Årsskrift 2022-2023

ÅRSSKRIFT

FÖR VERKSAMHETSÅREN

2022 OCH 2023

Utgivare: Murmestare Embetet

Årsskriftskommittén: Per Kallstenius, Jan Kruhsberg, Anders Larsson, Elisabeth Martin och Jesper Wallin

Redaktör: Nicole Kling, Kling Media AB

Grafisk Design: Marianne Engblom, Ateljé Idé AB

Omslagsbild: Porträtt av Thord Murarmestare, sannolikt tecknat av Helmich van Nörden år 1487.

Baksidan: Murmestare Embetets sigill med libell, tumstock, murslev, vinkelhake, murborste och stickmått (passare).

Tryck: Åtta.45 Tryckeri, Stockholm 2024

ÅRSSKRIFT

FÖR VERKSAMHETSÅREN

2022 OCH 2023

Murmestare Embetet i Stockholm – grundat 29 oktober 1487 – är en av de äldsta fortfarande verksamma yrkessammanslutningarna i Sverige.

INNEHÅLL

Presentation av ämbetet

Mästerstycke nummer 12

Mästerstycke nummer 34

Byggåren i Stockholm, 2022–2023

Tunnelbanan ett viktigt steg i stadsutvecklingen

Stockholms city och de kortlivade husen

Filmerna om Murmestare Embetet

Embetets ansikte utåt – Jerker Wallin

Välkommen till von der Lindeska huset

Descartes hemvist i Sverige

Moderna mästerstycken – Jan Kruhsberg

Änkekonservering – berättelser om när kvinnor gick i arv

Moderna mästerstycken – Per Kallstenius

Mästerstycke nummer 62

Verksamhetsberättelse

In memoriam: Ristjan Ränk

Styrelsen

Mästarlängd

Mästerstycke

Detta är Murmestare Embetet

Murmestare Embetet har år 2023 haft en obruten verksamhet under 536 år. En hisnande lång period som började på medeltiden när Sten Sture den äldre var kung och Christofer Columbus av misstag reste sjövägen till den amerikanska kontinenten. text : nicole kling

Murmestare Embetet i Stockholm grundades år 1487 och är en av de äldsta fortfarande verksamma yrkessammanslutningarna i Sverige. Vid skråväsendets avskaffade år 1846 valde ledamöterna i Murmestare Embetet att bevara föreningen, då de ansåg att det fanns behov av ett forum för att kunna diskutera gemensamma bransch­ och yrkesangelägenheter.

Skråtiden och mästerstyckena

Under skråtiden var Embetet ansvarigt för murmästarnas yrkeskompetens i staden. Under Embetets överinseende tog sig murmästarna an lärlingar och utbildade dessa till gesäller. Efter lämplighetsprövning och godkänt mästarprov kunde en gesäll vinna mästarvärdighet, förutsatt att det fanns en plats ledig i Embetet. Antalet verksamma mästare i staden var strängt reglerat och underkastat Rådets godkännande – ungefär en gesäll av femtio blev mästare.

År 1642 infördes krav på ett teoretiskt prov utöver det praktiska prov som säkert fanns tidigare. Provet bestod i att gesällen skulle upprätta fullständiga ritningar till ett stenhus. Dessa så kallade mästerstycken har med enstaka undantag bevarats och är i

dag Embetets förnämligaste egendom. En ovärderlig kulturskatt omfattande ett drygt hundratal ritningar, vilka utgör en dokumentation av den stockholmska arkitekturens förändring och utveckling under 200 år –även om inget av dessa projekt faktiskt blev uppfört.

Embetet efter skråtiden

Krav på större frihet i näringslivet började ställas i takt med att samhället utvecklades.

Med antagandet av Fabriks­ och hantverksordningen den 22 december 1846 avskaffades skråväsendet. I ordningen föreskrevs beträffande bygg­ och murmästaryrkena att sökande skulle styrka sig ha verkställt något väsentligt byggnadsarbete. Genom 1864 års näringsfrihetsordning bortföll den sista grunden för det gamla skråväsendet och det blev fri etableringsrätt för företagare i byggbranschen.

Ledamöterna i Embetet vid skråväsendets upphörande företrädde den tidens stora och medelstora byggmästarföretag inom husbyggande i Stockholm. Embetet har primärt varit, och är än i dag, en sammanslutning av byggmästare som driver egna byggrörelser.

På senare tid har dock även representanter för börsnoterade byggföretag valts in för att branschrepresentationen ska vara bredare. Enligt stadgarna kan därutöver »i särskilda fall i Embetet inväljas den som inlagt stora förtjänster om byggnadsyrkets utveckling«. Ända fram till 1940­talet ansökte kandidaterna om inval. Numera föreslår och utser Embetet självt nya ledamöter – ett hedersuppdrag.

Epitetet »Hedervärda Murmestare Embetet« används ibland i det interna lite ålderdomliga språkbruket och syftar på Embetets aktningsvärda ålder och roll som traditionsbärare samt dess etiska krav för ledamotskap. Ledamot ska i sin yrkesutövning verka för kvalitet samt ha ett gott uppträdande och därigenom gjort sig förtjänt av att tillhöra Embetet. I stadgarna stipuleras det att antalet ledamöter bör vara lägst tjugo och högst trettiofem.

Embetet i nutid

Ännu i dag träffas medlemmarna – som kallas bröder oavsett medlemmens kön – för gemensamma föredrag, utflykter och möten.

I stadgarna anges att Embetets ändamål är: att vårda arkiv och föremål från skråtiden samt Embetets stamhus, von der Lindeska huset

att slå vakt om och sprida kännedom om yrkets historia och traditioner att från senare tider insamla och bevara upplevelser och erfarenheter, som icke i annan form kan väntas bliva sparade åt eftervärlden samt

att förvalta Embetet anförtrodda stiftelser: Ahlströmska Stiftelsen och Reinhold Gustafssons Stiftelse.

Dessa ändamål uppfylls genom att en god ekonomi upprätthålls och att Embetet utgör ett forum för utbyte av tankar och åsikter rörande yrket och dess utveckling. Embetet samlas fem gånger om året varav fyra förläggs till stamhuset och ett utgörs av en utflykt till ett, ur byggnadshistorisk synvinkel, intressant mål i staden eller dess närhet. Ofta är en föredragshållare med kunskaper i något ämne som har anknytning till branschen eller byggnadshistorien inbjuden till sammankomsterna i stamhuset. q

MÄSTERSTYCKE NUMMER 12 FRÅN 1662

Ritningarna tillsammans med en detaljerad mängd- och kostnadsberäkning visar att murmästarna behärskade hela byggprocessen, även sådant som utfördes av hantverkare som tillhörde andra skrån – som timmermän och snickare. Att kunna beräkna byggkostnader var en viktig del av murmästarnas yrkeskompetens och realistiska kostnadsuppgifter var av väsentligt värde för byggherrarna. Upphovsmannen till just detta mästerstycke med nummer 12 från 1662 är Johan Olsson.

MÄSTERSTYCKE NUMMER 34 FRÅN 1691 MÄSTARE ERIC MATSSON KROG

foton : rosie alm

BYGGÅREN I STOCKHOLM

2022–2023

De senaste två åren har varit synnerligen dramatiska. Krig, inflation, höjda räntor och ökade energi- och materialpriser har inneburit tuffa tider för den konjunkturkänsliga byggsektorn. Bostadsbyggandet går på lågvarv samtidigt som köparnas privatekonomi har försämrats. – Det här är den värsta krisen på 30 år, säger Johan Skoglund, Murmestare Embetets ålderman.

text : nicole kling

NÄR 2023 GÅR MOT sitt slut befinner sig Sverige och världen i ett helt annat läge än för bara två år sedan. Johan Skoglund – Murmestare Embetets ålderman, tillika vd och koncern­

chef för JM – beskriver den senaste tiden som mycket turbulent: – Mycket har hänt sedan början av 2022. Då var räntorna låga, byggtakten hög och

ÅRSSKRIFT 2022 OCH 2023

omvärldsläget stabilt. Sedan dess har byggkostnadsindex gått upp med 30 procent. För sektorn har detta inneburit en trippelsmäll med ökade kostnader, högre räntor och en avvaktande efterfrågan.

JOHAN SKOGLUND HAR varit verksam i branschen i snart fyra decennier och kan inte jämföra dagens situation med någon annan lågkonjunktur än den på 1990­talet. – Det här är den värsta krisen på 30 år. Främst på grund av att den har hållit i sig under en längre tid jämfört med andra lågkonjunkturer under 2000­talet, som har gått över på mellan sex till åtta månader.

SAMTIDIGT SOM bostadsbyggandet bromsat in är infrastruktursatsningarna fortsatt stora

i hela landet. Utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka och Järfälla pågår, spårvägar byggs runtom i staden och E4 Förbifart Stockholm är i full gång. Därtill byggs såväl el­ som VA­nätet ut i hela länet. Att de infrastrukturella projekten inte påverkats nämnvärt av den pågående ekonomiska krisen kan förklaras genom att dessa finansieras med statliga och kommunala medel, medan bostadsbyggandet är kopplat till kundernas försämrade köpkraft.

JOHAN SKOGLUND PEKAR PÅ att de svenska hushållen i jämförelse med övriga Europa fortsatt är högt belånade, vilket gör svenskarna än mer känsliga för ränteläget. Detta i kombination med höjda livsmedels­ och energipriser gör att alltfler privatpersoner

har fått en mer ansträngd ekonomi och mindre utrymme att investera i ett nytt, eller befintligt, boende. Johan Skoglund uttrycker en besvikelse över att bostadspolitiken inte hängt med i ränteutvecklingen och menar att det andra amorteringskravet borde ha sänkts för att inte underminera ungas möjligheter att flytta hemifrån.

– De finansiellt svaga hushållen har inte möjlighet att komma in på bostadsmarknaden som situationen ser ut i dag. Det leder till ett orättvist samhälle där de med kapitalstarka föräldrar eller andra anhöriga har möjlighet att köpa en bostad, medan övriga ungdomar inte har det. Jag efterfrågar även ett skattesubventionerat ungdomsbosparande så att fler får möjlighet att flytta hemifrån, säger han och tillägger:

OMBYGGNADEN AV SLUSSEN

Trots lågkonjunktur är infrastruktursatsningarna fortsatt stora. Hela den nya trafiklösningen vid Slussen ska vara klar 2027 enligt webbplatsen Stockholm växer. foto: lennart johansson

E4 FÖRBIFART STOCKHOLM

Det tuktade landskapet av Backa Carin Ivarsdotter, den södergående trafikplatsen vid Lovö på Förbifart Stockholm. Hon, Ebba Bohlin och Bigert & Bergström har fått i uppdrag av Trafikverket att stå för den konstnärliga gestaltningen av de fem underjordiska trafikplatserna.

HENRIKSDALS RENINGSVERK

Stockholms framtida avloppsrening är ett av Stockholm Vatten och Avfalls genom tiderna största projekt. När projektet är klart 2029 blir Henriksdals reningsverk världens största anläggning i sitt slag.

foto: mikael ullén

– De högre boendekostnaderna i kombination med låg byggtakt påverkar människors möjligheter att ta nästa steg i livet: unga bor hemma allt längre och färre par har råd att separera. Det kommer att uppstå ett uppdämt behov av bostäder och jag personligen tror att priserna kommer att toppa år 2026.

DE LÅNGA LEDTIDERNA inom bygg gör att sektorn efterfrågar långsiktiga spelregler och förutsägbarhet, något som lyst med sin frånvaro de senaste åren. Under pandemin ville människor bo större för att kunna arbeta hemifrån, för att sedan återigen efterfråga mindre bostäder då de behövde börja jobba från kontoret igen (och nu senast till följd av ökade boendekostnader).

– Det är svårt att göra prognoser utifrån

stora oväntade världshändelser. De senaste åren har präglats av en rad pandemieffekter. De snabba svängningarna har gjort att de kraftigt höjda bostadspriserna nu är tillbaka på samma nivå som innan pandemin, säger Johan Skoglund och konstaterar att det oroliga världsläget även har inneburit att den globala marknaden fått sig en törn: – Nu vill fler vill ha inhemsk produktion, egen livsmedelsförsörjning och logistikkedjor som fungerar också i svåra tider. Redan under pandemin blottades känsligheten i de globala handelskedjorna i och med begränsade transportmöjligheter. I grunden tror jag att det är klokt att satsa på ökad självförsörjning, inte minst genom minskade utsläpp

kopplade till långväga transporter. Men det är tveeggat, globalisering är både bra och dåligt. q

JOHAN SKOGLUND

Mästare nummer: 310

Inträdesår: 2005, ålderman sedan 2020

Född: 1962 i Uppsala

Utbildning: Civilingenjör KTH, Stockholm 1986 och Civilingenjörsprogrammet Handelshögskolan, Stockholm 1998.

Arbetslivserfarenhet: 37 år på JM i olika befattningar; platsingenjör, projektledare, regionchef och affärsenhetschef. Sedan 2002 VD och koncernchef.

foto: nicole kling

TUNNELBANAN ett viktigt steg i stadsutvecklingen

Två förhandlingar, Stockholmsförhandlingen och Sverigeförhandlingen, har resulterat i att Stockholms tunnelbana byggs ut med tre mil spår och 18 nya stationer. Catharina Håkansson Boman var biträdande förhandlingsperson för 2013 års Stockholmsförhandling och för Sverigef örhandlingen 2015–2017 . text : catharina håkansson boman

OM TRE ÅR kan den första delen av Stockholms nya tunnelbana, från Akalla i nordvästra Stockholm till Barkarby i Järfälla, börja trafikeras. Mobilkranarna på Barkarbyfältet syns från långt håll och under marken är det full fart. Innan året 2023 är slut beräknas alla tunnlar vara utsprängda, också till Solna, Nacka och Söderort. Tunnelbanan förenklar inte bara människors resande, den är också ett viktigt

steg i stadsutvecklingen som skapar både struktur och stadskänsla.

STOCKHOLMS TUNNELBANENÄT planerades mitt under brinnande världskrig av modiga politiker i Stockholms stadshus. Det ledde till en utbyggnad av tunnelbanan, främst under 1950­ och 60­talen, som sedan avstannade helt i början på 90­talet. Länge ansågs tunnel­

HÅLLBART VÄXANDE

I den pågående utbyggnaden av tunnelbanan samordnas infrastruktur med bostadsbyggande.

foto (här och föregående sida): region stockholm liza simonsson

banan vara färdigbyggd, men i takt med den kraftiga befolkningsökningen i Stockholmsregionen har bostadsbristen blivit allt mer akut. Kommunerna i länet slog tidigt fast att en utbyggd infrastruktur är en av de viktigaste förutsättningarna för att öka bostadsbyggandet.

INITIATIVET TILL DEN så kallade Stockholmsförhandlingen togs av regeringen i oktober

2012. Syftet var att sätta fart på bostadsbyggandet i regionen parallellt med en utbyggnad av en kapacitetsstark och effektiv kollektivtrafik, för att Stockholmsregionen skulle kunna fortsätta utvecklas positivt. Och det var bråttom. Två förhandlingspersoner utsågs av regeringen och på mindre än ett år lyckades staten, regionen och berörda kommuner komma överens om den största tunnelbaneutbyggnaden på 60 år.

TVÅ FÖRHANDLINGAR, Stockholmsförhandlingen och därefter Sverigeförhandlingen, har resulterat i att Stockholms tunnelbana byggs ut med tre mil spår och 18 nya stationer. Genom avtal har kommunerna samtidigt åtagit sig att låta uppföra 130 400 bostäder

fram till dess att tunnelbanan är helt utbyggd. Förhandlingar mellan staten, regionerna och kommunerna om infrastrukturprojekt är inget nytt, men det som skiljer dessa från andra storstadspaket är att utbyggnaden av infrastruktur samordnas med bostadsbyggandet. Med en samordning förbinder sig kommunerna, regionen och staten till ett gemensamt projekt och en gemensam utveckling. Och regionen och kommunerna ges möjligheter att växa mer hållbart.

DE ÖVERENSKOMMELSER som gjorts är politiskt förankrade och reglerade i avtal vad gäller vad det är som ska åstadkommas, hur det ska finansieras och när parterna ska uppnå sina respektive åtaganden för att alla bostäder och all infrastruktur ska vara klara i tid.

Stockholmsförhandlingen använde en så kallad värdeskapande förhandlingsmodell där avsikten var att alla skulle komma ut som vinnare. Modellen är baserad på de nyttor som infrastrukturen förväntas ge i kommunerna och regionen när tunnelbanan står klar, till exempel att mark och fastigheter ökar i värde. Ju större nytta desto högre medfinansiering, resonerade vi som förhandlade.

I FÖRHANDLARNAS UPPDRAG låg också att föreslå lagändringar som ger kommuner rätt att medfinansiera tunnelbana och spårväg även när en region är huvudman. Vi skulle därutöver föreslå ändringar som ger de kommuner som medfinansierar statlig och regional transportinfrastruktur rätt att förhandla med byggherrar eller fastighetsägare om ekonomiska bidrag från deras sida som

en del av kommunens medfinansiering. Under Stockholmsförhandlingen tillfrågades ledande aktörer på bostadsmarknaden om de kunde tänka sig att avvara en andel av den förväntade vinsten, givet att storstadsavtalet kom på plats. Inte någon aktör ställde sig då avvisande till att medfinansiera den infrastruktur som ger dem ökade vinster. Genom lagen om värdeåterföring, som blev resultat av förhandlingens förslag, har kommunerna således fått möjlighet att medfinansiera statlig eller regional infrastruktur under förutsättning att kommunen gagnas av investeringen.

INLEDNINGSVIS FANNS en viss oro bland kommunerna att de skulle pungslås på skattemedel, i stället kan man nu tala om en win­winsituation. Kommuner som inte kan bygga på

OM FÖRHANDLINGARNA

Stockholmsförhandlingen innebär att tre tunnelbanelinjer till en investeringskostnad om 31,8 miljarder byggs ut samordnat med 77 900 bostäder i Stockholm, Nacka, Solna och Järfälla.

Sverigeförhandlingen innebär att en ny tunnelbanelinje mellan Fridhemsplan och Älvsjö och en tunnelbanestation på linjen till Arenastaden till en investeringskostnad om 13,8 miljarder byggs ut samordnat med 52 500 bostäder i Stockholm och Solna.

Totalt 130 400 bostäder ska uppföras som en följd av tunnelbanan.

NYA TUNNELBANELINJER I STORSTOCKHOLM

Blå linje (norrut) förlängs från Akalla till Barkarby med en station i Barkarbystaden (visionsbilden ovan). Tunnelbanan beräknas öppna för trafik år 2027.

Grön linje förlängs från Odenplan till Arenastaden med stationer i Södra Hagalund och Hagastaden. Tunnelbanan beräknas öppna för trafik år 2028.

Blå linje (söderut) förlängs från Kungsträdgården via Södermalm till Söderort och Nacka med stationer i Sofia, Hammarby kanal, Sickla, Järla, Nacka och Slakthusområdet. Tunnelbanan beräknas öppna för trafik år 2030.

En Gul linje byggs mellan Fridhemsplan och Älvsjö med stationer i Liljeholmen, Årstaberg, Årstafältet och Östberga. Tunnelbanan beräknas öppna för trafik år 2034.

visionsbild: white arkitekter

egen mark och få en direkt nytta kan istället ta ut en exploateringsavgift motsvarande en del av den förväntade värdeökningen i fastigheterna. Det innebär att kommuner, som exempelvis Nacka, kan använda värdeåterföringen som medfinansiering till tunnelbaneutbyggnaden och behöver därmed använda mindre skattemedel. Genom avtalet ger kommunerna marknaden bättre förutsättningar, genom att det tydliggörs var bostäder ska byggas och när infrastrukturen ska vara utbyggd. Beträffande statens medfinansiering utgörs den till stor del av trängselskatt. Detta är första gången som trängselskatten går till utbyggnad av kollektivtrafik i länet och inte enbart till stora vägprojekt.

ETT ANNAT VIKTIGT resultat av de båda förhandlingarna är de partsammansatta styrelser som ska följa upp avtalen och se till att alla inblandade lever upp till sina respektive åtaganden. Detta innebär också att de olika parterna kan vara med i ett tidigt skede och påverka processen. Ett nära samarbete ger även goda förutsättningar att hitta lösningar på och förebygga problem som kan uppstå under projektets gång. Eftersom det går lång tid mellan beslut och färdigställande kommer oförutsedda händelser att inträffa som påverkar avtalet och som styrelsen behöver hantera. Omvärldsfaktorer – som ökade miljö­ och säkerhetskrav, inflation och marknadsförutsättningar – kan däremot inte förutses eller regleras genom avtal.

KOMMUNERNA HAR under de år som räntorna har varit låga och marknadsförutsättningarna

OM CATHARINA HÅKANSSON BOMAN

Catharina Håkansson Boman, född 1956, är utbildad vid JMG Göteborgs Universitet, journalist och politisk chefredaktör. Hon har tidigare varit stabschef, statssekreterare i Näringsdepar tementet och särskild utredare i två utredningar; för kommersiell service i utsatta glesbygdsområden samt för en översyn av strandskyddet. År 2012 utsågs hon till biträdande förhandlare i 2013 års Stockholmsförhandling, som sedan följdes av Sverigeförhandlingen. I dag är hon ordförande i styrelserna som följer upp storstadsavtalen i Stockholmsförhandlingen och Sverigeförhandlingen.

goda hållit en hög takt i såväl planeringsskedet som bostadsbyggandet. På senare tid har marknadsförutsättningarna för bostadsbyggandet ändrats med stigande räntor, hög inflation och ökade boende­ och byggkostnader. Både Boverket och byggbranschen har varnat för en snabb inbromsning och spår att antalet färdigställda bostäder från och med nu kommer att minska. Samtidigt blir bristen på bostäder allt mer påtaglig. Detta är en situation som innebär utmaningar, inte minst

för kommunerna att uppfylla sina bostadsåtaganden – och i synnerhet kommuner som bygger på helt ny mark där kommunal infrastruktur saknas i dagsläget. De står inför investeringar i skolor, gator, vattenoch avloppssystem och andra nödvändiga kommunala verksamheter och riskerar att få ett negativt exploateringsnetto. Desto viktigare är det att utbyggnaden av tunnelbanan och bostäderna fortsätter att gå i takt, så att det inte blir ett för stort glapp mellan det att tunnelbanan står klar och bostäderna är färdigställda.

DET ÄR UPPENBART att kommunerna i Stockholmsförhandlingen och Sverigeförhandlingen tar ett stort ansvar för att upprätthålla byggandet av bostäder i regionen i en tid när bostadsmarknaden bromsar in. Detsamma gäller utbyggnaden av tunnelbanan som har en stor betydelse för att byggbranschen ska hållas igång. Enligt statistiken utgör tunnelbaneutbyggnaden den satsning som i dagsläget väger tyngst i det offentliga byggandet i Sverige. En rimlig slutsats är att det bästa sättet att stimulera bostadsbyggandet är att staten fortsätter satsa på infrastruktur. q

1

Tunneldraken Solveig borrar sig fram för att skapa en ny tunnel mellan Högdalsdepån och tunnelbanans Farstagren.

foto: linnéa ragnardotter | region stockholm

Station Hagastaden – norra biljetthallen med entréer mot Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet.

På Gullmarsplan ska hissar knyta ihop dagens Gröna linje med Blå linjens nya plattform. Här är det 70 meter djupa hisschaktet.

bildkällor : nyatunnelbanan . se

STOCKHOLMS CITY OCH DE KORTLIVADE HUSEN

Framtidens stadsutveckling behöver ett mer hållbart perspektiv på det redan byggda än rivning. Det menar arkitekturhistorikern Martin Rörby, som minns byggnader som inte längre pryder sin plats och reflekterar över hur de centrala delarna av Stockholm har behandlats genom åren.

text och foto: martin rörby

DET CENTRALA OMRÅDE i Stockholm vi i dag

känner som city har en lång tradition av att förändras i snabbare takt än andra delar av staden. Alltsedan 1600­talet, då Stadsholmen

började förlora i betydelse till förmån för malmarna, har viljan att förnya såväl gatustruktur som byggnadsmassa i det framtida cityområdet varit stor. Under 1800­talet stadfästes Norrmalm som den mest utvecklingsbenägna och dynamiska delen av staden, först med anläggandet av Brunkebergstorg på 1820­talet och senare med Centralstationens tillkomst 1871. Därmed beseglades också – på gott och ont – Norrmalms fortsatta öden ända fram till vår egen tid.

Den tidiga cityarkitekturen

MYCKET AV DEN högkvalitativa arkitektur som tillkom under byggboomen 1880–1910 i dessa de centralaste delarna av Stockholm finns inte

BÜNSOWSKA HUSET PÅ VASAGATAN

Det första Bünsowska huset i Stockholm – inte att förväxla med det vid Strandvägen – stod färdigt 1887 och revs i början av 1982 för att lämna plats åt Royal Viking Hotel.

kvar längre. Åtskilliga påkostade byggnader i nyrenässansstil, som det Bünsowska huset vid

Vasagatan ritat av Axel och Hjalmar Kumlien, har gått förlorade. Detsamma gäller intressanta jugendhus som Iduns tryckeri vid Östra järnvägsgatan, format av Georg Ringström, och Västeråsbanans huvudkontor vid Centralplan, ritat av Erik Lallerstedt assisterad av en ung Ivar Tengbom. Amerikainspirerade inslag – som Ferdinand Bobergs elverk vid Regeringsgatan och Carl Möllers Stockholms arbetarinstitut vid Klara norra kyrkogata –saknas också i dag. Dessutom har ett antal avancerade och helt uppglasade affärshus med paralleller såväl i Centraleuropa som

USA skattat åt förgängelsen – däribland Johan Laurentz Hamngatspalats söder om Hamngatan och Georg A. Nilssons Felix Sachs hus vid Regeringsgatan, det första renodlade stålskeletthuset i Stockholm.

DET FINNS FÖRVISSO anledning att beklaga att så mycket av den här tidiga cityarkitekturen har försvunnit, och många gånger innan husen var uttjänta åldersmässigt. Man ska dock ha klart för sig att den generation byggherrar, arkitekter och andra med inflytande över byggenskapen som verkade kring det förra sekelskiftet själva var osentimentala och emellanåt ganska hänsynslösa när det gällde de äldre inslagen i den här delen av staden. Rivningarna av Carl Fredrik Adelcrantz gustavianska operahus vid Gustav Adolfs torg och Erik Palmstedts Bondeska palats vid Strömgatan är några exempel på detta. Konstakademiens sätt att genom en okänslig ombyggnad offra det egna huset i den form Fredrik Blom givit det är ett annat uttryck för samma sak. Och rivningen av Sparreska palatset vid Hamngatan, uppfört redan på 1670­talet och ritat av ingen mindre än Nicodemus Tessin d.ä. talar sitt tydliga språk.

SKULPTURALT KONTORSHUS

Bengt Lindroos’ kontorshus från 1972 vid Regeringsgatan hade en intrikat utformad fasad med stora skulpturala kvaliteter som berikade gatumiljön, men stod ändå inte att rädda. Här inför rivningen hösten 2022.

Förändring som normaltillstånd

FÖRSVUNNET LANDMÄRKE

Tillsammans med Sheraton Hotel, ritat av AOS, utgjorde Erik Thelaus kontorshus vid Tegelbacken en av Stockholms mest intressanta byggnadsensembler från 1970talet. Det fria läget nära vattnet gjorde kvarteret tydligt iakttagbart från stora delar av innerstaden.

FÖRÄNDRINGARNA HAR ALLTSÅ historiskt varit omfattande på Norrmalm, vilket blir uppenbart om man också ser till den närmast totala omdaning som stadsdelen genomgick under efterkrigstiden. Detta var en process som påbörjades 1951 i och med rivningarna söder om Kungsgatan för tunnelbanans framdragning och byggandet av det nya

Hötorgscity, och som i princip avslutades med färdigställandet av den nya Riksbanken vid Brunkebergstorg 1975.

MOT DENNA BAKGRUND är det kanske inte så konstigt att en betydande del av den stora mängd nya byggnader som citysaneringen resulterade i redan rivits, eller blivit föremål för totala omgestaltningar. Detta ligger ju helt i linje med att förändring alltid har varit något av normaltillståndet för den centralaste delen av Stockholm. Inte heller behöver detta nödvändigtvis vara något negativt, men väl en observation som det finns skäl att reflektera över. Särskilt i dag när det ställs helt andra hållbarhetskrav på byggsektorn att ta hand om och utveckla det som redan finns i stället för att bygga nytt.

BLAND DE BYGGNADER som helt försvunnit märks Boijsen & Efvergrens kontors­ och parkeringshus mellan Drottninggatan, Mäster Samuelsgatan och Slöjdgatan, liksom parkeringshus av samma arkitekter i kvarteret Elefanten och i Hjalmar Klemmings och Erik Thelaus Hotell Continental vid Vasagatan. Därtill Bengt Lindroos kontorshus i hörnet

RESURSSLÖSERI

Erik Thelaus kontorsbyggnad under rivning våren 2023. Nybyggnaden på platsen hade då planerats under mer än ett decennium. I dag hade det knappast varit möjligt att få igenom ett projekt av det här resurstärande slaget.

Regeringsgatan/Mäster Samuelsgatan, Erik Thelaus kontorshus vid Tegelbacken och David Helldéns ursprungliga tunnelbanepaviljong i Sergels torgs nordvästra hörn. Även byggnader tillkomna så sent som under 1980­ och 90­talen har redan rivits –som CAN arkitekters byggnad Tobias mutter (som ersatte Helldéns tunnelbaneentré),

Rickard Rotsteins tillbyggnad av SEB­huset i hörnet Sveavägen/Hamngatan, FFNS arkitekters BPA­hus vid Mäster Samuelsgatan och Juno arkitekters väldiga postterminal Stockholm Klara söder om Klarabergsviadukten (vilket ju i sin tur hade ersatt

Lars­Erik Lallerstedts Stockholm Ban, som uppförts så sent som 1943).

KORT BESÖK

Kjell Ödeens bankbyggnad vid Sergels torg kompletterades med en ny hörndel närmast Hamngatan så sent som 1998, ritad av Rickard Rotstein. Den revs redan 2017 i samband med den totala omstöpning kvarteret då genomgick.

De nya husen som redan försvunnit

BLAND DE TOTALT omgestaltade och inte sällan partiellt rivna byggnaderna hittar vi David Helldéns terrassbyggnad med Hötorgshallen och Sergelteatern söder om Hötorget, Kjell

Ödeens komplex för Skandinaviska banken (sedermera SEB) i hörnet Sveavägen/Hamngatan, Ancker­Gate­Lindegrens utvidgning av Postgirot mellan Mäster Samuelsgatan, Drottninggatan och Bryggargatan samt Malmquist & Skooghs galleriakomplex med huvudentré från Hamngatan.

Krav och förväntningar som drivkraft

Alla de här byggnaderna var förstås inte arkitektur av främsta rang, men förvånansvärt många höll ändå hög klass i formhänseende. Skälen till att de, trots relativt ringa ålder, förpassats till historien är flera; i ivern att åstadkomma mycket på kort tid användes under

1950­, 60­ och 70­talen ibland tekniska lösningar som inte var fullgångna, vilket över tid lett till problem. Låga våningshöjder som inte motsvarar dagens installationskrav för arbetsplatser har varit en annan svaghet. Ibland har husen också rimmat illa med vår tids önskan om hur staden ska ordnas för att kunna skapa nya rörelsemönster och samband för gående och andra trafikslag än bilar. Ökade förväntningar på avkastning och mer kortsiktiga ekonomiska vinstintressen har likaså spelat in. Allt detta, parat med en stadsbyggnadspolitik som inte lyckats bottna i entydiga och väl övervägda principer för vilka byggnadshöjder som ska tillåtas i cityområdet, har drivit på utvecklingen.

VIKTIGT ATT BETONA i det här sammanhanget är naturligtvis att mycket av det som ersatt det som gått förlorat också har betydande kvaliteter. Likaså har en hel del av de påbyggnader som gjorts på hus som i övrigt lämnats förhållandevis orörda gestaltats med skicklighet. Så den byggda miljö vi i dag möter i city behöver inte skämmas för sig, även om en del av de beslut om rivningar eller mycket långtgående ombyggnader som fattats har varit ifrågasatta – oftast med rätta.

Små ingrepp med stora konsekvenser Beklagligt är dock de byggnader som genom förhållandevis små, men okänsliga, ändringar berövats väsentliga kvaliteter. Ett exempel på

TEKNISKA TILLKORTAKOMMANDEN

Fasaden i hörnet Regeringsgatan-Jakobsgatan, ritad av Sune Malmquist och Lennart Skoogh var den arkitektoniskt starkaste delen i Galleriakomplexets exteriör. Men tekniska tillkortakommanden beseglade dess öde

NY FASAD

Den nya fasaden, ritad av Reflex arkitekter, fick ett helt annat uttryck än den ursprungliga, vilket delvis förklaras av att byggnaden i arbetet med Galleriakvarterets förnyelse åren kring 2020 också höjdes med flera våningar.

OM MARTIN RÖRBY

Martin Rörby, född 1964, är fil. dr., arkitekturhistoriker, skribent och tidigare sekreterare i Stockholms Skönhetsråd. Han har en bakgrund på Stockholms universitet och Arkitekturmuseet (nu ArkDes). I dag driver han i huvudsak egen verksamhet, men han är också knuten som senior rådgivare till såväl Birthe & Per Arwidssons stiftelse som Stadsmuseet i Stockholm. Han har publicerat flera böcker om 1900-talets arkitektur, medverkat i ett antal antologier och skriver återkommande i olika arkitektur- och designtidskrifter. Han deltar flitigt i det offentliga samtalet om staden som livsmiljö och presenterar regelbundet arkitektur i SVT.

detta är Curt Björklunds Länsparbankshus med vita marmorfasader väster om Sergels torg, där första våningens eleganta utförande med franska fönster med konstfullt utförda smidesräcken, varvade med vanliga fönster med färgade glasbröstningar, övergavs för en serie stora skyltfönster sammanhållna av ett grunt burspråk. Ett annat exempel är Nordiska Kompaniets sidoentré från Regeringsgatan, ritad av Bengt Lindroos. Där offrades välvda skyltfönster i Ferdinand Boberg­stil (som även återfinns i anslutning till huvudentrén från Hamngatan) och en trapplösning med spegelarrangemang inspirerade av Gunnar Asplunds Skandiabiograf, till förmån för ett betydligt mer konventionellt utförande.

DEN STORA UTMANINGEN framöver ligger i att hitta nya vägar att möta den stora viljan till utveckling och förändring i city, utan att för den skull komma i konflikt med den rivningsskam som nu är en realitet. Återbruk och transformation får inte stanna vid att vara vackra ord, utan måste nu översättas till konkreta och kloka handlingar. Att plocka

HÖGRE HÖJDER

Galleriakvarterets långa fasad mot Brunkebergstorg bibehölls i huvudsak som Boijsen & Efvergren gestaltat den på 1970-talet, men den kompletterades med ytterligare några våningar – inkännande utformade av White arkitekter.

LYCKAT EXEMPEL

Ett av det mest lyckade exemplen från de senaste decenniernas förnyelse av city är

Reflex arkitekters förvandling av en brunputsad, dystert kontorsfasad från 1970-talet med smala och djupt liggande fönsterband till ett silverskimrande, reflekterande glasoch metallskal, som på det mest fascinerande sätt samspelar med Ferdinand Bobergs Centralposthus tvärs över gatan.

ner i grunden solida och relativt nya hus med hänvisning till att de inte motsvarar framtidens krav kan inte längre vara normen. Här behövs andra, smartare, lösningar som innebär ett helt nytt förhållningssätt till det

LÄSTIPS!

Citybildning och cityarkitektur. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 6 1983

Gullberg, Anders, 2001. City – drömmen om ett nytt hjärta. Moderniseringen av det centrala Stockholm 1951-1979, del 1 & 2. Stockholm: Kommittén för Stockholmsforskning

Hall, Thomas, 1999. Huvudstad i omvandling –Stockholms planering och utbyggnad under 700 år. Stockholm: Sveriges Radio

Hederos, Mats, 2020. Klarakvarteren. Från baksida till framsida. Stockholm: Brombergs

Lindroos, Bengt, 2008. Att vara arkitekt kan vara att… Stockholm: Arkitektur förlag

Program för city, 2018. Stockholm: Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret

redan byggda. Förhoppningsvis är det också så en ny, högkvalitativ cityarkitektur kan frammanas – en sorts »cross cooking« där gammalt blandas med återvunnet och lite nytt på ett sätt som vi aldrig upplevt tidigare! q

Pålsson, Ann (red.), 2018. Stockholm city. Stadskultur, demokrati och spekulation.

Samfundet S:t Eriks årsbok 2018. Stockholm: Historiska media

Rörby, Martin, 2002. David Helldén. Modernistisk visionär på traditionens grund. Stockholm: Kommittén för Stockholmsforskning.

Rörby, Martin, 2022. Nya Klara. Sveriges modernaste stadsdel. Stockholm: Max Ström.

Rörby, Martin, 2018. »Stockholmshus från rymdkapplöpningens tid«, Murmestare Embetet i Stockholm. Årsskrift 2018. Stockholm: Murmestare Embetet.

Vision för city 2030, 2012. Stockholm: Stockholms stad, Exploateringskontoret.

Filmer på webben

På Murmestare Embetets webbplats finns en rad spännande filmer: https://murmestare.se/filmer/

I november 2022, publicerades två filmer om Murmestarnas Hus, von der Lindeska huset på Västerlånggatan 68 i Stockholm (en långversion och en kortversion). En gång i tiden var huset ett av Sveriges ståtligaste palats, i dag pryder det sin plats i Gamla stan. Filmen berättar historien om det vackra stamhuset, om dess intressanta ägarlängd och koppling till såväl kungligheter som namnkunniga filosofer.

Här finns även filmserien Så byggdes Stockholm. I sju filmer visas huvudstadens framväxt under 750 år sedan, från Senmedeltid till nutid.

Våren 2017 påbörjades intervjuserien »Murmestare minns – hur samhället byggdes«. I dessa filmer får nutida mästare inom Embetet berätta om sina liv och sin verksamhet. I skrivande stund finns över 30 filmer att ta del av.

EMBETETS ANSIKTE UTÅT

Jerker Wallin var Murmestare Embetets skrivare i 25 år. När han ser tillbaka på tiden minns han med värme kamratskapet och glädjen i att skildra historiska murmästare.

text och foto: nicole kling

JERKER WALLIN

Mästare nummer: 291

Inträdesår: 1985

Född: 1936-04-29

Bor: Henriksdalskajen

Företag: Byggnadsfirman Erik Wallin AB

JERKER WALLIN blev invald i Murmestare Embetet 1985 och två år senare fick han frågan av dåvarande ålderman, John Mattsson, om han kunde tänka sig uppdraget som skrivare. Jerker tackade ja, utan att egentligen veta vad det innebar. Han minns leende att åldermannen förklarade uppgiften genom att säga: »Det ska du veta, att det är likadant i den här

styrelsen som i alla andra: det är sekreteraren som gör jobbet«. Detta kom att bli början på en 25 år lång tjänstgöring under fem åldermän, mellan åren 1987 och 2012.

UTÖVER ATT SKICKA kallelser och föra protokoll från sammankomster och styrelsemöten är skrivaren även Embetets ansikte utåt. I rollen ingår nämligen att ha kontakt med de människor som av olika anledningar önskar komma i kontakt med verksamheten.

– Snart stod det klart att det var skrivarens uppgift att ta fram en årsbok också, och det var det ingen som hade sagt något om! Det var bara att bita ihop och göra jobbet. På den tiden fanns ingen årsskriftskommitté, den tillkom i modern tid, skrattar Jerker Wallin.

DEN FÖRSTA UTGÅVAN av årsskriften kom 1961. Från början var den ett sätt att få in pengar till den skrala kassan, genom att embetsbröderna fick möjlighet att annonsera i årsskriften. Jerker Wallin hade till sin hjälp flera återkommande och oavlönade skribenter. Arkivarien Werner Pursche bidrog till årsskriften under många år, inte minst intresserade han sig för äldre ämbeten i byggbranschen – som timmermansämbetet – och tyckte mycket om att dyka ner i gamla arkiv med rättegångsprotokoll där beställaren inte var överens med sin byggmästare. – I dessa hittade han spännande historier från både 1600­ och 1700­tal som skildrade hur det kunde gå till på den tiden – en guldgruva för historieintresserade! konstaterar Jerker Wallin, och omnämner även förre chefen för Stadsmuseet Björn Hallerdt, som var

adjungerad ledamot av Embetet och bidrog med ett flertal artiklar i årsskriften.

FÖR JERKER SJÄLV var det viktigt att skildra de äldre murmästarna och därmed Stockholms byggnadshistoria. I synnerhet väcktes hans intresse för tiden under sent 1800­tal och tidigt 1900­tal, en period han beskriver som den mest expansiva i stadens historia. Fler av de byggmästare som då var verksamma har skildrats i de senare årens skrifter – som Frithiof Dahl, A.G. Sällström och Johan Ahlström.

JERKER CITERAR stadgarna där det framgår att Embetets ändamål bland annat är: Att slå vakt om och sprida kännedom om byggnadsyrkets historia och traditioner samt att från senare tid insamla och bevara upplevelser och erfarenheter som inte i annan form väntas bliva sparade åt eftervärlden.

– Här ser jag att Embetet har en given uppgift: att skriva Stockholms byggnadshistoria, berätta om stadens mur­ och byggmästare och hur dessa har varit med och utformat staden och dess bebyggelse. Kulturhistoriker, framförallt arkitekturhistoriker, skriver företrädesvis om arkitekterna, men inte om byggherrarna eller byggmästarna,

Här ser jag att Embetet har en given uppgift: att skriva Stockholms byggnadshistoria, berätta om stadens mur­ och byggmästare och hur dessa har varit med och utformat staden och dess bebyggelse.

fastslår Jerker Wallin och tillägger att han gärna skulle se att Embetet möjliggjorde ett forskningsprojekt om perioden mellan 1850 och 1910:

– Varifrån kom byggmästarna? Vad hade de för bakgrund? Vad hade de för ekonomiska och tekniska resurser? Och hur såg samhället ut där dessa verkade? Vi har ju dokumenterat många av de framgångsrika, men hur många var inte framgångsrika? Och hur såg de sociala förhållandena ut för murarna – hur levde och bodde de?

NÄR JERKER WALLIN tittar tillbaka på de 39 år som han har varit ledamot i Embetet ser han att det har skett en förändring i dess sammansättning; i dag består ledamöterna till stor del av pensionärer, och allt färre yngre yrkesverksamma.

– Det är helt nödvändigt att föryngra Embetet, vi är många som börjar bli till åren, konstaterar Jerker Wallin, som själv trätt tillbaka och låtit de tre sönerna ta över Byggnadsfirman Erik Wallin.

FÖR JERKER VAR det ett självklart val att gå i pappa Eriks fotspår, framförallt var det den kreativa processen inom bygg som lockade. Nu drivs företaget – som från början var ett renodlat entreprenadföretag och som numer är projektutvecklingsföretag för bostäder – alltså av den tredje generationen. Jerker Wallin ser med oroad blick på det aktuella läget i branschen.

– Just nu befinner vi oss i en jobbig situation där bostadsbyggandet står stilla. Byggbranschen är mycket konjunkturkänslig

och som någon sa: »Måste byggsvängen svänga så?«.

JERKER WALLINS VARDAG som pensionär fylls av livet med nio barnbarn i olika åldrar, alla boende i Stockholmsområdet. Han läser mycket, är konstintresserad och tillbringar gärna tid på familjestället i skärgården (»jag kom dit första gången när jag var tre år«).

När han ser tillbaka på uppdraget som skrivare och som del av Embetets styrelse beskriver han det som givande, framförallt i form av kontakter och insikter om branschen.

– Trots att vi i Embetet driver olika företag ser vi varandra i första hand som kollegor, snarare än som konkurrenter. I Embetet möts vi alla på samma nivå, man är öppen och ärlig – utan att yppa några företagshemligheter förstås! q

Välkommen till von der Lindeska huset

I det vackra von der Lindeska huset i kvarteret Typhon nr 2 på Västerlånggatan 68 huserar Murmestare Embetet sedan 1975. Fastigheten är Embetets främsta tillgång och uthyrningen av såväl restauranglokaler, som kontor och bostäder är dess huvudsakliga inkomstkälla.

VAD KAN VARA EN mer passande hemvist för ett över 500­årigt sällskap än Gamla stan?

I von der Lindeska huset finns Murmestare Embetets samlingslokaler, kansli och bibliotek. Fastigheten byggdes ursprungligen på 1600talet, men har genomgått många ombyggnationer och renoveringar sedan dess. Tack vare omsorgsfull restaurering med stor respekt för historiska värden utgör stamhuset ett av de tidigaste exemplen på stormaktstidens nyskapande byggnadskonst i Stockholm.

VID TIDPUNKTEN FÖR husets uppförande – i slutet på 1620­talet – fanns ingen inhemsk arkitektkår. Sannolikt är det en tysk murmästare har stått för byggnadsritningarna,

VÄLKOMMEN IN:

Den rikt utsmyckade entrén till Murmestare Embetets stamhus på Västerlånggatan 68. I den vackert huggna portalen finns festonger, druvklasar, ansiktsmasker, änglahuvuden, byster och ornament.

men någon arkitekt är dessvärre inte känd. Den majestätiska byggnaden karaktäriseras av tysk­nederländsk renässans och har rik skulptural utsmyckning i gotländsk sandsten, präglad av tidig barock. Allra mest konstnär ligt utryck har huvudentrén från Västerlånggatan; med en portal flankerad av hermpilastrar med krönande byster. Bysterna tros föreställa Neptunus och Merkurius, havets respektive handelns gud.

ÅR 1628 FÖRVÄRVADE Erik von der Linde ett antal tomter längs Torgdragargränd, från Väster långgatan till Kornhamnstorg, med syfte att bygga nytt. År 1631 blev huset klart

Fortsättning på sidan 39.

Husets alla ägare: I stamhusets entré finns ägarlängden – den är huggen i kalksten och visar vilka som har ägt fastigheten genom åren.

Restaurerat trapphus: Vid ombyggnaden 1763 ersattes trätrappan med en stentrappa. Mellan trapphusets pelare monterades smidda järnräcken.

Tidigare åldermän: Äldre tiders åldersmän lät sig ofta porträtteras i olja. Porträtten finns runtom i stamhusets lokaler.

Bjälktak: I Embetets sammanträdeslokal finns bjälktak med originalmålning från 1600-talet.

1

1 Väv av mästerstycken: Den 5,5 kvadratmeter stora väven är ett collage av nio mästerstycken från 1600-talet. Konstnär Anita Graffman har komponerat verket som återfinns i Embetets matsal.

2 »Välkomma« av tenn från 1652.

3 »Fattigbössa« från 1770 av koppar.

för inflyttning, och det stod fullt färdigt 1634. Fastigheten, som ursprungligen var cirka 1 500 kvadratmeter, fungerade både som bostad åt von der Lindes familj och som lokal i hans handelsimperium. I de stora källarvalven rymdes ett betydande vinlager, stallet på gården hade 18 spiltor och de talrika kamrarna kunde härbärgera gäster från när och fjärran.

I LIKHET MED MÅNGA andra samtida byggherrar fick Erik von der Linde endast under en kort tid njuta av sitt vackra hem. Han dog 1636 och kort därefter gick egendomen ur familjens händer. Sedan von der Lindes frånfälle har huset varit i omväxlande högadlig, kunglig och borgerlig ägo. Vid arvsskiftet efter Catharina Scharenberg 1712 delades den stora fastigheten, och gränsen drogs tvärsigenom den ursprungliga gårdsflygeln. Den nedre delen vid Kornhamnstorg fick 1810 beteckningen Typhon 17, den övre vid Västerlånggatan Typhon 2.

STAMHUSET KOM i Murmestare Embetets ägo 1975 och bestod då av 15 bostadslägenheter, två restauranger, Embetets lokal, fyra kontor

ÄDEL KLENOD

Skrålådan (är från mitten av 1710talet och utgör en av Embetets allra finaste klenoder. Lådan är gjord av snickarembetets ålderman Johan

Reiff med detaljer i ädla träslag på en stomme av ek.

Se även sidan 40.

samt en butik. Lägenheternas genomsnittsyta var 40 kvadratmeter. Under åren fram till 1983 genomförde man nödvändigt underhåll och upprustning, och vid höstsammankomsten 1984 kunde den nya matsalen tas i bruk. Tack vare att även sammanträdeslokalen försetts med ett kök blev Embetets lokaler attraktiva för ämbetsbröderna att hyra – och Embetet fick därigenom en ny inkomstkälla.

OTALIGA VATTENSKADOR genom åren fick så småningom Embetets styrelse att på nytt fundera över om det inte var dags för en ordentlig renovering, med stambyte och byte av övriga installationer. Ombyggnaden inleddes hösten år 2000 och blev mer omfattande än det var tänkt från början. Ytterligare en lokal i anslutning till Embetet kunde frigöras; två rum och en hall förvandlades till bibliotek och läsrum. Denna nya del har omsorgsfullt inretts med föremål och möbler inköpta på bland annat Bukowskis modernaauktion. På väggarna hänger målningar av konstnären Lage Lindell, på sidobordet finns porslinsfigurer av Stig Lindberg och mattan är vävd av Marianne Richter. q

IMPONERANDE INTERIÖR

Embetets praktfulla möteslokal har möbler i ek, läder och mässing från 1900-talets början. Här håller ämbetsbröderna sammankomster under traditionella former.

Descartes hemvist i Sverige – von der Lindeska huset

Murmestare Embetets adress Västerlånggatan 68 och von der Lindeska huset återkommer i internationell litteratur som platsen för den världskände filosofen Renée Descartes vistelse och död vintern 1649/1650.

Intresset för den mångsidige filosofen och vetenskapsmannen har inte avtagit med åren, tvärtom är intresset för moderniteten i hans teser större än någonsin.

text : per kallstenius

DESCARTES ÄR KÄND för sitt systematiska tvivel och sin filosofiska sats »cogito, ergo sum«, (jag tänker, alltså finns jag). I denna sats såg han en säker kunskap som inte kunde betvivlas; det går inte att tvivla utan att tänka, och inte att tänka utan att finnas till. I filosofins historia blev han epokgörande och gav uppslagen till en rad filosofiska system med en strängare vetenskaplig form som uttrycker ett universellt tvivel. Genom tänkandet får människan sin sanna kunskap.

DESCARTES UPPFANN projiceringen av punkter på x­ och y­axel, det så kallade kartesiska koordinatsystemet som gjorde att geometriska problem kunde lösas med algebraiska metoder. Den analytiska geometrin blev banbrytande för matematikens historia. Han var också den första angav betydelsen av andragradsekvationers negativa rötter och fann en ny lösning av fjärde gradens ekvationer. Descartes införde också beteckningssättet med

exponenter som lade grunden till räkningen med potenser. Inom optiken formulerade han också ljusets brytningslag. I universum såg han en gudomlig ordning styrd av rum och rörelse. Kroppar kunde uppstå i form av virvlar som drog ihop sig till stjärnor och planeter. Solen var en stjärna som omgavs av cirkulerande planeter och osynlig materia. Solsystemet var ett vortex som delade gränser till liknande system, vart och ett med en central stjärna. Det upprepades i alla riktningar i oändlighet. Descartes vortexteori kom att ligga till grund för modernare tankar om hur planetsystemet bildats.

MELLAN 1630 OCH 1644 gav han ut sina teorier i sex skrifter varav den sista Principia philosophiae från 1644 var den som väckte drottning Kristinas intresse. Descartes förbindelser till drottning Kristina förmedlades genom franska sändebudet i Sverige, Pierre Hector Chanut, som på sin resa till Stockholm 1645

hade träffat Descartes i Holland. Descartes överlämnade då sitt arbete Principia philosophiae till Chanut, för att han skulle uppmärksamma den unga svenska drottningens på skriften. Genom detta uppstod en korrespondens mellan Kristina och den berömde filosofen, med Chanut som mellanhand. Korrespondensen rapporterades också till Frankrikes starke man, kardinal Mazarin. Det fanns storpolitik i förbindelsen – den Westfaliska freden var i antågande. I december 1646 hade Kristina ställt frågor om kärlekens väsen och i februari 1647 svarade Descartes med en vidlyftig filosofisk utredning Passions de l´âme. När han fick höra hur den mottagits av Kristina blev han förtjust, både över drott­

FILOSOFISKA SAMTAL

Hela hovet samlat i det utkylda biblioteket i slottet Tre Kronor i december 1649 då de filosofiska samtalen inleddes med Descartes (till höger i bilden). Målning av Nils Forsberg (1842-1934) efter förlaga av Pierre-Louis Dumesnil den yngre (1698-1781).

foto: wikipedia

ningens förmåga att tillägna sig sådant som lärda män kunde finna svårt och över att hon så väl upptagit hans arbete. På drottningens begäran sände Descartes henne i november 1647 en utläggning över »det högsta goda», för vilken Kristina uttryckte sin stora tacksamhet.

PRINCIPIA PHILOSOPHIAE

René Descartes’ bok Principia Philosophiae (Filosofins principer), detta exemplar trycktes år 1656. Descartes är bland annat känd för sin filosofiska sats »je pense, donc je suis« (i latinsk översättning »cogito, ergo sum«: jag tänker, alltså finns jag). foto: wikipedia

SEDAN KRISTINA LÄRT KÄNNA Descartes skrifter önskade hon införliva honom personligen med den krets av lärda som hon dragit till sitt hov. I februari 1649 kom en formell inbjudan från drottningen till Descartes att komma till i Sverige och därtill sände hon sin amiral, H. Fleming, till Holland för att personligen övertala honom. Kristina ville helst att Descartes

skulle komma samma vår, men han sköt upp resan till den 1 september 1649 då han reste från Amsterdam med ett segelfartyg från svenska flottan. Resan varade drygt en månad och i början av oktober 1649 anlände han till Skeppsbron i ett höstligt Stockholm.

Chanut var vid tillfället på ett besök i hemlandet Frankrike och återkom först i slutet av året.

Descartes fick först sin bostad i Chanuts privata hem på någon av malmarna. Vid Descartes ankomst tog drottningen emot honom i två audienser och lämnade honom sedan i fred under de närmaste fyra till sex veckorna. Den 9 oktober togs Descartes emot av sina holländska och franska vänner, men under nästan tre månader kände han sig ensam och talade redan i de första breven om att återvända till Holland. Chanut återkom

till Stockholm den 20 december 1649, som nyutnämnd ambassadör. Descartes fick då flytta över till den franska ambassaden i von der Lindeska huset på Västerlånggatan 68, som då ägdes av drottning Kristina. Detta var en vistelseort mer i enlighet med hans ställning som en internationell celebritet och Chanut ställde en kaross till hans förfogande för färden i mörkret upp till slottet. Descartes led av både mörkret och kylan i ett land »där allt fryser till is«, som han uttryckte det.

DROTTNINGEN TOG EMOT Chanut i audiens den 23 december i Descartes närvaro, men reste sedan till Uppsala och var borta ända till mitten av januari 1650. Under denna tid målade David Beck ett porträtt av Descartes. Först därefter påbörjades mötena mellan drottningen och Descartes. De ägde rum på slottet tre gånger i veckan med början klockan 5 på morgonen, det var den tid drottningen hade över innan regeringsbestyren. Skälet till Stockholmsresan var för Descartes att undervisa drottningen i filosofi. Han fann Kristina livligt intresserad av litterära frågor och gamla böcker och uttryckte särskilt sin beundran för hennes kunskaper i grekiska, men i de filosofiska samtalen fann han att de hade mycket olika utgångspunkter. Under sin långa tid i Holland hade Descartes vanligen tillbringat förmiddagarna i sängen, läsande och skrivande. Själva lektionerna ägde rum i Kristinas bibliotek på slottet Tre Kronor, sannolikt utkylt vid den här tiden på året. De omänskligt tidiga seanserna i det kalla slottsgemaket var självfallet både påfrestande och ohälsosamma. I det hela

andas hans brev till vänner besvikelse. Men han skrev också texten till en balett, som dansades vid hovet, en komedi för att roa hovet samt utkast till en akademi för Kristinas räkning. Det jäktande hovlivet var allt annat än tilltalande för den filosofiske enstöringen.

DESCARTES HADE OROAT SIG för sin spröda hälsa i det kalla klimatet. Under vintern bröt det ut en influensaepidemi i Stockholm och i början av februari drog Descartes på sig sjukdomen som utvecklades till lunginflammation. Troligen hade han smittats av ambassadören Chanut själv.

När den 54­årige Descartes låg döende kom en holländsk läkare Wullens för att göra åderlåtning, men filosofen vägrade. Han hade gjort upp med de gamla trossatserna och betraktade doktorn som en bedragare. Wullens hörde till den gamla skolan och hade satt sig emot Descartes redan under de 20 år som han hade varit verksam i Holland, vilket denne inte glömt. Till slut var han tvungen att gå med på åderlåtning, men det blev ingen förbättring och han dog i Chanuts armar tidigt på morgonen den 11 februari 1650 efter nio dagars sjukdom.

CHANUT KOM I BERÅD och kände sig skyldig till att Descartes flyttat till detta kalla land. Han skrev en rad brev till ledande personer på kontinenten för att meddela dödsfallet och ordnade med begravningen. Drottning Kristina ville begrava honom med eget mausoleum i Riddarholmskyrkan bland kungahusets döda, men Descartes var katolik

och Chanut motsatte sig därför detta. Den prosaiska lösningen blev i stället en enkel grav på Adolf Fredriks kyrkogård, då i utkanten av staden, som på den här tiden mest användes för döda hittebarn från barnhuset i närheten. År 1666 hade Ludvig XIV och hans ambassadör Terlon i Stockholm fått höra om dessa omständigheter och beslöt sända en delegation till Stockholm för att gräva upp Descartes kvarlevor och begrava dem på nytt under

DESCARTES OCH DROTTNINGEN

Detalj från målningen på sidan 43: Descartes förklarar solsystemets uppbyggnad för drottning Kristina genom illustrationer från sina skrifter på bordet.

värdigare former i Sainte Genevievekyrkan i Paris. Men inte heller där fick han vila i frid. Under franska revolutionen upprättades ett nationalmonument med berömda mäns gravar. Efter Napoleons fall och återinförandet av monarkin stängdes detta och Descartes gravsattes på nytt i kyrkan Saint Germaindes­Pres, där han fortfarande ligger.

DESCARTES HADE TJUSATS av den unga drottningen Kristina som stjärnskott bland Europas monarkier med sitt intresse för konst, vetenskap och filosofi. Hon såg i honom en lysande celebritet som skulle ingå i en krets kring henne. Hon ville också ge Descartes en egendom med palats i den svenska Pommern för att knyta honom till Sverige. Men det blev en kortvarig erfaren­

het för dem bägge och till stor besvikelse för Descartes. Men för Kristina hade lockelsen till katolicismen väckts, ett intresse som hon i hemlighet odlade från 1651 fram till att hon 1654 tog det slutliga steget och abdikerade för ett liv i Rom.

DET SOM I DAG påminner om Descartes vistelse i Stockholm är en minnestavla på det så kallade Scharenbergska huset, Kornhamnstorg 51. Den sattes upp 2011 av Cartesiusstiftelsen och Stockholmsgillet. Cartesiusstiftelsen bildades 1931 och består av höga akademiska företrädare från både Sverige och Frankrike. Minnestavlans placering är rätt såtillvida att den ursprungliga fastigheten med von der Lindeska sträckte sig hit, men det Scharenbergsska huset var ännu inte byggt vid Descartes vistelse här. Egentligen borde alltså en skylt till Descartes minne sitta på det von der Lindeska huset, Västerlånggatan 68. q

SÅ HÄR SÅG HUSET UT DÅ

Rekonstruktionsskiss av von der Lindeska huset som det såg ut när Descartes anlände hit i december 1649. Den streckade delen visar den senare förlängningen ner till Kornhamnstorg då även karnapet (burspråket) flyttades med dit där det sitter idag. källa : lars bengtsson , stockholms stadsmuseum

KÄLLOR

Lagercrantz, Hugo (2010), Filosofens skalle kom bort i flytten.

Renatus Cartesius, Svenskt biografiskt lexikon.

Russel Shorto (2008), Descarte’s Bones –A Skeletal History of the Conflict Between Faith and Reason.

William Wallace (Encyclopædia Britannica 1911), René Descartes.

MÄSTARE 313 – JAN KRUHSBERG

MODERNA MÄSTERSTYCKEN

KVARTERET MUNKLÄGRET, KVARTERET

NOTSKRIFTEN OCH OTTEBRO LADA

Kärleken till en levande landsbygd har löpt som en röd tråd genom Jan Kruhsbergs yrkesliv. Själv har han varit bosatt på Hanebergs Säteri utanför Eskilstuna sedan 1976 och där verkat för att befolka orten genom att bland annat hyra ut gårdens många torp till barnfamiljer. När Jan Kruhsberg ser tillbaka på sin karriär är det tre sinsemellan helt olika projekt som sticker ut.

text : nicole kling

ARKITEKTEN JAN KRUHSBERG har varit en del av Murmestare Embetet sedan han blev invald 2006 – »ett ärevördigt sällskap« – som han uttrycker det. Nuförtiden, förklarar Jan, handlar föreningen framförallt om att förvalta det historiska arvet och dokumentera det som annars inte skulle dokumenteras. – Murmestare Embetet är den äldsta nu verksamma gamla skråföreningen som finns kvar i Sverige, och det vilar på våra axlar att hålla den vid liv, säger Jan Kruhsberg som dessutom sitter med i styrelsen för Reinhold Gustafssons stipendiestiftelse.

LIVSVERK

Jan Kruhsbergs yrkesliv har resulterat i en bred repertoar av projekt. Här har han valt ut tre; Ottebro lada i Näshulta, kvarteret Notskriften i Eskilstuna och kvarteret Munklägret 13 på Kungsholmen i Stockholm.

STIPENDIESTIFTELSEN GRUNDADES 1990 av Jan Kruhsbergs framlidne svärfar – tillika tidigare ålderman i Murmestare Embetet – Reinhold Gustafsson, med ändamålet att främja och lämna stöd till undervisning och utbildning av byggarbetsledare och byggnadsarbetare. En av grundtankarna med stiftelsen har varit att gynna kunnande inom traditionellt byggnadshantverk.

JAN KRUHSBERG HAR varit yrkesverksam i snart femtio år. Han gör en svepande rörelse med handen över tre välfyllda pärmar som ligger på det gedigna ekbordet i Embetets mötessal. – Det är detta man har lämnat efter sig, ett livsverk, konstaterar Jan Kruhsberg som fortfarande är yrkesverksam och hoppas att pärmarna kommer att fortsätta fyllas på med spännande projekt.

TROTS DEN OMFÅNGSRIKA projektkatalogen lyckas Jan Kruhsberg välja ut tre projekt

KVARTERET MUNKLÄGRET

»Kungsholmshuset är en pärla bland nya bostadsbyggen i Stockholm”, så beskrevs huset i DN 2006. Fasaden har en böljande vågform. Innergården kännetecknas av bland annat av ett runt fristående trapphus i glasbetong. Murman Arkitekter, byggherre Reinhold Gustafsson AB.

foto: åke e : son lindman

som ligger honom extra varmt om hjärtat: Kvarteret Munklägret, Kvarteret Notskriften och Ottebro lada. Tre sinsemellan mycket olika projekt som speglar variationen inom Jans professionella intressesfär.

KVARTERET MUNKLÄGRET 13 är ett bostadshus med 22 hyreslägenheter och en förskola beläget på Kungsholms hamnplan i Stockholm. Det vackra huset – vars fasad fått en böljande vågform där topparna utgör burspråk och

dalarna balkonger – var en av fyra finalister som nominerades till Stora samhällsbyggnadspriset 2007. Huset tillkom genom en arkitekttävling (av typen parallella uppdrag) och omnämndes i Dagens Nyheter som »en pärla bland bostadsbyggen i Stockholm«.

KVARTERET NOTSKRIFTEN i det gamla industriområdet Västra Munktellstaden ligger intill Eskilstunaån, ett stenkast från stadens centrum. Två huskroppar med etagelägenheter

KVARTERET NOTSKRIFTEN

Ett radhus mitt i staden, med kvaliteter som takterrass, utblickar mot vattnet och närhet till city. Genom spegelvändningar av lägenheterna skapas ett intrikat system som bryts upp av trappan som leder till entrébalkongen på gårdssidan. Arkitekt: Joliark, byggherre Reinhold Gustafsson. foto: calle wärnelöv

utgör ett litet radhusområde med egen täppa – antingen i markplan eller i form av en takterrass. Lägenhetsindelningarna visualiseras genom olika hantering av tegelfogarna; slät fog på varannan del, respektive tryckta liggfogar på varannan del. För denna subtila variation vann projektet Årets fasad 2020.

OTTEBRO LADA I NÄSHULTA är ett flerbostadshus med åtta hyreslägenheter, beläget på exakt samma plats som den gamla ladan som

gav projektet dess namn. Att huset hamnade just på den platsen kom sig av att man på så sätt inte behövde anta någon ny detaljplan, och i bygglovsansökan skrev man att »de fyrbenta hyresgästerna ersätts av hyresgäster på två ben«. Haneberg säteri förvärvade Ottebro gård 2016 och sex år senare var det dags för inflyttning.

– Jag har jobbat i 45 år för landsbygdsutveckling och för att få folk till landsbygden. Då tänkte jag att jag måste ju rita ett hus som

OTTEBRO LADA

Hyresgästerna i Ottebro lada har möjlighet att hyra båtplats och stallplats och har tillgång till ridbana. Därtill ingår egna odlingslotter, lekplats och bollplan. Projektet är ett led i arbetet med att skapa en modern by. Arkitekt Jan Kruhsberg, byggherre Haneberg säteri, förvaltare familjeföretaget RG Bostad. foto: mikael lander

kan passa in på platsen, ta hänsyn till den naturliga omgivningen och för att visa alla att man faktiskt kan bygga flerfamiljshus på landsbygden! Till skillnad från de två första projekten är det inte i första hand det arkitektoniska som gör att jag väljer Ottebro lada, utan de sociala värdena.

Jag måste ju rita ett hus som kan passa in på platsen, ta hänsyn till den naturliga omgivningen och för att visa alla att man faktiskt kan bygga flerfamiljshus på landsbygden!

JAN KRUHNSBERGS LIV tog en avgörande vändning då han gjorde ett avtal med svärfadern Reinhold Gustafsson om att förvalta Haneberg Säteri. Han flyttade dit sitt kontor 1976 och har sedan dess varit bosatt och verksam där.

– När jag flyttade ner till Haneberg på 1970­talet märkte jag snart att det fanns många frågetecken, inte minst var det osäkert hur länge skolan skulle få finnas kvar. Jag insåg att just skolan är oerhört viktig för att man överhuvudtaget ska kunna kalla en landsbygd för levande. Vi hade många byggnader på gården och jag renoverade ett tjugotal torp och lät hyresgäster flytta in. Som husvärd kunde jag egenmäktigt välja de boende och då ansåg jag det vara en merit att ha barn som skulle gå i skolan i några år framöver, minns Jan Kruhsberg och tillägger att skolan på den tiden saknade en idrottshall. – Tack vare det barnunderlag som vi skapade på Haneberg blev skolan kvar. Jag var med

och skapade Näshulta hembygdsförening som blev ett viktigt diskussionsforum i byn och med hjälp av detta kunde vi driva igenom frågan om idrottshallen: sockenborna skapade ett bolag och lät bygga hallen med hjälp av lokala entreprenörer, och några år senare löste kommunen in byggnaden. Hallen används fortfarande som ett allaktivitetshus och utgör ett levande hjärta i bygden.

DET ÄR TYDLIGT att frågan om en levande landsbygd har varit en stark drivkraft för Jan Kruhsberg. För att få rörelse i bostadskedjan så beslöt han att bygga trygghetsboenden på Haneberg och på så sätt tillgängliggöra de äldres tidigare bostäder för yngre familjer. På frågan om hur han ser på framtidens landsbygdsutveckling svarar Jan att han efterfrågar mer seriositet och mindre landsbygdsromantik. – Folk ska kunna bo på landsbygden och ha tillgång till adekvat samhällsservice. Jag hoppas att man går från läpparnas bekännelse till att få bukt med den byråkrati som sätter käppar i hjulet för konkret handling. Alla är experter på sitt sakområde, men det saknas ett helhetsperspektiv, avslutar han. q

JAN KRUHSBERG

Mästare nummer: 313

Inträdesår: 2006

Född: 1946-07-31

Bor: Hanebergs Säteri

Företag: Tunagruppen Arkitektkontor AB och Reinhold Förvaltning AB

foto: nicole kling

ÄNKEKONSERVERING berättelser om när kvinnor gick i arv

Den historiska romanen Den konserverade änkan handlar om kärlek, möbelkonst och kvinnors livsvillkor under gustaviansk tid. Författaren

Hélène Gullberg berättar om fenomenet som gick ut på att företagens efterträdare också tog över den avlidnes familj.

text: hélène gullberg

EN ROMAN MED TITELN Den konserverade

änkan, vad kan den handla om månne? Ett styckmord? En makaber receptsamling?

Nej, snarare en bortglömd del av historien som påverkat otaliga familjer och arbets­

platser runt om i Sverige under lång tid: Änkekonservering.

Låt oss relatera begreppet till nutid. Föreställ dig att en VD för ett företag skulle avlida och företagets vice VD steppar upp. Men

han tar inte bara över ledarrollen utan även änkan, barnen, villan och Volvon. Udda, eller hur? Otänkbart i dag, men fram till 1846 – då skråväsendet avskaffades – var det knappast någon som höjde på ögonbrynen över ett sådant agerande. Det ansågs i stället vara ett system som slog två flugor i en smäll: änkan, barnen och hushållet tryggades försörjning samtidigt som en karriärsugen gesäll fick avancera till mästare med egen verkstad. Att änkekonserveringen, utöver det praktiska, även innebar att den unge gesällen skulle dela säng med änkan, bli far till hennes barn och bli ny herre i huset gör det till en konflikthärd – oemotståndlig för en historiker tillika romanförfattare.

Utsikt över Röda bodarna visar Stockholm 1768, det vill säga på Haupts tid. Konstnären Johan Sevenbom har stått ungefär vid nuvarande Tegelbacken. bildkälla : stadsmuseet i stockholm

Tvänne Ebenister, den ena sågar de ornamenter som den andra lägger in. Ebenist betyder finsnickare. Konstnär Elias Martin.

foto: bodil beckman /nationalmuseum

Man i förskinn sågande bräda. Skiss av Elias Martin.

Ovan Haupts berömda byråar har en mycket karaktäristisk form och de inlagda motiven är klassiska med urnor, medaljonger, lagerkransar och girlanger. Här en byrå tillverkad av Haupt 1780 med nyklassicistiska bronsbeslag och intarsiaarbeten.

foto: linn ahlgren | nationalmuseum

Till vänster

Georg Haupt, porträtt. Målning från omkring 1775 av Elias Martin.

källa : wikipedia

BERÄTTELSEN Den konserverade änkan utgår från verkliga personer, möbelmästaren

Georg Haupt och hans andra hustru Sara, men hade kunnat utspela sig inom otaliga andra verksamhetsområden. Ordet konservera kan man i sammanhanget översätta med bevara; Änkan fick bo kvar i sitt hem och hon och hennes barn blev försörjda, hemmet bevarades. Begreppet änkekonservering förknippar de flesta med prästänkor och fenomenet uppkom på 1500­talet i samband med reformationen då prästerna fick rätten att gifta sig. Problemet var bara att präst­

bostaden med tillhörande mark hörde till församlingen, så om prästen dog stod fru och barn på bar backe. Ett endaste år, ett så kallat nådeår, hade hon på sig att ta sitt pick och pack och hitta ny plats och försörjning. En besvärlig situation, givetvis. Församlingen hade till uppgift att välja in en ny kyrkoherde och hade alltså makten att välja en man som var villig att ta sig an den dödes familj på köpet, något som med tiden blev praxis. Om änkan var omtyckt av församlingen hade hon i bästa fall inflytande över vem hon skulle gifta om sig med. Det förekom även att efterträdaren gifte sig med en dotter till den avlidne om det fanns någon i lämplig ålder. Från efterträdarens synvinkel var denna lösning inte enbart en välgärning utan också högst praktisk, eftersom änkan redan hade ett rullande hushåll, personal och kunskap om allt som rörde församlingen och bygden.

ÄNKEKONSERVERING BERÖRDE inte bara prästerskapet utan även verkstäderna, men till skillnad från prästänkor kunde verkstadsänkorna faktiskt välja att driva rörelsen vidare. Man tror att cirka var tionde verkstad i Stockholm drevs av en änka. Oavsett rörelse var det så gott som alltid ett familjeföretag.

Om änkan var omtyckt av församlingen hade hon i bästa fall inflytande över vem hon skulle gifta om sig med. Det förekom även att efterträdaren gifte sig med en dotter till den avlidne om det fanns någon i lämplig ålder.

OM HÉLÈNE GULLBERG

Hélène Gullberg, född 1976, är författare och konsthistoriker. Hon har varit föremålsexpert på Bukowskis och Stockholms

Auktionsverk och har arbetat som intendent på Kungliga slottet. Hon har skrivit Adepten som nominerades till årets bästa deckardebut 2023 och är såld till många länder, Den konserverade änkan (2020) samt varit medförfattare till Kungliga Parker – Människor och berättelser (2018).

Hélène har tidigare medverkat i tv-program som Historieätarna (SVT) och Drottningarna (TV4), och är även en uppskattad föredragshållare.

I dag går familjemedlemmar i väg var och en till sitt – förskola, skola och arbete – för att sedan åter mötas i hemmet till middagen. Förr gick mannen – mästaren – över till verkstaden (som oftast låg intill hemmet), ledde lärgossar och gesäller och tog emot kunder. Barnen följde med och deltog i enklare arbeten och under tiden var hustrun kvar i huset och skötte hushållet, även där med hjälp från barnen. I hennes ansvar ingick att bistå familj, verkstadspersonal och hushållspersonal med husrum, kläder och samtliga måltider. Också hon kunde delta i verkstadsarbetet i mån av

tid och förmåga. Ett viktigt ansvar som ofta glöms bort är att det ofta var kvinnorna i verkstäderna som skötte ekonomin. Eftersom de höll reda på pengarna var det de som åkte i väg på marknader, sålde varorna och skaffade kunder.

MED DETTA SYSTEM av sysslor, ansvar och hierarkier länkades företag och familjeliv starkt samman, fjärran från dagens romantiska ideal. I regel skiljde man inte på arbete och bostad, man bodde där man arbetade. Verkstaden sågs som en skuta som kunde hållas flytande om alla visste sina roller. Och det var nödvändigt med tydliga ansvarsområden, trångbott som det var. Lärgossar delade säng med varandra, pigor likaså. Man åt, arbetade och sov tillsammans. Begrepp som egentid fanns inte i folks medvetande. Natt som dag härskade hierarkin som en tydlig och ständig vägvisare för hur man skulle tala och agera gentemot varandra. På veckans enda lediga dag gick man till kyrkan tillsammans.

DE ALLRA FLESTA svenskar levde och arbetade på gårdar utanför städerna. Döttrar giftes bort och äldste sonen ärvde gården. Övriga söner valde ofta att bege sig till staden och ta anställning där. Som gesäll i en verkstad låg siktet i regel på att bli mästare och driva egen verksamhet, och för det krävdes tillstånd från

En änka fick alltså driva verkstaden vidare, men bara så länge hon inte gif te om sig och så länge hon inte var till besvär för skrået.

FOTO:

skrået som behövde ta tillgång och efterfrågan i beaktande. Om samtliga gesäller och änkor skulle få sina tillstånd beviljade, samtidigt som allt fler färdiga produkter skeppades in från utlandet, riskerade man att dumpa marknaden. Därför var det skråets uppgift att upprätthålla kvalitet och ett lagom inflöde av tillgångar. Ett sätt att göra detta på var att låta en gesäll gifta sig med en verkstadsänka eller ­dotter och på så sätt få förtur.

DE KVINNOR SOM trots allt valde att inte låta sig giftas om och i stället valde att driva verkstaden vidare i egen regi, vad hade de för förutsättningar? Någon vidare utbildning eller erfarenhet i själva verkstadsarbetet hade hon ju inte – det arbetet överläts åt en verkstadschef – däremot bar hon det yttersta ansvaret för verkstaden, inte minst inför skrået. Skråförordningen från 1669 är en liten skrift på svårläslig gammalsvenska som listar upp skråets regler. I den står att läsa under paragraf 13, fritt översatt: »Mästareänka må uppehålla hantverket och verkstaden så länge hon sitter änka och sig årligen förhåller utan något ämbetets besvär och åldermannen är förpliktigad att skaffa henne folk som lägenheten och tillfället medger.«

EN ÄNKA FICK ALLTSÅ driva verkstaden vidare, men bara så länge hon inte gifte om sig och så länge hon inte var till besvär för skrået, och i dessa fall skulle skrået hjälpa henne med att skaffa personal. Men vad innebar »besvär för skrået«, kan man undra? Vi vet inte hur dessa kvinnor bemöttes på skråmötena – bestående manliga mästare, alla med utbildning, titlar

och yrkeserfarenhet som hon saknade – men helt lätt kan det inte ha varit. Vad krävdes för att anses vara »besvärlig« och hur mycket talan inom skrået hade hon egentligen? Oavsett var hennes tid bara var till låns, en änka fick nämligen bara driva vidare verkstaden i högst fem år, sedan skulle hon vara ute ur leken. Även om det fanns undantag kan man fråga sig hur tung roll man egentligen kan ha under sådana osäkra förutsättningar? q

LÄSTIPS! Vill du läsa mer om detta ämne rekommenderas Kvinnors entreprenörskap under 400 år av Anita Du Rietz och Den konserverade änkan av Hélène Gullberg.

MÄSTARE 316 – PER KALLSTENIUS

MODERNA MÄSTERSTYCKEN

PUBLIKATIONERNA

OM STOCKHOLM, BYGGNADSVÅRD OCH STADSUTVECKLING

En av Stockholms mest namnkunniga arkitekter – Per Kallstenius – fyller snart 80 år, men har inga planer på att gå i pension. Efter mer än ett halvt sekel i stadsutvecklingens tjänst ser han tillbaka på sin karriär som präglats av pedagogiska och byggnadsvårdande drivkrafter.

text : nicole kling

PER KALLSTENIUS HADE i egenskap av arkitekt arbetat tillsammans med flera av bröderna i Murmestare Embetet när han blev invald år 2011. Därtill hade han en alldeles särskild relation till stamhuset, eftersom han under sina år som stadsarkitekt var med och räddade Gamla stan.

– Gamla stan var illa ute där ett tag och det var väldigt roligt att vara med och genomföra den bevarandeplan och grundförstärkning

MED KÄRLEK FÖR STOCKHOLM

Per Kallstenius yrkesliv har resulterat i en imponerande mängd böcker – om bland annat stadsutveckling, traditionell byggteknik och tidstypisk arkitektur. Stockholm, staden i kartor gavs ut 2022 och är den senast utgivna av dessa fyra. Här kan man följa Stockholms utveckling med hjälp av vackra kartor som återger gränder, öar, broar, tåglinjer, byggnader och kajer i minsta detalj. Flera av kartorna har aldrig tidigare publicerats i bokform.

som räddade stadsdelen. Vi visste ju inte hur det skulle bli, skulle det lyckas eller skulle hela Gamla stan kunna flyta ut i strömmen? säger Per Kallstenius och fortsätter: – Murmestare Embetet är ett nästan mytiskt sällskap. Jag har alltid uppskattat det traditionsbärande och fascineras av sällskapets långa berättelse, säger Per Kallstenius, vars stora engagemang i Stockholms framväxt resulterat i åtskilliga böcker om huvudstaden.

PER KALLSTENIUS HAR under sitt yrkesliv kombinerat sin aktiva roll i den samtida stadsutvecklingen med ett stort intresse för historia. Hans många publikationer har både speglat sin tid och följt den egna karriärens olika fokusområden. Först ut var bokprojektet Så byggdes husen där han tillsammans med arkitektkollegorna Laila Reppen och Cecilia Björk analyserade typiska byggnader under de hundra åren mellan 1880–1980. – Vi ritade igenom hus med planer, sektioner och fasader typiska för hela Sverige. Tanken var från början att skildra arkitektur,

IKONISKA PROJEKT

Per Kallstenius har bland annat arbetat med förnyelsen av Kungsgatan. Det handlade bland annat om att bygga på husen upptill med bostäder och att öppna upp husens bottenvåningar för att få till ett levande gatuliv. På Per Kallstenius meritlista finns också att han ritat Filmstaden vid Hötorget och återskapat Grand Hotels fasad, i nära samarbete med Tengbom arkitektkontor. Per Kallestenius är dessutom den ende sedan 1681 som varit stadsarkitekt två gånger.

foto filmstaden : per kallstenius

konstruktion och material i flerbostadshus under nämnda period, men intresset var så stort att boken sedan dess har utkommit i fyra upplagor, den senaste täcker perioden fram till 2020, berättar Per Kallstenius och tillägger:

– Så byggdes husen har blivit obligatorisk läsning på en rad utbildningar – bland annat till arkitekt, mäklare och byggnadsvårdare – och boken har kontinuerligt förnyats och fyllts på med nya hustyper.

TITLARNA PÅ DE BÖCKER som Per Kallstenius har skrivit talar sitt tydliga språk om hans kärlek till huvudstaden, byggnadsvård och ömsint stadsutveckling; Sekelskiftets byggteknik (skriven tillsammans med Laila Reppen och Cecilia Björk), Stockholm – staden i kartor, Stockholm ett världsminne (i samarbete med stadsarkivarien Lennart Ploom), Minne och vision: Stockholms stadsutveckling i dåtid, nutid och framtid och Stockholm: vattnet, öarna och staden (ihop med fotografen Jeppe Wikström) är bara några av de publikationer som han står bakom.

– Det pedagogiska har alltid varit en stark

drivkraft. Under hela min tid i Stockholm stad var det ständigt stora projekt på gång och det har varit viktigt för mig att se till att det finns material för nya medarbetare att läsa på. Kunskapsöverföring, helt enkelt, säger han.

ETT TYDLIGT EXEMPEL på detta var satsningen att återuppliva begreppet Stockholms byggnadsordning. Per Kallstenius minns sin andra period som stadsarkitekt som en tid fylld av stora infrastrukturella projekt i och med Dennispaketet. Nya kringfartsleder, broar, tvärbanan och en serie nya stads­

utvecklingsområden i översiktsplanen – som till exempel Hammarby Sjöstad – krävde historisk förankring, ansåg Per som tog initiativet till Stockholms byggnadsordning: ett förhållningssätt till stadens karaktärsdrag.

ÅRSTABRON

Arbetet med Årstabron kombinerade Pers stora intresse för infrastruktur och kommunikation. Bron hade stor inverkan på stadsbilden då den överbryggade vattnet mellan stadsdelarna Årsta och Södermalm.

foto: holger ellgard , wikipedia

– Jag tyckte att det var viktigt att veta om hur staden var byggd och vilka karaktärer som finns när staden skulle växa. Mycket av det som byggs i dag blir alltför högt och tätt, om jag ska vara ärlig. Kostnadsökningarna har drivit upp markutnyttjandet och miljöerna kan kännas ansträngda, det tycker jag är tråkigt. Men det är dyrt att bygga och man kan inte trolla och säga «låt oss bygga till halva kostnaden och strunta i kök och badrum«, konstaterar han och tillägger:

– Samtidigt har Sverige byggt väldigt vackra hus under de allra sämsta konjunkturerna, förr vägrade man tumma på kvalitet

trots att man kanske gick omkull på köpet. Vi lever fortfarande på tidigare generationers gedigna arbete.

FLERA AV PER KALLSTENIUS böcker har getts ut på bokförlaget Max Ström, men han har även gjort publikationer ihop med de projekt han har arbetat med i egenskap av arkitekt, till exempel en bok om Grand Hotel. Det projektet ser Per tillbaka på med stolthet: att lyckats återställa Grand Hotels fasad och skapa en ny, tillgänglig och vacker entré där det numer finns en tilltalande restaurang (allt detta tillsammans med Tengbom) ser han som

en av höjdpunkterna efter återvändandet till rollen som projekterande arkitekt.

UPPLEVELSEN AV ATT som stadsarkitekt få vara med att genomföra långsiktiga projekt och vara involverad från början till slut – som

STOCKHOLMSHUSEN

Ett av Pers senaste projekt är Stockholmshusen, ett av Stockholm stads största utvecklingsprojekt med syfte att bygga ett stort antal nya hyresrätter.

foto: gustav kaiser

vid byggandet av Årstabron och tvärbanan –beskriver Per som mycket speciell. – Årstabron var ett bygge som mötte alla möjliga svårigheter – byggnadstekniska, såväl som ekonomiska och logistiska. Att vi byggde in cykelbanor, både på Årstabron och på bron för tvärbanan mellan Stora Essingen och Brommalandet, hade stor effekt på stadsbilden. Infrastruktur och kommunikation har varit väldigt viktiga delar för mig, säger Per Kallstenius.

PÅ SENARE ÅR har Per Kallstenius på uppdrag av Stockholm stad och tillsammans med

Dinelljohansson varit konceptarkitekt bakom Stockholmshusen – ett av Stockholm stads största utvecklingsprojekt med syfte att bygga ett stort antal nya hyresrätter (hittills har närmare tusen lägenheter byggts). Målet är att effektivisera byggandet och minska kostnaderna genom att upprepa gestaltningen, bygga seriellt och jobba med överlappande processer. Husen byggs med höga krav på hållbarhet, effektiv energiförsörjning och fokus på klimatsmart resande genom cykel­ och bilpooler. Därtill har han rustat upp ett jugendhus på Grev Turegatan, återställer nu fasader på ett bostadsrättsföreningshus på Östermalmsgatan, färdigställer kvarter vid Jakobs Torg med Marge arkitekter och i anslutning till detta Jakobsgatan som en bilfri sommargata. I år fyller Per 80, men några planer på att gå i pension har han inte. – Inte så länge det finns trevliga saker att göra. Och jag vill fortsätta att samarbeta med mina duktiga yngre kollegor, för jag är ju helt analog! q

KARRIÄR I KORTHET

Per Kallstenius började sin karriär på Curmans Arkitektkontor och gick sedermera vidare till VBB. Stora utvecklings- och bostadsplaner låg på hans bord – bland annat ritade han planen för Akalla, var involverad i utvecklingen av Kista och tunnelbanans utbyggnad.

Därefter arbetade Per med cityförnyelsen – ännu i dag känner han sorg över rivningen av Klarak varteren – och tog sedan steget över till Stockholm stad för att komma närmare frågor om byggnadsvård.

Under sin tid som vd på FFNS Arkitekter arbetade han med förnyelsen av Kungsgatan och ritade bland annat Filmstaden vid Hötorget.

Per var stadsarkitekt i två omgångar, mellan åren 1984 – 1989 och 1994 – 2010. Sedan en tid arbetar han i det egna företaget Per Kallstenius Arkitektkontor.

PER KALLSTENIUS

Mästare nummer: 316

Inträdesår: 2011

Född: 1944-06-98

Bor: Bromma

Företag: Per Kallstenius Arkitektkontor

foto: nicole kling

MÄSTERSTYCKE NUMMER 62 FRÅN 1757 MÄSTARE ELIAS KESSLER

foton : rosie alm

Verksamhetsberättelse

FÖR ÅREN 2022 OCH 2023 AV EMBETETS SKRIVARE JESPER WALLIN

Murmestare Embetet har sedan 1961 årligen tagit fram en skrift med artiklar om byggandet i Stockholm. Målsättningen är både att dokumentera vad som händer inom vårt skrå idag och att skildra historiska händelser. Av Embetets stadgar framgår bland annat att föreningens ändamål är att slå vakt om och sprida kännedom om yrkets historia och traditioner, samt att från senare tider insamla och bevara upplevelser och erfarenheter som inte i annan form väntas sparas åt eftervärlden. Styrelsen i Embetet har beslutat att denna utgåva ska omfatta verksamhetsåren 2022 och 2023, i samband med detta uppdateras även layouten för årsskriften.

Händelser åren 2022 och 2023

De senaste två åren har präglats av flera stora världshändelser. Den globala pandemin som hade sin början i Sverige i december 2019 präglade i stor utsträckning samhället fram till februari 2022, då restriktionerna togs bort. Pandemin fick stor inverkan på byggbranschen men kom att påverka byggandet i mindre utsträckning än det först befarades. I efterhand konstaterades att bostadspriserna till och med stigit kraftigt på grund av pandemin. Detta berodde bland annat på förändrade arbetsmönster; alltfler arbetade hemifrån, vilket resulterade i ett ökat behov av rum för arbete och avskildhet i hemmet. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland ett

invasionskrig i Ukraina, något som kom att få stor påverkan på byggandet. Resultatet blev bland annat allmänt försämrade ekonomiska förutsättningar och stor resursbrist i form av såväl material som komponenter. Den ökade inflationen har lett till dramatiskt ökade byggkostnader, samtidigt som räntorna stigit kraftigt, vilket i sin tur resulterat i sjunkande bostadspriser. Detta sammantaget har gjort att de ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggandet för närvarande är mycket svåra. I skrivande stund (januari 2024) ser inflationens topp ut att vara passerad och räntorna prognostiseras att sänkas framöver.

Sammankomster

Fem gånger per år bjuds Embetsbröderna in till sammankomst. Alla sammankomster hålls i stamhuset på Västerlånggatan, med undantag för en vårutflykt. Sammankomsten i stamhuset inleds alltid med ett trevligt mingel i Renässanssalen. Klockan sex öppnar åldermannen (det vill säga ordförande) sammankomsten. Efter den formella delen och det eventuella föredraget bjuder gärdemannen (det vill säga klubbmästaren) på en trevlig och välsmakande middag.

De flesta sammankomster har inbjudna, intressanta och för Embetet relevanta föredragshållare. Vid Luciasammankomsterna 2022 och 2023 uppvaktades Embetet traditionsenligt av ett stämningsfullt luciatåg från

MATSALEN

Alla sammankomster hålls i stamhuset på Västerlånggatan, med undantag för en vårutflykt. Efter inledande mingel och föredrag väntar middagen i matsalen. foto: rosie alm

Stocksund under ledning av klassföreståndaren Birgitta Skoglund. Årssammankomsten 2022

hölls den 29 mars och gästades av Hélène Gullberg, intendent på Kungliga Slottet och författare till boken Den konserverade änkan. »Det är höst år 1779 i Stockholm. Sara ligger förvirrad kvar i sängen efter bröllops­

natten med sin dubbelt så gamle make, den store möbelkonstnären Georg Haupt. Föga anar hon då att hon bara fem år senare är änka, har sju barn och ensamt ansvar för den berömda verkstaden.« (Utdrag ur boken)

Hélène höll ett spännande och uppskattat föredrag om vad »änkekonservering« innebar. Vid sammankomsten valdes

Alexandra Laurén in som ny broder genom sedvanliga traditioner, bland annat med en skål för vällovliga Murmestare Embetet. Vid höstsammankomsten 2022 visade Mats Selin den nya filmen om stamhuset som han producerat. Filmen berättar om Murmestare Embetet, murmästarskrået, mästerstycken, om husets tillkomst och dess tidigare ägare

Erik von der Linde, om drottning Kristina och om filosofen Descartes som dog i huset den 11 februari 1650.

Andreas Hatzigeorgiou, VD för Stockholms

Handelskammare gästade årssammankomsten 2023 och konstaterade att den 120 år gamla Stockholms Handelskammare är ung i jämförelse med Murmestare Embetets 535 år. Han pratade om att Stockholm är en robust stad, även om det är utmanande tider i dag.

Till höstsammankomsten 2023 hade Amanda Horwitz, ny stadsbyggnadsdirektör i Stockholm bjudits in. Amanda hade med sig Martin Schröder, biträdande avdelningschef, och de talade tillsammans om stadens utmaningar med den framtida planeringen. Framtiden är svårare att planera, de projekt som handlar om att omvandla gammal industrimark i bra, ofta sjönära lägen, blir allt färre i Stockholm. Högre krav från staten, genom Länsstyrelsen, gör det också svårare. Embetsbröderna passade på att framföra en önskan om att mer flexibla, och därmed genomförbara detaljplaner, bör vara målsättningen. Vintersammankomsten 2023 gästades av Rasmus Waern som producerat filmen En annan stad. Rasmus höll ett uppskattat föredrag om arkitekten och stadsplaneraren Jan Inghe Hagström som ligger bakom bland annat stadsdelarna Minneberg och Hammarby Sjöstad.

Styrelsemöten

Sju gånger per år har styrelsen i Murmestare Embetet möten. Mötena hålls i stamhuset på Västerlånggatan med undantag för strategimöten som år 2022 hölls på Johan Skoglunds

lantställe, och år 2023 hölls på Anders Larssons lantställe. Styrelsen har vid sammanträdena behandlat frågor om stamhusets skötsel och underhåll, hyresgästfrågor och Embetets framdrift. Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren (det vill säga kassören) som föredragande, uppföljning av Embetets ekonomi. Embetets ekonomi har under åren 2022 och 2023 utvecklats väl med hänsyn till omvärldsläget. Förvaltningen av stamhuset har utförts sakkunnigt och erforderliga åtgärder har vidtagits för att hålla fastigheten i gott skick.

Reinhold Gustafssons Stiftelse

Förvaltningen av Reinhold Gustafsson Stiftelse sköts av Murmestare Embetet som utser en särskild styrelse som också fungerar som jury. Stiftelsen stöder bland annat promoveringen av Mästare och Gesäller inom Stockholmsregionen och fokus är således stipendieutdelning.

Embetets Årsskrift

Jerker Wallin och och Lennart S Eriksson lämnade årsskriftskommittén som i dag består av Elisabeth Martin, Anders Larsson, Per Kallstenius, Jan Kruhsberg och Jesper Wallin. Nytt för i år är att produktionen av skriften görs på entreprenad av Kling Media AB (text och bild) och Ateljé Idé AB (grafisk formgivning). q

Mästare nummer: 317

JESPER WALLIN

In memoriam: Ristjan Ränk

Ristjan Ränk har avlidit i en ålder av 82 år. Han efterlämnar hustrun Marianne, barnen Stefan, Anders och Kristina samt deras familjer. Ristjan Ränk föddes i Tartu, Estland, 1940 och familjen flydde under dramatiska förhållanden till Sverige 1944.

EFTER EN FÖRSTA TID utanför Vallentuna flyttade familjen till Stockholm 1951. Ristjan tog studenten vid Norra Real och läste därefter till civilingenjör vid KTH. Under studietiden träffade han Marianne vid en dans på Kårhuset i Stockholm. De gifte sig 1966 och deras relation kom att bli livslång, varm och lycklig.

RISTJAN ANSTÄLLDES PÅ en ingenjörsbyrå 1964 och planer fanns på en utlandskarriär. Hans blivande svärfar, byggmästare Einar Mattsson, rekryterade dock raskt över honom till sin verksamhet. Det kom att bli ett sextio år långt engagemang i ett ständigt växande företag. Ristjan kom att konstruera och projektleda ny­ och ombyggnation av närmare 75 fastigheter för egen förvaltning.

I BÖRJAN PÅ 1980-TALET överlät Einar Mattsson den operativa verksamheten till ett nybildat bolag. Det nya bolaget övertog firmanamnet Einar Mattsson Byggnads AB och ägdes av Lennart Ericson samt Ristjan och Marianne Ränk. Bolaget utökade kundkretsen samt byggde bland annat ett nytt huvudkontor. Marianne ansvarade för kontor och personal, Ristjan för projektering och ombyggnader och Lennart för projektanskaffning samt

blev bolagets VD. Under cirka 20 år drev de tre företaget framgångsrikt tillsammans. Inför kommande generationsskifte beslöt ägarna att dela upp företaget. Marianne och Ristjan övertog hela ägandet till bygg­, projekt och förvaltningsbolaget Einar Mattsson Byggnads AB med dess personal, organisation och operativa verksamhet, och Lennart övertog de förvaltningsfastigheter som bolaget anskaffat.

RISTJANS KUNSKAP och goda omdöme kom även till stor nytta i de olika intresseorganisationer där han var verksam, exempelvis Stockholms Fastighetsägareförening, Stockholms Byggmästareförening och Murmestare Embetet.

VI SOM ARBETADE MED Ristjan minns honom med respekt och tacksamhet.

Lennart G Ericson, arbetskamrat, kompanjon och vän

RISTJAN RÄNK

Mästare nummer: 308

Ristjan Ränk dog på nyårsafton 2022

Styrelsen 2022 och 2023

ÅLDERMÄN

Johan Skoglund – Ålderman

Svante Hagman – Andre ålderman och stamhusvärd

Bisittare

Anders Arfvén

Jan Henriksson

Anders Larsson – Gärdeman

Elisabeth Martin – Lådföreståndare

Jesper Wallin – Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN

Sven­Harry Karlsson

L ennart G. Ericson

Lennart S. Ericsson

Carl­Gustav Ståhlberg

REVISORER

Ordinarie

Magnus Key

Anders Bodin

Suppleant

Ristjan Ränk 2022

Carl­Gustav Ståhlberg 2023

Mästarlängd

279Karlsson Sven-Harry 8/121931Lund

285Ericson Lennart G 12/111938 Häverö

287Ericsson Lennart S 28/101940Stockholm

289Zetterberg Lars . 17/11933Stockholm

290Håkansson Lars Ove 30/41937Lund

302Brännvall

318Martin Elisabeth 6/51953Huskvarna

319Drakes Anders 11/121951Stockholm

MÄSTERSTYCKE NUMMER 89 FRÅN 1832 MÄSTARE J. P. HEDVALL

foton : rosie alm

www.murmestare.se