Nöjesguiden nr 10 2008

Page 1

STOCKHOLM #10 2008

STUDIE SPECIAL!

NCFF<;E; C

MEIF<yHE?H PC M;NN? DIOLH;FCMN?LH; Jz JLIP

STUDENTENS ÖVERLEVNADSGUIDE KÄNDISARNAS UTBILDNINGAR... ANNA MARIA ESPINOSA... WALLRAFF PÅ UNIVERSITETET... FILMÅRET 2009 – REDAN NU!... I’M FROM BARCELONA... & MED MARKUS KRUNEGÅRD... GOMCE % @CFG % ELIA % >LS=E % EFO<< % EIHMN % EIHM?LN % GI>? % N?;N?L % MBIJJCHA % MJ?F % NP NÖJESGUIDEN BRÅVALLAGATAN 10 113 36 STOCKHOLM

FOTO JOHANNES HELJE

NU SJÖSÄTTER VI SICKLA!

INNEHÅLL BREV

4

ÖVERLEVNADSGUIDE!

9

TILLBAKA I SKOLBÄNKEN

12

KÄNDISARNAS UTBILDNINGAR

17

WALLRAFF PÅ UNIVERSITETET

18

& MÖTER MARKUS KRUNEGÅRD

50

RASISTCHOCK!

SÅ KLARAR DU LIVET SOM STUDENT I STOCKHOLM, GÖTEBORG OCH MALMÖ/LUND.

VI SATTE JOURNALISTELITEN PÅ PROV – HAR DE VAD SOM KRÄVS FÖR ATT KOMMA IN PÅ JMK EGENTLIGEN?

VÄLKOMNA TILL VÅR NYA BUTIK SOM ÖPPNAR DEN 25 SEPTEMBER. VI PASSAR PÅ ATT FIRA I ALLA VÅRA BUTIKER.

ALEX SCHULMAN: “JAG HATAR CSN.”

PELLE TAMLEHT GÅR I LASERMANNENS FOTSPÅR.

“OM DU MUCKAR MED MIG MUCKAR DU MED HELA TORNEDALEN”

Chefredaktör och ansvarig utgivare Hannes Dükler, hannes.dukler@nojesguiden.se Redaktionschef Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö Josefin Lindberg, josefin.lindberg@nojesguiden.se Praktikant Stockholm Linus Hanson, linus.hanson@nojesguiden.se Medverkande skribenter: Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Mårten Ekenberg, Niklas Eriksson, Patrik Forshage, Sara Hakimi, Johan Hallstan, Sandra Hansson, Kenny Håkansson, Mattias Kroon, Jens Lundqvist, Madeleine Norling, Sofia Petersen, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Pelle Tamleht, Rebecka Wadsted, Elina Wessman, Andreas Wreimer, Tommie X

STOCKHOLM Nöjesguiden Bråvallagatan 10 113 36 Stockholm Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 red@nojesguiden.se GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66 MALMÖ Södra förstadsgatan 31 211 43 Malmö tel 0736-438860

Kontakt: förnamn.efternamn@nojesguiden.se Fotografer och illustratörer: Niklas Alexandersson, Linus Hallsénius, Johannes Helje, Moa Holmin/Kid of Tomorrow

1988 - 2008

20YEARS OF GLOBAL BRANDING Siroccogatan 1, Sickla Köpkvarter Tel 08-611 07 20 Kungsgatan 12-14 Tel 08-22 43 20 Sturegatan 20 Tel 08-667 23 00

Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Event Stockholm Terron Musgrove, terron.musgrove@nojesguiden.se Säljare Stockholm Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Tamara Tawaefi, tamara.tawaefi@nojesguiden.se Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Regionschef Öresund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Ekonomi Cissi Thorell, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguidens Förlag MSG AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Box Sverige AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 14 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Rättelse I förra numret angav vi Igor Zimmermann som fotograf till en bild på Nhu Doung. Detta var felaktigt och vi ber härmed om ursäkt.

Omslagsfoto: Johannes Helje

F?>;L?

<CF>HCHAMEIGJF?RN FÖR ATT BLI JOURNALIST (alltså utbilda sig vid Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid Stockholms Universitet) ska man utöver goda betyg även göra ett kunskapstest med frågor som ”När lämnade den sista moriske kungen Granada?” och ”Hur många procent av allt vatten på jorden är sötvatten?”. I det här numret av Nöjesguiden lät vi fem välbekanta journalister göra provet. Lars Adaktusson, Karin Magnusson, Carlos Ejemyr-Rojas, Jenny Östergren och Björn af Kleen fick svettas lite klädsamt i ett kvavt klassrum på Kungsholmen och sedan få möjlighet att förklara sina bristande kunskaper. Alla verkade kunna leva med att inte veta allt, även om Karin hade svårt att släppa det faktum att Donau mynnar

”För att ha någon som helst användning av högskoleprovresultatet (bortsett från att få briljera i en ledare 16 år senare) skulle jag vara tvungen att läsa in flera ämnen från gymnasiet.” ut i Svarta Havet (jag tror att hon återkom till det fyra gånger under ”förhörstillfället”). Dessutom har vi låtit Pelle Tamleht wallraffa på universitetet, en anonym och mycket ensam upplevelse tydligen. Och oroväckande lätt att olovandes nästla sig in på föreläsningar och annat utan att väcka misstänksamhet eller anstöt. Missa inte heller våra stiligt illustrerade studentguider för Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund! Själv har jag länge närt ett bildningskomplex av monstruösa proportioner. Allt jag har att komma med är grundskola, treårigt samhällsvetenskapligt gymnasium, ett års copywriterutbildning på RMI-Berghs, en tvåveckors filmkurs i Bethnal Green och ett knappt år på Stockholms Filmskola. Två gånger skrev jag högskoleprovet. Den första gången fick jag 0,9, vid andra provtillfället tror jag att jag hamnade på 1,8. Den gången var jag bakis. Ett hett tips alltså. Tyvärr hade jag inte fullständigt gymnasiebetyg, så för att ha någon som helst användning av högskoleprovresultatet (bortsett från att få briljera i en ledare 16 år senare) skulle jag vara tvungen att läsa in flera ämnen från gymnasiet, som matematik och spanska. Det gjorde jag dock aldrig — jag och siffror hyser ett ömsesidigt förakt. Överlag var mitt gymnasiebetyg riktigt mediokert, tror att jag hamnade på 2,7 i snitt med bland annat en etta i gymnastik som kronan på verket (”glömde” gympakläderna i princip varje lektion). Och vad vill jag ha sagt med det här? Kanske att man kan bli lönsam ändå, lille vän.

<L?P +*

Förra månadens artikel om Hipsterturken upprörde oväntat en hel del. (Du kan läsa den i sin helhet på vår hemsida). Redaktionen har emottagit samtal och mejl från människor som antytt att artikeln skall vara rasistisk. Pelle Tamleht som skrev texten svarar på ett av läsarbreven nedan: Hej, jag heter Niclas och arbetar på Stockholms universitet. Jag blir stött av ert smaklösa och rasistiska turkietreportage. Vad tänkte ni egentligen; att det här var lite samma sak som Borat eller Gringo, i sånt fall har ni missat mycket. Det låter väldigt långsökt att hävda att det inte var intentionen att driva med turkar, utan bara en skön grej. NICLAS JÄRVKLO Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoriaStockholms universitet

Svar: Hej Niclas Järvklo, Tack för ditt mejl. Jag som skrev artikeln gjorde detta bland annat med syfte att belysa det faktum att “turk” ofta används som negativt prefix. Men kanske framför allt är den menad som ett resereportage från en spännande europeisk storstad som spås få ett väldigt uppsving den närmaste tiden. Nya Barcelona enligt vissa och nya Berlin enligt andra. Vi har fått många reaktioner på den parlör som följde med. Angående denna är det mer en dissektion av de uttryck som de facto används ute på stan snarare än ett sätt att driva med turken som nationalitet. Personligen använder jag nog oftare uttrycket “Raggardusch” snarare än “Turkdusch”. Men det är ju en smaksak. MVH, PELLE TAMLEHT

Hej Carl. Läser Nöjesguiden varje månad! Nej jag ljög, jag läser det du skriver, och det är väl inte samma sak, eller? Tror alla har en sorts hatkärlek till dig. De hatbrev du får betyder ju att folk läser det du skriver, vilket jag vet att DU fattar, men inte de. De tror säkert att du mår skitdåligt när du läser deras kritik, vilket oftast inte stämmer eftersom du är den största ironikern av dem alla! De fattar ju inte själva, hur dumma de är. OJOJOJ, allt du skriver är ju drygt. Som sagt detta ämne var “whatever”, så jag vet inte vad jag vill med detta email, kanske säga I don’t know if I love or hate you, men det är nog ingetdera, bara avundsjuka. Jag är en beundrare av dig Carl, som får vilken tjej som helst att smälta med ditt skrivande. CAROLINE

Svar: Caroline, du är en vacker själ, men när man blir uppmärksammad vill människor — utan att ha den minsta relation till dig — diskutera djupt och innerligt med dig via mejl, insändare och fax. Jag kan ärligt och innerligt säga att jag är mycket ointresserad av människors åsikter om mig. Kanske låter detta arrogant, men det är helt och hållet sant. Att artiklarna berör — får människor att skratta eller gråta — må vara hänt, jag vill egentligen bara att de ska skratta och gråta på samma gång. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

Käre herr Belfrage, jag förstår att det är svårt att vara en så pessimistisk person som du och inte kunna tolerera att alla människor tycker olika. Jag t.ex. tycker inte att det är något fel i att du sitter och onanerar till tonerna av Dennis Wilson medan du skriver dina recensioner, så varför måste du hoppa på dem som inte lyssnar på samma musik som du? Jag förstår inte vad du vill säga. Är inte du till och med för ung för att veta vem Dennis Wilson är? Och egentligen hatar jag smakelitism, så jag avslutar detta meddelande med ett fräckt: f*** you Mr Reinholdzon Belfrage! MVH, JOHAN

Svar: För ung för Dennis Wilson? Hur ung tror du jag är? 21? Jag är 65, Johan. Jag må vara välsignad med persikohy, men jag har ett Dennis Wilson-porträtt som står och åldras i en garderob. För mig är Dennis Wilson som en godisbutik. Jag lyssnar på honom i timmar. Du förstår, jag kan bli väldigt erotisk vad gäller populärmusik och Dennis Wilson är den mest sexuella handling jag kan tänka mig. Jag lyssnar på texterna och musiken, på dynamik, artikulation och övrig agogik och klangfärg och faller ihop ensam på badrumsgolvet och funderar på hur jag ska göra slut med min flickvän. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

Webben växer! Var inte sist med att hoppa på tåget — www.nojesguiden.se uppdateras dagligen.

=B?@L?>;EN~L B;HH?M > EF?L hannes.dukler@nojesguiden.se

<yMN DOMN HO

Med Nina Hemmingsson, serietecknare LÄSNING Går det åt helvete är jag ändå född (av Agneta Klingspor) och Flow My Tears, the Policeman Said av Philip K. Dick. Båda är underhållande men Klingspor är fantastisk. HÖSTSYSSLA –Vad som helst som man gör inomhus. Teckna eller spela spel, sådana saker. Det mesta blir trevligare inomhus. På sommaren måste man till och med äta utomhus, det är jobbigt och opraktiskt och för varmt eller för kallt. Man kan titta ut genom fönstret, det tycker jag räcker, också när man åker buss till exempel. Det är för det mesta bäst innan man kommer fram. UTBILDNING –Folkhögskola. Jag gick två år på en bild och form-linje och blev bra på att teckna. Sedan gick jag på en konstakademi och lärde mig inte ett piss. Fast jag fick ett fint papper därifrån som man kan visa upp om man känner för det. BUTIK –Matton på Norrlandsgatan. Där köper jag mina pennor. När man har köpt en penna är man glad i åtminstone en timme, lite beroende på vilken penna man hittat. Senaste köpet för några dagar sedan gör mig fortfarande glad, det var två påfyllningsbara pennor med riktigt bra spetsar och pigmentstarkt tusch. BYGGNAD –Jag lär mig aldrig att hitta för jag kollar sällan upp när jag är

4 NÖJESGUIDEN #10

FOTO: NINA VARUMO

ute och går och ser mest grus och skräp, inga byggnader eller andra stora saker. Men jag tycker om Riddarholmskyrkans torn, det har en fin form och så gillar jag att man ser himlen igenom. PSYKISK ÅKOMMA – Ångest. Jag brukar få frågan om det inte är jobbigt att gräva ner sig i jobbiga saker men för mig är det tvärtom så att jag skriver och tecknar för att ta mig ur det jobbiga. Där nere hamnar man väl utan att behöva gräva. KVARTERSRESTAURANG – Landet, gott och nära hem. FLICKVÄN – Jag, när jag var typ fjorton och någons flickvän. Stackars mig. Jag vill åka tillbaka och hämta mig eller åtminstone säga åt mig att skärpa mig och sluta tänka på hur någon annan vill ha mig och istället säga vad jag vill ha. TILL SIST, VAD ÖNSKAR DU DIG ALLRA MINST JUST NU? – Att det verkligen är sant att alla dör. Så hemskt kan det väl inte vara? Folk säger att man skulle tröttna om man levde för evigt, det tror inte jag. Man skulle bara leva olika liv efter varann, det vore underbart.

GzH;>?HM G?>;L<?N;L?

DIB;HH?M B?FD?

Hej Johannes! Du är månadens medarbetare, grattis! –Tack! Lite konstigt bara, känns som jag gjort ovanligt lite till det här numret av tidningen. Vem är du och vad gör du? –Jag är en 25 år gammal lätt förvirrad frilansande fotograf, det vill säga, jag fotar hela tiden och allt. Vad är det roligaste du vet? –Oj, min flickvän när hon är jättefull är rolig på ett lite tragiskt sätt, annars infrastruktur i Stor-Stockholm och tåg. Fast jag borde kanske svara “fotografera”. Är det sant att när du var på jobbintervju här så fick du frågan “är du homosexuell?” –Ja, och jag tror jag svarade “vill du att jag är homosexuell?” Hur reagerade du på det? –Ja, som frilansande fotograf så är man van att anpassa sig till situationen... Vem vill du allra helst plåta? –Vackra människor.

Jz AzHA

MNI=EBIFG Äntligen är sommaren över! Nu kan vi koncentrera oss på konsten, musiken, teatern och de stora frågorna utan att bli störda av salta stänk och skriande måsar.

BON IVER PÅ BERNS

På den respekterade sidan ”Metacritic” låg Bon Ivers skiva For Emma, Forever Ago länge på en hedrande andra plats. Tidningar som MOJO och Uncut gav den full pott och både Grey’s Anatomy och House M.D. valde att plocka in låtar för att förgylla musiklandskapet. Berns har gjort en av höstens smartaste bokningar, inget snack om saken. Den 23 september, kl 22, 160 kronor.

HÖGLÄSNING MED LAPIDUS

Efter Snabba cash och Aldrig fucka upp har Jens Lapidus blivit mer folkkär än Allsång på Skansen, Kalles Kaviar och Arne Weise. Enligt SL har dessutom var tredje tågresenär någon gång passerat Stockholm Södra med näsan nerstoppad i ett av hans alster. Vill du veta varför är det bara bege sig till Högdalens Bibliotek den 24 september. Prick klockan sju kommer författaren och advokaten att börja recitera.

THE KRANSKY SISTERS PÅ SÖDRA

Växer du upp på vischan i Australien, uppfostras med hjälp av hårda kristna värderingar är chanserna väldigt, väldigt små att du kommer syssla med komik. Internmailet verkar ha gått ut till de flesta, men tydligen har The Kransky Sisters missat budskapet helt. De trotsar förutsättningarna och menar att bisarra historier ackompanjerat av luriga melodier, covers på AC/DC-låtar och prickiga skjortor är det absolut roligaste som finns. Du ser dem på Södra Teatern den 26 september, med start klockan 20.

DOPPLEREFFEKT PÅ BERNS

Inte en intervju så långt ögat kan nå, knappt några liveframträdanden och en mystik tätare än superlim. Vad är detroitgruppen Dopplereffekts egentliga problem? Varför använder de tyska pseudonymer? Vi på redaktionen har ingen aning, men hoppas att svaren snart ska uppenbara sig. Den 27 september åker vi till Berns för att se var all uppståndelse kommer ifrån.

DISCO ENSEMBLE

Efter en bejublad Hultsfredskonsert och en respektingivande USA-turné är punkbandet från Helsingfors redo för ännu en utmaning. Debaser Medis ska jämnas med marken och därmed basta. De fyra Refused-influerade finländarna kommer leverera, en minst sagt, svettig föreställning. Den 25 september på Debaser Slussen ser du dem live.

STÅUPPSKOJ MED RUSSELL PETERS

Bland stå-uppare finns det två gyllene regler. Regel nummer ett: Sno aldrig material från Adde Malmberg. Två: Skämta alltid om dina tillkortakommanden. Det betyder enkelt att om du är två meter lång och harmynt, ska du reflektera över hur det är vara just två meter lång och harmynt. Det får publiken att slappna av och samtidigt ha roligt. Russell Peters är asiat och kommer självklart att prata om precis det. Han har redan lyckats fylla Madison Square Garden till bristningsgränsen, China Teatern kommer att bli en munsbit. 29 september.

THE KATE BUSH EXPERIENCE

Med tanke på att Kate Bush är en person som sällan anordnar spelningar (den enda officiella turnén dateras tillbaka till 1979) lämnas den konserthungrige lyssnaren egentligen bara två val. Antingen stannar man hemma, slänger på en av hennes åtta skivor och använder sin fantasi. Eller så sparkar man sig själv där bak, springer över tlll Fasching den 26 september och njuter av Anna-Karin Westerlunds tolkning. Valet är givetvis löjligt enkelt.

EN AFTON MED PRINCE

Världens mest välvårdade mustasch sitter som du vet på Prince. Vad du inte vet, förutom att hans fulla namn stavas Prince Rogers Nelson, är att en maffig helkväll är inplanerad i hans ära. Den sprillans nya dokumentären The Glory Days, otaliga musikvideos och gamla konserterinpelningar kommer inleda kvällen. Timbuktu, Titiyo, Svante Lodén, Tingsek och Pauline får sedan äran att ro skutan i hamn, när de tolkar prinsens imponerande katalog. Torsdagen den 25 september, 19.00, Debaser Medis.

STEVIE WONDER KOMMER TILL STAN!

Mannen som uppfann ”The neck roll” är tillbaka. Inte en dag för tidigt med tanke på att han inte har satt fot på europeisk mark på över tio år. Abstinensen har stundtals varit outhärdlig. Superstition har fullständigt spelats sönder. Men skam den som ger sig. ”Little Stevie” inleder sin europaerövring i Birmingham och styr sedan pianot till Sverige och Stockholm. Ta på dig dina glassigaste glajor och infinn dig på Nalen den 19 september.

ULF LUNDELL— UNPLUGGED

Trots sin digra ålder väljer Tuffe Uffe att köra ett klassisk MTV-stunt. Allt är givetvis acceptabelt för Sveriges okrönte rockpoet. Har du redan läst ut hans nya bok Vädermannen och kämpat dig igenom mastodontboxen Under vulkanen (14 CD + 2 DVD) är det bara att gratulera. Nu kommer ännu mera godis. Den 5, 7 och 8 oktober drar showen igång på Cirkus.

STEVE HUGHES OCH PETER WAHLBECK — RAW

Innan vi alla glider in i en kollektiv mörkerdepression och glömmer bort hur man skrattar, kan det vara lämpligt att dra åt smilbanden en sista gång. Torsdagen den 2 oktober, klockan 20, bjuder RAW Comedy Club på underhållare som garanterat hjälper dig på traven. Halmstads gnälligaste man, Peter Wahlbeck, gitarrkomikern, Steve Hughes, Mårten Andersson och André Wickström förgyller kvällen.

JASON MRAZ KOMMER TILL STAN

Veganen från Virginia har trots sin välförtjänta ”one hit wonder”-stämpel varit med och lekt ett bra tag. Som förband åt Alanis Morissette under 2005, gick han från okänd lägereldskille till världsberömd artist i en smidig handvändning. Miljoner tonårshjärtan har sedan dess satts i brand och han har inga planer på att sluta. 280 kronor vill han dock ha för besväret. Platsen är Arenan, den 27 september.

#10 NÖJESGUIDEN 5

Jz AzHA LURA PĂ… SĂ–DRA TEATERN

Kap Verde är en liten, liten Ügrupp utanfÜr Afrikas västkust som fÜrutom vindsurfing, tvü dagars regn per ür och en gammal saltgruva inte har mycket som exalterar. Henke Larssons farsa ska tydligen komma därifrün, men ingen är helt hundra. Det vi däremot vet med säkerhet är att Lura, den skÜnsjungande portugisiskan, hämtar sin musikaliska inspiration därifrün. Packa ner en parlÜr tillsammans med 250 kronor och knata Üver till SÜdra Teatern den 1 oktober.

Det kommer Melua

LEMONHEADSREVIVAL!

Ă„r det nĂĽgon som kommer ihĂĽg Lemonheads? Knappt vi heller, om vi ska vara riktigt ärliga. Det enda vi lyckades googla fram var att de en gĂĽng i tiden var bästisar med Oasis och att sĂĽngaren knarkade ner sig en kort tid därefter. Ett sammanträffande? Vi drar inga fĂśrhastade slutsatser och undviker därmed stämning. Den 30 september kommer de gamla rävarna till Debaser Medis.

DRAGSPEL PĂ… NALEN

Endast folk frün Kanada bÜr ägna sig üt folkmusik. Det är nügot med kombinationen lÜnnsirap och frisk luft som mjukar upp stämbanden pü ett ytterst fÜrdelaktigt och lämpligt sätt. Wendy McNeill har spelat i Sverige en hel massa günger tidigare och kommer üterigen att bjuda pü musik i världsklass. Dragspel har aldrig lütit sü här bra. 8 oktober.

STOCKHOLM BEER AND WHISKEY FESTIVAL

Foto: Johannes Helje

Inte alla dricker Ăśl fĂśr att bli redlĂśst berusade. Det lĂĽter konstigt, men jämfĂśrelser mellan bryggeri, uppmätning av skum och diskuterandet av humlesorter är aktiviteter som mĂĽnga ĂślkonnässĂśrer ägnar sig ĂĽt. FĂśr sjuttonde ĂĽret i rad, anordnas Stockholm Beer & Whiskey Festival pĂĽ Factory i Nacka Strand. Har du inte rĂĽd att ta dig till riktiga Oktoberfest är detta ett fullgott alternativ. 170 kronor kostar kalaset som pĂĽgĂĽr mellan den 18–20 och 25–27 september.

KATIE MELUA SĂ„TTER REKORD

Enligt en lĂśmsk teori kan vem som helst kvala in i Guinness Rekordbok. Tricket är inte, som sĂĽ mĂĽnga tror, att träna rabiat varje dag, utan att välja uppdrag som inte ännu är registrerade, pĂĽtänkta eller ens roliga att genomfĂśra. Katie Melua har fattat galoppen och skrev 2006 in sig i boken under rubriken â€?Undervattenskonsert arrangerad pĂĽ stĂśrst djupâ€?. Imponerande. Den 7 oktober pĂĽ Annexet, klockan 19.30.

NEXTOPIA AV MICAEL DAHLÉN

En av hĂśstens mest intressanta bĂścker är tveklĂśst Nextopia. Ekonomiprofessorn (lugn, han är bĂĽde lĂĽnghĂĽrig och skäggig) Micael DahlĂŠn har undersĂśkt en rad samtida samhällsfenomen — iPhonen, skillsmässor, filmindustrin bland andra — och hittat en logisk rĂśd trĂĽd. FĂśrväntningar pekas ut som boven i dramat, men du fĂĽr givetvis veta mer om du besĂśker SĂśdra Teatern den 2 oktober. Fredrik Wikingsson inleder och avslutar fĂśreläsningen med ett klassiskt â€?Q & Aâ€?.

Kramiz!

THE KRISTET UTSEENDE

Det brukar vara tvärt om. Folk känner igen lĂĽtar, versrader och refränger, men kan till en bĂśrjan inte placera gruppen. The Kristet Utseende har vänt pĂĽ pannkakan och är mest kända fĂśr sitt originella bandnamn. Ă„r du sugen pĂĽ att en gĂĽng fĂśr alla ta reda pĂĽ hur de egentligen lĂĽter? Skriv upp Nalen, den 30 september i din kalender.

6 NĂ–JESGUIDEN #10

;FGIMN @;GIOM H~D?MAOC>?H JL?M?HN?L;L GILAIH>;A?HM MNDyLHIL MIG >O <~L EyHH; NCFF L?>;H C >;A

=;LF';R?F Q;BFMNL~G FzN?L <CF>?H <?LyNN; CARL-AXEL WAHLSTRÖM HAR STARTAT tidningen Fashion Tale, tjock som en bok och fullmatad med modefotografier, men helt utan text. Hej Calle, du har tillsammans med fantastiska fotografer gjort en mycket vacker tidning. Vad inspirerade dig till detta projekt? – Jag och Hanna (Hanna Hedman, modechef) ville göra ett magasin där kläderna berättar historier. Inspirera läsare snarare än diktera vad som är bra mode. Men det var också drömmen att uteslutande få jobba med bilder som gjorde att vi drog igång projektet. Både jag och Hanna älskar modemagasin, men tittar mest på bilderna. Därför ville vi göra ett magasin som bara innehöll det som vi främst gick igång på. Men ni har helt skalat bort texten och låtit fotografen och bilden spela den definitiva huvudrollen. Varför? – Modejournalistik är svårt. Och vi kände att det redan fanns så många bra tidningar som bevakade mode att vi inte kunde tillföra så mycket. Däremot kände vi en avsaknad av det kreativa modefotografiet. Det finns så många olika typer av fotografer nuförtiden. I och med den digitala utvecklingen har fotografer möjligheten att skapa sig helt olika identiteter med hjälp av alla digitala verktyg. Hur fri är fotografen att själv styra sin berättelse? – Den ursprungliga idéen kommer alltid från oss. Vilket är nödvändigt om slutresultatet ska innehålla den för oss så viktiga röda tråden. För oss ligger utmaningen i att vara en kommersiell modetidning. Vi är väldigt noga med att inte bli ett konstmagasin eller att vi är för svåra. Vår position är att vara breda inom en inte så bred målgrupp. Där känner vi att vi kan påverka maximalt. Politik, musik, film, konst, litteratur vävs in i varje berättelse. Som exempel kan nämnas att vi i första numret inspirerades av det amerikanska presidentvalet, Tibet-konflikten och miljökatastofer. Ämnen som inte direkt förknippas med mode. Samtidigt är födseln av ett välproducerat modemagasin med hög ambition som att bevittna en äldre dam gå över gatan — man anar ett slut någonstans — så hur länge tror ni att ni överlever? – Fashion Tale är hållbarhet för oss. Vi ser inte slutet för ett magasin där tidlöst mode och högsta kvalitet står i fokus. Det ser vi däremot för lågprismagasinen. För vår målgrupp handlar det om att ha något som inte alla andra har. Därför är vår överlevnadsstrategi att inte följa normen. I framtiden kommer alla generiska lågprismagasin ha svårt att sticka ut, eller vänta, så är det nog redan nu. Vår överlevnad ligger i att ständigt utvecklas. Vi är först i världen med att erbjuda möjligheten att skapa sin egen modetidning på våran hemsida. Det är vår motsvarighet till bloggverktyg. Och så kommer vi fortsätta. Att hela tiden komma på nya små saker som utmanar. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE FOTO: JOHANNES HELJE

www.fashiontalemagazine.se

L?MJ?EN?L;> P?N?L;H I=B H?LP~M >?<ON;HN ATT KALLA ANNA MARIA ESPINOSA ”nästan känd” är givetvis en löjlig underdrift. Ända sedan hennes hyllade demo och Lollipopspelning med Espinosa Five i tidernas begynnelse har hon funnits i vårt medvetande, och som sångerska i Moder Jords Massiva och Club Killers har hon blivit en av våra mest uppskattade sångerskor alla kategorier. Fråga Concretes, Laakso, The Plan, Petter, Tomas Andersson Wij, Eldkvarn och en drös andra som förhöjt sina alster med hennes röst. Men under sitt eget namn har det bara blivit en enda singel tidigare, och först nu släpper Anna Maria Espinosa sin solodebut. Varför dröjde det så länge innan ditt eget album blev till? –Det viktigaste för mig har alltid varit att få sjunga live. Att jag aldrig gillat att skriva låtar har också bidragit, det gjorde att jag aldrig ens reflekterade över ett soloalbum. Hitsingeln To Win My Love 2005 — var den språngbrädan mot en solokarriär? –Det var då jag kom på att man faktiskt inte behöver skriva sina egna låtar. Anders Wendin hade skrivit en låt till Livet enligt Rosa, och så fick jag uppdraget att sjunga in den. Från början skulle det bara vara en minut, med en liten tjej som skulle mima, så jag ombads sjunga så barnsligt jag kunde. Men sedan blev det inte så. Jag sjöng som jag ville, den blev ledmotiv, singel och en hit. Men den egentliga avstampen var när jag körade på Kajsa Grytts album. Det var där jag blev tillsammans med Jari Haapalainen, och det var han som tyckte att jag inte behövde göra egna låtar. ”Fråga alla du känner istället”, tyckte han, och så blev det. Flera av mina största idoler skrev ju aldrig eget material, Dusty Springfield till exempel. Hur många låtar fick du från dina vänner? –Många. Och sedan valde jag de tio bästa. Mattias Alkberg, Martin Sköld, Ed Harcourt och Markus Krunegårds låtar fick inte plats på skivan. Är det inte svårt att berätta för folk som ansträngt sig att skriva en låt till dig att den inte platsade på skivan? @7text: – Ibland. Med Kajsa Grytt som jag gillar så mycket var det särskilt jobbigt. Men de flesta fattar att det inte är kvaliteten på deras låt som styr sådant utan hur den funkar i helheten. Ed Harcourts låt var skitbra, men den var en väldigt personlig betraktelse av en av Eds favoritpoeter, och eftersom jag aldrig hört talas om poeten funkade den inte för mig. Jari Haapalainen kan vara ganska bestämd i studion, har jag förstått.

FOTO: TOMAS NÄSSTRÖM

– Verkligen. Och det gillar jag, han är en helt fantastisk producent. Tanken var att det skulle gå fortare att göra skivan, men Jari och jag gjorde slut och därför tog det längre tid. Produktionen är väldigt mycket mera slick än vad han brukar göra. – Det är du inte först att tycka. ”Lite väl slick”, säger till och med en del människor jag känner. Men det var liksom poängen, vi ville göra musiken så tillgänglig som möjligt. Jag är mer rädd att den ska uppfattas som spretig, men om det blir så blir det så. Jag gillar ju allt som finns på den, från soul och country till powerballader. Blir din solokarriär prio ett nu, snarare än till exempel Club Killers? – Javisst, det blir den. Om Club Killers har en spelning samma kväll som jag är inbokad i eget namn får Club Killers klara sig utan mig den kvällen. Jag inser att jag tar mig vatten över huvudet med det, som ensamstående mamma, men det är så kul att jag måste. PATRIK FORSHAGE Debutalbumet Glowing with You (BonnierAmigo) med låtar av Teodor Jensen, Andreas Mattsson, Ellekrai Larsson och The Concretes, bland många andra, och med röst av Anna Maria Espinosa, finns ute nu.

#10 NÖJESGUIDEN 7

>EJ I>EJ F>$ J>EC7I AB;C;DJIIED

MNO>?HN?HM OFNCG;N;

~P?LF?PH;>MAOC>? CFFOMNL;NCIH GI; BIFGCH)EC> I@ NIGILLIQ

7 492 KR/MÅN

Storkok, efterklok, kassabok — studentguider är ett torrt kapitel. Antingen är de outhärdligt präktiga med påpekanden om hur slösigt det är att köpa kaffe på kafé istället för att ta med sig i termos till föreläsningen. Eller så haglar de putslustiga skämten om snabbmakaroner och nudlar tätt. Som om studietiden måste innebära avkall på allt som är vackert, gott och viktigt. Men ack så fel.

MNI=EBIFG TV-INSPELNINGAR Istället för att lägga ner timmar på att titta på tv: skapa tv. Nya produktioner behöver ständigt ny publik och biljetterna är alltid gratis. Briebaguetter, påskgodis och rykande färskt kaffe serveras i paus, och med några timmars underhållning som extra krydda är detta något som bör upprepas kontinuerligt. Ligg med produktionsassistenter för fördelaktiga och synliga sittplatser.

RESOR

KRISTEN FIKA På Medborgarplatsen har prästliknande individer upprättat ett område där förbipasserande kan prata av sig och äta kanelbullar. Tanken är att ”vilsna själar” med psykisk träningsvärk ska lätta hjärtat och må bättre. Lider du inte av någon mental åkomma är det inga problem — hitta på och träna samtidigt upp fantasi och berättarteknik.

CYKLA Har du någon gång i ditt liv blivit bestulen på en cykel kan du med gott samvete ”låna” olåsta och obemannade fordon. Det fungerar ungefär som återvinning, men är mycket mer utmanande och roligt. Vid KTH finns det mängder av fina exemplar. Ställ tillbaka cykeln vid sviktande samvete.

RESTER Gå in på Kungshallen, rulla iväg med ett sånt där brickställ och ät upp folks rester.

N?RN FCHOM B;HMIH

KULTUR

MAT & DRYCK

ÖL & PING-PONG I källaren till Morfar Ginko på söder står ett ståtligt pingisbord. Ta med dig ett gäng polare, beställ in några billiga öl och kör en dubbelturnering. Kombinationen motion och alkohol är grymt underskattad. UNDVIK Biobesök. Har du tålamod nog att vänta tills TV4 sänder rullarna om fyra till sex år, kommer du att upptäcka att ”bioupplevelse” bara är påhittad reklamjargong. Ladda ner illegalt vid abstinens.

KEBAB Palmyra i Årsta serverar Stockholms godaste kebab. Det är inte stadens billigaste alternativ, men å andra sidan blir du mätt så att det förslår. Kläm i dig en näve kött efter sista föreläsningen på fredagen och du kommer att gå runt med en mättnadskänsla som står sig i över två veckor. UNDVIK Onödiga restaurangbesök. Och med onödiga menar vi allt som inte faller in under kategorin ”Imponera på framtida make/maka genom att leka Donald Trump.”

PLANKA Stockholm är utrustad med en diger kollektivtrafik och månadskort går att införskaffa för halva bidragsdelen. Vill du inte slänga slantarna direkt i SL-sjön och indirekt sponsra företagets nästkommande kickoff i Sälen, skippar du kort och plankar istället. Håll utkik efter svartklädda och ondskefulla kontrollanter. Fejka sms-biljett vid behov. UNDVIK Taxiresor hem från krogen. Utnyttja istället t-banan som numera går dygnet runt på helger, och du och din plånbok kommer att vara de bästa av vänner även dagen efter.

#10 NÖJESGUIDEN 9

UTSEENDE

ÖVRIGT

TVÄTTOMAT Bakom Gustav Vasa kyrka på Odenplan hittar du Tvättomaten. Det är en kommersiell tvättstuga där studenter, pensionärer och villaägare utan egen maskin kan hyra in sig för en självbemannad tvättid. Har du långa fingrar och is i magen är detta det perfekta stället att sno några plagg medan ägarna är ouppmärksamma. Strumpor är obligatoriskt stöldgods.

NETWORKA Bli kompis med någon som är känd, eller i värsta fall Axel Björklund. Kanske får du dricka gratis på Riche! TOA Plocka på dig toarullar när du är gäst hos någon. En så kallad vit stöld.

SECOND HAND Trendiga second hand-butiker på söder spelar med falsk marknadsföring. 300 kronor för en använd t-shirt är så långt ifrån originalkonceptet man kan komma. Styr istället kosan mot inomhusmarknaden i Vårberg där en sprillans ny garderob kan inhandlas för under hundralappen. Tvättomaten — det perfekta stället att sno några plagg.

G;FG~)FOH>

Kristen fika för vilsna själar.

”GÅ IN PÅ KUNGSHALLEN, RULLA IVÄG MED ETT SÅNT DÄR BRICKSTÄLL, OCH ÄT UPP FOLKS RESTER.”

N?RN MI@C; J?N?LM?H

KULTUR

RESOR

KONST Konstvärlden är en aldrig sinande ström av gratis vin och tilltugg. Vernissager äger oftast rum på lördagar och mindre gallerier blir glada för besökare. Kolla vilka som ställt ut och deras referenser, prata med ägaren om dem och vips har du en entrébiljett in i allehanda festligheter.

BUDBILAR Budbilar är bäst för transporten inom staden. Förarna jobbar mot klockan och har vare sig tid att mörda eller förgripa sig på medåkare. Varorna ska levereras och bensinen är det någon annan som betalar. Kolla var de stora firmorna utgår i från och skaffa dig ett nätverk.

TEATER, DANS OCH OPERA Dyk upp lagom till första pausen och glid med in till andra akten. Kontrollen är obefintlig. Lediga platser finns det nästan alltid. Vill du vara med från början, kan du köpa billiga biljetter till de sämsta platserna och sedan uppgradera i pausen, där du ser att det är ledigt. Malmö Opera är extra lyxigt.

SEMESTER Färjeterminalen bakom Slagthuset i Malmö är en utmärkt utgångspunkt för vidare färd ner mot Europa. Färjorna tar inga vanliga passagerare, men väl långtradarchaffisar. Uttråkade och törstande efter nytt sällskap tar de tacksamt emot liftare.

KLUBB Kajalpennan är oumbärlig för fattiga klubbhoppare. Den ger extra sug i blicken förstås, men framförallt kan man med en stadig hand kopiera de flesta stämplar. Ta med en stor väska att knöla ner jackan i så slipper du garderobsavgiften. UNDVIK Att komma med på en efterfest är inte svårt. Men du vill ju inte hänga med ett gäng smutsiga youngsters och röka hasch i deras lägenhet. Du vill ju ha lyx, inte en rödvinsbestänkt sovplats och flatlöss. Så var selektiv.

MAT & DRYCK

UNDVIK Stadsbussarna i Malmö. Ogästvänliga, skraltiga och långsamma. Där vill du inte åka ens om det är gratis. Och långtradarchaffisar som ser ut som våldtäktsmän förstås!

UTSEENDE GYM I både Malmö och Lund finns 24 Sevens gym som har öppet dygnet runt. På natten tränar mest folk med uppluckrad moral och du kan säkert smita med in när de drar sitt kort. Väl där inne kan du njuta av duschar, mjuka mattor och tv. Helt gratis.

UTLÄNNINGAR Att bli bjuden på något kring Möllan är lika svårt som att få in ett ostron i ett myntinkast. Överhuvudtaget är det svårt att bli bjuden på något i Sverige utan att man förväntas vara enormt tacksam. Här har Lund en fördel gentemot Malmö. Leta efter nyanlända utbytesstudenter. Många av dem hänger på Tegnérs.

FÖRSÖKSKANIN Nagelskulptriser, hudterapeuter, sminköser och frisörer är de nya telefonisterna. Det går tretton på dussinet och alla dessa behöver modeller att öva sig på. Vill du själv bestämma över ditt utseende, har skolorna oftast låga priser på behandlingar. Extreme Hair Academy finns i både Malmö och Lund och Gildaskolan och Leep finns i Malmö.

EVENTS Invigningar av alla de slag är guldgruvor. Får du reda på ett event men saknar inbjudan funkar det oftast att maila arrangören och säga ”Tack för inbjudan, jag kommer gärna!”

10 NÖJESGUIDEN #10

“GRATISPROVER? HÅLL DIG TILL PARFYMERI CHANTAL I ROSENGÅRDS CENTRUM.”

SMINK Smink, hårspray och parfym går att prova i alla större varuhus. Åhléns City i Malmö är stort och fräscht med relativt ovaksam personal.

MATMUPP Delikatessbutiker ägs oftast av matmuppar som inte vill annat än förmiddagsbonda över en bit tryffelsalami. Plugga in någon obskyr ost och bli deras kompis. I Malmö finns goda smakrover på Njutbart, Oil & Vinegar, Delikatessen och Möllans Ost.

UNDVIK Sunk-Ica på Möllan och alla former av närbutiker.

ÖVRIGT

Kajalpennan är oumbärlig för fattiga klubbhoppare.

UNDVIK Att slarva med hygienen. Utan propert yttre kommer ingenting att serveras dig gratis. Ever.

AKUTMOTTAGNINGEN Lunds och Malmös akutmottagningar är öppna dygnet runt och erbjuder mängder av lektyr, soffor och ett bra utbud av tv-kanaler. Speciellt trevlig och lite av en doldis är Distriktsläkarmottagningen på Södervärn i Malmö. SOFFSURFNING Det finns en hel community med folk som reser runt och sover på varandras soffor. På couchsurfing.com kan du söka på önskad plats. Bara i Malmö och Lund finns runt 200 personer som kan tänka sig att få nattligt besök. No strings attached. LIGGA Gratis kondomer kan du hämta ut på P6, Sandgatan 2 i Lund. TRÄDGÅRDSHÄNG Botaniska trädgården i Lund är en gratis retreat med växter, gulliga vaktlar som springer runt och näckrosblad stora som busshållplatser. Pusta ut och hämta nya krafter där. UNDVIK Centralstationen i Malmö. På tok för många psykiskt sjuka vandrar kring spåren om natten.

”PLOCKA PÅ DIG TOARULLAR NÄR DU ÄR GÄST HOS NÅGON. EN SÅ KALLAD VIT STÖLD.”

A~N?<ILA N?RN ;H>L?;M QL?CG?L

KULTUR ESKAPISM Gå till biblioteket men glöm att du ska kunna spara in pengar på att låna dina kursböcker. Redan samma dag som antagningsbeskedet damp ner var det någon överambitiös snåljåp som letade upp litteraturlistan och bokade böckerna. Istället går du hit för inspiration. SKRÄCK Hemingway skrev att han alltid uppskattade konst som bäst på tom mage. Så spar in pengar på lunch och gå istället på något av stadens museer. Om du är under 25 är det gratis inträde på Konst-, Stads-, Sjöfarts-, Röhsska och Naturhistoriska museet. KRÅKSLOTT Att rekommendera är alltså Naturhistoriska som ligger beläget på en kulle i Slottsskogen och som i höstmörkret mest liknar ett gammalt kråkslott. Väl på insidan känner man de kalla kårarna komma krypande då man vandrar genom sal efter sal av uppstoppade djur. När man kommer fram till fågelsalen finns det inga tvivel kvar om att personen som öppnade museet måste ha varit sinnessjuk. UNDVIK Bergakungens biograf. SF har stängt ner trevliga biografer i centrum för att satsa på sitt monstruösa biokomplex beläget någonstans mellan helvetets tredje och fjärde krets. Bio är dessutom alldeles för dyrt.

MAT & DRYCK EN SNUSKGUBBES FRUKOST Lär av levnadskonstnären Charles Bukowski och upptäck att två kokta ägg med tabasco är en frukost värdig vilken student som helst. BAGUETTE För de mest ekonomiska finns det 20-kronorsbaguetter att köpa i Haga (alla som innehåller majonnäs ätes på egen risk). Ta med baguetten upp på Skansen Krona och få både motion av de oändliga trappstegen och en vy av Göteborg från ovan. Enligt rykten är det i Skansen Krona som alla snygga tjejer låser in sig under vinterhalvåret. AFTER WORK After Work är inte bara veckans höjdpunkt för 35-åriga programmerare i randig skjorta utan kan också innebära ett riktigt skrovmål för den fattige. Respekt på Järntorget har rikligt med mat. Härifrån passar det bra att dra vidare på vernissage i Haga/Linnéstaden och dricka gratis. Det mest prisvärda inträdet finns på Uppåt Framåt. SOCIAL TURISM Den som är lite mer äventyrlig av sig tar vagnen till Hisingen där allt är lite billigare. På dagtid kan man spela biljard för en spottstyver på Kvilletorget. Eftersom inte ens spårvagnskontrollanterna åker hit frivilligt är det ingen fara att tjuvåka. Om ni vill prova på social turism åt andra hållet är det femman till Örgryte som gäller.

RESOR Ärligt talat, gå bara på en spårvagn och åk. Åk, åk, åk.

UTSEENDE GYM Träningskort på gym varierar mycket i pris. På Hagabadet kan man exempelvis köpa årskort för 27 800 men då ingår också 100 luncher. Betydligt billigare ställen finns, men den som är riktigt ekonomisk väljer löpning eller simning. Simhallar brukar dock per definition vara äckliga. HÅR Det finns ett par frisörskolor som erbjuder billigare elevklippningar. Man bör inte lita på tonåringar med saxar i händerna, och om man ändå vill chansa med resultatet kan man låta en kompis klippa en gratis. KLÄDER Kläder brukar vara billigast på second hand. Kom ihåg att Ragtime är bättre än Emmaus och Emmaus är i sin tur bättre än Myrorna. UNDVIK Cigaretter är tydligen dyrt, dåligt för din hy, dina tänder och allmänna hälsa.

ÖVRIGT

Botaniska trädgården visar upp naturen från sin bästa sida.

”NÄR MAN KOMMER FRAM TILL FÅGELSALEN FINNS DET INGA TVIVEL KVAR OM ATT PERSONEN SOM ÖPPNADE MUSEET MÅSTE HA VARIT SINNESSJUK.” ” MISSA INTE DET BISARRA KONSTVERKET I GLASMOSAIK AV EN HARE SOM RIDER PÅ EN ÅSNA.”

HARMONI Botaniska trädgården visar upp naturen från sin bästa sida: välorganiserad, vacker och med en mångfald man bara kan drömma om i dess vilda form. Missa inte det bisarra konstverket i glasmosaik av en hare som rider på en åsna. SKÄRGÅRDEN En annan bra naturupplevelse är båtarna från Saltholmen ut till skärgården. Eftersom man kan åka på vanlig spårvagnsbiljett blir resan inte speciellt dyr. Vintertid kan det vara trevligt att bara ta en rundtur med båten och dricka kaffe medan ö efter ö passerar utanför fönstret. KÄRLEK Allt är dyrare när man är ensam. Skaffa en partner och reducera dina kostnader betydligt. Det är en helt annan sak att vara hemma en fredagskväll med sin käresta än att ensam sitta och äta bönor framför Sing-A-Long. Flytta sedan ihop så snabbt som möjligt och gör de riktigt stora klippen. Sikta på en partner med riktigt jobb och du kan höja din standard rejält. UNDVIK Gallerior, skrikiga barn och tonåringar i en ohelig allians som alstrar existentiell ångest. Gå aldrig dit!

Uppstoppat djur på Naturhistoriska.

#10 NÖJESGUIDEN 11

NCFF<;E; C

MEIF<yHE?H N?RN ?FCH; Q?MMG;H @INI DIB;HH?M B?FD?

JENNY ÖSTERGREN, 36. Journalist och programledare, bland annat för TV4:s Pangea.nu, Diskus och Nyhetsmorgon. Utbildning: Journalistlinjen på JMK, 1992–93. LARS ADAKTUSSON, 53. Före detta reporter och nyhetsankare i Aktuellt, samt programledare för Agenda under fem år. Nu programledare för Adaktusson i TV8. Utbildning: Journalisthögskolan i Göteborg 1975–76.

12 NÖJESGUIDEN #10

När slöts freden i Brömsebo? Vem utser Justitiekanslern? Och i vilket hav mynnar egentligen floden Donau ut i? Fläckas dina kinder av skammens röda färg när du inser att du inte har en aning? Aj då. Då lär du inte blir nästa svenska skjutjärnsjournalist, ty ovanstående frågor är ett axplock ur antagningsprovet till JMK. Vi samlade några av Sveriges främsta mediaprofiler för att diskutera vilka kunskaper som är relevanta för en blivande journalist. Och för att se om de kunde svara på frågorna förstås.

>

ET VERKAR INTE spela någon roll att det poppat upp ungefär trettontusen nya journalistutbildningar de senaste tio åren. JMK — före detta Journalisthögskolan — fortsätter att vara den mest prestigefyllda utbildningsvägen för unga, ambitiösa journalistaspiranter. Med tusentals sökande varje år måste man självfallet sålla — och det görs med hjälp av antagningsprov. För att komma in på den tre terminer långa produktionsutbildningen med praktik krävs nämligen inte bara motivation, höga betyg och akademiska meriter även utan synnerligen god allmänbildning. Kontextprov och kunskapstest avgör vem som är agn och vem som är vete, och enligt illasinnade rykten är det med frågor som “Vem var Storbritanniens premiärminister 1832?” och “Namnge länderna längs Afrikas kust — motsols” som gallringen sker. Nöjesguiden samlade fem journalister för att ta reda på om det verkligen är så illa. De fick svettas över 2007 års kunskapsprov och diskutera vad som egentligen avgör om man kommer att bli en bra journalist.

KARIN MAGNUSSON, 36. Programledare, journalist och producent. Kulturchef på Aftonbladet sedan mars 2008. Utbildning: Journalistutbildningen på Kalix folkhögskola, 1989–1991. BJÖRN AF KLEEN, 28. Frilansande journalist. Skriver främst om litteratur för Rodeo, Sydsvenskan och Expressens kultursida. Utbildning: Den ettåriga journalistlinjen på Skurups folkhögskola 2002–2003. CARLOS EJEMYR-ROJAS, 25. Svensk journalist och VD på mediebolaget Latifeh. Var med och startade tidningen Gringo 2004 och har varit kolumnist i Aftonbladet och Metro. Utbildning: Ingen journalistisk.

LARS ADAKTUSSON: Du kan allt det här va, Jenny? JENNY ÖSTERGREN: Jaja, såklart. KARIN MAGNUSSON: Hur många procent av allt vatten är sötvatten? Vet ni det? JENNY: Nej, vilket känns lite jobbigt. Men att kunna den exakta procenten borde väl egentligen inte vara så viktigt. KARIN: Det är när man kan sådana här frågor som man blir jättebra på att ta fempoängarna i Bit för bit. JENNY: Det är mardrömmen, när de ringer och vill att man ska vara med i Bit för bit. LARS: Sånt där ska man aldrig ställa upp på. Jag var med i Jeopardy och gjorde bort mig en gång. JENNY: Jag med. Jag gick ut stenhårt, men slutade på minus 100. LARS: Jag fick minus 800 och kom inte till final. JENNY: Problemet var att man tryckte för sent. Det berodde aldrig på kunskapen — såklart. LARS: Nej verkligen. Jag bara tryckte och tryckte men fick aldrig svara. Okej, men om vi skulle ta och återgå till testet. Hur många procent av frågorna kunde ni svara på — ärligt talat? BJÖRN AF KLEEN: 30 procent kanske. LARS: Nä, så svårt var det inte. 75–80 skulle jag säga. JENNY: Jag håller med. 75 procent ungefär. KARIN: Jag lägger mig nånstans mittemellan — runt 50. BJÖRN: Hm... ja, jag säger det jag också — 50 procent. LARS: Haha, grupptryck! BJÖRN: (skamset) Ja, jag föll för gruppmentaliteten. Säger det här provet något om ifall man är lämpad att bli journalist? JENNY: Det beror ju lite på hur de bedömer det, om man förväntas ha alla rätt eller om det räcker med hälften. LARS: Det ger väl en bild av huruvida personen i fråga är samhällsintresserad, om den har kontakt med nyhetsförmedling överhuvudtaget. BJÖRN: Fast det säger ju ingenting om hur man kommer att vara som journalist eller skribent. LARS: Det här är väl en del. Ska man ha en sektion som handlar om nutidsorientering och samhälle så är det här ett sätt att göra det. Jag tycker inte att det är helt fel alltså. Däremot får man ju inte lägga all vikt vid det. Det här är ju ett pussel som man lägger. JENNY: Klart att det är viktigt med kunskaper om sin omvärld. Är man journalist så måste man kunna placera alla man träffar i ett sammanhang. Men å andra sidan jobbar jag varje dag med ämnen jag inte kan någonting om, och då ser jag till att sätta mig in i dem helt enkelt. KARIN: För att bli en bra journalist bör man kunna lyssna, dra slutsatser och besitta en viss pedagogisk talang. Som Jenny, som sitter i direktsändningar och drar ihop intervjuer på löpande band — då måste man snabbt sätta sig in i ett komplicerat material och göra det begripligt för tittarna. Men visst, vill du testa

#10 NÖJESGUIDEN 13

“JAG VAR MED I JEOPARDY EN GÅNG. JAG FICK MINUS 800 OCH KOM INTE TILL FINAL.” LARS ADAKTUSSON

folks kunskaper om vem Susanna Alakoski är så kan du ju använda ett sådant här test. Men du får inte reda på om någon kommer att bli en bra journalist. BJÖRN: Sedan har nog synen på vad som definieras som allmänbildning förändrats mycket under de senaste 50 åren också. Då kanske man skulle ha läst ett visst antal romaner eller sett ett visst antal pjäser, medan man förväntas kunna helt andra saker idag. CARLOS EJEMYR-ROJAS: Jag måste bara säga att hela det här testet är centraliserat kring en viss svensk kultur och ett svenskt kunskapsbedömande som är rätt klassiskt. Det är ju ingen som frågar om Blood In Blood Out direkt. Så om man ska ha ett kunskapsprov så borde man bredda det? CARLOS: Ja, det är ju uppenbart vilka profiler det är på dem som har gjort det här provet.

Kan du inte sätta ord på dem? CARLOS: Det känns som akademikermedelklass — kanske några har arbetarklassbakgrund — som är ganska insnöade på vad som är statuskunskaper i Sverige idag. Om man drömmer om att syssla med nischad journalistik då — exempelvis sport eller nöje — men inte är så intresserad av samhällsfrågor — ska man kunna komma in på en journalistutbildning som JMK då? BJÖRN: Det tycker jag absolut. Man vill ju locka åt sig ytterligheter, nördar och entusiaster — även om de inte har någon känsla för var Donau mynnar ut. LARS: Men ett sådant här test kan väl inte vara avgörande för om man kommer in eller inte — det måste vara en del av en helhet? Man sållar med meriter, betyg, högskoleprov och ansökningsbrev. Går man vidare gör man det här testet och ett kontextprov där man får fylla i uteblivna ord i en text för att visa — precis som du sa, Karin — att man har en känsla för sammanhang. KARIN: Där skulle jag nog vara rätt vass! Men för att återgå till provet: vi skulle få sjukt tråkig journalistik om vi enbart hade journalister som bara var enormt duktiga på att veta var Donau ligger — det skulle ju vara en mardröm.

“JAG SKÄMS JÄTTEMYCKET FÖR ATT JAG INTE KAN DE HÄR FRÅGORNA OM ISLAM .” BJÖRN AF KLEEN

LARS: Jag tycker att det är synd att de har tagit bort vissa saker vid ansökningarna. När jag sökte till Journalisthögskolan på sjuttio-talet var testerna rätt omfattande, med flera moment av skrivande. Man fick göra referat, lyssna på debatter och skriva nyhetsartiklar, och gick man vidare blev man intervjuad av en psykolog och en gammal journalist också. Men de där testerna lades ner — det blev ju rätt dyrt. Synd, för jag tror att de gav en ganska bra bild av varje sökande i förhållande till om man passar för just det här yrket. JENNY: Det är en intressant diskussion, vad som gör en bra journalist, särskilt i dessa dagar. Det pratas mycket om att det professionella mediet har blivit en kuliss till det individuella mediet, bloggar och sånt, och snart så kommer vi journalister att vara helt meningslösa. Men det är ju nu som det är så inihelvete viktigt att vi har god journalistik! Att i det här bruset kunna plocka ut viktiga skeenden, sätta det i sammanhang och kritiskt granska. Många hävdar att yrkeskåren har förfallit, och att dagens unga journalistaspiranter inte bryr sig om kunskap, utan tror att bara man blir kompis med Fredrik Virtanen så får man ett jobb... KARIN: Det där är en så total vanföreställning. När man tittar på vilka som söker praktik på tidningar eller radio så är det personer som är så sprängutbildade att man blir helt ställd. Det

14 NÖJESGUIDEN #10

“SVENSKT NÄRINGSLIVS VD? HON HAR I ALLA FALL SEX BARN.” JENNY ÖSTERGREN

är en jävla massa snack om att “bara du blir kompis med Björn af Kleen så får du in en fot”. Det funkar inte så, I’m sorry. BJÖRN: Nä, det tror inte jag heller. (Unisont skratt) KARIN: Jag skulle säga att vi har en journalistkår idag som är bättre utbildad än någonsin tidigare; redan innan de kommit in på JMK så har de typ 30 stycken fil. kander. Fast samtidigt avgör inte det om de kommer att bli bra eller inte. Man måste ha en personlighet som syns i texterna, det handlar inte om att stapla Donau på varandra. LARS: Nä, men jag håller med. Jag blir ofta jätteimponerad när jag går igenom ansökningar, och kan bara konstatera att själv skulle jag ju aldrig ha haft en chans att få det jobb jag har idag om jag sökte det nu. Utbildningsnivån har höjts enormt. Men därmed inte sagt att det nödvändigtvis har blivit bättre journalistik. Eller bättre journalister. KARIN: Nej, det är ju en helt annan sak. LARS: Det finns ju inte alltid ett rakt samband mellan akademisk bakgrund och journalistisk kompetens. Det är det som är lite fascinerande med journalistiken tycker jag, att det finns många skitbra journalister som bara har nio års plugg. KARIN: Gud ja. Sedan får man inte glömma att journalistiken existerar i ett komplext socialt och ekonomiskt sammanhang. Det handlar inte bara om att vara allmänbildad, utan i verkligheten måste man kunna underkasta sig produktionsvillkor också. LARS: Det här för över oss till en diskussion som har förts i alla år gällande journalistutbildningen — nämligen hur mycket teori och hur mycket praktisk undervisning det ska vara. Jag upplever att det har blivit en förskjutning åt det teoretiska hållet. Och det är klart att det är jätteviktigt också, men på något sätt är journalistik väldigt mycket “hands on” — det är väldigt mycket praktiskt kunnande, praktisk erfarenhet. Den biten är lite försummad idag. JENNY: Så är det absolut. LARS: Särskilt med tanke på hur det ständigt framhålls hur viktigt det är att vara multikompetent som journalist idag. Där tycker jag att JMK har halkat efter. Det är väldigt mycket det här testuggandet fortfarande, men väldigt lite praktiska moment. JENNY: Man måste slå ett slag för det rent känslomässiga också, för engagemanget — att man vill berätta något, att man vill avslöja något, vill förändra. BJÖRN: Det där håller jag verkligen med om, det borde vara något sådant här test i journalistromantik. JENNY: Jag tycker det känns som att den här viljan och passionen att bli journalist inte existerar i samma utsträckning längre. Att man känner att man har ett journalistiskt uppdrag. LARS: Fast det finns ju fortfarande sådana personer tycker jag, som drivs av ett kall.

JENNY: Vilka då? LARS: Ja vad vet jag, de som blir journalister, haha. Nämen, kanske de i min generation som har jobbat ett tag. När jag gick på Journalisthögskolan i Göteborg ville man ju vara i plugget jämt. Alla brann för det här och hade drömt om det sedan de var små. JENNY: Det kanske bara är min personliga tappade gnista då. Men det känns som att folk som går på Journalisthögskolan idag inte verkar göra det för att de känner att “det här är mitt kall i livet”. Jag tror det är mycket mer så nu att man ser journalistiken som ett yrke mer än en passion. LARS: Det första min handledare sa när jag gjorde praktik var “kom ihåg att journalistik inte är ett yrke, det är en livsstil”. Och så har jag känt det under alla år. Jag tycker att det är det. Är frågorna i provet något som ni använder er av i ert dagliga journalistiska arbete? JENNY: Ja. LARS: Många faktiskt. BJÖRN: Nja, det är inget som jag känner att jag använder mig av dagligen, nej. KARIN: Nu tycker jag att vi snuddar vid något väsentligt. Om jag får frågan “Du Karin, hur många procent av vattnet på jorden är sötvatten?” — då kollar jag ju upp det. Jag fick inte mitt jobb för att jag vet hur många procent av jordens vatten som är sötvatten. Det är ju helt... snurrigt tänkt. Du måste veta hur du tar reda på det, det är det du måste förstå för att bli en bra journalist. CARLOS: Samtidigt beror ju det på vad man är för slags journalist. Som för er två till exempel (vänder sig till Jenny och Lars), ni måste ju kunna relatera till saker live, medan folk som skriver nyhetsartiklar bara kan googla och slå på Wikipedia och så tre minuter senare så vet man. Man måste skilja på journalistik och journalistik. Men hur mäter hur mäter man sådana egenskaper du pratar om, Karin, på ett antagningsprov? KARIN: Man ger någon ett ämne, en vinkel och teckenantal, och så får den personen skriva en text. Det kan faktiskt vara ett sätt att se att “okej, det här var en människa som var jävligt duktig på att veta var Donau ligger, men är han något att ha?”. Vet han vad som krävs för att göra en rolig, vettig, intressant eller upprörande text? BJÖRN: Jag tror i och för sig att man kan skriva bättre och ledigare om ett ämne om man har den kunskapen i kroppen. Det är aldrig fel att kunna saker.

“DET ÄR EN JÄVLA MASSA SNACK OM ATT BARA DU BLIR KOMPIS MED BJÖRN AF KLEEN SÅ FÅR DU IN EN FOT.” KARIN MAGNUSSON

“DET ÄR JU INGA FRÅGOR OM ‘BLOOD IN BLOOD OUT’ DIREKT.” CARLOS EJEMYR-ROJAS

JENNY: Visst, man måste ju ha en slags baskunskap. Man får liksom ett lugnare angreppssätt när man känner att man behärskar vissa ämnen, och det är viktigt. Men sådana kunskaper förvärvar man ju hela tiden — både under utbildningen och när man jobbar. Den som går ut JMK och tror att den är klar har nog inte så goda förutsättningar att bli en bra journalist. För det är ett jobb som hela tiden kräver att du fortbildar dig på något sätt. Men min erfarenhet är att journalister är jävligt breda och... LARS: ...trevliga... KARIN: ...haha... trevliga ja, och snygga, modiga. Nej, men att man faktiskt har en bredd och ett intresse för att lära sig nya saker. Finns det några frågor i det här testet som ni skäms över att ni inte kunde? CARLOS: Det är ju rätt nördiga kunskaper, så det kan ju inte vara så att man skäms för att man inte kan dem. BJÖRN: Jag skäms jättemycket för att jag inte kan det här med Islam och de olika trosriktingarna. Är det okej att ha den typen av kunskapsluckor, även i er position? JENNY: Det är klart. BJÖRN: Däremot tycker jag att det är bra att man skäms lite om man inte kan, det borde vara en uppsträckning vad gäller allmänbildning överlag hos journalister. Finns det något ni anser fundamentalt för att man ska komma in på en journalistisk utbildning? BJÖRN: Att man läser morgontidningen tycker jag borde vara väldigt obligatoriskt. Att man konsumerar journalistik. KARIN: Just det! Det håller jag med om: “Var god bifoga kopia av betald DN-prenumerationsräkning till din ansökan”. BJÖRN: Eller ännu bättre, Boston Globe. KARIN: Ja, när man har nischat sig blir det lätt att man stänger in sig i sitt eget fack och glömmer bort att det finns en värld full av andra saker än det man själv sysslar med, andra viktiga fält. CARLOS: Jag saknar frågor som visar att man vet saker om det land man bor i. Löneskillnader mellan män och kvinnor, hur stor del av Sveriges befolkning som räknas som arbetarklass — frågor som visar att man har ett hum om vad det är för samhälle man bor i. Här börjar Björn och Karin fnissa hysteriskt, och det blir snart uppenbart att de inte har följt skolans regler om att telefoner ska vara avstängda under lektionstid. BJÖRN: Vi har båda fått ett sms som säger mycket om journalistik idag: “Fredrik Strage presenterar de största YouTube-ögonblicken genom tiderna på Debaser Slussen ikväll.” KARIN: Det är modern journalistik det...

EXEMPEL PÅ FRÅGOR UR TESTET (FRÅN 2007)

EU har beslutat att antaga två nya medlemsländer. Vilka? KARIN: Jag skulle lägga ner aaalldeles för mycket tid på den där frågan, eftersom det vore så jobbigt att svara fel. (Rätt svar: Rumänien, Bulgarien) Vilket århundrade lämnade den siste moriske kungen Granada? LARS: Tur att man inte sa att man kunde alla frågor... KARIN: Det känns som att den som kan svara på den frågan kanske inte blir den bästa journalisten. Det är ju någon som är lite... ELINA: ...autistisk? KARIN: Ja, ungefär. CARLOS: Det var väl på 1400-talet? (Rätt) Vad heter VD:n för Svenskt Näringsliv? BJÖRN: Vet ni det? Det är den där chipskvinnan, va? JENNY: Hon har i alla fall sex barn. KARIN: Hon äter jättemycket chips och har sex barn, det vet vi. (Rätt svar: Urban Bäckström. Diskussionsdeltagarna blandar ihop honom med Signhild Arnegård Hansen, ordföranden i Svenskt Näringsliv, tillika grundare och ägare av Svenska Lantchips) Vad kallas staten Burma med ett annat namn? KARIN: Jag har ingen som helst aning. BJÖRN: Myanmar. (Rätt) KARIN: Va?!! Precis där kom du in på JMK. I vilket hav mynnar floden Donau ut i? (Tryckande tystnad) KARIN: Alltså, det här är ju den fråga jag skäms över att jag inte kan. Svarta havet...? (Rätt) Vilket parti samregerade Socialdemokraterna med under en stor del av femtiotalet? BJÖRN: Bondepartiet! ELINA: Facit säger Centerpartiet, men bonuspoäng för den gamla beteckningen. (Björn skrockar nöjt) Vad heter regeringschefen i Danmark? CARLOS: Är inte det kungen? (Stor förvirring uppstår bland alla, innan vi kommer fram till att statschef och regeringschef inte är samma sak. Rätt svar: Anders Fogh Rasmussen) Hur många procent av allt vatten på jorden är sötvatten, dvs möjligt att dricka? KARIN: Det är pyttelite tror jag, säkert bara 20 procent eller någonting. CARLOS: Är det inte ännu mindre, typ 3? KARIN: Ja gud, tänk om det bara är 3? Då ligger vi risigt till. (Rätt svar: 2,5 procent) BJÖRN: Jag hade nog också gissat på högre, om jag ska vara ärlig. Fan.

#10 NÖJESGUIDEN 15

Mรฅnadens fรถrfattarportrรคtt .*,"&- '"/5 GzEE PDI CPTBUU J .BMNz jS GSJMBOTBOEF GzSMBHT PDI UJEOJOHTSFEBLUzS LPOGFSFOTUPML zWFSTjUUBSF PDI NVTJLFS NFE

'050 1&5&3 ,/6540/

GBOUBTJ GSJIFUTMjOHUBO PDI GzSTzSKOJOHTQSPCMFN ยฏ* FO PWBOMJHU WjMTLSJWFO EFCVU UBS TJH .JLBFM 'BOU JO J EFO TWFOTLB MJUUFSBUVSFOT TBNUJET IJTUPSJB ยฅยฏ Ou@ANI=JH=J@O JUDAPAN

ยฏ%FU jS GSBNGzS BMMU EFO TUBSLB CF SjUUBS MVTUFO TPN CjS VQQ SPNBOFO 'BOU IBS OPHHSBOU LPNQPOFSBU TJO JOUSJH PDI EFO JOOFIlMMFS FUU QBS PWjOUBEF WjOEOJOHBS ยฏ DAHOEJC>KNCO @=C>H=@

(36/%-`(("/%& (&/&5*, BW .JLBFM 'BOU

+BLPC MFWFS J TKjMWWBME BWTLJMEIFU CMBOE TJOB EFTJHO NzCMFS OjS QPMJTFO SJOHFS Ql EzSSFO +BLPCT NBNNB jS EzE BMMEFMFT GzS VOH PDI BMMEFMFT GzS FOTBN $ISJTUJOB eTUFS NBMNTยบJDLBO TPN CSzU NFE GBNJMKFO OjS IPO CMFW HSBWJE PDI zQQOBEF SFTUBVSBOH Ql ,VOHTIPMNFO %FU WBS EjS IBO WjYUF VQQ PWBOQl NBNNBT LSPH %jS GBOOT PDLTl 4UBWSPT TPN WBS OjTUBO TPN FO QBQQB 0DI J EFU ยนOB IVTFU Ql %KVSHlSEFO CPEEF NPSGBS PDI "OOFMJTF .PEFSOT EzE UWJOHBS IPOPN BUU CFHF TJH VU J WjSMEFO JHFO GzS BUU Gl FO GzSLMBSJOH PDI LBOTLF PNWjSEFSB EF HBNMB TBOOJOHBS PDI NJOOFO TPN QMlHBU IPOPN 7BSGzS EPH IBOT NPS 7FN jS IBO FHFOUMJHFO 7FN WBS IBOT GBS 6OEFS UWl PNUVNMBOEF WFDLPS SzS IBO TJH SBTUMzTU SVOU J 4UPDLIPMN Ql KBLU FGUFS TWBS TPN MJHHFS EPMEB CBLPN MBHFS BW UZTUOBE PDI IBMWTBOOJOHBS .JLBFM 'BOU CFSjUUBS FO HSJQBOEF PDI TQjOOBOEF IJTUPSJB PN FO GBNJMKFIFNMJHIFU NFE SzUUFSOB J TFYUJPUBMFUT 4UPDL IPMN 0N CFUZEFMTFO BW EFU TPN HlS J BSW PN EFU TPN JOUF HzS EFU PDI WBE TPN FHFOUMJHFO GPSNBS FOT QFSTPO 0DI PN IVS MJWFU LBO CKVEB Ql EF NFTU PWjOUBEF zWFS SBTLOJOHBS

%V TPN MjTFS /zKFTHVJEFO GlS LzQB (SVOEMjHHBOEF HFOFUJL UJMM TQFDJBMQSJTFU LS -jT NFS Ql XXX CPLVT DPN HSVOEMBHHBOEF

EyH>CM;LH;M ON<CF>HCHA;L É PC B;L CHN? B?F; FCMN;H& G?H zNGCHMNIH? ?FP; MGz M;GN;F( N?RN FCHOM B;HMIH

Ă„r en akademisk utbildning nyckeln till framgĂĽng? Eller är saker som social kompetens och kontakter bäst? Detta ständigt aktuella samtalsämne leder sällan till rätt svar — sĂĽ NĂśjesguiden kontaktade en handfull framgĂĽngsrika människor med starka varumärken fĂśr att hĂśra vilken väg de valt att ta.

“I ALLMĂ„NHET Ă„R JAG LITE SMARTARE Ă„N BARN OCH LITE DUMMARE Ă„N VUXNA.â€? ANDERS “MONEYBROTHERâ€? WENDIN

“JAG HAR INGEN KONTAKT MED FOLK FRĂ…N SKOLTIDEN.â€? FREDRIK VIRTANEN

ANDRES LOKKO

–När jag var nitton läste jag nĂĽgra enstaka kurser pĂĽ Stockholms Universitet som resulterade i att jag nu är behĂśrig engelsklärare. LĂĽnade du pengar av CSN? –Faktiskt inte. Jag jobbade natt pĂĽ psykkliniken pĂĽ Karolinska. Det lĂĽter som ett dĂĽligt skämt, men är tyvärr inte det. Känner du dig färdigutbildad? – Helt färdigutbildad blir man väl aldrig. Teologi hade rent teoretiskt varit intressant att läsa, men jag kommer inte att ĂĽtervända till skolbänken.

LINDA ROSING

–FĂśrutom gymnasiet har jag ingen utbildning. Eller jo, jag gick en telemarketingutbildning pĂĽ sex veckor som var väldigt bra. Vi hĂśrde nĂĽgot om att du var flygvärdinna? –Jo, det är ju sant. Den glĂśmde jag. Har du haft nĂĽgon användning av dina utbildningar? –Jag gick en konsumentlinje i gymnasiet, sĂĽ där kanske jag lärde mig en del, haha. Annars tycker jag att telemarketingkursen har hjälpt mig mycket.

JOSÉ GONZà LEZ

– Jag har en magisterexamen i molekylärbiologi frĂĽn GĂśteborgs Universitet. Jag pĂĽbĂśrjade dessutom en forskarutbildning, men avslutade den aldrig. När musiken tog fart, fick jag lägga den ĂĽt sidan. Hur mycket kommer du ihĂĽg idag? – Det är inte purfärskt i minnet direkt, men skulle en diskussion om näringslära eller, säg, metabolism dyka upp kan jag mäta mig med vem som helst.

ALEX SCHULMAN

–Jag tog en fil. kand, i film- och litteraturvetenskap, med fem poäng kvar. Har du haft nĂĽgon användning av din utbildning? – Jag har aldrig fĂĽtt anställning tack vare den, nej. Men jag känner att det har gett mig en stĂśrre kunskapsbas att stĂĽ pĂĽ. Jag ĂĽngrar absolut inte att jag utbildade mig. LĂĽnade du pengar av CSN? –Ja, jag blev precis klar med ĂĽterbetalningen. Sjukt skĂśnt dĂĽ jag hatar CSN. Känner du dig färdigutbildad? – Eventuellt kommer jag att fortsätta när jag är pensionär, men just nu känner jag mig nĂśjd och belĂĽten.

ANDERS �MONEYBROTHER� WENDIN

–En tvĂĽĂĽrig sociallinje i Falun med inriktning pĂĽ foto är min stĂśrsta merit. Sedan har jag nĂĽgot svagt minne om att jag gick grafisk formgivning i Uppsala. Men det var en jävligt märklig kurs, jag fĂśrstod aldrig riktigt vad den gick ut pĂĽ. Har du haft nĂĽgon användning av din utbildning? – Jag träffade en massa trevligt folk som jag fortfarande har kontakt med. Annars kan jag inte pĂĽstĂĽ att det har varit till nĂĽgon vidare hjälp. Känner du dig färdigutbildad? – Absolut. Jag har fĂśrlikat mig med det faktum att alla jag känner är mer utbildade än vad jag är. Som musiker behĂśver man inte sĂĽ mycket. I allmänhet är jag lite smartare än barn och lite dummare än vuxna.

“JAG HATAR CSN.� ALEX SCHULMAN

“SKULLE EN DISKUSSION OM NĂ„RINGSLĂ„RA ELLER METABOLISM DYKA UPP KAN JAG MĂ„TA MIG MED VEM SOM HELST. â€? JOSÉ GONZĂ LEZ

FREDRIK VIRTANEN DOGGE DOGGELITO

– FĂśrutom vanlig grundskola gick jag tvĂĽ ĂĽr pĂĽ restaurangskola i SĂśdertälje och ett ĂĽr pĂĽ musikkonservatoriet i Stockholm. Farsan var kock, sĂĽ jag har ju i stort sett växt upp pĂĽ olika restauranger. Och skiter sig musiken, kan jag alltid falla tillbaka pĂĽ det. Känner du dig färdigutbildad? – Nej, nej. Jag skulle vilja lära mig massa mer. Historia eller religion pĂĽ universitet hade varit riktigt grymt, men tyvärr har jag har inte tid med tvĂĽ ungar och allt. LĂĽnade du pengar frĂĽn CSN? – Har aldrig lĂĽnat en krona i hela mitt liv och kommer aldrig att gĂśra det. Jag vet hur man Ăśverlever pĂĽ ingenting. Nudlar och skit, du vet.

–Jag gick ekonomi pĂĽ gymnasiet och sedan en skrivarlinje pĂĽ Fridhems FolkhĂśgskola. Det är alltsĂĽ inte mycket att stoltsera med, vilket är synd, fĂśr hade jag haft en gedigen utbildning hade jag kunnat bli nĂĽgot riktigt stort! Men du har väl ändĂĽ lyckats fĂśrhĂĽllandevis bra? –Jo visst, men jag hade kunnat bli ännu stĂśrre. Hade jag bara gĂĽtt Handels eller nĂĽgot, dĂĽ hade det varit helt andra fĂśrutsättningar och det hade kunnat gĂĽ ännu bättre. Har du nĂĽgon kontakt med gamla klasskamrater? –Nej. NĂĽgra hĂśrde av sig när de sĂĽg mig pĂĽ tv, men det där känns bara fattigt. SĂĽ nej, jag har ingen kontakt med folk frĂĽn skoltiden.

DOMINIKA PECZYNSKI

–Jag har ingen utbildning alls. I tvĂĽan pĂĽ gymnasiet blev jag avstängd frĂĽn skolan pĂĽ grund av att jag ĂĽkte moped inomhus. Rektorn blev fly fĂśrbannad, tyckte att jag var oseriĂśs och kallade mitt upptĂĽg fĂśr en â€?parodi pĂĽ skolväsendetâ€?. Vad sa dina fĂśräldrar? –De blev rasande. SĂĽ klart. Ingen i min släkt har hoppat av skolan, alla har nĂĽgon form av akademisk utbildning och tycker att det är en självklarhet. Jag modellade mycket pĂĽ den tiden, sĂĽ jag var trots allt rätt nĂśjd med att bli avstängd och istället fĂĽ ĂĽka utomlands och bli fotograferad. Ă„r du fortfarande lika nĂśjd Ăśver ditt val? –Ja, jag har klarat mig bra, jag har inga studieskulder och jag hĂĽller en hĂśg materiell standard. Skulle min dotter fĂĽ fĂśr sig att välja samma väg, är det däremot stopp. Hon mĂĽste utbilda sig, sĂĽ enkelt är det.

MARKOOLIO

LEIF GW PERSSON

–Jag har en jävla massa utbildningar. Professor i kriminologi, filosofi, docenttitel och sĂĽ vidare. Att skriva bĂścker har jag dock lärt mig själv. LĂĽnade du pengar av CSN? – Ja, men bara under en kort period. SĂĽ fort jag bĂśrjade tjäna pengar betalade jag tillbaka allt. Mina fĂśre detta fruars skulder har jag ocksĂĽ betalat av. Tycker det var det minsta jag kunde gĂśra. Vi har hĂśrt att du är intresserad av mat? – Jag är jävligt intresserad. Om min karriär inom polisen inte hade fungerat hade jag sĂśkt mig till krogbranschen istället. Brännvin är till exempel extremt intressant. Inte bara att dricka, men även hur man framställer det.

JOSEFIN CRAFOORD

–Jag bĂśrjade jobba med tv när jag var nitton, sĂĽ jag har inte riktigt haft tid att utbilda mig. Innan tv gick jag en estetisk linje pĂĽ SĂśdra Latin. Jag var ganska skoltrĂśtt, sĂĽ teckna och mĂĽla var en ganska lagom utmaning. Har du haft nĂĽgon användning av din utbildning? –Nej, inte ett dugg. Saker jag lärt mig utanfĂśr skolan har hjälpt mig mycket mer. Om det inte hade fungerat med tv, vad hade du gjort istället? – Jag vet inte. NĂĽgot som kräver en gedigen och lĂĽng utbildning, tror jag. Kirurg kanske. Eller nej fĂśrresten, det är alldeles fĂśr blodigt. Pilot fĂĽr det bli.

–Efter grundskolan bĂśrjade jag pĂĽ en plĂĽtslagarlinje. Den var skitsvĂĽr, stuprĂśren blev helt sneda och jag hoppade av efter mindre än ett ĂĽr. Ă„rlig talat hade jag nog aldrig blivit nĂĽgot vidare bra, sĂĽ speciellt ledsen kan jag inte säga att jag blev. Inte? –Nej. Istället bĂśrjade jag pĂĽ en utbildning pĂĽ lokal-tv i Nacka som var mycket bättre. Tack vare den har jag lärt mig massor. Hur man gĂśr intervjuer, hur man hĂĽller sig lugn och i vilka kameror man ska titta. Om det inte blivit musik, vad hade du gjort dĂĽ? –Nu är detta bara Ăśnsketänkande, men djurvĂĽrdare tror jag hade passat mig jävligt bra. Jobba pĂĽ KolmĂĽrden och brottas med bjĂśrnar lĂĽter som nĂĽgot jag hade klarat av.

#10 NĂ–JESGUIDEN 17

J?FF? AzL NCFF MEIF;H4

Q;FFL;@@ Jz OHCP?LMCN?N?N N?RN I=B MGSAN;AH; @INIH J?FF? N;GF?BN

Nöjesguidens Pelle Tamleht har under en vecka i september provat på livet som student genom att wallraffa på Stockholms Universitet. Han har verkat utan att (nästan) synas. Dokumenterat, fotograferat och registrerat sina intryck. En vecka rik på upplevelser, men också en vecka av anonymitet och ensamhet.

N

JEJEN PÅ SÄTET FRAMFÖR MIG pratar med sin kamrat om samtida teater och hon verkar veta vad hon pratar om. Jag sitter på buss 40 från Odenplan på väg ut till Stockholms Universitet. Jag ska wallraffa mig in på universitetet föreställande student. Till min hjälp har jag ett Wallraffkit bestående av artiklar som dels kan hjälpa mig framstå som student, men även mer banala saker som maskeringsattiraljer och proviant för tre dagar. Självklart ligger även diktafonen och ett par kameror av blandad karaktär med i väskan. Jag kliver av hållplatsen innan universitetet på ett ställe som heter Albano. Får mig att tänka på en låt av The Kristet Utseende. Går den sista biten till universitetsområdet genom skogen för att inte väcka uppmärksamhet. Väl där sätter jag mig i ett litet buskage och väntar på rätt tillfälle. Härifrån ser området ut som en gymnasieskola fast lite större. Det är fint beläget mitt i Sveriges första nationalstadspark och jag äter lite bär från en buske. Till slut kommer det ett grabbgäng med ryggsäckar. Ser min chans och hoppar fram precis lagom för att blanda mig in bland de drygt 50 000 andra studenterna. Jag börjar i E-huset. Vid ett bord utanför något som liknar en

18 NÖJESGUIDEN #10

föreläsningssal sitter en tjej i tjugoårsåldern vid några uppslagna engelskaböcker. Jag presenterar mig på brittisk skolengelska. Hennes nästa föreläsning börjar om tio minuter och det passar mig alldeles perfekt. Medan tjejen är på toaletten passar jag på att gå igenom lite papper och grejer som hon lämnat framme. Akademisk engelska är det tydligen, trettio poäng. Här kommer

“FÖRSÖKER MED LITE STUDENTIKOS HUMOR OCH SKRIVER UT ‘PUNKT’ I ‘HOTMAIL.COM’ SOM ’PUNGT’.” min lilla rutiga sjal väl till pass. Och gubbglasögonen såklart, på nästippen. Vi ska ha en föreläsare från Chicago som heter Susan. Så fort dörrarna öppnas till hörsalen slinker jag in och rekar lite. Längst bak i salen finns det någon form av bås. Förmodligen för hörselskadade eller liknande. Känns som att de kan komma väl till pass för eventuell övernattning. Jag gömmer proviant och mina sidenreselakan i dövrummet längst till höger och tar sedan en bänkplats långt ner i salen.

“HON FIXAR ETT MULTIFUNKTIONSKORT ÅT MIG. BIBLIOTEKSLÅNEKORT, STUDENTINLOGG, TRÅDLÖST INTERNET OCH ALLT ANNAT I UNIVERSITETSVÄRLDEN PÅ ETT LITET PLASTKORT MED TILLHÖRANDE LÖSENORD. BINGO.” Temat för föreläsningen är plagiarism. Konstigt att de bryr sig så mycket om det och inte vilka som faktiskt befinner sig i föreläsningssalen. Närvarolistorna passerar och jag skriver in mig som ”Hannes Dükler” i seminariegrupp nio. Ryggen fri. Susan tittar ut över klassen och håller upp ett papper med någon form av essä. ”Have you looked at this yet?”. Jag håller på att åka dit. Klump i magen. Försöker följa det allmänna mönstret i min nya klass. Nickar, ler och bläddrar lite i mitt anteckningsblock. Det går vägen. När Susan lite senare ställer en fråga räcker jag stärkt av min framgång upp handen men ångrar mig kvickt. Känns dumt att riskera allt så här tidigt, men det är för sent. Susan har redan sett mig. Jag ber henne prata lite högre bara. Det var min enda livlina och nu har jag korkat nog förbrukat den. Jag räknar vår klass till att vara närmare tvåhundra stycken. Å ena sidan är det lätt att smälta in. Å andra sidan får man inte alls samma gruppkänsla som på gymnasiet. Det måste vara stört omöjligt att samla ihop till en klassresa. Jag frågar killen

“PÅ GYMNASIET HADE TILL OCH MED SKÅPSTRYKAREN MED FÄRDIGSKALADE PÄRON I SKÅPET EN NÄRMARE GEMENSKAP MED SINA KLASSKOMPISAR ÄN VAD JAG LYCKATS FÅ HÄR.”

till höger om mig vad han ska göra på rasten, men han tittar bara lite konstigt på mig. Han har väl gjort det mest hela tiden sedan jag fotograferade närvarolistan. Tjejen till vänster om mig skrev också in sig i seminariegrupp nio. Enligt schemat ska vi ses på måndag nästa gång. Jag ber om hennes mailadress så vi ska kunna synka oss inför det. Försöker med lite studentikos humor och skriver ut ”punkt” i ”hotmail.com” som ”pungt”. Hon skrattar hjärtligt. Den finns alltså här också, blandarhumorn. Efter föreläsningen ställer jag mig i kafeteriakön för att köpa en studentmacka med kaffe. Det är så man gör här. Hon i kassan verkar snegla lite misstänksamt, så för att understryka att jag faktiskt går här inleder jag en konversation.

–Hej, det här tack. –Jaha, det blir femtiotvå kronor. –Jag läser Akademisk engelska. Trettio poäng. –Jaha. Det blir fortfarande femtiotvå kronor. Hon verkar köpa det. Jag betalar med ett par tjugor och en grabbnäve enkronor. Tänker att det passar att verka fattig och hon ser nu fullkomligt övertygad ut. Med lätta steg går jag till kopieringsrummet för att skaffa mig ett kopieringskort. Att komma över ett sådant gyllene kort för att använda sig av universitetskopiatorerna går nästan ännu lättare. Ingen verkar fatta några misstankar överhuvudtaget. För att understryka succén drar jag ett par kopior på måfå av mina kråkfötter från föreläsningen. Gömmer dem i dövrummet för säkerhets skull. Man ska aldrig lägga alla ägg i samma korg. I Akademibokhandeln på universitetet får vi studenter köpa billigare böcker. Det står två priser på all studentlitteratur, ett för vanliga människor och ett för oss studenter. Jag tar helt kallt en bok om fransk grammatik och går fram till kassan. Lämnar fram 145 kronor som är det lägre priset och försöker se så obrydd ut som möjligt. Kassörskan knappar in det och ger mig ett kvitto.

Inte en blick, inte ett höjt ögonbryn och hon tar nästa kund. Jag blåser en liten tuggummibubbla av mitt Stimorol och går nöjt därifrån. Det här går nästan för lätt. Studenthjälpdesken ligger i hus A på våning två bredvid Coffeehouse by George. Det är i alla fall de instruktionerna jag har på förhand men som nu visar sig vara käpprätt åt helvete. På den angivna platsen har Georges kaffehus ersatts av Frescati Stories.

Ett modernt fik som serverar lunchiga mackor och latte. Där hjälpdesken låg ligger nu en ljusbadande oas där humanisttjejer med jeansen instoppade i stövlar sitter och diskuterar fransk litteratur. Jag som kommit dit för mitt eld-prov bestående av inloggnings-uppgifter till onlinetjänsterna blir inte så lite snopen. Den har tydligen flyttats, kanske för att försvåra lite för sådana som jag. Fullt förståeligt men föga behjälpligt. Det ger mig snarare en extra sporre till att verkligen fullfölja uppgiften. Med en stor portion tur och en rejäl gnutta slump snubblar jag över en tjej som glömt sitt lösenord och måste ordna ett nytt sådant. Jag erbjuder mig att betala avgiften på tio kronor om jag får ta rygg på henne och det får jag. Hon tar oss ner till källarplanet i hus B. Befinner mig nu någonstans i gränslandet mellan Solid Snake och Jack Bauer med mina stealthuppdrag i alla dessa fastighetskomplex med bokstavsbeteckningar. Väl vid studentsupporten charmar jag bildligt talat brallorna av den hjälpsamma tjejen och ger mig inte förrän hon fixat ett multifunktionskort åt mig. Bibliotekslånekort, studentinlogg, trådlöst internet och allt annat i universitetsvärlden på ett litet plastkort med tillhörande lösenord. Bingo. Det sitter en kille i vestibulen utanför den största föreläsningssalen Aula Magna. Han har en penna med sitt namn på men inte några böcker och inte heller något att anteckna på sånär som på en liten fickkalender. Det är uppenbart att han är här med samma föresatser som jag. Med risk för att avslöja mig på äkta Världs-rymden anfaller-manér ger jag mig tillkänna. – Du går inte heller här va? – Haha, va? Eller vad menar du? – Bic, är det ditt riktiga namn? – Varför undrar du det? Han behöver inte säga mer. En snabb blink oss emellan och terrorbalansen är total. Du avslöjar inte mig och jag avslöjar inte dig. Jag vinkar ett snabbt hejdå till Bic och låter med en dragkedjegest över munnen honom förstå att hans hemlighet är i tryggt förvar hos mig. Jag har nu varit på universitetsområdet i ett drygt ett dygn effektiv tid och ingenting antyder att jag ens skulle vara i närheten av att ha väckt misstankar, eller ens uppmärksamhet. Det är lätt, nästan för lätt, att vara anonym här ute. På gymnasiet hade till och med skåpstrykaren med färdigskalade päron i skåpet en närmare gemenskap med sina klasskompisar än vad jag lyckats få här. Som ett sista något desperat försök beger jag mig mot gula villan där Pop Dakar brukar husera. Inte för att jag på något sätt går och tror att det är gratis musikfestival där varje helg. Men enligt ryktet arrangeras det studentpubar där allt som oftast. När jag kommer dit är tyvärr huset stängt, mörkt och lite spöklikt. Universitetsområdet är nu nästan helt tömt på folk och jag på idéer och uppdrag. Jag sätter mig återigen på buss 40 men inte in mot stan denna gång utan mot ändhållplatsen Lappkärrsberget. Eller ”Lappis” som vi studenter säger. Utanför ett av höghusen sitter några killar i tjugoårsåldern i Baden-Baden och dricker eftermiddagspilsner. Jag går fram till dem. – Tjena killar, vet ni om det är någon fest eller Gasque på g här ikväll? Ingen av dem känner till något om någon fest. De ska själva in till city sedan och gå på nattklubb. Ingen studentklubb alltså, utan bara helt vanlig klubb. Vi dricker en öl tillsammans och pratar lite om allt möjligt. Inte så mycket om studentlivet utan verkligen allt möjligt. Om man flyttar in från en liten stad i tron att student-

“TEMAT FÖR FÖRELÄSNINGEN ÄR PLAGIARISM. KONSTIGT ATT DE BRYR SIG SÅ MYCKET OM DET OCH INTE VILKA SOM FAKTISKT BEFINNER SIG I FÖRELÄSNINGSSALEN.”

livet på Stockholms Universitet är en fortsättning på gymnasietiden blir man med största sannolikhet tämligen snuvad på konfekten. Många trivs säkert med den anonymitet som finns här. Själv upplever jag en stor ensamhet som nästan är lite sorgsen. Det krävs nog en hel del av studenten som person för att skaffa sig lekkamrater här ute. De stockholmare som går här verkar bara bocka av sina föreläsningar på plats och sedan försvinna in till stan igen, tänker jag när jag vinkar hejdå till mina nyfunna vänner. Jag nickar åt busschauffören när jag kliver på buss 40 igen. Han har mustasch och kör mig hela vägen hem till Hornstull.

#10 NÖJESGUIDEN 19

NC>?HM ;H>; MÄSTERLIGT

>?N PC N;F;L G?MN IG DOMN HO

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

=L<

POPULÄRKULTURELLA MARKÖRER

G;N

Se punkt 5.

+ ,

BRISTOL PALIN Snyggare än Jamie Lynn Spears. Mums.

VÄRLDEN ÄR UPP-OCH-NER Skivbolagen släpper punksamlingar, Alex James tillverkar ost och bor på landet och folk köper, på fullt allvar, äpplen över på torgmarknader. Vad i helvete är det som händer egentligen? Vi vet inte, men om du, år 2008, vill ha dina föräldrars kärlek och acceptans är det hög tid att stoppa ner en enbärsbuske i fickan, investera i ett par pastellfärgade gummistövlar och fullständigt ”balla ur”.

-

INITIERAT Du är en nolla om du inte vet vem Kleerup dejtar innan alla andra vet det! En riktig jävla nolla!

. /

MARIE PLOSJÖS NYA HÅRFÄRG En make-over som tog musten ur oss.

RULLSTOLSRUGBYN I PARALYMPICS Ända sedan dokumentären Murderball dundrade in i våra vardagsrum för tre år sedan, har förväntningarna på Paralympics 2008 varit skyhöga. USA fick nöja sig med ett retsamt brons i Aten och revanschlustan hos Mark Zupan och hans lagkamrater är därför total. Eventuell match mot Kanada kommer att bli härligt blodig.

0

KENZA FLYTTAR HEMIFRÅN Lillan blir vuxen och flyttar in i en lägenhet som ligger granne med föräldrarnas, lånar en overheadmaskin från skolan och målar upp en brun fondvägg med Tokio Hotel-loggan på. Vi dör. En platt-tv är även inköpt.

1

MÅNADENS WHY? Kondomer på sprayflaska. Den tyska uppfinningen Jolly Joe tar ju flera minuter att torka.

2

YEARBOOK YOURSELF Någonsin funderat på hur det var att växa upp på femtiotalet? Hur ditt avlånga ansikte hade passat i snedlugg? Och om du hade haft tillräcklig karisma för att bära fluga? Gud eller någon frustrerad programmerare på Microsoft har hörsammat dina böner och skapat höstens mest falsk-nostalgiska hemsida. Prova innan det blir ljummet.

3

ALEXANDER BARD Alexander Bard har i alla år slagit knut på sig själv i sina försök att chockera med allt från Hitlermustascher och djävulsdyrkan till amsterdamprostitution och knarkvurmande. Men först nu känner vi att skam verkligen går på torra land — när han offenligt outar sig som Folkpartist!

+*

KARTELLEN Från ingenstans dök Kartellen upp och skrämde slag på halva Sverige. Innan första plattan ens är släppt har de avverkat merparten av de klassiska hiphop-schackdragen. Förband åt Ice Cube, bråk med Fredrik Strage och en nästan hånfull inställning till Ken Ring. Var detta slutar har vi ingen aning om, men lite spänning i vårt slumrande svenska raplandskap är alltid välkommet.

É BCJJ;L? yH JIJ N?RN =;LF L?CHBIF>NTIH <?F@L;A?

– Musik? Carl, jag är så fruktansvärt mer intresserad av mat nuförtiden. – Ja, musik har blivit något väldigt oattraktivt, totalt omöjligt att bygga någon identitet, något värdefullt eller unikt på. Jag diskuterar mat med osttillverkaren och Blur-basisten Alex James. – Yes, fortsätter Alex. När jag växte upp beundrade jag franska flickor, inte för att de var vackra, musikkunniga eller världsvana, vilket de naturligtvis var, men jag var förtjust i dem för att de hade kunskap om mat och ost. Jag har alltid älskat restauranger och mat. Medan musik, film och knyppling flyttat tillbaka sina positioner på grund av fildelning, MySpace och YouTube har mat och dryck flyttat fram sina positioner. Det säger ingenting, betyder ingenting om du hittat ett nytt indieband från Cardiff 2008. Berättar du däremot att du upptäckt en ny vinproducent i Bourgogne eller testat vaktelägg på rökt hö på Noma släpper människor sina kaffekoppar, stänger av mobiltelefonen och börjar intressera sig för dig. Mat och vin är hippare än Gud just nu. Jag har skrivit om mat, vin och restauranger i åtta år, men aldrig har gemene man intresserat sig, och provocerats för den delen, för mat och dryck som nu. Jag fascinerades av restaurangmiljön redan som liten. Att sitta med sina föräldrar och få maten serverad av servitörer bland andra uppklädda sällskap var en magisk ritual. Någonting som bröt vardagens stilla och normala blodflöde. Senare, när man kunde besöka restauranger själv och utan att beställa från barnmenyn, få en glasspinne och ett nyp i kinden

NB? IONMC>?LM IONMC>?L

<yMN DOMN HO

BRUNO K ÖIJER Svart som silver

SKANSROS

bok/Wahlström & Widstrand

Skans ‘N’ Roses har gjort den naturliga uppföljaren till ... och stora havet som Jakob inte klarade av att skriva själv.

kommande ep:n Drömmen om Skansros/Luxxury

”Kommersiellt”, “lättsmält” och “förnedrande” är cyniska, men ändå vardagliga inslag i ett samhällssystem som sakta men säkert driver oss till kanten av irrationalism och absurditet. Idag är det en trend att prisa den mest ihåliga produkten, den mest ytliga produktionen eller hylla stereotyper som står så långt ifrån fantasifullhet och wit som möjligt. Vi är så fångade i detta klimat att kritiken mot densamma blir bitter och världsfrånvänd. Tills man läser Bruno K Öijer. Hans ord har makten att lösgöra sig från geggan och smutsen och utan vidare sväva över allt och alla. Från den positionen kritiserar han lika mycket som han försöker hela den värld han på sätt och vis har lämnat. Stilen är fortfarande glasklar och sylvass, men andas också i vanlig ordning något drömskt och magiskt. Det är där spänningen och medicinen hittas.

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

BUBBLARE: Virtanen + sällskap, Pernilla Lundbergs två hakor

av ägaren, växte upplevelsen än mer. En oas, frizon, man kunde lämna precis när man ville, ingen kände en nödvändigtvis och man kunde andas anonymt. Samtidigt fullt av all mänsklig honung: anklever, korvar, humrar, ostar, likörer, viner, havskräftor, kaviar, sallader, örter, vinäger och ostron. Men att för ett par år sedan besöka en restaurang, inta en sjurätters måltid för att sedan se Belle and Sebastian var ”udda”. Då skulle man sitta i en ring på ett golv och dricka folköl och Gredos ur plastmuggar. Denna sysselsättning är numera hopplöst ute tack och lov. Numera har mat slagit igenom som en spännande och viktig populärkulturell markör. Kockar är tv-stjärnor. Michelin-guiden är mer läst än Bibeln. Ekologisk och närodlad mat är ett debattämne man pratar om på cocktailpartyn. Det går till och med att tjäna goda pengar som bonde. På dryckessidan finns det inget hippare än att dricka fransk ljummen vodka. Man frågar inte längre efter vodka, man ber om Grey Goose eller Karlssons färskpotatisvodka om man är riktig vodkakonnässör. Bourgogne- och Loirevinerna har, via nya vågade producenter, fått en nyrenässans. I England är den mest beryktade och elaka journalisten en krogrecensent. Han heter AA Gill och jag är totalt fallen ur hans kappa. I Sverige märks matens intåg och har så gjort under de senaste åren, men vi har en bit kvar till Alex James och AA Gills England. Men om ett par år kommer en bouillabaisse och en Wallenbergare att leda Allsång på Skansen. Du tror att jag skojar. Det gör jag inte. Jag är helt allvarlig. Vilket inte är roligt alls.

Sju år efter Bruno K Öijers avslutade triologi (Medan giftet verkar, Det förlorade ordet och Dimman av allt) kommer nu den nya diktsamlingen, Svart som silver.

CHAD VANGAALEN Soft Airplane Kommande album/Sub Pop

En promenad genom ett vackert ljudlandskap. GOLDMUND The Malady of Elegance Kommande album/Type

Pianoklink som faller som snö är det nya gitarr. BRUNO K ÖIJER Svart som silver bok/Wahlström & Widstrand

Jag ser mycket fram emot uppläsningen på Draken i oktober.

#10 NÖJESGUIDEN 21

EFO<<?HEyN

PyHH?L <?E;HN; Jz EIFCHAM<ILA

;P DIB;HH?M B?FD?

VEM HÄR INNE SKULLE DU VILJA LÄXA UPP? LINN BORNESKOG, 20, diplomat – Kalle Josephson, för han är gammal!

JOHANNES HELJE, 25, månadens medarbetare – Hanna där borta därför hon gör plastikirurger arbeslösa!

HANNA LAGERBERG, 20, foaljebiträde – Han där borta för att han har en sån ful mössa, tror han att han är Banarne eller?

OSCAR CARLÉN, 28, ljusdesigner – Linn längst upp till vänster, det ser lite löjligt ut och så är hon ihop med min rumskamrat.

22 NÖJESGUIDEN #10

KALLE JOSEPHSON, 30, födelsedags-DJ – Crippe! Han behöver lära sig ett och annat den pojkslyngeln.

VIOLA SPARRE FURELID, snart 20, kassatjej – Dig, för du tar så jävla mycket bilder hela tider!

LEO VENE, 19, spelar musik – Han där, han borde knäppa upp den fula tröjan så man ser den fina tröjan.

AXEL MARTINSSON, 20, korrläsare – Han där borta för att han är alldeles för nöjd med tillvaron och verkar vara en fin människa.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON, 21, guldgrävare – Han i hatten, för han är för snygg!

LASSE JOSEPHSON, 17, studerande – Jag vill läxa upp kassatjejen där! (Går fram till kassatjejen) — Varför sitter du bara här, skärp dig! (Går bort mot dansgolvet).

NILS FÄLT, 20, ligger i lumpen – Han där borta för att han är blond, jag är avundsjuk.

MICA SÖDERLUND, 19, inredningsassistent – Han där borta för han ber om det, som han dansar!

ALEKSANDER AIVARS, 31, webbmongo – DJns lillebror där borta, för jag fick inte välja DJ:n.

PELLE JOSEPHSON, 25, barnskötare. – Min lillebror, för han är bara 17!

ZACKARIAS ZACKARISSON, 19, fått sparken – Hon där, jag är allmänt sur för jag har fått sparken.

SASHA BECKER, 23, skådespelare – Hon där borta, hennes mobil är mer blå än min.

D;A @CHN;>? B~MN?H DET RINGDE PÅ TELEFONEN häromdagen, jag lyfte luren och svarade. –It’s Tommie, bitch. –Hej, det är hösten, jag står utanför dörren, vad är koden? Jag fintade den jäveln såklart och gav fel siffror. Sedan drog jag ut på stan och lekte att det fortfarande var sommar. Det tycker jag att ni ska göra också, och jag tycker ni ska göra det på följande ställen.

+

GASKAMMAREN

Knast, Upplandsgatan 7, 22–01, 18 år, varannan torsdag

Kahn, Pemberton och Ingens Favorits punkklubb i den röda källaren på Knast. Kanske kan de introducera den gamla motståndsrörelsen punkens kännetecken, dvs den skräniga musiken, till dagens screamo- och grindcoreungar.

,

SPY BAR

Birger Jarlsgatan 20, 22–05, 23 år, ons–tor 90 kr, 120 kr efter 02, fre–lör 160 kr

Sist jag tänkte gå till Spyan så ångrade jag mig i sista sekund och mötte upp Verkligen Veronika, en ruffneckbrud jag känner, istället. Vi målade tåg, rånade pensionärer på gatan och pekade fuck-you åt uteliggare (sa att de var fake). Sen stal vi ett sexpack och drog till Nybrokajen, där skrek vi att vi aldrig kommer bli vuxna och att vintern bara är något som finns i själen hos de som tappade bort sin inre tonåring.

-

DOLCE

Hot Company, Odengatan 60, 22–03, 20 år, 60 kr, fredagar

Diggin’ the scen with a gangsta lean.

.

CALLISTI LOUNGE

Callisti, Malmtorgsgatan 5, 20–01, 20 år, fredagar

House, electro och techno som soundtrack när du äter medelhavsmat och dricker goda drinkar. Trevligt förfestställe.

/

HOMECOMING

Knast, Upplandsgatan 7, 21–01, 18 år, varannan torsdag

MaddeKarin består av Madlen Schneps och Karin Sandström och tillsammans i DJ-båset kör de en vild och dansant blandning av alla genrer inom popmusiken. Dans, dans, dans!

0

DISCO ENSEMBLE

Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1, 22–03, 18 år, 180 kr, torsdag 25 september

Disco Ensemble är jättestora i Finland, deras senaste album Magic Recoveries nådde första plats på den finska albumlistan. Jag kan dock tänka mig att det är en lätt bedrift i det landet, de har väl bara satanistmusik annars?

1

DON’T BLAME THE YOUTH OCH COCOTAXI

Pleasant Bar, Kammakargatan 9, 20–01, 20 år, lördag 27 september

Höstavslutning, uteserveringen stänger för säsongen och det blir oändligt med Baltimore. Och klädpresenter till de som kommer tidigt.

2

MAMA AFRICA

H62, Hornsgatan 62, 22–03, 20 år, 80 kr, torsdagar

Här spelas något som kallas reggae, efter vad jag förstått.

3

BLIND YOUTH

Vampire Lounge, Östgötagatan 41, 20–01, 20 år, varannan tisdag

New wave, new romantics, New Order och en gång såg jag klädskaparen Nhu Duong här. Nej, jag skojade bara.

+*

ACE

Mango Bar, Sveavägen 36, 22–03, 20 år, 80 kr, lördagar

Ni vet vad Ace är vid det här laget, så istället tänkte jag använda detta utrymme till att gnälla lite över den som gör layouten på den här tidningen. Alltså, kolla uttrymmet mellan denna text och min bild här nere! Varför kan inte min bild förstoras upp lite?

NIGGC? R

EFO<<

BCAB M=BIIF =FO< KO??HM LÅNGA DAGAR I SKOLBÄNKEN. Lysrörsupplysta klassrum, slöa håltimmar och läxor. Hem och plugga? Nej, ännu längre nätter i högklackade skor på svettiga dansgolv runt om i Stockholm. Nöjesguiden har exklusivt fått en inblick i två gymnasie-klubbdrottningars liv, vi kan kalla dem Bambi och Lolita. De är 17 år gamla och det här är deras historia. Hur många gånger i veckan går ni ut? LOLITA: Säkert tre gånger i veckan minst. BAMBI: Ja, ungefär. Jag började gå ut när jag var 14 eller 15 år. Det handlade mest om att supa sig dräggfull då, inte om att dansa och ha kul. LOLITA: Första gången jag gick ut var i nian, jag var 15. Jag var på en hemmafest hos min bror och blev meddragen av de äldre som alla skulle till Paradise (populär klubb på Marie Laveau i regi av Elin Alvemark). Kom du verkligen in? LOLITA: Ja, den gången, för det var en pointer som pekade in hela vårt sällskap och jag slank med. Efter det fick jag låna ett leg av en kompis i någon vecka, sen räknade jag ut hur man gör utan leg. Mycket smink och höga klackar! BAMBI: Första gången jag gick ut så chansade jag bara, det gick förvånansvärt bra. Sedan efter ett tag fick jag låna ett leg, för att till slut köpa ett falskleg i Tyskland. När jag var i tonåren så florerade det ett tag väldigt många “brittiska studentleg” i stan, de gick att beställa från internet. LOLITA: Stockholm är ju lite för litet för att sådana ska fungera. Alla kan ju inte vara brittiska helt plötsligt. Det enklaste är nog att låna någons. Eller att se gammal ut. På frågan om vilken som är den bästa klubben svarar båda Ficks i kör. BAMBI: Fast jag tänker inte så mycket i klubbtermer, mer huruvida lokalen är bra. LOLITA: Den bästa klubb jag kan tänka mig finns inte som det är nu. Jag skulle vilja ha en jättekul klubb med rysk vodka och pälsmössor överallt. BAMBI: Ja, ännu färggladare människor och ännu hårdare dansmusik. Är kläder viktigt för er när ni klubbar? LOLITA: Jag tycker det är oviktigt i det stora hela, men jag själv gillar att klä upp mig väldigt mycket. Och då bedömer jag ju folk efter hur de är klädda. Någon som man ser är intresserad av kläder blir en potentiell kompis. Hur har ni råd att festa så mycket? BAMBI: Vi förfestar väldigt mycket hemma innan vi går ut, så man inte behöver köpa något att dricka på klubben. Äldre kompisar köper ut. Jag jobbar även extra som servitris. LOLITA: Jag jobbar som butiksbiträde efter skolan. Blir inte era betyg lidande av er dekadenta livsstil? LOLITA: Jag gillar att planera väldigt mycket och har i genom-

FOTO: NIKLASALEXANDERSSON

snitt väldigt bra betyg. Många sena ankomster däremot, och så sover jag mest på lektionerna och spyr i skolan. Tur att de inte betygsätter uppförande. BAMBI: Jag har potentiellt fem IG den här terminen, jag tror jag har ADHD och dyslexi. Jag har så himla seg uppfattningsförmåga när jag är bakfull. Har ni någonsin gått direkt till plugget från en efterfest? BAMBI: Ja! LOLITA: En gång gick jag till Bambis jobb och somnade på uteserveringen. När jag vaknade var den fullsatt och jag hade svept in mig en bordsduk, haha! BAMBI: Jag vaknade i en cell på Maria Pol en gång, jag fattade ingenting! Vad säger era klasskompisar? BAMBI: Jag har träffat folk från skolan ute någon gång, man bah: “Eh, hej!” LOLITA: Ingen vet någonting om mitt hemliga liv på natten. TOMMIE X

GzH;>?HM CN'ACLF

;F?R;H>?L B?>?HFOH> QL;HA?F Ålder: 18 år Bor: I ett lugnt område i Enskede, där det aldrig händer någon action. Förutom det coola gänget, det vill säga de som tänder eld på papperskorgar, dricker folköl vid tunnelbanan på fredagkvällarna. Sysselsättning: Gör death rave noise under namnet Eusaphia (myspace.com/eusaphia) och är fotomodell. Syns på: Ficks och Blondie. En vanlig dag i mitt liv: Dricker alldeles för mycket kaffe, skriver musik, shoppar, dansar på bordet samt kollar på Mean Girls. Därför klubbar jag: Jag älskar folket, minglandet och musiken. Och drinkar. Första klubb jag besökte: Någon wannabe-svartklubb som några vänners vänner hade i ett nedgånget hus, där jag trillade in i ett bord, blev attackerad av en burk sprayfärg och dansade i extas. En av de bästa kvällarna i mitt liv, för bara 20 kronor! Viktigast för en bra klubb: Trevligt sällskap och att musiken som spelas är bra. Electrotech, någon? Kändis jag vill gå på date med: Ellen Allien. Eller Paris Hilton vore trevligt, ‘cause darling, I sure am a golddigger!

tommie.x@nojesguiden.se

#10 NÖJESGUIDEN 23

JC=NOL?M I@ @II> G;>? G? @??F ;FF LCABN

ELIA

FÖRSTA GÅNGERNA VI SÅGS ett kompisgäng hemma i Sundsvall och lagade middag, var det alltid någon som blev stolt och ville ta en bild på maten innan vi andra högg in på den. När man senare på den tidens vis framkallade bilderna var det sällan biffen med pompa och bea såg lika aptitlig ut som det gjort under den där magiska kvällen. Hittade nyligen ett fint litet exempel i ett fotoalbum från mitten av nittiotalet föreställande köttbullar med spaghetti och en massa ketchup. Uppdukat inför en överimponerad dåvarande flickvän. Måltiden var säkert supergod då men på fotografiet ser det ut som en död räv. Poängen är att det är svårt att fota mat. Jättesvårt. Vilket man kan få bra exempel på genom att spana in restauranger som inte riktigt lagt manken till när menyn förevigats på bild. Här är några restauranger vars mat man helst inte bara vill se på ett fotografi.

+

RICHE Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60

Vällagat och inte för tillkrånglat. Bara väldigt väldigt gott och en av Stockholms i särklass bästa luncher. Öppet: mån–lör: 11.30–02

,

19 GLAS Stora Nygatan, tel 0739 807 701

Välkommen in till restaurangen som inte finns. 19 Glas är något så ovanligt som en turistovänlig restaurang på Stora Nygatan i Gamla Stan. Och vi älskar det såklart. Enligt ryktet är lunchen dessutom något i hästväg. Öppet: mån–lör 08–21, sön 12–19

-

VASSA EGGEN Birger Jarlsgatan 29, tel 21 26 69

Välkommen tillbaka efter sommaren säger vi till Vassa. Uppdaterad meny med fler valmöjligheter och peppad barpersonal. Vi ses snart. Och snart igen. Öppet: mån 18–22, tis–lör 18–23, sön stängt, Lunch vardagar 11.30–14

.

ZINK GRILL Biblioteksgatan 5, tel 611 42 22

Så har jag äntligen hunnit pallra mig ner till Zink Grill. Antar att jag har begått ett direkt tjänstefel som inte gjort detta tidigare. Lunchen är i saftigaste laget prismässigt men då den även är det ordagrant kommer de undan med det.

FOTO: JOHANNES HELJE

NOLCMN?L A~L? MCA C=E? <?MPyL 19 GLAS Stora Nygatan, tel 0739 807 701

Med exakt nitton sittplatser inomhus och en hovmästare som påminner lite om Wolverine är krogen 19 Glas något så ovanligt som en krog på Stora Nygatan som inte för ett ruttet korvöre flirtar med turister. Konceptet är enkelt, en meny per kväll och satsa på att bygga upp en stammiskrets. Pessimisten ser det som lite fattigt, då valmöjligheterna pulveriseras medan optimisten njuter av att slippa välja. Det slutar ju ändå med att man alltid sitter och suktar efter sällskapets ensemble rätt efter rätt. Kvällens meny som går under namnet ”De tre bönderna från landet” kostar 500 kronor, består av fem rätter och får en hög femma av såväl mig som mitt sällskap. I paketet ingår svensk kvalitetshusman såsom löjrom, grön ärtsoppa och majskyckling tillagad i enkelhet men

med lagom stora överraskningar som till exempel en skvätt av indieskumpan Chapel Hill i ärtsoppan. Den förtroendeingivande servicen gör att man tidigt slappnar av och låter personalen även sköta valet av vin. Vi sätter oss i baksätet och åker likt Miss Daisy från fördrink via vin till avec utan att behöva utöva någon form av backseat driving under resans gång. Förutom toaletten som skulle kunna vara hämtad direkt ur valfri David Lynch är inredningen opretentiös och skänker ro. Det är lätt att glömma bort att man sitter mitt i Gamla Stans myller av turister, lajvare och svartrockare. När Wolverine slutligen avrundar måltiden med att servera en dubbel pastis till tonerna av Cake’s mästerverk Fashion Nugget går det inte att ge ett lägre betyg till 19 Glas. En krog med åtminstone två stammisar. Öppet: lunch 12–14.30, middag 18–21.

Öppet: mån–fre 08.30–01, lör 10–01, sön 13–23

/

KUNGSHOLMEN Norr Mälarstrand Kajplats 464, tel 505 24 450

Det enda lite irriterande med Kungsholmen är att det finns så vansinnigt mycket att välja mellan. Som att befinna sig på fyra restauranger samtidigt. Vid panik, satsa på tonfiskburgaren. Öppet: mån–lör 17–01, sön 17–23

0

SUKOTHAI WOK TAKE-AWAY Ringvägen 2A, tel 84 44 19

Får vara med även denna gång. Såg nämligen Moneybrother utanför, igen. Tog samma rätt. Med extra cashewnötter. Öppet: mån–fre 11–21, lör–sön 12–21

1

SIBIRIENS SOPPKÖK Roslagsgatan 25 C, tel 15 00 14

Den sensommarkyla finns inte som kan stå emot en chorizosoppa från Sibirien. Koka soppa på en korv liksom. Stark korv. Kan det bli bättre? Öppet: mån–fre 10–22, lör 12–22, sön stängt

2

MATKULTUR Erstagatan 21, tel 642 03 53

Om jag hade fått läggan på Erstagatan som jag budade på så hade jag inte behövt ha något kök. Eller några vänner. Öppet: mån–fre 11–14, 17–24, lör 17–01, sön stängt

3

STOCKHOLMS MATVARUFABRIK Idungatan 12, tel 32 07 04

Förträfflig fransksvensk husmanskost. Missa framför allt inte den finfina omelettmenyn. Öppet: mån–tor 17–24, fre–lör 17–01, sön 17–22

FOTO: JOHANNES HELJE

P;LOGyLE?MCHNLzHA G?> <CMN?L ?@N?LMG;E EDSBACKA BISTRO Sollentunavägen 223, tel 631 00 34

+*

INDIAN GARDEN Heleneborgsgatan 15, tel 84 94 28

Jag får alltid lite magknip när jag ätit på Indian Garden. Trots detta och en personal vars barskhet kan skrämma en från vettet kommer jag tillbaka till en av Stockholms vassaste indier. Gång på gång på gång. Öppet: mån–tors 11–22, fre 11–22.30, lör 12–22.30, sön 13–22

J?FF? N;GF?BN

Snett över gatan från Sveriges enda krog med två stjärnor i Guide Michelin ligger Edsbacka Bistro. Det är en plånboksvänligare bakficka till sin välrenommerade storebror och marknadsförs som en klassisk svensk kvarterskrog av hög kvalitet. En trerättersmeny går på runt 400 kronor vilket ungefär motsvarar en varmrätt hos lyxalternativet. Och förhoppningen var hög att detta skulle vara ett fullgott budgetalternativ till storebror. Men nej, det är det inte. Inte på långa vägar. Ingen av varmrätterna kommer ens i närheten av de förväntningar man har och ska ha på något som bär Edsbackanamnet. Vi får in en dödstrött anka i alldeles för mycket och blaskig sky tillsammans med en smaklös hjort där vissa bi-

tar är sönderbrända utanpå och blodröda inuti. På ett dåligt sätt alltså. Potatisbakelsen som ackompanjerar hjortstackarn är träaktigt oaptitlig och vi får äta oss mätta på risotton som följer med ankbröstet. Den senare är varmrätternas enda egentliga behållning. Servicen är god till en början men när vi trots en tidsbegränsad sittning får vänta 27 minuter på en kopp kaffe spricker tålamodet även på denna punkt. Det enda som egentligen kommer i närheten av de förväntningar vi hade på bakfickan till Michelindubbeln är crème brulén som vi får kasta i oss på fem minuter. Tyvärr är denna inte tillräckligt magisk för att trolla fram ett bättre betyg och den ledsna gubben här ovan är inte alls olik våra miner när vi satte oss i taxin och åkte från Edsbacka Bistro. Öppet: mån–fre 11.30–23, lör 14–23, sön 14–21.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

#10 NÖJESGUIDEN 25

10 –12 S E P T E M B E R K LO CK A N 12 –19

=PUJLU[

4PRHLSH KL =PSSL 591

:VWOPH :VTHQV

+LU ¶ ZLW[LTILY pNKL :6<2 -(:/065 (>(9+: Y\T P :6<2 NHSSLYPHU Wr +YV[[UPUNNH[HU 0 RHTWLU VT H[[ ]PUUH MVSRL[Z Y Z[LY VJO WYPZL[ ¶ L[[ WYLZLU[RVY[ ]pY[ RY H[[ ZOVWWH M Y Wr :6<2 ¶ Z[Y TTHKL ZU`NNH ILZ RHYL PU Wr NHSSLYPHU VJO HUTpSKL ZPN [PSS [p]SPUNLU +pY ISL] THU ZLKHU ZTPURHK H] 7HZOPVU *VZTL[PJZ VJO MV[HK H] TVKLMV[VNYHMLU )HSK\Y )YHNHZVU 5 QLZN\PKLUZ \[ZpUKH MHZPVUPZ[HU 4HY[PU 7LYZZVU ]HY Wr WSH[Z M Y H[[ ISVNNH VJO PU[LY]Q\H HSSH ZR UH TpUUPZRVY 4HZZ]PZ TLK ZU`NNH TpUUPZRVY Z[pSSKL \WW P RHTWLU VJO U\ pY ]PU UHYUH pU[SPNLU \[ZLKKH -VSRL[ \[ZrN LU ]PUUHYL NLUVT H[[ Y Z[H Wr ZHT[SPNH IPSKLY Wr UVQLZN\PKLU ZL SVVRPZO VJO LU Q\Y` ILZ[rLUKL H] HY[PZ[LYUH =PUJLU[ :VWOPH :VTHQV VJO 4PRHLSH +L=PSSL MYrU 591 \[ZrN ZPU LNUH MH]VYP[ ;]r S`JRSPNH ]PUUHYL MrY HSS[Zr ZOVWWH SVZZ P :6<2 NHSSLYPHUZ HSSH MHU[HZ[PZRH I\[PRLY ¶ ]PSRL[ WYPZ .YH[[PZ

-VSRL[Z ]PUUHYL ,M[LY ]LY Y Z[LY Zr ISL] ,TTH )`Z[Y T MVSRL[Z

]PUUHYL

1\Y`UZ ]PUUHYL 1\Y`UZ ]PUUHYL ISL]

2HYSZZVU 4VU[LULNYV TLK TV[P]LYPUNLU! 2HYSZZVU pY LU RSVJRYLU ]PUUHYL Kr PU[L IHYH OHUZ UHTU ]PZHY Wr VYNPU HSP[L[ :[PSLU RpUUZ LNLU TLU pUKr [YLUK YPR[PN TLK L_[YH [HURL Wr KL [HSQLY +LU SPSH ZSPWZLU pY L[[ WS\Z /LSH RP[[L[ NPSSHZ

ELIA ~AIH?H yL <yMN; ELS>>;H ATT DET ÄR EN KONST att få mat att se aptitlig ut på foto råder det ingen tvekan om. Det räcker med att ta en promenad och spana in de restauranger som valt att använda sådana i sin marknadsföring för att få en uppsjö bra dåliga exempel. Och det är inte bara snabbmatsställen som lider av detta problem. Faktum är att till exempel hamburgerkedjor som Max och McDonalds fått sina kreationer att se riktigt aptitliga ut. Förmodlingen gör en stor marknadsföringsbudget att man har dessa bilder. Helén Pe jobbar med att fota mat både i reklam och redaktionella sammanhang. Hon låg bland annat bakom bilderna till Mat-Niklas senaste bok Niklas smaker, fotar korvar för Scan och släpper i slutet av september boken Bondens marknad. Enligt henne har genren genomgått något av ett paradigmskifte senaste tio åren. – Förr skulle allt se så perfekt ut på bild. Man använde mer tricks som hårspray och liknande för att få fram en onaturligt vacker bild av maten. Nuförtiden retuschar man mer i efterhand men trenden att det ska så naturligt ut som möjligt. Och enkelt så att man vågar göra det själv. Det svenska folkets intresse för mat har fått en långlivad adrenalinspruta rakt i hjärtat de senare åren med alla de matlagningsprogram, kändiskockar och livsstilsreportage som kommit. Heléns intresse för att fota mat väcktes för tio år sedan då hon jobbade mycket med inredningsreportage där även matfotografi ingick. Hon insåg att det var skönare och enklare att jobba med ting än människor. Men är viss mat svårare att fota än annan? Och hur kommer det sig att så många ändå misslyckas med att förmedla något aptitligt. – Jobbar man med en bra kock blir det oftast snyggt. Det finns kockar som specialiserar sig helt på fotografering och vet precis hur man ska jobba med maten för att den ska se bra ut på bild. Generellt sett så kan man väl säga att bra mat är enklare att fota också medan massproducerad mat är svårare. Anledningen till att McDonalds, Max och liknande kedjor ändå lyckas är väl att de knappast fotar den maten som de egentligen säljer. Där har vi även skillnaden mellan reklam och redaktionella jobb. Reklamjobben är mer kvar i det att allt ska se så perfekt ut som möjligt. Precis som all annan reklam handlar det ju lite om att luras.

FOTO: OLLE HEMMENDORFF

OLLE HEMMENDORFF är en frilansande kreatör som har vänt på begreppen med sitt bidrag till en av Nikes senaste kampanjer. Han fick tillsammans med sju andra kreatörer i uppdrag av Nike Sportswear att göra tolkningar av åtta ikoniska Nike Sportswear-plagg. – Jag fick Air Max 90. Idén kom någonstans mellan tankegångar om nyskapande användning av material i skoindustrin och det paradoxala i att ett plagg går från träningssko med funktion att springa i till sneaker med funktion att stå i hallen hos män med ölmage. Men framförallt är det ju en tramsig bild. Varför valde du mat som material? – Mat är inte helt lätt att jobba med, framförallt osten blev svettig i blixtljuset och halkade runt sjukt mycket. Det är helt vanliga hamburgerråvaror. Men om man jämför med att jobba med människor är hamburgare både mer formbara och trevligare. Jag valde en hamburgare för att jag kunde göra en hamburgare som såg ut som en sko, utan att det slutade se ut som en hamburgare. Och hamburgare är roligt. Ikonisk snabbmat. Vad blir det härnäst, en skolpoliscape av bacon? – Det hoppas jag verkligen inte, med tanke på hur mycket hamburgare jag luktade efter att jag byggt skon.

ATT TÄNKA PÅ VID MATFOTOGRAFI Använd dagsljus. Ta ut tallriken och fota utomhus. Rött kött ser inte lika aptitligt ut på bild, även om det oftare är godare att äta. Pensla och spraya maten med vatten eller glycerol så den inte ser torr ut. Låt alltid salladen vara lite fuktig. Använd skärpedjupet. Låt inte alla detaljer vara knivskarpa utan blurra gärna ut det som inte är i förgrunden. O Kött och andra färglösa maträtter är extra svåra att fota. Det som är gott i verkligheten såsom fettstrimmor gör sig dåligt på bild. Precis som med vanliga modeller. O Grönsaker och efterrätter är enklare att fota. Efterrätter får dessutom se onyttiga ut vilket gör saken enklare. O O O O O

28 NÖJESGUIDEN #10

FOTO: HELÉNE PE

“Här vill man att glassen skall smälta. Den skall kännas hemmagjord och naturlig. Jag har haft i fĂśrtjockningsmedel i sĂĽsen sĂĽ att den skulle stanna kvar ett tag. Kock är Tove Nilsson frĂĽn boken Bondens marknad.â€?

“FĂśr att fĂĽ denna grillkänsla lättare kan man använda soyablandning och pensla pĂĽ ränderna. Kock till denna bild var Peter Norman.â€?

“Använd dig av kort skärpedjup sĂĽ blir bilden intressantare. TillfĂśr färg i form av grĂśnsaker. Lägg upp maten pĂĽ ett naturligt slarvigt sätt. Peter Norman kockade även här.â€?

>L~GG?H IG ?NN E;@| KAFFE OCH DRĂ–MMAR Ringvägen 8, tel:

Frün att under knappt tvü ürs tid ha hunnit med att vara matbutiken Zingus livs och salladsbaren Joos har nu lokalen vägg i vägg med Portofino üterigen renoverats och bytt koncept. Nu rymmer den ett morgonpiggt kafÊ med frukost och lunchmÜjligheter. Och fÜrutsatt att Nitty Grittys nedläggning genomfÜrs sü finns det onekligen ett behov av südana i kvarteret. Namnet är sprunget ur üttiotals-kultrullen Cocktail där Tom Cruise agerar bartenderpoet pü baren Cocktails & Dreams. Riktigt lika neoromantiskt som i filmen är det inte pü detta fik men maten är prisvärd och funktionsduglig. Varma och kalla mackor pü ekologiskt osyrat brÜd, hembakat fikabrÜd och frukostmeny hela dagen. Vilket är ganska exakt det man fÜrväntar sig av ett kafÊ av den här typen. Vi saknar ett par till varma rätter fÜr att det helt ska vara funktions-dugligt som lunchrestaurang och det vore trevligt om getingboet som verkar gÜmma sig nügonstans bakom fÜnstersoffan kunde tas bort. I Üvrigt inga otrevliga Üverraskningar. Tyvärr inte sü jätte-münga positiva südana heller. Stora plus ändü fÜr det nymalda presskaffet och en lättmjÜlks-latte i toppklass. Och ändü en hyfsat lovande start fÜr ett kafÊ som behÜvs.

Öppet: mün–tor 07–18, fre 07–16, lÜr–sÜn 10–16.

GzH;>?HM ELIAJLI@CF

L?<?==; LCMM;H?H REBECCA RISSANEN Ă„R 33 ĂĽr gammal, bor pĂĽ sĂśdermalm och du hittar henne in action mellan flaskor och glas pĂĽ softaste fĂśrfestbaren Indigo alltsedan Ăśppningen 2000. Hon syntes tidigare pĂĽ Bistro Boheme som drevs av mamman till Indigos ägare. När hon inte jobbar pĂĽ krogen stylar och sminkar hon fĂśr musikvideos, tv, film och mode. Vad ska man inte beställa pĂĽ Indigo? –Den beställning som imponerar minst är när gästen i detta fall oftast innebandykille, beställer en tjejig drink till sin homofobiske polare. Samma typ av gäst vill ocksĂĽ bjuda polaren som fyller ĂĽr pĂĽ en äcklig drink. FĂśrnedringsbeställningar är inte roliga. Oftast gĂśr jag inte beställningen eller sĂĽ gĂśr man en jättegod drink eller en Jack med Cola och säger att mĂĽnga tjejer dricker det här. Vart gĂĽr du själv helst ut och äter och dricker? –En standardutekväll fĂśr mig bĂśrjar pĂĽ Pet Sounds. Sen en promenad pĂĽ ciggavstĂĽnd till BrĂśderna Ohlson, yksi kaksi taxi till Riche och avslutar pĂĽ Spy Bar. Sistnämnda fĂĽr ett tantrum i hĂśst där jag tänker sitta och virka halsdukar till alla frusna. Ă„rligt sĂĽ gĂĽr jag bara pĂĽ samma ställen när jag gĂĽr ut, sällan pĂĽ nya ställen. Ă„r nĂśjd och saknar egentligen ingenting i krogstockholm, mĂśjligtvis en svartklubb eller en medlemsbar fĂśr krogpersonal som man kan gĂĽ till efter jobbet. Sen sĂĽ skulle det behĂśvas ett femställe pĂĽ sĂśder .

PCFE; MPCH FĂ„RSKA RAPPORTER har pĂĽ senaste tiden pĂĽlyst vildsvinsstammens explosionsartade tillväxt, inte minst i stockholmsomrĂĽdet. Den svenska stammen har pĂĽ ett par decennier gĂĽtt frĂĽn nĂĽgra hundra till 80 000 djur och kan om bara nĂĽgra ĂĽr vara dubbelt sĂĽ mĂĽnga. Djuret har blivit en plĂĽga fĂśr markägare dĂĽ populationens Ăśkning medfĂśrt att stammarna sprider sig allt vidare och vĂĽgar sig allt närmare människor. Och helt ofarliga är de inte heller även om arten vanligtvis helst undviker att konfronteras med människor. Detta har gjort att jägarfĂśrbundet nu till hĂśsten satsar pĂĽ utbildningar i att jaga vildsvin. FĂśrhoppningsvis kanske detta leder till att delikatessen dyker upp pĂĽ fler av stadens krogars menyer under hĂśst och vinter. Vildsvin är ett djur som gĂśr sig väldigt bra i till exempel pytt-i-panna eller som stek men funkar alldeles utmärkt i kebaben ocksĂĽ. Helst ska dock vildsvinet halstras Ăśver Ăśppen eld och fĂśrtäras smĂĽtt barbariskt med bara händerna. Gärna med en Ăśl av det kraftigare slaget och en bunden trubadur vid fĂśtterna. NĂśjesguiden har fĂśrgäves fĂśrsĂśkt nĂĽ Obelix fĂśr en kommentar.

#10 NĂ–JESGUIDEN 29

>LS=E

>L B?H>?LMIH <IN;L ;FFN

N?KOCF;H MIG BzFF?L G~LEL?N <ILN;

FERGUS HENDERSON ÄR ARKITEKTEN som blev kock. Han driver den kultförklarade krogen St. John i östra London. Där serveras ingen filé, istället fokuserar han sig helt på öron, hjärnor, trynen, fötter, hjärtan och andra delikatesser. Själv har jag ätit både ekorre och måsägg på hans enkla men geniala lilla bistro. Stackars Fergus fick för några år sedan en obotlig nervsjukdom, vars smärtor han lindrar varje morgon med ett glas Madeira och en sesambakelse. Hans far, som är läkare, har även ordinerat honom sin egen framforskade medicin som tydligen fungerar bäst på morgonen. Men bara ifall Madeiraflaskan skulle råka tömmas under dagen och kvällen och Fergus hänger läpp vid frukostbordet. Själv har jag ännu inga obotliga nervsjukdomar och håller mig således på mer än en armlängds avstånd från den här mycket tveksamma självmedicineringen.

BLUESGITARRISTEN ROBERT JOHNSON sålde sin själ vid en vägkorsning för hundra år sedan, för att bli en bättre musiker. Han sålde den till Djävulen. Eller Lucifer eller Papa Legba, om du så vill. Idag råder det inget som helst tvivel om att spritdrycken Tequila måste vara Papa Legbas alldeles egen frukostjuice. Ingen annan spritsort kan så effektivt kasta ut allt bättre omdöme ur en normal människa, och samtidigt skänka superkrafter som inte sviker förrän någon gång på morgonkvisten. Men nu får Papa Legba en konkurrent. I form av en Tequila som inte ska slängas ner i halsen med syftet att få superkrafter. XQ Tequila är gjord på 100% Agave, vilket inte är en kaktus, som många vill få dig att tro, inklusive allas vår Papa Legba. Nej, Agave är en egen växt som närmast är besläktad med liljor. Hursomhelst, XQ är lagrad på cognacsfat och funkar bäst som en avec, kanske istället för en cognac eller lite mörk rom. Så när du har Papa Legba i hasorna, smutta på en XQ så håller han sig på avstånd.

MATTIAS KROON

Här följer receptet, drick den bara vid frukostbordet om du lider av nervsmärtor:

XQ Tequila 100% Agave Reposado, art nr 50–01, pris 329 kr MATTIAS KROON

DR HENDERSON 2 delar Fernet 1 del Créme de Menthe Is Blanda och drick. Låt nu inte färgen hindra dig.

“Idag råder det inget som helst tvivel om att spritdrycken Tequila måste vara Papa Legbas alldeles egen frukostjuice.”

EL~HCE;

@~LMN; GCHH?N ;P MJLCN JAG HAR ETT VÄLDIGT STARKT minne av första gången jag drack sprit. Jag gick i tredje klass, och jag var nio år. Det var samma år som jag köpte min första popskiva (U2:s The Unforgettable Fire), läste Världarnas krig och pappa tog med mig till biografen för att se Amadeus (den var nåt så inåthelvete lång kommer jag ihåg). Det var också samma år som jag kysste en flicka för första gången som stängde ögonen och doftade Vidal Sassoon-schampo och lavendel. Hon spelade Chopin på ett litet piano och lutade sig fram och kysste mig. Jag fångade en liten glimt av hennes bröst under hennes linne. Jag tror hon föreställde sig att man skulle kyssa någon efter man spelat Chopin, och jag hade bara turen att befinna mig i samma rum. Men det starkaste minnet kommer från sprit. Ett glas gnistrande whisky som pappa hade ställt på diskbänken. Jag greppade glaset med båda händerna i tron att det var äppeljuice och tog en stor mun. Det kändes som hela munnen fylldes av blod. –Aaaaaaaaaaagh! Shit! Starkt, starkt, starkt! Blod, bark, tobak, honung blandades med choklad. Varenda cell i min lilla kropp ställde sig i givakt och rullade ut bårar och defibrilleringsutrustning. Pappa kom samtidigt in i köket. –Gott?, frågade han. –Mycket gott, men med en viss obehaglig koncentration av tjära, svarade jag innan jag föll till golvet och blev liggande i koma. Numera, när jag vill återknytas med barndomen, tar jag inte fram fotografier eller ringer en gammal lärarinna, jag häller upp ett stort, gnistrande glas whisky. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

TRENDBAROMETERN

Agave — en lilja som går att dricka.

<yMN DOMN HO

Barolo — italienarna är bättre på vin än mat.

Sabeln — lika bra till champagnesabrering som till att sticka ner Oasis-fans.

Rom och Cola — drinkvärldens motsvarighet till Dr Martens.

SIMONSIG CABERNET SAUVIGNON ”LABYRINTH”

TAITTINGER MILLÉSIME 2002

art nr 98219 , pris 150 kr

art nr 87037, pris 415 kr

Till vintern åker jag…

Kanske något ung, men ett mycket charmigt årgångsbarn.

SIMONSIG CHARDONNAY

VODKA MARTINI

art nr 2032 , pris 83 kr

CRBs favoritdrink

...på vinsafari i Sydafrika…

Fortfarande bästa sättet att uppfostra en olydig oliv.

VIERIS SAUVIGNON, VIE DI ROMANS

MEURSAULT PORUZOTS 2006, FRANÇOIS MIKULSKI

art nr 81664, pris 261 kr

art nr 96418, 519 kr

…och på vitvinssemester till italienska Friuli.

Mikulski är fortfarande kung av Bourgogne.

G;NNC;M ELIIH

=;LF L?CHBIF>NTIH <?F@L;A?

mattias.kroon@nojesguiden.se

crb@nojesguiden.se

Kineser — experter på att mima, men kan fortfarande inte göra vin.

Blue Suede Chardonnay — lika smakfullt som resten av Elvis diet.

#10 NÖJESGUIDEN 31

EIHMN

yL >DOLJFzA?LC EIHMN9 DEN 29 AUGUSTI ORSAKADE konstnären och klubbfixaren Makode Linde ett enormt rabalder när han under ett performance på F12 släppte ut ett gäng neonfärgade och livslevande kycklingar mitt på dansgolvet och även la ner akvariefiskar i martinidrinkar. Eller som Ulric Bermsjö så fint uttryckte det efter polisanmälan om djurplågeri: “Det kanske inte var helt lyckat att lägga akvariefiskar i alkoholhaltig dryck”. Om man nu drar den här händelsen till sin spets så brottas jag med tre frågor: Vad gjorde jag? 1. Kan jag, Madeleine Norling, tusen McDonalds-hamburgare senare, hävda att jag själv inte är en jävla djurplågare? Jag har ju säkert mördat hundratals djur under min livstid, om än indirekt. Dock ej under åldern 17–22. Då var jag vego. 2. Vad är konst (pågående)? 3. Jag befann mig faktiskt på F12 den aktuella kvällen men missade det här spektaklet.

+

LURA ÖGAT — FEM SEKLERS BLÄNDVERK 25 september–11 januari, Nationalmuseum

Det här är faktiskt helt och hållet vidrigt. Vi pratar en hel utställning som berör konstgenren Trompe d’oeil. Det finns inget jag hatar så mycket som den genren. Drygt 140 konstverk, från renässansen och fram till idag, visas. Målningar av äldre mästare som van Eyck och Gijsbrecht intill verk av surrealisten René Magritte, den svenska konstnären Otto G Carlsund och samtida skapelser av Anish Kapoor, Christian Andersson och Olafur Eliasson.

,

LOS ANGELES 1957–1968 4 oktober 2008–6 januari 2009, Moderna Museet

Jag har aldrig varit i Los Angeles men vill väldigt gärna flytta dit. Jag tycker Modernas utställningsserie Tid & plats är en riktig hit. På hemsidan kan man läsa: “Sol, surf och smog — tre ord som alla kastar ett förklarande ljus över den explosionsartade utveckling som konsten i Los Angeles upplevde under några intensiva år med början i slutet av femtiotalet i New Yorks skugga gör konstnärer som Ed Kienholz, David Hockney, Ed Ruscha, Sam Francis, James Turrell och John Baldessari verk som i sin egensinniga visualitet har kommit att inspirera generation efter generation av konstnärer världen över. “

-

SPIRANDE VITA NÄTTER 17 september–21 december, Bonniers Konsthall

Kina är trendigt i höst. Bonniers Konsthalls stora satsning är utställningen Spirande vita nätter — ett möte med kinesisk samtidskonst. Utställningen visar 17 unga kinesiska konstnärer som befinner sig i gränslandet mellan tusenåriga traditioner och ny teknik. Utställningen visar bland annat Yang Fudongs filmberättelse från den kinesiska landsbygden. Yang Fudong kan man samtidigt se i en stor utställning på hemliga Jarla Partilager. Gå in på www.jarlapartilager.org och boka tid.

.

DADALENIN 19 oktober, Tensta Konsthall

Leopardrummet har dött och i den nu svarta kuben på Tensta konsthall har evolutionen av Rainer Ganahls historieomdanande livsprojekt DADALENIN påbörjats. De sista dagarna av utställningen släpper Tensta konsthall lös DADALENIN och under perioden 15–19 oktober finns Rainers studenter från Stuttgart på konsthallen för delta i ett par intensiva produktionsdagar där alla är välkomna att delta.

/

DEN STORA FÄRGSKRÄLLEN 4 oktober–4 januari, Liljevalchs Konsthall

Liljevalchs fortsätter i oförminskad takt med sitt uppdrag att visa Sigurd Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström. Östermalmstanterna kan alltså hålla sig lugna och fina även denna höst. Hit kan du gå med din gamla farmor och beundra färgkompositioner. Gå sedan och ät lunch på Blå Porten. Trevligt!

G;>?F?CH? HILFCHA madeleine.norling@nojesguiden.se

32 NÖJESGUIDEN #10

N?;N?L

EOFNOL?FF; ELCMNCJM DET KÄNNS SOM EN tung höst det här. Det går knappt att stöta på ordet ”kultur” utan att ”kris” dyker upp där någonstans i alltför nära anslutning. Kulturutredningen gör alla nervösa. Skuggutredningen gör kanske kulturutredarna nervösa. Alltsammans gör mig nervös. Men jag tänkte satsa på Giessensyndrom i stället för depressionssymtom. På att preppa med både Tjechovfest och kommunistiskt manifest. Svälja mängder med performancepiller. Och ett glas i pausen. Teatervin i pausen är den bästa medicinen mot allt. Obs: måste intas på en teater, i samband med en pjäs, för största möjliga effekt (njutning, mindexpanding erfarenhet och bidrag i kulturkampen på en och samma gång ). Tips nedan.

+

BARABBAS Moment: teater, premiär den 20 september

Med de störiga, stökiga, experimentella glasögonen på, hittar Moment alltid något nytt i gammalt damm man trodde att man var trött på. Efter en vår där både antika dramer och August Strindberg genomgått Momentmetamorfosen är det nu tydligen Pär Lagerkvist som gäller i höst. För några år sedan satte de upp hans Mariamne med framgång, nu är det dags för Barabbas. Pontus Stenshäll regisserar uppsättningen av boken från 1950 om den där dödsdömde rövaren som hade tur och benådades så att Jesus i stället hade otur och avrättades.

,

GIESSENSYNDROMET Perfect Performance/ATW, Kilen, Kulturhuset, 22–25 september

Det är ju mycket performance i stan i höst. Perfect Performance fortsätter till exempel sitt inspirationståg genom svenskt teaterliv: den här gången ska vi drabbas av Giessensyndromet. Det vill säga en kreativitetsinjektion från den lilla universitetsstad norr om Frankfurt till vars teaterskola de har spårat alla superkonstnärer de gillar i tysk samtidsscenkonst. Studenter från Institut für Angewandte Theaterwissenschaft kommer hit och visar var det postdramatiska skåpet ska stå helt enkelt i form av teater, samtal, installationer, filmvisningar och fest.

-

TRE SYSTRAR Stockholms stadsteater, premiär den 19 september

Du må vara klassikerhatare och kanske till och med Anton Tjechov-allergiker — en sådan som gäspar bara du hör något om körsbärsträdgårdar och längtan till Moskva — jag skulle ändå råda dig att kolla in vad Alexander ”regissören med guldfingrarna” Mørk-Eidem, har hittat på den här gången. Tänk på när han förra året gjorde något med en Peter Celsing-soffa och Henrik Ibsens Hedda Gabler som fick det att knyta sig i magen i en vecka efteråt. Om inte annat får du spana på tre heta blondiner i ett par timmar (Josefin Ljungman, Helena af Sandeberg och Ann-Sofie Rase).

.

DET KOMMUNISTISKA MANIFESTET Teater Galeasen och Teater Tribunalen, Tribunalen, premiär den 22 september

Två av våra stora friteatrar — Galeasen och Tribunalen — tänker kanske ännu större och friare ihop. Och just nu tänker de på Karl Marx och Friedrich Engel, och att tillsammans göra konst av deras manifest, följ utvecklingen på detkommunistiskamanifestet.blogspot.com. ”Politisk propaganda när det är som bäst”, säger regissören Richard Turpin och visst kan man riktigt se framför sig hur hans ögon glittrar.

/

BALLADEN OM RICKY & RONNY Maison Dahl Bonnema och Needcompany, Kilen, Kulturhuset, premiär den 3 oktober

Det är alltid ett bra trick att skriva dit ”belgiskt” när det kommer till performance- och teatergästspel. I synnerhet om det är sant. Och till Kilen kommer här en äkta belgisk popopera med Maison Dahl Bonnema och Needcompany. Sophia Bonnema och Hans Petter Dahl sjunger genom sina alter egon Ricky och Ronny vilket med lite tur ska resultera i att en ”psykologiskt pervers dokusåpa” blir till en ”psykedelisk konsert med lyriska utbrott”.

G;CH; ;LP;M maina.arvas@nojesguiden.se

#10 NÖJESGUIDEN 33

MBIJJCHA Så — en höst med studieresultat i fokus? Eller kanske främst en önskan att ge sken av ambition att läsa, skriva eller räkna? Oavsett vilket så har vi letat upp några grejer som på olika sätt kan väntas förhöja pluggupplevelser. Direkt eller indirekt. Mer eller mindre.

Bento Box 38 dollar, www.plasticashop.com

JL: Lunchlådor behöver inte se så där oinspirerat mögelgrå ut, har jag märkt. Kolla här bara. ME: Med en fiffig handtagskonstruktion dessutom. Smart. JL: Just Bento är en nästan tusenårig japansk tradition att servera mat i en låda innehållandes en gäng fack. Ett fack för varje måltidskomponent; en för ris, en för grönsaker, en för fisk och så vidare. Och det här är alltså en vidareutveckling av det arvet. ME: Inget man behöver skämmas för att plocka upp när det är dags för lunch och kantinen försöker lura på en mat till ockerpriser.

JFOAAJ Cheesburgare i konservburk

Indoor Gnome Bowling Game

Incase Skate Pack

3,95 euro

19,95 pund, www.gadgets.co.uk

www.goincase.com

JL: Hörde något om att det är viktigt att ta pauser under inlärningsprocessen. Att man har lättare att tillskansa sig kunskap då. ME: Så vad passar då bättre än ett klassiskt parti gnome-bowling? Perfekt att ställa upp i de små tomtefigurerna i korridorens slut och låta kloten rulla. JL: Med detta självklart inte sagt att man bara för att man är kortväxt per automatik ska medverka i förnedrande nöjesspel? ME: Givetvis inte. Det här handlar alltså inte om riktiga tomtar, utan det är väldigt verklighetstrogna plastmodeller. Så… game on!

JL: Det här med att bära med sig lass med böcker, dator och träningskläder utan att drunkna eller tappa bort hälften är ingen lätt match. Man behöver en snillrikt utformad väska. ME: Ett av mina pågående livsprojekt går ut på att hitta den perfekta väskan. Både vad gäller mått, volym, utseende och komfort. Kanske att det här kan vara något på vägen till perfektion. JL: Måste man åka skateboard för att få köpa den? ME: Förmodligen. Vilket lär bli hyggligt besvärligt för mig som har så taskig balans. Men det kanske går att lösa på något vis.

ME: Jag minns från min egen studietid att det här med matlagning var något som hamnade rätt långt ner på prioriteringslistan. JL: Aha, för att studierna tog så mycket tid? ME: Nej, främst för att jag var oerhört lat. Vilket förvisso inte ändrats så mycket. Men! Saker och ting har blivit enklare. Som utbudet av färdiglagad mat. JL: Och som ett exempel på detta vill du alltså visa den här… konservburken? Som innehåller en… ostburgare?

34 NÖJESGUIDEN #10

ME: Stämmer. Det här något som främst är tänkt som en treat att ha liggande i ryggsäcken under långa fjällvandringar. Man kan till exempel köpa dessa på friluftsbutiken Playground i Stockholm. Efter en lång strapats belönar man sig genom att koka en sån här burk. Och vips har man en burgare som enligt utsago ska smaka som en hamburgare från skolbespisningen. Passande för en student med andra ord.

D?HM FOH>KPCMN

GzLN?H ?E?H<?LA

jens@dimman.se

marten.ekenberg@gmail.com

TrekStor USB-minne

Swarovski USB–minne

SIGG termos

från 6,99 euro för 1gb

150 dollar, www.swarovski.com

35 dollar, www.delight.com/Best-Thermos-Ever

ME: Det är kanske lite väl sökt att börja blanda ihop studier och bärsdrickande. Men det ligger ju någon sanning i det. Vad jag kan minnas. JL: Och så går det faktiskt att öppna annat är ölflaskor med det här USB-minnet. ME: Andra flaskor ja. JL: Ja, precis. Och USB-minnen har både blivit så billiga och är dessutom obehagligt lätta att tappa bort, så det finns ingen anledning till att inte ha ett helt gäng. ME: Så kopplingen till studier är alltså att man sparar sina PM och hemtentor på minnet och därefter belönar sig med någon kyld dryck? JL: Just så.

JL: Vi kikade nyss på ett annat USB-minne. Ett som alternerar som flasköppnare. Det här är något annat. ME: Ja, fortfarande ett flashminne att lagra dokument på, men eftersom det kommer från Swarovski så har det en något mer… glamorös och indiskret touch. Här manifesterat genom en kropp i baguettformad kristall. JL: Men det fungerar fortfarande på samma sätt? ME: Javisst. Plug and play. Själva USB-kontakten kan man dessutom dra in när man inte använder den vilket gör att kroppen kan tjänstgöra som hängsmycke. Eller rätt påkostad nyckelring. Dock inte som flasköppnare.

JL: Är det inte lite väl mycket friluftsliv över att bära omkring på en termos? ME: Icke. Tänk dig att langa fram en varm härlig liter av ditt favoritbryggkaffe i pausen mellan två föreläsningar. Inte så dumt va? JL: Förvisso inte. Och den här varianten ser inte så obehagligt ful ut heller. ME: Verkligen inte. Den läcker inte, fäller inte av någon obehaglig metallsmak och är svinlätt (när innehållet är uppdrucket, that is). JL: Kanske att man kan fylla den med soppa också, så är lunchen färdig. Praktiskt.

JLSF;L Vattenkaraff med kolfilter

Ultra Motor A2B, eldriven moped

85 dollar, www.dwr.com

www.ultramotor.com

JL: Det är, precis som när man tränar, viktigt att inte fuska med drycken under påfrestningar som hårda studier ofta innebär. ME: Verkligen. Och precis som när man tränar så gäller det att vara noggrann med vad det är man dricker. När kroppen tappar så mycket vätska så funkar det inget vidare att hälla i sig en massa junk. JL: Därför verkar det här vara en alldeles lysande produkt: en karaff med inbyggt vattenfilter. Filtret ser dessutom till att tillsätta nödvändiga mineraler till vattnet. ME: Bra grej. Dock inte så portabel? JL: Vissa saker passar helt enkelt bäst hemma.

ME: Och så ska man ju ta sig till och från skolan också. På något sätt. Att åka kommunalt kan ju vara ett spännande sätt att träffa nya människor, men i rusningstid kan det nog vara lite väl många nya ansikten som man tvingas trängas med för att det ska vara så där… spännande. JL: Ett alternativ är då att cykla. Men, det blir ju lätt så rysligt jobbigt. ME: Då vill jag att du tar en titt på den här batteridrivna cykel-grejen. Laddas via det vanliga elnätet och klarar av att rulla strax över 3 mil på en laddning. Räcker inte det så sätter man lätt dit ett till batteri vilket, inte helt oväntat, dubblerar sträckan.

JL: Betyder pedalerna att den är långsam utav bara helvete och behöver mänsklig hjälp? ME: Nä, det är nog mest en bekvämlighetslösning. Den ska kunna rulla runt i omkring 30 km/h och tycker man att det är för långsamt föreslår jag bil eller riktig motorcykel. Eller att man anstränger sig till bristningsgränsen genom att trampa riktigt snabba varv med pedalerna.

#10 NÖJESGUIDEN 35

Quik_PRESS_242x360.indd 1

30/07/08 17:48:05

NPyNNIG;N?LH;M GI>?G?=E;

GI>?

FÖRESTÄLL ER ATT det inte finns någon lag som säger att i varje svenskt hyreshus ska hyresgästerna ha fri tillgång till tvätt- och torkmaskiner. Hur skulle Sveriges tvättvanor se ut? Ponera att Sverige alltid varit det äckliga moderatland som vi tillfälligt är. Att de rika svinen inte bryr sig ett skit om de som verkligen håller upp vårt samhälle — arbetarna. Rikemansbarnen skulle ha tvättmaskiner i sina walk-ins, och resten av folket skulle antingen tvätta i badkaret eller hänga på tvättomater.

“Tänk vad många streetstylefotografer som skulle sluta springa runt hela städer i sökandet efter snygga människor. De skulle bara ställa sig vid ingången till en tvättomat.” Vi svenskar tar det som en självklarhet att om det inte finns tvättmaskin i lägenheten vi hyr eller köpt, så finns det i ett vitmålat rum i källaren, där alla får varsin lagom lång tid att utföra sina tvättbehov på. Tar vi ett litet ynket steg utanför Sveriges gränser finns det antagligen inte en enda liknande socialistisk och rättvis lag i hela världen, och som reaktion på ett behov har en hel utrikisk tvättomatkultur uppstått. Allt som oftast tänker jag att tvättomater är den perfekta mötesplatsen. Inte bara för att få knulla, utan för att kommunicera, låta sig inspireras, och lära känna. Det har såklart visat sig att inte bara jag har den tanken, och därmed finns det en rad kombinationer där tvättomater till exempel delar lokal med mysiga caféer. Att tvätta sina svennemärkeskläder blir helt plötsligt mycket roligare. Men om vi återgår till att fantisera om Sverige som ett moderatland, där även vi, likt alla andra här i världen, måste packa ner våra smutskläder i en stor, ful, blå IKEA-kasse för att bege oss några kvarter bort till närmsta tvättomat... Hur skulle det se ut? Snyggt som fan, det är min gissning. Självklart skulle alla svenska tvättomater vara inredda med möbler från David Design, de skulle bara ha de allra senaste coolaste, bästa, snabbaste, mest miljövänliga maskinerna från Husqvarna, och stilpoliser skulle stå vid ingångarna. Eller nej, förresten, det skulle inte ens behövas några stilpoliser. Alla skulle klä upp sig som om de skulle på självaste Oscargalan, i senaste trenderna, snyggaste make up:en och dyraste skorna. Tvättomaterna skulle bli söndagarnas klubbar, dit folk tar med sina iPods inkopplade till minihögtalare, och alla skulle ragga så mycket att Socialstyrelsen skulle få skicka ut varningsmail om klamydiaepidemier till alla utom Reinfeldt själv. Och tänk vad många streetstylefotografer som skulle sluta springa runt hela städer i sökandet efter snygga människor. De skulle bara ställa sig vid ingången till en tvättomat och koppla upp sin laptop till sitt trådlösa nät för att kontinuerligt föda resten av universum med svenska skönheter. Det skulle till och med göras reportage, inte bara om vad människorna har på sig, utan även om vad de tvättar, vilket tvättmedel som är det trendigaste, vilka tips de har för att inte färgen på deras Hex Cash ska försvinna alltför snabbt. Ja herregud, Sverige skulle bli ett tvättomat-modemecka, med Jasper Morrison-lampor, Philippe Starck-badrum, och Selecta-maskiner fulla av 2 cl-vodkaflaskor och kondomer. Vilket himmelrike.

M;H>L; B;HMMIH

HyNMBIJJCHA?HM L?P;HM=B NÄR NÄTBUTIKER SOM HABURI och Yoox öppnade för tio år sedan var det strejk på Köpenhamns gator. Butiksägare klagade över att nätbutikerna kunde ha lägre priser på grund av att de inte behövde ha lokaler på attraktiva adresser, och att detta var konkurrensmässigt orättvist. Genom flyers uppmanade de människor att inte handla online, av egoistiska skäl, men så här i efterhand verkar deras desperation inte ha räckt till. Just eftersom nätbutiker inte har samma kostnader som vanliga butiker, varken för lokaler eller personal, har jag alltid räknat med att dessa har lägre priser. Detta för att kunden inte har möjligheten att testa kläderna denne köper, vilket egentligen innebär att man riskerar att köpa grisen i säcken (vi vet ju alla hur ofta vi fått hem något som sett sååå fint ut på bild och blivit apbesvikna). I och med detta anser jag att de måste ha något extra att locka med, men icke. Det verkar dessutom som att de glömt att konsumenten måste betala för frakten, vilket bara det kan komma upp i flera hundra kronor utöver kostnaden för själva plagget. Klara minuspoäng för den som exempelvis gillar att läsa gratistidningar. Tack vare att nätshoppandet växt något enormt antar jag att lockelsen nuförtiden inte längre är att kunna handla billigare, utan att kunna köpa specifika varor var i världen man än befinner sig. Med en uppkopplad mobiltelefon ute på småländska landsbygden går det att köpa på sig senaste Miu Miu-väskan, och med dagens hysteri kring lyxkonsumtion har denna möjlighet bidragit till att priserna istället ökat. Ta en klassisk trenchcoat från A.P.C. som exempel. I butik kostar den 290 euro, likaså i A.P.C:s egen onlineshop. Men när trenchen lika snabbt som alltid är slutsåld både i A.P.C:s verklighet och onlineshop söker man kanske lyckan i andra webbshoppar, till exempel hos Net-a-Porter. Chocken att finna samma trench för det hysteriska priset 383 euro, alltså nästan tusen kronor mer än hos A.P.C. själva, är ju dock som ett jävla skämt. Samma sak gäller på webshopen MyTheresa, om än inte i samma grad. Några hundralappar dyrare här och där, för servicen att få ett plagg hemskickat till en adress, där plagget, och framför allt märket, normalt inte går att få tag på. Vad jag vill veta är hur webbshopparna insåg att de kunde gå från att vara det ekonomiska alternativet för den som inte har tid att leta bland alla fyndhörnor till statusshopping. Har vi blivit så lata att vi inte längre orkar gå längs med städernas shoppingstråk, eller har märkeshysterin tagit sig långt utanför städerna, och bidragit till att det inte bara är storstadsmänniskor som vill vara fina skyltdockor klädda med märken som (tydligen) ska visa oss från våra bästa sidor?

Jag påstår inte att människor ute på landet inte har varit eller är intresserade av att se bra ut, självklart är det en dålig gen som går igenom oss alla, men eftersom jag själv är uppväxt ute i den tjocka skogen vet jag att intresset där är långt mer svalt än i Sveriges tre största städer (Stockholm, Göteborg och London, eller hur var det nu?). Däremot tror jag att det är de mellanstora svenska städerna som utvecklats och skapat sig en mer utseendefixerad miljö, vilket lett till att nätshoppingen ökat. Detta kan i sin tur ha bidragit till att det fina folket i storstäderna fått ökad prestationsångest och valt att ta det hela ytterligare ett steg. Går det inte att köpa YSL:s fula grå jävla collegetröja på Nathalie Schuterman får man helt enkelt leta någon annanstans. Och har man inte tid att flyga till Paris för att tillbringa en eftermiddag på Colette, får man lösa problemet på annat vis. Vad bättre än att bara öppna upp laptopen, klicka fram skiten på någon internationellt erkänd webbshop och en vecka senare få hem den i postlådan? Vill man verkligen ha något, kan man väl lika gärna betala lite extra för det. Och jag antar att svaret ligger just där. Vi vill ha, för att bli socialt accepterade av våra likasinnade, och då betalar vi, oavsett vad som står på prislappen. SANDRA HANSSON

<yMN DOMN HO Klänningen “Elaine Japan” från Permanent Vacation Höst/vinter-versionen på vår/sommarens blommiga superhit

Rutigt är fint, vi älskar modellen, och med ett tjockare, fodrat tyg kommer vi överleva vintern. 100% Kashmir Ett exklusivt tyg som huvudsakligen kommer från Kina, och de söta Kashmir-getterna

Tröja, halsduk, mössa, vantar, tamponger, vad fan som helst, och allt, bara det är i finaste kashmir. Mode i lagom mängder Ibland blir det helt enkelt för mycket.

Visst är det trevligt att snabbshoppa på lunchen, men glöm inte att denna tid på dagen ursprungligen fick plats på våra scheman för att hålla oss vid liv, inte för att köpa spetsstrumpbyxor på H&M. Äta först, shoppa sen, ok?

sandra.hansson@nojesguiden.se

#10 NÖJESGUIDEN 37

Bandit Unsigned är tillbaka! Återigen söker Bandit Sveriges Bästa Demoband. Anmäl ditt band OCH RÖSTA PÅ DINA FAVORITER PÅ bandit.se.

MJ?F?HM <L;N J;=E DEN FRISPRÅKIGE SPELMAKAREN har alltjämt varit källa till ömsom insikter, ömsom förnöjligheter. Att påstå att dessa idag är icke-existerande genom sträng PR-munkavel är förvisso en överdrift — sånär som på Shigeru Miyamoto, som Nintendo befarar ska råka haspla ur sig ett nästa Nintendogs eller Wii Fit. Men samtidigt tycks var och varannan producent, regissör eller creative director numera ha en PR-agent i släptåg, som när som helst genom att skaka på huvudet kan ta udden ur ett svar på en spännande fråga. Givetvis finns det också de som ännu inte inordnat sig, ett slags Brat Pack för spelkulturen: Envetna, högljudda och alltid omdiskuterade. Den siste ninjan och idag arbetslöse Tomonobu Itagaki är en av dem. Vad man faktiskt tycker om Itagakis latexbelädda ninjaeskapader spelar förstås mindre roll. Mannen som gav acneärren ett ansikte har aldrig backat för en fråga, eller för att den delen slita konkurrenternas spel i stycken, samtidigt som han droppar en och annan österländsk visdom, bara för att, liksom.

“Mannen som gav acneärren ett ansikte har aldrig backat för en fråga.” David Jaffe är en annan. Genom sin blogg har den hetlevrade producenten nyligen vädrat sina åsikter om allt från Sarah Palin till enskilda debattörer på det lika delar ökända som respekterade diskussionsforumet NeoGAF. Och då vi ändå är inne på NeoGAF är det förstås omöjligt att inte ta upp Denis Dyackdebaclet, som bara eskalerat. Dyacks skötebarn, Too Human, tog sisådär tio år att utveckla, och bytte under processen form och skepnad fler gånger än någon orkade räkna. Då det slutligen vankades release passade Dyack på att, i vad som inte kan ses som annat än marknadsföringsmässigt självmord, idiotförklara alla som inte fattade att han äntligen skapat spelens svar på Shakespeare, genom att korsbefrukta asatron med lite cybernetik och dålig spelkontroll. En favorit just nu är Ben Judd, som på ett kittlande, frankt amerikanskt vis ger sitt perspektiv på japansk spelutveckling i den egenproducerade podcasten Top Secret: The Bionic Commando Podcast. Varje avsnitt är en nästan oförutsedd liten ljuspunkt, då det är allmänt känt att Judd och hans entourage omedelbart skulle få sparken om någon på Capcoms japanska kontor fick för sig att översätta vad som sägs. I Sverige sitter Judds vapendragare, Simon Viklund, på Grin och honom träffar ni här intill.

<yMN DOMN HO H?I'L?NLI BRAID

MJ?F

4 MCGIH PCEFOH> ËMz @zL >O ?NN ?RJFI>?L;H>? BOPO> A?HIG =?HMOL?HÌ

SIMON VIKLUND BÖRJADE sin bana som ljuddesigner på svenska Grin innan hans kärlek till ett 20 år gammalt kultspel gav honom rollen som creative director för Bionic Commando Rearmed. För Nöjesguiden förklarar retro-renässansmannen varför neo-retro inte är en trend och hur man får ett exploderande huvud genom censuren. Hej Simon, hur känns det att vara Sveriges svar på Akira Yamaoka? – Haha, ja, det vet jag ju inte om jag är. Menar du i den meningen att jag jobbat med ljud och musik och sedan gått över till speldesign? Just det. – Ja, det är en ära att liknas vid honom och förhoppningsvis har jag visat mig duglig som speldesigner för att få göra det igen. Nu känner jag kanske att jag främst fått göra just det här spelet för att alla i min närhet vet att Bionic Commando är ett av mina absoluta favoritspel. Har din ljudbakgrund påverkat dig i din roll som creative director? – Det är svårt att säga. Självklart har jag jobbat in en del musikaliska inslag, men jag har inte låtit det gå överstyr. Det är ju inte så att jag gjort Bionic Commando Rearmed till något rytmspel. Jag har hört att ni inför Capcoms första besök kopplade in en gammal NES för att impa. – Haha, ja, det var jag inblandad i. När de kom hit skulle det synas att vi älskar originalet, så vi ställde upp en NES med äkta Bionic Commando-kassett. Inga emulatorer eller sådant, vi körde hardcore. Hur känner du inför hur Rearmed har mottagits? – Väldigt blandat. Det går ju att göra en remake på flera olika sätt och jag tycker att vi hittade en fin balans. Sedan trodde jag att journalisterna skulle älska spelet och hardcore-spelarna hata det, men många har skrivit att de inte förstår sig på spelet. Vad skrev de? – ”Varför kan man inte hoppa?”, “Varför är det så nedlåst?”, och det fattar jag verkligen inte. Journalisterna ska vara finsmakarna och förstå att frihet inte alltid är bra. Vissa älskar det, andra hatar det. Spelet är så extremt med kravet på fingerfärdighet, och på sätt och vis är ju det också föråldrad speldesign. Samtidigt är trenden inne nu. – Absolut, men jag ser det inte som någon trend. Det är inte någon våg av spel som kommer att sina, då det kommer att finnas fler spel att göra remakes av ju längre tid som går. Det finns verkligen en enorm spelskatt att plocka av. Eftersom jag är över 25 och med det fått gubbreflexer körde jag på medium, som blev skitsvårt mot slutet. Var ni aldrig rädda för att skrämma bort spelare med svårighetsgraden? – Tanken slog mig, men börjar man på en svårighetsgrad och tycker att det är för svårt byter man väl till en annan. Det är egentligen inte svårare än så. Jag tycker… vad heter han som gör Ninja Gaiden? Tomonobu Itagaki? – Itagaki, ja! Hans “tycker du det här är för svårt så fuck you”-attityd kanske är lite väl hård, men samtidigt gillar jag

En retro-renässansman. något i det där. Många klagar på kontrollen och så, men jag tror att folk någonstans långt inne känner mer att det är hos de själva som det fallerar när man ramlar ner och dör. Jag har förresten försökt sätta etikett på musiken, vad tycker du om “chip house”? –Jag har aldrig tänkt på någon stiletikett. Min inspiration kommer från fransk house, som Justice och Daft Punk. Men på vissa låtar är det lite mer break beat, typ Crystal Method. I slutändan blev det något av 8-bitarsinspirerad dansmusik. Ni gör spel av actionrykaren Wanted just nu, men ärligt talat, vad tycker du om filmen? –Alltså jag tyckte att den var helt okej, och nog den bästa Matrix-stilade filmen sedan just The Matrix. Samtidigt kändes den lite konstig ibland när de drog en massa skämt och blodet sprutade. Jag visste liksom inte om jag skulle garva eller vända bort blicken. Men det är väl lite samma sak som Bionic Commando Rearmeds slutscen? –Haha, jo, kanske, men det är ju kult. Jag tror nog att många nya spelare kommer att bli chockade, då spelet fram tills dess har varit rätt harmlöst. Men det är faktiskt från 17 år i USA, och i Tyskland och Japan där reglerna är hårdare fick vi helt enkelt göra en annan version av slutet. Det har varit rätt mycket fram och tillbaka med just den scenen, men Capcom stöttade oss hela vägen. Så till slut valde ni att verkligen gå fullt ut, med alla tänkbara vinklar och stilar? – Exakt, vi hade aldrig gjort Bionic Commando Rearmed utan den. JOHAN HALLSTAN

X360/Jonathan Blow

Hatar du Braid hatar du spel. BIONIC COMMANDO REARMED X360, PS3, PC/Grin

Go! Go! Bionic! Go! Go! Bionic! RATCHET & CLANK: QUEST FOR BOOTY PS3/Insomniac

Quest for Booty tar slut efter exakt tre timmar och 43 minuter, precis i det läget där alla andra Ratchet-spel börjar tjata ut sig själva. Ett genidrag, Insomniac!

DIB;H B;FFMN;H johan.hallstan@nojesguiden.se

TRENDBAROMETER NEO-RETRO

Bionic Commando Rearmed. Grin gör Bionic Commando som

vi vill minnas det. Mega Man 9. Mer retro än neo, men otvivelaktig neo-retro.

Castle Crashers. New Grounds-estetiken till trots är det här senare års finaste nick till Treasures legendariska Guardian Heroes. Super Street Fighter II Turbo HD Remix. Har inte mottagits

väl av hardcorepubliken och har ett väldigt långt namn. Kid Icarus. Varför har inte kultspelet blivit nyretro än, Nintendo? Super Eagle och 2xSai-retro. Nej, suddiga filter gör inte

gamla skitspel till neo-retro. Inte alls, faktiskt.

FAKTA: NEO-RETRO Tänk Contra 4, Pac-Man Championship Edition och Noitu Love 2. Neo-retro är de nya spelen som är för moderna för att rubricera som den outtröttligt debatterade termen “retro”, men är samtidigt gjorda med retro-stilad grafik och spelkänsla. JOHAN HALLSTAN

#10 NÖJESGUIDEN 39

GI>? yL <yMN Jz >IEOMzJ; MIN BĂ„STA KOMPIS brukar säga â€œĂĽh vad jag är trĂśtt pĂĽ mode, jag hatar mode!â€?. Det konstiga är att han jobbar med mode. Och jobbar man med mode, ja dĂĽ ska man andas, äta och ligga med mode. Själv har jag lite utav en ambivalent relation till mode, jag kan precis som min vän känna ett slags hat. Kanske främst fĂśr att jag inte har rĂĽd eller tid med det. Mode pĂĽ tv älskar jag däremot. Fashion-dokusĂĽporna har mĂĽtt väldigt bra de senaste ĂĽren. Americas Next Top Model är inne pĂĽ elfte säsongen och har gjorts i otaliga upplagor världen Ăśver, Project Runway är en av de absolut bästa serierna just nu, och de tunga glossiga internationella modemagasinen hoppar alla pĂĽ tĂĽget och lanserar sin egen dokusĂĽpa. Marie Claire med Nina Garcia frĂĽn just Project Runway är senast ut med Running in Heels. Det känns därfĂśr helt lämpligt att The Rachel Zoe Project bĂśrjar visas just nu pĂĽ amerikansk tv, kanske lite sent till och med.

“Hon är världens mest kända stylist som gjorde Nicole Richie till en vandrande pinne med jättestora solglasĂśgon och massor med armband. Hon skapade Nicole Richie helt enkelt.â€? Har man mista lilla intresse av mode eller kändisar (och vem har inte det ĂĽr 2008?) sĂĽ vet man vem Rachel Zoe är. Hon är världens mest kända stylist som gjorde Nicole Richie till en vandrande pinne med jättestora solglasĂśgon och massor med armband. Hon skapade Nicole Richie helt enkelt. Rachel Zoe har anklagats fĂśr att vara knarklangare till kändiseliten i Hollywood utĂśver sitt stylande. Alla hennes kunder blir nämligen superdupersmala lagom till ett rĂśda mattan-event. Detta fĂśrnekar hon bestämt. Hon hamnade även i ett storbrĂĽk med Nicole Richie Ăśver vem som ĂĽt minst sparris till middag. Det hela var väldigt fĂśrvirrande — men skoj. The Rachel Zoe Project är en intressant liten historia. Det är BRAVO som visar den, vilket ger en viss garanti om att den inte ska vara rakt igenom usel, men det känns sĂĽ otroligt snopet att fĂślja Rachels liv. Hon är fruktansvärt rynkig och undernärd. Och precis som Anna Skipper ser hon mycket äldre ut än vad hon egentligen är. Hon kan inte bete sig moget med kunder. “I die!â€? och “right, right, right, rightâ€? ropar hon ut sĂĽ fort nĂĽgon säger nĂĽgot. Herregud. Hit med skämskudden! Serien handlar om Rachels arbete med att lansera sitt eget varumärke, hon funderar pĂĽ att bĂśrja med stora solglaĂśgon och sedan gĂĽ vidare till ett mer komplett livsstilspaket, med inredning och kläder. Hennes tvĂĽ yngre assistenter kivas och brĂĽkar, den erfarna är bitchig mot den nya, precis som i Djävulen bär Prada. Och Rachels stackars man, som skĂśter ekonomin, ser ut att kunna lägga sig ner och dĂś när som helst när Rachel gĂĽr och shoppar i vintagebutiken Decades. Hon hittar en brun Birkinväska som ger henne svĂĽra sĂĽ kallade cravings. Hon velar lite, fĂĽr ett nej frĂĽn assistenten som säger att de absolut inte har rĂĽd, men när butiksinnehavaren pĂĽpekar att hans Blackberry vibrerar fĂśr att en kunglighet i Kuwait vill kĂśpa den sĂĽ slĂĽr hon till. “Det är faktiskt ett samlingsobjektâ€?. Den finns en oskriven regel som säger att jobbar man med mode sĂĽ ska hela ens liv handla om det, sĂĽ det är inte direkt fascinerande att se hur Rachels liv och jobb är en stor deg av kläder och bälten. Det som däremot Ăśverraskar är att hon inte hatar det. Hon älskar verkligen kläder, pĂĽ riktigt. Och det lyckas hon verkligen fĂśrmedla. Lite annan kaliber än Elin Klings web-tv pĂĽ Kanal5.se. No offence!

NP

>?H ByLFCA; NP'B~MN?H HĂ–STENS NYA SERIER är pĂĽ grund av manusfĂśrfattarstrejken fĂśr det fĂśrsta inte sĂĽ mĂĽnga. Sedan har det varit mycket fĂśrseningar. Pilotsäsongen har i princip varit ickeexisterande. NĂĽgra nya saker blir det dock. En del man kan hoppa Ăśver utan dĂĽligt samvete och nĂĽgra man kan ge chansen. Dramer jag tycker verkar lovande lyder som fĂśljer. CBS nya proceduralsatsning The Mentalist verkar lite som en dramaversion av Psych. En fĂśre detta tv-spĂĽman slutar med lurendrejeri och bĂśrjar jobba fĂśr polisen. Han har en fantastisk fĂśrmĂĽga att lägga märke till detaljer och är nästan som synsk. StĂśrsta anledningen till att jag är lite pepp är Simon Baker som spelar huvudrollen. Han gjorde The Guardian fĂśrut, och jag har varit svag fĂśr honom sedan dess. ABC gjort en remake av den fantastiska brittiska hitserien Life on Mars. Man var opepp, men nu är Harvey Keitel med. Och Michael Imperiolo, frĂĽn Sopranos. Det har satsats lite, sĂĽ det kan vara värt att kolla nĂĽgra avsnitt. FX, som är en ganska up-and-coming kabelkanal har en motorcykelklubbsserie, Sons of Anarchy. Det är deppigt, tänk Breaking Bad, men väldigt bra. Om man som jag är svag fĂśr spiongrejer kan man kolla in NBC:s My Own Worst Enemy ocksĂĽ. Det blir lite mer spännande eftersom spionen ifrĂĽga har dubbelpersonlighet, och bara den ena personligheten är spion. Kanske lite tĂśntigt, men det är Christian Slater, sĂĽ det är värt det. PĂĽ komedisidan är det enda nya jag ser fram emot NBC:s remake av den australiensiska mor-och-dotterserien Kath and Kim. I den amerikanska versionen är det Selma Blair och Molly Shannon i huvudrollerna. Det är därfĂśr jag tror att det blir bra. Molly Shannon som en gräslig nedlĂĽtande mamma till en lika gräslig misslyckad dotter verkar lovande. Allt som allt är det inte sĂĽ särdeles mycket nytt man blir till sig Ăśver. JJ Abramsserien Fringe, som man kunde läsa om i fĂśrra numret är en. True Blood (se nedan) är en annan. Men om jag ska vara ärlig sĂĽ är det Oprahs ryktade inhopp i 30 Rock jag ser allra mest fram emot. Där har vi en riktig happening.

The Mentalist

REBECKA WADSTED The Mentalist har premiär den 23 September pü CBS, Life on Mars har premiär den 9 oktober pü ABC, Sons of Anarchy sänds pü FX pü onsdagar, NBC sänder My Own Worst Enemy, premiär 13 oktober och Kath and Kim, premiär den 9 oktober.

LIVET I FAGERVIK

<yMN DOMN HO

TRUE BLOOD

Regi Alan Ball I rollerna: Anna Paquin, Ryan Kwantin, Alexander SkarsgĂĽrd

Regi Harald Hamrell, Kjell Sundvall och Mikael SyrĂŠn I rollerna: Henrik Johansson, Maria Sid, Ing-Marie Carlsson med flera.

90210

Man är ju välvilligt inställd till en vampyrserie Ăśverlag som gammalt Buffyfan. När sedan Alan Ball, en Oscarvinnare, Alexander SkarsgĂĽrd och HBO är inblandade bidrar det ju ocksĂĽ till peppen. True Blood kan bli ett mycket bra tidsfĂśrdriv. En typ synsk tjej, spelad av Anna Paquin, är bartender i en värld där vampyrer har sĂĽ att säga â€?kommit ut ur kistornaâ€? tack vare syntetiserat blod. En dag kommer det in en vampyr pĂĽ baren, och där startar äventyret. True Blood känns lite fĂśr pastischartad fĂśr att man verkligen ska känna nĂĽgot fĂśr karaktärerna sĂĽ här i bĂśrjan. Mycket pĂĽ grund av sydstatsdialekten som är en svĂĽr dialekt att gĂśra realistisk. Men det betyder inte att det inte är bra. Om man bortser frĂĽn lite dassigt skĂĽdespeleri i nĂĽgra fall, särskilt bästa kompis-karaktären, är det spännande, och jag undrar verkligen vad som ska hända härnäst.

FĂśr en härlig kvinna som verkligen älskar svensk tv och film är det här helt toppen. Livet i Fagervik är en dramaserie, med en hjärtlig twist av komik sĂĽklart, om advokaten Johan som av en händelse lämnar sitt flashiga liv i Stockholm fĂśr den fiktiva hemstaden Fagervik. Det kan ju bli sĂĽ väldigt fel när det handlar om svensk tvdrama, jag väntar fortfarande pĂĽ ett nytt Rederiet eller Tre Kronor. Andra Avenyn var liksom inte riktigt okej. Livet i Fagervik har definitivt potential att bli en favorit tack vare de underbara birollerna. Johans sambo Ebba, vars karaktär är en direkt rip-off av Michelle Meadows roll i Darling, spelad av Hanna AlstrĂśm är fantastisk. LikasĂĽ Johans bullmysiga faster spelad av Ing-Marie Carlsson. Vad gäller huvudkaraktären Johan (Henrik Johansson) sĂĽ tycker man mest lite synd om honom, hans uppsyn skriker ĂĽngest. Hans hĂĽr borde definitivt varit en mer framgĂĽngsrik â€?backslickâ€?.

visas pĂĽ kanalen CW

Nya bevvan är urbra. Jag kräver att Donna, Dylan och Andrea gÜr comeback. STYLE BY MATS www.1000apor.se

Jag slits mellan att älska honom och vilja älska med honom. THE HILLS www.mtv.com

Säsong fyra är helt klart den svagaste hittills, men snart kommer Whitneys spin-off. I die!

REBECKA WADSTED Premiär pü Canal + First den 22 oktober.

G;LAL?N ;NF;>INNCL

MARGRET ATLADOTTIR Premiär i SVT1 den 22 september kl 20.

margret.atladottir@nojesguiden.se

#10 NĂ–JESGUIDEN 41

#:-,0..(/ 4+-- 6;2$ %54+,(2 2+/) (--(2 %(3<, 4(-(/02 3(

!" 2044/+/))$4$/ 8 <4)$4$/ 8 $./)$4$/ 8 5.-();2'3)$4$/ 8 $4$2+/$6:)(/ 8 5/)3)$4$/ 8 '(/)$4$/ 8 !452()$4$/ 8 $234$ 025. $&,$ 8 $/+/)( (/425. 8 (20/ +47 8 +34$ $--(2+$ 8 +/)(/ (/425. 8!0-/$ 8 !4+/3(/ !*011+/)&(/4(2 :))6+, 8 ":%7 (/425. 8 #:--+/)%7 8 #:2.'< ,<1&(/425. #:3%7 9" 2<-5/'$ "02) 8 5/)310243$6(/7/ 8 02'34$/ 8 5/)3102431-$43(/ 8 $&,$1-$/ 6+' 52)(2 +/) 8 --5. $24+--( +-3 (/2+,330/36 :&,(%0- 0.(&(/4(2 +3+/)3 $&,$ 8 (/4(2 ;--(2(' 9 !<'2$ <234$'3)$4$/ 8 $/3$&0.1$)/+(4 8 "2+$/)(-/3 <1&(/425. 8 :)(2320 (/4(2

3'' , 0$ . &) ) 0 * $'. , ) -. ,$- . * ( ,$ (4) - 0"$!. , !, ( .$'' /, * (* ( $)"4, /. ) 1., &*-.) 0$ (4) *)) ( )" +,$- (* ( /. ) $) )$)" &, *. ' &*-.) &, 0$ . &) ) (4) 0" 1 &, ++-3")$)"-.$ (4) , *, .$-& ( 1# -.$"# . $ ) '3)& 3, $. - !5, /, * * # $. - !5, ' )*,-/,!2*) -.$"# . ) 0 ,$ , , '$"" , $ )*,( '! '' . -*( #5"-. $. - $ ) '3)& $ )03) )$)" /. )!5, ' )*,- )3. $ 0 ,$" $. , - &/) )'$". ,4 ) +,$-'$-. , %/ ) . "3'' , +,$0 .&/) ,

@CFG

@CFGzL?N ,**3 É L?>;H HO N?RN HCEF;M ?LCEMMIH

NĂ–JESGUIDENS analysavdelning har goda nyheter ĂĽt er! Ă„ven om det har varit nog sĂĽ trevligt med Iron Man, Dark Knight och Daniel Day-Lewis väldiga ondskemustasch, sĂĽ kommer 2009 att bli ett Ăśverlägset filmĂĽr. Vi betar igenom vad ni kommer att hänga pĂĽ lĂĽset fĂśr nästa ĂĽr. Och redan här är en disclaimer pĂĽ plats. Vi Ăśdslar inte tid pĂĽ andefattig barnfantasy,

inkännande getuppfĂśdningsdokumentärer frĂĽn Turkmenistan eller finfina uppfĂśljare (nya X-Men). Amerikanskt, pampigt och nĂĽgorlunda spikad urpremiär nästa ĂĽr är det som gäller. Dessutom hoppar vi Ăśver sĂĽdant som faktiskt inte verkar bli av (Arrested Development-filmen, Old School Dos, Brazilian Job. Okej, it’s a go!

THE IMAGINARIUM OF DOCTOR PARNASSUS

TERMINATION SALVATION

I ETT NĂ–TSKAL WHERE THE WILD THINGS ARE

THE JETSONS Regi Robert Rodriguez

Regi Spike Jonze

AVATAR

GAMBIT

FREAKONOMICS

Regi James Cameron

Regi BrĂśderna Coen

Regi Heidi Ewing, Laura Poitras, Morgan Spurlock m fl

Regi McG

Regi Terry Gilliam

Resande teatersällskap, lett av en 1 000-ĂĽrig kuf som slutit en pakt med Djävulen, sitter inne pĂĽ ett magiskt “imaginariumâ€?, genom vilket publikens innersta fantasier och drĂśmmar kan blottläggas. Nämnde vi att Terry Gilliam är ansvarig fĂśr det hela?

Jonze och den outtrÜttlige Dave Eggers live actiontolkning av Maurice Sendaks vüldsamt inflytelserika bilderbok Till Vildingarnas land (som bara är tio meningar lüng!).

Filmatsering av den tecknade, futuristiska sextiotals-tv-serien med samma namn: ett slags Familjen Flinta fast med hologram, rymdfarkoster och skogstokiga robotar.

Den fjärde Terminatorfilmen i vilken kampen mellan John Connor och Skynet utspelar sig ür 2018.

Alla som nügon güng intresserat sig fÜr evighetsmaskiner, dvärgar eller studentikosa festsünger.

Barn, nÜrdar, cineaster och ärligt talat alla därutÜver.

Sextiotalsnostalgiker, KTH-doktorander, mammor.

Anders Svensson.

FÜrutom Heath Ledger, som alltsü dog innan inspelningen var klar och ersätts i diverse tappningar av Depp/ Law/Farrell, finns även crazycasting som Tom Waits och Christopher Plummer (mer känd som Baron von Trapp i Sound of Music).

Catherine Keener, James Gandolfini och Paul Dano, han lillkillen i There Will Be Blood.

Oklart. Det ska erkännas att det inte är riktigt hundra att den här filmen blir av. Men eftersom Rodriguez har en son som heter Rocket sü vore det helt obegripligt om han avstod.

Christian Bale (Christian Bale!) som John Connor. Efter att de släppte den bomben är det kanske mindre intressant att man även samlat ihop Helena Bonham Carter, Bryce Dallas Howard och Sam Worthington (Se Avatar).

Terry har üterfÜrenats med sin härliga gamla parhäst Charles McKeown (Baron Mßnchausens äventyr)!

Metallica pĂĽstĂĽs vara stora fan av boken och gjorde en lĂĽt med samma namn i slutet pĂĽ nittiotalet.

Ett obligatorium att parodiera fÜr nutida tecknade satirserier: Futurama, Simpsons och Family Guy har alla varit där och nosat.

Inget att rapportera. Men Chris Nolans Batman-omtolkning har nämnts flitigt som inspirationskälla.

Q INDIE — FOLKFEST (0 = SUPERINDIE / 10 = FOLKFEST)

Q PEPPFAKTOR 1 — 10

Per Garthon-certifierad 3D-sci fi om hĂĽllbara ekosystem, artrikedom och eventuellt ett intergalaktiskt krig 200 ĂĽr framĂĽt i tiden. Otroligt 2009-conscoius, och med giganten Cameron bakom rodret kan det fĂśrstĂĽs inte floppa.

PINEAPPLE EXPRESS Regi David Gordon Green Har svensk premiär 24 oktober i ür!

Klassisk Coen-anrättning där en snubbe ska sno tavlor frün en utomordentligt fÜrmÜgen man men für problem med sin vackra avlederska (Jennifer Aniston).

En hel hoper namnkunniga dokumentärfilmare tar sig an Steven D Levitt och Stephen J Dubners livsstilssociologiska bibel Freakonomics.

Den melankoliske sydstatsutforskaren David Gordon Greens minst sagt oväntade stonerkomedi med Supersugen-duon Seth Rogen och Evan Goldberg. Utgür frün statliga undersÜkningar av de medicinska effekterna av marijuana i slutet pü trettiotalet.

BrĂĽdmogna gymnasister, Jan Aghed, vanligt folk.

Hipsters, intellektuella, fastighetsmäklare, GÜran Greider.

Judd Apatow-vänner.

Colin Firth, Ben Kingsley och Jennifer Aniston (som blivit duktigt pissad pü av de ortodoxa Coen-anhängarna). Crazycasting: Lisa Bonet!

Oklart.

FÜrutom ungtupparna även Gary Cole, Rosie Perez och James Franco.

Remake av gammal Michael Caine-rulle.

Vettigt fÜrpepp fÜrutom själva boken: den samling hemmagjorda fan-filmer till Freakonomics som rastlÜsa ekonomistudenter lagt ut pü YouTube.

RegissÜren är tokig (tokig!) i Blues Brothers. Det här är strängt taget en hyllningsfilm.

PRIMĂ„R MĂ…LGRUPP SmĂĽ smĂĽ pojkar, pubertetspojkar, män, medelĂĽlders män, servicehus-män.

CASTING/CRAZYCASTING Michelle Rodriguez, Sigourney Weaver, australiske stjärnskottet Sam Worthington.

FAKTOID Kommer även som MMORPG-dataspel. Delar därutÜver även namn med bland annat ett rumänskt dÜdsmetallband, en indisk rymdraket och nügon hinduisk grej.

VI VĂ„GER OCH MĂ„TER

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

0

10

Q Minnesstund Q Gilliam-orama

Q Vargdräkt Q Ofrivillig matvägran Q Färgglada kreatur Q Straffmoral

Q Arbetsbesparande ütgärder Q Trevlig Scooby Doo-musik Q Anakronism Q Familjehunden Astro

Q Plattan i mattan Q Kärnkraftsdebacle Q Death row Q Arnold-abstinens

Q Biologisk mĂĽngfald Q Teknikpark Q Passiv-agressiv

personlighetsstĂśrning

Q Gräv där du stür Q Warren Buffet

Q Regressionsanalys Q High school Q Provocerande självfÜrtroende Q Meteorologiskt fikonsprük Q Chicago-intelligentia Q Korrupta konstaplar Q Emotioner

#10 NĂ–JESGUIDEN 43

@CFG

Jz L?J?LNI;L?H

FINFANTASY BERÄTTELSEN OM NARNIA: PRINS CASPIAN

för 00-talsbarn som tjuvtittat på Crouching Tiger, Hidden Dragon och äldre som kan alla referenserna. EAP

Regi Andrew Adamson

Det är läckra landskap och storvulna stridsscener som gäller när syskonen Pevensie återvänder till Narnia och upptäcker att århundraden har gått och (skäggiga och brytningstalande) telmariner invaderat och försökt utrota alla magiska invånare. Pampig fantasy med hög kvalitet i nästan alla avseenden, och Eddie Izzard som kaxig musriddare. Vad mer behöver man? JS

HAJPAD MODELLSKRÄCK DONKEY PUNCH Regi Oliver Blackburn

Tre tjejer på semester i Marbella träffar engelska yachtkillar, hamnar långt ute till havs i en dimma av rysk meth, orgier och titelns (av män) omhuldade doggy style-teknik (se urbandictionary.com). Donkey Punch kan för ett otränat öga framstå som en Ibiza ocensurerat med mer porr, gore och gruppvåldtäkter. Men det är faktiskt inte den platta socialgrupp 3-skräck som recensenter slentrianmässigt måste ta från. Den orutinerade ensemblen är utmärkt, karaktärsteckningen förvånande skarp och Neil Marshalls The Descent ingen onödigt smickrande jämförelsepunkt. NE

KICKER I EXIL MIO Regi Jonas Embring

Många fördomar om betongförorten bekräftas i denna rörande dokumentär om Mios tillvaro i “stockholmsghettot” Henriksdalsberget. Som barn skickades han till Sverige av sin thailändska familj. Tanken var att han skulle få ta del av möjligheternas svenneland och sända hem pengar. Istället växer han upp till en kriminell, desillusionerad kicker i ett hårt, snöblaskigt och oförstående Sverige. Ett land som väcker djup avsky. Men trots filmens diskbänksgråa mörker mynnar den ut i något hoppfullt, mycket tack vare Mios flickvän och outtröttliga stöttepelare Melina och ett thailandsbesök med snyftvarning. EAP

Son of Rambow

SERIESEQUEL HELLBOY II: THE GOLDEN ARMY Regi Guillermo del Toro

Det bästa med Hellboy har alltid varit att han är — ja, inte mänsklig då. Men att han är lika delar rövsparkande freakjägare och temperamentsfull själ. Del Toros uppföljare kör stenhårt på det, och är en skön balans mellan toksnygg, fartfylld serieaction och känslosås. Det är lite Sex and the City för nördar, kanske. Med fantasimonster istället för skor. Och Ron Perlman är en uppenbarelse i djuprött. JS

SOCKERSÖT METAACTION SON OF RAMBOW Regi Garth Jennings

Michel Gondrys Be Kind Rewind från i våras bär på ett tydligt tematiskt släktskap till Son of Rambow, som hade premiär på Sundance redan i januari 07. Båda filmerna är metapräglade hyllningar till människan och filmkonsten, även om de har olika tillvägagångssätt. Största skillnaderna är att Jennings inte är lika neurotiskt namedroppande som Gondry, samt att det här fokuseras mer på personporträtt och relationernas trovärdighet. Detta gör att handlingen når hjärtat mer än den populärkulturellt välmatade hjärnan. Son of Rambow är en kärleksfull pojk-buddydramedy om utanförskap och vänskap, samt en osund fascination för Rambo. EAP

44 NÖJESGUIDEN #10

Regi George Lucas

Även om åttiotalet är high school-filmens guldålder, åtminstone räknat i infantil nostalgi, så kommer man aldrig förbi American Graffiti. Filmen som finansierade George Lucas första marmorpalats och gav honom möjlighet att spela in Star Wars (inget som jag uppmuntrar men ändå).

Pixar har blivit synonymt med estetiskt fulländad familjeanimation där intrikata vuxenreferenser får en gullig visuell inramning. Men med Wall-E tar Finding Nemo-regissören Andrew Stanton ett kliv till en nivå där ingen förut har satt en animerad mainstreamfot. Wall-E utgör genom sin mix av genrer (stumfilm, äventyr, avantgarde, romcom, drama och sci-fi), en alldeles egen kategori. Det är lika mycket en berättelse om förälskelsen mellan skräpsamlarroboten Wall-E och den högteknologiska robotinnan Eve, som ett dystopiskt porträtt av människans hantering av jorden. Och den första, dialogfria halvtimmen kan bara kallas för stor konst. EAP

Den föräldralösa Laura beslutar sig i vuxen ålder för att med sin man och adopterade son återvända till det tomma barnhem på Spaniens nordkust där hon växte upp, för att starta ett vårdhem för barn. Dum idé, Laura. Referenserna frodas i denna konstfulla dramaskräckis om försvunna barn, spöken och förtvivlad föräldrakärlek. Lyckligtvis är det betydligt mer Don’t Look Now än The Others. Kalla kårar i magisk realistisk anda. Barnhemmet är Bayonas långfilmsdebut, men det stilistiska avtrycket från producenten Guillermo del Toro (regissör till bland annat Pans labyrint), är tydligt. EAP

NAPOLEON DYNAMITE (2004) Regi Jared Hess

Ingen film under 2000-talet har mer exakt sammanfattat sin tids alienation, drömmar och förströelser än lågbudget-nördoramat Napoleon Dynamite. Det ska bli sjukt spännande att se vad vi säger om det här om tio år. DE 400 SLAGEN (1959) Regi François Truffaut

Renodlad skolfilm? Nja, okej då. Men en av högst en handfull franska nya vågen-filmer som, fortfarande, är direkt magisk även utan ett par hyllmeter kulturkritisk förståelse.

HCEF;M ?LCEMMIH niklas.eriksson@nojesguiden.se

THE BREAKFAST CLUB (1985) Regi John Hughes

A brain, an athlete, a basket case, a princess, and a criminal, instängda tillsammans i biblioteket en hel lördag. Ofrånkomligen en av de bästa high school-filmerna. FAST TIMES AT RIDGEMONT HIGH (1982) Regi Amy Heckerling

Fascinerande både för modet att ta upp svåra ämnen och för att den är fullpackad med blivande stjärnor. Blinka så missar du Nicolas Cage. X-MEN (2000) Harry Potter i all ära, men det här är en skola för något tuffare egenskaper.

NYTT ÅTERBESÖK BRIDESHEAD REVISITED

DOFC; MEINN

Regi Julian Jarrold

julia.skott@nojesguiden.se

Anglofili är en farlig kraft. På samma sätt som det krävs ett ohyggligt mod för att 2008, låt säga, anmärka på dialogen i Withnail and I eller sätta på sig Tommy Coopers fräckis-fez, så är det förstås förenat med livsfara att röra Brideshead Revisited. Evelyn Waughs lika mästerliga som anti-moderna closeted gay-klassiker och BBC:s kvartalslånga tvserie från tidigt åttiotal har här blivit till två ganska puttertrevliga timmar under parollen (håll i er nu!) “a heartbreaking romantic epic”. Kanske borde jag ta på mig puristkostymen och rasa över hur platt Charles Ryders och Julia Flytes till sist exekverade romans på ett kryssningsfartyg skildras. Filmversionen ska ha en eloge för att den inte retrospektivt går och städar i Waughs åsiktspaket — åtminstone privat en smärre provkarta över klasskomplex, prestige, anti-semitism, religiös ortodoxi och patologiskt självhat. Det här är en hyggligt romantrogen update, mer försöker den inte vara. NE

AMERICAN GRAFFITI (1973)

Brideshead Revisited

Penns frisinnade tolkning av Jon Krakauers reportagebok om ynglingen som 1992 svalt ihjäl i Alaska, har tydliga samhällskritiska tendenser, men räds inte att problematisera dem. Den explosive Christopher McCandless, dynamiskt spelad av Emile Hirsch (Alpha Dog), läser Thoraeu och idealiserar naturen som renande motvikt till civilisationen, bara för att slutligen gå under i vildmarken. Into the Wild berör, inspirerar och upprör likvärdigt. EAP

Kärnan här är gammal skåpmat (losern som övervinner sina hinder genom vägledning från vis, äldre man), men inramningen gör att man köper hela paketet. Animationen är briljant och upplägget av en fabel i det forntida Kina är visuellt tacksamt. Jack Blacks slackerröst är idealisk för filmens huvudroll och antihjälte Po, en överviktig, kung fu-fixerad panda som arbetar i en nudelbar. Dustin Hoffman som mästaren och eldräven Shifu och Angelina Jolie som den akrobatiska Tigress, är helgjutna. Passande både

MEIFMJ?=C;F

Regi Bryan Singer

Regi Sean Penn

Regi Mark Osborne

<yMN DOMN HO

Regi Andrew Stanton

Step Brothers

NATURROMANTIK INTO THE WILD

KAMPSPORTSFABEL KUNG FU PANDA

DYSTOPISK PLÅTBURKSROMANTIK WALL-E

Regi J.A. Bayona

Regi Rob Minkoff

Premiär 3 oktober

BARN I SPÖKHUS BARNHEMMET

FLYGANDE ACTION FORBIDDEN KINGDOM Den urgamla historien om den utfrysta ynglingen som hamnar i en annan tid och värld och måste hitta sin väg tillbaka får här utspela sig i några av den kinesiska mytologins och litteraturens största berättelser — via Boston. Unge Jason måste med en mystisk stav hjälpa till att befria Apkungen och förstås lära sig lite om sig själv. Med Jet Li, Jackie Chan och ett antal andra Hong Kong-stjärnor flygandes i trådarna blir det läcker färgstark action och klassisk saga på en gång. JS

et (Ferrell, John C Reilly), innehåller nämligen några av de mest magiska dårscener som skapats i 40 Year Old Virgin-genren. Man kan utan vidare säga att det är Judd Apatow som bidrar med hjärta till de här små filmerna, medan McKay håller sig med en kallare och, vad ska vi säga, mer strikt naturvetenskaplig inställning till vad som egentligen är roligt. Inte heller det behöver vara en invändning. NE

INFANTILISMEN FORTSÄTTER STEP BROTHERS Regi Adam McKay

Allt fler röster börjar höjas om att det enda Hollywood är intresserat av i rolighetsväg just nu är Arrested Development-komedier — ja inte tv-serien, utan män (män) som stannat i utvecklingen och inte kan uppbåda intresse för något annat än läskedrycker, utklädningskostymer och den egna avföringen. Det är nog helt riktigt. Samtidigt är det kanske en invändning som har större värde i Statistisk årsbok än som regelrätt kritik; Talladega Nights-makaren Adam McKays senaste samarbete med Will Ferrell, om två vilsna men gladlynta mambos kring 40-streck-

Premiär 19 september

RUSHMORE (1998) Regi Wes Anderson

Breakfast Club blåste nytt liv i skolbänksgenren 1985 och Rushmore gjorde samma sak 1998. Max Fischer kan vara filmvärldens bästa Holden Caulfield-reinkarnation. BATTLE ROYALE (2000) Regi Kinji Fukasaku

Japanskt megavåld i skolkontext med skruvad, samhällskritisk twist. För den magstarke. DONNIE DARKO (2001) Regi Richard Kelly

Få high school-filmer kan stoltsera med att vara såhär eklektiska. Metafysik, tonårsångest, galghumor och gothestetik i en medryckande mix.

VÄSTBANKSDRAMA CITRONLUNDEN Regi Eran Riklis

Den palestinska änkan Salma bor precis på gränsen till Israel, bredvid den citronlund som är hennes leve-

?LCE ;OAOMNCH J;FG eap@nojesguiden.se

bröd. När den israeliske försvarsministern plötsligt flyttar in på andra sidan stängslet blir citronbuskarna en “säkerhetsrisk” som måste bort, vilket Salma vägrar acceptera. Citronlunden är en metafortät David vs. Goliat-historia med imponerande skådespel, där Israel-Palestinakonflikten får en nyansrik behandling. Ämnesspecifikt men allmängiltigt. Möjligen skulle filmen ha tjänat på att Salma haft något enda osympatiskt drag jämte allt det genomnobla. EAP HALVSVART KORVSTOPPNING THE DARK KNIGHT Regi Christopher Nolan

Det må vara cyniskt att se Heath Ledgers bortfall som den ultimata PR-kampanjen, men det är precis vad det kom att bli. Genom vetskapen om skådespelarens eget själsliga mörker blir hans porträtt av Jokern naturligtvis ännu obehagligare, ännu en nyans mer psykotiskt. Men även utan denna tragedi skulle det vara Jokern som gör The Dark Knight till en riktigt “dark” film. Därutöver är det lång väg till mästerverket Batman Begins, som andas modern film noire i allt från karaktärsutveckling till de Jean-Pierre Jeunet-liknande stadssymfoniska bilderna av Gotham City. Uppföljaren vill för mycket, med för mycket blottade muskler. Man häpnar, fångas och hisnar. Och blir alldeles matt. EAP

@CFG Pierce Brosnan kommer igång, då vill man bara stoppa fingrarna i öronen.) JS SECURITAS-GORE MIRRORS

åttondes älskarinnor, och en av dem lyckades bli hans fru efter att ha manipulerat bort fru nummer ett. Det är, som sagt, maffigt — vackert kostymerat och filmat, och fullt av storvulna känslor, men de griper en inte som det är tänkt.

Regi Alexander Aja

JS

Franske prestigekultursonen Alexander Aja (mamman filmkritiker, pappan regissör) verkar ha bestämt sig för att det är karga olustthrillers på amerikansk mark som gäller. Efter The Hills Have Eyes tar han här en titt på ondskans mekanismer från ett lite mer, vad ska vi säga, pragmatiskt perspektiv. Säkerhetsvakten Kiefer Sutherland, far i en familj vars enda övriga medlem jag på rak arm känner igen är den lilla Felicity-personen Amy Smart, får påhälsning av en fientlig kraft som penetrerar ett museum via speglar. Ni som ogärna utsätter er för annat än kravmärkt Noah Baumbach-underhållning lär inte se någon direkt utveckling i Alexander Ajas kirurgistinna karriär. Fansen däremot, och de är många, ser redan en naturlig arvinge till Wes Craven. NE

Premiär 3 oktober

Premiär 19 september

Regi Zach Helm

SKULDSANERING FLYGA DRAKE Regi Marc Forster

Även om filmatiseringen av denna bestseller lider av en lätt förenklingsmake-over, förmedlas dess kärna med en rörande, behagligt ljummen melankoli. De tematiska grundbultarna svek, skuld och gottgörande styr förloppet, från skildringen av bästisarna Amir och Hassan i ett mysmyllrande sjuttiotals-Kabul, till vuxenlivets exil i Kalifornien. Kanske saknas en problematisering av USA:s roll i Afghanistan och kanske är ont/ gott-uppdelningen väl onyanserad, men det lysande skådespelet kompenserar för nästan allt. EAP

GRANNSAMVERKAN LA ZONA Regi Rodgrigo Plá

Att mäkta med både en hård, effektiv thriller och en någorlunda fungerande klassanalys i sin debutfilm är få förunnat. Rodrigo Plá utspelar sig i ett välmående gated community, precis på randen mot Mexico Citys vidsträckta slum, via ett inbrott. Tre underklassungar tar sig in i ett La Zona-residens, dödar en tant, men hanteras sedan av vakterna — och i filmens moraliska centrum — även av områdets invånare. La Zona är en ojämn historia. Bitvis skildrar den kollektivets ansvar och blodtörst med närmast M-precision. Samtidigt finns det en märkligt osmält moralisk botten som gör att man ibland undrar om Plá är riktigt säker på vad som diskuteras. NE

MAMMUSIKAL MAMMA MIA Regi Phyllida Lloyd

Ja, det är smetig musikal med fåniga visuella skämt och antydningar, där alla spelar över. Men det spelar liksom ingen roll — alla är så innerliga och uppriktiga att man smittas och glömmer sina ironiska sidor. Det är som låtarna själva — man sjunger med vare sig man vill eller inte. (Förutom när

Regi Peter Segal

Pastischer på spiongenren kan vara vanskligt — och ännu svårare när en del av humorn bygger på TV-originalet. Det är småroligt, men ibland lite ansträngt. Kontorsråttan som drömmer om att bli agent och får ta över när alla andra blir avslöjade misslyckas lite för ofta, lite för mycket. Det hade gått att göra subtilare — men det duger. Steve Carell och Anne Hathaway har ett charmigt samspel med en trevlig twist på åldersskillnaden – och på ett dansnummer. JS

Patti Smith VACKERT FLUMPORTRÄTT PATTI SMITH: DREAM OF LIFE

SEX OCH SKOR SEX AND THE CITY Regi Michael Patrick King

När the fashionable four tar steget till stora duken och längre format har allting blivit större, på gott och ont. Vissa karaktärsdrag tål inte sådana överdrifter — och av hundratalet klädbyten var det egentligen kanske en tjugondel som behövdes. Men de som går och ser filmen förlåter nog ändå det mesta för att Carrie är tillbaka. Det borde inte filmmakarna litat så mycket på. JS

Det är så härligt med lite svåra filmer om bohemiska tragiska konstnärssjälar som faller i bitar och inte kan bry sig om någon annan än sig själva. Pluspoäng om det är uppbyggt i lätt aparta småscener. Eller inte. Bruni Tedeschis kärlekstörstande skådespelerska är lite för andlöst trasig och romantisk, det håller inte. JS

Bangkok dangerous

ASIATEXPORT BANGKOK DANGEROUS

Regi Steven Spielberg

De glasögonförsedda och mycket vänliga bröderna Danny och Oxide Pang, thailandsgangsterfilmens The Proclaimers, har väntat länge på det här. När Bangkok Dangerous dök upp 1999 stod de amerikanska produktionsbolagen inte direkt i kö för att göra remakes på denna dövstumma thailändska hit (bröderna är födda i Hong Kong, men verksamma i Thailand). Nu gör de det. Och då det är Nicholas Cages produktionsbolag som står för fiolerna och då det inte gynnar businessen att gå runt och vara dövstum så har man nu istället gjort Cages flickvän dövstum. I övrigt har Pang-bröderna här tecknat en likartad bild av stadens undre värld och då framförallt utsiktslösa män som trängs bland stripklubbar, blodpölar och ensamma tv-dinners. För min del är det här alltför stiliserat i en redan trött genre. Därmed inte sagt att jag inte kan se att det är konsekvent utfört. NE

Det har gått två decennier sedan den senaste filmen om Dr. Henry Walton Jones våghalsiga strapatser. Då svingade han piskan bland nazister i jakten på den heliga graalen. När den världsvane machoarkeologen nu återvänder till den vita duken har tiden tagit ut sin rätt. Året är 1957 och det kalla kriget råder. Fienden har bytt skepnad från nassar till ryssar. Cate Blanchett fullkomligt äger som huvudskurken, den fantastiskt skruvade KGB-agenten Irina Spalko. Tyvärr känns den till åren komne Harrison Ford ganska malplacerad i sin äventyrarroll och historien är på sina håll lika krystad som den svenska titeln. EAP

Regi Steven Sebring

I över tio år har Steven Sebring följt rockikonen Patti Smith med närgången kamera. Så närgången att han verkar ha förlorat den distans som en dokumentärfilmare ändå bör ha till sitt ämne. Patti Smith: Dream of Life är ett passionerat och psykedeliskt porträtt av Smiths många delar. Hon går blixtsnabbt från en fnittrande älva till en demonisk, frustande drakkvinna på scenen. Vänner, barn, älskare, minnen och staden New York får alla stort spelutrymme. Det är inspirerande, inte minst Smiths kontemplativa voiceover. Och det fragmentariserade fotot är ren poesi. Efter två hela timmar luktar det dock för mycket hasch och rökelse. Men att Patti Smith är ett under har man än en gång förstått. EAP

Regi Valeria Bruni Tedeschi

TRÖTT ACTIONARKEOLOGI INDIANA JONES OCH KRISTALLDÖDSKALLENS RIKE

FÄRGGLADA FÅNERIER DEN MAGISKA LEKSAKSAFFÄREN I bästa Roald Dahl-anda bygger Helm ihop en enorm galen magisk leksaksaffär med den lika galna och magiska Mr Magorium, ett kvarts millenium gammal, i spetsen. När han vill lämna över rodret blir både personal och butik ledsna, och vansinnet går över i en lite mer eftertänksam och rar historia om att våga och släppa taget. Det är inte i chokladfabriksklass, men ganska fint ändå. JS

SPIONKOMEDI GET SMART

KVINNOR PÅ GRÄNSEN SKÅDESPELERSKOR

GUBBGODHET IT’S A FREE WORLD Regi Ken Loach

Ken Loach och jag hade en någorlunda meningsfull relation fram till 1996. Det var då han plötsligt bestämde sig för att kasta de rika gråtonera överbord (Family Life! Riff Raff!) och istället ägna sig åt relativt oriskabla godhetsuppvisningar som får pris i Cannes. För It’s a Free World, en knaggligt illustrerad skildring av exploaterade invandrarknegare och den brittiska politik som lett fram det hela, prisades han för all del i Venedig. Men den visar ändå med all önskvärd tydlighet att Loach skulle göra betydligt större nytta på ett universitet eller en grävredaktion med ordentliga resurser. NE

HUMMUSHUMOR JIDDRA INTE MED ZOHAN Regi Dennis Dugan

Det är lite otippat att en film som främst bygger på fördomar, och idén att Israel ligger tjugo år efter resten av världen, också lägger in ganska allvarligt menade kommentarer om konflikten i mellanöstern. Men det räddar inte Sandlers avhoppade kontraterrorist eller hans egensinniga skrev. Det tar liksom aldrig slut — smärtsamt dåliga sexskämt och diskosekvenser haglar tills man bara vill ta en tupplur. JS

Regi Danny Pang, Oxide Pang

Premiär 26 september

HJÄLTEDEPRESSIONER HANCOCK Regi Peter Berg

Hårtdrickande, kliniskt deprimerad superhjälte (Will Smith) faller i onåd hos Los Angeles lokalbefolkning: de tycker att nio miljoner dollar i byggnadsskador för att fånga några småtjuvar är för mycket. Lyckligtvis lyckas Hancock rädda Jason Batemans pr-snille från att bli mörsad av ett tåg, varpå en kampanj inleds att rädda varumärket Hancock. Will Smiths senaste av hans årliga actionkomedirökare kunde blivit en Thank You for Smoking för superhjältegenren. Någonstans anar man en snillrik film, men de första 45 minuterna är så enfaldiga och Will Smith-stereotypa att förtroendet aldrig kan repareras. JS

The Love Guru

VYKORTSFILM MY BLUEBERRY NIGHTS Regi Kar Wai Wong

Det blir lite överdoserat med Norah Jones. Hon spelar (“spelar”, då) huvudrollen som binder samman små episoder med Jones-jazz-charm om trasiga männskor, och hennes musik ligger som en återkommande matta över känslosåsen. Det skulle kanske kunna ha räddats av snyggt foto med dova färger, och starka birollsprestationer, men... nä. Det finns bättre sätt att må lite dåligt på. JS

Den andra systern Boleyn KOSTYMDRAMA DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN Regi Justin Chadwick

Ett maffigt kostymdrama fullt av intriger och passion. Och det handlar om historiska personer, så mycket bättre. Boleyn-systrarna i fråga var Henrik den

PRUTTHUMOR THE LOVE GURU Regi Marco Schnabel

Mike Myers humorstil har långsamt utvecklats från avslappnat självironisk till självgod och övertydlig. Historien om Guru Pitka som vill bli nästa Deepak Chopra och vara med på Oprah (...) är inget undantag. Den litar aldrig på sin publik — nästan varje skämt får en paus och en blick till publiken, och sedan upprepas det fem minuter senare. När varken humorn eller kampen om berömmelsen och kärleken berör finns det inget kvar att uppskatta. JS

#10 NÖJESGUIDEN 45

GOMCE

CÎG @LIG <;L=?FIH; yL NCFF<;E; É EF;GJ;L CH C @CHLOGG?N G?> MN~PF;LH; Jz

N?RN J;NLCE @ILMB;A?

Efter att ha slagit världens festivaler med häpnad med sin lyckliga indiepop och sina stora körarrangemang för ett par år sedan är I’m from Barcelona nu tillbaka. Alla 28. Men allra mest Emanuel Lundgren, förstås.

@

ortfarande är du väl den enda i I’m from Barcelona som inte är utbytbar? – Från början var det så. Jag knöt till mig folk jag umgicks med, så jag kände alla i bandet, men de kände inte varandra. Nu har vi suttit på turnébuss ihop i två år, och då är det en annan sak. På spelningarna utomlands blir de andra igenkända och uttalar sig för bandet, och det händer att folk frågar efter någon medlem som inte är med på just den spelningen. Men mediamässigt är de andra kanske anonyma. Men ändå. Ställer ni in spelningar för att person nummer 27 inte kan vara med? –Om 28 pers skulle ha lika mycket att säga till om i allt som har med bandet att göra skulle det inte funka. Och visst, det är jag som skriver låtarna, men å andra sidan känner vi varandra så bra att jag har resten av bandet i huvudet när jag skriver. Live är vi oftast bussanpassade, och det betyder att det är 18 personer som åker med. Man märker ju vilka det är som omedelbart tar ledigt från jobbet för att hänga med, de som verkligen längtat efter smutsiga rockklubbar, och då blir det ju en naturlig kärna i bandet. Men jag skulle aldrig hänfalla åt att ringa någon som inte varit med på ett tag och ställa ultimatum. ”Häng med nu, annars är du ute ur bandet!” Sådan är jag inte. Ni har turnerat runt väldigt mycket, och hunnit med några väldigt prestigefyllda spelningar. –Ja. Vi har spelat på Olympia i Paris, där Edith Piaf brukade uppträda, och tusen andra efter henne. Det var häftigt. Det kändes lite som att klampa in i finrummet med stövlarna på, men nu har vi en annan självsäkerhet. Det finns liksom ingen anledning att be om ursäkt längre. Och självklart har ni spelat i Barcelona. –Det var en av våra första spelningar utomlands. Vi hade någonstans runt 80 000 personer som hade sett vår video på YouTube, och jag tror att de allra flesta var barcelonabor. Katalanerna uppfattade We’re from Barcelona som en frihetssång, så när vi kom dit var vi en av de största nyheterna. Vi gjorde säkert 17–18 intervjuer i tidningar och tv. Det måste ha varit omvälvande! –Det var helt galet. Vi blev igenkända överallt, i köttbutiken, på gatan, precis överallt. Vi kände oss som 28 apor från zoo. Det var en mycket märklig start på karriären, kul och konstig. Det var bara att skratta. Hur reagerar man på den typen av uppmärksamhet som ni plötsligt fick? –Det är lätt att få hybris i sådana situationer. Om vi hade varit

”VI KÄNDE OSS SOM 28 APOR FRÅN ZOO.”

19 år gamla hade nog folk i bandet tappat fotfästet. Men nu är jag 31 och trött, hehe, och det innebär nog att de värsta hybrisfällorna går att undvika. Visst, folk känner igen en första veckan efter att man varit med i Allsång på Skansen, men det kommer nya band varje vecka och lika snabbt är man anonym igen. Berätta om barnprogrammen ni varit med i. – Yo Gabba Gabba? Vi var inte sena att tacka ja när vi blev tillfrågade. När vi har spelat i engelsktalande länder har vi fått många treåriga fans som kommit fram och sjungit Tree House, så det kändes helt rätt. Det är en show där både The Shins och Mark Kozelek har varit med. Det var en helt fantastisk upplevelse, 40 personer jobbade en hel dag för vårt lilla treminutersinslag. Kolla, serien går på Nickelodeon här hemma. Och så var det Sims-jobbet, förstås. – Det var skitkul. Vi blev tillfrågade och tackade ja, och då fick jag prata länge med deras ”vocal coach” om hur man uttalar orden på simlish. Jag trodde att det var ett komplett utarbetat språk, ungefär som klingonska i Star Trek, men han förklarade att simlish bara var jibberish. Britney blev Blipney på simlish. Annars tycker jag inte att det där infantila draget alls är lika tydligt längre. – Nej, jag tror inte heller det. Barnet som var avsändare på förra skivan har vuxit upp nu, och blivit tonåring. Det kanske är

svårt att tro, men jag har haft mina pretentiösa perioder, när jag bara kunde göra sorglig musik. Första skivan var min reaktion på det, då hade jag bestämt att det enbart skulle vara glatt. Jag behövde nog göra båda ytterligheterna, men den här gången ville jag sammanfatta hela mig själv. Det klassiska på en andra platta är ju annars att man antingen vill göra något helt annat eller att man prövar exakt samma format igen, och jag ville ingetdera. Det identifierbara fingeravtrycket skulle finnas kvar, men samtidigt ville jag få fram andra dimensioner. Det har ju gått några år, som tur var. Hade vi hetsat fram vår andra skiva hade det nog blivit rätt blekt. På många ställen låter I’m from Barcelona nu som ett ”vanligt” band. – På vårt första album var det ganska extremt. Vi upprättade särskilda regler, eller ett specifikt dogma om du vill. En vers skulle det vara, och om det absolut behövdes mer tog vi samma vers i repris. Den här gången var reglerna de motsatta — vi ville testa att ta det hela vägen med den arsenal vi ändå har. Just låten Houdini låter till och med lite T.Rex. – Vi försökte helt enkelt hitta varje låts personlighet, och det har väl blinkats lite åt T.Rex-hållet. Bland annat. Vi släppte fram alla varianter efter att ha varit så stränga mot oss själva på första albumet. Då blev vi placerade i twee-facket, trots att jag faktiskt aldrig har lyssnat på sådant. Jag lutar nog mer åt inte helt nya grejer.

“JAG LYSSNADE MYCKET PÅ HÅRDROCK PÅ ÅTTIOTALET, OCH SATT OCH RITADE METALLICA-LOGGAN HELA DAGARNA.” Vadan fascinationen för Harry Houdini? I pressmaterialet skriver du att du har prövat magin själv. –Ja, det är kanske lite överdrivet. Jag har inte trollat offentligt. Jag försökte impa med korttrick i skolan, men jag var för blyg för att det skulle funka. Sedan hittade jag gitarren istället, den imponerade bättre. Men skivomslagets alla föremål är helt klart inspirerat av mysticism. –Absolut. Jag lyssnade mycket på hårdrock på åttiotalet, och satt och ritade Metallica-loggan hela dagarna. Där väcktes faktiskt mitt intresse för formgivning. Berätta om prylarna. Där finns väldigt laddade symboler, som ett kranium, blandat med vardagliga saker som en radiostyrd bil. –Precis så vill jag se musiken på skivan. Det skulle kännas fel om alla föremål var laddade och pretentiösa. Även om det finns flera tillfällen när dödskallen kommer till sin rätt i musiken måste det jordnära och vardagliga också finnas.

#10 NÖJESGUIDEN 47

GOMCE

BLANDADE ARTISTER Kompakt Total 9

<yMN DOMN HO

Kompakt/import

Om det är något man kan lita på så är det att Kompakts Total-samlingar tar tempen på trender inom europeisk techno. När bolaget fyller 15 år får vi det obligatoriska dubbelalbumet med både det bästa ur skivbacken från 2008 och nytillskott. Här märks äntligen det som bolagsbossen Michael Mayer hintade om i intervjuer redan för två år sedan — det är mjukt, organiskt, böljande. Perfekt sensommar-techno. AB

FOTO: SANDRA LÖV

HELLO SAFERIDE More Modern Short Stories from Hello Saferide Razzia/BonnierAmigo

Det är nästan omöjligt att komma ihåg hur världen såg ut före Säkert!, men som Hello Saferide hade Annika Norlin lika obönhörligt men i ett makligare tempo vunnit över beundrare i flera år. Och även om Hello Saferide på intet sätt är ett engelskspråkigt Säkert! lär ingen som upptäckt henne den vägen bli det minsta besviken över hennes vardagsjag. Annika Norlin är nämligen unik i svensk musik, vilken skepnad hon än väljer. Att skriva smarta texter finns det till exempel många som kan. Men att verbalt klä av sig naken inför publiken (eller åtminstone att framstå som att hon gör det, en än större prestation om det rör sig om fiction) i genomsmarta introspektiva vardagsbetraktelser lika adekvata för en medelålders recensent som för tonårstjejen i hans familj, och att göra det på ett sådant sätt att texterna lyckligt gifter sig med musiken istället för att på Doktor Kosmos-vis skymma sikten mot musiken är däremot ytterst få förunnat. Lika omedelbart personlig och allmängiltig är Annika Norlins musik. Med assistans av bland andra Popsicle-Andreas Mattsson, Maia Hirasawa och Firefox AK-Andrea ger hon oss här ett nytt knippe sånger att tillbringa livet med, lika klockrena som Säkerts men mer spartanska och stillsamma. En ny sällskapslek får vi på köpet när Annika konstaterar att ”People are like songs, it’s true”. För mig är hon pusselbiten bakom soffan som gör himmelen färdig. Go figure. PF

Gensvar från Annika Norlin –Åh, jag väntade på en smocka som aldrig kom. (Jag antog att den skulle komma eftersom den här skivan a) inte är på svenska, b) går i midtempo.) Tack, det var en ganska bra recension! Andreas har ju inte assisterat utan producerat. Det är således han som har gift texterna med melodierna. Det var även nördigt av dig att dra den där Alison’s starting to happentextraden i slutet som ingen kommer att fatta som inte är Lemonheads-freak. Men annars är jag mycket nöjd. Just avvägningen mellan text och musik var viktig för oss, så jag är glad över att det verkar ha fungerat och det kändes fint att du noterade det. Det är även härligt att benämnas som unik även om jag hoppas att det är på ett härligt konstnärligt vis och inte som när man kallar byfånen för “särskild”.

SOPHIA SOMAJO The Laptop Diaries Warner

Titeln på Sophias Somajos debut är otroligt passande, elektroniska berättelser som är lika mycket bekännelser, om än säkert fiktiva i många fall. Hennes säregna röst, med en lätt heshet, passar hennes pikanta texter, och om några månader kommer vi alla att nynna Sophia Somajos låtar på väg till jobbet oavsett om vi vill det eller inte.

AB

CORNELIA Engine Ramjac/BonnierAmigo

Cornelia råkar vara Erik Gadds hustru, men till skillnad från sin mjukjazzige make är hon betydligt mer elektronisk. Lite singer-songwriterelectronica om man så vill, producerat ihop med bland andra Johan Skugge. Resultatet är atmosfäriskt men ändå skitigt, som ljuden som strömmar in genom fönstret när det öppnas i en storstad.

AB

HIPHOP/R’N’B THE GAME LAX Interscope/Universal

Vad var det Strindberg sa? ”Min eld är störst i Compton”? I så fall är The Game hans arvtagare. Han har en sådan pondus, en sådan närvaro, och en sådan fingertoppskänsla när det gäller att välja beats. Dessutom är han ett levande musiklexikon som älskar referenser, en Kaj Kindvall med gängtatueringar. LAX är en tour de force av högklassig gangstarap. NRF-N

ICE CUBE Raw Footage Lench Mob/Playground

”Don’t get it twisted / you’re a motherfucking elf”. Kuben är arg. Kuben är peppad. Kuben har köpt dyra, fina beats. Kuben har hittat en balans mellan ansvarstagande mognad, dramaturgisk gangstanihilism och kvicka punchlines. Och Kuben har gjort sin bästa skiva sedan 1993 års The Predator.

NRF-N

Warner

Pickadoll

NRF-N

48 NÖJESGUIDEN #10

Mysigaste sensommarhiten.

THOSE DANCING DAYS In Our Space Hero Suits För ett år sedan kunde man jubla över Those Dancing Days entusiasm, över deras sprittande och väldigt spretiga soul-indiepop och över den fullständigt distanslösa övertygelse som fanns i Linnea Jönssons röst. Men fler än en i branschen gjorde allt det där med ett milt överseende och en klapp på tjejernas huvuden. När EP-låtarna från då som här ställs mot nyare alster blir Those Dancing Days nästan muterade utvecklingsprocess uppenbar, och jag skulle vilja se den som försökte behandla dem så idag. Those Dancing Days nya låtar är så många resor tightare och intensivare, deras vassa framföranden matchar fullt ut den entusiasm som är intakt, liksom för övrigt spretigheten, och Linnea har vuxit ut till en av de kaxigare sångerskor vi hört i Sverige. Den som försöker klappa dem på huvudet får akta sin hand. PF

Ni har utvecklats väldigt under året sedan EP:n. – Den största förändringen är att Linnea och Mimmi har slutat skolan NU, så att vi kan satsa fullt ut och lägga all energi på musiken och allt runt omkring den. Vi har mycket mer scenvana och utvecklas hela tiden på våra respektive instrument. Eftersom vi reser och spelar mycket så hinner vi inte jobba med något annat. Från början var det bara en kul grej att spela i band på fritiden, men det är ännu roligare nu när vi kan satsa på och jobba med det bästa vi vet. Det måste ha varit en omtumlande år? – Ja men det har varit fantastiskt! Vi får vara med om så mycket kul och se så många nya saker hela tiden, det känns som om det aldrig tar stopp. Det har känts lite konstigt att gå från att vara hobbymusiker till professionell, och att då helt plötsligt bli hårdare bedömd eftersom kraven höjs. Men jag tycker att vi klarar det bra, vi har alltid inställningen att ha så kul som möjligt och göra på vårt sätt. Passar det inte skiter vi i det. Vart är ni på väg härnäst? – Vi ska till Japan i november! Det ska bli grymt! Vi vill spela så mycket som möjligt och fortsätta ha så kul som vi har. Så småningom ska vi börja jobba på en ny skiva, och vi har pratat om att kanske flytta till en annan stad och bo där ett tag tillsammans om något år. Men man vet aldrig var man hamnar.

ERIC BENET Love & Life

STYLE OF EYE Duck, Cover and Hold Jag minns känslan då jag såg Style of Eye spela senast. Det är sällan ett DJ-set pirrar i hela kroppen. Han överraskade varje minut, gjorde underliga mixar av oväntade spår och blandade av genrer smidigt som en jonglör. Lekfullhet och iver att aldrig bli statisk speglas igenom hela hans nya album. Böljande arpeggion, dansant tjoffig house, skrikiga monstersynthar och mjuka silkesvocals. Albumet är som en hyllning till alla möjliga och omöjliga genrer inom house och techno. AB

Kompakt

V2/Universal

Eric Benet kommer att gå till historien som den första yacht-rock-hipstern, eftersom han 1999 gjorde en fantastisk R&B-version av Totos Georgy Porgy. Nya skivan är trevlig vuxensoul för generationen som hånglade till LL Cool J-låtar i tonåren. Själv skulle jag hellre höra en remake av Boz Scaggs Toto-assisterade album Silk Degrees.

KLUBB/ELEKTRONISKT

MATHIAS AGUAYO Minimal EP

YO MAJESTY Futuristically Speaking… Never Be Afraid

THE STREETS Everything it Borrowed Warner

Snabbt! Ge mig Inspector Morse! Ett rum med utsikt! Te och scones en regnig söndag! Burial i hörlurarna under en nattlig tunnelbaneresa! Ge mig ett motgift, för jag har börjat HATA England. The Streets nya skiva fyller min hjärna med blekfeta lads som droppar aforismer i fyllan, vrålar framför Eurosport, får barn som inte är söta, och anser att musikhistoriens höjdpunkt var EMF:s Unbelievable. NRF-N

Domino/Playground

Det här är i första hand klubbmusik med rap som en krydda, inte tvärtom. Yo Majesty må utmana heteronormativiteten inom hiphopen, men är samtidigt förutsägbara i sin hipsterkorrekta lo fi-sprakande hedonism. I slutändan är det för flamsigt för dansgolvet och för lättviktigt för hörlurarna.

NRF-N

KASPER Varyant EP LoMidHi

Mjuk och underbart mysig jazz-techno. Trumpetsolot! DINKY May Be Later kommande album, Vakant

Baklängesbarnsång, harpor och mörka kongotrummor. Skrämmande och vackert.

;HA?FC=; <ONOL; angelica.butura@nojesguiden.se

ROBYN HITCHCOCK AND THE EGYPTIANS My Wife and My Dead Wife från albumet FegMania! i boxen Luminous Groove, YepRoc/Border

England’s Mad Hatter of rock, sa Bull. TAKEN BY TREES Sweetness singel, Chico/Border

Victoria Bergsman goes dub, nästan... HELLO SAFERIDE More Modern Short Stories from Hello Saferide Razzia/BonnierAmigo

...men det är Annika Norlin som är drottningen i år igen.

J;NLCE @ILMB;A? patrik.forshage@nojesguiden.se

KSMB MNW Klassiker MNW/BonnierAmigo

Rika barn leka bäst är fortfarande en av det bästa svenska plattorna någonsin. DAG VAG MNW Klassiker MNW/BonnierAmigo

En ypperlig cd-samling. ERNST-HUGO JÄREGÅRD LÄSER H.P. LOVECRAFT Färg bortom tid och rum Från Skräckens labyrinter — Ernst-Hugo Järegård läser H.P.

ROCK/POP

Lovecraft, AB Svenska Ljud Classica

Två flugor i en smäll, som man säger. RACHAEL YAMAGATA Elephants/Teeth sinking in to heart Warner

Listan på kvinnor som kan stoltsera med att göra bra, akustisk pop kan göras kort, särskilt om vi håller oss

E?HHS BzE;HMMIH kenny.hakansson@nojesguiden.se

GOMCE

till svenskor. För dem är jag att betraktas som deras största antagonist. Med risk för att hela FI-kåren skramlar för att sätta pengar på mitt huvud måste jag säga att PMS-melankolin och dramatiserandet som så ofta genomsyrar dessa kvinnors alster inte hörs någonstans hos den här japansk-, italiensk- och tyskättade amerikanskan. På ett moget, resonligt och lite bräckligt vis slår hon mig med häpnad. Jag törs, utan övermod, kalla henne för en kvinnlig Damien Rice. Och det, det är inte illa. SH

LAMBCHOP OH (Ohio) City Slang/BonnierAmigo

”This is my song — don’t sing along” muttrar den tillbakadragna Kurt Wagner, och det är inte med allsångsrefränger eller buller och bång Lambchop kommer tillbaka. Men när de som här fokuserar all sin energi på sångernas inneboende skönhet och sänker volymen ytterligare, så att den ömsint orkestrerade soul/americana-kombon nästan slår över i easy listening, är det svårt att låta bli att nynna med lite. Förlåt. PF

OKKERVIL RIVER The Stand-Ins

THE WEEK THAT WAS The Week That Was

Jagjaguwar/Border

På uppföljaren till förra årets utmärkta The Stage Names blommar Okkervil River ut fullständigt. Från att ha varit ett okej band på sina tidiga album måste de härmed räknas in i den absoluta popeliten med vad som känns som en aldrig sinande ström popmästerverk lika intellektuella som dumeuforiska. Will Sheff är en frontman med garderoberna fulla av karisma, balladerna är Dexys-ättlingar i rakt nedstigande led och upptempolåtarna promenerar banne mig på solsken. En klassiker. PF

Memphis Industries/BonnierAmigo

WENDY MCNEILL A Dreamers Guide to Hardcore Living Raw Power/Border

En säregen kanadensisk folksångerska i Solna-exil är säreget i sig, och att hon är en sådan jävel på dragspel, utöver gitarr och multiröstsamplingar i realtid, att hon engagerats av Nouvelle Vague är mer säreget ändå. Men det mest sensationella med Wendy McNeills folkmusik är glasklara melodier lika övertygande i sin enkelhet som Georg Riedels, och ett unikt lättillgängligt vaudeville-uttryck som förklarar släktskapet mellan Lotte Lenya och Laurie Anderson. PF

R. KELLY 12 Play Fourth Quarter kommande album, Jive/SonyBMG

Kellz nya är det bästa han gjort sedan Happy People/U Saved Me. Men när tänker han släppa det officiellt? PUSSYCAT DOLLS FEAT. R. KELLY Out of This Club från kommande albumet Doll Domination, A&M/Universal

R. Kelly är dessutom med på den här söta låten som lovar gott inför kommande PCD-albumet. Bra text också — en klubblåt som handlar om att inte vilja vara på klubben. JAY-Z FEAT. KANYE WEST Jockin’ Jay-Z (Dope Boy Fresh) singel, Def Jam/Universal

Aj! Den är hård! Den är underbar! Virveltrumman alltså. Och Jigga är slängd i käften på ett sätt vi inte hört sedan The Black Album.

HC=BIF;M LCHAMEIA @?LL;>;'HIFC nrfn@nojesguiden.se

THOSE DANCING DAYS In Our Space Hero Suits

Prärievargen verkar ha en stor betydelse på albumet. – Oftast vill jag skriva om komplicerade personligheter. Prärievargen är ett udda djur, motsatsen till sina kusiner vargarna, som har ett rykte om att ha en stark samhörighet, och som anses kraftfulla och stolta. Coyoten är mindre, svagare, mer ensam, och får inte i närheten av samma respekt som vargen. Men de är också kända för att vara smarta och handlingskraftiga. Den smartheten har lett till att de har fått en etikett som retfulla, och i indianberättelser är de ofta kända som ”the trickster”, som lurar folk bort från den trygga vägen. Ni leker med en hel del udda instrument på skivan. –Jag skriver oftast mina sånger på antingen gitarr eller dragspel, med någon basgång i huvudet. Rätt enkelt och spartanskt. Men det känns viktigt att lägga ett par nya lager ovanpå det. Små ljudskatter som kan hälsa på ibland för att hålla det intressant. Ändå är det de sjävklara melodierna som är mest iöronfallande. – För mig är texten, eller historien om du vill, den viktigaste delen av en sång, men melodin kommer som stark tvåa. Melodin är magin, den råa känslan. En bra melodi får lyssnaren att återuppleva hela sångens historia på bara ett par sekunder. Som man brukar säga om bilder — en melodi säger mer än 1000 ord.

En efterlängtad fullängdardebut. DIVISION OF LAURA LEE Central Park

I’M FROM BARCELONA Who Killed Harry Houdini?

från kommande albumet Violence is timeless, I Made This/

Dolores/EMI

BonnierAmigo

Jag tar härmed tillbaka allt ont jag tidigare sagt om I’m from Barcelona. Förlåt för att jag kallade er för ett gäng lågstadieungar som gått loss på musikrummets instrument, förlåt för att jag jämförde er begåvning med något “några fulla Emmaboda-popare pulat ihop under en fyllekväll”. Och nej, ni är inte på något vis en skymf mot svensk musik och ni saknar absolut inte musikalisk talang. Med Who Killed Harry Houdini? har ni gjort upp med allt gammalt groll och lite till och jag betalar av min skuld i mina tidigare yttringar med lovord jag inte ens kan finna. SH

RACHAEL YAMAGATA Elephants/Teeth Sinking in to Heart Dubbelalbum, Warner

Och så var hypen ett faktum.

M;L; B;ECGC sara.hakimi@nojesguiden.se

RA RA RIOT The Rhumb Line V2/BonnierAmigo

Det är dansanta koklockor, fyndiga bryggor, svängiga gitarrer och melankoliskt framförda kärlekssånger. Det är minnesbilder av händer i luften och snurriga dansgolv och par som hånglar i gräset. Det är ett härligt potpurri för den nostalgiske pandapoparen. Det är en skiva att ge till lillsyrran med taskig musiksmak för att konvertera henne till den goda sidan. Men mer än så är det inte. SH

OASIS Dig Out Your Soul Big Brother/BonnierAmigo

Arga-hungriga-unga-upstarts-fasen, arga-unga-upstarts-i-repris-meninte-lika-arga-hungriga-eller-ungafasen, försök-att-förnya-sig-fasen och vi-ärmätta-och-trummisen-vill-också-skriva-låtarfasen. Oasis har genomgått dem alla på väg mot sin trygga vi-upprepar-vårt-koncept-varttredje-år-tillvaro. Att deras skivor fortsätter vara så ointressanta beror förhoppningsvis på lathet snarare än oförmåga, när Oasis i sina bästa stunder verkar överta ratat material från vännerna i Soundtrack of Our Lives, och i sina sämsta — och mest frekventa — lutar sig allt tyngre mot The Beatles mest rockstabbiga ögonblick, som här citeras flitigt i såväl texter som i riff och gitarrljud. Men för all del, attityden är en aning kaxigare och riffen en aning vassare än på länge, åtminstone på skivans inledande två spår, och för fans lika konservativa som Oasis är det här förmodligen helt ok. PF

Alarm/Border

Fjärilar flyger och barn skrattar fortfarande i Mercury Revs musik, men där föregångaren The Secret Migration var naturromantisk och utomordentligt trist är det här i övrigt dess syntetiska motsats. Här är det elektroniken som är storslagen, med låtar framskurna ur långa ljudsjok och sedan putsade på till dess att varenda microchip glänser. Tusentals detaljer och ett fjäderlätt elektroniskt sound gör att vi inte avfärdar Mercury Rev som Yes arvtagare, utan istället kanske till och med hämtar hem det gratissysteralbum de lagt ut på sin hemsida. PF

Jonathan Donahue, hur gick det till när ni gjorde albumet? –Vi gjorde inte albumet alls. Det gjorde oss. Det var en av de största frihetskänslorna jag har upplevt som musiker. Vi bara spelade, och höll i en känsla under kanske 40–50 minuter. Vi stannade aldrig upp, vi ifrågasatte aldrig, vi bara betraktade vad som hände helt förundrat. Det vi inte fattade behöll vi och jobbade vidare med. Det var skrämmande och fascinerande. Normalt tänker man för mycket, konstruerar en slinga eller en melodi, och sedan bevakar man den girigt. ”Det där är min musik.” Men sanningen är att man inte kan äga musik, och att den musik som uppstår när man stänger av hjärnan är mycket mer intressant. Ändå låter det väldigt fokuserat. –Inte tack vare oss. Vi undrade hela tiden om vi ens gjorde ett album. Det var mer än 62 timmars musik totalt, utan en enda låt. Egentligen var det mer som ett hologram eller ett kaleidoskop. Varje bit var obegriplig och meningslös för sig själv, men tillsammans blev det koherent, när de kom de att bilda en väldigt vacker och ständigt föränderlig helhet. Snowflake In a Hot World, heter en låt. En sann paradox. –På ett sätt är det en analogi för tillkomsten av skivan och för naturens kretslopp. Man upplever skönheten under en kort stund innan den är förintad, men beståndsdelarna tas upp igen och blir en ny vacker skapelse så småningom.

ENSLAVED Vertebrae Indie/Sound Pollution

Att lira svartmetall har ju i Norge länge utgjort ett försvarbart alternativ för att slippa att gå på tur i lusekofta, och Enslaved var med från början. På Vertebrae har det tryckts på “dyr-knappen” i studion, och med det har Enslaved presterat ett maffigt ljudlandskap åt sin ytterst egna och mycket märkliga metal. Det låter proffsigt och är väl övertygande på sitt sätt. Och mycket märkligt.

KH

MONKEY Journey to the West

CIVET Hell Hath No Fury

XL/Playground

Hell Cat/BonnierAmigo

Vad Monkey handlar om? Glöm det. ”Kung Arthur möter Beowulf” sammanfattar Damon Albarn själv handlingen, och om det ger megalomaniska associationer så är det inget mot hur hans Gorillaz-i-Kina-opera låter. PF HÅRT

Det här låter som och är väl precis vilket mediokert punkrawk-band som helst. Civet skulle ha väntat med skivinspelningar ett tag. Undermåligt låtsnickeri och eventuell musikalisk talang döljs dåligt bakom en ganska underlig produktion. De lider av en uppsjö uppenbara barnsjukdomar, och har kokat soppa på en på tok för liten spik. KH

REPOMAN Repoman

METAL CHURCH This Present Wasteland

Monument/Sound Pollution

SPV/Border

Repoman gör meckig och desperat mangel-hardcore. De gör DC-slammer, förtjusande kängigt Entombedös och Touch&Go-oljud. De prickar in så många rätt att jag inte vet var man ska börja. Sverige har ett lika långt som lysande hardcore-arv, och rävarna i Repoman visar sig vara en helgjuten länk. KH

För att vara ett powermetal-gäng känns det som om Metal Church, likt någon form av mammut, har stretat på sedan tidernas begynnelse utan att för den skull göra något större intryck på någon av oss med sin snitsiga hårdrock. Jag frågar mig följaktligen huruvida This Present Wasteland kan komma att ändra på den saken och jag fylls av tvivel. KH

album, V2/Universal

...och ett efterlängtat återseende.

När ena Field Music-brorsan går solo med ett ”progressivt konceptalbum” är det lätt hänt att den olyssnad hamnar i en burk med formalin på Naturhistoriska Riksmuseet. Det vore synd, eftersom det rör sig om progressiv pop, inte dito rock, och eftersom Peter Brewis har en märklig förmåga att få det oerhört komplexa att låta enkelt och självklart, som vore han en sentida ättling till Andy Patridge. PF

MERCURY REV Snowflake Midnight

#10 NÖJESGUIDEN 49

G~N?L

G;LEOM ELOH?AzL> När Nöjesguidens egna Ler och Långhalm träffar Markus Krunegård på en parkbänk i höstnatten leder det till ett samtal om allt från närhetsfobi till frilagda granar. Men framför allt möts de trenne i en gemensam kärlek till det egna kraniet — stort, fyrkantigt och åtminstone för tillfället fyllt till bredden med mycket dåligt vin. FOTO: LINUS HALLSÉNIUS

50 NÖJESGUIDEN #10

Beskriv ditt huvud. –Det utgör typ en åttondel av min kroppslängd precis som toppen på ett isberg. Enligt den senaste EEGutskriften ser det ut som ett fågelbo där inne, det är därför jag inte har något körkort. Att det är brett och kan tänka brett har redan framgått med all önskvärd tydlighet.

Tror du att du hjälpte till att starta den rådande vampyrtrenden? – Ja, jag satte fingret i luften och bestämde åt vilket håll alla skulle gå. En annan rådande trend är ju att hata lajvare och gycklare, men jag börjar bli sugen på liverollspel. Skjuta barn med morot och sånt.

Varför gömmer du dig alltid bakom luggen sådär? –Det är väl inte så svårt att räkna ut, förr gömde jag mig bakom föräldrarnas ben bland kundvagnar och otäcka människor. Nu är det luggen som agerar värn mot verkligheten och alla otäcka människor, dessutom är ju mitt ansikte stort och fyrkantigt vilket blir mindre påtagligt med hjälp av asymmetri. Försökte ha stekarfrisyr ett tag, tänkte att det var lämpligt att launcha den nya frisyren i en video men då ringde en förbannad skivbolagsidiot från England och undrade på obegriplig cockney “What’s with the fucking backslick, Markus?”. Jag förstod att han var arg och så blev det ingen englandslansering. Så nu tar jag det säkra – gör som Kalle Anka, Einstein och Hitler, håller mig till min grej.

Vem i Kent skulle du säga att du är mest lik? – Det borde ju rimligtvis vara någon av finnarna men jag skulle nog säga Martin Sköld, han har också ganska stort ansikte och snedlugg. Hans hår är väl också råttfärgat? Lite intressant fakta för dig som verkar så nere med mitt utseende: Mitt hår blir ljusare år för år, det är spännande. Snart kan jag måhända svara Sami Sirviö på samma fråga.

“JAG BÖRJAR BLI SUGEN PÅ LIVEROLLSPEL. SKJUTA BARN MED MOROT OCH SÅNT.”

Skillnaden är väl att Kents hårfästen befinner sig några decimeter längre upp än ditt. – Jaha.

Har din norrländska familj problem med att du är så mesig? – Konstigt, jag känns inte alls vid din beskrivning. Jag har heller ingen norrländsk släkt, men en massa tuffa finnar som förökar sig som kaniner. Om du muckar med mig muckar du med hela Tornedalen, dessutom har jag släktens finaste läppar. Synd att artistnamnet “Den rockande samen” skapades redan 1959 av Sven-Gösta Jonsson, inte sant? – Åh, femtiotalet! Jag såg Mitt liv som hund, grät och längtade dit. Ja, det var ju synd det där med samen, kanske skulle vara bra att klä sig lite färggladare. Men du, lite fakta: Finnar är nödvändigtvis inte samer.

Vi har hört att du är besatt av kepsar. Fula kepsar. Du har visst en som det står “Kurdistan” på. – Ja, det stämmer men de är inte fula, det är bra med keps om man har långt hår och sitter nedböjd över en dator, istället för diadem liksom. Den finaste hittade jag i Kärrtorp, det står “Captain” på den. Jag tror att jag skulle kunna bli en bra chef. Inte huvudchef, men gärna mellanchef.

“JAG BILDGOOGLAR EN HEL DEL GRANAR, SYSSELSATTE MIG UNDER STORA DELAR AV FÖRRA HÖSTEN MED ATT FRILÄGGA GRANAR I PHOTOSHOP. FRILAGDA GRANAR ÄR VÄLDIGT SNYGGT.” Samtidigt har du sagt att du efterlyser någon slags chef i ditt liv. Varför tar du inte bara och blir kristen? Med albumtiteln och symboliken är du ju ändå halvvägs liksom. – Ja, eller bli mästrad på S&M-klubb. Det där handlade mer om att jag saknade och saknar rutiner, en chef att imponera på och ett schema att följa gör att man känner sig mindre lat. Jag känner mig lat.

Har du fortfarande ångest över att du testade wokad älg för en lokaltidning på Arvikafestivalen? – Det hade jag lyckats glömma, tänkte att det som skrivs i Nya Wermlands-Tidningen stannar i Värmland men icke, jävla internet. Ja, jag har ångest. Där någonstans går väl gränsen för vad man ska tacka ja till. Wokad älg har kanske inte så mycket med min musik att göra och steget från wokad älg till Så ska det låta är inte så långt. Men vafan, man vill ju vara så jävla trevlig och tillmötesgående, usch. Min vän Christoffer Roth sa det där mycket bra: “Man ska inte vara snäll på sin egen bekostnad”.

Du har varit programledare i P3. Har du journalistambitioner? – Nej, det har jag väl inte men jag tycker om att prata utan att upprepa mig. Jag såg programmet som en stimulerande utmaning, det var mycket roligt. Det är jättesvårt att låta glad och trevlig, få folk att trivas som på mammas femtioårskalas.

“NU ÄR DET LUGGEN SOM AGERAR VÄRN MOT VERKLIGHETEN OCH ALLA OTÄCKA MÄNNISKOR, DESSUTOM ÄR JU MITT ANSIKTE STORT OCH FYRKANTIGT VILKET BLIR MINDRE PÅTAGLIGT MED HJÄLP AV ASYMMETRI.”

“OM DU MUCKAR MED MIG MUCKAR DU MED HELA TORNEDALEN.” Det är mycket svårare än att låtsas som om man har en hemlighet, att vara trulig med gitarr på en scen som Bob Dylan är skitenkelt. Jag hyser numera den största respekt för exempelvis Anders Lundin, Babben, Kristian Luuk och liknande trivselpersoner. Vad är det konstigaste du bildgooglat? –Jag lärde mig det där alldeles nyss. Förutom naket så är det väl granar, jag sysselsatte mig under stora delar av förra hösten med att frilägga granar i Photoshop. Då googlade jag upp en herrans massa granar och hängde på olika granodlingssidor. Det sjukaste är att jag nyss också blivit allergisk mot just gran, allt jag gillar blir det något strul med. Frilagda granar är väldigt snyggt.

Har du några komplex? Utseendemässiga alltså. –Jag har trott att jag är på väg att bli fet i 15 år, annars är det väl inget. Det är ju jag som är den berömde sångaren Markus Krunegård och komplex är missklädsamt.

Vilken är din favoritfobi? –Jag lider nog inte av några men det är svårt med närhet.

Visst är det väl du som sjunger “Jag vill ha en synth, farsan” i Macken? –I wish. Däremot fick jag faktiskt en synth när jag komfirmerade mig, till skillnad från berättarjaget i låten. Vad är det för märkliga miner du gör i Jag Är En Vampyr-videon (den med budget motsvarande en defekt pantburk)? Du ser ärligt talat inte klok ut. –Men hej, det är inte jag som har ett överdimensionerat mjukishuvud. Idén till videon kom av två enkla anledningar: Att man aldrig är snyggare än när man speglar sig på krogen efter två öl. Det du ser och inte gillar är alltså min spegelmin efter några öl och framåt. Sedan ville Jens Sjögren kombinera att göra något kreativt tillsammans med att dricka öl och hinna träffa lite kompisar.

När hatar du dig själv som mest? –Runt 04:48 är det jobbigt att vara vaken om man inte vill vara det, då kan ett litet frö till problem snabbt utveckla rötter och grenar så att hela skiten blir till en stor ekskog av trubbel. Men jag försöker att inte hata mig själv, det överlåter jag åt andra. Sedan kan jag visserligen vara överkänslig mot att andra hatar mig, och det hatar jag. Så jag hatar alltså att jag bryr mig, att jag är lättstött.

Berätta en bra groupiehistoria! – “Ladies, boys, groupies, one two three four”, är den bästa inräkningen till en låt jag hört, av och med Hurriganes.

Avfärda en aktuell, svensk artist. –Åh, det här gör jag ofta med mina vänner men du är inte en av dom, sorry. Det tar lång tid att bli min vän, som Jari sa till Fredrik Virtanen.

Du bodde tidigare i Uppsala. Hur många Livets Ordare känner du och vad brukade ni göra ihop? –Vi lekte Kristi Brud, pastor och barnflicka. Lite som mamma, pappa, barn.

“Allmogegoth” säger du. “Tweegoth” säger vi. Blir du arg nu? –Kärt barn, många namn.

Du borde ha en modeblogg med “Dagens outfit”. Olika luvor typ. –Tycker du? Jag och Winnerbäck kanske kan starta

Har du haft sexfantasier om Emmylou Harris? Vad händer? –Nej, det har jag inte haft, men hon sjunger fantastiskt. Och det brukar vara synonymt med att vara bra på allt som har med utlevelse att göra. Det är ju också spännande att hon pratar engelska och är äldre.

en sådan. Vad är du så sur för? –Du verkar bara ha umgåtts med mina pressbilder och ex-flickvänner. Vissa har det, andra inte, och du har uppenbarligen inte haft nöjet att få se ljuset och mitt vackra leende.

#10 NÖJESGUIDEN 51

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.