Nya Europabladet 2024

EN SISTA TIDNING FRÅN EUROPAPARLAMENTARIKER NILS TORVALDS VÅREN 2024

11 KOLUMN

”Det kräver att vi har ett mandat i det kommande parlamentet och att vår representant direkt efter valet åker till Bryssel för att garantera en så betydelsefull post som möjligt – i Nils Torvalds fotspår.”

Anders Adlercreutz

14 KOLUMN

”Att ställa de besvärliga frågorna har varit mycket av min roll redan långt innan jag ens visste att det fanns någonting som hette Europaparlamentet.”

Nils Torvalds

INNEHÅLL

3 LEDARE Tandem med stödhjul

4 ARTIKEL Den långa vägen till Europaparlamentet

KOLUMN En Europaparlamentariker kan vara allt annat än en i mängden

5 ARTIKEL SFP:s inverkan på Europapolitiken 2012-2024

6

7

ARTIKEL Klimat- och skogsfrågorna nära hjärtat

ARTIKEL Förtroende bär långt – lärdomar från LULUCF

KOLUMN Finländskt samarbete i frågan om återställande av natur

8-9

10

INTERVJU Torvalds: Vi måste bli bättre på att tala om vardagen

KOLUMN En nordisk röst i Europaparlamentet

11 KOLUMN Bryssel-effekten

12

ARTIKEL Fiskeripolitiken – en kustnära förankring av EU:s politik NOTIS Den åländska parlamentsledamoten

13 ARTIKEL En mandatperiod med inslag av kris och förändring

14 KOLUMN Gamla brister och nya utmaningar

15 PRESENTATION Team Torvalds

om tidningen

Denna tidning har sammanställts av Johannes Lith, Alexander Lång, Minna Österholm, Celinda Nordqvist, Charlotta Sederholm och Nils Torvalds

ANSVARIG UTGIVARE

Nils Torvalds

MEDVERKANDE

Anna Abrahamsson, Katarina Dahlman, Aino Pietarinen, Torbjörn Kevin, Morten Petersen och Anders Adlercreutz

UPPLAGA

90 000

TRYCK

karleby Botniaprint

vanda Sanomapaino KSF Tryckeri

salo Salon Lehtitehdas

mariehamn TidningsTryckarna på Åland Ab !

DENNA TIDNING ÄR DELVIS FINANSIERAD AV EUROPAPARLAMENTET.

PÅ GRUND AV VALKARENS NÄMNS INGEN SOM STÄLLER UPP I EU -VAL I TIDNINGEN.

TIDNINGEN UTKOMMER I FÖRSTA HAND SOM ETT BETALT INSTICK I TIDNINGARNA HUFVUDSTADSBLADET, VÄSTRA NYLAND, ÖSTNYLAND, ÅBO UNDERRÄTTELSER, VASABLADET, ÖSTERBOTTENS TIDNING, SYD-ÖSTERBOTTEN OCH NYA ÅLAND.

LAYOUT

Ida-Maria Wikström

OMBRYTNING

Marie Krogius

PÄRMFOTOGRAFI

Mathieu Cugnot / European Union 2024 - EP

ARTIKEL KLIMAT- OCH SKOGSFRÅGORNA NÄRA HJÄRTAT

ARTIKEL FINLÄNDSKT SAMARBETE I FRÅGAN OM ÅTERSTÄLLANDE AV NATUR

INTERVJU NILS TORVALDS: VI MÅSTE BLI BÄTTRE PÅ ATT TALA OM VARDAGEN

ARTIKEL FISKERIPOLITIKEN – EN KUSTNÄRA FÖRANKRING AV EU:S POLITIK

ARTIKEL

TANDEM MED STÖDHJUL

ledare

NILS TORVALDS

Medlem av Europaparlamentet Svenska folkpartiet / Renew Europe

I DEN EUROPEISKA gemenskapens omväxlande historia har det funnits en konstant – en grundläggande ansvarsfördelning mellan Frankrike och Tyskland. Ansvarsfördelningen har varit ett måste men sättet på vilket ansvaret har fördelats har inte varit, och är inte nu heller symmetriskt. När det krisar sig kan asymmetrin bli besvärlig, eftersom Frankrikes och Tysklands nationella intressen går isär. Asymmetrin gör det svårt att mäta de ömsesidiga insatsernas storlek och betydelse.

I BÖRJAN VAR det lättare. Frankrike fick tillgång till Tysklands kolfyndigheter, (Väst-)Tyskland fick i utbyte en stol vid det europeiska och atlantiska förhandlingsbordet. Men redan det asymmetriska utbytet ställde en besvärlig fråga: vad var kolet värt och hur värdefull var stolen?

SENARE TIDERS OMFÖRHANDLINGAR har följt samma mönster. Varje utvidgning har ökat på trycket i eU:s budget, vilket i praktiken har inneburit att Tysklands bidrag har vuxit och vuxit enormt. Landet står för 20 procent av budgeten och får tillbaka en bråkdel. Men i samband med varje utvidgning har exportprimusen Tyskland vunnit. Det är Tyskland som har vunnit mest på Europas integration.

I DEN HÄR jämförelsen har Frankrike vunnit betydligt mindre, också om Frankrike är bäst på att styra och utnyttja det av franska förvaltningsmönster skapade europeiska systemet.

FRANKRIKE OCH TYSKLAND går alltså på ett lite oroande sätt i otakt i den europeiska utvecklingen. Den här strukturella bristen på en fungerande synkronisering mellan de här båda länderna visar sig sedan ibland när det blir kärvt i världen. Och just nu är det kärvt.

DEN HÄR EUROPEISKA tandemcykeln tappar fart och blir därmed mera instabil. Den behöver stödhjul, som nybörjare ibland har kunnat använda när de saknar självförtroendet att hålla cykeln stabil genom trampandet. Det är här uppgiften finns för de nordiska länderna.

NORDISKA RÅDET KOM aldrig ut ur krisen ett utvidgat eU nästan automatiskt skapade, men för de nordiska medlemsstaterna finns det en uppgift: att bli en stabiliserande faktor som bidrar till att bevara den inre marknaden, och skydda den från en förlamande statsstödspolitik.

DE NORDISKA LÄNDERNA – inklusive Norge – är alla nettobetalare. Vi har alltså både muskler att kräva ett större inflytande och ett intresse av att eU-budgeten utnyttjas på ett ansvarsfullt och effektivt sätt. Tillsammans utgör vi en liten europeisk stormakt, som efter Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien är en av de stora nettobetalarna.

DET ANSVARET MÅSTE vi bära – och det vinner alla på.

NILS TORVALDS Europaparlamentariker

DEN LÅNGA VÄGEN TILL

EUROPAPARLAMENTET

“Här får du ett par lyckoskor min namne och min lillebror att slita på tills du blir stor”

NILS FERLIN

(Nils Torvalds gudfar och inspiration till förnamnet)

JOHANNES LITH

DE TOLV ÅREN i Europaparlamentet börjar närma sig sitt slut, men vilka skor har Nils Torvalds egentligen gått i under åren som lett honom till att bli en framgångsrik Europaparlamentariker?

NÄR TORVALDS TALAR om sin barndom och ungdom, framhåller han ofta den omättliga kunskapstörsten. Skolan lyckades sällan mätta denna törst och det är ingen överdrift att säga att biblioteket blev en viktig plats under uppväxten.

DET VAR OCKSÅ denna kunskapstörst som väckte hans intresse för samhälleliga frågor och ledde honom vidare till aktivism under 1960-talet som en ”arg ung man”. Studierna i Moskva var både ögonöppnande för motstridigheten i den kommunistiska propagandan och vardagen men utvidgade också förståelsen för vitt skilda utgångspunkter och åsikter inom politiken.

SEN TOG GENERNA över. Som tredje generationens journalist har Torvalds bland annat i sin roll som korrespondent funnit sig i flera tuffa lägen. Vare sig det gällde att övervaka protesterna på Himmelska fridens torg 1989, kriget i Tjetjenien 1999 eller terroristattackerna i New York den 11 september 2001, har tiden som korrespondent och därefter nyhetschef på Svenska Yle gett en god grund för att förstå global politik och eU:s roll i den.

TÖRSTEN EFTER NY kunskap ledde till att den nyligen pensionerade nyhetschefen ställde upp i eU-valet 2009. Valresultatet var bra, och då den invalde Carl Haglund några år senare blev ordförande i sFP samt försvarsminister år 2012, öppnades dörren för ersättaren Torvalds att ta plats i Europaparlamentet. Därefter har ansvaret endast vuxit medan kunskapstörsten aldrig slocknat.

EN EUROPAPARLAMENTARIKER KAN VARA ALLT ANNAT ÄN EN I MÄNGDEN

FOTO © Privat

ANNA ABRAHAMSSON

FÖR STRAX ÖVER tio år sedan fick jag möjligheten att göra praktik för Nils Torvalds i Europaparlamentet. Föga kunde jag då ana att det blev början på många år som medarbetare både i Europaparlamentet, riksdagen och i regeringen. Under åren har jag sett många likheter, men också olikheter mellan arbetet i Bryssel och på hemmaplan.

I FINLAND ÄR vi vana med majoritetsregeringar och att de största politiska linjedragningarna avgörs redan i samband med regeringsprogrammet. Konstellationen regering och opposition saknas däremot i Europaparlamentet, och lagförslagen ges av Europeiska kommissionen.

FÖR VARJE LAGFÖRSLAG väljer parlamentet en ansvarig ledamot – en huvudförhandlare, med uppdrag att samordna parlamentets ståndpunkt. Det betyder att en enskild ledamot kan få väldigt stort inflytande, men också ett väldigt stort ansvar. Uppdraget är på inget sätt lätt. För att lyckas måste man få stöd av en majoritet, både i utskotten och

i parlamentet som helhet. Eftersom det inte finns någon ”regering” kan de partier som utgör majoritet variera från fråga till fråga.

ATT LYCKAS BYGGA en majoritet kräver både sakkunskap och förhandlingsförmåga, för att inte tala om politisk näsa i ett parlament med så bred representation, såväl politiskt som geografiskt och kulturellt. Till de tyngsta förhandlingspositionerna väljs ofta aktiva och konstruktiva ledamöter med stort förtroende inom sina partiblock.

VISST FINNS DET många andra likheter och olikheter mellan arbetet i Bryssel och i den nationella politiken. Eftersom Europaparlamentet är så mycket större än vår egen riksdag kan det ändå vara lätt att tro att en ledamot bara blir ”en i mängden” –men så är det inte, och det bevisar just sättet hur lagförslag drivs vidare. En aktiv och driven ledamot verkligen kan göra stor skillnad, oavsett storleken på hemland eller parti.

SFP:S INVERKAN PÅ EUROPAPOLITIKEN UNDER NILS

TORVALDS TID SOM PARLAMENTARIKER 2012-2024

Under Nils Torvalds tolvåriga mandat i Europaparlamentet har en stor mängd resultat uppnåtts. Endast genom att räkna upp de långt över 100 lagstiftningsfiler som Torvalds varit ansvarig för sedan han tillträdde sitt ämbete i juni 2012, skulle ge en betydande lista. Medan en genomsnittlig parlamentariker vanligtvis ansvarar för tre till fyra filer per år, har SFP:s Europaparlamentariker och SFP:s Brysselkontor i genomsnitt hanterat ungefär tio filer per år. Siffror talar alltså egentligen för sig själva men här nedan gör vi även ett försök att mycket kort skriva i ord vad det inneburit.

UNDER TOLV ÅR hinner det hända mycket, dels i den allmänna eU-politiken, men också i den inhemska politiken och partipolitiken. Under tolv år har det inte gjorts politik endast på europeisk nivå, utan även två framgångsrika eU-valskampanjer, och en presidentvalskampanj 2018. sFP:s Europaparlamentariker Nils Torvalds har dessutom haft ovanligt brett stöd i landets samtliga valkretsar jämfört med resten av partiet, något som kan ses anmärkningsvärt.

DEN ALLMÄNNA EU-POLITIKEN – KRISERNAS OCH FÖRÄNDRINGARNAS ÅR

DE HÄNDELSER SOM sammanfallit med Nils Torvalds tid i Europaparlamentet kan bäst beskrivas som en serie av kriser och omvälvande förändringar. Vi talar om krig i Europa, ekonomiskt svåra år, en pandemi som har skakat om hela världen, samt ett förändrat säkerhetsläge också inom Europa till följd

av terrorism och extremism. Klimatförändringen inte att förglömmas. Med detta i åtanke kan man konstatera att det har varit synnerligen turbulenta år under de dryga 2,5 mandatperioder som Torvalds suttit i parlamentet. Alla dessa kriser har förstås medfört reaktioner från eU och också Europaparlamentet. Dessa reaktioner har kommit som förändringar, dels i unionens funktionssätt och dels i vår gemensamma unionslagstiftning. Europaparlamentet, i sin roll som medlagstiftare tillsammans med Europeiska unionens råd, har spelat en betydande roll i lagstiftningsarbetet för att hantera dessa kriser och främja de nödvändiga förändringarna. Och i detta stora urverk har Nils Torvalds och sFP:s Brysselkontor haft en betydande roll och lyckats påverka betydligt mer än vad storleken skulle antyda.

NILS TORVALDS OCH SFP:S ROLL

UNDER BÖRJAN AV sin tid som Europaparlamentariker ärvde Torvalds ett flertal ansvarsuppgifter av den då sittande parlamentarikern Carl Haglund. Det här gällde t.ex. vice-ordförandeskap i fiskeriutskottet och en betoning på medborgerliga fri- och rättigheter. Bägge två passar naturligtvis utmärkt för en

sFP-parlamentariker. Efter valet 2014 skiftade tyngdpunkten mot miljö- och klimatfrågor som medlem av miljöutskottet och senare också centerliberala parlamentgruppen Renew Europes koordinator (talesperson) i utskottet. Under Torvalds mandat har målsättningar och progressivitet fastställts. Det decennielånga arbetet och fokuset på detta område har resulterat i framgångar, vilket bekräftats av Torvalds konsekventa placering inom topp 10 av parlamentariker som haft störst påverkan på eU:s klimat- och miljöpolitik i oberoende mätningar under de senaste åren. Klimatlagen som Torvalds var med om att förhandla fungerar som ett grundläggande regelverk för att styra klimatkrav och målsättningar inom unionen.

DETTA ARBETE HAR självklart utförts utan att minska aktiviteten i andra utskott där Torvalds varit aktiv, och det har också säkerställt en fortsatt bevakning av frågor som är av betydelse för Svenska folkpartiet, Finland och Finlands folk. Sammantaget kan man med en viss stolthet säga, att dessa tolv år både har varit händelserika och framgångsrika. En stark röst i eU behövs alltså, också från sFP

NILS TORVALDS OCH ASTRID THORS PÅ INTERGRUPPEN FÖR MINORITETSFRÅGOR 2015 FOTO © Christian Creutz / European Union 2015 - EP

KLIMAT- OCH SKOGSFRÅGORNA NÄRA HJÄRTAT

Under sina år som Europaparlamentariker har Nils Torvalds med stor förkärlek och kunskap om skog och natur byggt sig ett starkt inflytande i klimatpolitiken på EUnivå. Speciellt under den pågående mandatperioden, då klimatfrågorna varit högst upp på agendan i EU, har Torvalds som koordinator för Renew Europe i miljöutskottet spelat en avgörande roll i att forma EU:s klimatpolitik.

a rtikel

MINNA ÖSTERHOLM

I DECEMBER 2019 publicerade Europeiska kommissionen sin handlingsplan och strategi för hur eU ska bli klimatneutralt till år 2050 - den gröna given (Green Deal). Paraplylagstiftningen i den gröna given är eU:s klimatlag. Nils Torvalds var skuggförhandlare för klimatlagen. Att vara skuggförhandlare innebär att han ansvarade för förhandlingarna för hela vår politiska grupp, Renew Europes del. Han hade en avgörande roll i att förhandla fram en klimatlag för eU, och de förhandlingarna avslutades i april 2021.

EU :S KLIMATLAG STIPULERAR förutom klimatneutralitet år 2050 för Europeiska unionen som en helhet, även ett delmål för år 2030 då utsläppen måste minska med minst 55 % jämfört med 1990 års nivå. På vilka sätt ska man då uppnå de här målen? Det handlar i huvudsak om att minska utsläppen, investeringar i grön teknologi samt att skydda naturen. Att uppnå klimatneutralitet kräver en kombination av åtgärder på individnivå, samhällsnivå och global nivå. Viktiga åtgärder är övergången till förnybar energi och att minska koldioxidutsläppen från industrier och transporter.

KLIMATMÅLET FÖR 2030 gav i sin tur upphov till det så kallade Fit for 55 -paketet, där all lagstiftning som påverkades av det uppdaterade klimatmålet måste revideras. Ett historiskt omfattande lagpaket som har manglats genom miljöutskottet under denna mandatperiod.

I FÖRHANDLINGARNA OM klimatlagen beslöt man också om att grunda ett nytt europeiskt vetenskapligt rådgivande organ när det gäller klimatförändring; European Scientific Advisory Board on Climate Change Detta rådgivande organ består av 15 medlemmar från de olika eU länderna, fungerar under eU:s miljöverk och de utvärderar politiken och identifierar åtgärder och möjligheter för att framgångsrikt uppnå eU:s klimatmål.

KLIMATLAGEN BESTÄMMER YTTERLIGARE att eU ska ha ett delmål mot klimatneutralitet för år 2040, som kommissionen publicerade i februari i år. Arbetet med 2040-målet startar i Europaparlamentet efter valet, under följande mandatperiod.

a rtikel

JOHANNES LITH

I TAKT MED att vi nått närmare kritiska gränser för klimatförändringen har direktivet om förnybar energi genomgått flera omvandlingar. Nils Torvalds har, som miljöutskottets huvudförhandlare, spelat en central roll i förhandlingarna både 2016-18 och 2021-23.

DET HELA BÖRJADE med ett försiktigt direktiv år 2009 med målsättningen att 20 procent av eU:s energiproduktion år 2020 skulle vara förnybar. År 2018 riktades blicken framåt mot en ny målsättning på 32 procent till år 2030.

DÅ ALLMÄNHETEN BÖRJADE se den globala uppvärmningen som ett allt mer överhängande hot, hade flera medlemsländer samtidigt svårigheter att uppnå målsättningen för 2020. Innan bläcket torkat på direktivets andra version, var det tydligt att en tredje version behövdes. Mitt i dessa förhandlingar anföll sedan Ryssland Ukraina. Förnybar energi var inte längre ”endast” klimatpolitik, utan blev plötsligt en central del av vår beredskap och säkerhetspolitik. En fjärde version behövde därmed förhandlas innan den tredje ens var godkänd.

DE LÖSA TYGLARNA ledde inte till önskat resultat. Kommissionen kunde istället utnyttja stundens allvar med mer detaljerad lagstiftning. Den ökade administrativa bördan har satt press på företag att snabbare anpassa sig till den gröna omställningen. Trots en vilja att agera snabbt är företagen motvilliga att ta stora steg av rädsla för framtida regeländringar.

SAMTIDIGT SOM EN del av problemet ligger i motsträvigheten för 15 år sedan, blir det utmanande att säkerställa de nödvändiga investeringarna för att nå klimatmålsättningarna, om lagstiftningen ändras med några års mellanrum. Inom energibranschen, där investeringscyklerna är långa, är det i värsta fall kontraproduktivt.

FOTO

FÖRTROENDE BÄR LÅNGT –LÄRDOMAR FRÅN LULUCF

a rtikel

KATARINA DAHLMAN

NÄR TORVALDS HÖSTEN 2016 blev skuggförhandlare (den politiska gruppens ansvariga förhandlare) för LULUCF, var det uppenbart att det var ett viktigt lagförslag - därav viljan att vara direkt inblandad i förhandlingarna. Men riktigt hur viktigt det på olika sätt blev, anade vi kanske inte.

TRYCKET ATT SKYNDA på klimatarbetet blev allt mer påtagligt, särskilt efter klimattoppmötet i Paris 2015. Skogens betydelse och eU:s roll i att avancera med arbetet var också klart.

LULUCF, EN AKRONYM för Land Use, Land Use Change and Forestry (markanvändning, förändrad markan-

vändning och skogsbruk) handlar om hur utsläpp och upptag av växthusgaser från dessa sektorer inkluderas i eU:s klimatpolitik, hur de beräknas samt hur de rapporteras i eU-ländernas mål att minska utsläppen.

TROTS ATT DET under förhandlingarna fanns enighet om målsättningen, fanns det oenighet om vägarna dit. Ett tema som berörde och väckte känslor. Förhandlare från olika medlemsländer, olika bakgrund, olika politiska familjer. Och frågan: hur gå framåt tillsammans?

LÄTT VAR DET inte. Olika scenarier analyserades. Intensiva diskussioner fördes. Ibland helt låsta positioner, ibland mer öppna. Lättnad över att kanske vara på samma sida en dag varvat med frustration över att inte alls vara det följande dag. Motstridiga tankar och känslor. Hur ska vi förstå varandra? Hur balansera klimatmål med ekonomiska förut-

sättningar och skapa en långsiktigt hållbar förordning?

TILL SLUT SKAPADES en kompromiss. Denna process skapade förtroende inom Team Torvalds. Men också utanför: här har ni ett målmedvetet och ansvarsfullt gäng, som går att lita på. Som inte räds inför öppen, ärlig diskussion eller utmaningar. Som tror på samarbete och på det gemensamma.

DET HÄR FÖRTROENDET har burit långt.

FINLÄNDSKT SAMARBETE I FRÅGAN OM ÅTERSTÄLLANDE AV

NATUR

kol U mn

AINO PIETARINEN

Specialsakkunnig i miljöfrågor Finlands ständiga representation vid EU

FÖRORDNINGEN OM ÅTERSTÄLLANDE av natur är ett av den pågående mandatperiodens mest betydelsefulla lagförslag ur miljö- och klimatperspektiv, inom ramen för den europeiska gröna given (Green Deal). eU:s mål att uppnå klimatneutralitet år 2050 kräver klimatåtgärder – och naturens tillstånd spelar en avgörande roll för att säkerställa framgångsrika klimatinsatser.

KOMMISSIONEN SLÄPPTE FÖRSLAGET till förordningen sommaren 2022 med målet att förbättra naturen i olika ekosystem över hela eU

FINLAND GJORDE AKTIVT påverkningsarbete för att våra särdrag skulle beaktas redan innan förslaget lades fram. Under förhandlingarna lyckades man också få in flera goda förändringar för Finlands del, särskilt gällande regleringen av grönområden i städer. Även de finländska Europaparlamentarikernas roll har varit särskilt viktig, speciellt inom de utskott och roller som behandlat lagen.

DE EKONOMISKA EFFEKTERNA av förordningen, särskilt restaureringskostnaderna för naturområden, bedömdes i lagförslaget vara störst för Finland jämfört med övriga eU-länder, när man beaktar bruttonationalprodukten. De beräknade kostnaderna för Finland var också tredje högst i absoluta tal, efter Frankrike och Spanien.

TROTS ATT UTMANINGARNA för Finland slutligen ledde till att man motsatte sig dess godkännande, har det smidiga samarbetet mellan både finländska tjänstemän och Europaparlamentariker lett till många positiva förändringar.

I BRYSSEL ÄR det tydligt att vi arbetar tillsammans för Finlands intressen både i rådet och i parlamentet. Det är viktigt att fortsätta detta samarbete i framtiden vid förhandlingar om frågor som är viktiga för oss. Det är ännu osäkert vad som slutligen händer med denna förordning, men med hänsyn till naturens tillstånd och eU:s gemensamma mål, skulle dess genomförande – med nationellt definierade åtgärder – vara viktigt.

NILS TORVALDS: VI MÅSTE BLI BÄTTRE

PÅ ATT TALA OM VARDAGEN

EFTER TOLV ÅR I EU-PARLAMENTET HÅLLER NILS

TORVALDS PÅ OCH SLUTER BRYSSELPARENTESEN. HAN

SER FORTSATT KRITISKT PÅ EU-KOMMISSIONEN, SER

MED ORO PÅ UTVECKLINGEN I TYSKLAND – OCH OROAR

SIG FÖR HUR VI KLARAR AV HÖGERPOPULISMEN.

i ntervj U

TORBJÖRN KEVIN

I DRYGT TIO år har min vårvinter berikats av att jag har fått intervjua Nicke för Europabladet. Jag har fått ta del av hisnande bågar av systemkritik baserad på en vid beläsenhet. Det överraskar mig inte efter dessa år att Nicke redan i första meningen tar upp kommissionen.

– Och jag menar inte bara de 27 män och kvinnor, utan det maskineri som dessutom är uppdelat i vattentäta utskott, ett maskineri som går sin egen väg, och där viljan och möjligheten att kontrollera det inte riktigt finns, bland annat för att det skulle förutsätta en större enighet bland de 27 ledarna – inte bara där utan också i rådet.

– Det har naturligtvis ökat maskineriets självständighet och eftersom vi saknar de röster som säger ifrån, har det skapat en känsla av allsmäktighet.

Hit räknar Torvalds också de så kallade DG:na, dvs. generaldirektoraten, främst de för miljö och klimat.

PRINCIPEN MAN INTE TYCKER OM

– DET SOM hände i valet 2019 var att vi fick en rekyl. Parlamentariker surfade in på Greta-vågens höjd, och det ledde till att vi fick en rätt hårdför Timmer-

mans som kommissionär för miljö- och klimatfrågor, och de DG:n som lydde under honom fick oerhört mycket makt. Till detta kommer sedan kommissionens skötessynd: Man hyllar principen att besluten ska fattas nära medborgarna, men i praktiken har kommissionen alltid tyckt illa om subsidiaritetsprincipen.

TORVALDS GER ETT exempel om avfallsvattnet, där kommissionens tjänstemän utgår från polluter pays-principen, och rutinmässigt – och ideologiskt –slår fast att ”Big Pharma”, den amerikanska läkemedelsindustrin, kan betala.

– Som huvudförhandlare ifrågasatte jag tesen från början eftersom läkemedelsindustrin är beroende av råvaror från åtta fabriker, sex i Kina och två i Indien. För mediciner som inte längre har patentskydd råder en hård internationell konkurrens och marginalerna är små. Om de ska betala fullt ut ryker även de sista fabrikerna i väst. Men maskineriet närmade sig problematiken med den ideologiska rumpan före, och då kunde vi än en gång om några år ha ställts inför frågan ”hur kunde vi vara så idiotiska?”.

– Alla skuggförhandlare var emot mig, men jag fick dem att stanna upp, och skeppet vände, man gick in för fördelningen 80 procent på bolagen och 20 på samhället.

– Det finns många exempel på hur svårt det är att stoppa en överideologisk apparat som ”leder oss städse vilse”.

(Det hör till att Torvalds åtminstone en gång citerar sin gudfar, poeten Nils Ferlin.)

KAN VI LITA PÅ SAKLIGHETEN I KOMMISSIONENS ARBETE?

DILEMMAT I EU är i princip inte avsaknaden av transparens, allt finns på nätet.

– Men har vi i eU-parlamentet och de i rådet förmågan att tackla det? Kan vi inte lita på sakligheten i kommissionens förberedande arbete seglar vi in i en allvarlig förvaltningskris.

Så här långt om kommissionen och maskineriet. Nu till enskilda länder.

– Energikrisen skulle ha kommit utan Rysslands anfall mot Ukraina, säger Torvalds. Jag varnade redan i en intervju i HS 2021 för att vår överoptimism i frågan om energin riskerar skapa en energikris. Inte minst via ökade kostnader i utsläppshandeln, finns det länder som ligger illa till i sin energikonsumtion.

ENLIGT TORVALDS HAR vi – förenklat – hamnat här på grund av Tysklands envishet. Vi vill göra det goda i miljö- och klimatfrågor, men viljan har inte alltid nagelfarits tillräckligt, och därför ser vi nu våra brister fem år för sent.

– Och det igen har gett oss en högerpopulistisk våg som riskerar drabba den konstruktiva majoriteten i parlamentet.

MED ANDRA ORD: det tredje planet av problemen i eU. Om sommarens eU-val tvingar EPP högerut, och om de tyska valen i september 2025 ger en högerpopulistisk frammarsch kan det drabba den stora klassiska koalitionen i det tyska parlamentet. Det ökar korstrycket i hela eU. När den tyska ekonomin plöjer djupt (problem bland annat i bilindustrin) drabbar det den gamla balansen mellan Tyskland och Franrike. Tysklands egenvikt minskar och vi får en annan dynamik i systemet.

– NÄR TYSKLANDS pengar är slut, och vi har kommissionen med sina problem och en global obalans, och vi förutsätts följa Parisavtalet där eU har gjort sitt, ställs vi inför ”bensinmacksgubbar” som undrar varför vi ska göra vårt när ingen annan gör sitt. Det är en moralisk fråga. Vårt inflytande i vad man kallar den globala södern minskar, vi får minskat inflytande över klimatfrågorna samtidigt som Afrika behöver mer pengar. Har vi de resurserna?

Till detta kommer en valrörelse i vår där vi riskerar tala förbi varandra.

VI MÅSTE TALA OM VARDAGEN

– VI MÅSTE tala om vad eU betyder i vardagen, för att kunna ha en koppling till bensinmacksgubbarna. Vi har varit dåliga på det. Se på de tyska sammansvärjningsteoretikerna, klarar vi av att se deras argument, som inte är starka men skapar missnöje

och fastnar vid underliga småsaker? Och när vi samtidigt har fått en eurokris och Grekland, Brexit, Covid och Ukraina, har vi på ett grundläggande sätt blivit omskakade. Vi står handfallna.

OPINIONSMÄTNINGAR I TYSKLAND och Franrike visar att de gamla politiska ideologierna har utmanats av de arga som har radikaliserats, och de besvikna som inte sett 60-talets drömmar gå i uppfyllelse.

– De arga och besvikna utgör i Tyskland och Frankrike en tredjedel, och det i nästan alla partier. Sedan har vi den väntande och pragmatiska trejdedel som försöker lösa dagens problem, och den sista tredjedelen består av de etablerade och av aktivisterna som tror på framtiden – men på jätteolika framtider!

– Det förklarar eventuellt volatiliteten i det politiska landskapet, och det hänger ihop med att vi inte har klarat av att förklara.

OCH HUR BLIR vi bättre på att förklara?

– Genom att stiga tillbaka in i verkligheten via ett politiskt fotarbete. Den politiska självbelåtenheten är livsfarlig. Högerpopulismen representerar en krets som känner sig föraktad, och det skapar en gemenskap, medan vi som försvarar systemet vill stabilisera det på en hög abstraktionsnivå. Avståndet är för stort till vardagslivet, där det handlar om livet hemma, på arbetsplatsen, om pengarna räcker till – det vill säga existentiella frågor.

ENSKILD LEDAMOT KAN PÅVERKA

VI HAR INTUITIVT undvikit att göra en avskedsintervju. Men dock, hur ser Torvalds på åren och sin insats?

– Man kan påvisa att en enskild ”meP” i ett litet parti kan påverka stort, och jag möter nu kolleger som säger att jag lämnar ett stort hål. Men man kan faktiskt göra något i eU-parlamentet, och det är av vikt för systemets trovärdighet.

– Men sedan måste vi också inse att vi står inför stora prövningar som gäller Ukraina. Klarar vi inte det, är vi illa ute.

FOTO © Alain Rolland / European Union 2024 - EP

EN NORDISK RÖST I EUROPAPARLAMENTET

kol U mn

MORTEN PETERSEN

Dansk Europaparlamentariker i Renew Europe

JAG HAR ALLTID känt mig hemma i Nils Torvalds sällskap. Värdemässigt är Nils och jag förstås ganska samstämmiga, vi hör trots allt till samma politiska ”familj” i Europaparlamentet – Renew Europe. Men det är inte därför jag känner mig hemma i Nils sällskap. Det beror snarare på att Nils i allra högsta grad representerar våra nordiska traditioner av öppenhet och kritisk dialog. Hans redbarhet påminner mig om de mest rakryggade danskarna jag känner till. Han kommer till punkt utan att slösa tid - en sällsynthet bland kolleger från hela Europa som ofta dränker sina budskap i utdragna meningar. Nils är motsatsen. Med få ord förmedlar han mycket, och det råder aldrig någon tvekan om var han står.

DETTA TROR JAG är en av anledningarna till att Nils blivit en så respekterad medlem av Europaparlamentet. Som koordinator i miljöutskottet har Nils gjort en enastående insats. Han personifierar verkligen en sann miljövän och har visat en imponerande förmåga att navigera i den komplexa rollen som koordinator mitt i känsliga diskussioner och djup oenighet. Att balansera olika intressen i den snåriga politiska terrängen är ingen enkel uppgift, särskilt inte när det gäller ämnen som miljö och klimat som har klättrat till toppen av Europapolitikens dagordning under Nils tid i Bryssel.

EN FÖREBILD FÖR NORDISKT SAMARBETE OCH DIALOG

NILS HAR BEMÄSTRAT denna komplexitet genom att vara sig själv: grön, realistisk, pragmatisk och rakryggad. Att tala öppet om sina åsikter är inte alltid populärt, men Nils har aldrig varit ute efter popularitet. Han har arbetat för konkreta politiska resultat och haft många framgångar, just för att politiska vänner och fiender alltid varit med-

”ATT VARA ETT MINDRE LAND

I ETT STÖRRE SAMMANHANG

KAN HA FORMAT VÅR FÖRMÅGA

TILL SAMARBETE. DET ÄR

MIN ERFARENHET ATT VI SOM NORDISKA LÄNDER GÅR IN I EU-

POLITIKEN MED ETT PRAGMATISKT OCH LÖSNINGSORIENTERAT FÖRHÅLLNINGSSÄTT.”

vetna om hans ståndpunkt. Hans marknadsorienterade synsätt på politik, kombinerat med en konsekvent kritik mot byråkrati och överkomplicerade lösningar, är en av hans främsta egenskaper som jag verkligen uppskattar.

JAG UPPSKATTAR OCKSÅ Nils arbete för nordiskt samarbete. Det råder ingen tvekan om att nordiskt samarbete betyder mycket för honom, och som en förlängning av detta har han också alltid förespråkat nordiskt samarbete mellan oss Europaparlamentariker. Jag har alltid stöttat Nils i detta synsätt eftersom de nordiska länderna har många saker gemensamt kulturellt och historiskt. Vi är också mindre länder i det europeiska sammanhanget, och därför blir samarbetet viktigare för att nå politiska resultat, inte minst inom miljöpolitiken där de nordiska länderna i all ärlighet har starkare traditioner än någon annan del av Europa.

ATT VARA ETT mindre land i ett större sammanhang kan ha format vår förmåga till samarbete. Det är min erfarenhet att vi som nordiska länder går in i eU-politiken med ett pragmatiskt och lösningsorienterat förhållningssätt. Vi kan vara oense i enskilda frågor, men vi är alltid kapabla att föra dialog och söka gemensamma grunder. Jag tycker att vi oftare än kolleger från andra delar av Europa har förmågan att se saker ur andra perspektiv än de som strikt är våra egna. Vi försöker lösa problem snarare än att skapa dem, medan det också finns politiker vars arbetsmetoder antyder att de är i politiken för att skapa problem. Nils är motsatsen, en företrädare för den bästa sortens politiker, nämligen de som är med i politiken för att söka efter lösningar, kompromisser och en väg framåt.

NILS TORVALDS HAR varit en inspirationskälla i Europaparlamentet. Hans politiska konsekvens har gett honom mycket respekt bland andra parlamentariker, och arvet han lämnar efter sig är ett av en politiker man kan lita på, vars ord är lag, och som kan navigera genom politiska utmaningar oavsett svårighetsgrad. Jag kommer verkligen att sakna Nils både som person och som politiker. Han har varit en drivande kraft i vårt lysande nordiska samarbete i Europaparlamentet, en utmärkt kollega och sparringpartner för mig, samt en fantastisk representant för hans valkrets.

BRYSSEL-EFFEKTEN

kol U mn

ANDERS ADLERCREUTZ

Europa- och ägarstyrningsminister

BRYSSEL-EFFEKTEN KALLAS DET fenomen som gör att europeisk reglering och europeisk politik inverkar på världen omkring oss. När världens största inre marknad, 27 länder, besluter sig för att hållbarhet definieras på ett visst sätt, eller för hur en viss teknologi regleras så är världen mer eller mindre tvingad att följa med, om den vill exportera produkter eller tjänster för europeisk konsumtion. Samma effekt kan appliceras bakåt, ner till nationell nivå. När Finland ställer nationella mål och får dem att bli europeiska mål så förändrar vi världen.

HUR ÄR DET för ett parti då – kan ett litet parti ha en stor röst i Europa? Det kan det sannerligen. Ett parti med bara ett mandat kan faktiskt på ett avgörande sätt ändra europeisk politik och via Bryssel-effekten världens gång. Det som krävs är driftighet, ett genuint intresse, vilja och ork att ta plats och göra sin röst hörd i Bryssel. Och inte bara hörd, utan förstådd och uppskattad.

Det har Nils Torvalds gjort. När jag sätter mig ner med Europaparlamentariker eller kommissionärer dyker Torvalds namn ständigt upp i diskussionen. För sFP gäller det nu att fortsätta i samma stil: vi behöver igen rösta in en Europaparlamentariker som håller fanan högt och visar hur också ett litet parti kan påverka politiken i hela eU För vårt handavtryck behövs.

VI HAR ALL orsak att vara oroliga för hur världen polariseras. Vi ser klara tecken på det både i vår nationella politik, och på ett europeiskt plan. Det kommande eU-valet kommer att resultera i förändringar i parlamentets sammansättning och ha följder för hur balansen inom Europeiska kommissionen ser ut.

Vi, i mitten, behövs i denna situation mer än någonsin. När partierna till höger och vänster glider ut i marginalen konkretiseras vår utmaning: Hur håller vi i mitten ihop det europeiska bygget? Hur motverkar vi de tendenser som vill minska sammanhållningen, och på så sätt också Bryssel-effekten?

FÖR EUROPA STÅR inför stora utmaningar. Vi har ett krig i Europa och eU har inte lyckats leverera det vi lovat: bland annat 1 miljon granater under år 2023 – vi klarade av en tredjedel av det. I en situation där vi borde ha inlett omfattande investeringar för två år sedan diskuterar vi fortfarande

om vi kan köpa granater av utomeuropeiska leverantörer. Det är ohållbart. Den beslutsamhet som attacken på Ukraina ledde till har förbytts till en vilja att snarare blunda för verkligheten än att styra hur verkligheten utvecklas. Vi får inte glömma att en bestående fred är grundtanken med vår union.

Vi har en utvidgningsprocess som 26 av 27 länder ställer sig bakom. Vi inser att de länder som ligger mellan oss och ett aggressivt Ryssland behöver ansluta sig till eU för att uppnå stabilitet och trygghet. Men ett land obstruerar, och hotar att göra det alla 44 gånger som möjligheten erbjuds. Så många omröstningar kräver enhälliga beslut innan processen är klar. Det här är ohållbart.

VI BEHÖVER UNDVIKA nationella politiskt motiverade eskapader och en politik som sätter käppar i hjulen för hela unionen. Den inre marknaden lider av att politiker fiskar efter snabba vinster och lockar till sig investeringar med offentliga pengar till länder där förutsättningarna för framgångsrika långsiktiga etableringar inte finns. Också det här är ohållbart.

”VI, I MITTEN, BEHÖVS I DENNA SITUATION MER ÄN NÅGONSIN. NÄR PARTIERNA TILL HÖGER OCH VÄNSTER GLIDER UT I MARGINALEN KONKRETISERAS VÅR UTMANING: HUR HÅLLER VI I MITTEN IHOP DET EUROPEISKA BYGGET?”

sFP:s uppgift är att se till att vi hittar en hållbar väg. Det kräver att vi har ett mandat i det kommande parlamentet och att vår representant direkt efter valet åker till Bryssel för att garantera en så betydelsefull post som möjligt – i Nils Torvalds fotspår.

SVENSKA FOLKPARTIET HAR alltid varit representerat i Europaparlamentet. Den platsen har ändå aldrig varit klar på förhand. Nu står vi här igen. Än en gång måste vi klara av att överträffa förväntningarna. För att det ska hända så måste vi alla rösta – rösta för ett fungerande, liberalt Europa.

FOTO © Eduskunta / Riksdagen

FISKERIPOLITIKEN

- EN KUSTNÄRA

FÖRANKRING AV EU:S POLITIK

CELINDA NORDQVIST

FÅ SAKER LIGGER finländare lika nära som fiske. Vare sig man är fiskare till yrket, eller fritidsfiskare endast periodvis under sommarsäsongen, har de flesta minnen om att lägga nät om sommaren, pilka under vintern, eller fiska med kastspö under hösten. Som finländare är vi vana med god tillgång till färsk fisk under årets alla månader, och vi ser gärna att den fisk vi äter är fångad i närheten. De beslut som eU fattar inom fiskerisektorn påverkar oss därmed direkt, och kommer väldigt nära gemene person.

FISKERIPOLITIK ÄR ETT av få lagstiftningsområden där eU har ensam befogenhet för lagstiftning. Eftersom fiskar inte känner av nationsgränser utan rör sig fritt över flera medlemsländers territorier, är det viktigt att alla länder följer samma regler. Harmonisering av regler är givetvis en grundpelare för rättvis konkurrens på inre marknaden, men samma regler för hela unionen kan också skapa problem, om inte de lokala förhållandena har tagits i beaktande.

SOM LEDAMOT I fiskeriutskottet har Nils Torvalds tagit strid för de utmaningar, men också möjligheter, som nordbor står inför. Traditionellt sett har fiskeriutskottets tyngdpunkt legat vid Atlant-

kusten och Medelhavet, där fiskerisektorns förhållanden skiljer sig markant från de som finns i Finland. Det småskaliga kustnära fisket som utgör en grundbult i vår skärgårdskultur fungerar givetvis på ett helt annat sätt än det industriella atlantfisket. Detta bör tas i beaktande när eU stiftar regler för fiskerinäringen.

GENOM GEDIGET ARBETE har Torvalds och hans team framgångsrikt påverkat flera av eU:s fiskerilagförslag. En av de betydande förändringarna är att fiskare nu har möjlighet att ansöka om ersättning för skarv- och sälskador från den Europeiska havs- och fiskerifonden. Fonden ämnar stöda fiskerinäringen när det gäller uppgraderingen av utrustning och införskaffande av fartyg, men stöder även fiskares uppehälle när deras inkomster påverkas av fiskestopp eller skador. Införandet av skarv- och sälskador lyckades i ett slutskede av förhandlingarna, precis som det åländska torskfiskets framtid säkrades genom en sista-minuten kompromiss som möjliggjorde vetenskapligt fiske.

FISKERIPOLITIK ÄR EN sak som påverkar medborgare på ett mycket konkret sätt, när det kommer så nära gemene person. Genom kunskap om lokala förhållanden och särdrag kan vi också i framtiden se till att fiskeripolitiken inte bara fungerar på kontinenten, utan även i vår skärgård.

DEN ÅLÄNDSKA

PARLAMENTSLEDAMOTEN - EN FRÅGA OM RÄTTVIS

REPRESENTATION

EN ÅTERKOMMANDE FRÅGA för Åland är rätten till en egen parlamentsplats. När Finland gick med i eU 1995, gav den åländska förvaltningen upp lagstiftandebehörighet till eU. Genom att ha en egen Europaparlamentariker kunde detta åtgärdas, vilket även sades i nationella debatter. När Finland skulle få ett till mandat, skulle Åland tilldelas den. Hur gick det sen?

TYVÄRR HAR INTE Åland än idag fått en egen representant i parlamentet. Trots många försök från Svenska folkpartiets sida i både riksdag och regering, och Torvalds försök i Europaparlamentet, har inte löftet infriats. Bland annat efter Brexit, när Finland fick ett extra mandat, och när parlamentsplatsernas antal omförhandlades, arbetade Torvalds för att denna plats skulle bli Ålands. Beslutet tas sist och slutligen på nationell nivå, där sFP var det enda partiet som stödde motionen för en åländsk valkrets. sFP och Torvalds fortsätter att arbeta för att säkerställa rättvis representation i Europaparlamentet.

NILS TORVALDS BESÖKER ÅLAND DEN 20.5! KOM OCH DISKUTERA MED DEN AVGÅENDE EUROPAPARLAMENTARIKERN PÅ KNALLEN KLOCKAN 12:30.

EN MANDATPERIOD MED INSLAG AV KRIS, KRIG OCH FÖRÄNDRING

UNDER MANDATPERIODEN 2019-2024 upplevde Europaparlamentet en period av betydande förändring och många nya utmaningar. En av de mest framträdande händelserna var det ökade inflytandet från de populistiska och euroskeptiska partierna, som fortsatte vinna mark och påverka den politiska dynamiken inom parlamentet. Dessa partier bidrog till en ökad polarisering och debatt kring frågor som invandring, nationalstaternas suveränitet och den framtida riktningen för Europeiska unionen. Något vi garanterat kommer att se fortsättning på efter kommande eU-val.

SAMTIDIGT FORTSATTE FRÅGOR gällande klimatförändringen och ett hållbart samhälle vara centrala inslag på Europaparlamentets dagordning. Parlamentet spelade en aktiv roll i att driva fram initiativ och lagstiftning för att bekämpa klimatförändringen och främja en mer hållbar utveckling inom eU

Detta resulterade i att utskottet för miljö, hälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI) ansvarade för och godkände ungefär 70 procent av alla lagstiftningsinitiativ under mandatperioden. Utan att överdriva kan man alltså argumentera för att ENVI var det mest betydande utskottet under hela mandatperioden, då också allt COVID19-relaterat behandlades här.

I BÖRJAN AV mandatperioden förväntade man sig att miljö- och klimatfrågorna skulle stå i fokus, särskilt efter att kommissionen lanserade sitt omfattande förslag om den gröna given i december 2019. Då kunde man inte veta att vi skulle drabbas av den världsomfattande pandemi som COVID-19-viruset innebar. När det blev uppenbart att viruset spreds och utvecklades till en pandemi, tvingades världen att stänga ner och Europaparlamentet likaså. Parlamentet övergick på några veckor till att jobba fullständigt på distans. Till och med pleniomröstningar sköttes på distans. COVID-19 medförde inte bara att parlamentet behövde hantera folkhälsofrågor och vaccinationsstrategier, utan man stod inför utmaningen att återhämta sig från de ekonomiska konsekvenser som nedstängningen av våra samhällen medförde. Inte världens lättaste fråga att lösa då kostnadseffekterna låg i triljonklassen.

UNDER DENNA PERIOD utgjorde även Brexit en betydande faktor. Förhandlingarna om Storbritanniens utträde från Europeiska unionen påverkade inte bara eU:s politik och ekonomi, utan även den politiska atmosfären inom Europaparlamentet. Diskussionerna om framtiden för eU:s relationer med Storbritannien och dess konsekvenser för unionen var intensiva. Detta kulminerade i att utträdet blev officiellt i slutet på januari 2020. En för britterna svår och för eU arbetsdryg process hade då nått sitt slut.

VIDARE SÅG DET politiska arbetet och lagstiftningen under mandatperioden 2019-2024 en ökad betoning på digitalisering och teknologiska framsteg. Europaparlamentet arbetade för att formulera lagstiftning och riktlinjer för att hantera utmaningar och möjligheter med digitaliseringen, såsom dataskydd, artificiell intelligens och digital handel.

UNDER DENNA PERIOD ökade oron över säkerhet. Europaparlamentet samarbetade med medlemsstaterna för att förstärka eU:s säkerhetsåtgärder och främja gränsöverskridande samarbete för att hantera hotet från terrorism och våldsbejakande extremism. Detta då innan fullskaliga kriget i Ukraina bröt ut den 24 februari 2022 med Rysslands invasion. Kriget kom att dominera debatter och beslut under resten av mandatperioden. Beslutsgången och många viktiga åtgärder tog för lång tid att fatta beslut om. Men eU har trots allt hållit sig enade bakom Ukraina och kommer att fortsätta stöda landet så länge det behövs.

SAMMANFATTNINGSVIS VAR MANDATPERIODEN 20192024 i Europaparlamentet en tid av intensiva debatter och politiskt arbete kring frågor som formade och påverkade inte bara Europeiska unionen, utan också dess medlemsstater och medborgare på bred front.

© Marie Krogius

SÅ HÄR I efterhand känns episoden mer än symptomatisk – både för vår tid och för Europeiska unionen: det är lätt att komma in, men alltid svårare att hitta en utgång. Det gäller kriser och krig. Det gäller Europa och det gäller oss.

Mina första år handlade om euron och Grekland. Jag hade den goda turen att ha kunniga medarbetare och hjälpsamma kolleger. Det var framför allt Sylvie Goulard – då fransk meP och den ledande personen inom ekonomiutskottet, senare försvarsminister och biträdande chef för Frankrikes centralbank. Ett småskuret politiskt falskspel lämnade henne utan en plats i kommissionen. Den sortens falskspel skadar unionen och fråntar oss det som vi behöver mest: ledarskap. Till den frågan ska jag återkomma.

MIN ANDRA MENTOR under den första korta arbetsresan till krisländerna Cypern och Grekland var den österrikiska parlamentarikern Othmar Karas – ännu i några månader en av parlamentets vicetalmän med 25 år av erfarenhet. Också han slutar nu. Det kanske vackraste berömmet fick jag av Othmar på vägen hem: ”Tack för att du ställde de besvärliga frågorna!”

Kanske borde jag ha bett om att få det skriftligt för att rama in och ha det hemma på väggen ovan-

BOKSLUT EFTER TOLV ÅR:

GAMLA BRISTER OCH NYA UTMANINGAR

Det finns en liten episod från mina första dagar i Europaparlamentet. Jag hade kommit med den vanliga transporten från Strasbourgs flygfält: en minibuss fylld med kolleger. Sen var det bara att följa strömmen upp ur garaget i källaren. I något skede tog väl någon medarbetare hand om mig och förde mig vidare till arbetsrummet. Det var måndagen. På torsdagen var avsikten att ta sig till Frankfurt, men var fanns utgången?

för skrivbordet. Att ställa de besvärliga frågorna har varit mycket av min roll redan långt innan jag ens visste att det fanns någonting som hette Europaparlamentet.

MEN TILLBAKA TILL kärnan i tolv års erfarenheter. Den stora bristen i Europa och i eU är bristen på ledarskap. Det har slagit mig gång på gång och jag tror att det är någonting som på ett lite underligt sätt har blivit en strukturell del av gemenskapen. På sätt och vis handlar det om att det europeiska förvaltningssystemet har byggts upp utgående från devisen Never let a crisis go to waste – låt aldrig en kris gå till spillo.

DET BÖRJADE MED en kris. Frankrike höll på att förlora efterkrigstidens ekonomiska kapplöpning mot ett krossat (Väst-)Tyskland. Samtidigt befann sig landet i den prekära situationen att man måste understöda NATO och Tyskland på grund av det kalla krigets omutliga krav.

Det var i den klämman Jean Monnet hittade på lösningen: om vi ”europasocialiserar” Tysklands kolresurser klarar sig Frankrike. Det var den egentliga innebörden i Kol- och stålunionen. ”Europasocialisera” var inte Monnet’s uttryck, men det beskriver det pris Tyskland måste betala får att få en plats vid de europeiska förhandlingsborden. Man tog någonting ekonomiskt och gav någonting politiskt. Vi kan vara av olika åsikter när det gäller tillvägagångssätten. Men på en punkt uppfyllde Jean Monnet tidens krav: han visade ledarskap. Och ledarskap är värt mycket mera än både pengar och

prestige. Senare har vi försökt uppväga bristen på ledarskap med pengar – och jag tror att det är livsfarligt.

Varje gång vi försökte åstadkomma ett beslut - om vilken som helst lagstiftning – fick jag motfrågan: Jo, det kan vi göra om eU betalar. Det är inte ledarskap, det är utpressning eller tiggeri. Och om vi inte kan göra ett slut på detta tiggeri slutar det i en europeisk katastrof.

DEN ANDRA STORA bristvaran i eU är pengar. Tidigare sköttes nästan alla problem genom att vända blickarna mot Tyskland. Det var Tyskland som skulle betala. Det gällde euron, men det gäller också budgeten i stort. Tyskland står för 20 procent och kan inte längre öka sin andel eftersom pengarna är slut. Det finns någonting som på tyska heter Schuldenbremse – skuldbromsen, som är inskriven i den tyska grundlagen.

Nu måste vi klara det på egen hand, med egna pengar och med eget ledarskap.

FRAMFÖR OSS HAR vi fyra gigantiska utmaningar: Ryssland under Vladimir Putin, Förenta staterna under Donald Trump, Tyskland under Alternative für Deutschland efter valet 2025 och Frankrike under Marine Le Pen efter valet 2027.

Det är dags för Europa att vakna upp! Det är dags att komma ihåg Othmar Karas beröm: Tack för att du ställer de besvärliga frågorna!

TEAM TORVALDS

NILS TORVALDS NILS.TORVALDS@EP.EUROPA.EU

CELINDA NORDQVIST

CELINDA.NORDQVIST@EP.EUROPA.EU MOBIL +358 405 144 234

ALEXANDER LÅNG

ALEXANDER.LAANG@EP.EUROPA.EU MOBIL +32 489 320 423

JOHANNES LITH

JOHANNES.LITH@EP.EUROPA.EU MOBIL +358 453 553 915

MINNA ÖSTERHOLM

MINNA.OSTERHOLM@EP.EUROPA.EU MOBIL +358 407 797 676

CHARLOTTA SEDERHOLM

CHARLOTTA.SEDERHOLM@EP.EUROPA.EU MOBIL +32 489 320 417

Nils Torvalds avskedsturné:

Från kylan i norr till den europeiska värmen

Kom och träffa den avgående Europaparlamentarikern Nils Torvalds på avskedsturné i Svenskfinland! Delta i diskussioner om EU och de utmaningar som vi står inför framåt.

PARGAS ÅBO EKENÄS HELSINGFORS BORGÅ

RÖST I EU-VALET!

VALDAG DEN 9 JUNI 2024