Nöjesguiden nr 1 2009 by Nojesguiden

JKF:B?FCD EI ( )''0

K@DD8I C@M<IGFFC

JKF:B?FCDJ GI@J<K )''/

M<D M@EE<I6

D{K<I ekc`^\e

BI@JK@8E CLLB

E@E8 G<IJJFE Fd d ejb\ejjkle[\i d\[ 9iffb\ J_`\c[j jkipgj\o

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " K<8K<I " GIPC8I " JG<C " KM Nöjesguiden • Bråvallagatan 10 • 113 36 Stockholm

Foto: Niclas Brunzell

0RATA Pk I NYA LYAN

* 9I<M

Vad hĂ¤nder nĂ¤r NĂśjesguiden vĂ¤lkomnar ett nytt ĂĽr? Jo folket rasar.

8CDFJK =8DFLJ1 AFE8K?8E AF?8EJJFE Han Ă¤r kristen och gillar sockerdricka.

*UST NU BJUDER VI Pk ENGkNGSAVGIFTEN OCH EN SLADDLyS TELEFON

0 E{A<J>L@;<EJ JKF:B?FCDJGI@J )''/ Och de nominerade Ă¤râ&#x20AC;Ś

(+ +/ K@DD8I C@M<IGFFC

Vi dammade av formatet 48 timmar och satte Pelle Tamleht pĂĽ ett plan.

+) E@E8 G<IJJFE 8 :8DG

Ny bandmedlem, ny skiva och ny rĂśst. LĂ¤s intervjun och en recension av nya skivan!

D{K<I BI@JK@8E CLLB

Efter vad som kĂ¤nns som en evighet fick vi Ă¤ntligen en pratstund med Lucky Luuk.

ChefredaktĂśr och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionsassistent Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se RedaktĂśr GĂśteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se RedaktĂśr MalmĂś Josefin Lindberg, josefin.lindberg@nojesguiden.se Medverkande skribenter Johan Johansson Andersson, Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, MĂĽrten Ekenberg, Niklas Eriksson, Patrik Forshage, Johan Hallstan, Sandra Hansson, Kira Josefsson, Anders Karnell, Mattias Kroon, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Pelle Tamleht, Elina Wessman, Tommie X

STOCKHOLM NĂśjesguiden BrĂĽvallagatan 10 113 36 Stockholm Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 GĂ&#x2013;TEBORG Viktoriagatan 3 411 25 GĂśteborg tel 031-20 36 66 MALMĂ&#x2013; SĂśdra fĂśrstadsgatan 31 211 43 MalmĂś tel 0736-438860

Kontakt: fĂśrnamn.efternamn@nojesguiden.se Fotografer Niclas Brunzell, Johannes Helje, Kjell B Persson

(AR DU SKAFFAT NYTT BOENDE ELLER SKA DU ÂžYTTA HEMIFRkN &yR DIG SOM iR UPP TILL kR BJUDER VI Pk ENGkNGSAVGIFTEN FyR FAST TELEFONI OCH EN SLADDLyS TELEFON ViRDE UPP TILL KR /M DU SEDAN ViLJER PRISAVTALET $YGNET RUNT RINGER DU FyR KR MIN Dk iR DET BARA ATT PRATA Pk "ESTiLL I 4ELIAS BUTIKER ELLER Pk TELIA SE

0RISERNA GiLLER VID BESTiLLNING SENAST DEN MARS MED INKOPPLINGSDATUM SENAST APRIL 'iLLER FyR PRIVATPERSONER T O M DET KALENDERkR DU FYLLER kR VID NYTECKNANDE AV 4ELIA "AS KR MkN MED PRISAVTAL -INI KR MkN yRE yPPNINGSAVGIFT yRE MIN TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER +ViLL HELG KR MkN

yRE yPPNINGSAVGIFT KR MIN VARDAGAR OCH UNDER HELGER TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER ELLER $YGNET RUNT KR MkN yRE yPPNINGSAVGIFT KR MIN TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER "INDNINGSTID MkNADER ,EDIG KOPPLINGSViG TILL BOSTAD MkSTE Â˝NNAS ANNARS GiLLER ORDINARIE PRIS KR FyR 4ELIA "AS KR FyR UNGDOMAR OCH OFFERT FyR FRAMDRAGNING AV LEDNING %RBJUDANDET Pk DEN SLADDLySA TELEFONEN GiLLER Sk LkNGT LAGRET RiCKER

Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se FĂśrsĂ¤ljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se SĂ¤ljare Stockholm Ann DahlstrĂśm, ann.dahlstrom@nojesguiden.se SĂ¤ljare Stockholm Adam GrĂźnerwald, adam.grunerwald@nojesguiden.se Eventansvarig Tom Pyl, tom.pyl@nojesguiden.se Regionsansvariga GĂśteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Regionschef Ă&#x2013;resund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se SĂ¤ljare Ă&#x2013;resund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Ekonomi Adepta Revision, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare NĂśjesguidens FĂśrlag MSG AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, MalmĂś Europa Trading AB Periodicitet 15 nr/ĂĽr RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej fĂśr insĂ¤nt icke bestĂ¤llt material.

Omslag Foto: Niclas Brunzell/ Kid of Tomorrow

Ledaren

El i\[\i m` lk [\k _ i

ag tycker faktiskt att det är oförsvarsbart att ställa sig bakom glitterläppglans när det finns en hel värld som plågas bakom det. Det finns musik och kultur som angriper denna svulst utan att vara nödvändigtvis politiska eller pekfingrande som Nöjesguiden skulle kunna uppmärksamma men inte gör det." Ovanstående citat är signerat en Aaron, som demokratiskt uttrycker sina åsikter i en bloggkommentar till ett inlägg på barstol.nu – en gruppblogg för gråtrunkande 35-åringar. Inlägget som den bestörte Aaron kommenterade hade rubriken "Nöjesguiden – en hadesvandring". Och även om hadesvandring är ett otroligt kul ord så blir jag ändå lite fundersam. Jag har i många år hört och läst en otrolig mängd kritik mot just den här tidningen. Let's face it – det otroligt populärt att dissa Nöjesguiden. Så är det när man är vass och bra. Hemma framför datorn har folk suttit och spytt nätgalla varpå de timmar senare stått och tiggt ölbiljetter på något av våra events. Charmigt.

@ ]fikj kke`e^\e k eb\i aX^ jbi`mX ] i [\ d ee`jbfi ` jXd_ cc\k jfd `ek\ ] ijbi Zbj Xm le^X ka\a\i ` dXbkgfj`k`fe\i% Den senaste tiden har däremot Nöjesguidenhatet förändrats. Det finns därute fortfarande, men nu handlar det till stor del om att en ung tjej är chefredaktör. För första gången på vad som känns som tusen år vill jag tillägga. Jag har därför den senaste tiden lagt ner extra mycket tid på att ta del av det här hatet. Nu är det ju personligt. Dagarna efter att jag tog över Nöjesguiden så ramlade jag in på en en otroligt bisarr blogg skriven av en matjournalist vid namn Stefan Stenudd. Han förfasade sig över att Nöjesguiden minsann fått en bimbochef och att det garanterat skulle bli dess förfall. För dig som inte känner till det så är jag nämligen 23 år gammal och tjej. Men Stefan, oroa dig inte! Du hinner i kapp så småningom. Det är ju bara år 2009. Jag blir faktiskt helt matt av hur fördomsfulla vissa människor är. Sedan lugnar jag ner mig och tänker efter. Kanske borde jag inte ta åt mig av kritiken som kommer utifrån? Alla dessa småbittra gubbar (det måste väl ändå bara vara gubbar som kan hata att en ung tjej blir tidningschef?) som sitter och blir alldeles röda i ansiktet av ilska när de ser mig intervjuas i Resumé. Jag kanske inte borde bli arg på dem, utan snarare tycka synd om dem? Och så har jag bestämt, jag kommer inte att ta åt mig. Jag har inte tid. Jag vill bara att ni ska veta att jag iakttar er, och att ni inte blir av med mig så lätt. Och så ger jag er mitt lovord: att det här är första och sista gången jag adresserar er i min ledare. I fortsättningen tänker jag skriva för de människor i samhället som inte förskräcks av unga tjejer i maktpositioner. För tro det eller ej, det kryllar av oss därute. Men innan jag avrundar helt så tänker jag reda ut en sista grej. Ett utav de mest frekventa ryktena som kommit tillbaks till mig den senaste tiden är det om att Nöjesguiden ska bli en renodlad tjej-tidning – precis som kvällstidningarnas fredagsbilagor. Ja, varför inte? Jag är ju som sagt en ung tjej som dessutom inte ser ut som en hadesvandring, Klart att den fördomsfulle drar sådana slutsatser. Så, kommer jag att förvandla Nöjesguiden till en tjejtidning? Nej. Om jag känner mig kränkt av ryktet? Inte det minsta. Ciao.

Chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR

Brev / Nr 1 / 2009 Om du också, precis som Gustaf nedan, har blivit utkastad, är dyngrak och inte vet vem du ska skylla på får du mer än gärna skriva till oss! red@nojesguiden.se Hej Nöjesguiden! Jag läser er regelbundet. Bland mycket annat uppskattar jag er vassa och intelligenta humor i synnerhet! Emellertid under rubriken Progonos 2009 så ställdes frågan om man trodde att Barack Obama skulle komma att skjutas. Jag håller med Armand Mirpour: Vilken hemsk fråga! Det var bara billigt och dåligt och alltså inte roligt (det rimer!) Och så här: själv vet jag väl att ett sådant scenario egentligen är verklighetsförankrat i mitt hemland USA. Effekten skulle ha varit likadan om jag hade förutspått, bara för att skoja, att en statsminister i det här landet skulle knivhuggas framför ett lyxigt varuhus. Inte så roligt alltså! Med all respekt och till vassa humorns främjande. God fortsättning! Stewart Kent Webster

Hej Stewart. Förlåt oss. Redaktionen

Tänker inte skriva för mycket till era nollor, men era vakter kastar ut folk utan anledning. När man röker i rökrummet, sämsta vakterna och festen i stan, ni suger! Gott nytt jävla år! Gustaf

Du Gustaf, Om du syftar på nomineringsfesten inför Malmö/Lundapriset, så fanns det ju faktiskt inget rökrum... Gott nytt! Redaktionen

Till Döskalle & Mästerligt; Ulf Ekberg, samt troligen några fler på redaktionen. Alla sidor på www är inte hemsidor. En viktig logisk distinktion, som det är bra att ha klart för sig. En hemsida är startsida; ”skyltfönstret” – den man oftast utgår ifrån och ibland återkommer till under ett besök på en webbplats. Därav benämningen, och det oftast (dolda) filnamnet index/default. Övriga sidor är underliggande, andra

typer av (webb)sidor på w e b b p l a t s e n. Eller sajten. Ju längre url/adress, desto längre ifrån hemsidan befinner man sig. Bara en liten bråkdel av alla sidor på www är hemsidor! Mvh, Jan Wide – Ordbrukare/Lusläsare

Shit Jan! Tack och lycka till med att få en tjej efter den där föreläsningen. Redaktionen

Angående soppskeden (från ickejulklappslistan i Nöjesguiden #13 red. anm.) jag ringde och frågade efter så vill jag bara säga att den hemmagjorda skeden blev minst lika snygg. Thanks for nothing :) Carro

Hej Carro Pelle Tamleht hälsar ”tack själv”, men vi på redaktionen skulle också vilja uppmana dig att inte ringa till honom på en lördagsmorgon nästa gång du undrar något. Redaktionen Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot dina texter Carl, jag gillar speciellt när du skriver om ditt förhållande till Brideshead Revisited (varför gör du inte det längre?). Och när du bråkar med Kent-fansen hahahahaha mycket underhållande när du leker med dem! Tack för att du får mig att le igen! Jag tror vi har samma smak, kan du inte berätta vilken som är din bästa scen ur BR? Din favoritkaraktär, favoritskådespelare... Berätta allt! Kram, Christina Blom

Christina, Vi kan prata om Brideshead Revisited länge, länge, men har inte Evelyn Waugh, jag och ett par tusen andra kulturjournalister sagt nog? Jag tror det. Kan vi inte prata om Withnail and I? Jag och min pappa brukar sitta uppe sent, klä oss i våra Costume Nationalkoftor, dricka chartreuse och skratta dämpat. När jag är som mest lycklig? När Richard E Grant dricker tändvätska. Mycket roligt.

8MCPJJE8K …vi såg den mycket blonda och smala partyduon Josefin Craaford och Elin Kling bli utfösta med våld av en vakt på Spy Bar efter Elle-galan. Nu vill vi veta vad de gjort för att förtjäna detta... …den nya klubben Rose på Hamngatan attraherade både det enda och det andra i ”kändisväg” på premiärkvällen. Medlemmar på redaktionen fick uppleva äkta förnedring då Martin Dahlin och Anki Edvinsson fick gå före dem i kön. Herregud… …på Nöjesguidens stora nomineringsfest inför Malmö/Lundapriset som ägde rum på Slagthuset var Dr Alban en av artisterna som uppträdde. Han totalvägrade dock att passera den metalldetektor vid entrén, och ett vaktbråk följde… …håll i er nu: Ebbot och Anna Ternheim hånglade på Grammisgalan… …tydligen rostar den gamla kärleken mellan Per Nunstedt och Nora Strandberg aldrig. De sågs tätt omslingrade på Tranan häromdagen, för den som är intresserad av den informationen…

Carl Reinholdtzon Belfrage

Månadens medarbetare

Afj\Óe Cle[^i\e Produktionsledare

Josefin! Vad gör en produktionsledare på Nöjesguiden? –Allt, känns det som ibland. Man kan säga att jag ser till att folk gör det de ska och att de gör det i tid. Bestämmer och styr upp, typ. Jag har det rätta temperamentet för att få folk att jobba, eftersom jag är rödhårig. Vad gjorde du innan du började här? –Jag har jobbat med musik, reklam, tv, event, konst och cirkus. Har väl bara radio kvar tills jag har betat av hela mediabranschen. Man kan se det som att jag har satsat hårt på att få en ”bred grund”! Vad är bäst respektive sämst med ditt jobb? –Bäst är att jag får bestämma så mycket, har ett grymt team och att jag har väldigt roligt om dagarna. Sämst är att ingen lyssnar på mina krav om en kontorsmops. Du korrläser en hel del också, och har hörts säga att det är "roligt". –Vid närmare eftertanke känner jag att jag inte riktigt kan stå för det. Men ibland kan det ju vara rätt trivsamt… Var ser man dig när du inte jobbar? –På Riche och Gubbrummet om vintrarna. På Spymlan, Gubbrummet och i Hagaparken om somrarna. Och runt Odenplan, oavsett årstid.

Foto: Johannes Helje

Du jobbade även med Grammisgalan häromveckan, vad var grejen med Kleerup och "Säpo"? –Det kändes som att jag sprang runt hela sändningen och letade efter Kleerup. Han satt inte still direkt. Man får ju glädjas lite åt civilarna också, de fick trots allt vara inne på toaletten med en massa kändisar – och övertidsersättning. Vad är bäst i det här numret? –Dödskalle & Mästerligt möter Kristian Luuk! Det är ju fantastiskt att han har suttit i vårt sunkiga badkar med sin fina kostym. Jag förgyllde tillfället med lite såpbubblor. Vad önskar du dig allra minst just nu? –Vinterkräksjukan vore ju inte så roligt. Eller att bli vräkt.

margret.atladottir@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 3

Gw >wE>

Efter jul och nyår inser man verkligen hur lång vintern är. Med månader kvar av fula, kilotunga jackor är innesittande det allvarligaste symptomet. Men precis som när Alexander Fleming kom på penicillinet kommer vi med den perfekta medicinen och levererar en hel mängd tips på hur du kan göra din vardag roligare.

JkfZb_fcd THE GASLIGHT ANTHEM Med ett av förra årets kanske bästa album i ryggen ska The Gaslight Anthem frälsa Stockholm och Debaser Medis. Bandet som på andra sidan Atlanten har lovordats som en av de bästa liveakterna kommer att bjuda på rock i världsklass och går du slipper du ljuga om att du var där när bandet når en ny nivå av kändisskap och hype under 2009.

Foto: Monika Manowska

TERNHEIM GÅNGER TVÅ Anna Ternheim gjorde succé på årets Grammisgala och har nu bestämt sig för att ge sig ut på en riktig sverigeturné. Sitt tredje album har hon skapat tillsammans med superproducenten Björn Yttling och tydligen är det så bra att hon planerar att fylla Cirkus två dagar i rad den 7 eller 8 februari – vilken konsert blir bäst?

GUBBROCK DELUXE Gamlingarna i AC/DC lever fortfarande och är tillbaka med ett nytt miljonsäljande album efter åtta års tystnad. Båda konserterna i Globen den 20 och 22 februari är slutsålda så vi råder dig att redan nu ge dig ut i cyberrymden. För närvarande säljs en biljett för 1 700 kr på Tradera och en för 1 495 kr på Blocket. Som hittat!

BLANDPOP MED LALEH Lalehs MySpace-sida beskriver hennes musik som en blandning av reggae, folk och punk. Är det kanske en indikation på hur det kommer att låta när hon gästar Cirkus den 21 februari? Att musiken är grym är det väl inget snack om, mer spännande blir det däremot att se hur rastafaris, folkfantaster och punkare kommer att samsas i publiken.

THE 3 ELVISES Cirkus satsar stort och har bestämt sig för att en gång för alla fastslå vilken Elvis som var bäst. Tre imitatörer har bjudits in för att gestalta The King under rookie-, comeback- och sandwichperioden, och arrangörerna lovar den bästa hyllningskonserten någonsin. Har

Foto: Fredrik Skogkvist

SVENSKAR FRÅN BARCELONA Det kan inte vara lätt att vara ett band med runt 30 medlemmar, inte minst i dessa dåliga ekonomiska tider. Därför kan du se det som en välgörenhetsgest när du går och ser I’m From Barcelona på Debaser Medis den 13 februari. Konserten kommer inte bara att lämna dina öron belåtna utan kommer också att lämna dig med en varm känsla inombords. Årets första insats?

4 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

VAMPYR-MARKUS TILL CIRKUS När Brolle Jr. äntligen klippte sig blev Markus Krunegård mannen med Sveriges fulaste frisyr, trots hård konkurrens från Danny Saucedo. Markus kan även stoltsera med att vara den enda artisten som spelat på Hultsfred tre år i rad i tre olika band. Och han släppte ett av förra årets mest hyllade album. Den 1 februari kan du själv se om hypen är berättigad när han står på Cirkus scen.

du en ohälsosam kärlek till Elvis eller bara är övertygad om att musik var bättre förr gör du rätt i att komma den 22 februari.

Den 27 februari drömmer vi oss tillbaka till en tid då marijuana var en del av vardagen och män slapp raka sig.

INDIEFEST PÅ CIRKUS Bloc Party är bandet som har hunnit med tre album under sin unga karriär. Trots att kritikerna har hyllat bandet som en av de bästa indiegrupperna på senare år verkar mycket fortfarande kretsa kring huruvida frontmannen Kele Okereke är homosexuell eller inte. Om du lyckas få bra biljetter kan du på nära håll bilda dig din egen uppfattning när bandet kommer till Cirkus den 24 februari.

OLD SCHOOL-JAZZ PÅ BERNS Marlena Shaw uppträdde för första gången 1952 på Apollo Theater i Harlem. Det betyder två saker – att hon är jäkligt gammal och att hon måste dela sina gener med Tina Turner. Den 66-åriga jazztanten kommer hursomhelst till Berns den 8 februari, och bjuder förhoppningsvis på musik från hennes tid som första kvinnliga artist på legendariska Blue Note.

KUBANSKA RYTMER MED PABLO Nu kommer den kubanska legendaren Pablo Milanés till Stockholm. Han tar med sig karibiska rytmer och sin patenterade nueva trova. Du behöver bara ta med dig din fetaste cigarr och dina allra högsta förväntningar. Konserthuset den 27 februari.

LEMMA LEKER KÄRLEKSDOKTOR Daniel Lemma blev stjärna över en natt när hans musik hördes i Jalla, Jalla och sedan dess har han släppt fyra album. Den 14 februari bjuder han på en spelning i kärlekens tecken när Fasching har en Alla hjärtans dag-special. Räkna med en hel del finstämd soul och jobbigt kramiga par.

THE BRONX The Bronx är kanske mest kända för att vara besatta av New York-stadsdelen och sakna alla former av fantasi. Deras tre första album heter alla The Bronx och deras kommande skiva heter El Bronx. Gillar du punkrock känner du dock säkert till bandet som en av de mest hyllade akterna under de senaste åren. Den 18 februari smäller det på Tyrol.

BILLIE HOLIDAY TOLKAS Jaqee, som efter sin albumdebut profilerades som Sveriges stora soulhopp, har tillsammans med sin kvartett bestämt sig för att tolka jazzgudinnan Billie Holiday. Du får grym musik och en hel del vuxenpoäng om du tar med din käresta till denna intima kväll på Fasching. Den 6 februari.

KEBNEKAJSE Flumrockarna i Kebnekajse är veteraner på den svenska proggscenen. Sedan återföreningen 2002 har bandet spelat flitigt och nu tar de med sig sina storslagna instrumentaler och färgglada skjortor till Fasching.

SJÖSJUKE STEVE Seasick Steve är en underlig gubbe. Han har varit musiker sedan sextiotalet, men vann ett MOJO-pris 2007 för bästa genombrott. När han kommer till Stockholm och

Debaser Medis den 21 februari har han med sig sin specialgjorda tresträngade gitarr och sin säregna blues som fått kritiker att gå bananas. Är du en aspirerande musiker som desperat behöver höra att man kan lyckas även på gamla dagar är en afton med Seasick Steve ett måste.

PETER, BJORN AND JOHN Uppenbarligen var Sverige det enda landet i världen som var sena med att hoppa på Peter Bjorn och John-tåget när Young Folks erövrade årsbästalistorna. I vår släpper gruppen sitt fjärde album och vill du vara med från början den här gången kan det vara

smart att hänga på Strand kring 20-tiden den 25 februari.

FIVE FINGER DEATH PUNCH Five Finger Death Punch bildades 2005, antagligen efter en sen session av Kill Bill-pundande. Under 2008 avslutade de den barnvänliga Bitch We Have a Problem-turnén tillsammans med Korn och nu är de testosteronstinna metalgrabbarna på väg hit. Tänder du på snubbar som står bredbent och behandlar gitarren som en jättelik fallos är det här konserten för dig. Klubben, den 24 februari.

JILL JOHNSON BJUDER PÅ COUNTRY Jill Johnson är bruden som är övertygad om att Nashville är världens bästa stad. Delar du hennes uppfattning blir du säkert överlycklig av att hon uppträder på Cirkus den 25 februari. Om du inte redan har några, finns det mängder

av cowboyboots på nätet och efter en linedancelektion eller två är du redo för Sveriges hetaste countryartist.

KANADENSISK ROCK PÅ TYROL Förutom att de har dålig smak när de döper sina album (nej, Born a Lion, We Sweat Blood och Sleep Is the Enemy är inte okej) finns inte mycket att klaga på när det gäller Danko Jones. De sverigeälskande kanadickerna är tillbaka igen och precis som tidigare gånger lär det bli mer av samma bluesinspirerade rock. Tyrol den 26 februari.

SONIC SYNDICATE Sonic Syndicate gick från början under namnet Fallen Angels och så här i efterhand kan vi konstatera att det var ett smart drag att ändra namnet till något som inte skriker åttiotalsmetal. I bandet ingår bland annat fyra stycken vars namn börjar på R och

Karin Axelsson som utsågs som en av de ”Hottest Chicks in Metal” av Revolver Magazine. När gruppen uppträder på Klubben den 7 februari lär det dock vara musiken som står i centrum.

VÄRLDENS BÄSTA FRANSOS Sébastien Tellier var en frisk fläkt av smutsig apparans när han till mångas stora skräck gjorde Schlager-EM 2008 lite mindre glittrigt och mycket mera lodis. Han må ha varit full under sin sverigekonsert i fjol med det hindrade honom inte från att sprida glädje i

nästan farliga doser. Förhoppningsvis ser han fortfarande ut som en blandning av ZZ Top och den gamle wrestlaren Mick Foley när han kommer till Debaser Medis den 4 februari.

AFRIKANSKT PÅ STALLET Så här i vintertider kan det vara skönt att drömma sig bort till främmande, och framförallt varmare, platser. 3 Ma består av tre musiker från Madagaskar, Marocko och Mali, och de räknas alla som några av världens främsta på sina respektive instrument. Vågar du trotsa minusgraderna belönas du med afrikansk improvisation på Stallet den 8 februari.

rökridå som mest för tankarna till ett mellanstadiedisco kommer du att mötas av Saxon och Iced Earth – två band som garanterat får dina trumhinnor att explodera.

PETTER FIRAR TIO När han inte tillbringar sin fritid med att utöka sitt bloggimperium är Petter också Sveriges största rapartist. Nu firar han tio år i gamet med en stor spelning på Fasching den 19 februari och du är självklart inbjuden. Den här gången backas han inte bara upp av sin eminenta sidekick DJ Sleepy utan har också med sig en trummis och en livs levande basist.

METALFESTIVAL Har du svårt att släppa taget om en tid då illaluktande män med otvättade kalufser var det hetaste som fanns ska du bege dig till Annexet den 11 februari. Bakom en

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 5

8CDFJK =8DFLJ

Nöjesguiden presenterar morgondagens stjärnor som du bör känna till redan i dag.

Ibland dör man lite redan första gången man hör en låt. Det kan räcka med så små saker som en mjuk röst med skånsk brytning och några kastanjetter på väl valda ställen. EN HAND I HIMLEN släpptes som Jonathan Johanssons första singel på Hybris i december 2008. Då hade den redan förgyllt dansgolven på många klubbar under en längre tid. I februari släpps debutalbumet med samma namn som låten och Jonathan åker ut på sverigeturné för att tända ljus över tusen dansgolv.

AfeXk_Xe Af_Xejjfe

<e _Xe[ ` _`dc\e Text Pelle Tamleth Foto Johannes Helje

jugoåttaårige Jonathan johansson flyttade till Stockholm från sitt frikyrkliga malmöhem för nio år sedan. Han bär på ett religiöst arv som än idag utgör en stor del av hans liv. Jonathan inleder sin konsert på en fest som tidningen Novell anordnar i Stockholm med att fråga publiken om det är någon som vet huruvida sockerdricka är bra för halsen. En liten indietjej uppmanar honom att dricka sprit istället varpå han rappt svarar -Gud älskar dig, det vet du väl? Det är något provokativt med en indiepopstjärna som är så djupt troende. –Visst kan det ses som provokativt eller uppfattas som en PR-kupp men hela den här skivan är så genomsyrad av andlighet att det vore fånigt att hymla med. Hur mycket har din religiösa bakgrund betytt för dig musikaliskt? –Jag var ju väldigt mycket i kyrkan som liten och man får med sig en harmonibank som kanske inte alla har. Mina låtar handlar väldigt mycket om den andra sidan. Hela plattan är egentligen ett gäng böner som jag kan be. Den är väldigt ärlig och uppriktig på det sättet. Jag hörde att du har hittat en synt? –Ja vi har hållit på med plattan i typ tre år. Men när jag hittade DX7:an för ett och ett halvt år sedan gjorde vi om precis allting från början. Jonathans förra skiva Ok, ge mig timmarna som var mer gitarrbetonad släpptes på pyttelilla bolaget Eckwork Records i en liten skala och fick fina recensioner men inte något större genomslag. På hans kommande platta gör syntfyndet sig gällande på ett oundvikligt sätt. Lägg till en

6 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

mjuk lite svävande röst som sjunger på skånska, några kastanjetter, en pumpande bas och soundet av Jonathan Johansson 2009 börjar ta form. Även om den sakrala känslan i både texter och melodier säkert kan skrämma bort en och annan lyssnare är En hand i himlen så vackert tragisk att till och med den största av ateister kan börja ifrågasätta sin icke-tro. Och det är något i Jonathans övertygelse som får de ibland smått banala texterna att kännas extremt

G ] iiX gcXkkXe c k\i [\k jfd Xkk aX^ ] ij b\i mXiX K_fdXj 8e[\ijjfe$N`a \cc\i ? bXe ?\ccjki d% angelägna. En angelägenhet som belönades med Ted Gärdestad-stipendiet redan 2003. Efter att han framfört Innan vi faller, ett annat spår från den kommande skivan, live på PSL-bloggen blev Jonathan kallad för ”Sveriges svar på Markus Krunegård”. – Det var faktiskt en fruktansvärt rolig formulering men det är ju en ära om någon tycker det. Känns det här som din debutskiva? –Det känns som om jag har hittat vad jag ska göra nu. På förra plattan låter det som att jag försöker vara Thomas Andersson-Wij eller Håkan Hellström. Min röst var liksom helt sprucken. Men nu är jag framme vid hur jag vill låta.

Jag tror att det här kommer att bli ett av mina bästa år någonsin då jag kommer att få komma ut och spela och snudda vid drömmen om man får säga så. En av mina bekanta gråter alltid till En hand i himlen men hon har lite svårt att höra vad du säger. –Jag vet, och det kanske ibland är bäst så. Jag sjunger ju på skånska men jag försöker verkligen sjunga så tydligt jag bara kan. När jag för ett halvår sedan mötte Jonathan för första gången var det på en bröllopsfest. Han kom sent direkt från en spelning och var lite trött. Men han ställde sig likväl det första han gjorde och började samla ihop skräp i en svart sopsäck så att brudparet skulle slippa städa dagen efter. Till vardags jobbar Jonathan på ett hem för missbrukare. Och när man träffar honom ger han överlag ett nästan obehagligt sympatiskt intryck. Jag har försökt gräva fram något mörkt och dåligt om dig men du verkar vara en så vansinnigt helig kille. Har du gjort revolt någon gång? –Jo, det har jag verkligen gjort. Att kalla mig för helig kille skulle nog enligt många vara att laborera lite väl fritt med sanningen. Det finns såklart massa mörka sidor, jag är precis som alla andra. Men jag gör ju så gott jag kan. Jag är inte intresserad av att göra några skandaler direkt. Men visst, jag vägrade vara med i kyrkokören när jag var liten. Q Jonathan Johanssons musik hittar man på myspace.com/jonathanojohansson. I februari åker Jonathan med band ut på turnén Handen på hjärtat tillsammans med Gustaf Spetz.

Nöjesguidens Stockholmspris delas ut till personer och företeelser som betytt extra mycket för staden under 2008 och som inspirerar och stimulerar andra till att på liknande sätt överträffa sig själva i framtiden.

JKF:B?FCDJ GI@J<K )''/

Juryn bestod av: Margret Atladottir (ordförande), Patrik Forshage, Niklas Eriksson, Nicholas Ringskog Ferrada−Noli, Johannes Helje, Tommie X, Maina Arvas, Josefin Lundgren, Pelle Tamleht, Daniel Sparr, Elina Wessman, Hannes Dükler, Johan Johansson Andersson, Anders Karnell, Tom Pyl och Martin Petersson.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 9

48 44

57 49

50 59

JKF:B?FCD

10 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

1 GRISA Mums Mums (klubb) 2 JENS OHLIN Den bergtagna (teater/scen) 3 PETTER WALLENBERG Mums Mums (klubb) 4 ROBERT RADOVIC Asia Trading Co. (krog) 5 MARGARETA VAN DEN BOSCH Comme des Garçons (mode) 6 SAGA EKMAN Saga Lova (mode) 7 MARIE AHL Den bergtagna (teater/scen) 8 MAGDALENA MALM MAP/Mobile Art Production (konst) 9 MATTIAS HEDLUND Group Locomotives (nöjesförbättrare) 10 SOPHIA ARTIN Den bergtagna (teater/scen)

11 INGA EDWARDS Den bergtagna (teater/scen) 12 ANDREAS HÖISTAD Group Locomotives (nöjesförbättrare) 13 VERONICA HEJDELIND Nationalmuseum (konst) 14 RICKARD BECKLÉN Nationalmuseum (konst) 15 KARIN SIDÉN curator för Lura Ögat Nationalmuseum (konst) 16 TOBIAS LIDSTRÖM 24:hours (klubb) 17 NHU DUONG designer (mode) 18 TURE RANGSTRÖM Den bergtagna (teater/scen) 19 JONAS HOLMBERG FLM (film) 20 EVA REXED (teater/scen)

38 15 26

23 22 40

13 14 16

24 37 55

42 51

52 30 58 1

3 5

21 MARKUS PERSSON Stockholm Dodgeball Association (nöjesförbättrare)

22 JENS SEGRÉN Group Locomotives (nöjesförbättrare) 23 TIM LÖFDAHL Frantzén/Lindeberg (krog) 24 MAGNUS LEWENHAUPT Group Locomotives (klubb) 25 DANIEL ÖHRN (nöjesförbättrare)

26 ANDREAS LEANDER-ENGSTRÖM 24:Hours (klubb) 27 LENA STRANDNER Kanal 5, Färjan (media) 28 AXEL ERIKSSON Kanal 5, Färjan (media) 29 ÅSA PERSSON Den bergtagna (teater/scen) 30 CALLE SCHULMAN 1000 apor (media)

31 TIKI BLOMKVIST Asia Trading Co (krog) 32 ALEX SCHULMAN 1000 apor (media) 33 DOMINIKA PECZYNSKI Dominikas blogg (blogg) 34 ALEXANDER MORK-EIDEM regissör (teater/scen) 35 TITIYO JAH Titiyo (musik) 36 KIM SANDGREN 24:Hours (klubb) 37 PER MALM Spotify (nöjesförbättrare) 38 EMIL HESSLOW Spotify (nöjesförbättrare) 39 PHILIP LINDBORG Spotify (nöjesförbättrare) 40 MATS LINANDER Spotify (nöjesförbättrare)

41 ANDREAS MATTSSON Spotify (nöjesförbättrare) 42 KATRINE KIELOS Våldtäkt och Romantik (läsning) 43 JACOB LUNDSTRÖM FLM (film) 44 JENS JONSSON Ping-pongkingen (film) 45 MARTA OLDENBURG Mums Mums (klubb) 46 HÅKAN HALLIN Färjan (media) 47 LINA THOMSGÅRD Chapel Hill Crew (klubb) 48 ERIKA WASSERMAN Chapel Hill Crew (klubb) 49 FILIP HAMMAR Filip och Fredriks valvaka (media) 50 FREDRIK WIKINGSSON Filip och Fredriks valvaka (media)

51 JOAKIM HEINEMAN Knast (nöjesförbättrare) 52 PETER BENNYSON 19 Glas (krog) 53 MOA GRUNEAU Den bergtagna (teater/scen) 54 ERIK HARTWIG Spotify (nöjesförbättrare) 55 MATTIAS ARRELID Spotify (nöjesförbättrare) 56 VIKRAM SIVAKUMAR Spofity (nöjesförbättrare) 57 MIRA EKLUND Den bergtagna (teater/scen) 58 ANNA CAMNER soloutställning på Natalia Goldin gallery (konst)

59 ANDREA EDWARDS Den bergtagna (teater/scen)

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 11

F:? ;< EFD@E<I8;< vI%%% DLJ@B TITIYO

Det finns olika sätt att göra comeback på. Titiyo valde det svåraste när hon äntligen helt tog befälet över sin musik och sina allstarmusiker för att skapa knastrigt obekväma och oändligt vackra sånger av elektronik och spröd akustik hellre än lättrallade pophits. Det gjorde hon rätt i.

H&M + COMME DES GARÇONS Comme des Garçons är inga blockbusters, din vanlige Svensson har knappast koll på vad de håller på med. Det är tydligt att H&M:s samarbete med detta hyfsat avantgardistiska klädmärke inte handlar om att suga pengar ur folk, utan om att H&M vet att de har makten att påverka Svenssons modekunskap och att de vill lära folk om bra mode. Att de ens lyckades få med Rei Kawakubo på dealen får oss att undra om deras förhandlings talang inte också skulle kunna lösa krisen på Gazaremsan.

BFEJK KATRINE KIELOS Våldtäkt & romantik (Modernista)

Våldtäkt är våld, har vi fått lära oss. Men i denna fascinerande bok, en bland− ning av fakta, essä och prosa, slår Katrine Kielos fast att man inte kan ta bort den sexuella aspekten i våldtäkten; hotet om att bli våldtagen formar alla kvinnors sexualitet. En fräsch fläkt i en stagnerad debatt.

MOBILE ART PRODUCTION MAP, med Magdalena Malm vid rodret, har blivit stans smartaste utställningspro− ducent. Konst brukar serveras som på en bättre krog; fint upplagd och på därför avsedd plats. MAP har fattat att konst smakar mycket bättre ute på stan. Vare sig det var en performance i Högalidsparken eller en videoinstallation vid Stureplan så var det 2008 års picknick.

K<8K<I&J:<E BJÖRN YTTLING Även om du missade Peter, Bjorn and Johns anspråkslösa instrumentalalbum så har du hört mycket av Björn Yttling i år. Alla med känsla för kvalitet har anlitat honom som producent, från Lykke Li via Anna Ternheim till Primal Scream, och hans fingertoppskänsla och egna stil gör dem konsekvent alla lite snyggare och oss alla lite varmare i själen.

MARKUS KRUNEGÅRD Att han har näsa för melodier och en fantastisk förmåga att kommunicera visste vi sedan länge, men det krävdes en ut− flykt från Laakso för att Markus Krunegård riktigt skulle växa ut till en av landets allra bästa sångare, och till den vassaste skildraren av den högsta glädjen och den mörkaste ångesten. Nästan alltid gör han rätt, aldrig gör han fel – lev med det.

DF;< NHU DUONG Nhu gick ut Beckmans i våras och blev i och med sin slut− kollektion känd för de flesta som “säkerhetsnålstjejen”. För sina lyxiga haute couture−plagg skapade av alldagliga föremål som säkerhetsnålar lyckades Nhu också knipa åt sig Mercedes Benz stipendium och får därmed göra sin första egna stora show på kommande modevecka. Vi har en känsla av att det inte heller kommer att bli den sista.

12 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

SAGA LOVA Saga Ekmans feminina och väldesignade plagg är för vissa redan långtida bekanta eftersom de funnits att köpa på bland annat Tjallamalla i ett antal år, men det var inte förrän 2008 som Saga tog steget vidare som designer och gjorde sin första visning. I en lokal som var fullsatt trots att den gigantiska Guldknap− penvisningen höll på precis samtidigt, gjorde hon en fantastiskt underhållande och professionell visning som markerade att hon är en designer att räkna med i framtiden.

CvJE@E> LARS NORÉN En dramatikers dagbok (Albert Bonnier)

Vissa kritiker valde att se Lars Noréns ocensurerade ärlighet som en arrogant förolämpn− ing. Men det här är ingen attackskrift, utan en röntgenbild. Ältandet, nojorna, fåfängan, kampen mot tristessen – här finns ett helt liv, en hel människa, omöjlig att inte älska.

BRUNO K ÖIJER Svart som silver (Wahlström & Widstrand)

Att vara romantiker och behålla en romantisk inställning till livet blir allt svårare, allt mer otidsenligt. Men Bruno K Öijer kämpar vidare där de flesta av oss ger upp. Hans poesi är en varm kniv som skär rakt genom det materialistiska samhällets cynism.

EVA REXED

skådespelare, Moment teater

Vallfärdat till Gubbängen har vi alltid gjort. Men i år har grabbarna på Moment teater kompetens−höjt sin grupp på spetsigaste vis. Eva Rexed har regerat i pjäser som Antikrundan, Birgitta Pelikan och Barrabas. Hennes nervösa närvaro – och det är en komplimang – kan bli till en spänd sträng av oroande energi som ingen kan värja sig mot.

ALEXANDER MØRK-EIDEM regissör

Okej, vi går med på att se avdammade klassiker om det är Alexander Mørk−Eidem som regisserar dem. För raden av fenomenala förnyande tolkningar som norrmannen från östra Oslo började bjuda Stockholm på med Idioten blir bara längre. I år har vi kunnat se både hans knytnävshårda Hedda Gabler och hans vemodigt geniala Tre systrar på Stads− teatern.

DEN BERGTAGNA

föreställning, Strindbergs Intima Teater/Galeasen/Limbo

Tänk dig en föreställning som ger dig både blåmärken i själen och fritt flygande tankar. Som har både hjärna, hjärta och smärta, och där allt stämmer samtidigt som det skaver. Då har du Strindbergs Intima Teaters, Galeasens och Limbos iscensättning av Victoria Benedictssons Den bergtagna.

ANNA CAMNER Anna Camner är 2008 års orakel. Hennes utställning på Natalia Goldin Gallery, den 21 februari–29 mars, hade lika gärna kunnat heta Carnegie (efter investmentbanken), för det är lika snyggt och glamoröst på håll, och lika ruggigt när du tittar närmare. Det är yta och död tillsammans. Carnegie kraschade, men Anna Camner triumferar.

NATIONALMUSEUM Sedan Solfrid Söderlind började chefa för Nationalmuseum har det rört på sig och under 2008 slog det till rejält. Med utställningar som Queer och Lura ögat gör Nationalmuseum något som ingen annan gör: kopplar ihop samtids− konsten (och tänket) med historien. Om de släppt en singel hade den hetat Samtiden featuring Solfrid & Co.

i =@CD h PINGPONG-KINGEN/Jens Jonsson Jens Jonssons beundrarskara hade nästan gett upp. Men 2008 kom den så, debuten i det långa formatet. Vi kan inte säga att den blev som vi trodde – för vems första gissning är att en luguber, dallertjock och djupt älskvärd norrländsk pingispojke ska vara nyckeln in till en knivskarp undersökning av manliga relationer? Inte vi. Men vi känner igen årets bästa debut när vi ser den.

FÄRJAN

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN/ Tomas Alfredson Så här: Hur många regissörer kan ta sig an, i tur och ordning, Klas Östergrens gåspenna, nervvraken i Killinggänget och nu senast gulliga barnvampyrer – och varje gång karva ut något som klingar sant och är publikt framgångsrikt. Nej, precis. Med sin breda mänskliga förståelse har Tomas Alfredson, utan någon jättebrådska (hans cv börjar trots allt med Äppekriget 1971), letat sig upp till toppen. Filmatiseringen av J.A.L.:s nutidsklassiker kan vara det bästa han gjort – hittills alltså.

FLM

I en tid när rörliga bilder kastas över oss likt ruttna tomater mot Nicolae Ceauşescus balkong, är behovet av någon slags gallring och analys enormt. Radion har utsökta Kino. Tidningarna har fram tills nyligen mest sysslat med ett lojt upprapande av pressmeddelanden och självklara aktualitetsteman. Tidningen FLM gör något annat. De djupintervjuar Ingvar Carlsson, studerar Berlin−porr, bråkar och ställer icke−obsoleta frågor som "I vilken genre pågår livet?". Hatten av.

Mitt i myllret av halvdana underhållningsprogram lyckades STO−CPH skapa en dokusåpa som inte bara tvingat fram skämskudden utan också lockat massor av nya resenärer till färjetrafiken. Skildringen av passagerare och personal på Cinderella blev en dundersuccé och episoden då Håkan i baren skäller ut sin kollega som dragit över en kvinnlig medarbetare är redan en nutida klassiker.

9CF>> DOMINIKA PECZYNSKI Gaysidan hanky.se gav oss bland annat Linda Rosings blogg i år. En eloge till det. Men den som verkligen fick oss att skratta högt framför datorn var pr−drottningen Dominika Peczynski. Hennes blogg varvar det glamourösa och hektiska arbetslivet med det ännu mer glamourösa mammalivet, det är helt enkelt omöjligt att inte dyrka henne.

SMETEN

D<;@8

Micaela Moreno. Känn på namnet bara. Denna välbeva− rade och vrålheta kvinna har på sin blogg Smeten på stureplan.se gjort något väldigt unikt i år – hon har haft en välskriven, rolig och smart blogg. Från att ha gjort oss bloggberoende av mystiken bakom aliaset “Pauline” till att stolt kliva ur garderoben som Micaela Moreno har hon förtrollat oss totalt. Nu hoppas vi bara på en comeback.

1000 APOR När bröderna Alex och Calle Schulman bröt sig loss från sina framgångsrika mediajobb och lanserade den egna humorsajten 1000apor.se var det många som trodde att bubblan skulle spricka, men icke, succén var snarare ett faktum. Sedan lanseringsdagen den 1 april 2008 har de förgyllt våra nätvistelser med välskrivna bloggar, fejkbloggar, video− klipp och fått diverse etablissemang (och Billy Butt) att rasa. 2008 var visst ett Schulman−år det med.

PRANKMONKEY Prankmonkey är smart, cynisk och har en lysande iakttagelse− förmåga. Oavsett om han skriver om sitt eget liv eller andras, är det färgat av hans omisskän− nliga tonläge och formulerings−konst. Lägstanivån är konsekvent hög och han är alltid rolig och oftast tänkvärd. Någon filosof har sagt att man bara kan vara totalt uppriktig när man är anonym, vilket Prankmonkey bevisar. Vi älskar honom och vill föda hans barn.

FILIP OCH FREDRIKS VALVAKA Trots avsaknaden av CNN:s Star Wars−inspirerade hologramintervjuer bidrog Filip och Fredrik med en pärla av partisk underhållning. Medan konkurr− enterna åkte till andra sidan jorden, festade på svenska ambassaden och var allmänt trötta under sändningarna, hade Filip och Fredrik den goda smaken att stanna hemma och propagera för Obama. Korkade frågor som ingen annan vågar ställa och festliga gäster − så ska en valvaka se ut!

BIF> 19 GLAS BAR OCH MATSAL Med sina föga 19 platser har krögaren Peter Bennyson med personal lyckats skapa något så ovanligt som en krog i Gamla Stan vars atmosfär snarare flirtar med blivande stammisar än turister. Genom att begränsa sig till en huvudmeny per kväll låter restaurangen sin gäst avnjuta en välkomponerad femrättersmid− dag utan att plånboken ser ut som ett minfält efteråt.

ASIA TRADING CO När Mikael Ljunggren tog över driften på Peacock Dinner Club och därmed skapade Asia Trading Co hittade restaurangen omsider sin nisch. Bakom den finurliga entrén som mest liknar lagret till en kinesisk stormarknad döljer sig en praktfull restaurang där högkvalitativ asiatisk mat står i centrum.

FRANTZÉN/LINDEBERG Med tjugorättersmenyer, snigelkaviar, egentillverkade ostbågar och professor Balthazars halva maskinpark i bagaget flyttade Björn och Daniel in i den lilla kroglokalen i Gamla stan. Att det skulle bli spektakulärt förstod vi direkt, men att det dessutom blev så välsignat välkomponerat och gott hade vi inte ens vågat drömma om.

BCL99 CHAPEL HILL Oavsett var Digge Zetterberg, Erika Wasserman och Lina Thomsgård spelar så dyker gästerna upp och dansar tills knäskålar blöder och tills dyra strump− byxor är totalt trashade. Chapel Hill Crews typiska sätt att spela och välja låtar på är oefterhärmligt och kan endast beskrivas med ett ord: HYSTERI!

24:HOURS

I tre år har detta kollektiv av kreativa människor verkat som musikblogg och klubb− arrangör. Konceptet? Med dansmusiken i fokus bokas tunga namn, och dessa varvas med de enastående residenterna och resultatet blir en klubbupplevelse som garanterat höjer Stockholms storstadsstatus.

MUMS MUMS Roliga timmen i klubbform. När Mums Mums med Petter Wallenberg (Bögjävlar) i spetsen kör klubb är inget ämne tabu. Eller vad sägs om porrfilms− musikal, burkamodevisning eller talangjakt där de tävlande tolkar sina favoritklipp från YouTube? Mums Mums är queerunderground 2.0.

E{A<J={I9vKKI8I< DANIEL ÖHRN Det är lättare att räkna upp de dansgolv som Daniel Öhrn inte spelat på än alla de han fyllt. Redan innan klubben Ace blev en indieinstitution i Stockholms

klubbvärld var han aktiv med Pondus och Visage, och parallellt med Ace har hans rödhåriga frilla synts inte bara på syster− klubben Ess på F12 och Marie Laveau, utan också Fight Club, Stash, och otaliga engångsfester. Ni hör själva. Vem har bidragit mer till ett levande och hångel− vänligt klubbstockholm än Daniel Öhrn? De är nog lika få som de dansgolv han inte spelat på.

SPOTIFY

När det såg som mörkast ut med lågkonjunktur och dödläge i fildelningskonflikten lanserades Spotify för allmänheten, och presenterade lösningen på alla våra problem. Utan att bryta mot lagen kan vi nu streama musik ur ett enormt bibliotek som kommer att växa ännu mer, och vi kan göra det varifrån som helst, närsomhelst, bara vi har till− gång till en dator och ett konto på spotify. com. Sanna våra ord, Daniel Ek och Martin Lorentzon har startat en ny era.

JOAKIM HEINEMAN Först kom Knast, som blev sommarens självklara pre−F12−häng och står sig minst lika bra på egna ben nu i höst tack vare underbart konstig inredning och grymma klubbar. Sedan öppnades Rodizio, köttrestaurangen där du får äta hur mycket du vill till ett fast pris. Nu ser vi fram emot Jocke Heine− mans tredje bar, kombinerad med ett kafé, på samma adress. Det blir ännu en anledning att vallfärda till Upplandsgatan.

GROUP LOCOMOTIVES Mattias Hedlund, Jens Segrén och Andreas Höistad är de tre festfixarna som verkar under namnet Group Locomotives. Om du är någorlunda bevandrad i Stockholms uteliv har du med stor sannolikhet besökt något av dessa herrars alla evenemang då lokomotiven ligger bakom allt ifrån sommaren på F12−terras− sen via The Bash till MTV Selected− festerna. De har under 2008 helt enkelt varit i stort sett omöjliga att undvika, och det är vi glada för, med tanke på arrange− mangens nivå.

STOCKHOLM DODGEBALL ASSOCIATION Stockholm kan trots alla sina förtjänster ibland kännas rätt stifft, men Stockholm Dodgeball Association har fått oss att varje bakislördag hela sommaren leka bort allt som ens är i närheten av poserande på en skolgård på Söder. Skolgympans spökboll har hottats till rejält av dessa AA−klädda bollkastare som låter alla som vill vara med, och höstens Dodgeball Open blev en braksuccé med över 150 deltagare plus publik. SDA levererar mer leka åt folket!

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 13

Nöjesguidens Pelle Tamleht har tillbringat 48 timmar i förra årets kulturhuvudstad Liverpool. Staden som kanske är mest känd för att ha fostrat ett av världens största popband genom tiderna hade äran att stå värd för galan MTV European Music Awards. Resan bjöd på Evertonhuliganer, Beatlesöverdoser och en brysk behandling signerad Kanye Wests livvakt.

+/ K@DD8I C@M<IGFFC DKM$>8C8 F:?

Text Pelle Tamleht Foto EDC By Espirit och Pelle Tamleht

n person från Liverpool kallas i England ”Liverpudlian”, men går även under benämningen ”scouser”. Ordet, som härstammar från den lokala stuvningen scouse, används också som benämning på den dialekt som talas i staden. Med sina drygt fyrahundratusen invånare är Liverpool lite mindre än Göteborg men stoltserar förutom The Beatles med storheter såsom fotbollslagen Everton och Liverpool samt legendariska Frankie Goes To Hollywood. 2008 var staden utsedd till Europas kulturhuvudstad vilket bland annat mynnade ut i den musikvecka som vid tillfället för mitt besök skulle avslutas med MTV European Music Awards. För att ta sig till Liverpool flyger man enklast till Manchester och pendeltågar sig vidare norrut. Staden har även en egen mindre flygplats döpt efter John Lennon men denna skryter inte med alltför många direktflyg till vårt lilla land. Ryan Air och Easyjet är några av de få bolag som trafikerar enterminalaren. Klockan är sex på onsdagskvällen engelsk tid när jag närmar mig industrisamhället. Det är fyrverkerier precis överallt och jag skojar med den gulliga tjockisen som snällt nog kör mig från Manchester. –Well, you didn’t have to do all this for me love. –Oh, no. It’s the Bonfire Night tonight you see. You’ve heard about Guy Fawkes? –Of course… Sedan säger vi inte så mycket mer till varandra under resten av resan. Inte ens min anekdot om när min humor-

14 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

istiska Manchestersvåger frågade om jag ”will be shagging some scousers” ger något särskilt gensvar. För den som inte vet så firas Bonfire Night till minne av en snubbe vid namn Guy Fawkes som försökte spränga hela det engelska parlamentet med en laddning svartkrut på sextonhundratalet. Galet. Hotell Crown Plaza där jag ska bo ligger ett stenkast från fina Albert Dock där man bland annat hittar Tate Museum. Precis som vanligt i England är inte service jätteprioriterat men jämfört med Formula One som jag bodde på förra gången jag var här är det rena himmelriket. Dessutom är det gångavstånd till centrum. Det är dagen innan MTV EMA och Liverpool är proppat av journalister, popstjärnor och fans som försöker få en glimt av den senare kategorin. Högst i kurs bland såväl paparazzis som vanliga kändisspottare verkar en av galans värdar Perez Hilton stå. Ikväll är det fest på Korova Night Club som ligger på Fleet Street, gatan som är stinn av nattklubbar. På scenen står Findo Gask från Glasgow och ger ifrån sig ljud som de vore en blandning av Embassy och Hot Chip. Trevliga killar men tyvärr tillåter inte gagerna i England att man stannar över natten så strax efter spelningen får den nyktraste av dem ratta bilen hela vägen hem till Skottland och en chans till trevligt ölsällskap försvinner. Istället slås jag något motvilligt i slang med fem rakade Evertonhuliganer och får en viss insyn i hur könsrollerna ser ut i den lilla industristaden. –Well you know the girls in Liverpool… –Scousers?

–Haha, yeah. But anyway. The girls in Liverpool are really really beautiful actually. You can almost fall in love with anyone. But then she opens her mouth and everything is ruined. Vi knäcker ett antal öl och byter ämne till fotboll. Mången nattklubb finns på den lilla gatan och ingen stänger tidigare än tre. Den uthärdigaste utgångsräven behöver inte lämna området förrän sex på morgonen sju dagar i veckan. Jag gör reträtt något tidigare. Det är ju en dag imorgon också. Efter en så kallad engelsk frukost inleds dagen därpå med lite sedvanlig sightseeing. På vägen ut på stan droppar jag förbi det Beatlesinspirerade hotellet Hard Days Night och hälsar på ett svenskt grabbgäng som vunnit en MTVtävling. Uppgiften var att posera som en rockstjärna och i förstapriset ingick bland annat en resa hit med turnébuss från London. Killarna som tar emot mig i McCartneysviten är stylade som rockstjärnor och kallar sig The Cockers. De matas med champagne och jordgubbar och MTV är där och filmar. Ingen av dem spelar i något band egentligen men verkar ha funnit sig fint i rollerna redan efter ett dygn. När de varken vill slänga ut tv:n genom fönstret eller beställa in kokain och horor ledsnar dock skandaljournalisten i mig och jag tar mig istället en närmare titt på det något speciella hotellet. John, Paul, George och Ringo står statyer vid husets fasad och i princip varje yta av hotellets väggar är täckt med fotografier, konstverk och rariteter från medlemmarna. Man kan ju fundera lite på hur lång tid det ska behöva ta innan Hagnestahill får ett liknande Kenthotell.

+ BIF>8I ALMA DE CUBA

S:t Peter's Church, Seel Street

Stadens kanske mest spektakulära nöjespalats tillika restaurang. GUSTO

Edward Pavillion, Albert Dock

Trendig italienare med utsikt över Tate Museum. YE HOLE IN YE WALL 4 Hackin's Hey

Stadens äldsta pub med anor från 1700-talet.

+ 9LK@B<I LIVERPOOL ONE Liverpool City Square

Ett av Europas största affärskomplex med mängder av mode. CAVERN WALKS Matthew Street

Precis runt hörnet från Hard Days Night ligger The Cavern Club där bandet vi snart tjatat tillräckligt om gjorde många av sina tidiga spelningar. Nästan trehundra Cavernspelningar kom de upp i genom åren. Klubben inrymdes i en gammal källarlokal i en fabrik på Matthew Street. En dag bestämde man sig för att jämna den med marken på grund av ett järnvägsbygge och lokalen fylldes upp med sten och bråte. Järnvägsbygget blev dock aldrig av och idag är Cavern Club återuppbyggd och ser nästan exakt ut som den gjorde på sextiotalet. Liverpool är inte särskilt stort till ytan och mycket är koncentrerat kring det stora shoppingcentret Liverpool One. Man tar sig lätt runt hela stadskärnan på en halvtimme om man går normalfort. För att uppskatta staden till fullo krävs nog ett väl tilltaget Beatlesintresse. Ett par minuters gångväg neråt hamnen i tidigare nämnda Albert Dock ligger Beatlesmuseet The Beatles Story. Om man alltså inte har fått referensbehovet mättat så finns det material här som inte bara skulle tillfredsställa självaste Mark Chapman utan förmodligen stå honom upp i halsen. Det är även i dessa kvarter som MTV European Music Awards hålls denna kväll. En gala som inleds med att kvällens värd Katy Perry kommer upp ur scenen på något som mest liknar en gigantisk, erigerad penis. Galan fortsätter sedan med en artistkavalkad som brukligt men höjdpunkten kommer när en salongsberusad Paul McCartney tar emot priset som Ultimate Legend ur Bonos hand. När Beyoncé sedan fått mina tårkanaler och byxor fuktiga med sitt nummer känner jag att galan inte kan bli så mycket

bättre, så jag skippar Duffy och beger mig mot efterfesten. Den senare hålls på fyra klubbar i området som kvällen till ära slagits ihop. Kvällen förlöper på ett bra mycket trevligare sätt än gårdagen. Om detta faktum beror på klientelet, damerna som bjuckar på fish ’n’ chips, alkoholen, Katy Perrys danserskor eller Kanye West är än idag oklart. Klart är dock att den sistnämndes livvakt inte tvekar att ta i med hårdhandskarna när någon tar fram kameran och blåmärkena på min handled dagen efter talar sitt tydliga språk. Man kan säga att han är skyldig mig en kram och det MMS jag hade planerat skicka till valfri Kanye-lover därhemma för att påvisa att karln inte är ett dugg längre än jag, ett faktum jag även passade på att påpeka för Kanye, onödigt nog. Sju på morgonen dagen efter kvällen före står en ledbruten och tagen Nöjesguidenreporter nere i hotellreceptionen och väntar på den gulliga tjockisen som ska köra mig tillbaka till Manchesters flygplats. Den lilla infektionen jag hade i kroppen på vägen hit har med hjälp av det urtypiska engelska vädret utvecklats till halsflussen from hell. Min enda tröst är att Kanyes livvakt förmodligen fått sin beskärda del av streptokockerna då jag andades extra flämtigt när vi brottades om kameran. Utöver mig och tjockisen sitter även en inte alls lika sliten Ebba von Sydow i den lilla bilen och kvittrar som en fågel. Jag låter hennes stämma smeka mig till sömns och vaknar inte förrän vi landar några timmar senare. Q

Vivienne Westwood, cricket, Beatlesmerchandise och kanske framför allt originaldörren till The Cavern Club. MET QUARTER Whitechapel

Armani, Hugo Boss, Gucci och ett 40-tal andra återförsäljare av idel välkända märken.

+ BCL998I THE CAVERN CLUB 10 Mathew Street

Att åka till Liverpool utan att besöka The Cavern Club vore som att åka till Malmö och inte äta falafel. KOROVA NIGHT CLUB 39 Fleet Street

Mycket trevlig bar och konsertlokal mitt på nattklubbsstinna Fleet Street. BABYCREAM

Atlantic Pavilion. Albert Dock

Övertrevlig bar och nattklubb med högteknologisk inredning.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 15

K@;<EJ 8E;8

Det vi talar mest om just nu

mästerligt

mycket bra

bra

godkänt

underkänt

fulbruncher

När inga psykologer, läkare eller EMMANUELLE-filmer i världen hjälper brukar Carl Reinholdtzon Belfrage besöka sina favoritrestauranger Waverly Inn, The Ivy eller, om fallet är riktigt allvarligt, den vid köpenhamnsoperan belägna hypernordiska avantgarderestaurangen Noma. Här är orsaken till hans senaste besök. CRB:s Krönika

>iXdd`j^XcXe1 \e blckli\cc [\c ^^\cj\

(

”NÄSTA GÅNG” Var du ute sent på nyårsafton är chansen stor att du stötte på en massa vilsna själar som beklagade sig över kvällens misslyckade spektakel. Du hörde säkert också samma personer lova sig själva att nästa år ställa till med ”en sån jävla bra fest, asså”.

)

STOCKHOLMSPRISET Nomineringsfesten i Malmö blev som väntat en stor succé och snart är det Stockholms tur. Visst ligger spänningen i luften?

SVALNANDE FACEBOOK Det är allmänt känt att Facebook började dala så fort folk hade addat alla som de någon gång sagt hej till och sedan tillbringat ett par tragiska kvällar med att kolla deras festbilder. Det enda som fortfarande är kul är att kolla statusuppdateringar, men vad gör vi när vi tröttnat på det?

LATA JOURNALISTER Förutom att vår egen redaktion helt slutar att fungera så fort bredbandet krånglar finns det andra tecken på hur lat vår yrkeskår har blivit. Vår favorit är alla nyhets-artiklar där skribenten nöjt sig med att citera blogginlägg. Varför har vi inte kommit på det tidigare?

JUL I FEBRUARI? Okej att det är töntigt med en utstuderad och försiktigt designad julgran, men det är minst lika illa när det går för långt åt andra hållet. Tävlingen som under julen verkade gå ut på vems julgransbelysning som kunde blinka snabbast, har nu övergått i en tävling om vem som pallar ha kvar lamporna längst.

REALITYHYSTERI Årets säsong av Let’s Dance får mer medialt utrymme än någonsin och producenterna för Expedition Robinson har redan börjat få rubriker för munkavlar och paktförbud. Tänka sig att dokusåpor var ute för bara ett par år sedan.

är en gammal ishockeylada fylls av hyllningar till barnmusik – Håkan Hellström, Lilla SportspegelnRobyn och E.M.D. (och deras föräldrar) – är det komedi, tragedi eller ett kulturellt bländverk? Tagen av årets Grammisgala ringde jag upp programchefen på TV4, Åsa Sjöberg, för att reda ut saken. Hej mitt namn är Carl, stor vän av kombinationen Johanneshov och en berusad Kjerstin Dellert, och jag undrar i vilken kategori ni lagt in Grammisgalan under i program-tablån. …vad menar du? Ska jag leta under komedi? …nej... Tragedi? …(…)… Kulturell ödeläggelse? (klick). Ingen grupp människor är så direkt stötande, patetisk och oattraktiv som en samling provinsiella, gratisdrickande och illa klädda musiker. Och att samla alla dessa människor under samma tak, kalla det ”musikelit” och låta dem bli intervjuade av den gravida duon Gry Forssell och Adam Alsing är ungefär lika smakfullt som att fylla en handväska med rockbandet Kents samlade celluliter. Sådana vanor är, i min värld, oerhört ouppfostrat och smaklöst. Jag och min farmor tittade på Grammisgalan till ett glas sherry. – Var är lille Pelle, Carl? Har Nordpolen slutat? Nej, Nordpolen lever, farmor. – Trevliga Henning och Eric då? Tvingades de lämna återbud? Nej, de var inte bjudna. Rongedal sitter på deras platser. –Men du då, varför är inte mitt favoritbarnbarn där? Ah, säg ingenting, du har naturligtvis gjort dig omöjlig genom att än en gång skrivit något elakt om Håkan Hellströms hatt, jurymedlemmarnas mödrar eller Idol-Agnes sommarkatt? Är det så, lille Carl? Kanske. –Men Skansros kommer väl ändå att uppträda? Jag är inte säker på att Grammisjuryn känner till Felix Anderssons prosa, farmor. Men Timo och hans Playmobilperuk ska uppträda tillsammans med ett hårdrocksband. –Oh, kära nån, stänger du av och sätter på Ariel Pinkdvd:n är du snäll.

iTUNES UTAN KOPIERINGSSKYDD Apple har äntligen tagit bort skyddet och låter oss fritt använda den musik vi har betalat för. Ni förstår vad detta innebär, va?

EFTERLÄNGTAD ÅTERFÖRENING För alla som i hemlighet hoppar högt så fort Rocky IV visas på TV3 klockan 01.30 på valfri lördagsnatt kommer The Expendables som en försenad julklapp. Sylvester Stallone, Dolph Lundgren OCH Jet Li i samma film? Vi nyper oss i armen det hårdaste vi kan.

UTEBLIVEN ÅTERFÖRENING Hur bra hade det inte blivit om Kleerup fick pris för årets manliga artist på Grammisgalan och blivit tvungen att ta emot det av Carolina Gynning? Oh, the possibilities! Bubblare: Anna Ternheims tacktal, ordet ”bloggsvek”, Anki Edvinssons stureplansstatus.

– Carl Reinholdtzon Belfrage Vidare har ett flertal av er skrivit till mig och undrat vad jag tycker om Morrisseys YEARS OF REFUSAL. I fyra ord: förtjusande, ansenlig och ljuvlig.

R 9vJK ALJK EL T MORRISSEY Years of Refusal (Decca/Universal) När jag intervjuade Morrissey i Rom bad jag honom utnyttja bredden och styrkan i hans röst. Det löftet är nu infriat.

365 SAKER DU KAN GÖRA En av årets bästa bloggar är i full gång och är både sjukt rolig och ångestframkallande på samma gång. Du får dig ett gott skratt, men inser samtidigt hur slapp du är när du tillbringar dagarna med Rachel Ray och den 357:e reprisen av Fresh Prince i Bel Air.

Innan jag bryter strömmen till TV4 hinner jag se Carolina Gynning dela ut en vibrerande glasdildo till en artist som på fullt allvar uppträtt i sjömanskostym. Jag ser Anna Ternheim ligga på rygg, sprattlandes på golvet och utföra en rörelse med munnen som egentligen bara kan beskrivas som ”skratt”. Att låta sig filmas när man på rygg visar uppskattning för en Grammisstatyett är bevis på att någonting är fel i ditt sociala beteende. Jag ser berusade och glada musiker dansa med berusade och glada musikjournalister. Jag ser Peter Settman. Med all säkerhet borde alla dessa människor som bevistar en Grammisgala ha ett deformerat uttryck så att vi andra kan känna igen dem på gatan, i mörkret eller på offentliga platser? Och ja, Gud har sannerligen gjort det lätt att peka ut dem. När jag tittar runt bland bord, företags- och VIPpaket ser jag att Gud låtit sångaren i Lasse Stefanz bli gruppvåldtagen av en gravad lax och en alligator och Amanda Jenssen bli befruktad av ett Wannadies-troll. Resterande församling har begåvats med kokianpupiller större än Amy Diamonds pessar. Du kan inte missa dem. Så, om man då som jag uppskattar helt andra ting än vad Grammisjuryn kommit fram till, vart vänder man sig då? Well, jag tog med Pelle Hellström, Eric Berglund, Henning Fürst, Felix Andersson, Rasmus Hägg och Dan Lissvik för en alternativ Grammisgala och beställde bord hos min vän René Redzepi på Noma i Köpenhamn. Ni kommer naturligtvis aldrig att förstå varför.

;L99<C$@E;@<

ARIEL PINK Can’t Hear My Eyes

”7 Can’t Hear My Eyes och Evolution's a Lie/Mexican Summer

JEREMY JAY Slow Dance kommande album/K Records

Ariel Pink är som en mjuk och varm, tecknad om man så vill, karaktär som man skulle vilja ympa in i den kommande filmatiseringen av Bret Easton Ellis fantastiska Angivarna. Ellis karaktärer skulle framstå som än mer skrämmande bredvid den Beverly Hills-födde Ariel. Ariel är som alltid en förvriden Supertramp fast i åttiotalet och hans senaste singel Can’t Hear My Eyes är ren popmagi. L.A./Paris-pendlaren Jeremy Jay ligger nära Ariel i sin minimala elektroniska lo-fi-värld. Något kantigare, mer KK (konstnärligt korrekt) och perfekt i tiden för att bli 2009:s indiekelgris. Snygg som Patrick Wolf, vassare än M Ward, hetare än Animal Collective.

M WARD Hold Time (Merge Records) Det låter naturligtvis naivt, men jag tror att den här skivan är mer effektiv än hela FN-skrapan. (Obs! Ej att förväxla med lacrossespelaren med samma namn.) JEREMY JAY Slow Dance (K Records) Jeremy Jay är 2009:s it-boy. Kom ihåg vem som återigen var först. ARIEL PINK Can’t Hear My Eyes (Mp3) Ett snäpp mer sofistikerad och melodiös än vulgärt överskattade Animal Collective.

– Carl Reinholdtzon Belfrage

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 17

KLUBBENKÄT PÅ SPY BAR

K@>?K

AV JOHANNES HELJE

VEM HÄR INNE SKULLE DU VILJA LIGGA MED?

Sara Steele, 19, manager – Jag vill ligga med Lisa där borta för hon har sex appeal och jag dras till henne av någon anledning.

Patrik Janson, 20, syo-konsulent – Jag vill ligga med den där otroligt håriga tjejen där borta! Hon är så härligt hårig!

Lizzie Lane, 22, student – Jag vill ligga med Cristian för han har kvällens krulligaste hår!

Cristian Dinamarca, 22, dj –Jag har redan legat med alla här, om du inte har fler ex?

18 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

Lisa Hallman, 20, pluggar – Jag vill ligga med det nyblivna singel-porr-paketet Mini där borta!

Annizeth Åberg, 22, butiksslav – Jag igen? Ja, jag vill ligga med Patrik nu, efter mustaschman vill jag ha lammkött!

Cristian Dinamarca, 22, dj – Jag vill ligga med ditt ex, bara för att det är ditt ex!

Alladin Bornewood, 22, statsvetere – Herr Dinamarca där borta för han har legat med alla mina kompisar!

Mini Macklin, 19, jeans-tjej – Jag vill ha Elena för hennes läppar är mjuka och inte hårda!

Elena Sving, 23, kontorsslavansvarig – Jag vill ligga med Annie för "de" är så heta!

Åke Jerling, 21, bildingenjör – Jag vill ligga med Annie för hon är snygg.

Anniezeth Åberg, 22, butiksslav – Jag vill ligga med Åke med mustaschen!

Anna Wallin, 23, hotellreceptionist – Jag vill ligga med min bästa kompis Lisa, för jag hittar ingen annan just nu!

Lisa Westergren, 23, student – Jag vill ligga med Anna för jag hittar ingen just nu heller.

Johannes Helje, 26, fotograf – Jag vill ligga med Alladin för hon känner Tim som känner Mats.

Anna Wallin, 23, hotellreceptionist – Jag hittar fortfarande inga andra, jag får väl ligga med dig då eftersom du är mitt ex.

JKF:B?FCDJ GI@J<K )''/ ). =<9IL8I@ Gw JKLI<:FDG8>E@<K JAL ;8EJ>FCM Å JAL BCL998I @E><E 9@CA<KK# @E><E =<JK

BCL99

Bi ebk

D eX[\ej @K$>@IC 8eaX Jb\gg\$>iX_e

anuari är månaden som alla klubbkids autokränks av. Inte bara har man lämnats utan ett öre på fickan efter julejäveln utan det lynniga vädret gör det även omöjligt att sätta sin chelsea boot utanför dörren. Men nu är Jävliga Januari över och istället kommer Febriga Februari! Och då menar jag febrig som i het, svettig snurridull! Vi skrapar ihop bitarna av vårt klubbland för att se vad vi har, sedan följer vi The Childlike Empress' ord och skapar nya fantasier av den lilla smulan.

Ibland vänstrar jag mot Nöjesguiden och leker redaktionsbög på kontoret till den enda tjejtidningen värd sitt namn, Cosmopolitan. Eller okej, jag har gjort det en gång, men då träffade jag i alla fall Anja som jobbar där. Hon är en glamourös blondin i höga klackar och som bär kläder dyrare än ett SL-kort. På dagarna intervjuar hon bland annat killarna i Gossip Girl och ger relationstips.

(

SPY BAR

Birger Jarlsgatan 20, 23 år, ons–lör, 22–05

Visst verkar det som att Salvatore och Signe vill ge oss ett lite lekfullare Spy Bar? Essen i rockärmen heter Tight med Christian Dinamarca, Festa Med Killar i regi av Maja Asperö Lind och Johanna Beckman samt DET med Rebecca Scheja och the fabulous Fiona Fitzpatrick.

Mitt första klubbesök –Soundclash. Det var inte så noga huruvida man var lik personen på sitt lånade leg eller inte. Min bästa klubb –Det mesta som Kornél Kovács tar i brukar bli roligt, annars hittar ni mig nästan garanterat på Spy Bar.

)

BONDEN BAR

Bondegatan 1, 20 år, ons–lör, 18–01

Detta måste vara den klubbtätaste syltan i hela stan. Varje vecka hålls en drös med fester här, mestadels pop och rock, som till exempel Breathless, Modern Lover, Sweetness och Youth. Ett roligt tillskott är eurodiscoklubben Roxbury.

Konstigaste klubbminne –Tyvärr är det ganska censurerat, men jag hade en väldigt konstig kväll på Berghain när min kompis hade somnat och jag fick roa mig själv i några timmar. Därför klubbar jag –Jag är rastlös och vill alltid ha roligt. Klubb jag saknar –Från Metropolis och Nacht har jag många fina klubbminnen.

Klubblistan

Favoritpartyutstyrsel –Tajt, massor med strassarmband och mina högsta Louboutin-klackar. Min favoritmusik –Britney Spears.

Den perfekta kvällen –Är ju självklart spontan! Och champagne genomgående under hela kvällen.

Min favoritdrink –Bellini, men det är få som får till den bra. Den bästa finns på Riche, och den äckligaste i Gubbrummet.

Så skulle min klubb vara –Som en galen hemmafest utan några hämningar.

Kändis jag vill dejta –Edward Cullen och jag ska gifta oss. – Tommie X

RICHE

Lilla Baren, Birger Jarlsgatan 4, tis–lör, 21–02

Riche förgyller dina stockholmsnätter med hjälp av bland andra Johan Matsson, Lisa Milberg, Chrystelle och sexiga Stefan Thungren. Bredvid dj-båset finns det jag gillar bäst med Riche: Baren! Ingenstans i Stockholm finns så bra bartenders som på Riche.

CLUB CONNECTION

Restaurang April, Hamngatan 37, 20 år, fredagar, 21–03

Club Connection har gått en lång, lång väg sedan den huserade på den där tattiga pizzerian i Gamla Stan. Visst var det mysigt med ett cirka fyra kvadratmeter stort dansgolv och så lågt till tak att peruken fastnade i lampan, men nu är det istället en fest av internationella mått och så mycket dansparty att man knappt kan andas.

KNAST

Upplandsgatan 7, 18 år, mån–lör, 21–01

wi\kj ]\jk Som vanligt ställer Nöjesguiden till med årets fest i samband med Stockholmspriset den 27 februari. Efter att de åtråvärda priserna har delats ut bär det av till Sturecompagniet. Ja, vi har abonnerat hela stället, och du kommer att kunna klämma in flera helgers festande på en enda kväll. Som exempel håller Send in the Clowns i trådarna på 309, Serious Party bjuder på hiphop, 80’s och disco på Hell’s Kitchen och Addicts frälser alla utsvultna klubbkids med den bästa elektroniska skiten på Hell’s Lobby. Dessutom kommer Andreas Tilliander och Name the Pet att stå på scen. Räkna alltså med en massa dj:s, roliga liveakter och en fantastisk stämning. Vad är en kväll med Nöjesguiden? Det kommer att bli trångt och svettigt och... alldeles underbart! – Amat Levin

M`ee \e [\ak d\[ Kfdd`\ O g JkfZb_fcdjgi`j\k

20 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

MARIE LAVEAU

Hornsgatan 66, 20 år, ons–lör, 22–03

I den här numera klassiska svettkammaren härjar en hel del klubbar med ett brett spektra av musikaliska inriktningar, bland annat LOVE med Stockholms indiepopelit, KKK (Kornéls Klamydia Klubb) och Bangers'n'Mash som den 7 februari gästas av Terry Hall från The Specials.

SUGAR BAR

Kammakargatan 9, 18 år, mån–lör, 20–01

Den bästa scenen för alternativ musik är den på Sugar Bar.

PIGALLE

Järntorgsgatan 5, 18 år, ons–lör, 17–01

Nu har det kommit igång på allvar på Piggan, och nyaste tillskottet på Gamla Stans bästa gayställe är Singstarklubben som Leo.B och Silfverberg hostar varje onsdag.

BERNS 2.35:1

Berzelii Park, 23 år, ons–lör, 23–04

Jag tycker alltid att det känns så lyxigt att vara här, även om det ibland bara är en anspråkslös källarklubb som man besöker. Ser fram emot vårens alla bokningar som Martin Kling och Ingmarie Pagenkemper fixar.

HYPER HYPER

Nu ska jag slå på stora trummaskinen då jag för första gången här på min klubbsida utlyser en tävling. Du och en kompis får chansen att besöka Nöjesguidens gala Stockholmspriset tillsammans med mig, Tommie X! Allt du behöver göra för att tävla om de åtråvärda biljetterna och mitt eminenta sällskap är att skicka in namn och ansiktsbild till tommie.x@nojesguiden.se Good luck! – Tommie X

Det knastrar mer än någonsin om knasiga Knast och jag kan försöka vara subtil med smygreklamen om jag blott påpekar att ni inte behöver leta länge efter mig om ni vill träffa mig en fredagkväll!

En flytande fest

Jag avslutar med ett litet tips om ett bra party som kan dyka upp lite var som helst. Håll utkik!

Foto: Ola Hassbring

TOMMIE X

tommie.x@nojesguiden.se

SATSA PÅ EN KASINOKVÄLL Texas Hold’em, tjejkväll eller en lyxig kasinokväll med spel, mat och dryck. Läs mer på www.casinocosmopol.se. Boka direkt på 08-781 88 00. Vi ses!

KUNGSGATAN 65 • 08-781 88 00 • ÖPPET ALLA DAGAR 13-05 20 ÅR • ALLA VISAR LEG OAVSETT ÅLDER WWW.CASINOCOSMOPOL.SE

Behöver du någon att prata med? Då kan du som är 18–29 år vända dig till oss. Vi är legitimerade psykoterapeuter och har tystnadsplikt. Du kan få upp till fyra konsultationssamtal. Kostnaden är subventionerad.

Ring 556 08 200 vardagar mellan 8–16 för att boka tid. www.ungavuxna.nu

S:t Lukas i Stockholm Psykoterapi – Konsultation – Utbildning sedan 1944 Besöksadress: Hornsbruksgatan 28,1 tr, T-bana Hornstull stockholm@sanktlukas.se

Kroglista

BIF>

Dlj`b jbX Yp^^Xj lkXm dXk

;

en här månaden välkomnar vi två comebacks inom Stockholms mat- och musikscen. Både Lydmar Hotel och Hornstull Strand som vi recenserar i detta nummer ägnar sig åt något så sympatiskt som att kombinera dessa två. Även Malmen och inte minst månadens krogprofil Karin Bohlin leker med dessa de bästa av två världar. Inget kunde göra en hungrig musiker gladare.

(

FRANTZÉN-LINDEBERG Lilla Nygatan 21, tel 20 85 80

Använd julklappspengarna till att unna dig ett restaurangbesök i världsklass. Gör dig garanterat gladare än vilken som helst av de halvcrappy teknikprylarna du inhandlade på mellandagsrean. Öppet: tis–lör 18–01

)

MARIE LAVEAU

Hornsgatan 66, tel 66 88 500

Gott, billigt, grym bar, klubbar en trappa ner och trevlig personal. Påminn mig nu igen om varför jag måste lämna Söder under vinterhalvåret. Öppet: mån–tis 17–01, ons–lör 17–03

BISTRO SÜD

Swedenborgsgatan 8, tel 640 41 11

Köket på Bistro Süd har tagits över av PA&Co och kvalitetskrogen är tillbaka med besked. Öppet: sön–mån 17–23, tis–tors 17–24, fre–lör 16–01

EN FLICKA PÅ GAFFELN Frejgatan 79, tel 32 25 05

Övertrevliga En flicka på gaffeln har öppnat igen efter juluppehållet. Missa helst inte kalventrecôten. Öppet: tis 17–22, ons–lör 17–24, sön, helgfrukost 10–15

HORNSTULLS STRANDS ETABLISSEMENT Hornstull Strand 4, tel 658 63 50

Street har öppnat i ny regi och under parollen ”Urban Food” serveras nu mat från världens alla hörn. Missa inte tobagoburgaren gjord på svärdfisk eller roskildelangosarna med gräddfil och rödlök. Öppet: tis–lör 17–23, lör 11–15, sön 11–17

VASSA EGGEN

Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69

Så trevlig bar att man lätt glömmer bort att äta. Men gör helst inte det. Glöm alltså. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–lör från 18

Foto: Johannes Helje

M ic[jdXk fZ_ dlj`b g epX JkiXe[ HORNSTULL STRAND ETABLISSEMENT Hornstull Strand 4, tel 658 63 50

Efter att Street gick i konken i höstas såg det mörkt ut för faciliteten på Hornstulls Strand. Som en skara räddande änglar dök då musikföreningen Ugglan upp och i december slog äntligen portarna upp för Hornstulls Strand Etablissement. Andra intressenter bakom nysatsningen är bland annat Conrad Nyqvist och Johan Wikner som även driver Mosebacke. Upplägget i restaurangen är lika enkelt som det är genialt. Välj bland drygt tjugo olika halvportionsrätter som alla ligger runt hundralappen. Om du inte är extremt hungrig räcker gott och väl två stycken för att bli mätt. Konceptet ger lätt upphov till något av ett kulinariskt lapptäcke då varje rätt är inspirerad av en stad i världen och vårt bord ser minst sagt intressant ut när rätterna serverats. Börja till exempel med en roskildelangos och följ upp denna med empanadas de Los Andes eller varför inte biff injeran Addis Abeba. Servicen är dock inte helt klockren. Vi hamnar vid ett bord som står lite avsides och när det gått tjugo minuter från vår ankomst utan att vi ens fått beställa något att dricka känns det något löljligt då restaurangen bara är halvfull. När maten kommer in är dessutom inte alla rätter varma. Detta har förmodligen sin förklaring

i det faktum att tanken är att alla halvportionsrätter ska serveras på samma gång men ett litet värmeskåp hade nog kunnat vara på sin plats. På andra sidan väggen ligger precis som tidigare en konsert och klubblokal med kapacitet för knappt tusen personer. På vardagar är det fri entré när det inte är konserter och bland annat huserar nu den så populära rundpingisklubben från Ugglan här på onsdagar och torsdagar. Man skulle dock kunna önska sig en något bättre kommunikation mellan restaurangen och klubbdelen. Till exempel har personalen som jobbar vid vårt besök ingen aning om vad som försiggår på andra sidan väggen och den gissning vi får till svar visar sig vara fel gällande dj:s, liveband och inträde. Allt vi frågade om med andra ord. Sedan borde det väl nästan kunna vara ett krav att eventuellt inträde till klubbdelen kunde ingå i notan samt att man får gå inne-vägen till denna efter att man har ätit klart. Det är dock omöjligt att ge ett lägre betyg till Hornstulls Strand som förutom extremt bra priser och riktigt god mat bjuder på intressanta bokningar på både klubb- och konsertfronten. Öppet: tis–lör 17–23, lör 11–15, sön 11–17.

GAMBRINUS

Hantverkargatan 36, tel 650 32 14

Generösa portioner, mustig öl och en väldigt opretentiös inställning. Kort och gott precis som en kvarterskrog ska vara. Öppet: mån–fre 09–23 (lunch till 15), lör–sön 12–23

19 GLAS

Stora Nygatan 19, tel 723 19 19

Stockholmsprisnominerade 19 Glas är ett av Gamla Stans absoluta smultronställen. Glöm inte att boka bord då antalet platser är begränsat. Öppet: mån–fre lunch 12–14.30, middag 18–21

LYDMAR HOTELL

Södra Blaiseholmshamnen 2, tel 22 31 60

Lydmar är tillbaka och hotellet med dess restaurang har all potential i världen att bli riktigt bra igen. Håll tummarna. Öppet: mån–sön 11.30–01.00

TRANAN

Karlbergsvägen 14, tel 52 72 81 00

Traditionell julfest och stojiga barklubbar i all ära. Men det bästa med Tranan är ändå att i lugn och ro smörja kråset med högkvalitativ husmanskost i form av isterband, strömmingsflundra eller de gigantiska köttbullarna. Öppet: mån–tor 11.30–01.00, sön 17–23

PELLE TAMLEHT

Cp[`^ dXk ` clol j Xkdfj] i LYDMAR

Södra Blaiseholmshamnen 2, tel 22 31 60

När Lydmar som då låg på Sturegatan tvingades lägga ner sin verksamhet för snart tre år sedan lämnade lyxhotellet ett stort hål efter sig i stadens krog- och musikliv. Nu har hotellet återuppstått med en lite annan karaktär och i stället för trettiotalsfunkis är det nu artonhundratalslyx. Två självlysande älghuvuden hälsar dig välkommen till Blaiseholmen och Nationalmuseums gamla lokaler som genomgått en påkostad renovering. Uppe i själva restaurangen är baren innovativt utformad så att gästerna sitter på samma sida som bartendern. Något som under kvällen visar sig vara tidvis opraktiskt då den sistnämnde tvingas vända ryggen till sina gäster vid varje beställning. Utbudet av vin och sprit är oklanderligt och inte minst den japanska ölen Iki spetsad med grönt te som är både välsmakande och prisvärd. På menyn återfinns främst klassiker, allt från Lydmar steak, rårakor och cheeseburgare till ett fåtal lite mer udda kreationer som exempelvis ankskojsen. Med tanke på den luxuösa atmosfären är dessutom rätterna anmärkningsvärt billiga då de flesta ligger bara lite över tvåhundra kronor. Även om Lydmar geografiskt nu förpassats till ett inte lika folktätt område är matsalen och baren riktigt välfylld även dagen innan nyår-

Foto: Johannes Helje

safton. I högtalarna hörs ett behagligt potpurri av allt från Springsteen till Sinatra och atmosfären ger en angenäm känsla av den vardagslyx man alltid är svältfödd på. Tyvärr är inställningen hos personalen inte alltid den bästa. Beställningar glöms bort och när några i vårt sällskap efter ett par timmars dryckeskonsumtion bestämmer sig för att äta bemöts detta med ett visst mått av besvärad ovilja. Om bara fler i personalen kunde anamma den proffsighet som den rutinerade hovmästaren Jonas Andersson (Isolé, East) besitter skulle betyget klättra minst en pinne upp. Det återstår att se om musiken kommer att få en lika framträdande roll även på det nya Lydmar. Om så skulle bli fallet kanske hotellet med tillhörande restaurang och bar så småningom kan få leva upp till den potential det faktiskt har. Öppet: mån–sön 11.30–01.00.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 23

BIF>

Foto: Johannes Helje

9XcbXe \ec`^k b kk GAMBRINUS

Hantverkargatan 26, tel 650 32 14

Helst av allt skulle jag vilja skriva att Gambrinus är en gemytlig och stimmig kvarterskrog där ölet flödar och stämningen kring de fullsatta borden är på topp. Det kan man tyvärr inte. Utåt sett är restaurangen en ganska medioker historia med sömnig interiör, dystra gäster och bord som gapar tomma. Skulle ägarna slänga lite färg på väggarna, ställa en serbisk (?) staty i fönstret och knyta till sig nya stammisar genom matlagningen vore det en strålande kvarterskrog. För matlagningen på Gambrinus är nämligen någonting som går alldeles för många hungriga stockholmare förbi. Här är det balkaninspirerad husmanskost som dominerar menyn, men också annat. Den omtalade råbiffen som serveras på onsdagslunchen är sanslös. Och de flesta av varmrätterna håller riktigt hög klass samtidigt som de är löjligt generösa. Cevapcicin, grillade och kryddiga blandfärsjärpar, är en vällagad historia med krispig yta och ljuvligt inre, till det serveras stekt potatis, lök, gräddfil och en stark ajvar. På Balkan serveras cevapcici ofta på cevapdinice, matställen och restauranger som specialiserat sig på just cevapcici. Varje ställe har sitt eget recept, så också på Gambrinus. En annan favorit är pljeskavica, en slags pannbiff, som är föredömligt utbankad med frasig yta och som fungerar bra med tillbehören. Tyvärr är uppläggningarna ganska tråkiga, men vad gör det när man trots svulstiga portioner orkar titta på efterrättsmenyn?

Öppet: mån–fre 09–23 (lunch till 15), lör–sön 12–23. Kuriosa: Gambrinus är enligt vissa namnet på den gamla flamländska sagokung som uppfann ölet. Andra hävdar att namnet syftar på bryggarnas skyddshelgon Jan Primus. Restaurang Gambrinus serverar inte bara det tjeckiska ölet med samma namn utan ligger bara ett stenkast från Gambrinusgatan där det tidigare låg ett bryggeri.

MX[ _ e[\i g DXcd\e6 Lilla Hotellbaren är Scandic Malmens bidrag till söders kultur- och nattliv. På dagarna serveras det fika med trådlös internetuppkoppling, och på kvällarna bjuds det på barklubbar och livemusik från både etablerade och mindre kända artister och band. Nu har även portarna slagits upp till ytterligare en bar och inte minst restaurangen. Lunchbuffén består av svensk husmanskost medan à la carten är en bistromeny med svenska och franska moderna klassiker. Maten tillagas på närodlade råvaror och menyn följer årstiderna. Det har alltså hänt en hel del med det gamla hotellet och det byggs fortfarande i korsningen Götgatan/Folkungagatan. Hej Pauline, mat- och dryckesansvarig. Berätta vad som händer på Malmen? –Först och främst har vi lite varumärkesbyggande att göra. Scandic Malmen är sedan tidigare känt som en samlingspunkt för kriminella, prostituerade och för dålig pianomusik. Pianobaren hade ett ganska dåligt rykte och Bullwinkles om möjligt ett ännu sämre. Så vi har lite att jobba med. Har ni något smeknamn på stället ännu? –Vi som jobbar har inget än så länge, dock händer det att vi säger som Expressen en gång sa "McDonald's goes nightclub". Men, kort sagt, Malmen. Hur många har blivit besvikna i tron att lilla hotellbaren fortfarande är Bullwinkles? – Tre. – Pelle Tamleht Öppet: mån–fre lunch 11.30–14, mån–sön 17–23, fre–lör 17–01. Barerna har öppet 10–02 alla dagar i veckan.

24 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

BIF>

%UXQFK

Annons

MĂĽnadens krogprofil

BXi`e gÂ&#x201A; ^X]]\ce Karin Bohlin Ă¤ger och driver den genomtrevliga restaurangen En flicka pĂĽ gaffeln pĂĽ Frejgatan 79 vid Odenplan. Hon Ă¤r ocksĂĽ en av alla orĂ¤kneliga medlemmar i indiekĂśren The Sweptaways. En flicka pĂĽ gaffeln Ă¤r fĂśrutom namnet pĂĽ hennes restaurang Ă¤ven den svenska titeln pĂĽ sjuttiotalsrullen There's a Girl in My Soup med Goldie Hawn och Peter Sellers. Har Karin mĂĽnne en fĂ¤bless fĂśr Goldie Hawn? â&#x20AC;&#x201C; Nog fĂśr att Goldie var kul i sina sjuttiotalsrullar men nej, namnet Ă¤r resultatet av en ordlek. NĂ¤r bestĂ¤mde du dig fĂśr att Ăśppna krog? â&#x20AC;&#x201C; Tja, tanken slog mig i augusti 2006 och i september tre veckor senare var det kĂśpt och klart! Jag jobbade kvar i fiskaffĂ¤ren i Ă&#x2013;stermalmshallen ĂĽret ut, piffade upp lokalen under tiden tillstĂĽnden gick igenom och i bĂśrjan av mars Ăśppnade vi. Jag Ă¤r uppvuxen i krogmiljĂś och trivsel kring mat har alltid legat nĂ¤ra hjĂ¤rtat sĂĽ helt ovĂ¤ntat var det inte. Kanske fantiserade jag mer om det som ett hĂ¤rligt 40-plus-projekt vid franska atlantkusten, lĂĽngt ifrĂĽn verklighetens slit som det faktiskt innebĂ¤r. Ă&#x201E;r det inte svĂĽrt att kombinera musikkarriĂ¤ren med nĂĽgot sĂĽ tidskrĂ¤vande? â&#x20AC;&#x201C; Jo det Ă¤r tyvĂ¤rr helt omĂśjligt och jag saknar kĂśren sĂĽ det vĂ¤rker in i mĂ¤rgen. Jag har kikat pĂĽ andra kĂśrer som passar mina tider bĂ¤ttre men jag har svĂĽrt att tĂ¤nka mig ett annat forum Ă¤n The Sweptaways. Tills vidare fĂĽr jag vila rĂśsten och njuta av dem som publik. Vad tycker du Ă¤r bra med Stockholms krogvĂ¤rld och vad saknar du? â&#x20AC;&#x201C; Stan kĂ¤nns kanske liten ibland, man springer pĂĽ samma och likadana mĂ¤nniskor Ăśverallt. Men det mesta finns ju hĂ¤r och det Ăśppnar nya stĂ¤llen hela tiden, man kan vara enkel ena dagen och lyxig den andra! Det skulle vara trevligt med en barkultur som har Ăśppet senare sĂĽ man inte behĂśver stĂĽ med Riche och Berns som enda alternativ efter klockan ett. Vad gĂśr du nĂ¤r du inte befinner dig pĂĽ restaurangen? â&#x20AC;&#x201C; Nu nĂ¤r det Ă¤r kallt och isarna ligger rekommenderar jag lĂĽngfĂ¤rdsskridskor, uppfriskande och nĂ¤stan gratis! Jag njuter av att inte behĂśva stressa pĂĽ morgonen och Ă¤ter lĂĽnga frukostar, helst hemma med morgontidningen. Min stora familj Ă¤r viktig och eftersom jag Ă¤r ledig pĂĽ dagarna sĂĽ hjĂ¤lper jag gĂ¤rna till med alla smĂĽttingar jag har runt omkring mig. Fick nyligen hĂśra att jag kan vabba ĂĽt andras barn, det kan ju utveckla sig till ett bra extraknĂ¤ck! Vart gĂĽr du sjĂ¤lv ut och Ă¤ter och dricker i Stockholm? â&#x20AC;&#x201C; Steam pĂĽ S:t Eriksgatan har goda dumplings och ett fint koncept! Annars Ă¤r bĂĽde Gondolens kĂśk och Soldaten Svejk gamla favoriter. Jag bor vid Zinken dĂ¤r det tyvĂ¤rr Ă¤r klent med det mesta, sĂ¤rskilt sedan Kaffebar bytt Ă¤gare. Jag vĂ¤ntar med spĂ¤nning pĂĽ vad man ska gĂśra av hela Hornsgatan som borde bubbla till snart. â&#x20AC;&#x201C; Pelle Tamleht

' #& #

" ( (

( !

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 1 â&#x20AC;˘ 2009 25

Krönika

;\e g\i]\bkX [i`eb\e

;IP:B M`e\kj 8c]X_Xee\

;

et var precis som i en saga av CS Lewis. Dörren till Dickens Bar i den lilla baskiska staden San Sebastian öppnade sig inåt. Det reflekterande ljuset från till synes hundratals medaljer och pokaler från cocktailtävlingar världen över skar rakt igenom mörkret där inne på den glansigt brunsvarta trä- och läderklädda baren. Signerade och prydligt inramade foton av diverse skräckfilmsskådisar hängde glest runt väggarna, men i räta linjer. Två nästan identiska bröder uppenbarade sig ur bråddjupet, allvarligt skelögda vill jag tillägga, och i vissa vinklar kusligt lika Freddie Mercury. Iklädda nystrukna skjortor, svarta västar och antiseptiskt vita Musse Pigg-handskar stod de där, och skelade in i framtiden, med varsitt tomt halvlitersglas som de simultant och lite maniskt gnuggade rent med sina små handdukar. –Gin Tonic, eskerrik asko.

När redan etablerade varumärken ska förgyllas med ett eget vin brukar det bli halvt igenomtänkt och fantasilöst. Inte i detta fall. Alfa Romeo-vinet är ett värdigt samarbete mellan turinbaserade Fiat/Alfa Romeo och Cantina Scrimaglio nere i Nizza Monferrato. Alfa Romeo insåg att de måste ha ett matchande vin till sina märken. Vinet Alfa Romeo skulle spegla bilmärkets kraft, elegans och image. Jag drack det till oxfilé. Jag blev omskakad. Druvorna kommer från Scrimaglios egna vingårdar i Nizza Monferrato där man odlar både barbera och cabernet. Varunr 2324, pris 215 kr. – Carl Reinholdtzon Belfrage

?lek\i J% K_fdgjfe$ c\e

Gc kjc`^k# d\[ \kk iXjjcXe[\ jgX[$ kX^# mXi \e d`e[i\ YcfdmXj ]pcc[ _\cX m ^\e lgg k`cc bXek\e d\[ e idXjk ipbXe[\ kfii# epblYX[ `j%

Hunter S. Thompson dog söndagen den 20 februari 2005. Hunter var journalist, författare och politisk aktivist. Han grundade Gonzo-journalistiken och skrev bland annat Fear and Loathing in Las Vegas, a Savage Journey to the Heart of the American Dream. Hunter var också god vän och granne med bryggmästaren George Stranahan i Aspen, Colorado. Tillsammans träffade de gonzo-artisten Ralph Steadman 1991 i Woody Creek Tavern där deras udda naturer engagerades i… festligheter, om ni så vill. Ja, de drack. De drack och rökte så att sprickor uppstod i planetens kontinentalplattor. Detta resulterade i konstruktiva och mindre konstruktiva saker. En konstruktiv sak finns nu att njuta av på utvalda svenska restauranger: Gonzo-ölen. Förbjuden på Systembolaget. Rekommenderad av signerad.

Bröderna smålog gåtfullt, och om möjligt än mer skelögt, åt min stapplande baskiska. Plötsligt, med ett rasslande spadtag, var en mindre blomvas fylld hela vägen upp till kanten med närmast rykande torr, nykubad is. Några centiliter Tanqueray Gin och lite exklusiv tonic, sedan var den nästan klar. Men till sist, citron. Dock ingen tråkig slapp klyfta eller förutsägbar medioker skiva, nej, bara ett litet utskuret skal – som nu när jag tänker tillbaka på det inte ens nuddade drinken. Istället höll den förvrängde Freddie-lookaliken (så kommer jag för alltid att minnas honom) skalet ovanför glaset (märk väl, fyllt hela vägen upp med is) och vred och kastade den lilla gula biten frenetiskt mellan två stora rostfria stålpincetter. Först långsamt, sedan snabbare: tick-tock, tick-tock, tick-tick-tick, med en kontrollerat explosiv precision, likt en skuggboxande lindansare, tills citronoljorna helt hade kramats ur och stänkts ner i den mest perfekta Gin Tonic jag någonsin druckit. Den var iskall och upplyftande som en domkraft, med ett beskt bett – ända till den sista pärlande droppen. Mitt alldeles eget lilla sprit-Narnia hade öppnat sig. Och där inne befinner jag mig än idag, själsligt och psykiskt. Q

– Carl Reinholdtzon Belfrage

LckiX$Z_XdgX^e\ Larmandier Bernier är en liten producent av fantastisk champagne i Premier Cru-byn Vertus nere i Côte des Blancs. Unge Pierre Larmandier har länge arbetat som biodynamisk vinmakare, och från 1999 är hans vingårdar helt konverterade till biodynamiskt jordbruk. I motsats till de flesta tillsätter han aldrig socker för att sminka upp sina redan perfeka och söta druvor, men med lite naturlig malolaktisk jäsning skänker han dem en mjukhet som gör att syrorna inte alls upplevs som aggressiva. En stor njutning, naturligtvis.

– Mattias Kroon

Varunr 74263, pris 359 kr – Carl Reinholdtzon Belfrage

R 9vJK ALJK EL T

R KI<E;98IFD<K<I T 2009-01

CREMANT D’ALSACE, PIERRE FRICK varunr 97400, pris 151 kr

Den här lille rackaren skulle lika gärna kunna vara en superchampagne. 1996 DUVAL LEROY FLEUR DE CHAMPAGNE BRUT varunr 96536, pris 399 kr

Bättre årgångschampagne för pengarna hittar du inte just nu. DICKENS BAR

San Sebastian, Baskien

Det perfekta semestermålet.

MATTIAS KROON

mattias.kroon@nojesguiden.se

HUNTER S. THOMPSON-ÖLEN Illustrationer och innehåll av vännerna Ralph Steadman och George Stranahan.

PAGO DE VALLEGARCÍA Den mest spännande vinproducenten i Spanien just nu.

IVAN THE TERRIBLE Nu hippare än Belvedere.

ALLA DRINKAR SOM inkluderar kokos, ananas, blåbär eller mango.

DRYCKESAUKTIONER OCH PRIVATIMPORT Bättre än en aktieportfölj.

R 9vJK ALJK EL T SAUTERNES ’90 OCH FLÄDERGLASS Efterrätt med Morrissey i Rom 2006

Låt staten intala er vad ni vill, för mig förstärker vin minnen. MARK ANGELI, LA LUNE

Elegant och komplext Loire-vin, import

Present från fantastiske Pontus, chefssommelier på tvåstjärniga krogen Noma i Köpenhamn. Briljant hantverk från Angeli naturligtvis. VALLEGARCÍA SYRAH Varunr 99356, 259 kr

Pago de Vallegarcía är min absoluta favoritproducent just nu.

CITRONKLYFTA I DRINKEN Det ska vara ett skal. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE crb@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 27

BFEJK

C e^kXe \]k\i Bfejk :fYX`e Kurt Cobain dog för femton år sedan. Innan dess hade han förändrat musiklandskapet med bandet Nirvana. Plattan Nevermind släpptes 1991 och blev genombrottet för grungen. Och det var lågkonjunktur i ekonomin. Det har producerats enorma mängder konst de senaste åren. Det har gått bra. Nya verk har firats i Moët och Hennessy. Fast har inte allt börjat se ganska så likadant ut? Jag menar, det är samma idéer, ämnen och stjärnor som tuggas om och om igen. Nu är vi inne i en ny lågkonjunktur, den här gången förstärkt av en finanskris, och jag längtar efter en ny grunge. Något som känns fräscht, intressant och nytt på riktigt. Jag längtar efter en Konst Cobain (helst utan en utagerande Courtney Love). Det måste hända!

(

BIOLOGISKA MUSEET

Öppet: tis–fre 12–15, lör–sön 10–15

Så här års är det rätt dött på Djurgården. Men där finns ett bortglömt mästerverk: Biologiska museet. Ett museum som är så nischat och absurt att det förtjänar en egen drink. Jag skulle säga att det är Stockholms – och Sveriges – första installation. Hela det lilla huset innehåller ett diorama (det vill säga uppstoppade djur i en fejkad natur bakom glas i två våningar) i 360 grader, fonden är målad av konstnären Bruno Liljefors. Att huset sedan ska likna en norsk stavkyrka gör det hela bara bättre.

)

YLVA OGLAND/MAP

Borgmästargatan 10A, 17 januari–22 februari, tors–sön 12–19 (insläpp hel- och halvtimma), fri entré

Det är hjärtskärande vackert när Ylva Ogland målar sina självporträtt. Eller rättare sagt, porträtt av sig själv som barn. Venus vid sin spegel heter hennes utställning som presenteras av MAP (Mobile Art Productions) i en privatbostad på Söder. Bilderna bygger på fotografier tagna av hennes pappa, där han har låtit dottern posera som en Lolita mer eller mindre påklädd. Bilderna är övergrepp och väldigt nära det olagliga, och då ska de naturligtvis visas i en liten lägenhet, som ju är brottsplatsen. Blir vi som tittar också då förövare? Förundersökningen kan börja.

ADRIAEN DE VRIES

Drottningholms slottspark, öppet hela året, fri entré

Adriaen de Vries. Det låter som namnet på en belgisk formgivare. En modevärldens nya darling som designar dekonstruerat och dyrt. Istället är det namnet på konstnären som gjorde så åtråvärd konst att den stals av kungar. Du kan se hans verk i Drottningholms slottspark. Och de gör sig bäst nu, när sikten inte är skymd av turister och ja, växter. Nu, när allt är i svart-vitt-grått får man syn på parkens gamla vridna trädstammar tillsammans med skulpturernas vridna kroppar. Det är natur, makt och skönhet på en gång. När kommer vårkollektionen?

VIKTOR ROSDAHL

Galleri Christian Larsen, Hudiksvallsgatan 8 1tr, 15 januari–15 februari, ons–fre 12–18, lör–sön 12–16

”It’s just an illusion” sjöng Imagination 1982. Ett år tidigare föddes Viktor Rosdahl som ställer ut på Galleri Christian Larsen. Han är som en producent för det där tv-programmet som avslöjar kända trolleritrick. Det du trodde var sant går egentligen till på det här viset. Det är klassiskt måleri med ett modernt tänk. ”Putting me back in all this confusion”, fortsätter Imaginations textrad, men det kunde ha varit Viktor Rosdahls. Åttiotalet är inte tillbaka – det är redan här.

MARKET & SUPERMARKET

Konstakademien, Fredsgatan 12 & Clarion Hotel Stockholm, Ringvägen 98, 13–15 februari

Så var Konstmässan inställd för första gången någonsin. Och de som hade bytt namn till Art Sthlm och flyttat till Kista och allt. Som tur är finns det två andra konstmässor att hålla till godo med: Market & Supermarket. De är på något att sätt som Tom & Jerry, för hur mycket stryk Tom än får av Jerry, så är han ändå alltid störst. Det roliga är att de fortsätter jaga varandra, och om ett år ger sig Art Sthlm åter in i jakten. Då som bulldogen Spike, störst av alla. Voff!

ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

28 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

K<8K<I

Maria Salomaa, Sven Ahlström och Helena af Sandeberg i Strindbergs Påsk

Foto: Eva-Marie Rundkvist

wi\kj ] ijkX ejb\c`jkX Ett år önskade jag mig i just den här scenspalten att seriegeniet Liv Strömquist skulle skriva en pjäs. Toppen men kanske ändå osannolikt, tänkte jag. Men just nu gör hon precis det för Profilteatern i Umeå. Vad för tokigt ska man då önska sig i år? Kanske sanslöst osannolika Florence Foster Jenkins, som dök upp på en loppis för ett tag sedan. I vinylform alltså. Jag vill inte påstå att den fyndade skivan där denna amerikanska överklassdonna dödar operadarlings i bokstavlig bemärkelse har hunnit bli utsliten sedan dess. Den kräver, låt oss säga, en viss sinnestämning. Florence var nämligen världens garanterat sämsta sopran. Men historien om henne är fängslande, vilket förklarar varför tanken att göra Wallmansföreställning med Babben Larsson och Loa Falkman av den inte bara är en tanke. Faktum är att det har skrivits flera pjäser om Jenkins, och när du läser det här har broadwaykomedin Obesvarad kärlek redan haft Skandinavienpremiär på Intiman. För fler önskningar på väg att uppfyllas, se nedan.

(

MONSTERKABINETTET

Stockholms stadsteater, Lagret/Unga Klara, premiär den 19 februari

Inte bara för att det gäller att passa på när det kommer till legendariska Unga Klara, vars framtid verkar oviss. Utan för att dramatikern Malin Axelsson har skrivit en modern gotisk saga om ett slott fullt av spöken och ett kvinnomonster. Sara Giese regisserar, favoriter som Cilla Thorell, Katharina Cohen, Peter Järn och Omid Khansari spelar, och musiken görs av Malin Dahlström (det livemusikaliska inslaget i Suzanne Ostens Edward den andre). Förhoppingsvis läskigt lyckat.

)

MEDEALAND

Teater Galeasen/Elverket, premiär den 21 februari

Du som såg uppsättningen av Martina Montelius pjäs Det epileptiska riktmärket på Teater Galeasen för flera år sedan minns Ingela Olsson och Noomi Rapace som en dynamisk duo som behärskar det hårda och det hemska. Eller i Valerie Solanas ska bli president i Amerika på Dramaten för två år sedan. Vilket var debutpjäsen för Sara Stridsberg, som nu har skrivit en ”fantasi” efter Euripides grekiska tragedi Medea – om teaterhistoriens grymmaste skilsmässa. Extra spännande: Olsson regidebuterar. Och det på ytterligare en specialinriktad institutionsscen vars framtid förändras. Elverket, Dramatens scen för nyskrivet, ska ju i stället bli hem för Unga Dramaten.

PÅSK

Stockholms stadsteater, Klarascenen, premiär den 31 januari

I väntan på att Alexander möter Alexandre i slutet av februari (vi snackar Mørk-Eidem respektive Dumas alltså, det vill säga den förres dramatisering och regi av den senares De tre musketörerna) kan du kolla in en landsman till nämnda norska gullgosse. Eirik Stubø, chef för Nationaltheatret i Oslo, ska nämligen sätta sprätt på August Strindbergs Påsk. Vanära, brott, sjukdom, lidande – du vet att du gillar det.

ROCK’N’ROLL SUICIDE

Dr Benway Presenterar, gästspel på Teater Pero, premiär den 30 januari

Apropå både väntan och påsk. Premiären av Leo Spauls pjäs – som rör sig kring en intervju med David Bowie och en resa till Påskön – blev ju uppskjuten från november. Nyskriven konceptteater om myten om den självförbrännande rockstjärnan, från scenen som i våras gjorde sig känd för att affischera med purjolökar.

FREUDS CIGARR

Stockholms Musikteaterensemble, Boulevardteatern, t.o.m. den 15 februari

Nej, det är väl inte så osannolikt alls att Moment teaters Andreas Boonstra ska regissera en musikal på Boulevardteatern. Det är den tredje han gör med Stockholms Musikteaterensemble. Lägg dig på divanen hos doktor Freud.

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 29

DĆľĆ?Ä&#x17E;Ĺ?Ĺ?ĆľĹ?Ä&#x161;Ä&#x17E;Ĺś * - ( ) - ' * ) , * + +' ) (

KUNGL. MYNTKABINETTET Sveriges Ekonomiska Museum Slottsbacken 6 www.myntkabinettet.se

' ( ( &&& $%"# $! $

6LVWD GDJHQ PDUV

CA05582:8=6

4= DCBCn;;=8=6 >< ?A8B4C ?o 4= <n==8B:0

3X] VaP]]T) % Za 9_jg\Â&#x20AC;gYhWgjcchk ĂŠĂŞ! lll#Zicd\gVĂ&#x201E;h`V#hZ

6ORWWVEDFNHQ ZZZ OLYUXVWNDPPDUHQ VH

" &$ ) &" " #! # ' )'% + " % '& & ( &" " " % % % & %#"#% % (%%# ' & %) % & $ (& " # * %) % &' " % $$ " % # * % " % " % ) & % (% " * % & " !# % " ! ) &" " "

Naturhistoriska riksmuseet

/ ) & ' " $1 %! ! 0$$ '' % !1" % ., % & " / - - .-

Krönika

<e jfikj jb`eeg j\

;

et var på något sätt enklare förr. Kanske inte hela den där grejen med att gå och hämta vatten i brunnen, hålla en stadig påtvingad diet av enkom potatis eller att behöva pulsa mil efter mil genom midjehög snö för att nå närmsta lanthandel och köpa salt till det seniga getköttet. Men en del andra grejer var enklare. Som att man inte behövde bära med sig så mycket mer än kläderna på kroppen när det var dags att dra till jobbet. Eller på sin höjd någon typ av skrivdon att använda i skolan. (Om man ens, som när jag var ung, hade förmånen att få gå i skolan över huvud taget. Jag hade det inte och se på mig nu. Misär och svår astma.) Hur som helst ser verkligheten idag ut som så att vi i vårt dagliga liv behöver bära omkring på en del grejer, när vi förflyttar oss mellan plats A och… B. Och det innebär såklart en del bekymmer att få med sig allt detta. Det är ett par böcker, några tidningar, en iPod, nycklar hit och dit, ett ombyte utifall att, anteckningsblock och någon dator som helst inte ska drämmas ner i golvet allt för bryskt när den ställs ifrån. Allt detta kräver en fiffig omförslutningsanordning – något man gemensamt från högre ort bestämt sig för att kalla för "väska".

M jbfi Å _Xi m` `ek\ jgpkk fjj lkdXkkX[\ g DlcY\iip GX[[`e^kfej fZ_ 9Xc\eZ`X^X Dfkfi :pZc\ 9X^j ] i iXkXc j\[Xe6 "Men fy i helvete", säger någon längst bak som väger på stolen och kastar snus i taket, "Väskor – har vi inte spytt oss utmattade på Mulberry Paddingtons och Balenciaga Motor Cycle Bags för åratal sedan?". Jo men självklart är det så. Men i detta sammanhang är det användbara saker vi diskuterar, inte snabbt överexponerade modenycker. Utility bags, som vän av det anglosaxiska kanske skulle sagt för att göra det lite mer legitimt. Det har alltså att göra med väskor i vilka man får plats med sitt vardagliga liv, och helst lite till. Men! För att slippa skämmas till sängvätesgrad är det inte helt irrelevant att det man ska bära omkring alla grejer i ser hyggligt bra ut. Och för att slippa obehaget i att bli rånad av en av alla de där laglösa redovisningskonsulterna som driver omkring runt Kungsholmen kan det också vara skönt om väskan inte skriker "innehåller laptop" för full hals. Vad som efterfrågas är alltså något som kombinerar funktion med utseende. Som den bästa sortens människor, kanske man kan säga. Gott då, att det är precis vad som kollats upp inför detta nummers shoppingsida. För det är precis som Atlanta-rapparen Soulja Boy säger: – A-Rab man, I just got back from the mall man, guess what I got? – What you get Soulja Boy? – Man I got me some bags.

JC<<M<J Gw NNN

GIPC8I

Tema: Väskor

Ip^^j Zb Å `ek\ j [ldk# e[ Praktiskt – javisst, men kanske just därför också lite, lite töntigt? Snacket på stan om huruvida ryggsäcken är något som bör vara vigt åt vandrare, utbytesstudenter, turister, vissa smala falanger av hiphop-aktivister samt andra unika subkulturer går fram och tillbaks, argument stöts och blöts. Bättre är det om man istället fokuserar på vad det goda produkten för med sig och struntar i att trassla in sig i grupptillhörigheter och annat, i samman-

INCASE NYLON BACKPACK

GRANIT RYGGSÄCK STOR

hanget, underordnat. Tänk på hur härligt det är att ha två fria händer! Just precis så som det var tänkt när människan ritades. En väska som används varje dag för att underlätta ens vardag bör göra just det – underlätta. Embrace the backpack. Eller överväg den i alla fall, om det fortfarande känns lite främmande. Här är fyra bra startprodukter, varav en hybrid, till mycket moderata priser.

MUJI 3-WAY PC BAG

NORTH FACE MODEM LAPTOP DAYPACK

www.goincase.com ca 1 000 kr

www.granit.com 279 kr

www.muji.eu ca 400 kr

www.thenorthface.com 600 kr

Massvis med fack (22 st!), stor nog att rymma både det ena och/eller det andra. Plats för en 17"-dator.

Lättsmält, lätthanterlig och väldigt lättöverkomlig prismässigt. Basal när det kommer till fack och gömmor, men vem är inte det?

Fungerar både som ryggsäck, portfölj och axelväska genom ett snillrikt bärsystem.

Vadderat fack för laptop och med ventilerad rygg.

;l i cpomXi`Xek\e Att pengar inte kan köpa stil ska vi nog bli två om. Då och då vinner yta över innehåll. Här är några exempel, utan att för den sakens skull negligera det praktiska.

SURFACE 2 AIR CARGO BAG www.surface2airparis.com €500

Naturfärgat helt animaliskt läder blir bara snyggare med åren.

ASSOULINE/COLE HAAN LEATHER BAG www.assouline.com $450

En mer upscale variant av tygpåsen med bandtryck – en läderväska med typsnittet Didot.

SANDQVIST ARNE

www.sandqvist.net 1195 kr

Svensk rymlig väska med dyrt utseende, trots ganska modest prislapp.

I kk jg\Z`\ccX m jbfi Trött på det vanliga? Sugen på något nytt och äventyrligt. Kanske är det en något annorlunda väska du behöver.

Y Ibland kanske det är något lite enklare man är ute efter. Kanske är det bara en laptop som ska skyddas, i befintlig väska eller att bära direkt under armen. Leta inspiration hos följande tillverkare. WRAPPERS

www.wrappers.typepad.com

FREITAG

www.freitag.ch

CALDER

WATERFIELD www.sfbags.com

iSKIN

www.iskin.com

BUILT

www.calderoriginals.com

www.builtny.com

VELVET IDOLE

GREEN GRASS DESIGNS

CRUMPLER

TOFFEE

www.velvetidole.com www.crumplerbags.com

MÅRTEN EKENBERG

www.greenergrassdesign.com www.toffee.com.au

B-JIRUSHI YOSHIDA GROCERY TOTE BAG

www.bjirushi.com ¥10500

En tote bag utformad som en traditionell papperskasse, men i ett behandlat tyg som gör den fast i formen.

TREAD TRANSIENT ATTACHE

NOON SOLAR CORTLAND

Smart portfölj tillverkad av återvunna bildäck. Vadderad insida.

Med solcellspanel och inbyggt batteri som laddar upp din iPod/ mobiltelefon/Nintendo DS. Framtiden!

www.tread.com $199

www.noonsolar.com $418

marten.ekenberg@gmail.com

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 31

Du är aldrig så ensam som du kanske känner dig ibland. Varje vardag mellan 18.00 – 22.00, helger 14 – 18, kan du som är under 25 år ringa oss och prata om det där som du inte vill eller vågar ta upp med någon annan. Och om du känner för det får du självklart vara anonym.

Krönika

DF;<

wi_le[iX[\kj ep ijc ]k\1 <kk bfejldk`fej$ ]i`kk i

ad skulle det innebära att inte shoppa på ett helt år? Helvetet på jorden? Eller bara mer pengar i kassan? Jag har för första gången någonsin dragit till med ett nyårslöfte. Inte något löjligt i stil med att jag ska börja träna, sluta äta så mycket godis eller bli en snällare människa. Fuck that. Jag menar hardcoregrejer i stil med att sluta shoppa. På riktigt. Eller, nästan på riktigt. Låt oss säga att saker på rea och second hand är okej, och att nödvändiga saker som underkläder och t-shirts kan få införskaffas när det är krisigt. Men förutom detta ska shoppinglistan vara lika med noll. Inget mer “jag behöver den inte, men jag vill ha”. Inget jävla “men å, jag ska ju på fest på lördag, då måste jag ha något nytt på mig”. Och definitivt inget “jag har bara TIO PAR svarta jeans, så jag måste köpa ett par till!”. Nej, bort med allt maniskt shoppande, och fram med gammal hederlig bondhyfs. Ingen människa behöver så mycket kläder som den normala svensken köper på sig varje år, och jag om någon borde kunna bevisa detta. Faktum är att jag inte ens har särskilt mycket kläder. Mindre än de flesta tjejer, och definitivt mindre än den medelsvenniga stockholmska mannen.

9fik d\[ Xcck dXe`jbk j_fggXe[\# fZ_ ]iXd d\[ ^XddXc _\[\ic`^ Yfe[_p]j% Mitt problem är inte att jag redan har så mycket kläder att jag inte kommer att behöva mer resten av livet, eller att jag inte vill ha mer, utan att mina egentliga ideologier i klädväg går ut på att hela ens liv ska få plats i en 100liters resväska. Det handlar om att välja ut de där plaggen som man kan leva i, inte bara visa upp sig i, och som därmed blir en del av ens person. Kläder som inte finns i ens resväska för att de är trendiga, dyra eller kreddiga, utan för att de är en förlängning av människan innanför huden av tyg. Det låter klyschigt, eller hur, men det är sant. Jag måste hitta tillbaka till mig själv, och genom att rata de yttre påverkningarna, i stil med butiker, magasin och modeberoende bloggbrudar utan förmåga att skriva en enda grammatiskt korrekt mening, tror jag att jag kan fixa det. Som slutligt bevis ska en före och efter 2009 tas. Förhoppningsvis har jag lagom till nästa vinter kommit fram till hur jag på bästa sätt kan framhäva de mest fantastiska delar av min smått störda personlighet. Q

:fg\e_X^\e Jki\\kjkpc\ Långsamt svävar de över staden, likt örnar på jakt efter ett byte. Kroppar av kött och blod står högst på önskelistan, och det är inte svårt att finna. Under dem ligger Köpenhamn i ett kyligt vinterdis, men Jenny och Søren vet var de ska leta. Runt Nørrebro och Kronprinsensgade seglar de i cirklar, med ögonen på spänn och kameran redo. När köttsliga bon med sinne för stil passerar tar det inte många sekunder innan de båda dyker ner för att sätta klorna i potentiella kommentarsrekord. I snart två år har Jenny och Søren från Copenhagen Streetstyle sökt igenom Köpenhamns alla vrår i jakten på vackra, snygga och intressanta människor som kan fylla sida efter sida i deras blogg. De berättar att de under denna tid har sett hur streetstylefoto som art på många håll utvecklats till det sämre, där människorna bakom bloggarna inte längre vet om de ska vara 100 procent stil eller blanda ut varan med en påse personlighet. En förändring som leder till att professionalismen försvinner i samma takt som kvalitén. Detta är inte något som Cph Streetstyle tagit efter, utan håller sig fortfarande strikt till vad de var ute efter från första början – att konkurrera med de standardiserade modemagasinen som ständigt visar upp orealistiska ideal, samt att få representera Köpenhamn och visa världen hur intressant stadens egentliga själ är. Och visst har de lyckats. Alla vet att om det är mode i Köpenhamn man vill se så är det Cph Streetstyle man ska besöka. Trots Jenny och Sørens kärlek för denna stad bosatte de sig under en period i Brooklyn, New York. Under året som gått säger de att modet på andra sidan Atlanten har baserats på countryrutor, höga midjor och snörkängor. När de kom tillbaka till Skandinavien såg de till sin besvikelse att människorna i den danska huvudstaden fortfarande klädde sig oversized och färgglatt i crazy mönster à la Vibskov, Goya och Wood Wood. De började längta efter något nytt, något mer dressat, propert, uppklätt.

Frågan är om Danmarks stora designers kommer att hänga med i vändningarna? Eller kanske borde man snarare fråga sig om danskarna själva är redo att lämna sin signaturlook bakom sig? Både Jenny och Søren hoppas kunna få svar på detta under Köpenhamns modevecka, som kanske kan ge en hint om vad som komma skall. När de blickar in i framtiden ser de Balmain-axlar, boyfriendjeans och fokus på dyra accessoarer, samtidigt som de är lättade över att hela spetshysterin har lagt sig. De önskar att den modeintresserade delen av folket kunde vara bättre på att finna sina egna, personliga stilar, och inte blint förlita sig på alla trender som kommer och går likt helgens fredagsknull. För visst är det så. Vi tittar i magasin, mode- och streetstylebloggar. Inspireras och kopierar.

8ccX m\k Xkk fd [\k i df[\ ` B g\e_Xde dXe m`cc j\# j i [\k :g_ Jki\\kjkpc\ dXe jbX Y\j bX% Problemet är kanske att kopiorna är för lika originalen och att folk har en tendens att shoppa i samma butiker, allt utan att lägga till den där påsen med personlighet, som ibland är nödvändig och andra gånger farlig. I nuläget längtar både Jenny och Søren efter varmare väder som gör deras jobb enklare, och roligare. Att få sitta på uteserveringar med spända blickar i sökandet efter just den där dressade typen som de söker, allt medan en kaffe eller två rinner genom de av solen tinade kropparna. Att få ta kontakt, och föreviga. Inte bara för sig själva, utan för mig, dig, och resten av världen. Q – Sandra Hansson

?li dXe c j\i ]`eXejbi`j\e d\[ _a cg Xm jm\ejbk Y`jk e[

SANDRA HANSSON

Världen håller på att gå under, och allt är USA:s fel. De amerikanska politikerna försöker att komma på en lösning, men allt de hittills har som förslag är att övertyga medelklassen att shoppa bort sina pengar. Detta för att få en ruljans i det kapitalistiska systemet. Kanske borde lösningen istället vara att satsa på amerikanska modebloggar? Eftersom Sverige fullständigt svullar i modebloggande, kan vi säkert låna ut några ett tag, för att öka konsumtionen och intresset för just detta i det stora stygga landet på andra sidan Atlanten.

Listorna över vilka svenska modebloggar som gjorde bäst ifrån sig under 2008 är sedan länge färdigställda, så varför inte ta bottenskrapet och skicka över dem till de mer behövande? Sverige har ju alltid varit känt för sin omsorg, inte bara för sina medborgare, utan för hela vida världen. Därmed kan jag inte tänka mig en mer passande lösning. Om någon med hjärna och politiskt inflytande läser detta får du/ni gärna höra av er, så kanske jag kan bajsa fram ytterligare några intelligenta medelklassbloggåsikter. Q – Sandra Hansson

sandra.hansson@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 33

Krönika

JG<C

Bef^dXZbXej gif^i\jj`mX i\^i\jj`fe

ngen genre är så strikt hardcorebetonad som fightingspelen och inga spel har lika fanatiska fans.”, skrev Fredrik Schaufelberger i sin recension av Virtua Fighter 5 för ett par år sedan, och han hade förstås helt rätt. Klassiskt handgemäng är nästan oförskämt hardcore, och kan för den oinitierade tyckas tillhöra en allt för onödigt krånglig skola. Svår att komma in på och dessutom snudd på omöjlig att examineras från. Att bli bra – riktigt bra – i ett fightingspel är långt svårare än att rädda någon galax långt, långt borta eller plocka fem stjärnor på expert i Guitar Hero-monstrum som Jordan eller Raining Blood. Det kräver blod, svett och tumblåsor. Så är det bara. Med undantag för Tomonobu Itagakis tits’n’ass-fighter Dead or Alive är det moderna fightingspelet genetiskt programmerat till att ständigt grena ut sig i nya, mer intrikata system. Det har knappast gjorts någon hemlighet av att just Virtua Fighter 5 har ett tidsanspråk i runda slängar kring ett tvättäkta svart bälte i valfri kampsport.

;\k bi m\i Ycf[# jm\kk fZ_ kldYc jfi% J i [\k YXiX% Att motreaktionen hängt i luften ett tag nu är det nog många som haft på känn. Mindre väntat var att den skulle levereras av Capcoms mysproducent Yoshinori Ono i form av självaste Street Fighter IV; en ny del i serien som förlöste hela genren som vi känner den. För att ytterligare förstå vidden av ett sådant bombnedslag måste vi vrida tillbaka till 1999, då den mest raffinerade versionen av Street Fighter III släpptes och som än idag spelas flitigt. Fansen har alltså suttit med blodsprängda ögon och nött det svårbemästrade spelet i tio år nu. Förväntningarna på en uppföljare har således inte varit låga. Men istället för att göra Street Fighter IV ännu mer komplicerat, vände Ono fanatikerna dövörat och hävdade bestämt att den enda vägen framåt var bakåt. Street Fighter IV lägger sig obekymrat nära seriens andra del, den som fick folk att upptäcka och förälska sig i fighting. Ett drag som man hoppas kunna locka tillbaka alla dem som avskräckts. Huruvida Ono verkligen får vatten på sin kvarn är nog för tidigt att konstatera nu. Men mycket pekar på att just nittiotalets lagom mjuka corespelare, de som aldrig riktigt fick ett grepp om Street Fighter III, efter 20 år i exil längtar hem igen. Känslan av en första dragon punch är som bekant ett minne för livet. ■

R 9vJK ALJK EL T WORLD OF GOO PC, Mac, Wii/2D Boy

Det är helt omöjligt att inte fästa sig vid 2D Boys små kladdfigurer inspirerade av Hayao Miyazaki. Tillsammans med Braid är det här 2008 års absolut bästa pusselspel. FALLOUT 3 PS3, X360, PC/Bethesda

Oblivions konsekvensanalys i en förförisk post-apokalyptisk setting. Ett spel lika mycket för rpg-nördar som för Mad Max-crowdet. STREET FIGHTER IV X360, PS3, PC/Capcom

Tillbaka till fightingspelens rötter. Intelligent och tajt design med vag doft av de japanska arkadhallarna.

JOHAN HALLSTAN

Jki\\k =`^_k\i$hl`q\k Med Street Fighter IV i spetsen går fightingspelen in i ett nytt tidevarv. Att då Michael Clarke Duncan dessutom har trasslat in sig i kalkontippade Street Fighter: The Legend of Chun-Li är om något en festlig nick åt att nittiotalet försöker tornadosparka sig in i den kontemporära populärkulturen. Men hur väl känner du till Street Fighters historia? Visst, att det genom Capcoms påtande och remixande släppts 20 spel med bara Street Fighter i titeln är vida känt, trots att originalserien alltså nyligen nått sin fjärde. Något mindre spritt är att Ken Masters tvingades på sitt efternamn för att blidka en arg docktillverkare. Och fortfarande helt obekräftade är alla bögryktena som florerat kring Zangief de senaste 25 åren. Det är hög tid att fila på Street Fighter-kunskaperna.

(

Zangief är alltså seriens ryske fribrottare. Vilken före detta rysk ledare gjorde en kosackdansande cameo i en av slutscenerna i Street Fighter II? 1 Vladimir Putin x Michail Gorbatjov 2 Boris Jeltsin

)

1994 blev Street Fighter film och satte med hjälp av bland annat Jean-Claude Van Damme och Kylie Minogue standarden för filmer baserade på spel. Vem var det som dog samma år och som spelade filmens bad-guy? 1 John Candy x Kurt Cobain 2 Raul Julia

På tal om framlidna celebriteter är Street Fighter IIIbjässen Hugo baserad på den gamle fribrottaren Andre the Giant. Vlken annan Capcom-serie härstammar han från?

CKKG

Final Fight Strider Mega Man

1 x 2

Street Fighter II är en tydlig ikon för åttiotalister med y-kromosom och nittiotaletes spelkultur. Vilken svensk rappare använde spelet som ett slags tidsmarkör i en av sina låtar? 1 Adam Tensta x Petter 2 D-Flex

Innan Capcom och SNK försonades 2000 hade man en hygglig beef om vem som kunde skapa de bästa fightingspelen. Vilken Street Fighter-karaktär är en klar SNK-diss? 1 Oro x Sodom 2 Dan

Varför bytte tre av spelets fyra bossar namn med varandra när Street Fighter II släpptes utanför Japan? 1 Boxaren Balrog hette egentligen M.Bison, men Capcom var rädda för att stämmas av Mike Tyson. x Den spanske regissören Felipe Vega uttryckte vänligt men bestämt sitt missnöje med att dela efternamn med seriens ärkebrottsling. 2 Det var en ren översättningsmiss. Inte helt olik exempelvis Donkey Kong-fiaskot. – Johan Hallstan Rätt svar: 1:x, 2:2, 3:1, 4:1, 5:2, 6:1

R KI<E;98IFD<K<I T FIGHTING

LTTP (Late to the party) är ett stycke oumbärlig debattforumkutym som följs upp av passande rubrik. LTTP används när du startar en tråd om ett spel som är äldre än en månad. Till exempel:

BRISTEN PÅ ARKADSPAKAR Att spela fighting utan dem är som att lira Singstar med Guitar Hero-trummorna.

LTTP: Valkyria Chronicles Sega gör blygsamt nyskapande strategispel i Advance Warstappning till PS3 med fjolårets vackraste akvarellgrafik.

LTTP: Vampyre Story Nej, äventyrsgenren har fortfarande inte dött. Spekulationerna om genrens frånfälle är lika överdriven som onödiga. Speciellt med smått lysande tillskott som detta.

TATSUNOKO VS. CAPCOM När otakucentrerad sjuttiotalsanime står som andra hälft i Capcoms nya vs.-projekt är något fruktansvärt fel.

BATTLE FANTASIA Är Arc Systems habila fighter i quirky lowbrow-fantasy.

TEKKEN 6 Står för den svenska representationen med nya fightern Lars Alexandersson.

KING OF FIGHTERS XII Har ömsat skinn och har nu världens vackraste sprites.

STREET FIGHTER IV Pånyttfödelsen alla talar om.

LTTP: Loco Roco 2 Om det första spelet helt levde på sin tokcharmiga estetik levererar uppföljaren en mer raffinerad upplevelse med klara stänk av spel. LTTP: Far Cry 2 Ubisoft Montreal visar att man läst Conrads Mörkrets hjärta och passar på att okynnesinfektera spelaren med malaria i den mest fascinerande afrikaskildringen till dags dato i spelsammanhang. – Johan Hallstan

johan.hallstan@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 35

Krönika

Lijg iX[

;

et sägs att man förbrukar färre kalorier när man glor på dumburken än när man bara ligger på soffan och stirrar i taket. Jag undrar om det verkligen gäller för Kjell Häglund vars Weird science numera bara är ett förbryllande hetsigt monster. Själv kollar jag som mest på tv när jag mår dåligt och låter det fungera som ett förlamande, amningsokej valium. Men det här året ska jag jävlarimig höja ribban. Nu ska jag inte längre nöja mig med att få betalt för att bevaka den här outsläckliga flamman av skit som tv är. I år ska jag bli en bättre människa. Så vad ska en bra, eller i alla fall bättre, människa titta på? I min egen enorma missunnsamhet gentemot familjen Blankens är det bara familjeprogram av På spårets kaliber som kan dämpa den värsta ångesten över att vara fet, ful och jävligt långt borta från Grammisgalor och årets bäst klädda mama. Eller möjligtvis en ny säsong av Barnmorskorna (som alla vet är förlossningen kvinnors kukmätartävling). Det går redan dåligt detta att bli en fin människa. Jag tänker mig att det möjligen skulle kunna vara en svensk Dr Phil eller, naturligtvis ännu hellre, en svenskt Oprah. Ni vet upplägget: inredning, systrarna Voltaire, cipramil. Det är vad jag önskar mig, men jag är ju också hemmafru. Jag vet precis som ni att tv-tittande

M` jblcc\ cpjjeX g 9if[\i ;Xe`\c fZ_ ` kXbk m`jX _li dXe c kk Ycì Xm d\[ Y\c ^êè^\e ` [`jb_fe% ;\k i m`bk`^k Xkk dXe c i j`^ e ^fk kpZb\i aX^% inte är något fina människor idkar, eftersom de naturligtvis ”inte kollar så mycket faktiskt”. Huysmans dekadenta eremit skulle heller aldrig någonsin ställt en briljantinfattad widescreen i salongen. Annars har jag ofta tänkt göra ett eget tv-program. Jag och min mycket vackra syster skulle som de pedanter vi är åka hem till sjaviga (men snygga) killar på Söder och lära dem att städa. Vi skulle lyssna på Broder Daniel och i takt visa hur man lätt blir av med beläggningen i diskhon. Det är viktigt att man lär sig något tycker jag. Min dröm om en vettig talkshow på svenska kommer även detta år att förbli en dröm har jag tvingats inse. (Om inte någon övertalar Roger Wilson att hålla en, nota bene. Det skulle vara som mjölk, honung och taggtråd.) Folk i det här landet är helt enkelt för dumma. Alltså som i puckade. TV8 lyckades verkligen med att slå hårt i botten under förra året. Eh, hur fulla var cheferna när de tänkte ”Christer Sturmark är både listig och stark, honom ska vi ha!” Det gör ont att se honom frusta fram sina ynkliga frågor. Och påminner han inte väldigt mycket om Jan-Emmanuel, han som vann Robinson? Det är nästan lika kusligt, i freudiansk mening, som att det funnits ett svenskt familjeprogram som på riktigt hette Sverige – Sovjet. Q

Km$]Xd`ca\ieXj ] i]Xcc ”Jag undviker allt som besvärar människor. Jag håller det genomsnittligt. Jag vill inte förlora vänner.” Med de orden sammanfattade manusförfattarinnan och aktrisen Getrude Edelstein tv-versionen av The Goldbergs. Trots den minst sagt ljumna pitchen innebar serien en revolution när den hade premiär 1949. För första gången kunde man inte bara höra, utan också se hur främmande människor hade det i sina hem och det tog inte lång tid för producenter och regissörer att inse potentialen. Program som Father Knows Best, I Love Lucy och The Adventures of Ozzy and Harriet visade upp den amerikanska helyllefamilj där pappan jobbade på kontor och den pärlhalsbandssmyckade mamman stannade hemma, skötte om huset och såg till att barnen hade en liten brun lunchpåse med sig till skolan. Trots att verkligheten oftast såg annorlunda ut för den amerikanska befolkningen, var det den fläckfria villaförorten som fick representera USA, och enligt tittarsiffrorna fungerade modellen. Tanken var att vanliga människor kunde lära sig någonting av att se en idyllisk familj på tv och ett artificiellt familjeliv visades upp som år in och år ut kunde föregå med gott exempel. Föräldrarna delade inte säng, barnen fick de läskigt präktiga 7th Heaven-ungarna att likna något

ur Nannyakuten och serierna serverades med en saftig moralkaka i slutet. Allt för att verklighetens barn skulle fortsätta välja saft och bullar istället för sex och knark när de växte upp. Så här i efterhand kan vi konstatera vilket kapitalt misslyckande det var. På åttiotalet skrev Våra värsta år om alla regler med familjen Bundy som fullkomligt hatade varandra och en hel tv-publik fördärvades för all framtid. Sätt på tv:n idag och du översköljs fortfarande av dysfunktionella familjer i The Simpsons, Family Guy och Sopranos. Till och med svenssonfavoriter som Vänner och Seinfeld krossar bilden av kärnfamiljen och ersätter den med betydligt diffusare konstellationer. Och kanske är det just det som är tanken? Vem pallar lära sig i tv-soffan? De flesta av oss glor hellre på något som framställer oss själva i bättre dager och då är geniala Weeds det bästa alternativet. Serien, som är inne på sin fjärde säsong, kommer med sina gräsrökande tolvåringar, onanilektioner och drive by-körande förortsmorsor att få dig att tänka till en extra gång innan du bestämmer dig för att skaffa barn. Rätt bra nu när jorden är överbefolkad och allt. – Amat Levin Weeds säsong tre sänds på TV3 och säsong fyra på Canal+ Comedy.

R 9vJK ALJK EL T LIPSTICK JUNGLE

Canal plus premiär den 12 februari

Jag hatar Candace Bushnell precis lika mycket som alla andra, men det här är ungefär vad jag har att se fram emot. Alltså medelåldern. Då vill jag ha det såhär. KANAL 9:S SLOGAN Avkopplande tv

Tack gode gud för nian säger jag bara. Som Hallmark utan bakfylla. DOKUMENT INIFRÅN: LIVSPUSSLET SVT Play

Det låter skittråkigt att lägga pussel hela livet. Se och irritera dig på i-landsproblemen.

SANDRA ENGSTRÖM

MERLIN

I rollerna: Colin Morgan, Bradley James, Anthony Head

Chansen är stor att du någon gång har hört historien om Kung Arthur, vare sig det skedde genom Prins Valiant, Monty Python and the Holy Grail eller den där kalkonrullen med Clive Owen som kom för ett par år sedan. I sin nya storsatsning har BBC stuvat om lite bland legenderna och resultatet är en serie som får gamla fantasyentusiaster att minnas sina Dungeons & Dragons-dagar med tårfyllda ögon. Vi andra kan istället njuta av roliga specialeffekter, halvtaskigt skådespeleri och ett Camelot som mer liknar ett totalitärt övervakningssamhälle istället för den mer traditionella utopin. Det är påkostat, nördigt och fungerar perfekt när du bara blir sur på The City-Olivias uptown-lägenhet. Har du till din egen fasa någon gång fastnat framför en serie som Smallville kommer du säkert att ha kul med Merlin.

–Amat Levin Merlin sänds på SVT1 på söndagar kl 18.45.

THE CITY

I rollerna: Whitney Port, Olivia Palermo, Jay Lyon

Inget nytt under solen här inte. Whitney Port, den fagraste men tråkigaste av dem alla från The Hills, flyttade till New York och fick ett låtsasjobb på Diane von Furstenberg där alla hennes låtsaskollegor är fab. Hon är dessutom ihop med en skitsnygg kille från Australien och ibland är de ute på klubbar och något kvasidramatiskt händer. Hennes ben är vansinnigt långa och fina men Whitney och hennes The City är bara en utdragen version av hennes tråkiga karaktär i The Hills som varken gråter eller bitchar. Fast det är ju inte hennes fel, det här är ju "reality". Tacka gudarna för hennes jobbar-kompis Olivia Palermo, "verklighetens" Blair Waldorf. Årets tvpersonlighet.

– Margret Atladottir The City hade premiär i slutet av 2008, och visas just nu på mtv.com.

sandra.engstrom@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 37

M\ibc`^X m ee\i )''0

=@CD

Som traditionen bjuder i början på året har Nöjesguiden tittat djupt ner i påsen med excentriska, försöksutskrivna eller bara lite sådär småkul dokumentärfilmer. Allt för att berätta vilka livsöden och alldeles riktiga personer vi kommer att bry oss mest om 2009. Väl mött! Av Niklas Eriksson

The kids are alright BILLY THE KID

The konst-prank of a century MAN ON WIRE

Popemobil-humor RELIGULOUS

Kravmärkt sociologi AMERICAN TEEN

Regi: Jennifer Venditti

Regi: James Marsh

Regi: Larry Charles

Regi: Nanette Burstein

Den dåraktige pantomimmannen och trapetskonstnären Philippe Petit som 25 år gammal blev en världskändis genom att (jätteolagligt!) gå på lina mellan de två World Trade Centertornen – vid den här tiden fortfarande del av en byggarbetsplats. Promenadlinan vägde 200 kilo och balanspinnen var åtta meter lång.

Udda religiösa figurer av alla sorter: Holocaust-skeptiker, kreationister, bisarra Vatikanen-gubbar och vanliga hederliga arbetare som försörjer sig på att gestalta Kristus på nöjesfält.

Jane, Colin, Hannah, Mitch och Megan, fem hyfsat vanliga 17-åringar som får finna sig i att bli insorterade någonstans mellan Breakfast Club och Juno.

SKOJA MED MORMONER!

KRAVMÄRKT

Regissören Jennifer Venditti var egentligen ute och letade "udda modeller" till en indierulle (som senare skulle vinna priser i Sundance, men det är en annan historia). Hon snubblade över Billy i någon trött småstad och bestämde sig för att göra en hel film om honom, hans tankar och jakt på kärlek istället. Resultatet är bländande.

Vissa historier skriver sig själva så engelsmannen James Marsh har förstås kommit till dukat bord. Bland gulliga bakgrundsfakta kan nämnas att Petits kupp blev så hårdexponerad i media att man fick lägga ner åtalet. Det slutade istället med att han som "påföljd" fick göra en specialföreställning inför ungarna i Central Park, samt erhöll en livstidsbiljett till utsiktsplatsen högst upp i WTC.

Ståuppkomikern Bill Maher (manus) åker land och rike runt för att pissa på förtappade mormoner och andra som han av olika skäl finner dråpliga. Dels för att ha lite skoj, dels för att banka in poängen att religion och politik är en dålig kombination.

Nanette Burstein, den snillrika damen bakom Oscarsbelönade Kid Stays in the Picture. Mer eller mindre bosätter sig på den enda high school-inrättningen i lilla Warsaw, Indiana, för att göra upp med stereotyper och, som hon säger, "fördjupa den ensidiga diskussionen om hur tonåringar verkligen lever".

MYCKET LÅG

DOKUMENTÄR

Unge Billy P, en 15-årig särling, eller ska vi säga excentrisk och djupt fängslande nörd, som älskar AC/DC, James Bond och att klä sig i smoking. HUVUDPERSON(ER) BARN SOM KLÄR SIG I FLUGA!

PLOT/UPPLÄGG

KNASFAKTOR EMPATIFAKTOR

PSYKIATRISK DIAGNOS som kan komma i fråga

KANONHÖG

ISKALL

SUPERKRAMIG

Aspergers syndrom. Under inspelningen var Billy ännu ej diagnosticerad, men nu är det allmänt känt och det förklarar onekligen ett och annat.

KANONHÖG

ISKALL

SUPERKRAMIG

Ingen. Möjligtvis anpassningsstörning/ histrionisk personlighetsstörning.

JÄTTELÅNG BALANSPINNE!

ASPERGERS!

SIMPEL SATIR!

KANONHÖG

ISKALL

SUPERKRAMIG

MYCKET LÅG

KANONHÖG

ISKALL

SUPERKRAMIG

Listan är lång, men dominerar gör schizotyp personlighetsstörning och annat där man är nere med udda tankestrukturer.

Bipolär depression. Filmens verkliga centrum, den sköra konstnärsjälen Hannah, har en mamma med denna diagnos.

Vänner av Penn & Tellers outhärdligt simpla och beskäftiga avslöjar-tvserie Bullshit.

Jon Savage

Alla som någonsin haft en klasskompis i högstadiet som suttit längst bak och svullat kakor, skojat och klätt sig i kycklingdräkt och med jämna mellanrum skickats till specialklass för sina påhitt.

Bill Drummond-fantaster.

KOMMERSIELLA UTSIKTER

Hyggliga. Trots att Billy the Kid vunnit fyra prestigefyllda festivalpriser och funnits på dvd sedan i höstas, har det varit relativt tyst om den här pärlan. Vi tror på ett långsamt segertåg som tar fart 2009.

Mycket goda. Det har regnat troféer och utmärkelser över Man on Wire, och det troligaste är väl att SVT inom kort kör en helkväll om herr Petits kupp (som tog åtta år att förbereda!).

Skapliga. Trots att Bill Maher har passerat sitt bäst före-datum, är Borat-mannen Larry Charles förstås rent guld i varje marknadschefsöra.

Goda. Ämnet är förstås ständigt aktuellt. Och med Bursteins eleganta urval av totalt 1 000 timmar filmat material är det här förstås en liten högtidsstund för alla oss som både vill äta The Hills-kakan och ha den kvar.

HEMSIDA

www.billythekiddocumentary.com

www.manonwire.com

www.billmaher.com

www.americanteenthemovie.com

MÅLGRUPP

KONSTKUPP STÄNDIGT AKTUELL!

=8:@K J _ i ^`Zb [\k k`[`^Xi\ i 2003

2004

2005

2006

SUPER SIZE ME

CAPTURING THE FRIEDMANS

MURDERBALL

Handlar om: En dittills okänd 35-åring från West Virginia som mosar i sig pommes och milkshake tills han får organsvikt. Fanskara: Turbostartade en hel filmgenre.

Handlar om: En judisk övre medelklassfamilj från Long Island som plötsligt blir indragen i en skakande pedofilihärva. Status: Postmodern klassiker.

Handlar om: Adrenalinstinna rullstolsmän som kör Mad Maxrugby. Status: 2005 års Min vänstra fot.

Handlar om: Al Gore, koldioxid och ledsna isbjörnar. Status: Av allt att döma vår tids mest inflytelserika dokumentärfilm.

EN OBEHAGLIG SANNING

2007

2008

TAXI TO THE DARK SIDE

THE KING OF KONG

Handlar om: Den afghanske taxichauffören Dilawar som blir avrättad av amerikanska trupper. Status: Oscarsbelönad och enligt uppgift den första film som skildrat Bagrambasen inifrån.

Handlar om: Den självgode tv-spelskungen Billy Mitchell och hans utmanare, den fromme high school-läraren Steve Wiebe. Status: Gigantisk i nördkretsar.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 39

=@CD

Åldersnoja BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV Regi: David Fincher

När mästaren av iskall artificiell mansfilm plötsligt går melodram och lierar sig med Forrest Gumps manusförfattare gäller det att ha rätt förväntningar. Det är inte för de djupsinniga emotionella vändningarna eller de matiga analyserna av amerikansk historia man ska följa mannen (Brad Pitt) som föds i en skröplig reumatikeråldrings kropp och lever livet baklänges ända tillbaka till livmodern. Jag antar att Fincher kommer gråta hela vägen till Oscarsgalan över de (ganska många) amerikanska kritiker som anmärkt just på att det – vilket är helt riktigt – bitvis är banalt, gimmickartat och något känslomässigt rumphugget. För mig är det egendomliga invändningar. Det finns en barnboksmässig lätthet i varje bild i denna myshäxbrygd av enorm datapark och gammaldags hantverkskunnande. Det är en bitvis magisk illusion, och jag tror att det är som sådan, och bara som sådan, man bör bekanta sig med Finchers mest oväntade film hittills. NE

Osminkat amerikanskt FROZEN RIVER

på en Folkets Bio-inrättning nära dig. Men nu är det vakna Nonstop Entertainment som plockat den här ytterst obehagliga autenicitetsupphottningen av Blood Diamond. För kalla mig gärna konservativ, men visst klibbar det fast värre när man blir fullkomligt överkörd av slumpmässigt dödande, krigsadrenalin och förvirrat lokalt dialektbabbel än när Leonardo DiCaprio fått avbeställa pedikyren i några veckor för att komma i stämning (jag uppskattade Blood Diamond men ni vet vad jag menar). Som tur är blir Johnny Mad Dog aldrig någon spekulativ provkarta över kadaver och kränkta mänskliga rättigheter. Det är en enkel men skickligt utmejslad undersökning av alternativen till livet som ung mördarmaskin – om sådana alls finns. NE

Regi: Kevin Smith

Ja ja, vi vet, en man och en kvinna kan aldrig vara vänner. Då kan man ju tycka att en man och en kvinna som är vänner borde veta bättre än att göra en porrfilm som sista utväg när alla räkningarna förfallit. Men som tur är gör de inte det, och resultatet är en liten pärla till sexkomedi. Apatow-alumnen Seth Rogen gör sig lika bra hos Apatow-föregångaren Smith, som är i kalasform – lite fint, lite äckligt, lite absurt, alltid skitroligt. Och som alltid är bifigurerna minst lika intressanta som huvudrollerna, om inte lite mer. JS

PÅ REPERTOAREN

Porromkom ZACH AND MIRI MAKE A PORNO

Regi: Tomas Alfredson

Frågan är vad som är obehagligast i denna mästerligt subtila filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman. Folkhemsångesten, växaupp-helvetet och vampyrtemat är så tätt omslingrade att de blir gestaltningsplatser åt varandra. Tankarna kan stundvis halka in på tv-versionen av Gardells mobbningshistoria En komikers uppväxt och det briljant konstfulla fotot har onekligen en stilistisk länk till Roy Andersson. Men det svenska tungsinnet har sällan skildrats så här kyligt skräckinjagande och en vampyrfilm är sällan så här tung. Fasansfull vardagsgrymhet, molande sorg och blodtörstig, bitterljuv puppy love. EAP

goda. Verkligheten ler mot Jack, som med hjälp av sin mentor Terry (spelad av suveräne Peter Mullan) bygger upp ett nytt liv i Manchester. Men ekot från barndomen hugger honom snart i ryggen. Boy A ifrågasätter invanda föreställningar om ont och gott och blir en sann uppvisning i moralisk självrannsakan. EAP

Folkhemsskräck LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN

Regi: Courtney Hunt

Frozen River skiljer sig från många andra amerikanska indiefilmer genom att inte försöka vinna poäng på sin autenticitet. Här är diskbänksrealismen inte självändamål utan faktum. Trailertrashmorsan Ray (Melissa Leo) kämpar mot en fattig vardag i en håla på norra östkusten, intill den kanadensiska gränsen. Det är snart jul och när möjligheten till snabba cash presenteras av den buttra indiankvinnan Lila, blir Ray plötsligt människosmugglare. Courtney Hunt har gjort en gripande och fantastiskt sinnrik skildring av ett USA bakom kulisserna, som trots sitt dystra ämnesval lyckas inbringa hopp. EAP

Maffia på riktigt GOMORRA

Regi: Matteo Garrone

Filmatiseringen av Roberto Savianos kultförklarade bok om den napolitanska maffian ligger ljusår från filmer som Maffiabröder och Gudfadern. Gomorra visar oerhört framgångsrikt hur den kriminella världen är helt beroende av våldets makt. Anslaget är dokumentärt, långsamt och utan stilfullt effektsökeri. Inga coola oneliners här inte. Istället visas en central del av Italiens organiserade brottslighet upp i verklighetens grådaskiga ljus. Det är ett smutsigt eurotrashträsk där Tony Soprano skulle snubbla i leran. EAP

Episkt AUSTRALIA

Regi: Baz Luhrmann

Luhrmann vill gärna försöka berätta en historia och återskapa en period och dess känsla samtidigt – se la vie bohéme på Röda Kvarnen. Men när han tar sig an en nations skamliga rasförflutna, en klassöverskridande kärleksberättelse, en underdogkamp om land och boskap, och en aboriginpojkes comingof-age allt på en gång – och dessutom ska få plats med enorma naturbilder – blir det för mycket. Någon borde rappat honom på knogarna mellan varven och dragit i tyglarna, särskilt när han envisas med att stoppa in Somewhere Over the Rainbow gång på gång. JS

Bitterhetsmelodram LIVET FRÅN DEN ANDRA SIDAN Regi: David Koepp

Livet från den andra sidan skulle bitvis kunnat vara Ricky Gervais regidebut – men det blir senare i år när lustigkurrar som Christopher Guest,

R 9vJK ALJK EL T

Ensamhetsfrossa THE WRESTLER

Julia Skott

julia.skott@nojesguiden.se

Regi: Darren Aronofsky

Det råder allmän kritikerkonsesus om att ingen annan än Mickey Rourke hade kunnat göra The Wrestler till ett sådant mästerverk. Länkarna mellan Rourke och det fallna steroidvrak han spelar gör det svårt att se någon mer passande för rollen. Brottaren Randy The Ram är en föredetting med en söndrad kropp. I det vakuum som utgör hans tillvaro söker han närhet hos den desillusionerade strippan Cassidy, spelad av Marisa Tomei. Båda skådespelarna exponerar hela sina register – inte minst fysiskt – i en dokumentärt färgad stil. Aronofsky har gjort djuplodande studier i ensamhet förr, men här är det mer genomborrande mörkt än någonsin. EAP

WATCHMEN

Barnsoldater JOHNNY MAD DOG

Regi: Jean-Stéphane Sauvaire

Cannes-vinnaren Johnny Mad Dog (Hoppets pris) om barnsoldater i Liberia borde förstås rullat

40 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

Trailer

Jag tänker titta på trailern om och om igen och hoppas att det inte blir som, säg, The Spirit. Dålig karma BOY A

Regi: John Crowley

Detta empatiska porträtt av en ung mans flykt undan sitt förflutna, visar hur lätt samhälleliga omständigheter kan skapa ett monster. Som tioåring mördade Jack Burridge ett annat barn tillsammans med en vän. När han som 24-åring släpps ut efter att ha tillbringat merparten av sitt liv inlåst, tycks möjligheterna till en andra chans vara

ZACH AND MIRI MAKE A PORNO Regi: Kevin Smith

Jag har ingen som helst objektivitet när det gäller Herr Smith. I love that tubby bitch. ANOTHER GAY MOVIE dvd

Det tog två år för den extremt grova sexkomedin om tonårskillarna som ska bli av med oskulden att komma till Sverige. Vad ska man säga om det?

PÅ REPERTOAREN

Tina Fey och självaste Karl Pilkington ska försöka dra åt samma håll i This Side of the Truth. Nå, den här bagatellen om stand byfigurer som "blir kvar" efter sin död (språkrör: Greg Kinnear), och mannen som motvilligt kan se dem (Ricky själv) har många Gervaiska kvaliteter. Människohat. Bitterhet. Kroppsliga fobier (som när tandläkare Gervais talar ut om sin känsliga kräkreflex). Och så då sentimentaliteten: den vi sett bubbla upp fram mot slutet i det mesta den lille knubbsälen tagit sig an (tänk Andy Millmans Big Brother-tal i Extras). Vi som råkar vara svaga för den här typen av neurotiskt känslopjunk får en fin stund. Jag antar att Gervais ville få sin egen Måndag hela veckan. Numret mindre, absolut, men med så mycket hjärta att i alla fall jag faller pladask. NE

=@CD epos fås helt klart om man ser logiken som en bisak och sväljer Kaufmans syn på livets berg-och-dalbana som ett absurt men fullkomligt storslaget pussel. EAP

R 9vJK ALJK EL T

Erik Augustin Palm eap@nojesguiden.se

THE WRESTLER

Regi: Darren Aronofsky

Mickey Rourkes upprättelse är ett odiskutabelt faktum i denna ångestdrivna färd mot ensamhetens kärna. FROZEN RIVER Regi: Courtney Hunt

Ett stycke äkta USA berättat med högst icke-amerikanska medel. MAN ON WIRE

Regi: James Marsh (dvd)

Lika mycket en hyllning till dokumentärfilmskonsten som till en fransk lindansares mest våghalsiga bravad.

Feelgood YES MAN

Regi: Peyton Reed

Det bästa man kan säga om den här säg-ja-till-livet-soppan är att det inte, som det brukar vara, är en frisinnad tjej som lär Jim Carrey att vara glad och uppskatta vardagen. Men hon är förstås med i rollistan, i Zooey Deschanels alltid lika tokigt gulliga bohemgestalt. Nejsägaren som på lite vaga grunder ska börja säga ja till precis allting är en kul premiss. Resultatet är lite väl förutsägbart, och mellan varven nästan fånigt – men visst, det är lite charmigt. Och Carrey är som alltid bäst när han lugnar ner sig. JS

Regi: Gus Van Sant

Drama REVOLUTIONARY ROAD Regi: Sam Mendes

Som så många andra upptäcker ett par (Leonardo DiCaprio återförenad med en lysande Kate Winslet) i sextiotalets New England-förort att de sömngångaraktigt vuxit upp och in i ett liv de inte var beredda på, en familjeidyll som ingen av dem riktigt vill ha längre. Det är en försiktig dramatik som byggs upp i tystnaden mellan orden, i hopp som tänds och släcks och tänds, där hemmets mjukt färgade väggar långsamt flyttas inåt och kväver sina inneboende, trycker dem mot den obvekliga upplösningen. Och Mendes vet att hålla igen, att sluta i tid och att dra sig undan där många andra skulle gå så nära det går – vilket är det som låter filmen ta sig in under huden. JS

Romkom MY BEST FRIEND’S GIRL Regi: Howard Deutch

Det här är filmen som Good Luck Chuck önskar att den var. Och det blir mycket bättre än man är beredd på – svinig kille tar betalt för att svindejta tjejer så att de ska springa tillbaka till killarna de dumpat; misslyckas med svinandet och blir kär i sin bästa polares tjej, som vill få leva singellivet och ligga runt. Upplagt för dålig sexkomedi – men det är roligt och självmedvetet på ett bra sätt, och rart mot alla odds. Till och med Dane Cook är ganska bra när han upptäcker att killar ibland också vill sova över och ligga sked. JS

Vampyrsmör TWILIGHT

Regi: Catherine Hardwicke

Är man typ fjorton har den här filmen verkligen allt. Sann men omöjlig kärlek mellan en underskön samvetstyngd vampyr och den nya tjejen i stan, och lite lagom skräck och gotisk stämning. Men annars går det inte att komma ifrån att historien är tunn och replikerna otroligt plastiga. Det är nästan så att man undrar om kameran är i ständig rörelse – den snurrar, flyger, följer, panorerar, utan att skilja på natursköna vyer och snygga interiörer – för att distrahera tittaren från att det inte riktigt finns något att se. JS

Bögig biopic MILK

Milk må handla om normbrytande, men det är inte något som har färgat av sig på filmens stilistiska upplägg. Efter den experimentella Paranoid Park har Van Sant återvänt till ett mer klassiskt berättande. Milk tecknar porträttet av San Francisco-martyren Harvey Milk, den första öppet homosexuella folkvalda politikern i USA. Som den kufiske medborgarrättskämpen ser vi Sean Penn, vilket är det som bär filmen (till skillnad från Emile Hirsch smått parodiska sextiotals-fjolla). Att den hade premiär strax innan höstens nedröstning av homoäktenskap i Kalifornien påminner om vårt samhälles otroliga långsamhet. Lika angeläget som aktuellt. EAP

Fantastiska kostymer och enorma peruker förmår inte släta över att det går alldeles för fort i svängarna när man ska knöka in kärlek, svartsjuka och åtskilliga decennier på knappa två timmar. Det går att göra, men här blir det mest platt. JS

Livets pussel SYNECDOCHE, NEW YORK Regi: Charlie Kaufman

Det är inte särskilt förvånande att Kaufmans regidebut är en så surrealistisk väv av metanivåer och självrannsakan. Han är trots allt mannen som skrivit manus till filmer som Adaption och Human Nature. Här förvirrar han dock mer än vanligt, även om grundtemat om livet som teater når fram med eftertryck. I huvudrollen ses Philip Seymour Hoffman i hans mest komplexa roll någonsin. Störst behållning av detta berättarmässigt snåriga

Sadofest DOWNLOADING NANCY Regi: Johan Renck

När Downloading Nancy rullade på Sundance i fjol blev den smått lustmördad av amerikanska kritiker som vägrade lägga två timmar på en olycklig hemmafru som beställer sin egen avrättning via internet. Dessutom i en färgskala som "signalerar kallbrand". Riktigt så illa är det väl inte? Maria Bellos hemmafru, Rufus Sewells äkta make och Jason Patrics våldfetischist är inte så tokiga (Amy Brennemans shrink däremot är en katastrof). Inte heller tycker jag att det är så intressant att fundera på om det är modigt eller enfaldigt att göra en film som saknar all kommersiell appeal. Problemet är nog delvis ett annat. När idoler som Michael Haneke och Stanley Kubrick serverat lik-artade studier i sadism har de också backat upp det intellektuellt. Det gör inte Renck, åtminstone inte när någon hör på. Downloading Nancys svaghet är därför inte så mycket dess utförande som frågan om varför den alls spelades in. För min del är jag inte heller så förtjust i fulestetik – även om plåtisen heter Chris Doyle och inspelningsplatsen Saskatchewan (Kanadas centrum för uranoch kaliumkarbonatbrytning) är nog så filmiskt. NE

Kostymdrama THE DUCHESS Regi: Saul Dibb

Det är riktigt riktigt snyggt – men det hjälper inte när det här är en halvtradig miniserie utdragen till en långfilm. Att den sedan fått uppmärksamhet för att hertiginnan av Devonshires historia i mångt speglar hennes släkting Lady Di:s liv säger på något sätt allt.

R 9vJK ALJK EL T Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV Regi: David Fincher

Ni som muttrar hybris kan sätta er ner. Är det någon jag vill förse med en alldeles för stor teknikbudget och grandiosa epikambitioner är det David Fincher. Det här är anledningen till att film fortfarande är popkulturens fetlagda, gapiga byrådirektör. THE WRESTLER

Regi: Darren Aronofsky

Den som inte ger minst fyra bananer av fem till detta Mickey Rourkemästerverk blir enligt uppgift utesluten ur Svenska Filmkritikerförbundet och tvingas sitta en hel helg och klippa Beck-filmer tillsammans med Harald Hamrell. MAN TÄNKER SITT kommande film

Henrik Hellström och Farväl Falkenberg-underhuggaren Fredrik Wenzels debutfilm som tävlar i Berlin i vinter. 80 minuter självrannsakan som vi kommer att tala mycket om framöver.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 41

”Det handlar inte om liv och död, och det är förbannat skönt.” A Camp är ett uppgraderat hobbyband som lika gärna skulle kunna spela death metal om de haft lust. I Nöjesguiden berättar de om andra hobbies, som pepparkaksbak, strypsex, Weimar-cabaret och månskensstunder med Brooke Shields.

8 :Xdg Å Ki\ e`kk`fkXcji\c`b\i lkXe e ^fk Xkk ] icfiX Text Patrik Forshage Foto Kjell B Persson

ur ska vi göra det här nu då, frågar Nina Persson och tittar på sin amerikanske make Nathan Larson. –Jag förstår nästan allt på svenska, men uttrycker mig bättre på engelska, förklarar han. Om du har frågor direkt till mig är det lättare om du kan ställa dem på engelska. Nina föreslår att vi kör hela intervjun på engelska. Det är förstås roligare när hela den trio som är A Camp kan delta i samtalet. Men Nathans svenska är ändå imponerande. – Jag bodde ju med Nina i Malmö några år, och nu pluggar jag svenska i New York. Mina farföräldrar från Sverige. Men de utvandrade till USA i slutet av 1800-talet, så den svenska de talade när jag var liten har visat sig vara väldigt ålderdomlig. –Det är faktiskt skitkul, fyller Nina i. Vi skulle göra något så okaraktäristiskt som att baka pepparkakor, och Nathan har en hel bok med recept från sin gamla Aunt Lilian. Det blev helt sjukt. Receptet sa bara ”lagom med smör”, ”a few cups of flour” och så, och för att förvandla vår pepparkakssoppa till en deg var vi tvungna att blanda ner

42 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

massor med mjöl. Vi stod där och kavlade 400 jävla pepparkakor. Ett par dagar innan vi träffas har A Camp gjort comeback för inbjudna i Tranans bar i Stockholm, och närvarande media blev så till sig att DN publicerade en regelrätt konsertrecension, av ett litet showcasegig, medan Aftonbladet behövde ett helt uppslag för att rapportera om tilldragelsen. Överdrivet, kan tyckas, men en tjugotalsinspirerad Nina Persson på scenen, flankerad av Niclas Frisk på gitarr, Nathan Larson på bas och rökmaskin, var verkligen sensationellt. Trots att Nina deklarerade att hon var oerhört nervös. Kanske lite ringrostig också? –Galet nervös. Och rostig, åtminstone i livesituationen. Även om vi spelat mycket medan vi gjorde skivan, naturligtvis, får vi nog lov att ordna ett boot camp inför turnén i mars. Niclas Frisk, som utgjorde andra halvan av A Camp på deras första album 2001 men numera bara är en tredjedel i och med Nathan Larsons uppgradering till fullvärdig medlem, håller med. –Det är precis på samma sätt, fast tvärtom, när man kommer direkt från turné och går in i studio. De där stora

gesterna fungerar inte alls i studio, och finmotoriken tappar man fullständigt på turné. –Vi hade inte riktigt hunnit repetera inför Trananspelningen, utan satte igång samma dag. Länge kändes det som att det inte skulle funka alls, men det är bra att klättra ut på den där tunnaste grenen ibland, tycker Nathan, och både Niclas och Nina instämmer. –Man får en adrenalinkick när man vågar testa, menar Niclas. Det är som att kasta sig in i strypsex. Nina skrattar. –Ja, eller som att hoppa från tian. Men du hoppar från tian framför ett samlat mediauppbåd? –Vad fan, det är lika bra att göra det så svårt som möjligt, att utsätta sig ordentligt. –Visst, det finns liksom inget att förlora. Utom ansiktet, och självrespekten, konstaterar Niclas, och Nina flinar. –Haha, och sedan ägna två år åt att be om ursäkt. Nathan tänker inte be om ursäkt. Han har till och med en strategi. –Jag tycker att det finns saker att lära av Obamas strategi under presidentvalskampanjen. Han sänkte konsekvent förväntningarna. ”Nej, nej, det är ingen ointaglig ledning,

DLJ@B

vi måste fortsätta kämpa”. Om man sänker folks förväntningar och sedan har kapaciteten att leverera på den högsta nivån blir effekten mycket större. Nina, i en DN-intervju i våras talade du om inspelningarna som ditt soloprojekt. Men det var det inte. – Nej, och tanken var aldrig att jag skulle göra något solo. Antingen var det jag som var slarvig i vad jag sa i den intervjun, eller så var det journalistens ordval. Det är trist att vara ensam, jag vill jobba ihop med människor som jag tycker om. Däremot var det svårt att pussla ihop det så att vi kunde komma till skott. Niclas höll på med sina grejor, och Nathan hade en massa filmprojekt. Så när vi äntligen kom till skott var vi ordentligt utsvultna. Du har nyligen flyttat till New York, Niclas. Det måste ha underlättat samarbetet. – Innan dess var jag liksom A Camps svenska platschef, och representerade bandet här. Men nu har jag bott i New York i ett år, i East Village. Det känns väldigt lyxigt, även om det blir en hel del resor fram och tillbaka till Sverige. Jag läste att du inte har något green card, Nina. – Det stämmer, och jag vill faktiskt inte ha något heller. Jag har arbetstillstånd inom mitt område, ”extraordinary ability in arts”. Extraordinary ability, vad sägs om det. Du vet, The Cardigans var signade till Def Jam i USA under en period, och på den tiden var det skitbra med ett sådant arbetstillstånd i tullen. ”Yo, Def Jam, that’s cool girl, all white n’ shit, den här vägen, inga problem”. Efter utdraget letande har Nathan och Nina nyligen flyttat in i ett stenhus i Harlem, identiskt med huset i Cosby Show enligt Nina. – Vi skrev större delen av albumet där, berättar Nathan. Det är fantastiskt. Även om Harlem fortfarande är lite av ett ghetto. Vi fick faktiskt besked bara häromdagen att vi hade haft inbrott. Men vadå, det sker ju inbrott i hus precis

>vJKC@JK8E M@G Världens bästa hobbyband, enligt Nathan Larson och Niclas Frisk THE DUKES OF STRATOSPHEAR XTC backar tiden och gör en Sgt Pepper/ Their Satanic Majesties Request BUSTER POINDEXTER David Johansen som crooner. Hot hot hot! ERIC BURDON & WAR The Black-Man’s Burdon. Versionen av Paint It Black brukar vara en 14 minuter lång floorfiller som garanterat genererar extas. THE RACONTEURS Steady As She Goes är Jack Whites formtopp.

överallt. Det är absolut inte farligare i Harlem än i de hippa områdena i till exempel Brooklyn. Där är det många fler våldsfall. När A Camps första album kom 2001 var det klart uttalat att det var ett hobbyprojekt. En ren fritidssysselsättning, beskriver Nina det som, och Niclas förklarar. –Atomic Swing hade fallit isär, och jag kände mig väldigt begränsad. Det var så länge som jag hade skrivit Atomic Swing-låtar, utifrån de ramar som till exempel min begränsade sångröst innebar, och det fungerar bara så långt. Det kändes som om jag hade prövat alla recept på

;\k ]`eej c`bjfd `e^\k Xkk ] icfiX% Lkfd Xej`bk\k# fZ_ ja cmi\jg\bk\e% de ingredienserna. Samtidigt hade jag en massa råvaror som låg utanför de ramarna, som jag också ville pröva att använda. Så Nina och jag bestämde oss för att försöka skriva ihop, och tillbringade en natt vid mitt piano hemma. Där skrev vi faktiskt I Can Buy You, direkt. –Jag minns att jag skrev hela den texten, i realtid, medan jag gick över den där bron precis utanför ditt hus, Niclas. –Det som är lite speciellt är ju att A Camps allra första låtar och allra första inspelningar nådde allmänheten, funderar Niclas. Andra band kämpar i det tysta under lång tid, och deras första steg får vi aldrig höra. Nu däremot är det annorlunda. –Nu är A Camp vår högsta prioritet. Samtidigt som det innebär en fantastisk känsla av frihet, förklarar Nina, och Nathan håller med. –Just det. Det handlar inte om liv och död, och det är förbannat skönt. –Det känns som om A Camp skulle kunna göra death metal om vi hade lust, namnet är inte kopplat till något visst koncept, slår Nina nöjt fast. Visst hade vi idéer om ett andra album redan för sju år sedan, men sedan kom annat emellan. När det nu blev dags bestämde vi oss för att bli guldfiskar, att radera våra minnen om vad vi tänkt om A Camp innan. Vi ser oss alla tre som nittiotalsreliker, och det är rätt skönt. Vi har liksom inget att förlora nuförtiden, inget att vara rädda om. –Precis, instämmer Niclas. It makes the mental isterbuk go away. –The vadå, undrar Nathan. –Eh. The mental beer belly? –Jaha. Jaha? A Camps andra album har ganska lite gemensamt med det första. På sin hemsida talar bandet om första albumet

som en landsortsskiva och det nya som en storstadsdito. –Jag har fått så många nya influenser, berättar Nina. Just nu är jag fascinerad av depressionen. Min dröm är att se ut som en bookmaker från tjugotalet. Samtidigt ville vi försöka kombinera olika tidsepoker. Kanske lite franska revolutionen? ”Tonight I’m gonna party like it’s 1699”, sjunger du. –Ja, haha. Och då skulle jag vilja börja prata om Prince. Men det ska jag inte. Den nyblivne New York-bon Niclas har en teori om skivans urbana karaktär. –Jag tror att New York bidrar mycket till det där. Nina sjunger med weimar-cabaretorkestern The Citizens Band, och samtidigt utsätts man för Antony & The Johnsons på Apollo… –Det var grymt, skjuter Nathan in. –…och hela den där Jim Carroll-romantiska New Yorkbilden som jag och Nathan har gemensamt. –För min del är jag totalt nere med Suzanne Vega just nu. Hon har en låt som heter New York Is a Woman, och precis så är det, fyller Nina på innan Nathan fortsätter utläggningen. –Alla i New York är resande, och det är det som titeln The Colonist syftar på. Även om jag går exakt samma sträcka hela tiden blir jag överraskad av något nytt varenda dag. New York är så ungt i relation till till exempel Stockholm, men den staden har blivit så sargad genom åren. Den är som en cyborg som inte går att döda. –Du skulle sett när Niclas flyttade dit. Det första han gjorde var att skaffa en hög hatt och en lång rock, så han såg ut som Jack The Ripper när han drog runt i staden, fnissar Nina, och Niclas ler nöjt och fyller på med New York-anekdoter. –En kväll när vi höll på att spela in blev det månförmörkelse, så vi gick ut på gatan för att titta. Bredvid mig stod en jättelång tjej, som jag tyckte jag kände igen. Det var Brooke Shields. Helt vrickat, men det är rätt typiskt för New York. Så det är ett klassiskt New York-album ni har gjort? –Det låter förstås pretentiöst, tvekar Nina. Men det är precis vad vi har. –Du vet Lou Reeds Street Hassle, undar Nathan? Jag snodde basgången till Chinatown rakt av från cello-slingan i den. Nina lånade framför allt från en annan inflyttad New Yorkbo. –Jag har haft en svår David Bowie-period ganska länge nu. Så jag försökte sjunga precis som han, som Lodger. Vi har till och med spelat in en cover av Boys Keep Swinging, som kommer som bonusspår någonstans. –Man behöver inte komma från New York för att göra New York-album, sammanfattar Nathan. För mig är The Rolling Stones Some Girls det ultimata New York-albumet, i varenda liten ”oooh-oooh”-falsettdetalj. Mer New York kan inget bli. Q

A CAMP Colonia Universal

THE NOTTING HILLBILLIES Your Own Sweet Way är Mark Knopfler på Ronnie Scotts typ. Ren centralstimuli. TOM TOM CLUB Talking Heads minus David Byrne plus Sly and Robbie. THE KNITTERS Countryband med medlemmar ur L.A.-punkbandet X THE CREATURES Siouxsie & the Banshees, kids. Lyssna på trummorna. TIME ZONE John Lydon, Bill Laswell, Afrika Bambaataa. THE RICH KIDS Ghosts Of Princes in Towers är otrolig! Glen Matlock från Sex Pistols, Midge Ure innan Ultravox, och jag tror Mick Jones var med en sekund.

”Det känns inte som att det finns några gränser här, och det hörs på albumet”, säger sångerskan Nina Persson i en intervju om hur New Yorkboendet har påverkat A Camps musik. Mja. Nog är gränserna ganska tydliga när bandet sent omsider följer upp den självbetitlade debuten från 2001. Därmed inte sagt att det här är en dålig skiva. Långt därifrån faktiskt. Det perfektionistiska i trions ljudbild rimmar väl med deras ambitioner, och – let's face it – har man så här bra låtar är det inte mer än rimligt att man sitter och filar och putsar tills de gnistrar som första klassens ädelstenar. Det skira pianoklinkande som inldeder öppningslåten The Crowning är tamejfan magiskt, och en smäktande duett med Nicolai Dunger är fullkomligt överväldigande i sina pendlingar mellan melankoli och euforisk romantik. Borta är alla sökta countryinfluenser, och fram kliver ett band som har hittat en ny, mer självsäker riktning. Nina Persson sjunger bättre än någonsin, och rollen som en slags kvinnlig crooner klär henne oväntat bra. Hade du frågat för några år sedan hade jag inte trott att det var möjligt. Nina Perssons röst har alltid slagit mig som sval och snygg, men samtidigt tunn och utan riktig bärkraft. Det funkade i Cardigans fjäderlätta ljudbild, men på lång sikt begränsar en sådan sak det musikaliska svängrummet. På Colonia finns inte det problemet. Längst fram i

den mättade ljudbilden finner vi en sångerska som har gått ner några snäpp i tonhöjd, samtidigt som hon har breddat och fördjupat tonen. Ibland anar man rentav ett vibrato! Det låter lysande, och ingen kan ta miste på att A Camp inte är Nina Perssons soloprojekt längre, utan ett band där allas roller sammansmälter till en synnerligen välfungerande enhet. Min enda invändning är att den glassiga ljudbilden ibland känns lite för välproducerad. Man kan hoppas att Nathan Larson på nästa skiva vågar släppa in ett litet gruskorn i sin värld av smäktande romantik – och att det inte dröjer åtta år till dess. – Elina Wessman

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 43

DLJ@B

Klubb/Elektroniskt

Rock/Pop

JOHN TEJADA Fabric 44

ANIMAL COLLECTIVE Merriweather Post Pavilion

Fabric/Border

Domino/Playground

Tejada är så mycket technoveteran att han vet precis hur han ska göra för att tweaka alla ljud till perfektion. Imponerande i sig men förbannat tråkigt om man inte har något att komma med. Som tur är visar han på Fabric 44 upp det han gör allra bäst – melodisk techhouse med lite djup. Emellanåt mörkare, med en touch av acid, smattrande hihat och glimtar av pianohouse. Godbitar av Donnacha Costello blandas med spår från hans egna bolag Palette Recordings. AB

Japp. Det är fortfarande ett myller av bjällror, wacky körer och naturdrömskt oidentifierbara läten när Animal Collective återvänder med uppföljaren till 2007 års Strawberry Jam. Det smått bindgalna uttryck som är bandets signum kvarstår, men har tämjts till ett mindre hetsigt, och mer atmosfäriskt flumformat. Det klär dem. Panda Bear med sin sakralt storslagna ljudbild verkar onekligen ha fått mer att säga till om. EW

LILY ALLEN It's Not Me, It's You Parlophone/EMI

Lily Allens raktpåsakobservationer av vardag och relationer har skyhög igenkänningsfaktor. Tjejig skir pop ut i fingerspetsarna. Hon avhandlar hur man låtsas sova medan man smygkikar på sin darling. Den sköna underbara vardagen när man äter take-away, småpratar och somnar i soffan tillsammans. Hur man kan störa sig sjukt mycket när allt fungerar så himla bra, men så fort man verkligen ska få till det så bara… pffft, oops, över. AB

R 9vJK ALJK EL T

HENOK ACHIDO Almaz Charming Child DLX Entertainment/BonnierAmigo

"82 was the year", lyder Henoks första textrad på detta debutalbum, och även om han menar sitt födelseår känns det som att han pratar om Blade Runner med sitt Vangelis-soundtrack. Det är nämligen där svensk hiphop befinner sig just nu – i de pulserande syntarnas ödemarker. Och Henok låter strålande – han förtjänar att bli för 2009 vad Adam Tensta var för 2007 och vad Lazee var för 2008. NRF-N

Du har döpt din skiva till Almaz Charming Child. Hur viktig är familjen för dig? – Familjen är alltid viktigast. Allt annat är ju nästan oväsentligt. Du sjunger med autotune på flera låtar. Vad är nästa steg, tänker du göra en hel sångskiva som Kanye West? – Hm, varför inte! Vad betyder Achido? Det är inte ditt riktiga efternamn? – Det betyder syra på italienska. Jag har lånat det namnet från en ökänd general i Eritrea som jag är släkt med. Whoa.

Angelica Butura

angelica.butura@nojesguiden.se

PIERRE BAROUH Samba Saravah Saravah, 1966

En sanslöst passionerad kärleksförklaring till bossa nova. Ojämförbar. DER DRITTE RAUM Swing Bop EP, Save To Disc/import

Förtjustande jazz-techno. Trumpeter, ståbas, piano, allt! KRIS WADSWORTH Deport This EP, Hypercolour/import

Förtjusande jazz-deep house. Mer trumpeter och piano! Anar en trend… TELEFON TEL AVIV Immolate Yourself Bpitch Control/Dotshop.se

Telefon Tel Aviv experimenterar med analoga synthar till mörk new wave-pop och ambient. Ett OMD fast i moll. Joy Division. En touch av The Cure. Tung elektronisk shoegaze. En dystrare tagning av City Center Officeselektronika. Trasig desperation och en melankolisk ljudbild, allra bäst uttryck på spåret Helen of Troy. AB

KYLIE MINOGUE Boombox Parlophone/EMI

Dansgolvsdivan Kylie går rakt på sak med remix-albumet Boombox. Okontroversiella väletablerade remixare som Mylo och Chemical Brothers, anpassade för den partypoppande engelska Ibiza-scenen. Vanligt hederligt dunka dunka. Endast Whitey lyckas ge sin remix av Red Blooded Woman en egen karaktär. Men trots detta är allt Kylie gör

44 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

charmerande catchy, som mash-upen av Can't Get You Out of My Head och New Orders Blue Monday. AB Hip Hop/R'n'B ILLA J The Yancey Boys Delicious Vinyl/import

För tre år sedan dog J Dilla, en av hiphopens mest begåvade producenter någonsin. Hans lillebror Illa J bearbetar sorgen genom att leta upp några av geniets gamla oanvända beats och rappa över dem. Det blir som en dialog med den bortgångne, ett gripande familjedrama. Och musiken är magnifik. NRF-N

LADY GAGA The Fame Kon Live/Universal

Lady GaGa är en inverterad Akon: ung, vit, kvinnlig och med en image som är glam snarare än ghetto. Men de har samma fäbless för att korsa r'n'b med syntpop, och samma begåvning när det gäller att skriva hittiga låtar. Och Lady GaGa, som romantiserar Warhols transor och klassisk New Yorkdekadens, är verkligen något annat än your average P3-dagslända. Hon förtjänar all den uppmärksamhet hon får. NRF-N

KEYSHIA COLE A Different Me Geffen/Universal

Jag gillar verkligen Keyshia Cole. Men detta tredje album är hennes svagaste hittills. Rösten är det ju inget fel på, och inte produktionen heller, men själva låtarna är slarvigt skrivna, med vaga melodier och klichétunga texter. Undantagen är den nittiotalsfeta Trust och den poppiga This Is Us. NRF-N

R 9vJK ALJK EL T Elina Wessman

elina.wessman@nojesguiden.se

EXISTENSMINIMUM OK Boys kommande album, Novoton/Nons/BonnierAmigo

Om han inte får sitt genombrott med den här skivan så får han det aldrig. THE WALKMEN Dónde Está la Playa,

BRUCE SPRINGSTEEN Working On A Dream

från You & Me, Talitres/Border

Columbia/Sony

Gubbrecensent gillar Springsteen, hur förutsägbart är inte det? Just den här gubbrecensenten har envist hållit Springsteen på avstånd, på grund av det där eviga bredbenta bootsklampandet, men det här går inte att hålla distans till. Bruce Springsteens romantiska och sentimentala sida är så passionerad att det hårdaste hjärta smälter, och när han som här lutar sig mot Brill Building, mot Dion, mot Mink deVille och mot sin egen The Wild, the Innocent and the E-Street Shuffle, och har ett mördande låtmaterial som spöar varenda hits-samling som givits ut i hans namn, då får man leva med att vara en kliché. PF

JONATHAN JOHANSSON En Hand i Himlen Hybris/Border

Årets första svenska popsensation är här. Jonathan Johansson har en röst som sticker ut, en röst som svävar fram genom skimrande syntslingor, blänkande rytmer, mjuka gitarrer, euforiska nätter och ungdomens pulserande längtan. Samma ljus som genomsyrade Arcade Fires Neon Bible lyser genom denna strålande debut. NRF-N

THE WALKMEN You & Me Talitres/Border

You & Me var med på flera utländska årsbästalistor, och när skivan nu når Sverige visar sig hypen vara välförtjänt. Att kombinera skevt och smäktande är något av en konstart, och The Walkmen bemästrar den till fullo. Klassisk rock varvas med skirt piano, stråkar med dissonanta infall, och just när man tror att man kan stoppa det hela i ett fack tar musiken en ny vändning. Uppfriskande, i en genre som vanligtvis trampar ganska mycket vatten. EW

FRANKE Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster Luxury/Border

Frankes andra album är en bra skiva, men det hindrar inte att det samtidigt är en besvikelse. För i jämförelse med det unga arga band som med sin distinkta distortionsdebut slog undan benen på halva rocksverige för nästan sex år sedan är Franke på den senkomna uppföljaren visserligen fortfarande arga, men avsevärt mer vuxna. The Crampsekon och reverbs har tagit Jesus & Mary Chains och det vita oväsendets plats, och Skinnad har till och med en besk smak av gammal göteborgsboogie från sjuttiotalet, komplett med munspelsgnissel. Så när de insiktsfullt konstaterar att ”det ligger en viss charm i vår inskränkthet” är det centrala ordet ”viss” – den här gången startar inte Franke några revolutioner. PF

Så här väl kombinerad skevhet och skönhet har vi inte sett sedan Pavements dagar! ANIMAL COLLECTIVE My Girls

från Merriweather Post Pavilion, Domino/Playground

Det vackraste de har gjort sedan Grass. Och det vill inte säga lite det!

BABIAN Fullproppad, Listtoppad, Livrädd och Uppstoppad! Troglodyte/Border

”Aprock” kallar förstås Babian sin högenergirock, och det låter ungefär som när överåriga hippies gav sig på att spela punk på sjuttiotalet, och var lite för skickliga, lite för hårdrockiga och lite för välformulerade för att kunna lura tonåringarna mer än för en kort stund. Eftersom den sortens band, med Kal P Dal, Rävjunk och Eddie & The Hot Rods i spetsen, var grymt underskattade tar vi emot Babians läktarvänliga refränger och lustfyllda kickar mot allt som rör sig med öppna armar. PF

Hur definierar ni Aprock? –Folk anklagar oss för att spela aprock, men sanningen är att inte ens vi själva vet vad det egentligen innebär. Precis som vårt bandnamn är det något vi tagit till oss utan att förstå om det är positivt menat eller ett skällsord. Babian spelar slamrig garagerock som inte behöver ta några omvägar om hjärncentralen. Vi är fyra extremt särpräglade individer som exploderar var gång vi ställer oss på en scen. Ingen lämnar en konsert med Babian oberörd. De kan hata oss eller älska oss, men det vi gör med vår musik är det enda vi klarar av. Vissa kallar det en ömsint käftsmäll, andra kallar det aprock! Hur behåller man sin liveenergi i en inspelningsstudio? –I Babians fall handlar det mer om att inte låta liveenergin ta över en session. Vi vet hur man tar med sig festen in i studion, hur man får rummet att svänga. För att det ska bli möjligt krävs att hela rummet mickas upp. Under inspelningen av vårt nya album tog det en hel dag att placera ut mikrofonerna i rummet, men när de väl var på plats hade vi vårt sound och kunde bete oss som vi gör på en konsert. Att spela felfritt har aldrig varit vår ambition. Personligheten sitter i vår otillräcklighet. Leve den!

SCOTT WEILAND ”Happy” in Galoshes

FRANZ FERDINAND Tonight: Franz Ferdinand

New West/Playground

Scott Weiland behövde Velvet Revolver avsevärt mer än Velvet Revolver behövde Scott Weiland, och ingen vet det bättre än Scott Weiland. Betrakta alltså det här jättelånga soloalbumet som en desperat jobbansökan från en habil sångare helt utan personlighet. Med allt från digital hårdrock och G’n’R-ballader via slacker-bossa och disco, i en löjligt originaltrogen cover av Bowies Fame till smörig pop och till och med en Smithscover, väcker han åtminstone medkänsla – något barband kan väl förbarma sig över honom? PF

Domino/Playground

R 9vJK ALJK EL T Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

SCISSOR SISTERS Do the Strand från kommande välgörenhetsalbumet War Child – Heroes, EMI

Så skulle Flying Lizards velat göra Roxy Musics pärla. Men inte kunnat. BEIRUT March of The Zapotec/ Realpeople Holland Eh, EP, Pompeii/BonnierAmigo

Många gör kortare album än Beiruts 11 låtars- och 40-minuters-EP. Få gör bättre. THE ONLY ONES Lovers Of Today

från The Only Ones, kommande återutgåva, Sony

Och Another Girl, Another Planet finns på samma fantastiska och nu remastrade album.

Efter ålders-, trendängslighetsoch trist andraalbumsbacklash var Franz Ferdinand tvungna att fixa en helt knäckande platta för att vända den negativa spiralen innan den blir halsbrytande, och förhandssnacket om afropop, dub och goth har låtit desperat. Tonight är ingetdera, tack och lov, men det är inte heller plattan som vänder utvecklingskurvan uppåt. Däremot bromsar den fallet, med avsevärt starkare låtar än föregångaren och med en väl avvägd balans mellan gamla tiders gitarrindie och syntetiska dansanpassningar. PF

TELEPATHÉ Dance Mother V2/Coop/BonnierAmigo

Sättet att sjunga som att ingen är menad att lyssna, smattrande marching band-trummor, mörkt muller som smyger sig på likt kompakt dimma. Det ekar av länge bortglömd new wave, dystra brittiska industriförorter och sneda tänder. Och får mig att längta efter Strawberry Switchblade, The Wake eller Svart, eller vadsomhelst som gavs ut på småbolag mellan 1981 och –83. AB

FREDDIE WADLING Den mörka blomman/The Dark Flower Capitol/EMI

EMI-kontraktet ger Freddie Wadling mat på bordet, men jag sätter en hundring på att Sveriges utan konkurrens bästa sångare och freakkulturfan egentligen är lika ointresserad av att sjunga tillrättalagda sånger av namnkunniga musiker som han är av sina briljanta Taubetolkningar (dem avfärdade han som ”skit”) . Här går han och bolaget halva vägen var. Freddie accepterar att sjunga specialskrivet av Stina Nordenstam och Anna Ternheim mot att han också får med en David Lynch-låt, och ställer upp på Meja- och Magnus Carlson-duetter mot 24minuter Beefheart-möter-Residents. Och eftersom det är Freddie så njuter vi av båda delarna. PF

PERSSONS PACK Öster om Heden Hi Fidelity/EMI

Det här minns du förmodligen inte, men med sin Slasvariant av The Clash var Perssons Pack det roligaste och mest inflytelserika band vi hade för närmare 20 år sedan. Fråga Moneybrother om du inte tror mig, och fråga Annika Norlin som givetvis dyker upp som duettpartner när Packet nu återvänder efter 14 års frånvaro. Med sitt ystra vemod – jodå, redaktörn – brinner de minst lika intensivt som förr, och när Per Persson skrålar att ”sångare utan orsak sjunger alltid falskt” slår han både huvudet på spiken och fångar samtidigt kärnan i Packets smittsamma låtar - mer innerligt äkta rockmusik går inte att hitta. Räkna alltså med att Perssons Pack gör både ”bonnigt” och ”gubbigt” till årets hetaste adjektiv. Igen. PF

Du säger att du har gjort en Brian Wilson de senaste åren? – Julian Cope, Brian Wilson, Per Persson – oj, vilken trio. Vi gjorde det alla drömmer om, att knäppa av väckarklockan, vägra, strejka och titta på Katherine Hepburn-filmer på TV. Ser du några positiva förändringar på den svenska musikscenen sedan sist? – Visst, förr skulle alla vara tajta och proffsiga och sånt. Förr skar banden sönder varandras däck, nu lånar man till och med ut gitarrsträngar till varandra. Ge oss namnet på några sångare, mer än du, som inte sjunger falskt. –Norlinskan, Perssonskan och Ternheimskan, till exempel. Och nu gör du "bonnig" till årets hetaste adjektiv, igen. – Bonnighet, charm eller vanligt jävla hyfs gör att du kommer någonstans här i världen, till exempel förbi krogköer eller skivbolagschefers kritiska och granskande ögon.

ANTONY AND THE JOHNSONS The Crying Light Secretly Canadian

Många lär uppskatta att Antony and the Johnsons har skalat bort de mest storslagna gesterna till förmån för ett stillsammare sound. Jag saknar det. Bombastiska utfall som For Today I Am a Boy från 2005 års I Am a Bird Now lyser med sin frånvaro, och även om The Crying Light är en vacker, och kanske jämnare, skiva än de två föregående är höjdpunkterna färre. Ändå är skönheten bitvis bedövande, och när Nico Muhlys lekfulla stråkarrangemang dansar den vackraste av valser i mina öron smälter jag, och slår på skivan igen. Trots allt. EW

SAMTIDIGT SOM Flykt, kärlek & broderskap Luxury/Border

”Lillebror, bli inte som jag när du blir stor”. Håkan var ju inte direkt otydlig i sitt budskap, men tror du att Samtidigt Som lyssnade? Nej då. ”Mellan lycka och melankoli” är deras egen sammanfattning av sitt sound, och för den som står ut med ännu en göteborgsk Håkan Hellström-ripoff är Samtidigt Som ett mycket smakligt energipiller. Ännu roligare blir det när de hittar ut ur skuggan av storebror. PF

”Sjunger på svenska fast jag borde gå på SFI”. Varför borde du det? – Francisco: Ibland känner jag att jag aldrig riktigt lärde mig att prata. Att jag missade något steg i utvecklingen och sedan kom in i det fast lite efter. Plus att jag har någon slags tourettes som gör att jag slänger ur mig oförskämdheter till folk på ICA och dylikt. Jag trodde först att det var civilkurage, men min omgivning har gjort mig uppmärksam på att så icke är fallet. Med all er energi måste ni vara synnerligen jobbiga att umgås med. – Erik: Sant, det är nog inte helt lätt ofta. Om man måste välja ifall det aldrig ska balla ur eller om det alltid ska göra det är valet inte så svårt. – Francisco: Och sen är det ju det där med tourettesen...

Efter det flummiga och murriga stickspår som var Mando Diaos förra album, ett avsiktligt finger i ansiktet på sitt dåvarande skivbolag, är de numera tillbaka i samma gamla svartvita sextiotalsestetik som förr, med Jimi Hendrix-blinkningar och Salla och Masses MFSB-stråkar, och -trumpeter som grädde på moset. För ett band som är energiskt i vanliga fall blir det nästan maniskt när de fyllda av revanschlystnad samlar på sig den ena intensiva upptempohiten efter den andra, och Give Me Fire bör intas i små doser för att hindra utmattning. PF

Rabid/Border

Labrador/Border

Karin Dreijer tar en paus från The Knife och gör en skiva som är om möjligt ännu mer ödslig och orolig än gruppens mörka mästerverk Silent Shout. Soundet är här mer uttänjt och diffust, det enda som återstår är en hotfull digital dimma. En suggestiv minimalism, som dock inte riktigt lever upp till de (kanske orättvist) höga förväntningarna.

När Suburba-ba-ba-ba-ba-ban Kids With Biblical Names återvänder efter mer än tre års tystnad är ljudbilden en helt annan än den charmigt hemsnickrade som de vann popsveriges kärlek med. Visst är låtarna catchy, men eftersom jag aldrig gillade Jens Lekmans Kortedala-album blir jag bara irriterad. SKWBN vill vara soul och retrodisco, men låter mest som Lekman när han är så där obehagligt calypso-svängig. Fast valpigare. EW

Skivan släpps den 18 mars, men går att köpa i digital form redan nu.

Du kan köpa den här skivan. Eller så kan du plocka ut de elva mest passionerat bredbenta rocklåtarna från Moz senaste skivor, slänga in en svulstig ballad, bränna ner det hela och låtsas att det är Years of Refusal. Visst finns här några hyfsade spår, men snälla Morrissey – att bli stabbigare och stabbigare för varje skiva är inte att utvecklas. EW

LALEH Me and Simon Polydor/Warner

Bäst kommer Laleh till sin rätt när hon helt kort sjunger på persiska, åtminstone för oss som inte behärskar det språket och för en stund slipper förstå de katastrofala mellanstadiedagbokstexterna. Den himla duktiga vispopen, lightreggaen och allra värst newage-flörten kommer vi visserligen inte undan någonstans, men varje liten minskning av plågan den här skivan åsamkar är välkommen. PF

Universal

SUBURBAN KIDS WITH BIBLICAL NAMES #4

NRF-N

Polydor/Decca

MANDO DIAO Give Me Fire

FEVER RAY Fever Ray

MORRISSEY Years of Refusal

R 9vJK ALJK EL T

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

FEVER RAY If I Had A Heart (Fuck Buttons remix) singelbaksida, Rabid/Border

Fuck Buttons klär Karin Dreijer i en annan sorts dräkt än de som Olof skapar. Sången bränns till aska och urnan skickas ut i rymden i en mystisk ritual. THE-DREAM Rockin’ That Thing singel, Radio Killa/Def Jam/Universal

Studsa, dansa och le. Drömmen är tillbaka och den här låten är med knapp marginal ännu bättre än det senaste Mariah Carey-samarbetet My Love. ROBERT WYATT & BERTRAND BURGALAT This Summer Night (Hot Chip Remix) singelbaksida, Domino/Playground

Bra klubbhångelsoundtrack för dig som är kär i en hipster.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 45

Foto: Johannes Helje

När Döskalle & Mästerligt fick chansen att sätta tänderna i hela Sveriges kuf till älskling avhandlades gamla synder såsom Gry Forssell och Linda Skugge. Men även nya och fina saker som frugan Carina Berg. Även lite karriär diskuterades givetvis, den 28 januari har nämligen Kristian Luuk och Per Sinding-Larsens nya livemusikprogram Popcirkus premiär på SVT. Döskalle blev helt till sig.

d k\i

Bi`jk`Xe Cllb Berätta lite om Popcirkus. – Äntligen kommer en plattform för bra livemusik! Som inte har funnits, för om en artist kommer med en platta i Sverige hänvisas dem typ till Go kväll eller Lasses Bengtssons Nyhetsmorgon. Nu kommer vi i direktsändning, varje onsdag från Debaser Medis i Stockholm, sända tre band som lirar kanske två, tre låtar var. That’s it.

Kommer vi möjligtvis att få se lite skön ”indie”? – Absolut. Grovt sett är det kanske ett jättestort band, typ Kent eller någonting. Sedan är det något mellanstort och något som ingen har hört talas om eller som ni på Nöjesguiden kanske bara har hört talas om. Så vi brejkar dem. Det är otroligt bra.

Och vad är din roll i det hela nu igen? – Jag och Per Sinding Larsen är båda programledare. Och det fina i kråksången är att det inte är någon tävling, det är inget ring in, det är inga tokiga hattar. Det är livemusik. Sedan intervjuar vi artisterna och vi har något inslag per program. Men det mesta är direkt.

46 Nöjesguiden • Nr 1 • 2009

Varför ska man titta på det här? –Ja... antingen tycker man att det här är toppen bara av den här beskrivningen eller så är man inte intresserad. Gillar man musik det minsta är det där man kommer att få se det.

Berätta vem drömgästen är! –Drömläget är att vi ska hitta nästa stora artist. Och det är tacksamt att bara sitta och lyssna på demos hela dagarna.

Känns lite som att ett visst program vid namn Idol redan är inne på samma grej… –Ja, fast det är en viss genre av artister. Här kan vi ju hitta nästa Anna Ternheim. Sedan är det kul också om vi får in lite utländskt typ Kanye West. Men de rör sig inte alls som på den gamla goda tiden när jag gjorde Sen kväll med Luuk. Då hade vi ju Madonna och Springsteen och Whitney Houston och alla kom ju. Så ser inte musikbranschen ut längre.

Och tack gode gud för det! Ge oss lite dirt på Sinding nu. –Jag känner honom inte så väl konstigt nog. Våra vägar har korsats ända sedan vi började på ZTV. Men vi har aldrig jobbat ihop, det här är första gången. Hittills har det gått väldigt bra, vi skrattar åt samma saker.

Är han så där myspysig som han verkar? –Ja, det är han verkligen. Han tar sig tid och är inkännande och skickade present till mitt bröllop. Fan vad gulligt!

Din fru Carina Berg har förresten sagt att hon ofta inte skrattar med dig utan åt dig, och att hon aldrig känner sig så snygg som när hon är med dig. Blir du inte ledsen när du hör sådant? – Åh, när du säger det så låter det hemskt. Nej, jag blir inte ledsen.

När Carina gjorde en Britney, blev du arg eller rädd då? –Varken arg eller rädd. Det blev ju oväntat snyggt. Hon såg ut som Natalie Portman litegrann.

Men var hon tvungen att fråga dig innan eller visste du? – Jag visste, men vad skulle jag säga? ”Jag förbjuder dig!” Lite fiasko var det ju att hon blev så snygg, för i sketchen var det meningen att hon skulle se mer clownmässig ut. Men så var det inte, så det blev inte lika roligt.

Hur gick det till när du blev utvald av Aftonbladet till bästa manliga tv-profil sex gånger på sju år? –Då gick det till så här att svenska folket röstade via webben eller via telefon. Och sedan blev det så att jag fick flest röster.

Hur kändes det? – Första gångerna kändes det fantastiskt roligt. Mot slutet började man känna att ”vad tråkigt för Aftonbladets nöjesredaktion att det inte kommer någon ny”. Men nu har jag inte vunnit på jättelänge. Nu är det bara Settman som vinner.

Usch ja. – Han är verkligen ett proffs. Vi hade ett program som vi skulle sälja in på TV4 för några år sedan och det hade varit roligt om vi hade fått in det, men det blev aldrig så.

AX^ _Xi bleeXk j ^X jXb\i ` D\cf[`]\jk`mXc\e jfd bXejb\ YXiX ( )'' g\ijfe\i ] ijk i%

häftiga.

Vem har gjort dig mest starstruck av alla du har intervjuat? – Madonna, J-Lo och Janet Jackson är ju rätt

Det är helt sjukt att DU har intervjuat dem! – Jag vet! Och liksom att de har kommit till mig. Det är inte så att jag har rest till New York och suttit och väntat i kö för att gå in på ett hotellrum, utan de kom till mig. Det var en sådan tid, så var skivbranschen, vi betalade ingenting heller. De kom till Europa och gjorde fyra länder och då var Sverige alltid ett land. Det var en viktigt marknad och då var vi givna.

Det var så roligt i P3 Populär när du erkände att du hade legat med Gry Forssell. – Var det roligt?

Har du läst Linda Skugges dagbok? – Jag har faktiskt inte det, men jag vet att jag förekommer där under namnet ”K”.

Det var ju inte meningen. Eller? – Jag tror såhär. Det har Gry pratat om i radio länge. Och jag har pratat med Gry om det i Mix Megapol, så det var inget scoop. Det var ju väldigt roligt att hon ställde den frågan, och just i den stunden ville man inte sabba den roliga grejen, men tyvärr var det ju ingen nyhet.

Är inte det jättejobbigt? Med tanke på att du utmålades som ett svin. – Ja, vad trevligt. Nej, man får ta det för vad det är, en tonårings dagböcker. Jag kan släppa mina dagböcker också. Vi har ju träffats efter det, hon har varit med i mitt program. Jag gillar ju henne som fan.

Hur skulle hon utmålas i din dagbok? – Åh, jag minns inte! Det var ju fem sekel sedan. Jag vet inte, jag skriver inte dagbok.

Var det roligare att vara en kuf än som nu, folkkär? – Jag tycker att jag har kunnat behålla en del av min kufighet in i det här breda. Jag har kunnat säga saker

i Melodifestivalen som kanske bara 1 200 personer förstår. Jag är rätt glad för det, att jag inte har behövt anpassa mig men ändå har blivit accepterad. Tror du att Sen kväll med Luuk hade varit lika framgångsrikt utan arga leken? –Man ska inte underskatta arga leken. Jag höll ett föredrag för en massa marknadsdirektörer i telecombranchen för några år sedan och då handlade alla frågor efteråt om arga lekens betydelse för varumärket Luuk. De var helt intresserade av det. I ett brus av ansikten och tvprogram, om man kan hänga upp en grej på någonting, då har man plötsligt ett försprång. Men det var ju en väldigt liten del, det var ju femton sekunder. Alla tv-program vill hitta sin lilla catchphrase eller gimmick. En snackis som är lätt och konkret.

Vem var svårast att möta? –Carl Bildt! Och Madonna vann ju också. Hon ställde upp på det.

Var det någon som vägrade? –Ja, det var det säkert. Springsteen sa: ”you got this nice suite and your own tv-show, what’s the deal with the angry game?” Det är inte vanligt att en kändis har en gedigen utbildning. –Nej. Jag skulle vilja slå ett slag för det. Det är bra att ha en gedigen utbildning, jag har jättemycket nytta av min handelshögskoleutbildning. Jag jobbar i en bransch som vilken som helst och gör en produkt som vilken som helst. Ibland kan man kliva åt sidan och titta på det så. Vad har vi för berättigande, varför ska folk köpa oss?

Är det viktigt att folk vet om att du har en utbildning? –Nej, det är inte viktigt. Däremot har jag ju byggt en liten tv-karikatyr av mig själv som är lite torr, nördig och akademisk och då dyker det där gärna upp.

Kommer du någonsin att lägga tv-fjanteriet på hyllan och bli ingenjör? –Nej, det är för sent. För några år sedan var jag väldigt intresserad av att jobba för polisen i Säpo. Jag ringde och frågade om jag var för gammal för då var jag typ 33 år. Och de sa att åldern inte var något problem, men att trovärdigheten inte var den bästa.

Jgi`e^jk\\e jX1 pfl ^fk k_`j e`Z\ jl`k\ Xe[ pfli fne km$j_fn# n_XkÊj k_\ [\Xc n`k_ k_\ Xe^ip ^Xd\6 Man kan boka dig för föreläsningar och tydligen ska du bland annat prata om varför du "kastade bort fyra års studier bara för att livnära dig på att busringa". Ett smart val nu i efterhand, då måste det ju ha varit fullkomligt idiotiskt. –Det var ju typ en livskris. Att jag hade gått där och lagt ner en massa tid och pengar på en fin utbildning som hela min familj och mina vänner stod och hurrade på, och att det som jag tyckte var roligast var studentradio nere i källaren. Och att säga till alla, ”nej hörni, jag kliver av det här nu och ringer till Jarl Kulle och säger bajs och lägger på luren.” Det var jobbigt.

Var det en hemlig väska med pengar som fick dig att välja SVT när alla andra kanaler ryckte i dig? –Tvärtom faktiskt. Den hemliga väskan kom från TV4 som jag tackade nej till. Så jag gick ner i lön.

Varför? –För att jag kan göra fler typer av program på SVT. TV4 är mer formaterat och har väldigt få programledardrivna program. Sedan är de ju väldigt många fler profiler på TV4 vilket gör att alla slåss om samma jobb. Jag trivs jättebra.

Hur är din relation med Martin Luuk? –Vi ringer varandra ofta, vi har kommit varandra mycket närmare sedan han bildade familj. Är ni släkt? –Ja, han är min bror och vi är släkt. Han är också en av mina bästa vänner.

Du var så himla bra i Melodifestivalen. –Tycker du? Tack! Nu blev det en glad gubbe. Vad roligt. Hemligheten var att jag fick göra det själv och att vi fick göra alla sex programmen första året. Och att jag fick göra det igen året därpå, så det var grymt bra. Vem är roligast: Alex Schulman, Björn Gustafsson eller Filip och Fredrik…? –De är ju roliga på olika sätt. Björn Gustafsson är ju en underskattad skådespelare. Han är otroligt bra på att leverera karaktärer. Filip och Fredrik är ju roligare med pennan och när det gäller idéer. Jag kan inte välja någon. Men Björn står ju mig närmast, han är som en son. Jag väljer Björn!

…och vem av dem kommer du inte att gråta för när den dör? –Den frågan kommer jag inte att svara på. Jag kommer att gråta för alla.

Säg ett fult ord på estniska. – Vilka roliga frågor! Jag är tyvärr dålig på estniska. Jag pratar engelska mycket bättre än vad jag pratar estniska. Vi flydde på fyrtiotalet så den svordom jag kan leverera är en fyrtiotalssvordom. Perse är typ arsle på fyrtiotalsestniska. Så kunde vi göra med estniskan, jag och brorsan på tunnelbanan. Snacka skit om någon.

Tror du att ester har torrare humör? –Jag vet inte, eftersom jag aldrig har bott där. Men vi ester i Sverige, vi har ju har torrare humor. Men det kanske har att göra med att vi växte upp i en ganska torr estnisk miljö med en massa gubbar som hade gamla traditioner och så.

Hur jobbig är Fredrik Lindström på en skala? –Han är tyvärr inte alls jobbig. Han är en fantastisk person. Vi umgås fortfarande privat trots att det är 15 år sedan vi jobbade ihop. Han kan trollbinda en hel middag genom att dra sina stories. Sedan är han samtidigt väldigt varm och kan ringa och prata.

Är det inte lite enerverande det här med att trollbinda? –Det enda enerverande är att han ibland bara kan försvinna och att man inte kan få tag i honom på ett par veckor och så kan man bli irriterad på det. Men det ingår i hans geniskap, att han har yvigt hår och så.

Har Carina haft Carolina Gynning över på tjejmiddag? –Hemma hos oss? Det har inte jag sett. Nej.

Vad tycker du om Carolina? Snygg, eller hur? –Jag tycker att hon har fantastisk energi, jag vet inte var det kommer ifrån, det bara sprutar ur alla sömmar på henne. Det gillar jag verkligen.

Vad tycker du om den sortens programledare? – Hon är ju briljant på tv. Hon har energi och driver på. Men jag känner henne inte privat. När de jobbar är ju inte jag med.

Men har du aldrig suttit i publiken på Stjärnor på is? –Jo, men det har jag. Jag känner henne inte. Jag har varit hemma hos henne en gång kanske.

Jaha, men då så! –Nej, men jag har typ hämtat Carina. När började du tappa håret? –Jag tror att det var typ på gymnasiet. Fast det har inte stannat upp sedan dess, kan man säga.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 47