Nöjesguiden Stockholm nr 3 2012

450$,)0-. t /3 t t 4&%"/

TROLLTIDER

nöjesguiden

30

Vart är nätdebatten på väg?

ÅR

& MÖTER HANNA WIDERSTEDT

NÄR SEX GÖR ONT NÖJESGUIDEN s DANTE

MUSIK + FILM + ,30( + %3:$, + KLUBB + ,0/45 + ,0/4&35 + .0%& + 4$&/ + TV + -*55&3"563 /ÚKFTHVJEFO t ½TUFSNBMNTHBUBO E t 4UPDLIPMN t XXX OPKFTHVJEFO TF

*MMVTUSBUJPO $BSTUFO 0MJWFS #JFSÊVHFM

INNEHÅLL t NR 3 t 2012

OMSLAG

ILLUSTRATION

Carsten Oliver Bieräugel

C H E F RE D A K T Ö R O C H A N SVA R I G U T G I VA RE

U T G I VA RE

Margret Atladottir margret.atladottir@nojesguiden.se

T R Y C KE R I

RE D A K T I O N S C H E F

MittMedia Print

Amat Levin amat.levin@nojesguiden.se

DISTRUBITION

A R T D I RE C T O R

12 NÖJESGUIDEN s DANTE Vi har träffat en av landets mest efterlängtade debutanter.

Martin Petersson martin.petersson@nojesguiden.se AD-ASSISTENT Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se RE D A K T Ö R G Ö T EB O RG

Rasmus Blom rasmus.blom@nojesguiden.se RE D A K T Ö R M A L M Ö

Naralie Ibron natalie.ibron@nojesguiden.se RE D A K T Ö R U P P S A L A

Peter Morath peter.morath@nojesguiden.se RE D A K T Ö R N O J E S G U I D E N . S E Parisa Amiri parisa.amiri@nojesguiden.se

17 MATA INTE TROLLEN Vart är nätdebatten på väg?

56 FRIDA HYVÖNEN SUDDAR FRAM SJÄLEN Vi har träffat den Parisbaserade norrländskan för att prata om skönhet, döden och osynlighetspennor.

62 & MÖTER HANNA WIDERSTEDT Visst är hon ett konstprojekt?

Beata Rappe beata.rappe@nojesguiden.se Lisa Eriksson lisa.eriksson@nojesguiden.se M E D V E R KA N D E S K R I B E N T E R

Jonas Adner, Maina Arvas, Holly Astera, Quetzala Blanco, Rasmus Blom, Maja Bredberg, Magnus Carlsson, Lisa Eriksson, Staffan Erfors, Patrik Forshage, Julia Frändfors, Jimmy Håkansson, Anders Karnell, Love Lagerberg, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Sanna Samuelsson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble, Kawa Zolfagary F O T O G R A FE R O C H I L L U S T R A T Ö RE R

Fidschi Fischer, Emil Jönsson, Carsten Oliver Bieräugel VD

Faje Gani faje.gani@nojesguiden.se P R O D U K T I O N S L E D A RE

Josefin Lundgren josefin.lundgren@nojesguiden.se E V E N T - O C H P R O M O T I O N A N SVA R I G Johan Mattsson johan.mattsson@nojesguiden.se S Ä L J A RE S T O C K H O L M

Johan Majer johan.majer@nojesguiden.se Joakim Hampus joakim.hampus@nojesgiuden.se Fransisco Pinto f.pinto@nojesguiden.se S Ä L J A RE G Ö T EB O RG

...når konsumenten nära köptillfället.

Malmö/Lund och Uppsala (och även i 24 mindre städer!)

...firar 30 år 2012.

...har 50/50 kvinnliga och manliga läsare.

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden,

...har opinionsbildande och trendsättande läsare. ...har en snittläsningstid på 28 minuter.

2 /½+&4(6*%&/ t /3 t

...79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år. ...finns i Stockholm, Göteborg,

Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB PERIODICITET

12 nr/år 34 LPOUSPMMFSBE EJTUSJCVUJPO FYFNQMBS J 4UPDLIPMN FYFNQMBS 3JLT *44/ 9 3FEBLUJPOFO BOTWBSBS FK GÚS JOTÊOU JDLF CFTUÊMMU NBUFSJBM Stockholm /ÚKFTHVJEFO ½TUFSNBMNTHBUBO E 4UPDLIPMN UFM o SFE!OPKFTHVJEFO TF

P R A K T I KA N T E R

22 NÄR SEX GÖR ONT Vestibulit drabbar tusentals unga kvinnor och vården brister. Varför bryr sig inte fler?

...är Sveriges största gratistidning inom nöje!

Nöjesguiden Holding AB

men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet.

Trevlig läsning.

Henning Wideberg hw@nojesguiden.se Charlie Hedström charlie.hedstrom@nojesguiden.se S Ä L J A RE M A L M Ö / L U N D John Stahle john.stahle@nojesguiden.se S Ä L J A RE U P P S A L A

Minna Ramsell minna.ramsell@nojesguiden.se EKONOMI

Lela Djurdjevic ekonomi@nojesguiden.se

Göteborg /ÚKFTHVJEFO ,VOHTQPSUTBWFOZFO (ÚUFCPSH "OOPOT (ÚUFCPSH UFM o Malmö /ÚKFTHVJEFO 4ÚESB 'ÚSTUBETHBUBO .BMNÚ "OOPOT .BMNÚ UFM

MEDARBETARE

MARGRET ATLADOTTIR är chefredaktör på Nöjesguiden. Nyligen lämnade hon Facebook för att göra comeback två dagar senare.

Du erkände nyligen att du tycker att Sommaren med Göran är ”så jävla bra”. Motivera.

– Jag vill sträcka mig så långt som att säga att filmen är ett mästerverk.

Perfektion. David Hellenius borde vara skådespelare på heltid. Och jag är absolut inte ironisk.

AMAT LEVIN är redaktionschef på Nöjesguiden, gläds åt att Will Ferrell äntligen har utannonserat Anchorman 2 och skriver i det här numret om en ouppmärksammad kvinnosjukdom.

Du såg nyligen en svensk Fonzworth Bentley? Berätta.

– Det var mycket av allt. Men framförallt – tweedkavaj, fluga och permanentad backslick.

MARTIN PETERSSON är dj och art director på Nöjesguiden.

Vilken låt är historiens bästa för att få igång ett dött dansgolv?

– Jag och min gode vän Mattias kom nyligen fram till att det nog inte finns en enda människa på den jord som stått stilla och surat till låten Hot Hot Hot med Arrow.

RASMUS BLOM är redaktör på Nöjesguiden Göteborg och har i det här numret prövat på real life trolling. Är life trolling något du är sugen på att testa igen?

– Ja, verkligen. Men kanske inte varje dag, man blir nog väldigt ensam till slut.

NATALIE IBRON pluggar juridik och är redaktör för Nöjesguiden Malmö/Lund.

I det här numret skriver vi om näthat. Har du blivit näthatad någon gång?

– En gång blev jag kallad ”lesbian med dåliga matvanor” för att jag twittrat positivt om ordet hen. Hysteriskt dålig och rolig diss!

4 /½+&4(6*%&/ t /3 t

PETER MORATH pluggar, bloggar samt är redaktör för Nöjesguiden Uppsala.

Du verkar ha en komplicerad relation till lingongrova. Varför köper du inte bara ett nytt sorts bröd?

– Vitt bröd = död. Dessutom är lingongrova både gott och nyttigt. Men visst börjar det bli lite tjatigt efter alla dessa år, det ska jag inte sticka under stol med.

PARISA AMIRI bloggar, pratar i radio och ansvarar för nojesguiden.se. Hon har nyligen återvänt från en tre-världsdelar-på-tio-dagar-resa.

Vilken stad var bäst?

– Av New York, Tokyo och Sao Paulo måste det bli det sistnämnda. Tokyo var mest bisarrt, New York ljuvligt hetsigt som vanligt men Sao Paulo lämnade TUÚSTU BWUSZDL /ÊTUB HÌOH CMJS EFU 3JP de Janeiro!

HOLLY ASTERA pluggar medie- och kommunikationsvetenskap och är musikskribent och bloggare på Nöjesguiden.

Du debuterade nyligen bakom skivspelarna. Får vi se mer av dig snart?

– Jag hoppas det! Stockholms klubbscen skulle behöva lite färskt blod i form av FO UKFK QÌ DFOUJNFUFS TPN TQFMBS Britney, åttiotal och electro.

PATRIK FORSHAGE är, utöver fritidssysselsättningen som rektor, musikredaktör på Nöjesguiden.

I det här numret skriver vi om näthat. Har du blivit näthatad någon gång?

– Den som är man och har ett namn som inte provocerar hatarnas snäva etnicitetsbegrepp blir väl aldrig näthatad? Hur mycket man än använder uttryck som ”hen”, ”klass”, ”jämställdhet” eller ”rasistiska SD”?

ALF TUMBLE gör musik och skriver om dryck i Nöjesguiden. Han är även chefredaktör för vår systertidning Fokus Krog. I det här numret dricker han vin med Whyreds före detta chefdesigner Behnaz Aram.

Vad är ett bra första steg om man vill bli vinkonnässör?

– Bli kompis med mig. Funkar inte det finns det en massa böcker.

LOVE LAGERBERG är musikskribent på Nöjesguiden och skriver i det här numret om den gladare housen.

Har du näthatat någon gång?

– Händer sällan, men när det gör det hatar jag bara på folk som hatar på något obskyrt litet dansmusikforum, annars nej. Internet-Love är i regel trevligare än reality-Love.

SANNA SAMUELSSON är moderedaktör på Nöjesguiden. I det här numret skriver hon om kroppshår, frivillig gratisreklam och modeller som produkter.

I skrivande stund befinner du dig i USA. Vad gör du där?

– Jag testar USA lite! Kollar om det kan vara ett alternativ ifall att jag plötsligt skulle behöva fly Sverige.

QUETZALA BLANCO bloggar på /ZIFUFS PDI ÊS /ÚKFTHVJEFOT filmredaktör. I detta nummer skriver hon om vad det är som får svenska skådisar att fly landet.

Du har även kommit ut som festarrangör. Varför ska man anlita dig?

– Haha, för jag får arrangera alla QFSTPOBMGFTUFS QÌ /ZIFUFS +BH fixar riktigt bra fester. Bästa musiken, goda cheeseburgare, bara PS PDI BQQBS JO SPMJHU GPML

ISABELLE STÅHL läser filosofi, skriver krönikor i bland annat GP och Helsingborgs Dagblad, samt är Nöjesguidens litteraturredaktör.

I det här numret skriver vi om näthat. Har du blivit näthatad någon gång? o +B FńFS FO UW TIPX mDL KBH BSHB kommentarer på bloggen om hur nervös, tjock, omogen och ful jag var.

JONAS ADNER frilansar, jobbar med tv och är Nöjesguidens krönikör. I detta nummer skriver han om hur nöjesbranschen cashar in på att var femte svensk tror på spöken.

Det går rykten om att du tycker att Skrillex är bra. Motivera genast!

– Vad kan jag säga – han kan sin mustiga bas. Är man uppvuxen i Huddinge är det inprogrammerat i ens DNA att det är bra. Hatreaktioner kan skickas till jonas.adner@nojesguiden.se.

NICHOLAS RINGSKOG-FERRADA NOLI är jurist, journalist och XFCCSFEBLUÚS QÌ 1 * /ÚKFTHVJEFO skriver han om musik.

Vi har hört att du var en serietidningsfantast i yngre dagar. Vilken var din favorit?

– Utan tvekan den gamla serien Filemon av fransmannen Fred. Mysig och surrealistisk på ett opretentiöst sätt! Älskar Jan Lööfs Felix och Ville också.

MAJA BREDBERG är musikskribent och var nyligen i London för att prata med Usher, en intervju som dyker upp i nästa nummer.

Nå, var han trevlig eller en douchebag?

– Åh, han var förstås the perfect gentleman. Vältalig, eftertänksam, djup blick + väl avvägd mackning. Precis så som en slick r'n'b-sångare bör vara.

CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL, bor i Berlin, har en examen i biomedicin och är förmodligen världens bästa illustratör.

Har du näthatat någon gång?

– Aldrig. För det första: I'm a lover not a fighter (or hater). För det andra handlar internet för mig om musik, tv-serier, skicka mejl, kolla på nyheter, porr och inte om att lägga ner energi på att bråka med folk jag inte ens känner eller bryr mig om. Och för det tredje: det finns faktiskt en annan online-kultur i Tyskland än i Sverige och jag har aldrig riktigt förstått varför meningslösa bloggar, bloggerskorna, så kallade ”bloggkrig”, twittrandet bland mediefolket, näthat och kommentarsfältskrig är så pass stora i Sverige. Men jag kanske är för gammal. Hehe.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalisten som bloggar pretentiöst om tv-spel på blogemup.se. I detta nummer skriver han om problemet med tv post-Sopranos.

Vilken är den jobbigaste tv-trenden just nu?

– Jag står fast vid min spaning om lyteskomik. Men framförallt tv som är förnedrande för alla parter, för medverkande såväl som åskådare. För vidare info, se Älskling du har blivit en tjockis och Kontoret.

CAROLINE RINGSKOG FERRADANOLI är författare, pluggar tv på Dramatiska Institutet och skriver på sin kommande roman. I detta nummer har hon bland annat recenserat Mupparna.

Vi hörde att du inte gillade Ligga med P3. Varför?

– Ja alltså, under den minuten jag lyssnade var det sådan enorm slagsida för killars... njutning. Medan kvinnokönet tillägnades en bisats. Jag blev deprimerad för den miniatyr av samhället som så humorlöst frustades fram.

VICTOR SCHULTZ är filmskribent och recenserar i det här numret två filmer med henkopplingar.

Vilken är den bästa könsrollsutmanande filmen någonsin?

– I Prometheus-tider vore det spånigt att inte nämna Alien, där Sigourney Weaver lyckas övervinna universums mest bestialiska livsform inte mindre än tre HÌOHFS 8FBWFST -JFVUFOBOU 3JQMFZ ÊS en antites till den trikåerotik som till exempel Tomb Raider och Resident Evil står för.

KAWA ZOLFAGARY är skribent och komiker. I detta nummer skriver han om näthat.

Har du någonsin skrivit anonyma hatkommentarer på nätet?

– Förr i tiden skrev jag massor med anonyma hatkommentarer. Sedan råkade jag ut för det själv och fattade att det inte är så smart. Gick igenom puberteten också, vilket kanske hade med saken att göra.

MAGNUS CARLSSON är frilansjournalist och syns i Göteborgs-Posten med jämna mellanrum. I det här numret uppdaterar han dig på pundartugget.

Vilket pundarslang är din favorit?

– Jag gillar de enkla, svenska uttrycken. ”Palta”, som betyder ”blöda kraftigt”, till exempel. Hur praktiskt som helst.

LISA ERIKSSON praktiserar på nojesguiden.se och har i det här numret skrivit en krönika om varför bloggarparodin Kazoo är en lat form av satir.

Tipsa oss om bättre satir?

– Kanske torrt av mig, men jag gillar allt NFE .JUDIFMM BOE 8FCC 3FLPNNFOEFSBS speciellt sketcherna som heter Football, Football, Football och Send Us Your 3FDLPOT QÌ :PV5VCF 1MVT 4UBOEBSE Comedy Act med min fave Maria Bamford.

MAINA ARVAS är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm och diskuterar i det här numret firandet av Strindbergsåret. Eller vägrandet att fira det.

Behövs verkligen ett Strindbergsår?

– Det är ju lätt att raljera lite för att man inte precis känner dödlig Strindbergsbrist andra år. Men det är vår nationalskald, en internationell succé som kan profilera svensk kultur – så fira på! Han har skrivit fruktansvärt bra pjäser, otroligt spelbara idag. Jag frossar gärna i Strindberg. Bara det spelas Frida 4UÏFOIPå IFMB &MMFS 7JDUPSJB Benedictsson. Eller Christina Ouzounidis.

Eller Martina Montelius. Etcetera.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, sångare i bandet The Sunshine, dj och karaokefantast. När du läser det här har han även tillträtt som webbchef.

Hur kommer ditt liv att förändras nu när du jobbar heltid med Nöjesguiden?

– Det kommer att fortsätta precis som vanligt fast dubbelt så kul. Vad som blir roligare? Allt.

ANDERS KARNELL, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, pratar i radio och är dessutom Nöjesguidens konstredaktör. I detta nummer skriver han om livet som en lång insamling av folk.

Vad samlar du på?

– CD-skivor.

JULIA FRÄNDFORS är Nöjesguidens klubbredaktör i Stockholm och tillbringar dagarna på produktionsbolaget Thelma/Louise. I det här numret intervjuar hon personerna bakom nya Marie Laveau.

Vad ska man absolut inte göra när man går på klubb?

– Knuffas och vara otrevlig mot personal och vakter.

Ledare

TROLLTIDER SAMMA DAG SOM vi lämnade förra numret av

Nöjesguiden till tryck började medier höra av sig.

De hade hört att vi hade ersatt alla han/hon med hen. Dagarna som följde var ett virrvarr av intervjuer och det var klart och tydligt att genusfrågor är det absolut mest kontroversiella man kan skriva om i Sverige idag. Något av en chock för denna redaktion som försöker ha en genusanalys på allt vi skriver om.

Vi uppmanade våra läsare att höra av sig och berätta vad de tyckte om numret. Och det är här det blir intressant, för reaktionerna var massiva.

Det rasade in mejl och kommentarer på vår sajt.

Nöjesguiden har för närvarande ett kommentarssystem som gör att man kan kommentera anonymt på våra bloggar och artiklar. Och det har funkat helt okej, de allra värsta kommentarerna av rasistisk och sexistisk karaktär, eller bara plain idioti rensar vi bort. Och de kommer inte särskilt ofta. Men efter hen-numret var det annorlunda.

Det fullkomligen kryllade av små troll som var superupprörda av att vi använde oss av ordet hen.

Det fascinerar mig.

Vad är det som gör att vi ägnar så mycket tid och energi åt att helt enkelt ”sabba” i debatter?

För ett troll är någon som egentligen inte tillför någonting utöver att skapa dålig eller konstig stämning. Något som vi märker färgar av sig i debatten i stort, det flyttar fokus och allt blir skevt.

Många tidningar har gått över till ett kommentarssystem kopplat till Facebook. För att göra det svårare för anonyma troll att just sabba en läsardiskussion. Har det blivit bättre? Läs Kawa Zolfagarys text om nätdebattens framtid på sida 17.

Eftersom trollande är ett så kallat ”internetfenomen” skickade vi ut Rasmus Blom på ett uppdrag, att ta trollandet till Det Verkliga Livet.

Han fick vara ett lifetroll för en dag. Läs mer på sida 20.

Andra grymma grejer i månadens nummer är Döskalle & Mästerligts intervju med Hanna Widerstedt, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli intervjuer med Frida Hyvönen och Miike Snow, Quetzala Blanco temptagande på svensk film och Amat Levin reportage om en ouppmärksammad sjukdom som enbart drabbar unga kvinnor.

Trevlig läsning!

Låten Tjena Tjena Tjena med BYZ feat. Kriss & 3PCJO #FOHUTTPO ÊS EFU BCTPMVU CÊTUB KBH WFU just nu.

Att Sizzlas inställda spelning på Slakthuset i Stockholm visade hur närvarande homofobin faktiskt är i Sverige fortfarande. Vidrigt.

chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR margret.atladottir@nojesguiden.se

AVLYSSNAT

6 /½+&4(6*%&/ t /3 t

GLÖM INTE att kolla in nojesguiden.se!

7BSKF EBH NFE OZB SFDFOTJPOFS PDI OÚKFTOZIFUFS EJSFLU IFN UJMM EJH Dessutom kan vi glatt meddela att Margret Atladottir, Soran Ismail, Pelle Tamleht, Pontus de Wolfe, Emelie Thorén, Parisa Amiri, Sara Bourke, )BTBO 3BNJD ,SJTUJO ;FUUFSMVOE 1FUFS .PSBUI )PMMZ "TUFSB 5PCJBT #PTUSÚN 3FCFDLB )FETUSÚN #SJUB ;BDLBSJ #KÚSO (BEE 3BTNVT #MPN 5PCJBT /PSTUSÚN och Amat Levin bloggar hos oss.

VÄLKOMMEN IN!

BREV Vi får in ett stort berg av läsarbrev varje månad, men bli inte avskräckt – det finns en chans att vi väljer att svara på just ditt. Vill du få samma kick som när man vinner ett par miljoner på Triss?

5B DIBOTFO PDI TLJDLB FUU CSFW UJMMy Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm yFMMFS NFKMB red@nojesguiden.se

Har ingen förståelse för den här hajpen med hen. Det är ett feministiskt påhitt som inte har någonting med jämställdhet att göra. Motsvarande försök har gjorts i engelsktalande länder men den stora allmänheten har inte gett sin acceptans.

Jag har finskan som modersmål och har alltså växt upp med ett könsneutralt språk. Jämställdheten är inte bättre i Finland bara för att han och hon är samma och att genus i språket inte finns. Det är inte frågan om språket, inte heller unisexkläder, eller om att pojkar skulle leka mer med dockor.

När jag ändå är i farten, så passar jag på att anmärka att jag är bög, inte HBTLQ-person, ett annat uttryck som må vara för närvarande politiskt korrekt men som bör snarast förpassas till historien. Jag känner ingen samhörighet med lesbiska bara för att vi båda faller för personer av samma kön. Vi har väldigt viktiga fysiska skillnader och går inte att klumpa ihop till varken hener eller hbtlq:er.

Ha en bra dag, Arto Frobeus Det handlar inte om att vilja ”klumpa ihop” människor mot deras vilja, däremot anser vi att ett könsneutralt språk ibland behövs! Vi har ingen som helst ambition att radera kön, utan snarare ge ett alternativ till de människor som inte vill identifiera sig som varken han eller hon.

Redaktionen Hej! Jag måste bara skriva till er och berätta om hur glad jag blev när jag först läste på svt att ni bestämt er för att använda hen i ert senaste nummer och sen också när jag läste numret. Detta betyder mycket för många som, liksom jag själv, är trött på den otroliga könsfixering som ständigt finns i detta samhälle och att ni som en kommersiell tidning därmed hjälper till att utmana detta i och med att ordet hen sprids. Jätteroligt verkligen! För som ni också skriver så "könas" personer i stort sätt jämt fastän det egentligen inte alls är relevant, så spännande att ni prövar på att komma bortom detta. Och tycker artiklarna var fint skrivna och hen smälte in i texterna bra.

Tack för ett bra nummer!

MVH /Anna

... nu vill vi veta vad som kommer att hända med Spy Bar. För någonting måste hända. Och det snart...

än Stellan Skarsgård och skålade och skrattade.

Tung var han. Alla andra Skarsgårds kan slänga sig i väggen...

... på krogen Boquerias invigning satt ingen mindre

... det här att Robyn var hemlig gästartist på

Tack själv för att du läste!

Redaktionen Hej! Bra krönika av Kawa Zolfagary om vita kränkta män. Hoppas många läser och tar till sig. Jag jobbar själv med genusfrågor/rättvisefrågor och i min erfarenhet så är det personer med egna erfarenheter av att stå lägre på samhällsstegen som engageras av detta område. Just vita män bemöter ofta strukturifrågasättande med argument som ”jag tror inte att det är så, varken jag eller mina kompisar...” Och så var diskussionen punkterad och avskriven igen. Så frustrerande.

Jag tror att de förmodat positiva aspekterna av manlighetsideal behöver utmanas mer. Vad är baksidorna av att ständigt förhålla sig till att man som man ska vara stark, modig, kompetent osv. På umo.se försöker vi väcka tankar kring sånt genom diskussionsunderlag om manlighetsnormer, www.umo.se/ jag/maste-man-vara-pa-vissa-satt-somkille. Kommentarerna som kommer in där visar att det finns många kritiska tankar om manlighetsideal hos unga, men samtidigt en villrådighet kring hur man kan bryta sig loss.

Tack också för att ni använder ”hen” i detta nummer, modigt och spännande.

Hälsningar Cecilia Kawa blev väldigt glad av detta mejl och hälsar tack!

Redaktionen Med det fördomsfulla omslaget? Som alltid, alltid – blondinen satt på ”rätt” plats.

Håkan Wiegandt Oj. Tror du på Illuminati också?

Redaktionen Hej Nöjesguiden!

Nu skulle jag bara vilja säga så här – Varför kan inte vi kvinnor- tjejer – ladies få vara stolta över att vi är just det!

Nej – nu skall vi till och med ta ifrån oss det som skiljer oss från männen!

Nu har någon minimal minoritetsgrupp hittat på att skall vi kallas hönor!!!

VI ÄR INTE LIKA – varken kroppsligt eller själsligt – varken på utsidan eller insidan – ej heller ”kemiskt”! ”Hen” – Vilket löjligt påhitt – RENT

både Bons tioårsfest och Vice-festen, samma kväll?

Mäktigt, men vi undrar hur i helvete de hade råd? &MMFS LÚS 3PCZO QSP CPOP numera?.. ... att det var en Vice-fest

TRAMS! LEVE SKILLNADEN! VIVE LA DIFFERENCE! – LÅT KVINOR VARA KVINNOR OCH LÅT MÄNNEN VARA STOLTA ÖVER ATT VARA MÄN! Karin Hönor? Ahaaa, för att hen betyder höna på engelska? Stackars de 5 332 män i Sverige som har Dick som förnamn.

Redaktionen Hej där!

Jag har sett hela säsong ett av LUCK – och en sak är säker. Någon travbana förekommer inte. Trav som sport är nästan helt obefintlig på den amerikanska västkusten. Och jockeys förekommer inte alls i den sporten.

Däremot förekommer det en hel del galoppsport i serien.

En helt annan sport.

Som har lika mycket likhet med trav som bandy har med fotboll.

Annars var det en bra recension...

Mats Genberg Tjena Mats, Det har du förstås helt och hållet rätt i.

Skyller på okunskap. Mitt intresse av hästsporter sträcker sig till Benny Haags ”kommenterade” av travloppen på TV4:s Nyhetsmorgon när jag växte upp.

Jimmy Håkansson Hej! Jag har läst Nöjesguiden och vill säga att jag uppskattar att ni använder det könsneutrala pronomenet hen. Det känns kul med en tidning som vill något mer än bara skriva text, och en tidning som utmanar det oftast självklara. Plus att det känns rätt i tiden att våga skriva hen, med risk att provocera, vilket vissa andra tidningar skulle dra sig från att göra. Fortsätt med hen. Ja! Hälsningar Matilda Tack för att du läser oss, och vi fortsätter med hen, när hen behövs.

Redaktionen

överhuvudtaget? Finns Vice?!.. ... Slakthuset MZDLBT hamna i blåsväder jämt och ständigt. Nu senast inför Sizzla-spelningen som också blev inställd

Fń FS QÌUSZDLOJOHBS #SB HKPSU BW 4MBLUIVTFU UZDLFS vi. Men vi undrar också hur bokningen blev till överhuvudtaget? Hmm... ... vi har hört att Sizzla är HBZy

XSQSVVS¸ FOTO: Sunny Sue

Nu växer vårmodet .

Det finns bara en galleria som sträcker sig mellan skybar och källarbasar. Skrapans modeutbud sträcker sig högre än du tror med 30 butiker för trender och varumärken.

Välkommen till mode att själv spira ur.

www.skrapan.se Mån–fre 10–20 Lör 10–18 Sön 11–18

Gallerian mitt på Söder.

PÅ GÅNG STOCKHOLM

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR

Festivalerna överraskar oss med stora bokningar och vi längtar efter vad som komma skall. Men vi vet att vi inte är där än – vi vet att vi måste vänta i veckor, dagar, månader innan allt det där roliga kommer att ske. Men det är lugnt.

Stockholm bjuder på en drös sevärdheter fram till dess.

Michael Kiwanuka på Kägelbanan

Han må bara vara 24 år, men Michael Kiwanuka har en fullvuxen röst som låter plågad av hjärtesorg och livserfarenhet.

Jämförelser med Bill Withers och Otis Redding har haglat, men även om det är smått omöjliga artister att leva upp till är Kiwanuka på god väg att skapa sin egen identitet. Den 25 april gästar han Kägelbanan.

påstådda scenskräck och ovilja att synas i media. Du ser Sophie Zelmani den 10 maj på Nalen.

Margret Atladottir skrivit på sin Twitter. Datumet du absolut inte får missa är alltså den 15 april.

Armand visar vägen

Vänner igen

Han är musiker. Han är skådespelare. Han är fotomodell. Han är Armand Mirpour och släpper, efter mycket om och men, äntligen sitt debutalbum Boy Will Sing for Directions Home den 11 april.

Den 30 april uppträder han på Debaser Slussen. Vi hoppas att han gör sig lika bra på scen som han gör på bild.

Han lät oss vänta i ungefär ett decennium, men under 2011 solodebuterade slutligen Aleks och var precis så bra som vi alltid hoppats och trott.

Hyllad för Inte längre fiender uppträder han den 7 april på Hamburger Börs.

Vårig soulpop

Drake till Globen

När den hyllade världsstjärnan kommer till Sverige är det Globen som nalkas. ”Människor som inte gillar Drake är dåliga i sängen” har vår chefredaktör

Fibes, Oh Fibes! premiärspelade sin nya singel Apex of the Sun på P3 Guld-galan. Singeln hör i sin tur till deras nya album med det självklara namnet Album som släpps nu i april. Du ser det svenska soulpopbandet från Göteborg poppa loss på Debaser Slussen den 4 maj.

Ryan Adams vid vattnet

Den 11 maj intar Ryan Adams scenen på Stockholm Waterfront Congress Centre.

Country-/rock-/punkartisten är sedan några år tillbaka fri från sin ohälsosamma downperiod och säljer nu ut nyktert.

Visst är han värd ett besök efter alla sina försök?

Sophie Zelmani

Hon har samarbetat med gitarristen och producenten Lars Halapi från start och är lika trogen sin unika sångröst som gör sig till rätta i hennes kärlekslåtar. Hennes charm stiger i takt med hennes

Jovars. Den 24 april har du chans att se detta datapopband på Debaser Slussen.

KLUBB Den berömda vårlevern har gjort comeback.

KONSERT Drake, Michael Kiwanuka, Fibes! Oh, Fibes och Aleks? Jo tack, vi är rätt nöjda.

Åsnepojken

Åsnepojkarna från Norge våldgästar den svenska scenen.

De släppte sin första singel 2009 men har än så länge inte fått sitt genombrott. Kanske slår Donkeyboy igenom på Debaser Slussen den 24 april?

Men bara kanske.

Kaotisk föreställning

Varför de heter som de heter är en smula oklart, men enligt uppslagsverket betyder caotico kaotiskt på spanska. Är Caotico kaos? Nej. Är de sevärda?

FILM Så länge du duckar för W.E., The Woman in Black och The Lady bör du överleva även denna månad.

MUSIK Markus Krunegård, Miike Snow, Caligula, Frida Hyvönen, Jonas Lundqvist, Nacka Forum och Professor P & DJ Akilles – fan vad bra

BÄST JUST NU

svensk musik är just nu.

KROG

KONST

MUSIK

FOTO: EMIL JÖNSSON

'050 ,/05"/

BAR

4BSBI 1BMJO PDI ÌST QSFTJEFOU kampanj, kan hålla oss klistrade framför tv:n.

Frida Hyvönen

Ekstedt

Fotografins Hus, till och med den 28 april

aktuell med To the Soul

Humlegårdsgatan 17

Miike Snow

Gastrologik

I is someone else

aktuella med Happy to You

Artillerigatan 14

FOTO: EMIL JÖNSSON

Hyun-Jin Kwak

Hornstulls strand 13

Tulegatan 24

TV Endast Game Change, som dokumenterar

KROG

Bistro Barbro/Salong 4

Svartengrens

Låt det bli en baskisk vår på Boqueria.

Färgfabriken, den 14 april–24 juni

Sjögräs Timmermansgatan 24

Ulrika Sparre

Professor P & DJ Akilles

Vassa Eggen

aktuella med The Realism

Birger Jarlsgatan 29

Markus Krunegård.

Konstnärshuset, den 19 april

'050 4½3&/ 7*-,4

Do Me To the Music

”Det är för få som lyckas fånga intensiteten från house och techno till att bli intim, sjungbar och organisk.”

Slakthuset, Slakthusgatan 6, den 14 april

Love Lagerberg om Miike Snow, sida 58.

KLUBB 2.35:1 Berns, Berzelii Park, den 30 april

25 Hour Party People Tallink Siljabåten, den 27–29 april

8 /½+&4(6*%&/ t /3 t

SCEN

FILM

Spöksonaten

Tomboy

Dramaten, till och med den 6 juli

i Nöjesguiden

Gertrude Stein

The Hunger Games

Stadsteatern, till och med den 10 maj

i Nöjesguiden

Peggy Pickit ser Guds ansikte

i Nöjesguiden

Teater Galeasen, till och med den 16 april

Margin Call

Konstant felbedömning av vädret vid påklädning: 10 % Motljusbilder på Instagram: 20 % Pollenallergi 30 % Ångesten som Björn Ranelid fortfarande efterlämnar 5 % Slakthusets förmåga att få alla att hata dem 35 %

FRÅN STOCKHOLMARE TILL STOCKHOLMARE

oss bidrar du också till ett schysstare Stockholm

Nu har vi plockat in våren i våra second handbutiker och fyllt dem med härliga kläder, skor, prylar och accessoarer. När du handlar hos

VÄLKOMMEN!

www.stadsmissionen.se/secondhand

Krönika

BLOGGARPARODIN KAZOO ÄR EN LAT FORM AV SATIR Text: LISA ERIKSSON Illustration: CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

Stora bloggare får visserligen en del medieutrymme, men de är inga direkta opinionsbildare utanför sin begränsade målgrupp. De flesta är vanliga unga tjejer – utspridda över Sverige, med olika bakgrund, intressen och uttryckssätt – som valt att berätta om sin vardag på vår tids mest självklara uttryckskanal, Internet.

Varför lever den orealistiska bimboklichén fortfarande? Och varför väljer man att ha med den i ett brett humorprogram? Bloggarparodin Kazoo visar ett humorklimat där man istället för att sparka uppåt förlitar sig på innehållslösa stereotyper.

Sketchserien Partaj i Kanal 5 gjorde nyligen omfattande reklam för karaktären Kazoo, spelad av Christine Meltzer. Kazoo är en materialistisk, kraftigt plastikopererad spray tan-junkie som gör den ena ologiska felstavningen efter den andra. Hon är tänkt som en parodi på bloggare (namnet för tankarna till speciellt Kissie), men framför allt representerar hon ett populärkulturellt fenomen alla som inte vuxit upp i ett grävlingsgryt är välbekanta med: den blåsta blondinen.

DET FINNS MER än ett litet uns kvinnoförakt i bilden av den omotiverat korkade tjejen som definieras av sitt utseende, och hennes hårdlansering skvallrar också om en lathet inom bred svensk humor. Om Kazoo ska vara satir är det ett stort steg från vad satir från början var tänkt att åstadkomma, nämligen att plocka ner

”Om Kazoo ska vara satir är det ett stort steg från vad satir från början var tänkt att åstadkomma.” makthavare och respekterade samhällspersonligheter från sina piedestaler.

Christine Meltzer har med Kazoo valt att parodiera en grupp som, milt uttryckt, inte är den mest respekterade i samhället.

DET GÅR KANSKE att argumentera för att karaktären Kazoo är en kommentar på samtidens hjärndöda upphöjande av konsumtion och kändisskap. Men återskapandet av den förljugna bimbostereotypen i samband med den övervägande kvinnliga aktiviteten att blogga är snarare en förolämpning mot kvinnor som grupp.

Den visar hur lätt det fortfarande är att på ett långsökt sätt förringa kvinnors intellektuella förmåga och betrakta deras intressen som löjliga. (Ordet ”kulturtant”, på andra sidan spektrat, är en annan sorts bimbofiering.)

HUMOR BYGGER VISSERLIGEN på generaliseringar, men om den ska vara meningsfull måste den också genomsyras av någon sorts underdogperspektiv. Ambitionerna

måste vara högre än att parodiera en redan hånad skara.

En bloggarparodi hade kunnat vara intressant om tonvikten låg mer på strävan efter kändisskap och bekräftelse och mindre på yttre markörer. En sådan form av satir hade kanske sagt något om samhället. Den hade kanske till och med varit rolig. Att göra parodi på unga, plastikopererade bloggtjejer med fokus på deras utseende och påstådda intellektuella brister är däremot varken vasst, nyskapande eller intressant – det är förutsägbart, innehållslöst och alldeles för enkelt. Q Cristin Meltzer bloggar som Kazoo på Nyheter24 och medverkar i Partaj som sänds på söndagar klockan 21 i Kanal 5.

AMAT LEVIN & MARGRET ATLADOTTIR

SMYGLÄSNING PÅ OBAREN Foto: Isabelle Minou

LISA MAGNUSSON & RICHARD LEPPÄNEN

HANNA LUNDBERG

AYAN & MARIA KHIHON

PARISA AMIRI

10 /½+&4(6*%&/ t /3 t

FRANCISCO PINTO & MELISSA SCHILLE

ADAM PETTERSSON

adidas Handball 5 Plug 999 kr

adidas Malmö 999 kr

Nike Air Max 1 1199 kr

adidas LA Trainer 899 kr

Converse All Star Ox 699 kr

New Balance U420 899 kr

Nike Air Max 90 Premium 1399 kr

adidas LA Trainer 899 kr

Sneakersnstuff Stockholm, Åsögatan 124, 08-743 03 22 Vardagar 11.00–19.00, Lördagar 11.00–18.00, Söndagar 12.00–17.00

Sneakersnstuff Malmö, Davidshallsgatan 19, 040-30 30 75 Vardagar 11.00 –18.30, Lördagar 11.00 –16.00, Söndagar Stängt

NÖJESGUIDEN s DANTE KINNUNEN Först kom en hyllad EP. Sedan skulle debuten följa. Först i september, sedan under våren 2012. Men ännu har inget album skådat dagens ljus. Trots det, spelade DANTE KINNUNEN nyligen för ett proppfullt Obaren i Stockholm. HOLLY ASTERA har träffat en av landets mest efterlängtade debutanter.

”JAG VILL GÖRA DEN BÄSTA SKIVAN JAG NÅGONSIN HAR HÖRT” Text: HOLLY ASTERA

J

”

ag blir tio minuter sen” hälsar Dante när jag sitter på Louie Louie i Stockholm. Men tio minuter hinner bli 20 innan Dante kliver in på sin forna arbetsplats.

– Jag serverade Pink och Max Martin en gång, hon ville dricksa 100 spänn men det satte han stopp för. Det blev en 50-lapp istället.

DANTE SER NYVAKEN ut när han dricker

sitt kaffe. Jag frågar varför han är försenad, han svarar att han precis har gått upp. Jag kollar på klockan som visar 13.30. Men det är knappast någon nyhet.

Dante går sällan upp före klockan två.

Han har inget kaféjobb att gå till, istället jobbar han heltid med musiken – både som trummis i The Concretes och som ”sig själv” i soloprojektet Dante.

Vi träffades första gången på Popaganda då jag intervjuade dig och Lisa Milberg.

Vi pratade bland annat om musik och du uttryckte ditt småförakt för Billboardlistan. Och ett år senare går du och samplar Adele?

– Adele är ju inte ”Billboard” på det sättet egentligen. Men om det var ett förakt jag uttryckte då, måste jag säga att det snabbt därefter växte till en förtjusning.

Och egentligen var jag inte så intresserad av själva artisterna på listan, utan snarare av personerna bakom, som Dr. Luke, Max Martin och Stargate.

Din egen musikstil påminner väldigt mycket om några andra som också klättrar på Billboardlistan – Drake och The-Dream.

– Det är ingen slump. Man påverkas av sin samtid. När jag hörde Drake för första gången var jag mitt uppe i mitt nya projekt och hans ljudvärld och känsla inspirerade mig mycket när jag började göra låtarna.

Tror du att du har många fans från The Concretes som lyssnar på Dante?

– Nja, det vet jag inte. Kanske, kanske inte.

Du och Lisa Milberg känns väldigt nära.

Det var väl hon som tipsade dig om Clarence Carters Next To You – som du senare gjorde en hyllad cover på?

– Ja, vi är nära. Tidigare var hon som en slags mentor. Hon lärde mig om populärkultur. Av Lisa fick jag en genomgång av pop, rock och soul från femtiotalet till nu, på tre år. Hon har ett fantastiskt öra för musik. Innan hade jag mest lyssnat på reggae.

Reggae?

– Ja, det är min bakgrund. Det är den musikstilen jag har lyssnat mest på. Jag

12 /½+&4(6*%&/ t /3 t

'050 $)3*45*"/ (645"7440/

kan reggae. Jag hade ärligt talat ingen koll på någon annan musik förutom reggaen från att jag var 11 till 19 år. Men nu gillar jag nästan all slags musik, det handlar oftast om låtarna.

NÄR JAG SÄGER att jag vill prata om

Dantes egna låtar, tittar han generat ner i sin kaffekopp. Både Next To You och Won’t Go handlar om kärlek, men de är knappast några sprudlande toner. Istället är det olycklig kärlek Dante har valt att sjunga om.

– Jag skriver om saker som är aktuella i

mitt liv. De få låtar som har släppts än så länge har handlat om det för att det varit aktuellt just då. Men nu har jag faktiskt precis träffat någon så…

I Won’t Go sjunger du ”when I go, I go all in that’s the way I go when I fall in love”.

– Och det gör jag också. Alltid. Det känns tråkigt att vara försiktig.

Gud ja, då har man ju inget att berätta.

– Precis, inget att berätta, inget att skriva om, inget att sjunga om. Och sedan får man tänka att om det går åt skogen får det väl göra det. Även om det naturligtvis är

tråkigt. Men då har man i alla fall försökt.

Fast tänker man att det kommer att gå åt skogen kommer det ju att göra det också?

– Det behöver det väl inte göra? Det kan ju vara bra att kolla åt vilka håll ens liv kan gå åt, antingen går det bra, eller så går det dåligt. Varför skulle det gå åt skogen, vad kan jag göra för att förhindra det? Och så vidare.

Vad händer med The Concretes under tiden?

– Vi tar en paus. Några har skaffat barn, några jobbar med sina sologrejer och andra projekt. De är ju också äldre än vad jag är så de har redan fått göra allt det jag vill göra.

Jag vill också skriva major deals och åka limousine!

Din debut är hyfsat försenad.

– Haha, den är inte ens klar än! Nu har vi börjat säga att den är klar när den är klar.

Jag misstänker att det har något att göra med att du inte vill gå upp förrän klockan två på dagarna…

– Nja, det är väl mer så att jag aldrig riktigt har skrivit innan och att jag nu försöker lära mig det. Jag har även börjat jobba med andra låtskrivare och så ska jag åka till London och prova att jobba med lite folk där. Nu tänker vi att vi jobbar väldigt noggrant från grunden och tar in duktiga låtskrivare som kan bidra med de kunskaper jag inte har. Men det är ju fortfarande jag som är chefen över musiken som släpps under namnet Dante, det är jag som bestämmer riktningen och producerar.

Dante medger också att han har väldigt höga förväntningar på sig själv.

– Det är nog en av anledningarna till att skivan aldrig hinner bli klar. Trots att min EP blev väldigt omtyckt är det lugnt. Jag känner ingen sådan press. Jag har mycket högre krav och mål än så. Men om jag chillar eller tar det lugnt blir det kanske inte så bra. Jag vill att det ska kännas som att jag har gjort den bästa skivan jag någonsin har hört. Då blir det även svårt och tar tid.

Det känns som att det kommer att bli en högst personlig debut.

– Jag vet inte hur jag skulle göra det annars. Jag skulle aldrig kunna sätta mig ner och skriva några coola ord för att de låter eller ser bra ut. Jag vet att det finns de som jobbar så men jag tror inte att det skulle hålla för mig. Jag vill göra något jag kan stå för. Q Dante släpps när den är klar.

RZA LOGOS: RZA SHOT BY K A I R E GA N www. we s c. co m / ch a m b e r s

NÖJESGUIDEN s

MARGARETA GYNNING Beskriv dig själv med ett ord.

– Intensiv.

Största samhällsproblemet i Sverige just nu?

– Neoliberalernas häxjakt på feminister.

Vad beställer du i baren?

– Dryck.

Vad gjorde du för tio år sedan?

– En utställning med Elsa Beskows teckningar.

Världens vackraste konstverk?

– La Sagrada Família i Barcelona.

Vilken färg har din själ?

– Lila.

Om du bara fick lyssna på ett album hela livet ut skulle det vara: – Antony and the Johnsons The Crying Light.

Vad ser du helst på bio?

– Jane Campions filmer.

Om du fick vara någon annan för en dag skulle det vara?

– Alice i underlandet.

Bästa resmål?

– Min gamla hemstad Washington, D.C. Det här skulle jag aldrig äta?

– Symmetriskt upplagd mat.

Vad kommer boken om ditt liv att heta?

– Moster Greta ger aldrig upp.

Margareta Gynning är 58 år, bildpedagog och feministisk forskare på Nationalmuseum.

FOTO: EMIL JÖNSSON

NÖJESGUIDEN s

GUNNAR ARDELIUS Vilken låt sammanfattar ditt liv?

– Life’s a Bitch – Nas. Vilken är den vackraste plats du varit på?

– Bergshamra.

Vad är du mest stolt över?

– Min dotter.

Vilken låt sjunger du i duschen?

– Flight of the Conchords – Business Time (växlar basröst med falsett).

Vilken är din dolda talang?

– Jag kan spela små melodier på mitt adamsäpple.

Hur ofta googlar du dig själv?

– Hehe, ofta.

Vad är det värsta som kan hända på en dejt?

– Att man pruttar.

Det vackraste ordet som finns?

– Sinnesro.

Och det fulaste?

– Egoboost.

Det här är det största samhällsproblemet i Sverige just nu: – Patriarkatet.

Karaoke eller dance battle?

– Dance battle.

Vad ska det stå på din gravsten?

– ”Här vilar Gunnar - han levde sitt liv fullt ut.”

Gunnar Ardelius är 30 år, författare och aktuell med romanen Friheten förde oss hit, utkom i mars på Norstedts förlag.

FOTO: EMIL JÖNSSON

14 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Strateg, kreatör, kreateg eller stratör?

Officiell sponsor av

Manchester United

Singha Beer Art nr 1428 Alk halt 5% 33cl Pris 15: 90 kr

På Berghs kan du utbilda dig till art director, grafisk designer, produktions- eller projektledare, copywriter, kommunikatör, informatör, digital director eller digital creative.

Vad du än väljer så kommer du till en speciell skola. Speciell för att vi utbildar både kreatörer och strateger under samma tak (även om vi inte gillar uppdelningen; alla moment är kreativa, alla moment är strategiska). Speciell för att vi genomför projekt där du samarbetar med studenter från andra utbildningar på skolan. Och speciell för att vi har en så nära kontakt med branschen och näringslivet.

Utbildningarna startar i augusti, är studiemedelsberättigade och pågår ett till två år på heltid. I augusti startar också Berghs Bachelor. Då är du på Berghs en termin, för att sedan fortsätta fem till sex terminer i USA eller Australien.

För mer info och personlig studierådgivning, ring 08-587 550 00 eller besök www.berghs.se

w w w.bornicon-salming.se

Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor.

MATA INTE TROLLEN Text: KAWA ZOLFAGARY Illustration: CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

Sedan internetforumens stora genombrott har nätet varit förenat med mer eller mindre hätska diskussioner. Men allt oftare domineras nätdebatten av oproportionerlig ilska, hatiska inlägg och regelrätta hot – nu senast när Rodeo-bloggaren Lisa Magnusson fick utstå flertalet ” hoppas någon våldtar dig”-kommentarer som svar på en krönika i Metro.

Vad får detta för konsekvenser i en tid där diskussioner på nätet, mer än någonsin, spiller över i den större SAMHÄLLSDEBATTEN?

t /3 t /½+&4(6*%&/ 17

D

”

ET FINNS INGET vettigt överhuvudtaget, bara hat”.

Så beskriver nätforskaren Marcin de Kaminski bland annat den så kallade ”armhårsdiskussionen”, där en ung kvinna blev utsatt för tusentals hatiska nätkommentarer enbart för att hon hade orakade armhålor. En beskrivning som kan tillämpas på de flesta kommentarsfält som handlar om antingen genusfrågor eller invandring. Trots försök att stävja de mest aggressiva kommentarerna har inte nätdebatten förbättrats märkbart.

Samtidigt blir ett sunt debattklimat på nätet allt viktigare då många, framförallt unga, formar sina åsikter efter den information de hittar där. Dessutom börjar nätdebatten läcka över i traditionell media allt oftare. Tv-program som Kvällsöppet och SVT Debatt plockar upp heta diskussionsämnen från nätet och på vägen får de med sig problemformuleringarna. Om nätdebatten är snedvriden och hatisk blir informationen som sänds ut också det.

Det kan i sin tur leda till att väldigt extrema åsikter legitimeras och blir en del av den större samhällsdebatten.

Hittills är det få saker som hjälpt i jakten på ett sundare klimat i nätdebatten.

Finns det ljus i slutet av tunneln eller är detta hur framtidens debatt kommer att se ut?

DET ÄR SÄLLAN man upplever att en sansad diskussion kan föras i kommentarsfälten. Reaktionerna på ”Slakthusetgate” är ett tydligt exempel på hur pass låg nivån kan vara. Där bad en person en arrangör att boka fler kvinnliga dj:s.

Personliga påhopp och även direkta hot förekom i den efterföljande diskussionen.

Generellt är tonen hårdare på nätet, det kan bero på teckenbegränsningar eller frustration över att man har svårt att uttrycka sig i skrift. Det kan också handla om att man enklare hamnar i diskussion om väldigt känsliga ämnen. Men det allra grövsta hatet verkar vara reserverat för diskussioner om genus eller invandring.

Att det inte förekommer kring fler ämnen är något som förvånar Marcin de Kaminski.

Han misstänker att det beror på att det finns olika drivkrafter för personerna bakom kommentarerna.

– Det är lite märkligt, man skulle kunna tänka sig att de som är vänster eller aktiva feminister som brinner väldigt mycket för en sak har samma incitament att diskutera sina frågor. Men det görs inte. Jag funderar på om det är olika typer av drivkraft bakom de olika grupperingarna.

Det är lösa spekulationer men i mina resonemang utgår jag ifrån att de här högerhatgrupperingarna drivs av rädsla mer än av analys. I den här rädslan finns ett större utrymme för känsloreaktionen som tar uttryck som hat eller utfall. Medan de grupperingar som har någon form av faktisk analys eller är bättre organiserade bortom kommentarsfälten kanske hittar något annat sätt att få urladdning.

DE SOM TILLHANDAHÅLLER debattutrym-

men har hanterat kommentarer på olika sätt med varierande resultat. Debattsajten Newsmill har nått framgång genom att tona ner inläggens rubriker och göra dem mindre konfrontativa. Det visade sig leda till en mindre förbättring av tonläget i kommentarsfältet som följde med artikeln.

Andra har gjort det svårare att vara anonym på internet. Aftonbladet har exempelvis infört ett system där du endast kan kommentera med ett Facebook-konto.

Det du skriver syns samtidigt för dina vänner på Facebook och man kan ana sig till att grupptrycket som uppstår ska hindra människor från att kommentera vårdslöst.

18 /½+&4(6*%&/ t /3 t

”Om nätdebatten är snedvriden och hatisk blir informationen som sänds ut också det.

Det kan i sin tur leda till att väldigt extrema åsikter legitimeras och blir en del av den större samhällsdebatten.”

Tyvärr har det haft begränsad effekt då man snabbt hittat kryphål för att kringgå detta problem. de Kaminski har bara sett en marginell förbättring i kommentarsfältet.

– I de nedslag jag har gjort har det inte varit så himla stor skillnad. Lite mindre hätskt kanske men samma inställning kring infekterade artiklar om flyktingar eller kön eller vad det nu kan vara. Trots att man kommenterar med sitt riktiga namn vräker man ur sig saker som inte verkar så genomtänkta.

ANDRÉ MABANDE, informationsarkitekt

och personen bakom ”Ingen kommentar”, en blogg om kommentarsfältsanalys, delar de Kaminskis åsikt. Han menar även att möjligheten att vara anonym är precis lika stor som tidigare och att debattklimatet inte har förbättrats.

– Ärligt talat ser jag ingen större skillnad.

De stora dagstidningarna har minskat kommentarsmöjligheterna radikalt, från nästan alla texter till i stort sett bara opinionsmaterial. Hos de stora kvällstidningarna är det lite fler kommentarer från redaktionen, men det är fortfarande ganska laglöst land.

André Mabande säger också att just Facebook-systemet för kommentarer har väldigt tydliga brister.

– Tittar vi noggrannare på de Facebookkonton som kommenterar hos några av tidningarna är det en hel del av de mest aktiva som inte framstår som speciellt verkliga människor utan bara har de grundläggande sakerna för att vid en snabb blick ses som ”riktiga”: namn, bild, några ”vänner”, några intressen – men det är bara kulisser.

DET TAR INTE lång tid att skapa ett konto på Facebook som en påhittad person och göra det minimala som krävs för att framstå som äkta. Är man dessutom flera kan man hjälpas åt och sätta det i system.

Skribenten Damon Rasti uppdagade flera fall av hur anhängare till Sverigedemokraterna utnyttjade detta till att få det att se ut som att det var väldigt många som delade deras åsikter. Man skapar tre-fyra konton med påhittade personer och ser till att diskutera och hålla med sig själv. På så vis kan man effektivt normalisera en åsikt som i många andra fall skulle kunna ses som extrem.

Att kunna vara anonym när man kommenterar är inte bara negativt. Det finns många fördelar med att kunna gömma sig bakom en pseudonym.

Mabande rekommenderar att man använder sig av en pseudonym i vissa diskussioner. Exempelvis om man inte vill att ens kollegor ska kunna googla fram ens hemligheter eller om man vill diskutera psykisk sjukdom i sin familj eller något annat känsligt utan att det ska gå att koppla till en själv. Han vill dessutom poängtera att det finns en risk i att debattera med extremister på internet då dessa ibland kan trappa upp det till att gå utanför nätet. Då är det bra med en pseudonym för ens egen säkerhet.

DE FLESTA SOM tillhandahåller kommen-

tarsfält köper in tjänsten från externa företag som modererar och ser till att reglerna följs. Alla som har tagit en titt på exempelvis Newsmills kommentarsfält vet att detta inte fungerar särskilt bra. De externa moderatorerna tar tid på sig och missar ibland inlägg som bryter mot reglerna, om det beror på tidsbrist eller att man helt enkelt inte kan känna igen vad som är stötande är svårt att veta. Ofta är skadan redan skedd innan kommentarer som bryter mot reglerna tas bort. De leder ofta till att diskussionerna spårar ur och börjar handla om något helt annat. Samtidigt kan det bli klurigt om man hårdare börjar definiera vilka kommentarer som tillför något till diskussionen och vilka som inte

gör det. Det är viktigt att man respekterar människors vilja att diskutera ämnen som inte ligger i direkt koppling till det artiklarna handlar om.

När det gäller urspårade debatter finns det, utöver de med en extrem politisk agenda, även en annan grupp vars mål inte är att på ett konstruktivt vis diskutera aktuella frågor. Den gruppen är de så kallade trollen. Troll på internet är personer som utger sig för att ha åsikter de i verkligheten inte delar, bara för att provocera eller väcka reaktion. Spelar det någon roll om en kommentars avsändare menar allvar eller inte?

– För mottagaren spelar det ingen roll om det är ett troll som vill provocera eller om det är någon som menar allvar, säger de Kaminski. Men sedan måste man skilja på det, troll är väldigt sällan hatiska. Om man jagar en reaktion, som är det troll gör, gör man det för skojs skull. Troll är väldigt duktiga på att reta upp folk, men det här hatet är något helt annat. Det är inte rättvist varken mot troll eller näthatarna att bunta ihop dem. Ett troll kan man ignorera genom att inte mata dem, men hatare kommer att hitta sin föda ändå, det kan man inte tiga bort.

Då kvarstår problemet med hur man skapar en konstruktiv diskussion på internet utan att kraftigt begränsa ramarna. Får vi tuffare regler och hårdare moderering av kommentarer kan man skapa ett debattklimat utan stötande innehåll, men det är inte utan sina risker.

För det är inte omöjligt att reglerna för en tidnings kommentarsfält skulle kunna sträckas till att även stoppa kommentarer där någon uttalar sig negativt om ett företag för att inte skrämma bort annonsörer. Gränsen mellan ett konstruktivt kommentarsfält och sterila åsiktsyttringar är en svår linje att balansera på, men att hot eller personliga påhopp ska tillåtas tillför ingenting. Q

t /3 t /½+&4(6*%&/ 19

ATT TROLLA – utge sig för att ha åsikter man inte nödvändigtvis har, enbart för att provocera – är ett vanligt förekommande fenomen på nätforum och kommentarsfält.

Men vad händer om man tar med sig trollandet utanför internet?

TROLLTIDER 48 timmar life troll Text: RASMUS BLOM

J

ag slår upp begreppet ”real-lifetroll” på det alternativa uppslagsverket Urban Dictionary och hittar följande exempel på en klassisk så kallad trolling: Real-Life Troll: You're a virgin and you're 33 years old... You need a fucking life. Go get some sun, btw, you're whiter than a ghost.

Friend or Foe: Fuck you asshole, dick, bitch, shut the fuck up.

Real-Life Troll: *Smiles with success* Det är en underbar beskrivning på många sätt. Och min research är därmed klar. Solen skiner och jag ger mig ut på stan. Jag ska få min omgivning att reagera.

Till varje pris ska den reagera. Och det passar mig och mitt bekräftelsebehov utmärkt. Jag är mellanbarn, bara en sådan sak. ”Vi mellanbarn måste skrika för att höras”, som den grekiske filosofen Blondinbella uttryckte saken.

Jag ser mig själv som ett rådjur där jag går på stan, de höga öronen liksom roterandes på jakt efter ljud. Anar jag oråd stannar jag upp med ögonen uppspärrade, tittar sidledes utan att röra huvudet.

Hörde jag en djupt rotad åsikt? Hörde jag någon som vill få sin bestämda uppfattning om sakernas tillstånd ifrågasatt? Inte det, då klövar jag vidare. Men jag är inget rådjur.

Jag är en real-life-troller och kan göra vad jag vill. Jag kan gå på ett AA-möte, göra överdrivna gäsptecken och fråga grannen bredvid vart vi ska ta en skön bira efter att de här ”gnällspikarna” babblat färdigt och fnissa förtjust när han blänger på mig.

För ”A’ma real laf trolla’” och ingenting kan nudda mig.

JAG BÖRJAR MED att gå in på en bokhan-

del som säljer uteslutande queer- och feministlektyr. Det står obskyra tidskrifter i hyllorna. Jag tummar på ett flygblad om radikala politiska samtal på kvällarna, ”vi ska bli en enad motståndsrörelse mot kapitalism och patriarkat”. Jag sneglar mot kvinnan i kassan, runt om mig hänger bilder från en nyligen arrangerad ”homoviskväll” där homosexuella sjungit visor.

Jag går fram till kvinnan och frågar om hon har den där Män är från Venus, kvinnor är från Mars av John Gray. För den som inte vet lyder bokens baksida så här: ”Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars. På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor”. Skriven av en konservativ dåre från USA. Kvinnan synar mig från topp till tå, med lika delar avsmak och nyfikenhet. Hon ser ut att överväga om hon inte ska ta mig till bakgården där fastkedjade homovissång-

20 /½+&4(6*%&/ t /3 t

”Jag är en real-life-troller och kan göra vad jag vill.

Jag kan gå på ett AA-möte, göra överdrivna gäsptecken och fråga grannen bredvid vart vi ska ta en skön bira efter att de här ’gnällspikarna’ babblat färdigt och fnissa förtjust när han blänger på mig.”

min vän kan ostört ägna oss åt varandra.

Han svarar att alla här är från MUF. ”Inte den här killen”, anmärker jag och pekar på mig själv. ”Nä, vad är du då?”, frågar han ointresserat samtidigt som han äntligen får beställa sina ”fyra hof ”. ”RKU”, svarar jag ledigt och avslappnat. Han tittar på mig, jag nickar belåtet och tyder det för honom; ”radikal kommunistisk ungdom”.

Han betalar och säger ”då har du nog kommit fel, gubben” innan han försvinner bort mot sina kompisar som ropar ”frääsch” när han anländer med ölen. Kamrat undertecknad står kvar i baren ett tag till och njuter av hur gruppen mumlar och pekar. Sedan går jag därifrån och sänker huvudet när jag passerar den livsfarliga vakten.

DAGEN DÄRPÅ BESÖKER jag en fantasy-

are skyfflar in exemplar av Män är från Venus, kvinnor är från Mars i stora ångpannor. Men hon bara ler på ett sätt som gör att hela hennes hud stramar och meddelar vänligt men bestämt att de tyvärr inte under några som helst omständigheter har vad jag söker. Jag tackar för det och lämnar bokhandeln.

DET LJUVA LIVET som real-life-troller

fortsätter. Jag har fått nys om en efterfest till någon slags MUF-kväll som äger rum på en mycket ocharmig nattklubb. Det är tidigt på natten och alla i kön ser ut som en dålig pastisch av den stekare man kunde se i ett klassiskt Packat & Klart-avsnitt från Båstad i början av nollnolltalet. Han som stod och vevade ena armen och rabblade ”det är stekigt liksom, det är skönt, det är stekigt, ja visst”. Mitt real-life-troll-ego får sig en snabb törn när jag sänker huvudet och stammar fram mitt namn till den livsfarliga vakt som kontrollerar mitt namn i dörren. Men kort därefter är det återigen ”A’ma real laf

trolla’”-rap till tonerna av våldsam hiphop i mitt huvud. Jag kilar upp för trapporna och får nästan omedelbart syn på ett lämpligt offer i baren. Han har en tunn långärmad tröja med en v-ringning som avslöjar delar av det könshår som klättrat upp över hans bröst. På hans huvud ligger ännu mer könshår, den här gången slickat i riktningen bakåt med tapetklister. Jag ställer mig bredvid honom i baren och säger efter en stund ”tjena”. Han tittar hastigt upp och svarar ”tjäna, gubben”. ”Sjuk kväll”, säger jag för att småprata och pekar diskret på en grupp killar som mycket väl kan vara hans buksvågrar. En av dem verkar dessutom lida av aggressiv klamydia av dansstegen att döma. Min nya vän tittar först på gruppen sedan misstänksamt på mig. Jag himlar med ögonen som om det bara är vi två som förstår vad jag menar. Han tycker inte alls om att jag är intern med honom. ”Muff ”, säger jag och himlar menande med ögonen igen.

Bartendern verkar inte komma till undsättning på många minuter, jag och

butik som säljer Warhammer, ett slags spel med små järnfigurer som kan föreställa troll, gnomer, riddare och magiker eller liknande. Jag vandrar runt i lokalen och inspekterar hyllorna, väl medveten om den expedit som betraktar mig. Jag pekar på en armé av troll och frågar: ”Hur effektiva är dessa grodor?”. Expediten höjer besvärat på ögonen och svarar att ”orcherna, de är… bra”. Jag nickar allvarligt och fortsätter till armén bredvid. ”Detta var märkliga grodor, är de magiska?”. Expediten är tyst en stund och säger att ”de kallas grönskinn, en blandning mellan orcher och goblins”. ”Grönskinn”, upprepar jag högt för mig själv, för att riktigt smaka på ordet. ”Magiska grönskinn”, lägger jag till, och kan nästan höra expediten sucka bakom mig. Jag plockar sedan upp en krigarhäst och frågar misstänksamt ”vad tar du för denna åsna?”. Han svarar uppgivet att den ligger på 115 kronor. ”Dyrt”, påpekar jag. ”Dyr åsna”. Expediten vet inte vad han ska svara. Så jag lämnar butiken.

MIN REAL-LIFE-TROLL-SESSION är över för

den här gången. Jag försvinner in i folkmassorna på gatan, i real-life-trollvärlden är jag en legend – på stan en i mängden. Superhjältens eviga förbannelse, får inte avslöja hemligheten. Just nu är real-life-trolling bara en guerillarörelse, men inom ett par år kommer den att vara en lika utbredd som förfinad konstform.

Den kommer att bli en varmare motsvarighet till ligga-med-tjejertrenden som kom i svallvågorna av Neill Strauss omtalade The Game. Tyvärr kommer den också att missbrukas av amatörer utan glimt i ögat.

En handbok motsvarande The Game kommer att skrivas av en ”R-L-T”-guru, den kommer att läsas som en bibel i invigda kretsar. Kanske kommer jag själv att skriva den. *Smiles with success*. Q

PÅ VÄRLDSTURNÉ MED KTH Text: PARISA AMIRI

TOKYO ”… sex, sju, åtta…”, innan planet till Tokyo, den första destinationen, har hunnit lyfta räknar jag fascinerat och roat munskydden i mina japanska medresenärers ansikten.

Dagen därpå, i den neonfärgade Shibuyakorsningen, går jag med ett, väldigt smickrande, munskydd som det mest självklara. Att japanerna sägs bära munskydd av hänsyn till andra vid förkylning måste i sig vara tillräckligt för en biljett till himlen, men vi märker snart att det tystlåtna, bugande folket ofta känns obehagligt kuvade. Jag förstår plötsligt att de bisarra, ökända japanska gameshows jag sett får fungera som utlopp i den tillknäppta tillvaron.

Högteknologiska men samtidigt konservativa Tokyo har utnämnts till världens dyraste stad och jag blir konstant hänförd av moderniteter som eluppvärmda tunnelbanesäten, spolljudsfunktionen på damtoaletten som döljer de naturliga toalettljuden och att tunnelbanan spelar upp egna, specifika karusellmusiksjinglar för varje station.

NEW YORK HALLÅ, SKÄGGIGA STOCKHOLMSREKLAMARE som i jakt på äkthet bestiger berg! Försök

att besöka tre olika kontinenter under ynka tolv dagar utan att tappa det helt och hållet.

Om jag har lyckats behålla ”det” återstår att se, men jag kan numera mitt passnummer utantill och har kallat mig själv international player fler gånger än jag vill erkänna.

Anledningen till mina gästspel världen över var för att intervjua forna KTH-studenter som lyckats få eftertraktade jobb och en sprillans ny hemstad på köpet. Själv förvärvade jag ett gäng års erfarenhet på knappt två veckor.

Efter den sedvanliga grillningen av amerikanska tullen tar jag mig direkt till gigantiska butikskedjan Forever21 vid Herald Square på Manhattan. I kassan tar butiksbiträdet en extra titt på mitt Nordeabankkort, lutar sig fram och frågar ”Do you know Zlatan?”. När ett lögnupplägg serveras så bekvämt får jag svårt att värja mig. ”Självklart, det gör alla”, svarar jag

”Försök att besöka tre olika kontinenter under ynka tolv dagar utan att tappa det helt och hållet.” direkt. Nöjt pekar hon på Nordea-loggan och säger ”’I saw that you’re from Norway.

I loooove football.”. Ovillig att genera henne, men desto mer ovillig att ge Norge Zlatan-äran rättar jag henne och har fått första Onda Ögat av många under min rekordkorta, men ljuvliga New York-vistelse.

SAO PAULO Det brasilianska, kontrastrika affärsmeckat Sao Paulo rymmer närmare 19 miljoner människor och sägs vara världens mest helikoptertäta stad. Jag ombeds gömma min kamera utanför hotellet och jag förstår att helikoptrarna ska skydda de perverst rika från de många rånförsöken som sker i biltrafiken. Förståeligt, tänker jag, när jag kommer i kontakt med den utbredda fattigdomen som finns att se även i de lyxigare kvarteren. Det överväldigande vackra landet, som skulle kunna rymma hela Europa, ger mig oundvikligen dåligt turistsamvete.

Se Parisas intervjuer på nojesguiden.se/parisa.

!

!

!

!

" #

t /3 t /½+&4(6*%&/ 21

Du dör inte om du skulle få VESTIBULIT. Men ditt liv kommer att förändras, drastiskt om du har otur. Ändå är risken stor att vården bemöter dig med skepsis och en klapp på huvudet. Amat Levin skriver om en ouppmärksammad sjukdom som enbart drabbar unga kvinnor och tar reda på vad ointresset grundar sig i.

Men också på vilken hjälp som finns att få.

NÄR SEX GÖR ONT Text: AMAT LEVIN Illustration: FIDSCHI FISCHER

J

ag grät under hela undersökningen. När man har det här problemet är det väldigt plågsamt att genomföra den.

I över fem år har 26-åriga Jessica (som egentligen heter något annat) tampats med underlivssmärtor. Vad som började med en enkel penicillinbehandling mot en vanlig urinvägsinfektion, resulterade i en svampinfektion. Hon prövade Pevaryl och några av de andra receptfria svampmedicinerna och förväntade sig att problemen, precis som tv-reklamen säger, skulle försvinna. Men infektionen bestod och varje gång hon var på väg att bli frisk återkom den. Förra året fick hon diagnosen vestibulit. Hon hade då besökt ”omkring tio” gynekologer i jakt på hjälp och vägen var lång till att få ett svar på varför hon var sjuk.

– Hösten 2011 gick jag till en gynekolog, en man, vilket jag tyckte var sjukt jobbigt.

Han var nästan nedvärderande när jag beskrev mina problem – ”du vet väl att du inte kan torka dig med hårt papper om du har svamp?”. Och jag förklarade att jag hade behandlats för svamp tidigare, men att problemen var kvar. ”Men vad har du då, syfilis?”, svarade han. Och då tvingades det nästan fram ur mig, jag sa att jag trodde att jag hade vestibulit.

Vestibulit är en relativt nyupptäckt sjukdom som kännetecknas av att slemhinnorna i underlivet har blivit överkänsliga. Extra nervändar har bildats och minsta beröring är plågsam. Smärtan beskrivs som brännande eller huggande och patienter har berättat att sex känns som att bli uppskuren med en kniv.

Tamponganvändning och gynekologundersökningar gör ont och samlag är ofta ogenomförbara. Det är nästan uteslutande unga, sexuellt aktiva, kvinnor som utvecklar

–

22 /½+&4(6*%&/ t /3 t

”Okunskapen om vestibulit leder ofta till felaktiga råd och felbehandlingar.” vestibulit och Nina Bohm-Starke, överläkare på kvinnokliniken vid Danderyds sjukhus i Stockholm, uppskattar att mellan två till fyra procent av alla kvinnor i Sverige från 18 till 30 år är drabbade. Trots de allvarliga konsekvenserna, beskriver många kvinnor att de inte tas på allvar när de söker hjälp.

– Jag har aldrig hört en enda gynekolog nämna vestibulit, säger Jessica. I efterhand kan jag känna att en som behandlade mig för svamp under lång tid nog misstänkte att jag var på väg att få vestibulit, men hon sa aldrig något. Hon hade väldigt många patienter och bara tid för jättekorta besök där jag knappt hann berätta hur jag mådde.

Hur drabbade kvinnor mår kan man få en inblick i på de många internetforum som är tillägnade vestibulit. Många beskriver en liknande situation som Jessica, att de har slussats runt mellan olika mottagningar och gynekologer och fått råd som att avstå från sex eller att ”bara slappna av”.

– Jag tror att det finns en okunskap i hur man ska kunna hjälpa, säger Nina Bohm-Starke. Vi jobbar jättemycket med det, att öka utbildningen, ha kurser och vara ute och prata med barnmorskor och läkare.

Har många av dina patienter haft dåliga erfarenheter av tidigare vård?

– Det har de haft en del. Men jag tycker även att det har förändrats – att vi får in fler knepiga fall där de har haft ont väldigt länge. Vi är ju en specialmottagning och jag upplever att många av de som inte har haft ont så länge får bra hjälp av öppenvården och på ungdomsmottagningar. Jag sätter en skillnad i allvarsgraden hos de som kommer till oss. De som kommer till oss har varit sjuka längre och har fler dåliga erfarenheter i bagaget.

Hur långt är ”längre”?

– Flera år! Och då har de ofta varit runt hos en del andra. Vår inställning är att man har en större chans att vända det hela om man upptäcker det tidigt. För det här är en ond cirkel som man måste hjälpa dem att bryta och det blir svårare om de har varit sjuka en längre tid.

OKUNSKAPEN OM VESTIBULIT leder ofta till felaktiga råd och felbehandlingar. När Uppdrag granskning för två år sedan ringde runt till olika landsting och beskrev vestibulitliknande symptom föreslog majoriteten av sjukvårdsrådgivningarna antibiotika och receptfri medicin mot svampinfektion. Detta trots att Uppdrag gransknings reporter svarat nej på frågor om hon hade svamp, och att vestibulit inte kan behandlas med antibiotika. Jessica

beskriver en liknande situation.

– För mig gjorde svampinfektionsbehandlingen saken värre. Många gånger sa gynekologerna att det såg bra ut, att svampinfektionen de trodde att jag hade antagligen var borta. Men lika ofta gav de mig medicin ändå, för säkerhets skull. På vintern för fyra år sedan gick jag hos en gynekolog och genom henne började jag använda östrogenkrämer. Jag slutade dock gå där också, eftersom gynekologen till slut sa att hon inte kunde se vad som var fel på mig. Men jag fortsatte att ha ont, ofta efter sex, men ibland bara av att ha byxor på mig. I efterhand har jag förstått att vissa kvinnor är känsliga mot starka svampinfektionskrämer och fortsätter man att ha sex irriterar man slemhinnorna och det är så vestibulit börjar utvecklas.

ATT JESSICA FORTSATTE ha sex, trots att

hon hade ont under eller efter, tror Nina Bohm-Starke är ett symptom på ett större problem.

– Jag har en dröm om att man skulle kunna komma ut med mer förebyggande råd och jag undrar hur sexualundervisningen ser ut i skolorna. Unga kvinnor behöver lära sig att ta hand om sig, att sex inte ska göra ont. Jag skulle vilja att man pratade om sexuell hälsa med våra ungdomar på ett annat sätt än vad som verkar göras idag. För man blir så ledsen när man möter de här unga tjejerna som har fortsatt ha sex trots att det gör så himla ont – de har fått en helt skev bild av hur sex ska vara. En fantastisk dålig start på sitt sexualliv. När de har gått hos oss och pratat med en kurator är det i många fall de inser att de inte har haft sex på sina egna villkor. Att de har haft det på någon annans, utan att för den sakens skull ha blivit sexuellt utnyttjade. De har haft en

t /3 t /½+&4(6*%&/ 23

”När jag har pratat med läkare och förklarat att jag inte kan ha sex utan att det gör ont har de bara rekommenderat att jag ska tänka bort det.” okunskap i hur kroppen funkar och där kanske samhället bidrar med en bild av hur sex ska vara. Det finns en bild av att kvinnor ska vara perfekta. Både vara välutbildade, kunna träna och kunna ha sex. Vi måste kunna nå våra unga och, utan att bli moraltant, undervisa dem.

Jessica medger också att hon kände sig pressad till att bita ihop, till att kunna ha sex, trots smärtorna.

– Ja, vissa gånger. Inte bara från min kille, utan från mig själv. Man vill ju kunna.

Som kvinna förväntas man kunna ha sex.

Man får kanske ont under eller efter, men tar inte den egna smärtan på allvar.

Speciellt när man inte vet vad man kan göra för att bli av med den. Man förutsätter att det är något som ska gå över.

FÖR JESSICA INNEBAR vårdens oförståelse och brist på tålamod att den psykiska påfrestningen blev likvärdig, och ibland värre än, den fysiska.

– När jag har pratat med läkare och förklarat att jag inte kan ha sex utan att det gör ont har de bara rekommenderat att jag ska tänka bort det. Men med min typ av vestibulit är det nerverna som skickar ut smärtsignaler, man kan inte påverka det genom tankekraft, och när man ligger där och försöker slappna av, men ändå har ont – förstår du maktlösheten som infinner sig? Det gör bara den negativa spiralen värre, du tänker att du är mindre kvinna, att du är värdelös.

När hon ökade takten på sitt hjälpsökande konfronterades hon med nästa problem – väntetiderna. Hon berättar att det brukar ta omkring en månad att ens få tid hos en gynekolog och eftersom flera återbesök ofta är en nödvändighet blir processen utdragen. Turen vände när hon fick höra om Mama Mia, en privat kvinnohälsomottagning som har öppet hus varje vardag. Där blev hon rekommenderad att söka sig till kvinnokliniken på Danderyds sjukhus, där hon fick den bästa hjälpen hittills.

– Behandlingen är uppbyggd på tre områden, säger Nina Bohm-Starke, överläkare på kvinnokliniken. Dels är det en ren smärtbehandling där man jobbar med smärtan i sig. Sedan jobbar vi med kvinnornas bäckenbotten eftersom de är väldigt spända och har svårt att slappna av.

Och till slut jobbar vi med de psykosexuella konsekvenserna som det innebär att ha vestibulit – våra patienter är väldigt ledsna och mår jättedåligt. Ibland kan de psykiska konsekvenserna nästan vara värre än smärtan i sig.

Vad kan andra lära sig av er?

– Vi har en modell, det är inte så att bara det vi gör är rätt. Men jag tror på det här med att man inte bara kan jobba med det fysiska eller bara jobba med det psykiska. Man måste jobba med hela patienten, vilket säkert kan se olika ut.

Många ungdomsmottagningar har nu ofta kuratorer, vilket gör det lättare att hjälpa den unga kvinnan.

24 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Men eftersom kvinnokliniken är en specialmottagning är det många som söker sig dit och trycket är större än vad de klarar av.

– Vi är ganska ensamma så väntetiderna ligger tyvärr på ett halvår ungefär. Har man haft ont i flera år är det inte lätt fixat.

Det är en slags rehabilitering de genomgår som är ganska resurskrävande och vi har ett för stort uppdrag, vi klarar inte av alla patienter.

Vad behöver förändras?

– Det behövs fler specialmottagningar på fler ställen. Som har mer kringresurser.

Här jobbar vi med läkare, sjukgymnast, barnmorska och kurator. Sitter du som ensam gynekolog i öppenvården har du inte de här resurserna. Vi som ser behovet tycker att det borde finnas på alla sjukhus.

HJÄLP FINNS ALLTSÅ att få för den som är

tålmodig och villig att kämpa. Men det finns en röd tråd att ana – vestibulit verkar vara en sjukdom som det inte forskas tillräckligt om och att vården i många fall är bristande gör att patienterna får ett dåligt utgångsläge. Kan det bero på att det bara är unga kvinnor som drabbas?

– Det här är en lågprioriterad sjukdom och man kan spekulera i varför det ser ut så. Men ja, det är kvinnor som drabbas och man dör ju inte och blir inte sjukskriven.

Det syns inte i någon allvarlig statistik. Jag har sökt ALF-anslag i hur många år som helst och får aldrig en krona för den här forskningen. Jag har fått lite pengar från Stockholms läns landsting tidigare, men mina anslag har framförallt kommit från USA där det finns rätt många föreningar som är aktiva. Men i Sverige får du inget.

Hur lyder motivering när du får nej?

– ”Angelägen patientgrupp, väldigt bra skriven ansökan men i rådande konkurrens blir det tyvärr nej”. Vi slåss ju mot cancer, diabetes och stora folksjukdomar.

Men samtidigt verkar det forskas mycket om, säg, manlig impotens? Är inte vestibulit också en form av impotens?

– Där finns det en läkemedelsindustri bakom. Här finns det ingen medicin som lätt åtgärdar problemet, det finns inga pengar i det. Det här verkar räknas som en livskvalitetssjukdom som kanske jämställs med urininkontinens. Det är ett kvinnotillstånd.

ANDOR WAGNER ÄR utredare på socialsty-

relsen och före detta barnläkare. Han utesluter inte att ointresset för vestibulit kan ha att göra med patientgruppen.

– Så kan det vara, det är ju ingen röststark grupp. När det gäller manlig impotens finns det mer pengar att hämta eftersom medelålders män med impotensproblem uppenbarligen är beredda att betala ganska stora pengar. Även om det hade funnits en kräm som kvinnor kunde använda mot vestibulit hade den sannolikt varit rätt billig, vilket hade gjort att läkemedelföretagen inte skulle ha så mycket pengar att hämta. Tyvärr styr det

forskningen.

Wagner tror även att avsaknaden av ekonomiskt incitament har lett till att vården idag brister.

– Normalt när man söker vård vill man bli tagen på allvar, det är en grundförutsättning. Men det är uppenbart att så inte sker här. Eftersom man inte riktigt vet vad vestibulit beror på, känner de flesta, även de som sitter på ställen där man borde veta, inte till det här mer än som en sjukdom som ”går över”. Men om det är själva åkomman som går över eller om de drabbade lär sig att hantera den, är det ingen som vet. Det finns inga läkemedel som man kan sälja och det har bidragit till att det är okänt i sjukvården och väldigt få husläkare känner till det här annat än som ett begrepp. De tror att det inte finns så mycket man kan göra åt vestibulit, trots att det finns många goda råd vi har samlat på oss under åren.

Jag får intrycket av att det är väldigt slumpmässigt om man som drabbad hittar någon som tar en på allvar. Borde det finnas direktiv från högre håll eller krav på att den här vården, eller i alla fall information om den, ska finnas på alla mottagningar?

– Hade sjukvården i Sverige varit centralstyrd hade det kunnat fungera. Alla ropar efter nationella riktlinjer och vi på socialstyrelsen skriver sådana. Men vi fokuserar på det som regeringen har bett oss att göra, det vill säga de stora folksjukdomarna. De nationella råden vi kan komma ut med är dessutom aldrig bindande för landstingen. Skriver vi något, hur vetenskapligt underbyggt det än är, är det upp till varje enskilt landsting om de vill satsa på det. Sedan kan jag tycka att man borde läsa på om man sitter på en mottagning och får in mer än en kvinna med de här problemen.

Men har socialstyrelsen kommit med riktlinjer om vestibulit?

– Nej, det har vi inte.

Varför inte?

– Det anses väl inte tillräckligt viktigt för att vi ska kunna avsätta de begränsade resurserna vi har. Jag sitter på en avdelning som heter kunskapsstyrning och vi förväntas ta fram vetenskapligt underlag som en sorts rådgivning för landstingen.

Och vi gör även öppna jämförelser, där vi tittar på kvinnosjukvården. Men då fokuserar vi på andra saker som cancer och allvarligare diagnoser. Och vestibulit räknas inte som medicinskt allvarligt, men som sagt, den sjukdomen kan förstöra livet för den som har den.

Det låter som en ond cirkel. Måste man inte forska innan man kan hitta en medicin?

– Inte nödvändigtvis. Men man måste hitta en bra behandling. Det man har gjort med den här typen av åkomma är att sammanställa det som majoriteten av kvinnorna har blivit hjälpta av. Man kan tycka att landstingen eller staten bör finansiera forskning av sjukdomar som ingen annan vill forska om, det har man pratat om länge, men det har stannat vid just prat och enstaka insatser. Tyvärr. För jag tror att det finns de som är intresserade av att göra studierna, men någonstans vill man ju också ha en lön.

Vad kan socialstyrelsen ha för roll i att öka kunskapen?

– Vi kan inte göra så mycket, regeringsuppdragen gör oss fullt sysselsatta. Det låter konstigt när det kommer från mig, men socialstyrelsen behövs egentligen inte i de här sammanhangen. Sjukvården har alla möjligheter och full frihet att införa metoder och mottagningar. Man behöver inte fråga oss om råd, det är en prioriteringsfråga för dem. Men sedan skyller man

på varandra cirkeln runt – vem ska ta första steget? Och där har socialstyrelsen inga befogenheter att gå in i sjukvården eftersom vi inte vårdar enskilda. Vi har en tillsynsavdelning dit man kan anmäla vård som man inte är nöjd med. Så småningom, efter lång tid, utreds huruvida det finns någon patientsäkerhetsproblem eller om någon har begått fel. Det brukar dock inte leda till extra forskning. I bästa fall kommer vi fram till att man måste ta hand om de här kvinnorna bättre och förhoppningsvis inför då landstingen flera mottagningar. Men de ändringarna kommer att ta tid, det är inte en tillräckligt bra väg om man har bråttom.

FÖR JESSICA HAR sjukdomen och framför

allt den utdragna tillfriskningsprocessen fått stora konsekvenser.

– Om jag hade kunnat ha sex kanske mitt förhållande hade hållit. Det blir väldigt distanserat när man inte kan ha det. För när du är intim med din partner får du ont, i vissa perioder gjorde det ont bara jag blev upphetsad. Det påverkar sjukt mycket i ett förhållande – passionen svalnar.

Och bortsett från förhållandet?

– Ibland känner man sig utanför och onormal. Jag är en ung kvinna, men jag kan inte ha sex. Alla andra kan, men inte jag. Man känner att man bär på en stor hemlighet. Ändå försöker hon se positivt på framtiden. När hon var tonåring såg hon en Outsiders-dokumentär om vestibulit, eller ”brinnande vulva” som de kallade det, där sjukdomen framställdes som ”extremt skamfull och det värsta som kunde drabba en kvinna”. Hon tycker att sjukdomen måste tas på mer allvar, samtidigt som skrämselpropagandan bör tonas ner.

– Det behöver informeras mer om det, så att det inte känns så skamfullt. Det är en stor grej att ha vestibulit och det ska man inte förminska, men den informationen jag har fått har varit sensationsfylld – man blir nästan äcklad av tanken på att man skulle kunna ha något så sjukt. Det behöver bli avdramatiserat. Jag har berättat om den här sjukdomen för sex av mina vänner och tre av dem säger att de har liknande symptom. Men de har förutsatt att smärtan är något som man ibland får räkna med att ha, och innan jag tog upp det har de inte velat prata om det med någon för att det känns för skamfullt.

VIKTEN AV ATT betona de framsteg som

görs och den hjälp som finns är något som Nina Bohm-Starke håller med om.

– För första gången har jag läst något bra av en lekman. Den heter En handbok i vestibulit och ligger på vestibulit.com. Allt är inte perfekt, men den är skriven väldigt hoppfullt. För visst kan man göra väldigt mycket för de här kvinnorna. Vestibulit är så laddat för många och det behöver inte vara det. Det går att få hjälp och många får det. I en del fall kan det vara svårt, men väldigt många får helt problemfria liv. Även Andor Wagner ser positivt på projekt som En handbok i vestibulit där tydlig information samsas med konkreta tips.

– Återigen ett antal eldsjälar som tycker att det är hemskt att de inte blir tagna på allvar och därför gör något åt saken. Det är strongt gjort av dem. Förmodligen är det till hjälp för många. Det är kanske det landstingen och socialstyrelsen borde göra – skriva ihop och göra tillgängligt vad vi vet fungerar och vad vi vet inte fungerar.

En systematisk genomgång. Det finns väldigt många sådana projekt som skulle kunna genomföras – är någon beredd att göra det borde det premieras. Q

7lYOD

RP Y

DUMH P

nQDG

5

7b9/$ 'b

ungbo12.se facebook.com/ungbo12

RIHANNA /REGINA SPEKTOR /SKRILLEX /BLOC PARTY KENT/LARS WINNERBÄCK/VERONICA MAGGIO WOLFMOTHER /BILLY IDOL / MY MORNING JACKET BB

US

AU

US

UK

UK

US

MELISSA HORN/RISE AGAINSTUS/DROPKICK MURPHYSUS/DADA LIFE/ANNA TERNHEIM STEPHEN MARLEYJM / ARCH ENEMY / TIMBUKTU / MAGNUS UGGLA/CALIGOLA/MAC MILLERUS HOFFMAESTRO/EDGUYDE / DI LEVA/ENTER SHIKARIUK/HARDCORE SUPERSTAR/SIMPLE PLANCA TURBONEGRONO/ JOHN HIATTUS/ ELDKVARN / CLUTCHUS/ DEPORTEES HATEBREEDUS / JOHN DAHLBÄCK / EVIDENCEUS / OTHER LIVESUS / THE SUBWAYSUK / SYSTER SOL / DR. LEKTROLUVBE / GRIEVES & BUDOUS / COCA CAROLA BASIA BULATCA / KURT VILE & THE VIOLATORSUS / MATTIAS ALKBERG / MARIA MENANO / DOORLYUK / SPARZANZA / BENJAMIN FRANCIS LEFTWICHUK HOVEN DROVEN / LABYRINT / STIKO PER LARSSON / CHRISTINA PERRIUS / MASH UP INTERNATIONAL! / LASTKAJ 14 / DANIEL NORGREN EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS / ANNA IHLIS / HAZLIUS HEDIN / KAMCHATKA / ANCHOR / SHILOVATT

FL ER A K T ER T IL L K O M M E R – T O TAL T Ö V E R 1 5 0 ARTI S TE R! WWW.PEACEANDLOVE.SE

Oavsett om du vill lura snuten eller bara bonda med din lokala smålangare, finns det vissa uttryck du måste känna till. Påpassligt nog har polisen sammanfattat detta åt dig – i en 417 sidor lång ordlista.

PÅ PUNDARFRONTEN INTET NYTT Text: MAGNUS CARLSSON Illustration: DANIEL ERIKSSON

O

lika grupper i samhället har egna sätt att snacka och egna uttryck, som ingen annan förstår. Gamers har egna hittepåord, en stockholmare kan inte göra sig förstådd i Älvdalen och vanligt folk förstår sig aldrig på jurister. Självklart har också Sveriges samlade knarkare ett eget sätt att prata.

Det vet Kungsholmens närpolischef Stefan Holmén. Idag är han 61 år gammal och sitter på kontor större delen av dagarna. Men så har det inte alltid varit.

På åttiotalet var han en av Sveriges hetaste narkotikaspanare och genom åren har han spräckt otaliga knarkaffärer. När han höll på som mest med sina spaningar märkte han att det ibland var svårt att hänga med i svängarna.

– Vi jobbade mycket med telefonavlyssning, ofta kunde man konstatera att ”fan, de snackar ju om massa konstiga grejer, vad menar de egentligen?”. Det kunde vara att man skulle ha en t-shirt med lång ärm eller en t-shirt med kort ärm. Men det var ju bara fikonsnack, i själva verket betydde

BEST OF PUNDARTUGG AIK-ARE: Gul/svart kapsel med amfetamin.

ALL STARS: Blandmissbrukare BABY-SIT: Första gången man tar LSD BILLY VIZ: Blandning av kokain och heroin.

CALIFORNIA CORNFLAKES: Kokain CAUGHT IN A SNOWSTORM: Att vara hög på heroin.

CHOKLADCHIPS: LSD.

26 /½+&4(6*%&/ t /3 t

det att man ville ha 50 gram eller 100 gram.

Men trots kreativa uttryck och försök att lura polisen, lyckades missbrukarna inte varje gång, berättar Stefan Holmén.

– Jag var med om en kul grej på den tiden då man spanade på Clark Olofsson och Televerksligan. Vi avlyssnade dem och det var någon som frågade Clark hur det gick med jollen. Vi fattade ingenting – ”vadå jolle?”. Men Clark var så jävla påtänd att han frågade tillbaka ”vadå för jolle – du menar de där 50 grammen?”. Så då var det ju inte helt lyckat för dem, kan man säga.

Stefan Holmén började notera alla märkliga uttryck som dök upp under passen och sparade alla sina anteckningsböcker. När han några år senare började arbeta som lärare på polishögskolan hade han hunnit samla på sig en hel del material.

Stefan Holmén frågade sin chef vad han skulle göra med det. Svaret var kort: – Skriv en bok!

Ett halvår senare hade Sverige fått en ny bok. Den hette Pundartugg och var ett 417 sidor långt mästerverk med 6 800 knarkrelaterade uttryck.

Idag har boken något av en legendstatus. Den har en egen Flashback-tråd och används flitigt av poliser som vill plugga på inför förhör. Den har använts som referensmaterial i en avhandling vid Göteborgs Universitet och den finns tillgänglig för allmänheten på Kungliga Biblioteket. Stefan Holmén blir också kontaktad av olika produktionsbolag för film och tv några gånger varje år.

– De behöver hjälp med sina dialoger – hur ska karaktärerna uttrycka sig för att låta trovärdiga? Då får vi diskutera det.

Man måste tänka på vem det är som säger vad och hur det låter. Det gör väldigt stor skillnad. Det kan ju bli helt jävla galet om en amfetaminist börjar snacka som en heroinist. Det är inte alls trovärdigt.

Du är bäst i Sverige på knarkslang, alltså?

– Kanske inte bäst, men lite har man väl lärt sig åtminstone.

Idag har ordlistan 15 år på nacken, men enligt Stefan Holmén står den sig fortfarande bra fortfarande.

– Det hade varit kul att göra en andra

upplaga innan pensionen, men det var så mycket jobb med den första så jag vet inte om jag orkar. Det är klart att det har tillkommit några uttryck, men annars är det sig rätt likt där ute.

Så du är fortfarande nere med kidsen?

– Ja, det tycker jag. Det går fortfarande bra. I förhörssituationer ger det ett bra övertag att kunna snacket. Då kan den förhörde känna att ”oj jävlar, vad han kan mycket”. Men uttrycken är oftast samma nu som då, där händer det inte så mycket. Q

JUICY FRUIT: Frösort för cannabisodling.

KOKAINDJUR: Djur, oftast flugor, ormar eller maskar som uppstår under kokainpsykoser. Kan ofta upplevas som att något krälar under huden.

LACHKICK: Holländskt uttryck som används då en missbrukare inte kan sluta skratta efter att ha rökt hasch MAUI WAUIE: Hawaiiansk uttryck för cannabis.

MUILEZELS: Holländskt uttryck för packåsnor, som används om personer från Sydamerika som smugglar

narkotika över internationella gränser.

MYRTRAFIK: Narkotikahandel som karaktäriseras av små mängder narkotika som smugglas av ett stort antal kurirer.

NUKING THE COCAINE: att tillverka kokain genom att använda en mikrovågsugn.

PAKISTANPILLER: Vita morfintabletter.

PULVERHÖNA: Prostituerad kvinna som håller ihop med narkotikaförsäljare.

PUMPVÄLLING: Narkotika upplöst och klar för att injiceras.

SMOKING ON THE HIP: Att röka

opium genom att ligga på sidan och dra i sig opiumångorna.

TJACKROSOR: De typiska rodnader som kan uppstå efter injektion av narkotika. Ofta uppblossande i ansiktet. Orsakas av bakterier som förs in i blodbanorna genom orena injektionsnålar.

YEN SHEE: Den borttagna opiumaskan ur en opiumpipa. Askan sparas då den fortfarande innehåller små mängder opium och kan användas igen i de fall missbrukaren inte finner nytt opium.

”Det kan ju bli helt jävla galet om en amfetaminist börjar snacka som en heroinist.

Det är inte alls trovärdigt.”

Med reservation för ev ändringar.

Två och ett halvt år efter sitt självbetitlade debutalbum är MIIKE SNOW tillbaka med andra skivan HAPPY TO YOU. Nöjesguiden skickade Nicholas Ringskog Ferrada-Noli för att snacka med de två svenska tredjedelarna av den ovanliga gruppen över en middag på Scandic Malmen i Stockholm.

MIIKE SNOW HAR MER ATT GE Text: NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

E

fter att ha skrivit och producerat hitlåtar åt Britney Spears, Christina Millian och Kylie Minogue – med många fler – överraskade den svenska duon Christian Karlsson och Pontus Winnberg, mer kända som Bloodshy & Avant, genom att bilda ett band tillsammans med den amerikanske låtskrivaren Andrew Wyatt.

Både bandet och albumet fick heta Miike Snow och publiken visste inte om det var en plojgrej, ett experiment eller något djupt seriöst när skivan damp ner 2009.

Men albumet fick positiva recensioner, singeln Animal spelades flitigt på radio och snart spelade Miike Snow på den ena stora scenen efter den andra. Miike Snow var uppenbarligen ett band att räkna med. Ändå var det svårt att riktigt få grepp om dem. Tre supermusikaliska studiorävar i 30-årsåldern bildar ett band som vilka tonåringar som helst – vad vill de egentligen? Gruppens musik flirtar både med elektroniskt orienterad indie (men den är oändligt mycket mer slickt producerad än all indiepop) och med trallvänliga radiohits (men låtarna är konstigare och mer experimentella än det som spelas på radio). Låtarnas texter pendlar mellan det dunkla och det nonsensartade, men håller benhårt fast vid principen att inte vara vanliga kärlekslåtar. Det är som om Miike Snow bestämt sig för att vara allt som Bloodshy & Avant-låtarna inte var. Eller?

PONTUS OCH CHRISTIAN lärde känna

varandra i mitten av nittiotalet när de båda var tonåringar som hängde i en studio i Göteborg och försökte komma in i de musikskapande kretsarna. Det var i studion, snarare än i någon skola, som de två musikälskarna fann varandra.

PONTUS WINNBERG: Vi stötte på varandra när vi försökte komma in i en studio som låg vid centralen. Där hängde de roligaste människorna, men det var ett shady ställe, sjukt mycket konstiga saker hände där.

Vi träffades gång på gång utanför dörren till studion, för snubben som hade stället var sjukt flummig och var aldrig där när man sagt att man skulle komma. Så man stod där och bankade på dörren, och sedan kom den andre som också ville in, och så stod man där och väntade ett tag…

CHRISTIAN K ARLSSON: Till slut måste man ju säga hej. Vi var unga. Jag hoppade av skolan och satsade på att bara göra musik, så jag gick aldrig gymnasiet. Det var ett av mina livs viktigaste beslut – hade jag inte hoppat av skolan hade jag aldrig varit här.

Jag jobbade i studion dygnet runt, för jag tyckte att det var så kul.

Vad gjorde ni för typ av musik då?

CK: Jag var med i en massa band. Hiphopgruppen Goldmind till exempel, som jag

28 /½+&4(6*%&/ t /3 t

startade när jag var 14. Då lärde jag mig att rappa, lärde mig samplern, lärde mig hur det funkade i en studio. Men jag var också med i skatepunkband, det var märkligt nog inte konstigt alls.

PW: Jag var nog inne på allt möjligt. Jag var jävligt nyfiken på alla som höll på att göra musik, jag visste inte riktigt hur man gjorde. Jag kom från en familj där alla spelade, så jag visste hur man spelade olika instrument, men jag visste inte hur man gjorde musik. Man hängde i olika studios och sakta men säkert skapade man en krets med olika människor. En movement i Göteborg som hängde ihop.

Musiken vi gjorde var hiphop och i viss mån r’n’b, men att det var just det hade nog mer att göra med tiden än med något annat. Hade det varit tio år tidigare hade vi säkert varit en del av Radium och gjort den typ av techno som var stor då.

EFTER ATT HA fått en del framgångar med låtskrivande för pojkband i slutet av

den där världen känns inte intressant just nu. När vi var nya höll man på med en elektronisk popmusik där man tilläts ta ut svängarna, skivbolagen var pigga på det som lät nytt och annorlunda, men nu är budskapet ”vi vill ha det vi vet funkar”.

Alla sejfar, det är fegis-VM. Det mest innovativa man kan komma på är att man klär någon i köttkostym. Och då är det mycket roligare att ha ett eget band och göra sin egen grej.

Bandet, ja. Liksom med Pink Floyd eller Travis Porter finns det ingen i bandet som heter så, utan bandnamnet är en sammansmältning av den japanske filmregissören Takashi Miike och en kille som heter Mike Snow som är bekant till bandet.

CK: Han är inte en vän direkt, men en assistent. Han skickade ett mejl samtidigt som vi satt och funderade på vad vi skulle heta. Vi frågade honom då om det var okej med honom om vi tog namnet, och han sa ja, men jag tror inte han är så okej med det

”Tre supermusikaliska studiorävar i 30-årsåldern bildar ett band som vilka tonåringar som helst – vad vill de egentligen?” nittiotalet, och en remix av Jay-Z:s megahit Hard Knock Life (Ghetto Anthem), var tiden inne. Sommaren 2001 släppte den amerikanska r’n’b-sångerskan Christina Millian sin debutsingel AM to PM, producerad av Bloodshy & Avant.

CK: Den låten gjorde mycket. Det blev inte bara en stor hit, utan framförallt ett riktmärke för folk inom industrin, att de fattade att det var oss man skulle vända sig till om man ville ha sådana produktioner.

Efter den fick vi väldigt mycket jobb.

Några år senare fick ni ert definitiva genombrott med Britney Spears extremt framgångsrika Toxic. Hur kom det sig att ni gick från hiphop och r’n’b till pop?

PW: Som sagt, vi har aldrig varit intresserade av en specifik genre, det handlar mer om att man söker sig till de artister som sticker ut och som man tycker gör något intressant. Det är väl lite därför som vi har tryckt på paus på Bloodshy & Avantknappen nu sedan två-tre år tillbaka, för

längre. Han bor i Kanada och jag tror att vi blev ganska stora exakt där han bor…

Takashi Miike då, är ni stora fans av hans filmer?

CK: Jag tycker att han är grym. Han är en ganska udda regissör, på ett positiv sätt.

Han pushar gränser. Det kan vara roligt samtidigt som det är splatterscener. Men det är inte splatterfilm eller skräckfilm, han är lite mer bara psyk. Han försöker få en att känna olika saker, man känner ett sorts obehag och man vet inte varför. Är det något ni försöker uppnå med er musik?

CK: Kanske inte på samma sätt, men att pusha gränser, absolut.

Ni två har känt varandra länge och verkar väldigt sammansvetsade. Hur funkar det att ha ett band med Andrew som är en utomstående?

CK: Det känns som att vi har känt Andrew i 100 år. Vi träffades genom att skriva låtar åt andra, och det funkade bra att hänga,

och att göra musik ihop, så det klickade ganska direkt. Jag vet inte ens när vi kom på idén att det vi gjorde skulle vara vårt.

Det var bara helt naturligt.

PW: Vi är av samma skrot och korn. Alla har ingången till musik att vi gillar saker som är intressanta och har energi snarare än att det är en genretillhörighet. Det är inte så att han är ”indiekillen Andrew Wyatt” – vi är genuint intresserade av intressant musik bara, om det är Béla Bartók eller något modernt, spelar ingen roll.

Gillar du Béla Bartók?

PW: Jag gillar Béla Bartók! Och Andrew också faktiskt. Det kan man inte tycka illa om.

Jag tycker att han är lite svår. Lyssnar du mycket på klassisk musik?

PW: Delvis, jag är uppvuxen med det. Jag har ingen favorittonsättare, utan det beror helt på sammanhanget. I skärgården är det asfett med Sibelius. Nationalromantik fullt ut men med ett visst vemod, härligt i en skandinavisk sommarnatur. Bartók är ju grym. Wagner. Stravinsky gillar man ju, ”hittarna”, haha. Det klassiska finns lite i vår musik, hur vi tänker kring harmonik, att man lägger vissa toner annorlunda och sådär.

Ni är ett rätt ovanligt band, med tre låtskrivare och musiker där alla gör allt.

CK: Jo, eller det ovanliga är väl att vi alla har varit i musikindustrin så länge utan att vara i ett band. Vad det nu är vi tagit med oss från det.

PW: Vi är kanske lite äldre och lite klokare än de flesta nya band. Vi började med musik innan man spelade in på datorer.

Så vi har hållit på med det här jättelänge, och vi har lärt oss genom åren. Men vi har alltid haft vår egen musik som mål, att ha ett band. Jag tror inte att vi någonsin har sett oss som professionella låtskrivare. Det bara blev att vi halkade in på det spåret.

CK: Det är inte Miike Snow som är den konstiga grejen i våra karriärer, det var det andra som var det konstiga. Vi passade aldrig in i den världen. Vi var bara tonåringar och någon ville köpa vår musik, klart vi blev glada. Är det helt slut med låtskrivandet för andra artister?

CK: Japp, vi sa när vi körde igång med Miike Snow att vi inte ska göra annan musik än till oss själva. All topp 40-musik låter så tråkig nu, man kan inte höra skillnad på de olika artisterna. Men det finns absolut massor av bra musik utanför den världen.

Och vi tycker att det är kul med samarbeten.

Vi gjorde en låt som Karlsson/Winnberg tillsammans med Spankrock, The Dance.

Och jag håller på med ett samarbete med Carli och Linus från Style of Eye, vi får se vad det blir av det. Vi tänkte ge ut det på Ingrid, som är vårt nya skivbolag som vi

'050 40/: .64*$

startat tillsammans med Peter Bjorn & John, Bröderna Åhlund, Lykke Li och lite andra människor är också inblandade.

Wow! PW: Det är råseriöst! Vi ska försöka ha en-två releaser i månaden. Vi har redan fem-sex stycken som står och väntar.

Eftersom vi har studios över hela stan, och alla vi är såna som inte kan låta bli att göra musik, kommer vi nog att spela in och släppa hur mycket som helst. Det ska bli riktigt spännande. Vi börjar med en samling, en ”best of ”, haha.

Vad är den största skillnaden mellan de två Miike Snow-skivorna?

CK: Det är svårt att säga, men skillnaden är att vi blev ett band efter att vi gjort förra skivan. Jag tycker att det finns en starkare Miike Snow-kärna på den nya skivan. Om man ska jämföra finns det på den första skivan en massa låtar som jag kanske inte ogillar men om jag lyssnar på dem kan jag

tycka att vi borde ha gjort annorlunda där och där. Men den nya skivan tycker jag jättemycket om, jag är verkligen superstolt över den.

PW: Vi har tagit med oss liveaspekten när vi gjort den nya skivan. Vi kommer inte att behöva göra om låtarna lika mycket som förra gången när vi ska spela live.

CK: En annan skillnad är att vi dj:at mycket sedan den förra skivan, det har varit kul – och nyttigt, för vi är så vana att tänka på hur en låt ska låta i radion, men det är en annan sak hur den fungerar i ett dj-set. Så jag tror att vi har haft klubben lite i bakhuvudet när vi gjort den nya skivan. Både Paddling Out och Pretender har lite tidigt nittiotals-breakbeat i sig, det är gammal klubbkärlek som vaknat till liv.

Ni turnerade väldigt mycket efter ert debutalbum. Hur var det?

PW: Det var otroligt intensivt. Man lever ett väldigt speciellt liv när man är ute och

turnerar, och det känns konstigt att komma hem sedan. Det var nytt för oss.

Jag kan på sätt och vis förstå Stings fru, hon har tydligen som regel att varje gång Sting kommer hem efter en stor turné får han bo på hotell i stan en vecka innan han får komma hem, haha! Men det är kul att turnera också, det är häftigt att göra spelningar. Det är ändå där den stora payoffen ligger, när man står på scen och det är 9 000 personer i New York som köpt biljetter utan att ens ha fått höra den nya skivan, då tänker man ”fan vad grymt”.

I det avseendet är turnerandet allt.

CK: Det bästa med turnén för min del är att jag fått förverkliga en barndomsdröm. Ända sedan jag började göra musik har jag drömt om att få åka en riktig turnébuss.

För man hade galna tankar om hur det skulle vara. Jag tycker fan att det är ännu bättre i verkligheten! Jag älskar att bo på turnébussen. Det är många som kommer

och hälsar på och säger ”hur pallar du?” men jag tycker att det är grymt. Det är min favorit, att resa på nätterna, man ligger och sover, det är oslagbart. Det är endast när bussen står still som man inte får feeling. Men när bussen startar och man beger sig iväg till nästa ställe, det är en otroligt mäktig känsla.

Ska ni turnera lika mycket med den nya skivan?

PW: Nej, vi tar bara större spelningar den här gången. Vi ska spela på några festivaler – Ultra, Coachella, SXSW. På Coachella spelar vi på stora scenen efter New Order och innan Kraftwerk. Det känns faktiskt helt otroligt. Och på SWSW ska Kasabian öppna för oss, hehe.

Känner man inte ”vad kan vi nu uppnå?”, när man spelar med New Order och Kraftwerk?

PW: Äsch, de har uppnått så mycket mer än vad vi har – vi har mycket kvar att göra. Q

t /3 t /½+&4(6*%&/ 29

TIDENS ANDA

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

GLÖMDA SOLGLASÖGON

Det vi pratar om mest just nu!

1

Homofobi

Okej, så året är 2012 och homofobin verkar fortfarande existera i allra högsta grad. Detta upptäckte vi tyvärr i kölvattnet av Sizzla-gate, och vi är inte glada för det. Skärp er omedelbart era jävla idioter.

2

Hen

3

Sociala mediedrev

Nu har både Andres Lokko och Alex Schulman använt sig av ordet i tryckt press så vi antar väl att "debatten" är över? Kram.

Först såg vi #stopkony-filmen och internet fylldes av bedjanden att skicka den vidare. Sedan kom motreaktionen mot masspsykosen och röster höjdes – hur tillförlitlig är en YouTube-film som källa? Och ska vi verkligen ge pengar till en fishy militärmakt? Därefter kom mot-motreaktionen: sluta gnäll! Huvudsaken är att uppmärksamhet väcks! Nu verkar vi vara i fasen där Jason Russel, killen bakom filmen, anklagas för att vara psykisk sjuk och ryktet säger att han nyligen arresterades när han stod och runkade utanför sin mataffär.

Psykos var ordet.

4 5

Megan Fox och chokladen

Vi har fortfarande inte förstått vad det är hon vill att vi ska göra?

Tjock-tv:ns återintåg

Nu som dubbelironisk inredningspryl. Har du inte en tjock-tv i ditt hem är du tydligen extremt otrendig.

6

Baconsynden

Svenskarna har aldrig tidigare så besinningslöst VRÄKT i sig bacon som i dessa hysteriska low carb-tider. Det är okej till en början. Men fjärde morgonen med två baconpaket till frukost börjar man må illa av all död gris. Man börjar smussla med sin bacon, gömmer den längst in i kylen, oroar sig över baconlukt i kläder och hår, vädrar hetsigt, tänder illaluktande doftljus, flottar ner allt man tar i, börjar tycka synd om grisarna, får dåligt samvete så fort man ser en gris på bild.

Men lik förbannat: man är på ICA, hungrig som fan, tänker BACON, slänger hastigt upp 16 paket på rullbandet, flåsar, undviker blickar, blundar, betalar.

7 8

Alexander Bard Vi ryser av obehag.

Tjena Tjena Tjena

Om inte Tjena Tjena Tjena med BYZ feat.

Kriss & Robin Bengtsson blir sommarens största hit kommer vi att emigrera. Men förmodligen släpper väl Mange Schmidt något kefft. Aja.

9

Eric Saade

1 500 spänn för en autograf och bild? Det var på tiden att musiksverige fick ännu en douchebag.

10

Säsong för solglasögon

Vår innebär solglasögonsexplosion. Det är lika stor chans att se ett par levande ögon på en uteservering som att höra Fredrik Wikingsson säga ”nej, fortsätt du, jag ska vara tyst”.

Bubblare: människor som inte tröttnat på att fatbootha i sociala sammanhang, barnböcker, ”lugg eller inte lugg?”.

30 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Paranormal Activity.

Den förbannade kulturen Text: JONAS ADNER Hemsökta teatrar, förbannade inspelningar och mystiska studiosessioner. Jonas Adner berättar om en tid där nöjesbranschen cashar in på att var femte svensk tror på spöken.

I början av 2008 tog Steven Spielberg hem en kopia av den då helt okända Paranormal Activity. Medan han tittade gick en dörr i baklås och Spielberg drog slutsatsen att det måste vila en förbannelse över filmen.

Enligt uppgifter ska han därefter i chock ha lämnat tillbaka kopian (i en soppåse) för att han ”vägrade ha den i sitt hem”.

När Spielbergs filmbolag Dreamworks därefter drog igång en lanseringskampanj för Paranormal Activity var det samma mytiska rykte man spelade på. Förmodligen i hopp om att den ondskefulla auran skulle få den att sprida sig till samma publiksuccé som rysaren The Blair Witch Project blev i slutet av nittiotalet genom att utmålas som ”äkta bilder”.

Sedan dess har det blivit mer regel än undantag för nya skräckfilmer att påstås ha en förbannelse över sig.

Logiken är: Internationella PRkampanjer kostar miljontals dollar, ett diffust rykte om att ”döda fiskare från forna tider hemsökte inspelningsplatsen” (The Amityville Horror) är gratis.

GENOM ÅREN HAR många filmer

stämplats som hemsökta. I Trollkarlen från Oz påstås en ”pyssling” ta livet av sig i bakgrunden av en scen.

Rysarserien Omen drabbades bland mycket annat av ett återkommande ”kamerafel 666”. Och japanska Guinea Pig är, förutom att Charlie Sheen trodde att den innehöll riktiga mord och FBI-anmälde regissören, känd för att den sägs ha fått en man att bli seriemördare.

Vanligast är dock att olyckor under inspelningen har klassats som

övernaturliga, inte minst bland sjuttio- och åttiotalsfilmer (Exorcisten, Poltergeist, The Crow med flera).

Men det som idag är en väg till gratis PR var då snarare ett sätt att skylla ifrån sig när saker gick snett.

Helt enkelt: det är skönt att kunna klandra ”onda andar” när två barn dör i en helikopterkrasch under inspelningen (Twilight Zone: The Movie). Eller falla tillbaka på att ”en arabisk demon försökte stoppa filmen” när det inträffar upprepade dödsolyckor (Exorcisten). ÄVEN INOM ANDRA områden är

spöken populära. Att en artist ”spelat in i en hemsökt musikstudio” slutade sticka ut någonstans i samband med att en ”död herre i blå kostym” syntes till i kontrollrummet under Chers sextiotalsinspelningar. På senare tid sägs samma sak ha drabbat bland andra Courtney Love, Arctic Monkeys och Slipknot (det enda som kvarstår när ens ”ruskiga clownmasker” slutar att vara skrämmande är öppna uttalanden om att ”vålnader vandrade genom trummisen i en studiokällare”).

The Mars Volta gick nyligen så långt att de lät den ”ande i glaset” som följde med ett oujiabräde de köpt under en Israelturné inspirera texterna till ett av deras album. Men när andens meddelanden började bli otäcka och ”paranormala saker” inträffade blev sångaren Omar Rodriguez-Lopez så rädd att han krossade och grävde ner brädet.

Värst drabbad är utan tvekan

teatervärlden där det, för att nämna en bråkdel av svenska exempel, sägs spöka i följande stadsteatrar: Ulriksdal, Drottningholm, Växjö, Örebro, Vasateatern, Ystad, Dramaten, Karlstad, Hudiksvall.

I EN NYGJORD undersökning svarade

en av fem svenskar att de tror på spöken utan att direkt därefter säga ”nej, jag bara skojade”. I USA är samma siffra en av tre. Och antalet uppges öka i takt med att vår Gudstro minskar. För filmbolag är det lilla julafton: det finns ingen gräns för hur mycket pengar som går att tjäna om den gamla marknaden ”Ebayauktionerade byxor med en fläck i form av Jesus” kan ersättas av påstådda dokumentärer om amerikanska skogshäxor.

Och kanske är vi redan där: Nyligen gick Paranormal Activity om The Blair Witch Project som den mest inkomstbringande filmen någonsin i förhållande till kostnaderna. Q FÖR ÖVRIGT: Medan vi har dragit samma ”guleböj”-skämt i 30 år har Norge nu gått om oss på alla plan.

Förutom att vi blir utklassade av skidåkaren Petter Northug och måste ta in ett norskt program (Skavlan) för att få hit internationella stjärnor, drömmer vi om att ha Jens Stoltenberg som statsminister och utnämner norska Oslo, 31 augusti till årets film.

Kvar sitter vi här som idioter och kallar en havremoppe för en ”häst”.

”I EN NYGJORD UNDERSÖKNING SVARADE EN AV FEM SVENSKAR ATT DE TROR PÅ SPÖKEN UTAN ATT DIREKT DÄREFTER SÄGA ’NEJ, JAG BARA SKOJADE’. I USA ÄR SAMMA SIFFRA EN AV TRE.”

Hair & Art Design

St Paulsgatan 8, 118 46 Stockholm 08-702 20 93 www.cutthecrap.se Slussen Drop in och tidsbeställning

KLUBB

BÄST JUST NU APRIL SJUDER AV glädje, förväntningar och

pollen. Nu börjar vi krypa fram ur våra hål, tvätta tygskorna, dra på oss jeansjackor, bli förkylda. Det är inte längre mörkt när vi kommer hem från jobbet och klockan har vridits om till sommartid. Min värsta valborg hade jag i Göteborg. Jag var 14 år gammal med Henri Lloyd-piké och rosa scarf. Vi hade lyckats få en hjälpsam 20-åring att köpa kiwivodka på Danmarksfärjan som vi sedan med stor entusiasm halsade i oss i en park.

Den natten slutade med att vi blev kastade i en fontän av ett gäng maskerade aktivister, vi kravlade skrikande runt i det nerkissade vattnet ett bra tag innan Föräldrar på stan släpade ut oss ur den vrålande massan och skjutsade oss hem.

Jag kan trots incidenter som denna sakna den där tonåriga förtjusningen som bubblade i hela kroppen så fort eldarnas högtid närmade sig. I år skulle jag förmodligen vara äldst runt brasan, så jag skippar pikétröjan och firar på Berns.

1

2.35:1

Berns, Berzelii Park, den 30 april, 23.00–04.30, 23 år

Detroitbröderna Lenny och Lawrence Burden, mer kända som Octave One, gästar källaren.

Vansinnigt, dansvänligt och underbart.

2

Do Me To the Music Slakthuset, Slakthusgatan 6, den 14 april, 22–03,

18 år

Los Angeles-producenten Goldroom är på visit och bjuder på drömsk disco med syntar och sommarvibb.

3

25 Hour Party People

4

Donna Scam

Tallink Siljabåten, den 27–29 april, 20 år

Håll i lilla partyhatten nu: Style of Eye, Tova Wellton, Marcus Price och Carli, Benga, L-Wiz, Tony Zouilas, Bella Boo, Little Jinder. Listan svämmar över av dj:s som spelar när denna moderna version av Love Boat seglar iväg på Valborgskryssning.

Nalen, Regeringsgatan 74, den 21 april, 22–03, 18 år

Donna Scam är succéklubben för quinnor som gillar quinnor. En nattlig resort med heta värdinnor, go-go dansare och denna natt serveras även ett secret performance.

5

Svartengrens

NYA MARIE LAVEAU Första gången de möttes var i den varma källaren på Hornsgatan som skulle att bli deras arbetsplats. Sedan i somras är de nya nattklubbschefer på Marie Laveau. För er som har rört er utanför hemmet det senaste decenniet är varken Kornél Kovács eller Elena Maria Smon Wolay okända ansikten.

Elena har praktiskt taget hela sin arbetslivserfarenhet rotad i Stockholms klubbvärld, är en av grundarna till burleskgruppen Page Three tillsammans med Chrystelle Tshimanga och har startat bland annat Tantklubben och Psycho Vixens a Go-Go. Kornél är enligt egen utsago ”kringresande underhållare och studiotroll”. Förutom medlem i ständigt aktuella Studio Barnhus, har han bland annat drivit klubbarna Nacht, Happy Nation och Ficks. Han har hängt på Marie Laveau sedan portarna öppnades första gången 2005, och säger själv att han är osäker på att han skulle fortsatt på samma bana i livet om det inte vore för dem.

Hur kommer det sig att just ni fått jobbet?

ELENA: För att vi är musiknördiga, snygga klubbkids som vet vad som funkar och gäller, fast från två olika håll och vi möts i mitten. Vi är en perfekt duo.

Vad är skillnaden på nya och gamla Marie Laveau?

KORNÉL: Vi finslipar stället hela tiden, så skillnaden är att det är lite bättre, helt enkelt. Till hösten lanserar vi ett nytt koncept för baren i klubben, samtidigt som vi förbättrar ljud och ljus ytterligare och tillsätter några detaljer som jag tror kommer att vara väldigt uppskattade. Vi kommer att satsa på liveakter, dansanta rariteter och teman som framgår i allt från inredning till musik.

Hur tänker ni när ni bokar era akter och klubbar – publikfriande eller obskyrt?

K: Jag tänker på hård, underjordisk

elektronisk dansmusik som framförs på ett smart och lättillgängligt sätt utan att för den sakens skull hamna nära någon slags Swedish House Mafia-verklighet.

Det finns inget annat ställe i Stockholm som kan erbjuda allt det under ett och samma tak och för samma prisläge.

Marie Laveau satsar på att ha fyra koncept i ett. Elena själv berättar att hon inte längre känner att hon behöver gå hem, eftersom hon har allting hon vill ha i samma lokal. Restaurangen bjuder på finmiddag, bardelen Little Quarter blandar drinkarna, stora baren står för soffhänget och nere i källaren trängs människor på dansgolvet. Elena och Kornél säger att det unika med Marie Laveau är blandningen av folk, något de menar att stället har restaurangen och barens höga kvalitet att tacka för. I år kommer de att fortsätta bjuda sina gäster på främst techno, house och indie, men även afrobeat, garagerock, library och disco.

Hur mycket av nattklubbschefjobbet består egentligen av att dela ut kindpussar?

E: Det är en jätteviktig del av jobbet!

Folk ska känna sig välkomna och att det alltid är någon på plats, det är ju alltid en trygghet för gästerna. Jag önskar att fler tog det på allvar. Man måste vårda sina gäster och jobba stenhårt på att ge tillbaka.

K: Det där är mer Elenas roll, jag kindpussas inte, möjligtvis en slapp high five då och då. Jag sitter hemma och bokar dj:s på Facebook.

De är båda överens om att en riktigt bra klubb ska kännas som en lycklig liten bubbla som är helt avstängd från omvärlden.

K: Det är därför jag är nöjd med den usla mobiltäckningen i källaren på Marie Laveau.

bäst. Jag har alltid roligt här. Men det är väldigt roligt i Los Angeles också, rich trash vibe – väldigt tacky.

Var får du garanterat ragg?

– Utomlands, si papi!

Vilken död klubb skulle du vilja återuppliva om du fick?

– Kruthuset och Eros Video! Världens bästa fester!

Var går du helst ut?

– Svartklubb och skogsrave.

Bästa drinken ?

– Drink? Jag gillar järn.

Stockholms bästa dj?

– Kornél Kovacs och Makode Linde.

Marie Laveaus nattklubb öppnar 22 på helger och baren och restaurangen är öppna från 17..

Tulegatan 24, 17–01 tis-sön, 20 år '050 *3*, " 4"/%453½.

Hemtrevligt och snyggt med underbar personal. Varje drink är ett hantverk i sig på denna prisbelönta restaurang, som fungerar minst lika bra för barhäng.

MÅNADENS GÖTTIS

ZHALA

Varje månad träffar Nöjesguiden en person vi gillar lite extra för att diskutera klubbvanor. Den här månaden pratar vi med Zhala, sångerska som det senaste året turnerat Europa och USA runt med Lykke Li. Hon är dessutom aktuell med singeln Slippin’ Around som släpps i april.

JULIA FRÄNDFORS julia.frandfors@nojesguiden.se

32 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Vad lyssnar du på på förfesten?

– Just nu lyssnar jag på Erik Haal på repeat och då gör det inget om man råkar stanna kvar på förfesten hela kvällen heller.

Stockholms mysigaste barhäng?

– Judith & Bertil.

Vilken stad festar du helst i?

– Det senaste året har jag rest en del men jag tycker ändå att Stockholm är

Zhalas klubb Donna Scam hade premiär den 31 mars på Nalen.

: ' : & 5 ( $7 , 9 (

Distribueras av Carlsberg Sverige. Alkoholhalt 5.0 % vol.. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se

DU HAR EN FÖDELSEDAG.

DET HAR VÅR ÖL OCKSÅ.

Din födelsedag är säkert viktig för dig. Varje flaska Budweisers födelsedag är viktig för oss. 110 dagar efter ”born on date” är Budweiser som mest smakrik. Det är då kornet, humlen, vattnet och jästen mognat till ett friskt öl som passar lika bra till BBQ som till sallad. Det är inte konstigt att Budweiser har haft samma grundrecept sedan 1876. Men det är, när allt kommer omkring, bara ytterligare en sak att fira. Grattis!

*5($7 7,0(6 $5( :$,7,1*

$ONRKRO L VDPEDQG PHG DUEHWH |NDU ULVNHQ I|U RO\FNRU

ù ùVSlQQDQGHù UHVWDXUDQJHUùùSnù VDPPDùVWlOOH Asiatisk wok • Espressobar • Grekiskt traditionellt kök • Indiskt kök • Italienska smörgåsar & sallader • Japansk mat & sushi • Kinesiskt kök • Latinamerikanskt & Cajun • Libanesiskt kök • Pizza & Kebab • Skandinavisk mat • Tex Mex specialitéer • Thailändskt kök • Träkolsgrillade hamburgare

Kungsgatan 44 Stockholm.

Hötorget. www.kungshallen.nu

BÖNAN | CHOPSTICKS FASTFOOD | GREKISKT KÖK | IKKI | LATINO CAJUN | LIBANON GRILL & MEZA | LITTLE INDIA | PANINI | PONG ASIAN | PYTTIRIAN | SAWADEE | SULTAN PIZZA & KEBAB | TACO BAR | TEXAS BURGER CO.

.XQJVKDOOHQ DQQRQV 7DEORLG LQGG

FÖRSTEN OMBORD PRISERNAS FÖRBANNELSE HAR lagt sin bitterljuva dimma över staden. Den restaurang som hyllas i tidningarna idag är imorgon så fullbokad att du inte kan få en klämplats på en tisdag eftermiddag, inte ens om du erbjuder dig att vara ute på en halvtimme. Det är en fascinerande trend då Stockholm egentligen är så bortskämt med trevliga krogar att du borde kunna gå ut sju dagar i veckan utan större problem. Men se det som en sport, att tävla är kul. Och vinnarna besöker något av följande ställen den kommande månaden.

1

Frantzén/Lindeberg Lilla Nygatan, tel 20 85 80, frantzen-lindeberg.com

För andra året i rad Sveriges bästa restaurang enligt White Guide och oerhört svårslagna i toppskiktet. Öppet: tis–lör 18–01

2

Gastrologik

KROG

LYCKAD UPPTINING AV IL TEMPO Il Tempo Högbergsgatan 40, tel: 644 75 10, iltempo.se

Il Tempo har legat på Högbergsgatan i mer än 20 år och har under flertalet olika regier blivit något av en institution i Stockholms italienska kvarterskrogsflora. Nu öppnar den totalrenoverade restaurangen på nytt och denna gång är det krögaren Peter Nordin (Zink Grill, Prinsen) som håller i rodret, bland annat tillsammans med sin fru Carina.

De röda och karaktäristiska zebratapeterna har lyckligtvis överlevt renoveringen. Tapeterna är av samma mönster som den famösa Manhattan-

krogen Gino och krogens ambition är uttalat fortfarande att blicka mer åt väst än söderut. Eller som Peter Nordin själv säger: – Italiensk mat som den görs i Italien, går inte att göra utanför Italien.

Peter köpte Il Tempo tillsammans med Daniel Guven i december förra året. Kökschef är Kristoffer Condroni, konditor är Peters hustru Carina Nordin och restaurangchef är Richard Broni.

PELLE TAMLEHT Öppet: mån–lör 17–00.

Artillerigatan 14, tel 662 30 60, gastrologik.se

Jacob och Anton spatserar säkert på den fina röda linjen mellan fånigt och fantastiskt. Öppet: tis–lör 18–00

3

HIX GÖR HITS PÅ RICHE

Ekstedts Humlegårdsgatan 17, tel 611 12 10, ekstedt.nu

Ur ved är tiden. Öppet: tis–lör 18–01

4

Riche, Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60, riche.se

Boqueria

Riche gästas av den renommerade restauratören och matskribenten Mark Hix under två dagar i april.

Mark har förutom ett antal priser även nio kokböcker på sitt samvete.

Jakobsbergsgatan 17, tel 30 74 00, boqueria.se

Det blir en jättebaskisk vår i år. Öppet: mån–ons 11.30–01.00, tors–lör 11.30–02.00, sön 11.30–00.00

5

Sturehof

Mark Hix är en hyllad brittisk matskribent och krögare som har ett flertal årets kock-utmärkelser av olika slag på sin prishylla. Efter 17 år på Caprice Holdings, bland annat som kökschef för kändistäta The Ivy, startade han sin första egna satsning 2007 och året därpå öppnade han två nya restauranger: Hix Oyster & Chop House i London och Hix Oyster & Fish House i Dorset.

2009 öppnade han sin första West-End restaurang HIX och ytterligare ett år senare följdes detta upp med det senaste tillskottet HIX Restaurang och

Stureplan 2, tel 440 57 30, sturehof.se

En onsdag i månaden rullas Sturehofs Gästvagn ut i restaurangen under temat: en rätt, en kväll.

Stig på. Öppet: mån–fre 11–02, lör 12–02, sön 13–02

6

EAT Jakobsbergsgatan 15, tel 509 203 00, eatrestaurant.se

Henrik Norström och hans kinesiska armé har intagit Moodgallerian. Öppet: 11.30–01.00, lör 14–01, sön 14–21

7

Il Tempo

Öppet: mån–lör 17–00

AG Kronobergsgatan 37, tel 410 681 00, restaurangag.se

Hemma hos Jureskog får carnivoren sitt. Öppet: mån–tors 17–01, fre–lör 16–01

9

HIX på Riche utspelar sig den 16 och 17 april från klockan 17.00.

Högbergsgatan 40, tel 644 75 10, iltempo.se

Ny regi och tillfixad skrud gör åter Il Tempo till ett intressant alternativ i områdena kring Götgatspuckeln.

8

Champagne Bar. Nu kommer Mark Hix till Riche för ett tvådagars gästspel – Det fanns så stora likheter mellan HIX-Soho och Riche att vi kände oss tvungna att flyga över Mark och hans team för att laga mat till våra gäster, säger Thomas Mortensen, kökschef på Riche. Hans kärlek till den rustika matlagningen och arbetet med samtida konst i sina restauranger gör detta till en match made in heaven.

Exakt vad som kommer att finnas på menyn är inte spikat i skrivande stund utan kommer att bero på vilken typ av råvaror som finns tillgängliga vid tidpunkten för gästspelet. Men det blir fem vardera av förrätter, varmrätter och desserter. PELLE TAMLEHT

Dado Tavastgatan 28, tel 66 99 220, dado.se

Oerhört sympatisk kvarterskrog av det finindiska slaget. Öppet: tis–tors från 17.30–00.00, fre–lör 17–00, sön 17–22

10

Franska Öppna

Hornstull Strand 4, tel 658 63 50, hornstullstrand.se

Det är ingen match att trivas på franska öppna. Öppet: ons–tors 17–00, fre 17–03, lör 11–03, sön 11–17

EAT SOM EN KINES EAT Jakobsbergsgatan 15, tel: 509 203 00, eatrestaurant.se

EAT, European Asian Taste, är namnet på Henrik Norströms nya krog i nyöppnade gallerian Mood Stockholm.

Som namnet antyder har Lux-krögaren inspirerats av storstädernas matlagning med asiatiskt fokus.

– Tanken är att köket ska bestå av två världar, den asiatiska och den europeiska.

Inte en fusion eller crossover, säger Henrik.

Menyn är indelad i fyra kategorier: Hongkong, Peking, Szechuan och Europa, med en tillhörande modern dryckeslista. För att framhäva det autentiska kinesiska köket har Henrik rekryterat sju kockar på plats i Kina.

– När vi var på inspirationsresor i Kina arrangerade vi en kock-audition som ledde till att vi hittade sex killar och en tjej som flyttar hit för att jobba.

ALF TUMBLE

PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

Öppet: 11.30–01.00, lör 14–01, sön 14–21.

t /3 t /½+&4(6*%&/ 35

KROG

Nöjesguidens krogrecensenter skriver under anonym signatur för att garantera en objektiv granskning.

”Hela måltiden är utformad som en välregisserad föreställning ända från det ögonblick vi får en tom meny i handen tills vi lämnar krogen”

PRETENTIÖS PÅ RÄTT SÄTT Gastrologik Artillerigatan 14, tel 662 30 60, gastrologik.se

I Kolmården lever idag en flock av de sista 3 000 europeiska bisonoxarna i världen. Trots att djuret som här i Europa kallas visent är till storleken något mindre än sin amerikanska kusin är arten det största levande däggdjuret i vår världsdel sedan uroxen dog ut. För att främja artens fortlevnad och motverka inavel slaktas i snitt ett djur om året i Kolmårdens djurpark. Och just detta år hamnar det på vår tallrik när vi besöker Gastrologik. Restaurangen tar därmed den samtida trenden att söka efter de bästa och därmed ofta mest sällsynta råvarorna till en oanad nivå.

Hela måltiden är utformad som en välregisserad föreställning ända från det ögonblick vi får en tom meny i handen tills vi lämnar krogen med Gastrologiks egna lilla coffee-table bok under armen. Eller riktigt tom är inte menyn, det finns två olika storlekar på menyer att välja mellan.

En mindre för 695 kronor eller den större på producenternas villkor för 995 riksdaler.

Det är psykologiskt svårmotiverat att inte välja den senare av de två och medan vi väntar på den första av sex rätter välkomnas vi av en portion persiljeglass. Det visar sig bara vara en i raden av aperitifs och palate cleansers som serveras före, under och efter rätterna. Efter fyra timmar bland algsmör, tryffeldoftande vaktelägg och tidigare nämnda visent glömmer man snart bort både tid och rum. Personalen är nästan löjligt pretentiös, men om man tittar lite närmre kan man skönja en glimt i ögat på den kypare som viker och lägger vårt sällskaps servetter så snart någon i det lämnar bordet.

Uppläggningarna är variationsrika, den norska trendtorsken Skrei kommer till exempel in på en bädd av varma stenar som ser ut att vara hämtade från prydnadsskåpet i ett tonårsrum någon gång under tidigt nittiotal. Det råder emellertid aldrig någon tvekan om att Gastrologik vet exakt vad de sysslar med, och det råder ingen tvekan om att de kommer att fortsätta med det under en lång tid framöver. Öppet: tis–lör 18–00. Avsmakningsmenyer 695–995 kr.

FOTO: EMIL JÖNSSON

VI VET INTE RIKTIGT

VAR VÅRT HOTELL BÖRJAR.

ELLER SLUTAR. scandichotels.se/grandcentral 36 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Om du kunde sätta ett stetoskop på Stockholms kropp skulle hjärtljuden slå högst där vårt nya Scandic Grand Central öppnat – hotellet som alltid verkar ha legat där. Den anrika byggnaden som uppfördes 1885 av byggmästare CO Lundberg, var tidigare känt som det Lundbergska palatset och inrymde en gång en av Stockholms första teaterscener. Idag smälter det samman med gatans myller, konst, design, teater och musik. Här står dörrarna lika öppna för hotellgäster som för stadsbor som uppskattar en internationell atmosfär, varierande dj’s, akustiska konserter och ett barlag som gör cocktails till en konstform.

Välkommen!

NÖJESGUIDEN PÅ DIPPAN I ÅRE Foto: Emma Svensson & Michael LeBancs

KROG ”Det kan nämnas dock att personalens lajvande i vissa fall kan gå lite överstyr, för inte behöver man ha en konstant barskhet i tonen bara för att man kommer från vikingatiden?”

OFÖRTJÄNT UTSKÄLLD VIKING Aifur Västerlånggatan 68, tel 20 10 55, aifur.se

Det skulle vara så lätt att skriva ner E-Type och hans vikingakrog Aifur. Visst, du möts av tjänare i tusen lager säckväv som blåser i valthorn och ropar ut namn och yrke på ditt sällskap när du äntrar restaurangen. Och visst, klientelet består till stor del av lajvande killgäng från Kristinehamn, tribeprydda köttberg som tror på Valhall och turister. Men hallå du befinner dig på en vikingakrog i Gamla Stan, punkt. Hade du förväntat dig smakfull fine dining är du förmodligen inte helt klok. För faktum är att Aifur trots eller tack vare sitt snäva koncept levererar precis vad de lovar, och ibland lite till, såväl i matväg som upplevelsemässigt.

Det kan nämnas dock att personalens lavjande i vissa fall kan gå lite överstyr, för

inte behöver man ha en konstant barskhet i tonen bara för att man kommer från vikingatiden? Men om man har nog med skinn på näsan för att våga ryta ifrån när husmor försöker kränga på en ”en klunk hästpiss till mjödet” behöver man inte bekymra sig avsevärt om denna detalj.

Halvdans stekta entrecôte som serveras med spett ur gjutjärnsfat är både saftig och smakrik, och de honungsslungade rotfrukter som lindar in rätten har alla smaker intakta. Även viltgrytan är dugligt tillredd och väl tilltagen i portion.

Vilket förvisso är bra då priserna är ganska oblyga.

Förutom det så självklara mjödet av olika slag serverar Aifur också sitt eget färsköl som är fräscht och uppfriskande med en trevlig sötma. Summan av kardemumman är att helhetsintrycket av Aifur som restaurang är så mycket bättre än vad många förutfattade meningar må antyda, och det skulle vara alldeles för lätt att bara avfärda krogen som ännu en turistfälla. Öppet: mån–tor 17-23, fre–lör 17–01. Förrätter 154–164 kr, varmrätter 185–265 kr.

10/4 STOCKHOLM DEBASER SLUSSEN 24/4 UDDEVALLA

JONAS SCHWARTZ SIX NY SKIVA! RELEASE 24 APRIL

25/4 ALINGSÅS 26/4 TROLLHÄTTAN 27/4 VÄNERSBORG 28/4 GÖTEBORG ROCKHOUSE 4/5 GÖTEBORG STICKY TOP-FLOOR RELEASEFEST

www.adoremusic.se

FKP Scorpio presenterar:

BAND OF SKULLS [UK] 10 maj Debaser Sthlm 11 maj Sticky Fingers GBG

MOONFACE with SIINAI [CAN/FIN] 14 maj Lilla Hotellbaren Sthlm 20 maj Pustervik GBG 21 maj Debaser Malmö [US]

WILLIS EARL BEAL > > > 23 maj Debaser Malmö

Vill du bli internationell kulturprojektledare?

Ansök senast den 30 april! www.kulturverkstan.net

THE TALLEST MAN ON EARTH 31 maj Södra Teatern Sthlm 1 juni Södra Teatern Sthlm

KULTURVERKSTAN info@kulturverkstan.net

www.fkpscorpio.se

38 /½+&4(6*%&/ t /3 t

FOTO/ART: KRISTIAN SAHLBERG

FOTO: EMIL JÖNSSON

Distribueras av Carlsberg Sverige. Alkoholhalt 4,6 % vol. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se

WDW CREATIVE

$WW E|UMD GULFND L WLGLJ nOGHU |NDU ULVNHQ I|U DONRKROSUREOHP

DRYCK '050 '3&%3*,Ŀ4,0(,7*45

En flaska vin med:

BEHNAZ ARAM För snart ett år sedan lämnade hon jobbet som chefdesigner på Whyred.

Hennes nya topphemliga jobb har fått henne att dricka både ormsprit och lära sig internationellt bordsskick. Alf Tumble har träffat Behnaz Aram och korkat upp en flaska bättre chablis.

Dricker du ofta?

– Tre gånger i veckan, mest på restaurang. Jag skulle säkert dricka mer hemma om jag hade sällskap, jag dricker aldrig själv.

Vad beställer du oftast?

– Vin och chamapagne. Nästan alltid champagne först. Och när jag känner mig riktigt sliskig blir det en Frangelico (italiensk hasselnötslikör) till kaffet.

Gott! Var dricker du det?

– Det beror på tre saker: Hur bekväm jag är, hur mycket folk jag vill träffa och vilken mat jag är sugen på. Jag går ofta till Deville om jag vill äta, det är min kvarterskrog. Eller till Svartengrens bar om jag bara vill ta ett glas. Oftast går jag till båda två.

Vad beställer du i baren på Svartengrens?

– Jag har en stammiscocktail med ingefära som Jossan (Josephine Sondlo) alltid gör till mig. Det blir såklart mest drinkar men ibland även en galopp. Fast egentligen är jag inte så förtjust i öl, man blir så himla mätt och känner sig svullen.

Blir du full av en flaska champagne?

– Nej, för jag delar den alltid med någon. Av drinkar blir jag full. Och vitt vin, mer än rött faktiskt.

Hur mycket pengar spenderar du enbart

VINET 2008 William Fevre Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre, Frankrike PRIS: LSPOPS QÌ 4ZTUFNCPMBHFU

DRUVA: QSPDFOU DIBSEPOOBZ SÅ HÄR GÖRS VINET: )ÊMń FO BW ESVWNVT UFO IBS MBHSBUT QÌ GSBOTLB FLGBU BOESB IÊMń FO QÌ TUÌMUBOL 7JOFU HFOPNHÌS OBUVSMJH NBMPMBLUJTL KÊTOJOH BRA ATT VETA: 8JMMJBN 'FWSF IÚS UJMM FO BW EF TUBSLBTU MZTBOEF QSPEVDFOUTUKÊSOPSOB J $IBCMJT 0NSÌEFU UJMMIÚS #PVSHPHOF PDI ÊS JOEFMBU J GZSB LWBMJUFUTOJWÌFS $IBCMJT $IBCMJT 1SFNJFS $SV $IBCMJT (SBOE $SV PDI 1FUJU $IBCMJT %FU TJTUOÊNOEB PNSÌEFU SBOLBT MÊHTU PDI ÌTUBELPNNFS TÊMMBO TUPSB WJOFS

BÄST JUST NU Designer Behnaz Aram bryr sig definitivt om vad hon har i glaset och var det kommer ifrån. En sund inställning! Och framförallt ett modernt förhållningssätt till dryck. Om jag har förstått allting rätt kommer det aktiva drickandet slå till på bred front sommaren 2012. Börja idag!

på dryck när du går ut?

– Oftast väljer jag en flaska vin runt 500-lappen. Ta det gånger två så blir det 1 000 kronor i veckan plus kanske 500 till för drinkar. Ja, ungefär 1 500 kronor totalt fördelat på tre dagar i veckan.

Jag läste i DN att din favoritprodukt på Systembolaget var Brachetto d'Acqui, ett underbart rosaskimrande bubbelvin från Italien som nästan aldrig finns att få tag på, hur hittade du det?

– Jag älskar det! Världens bästa sliskiga fördrink. Jag brukar köpa med mig det hem från Italien. Det är det bästa man kan ha med sig på middagar, folk dör för det. Om det inte går att få tag på kan jag rekommendera Moscato d'Asti.

Upptäcker du många nya viner när du reser?

– Det blir ju att jag smakar på mycket eftersom man dricker det som bjuds. Det är kul. Personligt. Men ibland blir det helt fel. Som förra gången jag var i Paris och en tjej vill dricka malbec, det var jobbigt.

Nästan som att dricka en shiraz, jag avskyr shiraz.

"Det får inte vara för lätt att dricka.

Svårt i början och underbart i slutet."

Men kommer inte du från Shiraz?

– Haha, jo där omkring. Men jag menar såklart druvan inte staden i Iran. Du uttalar det fel förresten.

Ber om ursäkt. Hur många språk pratar du?

– Farsi, baluchiska, svenska, engelska och urdu. Mer eller mindre.

Vad tycker du om våra svenska dryckestraditioner?

– Vi svenskar njuter inte på samma sätt som fransmän och italienare. Vi dricker för snabbt. Två gånger har jag fått den kommentaren av män när jag varit på middag utomlands. Och då har jag ändå tänkt på att jag verkligen ska ta det lugnt.

Var det tråkiga middagar?

– Nej, tvärtom. Finmiddagar med gaykollegor.

Men du verkar inte dricka så snabbt ikväll, var det inte gott?

– Jo, absolut, men jag vill ha koll på vad jag säger. Det här vinet skulle passa gott till asiatiska smaker. Är det möjligen en

AKTUELL MED: )FNMJHU JOUFSOBUJPOFMMU

NPEFVQQESBH TBNU GSJMBOTVQQESBH GÚS CMBOE BOOBU /PSSMBOETPQFSBO BAKGRUND: 'ÚEEFT J *SBO UPH NPEFFYBNFO J &OHMBOE PDI KPCCBEF GÚS 8IZSFE J GFN ÌS DRICKER HELST: $IBNQBHOF LMBTTJTLB WJOFS PDI WÊMHKPSEB DPDLUBJMT *CMBOE ÊWFO TMJTLJHB MJLÚSFS PDI TNÌ HMBT NFE ÚM

riesling från Alsace?

Det säger jag inte än. Vad är det konstigaste du har druckit?

– När jag var i Kina drack jag sprit från en burk där det låg en kobra i. Som en snaps. Sjukt äckligt. Men jag höll minen.

En annan person som är bra på att hålla minen är kronprinsessan Victoria, som du designade en bröllopsklänning åt.

Vad skulle du bjuda henne på för vin?

– När jag gjorde klänningen ville jag göra en romantisk version av Helmut Newton-kvinnan. Slank och klassisk. Som en kontrast skulle jag bjuda henne på något svårt, kanske ett vin från Jura, som smakar lite som torr sherry. Jag tror inte att hon skulle gilla det men det skulle vara intressant att se hennes reaktion.

Du sa upp dig på Whyred för snart ett år sedan, varför det?

– Jag hade jobbat där i fem år och det var dags att göra något nytt. Samtidigt fick jag förfrågningar om att vara med i flera spännande projekt och då valde jag det som jag fick mest handsvett av. En stor utmaning som jag inte får uttala mig om ännu. Är det ett internationellt jobb?

– Ja, det är därför jag reser mycket.

Men jag bor i Stockholm och jobbar även med några svenska projekt som är superroliga.

Vilka då?

– Jag gör projekt med Stadsteatern, Folkoperan och Judiska teatern. Det är

1. Montepeloso

4. Etienne Sauzet

7. Julie Balagny

.BSFNNBQSPEVDFOU TPN MFWFSFSBS QÌ BMMB OJWÌFS )ÌMM VULJL Fń FS PSOB

0N KBH CBSB m DL WÊMKB FO QSPEVDFOU BW WJU CPVSHPHOF

'ÚSUKÊOBS FO NÌOBE UJMM QÌ MJTUBO (BNBZ BUU HBQB ÚWFS

2. 2010 Morgon Marcel Lapierre 198 kr 0NUBMBU PDI IZMMBU WJO GSÌO #FBVKPMBJT ÊOUMJHFO QÌ CPMBHFU BQSJM

5. 2005 Tilenus Pagos de Posado 199 kr .ZDLFU 4QBOJFO GÚS GÌ QFTFUBT

3. Vit bordeuax

8. 2008 Zanovello Rosso Riserva 230 kr

naturvin Begreppet 7BSGÚS LBUFHPSJTFSB WJO Fń FS IVS wOBUVSMJHBw EF ÊS %SJDL EFU TPN ÊS HPUU BOOBST MÌU CMJ

*OTUÊNNFS NFE 5JNCVLUV EFU IÊS LBO KBH LMVOLB NZDLFU BW

9. William Fevre 6. Sthlm Brewing

+BH IBS TBHU EFU GÚSVU 7JU CPSEFVBY ÊS TÌÌÌ VOEFSTLBUUBU

40 /½+&4(6*%&/ t /3 t

BEHNAZ ARAM

skönt att vara kreativ utanför modebranschen. Man slipper tänka på marginaler, trender och försäljningssiffror. Man kan skapa en värld som är starkare än teman som bara ska sälja. Just nu gör jag La Bohème med Norrlandsoperan där Kristofer Sten från Refused är regissör.

Kommer vi att få se mer av ditt eget märke ”Behnaz Aram”?

– Det vet man aldrig.

Okej. Vad bjuder du gästerna på front row på när du har din första egna visning?

– Dry Martini på Beefeater 24.

Om du skulle göra ett Behnaz Aram-vin, hur skulle det smaka?

– Det skulle nog vara ett italienskt rött vin. Barolo eller barbaresco, lite herrkostym. Det får inte vara för lätt att dricka.

Varje sipp ska vara olika etapper av känslor. Svårt i början och underbart i slutet. Är du besviken på att du aldrig vunnit guldknappen?

– Faktiskt inte. Vi hade kunnat vinna den flera gånger med Whyred men vi hade för dåliga siffror. Förr eller senare kommer Whyred, eller jag på egen hand, att vinna.

Jag är inte orolig.

Skönt att höra. Vad tror du att vi dricker för vin?

– Det luktar konstigt, det luktar inte gott. Jag tänker på en söt frukt som har ruttnat. Lite pruttig doft men det smakar gott! Som en person som man inte riktigt gillar i början men som man håller ihop med länge. Jag tror fortfarande att vi är i Frankrike. Riesling från Alsace eller sauvignon blanc från Sancerre. Jag skulle gärna dricka det här igen på ett lugnt ställe med fin utsikt när det blir sommar.

Bra analys! Vinet är från Chablis.

– Jaha! Vad kul, och annorlunda för att vara chablis.

Vill du prova lite bonussprit?

– Ge mig! Men inte tequila, det dricker jag inte.

Cognac?

– Ja! Louis Vuitton Moët Hennessy har gjort ett samarbete med New York-konstnären Kaws som designat etiketten. Vad tycks?

– Oj. Sjukt mycket åttiotal.

Jag tänker Grace Jones skivomslag. Det blir inte lika jobbigt att dricka när designen är rolig och opretentiös.

Och jag som inte ens brukar dricka sprit rent. Gott! Q

4FOBTUF VQQUÊDLUFO J OBOPTGÊSFO BW CSZHHFSJFS

+BH IPQQBT GÚS BMMBT TLVMM BUU EFU m OOT n BTLPS LWBS BW ÌSHÌOH #FIOB[ "SBN LBOTLF LÚQUF EF TJTUB

ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se

SCEN

'050 ."3,64 (¯3%&3

Peggy Pickit ser Guds ansikte, Teater Galeasen

FIRA SPÖKSONATENÅRET 2012 – ELLER VÄGRA ”ÄR DET STRINDBERGSÅRET i år? Jag

trodde att det var Strindbergsår varje år.”

Du som hade kört det skämtet i botten innan året knappt börjat, kunde i februari börja variera med ”Jag trodde att det var Spöksonaten-året det var”. För redan då hade tre uppsättningar av August Strindbergs kammarspel från 1907 haft premiär i Stockholm. ”Det är ju en riktigt deprimerande pjäs”, som jag sa till en vän när jag kom från Mats Eks version på Dramaten, och sedan i samma andetag: ”Den skulle verkligen passa dig!” Att det var en komplimang kommer hon att förstå när hon ser denna underbart deprimerade dansteater. Ek låter den utspela sig bland dansant darriga gamlingar på ett ålderdomshem, men undviker skrynkligt sentimentalitetslull till förmån för skarpt vemod och vansinne.

Två favoriter bland alla fina rolltolkningar: Niklas Eks gamla mjölkflicka som ser ut som målad av Lena Cronqvist, och Staffan Göthes mullrande mumie i siden och flor.

På samma teater fick Malin Stenberg driva med succén i utmanarversionen Spöksonaten – snabbare och bättre än Mats Ek. Bara för att själv bli driven med av Moment teater som i sin version presenterar en pjäs i pjäsen kallad ”Spöksonaten – längre och krångligare än Malin Stenberg”. Men den verkliga måltavlan för Andreas Boonstras uppsättning på Moment är alliansen. Så heter den också Nya Spöksonaten – pjäsen läses som en samtidspolitisk allegori där direktör Hummel blir Moderaterna och översten den gamla socialdemokratin i en politiskt deprimerad plakatteater.

Att trots allt vägra fira Spöksonatenåret 2012 är dock inte så svårt som det kan verka. Stenbergs uppsättning är slutspelad, Boonstras har sitt sista speldatum när den här tidningen kommer ut, och Eks är mycket, mycket slutsåld (men spelas fram till den 6 juli). Dessutom bjuder jag på några Strindbergsfria rekommendationer nedan.

1

spänningarna, men det är skådespelarna (jag säger bara: Sandra Huldt!) som får dem att brista i Olof Hanssons uppsättning, som håller övertydligheten på armlängds avstånd.

2

Tupp Uppsala stadsteater, den 12–14 april

Efter en höst av teaterhat och teaterhot i Sverige och Europa vet vi att scenkonst kan provocera (om vi, ehum, inte gjorde det tidigare). Men kan den även förändra?

Det tror scenkonstfestivalen Tupp som bjuder in brittisk-tyska Gob Squad, italienska Motus, kroatiska TeaTupajic & Petra Zanki, och så Turteatern med SCUM-manifestet.

3

Allrakäraste syster Stadsteatern, nypremiär den 19 april

”En närvarotindrande Ida Steén leker fram en livs levande Thérèse Svensson ur den barnhöga skogen av vita rosor”, skrev jag efter nypremiären 2010. Nu är det dags igen (så är det med barnteatersuccéer, nya publikfrön växer ju till sig) och alternerande skådespelare är Rakel Wärmländer och Siri Hamari, där framför allt den senare lär få Astrid Lindgren att funka även för vuxna.

4

Fanny och Alexander Dramaten, till och med den 23 september

Svåröverträffat original, javisst. Men teatertemat i Ingmar Bergmans verk blir tydligare på scen än på film. Och det tar sig rejält i andra akten (då syftar jag inte bara på elden i prästgården). Dessutom är Stefan Larssons version både en snöflingemissbrukaruppsättning och en vridscensmissbrukaruppsättning. Livsfarlig för sådana som jag.

5

Nobody Dansens Hus, 27–28 april

Våren kräver danslyx. Se Göteborgsoperans balett göra Sasha Waltz.

Peggy Pickit ser Guds ansikte

Teater Galeasen, till och med den 16 april

Parmiddagen är en katastrof. Eller om det är världsläget. I Roland Schimmelpfennigs obehagligt svartkomiska relations- och rättvisedrama ställs ett blodigt afrikanskt inbördeskrig mot den stela stämningen i en vitinredd läkarvilla. Språket bygger

42 /½+&4(6*%&/ t /3 t

MAINA ARVAS maina.arvas@nojesguiden.se

KONST

CAROLINA SUNDELL & EDVARD AHLSEN EMILIA KEMZE & ALEXANDRA RYDBERG

Vad samlar egentligen den här personen på? Hyun-Jin Kwak på Fotografins Hus.

DU ÄR DIN SAMLING MAN KAN SÄGA så här: Alla samlar på något. Konst, frimärken, blommor, recept och så vidare. Men mest intressant är de som samlar på människor. Och jag undrar om inte livet egentligen är en enda lång insamling av folk? Vissa vill, som SvenHarrys, ha en liten samling, medan andra önskar sig en så stor som möjligt à la Moderna Museet. Några personer kommer att vara klassiker som ständigt är framme (som närmaste familjen) medan andra bara plockas fram ibland (också närmaste familjen). Så frågan är vilka som kommer att vara Picasso, och vilka som kommer att vara Torsten Renqvist?

Sedan är det viktigt med kontexten, alltså hur samlingen presenteras. Först på nätet: Handen på hjärtat, hur många dolda listor har man inte för att sortera vännerna på rätt sätt? Och ja, det spelar roll hur många friends och followers man har. Samma sak i telefonen, vilka kvalar in under favoriter? Dagens teknologi gör dig till en curator. Ditt liv är din utställning, och beroende på tänk och humör presenteras dina vänner och bekanta i nya kombinationer och vips så får de en ny betydelse.

IRL funkar det på ett annat sätt. För inte så länge sedan var jag på en vernissage som en stor människorsamlare hade bjudit in till. Han älskar nya bekantskaper och älskar att visa upp sin stora samling.

Tyvärr är han lite för förtjust i sin egen förträfflighet och kan inte låta bli att påpeka vilka som är där och vilka han faktiskt också känner. Bara Picasso, så klart... Här kommer kanske det viktigaste.

Det måste göras på rätt sätt. Det ska vara generöst utan att vara skrytsamt.

När man samlat ett tag är det sedan viktigt att inte fastna i hur man kombinerar samlingen. Då riskerar den att gå samma öde till mötes som Thielska Galleriet gjorde (fram till årsskiftet). Allt är som det alltid har varit, för det är bra och behöver inte ändras. Punkt. Sedan är steget inte långt till troll, och då har du möjligtvis din lilla samling kvar, men du kommer inte att ingå i någon annans.

1

2

PER HOLKNEKT

I is Someone else Färgfabriken, den 14 april–24 juni

Det är som om Anna Odell fått bestämma alldeles själv, när Färgfabriken ställer ut den andra delen av Psychosis. Men hon är inte med. Istället är det en grupputställning som jobbar med det mänskliga psyket. Det är minst lika bra som terapi och betydligt billigare. Man går därifrån med ännu fler frågor än när man kom.

Och som Yoda sa, ”det är frågan som är svaret”.

3

Ulrika Sparre Konstnärshuset, den 19 april kl. 20

Är livet jobbigt just nu? Känns ”Beach 2012” omöjligt? Då är Ulrika Sparres performance någonting för dig! Hon kommer nämligen att tala om för dig att ”allt är bra”. Med en klocka som hon klämtar i lugnar hon alla i närheten. Det här är så bra att jag skulle vilja ha det på flaska.

4

STEFAN HOLM

THOMAS WIDESTRAND, LENA NOBEL & JOHAN KINDE

SOFIA PERSSON, TOBIAS SVENSSON, ALEXANDRA WAHLQVIST & VICTORIA JONSSON

AFTER WORK PÅ ODD MOLLY Foto: Isabelle Minou

Ett riktigt hem Sven-Harrys, till och med den 27 maj

Alla vet väl vid det här laget att en kopia av byggaren Sven-Harry Karlssons villa är placerad på toppen av konsthallen i skala 1:1, med konst, inredning, rubbet. Och man kan väl dra slutsatsen att det går bra för Svenskt Tenn. Nere i konsthallen är hemmet mer en fantasi än en specifik plats. Inga elefanttyger, bara bra konst.

5

QUETZALA & JAZZI BLANCO

ISABELL JOSEFSSON, ERIK NORDLUND & SOFIA NYGÅRD

LIANE SHEVE & VICTORIA JONSSON

Jakob Krajcik

Peter Bergman, Torsgatan 41, till och med den 21 april

Jakob Krajcik måste vara svenska mäklares värsta mardröm med sina svarta hus, miniatyrgrottor och mörka rum. Inget ljust och fräscht, så långt ögat når. Och tack och lov för det! Det här är bilder och skulpturer jag inte kan sluta titta på.

ALEXANDER HEDENLUND

EROS REED, JOHAN MATTSON & ANTON GLANZELIUS

Hyun-Jin Kwak Fotografins Hus, till och med den 28 april

I ett gammalt förfallet renässanspalats (som jag gissar att någon modefotograf snart kommer att använda som location) ligger det bråte och prylar överallt. Frågan är bara om huset egentligen finns? (I så fall långnäsa till modeplåtisen.) Det är sublimt, suggestivt, surrealistiskt. Och superbt.

ANDERS KARNELL NINO CASTILLO & HUGO MALDONADO

anders.karnell@nojesguiden.se

INGMARI LAMY

t /3 t /½+&4(6*%&/ 43

HOPE

DENIM DEMON

SAMSØE & SAMSØE

1 295:-

400:-

1 499:-

VÅR/SOMMAR 2012

FÄRGAD AV VÅRENS FORMER

Hos oss hittar du det främsta inom skandinaviskt mode.

DESIGNERS REMIX 1 099:-

ACNE

SANDQVIST

RESTERÖDS

1 695:-

795:-

899:-

VELOUR

WESC

RODEBJER

GRAM

1 495:-

395:-

1 495:-

1 795:-

AC N E R O D E B J E R M I N I M A R K E T B AC K H E N R I K V I B S KOV O U R L E G AC Y T H E LO C A L F I R M V AV E S H O E R E P A I R H O P E D AG M A R C A R I N W E ST E R V E LO U R DIANA ORVING Y3 POUR GANT RUGGER DESIGNERS REMIX LEVI’S VINTAGE MADS NØRGAARD GRAM NUDIE JEANS WESC ÖRJAN ANDERSSON R E S T E R Ö D S R O K I N S A M S Ø E & S A M S Ø E S A N D Q V I S T S O U L L A N D U N I F O R M S F O R T H E D E D I C AT E D D E N I M I S D E A D D E N I M D E M O N S P I E W A K C O R N E L I A P A P L I B E R T I N E L I B E R T I N E M.FL

PUB Hötorget

BRUNOGALLERIAN Götgatan 36

MALMÖ Davidhallsgatan 14

OUTLET St:Eriksgatan 79

WEBSHOP www.aplace.com

MODE Krönika

HÅR SOM INTE ÄR SYMBOLISKT I DISKUSSIONEN OM håret under armarna verkar håret ha en symbolisk innebörd, både för de som är emot och de som är ”för”.

Intimrakning däremot skapar reella problem för många kvinnor.

Jag lyssnar på Vetenskapsradion i P1. Temat är hår. En anställd på en hårborttagningssalong i Stockholm berättar att man inte ska behöva skämmas när man går till dem. Vad det är man inte ska behöva skämmas för? Hår? Nej då.

Att ta bort hår. Att gå till en salong och sanera dina intima delar från allt vad kroppsbehåring heter.

Men unga kvinnor som inte rakar sig idag är så få att de riskerar att få glada tillrop och guldstjärna hos gynekologen. De flesta verkar intimraka sig på ett eller annat sätt. Hår anses ofräscht och ohygieniskt.

Jag minns ett blogginlägg som Katrin Zytomieriska skrev för några år sedan. Hon förfasade sig över alla orakade kvinnokön på

”Ibland kan jag känna en längtan efter ett samhälle där fräschhet handlar om att må bra.

Om att ha en kropp som fungerar.” badhuset och att kvinnor inte vet att ta hand om sig själva. Det har etsat sig fast hos mig.

Just för att det är så bakvänt. Intimrakning är nämligen inte oproblematiskt ur hälsosynpunkt. Förutom att det kan leda till rodnad, utslag och inåtväxta hårsäckar på själva huden som rakas, är riskerna för irritation, infektioner och i förlängningen minskad sexlust och samlagssmärtor större. Det är förstås inte alla som råkar ut för den sortens biverkningar. Men jag gissar att det är rätt få som aldrig haft några problem relaterade till intimrakning. Så det är tveksamt om det kan kallas att ”ta hand om sig själv”.

Att vilja vara attraktiv är inget konstigt. Hår anses oattraktivt. Ergo: många kvinnor och vissa män rakar sig. Det är inte konstigt. Men jag förvånas över hur hela retoriken ser ut. Att vara fräsch. Ta hand om sig själv. Rakning som en sorts hygien. Att gå till salong och vaxa sig är ett sätt att skämma bort sig själv! Vaxningssalongerna och rakhyveltillverkarna sjunger i kör: du förtjänar det! Och pojkvännerna sedan: du är äcklig annars!

Hur rakningen praktiskt påverkar kvinnor och deras sexliv, är upp till var och en att hantera. I tystnad. Till och med RFSU säljer rakprodukter idag. Parfymerade.

Ibland kan jag känna en längtan efter ett samhälle där fräschhet handlar om att må bra.

Om att ha en kropp som fungerar. Som man kan göra saker med. Som inte bara ser snygg ut. Men jag vet. Det är en sjuk utopi. Q

SANNA SAMUELSSON sanna.samuelsson@nojesguiden.se

*--6453"5*0/ %"/*&- &3*,440/

DEN SVÅRLÖSTA MODELLPARADOXEN Modellen är den evigt smala, evigt unga. Som produkter på ett varuband glider de förbi med blicken höjd mot ett abstrakt ingenting. Diskussionen om de uppenbara problemen med modellindustrin fastnar ofta i kulturkrocken mellan modevärlden och den övriga världen. Sanna Samuelsson funderar på modellyrket och ser kusliga paralleller till massproduktion.

Varför är modeller alltid så smala?

Diskussionen som aldrig börjar, slutar, eller kommer någonvart. Varför är de, eller ser ut att vara, utsvultna och varför anses det eftersträvansvärt? Varför gör ingen något, när alla är överens om att människor inte ska behöva svälta sig för att ha ett värde?

Det är en paradox, modeller är upphöjda som ideal och samtidigt nedtryckta. Slutsatsen jag drar är, vilket kan kopplas till piedestaler och upphöjning i allmänhet, är att modeller inte räknas som människor. De är bilder snarare, förbiflimrande modedockor som bara existerar på catwalken och i annonsen eller modejobbet. De är en vit kanvas som designern, stylisten eller fotografen målar på. Deras övriga liv och hälsa är irrelevant. De är symboler för modets eviga ungdom och förnekande av det klibbiga, köttiga och mänskliga.

Faktumet att modeller är människor och således köttiga som alla andra kan undvikas genom ett ständigt utbytande av dem och fixeringen vid den exakta åldern 13–25.

Det är ett perfekt system. Eftersom

modellerna ständigt ”försvinner iväg” när de inte passar längre behöver de inte bli en börda för modeindustrin.

Modellerna är där tillräckligt kort för att inte börja ställa krav. Tillräckligt för att inte bli klibbiga, köttiga och jobbiga.

Utbytandet av modeller förenklas och baseras på att de, förutom ett gäng toppmodeller som är kända, liknar varandra till förväxling. De påminner om kloner och rör sig stelt på en

”Det är inte bara modellerna som är ätstörda.

Det är hela branschen.” varubandsliknande plats, catwalken.

Parallellerna till produkter, dockor och massproduktion är kusliga. Så uppkom också modellyrket på samma gång som födelsen av modehus, varuhus och masskonsumtion i slutet av 1800-talet, enligt modeforskaren Caroline Evans i essän Multiple, Movement, Model, Mode (Berg, 2005). Modellerna är inte till för att vara faktiska personer, utan anlitas för att förkroppsliga modet och att vara en förlängning av kläderna.

Eftersom modellerna inte är människor behöver en bild på en utmärglad modell egentligen inte uppröra. Estetik och smalhet är upphöjt till det högsta inom modebranschen och fungerar som ett

substitut för moral. Det handlar om kontroll, att vägra köttighet och dödlighet. En kropp som inte äter är sluten och liknar en produkt. Följderna av det är förstås verkliga, men de syns inte på bild. På bilderna är modellerna evigt unga och deras hud skiner som plast.

När mode i form av trender är allas egendom i form av billiga märkeskopior på H&M och Zara blir smalheten kanske ännu viktigare. Det är den enda skillnaden mellan en glad amatör och en riktigt ”modemänniska”. Du kan blogga om kläder om du vill, men du är inte på riktigt förrän du bär på den moraliskt upphöjda smalheten. För det är inte bara modellerna som är ätstörda.

Det är hela branschen. Även om alla förstås fördömer sådant så fort någon ifrågasätter.

Men omvärlden förstår inte, det är inte unga tjejer vi pratar om. Det är bilder. Kanvaser. Vem skulle få för sig att fråga konstnären hur tavelduken han målar på mår? Det är befängt.

Förresten är det upp till modellens föräldrar. Eller till modellagenturen.

Eller, om man frågar andra sidan, modemärkena och tidningarna. Eller för den delen konsumenterna, vars drömmar modevärlden jobbar med.

Men det är aldrig upp till konsumenterna exakt hur den drömmen ska se ut.

Det bestämmer modevärlden. Bara den är ouppnåelig, som den synbart men ändå inte erkänt ätstörda kroppen. Tänk vilka vackra drömmar vi serveras. Q SANNA SAMUELSSON

t /3 t /½+&4(6*%&/ 45

MODE Kontaktytorna på internet används mer och mer till att tipsa varandra om vad man ska köpa. Våra identiteter som konsumenter skapas genom reklam och konsumtionshets, men också genom hur vi själva framställer oss i den digitala offentligheten.

Sanna Samuelsson kollar in nya communityt PINTEREST och ser en analogi till barndomens klippdockor.

VUXNA KLIPPDOCKOR PÅ PINTEREST Text: SANNA SAMUELSSON

A

merikanska Pinterest startades så sent som 2010, men hade i januari 2012 över elva miljoner unika besök, vilket är en rekordsnabb utveckling. Även i Sverige har den börjat användas. Sajten fokuserar på bilder, som man hittar på andra sajter eller laddar upp själv. Dessa sorterar man i ”boards”, album, på olika teman. Men det skiljer sig från andra bildfokuserade communitys, till exempel Tumblr eller Flickr, genom att man uttryckligen uppmuntras till att bara använda bilder man inspirerats av och inte bilder man skapat själv. Dessa sprids sedan av andra användare som också väljer att ”pinna” bilden. Genom att man följer andra användare får man ett flöde av vad andra inspireras av. Majoriteten av Pinterests användare är kvinnor.

Inspiration är ett begrepp som fått en lite ny innebörd i vår tid. Genom att det införlivats i konsumtionsretoriken handlar det allt som oftast om att inspireras till att konsumera. Så även på Pinterest. Användare gör önske-outfits, vilket känns igen från modebloggsformatet, och lägger upp bilder på skor, smycken och kläder. Det blir som en imaginär garderob, där man

46 /½+&4(6*%&/ t /3 t

”Varför sitter privatpersoner och gör reklam för olika produkter, gratis, på sin fritid?” lägger upp grejer man själv inte har råd med eller tillgång till.

Som på alla communityn finns det förstås en stor gemenskap kring innehållet som läggs upp. Den vanligaste frågan på Pinterest verkar vara ”Where can I buy this?”, vilket glatt besvaras av användaren som pinnat bilden. Det är drömmen för företag som säljer kläder och lifestyleprodukter. Privatpersoner gör reklam för produkter och vidarebefordrar själva sina följare till sajter där dessa säljs. Det liknar modebloggarna, men i mikroformat och med mer fokus på själva produkterna och mindre på personen som lägger upp bilderna.

Imaginär shopping skulle kunna tänkas fungera som ett substitut för riktig sådan.

Man skapar själv en identitet genom att

associera sig med mode och saker utan att faktiskt behöva belasta vår värld med mer konsumtion. Men det verkar inte riktigt fungera så. Pinterest skapar nämligen mer trafik till företags sajter än vad andra communitys gör.

När jag surfar runt på Pinterest slås jag av bristen på den kreativitet som kan ses på andra communitys med mer fri form.

Användarna på Pinterest bygger konventionella universum av prydligt sorterade kläder, heminredning och prylar i allmänhet. Man använder sig av produkter som företag tillhandahåller, blandat med lite fina bilder, och skapar en tilltalande miljö som andra kan ”inspireras av”. Inspireras till att köpa, det vill säga.

Det är märkligt att se kvinnor som likt

barn med klippdockor skapar ett drömjag som bara handla om prylar. Jag vet att det är typiskt att kvinnor ska få kritik för sin konsumtion och inte män, men i Pinterests fall kan jag inte låta bli att fråga mig själv om vi inte kommit längre. Har vi inget bättre för oss? Varför sitter privatpersoner och gör reklam för olika produkter, gratis, på sin fritid? Om man vill vara välvillig kan man se mixandet och matchandet som en kreativ verksamhet, men jag har svårt att se det som annat än retorik som kommer direkt från reklamens värld.

Pinterest har en så fast form att den liknar oerhört populära Stardoll, som är en sajt där unga användare gör ”stardolls”, digitala klippdockor, med olika kläder, frisyrer och smycken. Pinterest är en vuxnare variant. Men istället för dockan finns den vuxna användaren, som använder sin egen identitet som yta att fästa de plagg och prylar som ”pinnas”. Istället för en lek med identiteter blir det en förstärkning av den man redan är. En stel lek med konventioner och konsumtion som alltså gör Pinterest till den snabbast växande communityt idag. Q www.pinterest.com

TOP DOLLAR

a 2 0-8)2 a

Allt som vi någonsin åstadkommit har börjat med små trevande steg. Ett i taget. Den ena foten framför den andra. Egentligen har det aldrig handlat så mycket om att ta ställning, mer om att fortsätta vad som påbörjats, om att bibehålla rörelsen och se till att den kraft som satts i rullning inte avstannar. Att leva är en förflyttning. Att leva är att upptäcka, att tillryggalägga, att lägga bakom sig och att ta ut nya riktningar.

En dag lyfte vi frambenen från jorden för att aldrig sätta ner dem igen. Vi gjorde valet att bli en upprätt varelse, vi tog beslutet att gå rakryggade genom livet. Med största sannolikhet var det inte helt medvetet, men det var så det började. Och med största säkerhet kommer vi fortsätta att gå ett bra tag till.

Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra.

1973. Någon uppfinner receptkortet.

Samma år, den 26 oktober, öppnar en av världens största snabbmatskedjor i Sverige.

1968. Majrevolten.

Bara under en månad 1968 utbröt kravaller i Rom, Madrid, Kairo, Bryssel, Warszawa, Nürnberg, London, Panama, Paris och Stockholm. Revoltens efterdyningar påverkade inte bara musik, konst och kultur, normbildningen inom samlevnaden förändrades också.

2000. Tarja Halonen.

Finland får sin första kvinnliga president.

1981. MTV kommer till världen.

Den första videon som spelades var »Video Killed The Radio Star« med The Buggles.

Den 4:e maj 2003 sänds »120 Minutes« för sista gången och det blir början på slutet för musikkanalen vars utbud i dag till största delen består av dokusåpor och reklam.

1999. The end of Bingolotto.

Den 5:e juni sänds spelprogrammet för sista gången med Leif »Loket« Olsson som programledare.

2011. Den arabiska våren.

Revolutionerna i Tunisien och Egypten expanderar till protester i bland annat Jordanien, Jemen, Algeriet, Djibouti, Bahrain, Libyen, Marocko och Syrien.

1995. 51 Pegasi b.

Den första planeten utanför vårt solsystem upptäcks.

1989 Berlinmuren faller.

Murens första offer var studenten Günter Litfin som den 24 augusti 1961, bara elva dagar efter det att muren uppförts, försökte simma över floden Spree från den östra till den västra sidan men sköts till döds av en vakt.

1990. Nelson Mandela friges efter 27 år. »Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.«

1979. Folkkampanjen Kärnkraft – Nej tack!

I dag 2012 står kärnkraften för hälften av den svenska elproduktionen. Det finns idag tio reaktorer, vilket gör Sverige till det kärnkraftstätaste landet i världen.

1967. Jag är nyfiken – Gul. Lena fantiserar om hur hon surrar fast alla sina tidigare 23 älskare vid ett träd, skjuter Börje med ett gevär och skär penisen av honom.

Norman Mailer konstaterar att det var »en av de viktigaste filmer jag har sett i hela mitt liv«.

1969. Canned Heat på Woodstock. »I'm gonna leave this city, got to get away. I'm gonna leave this city, got to get away. All this fussin' and fightin' man, you know I sure can't stay« – Going up the country.

LITTERATUR

BORTOM JAGET MEN KVAR I SJÄLVGODHETEN DET ÄR INTE förvånande att Julian Assange så snabbt lyckades bli nätaktivismens posterboy. För en generation åttio- och nittiotalister uppfödda på The Matrix, var han ett tacksamt hjälteideal att mytologisera: en ideologiskt bevandrad actionhjälte med patos och dödsföraktande auktoritetskritik. Nätaktivismen och piratrörelsen gav många desillusionerade unga en möjlighet att känna sig delaktiga i något som var större än de själva. I en tid av stora berättelsers död då alla stora kamper tycks ha övergått i självförverkligandeprojekt och identitetspolitik var de tacksamma för att få uppleva den revolution som de idealiserat sedan deras föräldrar berättade om ’68-rörelsen. Jag minns när jag följde rättegången mot The Pirate Bay på P1 och hur den fick mig att känna som att jag deltog i något som skulle komma att definiera framtiden.

När Assange beskriver hur han viktlös tog klivet ur sitt stökiga tonårsrum in i ett framväxande internet och lämnade identiteten bakom sig kan jag känna igen mig så mycket. Internet var inte bara ett tekniskt hjälpmedel, det var ett nytt sätt att vara i världen på. Där kunde jag koppla bort min kropp och lämna jaget bakom mig, där kunde jag tänka tillsammans med människor på ett sätt som gjorde det svårt att avgöra var de egna tankarna började och de andras slutade. Individen blev en divid.

Idag är tröskeln lägre mellan den fysiska verkligheten och internet. Jag

använder mig inte av pseudonymer på chattforum och sociala medier som jag gjorde i början och det är svårare att helt lämna sig själv och sin historia. Men fortfarande svindlar det i kroppen när jag tittar upp från min android för att upptäcka att jag befinner mig någon helt annanstans än när jag tittade upp från skärmen senast. Som om kroppen laggar och inte riktigt hinner växla mellan köttet och den virtuella rymden. Internet har gjort kroppen till ett överflödigt bihang och den fysiska platsen till en transportsträcka.

Men trots Assanges inledande progressiva syn på hur internet upplöste jaget fastnar han tyvärr ändå i den självgoda martyrism och jagfixering som är så typisk för manliga genier. Sedan han var liten har det alltid varit oerhört synd om honom eftersom alla har varit emot honom.

Brandkåren körde med flit långsammare med flit till hans brinnande hus eftersom myndigheterna var emot hans familj, och rektorn kallade upp honom på samtal efter att han hade slagit en liten flicka med en hammare. När han blir anklagad för sexuella övergrepp i Sverige skyller han allt på Sveriges statsfeminism som enligt honom även grundlade beslutet att skicka trupper till Afghanistan. Höjdpunkten i boken är när han står åtalad för dataintrång och går omkring i en nationalpark och tycker synd om sig själv istället för att umgås med sin son, och jämför sig med

”’Jag vill inte jämföra mig med Jesus, men...’ borde definitivt bli ett nytt internetmem.”

Jesus när han var 40 dagar i öknen. "Jag vill inte jämföra mig med Jesus, men..." borde definitivt bli ett nytt internetmem.

Han lärde sig tidigt att "bekämpa sina fiender med solens kraft" då han brände ihjäl myror med ett förstoringsglas som barn. Jag tycker om hans megalomaniska narcissism, den får honom att påminna

VAD DU MÅSTE LÄSA DEN HÄR MÅNADEN Mille Markovic: biografin Deanne Rauscher och Beata Hansson Vertigo förlag

Mille Markovic blev känd som storgangstern som fick den svenska makteliten att darra. Hans första minne är när hans mor hittades död, hängande från körsbärsträdet i den lilla serbiska byn där han växte upp. Under mitten av sextiotalet flyttade han med sin far till Sverige och inledde senare en karriär som svartklubbschef. I hans biografi får läsaren följa skapandet av en fruktad och originell yrkeskriminell och bekanta sig med en annorlunda syn på rätt och fel, våld och ömhet.

Avskedsbrev Valeria Parrella Astor förlag

I en tid när medborgarskap övergår i medlemskap och stadsrummet håller på att annekteras av kommersiella intressen känns det här som en viktig bok. Clelia älskar sin stad och sitt arbete som

48 /½+&4(6*%&/ t /3 t

konstnärlig ledare på en liten teater i Neapel. Men bredvid bekvämligheten växer behovet av att söka efter en ny tillvaro, en känsla som får allt skarpare konturer. Med en tät prosa skildrar Avskedsbrev maktstrukturerna i ett vilset samhälle. Valeria Parrella gestaltar en ofrånkomlig uppgörelse med det invanda.

Känslan av att något nytt måste ta vid är ständigt närvarande i det drömska språket.

Ön Lotta Lundberg Natur & kultur

Ön är en bok som konfronterar frågor om sexualitet och dess gråzoner som känns särskilt aktuella efter förra årets #prataomdet-debatt.

Den svenska läkaren Olivia har levt i en paradisklyscha på en enslig ö i Stilla havet i 20 år, lyckligt införlivad i den sensuella gemenskapen bland öborna. Men när ett par turister vänder sig till polisen och anmäler sexuella övergrepp som ska ha skett på ön vänds allting upp och ner. Plötsligt tvingas även Olivia ifrågasätta de värderingar hon tagit för givet.

Alena Kim W Andersson Kolik förlag

Jag älskar Kim W Anderssons gotiska och noirmörka teckningar på samma sätt som jag älskade Frank Millers Batman. Hans berättelse om den traumatiserade och avvikande internattjejens hämnd på sina vedervärdiga klasskamrater är fylld av samma befriande raseri som Kill Bill. Vem sa att det inte går att förena alternativseriernas psykologiska djup med ett Hollywoodskt explosivt bildspråk? Med Alena visar Kim W Andersson att han är en av få svenska serieskapare som håller internationell klass.

ISABELLE STÅHL isabelle.stahl@nojesguiden.se

om en excentrisk Bondskurk och ger boken stort ironiskt underhållningsvärde.

Jag pratade med några svenska hackers som berättade att Assange har förlorat det mesta av sin trovärdighet inom den nätaktivistiska rörelsen. Det är synd att en rörelse som skulle tjäna på att vara en platt organisation föll för The Matrix-myten om en heroisk, självuppoffrande Info-Jesus.

När en rörelse blir allt för associerad med en person är det lätt att den kollektiva kampen övergår i personpolitik. Assange säger själv vid något tillfälle i boken att den största kampen alltid handlar om att vara sig själv. Jag trodde att kampen handlade om något som var större än självet.

Julian Assange: ”Memoarer är prostitution” – En omtvistad självbiografi (Norstedts) finns ute nu.

”Med Alena visar Kim W Andersson att han är en av få svenska serieskapare som håller internationell klass.”

HANDL A SMARTARE

Det är SMART att shoppa BILLIGARE! Sugen på att göra ett riktigt bra kap? Hos MobiCard hittar du Sveriges största utbud av varor med upp till 90% rabatt. Vi har alltid tusentals produkter och tjänster som väntar på dig. Ta del av dem på mobicard.se eller via vår smartphone-app som är gratis. Det tycker vi är grymt!

15% RABATT vid köp av två par valfria converse. www.mobicard.se GRYMMA ERBJUDANDEN I DIN STAD FÖR DIG I STOCKHOLM

FÖR DIG I MALMÖ

FÖR DIG I GÖTEBORG

50% RABATT på trerättersmiddag för två. www.mobicard.se

20% RABATT på valfria Ray Bans. www.mobicard.se

50% RABATT på Kaffe latte. www.mobicard.se

Ladda ner vår app!

(Android & iPhone)

Facebook/MobiCard

Bli GRATIS medlem och börja shoppa SMARTARE redan idag!

Mer information om alla våra erbjudanden kan du hitta på mobicard.se

TV Krönika

ALLT ÄR SOPRANOS FEL GJORDE SOPRANOS MER skada än nytta för tv-kulturen? Det är frågan Ryan McGee ställer i en artikel i The A.V. Club. I sex säsonger, som sträckte sig från telefonmodemsåldern 1999 till iPhone-eran 2007, var mobstermelodramet Sopranos bland det hetaste som gick att se på tjock-tv. Om inte annat var det definitivt det mest stilbildande med ett långsamt och kompromisslöst narrativ om än med tydligt utplacerade milstolpar.

Sopranos var en enda lång framåtrörelse.

Att återvända till serien efter ett missat avsnitt var som att vakna upp ur ett koma. Det, förklarar Ryan McGee, var också problemet. Eller, om inte problem så var det skiljelinjen som separerade den gamla tv-tittarkulturen från den nya med serier som Lost, The Wire och

”Att återvända till serien efter ett missat avsnitt var som att vakna upp ur ett koma.”

Mad Men. Plottunga serier som låter sina storybågar spänna över flera år. Innan dess fanns det snarare ett överskott av proceduralserier. Tv-serier som liksom knöt ihop varje avsnitt som i en liten säck? Varför? Jo, för att folk som kom hem från sina grottor, eller vart de nu jobbade i dåförtiden, skulle få koppla av framför kravlös dum-tv.

Frågan huruvida Sopranos verkligen förstörde tv-kulturen blir särskilt aktuell när nya serier som Luck drar ned tempot till den mån att en säsong avhandlar ungefär lika mycket som andra serier gör på ett avsnitt.

Skillnaden är förstås nyanserna. Som kontrast till CSI-seriernas procedural-formula där vem som helst, när som helst, kan hoppa in och få tv-opium rakt upp i underhållningsvenen.

Problemet med tv post-Sopranos är snarare hur smala och smarta långkörare måste berättiga sin existens med en trogen fanbas.

Om de inte lockar tillräckligt många tittare drar tv-bolaget ut sladden oftast innan serien fått chansen att blomma ut. Och eftersom det bästa sättet att bli bred är att dumma ner sitt innehåll vänder sig allt fler kanaler åt Terra Nova-konceptens korkade jaktmarker. Men det kanske största problemet är när i grunden bra serier blir för populära. Med populariteten kommer beställningar på ytterligare en säsong och tvingar författarna att sträcka ut sin storybåge som ett gummiband. Tills allt brister.

Och det är knappast Sopranos fel. Q

BÄST JUST NU Justified Episk western i samtidens amerikanska söder. TV6 Napoleon Dynamite Kultfilmen blir tecknad tv-serie. Fox Den sista dokusåpan Ett fullkomligt debacle till zombiebuskis. Men åtminstone får vi se när dokusåpefigurer bli uppätna. TV6, UJTEBHBS LM

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se

50 /½+&4(6*%&/ t /3 t

CU T E - COM

New Girl Medverkande: Zooey Deschanel, Hannah Simone, Jake M. Johnson, Max Greenfield Skapare: Elizabeth Meriwether Regi: Jake Kasdan Manus: Elizabeth Meriwether

Efter att ha kommit på sin pojkvän med att vara otrogen – samtidigt som hon utför en klumpig striptease – drabbas Jess av en akut livskris. En sådan livskris som bara kan medicineras med chokladglass och Dirty Dancing. För att snabbt få rätsida på sitt liv fattar hon ett hastigt beslut och flyttar in i en lägenhet tillsammans med tre okända killar. Med det kan skrattfesten modell ”vi är så olika men ändå så lika” börja. ”Although she’s dorky and awkward, she's comfortable in her own skin" står det i pressreleaser om Zooey Deschanels socialt missanpassade karaktär Jess. Well, duh. De flesta hade nog trivts alldeles utmärkt i Deschanels hud. Jag talar inte om att gå Buffalo Bill, ”It puts the lotion in the basket”, utan snarare att det uppstår ett visst trovärdighetsglapp när den tafatta nörden spelas av indiedarlingen Zooey Deschanel. Trots att New Girl kamouflerar henne med nördaccessoarer (glasögon).

Det finns något gravt förolämpande i att casta skitsnygga människor i roller som alldagliga, socialt missanpassade förlorare. När de dessutom envisas med

den obligatoriska scenen där nörden släpper ut håret, tar av sig glasögonen och visar sig vara en snygg vinnare trampar de sin publik lika mycket i ansiktet som på tårna. New Girl faller för samma askungeticks – där Zooey Deschanel kliver ur sina snickarbyxor och in i en cocktaildress och slår sina roomies med häpnad – alldeles för många gånger för att jag ska vara okej med det. Därtill har serien en jobbig tendens att alltid avsluta sina avsnitt med bondingscener där alla tjyvnyp och oförrätter kammas över.

Men det som skiljer New Girl från många andra cute-coms är skämten.

New Girl har nämligen ett par. Som när

en alfahanne raggar upp Zooey vid bardisken: – Nice glasses!

Och hon: – Thank you! They help me see.

Det som är seriens största problem – att låta Deschanel spela vanlig – är också dess stora styrka. För även om hon inte är trovärdig i sin roll är det hennes timing och talang som ensam räddar serien från att bli en sitcom-sörja som ingen i hela världen kan relatera till.

kandidater sitter och tittar på YouTubeklipp på kvinnliga senatorer och guvernörer. Det blir en talande symbol för hur godtyckligt urvalsprocessen genomfördes.

Med sitt sätt att tala inför en fullsatt sal som får publiken att uppleva det som ett förtroligt samtal på tu man hand blir Sarah Palin den ideala parhästen. Till en början märks det inte ens att hon inte vet någonting om aktuella händelser; hon tror att drottningen styr England, att Syd- respektive Nordkorea är samma land och kan inte namnet på en enda dagstidning. Till en början spelar det inte ens någon roll. Men så snart hon upptäcker sin talang för att rapa inövade repliker går hon rogue och gör sitt bästa för att

kapa McCains presidentkampanj och få den att handla om henne.

På förhand framstår Game Change nästan som en feel good-film om en inkompetent politiker som åker räkmacka på sin förmåga att leverera fraser som hon själv inte förstår innebörden av. En charad som stundtals såg ut att räcka hela vägen till Vita huset. Tills det går upp för en att Palin-populismen är anledningen varför USA:s politiska höger nu mer än någonsin fylls av antiintellektuella, gudsfruktande böghatare till islamofober. I det ljuset framstår Game Change snarare som en skräckfilm.

JIMMY HÅKANSSON Premiär på TV4 den 13 april.

SK R ÄCK F IL M

Game Change Regi: Jay Roach Manus: Mark Halperin, John Heilemann, Danny Strong Medverkande: Julianne Moore, Woody Harrelson, Ed Harris

Året är 2008 och i kampen om USA:s presidentpost tappar republikanen John McCain mark mot demokraternas Barack Obama. McCain kanske kan matcha Obama vad gäller kunskap och kompetens, men när man ska sätta röstarhjärtan i brand behöver man något helt annat. Något som Obama har i överflöd. Karisma.

För att jämna ut oddsen föreslår McCains chefsstrateg, Steve Schmidt, att de letar upp en vicepresidentkandidat som med sin blotta lyskraft kan sparka liv i kampanjen och dess publik.

Inte nödvändigtvis en påläst kandidat men definitivt en passionerad med potential att förändra spelreglerna. De behöver en game changer. Och de fann Sarah Palin.

Game Change är en tv-filmatisering av boken med samma namn som dokumenterar vad som egentligen hände under 2008 års presidentkampanj. Som en fluga på väggen får vi följa med när kampanjledarna kommer fram till att de behöver en kvinnlig kandidat till vicepresidentposten – eftersom McCain inte har tillräckligt många kvinnliga röstare. Vad som följer är en scen där de på jakt efter tänkbara

JIMMY HÅKANSSON Canal+ First, den 27 april kl 21.00.

En bättre chans.

En bättre väg. Ett bättre du.

9L KDU MREEHQ I|U GLJ VRP YLOO KD ElWWUH

Find Better.

CLANDESTINO FESTIVAL#10 8–10 juni Röda Sten Göteborg www.clandestinofestival.org

FILM De senaste månaderna har svensk film bjudit på KVARTERET SKATAN, EN GÅNG I PHUKET och SEAN BANAN INUTI SEANAFRIKA. Samtidigt emigrerar våra bästa skådespelare och landar Hollywoodfilmer i rasande takt. Quetzala Blanco tror inte att det är en slump.

HUR MÅR DET SVENSKA FILMUNDRET? Text: QUETZALA BLANCO

D

”

et svenska filmundret” pratas det om ibland. Vilket är väldigt märkligt, för om jag spontant tar tempen på svensk film känns det ungefär som i Magnus Ugglas Jag mår illa. I trailern till Sean Banan inuti Seanfrika ser vi Sean Banan, Doktor Alban och Kikki Danielsson i någon slags leopardmönstrad, tangaklädd, kräkgäll brakfest av fördomar och idioti. Det är fullkomligt barockt, smaklöst och osmart.

Det är rasistisk dynga som förmodligen ligger helt rätt i tiden när det fullkomligen stormblåser sverigedemokratiska vindar, som rider på en nästan möglig mise en place som högern ställde fram för länge sedan. ”Men”, tänker du, ”Sean Banan inuti Seanfrika är ju inte en politisk satir, det är inte ens vuxenfilm, utan en barnfilm för ungar som vill koppla av och skratta”. Ja men, ännu värre. Det är sinnessjukt att Sean Banans åldersgräns är sju år. Jag skulle mycket hellre visa barn John Waters geniala Pink Flamingos, slutscenen i Saló,

or the 120 Days of Sodom, eller kanske bara 2 girls 1 cup. Och skulle jag se ett barn i samma rum som en tv-skärm som visade Sean Banan skulle jag säga ”nu tittar vi på varandra, det här är för läskigt för dig”.

Bara för att något ligger rätt i tiden eller skildrar en osund samtid är det inte automatiskt en bra film. Framförallt om tiden är ute på världens längsta cykelsemester. Så vad har vi mer för löjliga ursäkter till filmer som har släppts i Sverige de senaste åren? Kvarteret Skatan? Ja men, svensken älskar ju att skratta så det gör vi film på. Göta Kanal? Ja, det var ju poppis för 900 år sedan så vi försöker igen. En gång i Phuket? Ja, svensken älskar ju att åka till Thailand så vi spelar in en film som alla kan relatera till. Och kryddat på det, släng in ännu några rullar av Richard Hobert. Bara för att Carema har glömt bort de senildementa har ju inte vi det.

Och de svenska skådisarna och regissörerna fullkomligen flyr landet. De springer för livet, så långt bort från Sean

”De svenska skådisarna och regissörerna fullkomligen flyr landet. De springer för livet, så långt bort från Sean Banan de bara kan komma.”

Banan de bara kan komma. Daniel Espinosa är fullständigt upptagen med att smälla jeepar och bränna jättebudgetar med Denzel Washington.

Malin Åkerlund gör vad hon är bäst på (pratar om sin karriär i svenska modetidningar) och Alicia Vikander glider mest runt och gör kostymdraman. Samtidigt verkar Hollywoodgubbarna besatta av att

lansera de svenska skådisarna som nya actionstjärnor, de ska skjutas ut i yttre rymden, in i jordens magma, ner i fucking Marianergraven eller slåss i ståldräkter.

Joel Kinnaman gör nya RoboCop, Alexander Skarsgård fightas i sci-fi rullen Battleship, Micke Nyqvist var bad guy i Mission Impossible: Ghost Protocol och Noomi Rapace bränner av storfilm efter storfilm – nu aktuell i kommande alienrullen Prometheus.

Det görs mycket smart och bra film i Sverige (Apflickorna, Play, Avalon), och vi är vassa på att rida på den paranoida vågen med spionfilmer, agenter och högt spel i maktens korridorer. Dit räknas självklart Millennium-serien, den underhållande testofesten Hamilton med Micke Persbrandt, journalistsuperhjälten i Nobels Testamente, kommande Fjällbackamorden och kanske även den gubbigt grå Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Men det räcker inte. Inte på långa vägar. Q

t /3 t /½+&4(6*%&/ 53

FILM F ISK EDR A M A

Terraferma Regi och Manus: Emanuele Crialese I rollerna: Filippo Pucillo, Donatella Finocchiaro, Beppe Fiorello

Terraferma var Italiens Oscarsbidrag. Inte för att det betyder något längre, men det säger något om hur enkelt det är att dupera människor och se att hela (film)världen är ur led. En långtråkig överskattad rulle (The Artist), som får I fjol i Marienbad att framstå som actionfilm, vinner Oscars och en italiensk halvdan film om en politiskt korrekt fråga skickas utan knussel till Oscarsjippot. Kanske borde jag anat oråd redan för ett par år sedan när en film om en kung med talproblem fick folk att tappa fattningen. Nå väl.

I Terraferma bekantar vi oss med en fiskarfamilj på en liten siciliansk ö. Ön är så pytteliten att den inte finns på kartan.

Livet där är enkelt. Gubben i familjen vill stanna i det förgångna och bara fiska tills fingrarna blöder, samtidigt som den nya generationen vill sälja fiskebåten, tjäna en slant på snygga turister från storstaden, klä sig i D&G-kläder, bete sig som strandraggare, röka en fet, dansa inoljade till discomusik och glömma världens alla problem. Men öns pittoreska balans med Busneltröjor och rågblonda lockar i solen rubbas när ett dussintal flyktingar behöver

BÄST JUST NU

deras hjälp. Familjens tillvaro vänds upp och ner, alla är rädda för att spräcka den idylliska verkligheten.

Problemet med Terraferma är att den inte vågar ta itu med de riktigt svidande frågorna. Det finns inget smutsigt här.

Ingen svärta. Istället går filmen nätt på ytan och blir till slut lika rädd som familjen den skildrar. Rädd för att stöta sig med någon, rädd för att göra fel. Skådespelet är neutralt, på gränsen till uttråkande, och de vackra naturbilderna blir till slut tröttsamma.

Vill jag se hav svart som silver eller karga klippor kan jag bildgoogla, tack så mycket.

Framförallt utgår det glättiga manuset från att alla människor innerst inne är goda och alltid handlar rätt och följer sitt hjärta. Så naivt. Jag kan inget om livet på öar. Men det verkar väldigt isolerat, långtråkigt och förutsägbart. Precis som den här filmen. QB

”Insatsen de unga skådespelarna står för är fenomenal och så genuin att stämningen nästan känns dokumentär.”

Viktor Schultz om Tomboy.

staffan erfors

staffan.erfors@nojesguiden.se

J Edgar 3FHJ $MJOU &BTUXPPE

.ÌOHB LMBHBS QÌ TNJOLFU BW -FPOBSEP %J$BQSJP NFO KBH JNQPOFSBT BW IBOT TLÌEFTQFMFSJ J EFO IÊS mMNFO TPN ÊS MJUF MBU HKPSE J ÚWSJHU EFU NÊSLT BUU $MJOUBO ÊS ÌS OV

Contraband USBJMFS

.BSL 8BIMCFSH J GVMMU ÚT BDUJPO 4UBDLBST .BSL LBO CFIÚWB FO TVDDÏ FńFS IBOT LPOUSPWFSTJFMMB VUUBMBOEFO J BNFSJLBOTLB .FO T )FBMUI EÊS IBO IÊWEBEF BUU IBO IBEF MZDLBUT PTLBEMJHHÚSB UFSSPSJTUFSOB PDI MBOEB QMBOFU TÊLFSU PN IBO WBSJU PNCPSE 6OJUFE

Luck UW TFSJF

)#0 TFSJFO TPN ÊS TLBQBE BW %BWJE .JMDI PDI SFHJTTFSBE BW .JDIBFM .BOO LSFUTBS LSJOH TLVNNJTBS J EFO BNFSJLBOTLB HBMPQQ PDI LBTJOPWÊSMEFO %FO IBS CÚSKBU MPWBOEF 0DI WJMLB TLÌEJTBS %VTUJO )PåNBO %FOOJT 'BSJOB +PIO 0SUJ[ PDI /JDL /PMUF

54 /½+&4(6*%&/ t /3 t

K VA L I T ETSBA R N F IL M

Tomboy Regi och Manus: Céline Sciamma I rollerna: Zoé Héran, Malonn Lévana, Jeanne Disson

Tomboy är en barnfilm i den mån att den skildrar världen ur ett barns ögon, med ett barns språk. Tioåriga Laure har precis flyttat till ett nytt bostadsområde med sin syster, pappa och gravida mamma. Laure bär oftast t-shirt och shorts och har ett utseende som är androgynt på gränsen till pojkaktigt. När hon träffar Lisa, som bor i samma lägenhetshus, testar hon sin identitet och utger sig för att vara en pojke vid namn Michael, lögnen går hem och under de följande dagarna etablerar sig Laure bland områdets barn som Michael. Hon spelar fotboll, slåss och kysser grannflickan.

Tomboy är kort och novellik i sin uppbyggnad, i fokus står en flicka som

befinner sig mitt i en förvirrande psyko-social utveckling som helt saknar samklang med sin kropp.

Med samma nyfikna och skoningslösa ambition som Ruben Östlund utforskar regissören Céline Scimma barns sociala koder och interaktion med starka registrerande scener.

Insatsen de unga skådespelarna står för är fenomenal och så genuin att stämningen nästan känns dokumentär. Med sina 80 minuter är Tomboy en välförpackad berättelse som i sin enkelhet blir universell. VS

F R A M T IDSDYSTOPI FÖR HÖG STA DIEU NGDOM A R

The Hunger Games Regi: Gary Ross Manus: Gary Roos, Suzanne Collins I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth

Konceptet fantasybokserie för ungdomar som görs om till film med franchiseambitioner känns

bekant, och så gör också den hype som på senaste tiden har omgärdat The Hunger Games.

Historien är ganska enkel och dystopisk (och har stora likheter med Kinji Fukasakus Battle Royale): Totalitärt framtidsamerika har delats upp i tolv distrikt där människor lever Lilla huset på prärien-liv utan mat.

Vid sidan av dessa sektioner finns huvudstaden The Capitol, där invånarnas tillvaro präglas av ett vulgärt överflöd och sådana lager av smink och färgsprakande kläder att Charlotte Perrelli känns naturlig. För att hålla befolkningen i schack, och påminna om The Capitols storhet, anordnas varje år en tv-sänd underhållningslek kallad The Hunger Games. Konceptet bygger på att en man och en kvinna mellan 12 och 18 år väljs ut från varje sektion för att i en artificiell arena kämpa till döds eller stå som ensam vinnare.

Huvudrollen axlas av Jennifer Lawrence (Winters Bone) vars karaktär Katniss blir indragen i det bestialiska gladiatorspelet när hon försöker rädda sin syster som blivit utvald.

Sedd som äventyrsfilm är The Hunger Games en solid historia med en betydande mängd action, spänning och samhällskritik. Trots ett rått tema och bitvis blodiga inslag lyckas man med P12-gränsen i gott minne klippa sig runt de köttigaste scenerna och som publik får man känslan av att ha sett något som faktiskt inte visats. Filmen, och i synnerhet hypen kring den, har återkommande jämförts med Twilight och självklart finns det också en del romantiska inslag, dessa känns dock oinspirerade och för genren standardiserade. Det vill säga, om man väljer att läsa av dem som bevis på äkta kärlek. En av utmaningarna för deltagarna i The Hunger Games är att väcka tittarnas tycke och på så sätt få fördelar i spelet, således vet man aldrig riktigt om kärleksrelationen mellan Katniss och hennes medtävlande Peeta är på riktigt eller helt enkelt något de iscensatt.

Bäst är det när Katniss själv tar sig runt på spelplanen och med en välkommen mängd kvalitetsvåld centraliserar frågan om överlevnad, och vad man är beredd att offra för att överleva. Förhoppningsvis har skarorna av Edward Cullen-fans tröttnat på alltför sliskiga vampyrmelodraman och törstar istället efter lite skoningslöst mördande. VS

F I NA NSK R IS

Margin Call Regi och Manus: J.C. Chandor I rollerna: Kevin Spacey, Zachary Quinto, Jeremy Irons

Den som tycker att Aktuellts ekonominyheter är komplicerade kommer antagligen att sitta som ett frågetecken under större delen av Margin Call.

Men filmens styrka är att den ändå lyckas förvandla investmentbanker, aktier och lånemarknader till thrillermaterial.

Margin Call beskriver en investmentbank som löst baseras på Lehman Brothers, en av huvudrollerna i 2008 års spruckna finansbubbla. Den målar upp en cynisk bransch full av giriga blodsugare, men förmår ändå tittaren att känna någon form av sympati – en bedrift Margin Call har det helgjutna manuset och den välrenommerade rollistan att tacka för. Regissören sätter ett mänskligt ansikte på en värld som, trots sin stora betydelse för våra liv, är för ogreppbar för att det flesta av oss ska orka bry oss.

Margin Call har dock sina problem. Ensemblen är stundtals för stor för sitt eget bästa och även om korvfesten som utgör den tyvärr nog är realistisk med tanke på omgivningen (konferensrum med ledningen), är det trist med den manliga dominansen (jag skymtade två andra kvinnor, förutom Demi Moore). Det hindrar dock inte Margin Call från att vara den bästa Wall Street-filmen sedan… ja, Wall Street. AL

DR A M A

Kario 678 Regi och Manus: Mohamed Diab I rollerna: Nelly Karim, Boushra, Nahed El Sebai, Omar El Saeed, Basem El Samra

Kairo 678 är omtumlande.

Den smyger sig på och det är svårt att värja sig. Filmen, som är baserad på verkliga händelser, kretsar kring tre kvinnor i Kairo och deras gemensamma kamp mot sexuella trakasserier och övergrepp i offentliga miljöer. Det är en extremt viktig film som förhoppningsvis får stor spridning, inte bara i de länder där kvinnoförtrycket är av akut karaktär utan även i länder som ”kommit längre”. Som västeuropé (och man) har jag svårt att

BÄST JUST NU quetzala blanco

quetzala.blanco@nojesguiden.se

The Dark Knight Rises USBJMFS

$SPXE <DIBOUJOH> %FTIJ %FTIJ #BTBSB #BTBSB #SVDF 8BZOF 8IBU EPFT UIBU NFBO "MGSFE w3JTF w

Dogtooth SFUSP

&ńFSTPN (JPSHPT -BOUIJNPT TFOBTUF mMN Alps WBS FO CFTWJLFMTF IÌMMFS KBH UJMM HPEP NFE Dogtooth &O BW EF TKVLBTUF PDI BCTPMVU CÊTUB mMNFS KBH OÌHPOTJO TFUU %ÊS VQQF NFE )BOFLFT Funny GameT PDI 1BTPMJOJT Porcile

Audition SFUSP

&UU WBDLFSU SFMBUJPOTESBNB QÌ EFO KBQBOTLB LVTUFO o LSZEEBU NFE CBMFUU TQÊOOJOH LÊSMFL TQSVUPS TJOOFTTKVL UPSUZS PDI FO BNQVUFSBE NBO J FO SJTTÊDL &UU NÊTUFSWFSL

förstå. ”Kan det vara så här illa?” ”Är det så här illa?”

Sedan inser jag, ”Ja, det är så här illa”. Filmen är en del i en kamp för upprättelse och jämställdhet. Den är en ypperlig illustration över hur konst kan verka politiskt. Den är rasande skickligt gjord, den dokumentära känslan är återhållen på ett sublimt sätt som aldrig skymmer känslan i filmen. Kairo 678 är skriven och regisserad av Mohamed Diab. Han är sedan tidigare en väletablerad manusförfattare i Egypten och med den här regidebuten visar han en verklig mästarklass.

Trots filmens mörker lämnar jag salongen med förhoppningar om en bättre framtid för kvinnor i det postrevolutionära Egypten. Bara det faktum att en sådan här film kan göras inger hopp. SE NOSTA L GI

Mupparna Regi: James Bobin Manus: Jason Segel, Nicholas Stoller I rollerna: Amy Adams, Jason Segel, Rashida Jones

En våg av nostalgi sköljer över Hollywood.

BÄST JUST NU

caroline ringskog ferrada-noli crfn@nojesguiden.se

Prometheus trailer

%FO TKVLB IKÊSOBO CBLPN Alien mMNFSOB ÊS UJMMCBLB 5SBJMFSO ÊS VOEFSCBS 'JMNFO LBO JOUF WBSB TÊNSF

To Rome With Love 3FHJ 8PPEZ "MMFO

%FO ÚWFSBOBMZTFSBOEF (SPVDIP .BSY PDI POBOJÊMTLBOEF IKÊSOBO CBLPN mMNFS TPN Annie Hall IBS GÌUU mMNB J *UBMJFO 'ÚS BUU ÊMTLB "MMFO NÌTUF NBO GÚSTUÌ BUU NBO JOUF TLB IB OÌHSB LSBW QÌ EKVQ VUBO TF BUU 8PPEZ GSÊNTU ÊS FO VOEFSIÌMMBSF 'ÚSTU EÌ CMJS IBOT TUPSIFU UZEMJH %FO IÊS HÌOHFO ÊS "MFD #BMEXJO NFE PDI BMMB TPN GÚMKFS IPOPN QÌ 5XJUUFS GÚSTUÌS WJMLFO GFTU mMNFO ÊS %FU LPNNFS BUU CMJ TÌ CSB

Damsels in Distress 3FHJ 8IJU 4UJMMNBO

%FO ÚWFSLMBTT QÌ .BOIBUUBO SPNBOUJTFSBOEF IKÊSOBO CBLPN Metropolitan IBS HKPSU FO OZ mMN %FO LBO WBSB LFå NFO EFO LBO PDLTÌ WBSB TPN Metropolitan GSÌO

2000-talets sekelskiftsdepp handlar om att allt var bättre förr. Spleen och vemod. I de nya sekelskiften ligger något otryggt i luften.

I Hollywood går dystopin ut på att de saknar showbiz.

Att The Artist – en film om stumfilmseran i Hollywood – vunnit så många Oscars och priser var först intressant. Efter Mupparna är det symptomatiskt. Båda filmerna berättar historien om de själva; när showen var tvungen att go on.

Stjärnglans, husvagnar och Johnny Carson. Bortom internet, iPads och någon som störtar glansiga skyskrapor. Mupparna i nya filmen beter sig lite nationalromantiska i allt det här, som SD i Sverige, man blir otrygg och minns: Det var bättre förr! Och till skillnad från SD lyckas mupparna med detta omöjliga: de skapar ”förr”.

I Mupparna ska en sista

show sättas upp. Som tittare dras man med i något underbart. De bitterljuva som är minnet. ”Minns du din barndom?”, frågar den. Varsågod. Jason Segel kommer till sin rätt för första gången, i stället för att obsessa över faktumet att kvinnor har bröst, börjar han från början och undersöker varför han fastnat intellektuellt på en femårings IQ – på ett sätt som en psykoanalytiker skulle älska. Att han möter det i en musikal där allt är lätt kanske inte får MVG i traumabehandling, men publiken mår bra och Hollywood får lägga sig på divanen och gemensamt minnas och spekulera var showbiz gick snett – kommersialismen, internet eller sex?

Mupparnas estetik erbjuder en underbar värld, ett gammalt New York, en regning gata, en barnstjärna, en underbar sång (till exempel en harmoniserad version av Nirvanas Smells Like Teen Spirit). Det är min typ av domedag. CRFN

L Å NG SA M T KOST Y MDR A M A

Albert Nobbs Regi: Rodrigo García Manus: Glenn Close John Banville I rollerna: Glenn Close, Mia Wasikowska, Aaron Johnson, Brendan Gleeson, Jonathan Rhys Meyers

Albert Nobbs arbetar som betjänt på en mindre men högklassigt hotell i Dublin, han är strävsam, arbetsam och har en mycket, MYCKET stram uppsyn. Filmens twist är bara att Mr. Nobbs egentligen är en kvinna som i desperation över de nackdelar hennes kön medfört helt enkelt valt att förklä sig till man.

Filmen utspelar sig under 1800-talet och det skitiga och fattiga Dublin, där illvilliga sjukdomar och skoningslösa arbetsgivare ständigt lurar runt hörnet, känns väldigt mycket Yeats och Hardy. Många människor passerar genom hotellet och ibland blir Albert Nobbs en ensemblefilm i stil med Robert Altmans Gosford Park.

Lite för ofta låter man dock kameran nonchalera de många excentriska besökarna för att istället fokusera på den mycket okarismatiske Nobbs, som i sin bortkomna och autistiska existens påminner om en blandning mellan Michael

Jackson och Peter Sellers Mr. Chance.

Den historiska skildringen av kön och identitet är intressant, men historien i sig är för svag och platt – utöver Mr. Nobbs livsöde skildras en stereotyp kärleksrelation mellan en grovhuggen suput och en blek skör husa. I denna klichéartade dysterhet skulle man helst vilja se mer av andra karaktärer, som den dekadente Viscount Russel med entourage (Jonathan Rhys Meyers). I en viktig scen kallar den alkoholiserade doktorn och stamgästen Holloran Mr. Nobbs liv för dystert, vilket också gäller för filmen, som mer än någonting annat är blek. VS ÄV E N T Y R

John Carter Regi och Manus: Andrew Stanton I rollerna: Taylor Kitsch, Lynn Collins

Barnboksgenren kan lite vulgärt delas upp i brittisk och germansk tradition.

Germansk tradition är feel bad och handlar om att möta sin ångest, Hans och Greta, bortbytingar, magsäckar som sprängs, oskulder som tas. Brittisk är feel good. Tänk synopsis i valfri bok om den engelska lilla flickan Milly-Molly.

Det var en solig dag, Milly-Molly vaknar. Hon bestämmer sig för att ha ett teparty i trädgården. Hon har ett teparty i trädgården.

Det blir succé. De spelar cricket. Vännerna går hem.

Milly-Molly somnar i nytvättade lakan. Snipp snapp slut, så var sagan slut.

Det här är ju en smaksak, men jag avskyr gotiska sagor. Jag hatar skräckfilm.

Jag älskar att se när någon har en bra dag, utan spänningsmoment. Disneys nya sci-fi-drama John Carter utgår från samma devis. Ångest och oro är till för att glömmas. I sagans värld är allt toppen. Under de olika striderna i luften/ öknen/glasslotten frågar filmen emallanåt – ”ska hen sprängas?”. ”Ramla?” ”Brinna upp?” Och svaret låter inte dröja, det är alltid samma: ”nej, det ska hen inte.

Hen ska leva.” Mysigt, va?

John Carter är den lustigaste sortens äventyrsfilm, för inget hinner någonsin bli spännande eftersom en ångestcensor kommer in och skriker bryt. Storyn är att John Carter, som gjort en tidsresa från den amerikanska cowboyvästern i början av 1800-talet till mars i framtiden, ska rädda planeten från att gå under.

Alla älskar honom, han blir kung snabbt, han är snygg, han har kul. Jag börjar

förstå den rätta innebörden av ordet sci-fi: en värld där allt är bra. CRFN

FÖRV IR R I NG

W.E. Regi: Madonna Manus: Madonna, Alek Keishishian I rollerna: Abbie Cornish, James D’Arcy, Andrea Riseborough

Madonnas andra långfilm som regissör inleds som ett snyggt kostymdrama om romansen mellan Edvard VIII av Storbritannien och amerikanska, dubbelt frånskilda, Wallis Simpson.

Bra, så långt. Sedan får Madonna något slags ryck och försöker sig på en oklar nutida koppling om en amerikanska (Abbie Cornish), som har en överdriven fascination för

BÄST JUST NU amat levin

amat.levin@nojesguiden.se

Ridley Scott NÊTUFSSFHJTTÚS

.FE Prometheus ÌUFSWÊOEFS IBO UJMM HFOSFO IBO IBS IKÊMQU UJMM BUU GPSNB 7ÌHBS WJ IPQQBT QÌ BUU 1BVM 7FSIPFWFO (RoboCop, Total Recall PDI KP GBLUJTLU Starship Troopers o ÊOOV FO FYQFSU QÌ TNVUTJH TNÌQPMJUJTL TDJ m o WÌHBS HÚSB EFUTBNNB

Michael K Williams TLÌEJT

0NBS GSÌO The Wire TLB BMMUTÌ TQFMB 0M %JSUZ #BTUBSE J FO LPNNBOEF mMN 4Ì MÌOHU JOHB LMBHPNÌM .FO BUU EFO TLB IBOEMB PN SFMBUJPOFO NFMMBO SBQQBSFO PDI IBOT LSJUWJUB VOHB NBOBHFS FUU WJTTFSMJHFO IBMWSPMJHU GÚSIÌMMBOEF GÚS BMMB TPN IBS TFUU NJOJ EPLVNFOUÊSFO Dirty Thoughts /KB ÊS JOUF ÚWFSUZHBE

Andrea Riseborough TLÌEJT

)BS EF TFOBTUF ÌSFO WBSJU JNQPOFSBOEF J UWÌ VOEFSNÌMJHB mMNFS W.E. PDI Brighton Rock ,BO OÌHPO HF IFOOF FUU CSB NBOVT

paret Wallis och Edvard.

Varför dessa berättelser är sammanflätade? Jag tror inte ens att Madonna vet själv och W.E. är ett under av axelrycksframkallande konversationer och poänger som faller platt. Fantastiska Andrea Riseborough kämpar med ett banalt manus, en tafatt regissör och stela medskådespelare och är den enda ljusglimten i denna hög av skit. AL DR A M A

BÄST JUST NU victor schultz

victor.schultz@nojesguiden.se

Hennumrets vingslag

The Lady

Albert Nobbs PDI Tomboy

Regi: Luc Besson Manus: Rebecca Frayn I rollerna: Michelle Yeoh, David Thewlis, Jonathan Raggett

* QFSGFLU TBNLMBOH NFE /ÚKFTHVJEFOT IFOUFNB GSÌO GÚSSB OVNSFU SFDFOTFSBT J EFUUB OVNNFS UWÌ JOUFSOBUJPOFMMU VQQNÊSLTBNNBEF mMNFS TPN WÊDLFS GSÌHPS PN LÚO PDI JEFOUJUFU

När fan blir gammal blir han religiös, och när Luc Besson blir gammal blir han pretto. Den franske actionregissören har regisserat The Lady, ett två timmar och tolv minuter långt drama om den burmesiska demokrati- och frihetskämpen Aung San Suu Kyi. Bessons film har ungefär samma kronologiska och dramaturgiska finess som en genomsnittlig fjärdeklassares uppsats på temat ”Mitt sommarlov”.

Filmens manus känns som att det är copy-pastat från Wikipedia. Det är med andra ord en föga originell berättelse och de konstnärliga ambitionerna (eller förmågorna) är hållna på ett minimum.

Ibland känns det som att jag blir förflyttad till högstadiet igen och sitter på en lektion i samhällskunskap. Och i det ligger faktiskt något slags kvalitet; har man, i likhet med mig, inte superkoll på Aung San Suu Kyi och utvecklingen i Burma lär man sig faktiskt något. En, med all sannolikhet oavsedd, kvalitet i filmen är att man även får en metafysisk uppfattning om hur mördande tråkigt det måste vara att i likhet med Aung San Suu Kyi sitta i husarrest. SE

” SK R ÄCK ”

The Woman in Black Regi: James Watkins Manus: Susan Hill I rollerna: Daniel Radcliffe, Janet McTeer, Ciarán Hinds

Det här är en outhärdligt tråkig film. Daniel Radcliffes stackars karaktär, en advokat vid namn Arthur Kipps, har ett rutinuppdrag, något pappersjobb, i en horribelt tråkig by på den engelska landsbygden. Självklart är byn hemsökt av ett spöke.

Dessutom är det 1800-tal eller i alla fall hemskt länge sedan, så alla är allvarliga och bistra. Och stackars Kipps, ja, han promenerar

Alien Redemption trailer

.FE Prometheus QSFNJÊS J KVOJ MÊHHFS OV 3JEMFZ 4DPUU BMMB LPSUFO QÌ CPSEFU PDI QSFTFOUFSBS UWÌ NJOVUFS BW UPUBM HBMFOTLBQ PDI VOEFSHÌOH

Battle Royal 'VLBTBLV SFOÊTTBOT

)ZQFO LSJOH The Hunger Games IBS ÌUFSGÚSU EFO KBQBOTLB WÌMETmMNFO UJMM SBNQMKVTFU 4F PN EFO PDI ÚOTLB BUU TBNNB NFUPE UJMMÊNQBEFT QÌ ¯IMÏOT HFOVJOB SFLMBN mMNFS

över kyliga, vindpinade hedar som skulle passa i en sämre whiskyreklam.

Alla i byn är svinotrevliga mot Kipps, förutom en galen gubbe med en ännu galnare fru som äter middag med sina hundar.

När Kipps inte äter middag med den galna gubben och den ännu galnare frun är han djupt försjunken, förlorad i en snudd på orimlig längtan hem till sin son (som han typ träffade för två dagar sedan, men men) i en scenografi så löjlig att de där spindelnäten som fanns på lagret på Vår Teater i mellanstadiet känns fräscha.

Jag plågar mig genom alla barnsliga och billiga skräckfilmstricks. En kråka flaxar till. En dödsattest med snirklig handstil.

Kistor från Buttericks ska grävas upp. Leksaksdockor och damm. Knarrande trappor och barn i vita särkar som skriker stup i kvarten. Fy satan så sömnigt det är. Men det här är inte en skräckfilm.

Det här är en barnfilm för vuxna som aldrig varit hungriga eller rädda. QB

t /3 t /½+&4(6*%&/ 55

MUSIK I ett land med en stabil tradition av duktiga/präktiga/supertrista singer-songwriters kom Frida Hyvönen som en blixt från klar himmel 2005. Hennes musik var rå och naken, hon själv var dödligt cool, och när hon sjöng om tonårssexualitet och vemodiga bilfärder tystnade allt annat. Sedan dess har Frida Hyvönens fanskara växt och nu är hon aktuell med sitt tredje riktiga album TO THE SOUL (soundtracken till Dorte Olesens dansföreställning PUDEL och Elin Berges fotobok DROTTNINGLANDET räknar hon som sidoprojekt). Nicholas Ringskog Ferrada-Noli träffade den Parisbaserade norrländskan för att prata om skönhet, döden och osynlighetspennor.

FRIDA HYVÖNEN SUDDAR FRAM SJÄLEN Text: NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

F

rida Hyvönen är snäll. När vi sätter oss ner i skinnfåtöljerna i hotellets lounge är det första hon gör att berömma min tröja. Med en större känsla för fashionvokabulär än undertecknad påpekar hon att färgen har en krämig nyans av jadegrön. Jag kontrar med en ny komplimang.

Jag såg din spelning i Vitabergsparken i somras, så bra den var!

– Tack! För mig var det en ganska diffus spelning, jag visste inte att det skulle komma så många, och de nya låtarna var knappt inrepade.

En låt som jag älskade vid den spelningen har du också med på din nya skiva To the Soul, den heter Farmor. Det är så vackert när du pendlar mellan de två vackra ackorden på slutet. När man hittar en sådan musik, två ackord som är så totalt perfekta tillsammans – hur känns det?

– Jag kan nog vara ganska krass när jag skriver musik. Nästan som att det finns en lampa som börjar lysa och signalerar att ”skönhet har uppnåtts, nu låter det som det ska, gå vidare, fortsätt”. Det är inte som att jag sitter och dör av skönheten och spelar samma ackord i flera timmar. Du vet sådana här osynlighetspennor? Man stryker över den ”osynliga” skriften med den andra änden av pennan och så framträder bokstäverna. Så tycker jag det är att skriva låtar. Jag upplever ofta att en låt redan är gjord, och det som är min uppgift är att ta osynlighetspennan och sudda fram det som är skrivet. Alltså inte så mycket att jag bygger som att jag hittar det som är dolt. Jag känner igen det när det blir rätt.

Blir den här processen svårare eller lättare med åren?

– Ungefär lika. Ibland är det hemskt lätt, ibland fruktansvärt svårt. Det har hänt att jag också lagt till någonting, men det är en helt ny grej för mig. På senaste skivan har jag gjort det i en låt, Saying Goodbye, den har ett stick som jag lagt till lite som ett skämt. Låten var färdig men jag satte in det, för att låten skulle bli mer intressant för mig. Och det var något nytt – att jag tog saken i egna händer, jag nöjde mig inte med att sudda fram låten.

Hur känns det att ”bryta mot naturen” på det här sättet?

– I am intrigued… så känns det.

Liksom, här tar man sig friheter! Var ska

56 /½+&4(6*%&/ t /3 t

det här sluta? Men jag erkänner det ju för dig här. Man bryter kanske mot pakten med låten, men samtidigt ville jag ge låten en chans för jag tyckte om den, och hade jag inte satt in sticket hade jag inte haft med låten på skivan. Men det känns lite som hädelse.

Din nya skiva, vad känner du för den?

– Den är ganska nytillkommen, så det känns inte riktigt som jag har hunnit vänja mig vid den riktigt. Men jag känner mig

”Skönhet är lika med sant, bra, rätt.

Skönhet är det som vissa människor kallar Gud. Det ska finnas.”

stolt över skivan, det känns kul att få släppa den. Det är roligt att den är klar, att jag tycker om den och att texterna känns roliga. Jag är inne i en bra skivperiod just nu, jag känner mig hungrig.

När förstasingeln Terribly Dark kom trodde många att det var ett chockerande nytt sound som var att vänta, men skivan påminner ganska mycket om Silence is Wild.

– Precis, det var en låt som stack ut.

Den krävde ett speciellt sound, i mitt huvud.

Det känns ändå som att det sakta men säkert blir mer och mer instrument i din ljudbild.

– Jo, det är något jag tycker är kul att testa. Att utforska olika instrument och se hur de är. Den här gången var det till exempel harpan som jag ville utforska, den är med på flera låtar. Men det finns hela tiden en parallell version av låtarna i mitt huvud, med bara piano och sång. Jag älskar det soundet, men det intresserar mig inte så mycket att göra på skiva.

Kanske kommer jag någon gång i framtiden att göra en mer avskalad skiva, för jag älskar det, det ger så mycket utrymme, men det är inte så kul att göra något som man vet hur det låter, och jag vet ju exakt hur det avskalade låter.

En låt är lite otippat men mysigt calypsoaktig, Postcard.

– Den är lite som en fars. Den är ett vykort från Bali. Lite ”Evert Taube är ute och reser och skriver hem till sin lilla älskling”. Den var rolig att göra. En idé om något exotiskt: ”här lyser solen älskling, hoppas du är kvar när jag kommer hem, hehe”, en liten sådan bagatell.

Skivan heter To the Soul. Vad är det du vill kommunicera till själen?

– Det är dels att skivans låtar är tillägnade själen. Men det är också ett samspel med omslagsbilden där jag försöker klyva en eld med en yxa. Elden symboliserar här själen. Det är som att man skålar för själen, ”to the soul!”, men istället för att skåla ger man själen ett yxhugg, man försöker klyva den i två delar, en dualitet, ont och gott, men det går ju inte. Så det handlar lite om det fåfänga i att försöka klyva själen i två.

Du har sagt i tidigare intervjuer att du känner samhörighet med den amerikanska konstnären Agnes Martin och du skrev låten Straight Thin Line inspirerad

'050 ,/05"/

av henne. Agnes Martin har sagt såhär: ”When I think of art, I think of beauty.

Beauty is the mystery of life. It is not in the eye, it is in the mind.” Håller du med henne?

– Åh… ja, jag känner precis samma (skratt). Jag strävar väldigt mycket efter skönhet. Jag pratar inte om utseendemässig skönhet, jag menar skönhet i världen. Även det fula kan vara skönhet. Vi är skönhet, vi strävar efter skönhet. Skönhet är lika med sant, bra, rätt. Skönhet är det som vissa människor kallar Gud. Det ska finnas. Är det din roll som konstnär, att leta efter skönhet?

– Ja. Inte att min musik behöver låta vackert, utan att den ska innehålla den där kvaliteten. En sorts expansion: skönhet är när saker expanderar. När ett lager tas bort.

Det är en ganska romantisk eller andlig syn på tillvaron. Tror du på Gud? – Jag tror på skönhet, haha. Jag tror på skapandet som driver oss, men jag tror inte på någon religion. Men jag tycker att det är ganska intressant. Vad är vi, vi har inte bett om att komma hit, eller har vi det? Jag vet inte, jag tror inte, men jag är ganska undrande. Jag kan inte nöja mig med förklaringen att allt bara är en viljelös slump. Vi är en del av skapelsen. Vi är en del av naturen, och naturen förnyar sig, naturen fortsätter liksom. Och vi fortsät-

ter, genom att göra musik till exempel.

Man känner att det är en energi – liv och längtan och allt vad det innebär. Vissa saker har det där, de har liv, de har juice i sig; vissa saker är tomma.

Kanske handlar konstnärligt skapande om att man hittar tillbaka till sin naturliga funktion, att vara organisk, att skapa på samma sätt som naturen skapar.

För naturen skapar ju, jorden skapar hela tiden. Nu när det blir vår är det så tydligt, det är häftigt.

– Ja! Och se på kroppen. Det växer hår och naglar hela tiden.

Och det är egentligen samma sak när naturen är igång i dina pianospelande fingrar.

– Ja. Jag tänker att det är den tanken som ger mig tillåtelse att göra det jag gör.

Jag gör det inte för att visa upp mig själv och mina tankar. Det skulle inte komma på fråga. Jag känner att det här är en del av något som är livet. Det här ska fram, och det är min uppgift att utföra det här.

Varken mer eller mindre. Precis som det är en orms uppgift att ömsa sitt skinn.

Eller för en kokaburra att låta som de gör.

De låter ju jävligt konstigt.

Haha, ja. En annan sak: döden återkommer hela tiden i din musik. Din första skiva heter Until Death Comes, sedan har du fortsatt med sånger om aborter och, på den nya skivan, släktingars bortgång.

”Det är konstigt i vårt samhälle, att det som är individualistiskt ses som något bra.

Folk skryter och ska klara sig själv. Är det alltid viktigt att göra det?”

Tänker du mycket på döden?

– Jag är skitintressserad av döden. Både födsel och död. Det är som naturen, det fascinerar mig. Det är inte så ångestladdat att tänka på, det är mest att det är så sjukt att vi går omkring här och inte vet vad som händer sedan. Jag häpnar hela tiden.

Vi vet ju ingenting! Och ändå så bara kör vi, vi föds och lever och dör, en efter en.

Det förvånar mig. Och så är det i sig förvånande att vi har en hjärna som vi kan förvånas med.

Tänker du mycket på att skaffa barn? ”If I had a child” sjunger du i en låt på nya skivan.

– Ja, väldigt mycket. Det beror på att många av mina vänner har skaffat barn, och att jag är i den åldern där jag är ett år från att fertiliteten sjunker drastiskt.

Hur ser du på äktenskapet då? My Cousin uttryckte en ambivalens inför detta.

– Jag tror på familjen. Jag är i en fas i mitt liv då jag tror på och tycker om gruppen. Även i hela samhället, vi behöver bry oss mer om varandra. Gemenskapen lockar mig mer nu än tidigare. Att finnas till för varandra, det tycker jag känns fint.

Tänker du politiskt då också? Att man är ett kollektiv.

– Ja, det hänger väl ihop? Det är konstigt i vårt samhälle, att det som är individualistiskt ses som något bra. Folk skryter och ska klara sig själv. Är det alltid viktigt att göra det? Jag vet inte. Jag har fått otroligt mycket uppmärksamhet för det jag gjort själv. Men det är inte spännande eller utmanande längre. Det som är utmanande för mig är socialt samspel.

Hon må vara en stolt del av kollektivet och världsalltet, men Frida Hyvönen är alltjämt en unik röst. Och hennes sjungna berättelser har en besynnerlig förmåga att fängsla lyssnare. Vi får inte nog av de vackra sångmelodierna, de skarpa ackordväxlingarna och de orädda formuleringarna. Det finns något i Frida Hyvönens låtar som får oss att reagera. De har den där magiska kvaliteten. De har juice i sig. Q

t /3 t /½+&4(6*%&/ 57

MUSIK Krönika

GLÄDJENS RETROFUTURISM JAG VET INTE HUR dina senaste år har varit, men när

det kommer till house har de varit gladare än på länge.

När dansmusikens samtidsarkiv Resident Advisor sammanfattade förra årets 100 bästa dj:s i listform märktes en marginell men ack så viktig skillnad jämfört med föregående år. Den chilenska drogromantikern Ricardo Villalobos fick nyligen diskbråck och tappade förstaplatsen till Jamie Jones. Att den glada lättviktiga housen som Jamie Jones vurmar för dominerar många dansgolv idag fick även stöd av att hans närmaste vänner Lee Foss, Seth Troxler, Art Department och Maceo Plex också fanns med på topp 20 samt de discohouseallierade Soul Clap och Tale of Us. Den optimistiskt nostalgiska musiken som dessa representerar är inte bara ett tecken på dansmusikens vågformiga trendkurva mellan djupt/hårt och glansigt/mjukt över tid. Det är även ett rop på något som ger ett lättillgängligare hopp i en allt hårdare verklighet och en resa tillbaka till en musikalisk trygghet. Musik som terapi helt enkelt. Vi vill ha dans som går att sjunga med till. Händerna i luften.

Flirtande leenden istället för introvert enmansdans i hörnet vid subbasen.

Parallellt med denna mjuka housevurm har Joy Orbison, Julio Bashmore, Pariah, Jacques Greene och några till bjudit in till ett mer öppenhjärtligt houseidiom. Dessa har ibland slarvigt kategoriserats i närheten av dubstep, som skiljer sig i tempo, men har umgåtts vid sidan av denna på ungefär samma klubbar i London i några år. Bakom genrebeteckningar som UK garage, UK funky och future bass visar det sig ibland bara vara ny musik men enligt ett gammalt houserecept.

Att tidig house från New York är den främsta referensen för housegrupper som Azari & III och dj:s som Jamie Jones skapar en retrofuturism liknande den som den franskklingande electrohousen använde genom Justices, MSTRKRFT:s och Digitalisms refererande till Daft Punk för ungefär sex år sedan. Eller som The Burrell Brothers för tio år sedan då The Nu Groove Years BMCVN 3VTI )PVS Michael Mayer i sina dj-mixar reducerade 3VTI )PVST GPMLCJMEBOEF referenserna till andra retrospektiv över gammal generationens DetroitNew York-house (se ovan). techno som Jeff Mills och Plastikman.

Spencer Parker Scuba har förstått The Improvised Minotaur tidens anda. Lågkonjunk(Molly Remix) SFNJY 3FLJET tur, kollapsande stater, nedmonterandet av social 3FY $MVC SFTJEFOUFO .PMMZ gör en frijazzig och melodiös och kulturell vänskap botas inte av hans pianohousepärla. tidigare dödsallvarliga dubtechno utan har fyllt Dave Aju sitt nya album (se Heirlooms kommande album/Circus recension av här intill) Company med housens eufori och trancens allmängiltiga Värmande och egensinnig referenser. Han medger vokalhouse från Nicolas på så sätt att det är en tid Jaars labelkollega. då vi mer än tidigare vill umgås med varandra Quenum men samtidigt fly varje My Furious Things kommande låt/Serialism dags elände. Q

V U X E N POP

Markus Krunegård Mänsklig värme Universal

Stackars Markus Krunegård, han kan inte ha haft det lätt. Han har ångest.

Han blir kär lite för snabbt.

Han är rädd för att bli som sin far. Han känner skam.

Han tampas med sin dåliga självkänsla. Han är precis som alla andra, precis som vi. På sitt fjärde album blir Markus Krunegård mänskligheten personifierad. Men vad som skiljer oss vanliga dödliga från Sveriges bästa låtskrivare är hans förmåga att förvandla bittra livserfarenheter till poplåtar att dansa till. Eller gråta till, om man skulle känna för det. Och det är vi vanliga dödliga oändligt tacksamma för. HA

Nacka Forum

CR A Z Y HOR SE -ROCK

Weirdsville Is Bleeding låt/Youtube

Musikern och genren Weirdsville gör en nedpitchad remix av Leona Lewis.

LOVE LAGERBERG love.lagerberg@nojesguiden.se

58 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Loosegoats

Ideas for to Travel down Death’s Merry Road Startracks/Cosmos

”The big awakening is again the big sleep.” Så sjunger Christian Kjellvander i For the Love of, och bevisar därmed

Happy To You Columbia/Sony

Duon Bloodshy & Avant gav världen produktionen till Britney Spears Toxic och släpper nu ett andra album med deras och rösten Andrew Wyatts kärleksprojekt Miike Snow. Det är dock inte så mycket den senares sång som binder ihop historierna till ett album. Istället är det producenternas dansmusikaliskt rationella och effektiva känsla i att förmedla vemodigt upplyftande musik som är styrkan. Det är för få som lyckas fånga intensiteten från house och techno till att bli intim, sjungbar och organisk. LL

BÄST JUST NU

nicholas ringskog ferrada-noli nrfn@nojesguiden.se

iNDEED iNDEED EP mixtape

iNDEED är en rapduo CFTUÌFOEF BW 3JDLZ Fontaine och Walt Live.

Denna EP är helt och hållet producerad av den pålitlige DJ Burn One och får mig att önska att jag hade körkort.

Burial & Four Tet Nova single, Text/import

Kieran står för värmen, Burial står för kylan, och tillsammans gör de vårens vaga nätter lite vackrare. Nej, väldigt mycket vackrare.

Odd Future The OF Tape Vol. 2 0EE 'VUVSF 3FDPSET

Om Odd Futue är ett skevt, lo-fi-minimalistiskt Wu-Tang Clan är det här en skev, lo-fi-minimalistisk Wu-Tang Forever. Klart man gillar’t.

BÄST JUST NU holly astera

holly.astera@nojesguiden.se

Markus Krunegård Vår sista dans från albumet Mänsklig Värme (Universal)

Gör du slut med någon i år, se då till att detta blir er sista låt.

Oliver Tank ft.

Another Snake Cult To Love Again NQ

Mysig kärlekselectro från landet under.

Florence + The Machine Cosmic Love (Seven Lions Remix) NQ

Ett ord: lovestep.

L EK F U L LT

Caligola

Sedan The Salazar Brothers tog Mando Diao under sina vingar har jag fascinerats av röstresurserna gruppen besitter. (Nä, var inte så insatt innan, förlåt mig Sveriges rockgubbar.) I PSL-versionen av Stors mästerverk Lilla Shorty blev jag rent av irriterad över att Björn Dixgård och Gustaf Norén inte alltid fucks with svart musik.

Konstnärsgemenskapen Caligola är sannerligen ett språng i den riktningen och något att bli minst sagt upphetsad över. Välproducerat med både jazz-, blues- och breakbeatsinfluenser som smälter samma så fint med de sträva sånginsatserna – inte minst från Lagaylia Frazier. Jag älskar att vuxna människor lekt fram det kreativa flödet som tar sitt uttryck i denna besynnerliga och ljuvligt oklara performance. MB

Moserobie/Plugged

Weirdsville

Miike Snow

Sony

Fee Fi Fo Rum

3FUSPGVUVSJTUJTL *CJ[BIPVTF J fulländat format

DA NSA N DE POP

Back To Earth

JA Z Z

Jazz är livemusik.

Så jag säger det direkt: gå och se gruppen Nacka Forum, de spelar i Göteborg, Malmö och Stockholm mellan den 14 och 19 april. Saxofonisten Jonas Kullhammar och trumpetaren Goran Kajfes är var för sig giganter inom svensk jazz, men tillsammans och Johan Berthling på bas och Kjell Nordeson på trummor är de knäckande bra. Det finns en hunger och ett kaos på Fee Fi Fo Rum som är uppfräschande och omskakande. Det tio minuter långa öppningsspåret är en ljuvligt skumpig resa över en pumpande basgång, den mystiska melodin i Gluck påminner om John Coltranes Giant Steps och balladen Yasuragi är mörk och ångestladdad på ett sätt som för tankarna till David Bowies ambientexperiment under hans år i Berlin. Återigen bevisas att bra jazz oftast är motsatsen till trygg musik. NRFN

BÄST JUST NU

omedelbart sanningshalten i orden. Åtta och en halv minuter av kombinerad stilla värme och vanmäktig feedback i ett hjärteknipande kärleksfullt farväl till lillebror Gustaf gör den till Christian Kjellvanders allra starkaste låt hittills, och därmed också en av 2000-talets bästa låtar överhuvudtaget.

Det bryska uppvaknandet innebär också en unik chans att utforska en alternativ verklighet. Inom ramen för det återuppväckta Loosegoats – och med oblyga nostalgiska återblickar i både metatexter och musik – får vi en bild av hur det kunnat låta om Christian Kjellvanders röstmässiga auktoritet och briljanta melodier hade utvecklats vidare tillsammans med högljudda gitarrer och feedback snarare än i den alltmer lågmälda americana som blev hans väg när bandet lades på is för elva år sedan. Det är en omtumlande upplevelse, och att erbjudas den låtstarka och mäktiga musiken parallellt med Kjellvander solo är att få det bästa av två världar. PF

T ECH NO

Scuba

Personality HotFlush

Scuba har gjort rätt val. Från att ha varit en av de mest innovativa dubstepproducenterna på engelsk mark till att han flyttade till Berlin och smälte ner lokalodlad technocharm i det morbida dubtechnomästerverket Triangulation 2010. Han blev främmande för dubstep och vittnade

med ett par singlar förra året om att han var på väg någon helt annanstans som nu bevisas fullständigt med Personality. Cognitive Dissonance är albumets enda uppenbara minne från de brittiska öarna med drum’n’bassens kulspruterytmer. Resten är luftig tranceglittrande techno med åttiotalistiska houseoch electroinfluenser med stor integritet. LL ROCK

Jonas Lundqvist Så e de me de

Moondog /Playground

På Jonas Lundqvists andra soloalbum smälter två distinkta traditioner av Göteborgspop ihop för vad som känns som första gången någonsin. Dels Håkan Hellström-traditionen av bittra poplåtar med vackra melodier och sång som kommer från hjärtat och går rakt in i lyssnarens.

Dels Studio-traditionen av instrumental dubgroovig indierock med tusen fascinerande ljud som svävar omkring lätt och ledigt – men med exakt precision – i en magisk grotta. Anledningen är att skivan producerats av Rasmus Hägg, ena halvan av nu nedlagda Studio som här visar att han förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som Dan Lissvik. Studio kan ha varit för Göteborgsindien vad Snook var för Stockholmsrappen – början på två

MUSIK mycket intressanta solokarriärer. Samtidigt är det samspelet mellan Lundqvists sånger och Häggs ljudvärld som gör Så e de me de till en så stark upplevelse. En ensam vokalist och en producent rygg i rygg – konceptet har inte fungerat bättre sedan Jeru the Damaja och DJ Premier. NRFN

POP

Kindness

World, You Need A Change of Mind Female Energy/Coop

Ljudet från soundtracken till sjuttiotalets polerade och stelbent träiga porrfilmer och det hollywoodska åttiotalets mest inoljade kärleksdraman har de senaste åren tillhört en referentiell korrekthet inom genrer som chillwave, glo-fi och slö pop. Det är ett inverterat rebellskap i den smala popmusikens mest eftertänksamma skrymslen. Fram tills World, You Need a Change of Mind har föregångare som Ariel Pink och Oneohtrix Point Never skapat kontrasten mellan denna förbjudna genanthet och analogt lågbudget-noise. Kindness är dock modiga nog att skala bort det mesta av smutset och oljudet utan att skämmas. LL

Det kommer ordna sig.

Hans absoluta antites är Skansros. Där croonern Johannes Vidén klär stora och genuina känslor i litterär dräkt vältrar sig Skansros i storslagna monologer och svårmodigt poserande utan minsta substans. Ofta låter det som ett allra första tillfälle för gymnasiepoeten Felix Andersson att pröva sina oredigerade texter (”När jag gick hem grät jag och var kär. Gjorde du också det?”) mot bandets mer habila soulpåverkade indiepop, för att sedan fullständigt strunta i hur illa de skaver mot varandra. Då är Morrissey och Broder Daniel lååångt borta. PF HIPHOP

Professor P & DJ Akilles The Realism Pro and AK

Svensk hiphop fortsätter att göra mig själaglad även 2012, här i form av en duo som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Professor P och DJ Akilles framstår i det avseendet som de minst ängsliga på den svenska rapscenen, istället för businessminded fullt fokuserade på hantverket.

Och det märks. Verserna och scratchen är fullständigt impeccable rakt igenom.

Men de är inte bara

tekniskt skillade: för att lyckas leverera den klassiskt ordvälfyllda rappen behöver man en motvikt av värdig känslomelodi. Den hittas på The Realism i de smakfullt broderade beatsen, vari Aksel Odenbalks piano glimrar. MB F U N K POP

Rocket Juice & The Moon

Bluebird/Border

Skansros

Rekviem för en dröm Luxury/Border

Sensationella Johannes Vidén är på många sätt en gammal man i en ung mans kropp. Hans musikaliska förebilder är en samling gubbar där Willy DeVille och Springsteen är juniorer, och hans lyriska förebilder heter Harry Martinsson och Hjalmar Bergman (den sistnämnda får en direkt hyllning i Jag och Bergman).

Mäktiga Självsabotören skapade svallvågor av känslor redan för ett par år sedan, och här har den sällskap bland annat av lika starka

60 /½+&4(6*%&/ t /3 t

Labyrint feat. Stor, Aleks, Allyawan, Dani M, Pase, Alladin, Black Ghost och Jaqe Ortens favoriter Remix SFNJY WJEFP

'PMLSÚSFMTFO 4WFOTL IJQIPQ GSBNTUÌS NFS PDI NFS TPN GVMMTUÊOEJHU PLSPTTCBS

Usher Climax WJEFP

­S NZDLFU GÚSGÚSE BW EFO IÊS QFUSPMFVN GÊSHBEF WJEFPO

Big KRIT Wake Up &WB / " %BZ

Känner att jag börjar bli UKBUJH OV .FO IFSSFHVE TÌ CSB IBO ÊS

patrik forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

Blunderbuss

Frida Hyvönen

maja.bredberg@nojesguiden.se

BÄST JUST NU Jack White

Johannes Vidén & Bluebird Association Frid över en stjärna som föll

Album

Vi var många som älskade den kortlivade supergruppen The Good, The Bad & The Queen, och vi får här en fristående uppföljare eftersom två fjärdedelar av den gruppen – mångsysslaren Damon Albarn och den legendariske afrobeat-trummisen Tony Allen – tillsammans med Red Hot Chili Peppers-basisten Flea utgör den experimentella funktrion Rocket Juice & The Moon. Albarns roll är denna gång mindre av popsmed och mer av projektledare – hans syntar är mest en bonus i bakgrunden, och han sjunger sällan. Men det gör ingenting när skivan är fylld av ljuvliga grooves och en smakfull återhållsamhet som är ovanlig både för Flea och Allen. Lägg till gäster som Fatoumata Diawara (sångerskan bakom fjolårets fantastiska album Fatou) och Erykah Badu och krydda med lika delar skevhet, värme och melodiös melankoli och du har recept på en succé. Ett av årets mest överraskande och charmerande album hittills. NRFN

To the Soul

3.7 6OJWFSTBM

Singeln Terribly Dark var ett villospår, om än ett fantastiskt smart och spännande sådant, för resten av To the Soul är inte flygeldisco. Ändå tar Frida Hyvönen sitt stora steg på sitt tredje ”riktiga” album. De stora världsvana orkestreringar som bidrar till att göra skivan än mer omtumlande än hennes förra kan vara en konsekvens av att hon har lagt till metropolen Paris som bostadsadress utöver huset i Västerbotten, liksom texternas Singapore slings och Kalifornienkontakter. Men den viktigaste orsaken till att hon är en sådan unik singersongwriter är att hennes personliga sånger inte bara når lyssnarens själ utan så tydligt kommer direkt ur hennes. PF

MUSIK BAROMETER

Fibes, Oh Fibes!

Honest Jon’s/Border

VÄ R L DS VA N V IL SE N HET

maja bredberg

POP

Rocket Juice & The Moon

STOR SL AGE N ROCK

BÄST JUST NU

dess har man flyttat releasedatumet till april och låtit oss höra hela skivan, och av respekt för Adrian Lux och dig som läsare får skivan därför en ny recension.

kommande album, Double Six/Playground

-FETFO BUU CFIÚWB UKBUB NFO EFO IÊS NBOOFO är FUU HFOJ

Loosegoats For the Love of GSÌO Ideas for to Travel down Death's Merry Road, Startracks/Cosmos

-FETFO BUU CFIÚWB UKBUB NFO EFU IÊS är FO BW EFDFOOJFUT TUBSLBTUF MÌUBS

Various John Cale – Conflict & Catalysis – Productions and Arrangements 1966–2006 Big Beat/ import

-FETFO BUU CFIÚWB UKBUB NFO MÌUBSOB NFE Stooges, Nico, Happy .POEBZT PDI PCTLZSJUFUFS IÊS WJTBS BUU IBO är en HBMFO QSPEVDFOU

HOUSE

Adrian Lux Adrian Lux 6OJWFSTBM

Med sina enorma framgångar utomlands tvingar Avicii, Swedish House Mafia och Adrian Lux oss att uppdatera synen på arenahouse. Det må vara en egen kultur med sina egna estetiska koder – ungefär som hårdrock – men den befinner sig just nu i popmusikens absoluta mitt. Adrian Lux är nu betydligt mer smakfull och subtil i sitt uttryck än artister som Tiësto, och det gör också att hans låtar fungerar ovanligt bra i albumformat för att vara utpräglad dansgolvsmusik.

Jocke ”Bilar 2” Berg låter lite malplacerad i All I Ever Wanted men Rebecca & Fiona låter perfekta över Adrians tunga beats.

Om det mörka sug som genomsyrade Rebecca & Fionas I Love You, Man hade präglat även detta album hade betyget blivit ett snäpp högre. NRFN

Inför förra numret av Nöjesguiden ville inte det amerikanska skivbolaget låta oss höra mer än fragment av Adrian Lux skiva, och sådana olater gör det svårt för recensenten att ta ställning till musiken. Det skrev vi då. Sedan

6OJWFSTBM

Det finns inga stora överraskningar på Fibes, Oh Fibes! fjärde album – Christian Olsson & Co fortsätter att slipa på sin alldeles egna nisch av pianobaserad feelgood-pop med skamlös nostalgi för sjuttio- och åttiotalets mest smootha radiohits. Ändå måste jag säga att jag blir förtjust i skivan. Gruppens melodikänsla blir allt skarpare och Christian Olssons sång allt mer avslappnad och personlig.

En lite otippad men välkommen influens av Girls ballader kan skönjas i Good for my Soul men i övrigt gör Fibes, Oh Fibes! vad de alltid har gjort och de gör det bättre än någonsin.

Tummen upp. NRFN

K A R AOK E

Macy Gray Covered

Hiphop Live 7J ÊMTLBS WÌSFOT PDI TPNNBSFOT MJWFCPLOJOHBS 'SBOL 0DFBO /JDLJ .JOBK Azealia Banks, ASAP 3PDLZ ,FOESJDL -BNBS %SBLF PDI TÌ EF EÊS UWÌ SBQHVCCBSOB J (MPCFO

Damon Albarn, workaholic 'ÚSTU 3PDLFU +VJDF BOE ņ F .PPO QSPKFLUFU J BQSJM sedan ett soloalbum fullt med psalmer i maj, EÊSFń FS #MVS QÌ 8BZ 0VU 8FTU J BVHVTUJ PDI TÌ IJOOFS IBO EFTTVUPN QSPEEB #PCCZ 8PNBDL PDI GSBODIBJTB VU (PSJMMB[ som soundsystem till )VMUTGSFE EÊSFNFMMBO

(FGGFO 6OJWFSTBM

Coverskivor är alltid mer intressanta för att de säger något om artistens musiksmak än för sina kvaliteter som album i sig.

Frågan om hur relevant det är om en artist har bra smak eller inte ställs därför på sin spets i dessa sammanhang; artisten blottar strupen, och dennes musiksmak sätter gränsen för hur intressant eller bra coverskivan kan bli. Macy Gray, den råkonservativa soulrocksångerskan med den kraxiga rösten som hade en hit i slutet av nittiotalet med I Try, har inte världens roligaste smak – vare sig det gäller val av låtar (Radioheads Creep, Metallicas Nothing Else Matters) eller hur musiken ska låta (trist proffsig studiorock). Det är synd att hon inte utnyttjar sin röst till att sjunga rena soullåtar – den passar verkligen inte covers av Yeah Yeah Yeahs och My Chemical Romance. En känslig tolkning av Eurythmics Here Comes the Rain Again räddar skivan från ett bottenbetyg. NRFN

På nojesguiden.se finns alla skivrecensioner du behöver, åtminstone en ny om dagen hela året runt. Där finns också nya unika intervjuer så gott som varje helg, just nu Johannes Vidén och inte minst Christian Kjellvander och hans Loosegoats.

Våren i Göteborg %FO IÊS ÌSTUJEFO IBOEMBS IFMU PN MBOEFUT BOESB TUBE 4FSWJDFT UJPÌSTKVCJ MFVN +POBT -VOERWJTU +PIBOOFT 7JEÏO 4LBOTLWBSO 5400- #MVF GPS 5XP ,SJTUJBO "OUUJMB 'JCFT 0I 'JCFT "MJDF # PDI TFEBO +PFM "MNF PDI "OOB WPO )BVTTXPMå /V GBUUBT GBLUJTLU CBSB +PTÏ

Way Out West 2012 Fortfarande är det skralt med riktigt roliga CPLOJOHBS 4UFQ ZPVS HBNF VQ

Folk som inte håller löften /V ÊS WJ USÚUUB QÌ EJH %S %SF EJO GBMTLB KÊWFM %FU känns som att Detox aldrig LPNNFS BUU TMÊQQBT

Morrissey %FU EÊS NFE BUU IBO IBS sitt band att uppträda NFE FOCBSU #) QÌ ÚWFSLSPQQFO VOEFS IFMB 4ZEBNFSJLB UVSOÏO IBEF LVOOBU WBSB FO HSFK BUU IZMMB .FO OÊS .P[ TKÊMW GÚSCFIÌMMFS TJH SÊUUFO BUU CÊSB TJOB WBOMJHB HVCCLMÊEFS BWTMÚKBS IBO sig som en äkta ringleader PG UIF UPSNFOUPST

KUNG FU Stridsmunkar från Shaolin i Kina.

Uppvisningar i världsklass av kinesiska wushuförbundet. Superfights med topputövare från både Europa och Kina.

Se några av våra största svenska stjärnor bland annat Nils Widlund i den tuffaste sammandrabbningen i kung fu på svensk mark någonsin!

Fredagen den 18 maj 2012 kl 18, Eriksdalshallen, Stockholm.

För biljetter och mer information: www.kungfufestival.se

unitedsthlm.com

Att 20-åringar driver stora bloggar är inget ovanligt 2012, men HANNA WIDERSTEDT är allt annat än vanlig. DÖSKALLE & MÄSTERLIGT hälsade på den före detta eskorten, strippan och BIG BROTHER 2012-deltagaren – direkt hemkommen från Maria Pol.

^ MÖTER HANNA WIDERSTEDT

FOTO: EMIL JÖNSSON

du?

Finns – Om jag finns? Jag är ju här? Vilket jävla skämt.

Erkänn att du är en skådespelerska, ett konstprojekt, en fiktion?

– Det var en jävligt dum fråga, den tänker jag inte ens svara på. Jag får den hela tiden! ”Är du ett jävla konstprojekt?” jag ba ”dra åt helvete för fan”. Folk borde väl fatta det efter Big Brother, då var jag ju som jag är nu. Ett helt jävla projekt, va? Jag hade fått grymt betalt.

Vad skiljer sig från karaktären du har skapat och ditt riktiga jag?

– Jag tycker att jag är tråkig privat, och jag tycker själv att jag var tråkig i Big Brother-huset men det tyckte typ inte alla andra. Jag har ju min karaktär och min privat-person, men folk säger att jag är likadan privat som jag är på bloggen så jag vet inte.

Vad säger dina föräldrar om ditt beteende?

– Mamma var väldigt anti i början och tyckte inte alls om det, vi hatade varandra och snackade inte på en vecka. Men nu tycker hon att det är kul att hennes dotter har blivit en liten kändis.

Beskriv din barndom.

– Jag hade en bra barndom. Jag fick allting jag pekade på, jävligt bortskämd var jag. Men nu måste jag springa iväg och hämta vatten. Jag trodde att ni hade läst att jag låg på Maria Pol inatt? Jockiboi hade skrivit det på sin blogg.

Vi missade nog det. Men hur var det nu med din barndom?

– Jag har ju alltid varit som jag är och jag har alltid haft svårt att få kompisar som fattar mig. Det har bara varit svårt för mig, jag fattar ingenting. Många tycker att jag

62 /½+&4(6*%&/ t /3 t

är jobbig som fan och det förstår jag. Jag har få vänner som är jävligt nära, sedan sjukt många bekanta som jag skiter i.

Vad är det med kändisskapet som lockar dig?

– Det var ett stort misstag att jag blev känd.

Inte fan ville jag bli känd. Jag skulle hellre bli känd i Hongkong och inte i Sverige, det är sjukt tråkigt här. Jag ångrar ingenting, men kändisar i Hongkong har betydligt roligare än vad kändisar har här. Den där Carola till exempel, hon är ju ett stort skämt.

Vi måste prata om dina YouTubeklipp.

– Jag tänkte aldrig att jag skulle bli stor eller någonting, folk har ju redan sett Kissie, den jävla idioten, men… jag hade inget syfte alls, jag var bara förbannad.

När jag gjorde klippet ”Jag hatar svenska killar” tänkte jag att ingen jävel lär bry sig om det. Men det gjorde de! Och sedan kom allt över en natt. ”Jag vill bara knulla” – den videon älskar jag. Så jävla klockren!

Jag snackar med camen som jag snackar med mina tjejkompisar. Jag visste att den skulle bli stor.

Så… hur hamnade du i Big Brother?

– De kontaktade mig och var på mig som FAN. Och jag tänkte bara ”nej, nej, nej, jag tänker fan inte vara med i det”.

Sedan kom jag på att det ju är fett bra för mig, nu är jag stor och nu kan jag bli ännu större, så jag tackade ja. Men jag tänkte bara vara där i tre veckor och sedan dra.

Vad är ditt mål i livet?

– Ingen jävla aning. Jag bara kör!

Tänk så blir jag advokat om tio år. Jag vill göra allt innan jag dör. Jag och Jockiboi ska spela in en porrfilm snart! Fast det gjorde vi redan i natt. Jag gillar ju att sälja

mina tavlor och måla också, så det kanske skulle vara något… Men jag har inga direkta mål, jag har uppfyllt allt jag ville.

Vilken händelse eller period i ditt liv skulle passa bäst att filmatisera?

– När jag var 18 år och skulle börja strippa – från 1 050 spänn i månaden som studie-bidrag fick jag liksom 50 000.

Det var sjukt kul. Jag bara shoppade och gjorde asmycket.

Vad är ditt bästa råd till en olycklig medelinkomsttagare?

– Gå och dö.

Det är ju en gammal kolonialistisk tanke att utlänningar är bättre på sex, och den naturliga bisatsen: har sämre intellekt. Hur ställer du dig till en sådan typ av kulturrelativistisk idé?

– VA? Vad sa du? Alltså, när jag hade knullturné i Thailand var det grymt bra.

Alla thailändare hade grymt stora kukar och jag knullade typ 15 killar. Jag såg INGEN som hade liten kuk. Svenska killar är ju liksom snåla och jobbiga att vara med.

Italienare och ryska killar är de bästa. De är passionerade och bättre på att knulla.

Svenska vill mer titta på film på helgerna och dricka vin. Men nu är jag ihop med en svensk så det var ju jävligt fail.

Hur mycket njuter du av att provocera människor?

– Men jag provocerar inte! Det där fattar inte jag alls. Jag tycker att jag är jättesnäll.

Om de tar åt sig har väl jag bara gjort dem en tjänst, då får de ju ta åt sig och fatta att de suger och ändra på sig istället för att larva sig. Det är bara personer som sitter och stör sig på min blogg, de kan ju gå och dö. Orka dem… Knulla! Men ibland provocerar jag med vilje. Jag tycker att det är kul att man kan bli så jävla förbannad.

finns folk som hyllar dig som en Det feministisk hjälte. Hur ser du på det?

– Jag är sjukt mycket feminist, det är jag verkligen. I Big Brother hade vi en diskussion om det och de är ju dumma i huvudet, de kan ju fan ingenting, och då sa jag liksom att tjejer får ta mycket skit och de ba ”nä det får de inte”.

Var står du politiskt?

– Jag är moderat. Det är mina pengar och jag vill ha mina pengar i fred.

Vad tycker du är det största samhällsproblemet vi har i Sverige idag?

– Att vi inte har Chanel i Stockholm.

Vad är du mest stolt över?

– Att jag, trots att folk tycker att jag är dum i huvudet, har jobbat som fan från att jag var 15 och blev höginkomsttagare när jag var 18. Inga kommentarer om vad jag jobbade som innan jag blev strippa, det kommer fan inte bli nice om folk får reda på det. Inget olagligt, men… ni hade inte kunnat tro det om mig.

Hur ser en vanlig dag ut i ditt och Jockibois förhållande?

– Vi vaknar, han luktar jävligt äckligt, jag säger åt honom att duscha, sedan har vi sex, äter frukost, skiter, sedan har vi sex igen. Vi hade sex fem gånger i natt.

Om du satt fast i ett övergivet hisschakt, hur länge skulle det dröja innan du drack din egen urin för att överleva?

– 24 timmar. Jag skulle tänka ”jag är jävligt törstig så nu dricker jag mitt eget kiss”. Jag blir äcklad först men sedan kör jag.

Om du fick välja, vad skulle det stå på din gravsten?

– ”Widerstedt, tack för att du finns men nu är du död så nu kan alla dö själva”.

Medmänskligheten har nu lämnat Sverige. Eller?

Dalai lama har lämnat Sverige men behovet av medmänsklighet består. IM – Individuell Människohjälp – bekämpar och synliggör fattigdom och utanförskap genom utvecklingssamarbete runt om i världen. På vår hemsida kan du läsa mer om hur du kan bidra till att göra världen lite mer medmänsklig. manniskohjalp.se

HOT SHOT

PH. BERSA