egentligen inte alls ny för honom. Det är här han vuxit upp. Föräldrarna driver lantbruk på marken och det pågår just nu ett generationsskifte där marken och jordbruket stegvis går över till Edvin och hans bror. Sedan årsskiftet har bröderna tagit över ansvar för just skogen, som aldrig varit något annat än en bisyssla för familjen på gården, mest i syfte att ge virke till byggnader och liknande.

Edvin Danielsson är tacksam att vara i en sits som tillåter honom att testa skogsbruk som kanske inte anses så kostnadseffektivt som konventionellt trakthyggesbruk. Han har ingen press på sig att generera pengar från skogen, vilket är verkligheten för många andra skogsägare. I stället kan han prova sig fram med lite okonventionella metoder. Han betonar att han inte vill kliva ner i skyttegravskriget och den polariserade skogsbruksdebatten som råder på vissa håll. – Det som behöver göras vill jag i mesta mån göra själv. Eftersom vi bor precis vid skogen så vill jag inte hugga ner och lämna det kalt. Jag lockas av det hantverksmässiga i att forma en skiktad hyggesfri skog. Mina metoder är inget som jag måste tvinga på någon annan. Jag vet att inte alla

”Det krävs många års arbete och skogen är inte platsen för snabba förändringar.”

har samma valmöjligheter som jag, säger Edvin Danielsson.

”Jag har inte bråttom”

Skogen är till 70 procent tall med en del inslag av gran och på några skiften med nyckelbiotoper finns en hel del hassel och ek. Under de senaste två generationerna har skogen inte fungerat som någon viktig inkomstkälla för gården. Uttagen har varit för att täcka eget behov av virke.

Tallskogen som Edvin Danielsson visar är skog som hans farfar en gång planterat och den börjar närma sig en ålder då den snart kan avverkas. – Med en hyggesfri metod kan den nog snarare glesas ut ytterligare något för att få det ljusare och med större kvarstående träd. Det jag tänker mig är små enkla ingrepp, med så små maskiner som möjligt, för att ta ut det jag behöver.

I början när Edvin läste på om hyggesfria metoder var det en del av litteraturen som gav en känsla att det var bråttom att ställa om från det konventionella trakthyggesbruket till hyggesfritt. Men med mer efterforskning och kunskap, och kanske därmed en mera nyanserad bild, har han förstått att detta är något som kommer ta tid. – Det krävs många års arbete och skogen är inte platsen för snabba förändringar. Den är till naturen något som kräver lång tid och planering. Den insikten var väldigt skön för mig. Jag har inte till hundra procent klart för mig hur min skog ska se ut i framtiden, men resan dit ser jag fram emot och jag har massvis att lära. Jag har inte bråttom.

Det han ser framför sig är ett kontinuitets- skogsbruk där kanske 30 procent av skogen tas ut vart trettionde år. Eller varför inte fem procent vart femte år? Hur stort uttag blir den årliga avkastningen? Det vill Edvin laborera sig fram till och som ingenjör gillar han att samla in data och räkna på utfall.

– Efter ett studiebesök uppe i Norrtälje nyligen förstod jag att plantering i befintlig skog är något som fungerar bra när förutsättningarna är de rätta Det känns lovande för mina planer att köra hyggesfritt.

Värden ska vägas mot varandra

Fördelarna med trävirke som råvara för byggen, som beståndsdel i nya material och en mängd andra potentiella områden, är något som Edvin Danielsson vill kombinera med den positiva miljöpåverkan som hyggesfritt skogsbruk kan leda till. Helt oproduktiv vill han inte vara som skogsägare även om han inte är tvingad till hög lönsamhet. – Det är värden som måste vägas mot varandra. Om jag står med en helt oproduktiv skog känns det som jag är en ganska kass förvaltare av resurser som skulle kunna vara väldigt användbara för samhället.

Det Edvin Danielsson uppfattar som en brist i dagens system är att det verkar dåligt på att värdesätta sådant som kallas ekotjänster. Till exempel kan åkermark av högsta kvalitet på slätten utanför Uppsala i ett nafs omvandlas till tomter för handelslador för att det finns en direkt lönsamhet i det. Men åkerns framtida värde som outtröttlig skapare av ekotjänster är något han inte tro tas med kalkylen. – Jag förstår att man lockas av att det är billigt och lätt att bygga, men om du ser det ur perspektivet att marken, utöver sitt marknadsvärde, har egenskapen att få bondens grödor att gro, ta upp nederbörd, ta hand om ämnen som finns och som tillförs för att producera grödan. Om allt detta sammantaget i stället ska göras på konstgjord väg, ja då var det i stället en dyr historia. Så jag går hellre försiktigt fram och försöker hantera produktionen med så lite påverkan som möjligt. Det är så jag ser på min skog, säger Edvin Danielsson. ¶

Namn: Edvin Danielsson Bor: Strax utanför Uppsala på en gård där drygt 30 procent av marken består av skog. Ålder: 35 år.

Jobbar:

Egenföretagare som teknikkonsult, bonde och skogsägare. Familj: Fru och två barn, 4 respektive 2 år.