Nöjesguiden Nr 8 2014 by Nojesguiden

MALMÖ/LUND • NR 8 • 2014 • SEDAN 1982

TITIYO

ÅTERVÄNDER TILL SOULEN HUR MYCKET VET GOOGLE OM OSS? ÄR DU INTRO- ELLER EXTROVERT? SAKARIAS SOLODEBUTERAR MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden • Stora Nygatan 38 • 211 37 Malmö • www.nojesguiden.se

INNEHÅLL | Nr 8, 2014

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund CAMILLA ALMQVIST TERÁN camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se Digital redaktionsansvarig PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se

nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se

Redaktionsassistent NATHALIE BORGMAN PETERS nathalie.borgman.peters@nojesguiden.se Praktikant HUGO EWALD Medverkande skribenter: Camila Astorga Díaz, Sara Berg, Christoffer Bertzell, Elis Burrau, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Julia Holst, Petter Hallén, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Adam Jansson, Hanna Johansson, Sebastian Lindvall, Amanda Mann, Erik Neppelberg, Siduri Poli, Christoffer Reichenberg Andersson, Victor Schultz, Alf Tumble Fotografer och illustratörer: Christian Andersson, Johanna Sterling, Fredrik Etoall, Magdalena Piehl VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se

Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se Head of Creative Sales JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se (0705 87 5705) Försäljningschef JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se (073-447 25 62)

STOREBROR KÄNNER DIG BÄST – EN GRUNDKURS I GOOGLE

Säljare Stockholm RIKARD ARODÉN JONSSON rikard.aroden@nojesguiden.se (0704 37 1968) MATILDA FREUDENTHAL matilda.freudenthal@nojesguiden.se (0733 24 0228) SARA REGNÉR sara.regner@nojesguiden.se (0733 40 2626)

Googles utvecklingschef har sagt att ”Google kommer att känna dig bättre än din intima partner gör. Kanske till och med bättre än dig själv”. Vi tog reda på hur. 22

INTROVERT 2014 – NÄR BLIR DET ACCEPTERAT ATT KOMMA UT?

Regionschef Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se (0708 28 13 71)

Introverta behöver varken vara blyga, tillbakadragna eller tystlåtna. Nathalie Borgman Peters reder ut myterna kring personlighetstyperna intro- och extroversion. 26

Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se (0707 60 8877)

TITIYO ÅTERVÄNDER TILL SOULEN

Marknadsassistent ANNA SANDELL anna.sandell@nojesguiden.se

Hon släpper sin första svenskspråkiga skiva och ger den namnet Solna. Patrik Forshage har följt med Titiyo till platserna som format henne. 32

Digital planner VANJA FOLIN vanja,folin@nojesguiden.se

SAKARIAS LYSSNAR PÅ DEN STÖRRE VÄRLDEN Petter Hallén har träffat solodebuterande Sakarias för ett prat om fysiska platser, meditation och att bli headhuntad av Titiyo.

Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se

1 & 6 MÖTER KAJSA GRYTT Förutom postpunk-pionjär i Tant Strul har Kajsa Grytt hunnit med att vara miljöjournalist, copywriter och terapeut. I samband med den nya säsongen av Så mycket bättre möter hon dessutom Döskalle & Mästerligt. OMSLAG Fotograf: Fredrik Etoall Hår och smink: Maggie Gelush

Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distribution BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 11 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Nöjesguiden, Slussplan 9, 111 30 Stockholm red@nojesguiden.se Nöjesguiden c/o Companeros, Södra Larmgatan 16, 411 16 Göteborg Nöjesguiden, Stora Nygatan 38, 211 37 Malmö

'28%/(WDNH (Q KHODIWRQ DY UHQ GDQVJOlGMH GDQVDUH 6NnQHV 'DQVWHDWHU RFK . .YDUQVWU|P &R 0DOP| 2SHUDRUNHVWHU Sn VFHQ .RUHRJUDÀ DY .HQQHWK .YDUQVWU|P 0XVLN DY 0R]DUW %HHWKRYHQ %DFK PHG ÁHUD .RVW\P DY $VWULG 2OVVRQ 9 $YH 6KRH 5HSDLU 6FHQRJUDÀ RFK OMXV DY -HQV 6HWK]PDQ

%LOMHWWHU ZZZ VNDQHVGDQVWHDWHU VH

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden och bloggar på nojesguiden.se. I det här numret tröttnar han på DN:s tendens att försvara rasistiskt agerande.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och är redaktör för nojesguiden.se. Parisa är just nu förvånad över att hennes egenkomponerade ord sam-boo inte slagit igenom.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör. Alf tycker att kolhydrater utan fett är jävligt tråkigt. I det här numret listar han hur olika dryckesbeställningar i baren får dig att framstå.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör. Han tycker att det sorligaste med att Microsoft köper Mojang är att företagets ambition att stötta mindre spelprojekt med stor sannolikhet kommer försvinna. I det här numret skriver han om hur ytterligare en spelintresserad kvinna blivit utsatt för ”doxxning”.

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. Just nu driver han tesen att all journalistik för eller senare blir Buzzfeed. I det här numret skriver han om den nya serien The Knick, som enligt honom är rätt trist under den exklusiva 1900-talsytan.

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör. I det här numret skriver han om hur konstnärer ofta porträtteras som svartklädda veganbögar och neurotiska machomän i mainstreamfilm.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

ELIS BURRAU är poet, poesipedagog, publikvärd och litteraturredaktör. Han funderar på om Moderaterna fortfarande kommer att vara nya. I det här numret tipsar han om Mariam Alatar och resten av skribenterna i Kritiker #33.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret uppmanar hon oss att sluta se upp till kändisars förhållanden.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret recenserar hon Lassa Hallströms 100 steg från Bombay till Paris där hon tycker att höjdpunkten är när huvudpunkten vispar hollandaisesås i slow motion.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden. Hon tycker i det här numret att Innan frosten har potential, men slutar som ett dvd-drama med dagg och fuskblod.

NATHALIE BORGMAN PETERS är redaktionsassistent på Nöjesguiden. När hon inte tar emot och redigerar texter frilansar hon en del för stål- och skogsbrukstidningar. I det här numret har hon rett ut skillnaden mellan personlighetstyperna intro- och extroversion. Hur många tror du kommer förutsätta att du är introvert efter att ha läst den här artikeln? – Att döma av de jag pratat om artikeln med, många. De omotiverade frågorna är ofta rätt roande, men samtidigt matta. Lite som klassisk skolgårdsjargong, vadå är DU bög eller?

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Är du introvert eller extrovert? – Jag känner nog igen mig i båda. Det är lite yin och yang över det, ytterligheter som skapar någon form av balans. Sedan kan det nog variera beroende på vilken sida jag vaknat på.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. Inför det här numret har han låtit Titiyo guida honom genom sin uppväxtort Solna. Vad gjorde mest intryck i Solna? – Liksom Titiyo är jag född och uppvuxen i Solna, jag gick faktiskt två klasser över henne på samma gymnasium utan att känna henne alls. Antalet outplånliga intryck är oändliga, men musikaliska favoriter som Nomads och just Titiyo är förstås störst.

PETTER HALLÉN utgör en tredjedel av Vad blir det för rap?, en kritikerrosad podcast och även blogg på nojesguiden.se. I det här numret har han träffat Sakarias inför släppet av hans första soloalbum. Sakarias uppmanar oss att meditera mer och lyssna på ”den större världen”. Kändes det som generellt Di Levasnack, eller har han en poäng? – Skit i DiLeva, M Punkt Sakarias är Sveriges Russell Simmons, svensk rap bransch enda mediterande mogul!

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden. För honom var valdagens soundtrack Aphex Twins nya Syro, albumet som han också ger näst högsta betyg i det här numret.

GRETA THURFJELL är webbreporter på Nöjesguiden och gillade faktiskt Stefan Löfvéns viftning mot Annie Lööf. I det här numret gästar hon modesidan.

HUGO EWALD praktiserar på Nöjesguiden. Han har en fil.kand. i genusvetenskap och har precis avslutat en journalistbildning för akademiker. I det här numret har han tagit reda på hur mycket Google egentligen vet om oss. Vad var obehagligast? – Att Google sparar ljudklipp varje gång jag använder min röst för att söka på Google. Så nu kan jag i efterhand höra mig själv säga saker som ”Remind me to be cool”.

ERIK NEPPELBERG är Nöjesguidens nya krogredaktör i Malmö/Lund. Han står lika ofta framför spisen som bakom och gillar att man fortfarande kan få en vettig middag för under hundralappen i Malmö. I det här numret skriver han om vår kluvna inställning till den svenska varianten av det kinesiska köket, ”kinamat”.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. Han har alltid stått upp för Drake, men börjar nu tvivla. I det här numret förklarar han att han håller med Drake-haters om den giftiga subtila manipulativiteten.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden. Han känner just nu en djup saknad efter Philip Seymour Hoffman. SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är skivredaktör på Nöjesguiden. I det här numret har hon träffat Björns vänner, bandet som är tillbaka efter tio år, men utan Björn. JOSEFIN LUNDGREN är produktionschef på Nöjesguiden och råkade en gång av oförklarliga skäl hamna i en sms-konversation mellan Avicii och ABBA-Benny.

CHRISTOFFER BERTZELL är kommunikatör, musiker, journalist och Nöjesguidens hårdrocksrecensent. I det här numret recenserar han bland annat In Flames nya Siren Charms, en varken svidande förlust eller enorm vinst. PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. Just nu undrar han varför en viss Kungarna av Tylesand-deltagare retweetar honom så mycket. SIDURI POLI är Nöjesguidens nya teknologiskribent och trendspanare inom allt som rör den digitala världen. Hon är konceptutvecklare och innovationsrådgivare men också journalist. I det här numret listar hon sex tecken på att Google håller på att ta över världen.

CAMILA ASTORGA DÍAZ är journalist och en av initiativtagarna till den antirasistiska plattformen Rummet. Hon är även skivrecensent på Nöjesguiden. I det här numret tycker hon att Alaskas gör hiphopSverige ett stickspår rikare.

CAMILLA ALMQVIST TERÁN är redaktör för Nöjesguidens Malmö/Lund-upplaga. I det här numret skriver hon om hur douchebags i Paradise Hotel lätt pekas ut som bovar, när kvinnosynen i serien snarare är symptom på en kultur som även tittarna delar.

JULIA HOLST är Nöjesguidens konst- och scenredaktör i Malmö/ Lund. I det här numret delar hon med sig av enkla, men produktiva tips, som ger ökat cashflow för kulturutövare och frilansare.

CLARKS 1299:-

GANT 1599:-

STREPTRONIC 1499:-

THE BEST OF SHOE BRANDS

VAGABOND 1199:-

LOAKE 2499:-

VANS 999:-

NEW BALANCE 799:-

SNEAKY STEVE 1499:-

BJÖRN BORG 1199:-

THE BEST OF SHOE BRANDS. IN STORE AND ONLINE. På Nilson Shoes har vi samlat de snyggaste skorna från de bästa varumärkena. Enligt oss. Och för att vara bäst räcker det inte att bara vara snygg. 25 år efter starten tar vi bara in skor och varumärken som klarar våra kvalitetskrav. Rätt skor gör din outfit komplett men ska även vara hållbara och sköna. Besök närmaste butik så hjälper vi dig att hitta skor som passar din stil och dina fötter. Eller handla direkt på nilsonshoes.com BRANDS AW 14: BJÖRN BORG CLARKS CLOU CONVERSE DEPECHE DR MARTENS GABOR HUSH PUPPIES JOHNNY BULLS NEW BALANCE OSCARIA PARK WEST REEBOK RIEKER SHEPHERD STEPTRONIC TAMARIS TEN POINTS TIMBERLAND VAGABOND VANS STORES: BERGEN BORLÄNGE ESKILSTUNA GÖTEBORG HALMSTAD HELSINGBORG HELSINGFORS JÖNKÖPING KARLSKRONA KRISTIANSTAD KUNGSBACKA LINKÖPING LULEÅ LUND MALMÖ NORDBY NORRKÖPING OSLO SKÖVDE SOLLENTUNA STAVANGER STOCKHOLM SUNDSVALL TROLLHÄTTAN TRONDHEIM UMEÅ UPPSALA VARBERG VÄSTERÅS VÄXJÖ ÅBO ÖREBRO ONLINE: NILSONSHOES.COM

FACEBOOK.COM/NILSONSHOES

@NILSONSHOES

LEDARE

FEM TANKAR OM VÅRT NYA SVERIGE

upervalårets crescendo blev lite av en antiklimax. Visst blev det ett regeringsskifte, men vem orkar fira det när baksmällan direkt gjorde sig påmind och SD blev Sveriges tredje största parti. Detta samtidigt som nazister trängde sig in i vallokaler i Stockholm för att vandalisera och filma väljare. Här kommer några tankar om vårt nya Sverige.

1. INGEN BRYR SIG om att just ditt område präglades av mindre

SD-sympati, så bespara oss dina glädjeyttringar i sociala medier. Det är i bästa fall bara skrytsamt, i värsta fall osolidariskt mot de som inte har samma tur. 2. SLUTA DUMFÖRKLARA SD:S väljare. De är inte ”vilseledda” eller

”förda bakom ljuset”. De vet precis vilket parti de har röstat på. 3. JAG HAR REDAN sett många självutnämnda ”experter”, ”kunniga” eller bara ”nyanserade” som liksom lite hånfullt slänger ur sig att det är det här som händer när man kallar SD:s väljare för rasister. Som att det återigen är det som är den stora skandalen här. Som att det återigen är värre att kalla någon för rasist, än att faktiskt agera rasistiskt. Ha förståelse för att vi som avviker från normen, vi som är levande måltavlor för SD:s rasistiska politik, självklart reagerar på ett annat sätt än de som inte avviker. Det är enkelt att sitta på avstånd och lugnt analysera vad SD:s framfart får för konsekvenser när man själv inte är den som drabbas (hårdast, eller i många fall alls).

dokumenterar svarta, där SD-politiker kallar kvinnor för horor och homosexualitet för en avart fullt jämförbar med pedofili och tidelag inte biter. Självklart ska dessa avslöjanden fortsätta, men de behöver kompletteras med något annat. SÅ LÄNGE JAG minns har jag aldrig känt mig mindre välkommen i

Sverige än idag. Men även om det här är en sorgens tid och många känner sig nedslagna, kommer kampen att fortsätta. Vi ska inte vara rädda och vi ska inte tveka, för rasism är fundamentalt fel och den kommer att krossas. I DET HÄR numret av Nöjesguiden har vi drömt oss bort från det deppiga valresultatet genom att prata minnen och framtid med Titiyo, som är i stånd att släppa sin första svenkspråkiga skiva. Vi har snackat meditation, produktion och skivbolagsavsmak med solodebuterande Sakarias. Vi har även rett ut vad det innebär att vara introvert respektive extrovert, tagit reda på om försenade Xbox One är något att ha samt nystat i vad Google egentligen vet om oss och hur de planerar att ta över världen. Som om inte detta vore nog har vi snickrat ihop en studentbilaga, perfekt att ha som stöd på första skoldagen. Som vanligt är allt helt gratis. Trevlig läsning!

4. FÖR ÖVRIGT KÖPER jag inte argumentet att SD:s väljare inte är

rasistiska. Eller, rättare sagt, det spelar inte så jävla stor roll huruvida de är det eller inte. För även om många av dem inte själva anser att de hyser rasistiska åsikter, har de lagt sin röst på ett parti som i allra högsta grad gör det och som dessutom gör det öppet. Det är precis lika illa.

Chefredaktör AMAT LEVIN

5. MED ALLT DETTA sagt – det är uppenbart att en ny strategi behövs.

amat.levin@nojesguiden.se

Det är uppenbart att avslöjanden där SD-politiker åker runt och

Twitter: @amatlevin

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

$ 1 . 5 $ + 6-g9$ / /

8535(0,b5 3c +,33 2.72%(5

%,/-(77(5 0$/0267$'67($7(5 6(

BREV Rev du senaste Nöjesguiden i små små bitar av frustration? Eller smakade du på varje ord långsamt och njutfullt? Vi vill veta! Skicka iväg ett brev till… Nöjesguidens redaktion Slussplan 9 111 30 Stockholm … eller mejla: red@nojesguiden.se

Läsarkommentar på Josefin Günthers ”Krogfolkets hatlista – så här beter du dig absolut inte på krogen”, publicerad på nojesguiden.se den 4 september.

Delar ni en nota på nio personer rakt av kan det gå an men om alla vill betala för vad var och en har ätit och druckit (vilket inte är speciellt ovanligt att folk vill) tar det förbaskat lång tid och ni är förmodligen inte det enda sällskapet jag har att ta hand om. Upplever ni två att ni får dålig service på krogen beror det förmodligen på att ert översitteri lyser igenom som glöd i natten. Prova att bemöta krogpersonal med respekt och en trevlig ton istället så ska ni nog se att ni får ypperlig service. Vänligen, Josefin Günther

Läsarbrev från Spritmuseums sommelier Erika Lindström angående recensionen av Spritmuseum som endast belönades med betyget godkänt. Recensionen publicerades i Nöjesguiden #7, 2014.

2. Det är helt och hållet en definitionsfråga. Att ”inga extravaganser” betyder vatten och bröd för dig, gör ju inte att det betyder samma sak för alla andra. För oss betyder ”vi drack bara vatten” att vi bara drack vatten.

1. Vart kom tuppen ifrån? Vad hette bubblet? Intresserad av mat och dryck? Naturlig mat?

3. För alla våra bevakningsområden krävs det att man har ett stort och mångårigt intresse för det man täcker, att man visar på god kunskap när man skriver och att man skriver bra.

Sämsta jag läst, författaren låter bara extremt bitter. två saker sticker speciellt ut:

2. Inga extra vaganser i min värld är vatten till sitt bröd. Hur kan man skriva att inga extra vaganser inmundades för den summan då det dracks både aperitif, vin och öl.

Argumentet ”gör du så hemma?” kan ju fan inte användas på en restaurang, då kan man ju lika gärna gå in i köket och laga maten själv, för det är så de flesta gör hemma.

3. Vilka kunskaper krävs om mat och dryck för att skriva om det i er tidning?

”Fröken” passar inte, nähä, varför inte då? det är ju du som servitris som gjort fel och varit ouppmärksam när jag betalar dyra pengar för mat ska jag inte behöva be om ursäkt för att personalen är ouppmärksam. Tvärt tycker jag visslingar och fingerknäppningar borde uppmuntras. Dålig service förtjänar ingen respekt. Eric Håller med Eric. Det är för helvete ett arbete. Att någon kanske tappar en liten bit papper på golvet utan att uppmärksamma det, att serveringspersonalen aldrig kommer och dukar av bordet så att man flyttar på tallrikarna då man vill ha fritt framför sig på bordet vill vi dela notan på 9 personer så gör vi det, det är inga konstigheter då personalen faktiskt får lön undertiden de tar betalt. Jävla gnällkärringar. Simon Kära Eric och Simon Det måste vara jobbigt för er att känna er så pass kränkta att ni är tvungna att kalla mig för bitter och gnällkärring och därmed fortsätta bete er som sexistiska as även utanför krogen. Ni verkar tycka att det är helt rimligt att påkalla uppmärksamhet genom att ropa ”fröken”. Jag tar därför för givet att ni tillkallar en manlig servitör genom att ropa ”Unge” ”Herrn” eller ”Garçon”. Inte? Nej just det, för det är en person med kuk och då förtjänar han omedelbart mer respekt och tilltalas därför oftast med ett trevligare ”ursäkta”. Att knäppa med fingrarna eller vissla för att någon ska komma är acceptabelt när det gäller hundar och andra djur, inte människor. 8

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Läsarkommentar på Patrik Forshages recension av Ryan Adams Ryan Adams, publicerad i Nöjesguiden #7, 2014.

Vilket hån ändå. Stay with me, möjligtvis, men gimme something good låter ingenting i Bryan Adams-väg. Att du dessutom inte lyfter fram tre av de bästa låtarna han gjort under de senaste åren (My wrecking ball, Let go och tired of giving up) är ingenting annat än ett enormt jävla tjänstefel. Gör om och snälla försök att göra rätt. Det är USELT när recensenter vandrar efter en redan bestämd tes om rätt/fel gällande ett verk. Ett stort BU! på dig. Tack för årets första avreagerande. Patrik Englund Sanslöst förutsägbart av hipster orolig STHLMS recensent. Har bara hört 4 låtar när detta skrivs men inser redan att både sound och komposition är bra. Helt annat mottagande i USA, samma med Gaslight Anthem sista åren i Sverige. Tack för att du gav mig ett bra uttryck att definiera sin musiksmak ”amerikansk middle-of-the-road-rock” Och du - ”summer of 69” kommer hålla långt efter det mesta har förpassat till glömska... Lars Vänta nu. Patrik Englund, du tycker att jag har hört fel och att det inte alls låter som Bryan Adams. Åtminstone inte i alla låtar. Och Lars, du har visserligen bara hört några låtar, men att det låter som Bryan Adams tycker du är enbart positivt. Prata ihop er lite och vässa argumenten så fortsätter vi resonemanget sedan. Hörs! Patrik Forshage

4. Hur ofta besöker ni restaurangerna? Olika säsonger, tider? 5. HUR Gör ni research om vem som lagar maten, historia, filosofi mm ? 6. känner ni er stolta över ert jobb och ansvar som restaurang recensenter? 7. Är det ok att dricka så mycket när man ska recensera? är det seriöst? 8. Varför maila när det berör många människor? din recension var välpublik? 9. Vilka krav ställer ni på andra recensenter, inom andra områden, typ musik, bio etc

Hej Erika, Här kommer våra svar. 1. Vad vi vet har vi inte anmält oss till ett läxförhör. Dessutom är ni mer inne på vad vi väljer att inkludera i våra recensioner, vilket helt och hållet är upp till oss. Vi har inte utgett oss för att vara White Guide, våra läsare är mer intresserade av hur maten och servicen är, mindre av varifrån en tupp i en enskild rätt kommer ifrån. Därför förbehåller vi oss rätten att inte skriva ut varifrån alla ingredienser i alla rätter har sitt ursprung. Men vi vidhåller att tuppen var torr.

4. Det varierar från fall till fall, men vad vi kan säga är att inga krogrecensioner helt och hållet baseras på bara en persons personliga åsikt. 5. Absolut, vi gör research. Ofta när en restaurang är ny eller står inför en omgörning åker vi dit och pratar om nyrekryteringar eller kökets inriktning. Research sker alltså främst genom intervjuer med ansvariga. Men också på många andra sätt, precis som i allt journalistiskt arbete. 6. Ja, det gör vi. 7. Att två personer i det här fallet dricker totalt fyra enheter ser vi inte direkt som en utsvävning i Stenbecks kaliber. Vi försöker alltid prova krogar precis som om det vore vilket vanligt restaurangbesök som helst. Ibland dricks det alkohol, ibland inte. 8. Som vi svarade redan på Twitter – de 140 tecknen begränsar svarets längd och de många frågor ni ställde i separata trådar gjorde det otydligt. Att vi svarar per mejl förhindrar inte att det blir publikt – ni får publicera svaret var ni vill! 9. Att man har ett stort och mångårigt intresse för det man täcker, att man visar på god kunskap när man skriver och att man skriver bra. Sedan, eftersom vi snällt svarat på så många av era frågor, vill vi ställa en fråga till er: Ni har fått ljumna recensioner i Metro, Allt om Stockholm, Svenska Dagbladet och DN. Är det en slump, en mediekonspiration eller för att ni, åtminstone på dagen för recension, var medelmåttiga? Amat Levin, Chefredaktör

ESIGN DISRUPTIVE BY DESIGN M A R K C A V E N D I S H _ C R O S S L I N K P I TC H A CT I V E P R E S C R I P T I O N C O L L E CT I O N ®

INTERCHANGEABLE STEMS REVOLUTIONIZE THE EVERYDAY

PÅ GÅNG | Malmö/Lund

PARADISE HOTEL SPÄR PÅ TITTARENS SJÄLVGODHET JAG SÅG Paradise Hotel för första gången förra vintern. Det hade gått mig förbi i tonåren när jag var alldeles för gymnasieintellektuell för att bry mig om annan tv än Six Feet Under. Men förra hösten var Paradise Hotel plötsligt överallt, det smög sig in bland kultursnobbiga vänner och analyserades ur ett sociologiskt perspektiv i matsalen på min journalistutbildning. Någonstans har programmet som går ut på att få folk att bli svinfulla och råka ligga med varandra gått från att ha en genomsnittlig tittare i de unga tonåren till den unga medelåldern. Skammen för att konsumera så kallad fulkultur tycks ha försvunnit i det här specifika fallet, och fascinationen för hur sjukt deltagarna lever på hotellet tar helt över. Och det görs med en förtjusning, en vurm. Eftersom jag alltid faller för hypen hoppade jag på PH-tåget i slutet av förra säsongen och såg de tre sista avsnitten med mina vänner Julia och Amanda som snabbt fyllde i mina kunskapsluckor. Jeppe, Aina och… ja, någon bloggare. Ni kanske minns. Den nya säsongen började i slutet på augusti och pågår nu. Att se på Paradise Hotel är obehagligt då jag kommer på mig själv med att inte hitta några som helst identifikationspunkter med personerna som är med.

mångas vardag som i Paradise Hotel, men det finns fortfarande där. Det är alltid farligt att i förfäran fokusera på en handfull individer när de alltid bara är ett symptom på en kultur. En kultur som uppenbarligen gör att situationen på Paradise Hotel räknas som underhållning. För er som ändå följer Paradise Hotel kan jag rekommendera PH-podden, där programmet arje vecka dissekeras av två vettiga tjejer som varken förskönar eller förfäras av programmet. Själv slutade jag titta efter några avsnitt. X

Jag har liksom ingenting gemensamt med personerna i programmet, och jag ser på dem med en distans som får mig att tycka illa om mig själv. Att inte skämmas över att konsumera ”fulkultur” är inte nödvändigtvis ett avslappnat steg mot en mer öppen och tolerant kulturkonsumtion, snarare skapar det ett större avstånd mellan klasserna och spär på en självgodhet hos tittaren.

… Malmös kulturliv mår fortfarande dåligt efter översvämningarna. Speciellt eftersom så många lokaler varit oförsäkrade och haft svarta kontrakt kommer det dröja innan vi är där vi vill vara igen… … betalt i middag, öl eller bara ”ära”? Malmö fortsätter vara en riktigt usel stad när det kommer till att betala band och DJ:s för arbete…

CAMILLA ALMQVIST TERÁN Redaktör Malmö/Lund camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se

”Sexism och människoförakt kanske inte är lika upptrissat i så mångas vardag som i Paradise Hotel, men det finns fortfarande där.”

AVLYSSNAT

… Inkonst kommer, trots ett gediget program under hösten, förmodligen inte få tillbaka sitt alkoholtillstånd förrän någon gång i slutet på våren. Vi kommer alltså inte kunna förvänta oss några episka klubbkvällar i lokalen på ett bra tag…

De korkade saker som kommer ur deltagarnas munnar, då syftar jag framförallt på all sexistisk skit som sveper förbi utan att problematiseras eller ens kommenteras, står för riktiga problem som finns även hos oss som ser på Paradise Hotel utan att alls känna igen oss. Den vidriga kvinnosyn och idiotin är en samhällelig konstruktion som genomsyrar allas våra liv, och det är lätt att peka ut en 19-årig douchebag som boven i dramat. Sexism och människoförakt kanske inte är lika upptrissat i så

Nöjesguiden frågar

Tema: STUDIER I mitten av detta nummer hittar ni Nöjesguidens studentbilaga. Som ett komplement gjorde vi en undersökning bland er läsare på nojesguiden.se. Över 60 procent av er har studielån på över 100 000 kronor, men samtidigt anger 55 procent att lånet inte räcker till och att ni måste jobba extra eller går back. Lyckligtvis är 89 procent av er mer eller mindre nöjda med valet av utbildning och mer än hälften av er jobbar med något som direkt kan kopplas till det ni pluggade. 13 procent vägrade nollning, föräldrarna till en fjärdedel av er pluggade inte vidare efter gymnasiet och det som motiverar er mest under studietiden är själva kunskapen.

2. Vad avgjorde ditt val av studier? Intresse: 74 % Arbetsmöjligheter: 15 % Prestige: 6 % Mina föräldrar: 2 % Kompisar: 2 % Lön: 1 %

9. Räcker/räckte studielånet? Nej, jag jobbar/jobbade extra: 38 % Ja: 35 % Nej, jag går/gick back varje månad: 17 % Jag tar/tog inte studielån: 10 %

1. Är du nöjd med ditt val av utbildning? Ja: 49 % Ganska: 37 % Nej: 12 % Jag har ingen utbildning: 2 %

8. Hur mycket har du i studielån? Över 100 000 konor: 60 % 50 000–100 000 kronor: 16 % Inget: 14 % Under 50 000 kronor: 10 %

4. Studerade dina föräldrar vidare efter gymnasiet? Ja: 43 % Ja, en: 30 % Nej: 26 % Vet inte: 1 %

6. Om du studerar, hur tror du att du får ditt första arbete efter examen? Kontakter: 32 % Praktik: 25 % Arbetsannons: 22 % Annat: 10 % Jag får skapa det själv: 7 % Rekommendation: 4 %

7. Blev du nollad? Nollning förekom inte på min skola: 53 % Ja: 34 % Nej, vägrade: 13 %

3. Vad motiverar/motiverade dig mest under studietiden? Kunskapen: 58 % Att få det överstökat: 27 % Annat: 9 % Betygen: 6 %

5. Om du arbetar, arbetar du med något du kan koppla till dina studier? Ja: 53 % Nej: 24 % Pass: 23 %

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

BASEJUMPING

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Ĕ </P ¤ 6<P% HL ¤ &H&L / H ` 7 79 .9,1125 027+(56 25*$1,6(5$5 2&+ .216758(5$5 6.$3$5 5<70 2&+ (1(5*,(5 620 .5<03(5 2&+ 9 ;(5 35(&,6 620 5800(7 6- /97

áÔ </P ¤ H&L ï &P % ¤ 6 6 7 <6F 7` 675((7,1)/8(16(5 07(5 02'(51 '$16

« 7<] ¤ ] H<!! H ¤ . 7 PP 1 7" HP 0,1,0$/,67,6. 72/.1,1* $9 ,*25 675$9,16.,-6 9 52))(5

áď¤á ï áć¤á 7<] ¤ P% 1&! 7 P&6 L <! 6Lí / H 7 % 7 HL<7 ¤ 6 H& 7 & T 2/,.$ 2&+ ,%/$1' 0276 *(/6()8//$ /,96+,6725,(5 35(6(17(5$6 )5 38%/,.(1 620 /('75 '$51$ , (1 '(&.$5* 7$

ĔĈ¤Ĕć 7<] ¤ LF<PP ¤ 6 H"H P L H "T .>7L >PP&H )5 *(67 //1,1*$5 620 %(55 266 $//$ .5,1* '(7 35,9$7$ ,17,0,7(7 (;321(5,1* 2&+ ,62/$7,21 VÅROFFER - JEANETTE LANGERT FOTO: ANNA HULT

Ĕ ¤ `<TH 6 . LP& L ¤ 7 ] H& L p TP&7" H (1 )$6&,1(5$1'( 2&+ 68%7,/ )5(/ 61,1* )5(67 //1,1* 20 .5,* )5(' 2&+ +233

áď ¤ F1 PP!<H6 ) 5',*$ (//(5 2) 5',*$ 9(5. , .257)250$7

'$16352*5$0 3 3$//$',80 %,/-(77(5 ::: .8/785&(175$/(1 18 _ ,1)2 ::: '$1667$7,21(1 18

Palladium | Södergatan 15 | Malmö GDQVVWDWLRQHQBQRMHVJXLGHQBVHS BKHOVLGDB [ PP LQGGĆĆĆ

ĆĆĆ

PÅ GÅNG BÄST JUST NU KROG Lyran Simrishamnsgatan 36a i Malmö

Noi’s Friisgatan 3 i Malmö

Smak S:t Johannesgatan 7 i Malmö

TIDENS ANDA

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR

5 KLUBB

Det vi pratar om mest just nu!

KONSERT

FILM

KROG

MUSIK

KONST

Gallerinatten 2014

Olika gallerier och museum i Malmö, den 27 september

PLX Konstauktion #01 Holmgången i Malmö, den 4 oktober

Maja Li Härdelin och Elvira Varghans Makeriet i Malmö, från den 17 oktober

KLUBB/KONSERT Vitamin C Grand i Malmö, den 3 oktober

Seinabo Sey Koncerthuset, Studie 2 i Köpenhamn, den 2 oktober

Hunee Jolene i Köpenhamn, den 1 november

BAR Grand öl & mat Monbijougatan 17 i Malmö

Balthazar Claesgatan 3 i Malmö

Kiez

1. Det finns inga dåliga kläder, bara fula Så trött man är på sportmodet vid det här laget. Det är dags för folk att börja klä sig som vuxna igen och inte som tioåriga friluftare. Och apropå det…

2. Lorentz, vad har du i ryggsäcken? Sveriges guldgosse fortsätter att krossa hjärtan även efter festivalsäsongens slut. Men, den stora frågan som vi alla ligger sömnlösa över är fortfarande obesvarad, vad har han i den uppenbarligen fullpackade ryggan? En extra vit hoodie? Öl? Alla sina känslor?

3. Polisvåldet och nazisterna Alltså, den sjuka känslan på stan som ligger och puttrar efter demonstrationerna mot Svenskarnas parti och SDU. Vad är det som händer egentligen? Granska polisen.

4. Malmö under vatten Efter översvämningarna förra månaden som la källare, studios och ateljéer under vatten börjar vi planera inför ett liv i extrema miljöer. Förslag på ny slogan: Malmö – ett nytt Venedig på kloakvatten. Alternativt: Möllan Water World.

5. Sjuttiotalistmannen Efter att ha sett Turist slår skämten om sjuttiotalistmannen som ”slav för sin egen natur” som spön i backen. Ruben Östlunds oväntade distans till sin egen generations manlighet går så många varv att vi inte vet vad som är kul och sorgligt längre.

S:t Knuts väg 13 i Malmö

6. De vuxna ätstörda Minns ni hur folk med ätstörningar levde på Läkerol i högstadiet? Vi får exakt samma känsla när det byts frön och nötter i arbetsrummen.

SCEN Sisters Academy Inkonst, den 1 november

Ottar och kärleken Intiman Malmö stadsteater

Underground Exclusive: Institutet och Annika Nyman Den 28 oktober och den 5 november i Suellska Villan

7. Urvattnade podcaster

KROG Vi väntar spänt på Kvarteret Åkerns premiär i På Besöks gamla lokaler.

KLUBB Så kul med ett nytt ställe! Den här månaden blir vi superstammisar på Grand.

KONSERT Plattenspieler bjuder hit Helena Hauf för samtal, och efteråt ordnas en hemlig spelning på secret location.

FILM Äntligen kan vi tillbringa hela helgen i biomörkret utan skam.

TV The Knick bevisar att elegant bildsufflé aldrig räcker.

MUSIK Att stora rockband skulle tvångsuppladda sina skivor på våra mobiltelefoner trodde vi aldrig när Metallica stämde Napster i början av nollnolltalet.

De som en gång i tiden var bra har blivit riktigt kassa. Samma skämt/ livshistorier/dynamik om och om igen.

8. Spotifys redaktionella material Vi får inte nog av Spotifys livsstilsanpassade playlists för dig som vill ha ett soundtrack till ditt liv men verkligen inte har en egen musiksmak. Favoriter än så länge: ”Indie Folk for Focus”, ”Summer for Hipsters” och ”Lönehelg! – listan som får dig på perfekt partyhumör”.

OKTOBER BESTÅR AV

FILM ’71

5 Tusen bitar

5 A Most Wanted Man

MUSIK Alina Devecerski – Gnista + Gas

5 Caribou – Our Love

5 SBTRKT – Wonder Where We Land

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

9. ”Naturvin” När vi precis lärt oss att göra IPA i duschen kommer stadens krögare och tvingar oss att börja gilla naturvin. Fruktansvärt handplockat, provocerande organiskt och eländigt småskaligt. Måste vi börja odla druvor på balkongen nu? Hoppas inte.

10. Aftonbladets Upworthy-ripoff – ni kommer aldrig gissa vad som hände sen! Trots kass webbdesign och rubriker som ”Pojke lackar ur när mamman berättar att hon är gravid” har lajkat.se kommit upp i en miljon besökare. Det här verkar, tyvärr, vara framtidens ”journalistik”.

Paradise Hotel: 47 % Planerade yogasemestrar: 16 % Tenta-ursäkter: 24 % Tinder: 5 % ”Weekends away”: 8 %

Mรถt Ginger Joe!

FRIVILLIGT ARBETE

WORKING HOLIDAY 20,90

facebook.com/gingerjoesverige

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD

www.bibendum.se

KRONOR

ART. 88018 ALK. 4% VOL. 330 ml

RUNDRESOR ร VENTYRSRESOR

0771 47 48 50

WWW.STATRAVEL.SE facebook.com/statravelsverige

LUND

KRÖNIKA

”Hade vi bara fått ha kvar vår blackface hade SD aldrig hänt!”

”LÅT OSS FÅ VARA RASISTER I FRED!” Text: AMAT LEVIN

yligen skrev Jonas Thente på DN:s kultursidor att SD lyckades växa trots att vi diskuterade Tintin i Kongo och Lilla hjärtat. Och det är ju ett faktum. Det är också ett faktum att många av de diskussionerna inte talar till de som är SD:s väljare – antingen för att de inte bryr sig, eller för att de befinner sig så långt utanför diskussionen. Allt gott så långt. Men det här. Det här får mitt blod att koka. ”Det finns inte särskilt många renläriga rasister på våra gator, om man räknar bort skånska småorter. Däremot finns det många som kallas rasister så ofta och hätskt att de snart börjar tro på det och agerar därefter.”

förståelse för att de som beter sig rasistiskt är missnöjda. Gissa vad? Vi är många som har vuxit upp i ekonomisk utsatthet och i ett utanförskap. Vi är många som är missnöjda – vi är många som trots det inte använder det som en ursäkt till att agera rasistiskt. ARGUMENTET ”DET FINNS inte särskilt många renläriga rasister på våra gator” är också helt poänglöst. Ingen påstår att Sverige svämmar över av personer som jämför skallformer. Det är den strukturella rasismen som lever och frodas. Varför är den distinktionen så svår att förstå? Innebörden av ord förändras i takt med tiden och att agera rasistiskt idag är inte samma sak som att agera rasistiskt 1921. Idag räcker det att dra tjing tjong-skämt på kinakrogen, tycka att våldtäkt ligger i ”arabisk kultur” och anse att barn visst ska finna sig i att kallas för n-ordet för att det ska räknas som rasistiskt. Och självklart kommer inte att kalla någon för rasist magiskt bota personen i fråga. Valresultatet har gjort det uppenbart att det även krävs andra åtgärder. Men det fråntar inte faktumet att människor som yttrar rasistiska åsikter måste kunna tåla att höra att åsikterna faktiskt är rasistiska. Det ena utesluter inte det andra. TILL SIST – JAG blir extremt besviken på de billiga retoriska knepen som används av DN. Som Maja Bredberg skrev till mig:

”Att välja det fula retoriska grepp som även SD flitigt brukar: att helt random ställa utsatta grupper mot varandra. Här är det rasifierade barn som inte ska kunna skyddas från rasistiska nidbilder i barnböcker pga då osynliggörs glesortsbefolkningen plötsligt och börjar stödja ett rasistiskt parti. Logiken flämtar.”

DET HÄR GÖR mig förbannad. Återigen ser vi en tung tidning ge

skulden till de som pekar ut rasistiska strukturer, istället för de som uppehåller dem. Återigen försöker en tung tidning påstå att det är värre att kallas för rasist än att faktiskt bete sig rasistiskt. Återigen menar en tung tidning att man ska få bete sig rasistiskt utan att stå till svars för sitt beteende, samtidigt som de som utsätts för rasismen helt enkelt ska finna sig i det, inte ”ta det på så stort allvar” eller ha 14

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Så nej, DN. Jag tänker inte acceptera att vuxna människor ska få häva ur sig rasistisk skit utan att sedan behöva stå till svars för det. Jag tänker inte acceptera att de som inte tillhör normen ska behöva utstå rasism och samtidigt tvingas svälja den utan att klaga. X Denna text har tidigare publicerats på nojesguiden.se.

5/6

Grip Energy investerar i livet

)Â¸U YDUMH *ULS (QHUJ\ GX NÂ¸SHU KMÂ¦OSHU GX RVV L YÂ§UD SURMHNW VRP GULYV DY *ULS 0RYHPHQW (WW DY YÂ§UD SURMHNW MXVW QX Â¦U UHQRYHULQJHQ DY 6RÈ´HEHUJV UHVXUVVNROD IÂ¸U EDUQ LQRP DXWLVPVSHNWUXP L 9Â¦[MÂ¸ 9L JÂ¸U HOHYHUQDV VNROPLOMÂ¸ WLOO HQ IXQNWLRQHOO WU\JJ RFK YDFNHU SODWV DWW YLVWDV L 1Â¦U GX YÂ¦OMHU DWW GULFND HQ *ULS (QHUJ\ JÂ¸U GX HWW PHGYHWHW YDO DWW LQYHVWHUD L EDUQHQV IUDPWLG *ULS (QHUJ\ VWÂ§U IÂ¸U JRGKHW PRW GLJ VMÂ¦OY RFK JRGKHW PRW DQGUD 9L KDU Â§WHUXSSIXQQLW HQHUJLGU\FNHQ RFK YLOO IÂ¸UÂ¦QGUD YÂ¦UOGHQ *ULS 0RYHPHQW WURU SÂ§ EDUQ RFK XQJGRPDU RFK DUEHWDU VWÂ¦QGLJW PHG DWW IÂ¸UEÂ¦WWUD PLOMÂ¸HU GÂ¦U GH YLVWDV 9DU PHG RFK IÂ¸UÂ¦QGUD JHQRP DWW GULFND *ULS (QHUJ\ 9Â¦ONRPPHQ WLOO GHQ YDFNUD UHYROXWLRQHQ

Î&#x2013; VDPDUEHWH PHG

ZZZ KXQJHUSURMHNWHW VH

ZZZ JULSPRYHPHQW RUJ

GET A GRIP | THINK RADICAL | MAKE A CHANGE

www.gripenergy.com

05.

XBOX ONE

En försenad tungviktare gör entré Microsofts senaste redskap i slaget mellan spelbranschens hårdvarugiganter stavas XBOX ONE. Michael Gill tog reda på om en anonym rymdsoldat, lite rebellisk attityd och ett socialt racingspel kan rädda det kantstötta företaget. Text: MICHAEL GILL

2014

är Microsoft ett företag som blöder. I somras varslades 18 000 personer, och samtidigt läckte interna dokument där också externa samarbeten skulle börja klippas av. Och PR-mässigt har Xbox One varit en komplett badwill-katastrof. Till en början ville Microsoft driva igenom hårda kopieringsskydd, krav på ständig uppkoppling mot nätet och inkopplad Kinect-kamera samt avgifter på alla spel köpta på begagnatmarknaden. Protesterna visste inga gränser, och till slut gjorde Microsoft avkall på i princip alla kontroversiella punkter. Men det är också ett företag som inte på något sätt givit upp. Om något bevisar väl Microsofts 2,5 miljarder dollar dyra köp av Mojang att slaget om spelarna inte är över. VI SPOLAR TILLBAKA bandet lite. 1993 släppte legendariska spelföretaget Atari sin sista konsol: Jaguar. Maskinen bombade fullständigt och markerade slutet på en era för den amerikanska spelbranschen. De marknadsledande aktörerna kom istället från öst. Sega, Sony och Nintendo. Men 1998 pitchade fyra ingenjörer idén om en tv-spelskonsol för Ed Fries, då ledande inom Microsofts speldivision. Sony hade börjat sno åt sig spelutvecklare från Windows-plattformen, och Microsoft behövde agera. Prototypen var hopsatt av bärbara gamla Dell-datorer och fick arbetsnamnet Direct X-box. 2001 släpptes Xbox, den första amerikanska spelkonsolen på åtta år, och maktbalansen i spelbranschen började långsamt luta västerut. 13 år senare har Microsoft sammanlagt sålt över 100 miljoner Xbox- och Xbox 360-konsoler. MOJANG ÄR INTE företagets enda anstängning i slaget om spelarna.

Microsofts största förhoppningar är att en högrest, anonym rymdsoldat ska rädda dem. Han har gjort det förut. Ingen annan spelserie har varit lika betydelsefull för Xbox-varumärket som Halo. Och med Halo: The Master Chief Collection målar Microsoft och 343 Studios en hyllning av den gröne jätten. De fyra första spelen, i en kraftigt uppdaterad version. Den cyniske förklarar naturligtvis att det här är ett förhållandevis billigt sätt att tjäna pengar på arbete som redan gjorts (även om det krävs en hel del jobb för att putsa upp det audiovisuella från de gamla spelen). En mer positiv tolkning vore att se det som ett experiment för att bevisa att bra speldesign är relevant – oavsett om årtalet är 2001 eller 2014. Halo-samlingen är också ett slags startskott för en ambitiös satsning kallad Halo Channel. Med Halo Channel storsatsar 343 Industries och Microsoft för att göra ett jättelikt transmedia-narrativ. Spel, tv-serier, filmer – allt ska knytas samman till en större helhet. Industriveteranen Kiki Wolfkill beskriver Halo Channel som ett nytt sätt att presentera underhållning. – Halo Channel tar det bästa från tv och interaktivitet och knyter det samman sömlöst med spelvärlden. DET TALAS FRAMFÖR allt om den icke-linjära tv-serien Nightfall (som peggar upp för kommande Halo 5: Guardians) samt ett partnersamarbete med strömningstjänsten Twitch, där spelare ska kunna följa allt från Halo-proffsens privata strömmar till större e-sport-tävlingar. 16

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Rymdaction i förstapersonsperspektiv har alltid varit en viktig stomme i Xbox-konsolernas framgångar. Så också bilspelen. Med serier som Project Gotham Racing och Forza Motorsport har Xbox-varumärket alltid varit synonymt med kompetenta bilspel. Forza Horizon 2 når kanske inte samma verkshöjd när det kommer till det mer realistiska, men underhållande är det. – Vi har skapat det mest sociala racingspelet någonsin, säger Ralph Fulton – creative director på Playground Games, företaget bakom Forza Horizon 2. Den sociala, uppkopplade dimensionen kommer att ske dels i klassiska racingtävlingar, men också i så kallade Car Meets. Här är tanken att spelarna ska glida runt i sina egendesignade vrålåk och bara stila. Eftersom den digitala världen också behöver sina raggarrundor.

”TILL EN BÖRJAN VILLE MICROSOFT DRIVA IGENOM AVGIFTER PÅ ALLA SPEL KÖPTA PÅ BEGAGNATMARKNADEN. PROTESTERNA VISSTE INGA GRÄNSER.” DET INTRESSANTASTE SPELET i Microsofts lineup är Sunset Overdrive.

Vansinnig plattformsaction där ett läskföretag provsläpper en energidryck, som riskerar förvandla hela mänskligheten till muterade monster. Med Sunset Overdrive har erfarna Insomniac Games försökt besvara frågan som plågat mänskligheten sedan urminnes tider: vad skulle Iggy Pop göra om han fick uppleva postapokalypsen? – Han skulle inte överleva mer än tre dagar, men det skulle vara de tre häftigaste dagarna någonsin, säger James Stevenson från Insomniac. Han menar att Sunset Overdrive bär tydliga spår från företagets DNA. Här finns lika delar Ratchet and Clank och Resistance. Men här finns också något mer. En klädsamt ”rebellisk” attityd, kanske. Hånfulla gliringar mot branschens överdrivna dubstep-kärlek. – Det finns absolut någon slags anti-etablissemangstämning här, även om jag kanske inte skulle vilja vara så specifik som att säga att det handlar om ett ”punkigt” spel. SÅ, KAN DET här vara spelen som vinner Microsoft höstterminen? Kanske. Tillsammans med ljuva indieliret Ori and the Blind Forest lägger det här en hyfsat stabil, om än ganska förutsägbar, grund. Den ekonomiska risken i att producera storspel för de nya konsolerna är enorm, och därmed kan vi inte räkna med att de allra bästa titlarna släpps så här tidigt i konsolernas livscykler. Istället är det återpubliceringar (GTA 5, till exempel) av äldre spel – och multiplattformsspel som Call of Duty, Evolve och Assassin’s Creed som kommer att dominera hösten. Slaget mellan spelbranschens hårdvarugiganter har ännu bara börjat. Låt oss hoppas att spelarna är de som vinner. X

Recension: Xbox One Lukten av ny hårdvara, rakt ut ur kartongen. Det närmaste varje spelintresserad kommer en religiös upplevelse. Men när Microsoft låter svenska gamers slita av skyddsplasten, i september 2014, är det nästan tio månader efter stora delar av västvärlden fått ta del av lanseringen. För också nu när den blankt svarta nextgen-maskinen är här, är det omöjligt att inte tala om det. Förseningen. Den stora frågan, och den som ingen kan besvara på ett rimligt sätt, är varför vi fick vänta i nästan tio månader på att få köpa svenska Xbox One i butik (de gråimporterade UK-konsolerna ej inräknade). Till en början var ursäkten att konsolen måste lokaliseras, att röststyrningen måste fungera också på svenska. Men när konsolen nu släpps är det inte åtgärdat. Sverige har lågprioriterats av Microsoft, och det är svårt att inte se det som ett hån.

Så hur är då själva konsolen, nu när den faktiskt landat? Placerad bredvid värsta konkurrenten, Playstation 4, är den ett monster. Tyvärr inte på det bra sättet. Xbox One väger nästan ett kilo mer än PS4, och det syns. Den är tyngre, klumpigare och fulare än sin värsta konkurrent – utan att för den sakens skull ha mer prestanda att skryta med på insidan. Men visst finns det saker som drar upp betyget för Microsofts tredje tv-spelskonsol på 13 år. Största guldstjärnan får Microsoft för handkontrollen. En på alla sätt (utom möjligen de plastiga axelknapparna) uppdaterad och förbättrad version av Xbox 360-handkontrollen (att den sedan levereras med två stycken icke-ouppladdningsbara AA-batterier är inget annat än ett skämt). Xbox One kan också fungera som en slags tv-hubb, om du kopplar digitaltv:n genom konsolen. Det Windows 8-liknande gränssnittet tar en stund att vänja sig vid, men förvånansvärt nog

uppskattar jag det allt mer ju längre tid jag tillbringar med det. Kraftfulla Kinect-kameran har också potential att göra det rörelsebaserade spelandet på rätt sätt den här gången, men frågan är hur Microsoft kommer att satsa på kameran nu när den strippats från standardpaketen för att hålla nere priset på konsolen. Fram tills det att ett riktigt bra Kinect-spel släpps kommer den bara att vara en enorm och överdrivet avancerad webbkamera. Om det är ett plan Xbox One slår Playstation 4 på är det lanseringsspelen (minns ni Knack, till PS4? Nej, just det). Forza Motorsport 5 levererar välputsad banracing, och spelseriens trogna community hjälper till att göra spelet ännu större (även om splitternya Forza Horizon 2 på många plan ser intressantare ut). Ryse: Son of Rome är en tekniskt imponerande God of War-klon, men med mer fokus på närstridsblod än mytologiska magier. Och i Dead Rising 3 fortsätter de postapokalyptiska kraf-

terna göra kaos – den här gången i Kalifornien. Prestandamässigt lämnar Xbox One en del att önska, särskilt i relation till konkurrensen. Att 1080p och en skärmuppdatering på 60 rutor i sekunden inte är standard i alla spel år 2014 är ett så gravt underbetyg för spelbranschen att orden knappt räcker till (tilläggas bör att Sony och Playstation 4 inte heller alltid når den nivån). När nu Xbox One så äntligen landat i Sverige är det uppenbart att det är en maskin med potential – men den har fortfarande en hel del kvar att bevisa.

XBOX ONE Ungefärligt pris: 3 890 kr Bluray-spelare: Ja Hårddisk: 500 GB

Forza Horizon 2

Sunset Overdrive

Halo: The Master Chief Collection

Utvecklare: Playground Games Lanseras: den 30 september

Utvecklare: Insomniac Games Lanseras: den 31 oktober

Utvecklare: 343 Industries (Bungie) Lanseras: den 14 november

Med Forza Horizon 2 vill spelutvecklarna på Playground Games skapa en slags naturlig blandning av olagliga Gumball 3000-tävlingen och en sprallig Coachella-festival. Hundratals fartdårar vallfärdar till franska rivieran för att köra svindyra bilar så fort det bara går – rakt igenom vinrankor och sömniga kuststäder. Ett stiligt och underhållande bilspel av den lite mer lättillgängliga sorten.

Ett stort läskföretag smyglanserar en energidryck på hipp plats med trendiga dubstepdiskjockeys. Vad ingen räknar med är att drycken ögonblickligen muterar alla som dricker den till varböldiga muskelknippen. Allting urartar i vanlig ordning. Det finns bara ett sätt att stoppa apokalypsen. Och det är med urflippad parkour och jättejättestora vapen.

Fyra hela Halo-spel (Combat Evolved, 2, 3 och 4) – inklusive multiplayer-lägen – uppdaterade och trimmade för den nya generationen. En nostalgisk sightseeing-tur (där du när som helst kan hoppa mellan originalutförande och det nyproducerade) men också en påminnelse om hur välgjort och inflytelserik Halo-serien alltid varit. Ja, och så tillgång till Halo 5-betan, förstås. NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

AKUTLËGE VI ËR PÍ PLATS EBOLA IRAK SYDSUDAN GAZA #!2 3YRIEN

DIN HJËLP BEHÚVSæ

)272 &$52/,1( 9$1 1(63(1

-XVW QX SÂJÂU IOHUD VWRUD KXPDQLWÁUD NULVHU L YÁUOGHQ 0HQ GX NDQ KMÁOSD 9L ÁU SÂ SODWV 7DFN YDUH JÂYRU IUÂQ SHUVRQHU VRP GX UÁGGDU YL OLY 0HG GLQ KMÁOS NRPPHU IOHU DWW ÓYHUOHYD 6PV D $NXWOÁJH WLOO IÓU DWW VNÁQND NU HOOHU VÁWW LQ GLQ JÂYD SÂ 3* 0ÁUN JÂYDQ r$.87)21'(1r

STOREBROR KÄNNER DIG BÄST En grundkurs i Google

Annonsföretaget vill vara din tredje hjärnhalva med sin slogan ”Don’t be evil”. De flesta känner till Google men vad vet Google om dig? Vi tog reda på hur samtidens storebror kartlägger oss, och varför. Text: HUGO EWALD

”

oogle kommer att känna dig bättre än din intima partner gör. Kanske till och med bättre än dig själv.” – Ray Kurzweil, Googles utvecklingschef.

När jag går in på IIS, Stiftelsen för internetinfrastruktur, kontor för att träffa deras abuseansvarige Peter Forsman vet han redan allt om mig. Han tar fram sin mobil och kan berätta hur många hemsidor jag har, vilka sociala medier jag använder, var jag bor, mitt personnummer och hur många låtar jag har laddat upp på SoundCloud. Han känner till och med till en YouTube-video jag gjort soundtracket till som jag inte ens själv kommer ihåg. När jag stumt gapar berättar han att det med Google till sin hjälp tog ungefär en kvart. – Att ha en hel nätidentitet har vuxit fram på bara fem-tio år. Tidigare hade man kanske bara en blogg eller en vykortshemsida, säger han. EFTER SIN NÅGOT blygsamma början i ett kaliforniskt garage har

Google växt till att bli ett av världens mäktigaste företag med tjänster som YouTube, Android och förstås sökmotorn med företagets namn. Du kan sedan länge låta Google hjälpa dig att hitta till festen eller översätta texter – Google kan även låta dig betala över internet. Men det är någonting som skaver. När Peter Forsman berättar hur mycket vem som helst kan ta reda på om mig via Google kan jag inte

undgå att fråga vad Google egentligen vet om mig. Peter Forsman menar att det är mer än vad jag tror. – Är du inloggad med ditt Gmail-konto och använder Google Chrome ser Google teoretiskt sett allt du besöker, hur länge du besöker sidan och hur du söker dig vidare. Beroende på ditt sök- och besöksmönster kan de även ranga in dig i olika typer av användare. De vet dina intressen, de vet ditt umgänge, de vet din politiska åskådning. MAN KAN SE det som att Google sätter en liten lapp, i formen av mitt Google-konto eller min IP-adress, på min skjorta när jag använder mig av deras tjänster. När jag sedan vandrar runt bland Googles sidor kan de direkt se att det är jag som sökt efter kattvideos på YouTube eller varit en av de få som faktiskt delat en bild via Google+. Från en början är jag bara ett tomt skal, iklädd bara lappen som kan identifiera mig. Men ju mer jag använder mig av Googles tjänster desto mer kan de pussla ihop bitarna som snart kan beskriva exakt vem jag är. Google är trots allt framför allt ett annonsföretag. – När Google vet vad du är intresserad av anpassas annonserna efter det, säger Peter Forsman. Det är så de

”DE VET DINA INTRESSEN, DE VET DITT UMGÄNGE, DE VET DIN POLITISKA ÅSKÅDNING.”

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

förädlar kunskapen om sina kunder. Du är kund i den mån att du klickar på deras betalande kunders annonser. De är navet mellan annonsören och de som nyttjar och klickar. Det ligger i Googles intresse att förena dem, för de får betalt av annonsörerna när folk klickar. Det är ganska naturligt att de försöker få reda på så mycket som möjligt om användaren. På gott och ont.

– Det som är lite skrämmande är det som kallas för Google Bubbles, alltså när du serveras sökresultat beroende på dina tidigare sökningar, säger Peter Forsman. Om du har tittat på mycket rött eller socialistiskt innehåll blir du också serverad resultat åt det hållet. Då kanske du förblindas, och vissa stora händelser i världen går dig förbi. Det blir lite som att man lever i sin egen ostkupa.

VIA MIN ”ÖVERSIKTSSIDA” på Google kan jag som användare ta reda på allt Google vet om mig. När jag loggar in kan jag se att Google vet att jag varit i Tyskland, Nederländerna, USA och Sverige, att jag har 143 bokmärken, att jag har använt Safari, Firefox och Chrome på en Android-mobil och en Mac-dator, att jag är medlem i Google+-gruppen ”Facebook for Android Beta Testers”, att jag har 507 kontakter i min telefonbok och att jag nyligen laddade ner ett ikonpaket till min mobil.

NÄR JAG FRÅGAR Peter Forsman om framtiden tror han att vi kommer att se ett mer, om inte Googleiserat, så åtminstone blottat samhälle. Han menar att Googles tjänster i grunden är bra, men problem uppstår om all information samlas in av ett och samma företag så att bilden av oss blir komplett. – Frågan är när det börjar komma push-notiser om att butiken du går förbi har ett erbjudande på strumpor som du saknar hemma. Det är en utveckling vi går mot, frågan är bara när vi är där. Och frågan är om Google kommer att vara navet i den kommersen eller om det blir olika världar. Just hastigheten är det som gör det ganska integritetskränkande. Folk är inte riktigt medvetna om vad man egentligen går med på när man till exempel installerar en app. X

GOOGLE VET NÄSTAN allt om mig, och använder den informationen för att hjälpa annonsörer att pricka in precis den målgruppen de är ute efter. Men Google använder också informationen för att anpassa resultaten deras användare får när de använder sökmotorn.

6 TECKEN PÅ ATT GOOGLE ÄR PÅ VÄG ATT KÖPA UPP VÄRLDEN Verklighetstrogna robotar, wi-fi-ballonger och YouTube. Siduri Poli reder ut alla sätt Google håller på att ta över världen på. Text: SIDURI POLI

DE FLESTA AV oss använder Googles sökfunktion och andra tjänster

6. Deep Mind Technologies (den 26 januari 2014)

dagligen, såsom Gmail, Drive, Maps och – har vi förstått, även om det är svårt – Google+. Med åren har Google blivit större än vad man kanske kan förstå, både genom att köpa upp över 160 andra ledande techföretag inom olika segment, men även genom att utveckla egna tjänster. Håller Google på att ta över världen? Här är en genomgång av de mest betydelsefulla köpen och uppfinningarna som sägs tyda på det.

Pris: 8 miljarder dollar

1. Android (den 17 augusti 2005)

Deep Mind Technologies är ett företag som forskar och utvecklar en alternativ hjärna. Enligt konspirationer tror man att man kommer att placera detta intellekt i robotarnas hjärnor, så att de inte enbart har överlägsen data- och analyseringsförmåga, hela internet och all information under sin hjärnbalk, men även får ett kritiskt tänkande. Google menar såklart att teknologin kommer att användas för att förbättra Google bildsök.

Pris: 50 miljarder dollar

Google köper upp Android, det öppna operativsystemet, som kan programmeras in i princip vad som helst: kylskåp, bilar, vattensystem, etcetera. Och då har vi inte ens räknat in de flera hundra miljoner smartphones i världen som använder Android.

2. YouTube (den 10 december 2006) Pris: 1,6 miljarder dollar

Om man inte förstår storheten i att äga YouTube kan vi räkna det i sökmotorers mått: YouTube är, helt fristående, större än Bing, Yahoo! och Ask. Tillsammans. Och människor från 61 länder tillbringar sammanlagt 6 miljarder timmar med att titta på YouTube varje månad.

3. Motorola (den 15 augusti 2011)

Google Driverless Cars I slutet av juli i år fick Googles förarlösa bilar klartecken av brittiska regeringen att testköra, vilket innebär att vi med största sannolikhet inom en snar framtid själva kommer att, inte köra bil, utan bli ”körda av bilen”.

Pris: 12,5 miljarder dollar

Google Flight Search

Vem använder Motorola nu för tiden tänker du? Faktiskt inte tillräckligt många för så många dollarsedlar. Detta har dock varit en av Googles dyraste köp. Anledningen tror man kan vara för att lära sig mer om, och kopiera, hårdvaran för egna kommande techvaror.

I somras släpptes Google Flight Search i Skandinavien där man kan söka på resor inklusive flerstoppstrippar (varsågod alla backpackers) och hitta bästa pris listat på en karta. Med andra ord kan man nu hitta bästa flyg genom att enbart ange destinationsområde såsom ”Karibien” eller ”spanska solkusten”. Och just turism och upplevelser verkar ligga i Googles intresse för i shoppinglistan har man kunnat bocka av både en och flera start-ups som verkar i området, samtidigt som man själva utvecklat appen Google Now som planerar din resa från a till ö.

4. Boston Dynamics (den 10 december 2013) Pris: okänt

Garanterat ett av Googles mest läskiga köp. Boston Dynamics är världsledande inom robotutveckling där man skapat människor och djur som rör sig exakt som människor och djur.

5. Nest (den 13 januari 2014) Pris: 3,2 miljarder dollar

Nu när all elektronik ska vara uppkopplad vill Google ta ledet i det smarta hemmet genom att lansera Google Nest. Man har, smart nog, insett att ska konsumenter investera många tusenlappar på teknologi, de förväntar sig en utdelning på den investeringen. Med Nest kontrolleras temperaturen i hemmet via smartphones och termostaten är dessutom smart nog att reglera temperaturen utan din hjälp genom att bland annat sänka värmen när du inte är hemma och ge dig analyser om din elkonsumtion. Trots detta är Nest enbart i bakteristadiet för hur smart vårt smarta hem kommer att se ut om bara några år. 20

3 EGENUTVECKLADE PRODUKTER SOM SYFTAR TILL TOTALT MAKTÖVERTAGANDE

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Google Loon Trots massmördande robotar och Googles inblandning i våra hem, kan den mest häpnadsväckande servicen ändå vara sökmotorns egna hemmagjorda Google Loon. Google Loon uppfanns i Google X (Googles labb för nya uppfinningar) och går ut på att skicka upp wi-fi-hotspotsballonger i rymden för att tillföra internet åt alla i hela världen. Du kan med andra ord vandra runt i Saharaöknen samtidigt som du tillkallar SOS och gå igenom ditt Instagram-flöde. Det är både en fin tanke och en tanke om ett av världens största företag inte bara kontrollerar nutidens största informations- och datakälla, utan inom snar framtid kan komma att även ha makten över vem/vilka som kommer att ha tillgång till den.

M I LJ ÖPAR TI ET: VÄ N S T E R PA R T I ET :

Unga ska kunna flytta hemifrån och slippa bo på soffor och i källare.

Det går att bygga på höjden, på bredden eller på mark som inte används optimalt.

K R I S T D E MOK RATE R NA:

Till människans grundläggande behov och rättigheter hör att ha en bostad.

C E NT E R PA R T I ET :

M OD E RATE R NA:

Bostaden är viktig för människors frihet och oberoende. Därför måste vi bygga bort bostadsbristen.

Vi kan inte acceptera en situation där människor tvingas tacka nej till studier på grund av att det saknas bostäder.

S OCIALD E MOK RATE R N A:

F OLK PART I E T :

För att fler ska hitta jobb måste bostadsbristen minska.

De som söker bostad och de som vill byta bostad ska ha möjlighet att göra det.

ALLA PARTIER SÄGER ATT DE VILL LÖSA BOSTADSBRISTEN. SE TILL ATT DE GÅR FRÅN ORD TILL HANDLING PÅ FLERHEM.NU

Citaten är hämtade från partiernas hemsidor och sverigesradio.se

INTROVERT 2014

– när blir det accepterat att komma ut? Introversion betraktades likt homosexualitet som ett mentalt hälsoproblem av WHO ända fram till sent nittiotal, samtidigt som forskning länge bevisat motsatsen. Vi har tittat närmare på personlighetstyperna introversion/extroversion och hur de kan hänga ihop med att unga svenskar mår psykiskt sämre än någonsin. Text: NATHALIE BORGMAN PETERS Illustration: MAGDALENA PIEHL

n kall marskväll år 1975 samlas 30 tekniker i ett garage i Menolo Park, Kalifornien. Målet: Att göra datorer tillgängliga för allmänheten, en till synes omöjlig uppgift i en tid då datorer var nyckfulla maskiner stora som stadsjeepar. De lämnar garagedörren öppen. In går en osäker 24-åring med stripigt hår och allvarlig blick. Han slår sig ner i bakgrunden och lyssnar försynt när de andra diskuterar en ny mikrodator, Altair 8800. Han heter Stephen Wozniak och får rysningar av att höra om Altair. Han har varit besatt av elektronik sedan treårsåldern och känner sig mer exalterad än någonsin av att vara omgiven av själsfränder. Inte för att han pratar med någon under det första mötet – han är för blyg för det. Men väl hemma tar han fram den första ritningen av en persondator. Efter tre månader bygger han en prototyp, och tio månader senare grundar han och Steve Jobs Apple Computer tillsammans. Wozniak beskriver kvällen som den viktigaste i hans liv och en början till datorrevolutionen. Så om du skulle vilja återskapa förutsättningarna för att uppfinna något revolutionerande, skulle du troligtvis väga in betydelsen av mötet med de likasinnade teknikerna. Du skulle kanske även dra slutsatsen att Wozniaks bedrift var ett lysande exempel på ett samarbetsinriktat förhållningsätt till kreativitet, samt att innovation uppstår i möte med andra. Och då skulle du också vara helt fel ute.

”INTROVERTA MÄNNISKOR FÖRSÖRJER SIG SJÄLV MED ENERGI MEDAN EXTROVERTA MÅSTE HÄMTA DEN FRÅN AKTIVITETER.” HISTORIEN OVAN ÅTERBERÄTTAS i Susans Cains bok Tyst. Efter att hon grundligt gått igenom Wozniaks arbetsprocess slås hon av en oförneklig slutsats: Wozniaks innovation skapades i ensamhet. Men innan du skärmar av dig från omvärlden bör du ha en sak klar: Rådet berör bara dig som är introvert. ”Men en introvert person är väl en blyg, lite halvkonstig kuf som ofta är rätt trist?”, kanske du tänker nu. Eller så googlar du och märker att ordet ”introvert” leder till artiklar om Anders Behring Breivik och andra massmördare, medan ”extrovert” tar dig till arbetsrelaterade platsannonser. En introvert person målas inte sällan upp i media som sinnessjuk, Stig Helmer eller gitarrister med ryggen vänd mot publiken. Att introversion är ett biologiskt personlighetsdrag cirka 30 procent av världens befolkning har, ofta omedvetet på grund av västvärldens idealisering av extroversion, står ofta i skuggan av en fördom. Forskning om personlighetstyperna går tillbaka till trettiotalet, och idag kan en närapå enig forskarkår ställa sig bakom fakta att skillnaden mellan intro- och extroversion beror på hur hjärnan reagerar på belöningshormonet dopamin. Björn Hillström är legitimerad psykolog och har sedan nittiotalet forskat om människors personlighet. – Neuroforskare har med hjälp av magnetröntgen kunnat se att extroverta och introverta hjärnor bearbetar information på olika sätt, förklarar han. Den extroverta stimuleras av mer intryck, ett högre dopaminpåslag, för att må bra och därmed lösa uppgifter på bästa sätt, medan den introverta är mest effektiv vid lägre stimulans. 22

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

NÄR STEVE WOZNIAK i ensamhet uppfann persondatorn berodde det

inte på blyghet, utan på att han arbetar bäst utan yttre intryck. Blyghet bottnar i rädsla för att bli avvisad eller förödmjukad av andra. Om du är blyg upplever du en tröskel när du går in i ett rum med mycket folk men blir bekvämare ju längre tid som går, men om du är introvert går du ut för att du blir för trött. Introversion innebär snarare att man trivs bäst i miljöer som inte är överstimulerande, vilket lätt kan misstolkas. – Med ett gäng extroverta personligheter i möte får den introverta ofta svårt att flika in, eftersom situationen genererar ett högt dopaminpåslag. Och då kan fördomen bli att personen är blyg, inte hänger med, är dryg eller rent av lite dum, fortsätter Björn Hillström. Medan den extroverta hjärnan hämtar energi och stimuleras av yttre intryck som exempelvis gruppmöten, grupparbeten, mingel och muntliga presentationer, kommer den introverta på idéerna i ensamhet efter mötet, behöver mer tid att ladda inför en muntlig presentation och uppskattar någon form av ensamhet efter en stor tillställning. Linus Jonkman har skrivit boken Introvert – Den tysta revolutionen, som tilldelades priset Årets HR-bok 2013. – Förenklat kan man jämföra introversion med en laptop, säger han. När batteriet är laddat kan man göra vad som helst, men när det är slut måste det laddas i en situation som inte genererar intryck. Introverta människor försörjer sig själv med energi medan extroverta måste hämta den från aktiviteter. LINUS JONKMAN ÄR själv introvert, men har i sitt yrke utvecklat en

stor social kompetens, utan att egentligen få ut så mycket av den. – Introversion styr inte hur du beter dig i en social situation, utan hur du upplever den, säger Linus Jonkman. Jag föreläser mycket inför många, går ofta på företagsevents och har ett rikt socialt liv, men jag känner mig alltid helt urlakad efteråt. På fritiden läser jag exempelvis hellre en bok hemma, eller umgås med en vän i taget. Energihämtningen i stillhet betyder inte att introverta ogillar sociala tillställningar, eller är blyga utan det kan vara precis tvärt om. Men dopaminpåslaget som genereras i gruppsituationer gör att den introverta känner trötthet. I möte med en extrovert person på ett kafé har den introverta fullt upp med att koncentrera sig på vad personen säger, medan den extroverta uppfattar både vad som sägs, samt vad som händer runt omkring. TYPISKT FÖR – Det handlar om hur du INTROVERTA processar information, fortsät• Mer tålmodiga vid problemter Linus Jonkman. När du är lösning. introvert processar du i större • Konstnärligt kreativa. utsträckning en sak i taget, det • Gillar inte grupparbeten, tar längre tid men du har ofta föredrar självständigt arbete. en mer komplett analys när du • Hyperfokus. Har lätt att är klar. Det gör att noggrannhet fastna vid en uppgift under är en typisk egenskap för långa perioder utan paus. introverta. Medan en extrovert • Dras till extroverta i är bättre på att veta snabbt vad relationer. de tycker, men har större chans • Bra långtidsminne. att ändra uppfattning efteråt. • Tålmodiga. Upplever inte – Naturligtvis har alla tristess i ensamhet. egenskaper från båda personlig• Behöver hämta energi i hetsdragen, men vi föds stillhet.

antingen extroverta eller introverta, säger Björn Hillström. Miljön och vår egen vilja påverkar vilka sidor vi utvecklar, vilket gör att få bejakar sin introversion, eftersom vi lever i en extrovert norm. ”DISCIPLIN OCH LOJALITET”– de två viktigaste egenskaperna fyrtiotalets mödrar önskade sina nyfödda barn. Jean M. Twenge är doktor i psykologi och har skrivit boken Generation Me, där hon bland annat tittat närmare på vad nyblivna mammor värderar hos sina barn. Tiden innan femtiotalet, då kollektivism värderades högt, var den tystlåtna arbetshästen samhällshjälten. Idag toppar istället ”barn ska lära sig att säga ifrån och stå för sina åsikter”-listan över önskade karaktärsdrag följt av ”de ska följa sin inre röst och sikta högt”. I svensk skolas läroplan för grundskolan står idag ”Skolan ska bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap”. – Barn idag blir tidigt skolade i att de förväntas ta plats och att det meningsfullaste arbetet ska göras i grupp, säger Linus Jonkman. Skolan har börjat forma en människotyp, och ifall man inte passar in betraktas man som avvikande. Han menar att det finns något under den peppiga, entreprenöriella ytan som är betydligt obehagligare: Ett budskap till dagens unga att den lyckade eleven måste vässa armbågarna för att nå framgång. Enligt Mensa, föreningen för människor med högt IQ, är en majoritet av deras medlemmar introverta. Det betyder inte att introverta är intelligentare utan kan bero på att introverta har lättare att fördjupa sig i komplexa ämnen utan att känna understimulans. – När hjärnan fotograferats har det bevisats att den extroverta studenten behöver fler mikropauser, förklarar Björn Hillström. En kort kafferast ökar till exempel dopaminet i hjärnan. Den introverta studenten kan däremot jobba på utan behov av dopaminpåslag. INNAN FEMTIOTALET, FÖRE individualismen tog ett större grepp om västvärlden, var mansidealet en bredbent John Wayne – en stor, stark, vit man som höll käften. Greta Garbos citat ”I want to be left alone”

TYPISKT FÖR EXTROVERTA • Associerar snabbt och har lättare att koncentrera sig på fler saker samtidigt. • Blir lätt rastlösa i ensamhet. Har ett behov av att aktiveras genom yttre händelser. • Dras till nya situationer. • Uppmärksammar. Har en hög närvaro i rummet. • Snabb reaktionsförmåga. Har aktivt förhållningsätt till omgivningen. Finner ord och tankar snabbt. • Dras till introverta i relationer. • Får energi av sammanhang med många människor. • Blir handlingskraftiga av stress. Kan växla mellan olika spår samtidigt. • Okänsliga för störande ljud.

skulle kunna vara slogan för en tid då skolan bestod av individuella bänkar, skriftliga prov och auktoritära lärare. Ana Udovic är journalist och författare till boken Generation Ego, och skrev även artikeln ”När egot tar examen”, den mest delade på DN:s webb år 2012. – Jag såg en skämtteckning, berättar hon. ”Kan du förklara dessa dåliga betyg!?” frågar den ilskna föräldern sitt barn i den första rutan. Året är 1969. I nästa ruta, år 2009, gapar föräldern exakt samma sak – men den här gången är det läraren föräldern skriker åt. Det skrämmande är allvaret bakom skämtet. I JEAN M. TWENGES långtids-

studier finns ett intressant exempel: På fyrtiotalet ansåg sig 20–30 procent av alla collegestudenter ”vara bland de 10 procent som presterar bäst i min grupp”. På 1990-talet instämde 70 procent. – I en något tillyxad bild av utvecklingen sedan efterkrigstiden har fokus flyttats från produktion för det allmännas bästa (som byggandet av ett välfärdssamhälle) till konsumtion och konstruktion av det egna jaget, säger Ana Udovic. Det uppmuntras av samhället, inte minst via skolan. Den senaste uppgiften, att lära barnen entreprenörskap och forma en driven, kreativ, utåtriktad människotyp är verkligen inget som passar alla. Tillbaka till Jean M. Twenges långtidsstudier: ”Tillvaron innebär mycket stress för mig” är ett påstående fyra gånger flera amerikanska ungdomar står bakom idag jämfört med femtiotalets ungdomar. Faktum är att den ”normala” amerikanska tonåringen är lika stressad som de tonåringar som gick i terapi på femtiotalet. Situationen i Sverige är inte helt olik. Unga vuxna mår psykiskt sämre än någonsin. Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport visar att kvinnor i åldern 16–24 år är den grupp i samhället som lider mest av ängslan, oro och ångest (30 procent). I slutet av åttiotalet led endast åtta–nio procent av symtomen. För män har den psykiska ohälsan också ökat, men är något lägre. – En vanlig anledning till att ungdomar söker sig till BUP är stress, säger Ana Udovic. För vissa känns många krav helt oöverstigliga. De som inte känner att de kan bygga sin personlighet kring sitt sociala nätverk, vara duktiga i skolan och samtidigt ha ett företag som säljer färgglada strumpor på fritiden känner sig helt körda. Trots att de har andra fördelar som kanske inte värderas lika högt. Källa: Susan Cain, Linus Jonkman.

I EN TID då vi mäter vårt utseende i antal Tinder-likes, närapå dyrkar hypersociala personer och läser tidningar med titlar bestående av en persons namn kan den som inte trivs i rampljuset lätt känna oro. Vi ska ogenerat sälja in oss själv på såväl intervjuer som i sociala medier. Samtidigt är ungdomsarbetslösheten skyhög. – Ännu svårare blir det för den som nyligen kommit till Sverige, säger Linus Jonkman. Hur ska den kunna mäta sig med någon som har odlat sitt nätverk sedan gymnasiet? Ordet ”mångfald” har aldrig varit hetare i arbetsrelaterade sammanhang, men samtidigt, menar Linus Jonkman, behöver vare sig kön, etnicitet eller ålder säga något om hur du arbetar. Det gör däremot din personlighetstyp, vilket både skola och arbetsplatser borde ta hänsyn till. – Dopaminpåslaget gör att extroverta ofta är mer stresståliga och presterar bra spontant. En stereotyp introvert är noggrannare, fokuserande och mer reflekterande än en extrovert. Så gott som alla arbetsplatser gynnas av en blandning. Steve Wozniak går så långt i sina memoarer som att säga detta till unga som vill skapa innovation: ”Du har bäst förutsättningar att utveckla revolutionerade produkter och tekniker om du arbetar på egen hand. Inte i grupp. Inte i team.” – Rådet gäller inte alla. Det viktigaste är att du själv vet hur du fungerar bäst, och vågar ta hänsyn till det, säger Linus Jonkman. Om någon kallar mig introvert idag säger jag bara ”tack”. X NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

BJÖRNS VÄNNER ÄR TILLBAKA MED ANKLAGANDE RÖST Tiden går, men inget händer. Och det är alla andras fel. Björns vänner släpper nytt album med lika markant skånska och underfundiga låttexter som för tio år sedan. Sara Berg träffade bandet och tog reda på varför de känner sig bestulna på sina drömmar. Text: SARA BERG

jörns vänner påbörjade en karriär, men tystnade sedan. De var det finurliga Malmöbandet som skrev underfundiga låttexter utformade som små noveller och sjöng på markant skånska. Som hade ett bandnamn med en lustig bakgrundshistoria, men som ingen riktigt förstod. Den nya skivan Ni har stulit våra drömmar släpps den 1 oktober och består av elva låtar. Den är lite stökigare, men med samma känsla och ljudbild som för tio år sedan. – Dels låter det så när vi spelar ihop, säger Richard Schicke, som sjunger och skriver låtarna. Men vi ville också bara köra vidare med en ny skiva, som om inget hade hänt, i stället för att göra en nostalgigrej. Han bor numera i London och det var när han flyttade från Malmö som bandet slutade göra musik, efter några år tillsammans i början av nollnolltalet. – Men vi började prata om att det skulle vara kul att spela ihop igen, säger basisten Conny Fridh. Och en dag damp det ned 15 nya låtar från Richard. – De är allt mellan tio år gamla och helt nya. Man kan säga att de handlar om att tiden går, men att inget händer, säger Richard. Det är kul att skriva utifrån det perspektivet att inte ha det man vill, och gärna med en lätt anklagande röst. Det är en återkommande grej och det var därför vi valde skivtiteln, som även är namnet på en av låtarna på skivan. Vissa texter är baserade på verkliga händelser, men alla namn är utbytta ”to protect the innocent”. Ljudbilden bestäms sällan i förtid, den blir som den blir. – Vi har inte någon direkt plan angående vilken sorts musik vi ska spela, säger Conny. Och även om Richard skriver låtarna, är alla

”När bandmedlemmarna fick höra talas om det nya bandnamnet blev de halvnöjda, men då hade Björn redan tryckt upp tröjor med Björns vänner-tryck.”

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

ganska inblandade i det slutgiltiga soundet. – Det är en ganska demokratisk process säger Markus Slivka, som spelar klaviatur. – Ja, ibland säger vi att ”nu ska vi göra en jävligt punkig låt”, men i slutändan är det ändå vad som passar låten bäst som får bestämma, säger Richard. Efter att inte ha spelat ihop under många år, har Björns vänner nu börjat spela live igen. Många av deras gamla fans finns kvar, bland annat i form av en Facebook-grupp vars syfte var att få bandet att återförenas, och många vill helst höra gamla låtar. – Det är okej, säger Conny. Jag blir glad av att spela dem, lite som att hångla med en gammal flickvän. Jag har saknat den där känslan av att spela tillsammans, när allting bara flyter på. Nu håller vi på att lära känna varandra musikaliskt igen. – Jag sitter och skriver ensam, säger Richard, så att sedan få spela ihop och möta publiken blir två ytterligare dimensioner. Det är roligt att spela live. – Jag gillar många av de nya låtarna. Jag kände en frustration över att de kanske aldrig skulle höras av någon annan, speciellt när jag vet att det finns andra människor som också kan relatera till musiken, säger Conny. För mig var det en viktig anledning till att börja spela igen. Idag är medlemmarna tio år äldre och alla i bandet har barn, familj och andra jobb vid sidan av. Ett par medlemmar har slutat, Pelle Holmgren som tidigare skrev låtar tillsammans med Richard och David Fridlund från nu nedlagda David & The Citizens, trummisen John Bjerkert har tillkommit, men kunde inte vara med vid intervjun. Och även om de nog aldrig hade någon tanke på att leva enbart på bandet, ens när de började, så levde de mer för musiken förr. – Vi har lite mer distans till bandet nu, säger Richard. – Men vi har aldrig riktigt pratat om planer och ambitioner, säger Conny. Vi har ingen masterplan. – Vi är bättre på att spela nu, det är kanske den största skillnaden, säger Markus. – Ja, vi är mer dynamiska, säger Conny, förr körde vi bara på. Bandnamnet Björns vänner kom till av en slump och kretsar kring Björn Eriksson, som i slutet av nittiotalet sammanförde en samling kompisar som var för sig gillade att spela musik och skriva låtar. När bandet hade repat i några månader, tyckte Björn att det var dags att spela live, så han arrangerade en liten festival i Folkets Park i Malmö. Han kallade den Björns dag, efterfesten Björns natt och sålunda fick bandet heta Björns vänner. När bandmedlemmarna fick höra talas om det nya bandnamnet blev de halvnöjda, men Björn hade redan tryckt upp tröjor med Björns vänner-tryck. Då var det inte mycket att göra. – Vi pratade om att ändra namnet när vi började spela igen, men nu känns det för sent att byta, säger Markus. – Vi hade kanske bytt om vi hade låtit helt annorlunda, säger Conny. – Ja, men nu heter vi ju det, säger Richard. Och de är fortfarande Björns vänner. – Ja, han är fortfarande viktig, men inte längre lika involverad, säger Conny. X Ni har stulit våra drömmar släpps den 1 oktober.

FOTO: PETER WESTRUP

Stockholm

MĂ¤ngder med avgĂĽngar till alla vĂĽra destinationer.

GĂśteborg

Upp till 16 avgĂĽngar varje vardag till och frĂĽn Stockholm/Bromma.

MalmĂś

Upp till 15 avgĂĽngar varje vardag till och frĂĽn Stockholm/Bromma.

UmeĂĽ

Upp till 8 avgĂĽngar varje vardag till och frĂĽn Stockholm/Bromma.

Ă&#x2013;stersund

Upp till 7 avgĂĽngar varje vardag till och frĂĽn Stockholm/Bromma.

Med vĂĽra partners flyger vi Ă¤ven till Halmstad, Kalmar, Ronneby, Sundsvall, TrollhĂ¤ttan, Visby, VĂ¤xjĂś, Ă&#x201E;ngelholm, Bryssel och Helsingfors.

Vi flyger ĂĽret runt, alla dagar dagar, alltid inklusive: Frukost â&#x20AC;˘ Fika â&#x20AC;˘ Tidningar â&#x20AC;˘ Bromma Flygplats â&#x20AC;˘ Varm handduk â&#x20AC;˘ 20 kg bagage och snabb incheckning. SĂĽ har vi ocksĂĽ blivit Sveriges bĂ¤sta affĂ¤rsflyg ĂĽtta ĂĽr i rad. Boka via din resebyrĂĽ eller malmoaviation.se

Med reservation fĂśr Ă¤ndringar. â&#x20AC;˘ www.syre.se

Sveriges bĂ¤sta affĂ¤rsflyg, ĂĽtta ĂĽr i rad.

)4 9-* 8-:++1* 8947& 3>,&9&3 Â&#x2DC;UUJYNIJW &QQF )FLFW a ;NI KWÂ§LTW THM GTPSNSLFW GTPFRFQRT%NSYJWUTTQ XJ a 9JQ

1|MHVJXLGHQ $QQRQVHU LQGG

1RUGHQV UnDVWH

$IWHU :RUN

2QVGDJDU WLOO IUHGDJDU %RND ERUG )ULLVJDWDQ ZZZ UDZIRRGKRXVH VH

(NRORJLVN 5DZIRRG 'HVVHUWHU 1DWXUYLQHU %LR |O .RPEXFKD $OOW IULWW IUnQ JOXWHQ PHMHULSURGXNWHU RFK UDIILQHUDW VRFNHU

TITIYO ÅTERVÄNDER TILL SOULEN Solna är inte bara namnet på Titiyos första svenskspråkiga skiva. Det är också platsen för hennes barndom och ungdomsår. Från en balkong i Solna Centrum guidar hon Nöjesguiden till de viktigaste platserna i sin stadsdel. Text: PATRIK FORSHAGE Foto: FREDRIK ETOALL

n gång var Flamingo i Solna Centrum en internationell metropol där Solnas unga autografjägare samlade namnteckningar från världens fotbollsstjärnor innan landskamperna på Råsundastadion. Idag är hotellet inlemmat i en av de stora hotellkedjorna, och det exotiska namnet Flamingo pryder numera bara den trevliga hotellrestaurangen med inriktning på affärsluncher och utmärkt kvällsvard för trötta hotellgäster. Dit kommer Titiyo skyndande från det intensiva arbetet med inspelningen av sitt nya album Solna. Vi beställer oxfilé och rödvin, och Titiyo tar sig tid att titta sig omkring och konstatera att shit, här har hon inte varit sedan hotellgatan glasades in någon gång runt millennieskiftet. Att hon har det lite hetsigt när vi ses för vår Solnamiddag är inte konstigt. Egentligen borde skivan varit klar för länge sedan, med tanke på att det bara är sex veckor kvar till fastslaget releasedatum, men Titiyo har inte ens skrivit klart låtarna. Möjligen har hon lite för kul för att riktigt vilja låta jobbet ta slut, nu när hon tillsammans några unga medarbetare hittat tillbaka till soulen igen. – Jag hade en period när jag gjorde smalare indiemusik, men nu har jag börjat upptäcka den nya nät-r’n’b:n. Det är till stora delar Dante, Sakarias och Jonathan Johansson som har visat mig vägen dit. Hennes stilla soulmusik är fylld av lika stora delar elektronik och stråkar, och hennes snygga men tunga beats har hämtat en hel del från nittiotalets triphop. När Titiyo talar om Dante Kinnunens bidrag till att musiken blivit så smart sofistikerad blir hon varm i rösten. – Dante är ett subtilt geni. Hans öra är fantastiskt. Helt klart är han kittet på den här skivan.

Så hur hamnade Titiyo med honom och de andra?

– Jag headhuntade Lorentz och Sakarias, och bokade en tid med Martin Sakarias. Men han skickade sms och skrev att han inte kunde vänta utan ville träffas direkt. Det gillar jag. Samma sak med Linnea Henriksson, som jag också sökte upp för att få arbeta med. Jonathan Johansson också, även om det inte var lika självklart. Jag hade föreslagit samarbete med honom en gång tidigare, för länge sedan, men den gången fick jag ett sms-svar som jag tyckte var alldeles för stiff och fyrkantigt. ”Okej, vi kan samarbeta, vilken tonart och vilket tempo vill du ha”, ungefär. Men så gästade jag i en duett på Södran, Kate Bushs Running Up That Hill, och från det har vi blivit väldigt nära vänner. Jonathan Johansson har bland annat fått det hedersamma uppdraget att utifrån sina djupgående intervjuer med Titiyo författa texten till hennes självbiografiska titelspår Solna. Fullt av referenser till uppväxtens personer och platser är det centralverket på en skiva fylld av personliga upplevelser från uppväxten och från idag. Den utgör startpunkten när Titiyo från middagsbordet på Flamingos balkong bjuder med oss på en guidad tur genom Solna och genom sitt liv. 26

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

”JAG VAR KONSTANT OLYCKLIGT KÄR. INGEN VILLE VARA MED MIG. SVARTA MÄNNISKOR VAR INTE COOL DÅ, DET VAR BARA KONSTIGT.”

UNGSHAMRA. I Bergshamra finns området Kungshamra, där två-, tre- och fyravåningshusen ligger utkastade som kuber av obearbetad grå betong, med fyrkantigheten förstärkt av kvadratiska fönster som med sina olikfärgade ramar utgör de enda färgklickarna. Området byggdes för universitetets studenter på sextiotalet och befolkades raskt av allehanda karaktärer, bland annat Titiyos familj. – Det var småmysigt minns jag som barn. Men många utifrån tyckte att det var anskrämligt. Nu är det annorlunda. I samband med fotografering och videoinspelning åkte vi tillbaka dit, och alla som var med blev helt förälskade. ”Shit, så snyggt! Här måste vi plåta.” – Det var en fin samling människor som bodde där. Var man okonventionell, VPK-are, en free spirit – då skulle man hänga där. Jag inbillar mig att det var en del intriger och otrohetsaffärer, men väldigt sällan aggressivt. Titiyos familjs lägenhet var belamrad av afrikanska masker och musikinstrument. Hennes mamma Maylen kombinerade skådespelande på Pistolteatern med dans på balettakademien, och hennes pappa Ahmadu Jah levde för musiken. – På ett sätt var det mysigt med musiken, och man kunde skryta lite om att pappa hade erbjudits att turnera med Abba i Australien. Även om han inte åkte. Mamma förbjöd honom, det vore för politiskt inkorrekt på den tiden. Men på andra sätt var det skitjobbigt. Han var en sådan där pappa som skulle ta med sig sina congas till föräldramötet i skolan, för att ordna lite bättre stämning. Jag var redan annorlunda, och var i stort behov av normalisering. Då hjälpte pappa inte till direkt.

ANINHOLMEN. Bergshamra är en ambivalent förort. I nordvästra kanten av Solna vacklar den sitt identitetssökande, utifrån sin fysiska närhet till Danderyd, sin akademiska närhet till Stockholms Universitet och sitt relativt stora avstånd till Solnas centrala delar, som inte ens ligger på samma tunnelbanelinje. I Edsviken ligger obebodda Kaninholmen i naturskön miljö, och det var dit Bergshamras unga drog sig för att få vara i fred. Hon och vännerna Jenny och Marie var ”fulla på Kaninholmen”, sjunger Titiyo i titelspåret på Solna. – Vi var det här gänget, minns Titiyo och rotar i telefonen efter en 28

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

suddig bild av tre tolvåriga flickor på Bergshamraskolans skolgård. – Vi söp och rökte. ”Korta Kent och Kir”, som jag sjunger i låten. Inget värre än alkohol och tobak. Vi gick i sexan. Det fanns kanske några storebröder som var på haschet, men inte vi. På Kaninholmen försökte vi gömma oss från, eh…. Vad hette de nu igen… Fältassistenter?

– Precis! Fältarna. Men de visste var vi höll oss undan, så de kom alltid förbi och hittade oss fulla ungdomar, glada, ledsna, kräkande, hånglande. Det musikaliska spektra från Noice och Whitney som Titiyo sjunger om i Solna är åtminstone delvis en efterhandskonstruktion. – Noice lyssnade jag på under högstadiet. Men Whitney hade väl inte slagit då, runt 1979? Annars är den kontrasten mellan soulen och det skamligare gitarrbaserade, eller numera krautrelaterade, rätt träffande för Titiyos bredd. – Jo. Jag växlar väl mellan de uttrycken. På senare tid har det kanske blivit mer indie. ”På senare tid”? Solna är din första soulskiva på 2000-talet.

– Det är sant! Fan! Come Along kom för 14 år sedan.

AGARTORP. När Titiyo sjunger att ”vi ägde hela gården” handlar det om nästa steg i hennes utveckling, när hon vågade sig bort från Bergshamra och hamnade på fritidsgården Torpet. – I sjuan började vi hänga mer och mer med de farligare killarna från Bagartorp och Ritorp. Där bodde snygga hårdnackade dudes. Jag hängde på fritidsgården i Bagartorp hela tiden. Jag verkligen bodde där. Mina föräldrar tog till slut ett allvarssnack med mig för att jag skulle stanna hemma åtminstone en dag i veckan, och jag blev helt galen och bara skrek. För en hemmakväll i veckan. När familjen flyttade från Kungshamra ville Titiyo i än mindre utsträckning vara hemma. – Under ett år hamnade vi högst upp i höghuset på Ripstigen. Vi vantrivdes allihop, stämningen var helt annorlunda. Min pappa kunde inte spela musik eftersom grannarna blev störda. Men när jag kom upp på sjunde våningen fick jag plötsligt syn på hästar långt bort.

ALK 4,5% VOL. Systembolagets art nr 1520. Pris: 14,90 kr. Konsumentkontakt 020-78 98 51. www.spendrups.se

Det låg ett stall precis intill där vi hade bott, utan att jag hade vetat om det. Jag rusade dit så fort jag kunde. För samtidigt som jag var inne på musik, killar och kompisar var jag också en riktig hästtjej, funkade som fodervärd och red runt precis överallt. Jag red upp till skolan i Bergshamra och hade föreläsning om hästar – jag har aldrig fått så bra betyg. Jag red till ungdomsgården i Bagartorp, det var skitkul för killarna var livrädda för hästen. – Jag var konstant olyckligt kär. Ingen ville vara med mig. Min kulör var inte cool då, det var bara konstigt. Det var när Flashdance kom som det började vara cool att vara mörk.

ASALUNDS GYMNASIUM. Vägen till det gamla läroverket Vasalund, som numera heter Solna Gymnasium, var långt ifrån spikrak. – Jag var rätt dålig i grundskolan. Jag var tyst och snäll, men jag hade enorma koncentrationssvårigheter. Det finns ingen akademisk tradition i min familj, även om pappa läste till arkitekt en period precis när han kom till Sverige. Så småningom slutade mina föräldrar fråga efter mina betyg, antingen för att det inte var någon idé eller för att de litade på mig oberoende av skolresultat. – När jag skulle börja gymnasiet skickade en studievägledare mig på någon sorts långsam variant av Distribution- & kontorslinjen, långt bort i Märsta där jag inte kände en själ, och när jag kom dit visade det sig att det var en grupp för unga med utvecklingsstörning. Jag satt med en lektion, en enda lektion, och sedan åkte jag hem och sa till mamma att hon fick hjälpa mig att fixa något annat. Titiyo hamnade som de flesta andra Solnaungdomar på Vasalunds gymnasium på Råsundavägen mitt i Solna. – Där mötte jag ett helt nytt Solna. Det var en massa villabarn

– Fan, det borde väl ha varit… Freestyle? Magnus Uggla? En massa svenskt? Nästa steg var att hänga på Studion inne i stan. – Där lärde jag känna alla människor som var engagerade i den tidiga svenska hiphopen. Eva Williams var där, Kalle Dyall dansade där, Kayo, bröderna Tainton, Quincy Jones Jr, allihop. Och Danne Malmer, som blev min första pojkvän. På Ritz i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var senare hennes skivbolags profiler inte bara stammisar utan residents. – Telegramfamiljen var husband där, och det var skithäftigt. Först åkte man på stor Rock Runt Riket-turné, och sedan stod de som varit turnéns huvudakter som gäster hos oss på Ritz scen. Mauro Scocco, Olle Ljungström. Med Studionperioden och fortsättningen på Ritz fick jag vara med och etablera den svarta musiken i Sverige, det känns väldigt stort. Hennes dråpligaste och kanske obehagligaste minne av klubbandet har en senare datering, runt millennieskiftet när hon en vardagskväll hängde med Peter Svensson från Cardigans och Kent-Martin Sköld till Spy Bar efter deras inspelningsarbete med Come Along. – Jag hann inte ens in genom dörren innan jag kände en stor blaffig hand på min bröstkorg, och så blev jag bara utsjasad. Killarna hann inte ens fatta, och när de ifrågasatte behandlingen blev de åthutade och hotade med att kastas ut själva. Givetvis fick Titiyo de djupaste ursäkter från ägaren när hon tog kontakt dagen därpå, men han kunde inte förstå eller förklara orsakerna till behandlingen. När Titiyo stötte på samma dörrvakt igen ett par månader senare konfronterade hon honom. – Han blev så paff och skämdes så mycket att han inte ens kom sig för att försöka hitta på något. Han hade blandat ihop mig med Leila K. Det är varken första eller sista gången Titiyo råkat ut för liknande sammanblandningar. – Vi ”mulatter” blir hopblandade med varandra. Jag har misstagits för både Kayo, Blossom Tainton och Loreen, och jag tror att de har blivit hopblandade med varandra och mig. Tack vare sin medverkan i Så mycket bättre intill Agnes, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Ebbot, Ken Ring och Bo Sundström håller det äntligen på att förändras. – Jag hade nog inte gjort en svenskspråkig platta utan det. Vet du, jag är så glad att jag tackade ja till det, och att jag kom tillsammans med de människor som var med i den säsongen. Jag känner mig närmare människor, det är som att vara i en ny relation. Folk kommer fram på Ica, ”ursäkta, jag måste bara säga att…”, och jag blir så glad. Det är som att jag är accepterad på ett sätt jag aldrig varit förut.

”HAN BLEV SÅ PAFF OCH SKÄMDES SÅ MYCKET ATT HAN INTE ENS KOM SIG FÖR ATT FÖRSÖKA HITTA PÅ NÅGOT. HAN HADE BLANDAT IHOP MIG MED LEILA K.” som gick där, Rasmus Lindvall som blev ena halvan av Rob ’n’ Raz till exempel. Men den största förändringen handlade om Titiyos självbild. – Mitt starkaste minne är skönhetstävlingen. En dag, om det var i ettan eller tvåan, knackade det på klassrumsdörren och någon frågade efter Titiyo. Han berättade att jag hade blivit uttagen att vara med i skolans skönhetstävling. Jag kunde liksom inte fatta det. Det dröjde flera dagar innan mina kompisar lyckades övertyga mig om att det var på riktigt. Något hade hänt, och förändringen låg inte främst hos Titiyo. Den låg i en förändrad norm. – Whitney, Michael Jackson, Irene Cara. Det var först med dem som det började normaliseras att vara mörk. Tack vare Flashdance började mitt utseende plötsligt uppskattas. För mig var det skitsvårt att förstå. Vann du tävlingen?

– Nej, jag vann inte. Men jag var utvald. Jag var inte konstig på ett dåligt sätt längre.

ORRY OCH GRAND GARBO. I västerort fanns två hak för unga Solnabor att besöka. Båda låg visserligen någon kilometer över gränsen i grannkommunen Sundbyberg, men eftersom det var på Lorry och Grand Garbo som Titiyo trevande började upptäcka klubblivet får de plats i hennes Solnaguidning. – Jag var där så jävla mycket, men jag kommer inte ihåg någonting. Bara att jag stod i kö för att komma in, hela tiden, varenda gång, hur länge som helst. Jag kommer bara ihåg köandet. Det var startpunkten på Titiyos klubbperiod, men hon har ingen aning om vilken musik som spelades där.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

LÅKULLA, HAGALUND. Ett av de starkaste spåren på Solna heter Du tar hand om honom och handlar om Titiyos pappa Ahmadu Jah. Från att ha varit ett under av livsglädje och människokärlek, som tills för inte särskilt länge sedan åkte runt som rytmpedagog och spelade i skolor i hela landet, har han idag drabbats av sjukdom. – Pappa är 78 och bor i sitt gamla hus i Hagalund. När han mår okej repar han fortfarande med sina vänner, och han brukar gå ner till Länkarna och hänga med gubbarna där. Det är svårt med hans Alzheimers, men min brorsa Cherno bor i huset och hjälper honom. Just nu ska han gifta sig och få en bebis, men det är så otroligt fint att han är så tät med pappa. Ahmadu Jah bor i en av de gamla trähusen som tillhörde det ursprungliga romantiserade Hagalund, och som bevarats i skuggan av Blåkullas höghus. – Det är ett kulturhus där man inte får göra minsta lilla upprustning. Jag tycker det är risigt, men pappa är ju från Sierra Leone, han trivs. Där samlas hela familjen fortfarande regelbundet. – Vi är åtta syskon, alla med Ahmadu som pappa men med fem olika mammor. Neneh är äldst, 50 år, och mitt yngsta syskon är 15. Nu när det inte längre finns några konflikter mellan våra mammor träffas vi allihop hos honom ett par gånger om året. Neneh Cherry hörs inte på Titiyos nya skiva, men lillebror Cherno, som är en högt respekterad hiphopveteran med bland annat Petters Mikrofonkåt på sin meritlista, finns inte bara omnämnd utan hörs också i den slutgiltiga versionen av Solna. – Vi har samplat in hans gamla I’m in the Right Mood, som är från 1997 eller något sådant. Det är kul. Han håller på att jobba med lite beats, och det vore kul om vi hinner få med det någonstans på skivan. X Solna (Warner) släpps i oktober.

7.3,&7*3 . 3497* )&2*

Ìx@ k ×Å @ ÌxÂ ÎÎÌkxÎkÂÌ8 XÎ ÂÌ × Ì ÌÂk Ì@ÝÌ/Î@xx@ Ì Åk Âk

2&12 409 )*( 'NQOJYYJW PZQYZWHJSYWFQJS SZ 9JQJ

\ \ \ R T T R X Y J F Y J W S H T R

SAKARIAS LYSSNAR PÅ DEN STÖRRE VÄRLDEN Staden har alltid varit central i Sakarias texter. Men på den nya skivan Atlanten är han på väg bort, långt bort. Petter Hallén träffade honom och fick lära känna en mer meditativ och transcendental sida, alltid sökandes efter den kreativa blackouten och rätt spirituell nivå. Text: PETTER HALLÉN

ap handlar mycket om platser och att rita kartor i lyssnarens medvetande. Rappare är måna om att associeras till den grad att platserna till slut associeras med dem. När jag var ny i Stockholm för tio år sedan tog jag och en vän den gröna tunnelbanelinjen västerut för att få se platsen vi hört Ken Ring rappa om. Jag är säker på att många gör samma sak idag tack vare Linda Pira, och den södergående röda tunnelbanelinjens mytiska status inom svensk hiphop är för alltid säkrad tack vare kulturarvet och skivbolaget bröderna Salazar byggt. Det mesta jag vet om amerikansk geografi, förutom kanske ett postnummer i Beverly Hills, har jag lärt mig av rap. Jag blev nästan chockad när jag en gång pratade med någon som bott i Los Angeles utan att ha hört talas om stadsdelen Compton. Vi delade helt enkelt inte samma kulturella referenser, för honom var de olika boulevarder och vägkorsningar som Dr. Dre och Tupac Shakurs musik rullar fram på inte samma självklara kaliforniska landmärken som de är för mig. Det innerstads-Stockholm som södermalmssonen Martin Sakarias, ofta tillsammans med sin bror Lorentz i gruppen Lorentz & Sakarias, beskriver i sin musik behöver inte refereras i rap för att kännas igen. Men bröderna har på både debuten Vi mot världen och den hyllade återkomsten Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast beskrivit och använt sitt Stockholm på nya sätt. Duon har gått från skildringar av en uppväxt bland höghus som inte separerats från hård trafik till mer vaga, men fortfarande platsspecifika låtar om kärlek, döpta efter viadukter. Sakarias och Lorentz musik beskrivs ibland som drömsk och staden är en del av det, drömmen om city och ljusen som glider förbi utanför ett taxifönster på natten.

”JAG TYCKER DET ÄR KUL ATT BEHÅLLA DET SOM KOMMER FRAM I DEN DÄR BLACKOUTSITUATIONEN JAG ALLTID FÖRSÖKER UPPNÅ NÄR JAG SKAPAR.”

ag träffar Sakarias en sensommareftermiddag på en plats i Stockholm som ligger mitt i centrum men ändå känns ovan, kanske speciellt för en infödd stockholmare som Sakarias. Skeppsholmen, bland museibesökare, turister och gångstavar. – Det kändes typ som att åka någonstans när jag tog mig hit, det var rätt omständigt. Men ändå fett att vara så nära allt vatten. Sakarias, som i över tio år varit aktiv rappare, producent och inom skivbranschen på olika sätt, ska snart släppa sitt första soloalbum. Men terrängen verkar delvis vara ny. Redan genom titeln på första singeln Atlanten, som också kommer att ge namn åt hela skivan, anar man att Sakarias är på väg bort från sin storstad. Låten börjar med att Sakarias halvt rappar, halvt sjunger om vad jag först uppfattar som någon slags semester med någon han är kär i vid ett hav långt bort. De dricker smoothies och lyssnar på Neneh Cherry, men efter ungefär halva låten tystnar han och låter beatet blomma ut till en driven house-takt som lyfts av en kör. Det kommer visa sig att Sakarias

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

är på väg mycket längre bort än vad jag först trodde. – Den handlar inte om något alls egentligen. Det fanns inte en plan på att ”nu ska jag prata om Neneh Cherry”, det var bara en av alla saker som impulsivt kom med. Allt är bara bilder som jag haft när jag känt någonting väldigt starkt, som kommit fram i ett slags kreativt rus. Jag tycker det är kul att behålla det som kommer fram i den där blackoutsituationen jag alltid försöker uppnå när jag skapar. Jag är i kontakt med någonting. Det är ingen tydlig tematik, mer en rad detaljer som försöker beskriva något större. För mig lät det som känslan av Atlanten. Jag gillar det där världsstora. I den musik vi är vana att höra från dig har det oftare handlat mer om specifika platser i Stockholm än världsstora hav.

– Fast det har alltid funnits där. Redan på min och Lorentz första skiva snackade vi mycket om berg och hav och sådana saker. Vi var ganska tidiga med att klippa in ambience, örnar och grejer, det tyckte vi var viktigt. Jag önskar att jag var bättre på att förklara de här grejerna... En låt som Atlanten, om man bara skulle skriva ut texten kan det se väldigt enkelt ut. Men i sitt sammanhang får saker en större betydelse. Jag gillar också att den blir en danslåt mot slutet, det känns nästan lite vågat för mig. Vi har ju gjort så himla mycket släpiga, svävande grejer, det är tryggare för mig. Så jag har nog ett behov av att göra något annat.

nledningen till att vi ses just här är en studio några meter från den hotellservering där jag och Sakarias slagit oss ner. Därinne håller popdrottningen Tityo på att spela in sitt nya album, det första i eget namn på sex år och det första någonsin på svenska. Låtarna är skrivna och producerade av Sakarias och sångaren Dante, som Sakarias samarbetat tätt med i olika projekt på senare tid. Titiyo, som haft en karriär nästan lika länge som Sakarias levt, tog själv initiativ till projektet efter att ha hört Lorentz & Sakarias senaste album. På första singeln Drottningen är tillbaka handlar både text och video om ett Stockholm som går från natt över gryning till morgondag. Produktion låter storslagen och självsäkert poppig, element som även de alltid funnits med i Sakarias musik. – Min tanke var att jag skulle göra en platta som låter som Titiyos omslag såg ut där i skiftet mellan åttio- och nittiotal. Få in hela den kraften i hur det visuellt såg ut. Utan att det blir nostalgiskt eller retro. Jag tycker att det går bra och låter stort på något sätt. Men det finns tillbakablickar på albumet, den första låten heter just Första låten och handlar om Titiyos allra första låt. Jag har tänkt ganska mycket på det där, att åldras inom musik.

Det känns som att det är extra svårt att åldras inom rap. Hur känner du inför det?

– Det var mycket jag tyckte var viktigt när jag var yngre som jag har släppt nu, hela den här identitets- och subkulturbiten var väldigt stort för en när hiphop var nytt och man fick kickar av att ha något att samlas kring. Nu är det större värden jag är intresserad av, jag har tillbringat så mycket tid med att producera beats och skriva låtar att jag har ett helt annat angreppssätt idag. FOTO: CHRISTIAN GUSTAVSSON

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

sättet. Min utgångspunkt återigen, alltid den där kreativa blackouten, som gör att man kan nå en spirituell nivå. Alla skulle må bra av att meditera mera och bara lyssna på den större världen på något sätt. Det låter ganska flummigt.

– Fast det är precis tvärtom. Tänk såhär, vi är så stressade i det här västerländska konsumtionssamhället, vår värld baseras på löner och vad vi ska köpa. Men egentligen är vi här, på planeten Jorden, vi är faktiskt i rymden hela tiden och vi har inte en aning om någonting. Det måste finnas hur många dimensioner som helst som vi inte upplever. Det är det fina i musik, och det här meditativa stadiet vi har pratat om, där det känns som man får en glimt av lite större saker. Precis som kärlek, oförklarlig, stor kärlek, när den händer är det enda som betyder någonting. Alla dessa saker är egentligen det som alla borde lyssna till. Vi är på en väldigt magisk plats och allt är väldigt konstigt egentligen. Så det flummigaste man kan göra är egentligen att bry sig för mycket om ytliga, påhittade saker. Hur förmedlar man de här tankarna genom rap?

Han säger att om han bara hade rappat hade det nog varit svårare. Men nu känner han sig bekväm och har någonstans knutit an till det som fick honom att skriva musik från början. Tidigare målade han mycket. Det fanns ett meditativt, transcendentalt stadie som gick att hamna i. Efter ett tag hittade han det även i musiken, och idag är den blackouten det viktigaste. Kan det inte bli nervöst med en sån kreativ process? Att du så att säga måste vänta på att blixten slår ner?

– Fast den gör alltid det. Även när jag letar i andras musik, jag tror att det är något som alla riktigt bra låtar har gemensamt, något större, som gör att vi knyter an på ett annat plan än det medvetna. Jag förstod att Christian Falk verkligen hade gått bort när jag hörde Dream On på hög volym och bara började gråta. Det som händer där, när man transporteras, är också sätt att jobba runt den vanliga tidsuppfattningen. Både när jag hör riktigt bra musik eller skriver bra musik färdas jag i ögonblicket. Jag kan känna exakt samma sak som jag kände när jag var femton eller åtta år. När jag hör något riktigt bra och… allting tappas. Man kan bli som nykär bara av att höra en låt. Det är nånting oförklarligt i det som är så himla fint. Och som betyder allt.

itt första minne av Sakarias är tio år gammalt, från när han brukade dra omkring i en stor vit collegetröja runt Hötorget i centrala Stockholm och dela ut flyers för sin klubb ”Baseline”. Klubben, som huserade i en liten lokal i närheten av Rådmansgatan, var ett av få ställen som överhuvudtaget spelade hiphop i city år 2004. Förutom Sakarias själv var det många som brukade uppträda på Baselines lilla scen som idag nått stora framgångar. Stor, som på den tiden ingick i en grupp tillsammans med Sakarias, och duon Mohammed Ali som då kallade sig UKN. Mack Beats fungerade ibland som en slags host och Alexis Weak fanns ofta i lokalen. Mötesplatser som denna spelade roll i en tid då svensk rap verkade i nästan total skugga. Skivbolagen brydde sig inte, varken Spotify eller telefonerna som möjliggjort dess framgång var i närheten av uppfunna, inte ens YouTube fanns. – Det var ett glapp där i mitten på nollnolltalet. Jag kände att det fanns mycket kraft i allt vi gjorde men det saknades en plattform. Musikindustrin bestod av gamla rockmusiker och rockbjörnar, jag upplevde att alla var blonda svenskar, rap fanns inte i den världen. Jag kände att det enda sättet var att springa runt själv, göra klubb, dela ut flyers, för om vi inte ordnade saker själva hände ingenting. Han såg till att skaffa en praktikplats på Warner tidigt och fick ta hand om deras hiphopgrejer, de brydde sig inte det minsta om sånt. Egentligen ville han varken dela ut flyers eller sitta i stora skivbolagskonferenser, men det var värt milen för de extra möjligheterna. – Jag tycker ändå att det blev något vettigt av Baseline-labeln till slut, vi lyckades någonstans göra det vi ville göra. Jag hoppas att vi lyckades åstadkomma något för hiphop i stort. Vi var rätt engagerade i att lyfta branschens intresse.

”EGENTLIGEN ÄR VI HÄR, PÅ PLANETEN JORDEN, VI ÄR FAKTISKT I RYMDEN HELA TIDEN OCH VI HAR INTE EN ANING OM NÅGONTING.”

Hur jobbar du idag?

– Jag försökte rätt länge göra grejer på olika skivbolag men det går inte, det är House of Cards-stämning i hela den världen. Folk går i princip runt och jagar kongressledamotsröster, allt är superpolitiskt. Jag hade intalat mig själv att det skulle gå att göra skillnad åt rätt håll och förändra inifrån, men man får stångas för mycket och får för lite tillbaka. Nu jobbar jag bara för mig själv, det är Baseline hela vägen. Vad kommer skivan att handla om, textmässigt?

– Det är svårt att svara på, jag har inte jobbat tematiskt på det 34

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

– Jag försöker inte prata för mycket om sånt här på detaljnivå. Därför blir musiken aldrig heller uppenbart politisk, det är snarare ett skimmer över alltihop än att det finns någon låt där jag pratar om till exempel den rådande partipolitiken. Det finns andra som gör så jävla bra rap där de går till angrepp på nuvarande samhällssystem, vilket är skitviktigt och fantastiskt. Men jag försöker någonstans bryta igenom och hamna i något större. Det känns viktigt för mig att fortsätta gräva i det, speciellt när jag har det privilegiet att jag kan ägna mig åt det här fullt ut. Jag behöver inte gå till ett jobb och sätta mig på paus åtta timmar om dagen. Vad tycker du om Lorentz soloskiva?

– Den är skitbra, superfet. Det är så roligt, för alla inblandade är personer som står mig nära. Det är liksom familj som har gjort den. Fanns det någonting på den som du blev överraskad av?

– Egentligen inte. Jag har alltid känt att både jag och Lorentz inte ens har utnyttjat en tiondel av vår potential. Jag tycker att det är fett att det har blivit så stort och att vi har nått ut till så mycket folk och fått så bra respons, vunnit priser och sånt, även om vi kanske inte fullt ut har varit där än. Jag är tacksam för att folk redan är med oss. Men jag känner verkligen att både jag och Lorentz bara har börjat närma oss det vi kan göra. X Atlanten släpps i oktober.

Malmö/Lundakalendariet rst

a d s g . 18

M mö

Fö

ORQUESTA TANGARTE 15 ÅR

DAVID URWITZ

3.10

4.10 6.10

SOLANDER

RETRO FILMS:

CASABLANCA DUO NARANJO WEURLANDER

10.10

JOJJE WADENIUS & CLEO BANDET

11.10

15.10 1.11

ELIN RUTH

PETER TEGNÉR

6-8.11 MAESTRO MUSIC WORLD FESTIVAL med bl.a.

ETHIOCOLOR, ÁRSTIDIR & SVANTE SJÖBLOM 14.11 21-22.11 29.11

FADERN stand up ROFFE WIKSTRÖM

100 ÅRS HITS Allsång

5-6.12

ELOMHWWHU NXOWXUFHQWUDOHQ QX

BUCKAROOS 30 ÅR

TREDJE RUMMET: filosofiska

samtal under åtta kvällar PICKNICKSÖNDAG: 5.10, 2.11, 7.12

victoria.se

TA G Ä R N MED EG A EN

MAT OCH D RYC K !

GCLG:=J

11/10 PLATTENSPIELER MALMÖ: HELENA HAUFF Intervju på Inkonst, DJ på Sorgenfri kultur

:LRV\ 2V\`H[L :LJ[P}U 2VYH RNW ;HYHIIHUK RNW 1VZt 7LLYLSHUNH [YPV 7HQHSH ;H[H^PU RNW

VILL DU ANNONSERA HÄR?

LOULOU SISTERS

1.10

ZZZ PL[PXVLN FRP

27.9 THE

16/10 konsert HAILU MERGIA (etiopisk funkig folkjazz) + COMSI COMSA 23/10 konsert SKRAMMEL: CAMERA, JURKO HALTUU & KROMATISM!

24/10 konsert COPELAND (Hype Williams) + SANDRA MUHOZI MUJINGA 30/10 konsert THE EX (punk/post punk/no wave) + PETS OR FOOD + ARRINGTON DE DIONYSO Se hela programmet på AFCGFKL&;GE

Kontakta Peter på 070-760 88 77

KONSTNÄREN: EN SVARTKLÄDD BÖGVEGAN Många av samtidens största konstnärsnamn, Jeff Koons och Cindy Sherman inkluderat, gottar sig ständigt i förvridna versioner av populärkulturella ikoner som Rosa Pantern, Michael Jackson och Alfred Hitchcocks filmer. Men hur ser avbildningarna ut från andra hållet? Hur ser mainstream-filmen på samtidskonsten? Victor Schultz gör ett försök att skapa klarhet. Text: VICTOR SCHULTZ

kildringen av samtidskonst på mainstream-film framstår inte sällan som stereotyp, billig och korkad, iallafall vid en första anblick. Som i Snuten i Hollywood där säkert fem minuter ägnas åt att driva med dåtidens samtidskonst och priserna den betingar. Detroitsonen Axel Foley besöker ett galleri och beskådar bland annat ett par löjliga pastischer på deformerad skyltdockskonst av Allen Jones och Hans Bellmer samtidigt som en postmodernt parodi i Nam June Paik-kostym flimrar förbi i bakgrunden. Öppet mål kan man tycka, men ändå är det svårt att kritisera denna etablerade bild eftersom det sällan alls handlar om konst, snarare om en reproducerad uppfattning av vad konst är. Däremot är det fritt fram att analysera och tolka den bild av konst som den reproducerade konsten ofta är ett uttryck för.

BEHÖVER DET DÄR sista förtydligas? Kanske förtjänar Marcel Duchamp all ära, kanske hade det hänt ändå, men idén om att allt är potentiell konst är vedertagen. Det vill säga, så länge en konstnär gör anspråk på den påstådda konsten och kallar den konst är den konst, osagt bra eller dålig sådan. När publiken sedan tolkar dessa verk i en konstnärlig kontext skapas konst igen. Något som däremot inte är konst är när någon, förslagsvis en set designer, reproducerar sin bild av vad samtida konst är för att skapa rekvisita. För att den imitationen ska kunna kallas konst måste skaparen vara en konstnär som ser sin imitation som en medveten handling med målet att skapa konst. Som exempel kan den respekterade konstnären Sherrie Levine nämnas, hon fick sitt genombrott 1980 när hon tog fotografier av den berömde fotografen Walker Evans fotografier och ställde ut dem som sina egna. Att skapa pastischer på samtidskonst, baserade på den allmänna synen på samtidskonst, eller helt enkelt kopiera konst, är alltså också konst, så länge en konstnär står bakom och förklarar detta. MEN, ATT LÄSA in kritik och åsikter i imitationen och reproduktionen av konst på film går som sagt utmärkt. Så, vad har Snuten i Hollywood att säga på ämnet? På åttiotalet, när filmen spelades in, präglades konstmarknaden av prisrekord för de gamla mästarna och genombrott för en hel del nya namn, namn som idag fortfarande dominerat marknaden. Basquiat, Julian Schnabel och Jenny Holzer inbringade mångmiljonbelopp samtidigt som meta-modernismens och antikonstens konceptuella, ofta icke-estetiska produktion gjorde vanligt folk förvirrade. Att redan färdigproducerade skyltdockor kunde räkna hem ett par årslöner bara för att de tillskrivits epitetet konstverk var förmodligen lika abstrakt som pengarna i de aktieklipp som börshajarna på Wall Street rodde i land på en förmiddag. Således känns det rätt naturligt att galleriägaren i Snuten i Hollywood, den kyliga affärsmannen Victor Maitland, också visar sig vara filmens bindgalna antagonist. 36

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Marcel Duchamp, Fountain.

EN ANNAN SKILDRING, i det här fallet främst av konstnärsrollen, är

Martin Scorceses bidrag till antologin New York Stories, kortfilmen Life Lessons. Filmen kretsar kring Lionel Dobie, en neurotisk machoman och buffel till konstnär som bråkar med sin forna assistent och älskarinna (en ung aspirerande konstnär) och slänger färg över sin överdimensionerade duk. Den reproducerade konsten liknar Jackons Pollocks abstrakta expressionism, precis som rollkaraktärens kläder och beteende har stora likheter med Pollocks motsvarigheter. Filmens slutscen visar hur Dobie, nu lämnad av sin musa, deltar i den utställning han målat för och, som av gammal vana, snärjer en ny ung kvinna med konstnärliga ambitioner. Hela spektaklet osar satirisk dödsruna över det manliga geniet, en av den mänskliga civilisationens mest trötta klichéer (manuset baserades för övrigt löst på Dostojevskijs kortroman Spelaren). Kanske är det en av anledningarna till att karaktären präglats så tydligt av fyrtio- och femtiotalskonstnären Pollock, som var ett skolboksexempel på ett plågat manligt geni, trots att filmen utspelar sig på sent åttiotal.

”MER ENDIMENSIONELL ÄR KRITIKEN I NOLLNOLLTALETS ROMCOMS, SOM WEDDING CRASHERS DÄR MAN KORT OCH GOTT NÖJER SIG MED ATT KONSTATERA ATT KONSTNÄRER ÄR SVARTKLÄDDA BÖGVEGANER SOM DRIVS AV KÅTHET.” MER ENDIMENSIONELL ÄR kritiken i nollnolltalets romcoms, som

Wedding Crashers där man kort och gott nöjer sig med att konstatera att konstnärer är svartklädda bögveganer som drivs av kåthet, eller The Break-Up, där samma gamla smörja om att konst blir märklig när åskådaren får känslan av att hen, rent fysiskt, hade kunnat skapa samma konstverk själv, dryftas för tusende gången. Till de intressanta aktuella exemplen kan istället filmer som Junebug och Syndoche, New York räknas, där faktiska konstnärer anlitats för att skapa konsten som förekommer i filmerna. Föga förvånande får detta skildringarna av konstvärlden och samtidskonsten att framstå som betydligt mer trovärdig och lågmäld. Möjligen borde detta följas upp med en regissör som går hela vägen och anställer en verklig konstnär som skapar sin verkliga konst inom ramen för en fiktiv berättelse. Först då kan vi verkligen börja prata om konst på film. X

Martin Scorceses Life Lessons.

Bra mainstreamfilmer om konst: 2 Days in Paris Legal Eagels Love Is the Devil: Study For a Portrait of Francis Bacon Junebug

8*38422&7 5Â&#x2021; 01&88.80 2&12Â&#x2DC;2&70 ;JR UÂ§XYTI FYY XTRRFWJSX ZYYÂ§L [FW SÂ§LTSYNSL SJLFYN[Y$ -TX TXX UÂ§ *QJRJSY (FKÂ« 'NXYWT PFS IZ PÂ¦SSF MJYYFS N [Â§WY [FWRF [Â¦QPTRSFSIJ PW^IINLF Ä&#x2026;XPXTUUF RZXYNLF XZWIJLXUN__TW JQQJW 2FQRÂ¸X GÂ¦XYF QFYYJ ;Â§W PÂ¦WQJP YNQQ FYY JWGOZIF LÂ¦XYJS [FQ LÂ¸W FYY [N Â¦[JS [NQQ X[FQPF INL RJI PFQQF IW^HPJW XTR LÂ¸W INL LQFI JQQJW [FWKÂ¸W NSYJ JS RFWÂ¦SLX\NXX [FWX MJRPTPYF PTQFXÂ§X YFW INL YNQQ JS FSSFS IN RJSXNTS JQQJW WÂ¦YYFWJ XFLY YNQQ WÂ¦YY *QJRJSY

&IWJXX 1Â¸OYSFSYXLFYFS 2FQRÂ¸ 7Â¸WXOÂ¸XYFIJS 9JQ Â&#x2DC;UUJYYNIJW 2Â§SIFL +WJIFL 1Â¸WIFL 8Â¸SIFL 2FNQ NSKT%HFKJJQJRJSY XJ <JGG HFKJJQJRJSY XJ 'JXÂ¸P TXX LÂ¦WSF UÂ§ KFHJGTTP

1|MHVJXLGHQ $QQRQVHU LQGG

9ÂONRPQD LQ 0TR YNQQ KWZPTXYJS XÂ¦L MJO ZSIJW QZSHMJS JQQJW XQFUUSF F[ RJI JS PFQQ Â¸Q JKYJW OTGGJY N JS QZLS RNQOÂ¸ RNYY N IJY HJSYWFQF XYNRRJY 'JXÂ¸P TXX UÂ§ KFHJGTTP a HFKJ HFKJ XJ

-FUU^ -TZW 9TWX +WJ )WFKY GJJW (MNHPJS 9JWN^FPN 5WNX PW

;NI HFYJWNSL JQQJW GTPSNSLFW WNSL

KRÖNIKA

SLUTA SE UPP TILL OFFENTLIG KÄRLEK

ör en dryg månad sedan gifte sig Brad Pitt och Angelina Jolie i Frankrike, och jag tänker på hur underbara bröllopsbilderna från Brads bröllop med Jennifer Aniston från 2000 var, eftersom jag för några dagar sedan fastnade i ett montage över ”kändisparen vi minns” på någon hemsida. Det sägs att det är i hösttider, efter att alla strand-sextips från Cosmopolitan och Aftonbladet PLUS avverkats eller misslyckats helt, som många väljer att göra slut. 2013 valde 25 100 äkta makar att skilja sig, den högsta svenska siffran sedan 1975 enligt en artikel publicerad i Dagens Nyheter den 20 juli i år. För att citera Ann Heberlein är misstaget vi gör ”att vi tror att vi två och vår kärlek är av en särskild sort”. Huruvida det är sant eller inte kan jag såklart inte svara på, men det låter rätt barnsligt. Däremot verkar vi otroligt imponerade av andra människors iscensättande av den stora kärleken, och projicerar vilt #relationshipgoals på offentliga personer och tror att DERAS kärlek är av en särskild sort.

”Vi är alla mer eller mindre fuckade av idén om den superpresterande relationen. Men relationer, oavsett om de är romantiska eller inte, behöver inte laddas med mer förväntningar. Det är svårt nog ändå.”

SOM KÄNSLIG ANHÄNGARE av kändiskultur och påläst skvallerkonsu-

ment blev jag inte särskilt förvånad eller rörd av beskedet att Ciara och Future gjort slut bara månader innan sitt planerade bröllop, trots att jag älskar Cici. Däremot chockas jag lite över många reaktioner på nyheten och sorgen över deras break-up (Varför skulle något fan önska Future till 38

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Ciara? Han har lämnat ett spår av ex med nyfödda barn efter sig. Lika trovärdig som Kevin Federline). Ciara och Futures intensiva och korta romans var väldigt omskriven och Cici grät av lycka i flera intervjuer och poserade i brudklänning på bröllopsmagasin. Jag är ledsen för hennes skull att det gick åt helvete, men har vi ännu inte förstått att presentationer av verkligheten inte är verkligheten? För nu pratar jag om vuxna människor, inte barn. JAG FÅR SAMMA känsla när rykten sprids om Jay Z:s eventuella otrohet mot Beyoncé, och reaktionerna blir typ ”Det kan inte vara sant! Ingen skulle vara otrogen mot en perfekt kvinna!”. Det finns för det första såklart inga perfekta människor, och otrohet handlar heller inte om banala saker som att den andre i en monogam relation inte är nog perfekt. Men framförallt vet ingen av oss egentligen ett skit om hur de lever sina liv tillsammans trots sexiga duetter och underbara semesterbilder. Det är så basic! Och visst, jag älskar Brad och Jennifers bröllopsbild, följde all info om Kimyes vigsel och njuter mycket av Beyoncé och Jay Z men, folk ber de mest vansinniga människor om livsråd. Jag får en stroke. Framförallt känns det märkligt att vi har levt decennier i en hypermedialiserad värld, tio år med storbloggare och drygt sju år på Facebook utan att ha kommit vidare, utan att känslomässigt förstå att vi tar del av fraktioner av ett liv. DET FINNS INGEN poäng i att leta förebilder i kärlek men allra minst

utanför den egna inre kretsen. Framförallt inte bland offentliga personer vars kärleksliv är en del av det personliga kapitalet och som iscensätter kärlek hela tiden och skapar the great love story med arrangerade pussfies. Vi är alla mer eller mindre fuckade av idén om den superpresterande relationen. Men relationer, oavsett om de är romantiska eller inte, behöver inte laddas med mer förväntningar. Det är svårt nog ändå. Take no heroes! Och en annan viktig påminnelse: det är rätt sjukt att romantisera och tala För övrigt: Jag såg delar om hur äktenskapen minsann av den otroligt svajiga höll bland de generationer som livestreamen av Big Brother föddes under det tidiga 2014 och fick ett slags déjà 1900-talet. Mormor hade inte så vu i dystopiskt framtidsrys. jävla mycket val alltid. X Jag känner mig också rätt uttråkad av återvinningen av gamla dokusåpastjärnor, är all realitytalang castad redan?

REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedström@nojesguiden.se

KLUBB

nojesguiden.se/klubb/malmo

LEVA LIFE PÅ NYA GRAND Kontra-Musik och Plattenspieler presenterar Helena Hauff

SOM SVAR PÅ Malmös böner om ett nytt

ställe har Grand Öl&Mat öppnat upp ett nytt koncept efter sommaruppehållet. Istället för att dricka cocktails och sittdansa i matsalen, kommer gäster istället kunna göra riktigt stora dance moves i det nya klubbrummet som huserar i galleri Signals gamla lokaler. I en intervju på nojesguiden.se (från den 4 september) med Martin Axén, delägare i Grand och Far i Hatten, utryckte han sina visioner. – Tänk dig att glida in i en klassiskt tjusig matsal och avnjuta en meny, eller för all del slå dig ned vid något av borden i bardelen och beställa en huvudrätt från barmenyn. Efter kaffet glider man in med avecglaset i det ombonade klubbrummet och ser en grym rockkonsert. Eller varför inte gå direkt till klubbrummet för att dansa, och lite senare glida in i restaurangen och pusta ut lutad mot flygeln med en cocktail i näven! Vilket tjat, tänker ni som slaviskt läser Nöjesguidens webb och klubbguider, nya Grand öppnade ju redan i mitten av september. Låt mig då påminna er om att visa lite tacksamhet! Det är faktiskt hundra procent värt att uppmärksamma att några av Malmös absolut påhittigaste och bästa arrangörer kommer att starta upp nya klubbar. Till exempel kommer Sergio Rizzolo (Simon Eliasson) från gamla favoriten Prejka köra månads-

Sorgenfri kultur, Norra Grängesbergsgatan i Malmö, den 11 oktober

Seinabo Sey.

klubben Colores och ge Malmö ett nytt tillhåll för house och disco. Rickard Daun, Maja Li Härdelin och Felix Sjöblom kommer att ha visuellt vackra kvällar med psych, disco och funk under namnet Vitamin C (se nedan), och Cecilia Flink från Kristallen kommer med nya, lovande klubbkonceptet Hypna Gogo. Det ser ut att bli en alldeles utmärkt klubbhöst, kära läsare. Nedan följer fem höjdpunkter i oktober.

KLUBBTIPS Seinabo Sey Koncerthuset, Studie 2, i Köpenhamn, den 2 oktober

Seinabo Sey fortsätter spela för fulla hus och kommer återigen till Köpenhamn. Den 24-åriga sångerskan har haft massiva framgångar med sina singlar Younger och Hard Times och kommer, om vi får gissa, bara fortsätta hypnotisera oss med stark och mäktig star quality.

Helena Hauff, ett tungt namn inom den hårda, elektroniska dansmusiken besöker Malmö som gäst i samtalsprojektet Plattenspieler med Mats Almegård. Endast förköp till kvällens spelning tillsammans med Kontra-Musiks Ulf Eriksson.

Hailu Mergia + Comsi Comsa

filmsklubben Doc Lounge mitt i sin säsong. Varje tisdag visar de handplockade filmer från olika platser i världen, och nästan alltid är det otroligt gripande och spännande.

VITAMIN C Grand Öl&Mat, Monbijougatan i Malmö, den 10 oktober

Klubbpremiär för Vitamin C på nya Grand. Fokus kommer att ligga på psych/ disco och världslig funk i ett rum fyllt av visuella upplevelser från dåtid och nutid. CAMILLA ALMQVIST TERÁN

Inkonst, Bergsgatan i Malmö, den 16 oktober

Redaktör Malmö/Lund

Etopiske Hailu Mergia gav 1985 ut den nyskapande kassetten Hailu Mergia & His Classical Instrument. Han ville återinföra sitt klassiska dragspel som han använt sedan sjuttiotalet, men kombinerade det traditionella med elektriskt piano och analog synt. Kassetten och Mergia fick internationell uppmärksamhet genom Awesome Tapes From Africas återsläpp av kassetten 2013. Nu spelar han i Malmö för första gången! Dessutom: syntduon Comsi Comsa spelar live, och Fasaan Recordings spelar skivor.

camilla.almqvist.teran@nojesguiden.se

Doc Lounge Babel, Spångatan i Malmö, varje tisdag hela hösten

Säsongen är i full gång, och dokumentär-

+DU GX KDIW RVN\GGDW VH[" .ODP\GLD lU HQ DY YnUD YDQOLJDVWH N|QVVMXNGRPDU RFK JHU LQWH DOOWLG V\PSWRP PHQ lU YLNWLJ DWW XSSWlFND L WLG 7HVWD GLJ RP GX YLOO NlQQD GLJ VlNHU 3n NODP\GLDPnQGDJHQ VH NDQ GX EHVWlOOD HWW JUDWLV KHPWHVW

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

:+(5( ,6 0< %85*(5" 0g//$1 %(5*6*$7$1

/,//$ 725* /$1'%<*$7$1

'OZI NS SยงLTS IZ NSYJ PยฆSSJW PTR THM R^X Uยง 7JGJQQ N MยธXY 5ยง +WNNXLFYFS QNLLJW 7JXYFZWFSL 7JGJQQ JS S^YยฆSPFSIJ X[JSXP P[FWYJWXPWTL 7JGJQQ JWGOZIJW X[JSXP RFY XTR NSYJ SยธI[ยฆSINLY[NX ยฆW MZXRFSXPTXYรฐ

+WNNXLFYFS a 9JQ a NSKT%WJXYFZWFSLWJGJQQ XJ a \\\ WJXYFZWFSLWJGJQQ XJ

6NRPDNDUHJDWDQ 0DOPร _ _ LQIR#UHVWDXUDQJP\WHUL VH

KROG

nojesguiden.se/krog/malmo

RIV DEN KINESISKA MUREN INGEN KAN HA missat det stora inflytandet som det amerikanska fusionköket har haft på de svenska krogarna. Fisktacos, hamburgare och inte minst pulled pork har kommit att bli svenskarnas nya favoriter såväl hemma som på krogen. Visst att USA har en särställning som trendsättare, inte bara inom matvärlden, utan även inom kultur och mode, men jag kan ändå känna att det snart är dags att vända blicken 180-grader mot det stora landet i öst. Det har snackats och spekulerats länge men när kommer egentligen den kinesiska invasionen? Vi svenskar har en liten kluven inställning till kinesisk mat, eller kinamat som vi gärna kallar den. I slutet på 1900-talet i en medelstor svensk stad var det inte ovanligt att de enda restaurangerna som fanns att tillgå var pizzerior och just kinakrogar som alla såg mer eller mindre likadana ut och serverade tre små rätter och friterad banan. Själv minns jag hur jag efter varje skolavslutning på lågstadiet i Lund alltid önskade att gå till Ming Palace och äta friterade räkor med sötsur sås och biff med bambuskott. Det har snackats länge om att den traditionella svenska kinamaten inte är genuin och jag själv, som har pluggat kinesiska samt rest runt i detta episka land, är såklart böjd att hålla med. Tänk att få äta fiskkryddat fläsk, vattenkokt oxfilé eller den koppärriga gummans tofu i Sverige? I Malmö har vi Kin Long som länge serverat bättre-än-vanlig-svensk-kinamat, men det som Casual Street Food gjort för hamburgaren och Noi’s gjort för det vietnamesiska köket behöver vi även för den kinesiska woken. Det ska vara enkelt, snabbt, bra, billigt och gott. Och gärna med rätter under hundralappen. Bring it on!

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

DAGS ATT PLOCKA Att lämna jobb och fast inkomst för att ge sig hän ett ideologiskt drivet matprojekt är något många drömmer om. För malmöborna Emilia Blom och Simon Lussi har det blivit verklighet genom projektet ”Dags att plocka”, som berättar när det är dags att plocka vilda växter.

Kiliansgatan 17 i Lund, tel 046-13 41 00, aothai14.tripod.com

”Dags att plocka” är ett digitalt nyhetsbrev som innehåller veckans utvalda växt och ett recept på hur denna kan tillagas. Simon jobbade fram tills förra året som barnskötare på en förskola i Malmö då han sade upp sig för att driva egna kultur-projekt och producera musik för barn. Emilia är grafisk designer som lämnat byråvärlden för att frilansa och fokusera helt på att plocka grönt. Emilia är den som gör research, skriver och fotograferar. Simon gör recepten. Ibland har de gjort recepten tidigare, ibland experimenterar de.

Pad Krapau Kai (wokad kyckling med thaibasilika).

Hur började allting?

Öppet: mån–tors 11.30–15.00 och 17–21, fre 11.30–15.00 och

– Jag kände att jag suttit inlåst på ett kontor alldeles för länge och liksom missat naturen och kände att jag behövde komma utomhus, säger Emilia. – Jag jobbade tidigare på ett utedagis så jag är ganska van vid att vara ute hela dagarna, säger Simon. Därför är det kanske inte en lika stor grej för mig. – Sedan är du också väldigt intresserad av hela spara-pengar-grejen, säger Emilia. – Nej, men jag gillar att ta tillvara på allt, svarar Simon. Att plocka riktigt mycket av någonting och tillaga direkt, fritera, torka, ja, göra en massa saker av samma råvara. Nu har vi hela frysen fylld av till exempel förvälld och infryst svinmålla, det är ungefär som spenat. Konceptet är enligt Simon och Emilia inspirerat främst av den stora foraging-kultur som finns i Storbritannien och USA. Att likt andra däggdjur ge sig ut för att leta mat i naturen.

Här är förresten ett gäng grymma asiatiska rätter under hundralappen i Malmö och Lund 1. Ao Thai Restaurang

17–23, lör 17–23

2. Green Mango Ystadsgatan 10 i Malmö, tel 040-611 12 10, greenmango.se

Tod Gratiem Prik Tai (wokad biff) eller Keng Khua Saparot (söt röd curry). Öppet: mån–tors 11.30–15.00 och 17.00–21.30, fre 11.30–15.00 och 17–22, lör 13–22, sön, 13.00–21.30

3. Yukai Bergsgatan 35 i Malmö, tel 040-23 17 18

Udonnudelsoppa med biff eller tofu. Öppet: mån–tors 16–22, fre 16–23, lör 14–23, sön 14–22

4. Lilly Ahn Ahlmansgatan 8, i Malmö, tel 040-920592

Bún chà med fläsk eller tofu. Öppet: mån–fre 11.30–21.00, lör 13–21, sön 13–20

5. Noi’s Friisgatan 3, i Malmö, tel 040-120 800, nois.nu

Sommarrullar med fläsk eller tofu. Öppet: mån–fre 11–19, lör 11–19, sön 12–18

6. Curry on Wheels Endast utkörning, tel 040-221672, curryonwheels.se

Allt på menyn!

ERIK NEPPELBERG erik.neppelberg@nojesguiden.se Twitter: @nepplet

Finns det något bakomliggande större budskap med projektet?

– Vi vill faktiskt predika för folk att börja komma ut och ta hand om naturen, säger Emilia. Att det finns mer att plocka än blåbär och nässlor i skogen. Men det handlar även om att lära känna sina lokala hoods i staden och vad som kan hittas runt husknuten. – Ett annat syfte är faktiskt att jobba bort normen där grönsaker alltid är ett tillbehör, tillägger Simon. Vi vill visa att det faktiskt går att laga en hel middag bara på grönsaker. Men vi förstår om vegetarisk fish and chips är en bra ingång för folk att börja äta veg. Inga av era recept innehåller kött och väldigt få mjölkprodukter, hur ser ni på att sätta en stämpel på det ni gör, är det veganskt?

– Vi har faktiskt haft några recept med smör och

grädde, men vi försöker absolut laga nästintill veganskt. Men hittills har vi inte uttalat detta, säger Emilia. – Vi gjorde en violpannacotta som vi valde att inte kalla vegansk pannacotta trots att den var baserad på havregrädde. Men det var ingen som klagade, säger Simon. NÄR VI TRÄFFAR Emilia och Simon i slutet av

sommaren har nyhetsbrevet ungefär 1 100 prenumeranter och de ökar varje vecka. En webbplats där alla recepten samlas lanserades före sommaren. Det första nyhetsbrevet skickades ut i januari och att börja mitt i vintern visade sig vara en utmaning. – Är det verkligen gott att äta knoppar frågade vi oss? säger Emilia. Ja, björkknoppar var okej men lågvattenmärket var ändå kanderade lindknoppar. Men vi lärde oss väldigt mycket i början och ska man ge ut ett recept i veckan året om kan man ju inte heller hoppa över veckor för att det är kallt. Vem är det som läser nyhetsbrevet?

– Våra prenumeranter är utspridda över landet och har mestadels tillkommit genom word of mouth. Vi har inte gjort någon reklam. Min mamma mejlade ut till alla sina kompisar och där gick det hem, säger Emilia och skrattar. Vi har ett Instagram-konto och sedan i juni har vi också en hemsida så nytt folk upptäcker oss hela tiden. Det finns ett stort community därute som är väldigt kunniga och har mycket bestämda åsikter kring vad som är rätt och fel. Till exempel hade vi skrivit att man gärna kan rensa kantareller direkt i skogen och även lämna kvar små för då kan det bli mer kantareller. Vi fick ett upprört svarsmejl från en person som menade att detta är helt fel. Man skulle eventuellt kunna få mer kantareller men absolut inte fler kantareller, och det är en viktig skillnad såklart, säger Emilia och skrattar. – Svampcommunityt är väldigt stort och har starka åsikter. Det finns inte lika hårda fronter kring kärlväxter, tillägger Simon glatt. Finns det några exempel på gröna saker som ni gärna vill men inte har lyckats tillreda ännu?

– Ekollon, svarar Emilia och Simon i kör. Det finns långa trådar på internet där folk bråkar om man ska rosta eller koka dem först för att få bort alla beska garvämnen, berättar Simon. Men ingen har riktigt knäckt koden, det blir liksom aldrig så gott. Var och hur ska man komma igång om man vill börja plocka?

– Rosengårdsfältet är bra, säger Emilia. Där kan man plocka nässlor, kirskål, fläder, löktrav, snärjmåra och plister – you name it. Sedan är området kring Brofästet toppen. Där finns havtorn, slånbär, nypon, vild palsternacka och vilda morötter och kardborre! Den är lite som en svartrot. För att läsa mer om Emilia och Simons projekt gå in på dagsattplocka.se

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

KROG

”BJÖRKSAV FRÅN EN GALEN GUBBE MAKES ALL THE DIFFERENCE” Lyran Simrishamnsgatan 36a i Malmö, tel 076-324 52 28, lyranmatbar.se

Att gå in genom entrén till Lyran känns som att gå in i en vägg – av dofter. Goda dofter. Av god mat. Vi har nämligen kommit rakt in i köket där kockarna står och tillreder kvällens rätter och samtidigt konverserar med de gäster som sitter på barplatserna. Vi visas via en spiraltrappa ner till en liten matsal i källaren, med plats för ett femtontal gäster. Inredningen både i det första rummet och i källaren är enkelt nordisk, men inte för ljus och fräsch. Trappan kantas av en fylld bokhylla och färgskalan på allt från taklampor till bordsskivor är varm och gemytlig. Menyn vi får i våra händer väcker intresse. Här finns inga recept alls, bara en lång lista med vilka tiotals råvaror som köket jobbar med just ikväll. Råvaror så som ”Bio-lökar", ”Gårdsgris från Östra Strö (min systers granne)”, ”Svart paprika från Nisse i Veberöd” och ”Malmöitisk citron” får oss onekligen att höja på ögonbrynen och mungiporna.

Valet står mellan en grön eller blandad avsmakningsmeny (300/350 kr) med kompositioner av de nämnda råvarorna alternativt kvällens förrätt och utvalda huvudrätt. Vi väljer den blandade menyn och låter vår servitris välja ut passande viner. Till apertif serveras vi gott bröd med hemmagjort smör samt en liten snackstallrik där stavar av morötter marinerade i den isländska tången söl delar tallriken med skivor av krispig svart paprika och en emulsion på persilja. Det börjar fräscht och tången ger en intressant touch men kombinationen med emulsionen känns i mildaste laget. Därefter slås vi av kvällens mest lyckade rätt. Gräddkokt krabba med gurka och rädisor, finhackad rödlök toppad med vild vattenkrasse. Vi kan verkligen känna den hemmaodlade krispigheten i gurkan och rädisorna och kombinationen med den gräddiga och fylliga krabban faller oss alla på läppen. Ett unisont ”mmm” hörs vid vårt bord. Efter krabban serveras vi långbakade biodynamiska rödbetor toppade med brynt smör, en hemmagjord färskost, alfalfagroddar och vallmofrön. En klassisk kombination förädlad med prima råvaror och en intressant touch av vallmofröna. Mycket gott, men kanske ett lite väl säkert kort? Därefter kvällens huvudnummer i form av en korv på grissida från Linderödssvin med potatisstomp, långbakta lökar, färska tomater, karljohansvamp och en ”jättegod” sky. Skyn presenteras på detta vis vilket får oss att le. Lyrans personal

Möt Ginger Joe!

FOTO: CHRISTIAN ANDERSSON

får oss att må bra. Ska man äta kött ska man göra det ordentligt och denna köttiga och smakrika korv är inget annat än ett utmärkt hantverk. Skyn är precis som utlovat jättegod men även i denna rätt saknar vi det där lite oväntade. Efterrätten är en hemmagjord crème fraîche med dagsplockade hallon och riven trentino-ost från Piemonte. En vacker komposition, inga konstigheter. Men då kommer det, den där twisten vi väntat på. Kökschefen Jörgen Lloyd kommer fram med vad som ser ut som en liten skål med bläck och berättar att det är björksav från en galen gubbe i Jämtland. Björksav från en galen gubbe makes all the difference. Saven lyfter efterrätten flera nivåer och Lloyds inlevelse vid presentationen adderar

även den lite extra krydda till hela upplevelsen. Sammantaget är vårt besök trivsamt. Den varma inredningen och det trevliga bemötandet ger många plus i kanten och det hyperlokala temat i menyn är väldigt sympatiskt. Kombinationen mellan det hemmaodlade och den isländska tången eller den norrländska björksaven gav dock mest spänning. Fler twister av detta slag tror vi ytterligare kan positionera Lyran i den nu frodande djungeln av nordiska mellanrättskrogar. Till Lyran vill vi komma tillbaka. På Lyran mår vi bra. Och det säger vi utan att vara på lyran. Öppet: tis 11.30–15.30, ons–tors 11.30–22.00, fre–lör 11.30–00.00, sön 13.30–17.30.

Nois tips OCH trix #3: Släng inte korianderroten! Den går utmärkt att frysa in och är perfekt som smaksättare när du glömt att köpa färska örter. Skölj, rensa bort jorden från rötterna, torka med en handduk och frys in i en liten burk. ..........................................................................................................

20,90

www.bibendum.se

Fler tips och mer vietnamesisk matkärlek hittar du på facebook.com/noiscafeochdeli. Och hos oss på Friisgatan 3.

ETT SNABBT TRYCKERI NÄRA DIG

KRONOR

ART. 88018 ALK. 4% VOL. 330 ml

facebook.com/gingerjoesverige

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD 42

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Funderar du på hur du ska få fram dina trycksaker snabbt? Då kan du ta det lugnt, just det är vi specialister på.

malmo@justnu.se

lund@justnu.se www.justnu.se

triangeln@justnu.se

DRYCK på KROGEN

B G

DU ÄR VAD DU DRICKER Oavsett om du är en stor stark-människa eller tar vad som bjuds säger din beställning på krogen mer än vad du tror. Du beställer givetvis vad du vill, och varför inte låta personen bakom baren hjälpa dig? Men precis som med kroppsspråk kan det vara bra att ha koll på hur du uppfattas. Här är fem av de vanligaste beställningarna, och hur de får dig att framstå.

”Heineken och en Fernet, en fyra…” Med största sannolikhet en krogmänniska, kanske en gammal dj eller stammis som vill ha något snabbt som biter. Alltid tjenis med personalen, troligtvis något äldre till åren. Hen kan se sliten ut men är alltid på bra humör och har alltid storys att berätta oavsett om någon lyssnar eller inte. Dricksar bra och får alltid rabatt. Alternativ beställning: Espresso Sambuca.

”Jag vill ha en drink, en fruktig. Surprise me!” Typisk nattklubbsbeställning av någon som vill ge sken av att prova något nytt

men egentligen inte alls vill bli överraskad. Hen gillar inte smaken av sprit men dricker hellre drinkar än vin. Fest är alltid rätt, bärs är big no no. Beställningen gäller ofta hela kompisgänget och vad som till slut hamnar i cocktailglaset är mindre viktigt, bara det är färgglatt. Alternativ beställning: En flaska rosé i ishink.

”Hej. Kan vi få kika på vinlistan?” Vinnördar eller medelålders. Oftast två yngre killar med vårdat skägg som efter en lång diskussion delar på en flaska obskyr biodynamisk beaujolais. Flaskan är en förlängning av deras identitet och

ensam vid bardisken och snackar mer än gärna med personalen. Vetgirigheten är lika stor och utbytet av information är ofta viktigare än doft och smak. Rätt glas och teknik är avgörande. Detaljer livsviktigt. Spritduden skulle aldrig beställa något från drinklistan eller bara en bärs. de fnyser åt husets vin. Men det kan också vara ett medelålders par, två nypensionerade väninnor som av gammal vana alltid ber om vinlistan för att fem minuter senare beställa två glas rött. Dock aldrig det billigaste men det näst billigaste.

Alternativ beställning: Galopp från nanobryggeri. ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble

Alternativ beställning: Svår avecsprit (vinnörden) eller alkoholfritt alternativ.

”Ett glas sancerre och en ripasso tack.” Mat- och vinintresserad nybliven förälder som gillar tv-kockar och kända varumärken. På Systembolaget köper hen alltid samma vin och på krogen är det tryggt med namn och etiketter som känns igen. Det blir aldrig mer än ett eller max två glas. Rött till kött och vitt till fisk. Dricksar sällan. Alternativ beställning: Mineralvatten.

”Tja. Har du nån bra mezcal?” Spritduden. Det viktiga är inte att beställa något gott utan att visa att man har koll. Hen har inga problem med att hänga

Vi älskar annorlunda. Mornington Stravaganza, personligt boutiquehotell och espressobar på Avenyn i Göteborg. Här kan alla bli älskade.

Kungsportsavenyn 6, Göteborg · 031-767 34 00 · mornington.se/goteborg

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

SCEN & KONST

KOMPIS DET GÅR BRA NU FÖR ETT ANTAL månader sedan, i

Nöjesguidens aprilnummer för att vara mer precis, skrev jag om den förkastliga situation som kulturutövare i Sverige befinner sig i. Om det alltmer amerikaniserade klimatet där privata finansiärer styr marknaden och där den enskilda kreatören enbart är en bricka i spelet och förväntas sälja sin själ till högstbjudande. Inte en tanke läggs numera på frihet och autenticitet. Jag blev efter krönikan kontaktad av både nära och inte alls så nära som höll med mig. Vi beklagade oss högljutt och spottade på kapitalismens hårdnade grepp över vårt tidigare socialistiskt osande land. Men efter ett antal månaders klagokör tänkte jag att denna klagan inte kommer att föra mig vidare och jag kommer fan inte tjäna cash på att dricka öl och vara bitter. Den förändring som jag väntade på kulturpolitiskt kommer troligen inte att ske, varken förr eller senare. Så jag satte upp en plan, en måhända banal och löjeväckande självklar lista när man väl har det på pränt, på hur jag skulle skapa en marknad gjord för mitt yrkesval och den något barskrapade situation jag nu befann mig i. Jag började verkställa allt i en rasande fart och jag kunde långsamt märka hur mitt liv förändrades. Mer jobb, mer möjligheter och mer kontakter. Därför tänkte detta självutnämnda

geni dela med sig av min enkla men produktiva väg för att öka cashflowet, specificerat främst på kulturutövare och frilansare. Läs, verkställ, var lite mer som Petter och låt pengarna rulla in som de ska. OBS om det inte funkar för dig är det förmodligen för att du är dömd att misslyckas. Skoja. Här kommer fyra punkter för att överleva en ständigt nerbantad kulturpolitik: 1. SKAFFA KOMPISAR som gör liknande grejer som du. Så att ni kan bolla idéer, dricka öl och göra roliga projekt tillsammans. Ni lär bli kompisar för alltid. En bra grej om man är en grupp som ses regelbundet är att man kan ansöka om pengar från ABF och liknande organisationer.

FOTO: EMIL JÖNSSON

Låt pengarna rulla in.

3. ANSÖK OM STIPENDIER . Det finns 2. BLI EN MINGLARE. En något jobbigare

aspekt av att skapa kontakter-grejen, men cirka 100 procent av mina jobb har jag fått genom att mingla. Man kan mingla på MECK:s underbart trevliga AW, på olika vernissager, ute på klubb, ja egentligen var som helst. Målet är att bli ett ansikte som folk känner igen, för nästa gång de har ett projekt eller behöver någon som gör det du gör kommer de tänka på dig, och plötsligt har du jobb. Great success. Jag är dock världens sämsta kallpratare så just denna punkt går lite haltande för min del.

cirka ett stipendium för varje lite grej i hela världen. Alla tror att det är så himla jobbigt och svårt, vilket oftast inte är fallet. Googla stipendium + (vad du än gör) och kör. 4. HEMSIDA . Kan anses någorlunda narcissistiskt av vissa. Men ett himla bra sätt att samla text och verk, kontaktuppgifter och allmän information om dig och vad du gör. JULIA HOLST julia.holst@nojesguiden.se

att jag sväljer allt med hull och hår. Men vad är det för projekt då undrar ni? Googla för den långa och mycket spännande projektbeskrivningen, det är alltför intrikat för att kortas ner.

Institutet & Co Underground Exclusive: Institutet och Annika Nyman

via bild/text/karta kan ta del av verken, både digitalt och i verkligheten. Kan låta ganska torrt och nördigt för gemene man, men om man är sugen på en cykelkonstsafari en solig höstdag är konstkompassen ett perfekt verktyg och tidsfördriv.

Suellska Villan, den 28 oktober och den 5 november

Orchard, Modernautställningen.

BÄST JUST NU Modernautställningen 2014 – Society Acts Moderna Museet, den 20 september–25 januari 2015

Under hösten presenteras tredje upplagan av Modernautställningen på Moderna Museet Malmö. Till skillnad från tidigare utställningar har den utvidgats till att omfatta en stor del av Östersjöområdet istället för enbart Sverige. Sammanlagt är det cirka 35 konstnärer som ställer ut baserade i eller från Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Utställningen innefattar allt från performances, 44

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

FOTO: ESSI K AUSAL AINEN

film och föreläsningar. En lysande chans att få se kvalitativ närproducerad samtidskonst!

Sisters Academy: Nedslag #02 Sisters Hope, Inkonst, den 1 november

Som en upptrappning och försmak på el grande manifestation soon to come av Sisters Academy genomför systrarna och deras stab en performancekonsert med syfte att förstärka den sinnliga och poetiska närvaron hos publiken i resan mot ett nytt universum. Ja, vi får väl se hur det går, men projektet Sisters Academy är så pass innovativt och kul

Teatergruppen Institutets Anders Carlsson och dramatikern Annika Nyman står värdar för en tebjudning i den fashionabla Suellska Villan belägen i centrala Malmö. Enligt programbeskrivningen ska de fråga sig var såväl skrivandet som subjektiviteten har sin början. Utifrån hypotesen att något objekt måste stötas bort, kastas upp, men ändå bli kvar, närmar sig samkvämet både vad som upprätthåller och upplöser detsamma”. Oh well, oavsett den något skitnödiga och löjligt oklara programbeskrivningen tror jag på idén med ett intimt samtal två personer emellan. Och att dricka te i salong är också väldigt trevligt.

Konstkompassen Okej, kul grej. I Malmö stad finns det mer än 300 konstverk utplacerade i offentliga miljöer, och numera finns det på Malmö stads hemsida ett verktyg kallat Konstkompassen som möjliggör att du

For The Record Krets, till den 5 oktober

Med ett flertal evenemang inkluderandes ett brett spektra med allt från konstnärspresentation, filmvisning, workshop, stadsvandring och en framväxande utställning bjuder Plan B och Galleri KRETS in till ett program uppdelat i fyra sammanhängande kapitel. Programmet är en fusion av konst, design och musik från Nederländerna och Sverige, och man hyllar den oberoende konstnärliga verksamheten samt berör ämnen som konstnärens roll, autenticitet och kulturell bakgrund i sökandet efter gemenskap bortom statistik och föreställningar. Jag tror att det kommer bli alldeles utomordentligt jävla bra.

MODE

MÅSTE MODE VARA ENTREPRENÖRSKAP? Text: GRETA THURFJELL

TRE NEDSLAG I STOCKHOLMS MODEVECKA SS15 FOTO: KRISTIAN LÖVEBORG / MBFW STOCKHOLM

6 Ida Klamborn Det är inte förvåning jag känner över att denna stjärna inte var en one hit wonder, men det kan vara lättnad. Länge leve Ida. Och Seinabo.

ag hatar när folk känner sig nödgade att påpeka att modeindustrin är kapitalistisk. Självklart är den det. Men på vilket sätt är inte rock-, house-, litteratur-, teknik- och filmindustrin också skadade av kapitalismen? Ett klassiskt kvinnligt könat intresse kritiseras förstås i långt högre utsträckning (och på ett långt mer dumförklarande sätt) än, säg, intresset för att jaga eller, jag vet inte vad män ägnar sig åt – starta killgrupper, kanske. I EN INTERVJU i Aftonbladets The You Way säger (den fenomenala) designerduon AltewaiSaome: ”Vi gör olika spontana samarbeten med andra företag också då och då. Vi gillar utmaningar och ser till att skapa tid för dem.” Jag vet inte varför det skaver. Deras första, nyligen utkomna kollektion för WeSC kändes verkligen som dem. Även det (i övrigt ganska fåniga) ”aktivitetsarmband” som de designat för Sony var i sin enkelhet ett litet estetiskt mästerverk. Men det känns fel. Det känns som att de förtjänar bättre, Natalia Altewai och Randa Saome, än att göra sådant. Varför? Är det så konstigt att man kan vilja skapa egensinnigt mode och tjäna pengar? Kanske inte. Absolut inte. De

”Är det så konstigt att man kan vilja skapa egensinnigt mode och tjäna pengar?”

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

gillar ju utmaningar. Och det måste i sanning vara en utmaning att behålla sin integritet när erbjudandena börjar trilla in. I SAMBAND MED den senaste modeveckan i Stockholm

släppte Ann-Sofie Back ett vitt vin som enbart säljs på Riche. Att designerdrottningen har ett efternamn som gjort för den här typen av ploj är kanske den främsta anledningen, en ganska tilltalande, torr ironi en annan. Det är inte ”BACK in a Bottle” som kommer att göra Ann-Sofie Back ekonomiskt oberoende. Men det påminner i ett avseende om AltewaiSaomes aktivitetsarmband som jag nu har tänkt på så mycket att jag kommer på mig själv med att vilja äga ett – och spetsdrottningens Ida Sjöstedts i intervjuer ofta förekommande prat om entreprenörskap. Det visar på hur egensinniga modeskapare, de som inte för snabbt uppgår i mer kommersiella designkollektiv och utraderar sitt eget estetiska uttryck, verkar behöva jobba idag. FAKTUM VERKAR kvarstå: för att klara sig på mode-

scenen behöver man dubbla som entreprenör. Det räcker helt enkelt inte att bara skapa du måste sälja också. Det gäller inte bara mode men kanske blir kapitalismen extra övertydlig när det rör sig om yta. Mode är inte konst i den bemärkelsen att det kan stå helt för sig själv. Är det naivt att tycka att det ibland borde kunna det? X

3 Cheap Monday läpparna Att det sedan modeveckans avslutning har varit så svårt att sluta tänka på/drömma om/utan framgång återskapa Cheap Monday-läpparna.

1 Ansiktsmålade modeller på visningar Sluta. Det är töntigt. (I övrigt geniala) Erïk Bjerkesjö och (lite – hur ska jag säga det här – syrefattiga) Army of Me. Ni kan bättre.

nojesguiden.se/mode

&4 /#46'05 -#6#4+0# $#0)#6# 561%-*1./

$: B672&.+2/0B12-(6*8,'(1B [ LQGG

LITTERATUR

STORARTAD SAMTIDA IRAKISK POESI

senaste kan strunta i det och läsa den här istället.

MÅNADENS LÄSNING

Christina Ouzounidis

Beckomberga – ode till min familj

”ETT INSKRÄNKT ÖDE och ett besinnings-

löst”. Så lyder den svindlande, brutala titeln på Kritiker #33, 160 sidor tidskriftsnummer tillika omistlig läsning sprungen ur ett möte mellan åtta kvinnor från Sverige och Irak. Poeter, översättare, journalister, redaktörer med vitt skilda villkor för skrivande och liv. Själva titeln är hämtad från Mariam Alatar. Hon är en av de poeter vars texter presenteras. Hon skriver alldeles fantastiskt. Ta bara den här raden, i tolkning av Helena Boberg: ”Jag är väl medveten om att det lugn som vilar mot min nacke / är detsamma som föregår krigets sirener!” Eller ta den bitterljuva essän i vilken hon skissar upp en komplex bild av dagens irakiska dikt. Den som skrivs av ”Generationen efter 2003”, förändringens generation: poeterna som måste förhålla sig till censurens försvinnande och korruptionens inträde. Den kommersiella dominansens nya villkor. Alatar beskriver den självsäkra sorgsenheten, liknar dikten med de bleka, allvarliga ansiktena som befolkar gatorna och konstaterar bestämt att det viktigaste temat är den politiska och sociala vardagen. Hon skriver: ”Bilderna kommer från explosioner”. Hennes kommande diktsamling heter Gratis förolämpningar. Bara en sådan sak. I Kritiker #33 samsas ny poesi av

språk”? Det är en fin intention med numret, att tradera detta poetiska möte vidare till läsaren.

Sara Stridsberg Albert Bonniers förlag

Nazik al-Malaika.

Alatars kaliber med äldre dikter av Nazik al-Malaika (arabisk fri vers-pionjär), Haifa Zanganas reportage om kvinnors motstånd under USA:s ockupation och de svenska översättarnas tankar kring samtalen om politik, privatliv och litteratur. Det konstateras, föga förvånande, att en skrivande kvinna i Irak behöver avancerade feministiska strategier. Men också själva översättandet problematiseras. Att översätta från ett språk man inte förstår. Kanske, spekuleras det, blir detta arbete med sin utgång i dialogen – delandet av förutsättningar, erfarenheter, val – en sorts ”horisontell tradering mellan

Undertiteln är talande, men boken, Stridsbergs kanske minst spretiga hittills, är också en elegi. I centrum finns Jackie och hennes far, Jimmie Darling. Han med den omättliga sorgen och alkoholismen, han som har så lätt att få människor till skratt men som älskar döden för mycket. Från olika tidpunkter, och skikt mellan dröm och verklighet, byggs ett narrativ, lika vemodigt som medryckande. Beckomberga är en skev runa över välfärdsstaten, vacker i sin solkighet, fullfjädrad i sitt fängslande språk.

Spår av Antigone Modernista

Få flätar samman röster med en sådan gåtfull skärpa som dramatikern Christina Ouzounidis, ofta med en sylvass politisk agenda som skär igenom den mytiska fernissan av grekisk tragedi. Hennes nya bok, Spår av Antigone, är inte en bok om mannen utan om flickan och kriget, och eventuellt om en bror. Det är komprimerad lyrisk dramatik som behandlar sönderslitandet och våldtäktskulturen, med inskjutna parenteser och kursiv metatext som osäkrar effektivt. ELIS BURRAU elis.burrau@nojesguiden.se Twitter: @elis_burrau

Rovfåglar osv. Kristina Sigunsdotter Neonprojektet

Okej, äntligen en dagboksroman värd namnet! Eller, haha, värd namnet? Vad är det namnet värt? Det är en bok värdig Kristina Sigunsdotter. Gott så. Det är brännande, skrikande kaskader av ord som väller ut ur romanjagets ”kaosmun” och ner i datumen, i lägenheterna, skogen och diagnosen. Moderns död, Lärarens kåthet. Rovfåglar osv. är lika rolig som mörk, och underbart pretentiös. Alla ni som planerat att läsa Stig Larssons

BOKMÄSSANFEST

FÖR D I T I M O K FEST MAXIMAL

ROOF TOP BAR

NÖJESGUIDEN ALLSTARS: BJÖRN WERNER & FRIENDS BANKETTEN

KARAOKE FEAT MACFORUM SECOND FLOOR

CAKE: JULIA PUGSI, IKI GONZALEZ MAGNUSSON, KATTEN ISABEL, CAMILA ASTORGA DÍAZ M.FL. RUBY BAR

RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN MED VÄNNER

-½3%"(&/ %&/ 4&15&.#&3 t 4$"/%*$ )05&- 36#*/&/ t ,6/(410354"7&/:/ t INSLÄPP FRÅN 22:00 Biljetter: Slipp kö – köp din biljett på Macforum, Kungsgatan 28. Pris: 120:- eller betala i dörren samma kväll.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

¤ $ $ 6 4 , * # 16

”EN TRIUMF SOM ALLA BORDE FÅ SE” / Dagens Nyheter

”… SÅ GENIALISKT ATT JAG INTE KAN SLUTA FLINA …” / Aftonbladet

”… MÄNSKLIGT, RÖRANDE …” / SvD

46$$¤/ 5*--#", " * )±45 1

&3*$440/ (-0#& 41&-"4 0$) /07&.#&3 #JMKFUUFS FMMFS GPMLPQFSBO TF

SPEL

QUINNSPIRACY, ELLER HUR YTTERLIGARE EN UNG KVINNA BRANN PÅ INTERNETBÅLET ALLTING BÖRJADE MED en före detta pojkvän som i affekt skrev ett långt blogginlägg om hur hans flickvän svikit honom. I detalj, och med långa chattloggar bifogade, beskrev han hur hon varit otrogen mot honom med flera andra män. Flickvännen var en känd indieutvecklare vid namn Zoe Quinn. Och männen hennes ex menade att hon varit otrogen med var, bland annat, speljournalister. Internet reagerade på det sätt internet brukar reagera: långt bortom rimlighetens alla gränser. Nätmobben hävdade att det handlade om pressetik och skumraskaffärer mellan spelbransch och de ansvariga att bevaka den. Men i själva verket var allt bara ursäkter för att få bränna ytterligare en ung kvinna på internetbålet. Zoe Quinn blev utsatt för en så kallad ”doxxning”. Det går i korthet ut på att personen ifråga får hela sitt liv utfläkt på internet. Alla uppgifter som finns läggs ut för allmän beskådan. Adresser och telefonnummer till henne och hennes familj. Gamla nakenbilder någon grävt upp. Mitt i den här stormen av hat, som hade sitt epicentrum någonstans mellan nätforumen 4chan och Reddit, ställde sig några personer upp och sa emot. Indieutvecklaren Phil Fish, till exempel. När Fish fick samma behandling som Quinn gjorde han slut med spelbranschen, för andra gången på kort tid. Men den här gången kändes det slutgiltig. I samma veva släppte Anita Sarkeesian en ny video i sin Tropes vs. Women-serie. Här förklarade Sarkeesian, på ett otroligt sakligt sätt, hur och på vilka sätt spelmediet framställer kvinnor. Just det aktuella avsnittet handlade bland annat om hur mäns våld mot kvinnor porträttteras. Ofräscha, pinsamma saker – men inte på något sätt en överraskning för någon som aktivt spelar spel. Ändå drog hatstormen på ännu hårdare, kanske på grund av att stämningen på spelforumen redan var så pass upptrissad efter att Quinn offrats. Sarkeesian delade med sig av några av de hot hon mottagit. Den här gången gick det så långt att hon inte längre kunde bo i sitt hem. Sarkeesian är van vid den här behandlingen. Men det gör den inte mindre galen. Och på ett sätt är det märkligt hur självuppfyllande Sarkeesians kritik är. Hon kritiserar sakligt spelmediet för det strukturella kvinnohatet – och får miljontals manliga gamers hat över sig. Det är det yttersta beviset för att kritik av den här sorten verkligen behövs. Branschpersonligheter som Tim Schafer och Joss Whedon uttalade sitt stöd för Sarkeesian och hennes sak. Spelutvecklarorganisationen IGDA likaså. Ett öppet brev till gamingcommunityt samlade nästan 1 000 underskrifter från utvecklare som fått nog. Och på nojesguiden.se samlade vi en rad hälsningar från den svenska spelbranschen till de drabbade av internets blinda raseri. Det är en bra start, men det räcker inte. Något måste hända nu. Branschen måste visa att misogyna näthatare inte längre kan få sätta agendan. Journalister kan inte fortsätta blunda för idiotin. Och spelarna – som vi ju alla är – måste se till att det här beteendet fördöms. Vi får de spel vi förtjänar, och det är dags att visa att vi förtjänar bättre.

”Zoe Quinn blev utsatt för en så kallad ’doxxning’. Det går i korthet ut på att personen ifråga får hela sitt liv utfläkt på internet.”

Generation 64 – Commodore 64 gjorde mig till den jag är Utgiven av: Bokfabriken Cirkapris: 279 kr

GAMMAL KÄRLEK ROSTAR ALDRIG I boken Generation 64 har en Malmöbo och en Uppsalabo samlat en hel generations kärleksbrev till persondatorn som formade allt från den svenska spelbranschen till Piratebay. ”COMMODORE 64 GJORDE mig till den jag är”. Det är undertiteln till Jimmy Wilhelmsson och Kenneth Grönwalls nya bok Generation 64. En nästan 200 sidor lång hyllning till en persondator som förändrade allt. Utan den, menar Wilhelmsson och Grönwall, hade den svenska mjukvarubranschen aldrig blivit som den är idag. – Jag vill visa att Commodore 64-folket har varit viktigt för Sveriges slagkraft inom spel och IT, berättar Jimmy. Samt i den vevan belysa att vuxnas problem med ungas förehavanden varit exakt likadan i 30 år: ”Varför är du inte ute?” ”Varför sitter du vid datorn?” ”Varför slösar du bort ditt liv?” 1982 lanserades C64, eller det Jimmy Wilhelmsson kallar den ”första sociala datorn”, en social knytpunkt för människor som ville byta kunskaper och piratkopierade spel. I boken intervjuas allt från användare (som Henrik Schyffert, Howlin’ Pelle och Orvar Säfström) till spelutvecklare och entreprenörer. Och alla har en djupt personlig relation till den gamla datorn. En av de mest spännande passagerna i Generation 64 handlar om demogrupperna.

Commodore 64

MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Lanserades: 1982 Avvecklades: 1994 Antal sålda datorer i Sverige: Cirka 200 000 Antal sålda datorer i världen: Någonstans mellan 12,5–17 miljoner

Förenklat skulle de kunna beskrivas som grupper som till en början knäckte kopieringsskydd och lämnade sitt eget avtryck på spelet. Den som fick tag på ett piratkopierat spel (vilket de flesta fick på den tiden) fick se en introfilm där den grupp som knäckt skyddet kaxigt skröt med häftig musik och mäktiga grafikeffekter. De ljusskygga grupperna bestod av team där alla hade sin egen roll. Någon fick tag på originalspel, en annan överlistade kopieringsskyddet, en tredje gjorde musiken och så vidare. – De här ungdomarna sysslade med reverse engineering på amatörnivå – de jobbade sig bakåt utifrån en färdig produkt och knäckte ett professionellt utvecklat verktyg genom att prova sig fram och lista ut hur det var uppbyggt. Demogrupperna gick snart från att skrävla om upphovsrättsbrott till att enbart tävla om att göra häftigaste demofilmerna. Det här var en ganska liten, mansdominerad och stängd ”scen” som var särskilt framträdande i Sverige och Finland. Men den har satt sina spår. Bland många av företagsledningarna i dagens svenska mjukvarubransch återfinns gamla demolegender. Piratebay-bekante Peter Sunde har beskrivit demoscenen och dess profiler som ett slags ”Rotary för hackers”. Ett hemligt sällskap för OG-datornördar. Våren 1994 plockades Commodore 64 ned från butikshyllorna. Vid det här laget hade C64-användarna skaffat sig datorvana, innan internet började användas av allmänheten. Wilhelmsson och Grönwall drar raka linjer genom dotcom-eran, nollnolltalet och fram till idag. Men återkommer ändå, precis som de gamla rävarna, hela tiden till den där första datorkärleken. För många är Commodore 64 fortfarande relevant, än idag. – Folk återvänder alltså till C64. En del yngre förmågor var knappt födda när C64 lanserades men dras till burkens frihet inom ramar. Det är en fin beskrivning av Commodore 64 som programmeringsramverk – total frihet inom ramar. nojesguiden.se/spel

Från pappa Freuds flicka till barnets befriare

Av ANN-SOFIE BÁRÁNY Regi SUZANNE OSTEN Med PIA DAFNE BÆCKSTRÖM, MARIE DELLESKOG, ISABELA DUARTE NILSSON, JOHAN GRY, MARIA JOHANSSON, JOHAN KARLBERG, JOAKIM LINDBERG, KARIN LYCKE, HANNE MATHISEN HAGA, ASTRID MENASANCH TOBIESON, ANN PETRÉN, ANGELIKA PRICK, MATILDA RAGNERSTAM, NEMANJA STOJANOVIC, EMILIE STRANDBERG, MONICA WILDEROTH, ALEXANDER ÖRSTRAND Kompositörer ANDERS NISKA & NICLAS ARN Samt musik av NIKI AND THE DOVE, ANE BRUN

» Urpremiär 17 oktober Stora Scen

Biljetter 031 708 71 00 Restaurangen 031 708 70 90

www.stadsteatern.goteborg.se

ARG, ARGARE, FARSAN I THE LEFTOVERS OKEJ, DET HÄR kanske inte är världens

fräschaste tv-spaning men… Det här med arga, missnöjda och desillusionerade karlar. Vi har förstått det nu. Budskapet. Har. Nått. Fram. Trots det fortsätter varje prestigedrama att tvångscasta män med en törn i sidan. Som om buttra män är lika med bra karaktärer. Som om sur kis är lika med komplex tänkare. Har vi inte passerat det stadiet än? Frågar vi aktuella The Leftovers och The Knick är svaret ett rungande nix! I The Leftovers rumlar snutfarsan runt med ett kroniskt morgonhumör och fräser ”fuck you” till alla som råkar hamna i skottlinjen. I Steven Soderberghprojektet The Knick spelar Clive Owen en kokainsnaskande rasistläkare, med skurkmustasch som understryker hans skurkighet och vars enda förmildrande karaktärsdrag är att han är bra på sitt jobb. Really, Soderbergh? Du övergav filmbranschen för det här? I flera av fallen blir karaktärerna så endimensionellt osympatiska att det till slut inte finns något mänskligt kvar i dem som vi kan relatera till. Av alla just nu aktuella buttergökar till tv-män är det kanske Will Arnett som spelar den mest fascinerande. Men inte för att han är

cynisk, misantropisk och narcissistisk. Utan för att han är en tecknad häst. Det våra serieskapare bör veta vid det här laget är att den manlige surpuppan bara är en symbol för den moderna tv-eran – inte orsaken till den. För att vara tv-seriernas gyllene tidsålder börjar det mesta se ganska jämnbeige ut. I stället kan de börja ta anteckningar av den just nu bästa huvudrollsinnehavaren, Maggie Gyllenhaal i The Honourable Woman. Hennes Nessa Stein är allt det som den överexponerade antihjältemannen inte är: en tredimensionell kvinna med ett känsloregister som har fler nyanser än ”fett lack”.

”Varje prestigedrama fortsätter att tvångscasta män med en törn i sidan. Som om buttra män är lika med bra karaktärer. Som om sur kis är lika med komplex tänkare.”

BÄST JUST NU 1. The Honourable Woman Nyanserat, välspelat och politiskt. HBO Nordic.

2. BoJack Horseman Will Arnett är en tecknad d-kändishäst. Inte lika roligt som jag hade hoppats på. Netflix.

JIMMY HÅKANSSON

3. Bob’s Burgers Roligaste tecknade serien. Tills nästa säsong av Rick & Morty.

jimmy.hakansson@nojesguiden.se

TV11.

Twitter: @jimmy_hak

PERIODPORR

The Knick Regi och skapare: Steven Soderbergh I rollerna: Clive Owen, Juliet Rylance, André Holland, Eve Hewson

Efter att ha varit ett av filmvärldens största namn tog Steven Soderbergh sitt pick och pack och drog till tv-land. Efter den hyllade miniserien Behind the Candelabra om kändispianisten Liberace är det dags för 1900-talsdramat The Knick att göra entré. Första intrycket är berusande. De klassiskt Soderbergh-skakiga handkamerapanoreringarna över utsökt återskapade sekelskiftesmiljöer är det vackraste jag har sett på tv i år. The Knicks tidiga 1900-talssetting får Boardwalk Empires motsvarighet att se ut som en Buttericks-sponsrad trettiotalsmaskerad. Över denna eleganta bildsufflé lägger Cliff Martinez ett lager av sprakande ljudmattor med knorrande syntar. Bild och ljud sliter sig som två magnetiska motpoler och skapar en anakronistisk och spännande produktion. Med förväntningar lika uppskruvade som Martinez arpeggiosyntar kan det bara barka åt ett håll. Nedåt. När jag kliver in i The Knicks dåtid blir jag tidigt införstådd med att världen som vi känner till den är på väg att förändras. Att läkarkonsten liksom samhället befinner sig i ett omfattande paradigmskifte framgår om inte annat när Clive Owen, som spelar doktorn John Thackery, utför en komplicerad kirurgisk operation – utan handskar. Tidigt in i första avsnittet står han med båda händerna begravda i en gravid kvinnas

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Att läkarkonsten liksom samhället befinner sig i ett paradigmskifte framgår när operationer utförs utan handskar.

uppskurna mage. För att varva ned efter en lång arbetsdag drar han sig tillbaka till sin lokala opiumhåla-slash-bordell. Thackery är inte så mycket en man av sin tid som ett djur. I The Knick framstår de flesta karaktärerna, och männen i synnerhet, som djur som drivs av lika delar lust som ambition. Sex, droger och vetenskapliga bragder. The Knick är inte en serie som väjer för det fula, det är en serie som målmedvetet söker upp det fula och gosar in sig i det som en snuttefilt. Vi får se hur Thackery föredrar att arbeta med en medioker vit läkare än en lovande svart läkare. När vi får följa med in i sjukhusets

styrelserum ser vi hur männen vrider sig i protest när sjukhusets främsta finansiär ger sin dotter mandat. The Knick hade varit fascinerande

”Thackery är inte så mycket en man av sin tid som ett djur.” om det inte vore för att vi har matats av historiska dramer och osympatiska antihjältar sedan urminnes tider. Att Steven Soderbergh kliver in på tv-arenan och gör ett Mad Men med en

nypa House tyder på en bristande omvärldsbevakning. I The Vultures hyllande recension av serien skriver de att ”The Knick is a statement about the past” som om det vore ett sällsynt karaktärsdrag. Att använda en historisk fond för att berätta något om vår samtid misstas ibland för god storytelling. På samma sätt som tölp-beteende konsekvent feltolkas som karaktärsdjup. The Knicks största behållning ligger i presentationen. För under den exklusiva 1900-talsytan lurar en helt vanlig 2000-talshistoria. Jimmy Håkansson The Knick finns tillgänglig på HBO Nordic.

LAWEN MOHTADI

PARISA AMIRI, JUDITH KIROS & AMAT LEVIN

MOHAMMED RYBACK & MOHAMED EL ABED EVYN REDAR & PATRICK DAVID

JOAKIM LAGERQVIST DANIELLE KRASSE

JASON DIAKITÉ

BEATRICE ELI & SILVANA IMAM

NÖJESGUIDENS STORA VALVAKA MED TV4 PÅ HTL Inför finalen av supervalåret 2014 ställde Nöjesguiden och TV4 Nollrasism till med valvaka på HTL i Stockholm. Sändningarna går att se i efterhand på nojesguiden.se/valvaka. FOTO: MORRIS MELANDER

FAJE GANI & SHIMA NIAVARANI

SALVATORE SCAPPINI JACK WERNER, ANDREV WALDEN & MIREYA ECHEVERRÍA QUEZADA CHRISTIAN OLSSON & ADAM TENSTA

ALICE LÖFGREN & SORAYA HASHIM

MATILDA FREUDENTHAL & SARA REGNÉR LINA

DANIEL SACHS PELLE TAMLEHT & ELLINOR OLSSON

BARAKAT GHEBREHAWARIAT

PARISA AMIRI

FILM DOKUMENTÄR

Tusen bitar Regi och manus: Magnus Gertten, Stefan Berg I rollerna: Björn Afzelius, Marianne Lindberg De Geer, Mikael Wiehe

Många musikdokumentärer lider av att de predikar för de redan invigda, fokuserar på musik-ledet snarare än dokumentär – nej, de flesta av oss tycker inte att det är pissintressant hur turerna kring inspelningen av ett album gick till och på den sjätte dagen kom keyboard-Joppe på att… och så vidare. Jag är intresserad av musik, men inte av det allra mest konkreta i skapandeprocessen. Det vore som att se en film om en modeskapare där han eller hon bara klipper toiler hela filmen, eller en konstnär som gång på gång doppar en pensel i färg. Å andra sidan: hur kan man göra en film om någons liv där man inte spelar ner skapandeprocessen? En film om Björn Afzelius blir ofrånkomligen tragisk eftersom allt man någonsin säger om

DRAMATHRILLER

’71 Regi: Yann Demange Manus: Gregory Burke I rollerna: Jack O’Connell, Sam Reid

’71 utspelar sig under tiden då Nordirland var Storbritanniens krutdurk. Året är 1971 och efter ett upplopp blir en brittisk soldat kvarlämnad på fel sida om fiendelinjen i Belfast. Den unge soldaten (Jack O’Connell, sågs senast i Blodsband) blir jagad som ett djur, och flyr genom gator, gränder, hus och lägenhetskomplex för att ta sig till säkerhet medan det blir allt suddigare för honom på vilken sida av linjen säkerheten finns, om den ens existerar och vilken hans egen roll är. Yttrar han sig för någon avslöjar han med sin engelska arbetarklassdialekt sitt hemmahörande på fel sida, och riskerar att bli dödad. O’Connell förmedlar tyst den unge

soldatens klaustrofobiska belägenhet. I hans ögon och med fysiska uttryck speglar han effektivt de svek, grymheter och bestialiteter som det krigsliknande tillståndet i Belfasts katolska kvarter triggar. Det är gruvligt spännande. Stämningen är intill bristningsgränsen förtätad. Regissören Yann Demange långfilmsdebuterar med något så ovanligt som en actionthriller som samtidigt är en antikrigsfilm med politiska lager och ett gripande sorgedrama. Tankarna går till John Carpenter, Paul Greengrass och Ken Loach. Filmen fick mycket uppmärksamhet och lovord under Berlins filmfestival i vintras. Det exceptionellt tighta manuset är skrivet av dramatikern Gregory Burke, känd i Sverige för genombrottspjäsen Gagarins väg. För honom är det också filmdebut. Och nya stjärnan är tveklöst Jack O’Connell. IE

honom nu överskuggas av hans öde: han var bara 52 när han gick bort i lungcancer. Dokumentären Tusen bitar tar ett grepp om hans liv via hans verk, ett smart sätt att inte låta det ena ta över det andra. Framför allt intervjuerna med Marianne Lindberg De Geer. Inslagen från repetitionerna inför hennes pjäs Johnny Boy, som baserade sig på hennes och Björn Afzelius relation, är gripande och ger en bild av hans eko i dagens kulturliv. Mer än en berättelse om en musiker är Tusen bitar en komplex skildring av en sällan perfekt person. HJ

DRAMA

Boyhood Regi: Richard Linklater I rollerna: Ellar Coltrane, Lorelei Linklater, Patricia Arquette, Ethan Hawke

Den amerikanske filmkritikern Roger Ebert har sagt att en bra film ska engagera höger hjärnhalva medan man ser den och vänster efteråt – först känsla, sedan förnuft. Direkt efter att jag hade sett Boyhood, Richard Linklaters långfilm om en uppväxt som också spelades in under hela huvudrollsinnehavaren Ellar Coltranes barndom, frågade alla vad jag tyckte. Vilket väl mest var mitt eget fel, jag har tjatat om den sedan jag först hörde talas om den, för blotta idén kan inte lämna mig oberörd: så riskabel och anspråksfull, lite moraliskt tveksam, kanske överskuggande själva filmen? Som trots allt inte är en dokumentär utan en spelfilm med en övergripande ramhandling som jag gissar måste ha varit satt från början. När man växer upp går man redan som det är ur och i en mängd roller och identiteter, subkulturer, intressen – att också under hela sin uppväxt förhålla sig till den processen hos en fiktiv person vars skepnad man själv tar, hur blir man av det, hur mår man? Boyhood liknar The Truman Show där Jim Carrey lever som sig själv men också som en karaktär i en värld som avbildar verkligheten. Jag kunde inte svara på vad jag tyckte. Boyhood är nästan tre timmar

SPIONFILM

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

A Most Wanted Man Regi: Anton Corbijn Manus: Andrew Bovell I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Robin Wright, Willem Dafoe

lång, men den känns inte tre timmar lång. Jag drabbades av ett brutalt vemod när Mason, pojken i Boyhood, kom upp i tonåren, som om det var någon jag kände och har sett växa upp som jag nu inte kan komma åt längre. Men det vemodet kan jag inte använda till någonting, det finns ingen dramatisk slutscen att gråta ut till, slutet av Boyhood är glättigt. Mason har på vissa sätt ett fascinerande liv (hans föräldrars relation har en central del i handlingen), men han är inte en intressant person. Och Boyhood är på ett sätt inte en intressant film, om man tänker bort det faktum att skådespelarna åldras i samma takt som personerna de spelar – löften som inte infrias enligt reglerna för hur dramatik skapas, många av scenerna är som bilder ur ett familjealbum, och sådana tar man nästan aldrig när något händer som är värt att skildra på film. Avsaknaden av slutscen att gråta till. Men det är finessen, att Boyhood har tillräckligt mycket integritet att berätta om ett liv på det sättet: det pågår, utan pardon, och det är allt. HJ

Den holländske regissören och tidigare rockfotografen Anton Corbijn följer upp Control och The American med en filmatisering av spänningsförfattaren John le Carré, men det rör sig knappast om en ny Tinker Tailor Soldier Spy. Istället för Tomas Alfredsons välstrukturerade påskäggsrunda genom kalla kriget får vi ta del av samtida oro i ett trist och fult Hamburg där den opassionerade spionen Günther Bachmann (Philip Seymour Hoffman) leder span på en terroristmisstänkt flykting som ärver en mystiskt förvärvad förmögenhet. För att vara en spion envisas Bachmann med att synas och höras på sätt som tillåter Philip Seymour Hoffmans att utnyttja sin björnfysik till fullo. Han spelar en rollfigur som bränt många broar, sett och hört allt så många gånger att han inte längre orkar leka spion, eller tvinga fram pokerface i tid och otid. När han ska smaksätta kaffet görs det med en uppochnedvänd plunta mitt framför en CIA-agent, spelad av en

Robin Wright med direktimporterad kyla från House of Cards. När hon senare frågar om långsiktiga mål svarar Bachmann med en floskel om att göra världen till en tryggare plats, levererat med en pysande fnysning som erkänner hur banalt det låter, men som inte orkar bry sig om att revidera eller finslipa formuleringen. Nej, lika bra att lägga korten på borden. För den som fortfarande sörjer Hoffmans tragiska död finns här en underbar soloshow, endast störd av omgivningens försök att sälja in en trött spinoff till Homeland. Hur mycket den dramatiska musiken än försöker övertyga om att det är en spännande film dras jag inte för en sekund in i de politiska kulturkrockarna, den förbjudna romansen mellan en vänsteradvokat (Rachel McAdams) och en potentiell terrorist (Grigoriy Dobrygin), eller andra trötta förströelser som riktar strålkastarljuset bort från den högst saknade Hoffman. VS

BONUS: John le Carré arbetade själv som agent i Hamburg under sextio- och sjuttiotalet.

Fler recensioner på nojesguiden.se/film

FILM HUNGER GAMES

ROMCOM

The Maze Runner

100 steg från Bombay till Paris

Regi: Wes Ball Manus: Noah Oppenheim, Grant Pierce Myers I rollerna: Dylan O’Brien, Thomas Brodie-Sangster, Kaya Scodelario

Att vara ung och fastna i stora ondskefulla arrangemang, monopol plus gladiatorspel med hög underhållningsfaktor och mycket blod, verkar vara grejen. Efter Cabin in the Woods kom Hunger Games och nu är det dags för The Maze Runner. Som i fallet med den tidigare handlar det om fantasy baserad på framgångsrik bokserie om självcentrerade ynglingar fasta i tron på sin egen utvaldhet. Filmen är lustig utan att bli intressant. Det vill säga, grundupplägget är mycket simpelt, men man gör det bästa av situationen. Filmens huvudperson Thomas är en benhård individualist som inte anpassar sig till några konformiteter när han utan minne vaknar upp i en överdådig park omgiven av höga betongmurar och en bakomliggande labyrint. Vilket upprör några av parkens mest hårdföra paragrafryttare. Även om det handlar om en mer endimensionell nivå, finns en hel del likheter mellan de strandsatta pojkarnas hemmasnickrade ritualer, lagar och

Regi: Lasse Hallström Manus: Steven Knight I rollerna: Manish Dayal, Charlotte LeBon, Om Puri, Helen Mirren

Jag är verkligen inte särskilt svår att pleasa, släng in ett montage där någon lagar mat i praktiskt taget vilken film som helst så är jag där. I 100 steg från Bombay till Paris, den lite otympliga svenska titeln på Lasse Hallströms film The HundredFoot Journey, finns en scen där huvudpersonen Hassan vispar hollandaise i slow motion – det är något av en höjdpunkt. Inte för att resten av filmen är såsig (höhö), men det här är också en kulturkrocks-feelgood-film som följer ingredienslistan lite väl till punkt och pricka. Vad händer: familjen Kadam flyttar från Indien till södra Frankrike och öppnar restaurang 30 meter från byns finkrog, där Helen Mirrens Madame Mallory styr med järnhand och har siktet inställt på en andra Michelinstjärna. Maktstrid utbryter mellan henne och patriarken i familjen Kadam (Om Puri) medan den mer diplomatiskt lagde sonen Hassan (Manish Dayal) försöker medla. Utbrott av främlingsfientlighet kulminerar i ett klotter och anstiftan till mordbrand, sedan är den frågan liksom överstökad. Man kan fortsätta och lite snipigt peka ut alla tillfällen där 100 steg är lite onyanserad, lite för förutsägbar, men det är också ett osedvanligt aptitligt mys som känns kortare än speltiden på två och en halv timme. Dels tack vare all matlagning i ultrarapid, dels tack vare Om Puris rollprestation som envis farsa. Och har man rätt glasögon på sig kan man skymta en knivsudd postkolonial kritik mitt i gemytet. HJ

3 uppgörelser. Och det motsvarande spelet i Flugornas herre. Det Maze Runner förlorar i komplexitet tar den igen i blod. Trots att det alltså handlar om en ungdomsbok, eller kanske just därför, håller man inte igen på det grafiska våldet, vilket är uppfriskande. Skådespelet är habilt, och man behöver aldrig tveka om att detta framförallt är en presentation och introduktion där karaktärerna ska fördjupas i kommande uppföljare. VS

BONUS: Thomas Brodie-Sangster som spelar vänlige ledaren Newt slog igenom redan 2003 i Richard Curtis Love Actully som Liam Neesons kärlekskranka son.

BÄST JUST NU

Flugparken Psykologisk thriller

Scenkonstnären och koreografen Jens Östberg verkar ha något på gång, om inte annat borgar Måns Månssons medverkan för detta. VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

Kul Videoblogg

Komediserien som är artisten Junglepussys Vine. HANNA JOHANSSON hanna.johansson@nojesguiden.se

Bröderna Dardenne Filmbrorsor

Alltid med ett vitalt samhällskritiskt moralisk driv, den här gången sätter de kniven i allt vad tillfälliga anställningar heter, och vrider om. Med Marion Cotillard, Två dagar, en natt. ISABELLE ESPINOZA isabelle.espinoza@nojesguiden.se

WESTERN

The Salvation Regi: Kristian Levring Manus: Anders Thomas Jensen, Kristian Levring I rollerna: Mads Mikkelsen, Mikael Persbrandt, Eva Green

Kristian Levring bearbetar frustrationen över sin misslyckade dogmakarriär med en riktigt kass western. Tystlåten man (Mads) får se fru och son utnyttjas och mördas av onda män i laglöst västernland. Efter att ha hämnats står det klart att de onda männen har kopplingar till en liga som tvingar fattiga samhällen på beskyddarpengar, varpå en klappjakt på Mads och hans brorsa Micke Persbrandt tar sin början. Det är uppenbart att Levring blev så upphetsad över att få med både Eva Green och fotbollsspelaren Eric Cantona (utöver de två nordiska dignitärerna) i rollistan att han helt glömde bort att fokusera på själva filmen, som enbart fungerar som yxigt skolboksexempel på ett par trötta westernklyschor. Att filmens enda kreativa inslag är en budgetfråga, säger det mesta (Eva Green slipper öva in en enda replik eftersom hennes karaktär saknar tunga). VS

1 DRAMA

Innan frosten Regi och manus: Philippe Claudel I rollerna: Daniel Auteuil, Kristin Scott Thomas, Leila Bekhti, Richard Berry

Bekvämt övre medelklassliv utan gnista går sin gilla gång för hjärnkirurg Paul med fru Lucie och bästa vän Gérard. Tillvaron utgörs av operabesök och familjemiddagar på helgen, tennisspel i veckan och för många långa timmar på jobbet. Hustrun sedan 30 år antyder att mer tid tillsammans vore en idé, men varför det? Så dyker den tjugo-någonting, vackra, konststuderande kvinnan Lou upp, samtidigt som leveranser av buketter med röda rosor skickas anonymt och besvärande till mottagningen, hemmet, sjukhuset, bilen... och balansen är rubbad. Om hur vi obönhörligt slösar bort livet och enträget låter tiden försvinna medan vi ägnar oss åt andra saker än de vi älskar, är vad det egentligen handlar om. Stämningen är spänd och under ytan

lurar ett hot, medan skådespelarna levererar oklanderligt med den skicklighet som krävs för att det ska verka enkelt. Som publik kan man luta sig tillbaka, förföras av glidande foto och låta dramat rullas ut. Den ikoniska Daniel Auteuil gör sin Daniel Auteuil enligt reglementet, han är ingen ful gubbe alls, men kanske ändå på något sätt? Kristin Scott Thomas gör sin vanliga, vackra, sorgsna roll. Lucie är inte en försmådd, åldrande hemmafru, eller är hon det? Har även hon en ofullgången affär med sin mans bästa vän Gérard? Spänningen i det outtalade, och vibrerande insikter om att livet går en förbi, vare sig man tar chanser eller inte, är filmens kvalitet. Vilket bärs upp av en stadig, alltigenom strömmande Hitchcock-artad obehagskänsla. Men till slut kollapsar manus enligt typisk, melodramatisk, misogyn och spekulativ franskfilmsmodell. Det som kunde blivit ett litet stycke i miniatyr av The Ice Storm, à la français, blir dvd-drama med dagg och fuskblod, innan frosten. IE

BONUS: Från början castades Mikkelsens bror, Lars Mikkelsen, för rollen som brorsa i filmen.

Philip Seymour Hoffman Saknad skådespelare

Folk har en tendens att älska en människa så fort hen dör, men jag brukar sällan blicka mot himlen och sörja slocknade skådespelarstjärnor. Tja, tills nu. Efter att ha sett hans fantastiska insats i den annars mediokra spionfilmen A Most Wanted Man känner jag faktiskt djup saknad. SEBASTIAN LINDVALL sebastian.lindvall@nojesguiden.se

Independence Day 2 Regi: Roland Emmerich

Visst, inte förrän 2016. Men tioåriga Amat räknar redan dagarna. AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se

NR 8, 2014 | NÖJESGUIDEN

MUSIK KRÖNIKA

DRAKE OCH NYANSERINGEN Text: ADAM JANSSON

BÄST JUST NU ADAM JANSSON adam.jansson@nojesguiden.se

ODESZA All We Need Från In Return, Counter/Playground

JAG HAR VARIT ett hängivet Drake-fan ända sedan Best I Ever Had. Många gånger har

jag stått upp för honom i diskussioner både över borden och på internetforum. Hans position som en av rapvärldens största vattendelare tycks bara ha cementerats med åren. Och ju mer slentrianmässigt hat man läser, desto starkare blir övertygelsen om hans storhet. Hans bedrövliga stil och oförmåga att snickra ihop en schysst musikvideo har jag funnit mig i. Men hans musik har alltid varit utmärkt i mina öron. Trots hans senaste albums storslagenhet har det dock börjat gro någon form av ynka liten kluvenhet i mig, särskilt när det fått marinera i mina spellistor i snart ett år. Det är vissa textrader som stört mig. Barnsligheten i dem. Med risk för att förstöra min härliga bild har jag dock, mer eller mindre omedvetet, ignorerat dem. Till dess att jag nyligen läste en mycket välfunnen text, skriven av en självtitulerad Drake-hatare (som för övrigt ofta skriver bra och intressant om popmusik), som träffar rätt på många av de punkter som besvärat mig. Läs gärna texten på hennes Tumblr-sida ”harmonicait”. Det mesta, om inte enda, nyanserade yttrandet jag tagit del av om Drake skrivet av en ”hater”. Hon belyser bland annat hans giftigt subtila manipulativitet och hans högfärdiga sätt att berätta för kvinnorna i sin omgivning vilka de egentligen är. Hans visserligen jämlika men ändå skrämmande sätt att ägna två hela låtar åt beskrivningen av sin egen och sin partners äganderätt av varandra. Just som jag läst klart texten och bestämt mig för att ta en Drake-paus skiftar jag till SoundCloud-fliken på min webbläsare och ser att den jäkeln har droppat ännu en för honom helgjuten remix. Och uttryckligen påminner mig om varför han så fullkomligt dominerar mina 25 mest spelade låtar på iTunes. Ba: Remembah? MAHFUCKA? Jag sätter på hans version av 2 On och tar till mig min nya favoritbloggares avslutande råd: “Please, continue to love Drake, just don’t love like Drake”.

”Trots hans senaste albums storslagenhet har det dock börjat gro någon form av ynka liten kluvenhet.”

ELECTRO

Caribou Our Love

City Slang /Playground

Ormtjusarflöjtslåten Mars är ett av få nästan helt instrumentala spår på Caribous senaste skiva, men den är i gengäld så hypnotisk och glödande att den inte behöver någon sång för att vara intressant. Här används den lilla dos röst som förekommer mer som ett instrument, invävt bland malande trummor, än för att förmedla ett budskap. Resten av skivan är sidenlakansmjuk och r’n’b-svepande, lekfull och långsamt housebeatig. Sampliga och repetitiva låtar med arenapotential varvas med kärleksfull sängkammarpop med The Boy is Mine-vibbar. Det mesta är snällt, men nästan inget är mesigt, tack vare en produktion som är nitisk utan att bli klinisk. SB

PRECISIONSDISCO

Kleerup

As If We Never Won Warner

Första spåret på Kleerups nya alster har fått titeln Sad Boys. Är det en förankring i samtiden? En hyllning till gänget som går sin egen väg? Eller återkoppling till hans första skivas avslut? Med de patenterade vemodiga stråkarna som fick en popvärld

5 56

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

att förälska sig i hans sound för sex år sedan är de oavsett vilket en mycket fin start på minialbumet As If We Never Won. Kleerups första smarta drag är att hålla sig kort. Därmed håller han dynamiken uppe rakt igenom, och är lättlyssnad i ordets mest positiva bemärkelse. Nästa smarta grepp är att använda Susanne Sundfør, Jenny Wilson, Maja Ivarsson och Niki & The Dove som vokalister – alla är i högform. Skivan genomsyras av ett tydligare discosound än tidigare, och soundet är oerhört precist. Inget har lämnats åt slumpen, och inte en pianoslinga eller ett gitarriff ligger snett. Syntarna är alldeles lagom rymdiga och trummorna är lika säkra och stabila som kolonnerna i Akropolis. En smäktande sprucken cover på Me And My Armys egna Thank God for Sending Demons avslutar, och den är oerhört svår att sluta lyssna på. CRA DISCO/SINGERSONGWRITER

Various tribute

Fläskiga trummor, falsett och storlagen syntkuliss. Dej Loaf Try Me Självsläppt singel

Detroittjejens kaxiga sångrap över det skimrande beatet är höstens bästa. Travi$ Scott feat. Young Thug Skyfall Från mixtapet Days Before Rodeo

Metro Boomins minimalism och slirig mummelrap.

disco från till exempel Scissor Sisters. Sufjan Stevens, Glen Hansard och Devendra Banhart bidrar med stillsamma höjdpunkter, liksom allra starkast Phosphorescent vars You Can Make Me Feel Bad förmedlar den absolut motsatta känslan. Även The Revival Hour inleder försiktigt, men börjar snart leka med samplade beats från hiphopens Sugarhill Gang-krubba. I samma härad rör sig Robyn, som mycket träffsäkert prickar den intellektuella Manhattandiscon från mitten av åttiotalet i Loose Joints Tell You (Today) med ett rakt stenhårt beat, distinkt blås och vänligt visslande. Lika dansant men mer hetsigt arty är Hot Chips elva-minuterstolkning av Dinosaur L-dängan Go Bang och Blood Oranges jazzfunk med slapbas. Tillsammans illustrerar de hur Arthur Russells musik, inom alla hans genrer, som ytterst lite annan musik har en akut modernitet som håller över decennier, och bidrar till en hyllningsskiva mer angelägen de flesta. PF

Master Mix: Red Hot + Arthur Russell YepRoc/Border

Att hyllningsskivor är spretiga brukar väga tungt till deras nackdel, men inte här. För hur skulle man på ett sammanhållet sätt kunna tolka alla de väsensskilda dimensioner som finns i salig Arthur Russells skapande? Här är det istället enbart positivt att kastas mellan stilla sånger som This Is How We Walk on The Moon, som Jose Gonzalez med finkänslighet, subtil puls och jazzanslag får äran att inleda hyllningen med, och stenhård

POP

ODESZA In Return

Counter/Playground

Från första till sista digitalt fejkade regndroppe är ODESZAS tredje officiella släpp en uppvisning i upplyftande atmosfärisk superhjältepop. Trots

tydliga influenser från såväl rap- som housemusik tappar Seattle-duon aldrig greppet om sin mysigt röda tråd. Den fjäderlätta avspändheten är genomgående naturlig och sjävklar, lika självklar som Shy Girls’ Dan Vidmars distanserade falsett över det berusande favoritspåret All We Needs. Utöver Shy Girls gästas det betydligt mer vokalstödda albumet av uteslutande talangfulla tjejer. Särskilt intressant låter uppenbart begåvade Zyra, som också skrivit de två låtar hon medverkar på. AJ IDM

Aphex Twin Syro

Warp/Border

Så dök den till slut upp, den efterlängtade Aphex Twinskivan som avslöjades via deep web ser äntligen nattens ljus. Det är första ordentliga albumet på 13 år ifrån den högt aktade producenten, och förväntningarna är givetvis höga. Albumet lanseras med en komplett innehållsförteckning över alla instrument och utrustning som använts i skapandet. Alla som vill sitta och leta ljud får hjälp. I sin närläsning med både varenda vintagesynt som använts och att Richards föräldrar har bidragit med vokaler. Recensionsmaterialet består av en timslång ljudfil, men det gör inte så mycket för Syro är en utmärkt skiva att höra från pärm till pärm. Det är inte bara populära trummaskiner, tuffa synthar och produktionsskills som fyller rummet under denna timme. Det är också en energifylld och effektiv liten nyanserad föreläsning om elektronisk musik och dess historia och komponenter. Vi bjuds på lite acid, lite techno, drum ’n’ bass, beats, piano. Och inte en minut av den abstrakta dansmusik som i hans helhet är tråkig. CRA

POP

Johan Hedberg Paradiset Labrador/Border

Testmässigt har Johan Hedbergs slagit ner sina bopålar stadigt i en kontext av den södra delen av Stockholms län 2014. Vid Älvsjö station väntar han på en ljusnande framtid, ”när pendeln börjar komma i tid”, en trasig relation hanteras på utflykt i Nacka, och skönhet kan vara bussavgångar från Gullmarsplan. Avarterna hade kunnat vara en lokal och pretentionslös lillebror till Kents La Belle Epoque medan Det fula ligger nära Markus Krunegårds lyrik (och ibland stavelsesnubblande för att få plats med alla ord). Men han är samtidigt lite lurig, Johan Hedberg. Musikaliskt är hans pop långt ifrån föreställningen om den lilla lokala förortsindien. Frågan är om man kan resonera om indie överhuvuvudtaget, åtminstone i den genrebetydelse som begreppet fått, när popen är så stort och noggrant arrangerad, och på flera håll snarare påminner om säg hur Elton John kunde låta på topplistorna i början av sjuttiotalet. Eller för all del en niottiotalsMauro Scocco som Johan Hedberg ironiserar över i självsäkert discosmarta

nojesguiden.se/musik

NONSTOP ENTERTAINMENT PRESENTERAR BFI LONDON FILM FESTIVAL

Berlinale Special Gala

S U T H E R L A N D AWA R D NOMINEE 2014

OFFICIAL SELECTION T O R O N T O F I L M F E S T I VA L

OFFICIAL SELECTION T E L L U R I D E F I L M F E S T I VA L

OFFICIAL SELECTION B E A U N E F I L M F E S T I VA L

OFFICIAL SELECTION KA R L O V Y VA R Y F I L M F E S T I VA L

OFFICIAL SELECTION D U R B A N F I L M F E S T I VA L

★★★★

”HÅLLER DIG I ETT GASTKRAMANDE GREPP” 7KH *XDUGLDQ

PÅ FIENDENS SIDA

EN FILM AV

www.71-film.com #71film

BIOPREMIÄR 10 OKTOBER

MUSIK BÄST JUST NU CAMILA ASTORGA DÍAZ camila.astorga.diaz@nojesguiden.se

Albumtiteln sammanfattar Alina Devecerskis explosivitet, och i den storslagna ballad som fått ge namn åt skivan liksom i Gråt tar hon sig också utrymme att visa upp en sångröst som är exceptionell. PF

Parham Lova mig själv Från Pojk, Swingkids/Border

Varje ord bränner till, varje mening fascinerar. Rosh Karma Hemmalaget/Sony

Det är vad hiphop handlar om. Man längtar efter att hon ska ta studenten så att hon hinner släppa mer material. Mapei What’s Innit 4 Me Från Hey Hey, Downtown/Sony

Borsta av axlarna, carpa, stick inte huvudet i sanden. Årets mantra.

Sur och tvär. Sådana referenser riskerar att skorra illa hos delar av Johan Hedbergs mer renläriga indiepublik, som har lättare att ta till sig den i och för sig fina Dexys-via-Håkan-euforin i Norrtälje. Han gör uppenbarligen avvägandet att det är värt, vilket han har alldeles rätt i. PF

ELECTRODUB

SBTRKT

Wonder Where We Land Young Turks/Playground

SBTRKT är britten Aaron Jeromes musikaliska alias och ska tolkas som ett sätt för honom att subtrahera sitt privata jag från sitt yrkesmässiga, en metod för att slippa vara offentlig i en offentlig bransch. Därför uppträder han dessutom iklädd mask för ansiktet och låter bli att sjunga sina egna låtar. En av hans tajtaste och mest frekventa samarbetspartners är sammetsrösten Sampha, som även medverkade på flera av låtarna på debutskivan. På Wonder Where We Land har SBTRKT ökat antalet gästmusiker och låter till exempel Ezra Koenig stå för ett av skivans bästa spår NEW DORP. NEW YORK, en perfekt avvägd mix mellan Vampire Weekend och en scen ur en svartvit maffiafilm. En annan hit är Higher, där Raury levererar en av höstens mest svävande refränger. Jerome själv ser till så att den nedtonade dubstep-electron ramar in varje spår, oavsett om det får personlighet av stressig stroboskopkänsla eller av Chairlift-Caroline Polacheks melodramatiska röst i klipp och klistra-form. Och han gör det så smidigt att de olika uttrycken känns fullkomligt naturliga och snarast nödvändiga, när de i andra händer bara hade känts splittrade. SB

riktigt bra dansmusik. På sin andra soloskiva Trick samlar han influenser från Londons klubbscen, triphop och house och adderar sin karaktäristiska röst som spänner mellan förtvivlan och sorglöshet. Förstasingeln Doubt är briljant, karg och ödesmättad, med lagom mycket desperation och sympatiska drag av Factory Floors maskinella sound. Även Humour Me har känslan av övergiven industrilokal, medan Year Zero nästan tassar in på The Knife område, vilka är skivans bästa ljudbilder. Det är bara i de få, mer balladlika låtarna som skivan tappar lite och är nära att förvandlas till ett smetigt R. Kelly-äventyr. Även om det aldrig tillåts gå riktigt så långt. SB

The Juan McLean

In A Dream DFA/PIAS

I mitt fotbollslag skulle jag sätta Juan McLean som innermittfältare. Alltid lika stabila, säsong efter säsong, med hög lägstanivå och förmåga att glänsa och överaska. Det är stabil disco och electro i botten på hela In A Dream, och ibland rör det sig över planhalvan och hämtar upp house, nittiotalet, rymdrock och pop på ett utmärkt sätt. Det är en skiva som går att dansa till, att gunga lite lagom till lika mycket som den funkar att laga mat en fredagskväll till. CRA

BL ADERUNNERPOP

Alina Devecerski Gnista + Gas Warner

Alina Devecerski följer upp sin succédebut med ett minialbum fyllt av utstuderat snygg Bladerunnerpop. Det är funktionellt elektroniskt utan att ha det elektroniska som självändamål, och samtidigt hårt aggressivt, smutsigt och nedslitet. Mest konfrontativ är hon i den desperata Frälsaren och framför allt i Armé, där hon med självklar auktoritet använder det bästa ur samtida svensk hiphops suggestiva estetik för sina egna ändamål.

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Vashti Bunyan Heartleap FatCat/Border

Att lyssna på Vasthi Bunyan är som att kliva ner i världens behagligaste bad. Den lugnande rösten och de enkla men vackra arrangemangen omsluter, likt att hålla andan under vattnet. Liknelser om hur gitarren flyter som eteriska oljor och klaviaturen och stråkarna som fluffigt väldoftande badskum är lockande. Men Bunyans historia är för intressant. Debuten släpptes 1970 och fick såpass svalt mottagande att karriären las på hyllan. I början av nollnolltalet hade skivan byggt en trogen lyssnarskara, vilket ledde till uppföljaren Lookaftering som landade med strålande kritik. Ytterligare nio år senare kommer nu albumet som påstås vara hennes sista. Tredje skivan i denna brokiga karriär är ett drömsk och magiskt egenproducerat hantverk, och vi bör vara glada att Bunyan hittade tillbaka till musiken igen. CRA

ELECTRO

Kele

Trick Lilac/Playground

Det är tråkigt att Bloc Party har börjat göra collegerock, men desto roligare att bandets sångare Kele Okereke har börjat göra

SARA BERG sara.berg@nojesguiden.se

Free Form Festival Polsk festival

Årets bästa festival anordnas i Warszawa den 3–4 oktober, med artister som Kele, Moderat, Jon Hopkins och Trentemøller. Jag önskar att jag kunde gå. Farväl till ungdomen Pestens tid (feat. Julia Hanberg) Singel, Luxury

Kåre Vernbys enmansband gör en lika dystopisk som drömvacker duett med Nord & Syd-Julia. Per Hammar Dirty Hands R’N’B

Jhené Aiko

Souled Out Artium/Def Jam/Universal

Precis som på debutmixtapet Sailing Soul(s) refererar Jhené Aiko skämtsamt i en av sina texter till en välkänd 50 Cent-låt. Detta visar inte bara på hennes lediga inställning till rapkulturen, utan också den påtagliga rap-swag som genomsyrar hela hennes artistiska person. Likt hennes musikaliskt likasinnade rookiekollega SZA gör hon r’n’b mer enligt gamla boken, grundad i känsla och själfullhet snarare än pampiga syntstråk och omfattande röstinsatser. Den tillbakalutade mjukheten gör dock att den fina linjen mellan tajt och tråkig blir mer påtaglig. Men även om en gnutta lekfull spretighet inte hade skadat, är den dämpade produktionen i kombination med Aikos luftiga vokaler ett givet framgångsrecept. AJ

Label

Producenten/klubbfixaren/dj:n Per Hammar har startat label och första släppet är jordig deep house för de tidiga morgontimmarna.

ALTERNATIVE METAL

In Flames

Siren Charms Razzia

Denna berlinska Hansa-produkt är i sin alternativa utformning själva motsatsen till den genomtänkta föregångaren Sounds of a Playground Fading, som omslöts av en precis tyngd, nu ersatt av emotionell spontanitet. Anders Fridéns ömtåliga sång dikterar låtarnas melodiska anslag och ledsagas av ett lika känslodrivet låtskrivande, fortfarande med väl utvalda bitar av den klassiska In Flames-skolan. När alla korten ligger på bordet står det klart att det varken blir någon svidande förlust eller enorm vinst. In Flames satsar högt i detta parti på sin nya metalhybrid och sätter fansen på prov ännu en gång. CB

FOLK ELECTRO

BÄST JUST NU

BÄST JUST NU CHRISTOFFER BERTZELL christoffer.bertzell@nojesguiden.se

Amaranthe Drop Dead Cynical Singel, Universal

Pop och metal i en glättigt elektronisk outfit som självsäkert skiter i rockregler. Sanctuary The Year the Sun Died Album, Century/Universal

Återuppstånden thrash-klenod fyller upp tomrummet efter Nevermore.

HIPHOP

Alaska

Alaska Spiders Electric Shake Album, Universal

Trendkänslig rock som är cirka 40 år efter sin prime time. Precis i rätt tid med andra ord.

Goldenbest

Experimentverkstaden har öppnat och Alaska står först i kö. Zackes röst river och drar i låtarna och Johan som tidigare hörts i Movits! tar ut svängarna. Fasta ramar kan vara ett gissel, de är en trygghet att luta sig mot, som ett barndomsrum i en svensk småstad. Men vad är gränser om inte risktagandets säkerhetslina och fyrkanter kring tänkandet? Alaska är motsatsen, som en ny smak på besök i livsmedelshyllorna. Därför saknar det en fast punkt att rotera kring, ett enhetligt sound eller en rak linje. Men det behöver inte alltid vara det man är

MUSIK BÄST JUST NU CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON christoffer.reichenberg.andersson@ nojesguiden.se

aldrig meningen, det handlade nog mer om att Casablancas ville leva ut någon slags undertryckt hårdrockskomplex, och det har han lyckats med. Kan vi återgå till det normala nu? SB PROGRESSIVE

Imogen Heap

Sparks Steffi Power of Anonymity Kommande album, Ostgut Ton

Steffi förmedlar sin bild av dansgolven på ett utmärkt sätt Evigt Mörker Sol som får tidens hjul att stå stilla 12”, på eget skivbolag

Ett strålande släpp. Sorry för ordvitsen, men det här är så bra. AnnaMelina För oss soundcloud.com/annamelina

Mer mer mer, nu! Tack.

Megaphonic/Playground

Det finns konceptalbum, och så finns det KONCEPTalbum. Sparks visar sig vara av den senare kategorin, när den nu efter tre års skapelseprocess manifesterar sig ur det astrala planet. Men dess stycken har redan hörts av tålmodiga fans, ett var tredje månad och relaterat till olika behjärtansvärda projekt. Grunderna är de 900 vardagsinspelade hushållsljud, eller ”ljudfrön” som Imogen valt att betrakta dem, som samma fans skickat henne. På dem har hon laborerat med 3D-ljud, rörelsekänsliga ljudhandskar, jogging-appar, arabiskspråkiga böneutrop och inspelningssessioner i Kina, men inget av hennes experiment förmår väcka minsta livsgnista i de kreationer vars pretentionsnivå får giganter som Peter Gabriel att blekna av avund. PF

R’N’B

Chris Brown X RCA

ute efter. Alaska är varken Movits! eller Zacke, men desto mer mellanrummen mellan deras skivor, och hiphop-Sverige är ett stickspår rikare. CAD

POPSOUL

Kindness

Otherness Female Energy/PIAS

Bäst låter Kindness andra album när självklara popkomponenter kombineras med uppfriskande avighet. Det manifesteras kanske allra bäst på utmärkta Who Do You Love, där Robyns mästerliga gästspel ackompanjeras av en härligt ryckig och lite suddig instrumental. Stora delar av albumets inledning har just denna medryckande artsy-r’n’b-känsla. Tyvärr går albumets andra hälft in i en högtidligt dämpad stämning som inte alls känns lika intressant. De öppnande spårens inbjudande basgång byts ut mot körsång och mycket av den aviga auran går förlorad. AJ

ROCK

Julian Casablancas + The Voidz Tyranny

Trots att de inledande fem spåren bland annat innehåller ett härjigt Diplo-beat, åttiotalselektro och en pinsamt uppenbar The Dream-kopia, inser man direkt att det fortfarande är precis samma Chris Brown man kommit att gilla, avsky och försökt att tolerera. Särskilt tydlig blir hatförtjusningen för framgångsrika klubbsingeln Loyal, denna lika beroendeframkallande som djupt kränkande låt. Men utöver denna och eleganta New Flame känns det genomgående charmlöst och gjort. Till att börja med kan han till nästa gång bestämma sig för trap, dans eller mys. Allt på en gång blir bara frustrerande. AJ

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Gnarwolves

Gnarwolves Gnarwolves spexiga partypunk spritter av en oförutsägbarhet som lämnar mig mer frågande än nyfiken. Denna musikaliska omogenhet testade redan mitt tålamod i bandets tidigare ep-format, när de nu presenterar sin första fullängdare krävs det något mer från den brittiska trion för att övertyga mig om deras egenheter. Tyvärr uteblir någon form av intygande säkerhet, istället förpassas varje låtidé till att spåra ur enligt ett och samma ofullständiga recept. Det må förkroppsliga en charmigt garageig DIY-attityd, men ibland behöver även band hjälp av andra. CB

PATRIK FORSHAGE patrik.forshage@nojesguiden.se

Half Japanese In It’s Pull från Overjoyed, Joyful Noise

Så många år, så lite precision.

Helen Love Julie’s Got A New 7 Inch Single Från Pogo Pogo EP, Elefant

På färgad vinyl i begränsad upplaga, om färgad vinyl i begränsad upplaga.

Skogen Brinner Mr. Fantastic 7”, Subliminal Sounds

Sveriges bästa hårdrock, komplett med Sveriges snyggaste video.

6 Skapelsen Historia är inte alltid fakta. Som tur är finns världsförbättrare som Skapelsen för att rätta till den musikaliska historieskrivningen.

ORGELROCK

Inspiral Carpets

Inspiral Carpets 196/Border

Tiden har en tendens att sudda ut obehagliga minnen, men när folk envisas med att tjata om dem blir de svåra att glömma. Med sin energiska orgel som signum var Inspiral Carpets egentligen inte något Madchesterband musikaliskt, utan spelade snarare kontextuellt anpassad The Stranglerstradrock (på samma sätt som The Stranglers på sin tid hade spelat ointressanta The Doors-varianter anpassade till sin punkkontext). Desperat återförenade - när alla andra vägar till försörjning var stängda - gör de samma sak idag, men med den ungdomliga arrogans som ändå var ett försonande drag ersatt av medelålderns bristande engagemang. Om det fanns anledningar att undvika Inspiral Carpets på nittiotalet har dessa med andra ord inte minskat sedan dess. PF

5 Kate Bush spelar faktiskt live Så osannolikt att det förmodligen egentligen inte hände.

4 Tennismusik James Murphy gör musik av 400 timmar ljud från US Open, och man måste älska det.

3 MISCHMASCH

Goat

Commune Fortfarande leker Goat skojfriskt den spännande hemliglek de lärt av The Residents, och håller fast vid masker och ett påstått ursprung via shamanska seanser i Korpilombolo. Fortfarande spelar de en ytligt flummig trancerock byggd på new age, romantiserad sekterism och kvasi-world music, med avlagda metalriff och återanvända Chemical Brothers-bas intill slumpvis utvalda fragment från Indien, Mellanöstern och Nordafrika. Och fortfarande barfotadansar henna-tatuerade övervintrade Trans-Global Underground-fans i hela (den anglosaxiska väst-)världen extatiskt till deras exotiserande mischmasch. Huruvida bandmedlemmarna fortfarande häpet belåtna över vad de kan lura i en publik hånflinar bakom sina masker vet bara de själva. PF

1 BÄST JUST NU

Musikbarometern

Big Scary Monsters/Border

Universal

Cult/Playground

Tydligen tyckte Julian Casablancas inte att The Strokes var tuffa nog, så han värvade ett nytt gäng musiker och började spela rock på riktigt. Tillsammans med The Voidz får han utlopp för alla distade gitarrer och snabba Motörhead-riff, som jag eventuellt hade uppskattat den perioden av mitt liv då jag lyssnade på Nirvanas Bleach. Den här skivan kommer inte att locka några Strokes-fans, men det var kanske heller

PUNK

Bättre getter att ägna uppmärksamhet åt: The Sound of A Goat in A Room –Twice A Man (kassettband) Goat’s Head Soup – The Rolling Stones (album) Monogram – Robert Rauchenberg (skulptur) Bockarna Bruse (norsk folksaga)

Gudrun Schyman dansar med Pharrell Fi:s ledare dansar på scen med Robin Thickes bff Pharrell. Blurred Lines kan man kalla det.

2 U2 i ditt öra De irländska rockikonerna blev ett mobilvirus för 700 miljoner kronor.

1 The Knife lägger ner Att sluta på topp ska alltid saluteras men vi kommer att sakna denna fantastiska syskonduo.

6DQGVM| $FWLRQ %LOG +HQULN 6DQGVM| 3HUVVRQV 3L[ODU

Välkommen till en spännande kväll där kulturen spelar huvudrollen.

fredag 10 oktober 2014 från tidigt till läggdags – Välj och vraka i programmet: WWW.KULTURNATTA.GOTEBORG.SE )|OM RVV Sn )DFHERRN RFK 7ZLWWHU

.XOWXUQDWWDBDQQRQVBQRMHVJXLGHQ LQGG

.XOWXUQDWWD

1 & 6 MÖTER

KAJSA GRYTT Kajsa Grytt har hunnit med mycket. Från rollen som tjugoårig postpunk-pionjär i Tant Strul har hon varit miljöjournalist, copywriter och nu senast terapeut. Och i samband med den nya säsongen av Så mycket bättre möter hon dessutom Döskalle & Mästerligt.

Är du inte rädd för att bli mindre punk nu när du ska vara med i Så mycket bättre?

som passar mig bättre. Jag är en sådan där person vars huvud exploderar lätt. Jag har fått ett schysstare tempo.

Så det är så långa dagar som det beskrivs i media?

– Ja, det är helt sjukt, man sover kanske två-tre timmar varje natt! Man börjar kanske filma halv åtta, och slutar filma halv två. Man var helt galen när man kom hem. Du har kampanjat för Vänsterpartiet. Hur reagerade du när Löfven dissade dem?

– Jag har kampanjat för FI, för de gröna och för Vänsterpartiet. Jag förstod att Löfven skulle göra det redan när jag såg valresultatet. Det som gjorde mig förvånad var att det kändes så grovt.

Vad tycker du behöver förändras i kulturpolitiken?

– Mer pengar till ställen, grejer och arrangörer så att det finns saker att göra. Nu ska ju allt löna sig. Och visst kan saker löna sig, men vi behöver spretighet! Kulturen är ju till för att vi ska få se sånt vi inte förstår.

Varifrån kommer ditt politiska engagemang?

Att spela in en skiva är mer hackigt. Du har beskrivit Nio dagar, nio nätter som en erotisk thriller. Hur inspirerad är du av 50 nyanser av honom?

– Inte alls, jag har faktiskt inte läst den.

Hur var det att arbeta som copywriter?

– Det var spännande att vara i den världen. Marknadsmöten och kostymer och chefer som tycker att världens viktigaste grej är Keldasås.

Kommer det att bli en ny skiva nu i kölvattnet av Så mycket bättre?

– Min plan är att jag ska skriva ett gäng låtar och släppa två för en turné i vår. Man kan faktiskt släppa bara singlar nu när man ändå släpper på Spotify. Jag gillar ju låtar, sedan får jag ju aldrig hits... Har du någon förebild?

6 – Nej, men jag blev riktigt glad av Lady Gaga när hon kom. Jag gillade hennes kombination av jättemycket pengar och ren trash.

Hur skulle du beskriva din egen stil?

– Jag har ju aldrig upplevt mig själv som punk överhuvudtaget. Jag brukar vara ganska spretig men nu har jag gjort några slicka, snygga grejer också.

I en intervju med The Eye 1984 sa du att Tant Strul inte skulle anpassa er medvetet för att sälja mer. Hur ser du på det uttalandet nu när du ska vara med i Så mycket bättre?

6 – De var fina allihopa! Det var 6 verkligen inte tävlingsläge liksom. 6 – Jag var nog lite oförberedd över – Jag tror att det handlar om klass och 1 – Vad jag gör? Jag säger: ”Fråga hans

– Det var faktiskt inte för att sälja mer som jag var med. Jag har en känsla av att jag inte kommer att sälja vad jag än gör.

att höra Carola. Och liksom hennes val. Det var mest konstigt och den mest underliga grejen.

Stämmer det att Svarta Diamant handlar om Thåström?

– Ja, det kan man väl säga. Han var ju den stora kärleken när jag var ung. Sedan tänker jag inte på honom när jag sjunger låten nu.

Hur har ditt liv förändrats sedan du började jobba som terapeut?

– Det är mindre stress, det är ett jobb 62

NÖJESGUIDEN | NR 8, 2014

Vem såg du mest fram emot att tolka i Så mycket bättre?

Vem tolkade dig bäst?

– Vi människor lever så tätt ihop, och då ser vi hur andra mår. Det är helt naturligt att man undrar hur samhället ska fungera för att alla ska må så bra som möjligt.

Vem var du mest överraskad över?

Du har profilerat dig hårt mot Sverigedemokraterna. Varför tror du att de växer?

– Johan T Karlsson (Familjen). Jag kände igen mig i hans sätt att använda ord.

Eva Dahlgren fick tydligen 300 000 kronor för sin medverkan i Så mycket bättre. Märktes någon hierarki av under inspelningen? Vi kan tänka oss att Carola hade en annan kravnivå?

– Jag tror kanske att vi fick lika mycket allihop? Det var jämställt. Jag tycker att det är fint att de betalar folk, för det är ett jävla jättehästjobb.

– Jag gillar när det är strikt och lite prästlikt, jag har också en grej för militanta saker. Det ska gärna vara något auktoritärt över det. Kläderna använder jag för att göra mig till ett subjekt. Vad gör du med nästa journalist som nämner Plura?

klyftor. En teori jag har är att vi har ett samhälle där vi pratar horisontellt, där människor i underklassen sätts mot varandra.

fru, jag vet ingenting om honom längre!”.

Vad är den största skillnaden på att skriva skönlitteratur och att göra musik?

– Gud! Hon hade också ett rikt inre liv men var mycket mer osäker. Hon kanske visade upp en säker yta, hon var smart på ett sätt, men hade till exempel inte fått någon större feministisk insikt. X

– Det är en sådan stor skillnad! Man håller på i två år med en och samma historia och låter den växa, enda bedömningen man får är från redaktören som säger ”skriv om den från presens till preteritum”.

Hur skiljer sig Kajsa Grytt 1980 från Kajsa Grytt 2014?

Så mycket bättre har premiär den 18 oktober på TV4. Foto: JOHANNA STERLING

Bryggs i Falkenberg och distribueras av Carlsberg Sverige AB. www.carlsberg.se

HAR DU SETT DEN HÄR FLASKAN?

Lokala avvikelser kan förekomma. Bryggs i Falkenberg och distribueras av Carlsberg Sverige AB. www.carlsberg.se

Alkohol kan skada din hälsa.

Don’t settle for good. Demand great. Nya vattentäta Xperia™ Z3 och Xperia™ Z3 Compact med 20,7-megapixelkamera och enastående batteritid.

Based on multiple battery performance testings conducted between July and September 2014 in a laboratory under an active use conditions reflective of the Typical Smartphone User by Sony Mobile Communications AB. In compliance with IP65 and IP68, the Xperia™ Z3 is protected against the ingress of dust and is waterproof. Provided that all ports and covers are firmly closed, the phone is (i) dust tight and (ii) protected against low pressure jets of water from all practicable directions in compliance with IP65; and/or (iii) can be kept under 1.5 m of fresh water for up to 30 minutes in compliance with IP68. For more information: www.sonymobile.com/testresults Icons and images are simulated and are for illustrative purposes only. Sony and Walkman are trademarks or registered trademarks of Sony Corporation. Android, Google Chrome and Google Play are trademarks of Google Inc. ©2014 Sony Mobile Communications Inc. All rights reserved.