En tur i norr

text: ida carlsson bilder: ida carlsson & per-anders persson

Nästan en vecka i norr med härliga upplevelser på Jokkmokks marknad, på ishotellet i Jukkasjärvi och nere i LKABs gruva i Kiruna och som grädde på moset en glimt av norrsken.

Den islyktebeströdda vägen i Vuollerim. Kaben vi sov i två nätter på Jokkmokks marknad.

Invigningen av Jokkmokks marknad bjöd på bland annat eldar att värma sig vid. Jokkmokks marknads vackra skylt är som ett konstverk.

Sitter och tittar på folk och har det rätt lugnt och skönt när Per-Anders säger att min väska inte har kommit än… Jag reser mig upp och går mot bandet och då stannar det. Vi står kvar en stund och hoppas att det ska starta igen. Men till slut låter vi det hela sjunka in och går till avdelningen för förlorat bagage och jag får fylla i en lapp. Per-Anders fick ju som tur är sin väska så han går och fixar med hyrbilen.

Tillfällig adress? Hmm, Taxiplan på Jokkmokks marknad? Vad är den exakta adressen dit? Kommer väskan komma fram innan jag åker därifrån, tänker jag, så jag plitar ner alla adresser jag vet att jag ska besöka. Kommer jag frysa? Mina vinterkläder är ju nedpackade i resväskan. Som tur var har jag i alla fall underställ i handbagaget.

När vi kommer ut möts vi av solsken, blå himmel och snö i drivor. Med relativt lätt bagage går vi till hyrbilen, som hyrbilspersonalen värmt upp åt oss. Ja, även om man jobbar på en husbilstidning så kan man ibland behöva flyga och hyra vanlig personbil. Särskilt om man bor i Ystad och stället man ska besöka ligger ungefär 160 mil norrut.

Efter lite utfodring på Max i Luleå far vi vidare mot Jokkmokk som är vår slutstation för dagen. På vägen upp skiftar temperaturen, och det är som kallast -21 grader. Innan vi kommer fram till Jokkmokk går en väg in mot Vuollerim. Först kör vi förbi den men så ser vi och minns det Vuollerim är känt för och vänder genast om. Vuollerim går under namnet ”De 1000 islyktornas by” och det är officiell lykttändning den första onsdagskvällen i februari. Lyktorna lyser sedan tills Jokkmokks marknad är över.

Invigningen av Jokkmokks marknad är i full gång när vi kommer fram. Elden är tänd och vi får höra vacker jojk. Vi checkar in i husbilen, en Kabe Travel Master 740 LB som Norrkust Caravan i Kalix varit vänliga nog att låna ut till oss. Den är härligt varm och inbjudande när vi anländer och vi är så tacksamma för att någon kört upp husbilen till oss och fixat med sängkläder, vatten, kaffekokare och kaffe så att vi ska ha det så bra som möjligt under de nätter vi ska vara här.

På Taxiplan får vi sällskap av Husvagnscenter, Navis Maskin och Burlin Motor, alla från Luleå. Husvagnscenter saluför flera märken, däribland Morelo som är en riktig publikdragare på marknaden. Navis Maskin med Mikael och Karolina Hjorth i spetesen säljer Pilote och är Nordic Husbilars enda återförsäljare i Sverige.

Vid middagsdags får vi tips om en restaurang i närheten så vi går dit, men när vi ser att priset för renskav med pulvermos är 300 kronor så går vi till en annan restaurang som jag hittat på en av mina promenader runt Jokkmokk. Den heter Ájtte, precis som museet den är inhyst i, ett svenskt fjäll- och samemuseum. Här äter vi Ren på sten. En bit fin och mör ren som vi får steka själva på en lavasten som är uppvärmd till 450 grader. Till det serveras grönsaker, rostad potatis och en gudomlig svampsås.

Ja, även om man jobbar på en husbilstidning så kan man ibland behöva flyga och hyra vanlig personbil.

Restaurang Ájtte bjuder på en gemytlig miljö. Per-Anders är jättenöjd med Ren på sten. Man får klä på sig ordentligt när man är på vintermarknad i Jokkmokk.

från Malmö så den ska komma först nästa dag. Men vid halv elva ringer en kille och frågar om jag är vaken ett tag till för han tänker komma med min väska. Jag frågar hur lång tid det rör sig om, då svarar han ”Det beror på hur tung gasfoten är”. Då är han i Boden. En timme och tio minuter senare har jag min väska vilket jag är väldigt glad för.

På torsdagsmorgonen vaknar vi av tonerna till Status Quos In The Army Now som spelas i de stora högtalarna som någon ställt upp utanför, gissar på Husvagnscenter. Ett rätt behagligt uppvaknande. Väl uppstigna försöker vi göra kaffe med vattenkokaren och pulverkaffe men vattenkokaren tar för lång tid på sig, så Per-Anders går ut och tigger kaffe av Martin Lindberg på Husvagnscenter.

Vi klär på oss ordentligt, då det nog är kallare än tio minusgrader. Det är inget vi skånebor är vana vid. I alla fall inte de senaste åren. Vi har nog dock väntat oss att det skulle vara ännu kallare här. Det sägs att det är en skönare kyla här än i Skåne där den ofta går genom märg och ben och det känns verkligen sant.

Efter en tur på marknaden så går vi till Jokkmokks nya kyrka som vi gått förbi kvällen innan. Nu är ju kyrkan inte så ny som namnet kanske antyder, utan den byggdes 1887-1888 av byggmästare Johan Edler enligt ritningar av Ernst Jakobsson.

Lunch intas tillbaka på marknadsområdet i restaurangkåtorna. Det blir renskav med potatis och lingon. När vi är mätta och belåtna och kommer ut ur tältet möts vi av renrajden som leds av Per Kuhmunen med familj. Trots att det inte är så mycket folk på marknaden idag är det svårt att få till en bra bild på renarna och familjen då alla vill fram och titta. Efter detta går vi tillbaka till husbilen för lite arbete för Per-Anders och vila för mig.

Jokkmokks nya kyrka, som är byggd 1887-1888. In- och utvändigt.

Renrajden leds av Per Kuhmunen med familj.

Ugnstekt röding med rostad potatis, vinkokta linser, salsa verde, 65-gradigt ägg och brynt brysselkål på Café Gasskas. Alla ville få en bild av Greta Thunberg.

Samisk design hos Stoorstålka i Jokkmokk. Kokkaffe serverat av Jalle vid lägerelden. Till det fick vi en bit kaffeost att doppa i kaffet. Gott!

Efter en stunds arbete och vila beger vi oss ut för att hitta Talvatisjön där jag sett att miljöaktivisten Greta Thunberg ska hålla ett tal nästa dag. På Talvatisjön kan man låna spark och det gör vi. Det minner mig om mina första vintrar i Borlänge, då vi åkte rätt mycket spark. Här i Jokkmokk verkar det fortfarande vara ett vanligt sätt att ta sig fram och det är ju inte så konstigt med all den snö de har.

Efter sparkåkandet är vi kalla och går in på hotell Jokkmokk för att ta oss något varmt att dricka, och det är också där vi får tips om var vi kan äta middag. Vi lyder tipset och går direkt till Café Gasskas och bokar ett bord. Vi passar på att ta en tur på stan. Nära Gasskas ligger Stoorstålka som säljer samisk design och dito produkter.

På kvällen får vi betala inträde till restaurangen trots att vi bara ska äta då det lovas en överraskning i form av artisten Jakob Hellman, han som bland annat sjöng Vara vänner på sent 80-tal. Det är bara att betala och se glad ut.

Till middag äter vi ugnstekt röding med rostad potatis, vinkokta linser, salsa verde, 65-gradigt ägg och brynt brysselkål och avslutar med hjortronsoppa med mascarponekräm och hembakta mandelbiskvier. Hur gott som helst!

Stannar vi för att se Jakob Hellman? Nej, vi orkar faktiskt inte, utan går tillbaka till husbilen för att se ett avsnitt av tv-serien Kalifat innan det är sovdags.

Nästa morgon blir vi bjudna på kokkaffe som Johan Lundberg, ägare av Husvagnscenter i Luleå, har lagat över elden. Kan ju faktiskt inte bli så mycket bättre.

Klockan tio ska vi vara nere på sjön för då kommer hon, Greta Thunberg. Vi och hundratals andra är där och trängs för att få en glimt och kunna höra vad som sägs. Vi får höra om hur de samiska ungdomarna har det och hur de ser på sin framtid. Väldigt gripande och intressant. Efter Gretas tal är det dags att värma sig med något varmt på hotell Jokkmokk igen. På vägen tillbaka går vi förbi Jokkmokks gamla kyrka, som uppfördes 1753 och brann ner till grunden 1972, men återuppbyggdes 1975.

Efter lunch går vi till museet Ájtte, där Jalle, enligt marknadens programblad, ska bjuda på kokkaffe och kaffeost vid lägerelden. Den mannen måste ha rik-

tiga smedhänder för han tar tag i kaffekannan som är skållhet med bara händerna och serverar alla som vill ha och vi är nog ett tiotal. Vi sitter på renfällar på bänkar runt elden och lyssnar på olika historier om tidigare marknader. Till exempel om hur det ett år varit mer än fyrtio minusgrader!

Nu är det dags att lämna Jokkmokk för den här gången. Vi har fler saker vi vill se och göra. Dagen efter ska vi till Kiruna för att ta en tur ner i LKABs gruva, men först stannar vi i Gällivare för att tillbringa natten där.

I Gällivare tar vi en kvällspromenad för att ta pulsen på stan. Vi går förbi ett pampigt bygge, Kunskapshuset, som ska bli ett gymnasium/vuxenskola för 850 elever. På vår väg passerar vi också Grand Hotel, som även det är en häftig byggnad. Stadens järnvägsstation är i ett helt annan och äldre stil. Väldigt vacker med sitt mörka trä och röda detaljer.

Utcheckade från hotellet nästföljande morgon styr vi kosan mot Kiruna.

Tjugo i två är vi på plats för turen ner till LKABs gruva som vi bokat genom Kiruna Lappland Turistcenter. Kvart i två kommer en kvinna in och ropar att alla som ska med ned till gruvan ska gå ut för att ta plats i bussen. På bussen får vi en säkerhetsgenomgång och information om turen. All information sker på engelska men då guiden pratar högt och tydligt så är det inga problem.

Bussen tar oss in i gruvan. Första 300 metrarna finns belysning men sedan upphör ljuset för att fordonen lättare ska se varandra när de får möte. Vi stannar på 540 meters djup. Vi sätter på oss hjälmar, som vi måste ha på oss under hela tiden vi är nere i gruvan. Temperaturen i gruvan ligger på cirka tolv plusgrader, så det är en rätt behaglig temperatur. Vi följer med guiden till olika stationer där hon berättar om hur arbetet går till nere i gruvan och om tåget med världens starkaste lok, IORE, som flera gånger dagligen kör till hamnarna i Narvik och Luleå med järnmalm. Vi får även veta att arbetet i gruvan just nu pågår på 1365 meters djup.

Efter gruvturen som tar nästan tre timmar körs vi tillbaka till turistbyrån.

Precis intill ligger vårt hotell för två nätter framöver. Vi checkar in på våra respektive rum och tar sedan en promenad till Camp Ripan, turistanläggning med camping, hotell och spa, som ska vara den bästa platsen i centrala Kiruna för att se norrsken, men vi är för tidigt ute får vi höra. Så efter intaget av en drink går vi tillbaka och äter middag. Efter middagen gör vi ett nytt försök så vi går tillbaka till Camp Ripan. Där står redan ett tappert gäng och väntar så vi tänker att det finns en möjlighet att vi ska få vår önskan uppfylld. Per-Anders är nära att ge upp när vi har stått ett tag men jag tycker vi ska vänta lite till. Faktiskt bara några minuter senare börjar vi ana något på himlen och vi går upp en bit på en höjd och då ser vi det. Det är inte mycket och det försvinner rätt fort men vi fick se det och det är vi väldigt glada över. Det är något vi båda nu kan bocka av i vår bucket list.

Kunskapshuset i Gällivare som ska bli ett gymnasium/vuxenskola för 850 elever.

Grand Hotel Lapland i Gällivare med sina mjuka hörn. Den vackra järnvägsstationen i Gällivare.

På turen ner i LKABs gruva i Kiruna fick vi lära oss mycket om gruvarbete. Vi var nere på 540 meters djup men de arbetar på 1365 meters djup just nu.

Nästa morgon åker vi till ishotellet i Jukkasjärvi. Det är en sådan där perfekt vinterdag där solen lyser från en klarblå himmel och snön verkligen gnistrar. I bilen lyssnar vi på jojk från Jon Henrik Fjellgren och det ger en nära på sakral känsla där vi far fram. Armarna knottrar sig av vällust.

Vi har bestämt träff med Hans Jörnegård som tidigare arbetade på Husvagnscenter i Luleå, men nu har gått i pension. Vi får en trevlig stund innan det är dags för Hans att åka hem och för oss är det snart dags för lunch på värdshuset intill ishotellet.

Efter lunchen har vi lite tid innan vår guidade tur ska börja, så då tar vi lite bilder på de vackra omgivningarna. När vi känner oss klara med det går vi in på Icehotel 365, som namnet antyder är det öppet året om och kallt året om. Det är här som isbaren finns och såklart tar vi en drink här. När man är i nordligaste delen av landet så måste man ju dricka vargtass, som består av vodka och lingondricka, så det gör vi. Vi slår oss ner bland isblocken som formats både till stolar, bänkar och bord. För att vi inte ska frysa sitter vi på renfällar. Temperaturen inne på ishotellet är fem minusgrader. Visste du förresten att ishotellet är byggt av snis? Alltså is och snö blandat för att få den hållfast och lätt att forma.

På den guidade turen går vi först in på IceHotel 365 där vi precis varit. Sedan styr vi stegen mot lcehotel vinter, det hotellet som byggs upp på nytt varje år. Här får vi se ceremonisalen, där man kan gifta sig, och de olika designade issviterna. Det ena häftigare än det andra. Varje svit har ett individuellt tema och är handskulpterad av kreatörer från en mängd olika länder och bakgrunder.

Vi får också höra om mannen som drack över tjugo drinkar i ett och samma isglas innan botten smälte och det var dags för honom att gå och gifta sig. Hur det gick för paret som gifte sig fick vi dock aldrig veta.

Nästkommande dag åker vi för att se Kiruna kyrka. Den är lika vacker på ut- som insidan. Vi förundras över vilket jobb det kommer att bli att flytta kyrkan till en ny plats i Kiruna.

Efter kyrkobesöket åker vi för att titta på det som ska bli den nya stadskärnan. Stadshuset och klocktornet har redan kommit på plats och fler byggnader är under uppbyggnad. Bland annat det nya Scandichotellet.

Stadshuset är en fantastisk och spektakulär byggnad med mycket rymd och gedigna materialval.

Efter stadshusbesöket är det dags att köra tillbaka till Luleå för färd hem nästkommande dag.

Vi åker hem med ett stort leende på läpparna och jag tror att jag pratar för oss båda när jag säger att vi redan längtar tillbaka.

En av designsviterna i Icehotel Vinter. Vargtass på g, såklart serverat i isglas.

Kirunas kyrka är vacker såväl på utsidan som insidan. Svårt att tänka sig hur man ska kunna flytta den.

Kirunas nya stadshus är så vackert med sina blandade material och den generösa rymden.