Guldet blev til sand...?

R E P L I Q U E

Replique, 9. årgang 2019 Redaktion: Rasmus Volthers Pedersen (ansvh.), Anders Orris, Mikael Brorson, Christian Egander Skov

Tidsskriftet Replique udkommer hver måned med undtagelse af januar og august.

Skriftet er sat med Book Antiqua, Myriad Pro

Udgives af forlaget Munch & Lorenzen www.critique.ksaa.dk/replique ISSN: 2245-0165 © Munch & Lorenzen

Guldet blev til sand…?

KRONIK – De nordiske lande kendes på deres høje grad af social tillid og sammenhængskraft. Derfor ser den nordiske familie med bekymring på Sverige, som indvandringen i disse år splitter mellem kulturkonservative og kosmopolitter. Men der pågar en konservativ renæssance i Sverige, skriver rigsdagsmedlem for Sverigedemokraterne, Aron Emilsson, i månedens kronik. Emilsson kalder til nordisk samling om vores fælles kulturelle fundament.

Aron Emilsson

Kultur. Ordet kommer av latinets Cultura som betyder ungefär bearbetning, odling, eller i förlängningen bildning. Som människor är vi kulturella varelser, vi formar en kultur inom familjen, arbetsplatsen, lokalsamhället – ja kort sagt i det lilla till de stora gemenskaperna; nationen och den del av världen vi tillhör.

Familjen är hjärtats fosterland har det sagts och fosterlandet i sin tur är inte sällan del av en större familj. I vårt fall heter den familjen Norden. Vi delar i mångt och mycket en ömsesidig språkförståelse, nyckeln till all kommunikation. Vi delar geografisk hemvist, historia, kulturella drag och gemensamma värderingar om hur samhällssystemet och den nordiska modellen ska se ut där man ger efter förmåga och får efter behov, en i grunden socialkonservativ tanke där kittet för att den solidariska välfärden ska fungera är en gemensam förståelse för det

gemensamma bästa och en gemensam kollektiv identitet där samhällskontraktet upprätthålls tack vara gemensamma värderingar, normer och lagar för moraliska system.

Förmågan till det här har lyst, och lyser delvis fortfarande, särskilt stark i de nordiska länderna och har lagt grunden för det vi kallar det nordiska guldet: den grundläggande sociala tilliten mellan individer och offentliga auktoriteter, vilket upprätthåller en vilja att ta från det egna för att bidra till det gemensamma, skattemoralen. Men hur starkt lyser guldet idag?

Våra nordiska länder klassas återigen som världens lyckligaste, med alla kring topp 10, men allt är inte guld som glimmar och i Sverige frågar vi konservativa oss om inte guldet i allt för många delar av vårt samhälle blivit till sand, liksom i berättelsen om Karl-Oskar och Kristina i den svenska romanen Utvandrarna.

I Danmark ser många med oro på hur Sverige hanterat de senaste årens omfattande migration. Uppehållstillstånd har delats ut till nyanlända utan tanke om att man först gör sin plikt och därefter kräver sin rätt.

Våldsbejakande islamism har fått fotfäste genom brist på gränskontroller och inre utlänningskontroller. Kraven på anpassning till det svenska samhället och den svenska rättsuppfattningen har varit närmast obefintliga. I Norge talar man om det ”svenska tillståndet” och syftar då på vårt lands ansvarslösa migrations- och integrationspolitik. Dessa reaktioner hörs också från vårt östra grannland Finland.

Den nordiska familjen ser helt enkel på sitt syskon med oro över de vägval Sverige

Side 35

R E P L IQ U E 9. årg. s. 35-36 Guldet blev til sand…?

Af Aron Emilsson

gjort.

I Sverige pulserar samtidigt en polariserad samhällsdebatt mellan å ena sidan de som söker trygghet, sammanhållning och hemkänsla, och å andra sidan de som blickar hungrigt mot mer av globalisering, modernitet och öppna gränser. Konfliktlinjen går inte mellan etnicitet och bakgrund, utan mellan konstruktiva och destruktiva krafter i ett numera kluvet land. Kluvet mellan stad och landsbygd, mellan unga och äldre, invandrare och svenskar. Kluvet mellan de som kan grupperas i somewheres respektive anywheres. De som prioriterar Sverige och de som prioriterar världen utanför utan hänsyn till konsekvenserna för hemlandet.

Sverige befinner sig i en brytningstid där mycket står på spel. Det pågår onekligen en kulturkamp mellan en konservativ rörelse under renässans och ett etablerat vänsterliberalt åsiktsfält. Det är de stora omvälvningarnas tid där den svenska identiteten skakar på kvicklera och utgången är oviss. Vi kulturkonservativa känner oss inte sällan som ryckta ur vår groningsgrund liksom den svenske mästarlyrikern Karlfeldt en gång kände och diktade. Det är uppenbart att svensk historia och kultur ifrågasätts på ett förminskande, relativiserande sätt med oikofobiska glasögon, utan en nyanserad diskussion där svensk kultur på saklig grund kan erkännas, utan att för den delen tas för statisk.

I tider då normkritiken blivit norm och genus- och maktanalys, postkoloniala teorier och relativisering av bildningsidealen snarare blivit regel än undantag inom alltför

många delar av kultursfären, är våra källor, minnen och artefakter viktigare än någonsin att förvalta och förmedla.

Arv, miljö och tradition, är inte statisk, stelnad, eller låst i tid och rum. Däremot är sammansättningen av dem unik för varje nation, så också den svenska genom vårt kollektiva och levande språk, minnen, kultur- och naturmiljöer. Vår relation till vår bebyggda miljö. Till åker, skog och äng.

Husdjur och årstider. Det har i sin tur utvecklat vår stora kulturpolitiska scen i vardagen; matbordet och måltidskulturen.

Konsthantverk och kommunikation. I det unika och särpräglade landskap som format oss, vår mentalitet och andliga odling är vi produkter av vår omgivning som i sin tur är en produkt av oss, allt jämte kristendomens och kyrkans särställning i Sverige sedan 1000 år.

Det här är fundament vi delar i Norden.

Inför förestående Europaparlamentsval finns det anledning att inse behovet av en starkare nordisk röst såväl inom som utanför EU-samarbetet. Vårt samarbete är stort, men vår potential än större. Vi tjänar mer nordiskt guld och nordisk nytta om vi på allvar blir världens mest integrerade region. I det har också Sverige av idag mycket att lära av våra kära nordiska syskon. Låt oss slå ett slag för djupare nordisk samverkan och samordning på bred front, genom det förmedlar vi arvet vi tagit emot från äldre generationer till morgondagens vuxna och vaskar fram nordisk nytta ur sanden som åter kan glimma.

Aron Emilsson er medlem af Sveriges Riksdag for Sverigedemokraterna.

Side 36