Artistporträtt Louisa Lyne s

ARTISTPORTRÄTT louisa lyne

– Norrländskan som förälskade sig i jiddisch

”Alla undrar hur jag hamnade där jag hamnade, en flicka från Härnösand som börjar sjunga på jiddisch. Jag är inte helt säker själv faktiskt …”

Louisa Lyne är tjejen från Härnösand med musikaldrömmar som upptäckte den traditionella folkmusiken på jiddisch och blev fast. Med spelningar i länder som Ecuador, Portugal, och Israel, framträdande i SVT och en vinstpokal från Mexikanska Idol* i bagaget har Louisa Lyne & di Yiddishe Kapelye rönt framgångar världen över. Men det är vid skolkonserter i mötet med barn, som aldrig tidigare upplevt den judiska musiken och kulturen, som Louisa känner att de gör störst skillnad.

TEXT LOVISA FEY WALLTIN FOTO SARA LJUNGGREN

DET ÄR MÅNGA som undrar hur det kom sig Louisa Lyne började sjunga på det judiska språket, jiddisch. – Det är the million-dollar question, svarar Louisa med ett skratt. Alla undrar hur jag hamnade där jag hamnade. Jag är inte helt säker själv faktiskt… Det var när hon studerade till musikalartist i Göteborg som hon för första gången kom i kontakt med klezmermusiken. En elev från Musikhögskolan sjöng, under en redovisningskonsert, låtar på jiddisch och upplevelsen gjorde stort intryck på Louisa. När bandet som spelade fick några kaféspelningar och plötsligt saknade sångerska, fick hon frågan om hon ville hoppa in.

– Hur ska det här gå? jag kan ju inte ett ord jiddisch tänkte jag först. Men det kunde å andra sidan inte den förra sångerskan heller. Och jag har aldrig varit särskilt rädd av mig utan alltid kastat mig ut i saker som verkar spännande även om det har känts läskigt ibland. Så jag lärde mig sångerna utantill som ett rinnande vatten och bara körde på med all inlevelse och engagemang som jag hade inom mig. Detta var ungefär samtidigt som jiddisch, ett språk som talas av omkring 3,8 miljoner judar runt om i världen, blev klassat som ett av Sveriges fem minoritetsspråk, vilket bidrog till att det fanns en allt större publik som efterfrågade judisk musik. För Louisas band hade det säkert kunnat sluta där, med ett par kaféspelningar, om det inte var så att de med tiden fick allt fler förfrågningar från judiska communities om att spela på bröllop och privata fester. Det vara bara för bandet att fortsätta spela. – I takt med att förfrågningarna kom in så tänkte jag att jag måste ta reda på vad det är jag står och sjunger egentligen. Jag kunde ju inte bara stå där och ta betalt för att låtsas. Louisa for till England för att ta en sommarkurs i jiddisch och fick inledningsvis en chock. – Jag satt där med panik i bröstet och höll studiematerialet upp och ner för först då insåg jag att språket jag skulle lära mig skrivs med hebreiska tecken. Det var bara att lära sig ett helt nytt alfabet från början. Men när jag väl kom in i det så var det så himla kul att jag åkte tillbaka fem gånger för att delta i kurser även i judisk sång- och danstradition. Det var de melankoliska visorna med en stor dos hjärta och smärta och dramatiska tongångar som Louisa föll för från första början. Faktumet att hon inte förstod vad sångerna handlade om gav henne friheten att måla upp bilder i huvudet, vilket gjorde musiken alltmer mystisk och lockande i hennes öron. – Nu är det inte enbart musiken utan även språket som har fått en stor plats i mitt hjärta. Man refererar ofta till jiddisch som Mamelosh, ”mammans språk”. Till skillnad från hebreiska, ”de lärdes språk”, var jiddisch

det man pratade hemma runt matbordet med barnen. Och det är det som gjort att det finns en enorm sångskatt att hämta i språket, fullt av vaggvisor, roliga ordlekar med mera. Det är ett språk som innehåller mycket humor och lekfullhet.

LOUISA & DI YIDDISHE KAPELYE fyllde 10 år som band hösten 2020, med det stora firandet kom av sig på grund av pandemin. För den bredare massan blev bandet först kända när de 2017 medverkade i SVT:s Folkets Musik där de framförde en cover av Ola Salos It takes a fool to remain sane för en hänförd publik. Såklart sjöngs även den på jiddisch. – Det blir allt vanligare att bandet omtolkar eller gör helt nyskriven musik, i stället för att enbart göra traditionsenliga versioner av äldre låtar. Många av de traditionella sångerna är vackra men kan samtidigt ha ett lite gammaldags sound, och vår ambition är att modernisera dem en aning, för att bättre matcha dagens sätt att lyssna på musik. Dessutom riskerar vi inte att trampa på några ömma tår genom att bara göra vår grej när vi går så pass långt bortom de traditionella ramarna.

Under det gångna året har Louisa knappast tagit det lugnt utan har både hunnit spelat in en konsertfilm med bandet och sätta upp två olika föreställningar för barn och unga. I början av pandemin drog hon dessutom sitt strå till stacken och hjälpte till inom sjukvården. – Vi hade en omfattande turnéplan när corona bröt ut men allt ställdes såklart in. Jag kände då att jag ville bidra till samhället på något sätt och hjälpte, under en period, till med enklare sysslor på BB i Lund. Det var inte en särskilt stor grej för mig egentligen – som frilansande artist är man van vid att kavla upp ärmarna och hoppa in där det behövs. Men just detta gig råkade bli min bästa, och högst omedvetna, PR-kupp någonsin. Kvällstidningarna var plötsligt väldigt intresserade av jiddisch och om situationen på förlossningsvården under pandemin, säger hon och skrattar till.

SAMTIDIGT SOM BANDET rönt stor uppmärksamhet både på hemmaplan och på flera platser i världen så verkar och bor de i Malmö – en stad som dessvärre länge haft ett rykte om sig att vara en otrygg plats för judiska grupper på grund av utbredd antisemitism.

– Med en stor portion ödmjukhet vill jag ändå säga att jag tror att det har en stor betydelse att vi är från Malmö och att många av våra spelningar sker här i regionen. Många vi träffar när vi spelar utomlands tror att vi kommer från en jättefarlig plats så vi försöker nyansera bilden av Malmö och visa att det också kan vara en fantastisk plats. Livet i en stad är alltid mer komplext än enbart bra eller dåligt. – På hemmaplan ser jag oss mer som en motpol genom att vara det icke-judiska bandet som älskar och spelar judisk musik. Genom att vi är så pass verksamma i regionen, både genom offentliga konserter och spelningar för barn och unga, så tror jag att vi med våra egna, väldigt olika bakgrunder, lättare kan fungera som en brygga till andra kulturer.

Men att göra föreställningar som berättar om judisk kultur och historia och som vänder sig till ungdomar är inte alltid den lättaste uppgift man kan ha, vittnar Louisa om. – Men det är så belönande i längden! Jag säger det med kärlek men högstadieungdomar kan vara den svåraste publik man kan ha. En grupp som inte sällan är både stökig och svårflirtad och kommer in till konserten med en hel del förutfattade meningar. Efteråt när de kommer fram och tackar oss för konserten och man märker att vi gjort intryck och nått fram till dem så kan man stolt sträcka lite på sig. Vi vill ju inte att judisk musik enbart ska spelas för den kulturintresserade så kallade ”kulturtanten”. Det är så värdefullt att få komma ut på skolorna och spela för dem som annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med språket, kulturen och musiken. Vid de tillfällena känner jag verkligen att vi gör en skillnad!

”Efteråt när de kommer fram och tackar oss för konserten och man märker att vi gjort intryck och nått fram till dem, så kan man stolt sträcka lite på sig.”

Se Louisa Lyne & di Yiddishe Kapelye, live från Palladium Malmö, på musikisydchannel.se.