MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 531:e ARBETSÃ…RET 2017
M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________
Årsskrift 2017 med matrikel
531:e arbetsåret
© Murmestare Embetet i Stockholm, 2018 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: BrandFactory – 312163
INNEHÅLL Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Styrelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Mästare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Årsberättelse 2017 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 2017 – året då bostadsfrågorna stod i centrum. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Av Elisabeth Martin Hyresregleringen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Av Jan Jörnmark Betong: Ingen miljöpåverkan på sikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Av Margareta Redlund Laninge Kulturhantverksstipendiet 2017 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Av Peggy Häggqvist Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
FÖRORD Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2017, det 531:a verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå, framlägges härmed. I Embetets stadgar fastställs i första kapitlet § 1 att Embetets ändamål bland annat är: ”Att slå vakt om och sprida kännedom om byggnadsyrkets historia och traditioner samt att från senare tid insamla och bevara upplevelser och erfarenheter som inte i annan form väntas bliva sparade åt eftervärlden.” Genom att i sin årsskrift dokumentera såväl historiska händelser som dagsaktuella företeelser inom byggbranschen i Stockholm fullgör Embetet ett av sina stadgeenliga ändamål. Embetets årsskrift har utkommit sedan 1961. 2017 års skrift: Embetets verksamhet 2017 Embetets skrivare Lars Ihse redogör för den verksamhet som bedrivits inom Embetet under 2017, det 531:a verksamhetsåret. Byggåret 2017 Med den överblick över Stockholms byggmarknad som VD-stolen på Stockholms Byggmästareförening ger tecknar ämbetsbrodern Elisabeth Martin ett sammandrag av de viktigaste händelserna på den Stockholmska byggmarknaden under 2017. Hyreslagstiftningen Produktion av bostäder är, och har under de senaste 531 åren varit, en stor del av Murmestare Embetets ledamöters verksamhet. De villkor som samhället skapar för bostadsproduktion är av största betydelse för denna verksamhet. I den tredje artikeln om hyreslagstiftningen och dess konsekvenser i Embetets årsskrift gör docent Jan Jörnmark en internationell jämförelse mellan Wien och New York och vilka följder hyreslagstiftningen i dessa städer fått. 4
Betong som stommaterial Efter det att det i de två senaste årsskrifterna skrivits om trä som stommaterial i flerbostadshus kommer betongens förespråkare till tals genom en artikel av Margareta Redlund Laninge. Kulturhantverksstipendiet 2017 Årsskriftsredaktören Peggy Häggqvist skriver om de fyra stipendiater vilka erhållit 2017 års Kulturhantverksstipendium som Reinhold Gustafssons Stiftelse, tillhörig Murmestare Embetet i Stockholm, tillsammans med SPEF, branschföreningen för murat och putsat byggande, Statens fastighetsverk och Hantverkslaboratoriet delat ut. Stipendiet ska bidra till att för framtiden bibehålla, men även utveckla, hantverkskunnandet inom murnings- och putsningsarbeten. Årets mästerstycken Årsskriften avslutas med Årets mästerstycken vilka utgör exempel på de aktiva embetsbrödernas byggande. Här visas exempel på vad Embetets ledamöter har i produktion eller under projektering 2017 och som utgör deras bidrag till stadens förnyande och förskönande. Jerker Wallin Årsskriftsansvarig Årsskriftskommitté: Lennart S. Ericsson, Per Kallstenius, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin. Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist.
5
STYRELSE 2017 ÅLDERMÄN CARL-GUSTAV STÅHLBERG Ålderman JOHAN SKOGLUND Andre ålderman
BISITTARE SVANTE HAGMAN JAN HENRIKSSON LARS IHSE Skrivare ANDERS LARSSON Gärdeman och stamhusvärd ELISABETH MARTIN Lådföreståndare
FÖRUT ÅLDERMAN SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G. ERICSON LENNART S. ERICSSON
REVISORER Ordinarie MAGNUS KEY ANDERS BODIN Suppleant RISTJAN RÄNK
STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www.murmestare.se 6
MÄSTARE Nr
Namn
Karlsson Sven-Harry........... 8/12 1931 Lund.............................. 1976 Ericson Lennart G................ 23/11 1938 Häverö........................... 1983 Ericsson Lennart S............... 28/10 1940 Stockholm..................... 1984 Zetterberg Lars..................... 17/1 1933 Stockholm..................... 1985 Håkansson Lars Ove............ 30/4 1937 Lund.............................. 1985 Wallin Jerker........................ 29/4 1936 Stockholm..................... 1985 Sundvall Bengt..................... 21/6 1947 Stockholm..................... 1989 Eriksson Torsten.................. 17/9 1938 Uppsala......................... 1990 Ihse Lars............................... 10/4 1945 Ystad............................. 1991 Key Magnus......................... 19/2 1944 Stockholm..................... 1992 Hanson Erik......................... 15/5 1951 Stockholm..................... 1992 Wränghede Stefan................ 20/11 1942 Stockholm..................... 1993 Jeppsson Jan......................... 18/9 1935 Vollsjö........................... 1993 Rygh Sten-Åke..................... 19/7 1943 Stockholm..................... 1995 Brännvall Göte..................... 28/5 1946 Överkalix...................... 1997 Larsson Anders.................... 4/12 1952 Stockholm..................... 1999 Bodin Anders....................... 16/11 1947 Stockholm..................... 1999 Henriksson Jan..................... 27/9 1960 Norrköping.................... 2002 Ränk Ristjan......................... 27/1 1940 Tartu.............................. 2002 Ståhlberg Carl-Gustav.......... 20/2 1951 Bälinge.......................... 2002 Skoglund Johan ................... 9/4 1962 Uppsala ........................ 2005 Schönning Eje...................... 9/10 1940 Solna ............................ 2006 Olsson Arne......................... 24/4 1951 Sollefteå........................ 2006 Kruhsberg Jan...................... 31/7 1946 Stockholm..................... 2006 Hagman Svante ................... 3/5 1961 Nacka............................ 2008 Hanson Nils......................... 10/7 1956 Stockholm..................... 2008 Kallstenius Per..................... 9/6 1944 Karlskoga...................... 2011 Wallin Jesper........................ 30/1 1965 Stockholm..................... 2011 Martin Elisabeth................... 6/5 1953 Huskvarna..................... 2013 Drakes Anders...................... 11/12 1951 Stockholm..................... 2013 Frumerie Anette................... 16/11 1968 Tyresö............................ 2016 Arfvén Anders...................... 14/5 1962 Kilafors......................... 2016
279 285 287 289 290 291 293 294 295 296 297 298 299 300 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316 317 318 319 320 321
Född
Födelseort
Inträdesår
7
2017 av Embetets skrivare Styrelsen för Murmestare Embetet i Stockholm får härmed avge sin berättelse över Embetets verksamhet under 2017, det 531:e verksamhetsåret efter stadfästandet av Embetets först kända skrå år 1487. Embetet räknar sin ålder från detta år. Embetet firade således sina 525 år 2012. Även styrelsen i Reinhold Gustafssons stiftelse avger nedan sin årsberättelse. Bland det som hänt under året märks särskilt: • Akifa har framgångsrikt fortsatt arbetet som förvaltare av stamhuset. En större renovering av fasad och fönster har genomförts. • I nga nya ledamöter har invalts. •R einhold Gustafsson stiftelses styrelse har fortsatt samarbetet med SPEF och Statens fastighetsverk samt i samband därmed utdelat kulturhantverksstipendier från stiftelsen. •E mbetet har lämnat ett bidrag till tryckningen av Gunnar Ahlbäcks bok ”Valvgubbar”. •E mbetets lokaler visades för allmänheten som en del av ”Open house”-aktiviteterna 6–7/10. •E mbetsbröderna med respektive gjorde den 8 november ett studiebesök på ”Urban escape” med föredrag i kulturhuset, varefter buffé intogs i Embetets lokaler. •D en 17 februari anordnades ett numera sedvanligt ”bandymöte” på Zinkensdamms idrottsplats av embetsbrodern Jan Henriksson. SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 4 april och höstsammankomst den 10 oktober. Sammankomster har därutöver hållits den 31 januari, 13 juni och den 12 december. Vid vårsammankomsten den 13 juni färdades bröderna med buss till Gustavsberg där man visades runt på Besqabs projekt under sakkunnig ledning. Sedvanligt iklädda smoking företog bröderna därefter en uppskattad båtfärd till den väntande middagen på restaurang Långa raden på Skeppsholmen. Övriga sammankomster hölls i stamhuset. Nils Henrik Tideberg och Niklas Fahlström, Wassum, var gäster vid sammankomsten 31 januari. Nils Erik Tideberg höll ett föredrag under rubriken ”Det världsekonomiska läget och hur det påverkar olika placeringsalternativ samt bygg- och fastighetsbranschen”, där han tog upp de olika styrmekanismer som är inblandade i en osäker utveckling. Vid årssammankomsten den 4 april talade stadsbyggnadsborgarrådet professorn och slottsarkitekten Andreas Heymowski under rubriken ”Fyrtio år som slotts- och renoveringsarkitekt i Stockholm – mellan ideal och verklighet”. Per Westlund, f d Skanska och JM och numera ledamot i IVA gästade Embetet vid höstsammankomsten den 10 oktober och höll härvid ett föredrag med rubriken ”Är byggprocessen hållbar?”. Vid luciasammankomsten den 12 december underhöll i sedvanlig och uppskattad ordning Birgitta Skoglund och hennes elever med lucia- och julsånger i renässanssalen. EMBETETS STYRELSESAMMANTRÄDEN. Embetets styrelse har sammanträtt den 24 januari, 21 mars, 4 april (konstituerande), 16 maj, 26 september och 28 november; d v s 6 gånger. Därutöver hölls ett extra styrelsesam8
manträde den 24 augusti på Anders Larssons lantställe på Bergholmen där strategifrågor diskuterades i friare former. Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat aktuella hyresgästfrågor. Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi. Embetets ekonomi har utvecklats i enlighet med den av styrelsen antagna årsbudgeten. Ett filmprojekt för att dokumentera brödernas livsverk mm har påbörjats. Några av de äldre ledamöterna har redan blivit dokumenterade och flera står på tur. Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet vid dessa. Styrelsen har även fortlöpande följt arbetet i styrelsen för Reinhold Gustafssons stiftelse. STYRELSESAMMANTRÄDEN I REINHOLD GUSTAFSSONS STIFTELSE Styrelsen i Reinhold Gustafssons stiftelse har under året haft möten 23 januari, 20 mars, 4 april (konstituerande), 15 maj, 25 september och 27 november, d v s 6 gånger. Styrelsens arbete under året har varit särskilt inriktat på att fortsätta samarbetet med SPEF, Statens fastighetsverk samt Hantverkslaboratoriet för att tillsammans kompetensutveckla yrkesarbetare i murning och stenarbete vid renovering av gamla byggnader. Ett ”letter of intent” om samarbete under i första hand tre år finns tecknat sedan tidigare. Till samarbetet har även Svenska kyrkan och Stadsholmen anslutit sig och flera stipendiater har under året erhållit vidareutbildning vid renoveringen av kulturbyggnader. Ett stipendium har utdelats till stöd för tryckningen av Krister Berggren bok ”Kalkens hemligheter”. Ett antal böcker har sedan erhållits för brödernas studium. Kontakt har etablerats med projektet ”Sverige bygger nytt”. Nya idéer till stipendier har fortlöpande diskuterats. Ekonomin i stiftelsen är, som framgår av årsredovisningen, fortsatt god och stiftelsens placeringar genomgås vid varje styrelsesammanträde. STAMHUSET Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga större oförutsedda händelser har inträffat. Under året har normalt underhåll utförts samt därutöver en större fasad- och fönsterrenovering genomförts. EMBETETS ÅRSSKRIFT Årsskriftskommittén, Jerker Wallin, Jan Kruhsberg, Lennart S Ericsson och Per Kallstenius, har varit ansvariga för framtagandet av Embetets årsskrift för år 2016. Årsskriften som getts ett både historiskt och nutida innehåll har rönt ett mycket gott mottagande. EMBETSBRÖDER Embetsbrödernas antal var vid årets ingång 32 st. Under året har inga ledamöter avlidit och inga nya embetsbröder intagits, varför embetsbrödernas antal således vid årets slut var oförändrat. EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2017 är Embetets ekonomi fortsatt god. Stockholm 2018-03-06 Lars Ihse Skrivare 9
Foto: Rosie Alm
2017 – året då bostadsfrågorna stod i centrum Av Elisabeth Martin
Byggkranarna var ett påtagligt inslag i Stockholms skyline under hela 2017. Det pågår en omvandling av stora delar av centrala Stockholm, men även i andra delar av regionen är byggaktiviteten hög med många nya bostadsområden som växer fram. Året inleddes med en fortsatt ökning av efterfrågan på bostäder där priserna på bostadsrätter ökade och vi fick återkommande rapporter om att nya rekord sattes på andrahandsmarknaden mätt i kronor per kvm, framförallt i Stockholms innerstad. Detta ledde också till en stark efterfrågan på nyproducerade bostäder och kommunerna tävlade om att anta detaljplaner i en takt som var rekordartad. Under hösten skedde en förändring på bostadsmarknaden. Efterfrågan på bostäder dämpades bland annat som en följd av de nya regler som var beslutade att börja gälla under 2018 för maximal skuldkvot och amorteringskrav. Som en följd av den minskade efterfrågan omvandlades ett antal bostadsrättsprojekt till hyresrätter. Bomässa i Vallastaden i Linköping Att bostadsfrågorna var heta både för allmänheten och för byggproffs i hela landet märktes tydligt i Vallastaden i Linköping dit många åkte för att titta närmare på det område med 1000 bostäder som byggts på rekordtid av 40 olika aktörer. I den nya stadsdelen presenterades en tät, grön och blandad bebyggelse som vimlade av arkitektoniska grepp och innovativa lösningar. Stadsdelen, som utvecklats från vision till inflyttning på fem år, har skapats genom samverkan mellan kommunen, Linköpings universitet, Akademiska hus, områdesarkitekterna OkiDoki Arkitekter, näringsliv och ett stort an10
tal engagerade Linköpingsbor. Under de tre septemberveckorna tog många möjligheten att besöka Linköping för att ta del av nya idéer både vad gällde bostadsutformning och kommunaltekniska lösningar.
Vallastaden.
Fair Play Bygg I början av året presenterades den första årsrapporten från samarbetsprojektet Fair Play Bygg mellan Stockholms Byggmästareförening och Byggnads Stockholm Gotland som syftar till att motverka osund konkurrens på byggmarknaden. Det är framförallt fusk och bedrägerier med skatter och anställningsvillkor hos mindre nogräknade byggföretag som uppmärksammas. I projektet hanteras tips om misstänkt brottslig verksamhet som analyseras och kompletteras och lämnas vidare till berörd myndighet. Under projektets första år har 106 tips kommit in som har bearbetats vidare. Av dessa ärenden har 46 lämnats vidare till olika myndigheter. Projektet har väckt stort intresse i andra delar av landet men också inom andra branscher. En ny årsrapport kommer i början av 2018 innan man går in i det tredje och avslutande verksamhetsåret i försöksverksamheten. 11
Foto: Rosie Alm Foto: Rosie Alm
Svante Hagman.
Catharina Elmsäter Svärd.
Svante Hagman ordförande i Sveriges Byggindustrier Vid Sveriges Byggindustriers årsstämma i maj valdes Svante Hagman, NCC, till ny ordförande i organisationen. En av hans uppgifter är att driva projektet Medlemsnytta 2025 vidare för att ta fram ett nytt program för organisationens verksamhet och service till medlemsföretagen. Projektet initierades av förbundsstyrelsen i Sveriges Byggindustrier under 2016 och har drivits vidare under året med ett stort medlemsengagemang i de olika remissrundor som genomförts. Under hösten tillträdde Catharina Elmsäter Svärd, tidigare infrastrukturminister, som ny vd i organisationen. Samtidigt fick Stockholms Byggmästareförening en ny vd då Kristin Andersson efterträdde Elisabeth Martin som lämnade för att gå i pension.
ROT-priset Eastmaninstitutet var den byggnad som korades som vinnare av Stockholms Byggmästareförenings ROT-pris 2017. För många är Eastmaninstitutet synonymt med tandvård. Det q-märkta huset på Dalagatan 11 har renoverats i enlighet med ursprungsuppförandet samtidigt som en genomgripande teknisk upprustning har genomförts och lokalerna har tillgänglighetsanpassats. Syftet med ombyggnaden har varit att anpassa byggnaden till dagens krav för att rymma alla Folktandvårdens specialistmottagningar. Detta har möjliggjorts genom en kraftig utökning av antalet behandlingsrum från 43 till 61 rum. Hållbarhet har varit ett av ledorden under ROT-arbetet och många delar av originalmöblemang och material har återbrukats. Projektet är ett bra exempel på att det går att anpassa en 80-årig byggnad till en högspecialiserad verksamhet med dagens krav.
12
Eastmaninstitutet.
Citybanan öppnade Citybanan som är en del av Trafiksatsning Stockholm öppnades för trafik den 10 juli. Den är en cirka sex km lång järnvägstunnel under Stockholms innerstad med dubbla spår samt en service- och räddningstunnel. Citybanan och är avsedd att separera Stockholms pendeltåg från övrig tågtrafik genom centrala Stockholm och på detta sätt öka kapaciteten. Citybanan omfattar också två nya underjordiska stationer, Stockholm City (under T-Centralen) och Stockholm Odenplan, dessutom har en 1,4 km lång järnvägsbro byggts i Årstaberg. Citybanans två stationer är viktiga knutpunkter som ger nya resmöjligheter. Restiden kan minskas för många pendlare, antingen genom att man kommer närmare sitt resmål eller genom att det blir enklare att byta till tunnelbanan eller buss. Citybanans station i City ersätter Stockholm Central för pendeltågstrafiken och ligger rakt under T-Centralen. Genom två underjordiska hallar med rulltrappor får pendeltågsresenärerna direkt förbindelse med tunnelbanans alla linjer. Stationen på Odenplan ersätter Karlbergs station och är gemensam för pendel- och tunnelbanetågen där rulltrappor ger goda förbindelser mellan pendeltåg och t-bana under marknivån. Vid Matteus kyrka har en ny entré byggts som ökar stationens tillgänglighet. 13
”Golfbollen” Ett omdiskuterat hinder för bostadsbyggandet i centrala och västra Stockholm, särskilt för de höga husen, har varit radartornet i Bällsta, i folkmun benämnt Golfbollen. I november kom beskedet från bostadsminister Peter Eriksson som var glad över att ha lyckats ordna 50 extra miljoner i årets til�läggsbudget för att kunna avlasta radartornet och därigenom göra det möjligt att bygga på platser som man tidigare har fått välja bort. Luftfartsverket undersökte även möjligheterna att flytta hela radartornet rent fysiskt till en annan plats. Det visade sig att detta inte var möjligt. Ett helt nytt radartorn kommer istället att byggas i Uppsala vilket ska kunna vara i drift i slutet av 2018.
Bällsta radartorn.
Nobel center Diskussionerna om Nobel Center på Blasieholmen har fortsatt under hela 2017. Nätverket Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelbygget har fortsatt med aktiviteter som annonser och demonstrationer, den sista för året ägde rum på Nobeldagen den 10 december. Den formella processen har också fortsatt och Mark- och miljödomstolen gav Stockholms stad anstånd till den 15 december för att yttra sig om överklaganden gällande byggandet av Nobel Center. Det innebär att det slutgiltiga beslutet om bygget sannolikt kommer att dröja till efter valet 2018. 14
Hyresregleringen Av Jan Jörnmark
Byggandet i Stockholm har sedan början av 1940-ta1et varit beroende av hyresregleringen. I Murmestare Embetets årsskrift 2016 gjorde Jan Jörnmark, docent vid Chalmers Tekniska Högskola, en exposé av hur hyresregleringen påverkat byggandet i Sverige. I årets upplaga av årsskriften utvecklar han denna fråga ur ett internationellt perspektiv, med intressanta jämförelser med bl a Wien och New York. Går man tillbaka till medeltiden finns det gott om exempel på regleringar av hyror. Ett välkänt exempel är hur påvarna under andra halvan av 1500-talet reglerade hur judar skulle bo i den då självständiga Kyrkostaten. Först begränsades bosättningarna till tre städer och sedan till särskilda getton i städerna. I gettona började hyrorna stiga eftersom efterfrågan oavbrutet ökade för en begränsad mängd bostäder. Reaktionen på den utvecklingen blev att påven 1604 satte en gräns för hyrorna vilket gjorde att flyttningarna minskade. När detta i sin tur ledde till försök att tvinga fram vräkningar för att kunna höja hyrorna fick de boende en obegränsad kvarboenderätt (ius gazaga) som påminner om vårt besittningsskydd. Sammantaget ledde regleringarna till att husen underhölls i allt lägre grad och att hyresgästen erhöll något som gränsade till äganderätt av bostaden. Eftersom det fanns betydande övervärden kunde hyreskontrakten till och med belånas. Det intressanta med exemplet är att hyresregleringar och regler för vem som ska få äga mak och hur den ska utnyttjas i stort sett funnits sedan civilisationens början. Dessa har fått likartade effekter varje gång de praktiserats. Det är inte mycket som skiljer barocktidens påveukaser från den moderna svenska hyresregleringen. Just därför är det minst lika intressant att den stora urbana expansionen under 1800-talet genomfördes med en total avsaknad av hyresregleringar i både Europa och Nordamerika. Ett parlamentariskt förslag om hyresreg15
lering fanns i Australien 1910, men det avslogs. Däremot genomfördes det regleringar av husens höjd i stort sett överallt, vilket kraftigt kom att påverka utbudssituationen från och med 1900-talets början. En linje som man sedan upptäcker när man analyserar det rikliga materialet om hyresregleringar efter 1914 är att regleringar av hyra/pris och utbudets kvalitet (höjd och täthetsregleringar) intimt hänger samman. På ett tydligt sätt handlar det om två kommunicerande kärl, där förändringar i det ena omedelbart påverkar det andra. Den klassiska kvartersstaden byggdes alltså utan påverkan av prisregleringar. Däremot reglerades höjder vilket fick som effekt att både de europeiska och nordamerikanska städerna spreds ut allt kraftigare efter 1900. Två innovationer var centrala för att möjliggöra utspridningen: först spårvagnen och sedan bilismen. En väsentlig effekt av utspridningen är att den sannolikt också var det som möjliggjorde ett bibehållande av de hyresregleringar som gjorde entré efter 1914. Med första världskriget slog hyresregleringar igenom på bred front. I vissa länder och städer avvecklades de på 1920-talet men återinfördes under 1940-talet. Att hitta helt fria hyresmarknader under det sista seklet är betydligt svårare än att hitta reglerade. Orsaken är enkel: ett krig innebär att den normala produktionen begränsas kraftigt. Utbudet av snart sagt samtliga produkter faller samtidigt som krigen finansieras av statliga underskott. Resultatet blir stark inflation vilken är allra svårast att bära för de hushåll som har försörjare som är inkallade. Av rimliga rättviseskäl tillgrips därför ransonering efter behov. I bostadssektorn är ransonering ogenomförbar då det skulle innebära stora omflyttningar och rena vräkningar, varför istället rent monetära regleringar blivit följden. Hyrorna har då i allmänhet fixerats till vad de var innan krigsutbrottet. Följden har blivit regleringar som framförallt gynnat de som hade stora bostadsytor vid dessa givna tidpunkter. Hyresregleringar har sedan visat sig mycket svårare att avskaffa än andra prisregleringar, antagligen just därför att de gynnar en grupp extremt tydligt och den gruppen inte har några problem att identifiera sina fördelar. Reglerade tomat- eller köttpriser är däremot åtgärder som inte på ett så tydligt sätt gynnar någon enstaka grupp och effekterna av ett borttagande av ransoneringen och prisbegränsningen blir sedan i allmänhet mycket snabb. Sammantaget leder detta till att det från och med 1914 finns gott om hyresregleringar att använda som exempel och jämförelsematerial. Förenklat 16
kan man dela in dessa i två huvudkategorier. Den första kategorin är de som nu bestått i hundra år, ända sedan första världskriget. Här har jag valt Wien som exempel, eftersom vi här har att göra med en av världens äldsta och mest omtalade hyresregleringar. Vad som egentligen hänt i Wien är dessutom omgärdat av mytbildning och används inte sällan som argument för att göra den svenska regleringen mer omfattande. Som vi kommer att se av materialet har det föga stöd i empirin. Den andra kategorin är de som precis som den svenska infördes under andra världskriget och sedan blev kvar. Här har jag valt New York som exempel, då hyresregleringen där infördes samtidigt som vår. Den har också lett till likartade konsekvenser, men även skillnaderna är mycket belysande för de brister och den debatt om förändring av bostadspolitiken vi ser idag. Wien I Österrike var inflationen under första världskriget och åren strax efter astronomisk. Det rörde det sig om flera hundratusen procent. Eftersom hyrorna samtidigt fixerades vid den berömda Friedenskronenzins, som definierades som halva den nominella hyran 1914, ledde inflationen till att de äldre lägen heterna näst intill överfördes till hyresgästerna efter kriget. I praktiken handlade det om hyror för stora lägenheter som hamnade på enstaka svenska kronor. Faktiskt finns det enstaka lägenheter i Wien som fortfarande hundra år senare har sådana sagolikt låga hyror kvar, men de blir oavbrutet färre. Hyresregleringen var nationell och genomfördes i samförstånd mellan flera politiska krafter. Den ska ses mot bakgrund av landets extrema ekonomisk-politiska situation: Österrike hade förlorat i stort sett hela sitt territorium och de nya stater som etablerades införde tullar som ströp det gamla moderlandets tillgång till marknaderna. Genom att begränsa hyrorna till nästan ingenting fanns det i mer konservativa kretsar ett hopp om att hålla ned löneökningar och därmed på något vis göra den överdimensionerade industrin konkurrenskraftig. Men de ofattbara hyressänkningarna innebar också att flyttningarna från det gamla beståndet stannade av, vilket fick effekten att stora bostadsköer uppstod trots att Wiens befolkning under mellankrigstiden minskade med 200 000 personer. Innan vi går in i detalj om hur köerna och finansieringen utvecklades ska det omedelbart framhållas att just den utdragna folkminsk17
Wiens befolkningstäthet 1910.
ningen sedan fortsatte ända fram till 1989: detta år bodde nästan exakt en halv miljon färre människor i Wien än det hade gjort 1910. Förloppet är typiskt för hårt prisreglerade städer och känns igen både i New York och för den delen Stockholm efter 1960. I grunden uttrycker det ett förhållande där man aldrig kan bygga tillräckligt många nya lägenheter för att kompensera för den naturliga folkminskningen i det mycket större existerande beståndet. Någon kommersiell finansiering av byggande för detta behov fanns naturligtvis inte, varför den första offentliga bostadsbyggandefonden startade 1921. Under tiden fram till 1934 skulle det sedan byggas drygt 65 000 offentligt finansierade och kommunalt ägda lägenheter i staden vilka fördelades efter tydliga sociala principer. De här principerna har sedan fortlevt i Wien och skapat en stark dualitet i marknaden. Med tanke på de ytterst låga hyrorna i nyproduktionen och de enorma latenta köerna innebar det att det gick att ställa stora krav på hyresgästerna. I intervjuer som gjordes långt senare beskrev hyresgäster hur kraven på ordning, förbuden för barn att använda gräsmattor o.s.v. hade upplevts som både besvärande och patriarkala. Sannolikt är det oundvikligt i marknader som präglas av extrema efterfrågeöverskott. 18
Wiens befolkningsutveckling 1910–1991.
I efterhand har Wiens socialt inriktade byggande mellan 1923 och 1934 fått ett mytiskt skimmer, vilket krönts av bilder på det palatsliknande Karl Marx Hof. I verkligheten präglades situationen av köer och anklagelser om politiskt fördelade lägenheter. Det starkt underfinansierade byggandet var resurskrävande och krävde stora skattetillskott från hela Österrike. Det ledde i sin tur till motsättningar mellan det ”Röda Wien” och resten av landet, vilka gjorde att delstaterna 1929 eliminerade sina bidrag till byggandet. Under 1930-talets början intensifierades sedan den ekonomiska och politiska krisen vilket 1933 slutligen ledde till att demokratin bröt samman i Österrike. Den utvecklingen var en del av ett större europeiskt skeende och orsakades inte av hyresregleringen. Men det resurskrävande bostadsbyggandet hade polariserat motsättningarna och inte löst några problem. Under den fascistiska och nazistiska tiden byggdes mycket litet i Wien. Under efterkrigstiden fortsatte staden att förlora befolkning, men i den förfallande och ständigt krympande staden skapades ändå bostadsköer. Hyrorna i bostadsbeståndet låg fast och omflyttningar var obefintliga. Från och med slutet av 1940-talet kom därför det sociala byggandet åter igång i Wien, men 19
förändringar i finansieringssystemet gjorde efterhand att hela landet fick ett mer sammansatt och varierat bostadsbestånd. Offentlig finansiering av nyproduktionen har varit en nödvändighet ända sedan början av 1920-talet. Fonden som startades 1921 fortsatte att vara verksam efter kriget, men utökades 1954 med ytterligare en stor fond för nyproduktions- och återuppbyggnadsfinansiering. Nästa reformering av systemet kom 1968 och kombinerades med en begynnande och mycket försiktig uppluckring av den gamla hyresregleringen. Under decennierna som följde togs en serie steg i riktning mot liberalisering. I det starkt delstatliga system som rådde hade flera delstater fördelat mer och mer av stöden till personligt ägda bostäder istället för till olika kommunala eller halvoffentliga institutioner. I den politiska jargonen talades det om objekt- eller subjektsstyrda stöd. Efter 1968 blev de subjektsstyrda allt vanligare i Österrike utanför Wien, vilket gjort att man i övriga landet idag har en dominans av egenägda bostäder. Otvivelaktigt har denna övergång höjt rörligheten och det är knappast en slump att Wien var den av landets städer som befolkningsmässigt började växa sist av alla. Avregleringen av hyrorna efter 1968 har framåtskridit på ett ganska typiskt sätt: tvekande steg framåt har följts av nästan lika långa reträtter. I den här
Wiens befolkningstäthet 1991. 20
sicksackliknande processen har dagens situation, där det finns tre, fyra eller eventuellt till och med fem olika hyresnivåer i samma hus, uppstått. Den första avregleringen av nyproduktionen och helt nya kontrakt i Altbau för nya hyresgäster följdes således av en reträtt redan 1974, när regleringen i en modifierad form återigen utsträcktes till hela beståndet. Viktigt är att den fulla avregleringen i den gamla bebyggelsen bara gällt för nya hyresgäster. Äldre har suttit i orubbat bo, med möjligheter att överlåta till sina barn. Det innebär att hyreslägenheterna fått drag av att vara fideikommisser. Från och med 1980-talet har detta lett till en extremt fragmenterad wiensk och österrikisk bostadsmarknad. Skillnaderna mellan Wien och det övriga landet är stora. Resten av Österrike domineras av egenägda och relativt fria bestånd, medan Wien har en stor mängd reglerade lägenheter samt mer än 400 000 rena social housing-lägenheter med strikta krav på inkomstnivå för att berättigas tillgång till bostäderna. Hälften av dessa bostäder är kommunalt ägda. Parallellt finns en fri marknad tillsammans äldre lägenheter som framförallt ryms inom ett riktprissystem som genomfördes 1994. Generellt har dock den friare delen ökat sedan många decennier, vilket gjort att staden sedan 1980-talets slut åter börjat växa befolkningsmässigt för första gången
Wiens befolkningsutveckling 1991–2017. 21
Wiens befolkningstäthet 2017.
på sju decennier. Den österrikiska bostadsmarknaden hör idag sannolikt till världens mest kluvna. Likheterna med dagens svenska situation är stora, men olikheterna är också avslöjande. Inte minst är erkännandet av att social housing-lägenheterna verkligen är social housing viktigt. Det innebär att man kunnat undvika de fallgropar som den svenska kvarlevande illusionen om att det finns en generell bostadspolitik har inneburit. Av kartorna 1–4 ser vi effekterna av den kluvna wienska bostadsmarknaden. Befolkningsfallet och uttunningen av Wiens centrala delar är ytterst påtaglig. På kartorna från 1991 är skillnaderna mellan olika delar av staden på väg att elimineras. På ett påtagligt sätt håller de fördelar som täthet erbjuder på att försvinna. Med friare marknader rör man sig sedan mot ett tillstånd där förhållandena från tiden före första världskriget är på väg att återskapas. Samma utveckling kommer lite senare i texten att framhållas i relation till New York. Den ger en antydan om hur evolutionärt och inbyggt i marknadsekonomin de täthetsskapande tendenserna är. Förhållandet mellan hyresregleringar och utspridning är tydligt. Även om tendenserna till regleringsstyrd utspridning av stadsrummet fanns innan hyres22
regleringarna förstärks fenomenet uppenbart av frysta prissystem för bostäder. Det förefaller också finnas ett ekonomiskt och socialt förhållande mellan de båda fenomenen som är både oklart och outrett, men där en stad som är tillräckligt genomreglerad och utspridd till sist tycks närma sig ett kristillstånd som gör den mycket svårfungerande. 1970-talets stora ekonomiska kris var sannolikt mycket mer av en sådan urbanitetskris än vad som brukar uppmärksammas. Från hela kartmaterialet ser vi att de städer som byggdes fram till 1914 var oerhört täta, varefter denna täthet föll under en mycket lång tid varefter otätheten kulminerade under 1970- eller 1980-talet. I stort sett förefaller det också vara ett generellt drag som gäller över hela Västeuropa och Nordamerika. Frågan är vilka effekter det hade. Den mest inflytelserika urbana teoretikern de senaste sex decennierna har otvivelaktigt varit Jane Jacobs. Hennes teoretiska bygge har formaliserats av Robert Lucas, som 1995 fick nobelpriset i ekonomi. Lucas har satt namnet ”jacobsexternaliteter” på de positiva effekter som en stad har på hela sin omgivning. De positiva externaliteterna innebär enkelt uttryck att alla invånare i en stad har tillgång till den kunskap och den servicenivå som finns i ett tätt befolkningscentrum. Vad gäller servicen är logiken självklar: 10 000 människor som bor på en yta av 1 000 kvadratkilometer ger inget underlag för någon arbetsdelning att överhuvudtaget tala om. 10 000 människor som bor på en kvadratkilometer ger däremot underlag till en stor mängd restauranger, caféer, klädaffärer och så vidare. I grunden för den här argumentationen finns konstaterandet att täthet skapar underlag för en oavbrutet ökad arbetsdelning, och med det också för ständigt nya yrken och variationer av det utbud som redan existerar. Variationen ger sedan utrymme för det ökade innovationstryck som råder i städer. För att sammanfatta Jacobs och Lucas argument: täta städer är starka marknader med stadigt växande arbetsdelning och därmed ökad sysselsättning som följd. De driver därmed innovationer och kunskapsgenerering. Det är dessa drag som gör dem attraktiva. Höga bostadspriser och hyror är bara ett uttryck för denna attraktivitet. Det innebär också att den stad som berövas möjligheten att aktivt prissätta boendet efterhand kommer att bli allt mindre attraktiv och därför tunnas ut. Konstaterandet kan verka paradoxalt därför att det ju också stänger ut många människor från en sådan högt prissatt stad. Men i realiteten är det variationen på stadsdelar som gör städer attraktiva för nya befolkningsgrupper 23
med lägre betalningsförmåga. Det som en sådan stad behöver är alltså områden som rör sig uppåt på den sociala skalan – det som, på ett oftast negativt sätt, brukar kallas ”gentrifiering”. I verkligheten är det snarare ett uttryck för städers diversitet och ständiga förändringsförmåga vi ser. Vi får ytterligare stöd i de tankarna genom en kort sammanfattning av bostadsmarknadens utveckling i New York. New York New Yorks hyresreglering infördes 1943 som en del av en nationell krigstidsreglering. Efter kriget försvann den federala lagstiftningen, vilket alltsedan 1950 lett till att olika amerikanska städer ser helt olika ut vad gäller hyresregler. Istället blev det delstaterna som tog över det formella ansvaret för hyresregleringarna, men inte ens inom delstaterna finns det enhetlighet. Till exempel inom New York State ser lagstiftningen olika ut mellan olika städer idag. New York City är en av de städer som bibehållit sin hyresreglering alltsedan den infördes. Just årtalet gör den också synnerligen lämplig att jämföra med den samtidigt införda svenska regleringen. Regleringen har dessutom
New Yorks befolkningstäthet 1950. 24
kommit att samverka med den viktiga höjdregleringen från 1885 och zonregleringarna från 1916 och 1961. Dessa är jämförbara med den svenska planlagstiftningen. Tittar man på kartorna ser man omedelbart hur regleringarna fram till 1980-talet ledde till en kontinuerlig uttunning av staden. Därefter vände denna trend i New York, precis som i Wien, Stockholm och i stort sett alla andra jämförbara städer. Det leder sedan i sin tur till ett antal frågor om detta likartade mönster. Uppenbart ledde hyresregleringen till en förstärkning av en redan pågående trend mot uttunning. Den kan spåras ned i 1885 års begränsning av bostadshusens höjd, som har exakta motsvarigheter i samtliga andra större amerikanska städer. Vad regleringen ledde till var tvådelat: dels koncentrerade den utvecklingen av centrala områden till kontor, dels spreds städerna ut längs först spårvagnslinjer och sedan motorvägsringar. Begränsningen av konkurrens om citymarken och tendensen till utspridning förstärktes sedan av 1916 års zoneringslag. De svårigheter som zonlagstiftningen medförde för att modernisera äldre bostadsområden skapade redan under mellankrigstiden tendenser till förslumning, vilket i sin tur ledde fram till de första federala
New Yorks befolkningsutveckling 1950–1980. 25
programmen för storskalig ”slumsanering”. Hyresregleringen 1943 träffade alltså en stad som redan hade problem och där olika offentliga program var på väg att stödja eller ersätta den traditionella kommersiella finansieringen. Tilläggas kan att dessa program i hög grad påverkade Gunnar Myrdal och Alf Johansson som var de viktigaste svenska teoretikerna om vår nya bostadspolitik under samma tid. Under den federala perioden avreglerades dock priserna i nyproduktionen år 1947 men förslumningen i de äldre reglerade områdena blev under 1950-talet allt intensivare efter hand som hyrorna föll i reala termer. Detta reflekterades också väl i 1961 års omzonering av staden. Det var i det här läget som Jane Jacobs – som bodde i Manhattans sista välmående stadsdistrikt – skrev boken Death and Life of Great American Cities som alltsedan dess fungerat som den absolut mest inflytelserika skriften inom stadsplanering. Det var också den allra första kritiken mot den stadsutspridning och de storskaliga offentliga program som vid den tiden höll på att göra slut på de klassiska amerikanska och europeiska städerna.
New Yorks befolkningstäthet 1980. 26
Men trots att kritiken redan börjat komma blev1960-talet den politiska och legalistiska höjdpunkten för 1900-talets reglerade och uttunnande byggande. Zoneringen avlägsnade i och för sig de återstående hindren för bostadsbyggande på höjden, men den byggde å andra sidan på stora öppna offentliga ytor och låg täthet. Finansieringsmässigt blev offentliga medel samtidigt allt viktigare. Den tendensen kulminerade med skapandet av UDC (Urban Development Corporation) 1967. Hela den utveckling som pågick i New York under den här perioden påminner mycket om den roll AP-fonderna och förhandsbeskeden om statliga lån fick i Sverige under samma tid. Satidigt som de offentliga organen skapades försämrades situationen i den hyresreglerade bostadsstocken, vilket både ökade köerna till nybyggda bostäder och drev på flykten mot förorterna. 1969 drevs dessutom igenom en kontroll av hyrorna även i hus som byggts efter 1947, vilket följdes av försök att återliberalisera och stabilisera marknaden mellan 1970 och 1974. Följderna av detta har beskrivits av Charles Morris i en klassisk bok om New Yorks ekonomiska sammanbrott och hyresreglering:
New Yorks befolkningsutveckling 1980–2017. 27
Only 1,536 private apartments were completed in 1972, a postwar low-- private industry had taken a walk […]. Housing abandonment in the South Bronx, probably the most devastated area in the entire city, can be plausibly related to the economics of an obsolete housing stock. The area was one of the most densely populated in the country in the 1940s and 1950s [...]. As population density decreased, fifth- and sixth-story walkup apartments became unrentable [...]. Arson eventually became the owners' only financially rewarding alternative. Utvecklingen var katastrofal och 1975 sökte New York federalt stöd för att klara sina ekonomiska åtaganden. Staden var med andra ord konkursmässig, och president Fords tveksamhet för att stötta den uttrycktes då på en klassisk löpsedel: ”Ford to City: Drop Dead”. Anlagda eldsvådor var ett sätt att eliminera olönsamma hus och ungefär en kvarts miljon lägenheter försvann verkligen under 1970-talet, vilket bekräftar talesättet att ”hyresreglering snarare än bombningar är det säkraste sättet att förstöra en stad”. Ett mer konstruktivt sätt att hantera det hela var ägarledda omvandlingar till bostadsrätter, där New Yorks co-ops är en närmast identisk motsvarighet till svenska bostadsrättsföreningar. Övergångarna hade börjat på 1940-talet, men accelererade av rent logiska skäl åren kring 1975. Den offentliga kreditmarknaden, som varit inriktad på gigantiska objekt, hade brutit samman och början på trenden mot en friare och mer subjekt-(person-)orienterad marknad tog fart. Det är en tendens vi känner igen från andra liknande fall. Eftersom co-op-marknaden inte var reglerad innebar det att de stora övervärden som fanns i centrala boenden kunde realiseras av omvandlarna. Redan 1980 uppmärksammades de båda sammanhängande fenomenen att unga medelklasshushåll hade börjat stanna i staden och att priserna på co-oplägenheter börjat stiga rekordsnabbt. 1980-talet blev sedan omvandlingarnas gyllene decennium, med en kvarts miljon omvandlade lägenheter. Därmed vände också både befolkningstrenderna och stadens massiva ekonomiska nedgång. Samtliga distrikt i den inre staden ökade i befolkning under decenniet och utvecklingen har sedan fortsatt. Kartorna är mycket belysande: mellan 1980 och 2016 är folkökningen i centrum så stark att mönstret från 1950 är på väg att återetableras. Någon ”naturlig” flytt mot förorterna 28
fanns egentligen aldrig. Det som fanns var en närmast tvångsmässig utflyttning när city blev alltmer obeboeligt. Under de senaste decennierna har dessa trender upprätthållits av en fortsatt omvandling till co-ops, men i än högre grad genom byggande av ägarlägenheter (condos). Dessa har fördelen att kunna hyras ut friare i andra hand, vilket är samma fördel som framhålls i den svenska debatten. Hyresmarknaden liberaliserades till viss del av förändringar i hyresstabiliseringslagen 1994, vilket gjorde det möjligt att höja hyrorna mot marknadsmässiga priser i samband med att lägenheter lämnades av sina gamla hyresgäster och sedan genomgick kraftiga renoveringar. Någon fri marknad är det dock inte som genomförts och eftersom det beräknats att åtta hushåll flyttar in till Manhattan för varje lägenhet som blir fri har både priserna och hyrorna oavbrutet pressats uppåt. Allt detta innebär naturligtvis att trycket billigare (affordable eller social) housing ökat. Av kartorna ser vi utvecklingen, vilken är i det närmaste identisk med den wienska. Befolkningsfallet mellan 1950 och 1980 är dramatiskt i det hyreskontrollerade stadsområdet, vilket leder både till det ekonomiska kristillstånd som beskrivits och till en intensiv stadsmässig utbredningstendens. Efter 1980 återbildas sedan staden och vare sig den processen sker i New
New Yorks befolkningstäthet 2017. 29
York, Wien eller för den delen Stockholm är den starkt associerad med den återhämtning som karaktäriserat hela den globala ekonomin sedan dess. I både fallet med den ökade betydelsen av affordable housing och stegringen av befolkningstrycket har förändringar inom 1961 års zoneringsbestämmelser varit centrala. Uppenbart är att ett betydande mått av flexibilitet varit möjligt både för att få in bestämda andelar av billigare lägenheter i projekt som då tillåtits överskrida de rigida regler som zoneringen inneburit. På samma sätt var det förändringar av zoneringen som gjorde att det dynamiska område i SoHo, som inledde uppsvinget på Manhattan, kunde konverteras från förfallande industriell användning till ett av världens mest attraktiva blandstadsområden. I ursprungsplanerna från 1961 var den typen av förändring alltid tänkt att vara storskalig och innehålla förstörelsen av stora stadsområden. Komplex som World Trade Center eller Co-Op City i Bronx, som med sina drygt 15 000 lägenheter uppförda mellan 1968–1973 fortfarande är världens största kooperativa bostadsrättsförening, ska ses i det sammanhanget. Den flexibilitet som funnits i zoneringssystemet är intressant i ett svenskt perspektiv. Det svenska planlagstiftningskomplexet har utsatts för ett starkt tryck de senaste decennierna men knappast utmärkts av något påtagligt drag av flexibilitet. Inte minst har kompromisser mellan tillämpningen av riksintressena och den övriga lagstiftningen visat sig nästan omöjliga. Det utvecklingen i New York pekar på är att sådan rörlighet sannolikt är nödvändig i växande städer. Hyresregleringarnas faser Exposén över hyresreglering i Wien och New York visar att regleringarna på ett tydligt sätt har olika faser och det kan konstateras att den svenska regleringen uppvisar stora likheter. När regleringarna införs följs de i normalfallet av en ”hård” fas, när de gamla hyrorna blir frysta på nivåer som snart ter sig närmast absurt låga när alla andra priser stiger. Detta leder till en snabbt fallande flyttbenägenhet och att bostadsköerna växer även om städerna minskar i befolkning. De fallande priserna har ju helt enkelt ökat efterfrågan på bostäder, problemet är att utbudet är stationärt. Fullt logiskt skapar situationen ett offentligt finansierat bostadsbyggande, vilket åtminstone inledningsvis har ambitionen att matcha de frysta hyrorna. Detta får följande effekter: den kraftigt underfinansierade nyproduktionen kräver ständigt högre skatter och offentlig upplåning samtidigt som köerna 30
trots det fortsätter att växa eftersom flyttviljan fortsätter att vara obefintlig och efterfrågan på de lågt prissatta lägenheterna aldrig kan tillfredsställas. Stadsmässigt utmärks den här fasen av en kraftig uttunning av befolkningen, vilket både leder till försämrad service i de tidigast hyresreglerade områdena och ett stort behov av investeringar i infrastruktur. I de här lägena luckras regleringarna upp på olika sätt. Det vanliga förefaller vara att subventionerna blir mer allmänna, vilket öppnar för att även egenägda villor eller ägarlägenheter får del av dem. Men eftersom subventionerna bara täcker delar av finansieringen innebär det ändå att mer kapital kommer in på marknaden, vilket ökar produktionen. Dessutom kan det missnöje som uppstår på grund av den akuta bostadsbristen lösas med sådana åtgärder. Efterfrågeöverskottet kommer helt enkelt att koncentreras till vissa kundkategorier, framförallt naturligtvis människor med lägre inkomster. Det kommer i sin tur att göra hyreshusboendet till en mer segregerad och inte sällan socialt stigmatiserad boendeform. I den här fasen muterar regleringen och subventionerna vidare. Efterhand finns det nu två sektorer: en ”fri” och en reglerad, vilket påverkar den reglerade på flera sätt. Dels tilltar den sociala snedrekryteringen till det reglerade hyressegmentet, vilket skapar utarmningstendenser, dels släpar naturligtvis underhållet alltmer efter när hyrorna knappt täcker de löpande kostnaderna för förvaltningen. Sammantaget innebär detta att ett tryck att på ett eller annat sätt luckra upp de allra mest rigida hyrorna infinner sig. I allmänhet tycks den nya friheten eller förändrade hyressättningen ske när nya kontrakt skrivs. Mer sällan berörs existerande hyresgäster, vilket förstås också får den oönskade konsekvensen att det görs försök till vräkningar eller att på andra vis framkalla att hyresgäster flyttar genom att skapa rent otrivsamma förhållanden i husen. Men mutationerna stannar inte där. Pressen från de reglerade bostäderna kommer också att gå åt andra hållet, mot de ”friare”. Har vi till exempel två lägenheter i samma hus med kraftigt avvikande hyror från varandra, samtidigt som det finns ytterligare en hyresnivå i grannfastigheten som byggts efter en partiell avreglering uppstår ett självklart tryck för att reglera samtliga hyror på samma låga nivå. I grunden innebär det att kvardröjande regleringar fortsätter att spela en roll i hela beståndet. Allra mest paradoxalt är det att de potentiellt allra mest centrala och attraktiva bostäderna i många fall har de allra lägsta hyrorna, eftersom det var de som reglerades först. 31
Det förklarar till viss del också varför total avreglering nästan aldrig förekommer: dels vet ingen vilken hyra som egentligen vore en rimlig marknadshyra, dels finns de billigare varianterna som både gynnar tydliga väljargrupper och som i retoriken gärna uppfattas som de ”rättvisa” eller ”rimliga”. Avslutning: städer och deras ekonomiska roll Den orörlighet som skapades av de frysta hyrorna föreföll under en period att kunna lösas genom en intensifierad stadsutspridning. I vare sig Wien eller New York ledde dock det till mer välfungerande städer. Snarare minskade den generella tillväxttakten i staden eller blev till och med negativ. Kostnaderna växte dessutom på två sätt. Dels krävdes det oavbrutet allt större infrastrukturella kostnader vilket drev på offentliga skattehöjningar och budgetunderskott. Dels krävdes det också subventioner till den del av det nya byggandet som inte var bärkraftig på mer normala kommersiella villkor. Dessa trender kulminerar uppenbarligen under 1970-talet, ungefär samtidigt i båda fallen. Det remarkabla är att städerna i det här läget har blivit tärande enheter som krymper och kräver allt större resurser från den övriga ekonomi. Jämfört med det idealfall som Jacobs/Lucas beskriver är det här den absoluta motsatsen. Det innebär att det tillstånd som rådde i stora delar av västvärlden runt 1980 var ohållbart ur alla perspektiv som man överhuvudtaget kan tänka sig. Socialt och miljömässigt var de ohållbara på grund av de allt längre pendlingsvägarna och ekonomiskt var de ohållbara eftersom avskrivningarna på realkapitalet (förfallet) var större än de nyinvesteringar som samhället förmådde bära genom skattehöjningar. Lucas utryckte en gång städers betydelse på ett drastiskt sätt: ”Sett från konventionell ekonomisk teori borde städer upplösas. De tre produktionsfaktorerna är mark, arbete och kapital – och mark är alltid billigare utanför städer”. Det som hände fram till 1970-talet var faktiskt att städer byggdes från den logiken och att det verkligen fick dem att upplösas. Städers avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för den fjärde produktionsfaktorn – innovation och förändring – tycks också bekräftas av den förödande kris som då rådde i snart sagt hela västvärlden. Städers stora fördel är täthet och ”jacobsexternaliteter”. Attraktiviteten på dessa uttrycks genom priset på bostäder. Empirin tycks peka på att städer som förhindras att använda den fördelen istället går mot långsamt sönderfall och förfall. 32
Foto: Privat.
Betong: Ingen miljöpåverkan på sikt? av Margareta Redlund Laninge Uttorkningstider, miljöaspekter, slagg och flygaska. Alla dessa ord skapar debatt när betong kommer på tal. Betongen har genomgått en fantastisk utveckling från romartiden till dagens betongsorter och fortsätter att utvecklas. På sikt kommer inte betongen att ha någon miljöpåverkan, tror professor Johan Silfwerbrand. – Betong har en strålande framtid, säger Johan Silfwerbrand. Betong behövs i alla slags byggnader från minsta fritidshus till stora broar och spektakulära höghus. Även flerfamiljshus uppförda med trästomme behöver stå på en stadig betonggrund. Johan Silfwerbrand vet vad han talar om. Han är professor vid KTH vid avdelningen för Betongbyggnad, har varit chef för CBI Betonginstitutet och ordförande för Svenska Betongföreningen. Betong är ett urgammalt material som användes redan av romarna. Den moderna betongen kom på 1850-talet i och med att portlandcementet utvecklades. Nästa milstolpe var den armerade betongen, som introducerades i Sverige 1910 av Ivar Kreuger. Han uppförde Myrstedts matthörna i hörnet Kungsgatan Norrlandsgatan i Stockholm, som var den första byggnaden i Sverige byggd med armerad betong. Även NK på Hamngatan är en av de första byggnaderna med armerad betong i stommen. När sedan betongen började vibreras i stället för att stampas kom nästa steg i utvecklingen, följt av spännarmering som gav möjlighet till stora spännvidder samt den självkompakterande betongen, som gör att betongen inte behöver vibreras. – Dessa fyra milstolpar har varit avgörande för betongens utveckling. En önskedröm vore att utveckla en betong som har bättre draghållfasthet än dagens. Det blir något för forskarna att bita i. Vi kan idag öka draghållfastheten 33
Foto: Svensk Betong. 34
genom att blanda i fibrer av stål, basalt, plast eller glas i betongen, men mer forskning behövs, säger Johan Silfwerbrand. Betongforskning pågår världen över. I Europa forskas det mycket kring sprickbildning, beräkningsprogram och dimensionering. I Sverige är man mer inriktad på frågor som beständighet, betongens egenskaper och tillsatsmedel. Genom olika sorters tillsatsmedel kan betongens egenskaper ändras. Med acceleratorer får man en snabb hållfasthetstillväxt, med retarder tvärtom. Med luftporbildande medel blir den frostbeständig, pigment kan tillsättas för att få en genomfärgad betong, något arkitekter gillar. En stor fördel med betong är dess formbarhet med möjlighet till krökta ytor, runda former och näst intill obegränsad design. Betong innehåller cement som utgör bindemedlet. Vid tillverkning av cement behövs betydande mängder energi och utsläppen av koldioxid är stora när kalksten omvandlas till klinker. Sveriges enda tillverkare av cement, Cementa, har 0-visonen att till år 2030 ska produkterna vara klimatneutrala sett ur ett livscykelperspektiv. Idag svarar cementtillverkningen för 5 procent av det totala koldioxidutsläppet i Sverige. För att nå målet med klimatneutrala produkter behöver tillverkningen av cement utvecklas, bland annat med koldioxidavskiljning. I Norge pågår sedan flera år tillbaka utvecklings- och demonstrationsprojekt, där koldioxid avskiljs vid industriella processer. Man tittar också på möjligheten att geologiskt lagra koldioxid under havsbotten i Nordsjön varvid koldioxiden på sikt återbildas till mineraler och bergarter. Tekniken kallas CCS, vilket betyder Carbon capture and storage. Cementas systerbolag i Norge medverkar i detta arbete Karin Comstedt Webb är hållbarhetschef på Cementa och följer forskningsprojektet på nära håll. – Ska vi nå målet i Parisavtalet och vårt nationella klimatmål måste vi hitta lösningar för avskiljning av koldioxiden och att ta hand om växthusgasen. CCS-tekniken är nödvändig. En stor utmaning är att skapa förutsättningar för de stora investeringar som krävs både i teknik och teknikutveckling. För detta behövs en samverkan mellan oss, myndigheter, marknaden och politiken, säger hon. Både inom prefabindustrin och vid platsgjutning går det åt stora mängder cement i betongen. Mer än som behövs. Orsaken är att ju mer cement som an35
vänds desto snabbare blir uttorkningen. Med snabb uttorkning av till exempel bjälklag kan parkett och plastmattor läggas på tidigare och byggtiderna kortas. Detta gör att mer cement, än vad som annars är nödvändigt, används. Betongen till ett bjälklag kan innehålla 450 kilo cement per kubikmeter medan 250 kilo räcker för att uppnå tillräcklig hållfasthet och beständighet. Men, då ökar uttorkningstiden. – Här har entreprenörerna ett stort ansvar, säger Johan Silfwerbrand och uppmanar de som bygger med platsgjutna konstruktioner att se över sina produktionsmetoder så att halten cement kan minska, vilket skulle gynna miljön. Även tillverkare av betongelement bör se över sina produktionsmetoder. För att elementen ska härda snabbt har tillverkarna mer cement i betongen än vad som behövs i den färdiga konstruktionen. Detta gör man för att korta cyklerna och få en snabb tillväxt av hållfastheten. En idé är att ha ett mellanlager där elementen kan torka i lugn och ro.
Foto: Svensk Betong. 36
Foto: Svensk Betong.
För att minska mängden cement i betong kan restprodukter som flygaska och slaggcement till viss del ersätta cement. Men förfarandet är inte helt oproblematiskt. Byggentreprenörerna har märkt att uttorkningstiderna blivit längre. Om det beror på betong med slagg eller flygaska är ovisst. Men diskussionerna har medfört att vissa beställare vill använda betong med enbart portlandcement till dess saken är utredd. Ungefär 85 procent av den svenska cementmarknaden kommer från Cementa. Resten importeras. För fem år sedan tog Cementa fram ett nytt cement kallat Bascement, där 14 procent av klinkern av miljöskäl ersatts med flygaska. Innan produkten släpptes på marknaden gjorde Cementa omfattande prover på uttorkningen, som enligt Cementa gav tillfredsställande resultat. När ett nytt cement tas fram anpassas klinkern för att cement med till exempel flygaska ska likna ett utan flygaska. Betong tillverkad av cement med slagg eller flygaska ger en tätare betong som hårdnar långsammare än betong med portlandcement. Jämfört med portlandcement reagerar flygaskan långsamt vid runt plus 20 grader och ännu långsammare vid svalare väderlek, vilket påverkar hållfasthetstillväxten. Vid Lunds tekniska högskola pågår forskning om cement med mineraliska tillsatser som flygaska och slagg som ersättning för klinker. Studierna 37
visar att flygaska binder väsentligt mindre vatten jämfört med klinker. Uttorkningstiden kan därför bli längre än planerat och entreprenören måste vänta med läggning av plastmatta eller parkett. Med inblandning av måttliga mängder flygaska, under 20 procent, påverkas inte betongens uttorkningstid enligt Cementa. SBUF, Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, arbetar också med frågan. I förstudien Uttorkning av betong med mineraliska tillsatser har man studerat om resultat i laboratorium också kan ses i verkliga projekt. Med anledning av nya betongsorter med inslag av flygaska eller slagg har Rådet för Byggkompetens, RBK, ändrat sina regler för mätning av den relativa fuktigheten i betongkonstruktioner och den nya manualen började gälla i oktober 2017.
Foto: Svensk Betong. 38
Foto: Svensk Betong.
Men är egentligen längre uttorkningstider ett stort problem? Samma krav på beständighet och hållfasthet ställs oavsett vilken typ av betong som används. – Vi måste se till helheten. En betongkonstruktion kräver stor omsorg. Då kanske vi måste acceptera längre uttorkningstider. Branschen måste också lära sig att arbeta med olika betongkvaliteter för olika ändamål. Att bygga en bro kräver en helt annan betong än om ett höghus uppförs, säger Johan Silfwerbrand. Han kommer med ytterligare ett kontroversiellt påstående: – På sikt kommer betongen inte alls att påverka miljön. Det är realistiskt.
39
Kulturhantverksstipendiet främjar yrkesskickligheten hos murare Av Peggy Häggqvist
Kulturhantverksstipendiet 2017 har givit fyra murare möjlighet att förkovra sig genom att under två veckor delta vid arbetet med renoveringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Denna gång var det Katarina kyrka, Kungsholms kyrka och Grand Hôtel i Stockholm som fått rejäla ansiktslyftningar. Förutom två veckors praktik vid ett ur kulturhistoriskt perspektiv intressant renoveringsobjekt, får stipendiaterna även delta vid byggnadsvårdskonventet i Mariestad en mötesplats för byggnadsvården i Norden som arrangeras vartannat år. Bakom Kulturhantverksstipendiet står Reinhold Gustafssons Stiftelse genom Murmestare Embetet i Stockholm, SPEF, branschföreningen för murat och putsat byggande, Statens fastighetsverk, Hantverkslaboratoriet, Stadsholmen och Svenska kyrkan. Grand Hôtel – ny, ljus fasad enligt ursprunget Den mest iögonenfallande och ambitiösa fasadrenoveringen är nog den av Grand Hôtel som fått ett helt nytt utseende; ny ljus kulör och vackra stuckaturarbeten. Egentligen är det ett återskapande av hotellets fasad så som den ursprungligen såg ut då ”Sveriges förnämsta hotell” invigdes på försommaren 1874. Då hade 300 byggnadsarbetare uppfört byggnaden på rekordtid, med murverket uppe på mindre än ett år. STARK Fasad har stått för fasadrenoveringen och Stuckbema har ansvarat för nytillverkningen av stuckaturen. Här har två av årets stipendiater haft sin praktik; Janne Ohlström från Uppsala och Håkan Fritz från Kumla. – Det har varit jätteintressant, det är inte ofta jag har monterat stuckfasader, säger Janne Ohlström som till vardags arbetar på Interoc Fasad i Uppsala. Tidigare har han varit många år på Puts & Plattsättnings AB i Stockholm. 40
Ny fasadkulör provas på Grand Hôtel. Foto: Anders Drakes.
Grand Hôtel med sin nya fasad. Foto: Anders Drakes.
Att få Kulturhantverksstipendiet är en riktig push för yrkesstoltheten. Både praktiken och besöket på konventet i Mariestad var väldigt givande, säger Janne. 41
Stuckatur Grand Hôtel. Foto: Anders Drakes.
Även Håkan Fritz som arbetar på Mellansvenska Fasad i Kumla tyckte det var lärorikt att se hur arbetet med den nya fasaden på Grand Hôtel gick till. – Normalt jobbar jag med putsbruk och inte stuckaturgips! Två anrika Stockholmskyrkor har fasadrenoverats På Kungsholms kyrka har stipendiaten Hugo Strömberg från Helsingborg fått vara med om fasadrenoveringen av den fina gamla byggnaden som uppfördes 1673–88. Tornet med sin kupol och lanternin tillkom först 1810. Genomgripande restaureringar skedde 1954–56 och 1995–97. Det är Puts & Plattsättnings AB, Stockholm, som haft fasadentreprenaden. – Här har den yttersta delen av fasaden blästrats ner. Den hade målats med plastfärg och vittrat. Nu har vi lagt på nytt, hydrauliskt kalkbruk som applicerats på den gamla putsen enligt en traditionell metod. Det var nytt för mig som är van vid att man tar bort allt och tjockputsar hela väggen. Jag förmodar att många kulturmärkta hus är betjänta av att man går till väga på detta sätt för att bevara så mycket som möjligt. Stipendiet är ett utmärkt sätt för folk med yrkesbevis och eller lång branscherfarenhet som vill ta ett steg vidare i sitt yrkeskunnande, säger Hugo Strömberg. Elvir Handanovic från Morneon Fasad i Arlöv praktiserade vid renoveringen av fasaden på Katarina kyrka på Södermalm. Kyrkan stod klar 1695 och har sedan dess drabbats av två bränder – den senaste 1990. Den återuppbygg42
des med hjälp av traditionella tekniker och material och återinvigdes 1995. Det är Puts & Tegel AB, Örebro, som svarat för fasadrenoveringen av Katarina kyrka. – Det var mycket intressant att få arbeta med gammal teknik vid renoveringen av fasaden. Jag har aldrig arbetat med kalkfärg tidigare, så det var väldigt lärorikt, säger Elvir Handanovic. Kungsholms kyrka och Katarina kyrka är två av 43 kyrkor i Stockholm som är särskilt skyddade enligt KulturKungsholms kyrka. Foto: Anders Drakes. minneslagen. – Det var Reinhold Gustafsson som år 2012 delade ut tre gesäll- och mästarbrev till murare som bevis för deras stora yrkesskicklighet. Det var första gången på 40 år som sådana delades ut med SPEF som initiativtagare. Genom Reinhold Gustafssons stipendium och Murmestare Embetet i Stockholm, vill vi fortsätta att bevara yrkeskunnandet, säger Anders Drakes, Murmestare Embetet i Stockholm som förvaltar Reinhold Gustafssons stipendium. Murmestare Embetet grundades 1487 och är en av de äldsta yrkessammanslutningarna i landet. Embetet värnar svensk byggnadskultur och vårdar arvet av mer än fem seklers byggnadsverksamhet i Stockholm. – Stipendierna är viktiga för branschen och bidrar till att främja hantverkskunnandet inom murnings- och putsarbeten. Det är viktigt för vår fortlevnad att deras yrkesskicklighet utvecklas och lever vidare. Vår förKatarina Kyrka. Foto: Anders Drakes. 43
hoppning är att Kulturhantverksstipendet leder till fler mästar- och gesällbrev bland murarna, säger Johan Onno, vd vid SPEF. – För oss är det av otroligt stor betydelse att bevara kulturhistoriskt intressanta och värdefulla byggnader. De som arbetar med dessa projekt måste ha hög kompetens, både teoretiskt, men framför allt praktiskt. Därför är Kulturhantverksstipendiet ett värdefullt komplement till yrkesutövarnas utveckling, säger Helena Hanes vid Statens fastighetsverk.
Diplomutdelning vid Nordbygg, 12 april 2018, från vänster Johan Onno (SPEF), Håkan Fritz (stipendiat), Anders Drakes (Murmestare Embetet), Jan Ohlström (stipendiat) och Per Anders Johansson (PerArk, tidigare Statens fastighetsverk). Foto: Anders Drakes.
Hugo Strömberg. Foto: Sara Edgren 44
Elvir Handanovic. Foto: privat.
Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning
45
ZickZack Kärrtorp Centrum
I samband med att Kärrtorp Centrum upprustas bygger Besqab nya bostäder som i samklang med den äldre bebyggelsen ramar in torget. Besqab uppför 93 bostadsrättslägenheter i storlekarna 1-5 rum och kök. Husen ramar in en lugn innergård med generösa uteplatser och balkonger.
Huset mot torget får en fasad som påminner om zickzack-mönster vilket gav det självklara namnet - ZickZack. Byggstart: 2018 Arkitekter: White Arkitekter, Atrio Arkitekter
BYGGMÄSTARGRUPPEN STOCKHOLM BMG AB
Kv. Drakenberg 14 – Totalrenovering av bostadsfastigheter och garage på Drakenbergsgatan 29-‐65, Stockholm Beställare: AB Svenska Bostäder Arkitekt: Erséus Arkitekter AB Entreprenadform: Generalentreprenad Omfattning: 240 lägenheter och lokaler, BTA ca 25 000 kvm samt garage BTA ca 14 000 kvm Produktionstid: januari 2013 – oktober 2018 Beskrivning Kv. Drakenberg 14 består av fem separata huskroppar om åtta våningar, huskropparna är sammanbyggda med gårdar. Under huskropparna och gårdarna finns ett garage i två plan. Området är byggt mellan 1967-‐1973. Entreprenaden har omfattats av invändig totalrenovering av lägenheter, allmänna utrymmen, lokaler samt utvändig renovering av fasader, balkonger, nya fönster, nya fläktrum på tak och takarbeten samt en omfattande garagerenovering. Gårdarna har upprustats med nya tätskikt och finplanering.
Byggmästargruppen Stockholm BMG AB är uppdelat i tre affärsområden; Ombyggnad, Stambyten och Lokalanpassningar. Med anor sedan 1930-‐talet har bolaget en bred och djup kompetens, en stark entreprenörsanda och med en ständig strävan efter en bekymmersfri byggprocess. Byggmästargruppen Stockholm BMG AB är en del i koncernen SEHED BYGGMÄSTARGRUPPEN AB.
Kvarteret Forskningen på KTH Campus
Energismarta studentbostäder Einar Mattsson har byggt tre iögonenfallande nya hus på KTH Campus som inrymmer 305 studentbostäder med en bostadsyta om 6329 kvm samt KTH Live-in Lab. Huset är projekterat för plusenergi enligt definitionen i BBR och stod klart i december 2017. Med detta hus vann Einar Mattsson det europeiska priset ”Best Property Innovation and Sustainability Award 2018” Arkitekt: Semrén & Månsson
einarmattsson.se
Vi bygger bara höga hus i trä
Härifrån kommer känslan.
Mars 2018, gjutning kryssväxel för Spårväg City. Vi lägger grunden för framtiden. Sedan 1866.
i kvadrat.
Projekt: Kajhusen Dalénum. Byggherre: JM AB. Arkitekt: Ettelva Arkitekter AB. Antal lägenheter: 103. Inflyttning: 2017.
ftersom alla bostäder i Kajhusen Dalénum är sålda så säger vi inget om skärgårdsvindar genom håret, uppfriskande frukostdopp eller allt det andra som gör tillvaron här så magisk. Vi vill ju inte fresta i onödan. Istället konstaterar vi att när man låter arkitektur harmonisera med omgivning, estetik med funktion och gårdag med morgondag, så blir det i regel rätt bra. Du hittar fler trivsamma exempel på jm.se. Välkommen in!
H O LY DIV ER
Harmonilära
Vi fortsätter att älska Stockholm.
I kvarteret Fader Bergström bygger vi 93 hyresrätter samt förskola fördelade på tre punkthus.
08-743 62 00 | www.lennartericsson.se
OMTANKE OCH TR A DITION
Sedan 1964 är vi fokuserade på att renovera äldre fastigheters fasader. Vi gör det med eftertanke och gamla beprövade metoder. Arbetet utförs tidsenligt så att fastigheten återfår sin ursprungliga styrka och skönhet. Vår långa erfarenhet och kunskap, kopplat till vår strävan att alltid leverera det bästa arbetet, har gjort att allt fler fastighetsägare och förvaltare med ett kulturhistoriskt fastighetsbestånd väljer att anlita oss som entreprenörer.
Essinge Brogata 13, 112 61 Stockholm, tel: 08-667 09 30 w w w.putsoplatt.se
SMAKFULLT BOENDE I TOLLARE STRAND Naturnära med Lännerstasundet som bästa granne Med tidlösa material som betong, stål, skiffer, koppar, trä och tegel har vi byggt totalt 179 nya hem i Tollare Strand i Nacka. Arkitekturen är skapad i nära harmoni med naturen och produktionen av de nio individuellt utformade huskropparna har ställt höga krav på avancerat byggnadstekniskt kunnande. Q-gruppens sista etapp i Tollare står klar sommaren 2019.
Vi utvecklar hållbara och högkvalitativa bostäder
Kv. Nyvaket, Munktellstaden, Eskilstuna
skisser: Spridd Arkitekter
Läs mer om våra projekt på rgforvaltning.se
stockholms byggmästareförening
I
G
FP
Y
FA
R
G
Hjälp oss till sunda och trygga arbetsplatser
P L A Y
B
Tipsa Fair Play Bygg om brottslighet i byggbranschen Till Fair Play Bygg kan du lämna tips om misstänkt brottslighet i byggbranschen. Under 2017 fick Fair Play Bygg in 141 tips varav 55 av dessa har lämnats över till olika myndigheter som Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Arbetsmiljöverket och kriminalpolisen för vidare utredning. Det vanligaste tipset som kommer in rör skattebrott. Projektet ägs och finansieras av Stockholms Byggmästareförening och Byggnads Stockholm-Gotland och startade i februari 2016.
www.fairplaybygg.se
Fair Play Bygg tar emot tips om pågående: • • • • •
Fusk med arbetsgivaravgifter Mutor Utpressning Svartarbete Organiserad svart arbetskraft
• • • •
Korruption Skattefusk Bedrägerier Medarbetare utan arbetstillstånd
SEB:s nya kontor i Arenastaden Projektet symboliseras av ett imponerande samarbete mellan Veidekke, Fabege och SEB, som gjorts möjligt tack vare ett engagerat teamwork. Det rådde febril aktivitet och god stämning när över 500 personer arbetade fram ett av Europas modernaste kontorskomplex. Byggnaden består av tre sammanlänkade kontorsbyggnader, som binds samman både ovan och under mark, med ett varierat kontorslandskap och en mängd service- och stödfunktioner. En lösning som förenklar samarbeten och spontana möten mellan bankens olika avdelningar. Fasaderna på de sju till fjorton våningar höga husen har klätts med modernt stilrent glas. På taket finns det planteringar och solceller. I kvarteret Pyramiden, SEB:s nya kontor i Arenastaden, har de 4 500 medarbetarna möjlighet till goda kommunikation med tydligt fokus på hållbarhet och dessutom finns ett stort cykelgarage med 1200 cykelplatser samt duschrum. SEB:s nya kontor har en mycket ambitiös miljöprofil, och projekteras för att uppnå miljöklass BREEAM-SE Excellent. Materialvalen är genomgående gjorda med stor miljöhänsyn.
KUND: FABEGE/SEB ENTREPRENÖR: VEIDEKKE BYGG KOMMERSIELLT YTA: 97 000 IMPONERANDE KVADRATMETER PLATS FÖR: 4 500 MEDARBETARE DET STÖRSTA KONTORSBYGGET I STOCKHOLM SEDAN 1972 Involvernade krafter. Kollektiv intelligens.
Lidköpingsvägen Planerade lägenheter i Hammarbyhöjden, Stockholm.
Arkitekt: ArkLab
www.erikwallin.se
Ett torn med karaktär Invid tunnelbanan i centrala Tensta har Åke Sundvall under 2017 färdigställt ett 18 våningar högt hus med 243 studentlägenheter. Tensta Torn, ritat av Belatchew Arkitekter, har blivit ett landmärke i Stockholm som utmärker sig inte bara med sin höjd utan också med sin karakteristiska arkitektur som både sticker ut och berör.
Att bygga med fokus på långsiktig hållbarhet har varit en nyckelfaktor i detta projekt. Stor omtanke har lagts ned på att skapa trygga miljöer i exempelvis entré och tvättstuga. Dessutom har Tensta Torn ur ett förvaltningsperspektiv flera smarta lösningar, såsom digitala postboxar och nyckeltaggar. Läs mer om Tensta Torn på akesundvall.se.
www.murmestare.se