Nöjesguiden nr 2 2009

JKF:B?FCD EI ) )''0

;< M8EE JKF:B?FCDJ GI@J<K )''/

D{K<I G8FCF IF9<IKF 8;@8D ;PDFKK G XccXj c ggXi

vI ?8EE8 =I@;yE

KAF:B6 E a\j^l`[\e i\[\i lk Y\^i\gg\e

C@CC8 =@CD><F>I8=@HL@Q<K DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " GIPC8I " JG<C " KM Nöjesguiden • Bråvallagatan 10 • 113 36 Stockholm

Foto: Niclas Brunzell

+ 9I<M

Chefredaktör Margret Atladottir får både ris och ros

/ 8CDFJK =8DFLJ

Adiam Dymott är, håll i er, en svart tjej som inte gör hiphop

(* CwK FJJ K8C8 FD @;<8C

Nöjesguiden lägger sig i en infekterad och tröttsam idealdebatt

*+ DF;<

Michaela Forni har träffat Fifth Avenue Shoe Repair

+) C@CC8 =@CD><F>I8=@HL@Q<K Nu med världskarta!

,'

D{K<I G8FCF IF9<IKF "Jag vill smiska Lars Ohlys rumpa jävligt röd."

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionsassistent Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö Josefin Lindberg, josefin.lindberg@nojesguiden.se Medverkande skribenter Samira Ariadad, Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Niklas Eriksson, Patrik Forshage, Johan Hallstan, Anders Karnell, Mattias Kroon, Annika Marklund, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Magnus Talib, Pelle Tamleht, Elina Wessman, Tommie X Kontakt: förnamn.efternamn@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Bråvallagatan 10 113 36 Stockholm Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 red@nojesguiden.se GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66 MALMÖ Södra förstadsgatan 31 211 43 Malmö tel 0736-438860

Fotografer och illustratörer Niclas Brunzell, Johannes Helje, Michael Steinberg, Carsten Oliver Bieräugel Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Säljare Stockholm Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Adam Grünerwald, adam.grunerwald@nojesguiden.se Praktikant Linnéa Pettersson-Berglund, linnea@nojesguiden.se Eventansvarig Tom Pyl, tom.pyl@nojesguiden.se Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Regionschef Öresund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Ekonomi Adepta Revision, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguiden Holding AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 15 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Omslag Foto: Niclas Brunzell Smink: Angelica Callin Fotoassistent: Erik Ericsson

Ledare

C`m\k jfd jb`kkafZb

;

et slår mig varje gång när jag kommer över gamla bilder på mig själv från när jag var liten: Jag var ju inte fet. Det är en mycket konstig känsla, för när jag var liten så kände jag mig så otroligt tjock. Varje dag, hela tiden, kände jag mig helt groteskt fet. Vågade knappt sätta mig på främmande stolar. Haha. Det låter ju helt jävla sjukt när man skriver det. För jag var inte tjock när jag var liten, jag såg precis ut som alla andra barn. Kanske inte sådär superspinkig, men ändå. Normal.

Slank! Det ser jag när jag tittar på gamla bilder.

Varför kände jag sådär för? Varför känner jag fortfarande sådär ibland? Om jag skulle beskriva mitt utseende fram tills nu och behövt vara brutalt ärlig hade jag nog sagt: skittjock. Och ful. Samtidigt så vet jag om att det inte är sant. Men det är ju så man känt för det mesta. Helt galet sjukt! Hur många gånger har man inte fått pojkvänner att önska livet ur en när man haft tjockångest i nya klädesplagg och frågat gång på gång: "ser jag tjock ut i den här?". Och hur många tillfällen har man inte gått miste om under sin uppväxt eftersom man var rädd för att visa sig i badkläder, eller att man skulle hamna i någon annan pinsam situation där man inte duger?

Fd aX^ jblcc\ Y\jbi`mX d`kk lkj\\e[\ ]iXd k`ccj el fZ_ Y\_ mk mXiX YilkXck ic`^ _X[\ aX^ ef^ jX^k1 jb`kkafZb% FZ_ ]lc% Jag har, precis som alla andra, haft vänner som insjuknat i anorexia. När jag var tolv blev en god vän till mig så pass sjuk att hon fick läggas in på sjukhus och bo där. Jag tror faktiskt att hon fortfarande är kvar. Sånt ska inte behöva hända barn, och inte vuxna heller.

Anorexi, bulimi, ätstörningar och bekämpandet av sjuka skönhetsideal har aldrig varit någonting jag arbetat aktivt emot, eller ens brytt mig om särskilt mycket om jag ska vara ärlig. Kanske mest för att jag själv aldrig drabbats. Men inför det här numret av Nöjesguiden kontaktade jag skribenten, modellen och skådespelerskan Annika Marklund. Det var dagarna efter att det stora "bantningsbråket" i media mellan Blondinbella, Katrin Zytomierska och Carolina Gynning utspelat sig och jag undrade om hon inte kunde samla ihop ett gäng människor för att diskutera samhällets vikthets och smalideal, utan någon halvsjaskig kvällstidningsvinkel. Det ville hon och resultatet ser du på sida 13.

Det intressanta är egentligen inte att konstatera att onaturliga skönhetsideal skapar sjukdom bland unga tjejer och killar, det vet vi ju. Det intressanta är att ingen gör någonting åt det. Patetiskt, egentligen.

Förutom smalsnack, har vi träffat den fantastiskt grymma Adiam Dymott, gjort ett geografiskt film-quiz och druckit espresso med Paolo Roberto (som spelar sig själv i filmatiseringen av Stieg Larssons Millenniumtrilogi).

Dessutom har vi på Nöjesguiden firat med skumpa och vrålat äääntligeeeeen då vi har fått nya fantastiska ägare och numera ingår i ett större sammanhang. Tänka sig. Förutom att vi är glada över att få nya och roliga kollegor så blickar vi framåt och ser spännande planer förvandlas till verklighet. Det vore kul om du ville haka på. Q

Vår nya hemsida! Snart lanseras splitternya www.nojesguiden.se

Chris Brown och alla som någonsin älskat honom.

MARGRET ATLADOTTIR

margret.atladottir@nojesguiden.se

4 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

Brev Nr 2 Det här numrets brevhög frontas av ett hatvykort signerat en arg kvinna. Om du tror att du kan bräcka det får du jättegärna skriva till oss! red@nojesguiden.se

Ja Du, lilla gumman. Om man skriver något så korkat som ”gråtrunkande 35-åringar” då ska man inte vara chefred. någonstans. Hur fick Du jobbet! Knappast på meriter eller... Man är faktiskt inte en bättre människa för att man är tjej/kvinna! En vanlig miss av typ Linda Skugge-skribenter. Jag har förundrats över att den otroligt korkade och barnsliga Frida Boysen är chefred. för Plaza Kvinna. Chefred. är något man arbetar sig fram till, inte något man tilldelas för att det ska bevisas att tjejer kan (också). Huruvida Du är en bimbo får vi väl se! ”Små bittra gubbar”! När blir man gubbe enl. Dig och Dina medsystrar?! Ved Du vad Hades är?

P.S. Nöjesguiden har från och till varit bra. Varför blev inte Belfrage chefred. för er?

Hälsn. Mathilda Hej Margret Atladottir (vilket härligt namn) Var med äldsta dottern Charlotta (28 år) igår och kolla på film och fick då Nöjesguiden i handen. Jag tycker att du är mycket träffsäker i din ledare. Har under mina år som chef/ledare och numera som konsult stött på mäns rädsla för kvinnor och inte mist för unga duktiga kvinnor. Ofta betyder det att man inte tar tillvara den kompetens och kapacitet som finns representerad i dessa kvinnor.

Kvinnor är tyvärr, generellt sett, sämre på att ta för sig på arbetsplatsen vilket i sin tur leder till att sämre lämpade män får de jobb som istället borde ha besatts av en kompetent kvinna. Det är väl på väg att bli bättre, inte minst för att de unga kvinnorna blir bättre på att just "ta för sig".

Om jag står inför anställa en ny medarbetare, anställer jag alltid en kvinna givet ALLT ANNAT LIKA, för min erfarenhet säger mig att jag generellt sett får jag snabbare

och bättre leverans/resultat av en kvinna. Min framgång mäts ju av summan av allas ansträngning, så det vore ju korkat att göra på något annat sätt.

Gillade din slutkläm, att du inte är kränkt – annars är det ju helt inne att var kränkt.

Lycka till och låt dig inte nedslås av surgubbarna Gubbe 55, Robert Heier Hej Margret, Som vanligt satt jag på ett etablissemang där det finns ett generöst ölutbud och minimala drinkkunskaper. Ett hak där tjejer i din ålder är mer sällsynta än vattenglas på en rysk svartklubb. Min fru väljer benämningen "gubbpub", vilket är en otäckt träffande beskrivning.

Jag satt med min pint, sög in den lite unkna doften av gammalt läder, trä och ölrester och började läsa din ledare. Och jag blev trött. Trött på den svenska jantelagen, och trött på människor räds förändring.

Det finns en uppsjö branscher som skulle dra nytta av att tillsätta unga kvinnor på höga positioner. Tror du att musikbranschen skulle fortsätta att försöka att släpa oss skrikande tillbaka till åttiotalet genom att sätta käppar i hjulet för nytänkare som Spotify om den inte leddes av medelålders män? Eller att Volvo skulle ha missat miljövågen?

Som vanligt sitter jag nu på ett hotellrum med laptopen i knät, myspace på browsern, nöjesguiden uppslagen och I-tunes beredd. Den dag Nöjesguiden skrivs av och för 35-åringar slutar jag läsa den. Jag litar på att det inte är din huvudsakliga målgrupp. Krönikorna är som vanligt underbara.

Jag önskar att jag hade ditt driv och framåtanda när jag var i din ålder (vilket är längre sedan än jag gillar att tänka på). Du kommer att göra ett fantastiskt jobb.

Stå på dig!

Hälsningar, Peter Rose Gråtrunkande 35-åring Hej alla, Den senaste tiden har jag mottagit en stor mängd hatbrev och artikelkommentarer apropå min ledare i förra numret av Nöjesguiden. Kommentarerna på nätet var ju väntade. Men att människor orkar bemöda sig författa regelrätta handskrivna brev, köpa frimärken och lägga på lådan är ju skrämmande.

Jag vill passa på att upplysa er om att en lika stor mängd positiva och peppande människor har hört av sig. Er vill jag verkligen tacka, det betyder mycket.

Till er andra: far åt helvete.

Margret Atladottir

8MCPJJE8K

Månadens medarbetare

...Nöjesguidens favoritutvikningsbrud Pernilla Lundberg som frontar senaste numret av Slitz (som våran omslagsfotograf Niclas Brunzell plåtat faktiskt) sägs dejta fotbollsspelaren Marcus Berg. Så förutsägbart, men vackert...

8ee`bX DXibcle[ Skribent

Annika, berätta lite om dig själv.

–Jag är en ståtlig kvinna i mina bästa år som samlar på obekväma skor och försörjer mig på att sätta ihop bokstäver till ord och meningar.

Vad har du för bakgrund?

–Jag började jobba på tidning när jag var sexton, sedan fortsatte jag. Växlar mellan att resa runt och frilansa och jobba på redaktion. Nu är det dags att sätta mig på Aftonbladet som reporter. Känns strålande.

Varför vill du skriva?

–Det är det enda som jag verkar ha en naturlig fallenhet för. Jag avskyr att känna mig dålig på saker jag gör, och skrivandet ger mig den känslan mest sällan. Dessutom innebär skrivande makt, och det passar mig bra, för det är rätt mycket jag vill förändra.

Vad är drömjobbet?

–Ungdomsboksförfattare. Jag jobbar på det.

Vad gör du när du inte skriver?

–Jag läser böcker, går på bio, kollar

...det går hemska rykten om att en utav Linda Rosings drömmän som medverkar i Den rätte för Rosing är våldtäktsman. Brutalt äckligt om så är fallet och operation Rädda Linda inleds härmed...

FOTO: NICLAS BRUNZELL

på dvd, hånglar, spelar Rockband, Sing Star eller Guitar Hero. Eller så diskar jag. Och dricker vin.

Var festar du helst?

–På Konrad Tönz i Berlin.

I det här numret har ni snackat vikthets och skönhetsideal. Vad tycker du är vackert?

–Skägg. Skägg är jävligt härligt. Och fräknar.

...när en redaktionsmedlem föreslog att vi skulle skriva att Anja Pärsson är lesbisk i den här spalten möttes denne av gapskratt. Det vet ju alla redan... ...en dörrvakt på Friday's vid Birger Jarlsgatan blev irriterad på en uteliggare som rörde sig allt närmare entrén. När uteliggaren tittade bort snodde dörrvakten hans påse med tomburkar och gömde den bakom rulltrappan. Uteliggaren sågs senare leta efter den. Gud är nu mer besviken på mänskligheten är någonsin tidigare...

V IS FOR VICTORY —

BY RAFA NADAL

Gw >wE> Mars må vara den lurigaste månaden och trots att vi borde se vårtecken är vi insnöade som ett gäng huttrande pingviner. Det hindrar oss dock inte från att hjälpa dig till ett ännu mer fabulöst nöjesliv.

JkfZb_fcd SVÄRMORSDRÖM GONE WRONG John Legend är den välartikulerade killen som din mamma gillar ända tills hon inser att han bara sjunger om otrohet och tillfälliga sexuella förbindelser. Lyckligtvis gör det också att du förhoppningsvis slipper ha din mamma i släptåg när du går och ser John Legend på Annexet den 2 mars.

fotografering, signering och förhoppningsvis lite annat. Hett var ordet.

VÄRLDENS POPULÄRASTE SKOTTAR Förra årets mest hypade band genomförde en ännu mer hypad smygspelning på Obaren i höstas. Nu återvänder Glasvegas för en ordentlig spelning på Debaser Medis den 6 mars, och går du, slipper du senare höra dina vänner skryta om kalaset. Kanske kan till och med du skryta för någon stackare som missade det.

HIPHOP FRÅN GULDÅLDERN Alla som har hängiga jeans, pösiga hoodies och som startar slagsmål så fort någon råkar snudda vid deras sneakers kommer garanterat att stå med tindrande ögon på Berns den 4 mars. Hiphop-legendaren Pete Rock gästar och kommer få alla att stå med armarna i kors, nicka i takt och utan undantag dansa two-step.

NEGATIVA JÄTTEFISKAR Reel Big Fish är mest kända för att vara kroniska pessimister vilket albumtitlar som Turn The Radio Off, Everything Sucks, The Show Must Go Off och Our Live Album Is Better Than Your Live Album vittnar om. Kanske kan just du få skapunk-veteranerna på bättre humör om du går på deras Tyrol-spelning den 7 mars.

AGGRESSIVT PÅ GLOBEN Såg du Some Kind of Monster för en massa år sedan vet du att Metallica må vara hårda på ytan, men egentligen bråkar lika mycket om småsaker som du och din partner. ”Töntar” kanske du nu tänker, men det är klart att metalsnubbar också ska få ha känslor. På Globen kommer de att ta ut alla sina aggressioner två kvällar i rad den 7 och 8 mars.

METEROSEXUELL OPERA När Simon Cowell satte ihop Il Divo visste han exakt vad han gjorde. Den internationella popoperagruppen lockar till sig skaror av medelålders kvinnor som om den vore en enda stor tantnovell och när medlemmarna intar Globen den 16 mars kommer det att gå hett till.

Och för det helt rimliga priset av 3 400 kr kan du få ”the platinum experience” där det bland annat ingår

6 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

HÅRDROCKA LOSS PÅ DEBASER Eagles of Death Metal visade att de inte har någonting emot att sparka på den som ligger när de beefade med Axl Rose ungefär ett decennium efter att han hade slutat att vara cool. Det bästa Rose kunde hitta på var att kalla gruppen för ”the Pigeons of Shit Metal” och det tyckte frontmannen Jesse Hughes var så roligt att han tatuerade in det på sin vänstra arm. Kom och bli den miljonte personen att säga ”det var väl lite overkill” när gruppen uppträder på Debaser Medis den 7 mars.

ÅRSBÄSTAPOP PÅ DRAMATEN Frida Hyvönens senaste album Silence is Wild korades som 2008 års bästa svenska skiva av Nöjesguiden och har du inte hört den än har du mycket att ta igen. Vi föreslår att du håller dig fram till den 14 eller 15 mars och sedan bjuder dina öron på en fantastisk spelning på Dramaten.

FÖR COOL FÖR TV-SPELSMUSIK? Att gå på Play! A Video Game Symphony ger nästan lika många nördpoäng som att tälta utanför Webhallen när det kommer en ny World of Warcraft-expansion. Men låt inte det hindra dig från

att gå. När världsturnén landar på Annexet den 19 mars bjuder symfoniorkestern på tv-spelsmusik från bland annat The Legend of Zelda, Castlevania och Halo, och hela showen spetsas med videomaterial. ÖVERAMBITIÖSA DAVID David Byrne är Oscar-, Grammy- och Golden Globe-vinnaren som kommer få dig att se på dina egna meriter med nya ögon. Artisten, konstnären, fotografen, designern och regissören kommer dock säkert att bjuda på någonting mycket sevärt på Cirkus den 17 mars, så det är bara att ge dig hän och pallra dig dit.

KONSPIRATIONER PÅ DEBASER MEDIS The (International) Noise Conspiracy har överlevt både bandavhopp och spelningar på kinesiska svartklubbar, och förra året släpptes gruppens Rick Rubin-producerade album The Cross of My Calling.

Det ska självklart firas på Debaser Medis när umeåborna kommer på besök den 1 mars. Räkna med Che Guevara-romantiserande och Marxteorier i massor.

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi

KONSERT – Den som har gått på Pete Rock, Metallica och Frida Hyvönen inom tre veckor vinner!

KLUBB – Nostalgichock på 90s, indiekärlek på Love och hiphophäng på Klubb O. FILM – Ingen stor filmmånad men vårt filmquiz håller dig sysselsatt under toalettbesöken.

MUSIK – Vem sa att uppföljare aldrig blir lika bra?

KROG – Allt kött i världen räddar inte Rodizio från en antiklimax.

SPEL – Sista månaden du kan skylla ditt spelande på det dåliga vädret.

TV – Endast Lost och Wipeout förhindrar en döskalle.

BC8>FDLI<E Konstfack ”Rock är inte farligt längre.

Konstfack är farligt”, säger Per Sinding-Larsen till Metro. Att de inte ens kunde komma på bättre bortförklaringar efter sina elevers hyss är skamligt.

Nästa gång vi blir för fulla i Gubbrummet och sprutlackerar hela lokalen med en halvsmält pizza ska vi också kalla det för ett konstprojekt.

Schlagercrack Fånga och flå valfritt pälsdjur Leta upp Blondinbella Kasta päls på Blondinbella

Magnus Talib är en exilstockholmare i Malmö. Han är en ångestfylld herre med aptit för kärleken. Han jobbar just nu på SVT och när han inte dränker sina sorger på Malmös barer skriver han om sitt sorgliga liv på www.talib.blogg.se. En gång i tiden var han på allas läppar i sin hemstad. Nu är han ensam och nedbruten i Malmö.

AX^ _Xi _\cc\i `ek\ [i\^cXk m\i e ^fe ka\a ` kife Xkk aX^ i jb`kjep^^ g ]pccXe%

AX^ [ i Xm DXcd Text Magnus Talib Illustration Carsten Oliver Bieräugel

;

Verum är ett av Norrmejerier registrerat varumärke. Konsumentkontakt 020-222 999.

et var säkert ett par veckor sedan jag kallade någon något otrevligt eller självantände på någon hemmafest där jag inte känner någon. Jag har heller inte dreglat över någon tjej i tron att jag är skitsnygg på fyllan. Det här känns bra på ett vis, men även som att min själ har lämnat mig. Den kanske håller på att läka. Det är inte som när två vänner tog mig åt sidan i höstas och frågade hur det stod till med mig. Bra tyckte jag själv, men det höll de inte riktigt med om. Jag hade lite för kul för mitt eget bästa i höstas.

En flykt som slutade i att jag spillde ut stearinljus över Maria i Sahara Hotnights. Hon blev arg och jag tyckte att det var väl ingen större grej. Jag vaknade med superångest morgonen efter. Jag träffade henne en vecka senare på samma restaurang och stod och vred och vände på mig ett bra tag innan jag tog mig samman, gick fram till henne och bad om ursäkt. Hon skrattade och sa att det var lugnt. Jag sa att jag kunde köpa en ny klänning till henne. Hon skrattade igen och sa att fläckarna hade gått bort i kemtvätten.

Nu lever jag i Malmö. I en stad jag planerat skulle göra mitt liv sundare. Hälsosammare.

Det var min tro. Min naiva tro.

Malmö är en stad byggd på svartklubbar, starköl under disk, billiga cigg, polska spritbussar och öljourer. Allt det toppat med falafel för 20 kronor i varenda jävla gathörn.

En stad för kriminella och överviktiga. En stad för oss som har gett upp. En stad för BantareBjörne om han hade överlevt sitt krig mot wienerbröd och stop med öl.

Jag dör av Malmö. Det finns inget hälsosamt med att bo här. Jag älskar staden. Den har allt jag vill ha i mitt liv. Allt som gör mig lycklig, men även allt som drar mig i fördärv.

Malmö är Sveriges Sodom och Gomorra och hit flyttade jag för att bli hälsan själv. Jag mår bättre. Inte för att jag lever sundare utan för det enorma utbudet av dåligheter. Att dricka min Esb på Tempo och åka runt med min kollega i hans Volvo på helgerna för att leta efter de polska spritbussarna som håller till i Oljehamnen.

Malmö är balsam för själen och raka spåret till kyrkogården.

Nyhet: Drickyoghurt låglaktos i fickformat.

Nu kan alla laktoskänsliga magar också stärka sig med Verums goda bakterier. Med några klunkar Verum Drickyoghurt låglaktos får du i dig kalcium, vitaminer och miljarder med nyttiga bakterier som håller magen i balans. Tack vare sin nätta storlek och praktiska skruvkork är den lätt att ta med. Så nu har du ingen anledning att hoppa över frukost eller mellanmål bara för att du har bråttom. Att må bra är lättare än du tror. Låt Verum ta hand om magen, så tar magen hand om dig.

Miljarder med goda bakterier till magens försvar.

www.verum.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 7

8CDFJK =8DFLJ

NÖJESGUIDEN PRESENTERAR MORGONDAGENS STJÄRNOR SOM DU BÖR KÄNNA TILL REDAN I DAG.

Adiam Dymott är namnet på allas läppar just nu. Efter en bejublad spelning på P3 Guld-galan och singeln MISS YOU som rusat upp på alla listor har hon gått från okänd till glödhet på nolltid. Men vem är hon? Nöjesguidens Nicholas Ringskog Ferrada-Noli hälsade på i studion och fick en pratstund med den 26-åriga debutanten.

8[`Xd g XccXj c ggXi Text Nicholas Ringskog Ferrada-Noli Foto Johannes Helje

:

osmos-studion i Skärmarbrink är Adiam Dymotts andra hem. Hon började jobba där för sex år sedan och har sett folk komma och gå genom åren. Ett tag bodde hon i en lägenhet i samma kvarter och hängde då i princip dygnet runt i den maffiga studion, full av instrument, ljudisolerade rum och högteknologisk mystik.

Du jobbade här i flera år, men det var ingen som visste om att du gjorde musik själv?

–Jag gjorde inte musik själv. Den enda anledningen till att jag hamnade här var att jag inte visste vad jag ville göra med mitt liv, jag visste bara vad jag inte ville göra. Och det var allt annat än att inte lyssna på musik.

Ett tag hyrde Thomas Rusiak in sig i en studio på Cosmos, och han och Adiam lärde känna varandra. Efter många sena kvällar kläcktes till slut idén att de borde göra musik ihop. Två och ett halvt år senare har de spelat in över 30 låtar och backas upp av det lilla pålitliga skivbolaget Razzia (som har bland andra Hello Saferide och Maia Hirasawa i sitt stall). Thomas har producerat och varit med och skrivit alla låtar på Adiam Dymotts debutalbum som släpps i april. Han körar också på många låtar.

Tror du att din studiovana har påverkat dig som artist?

–Ja, det tror jag. Man ser helheten. Allt är ljud, liksom.

Plus att man inte gör en så stor grej av att göra sångpålägg och omtagningar och sånt där. Det är helt avdramatiserat.

Intressant att du inleder din karriär från studiohållet, för det vanliga är väl att folk har suttit med sina låtar i sovrummet eller gjort en massa spelningar en massa år innan de går in i studion.

–Jag är verkligen inte så. P3 Guld var den första spel-

8 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

ningen vi gjorde! Det var nervöst men det gick bra. Det ska bli jättekul att ge sig ut på turné senare i vår.

När Sahara Hotnights slog igenom fick de alltid samma förnedrande fråga i intervjuer: ”Hur känns det att vara tjej och göra rockmusik?” Känner du av den fördomen, att tjejer inte ska få göra rock, att man som tjej ”ska” göra söta och snälla små sånger?

–Ja, fast framförallt får jag ju höra att folk förväntar sig att jag ska börja rappa.

Jag tänkte precis fråga om det! För i och med att du både är tjej och svart så finns det dubbla uppsättningar fördomar, en dubbel diskriminering.

–Så är det. Alla förväntar sig att jag ska göra hiphop eller soul. Ibland händer det att någon frågar mig hur min musik låter, och så spelar jag upp en låt, och sedan säger de ”oj, jag hade verkligen ingen aning om att det var så det lät!”

Men man får väl garva åt det.

Men du skriver ändå på din MySpace-sida att du lyssnar jättemycket på hiphop.

–Ja, jag växte upp med Biggie och Wu-Tang, och nu är det mycket Lil’ Wayne och T-Pain. Men jag har aldrig velat göra sån musik själv. Jag kan inte rappa. Bara för att man älskar en viss genre så betyder inte det att det är den musiken som man gör bäst själv.

Adiam Dymott gör alltså inte hiphop eller soul. Hon gör rock. Hennes låtar är fyllda av skamlösa distade gitarrer, feta trummor och fyrverkerirefränger.

Nästan alla dina låtar är upptempolåtar. Du är inte så mycket för ballader?

–Nä… Det finns så mycket som låter sådär. Jag vill att det ska vara ös, att det ska hända grejer. Det ska vara fett!

Jag vill ha det så, jag har växt upp med att lyssna på fet hiphop. Är det skönt att jobba med Thomas Rusiak av den anledningen? Han är ju en person som har extremt mycket hiphop i bagaget men som inte känner att musiken han gör måste låta hiphop.

–Ja, verkligen. Vi gillar saker av samma anledningar, vi är ute efter samma sound. Och på något sätt finns hiphopen där längst bak i huvudet som en sorts ram för allt annat.

Det är ju mycket beats i produktionerna om man tänker efter, mycket trummor och bas.

Din musik är rätt traditionellt uppbyggd. Tycker du att det spelar någon roll huruvida musik låter modern eller inte?

–Nej, absolut inte. Svårt att säga vad som är modernt.

Jag tänker inte på min musik som särskilt omodern.

Om man tänker på The Hives – de är medvetet retro, och deras musik ligger ju inte så långt ifrån din.

–Nej, kanske inte, men… jag tänker faktiskt inte så. Jag gillar musik. Min pappa lyssnade på all möjlig musik när jag var liten, nytt och gammalt och från alla genrer, och den inställningen har jag tagit med mig.

Har din pappa betytt mycket för ditt eget musikintresse?

–Ja, det måste jag säga. Han spelar visserligen inte musik själv, men han skulle gärna vilja. Han har alltid åsikter på hur allt låter och vad som kan förbättras. Fast han har inte så mycket koll som han tror! När vi var på P3 Guld gick han fram till Timo Räisinen och frågade varför han inte spelar saxofon. Och jag bara ”pappa, han är inte ens med i bandet”. Q

Nöjesguidens Stockholmspris delas ut till personer och företeelser som betytt extra mycket under året och som inspirerar och stimulerar andra till att på liknande sätt överträffa sig själva i framtiden. Med andra ord: Stadens lokomotiv.

;< M8EE JKF:B?FCDJGI@J<K )''/ BIF>

K<8K<I&J:<E

BCL99

Med en perfekt mix av uppfinningsrikedom, gastronomi och humor fick 2008 års bästa krog våra smaklökar att slå frivolter av lycka.

Vinnare: Frantzén/Lindeberg

Avdammade klassiker har vi sett både här och var på teaterscenerna.

I geniala nytolkningar bara på vissa av dem.

Och med den här oroande energin som ingen kan värja sig mot bara på en.

Vinnare: Eva Rexed

Entusiasm och enträgenhet fick oss att gång efter gång vallfärda till 2008 års bästa klubb.

För oavsett var denna glädjebomb briserade visste vi att svett, handklapp och allsång var ett givet resultat.

Vinnare: Chapel Hill Crew

D<;@8 De utmanade förlegade tankar om att kunskap är någonting tråkigt och utklassade samtidigt konkurrensen med sin lågbudgetsatsning. Nu vet vi att subjektivitet alltid är roligare än objektivitet.

Vinnare: Filip och Fredriks valvaka

BFEJK

Sällan har Stockholmspriset varit så motiverat som när skräck, samtid och skönhet möts och tillsammans bildar 2008 års självlysande hjärta i huvudstadens puls.

Vinnare: Mobile Art Production

>{K<9FI> BIF> Fräschast mat, roligast lokal och mysigast läge. Här äter vi också under hela 2009.

Vinnare: Dozo D{K<JGC8KJ Har varit den naturliga mötesplatsen under året.

När alla andra klubbar stängt har vi samlats här.

Vinnare: Orgia BFEJK Föreningen av skönhet med undergångstämningar i bilder har en magisk suggestionskraft som bär mycket långt. Nöjesguiden har glädjen att premiera ett konstnärskap präglat av en ständigt närvarande fingertoppskänsla.

Vinnare: Lovisa Ringborg K<8K<I Här produceras scenkonst som inte väjer för något, ens det svartaste svarta, det onämnbara. Föredömligt generöst, utforskande och intressant.

Vinnare: Nya Studion

10 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

DLJ@B Från det allra första soloframträdandet för ett år sedan via skivsuccé och evighetsturné – för mannen som ibland gör rätt och ibland gör fel var 2008 ett enda långt segertåg.

Vinnare: Markus Krunegård

=@CD Med nervig underskruvsestetik, en precis skildring av det svenska vemodet och med orutinerade små skådespelare som vi inte sett lysa så här klart sedan Lukas Moodyssons debutfilm.

Vinnare: Låt den rätte komma in

DLJ@B Artisten skrev en klassiker under 2008 som vi kommer att bära med oss i år framöver. Ingen kommer i närheten vad gäller texter och komposition.

Vinnare: Joel Alme BCL99 För att på ett prestigelöst och gränsöverskridande sätt ha lyckats sammanfoga vitt skilda begrepp som bordtennis, matlagning, konst och musik under en och samma sommarhimmel.

Och för den kärlek och det outtröttliga engagemang Dj Dainja visat Göteborgs klubbliv under året.

Vinnare: Colors =FID Med stort engagemang, en kärlek för skapandet och för att ett mörkt hål i Göteborgs kulturliv fylldes med färg och form.

Vinnare: Fresh Fish CvJE@E> Hennes debut var poesi av hög konstnärlig kvalitet.

Den är rolig, samhällstill-

vänd, personlig och ibland inte så lite oroande.

Vinnare: Linn Hansén >Cv;A<JGI@;8I< Tog konceptet klubb och förde bokstavligt talat in popmusiken i finrummen.

Alla var och är här fortfarande. Varför? För att det var den roligaste klubben under året.

Vinnare: Klubb Indiean

D8CD{&CLE; BIF> Med elegant bistromat, hög stämning och de gladaste gästerna krogmalmö har sett på länge.

Vinnare: Atmosfär 98I D{K<JGC8KJ Med det högkitschiga korset, den nya loungebaren och konserter, föreläsningar och arrangemang befästs återigen kyrkans plats som det ställe som enar folket.

Vinnare: Babel

DF;< Under ett år då modebranschen mest stått och stampat i samma banor så har årets vinnare utmärkt sig särskilt med ett tydligt personligt formspråk och intressanta materialval.

Vinnare: Nhu Doung

9CF>> Årets sexigaste blogg har lyckats med konststycket att vara smart, rolig och kvick i ett allt mer fördummande bloggklimat. I år hoppas vi på en storslagen comeback.

Vinnare: Smeten

E{A<J={I9vKKI8I< Årets nöjesförbättrare gick mot strömmen och drog med sig en subkultur av entusiastiska anhängare. En briljant idé som tog våra för- och efterfester till en ny dimension.

Vinnare: Spotify

CvJE@E> Inåtvända monologer och melankoliska betraktelser kännetecknar 2008 års vinnare.

Här har han skapat ett vemodigt verk som tränger in under huden.

Vinnare: Bruno K Öijer

BFEJK Plocka ut, skär, klistra in och komponera om – och plötsligt uppenbarar sig sidor av renässansmåleri som vi knappt kunde drömma om.

Vinnare: Per Wizén J:<E Det är inte bara strängar, stämband och kulisser som spänts under året – även de konstnärliga musklerna spändes och skapade föreställningar vi sent kommer att glömma.

Vinnare: Malmö Opera DLJ@B Som en Lynch-Elvis i läppstift, skäggstubb och kosackmössa kom han från ovan och gjorde Malmö till sitt genom att måla dess gator i melankoli.

Vinnare: Moto Boy BCL99 Mitt i veckan lyckas de dra malmöborna ur sofforna som ingen annan och skapa en afton långt bortom traditionella tributekvällar.

Vinnare: En Afton

=FID&DF;< När andra formgivare kämpar med datorprogrammerade slicka effekter låter han en skakig tuschpenna på ett brunt papper övertyga oss om att unicitet fortfarande är möjlig.

Vinnare: Kristoffer Ström C@KK<I8KLI Stelt byråkratspråk och lagtexter blir till lysande poesi. En fröjd att läsa och en av de viktigaste diktsamlingarna vi läst på länge.

Vinnare: Ida Börjel Konsumentköplagen B8=y Med närodlade ekologiska grönsaker, tålamod att ge råvarorna den tid de förtjänar och den gamla klyschan kärlek till maten gör de allt annat än kaffe och kaka.

Vinnare: Flickorna Fläderblom D<;@8 En uppfinning som förenklar och förbättrar livet och gör var och en till

medieproducent – teknik när den är som allra bäst.

Vinnare: Bambuser BFEJLDK@FE&J?FGG@E> Med en väl avvägd mix av fashion- och streetmode och en ambition att satsa stort har Malmö helt enkelt blivit betydligt snyggare.

Vinnare: Très Bien Shop =@CD En hård men poetisk samhällsskildring och en käftsmäll för dina banala fördomar.

Vinnare: Maggie vaknar på balkongen >Cv;A<JGI@;8I< Med musikarrangemang, spontanfester och wifimöjligheter är denna oas en smältdegel tillägnad folket.

Vinnare: Folkets Park

BOKA VÅRENS BILJETTER! Russell Maliphant Company Flux, Small Boats, Push STORA SCEN 27 FEB - 1 MAR

Grace Ellen Barkey & Needcompany The Porcelain Project STORA SCEN 3, 4 MARS

K. Kvarnström & Co Destruction Song STORA SCEN 12 - 14 MAR

les ballets C de la B/ Koen Augustijnen Ashes STORA SCEN 21, 22 MAR

Riksteaterns Tyst Teater Vibragera KTH 11 - 14 MAR LILLA SCEN 27 - 29 MAR

THE PORCELAIN PROJECT · FOTO: MIEL VERHASSELT

Deborah Hay If I Sing To You STORA SCEN 3, 4 APR

Gisèle Vienne Jerk LILLA SCEN 21 - 23 APR

Dansparty

”Ingen annan svensk scen serverar så många utländska föreställningar av världsklass som Dansens hus.

Det gäller också vårens program” DAGENS NYHETER 2008-12-12

STORA SCEN 24, 25 APR

Andersson Dance Pile it on LILLA SCEN 2 - 5 MAJ

Urban Connection STORA SCEN 8 - 16 MAJ

INFO OCH BILJETTER: WWW.DANSENSHUS.SE Barnhusgatan 14 (Norra bantorget) 08-508 990 90

Balettakademien, Danshögskolan, Kungliga Svenska Balettskolan LILLA & STORA SCEN 26 - 30 MAJ

I samma takt som vi utsätts för det smalaste skönhetsidealet någonsin så blir människor bara tjockare och tjockare.

Nöjesguiden samlade därför ihop ett gäng människor som alla har en åsikt om det rådande idealet. En utav de slutliga deltagarna som öppet försvarar ett trådsmalt och nästintill sjukligt utseende ställde in i sista sekund.

När vi till sist ställde en våg i diskussionsrummet så ville ingen av de kvarvarande sju deltagarna väga sig öppet.

Cw K F JJ K8 C8 F D @ ; < 8 C Text Annika Marklund Foto Niclas Brunzell

Moderator ANNIKA MARKLUND 25, journalist, bloggare och krönikör i Aftonbladets bilaga Sofis mode.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 13

SOFIA DAHLÉN 21, bloggare (www.conspicere.se) och frilansjournalist.

M

em orkar diskutera ideal idag? En debatt där alla håller med varandra och allt redan är sagt är svår att hålla vid liv. Särskilt när resultaten lyser hånfullt med sin frånvaro. Ändå är det många som fortsätter kampen.

Och det är ett ämne som berör. När landets blondaste bloggdrottning, Isabella Löwengrip, anklagade sina konkurrenter Katrin Zytomierska och Carolina Gynning för att vara "dåliga förebilder" som skriver för mycket om bantning i sina bloggar lät reaktionerna inte vänta på sig. De påstått dåliga förebilderna passade på att kalla Blondinbella för "lillgammal skitgris" och en "skenhelig, präktig fejk-förebild" – samtidigt som hennes blogg tog emot fler besökare och kommentarer än någonsin.

–Det är ett ämne som är jobbigt att prata om, men det är ett ämne som folk bara skriker efter att få prata om, sa Blondinbella till Expressen.

Det är ett faktum: ingen undkommer idealen. De nästlar sig in i våra medvetanden och begränsar oss, styr hur vi ser på oss själva och andra, talar om för oss hur vi ska se ut för att duga. Medan plastikkirurgerna skålar i Moët står anorexiklinkerna handfallna – akut sjuka tvingas vänta i ett halvår på att få hjälp. Många av dem dör av sin sjukdom. Ännu fler tar livet av sig. Och när frågan om ansvar dyker upp pekas det finger och skylls ifrån sig som om hela modebranschen befann sig i kuddrummet på Lekskolan Blåklockan.

En av dem som sticker ut i idealdebatten är Dennis M. Den artonårige falköpingsbon har genom sin välbesökta blogg (www.dennism.se) bland annat gett den så kallade Paris Hilton-dieten ett modellfagert ansikte – en bantningsmetod som helt enkelt går ut på att svälta sig själv i fem dagar för att sedan äta på den sjätte. Dennis, som också anklagat ett flertal tjejer i bloggosfären för att vara feta och i behov av ordentlig bantning, tycker att de som kritiserar honom stinker av dubbelmoral.

–Att vilja vara smal är tydligen förfärligt, men vem vågar kritisera de feta?

En sak är säker – Dennis omstridda blogg och bråket mellan de tre bloggdrottningarna har gjort idealdebatten

14 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

HANNA FRIDÉN 22, bloggare (www.metrobloggen.se/hannafriden) och frilansskribent.

8kk _X j\o d\[ e ^fe jfd i ]lcXi\ e \e ja cm ^\i al \kk m`jjk m\ikX^% högaktuell igen. Hur uttjatad den än kan kännas.

Nöjesguiden samlade ett gäng skarpa hjärnor runt ett bord för ett uppriktigt samtal om ett av de viktigaste och mest omoderna samhällsproblemen just nu.

På plats i rummet fanns en våg, på vilken alla deltagare ombads väga sig.

Ingen nappade.

Vad har ni emot att väga er?

PAVEL: Muskler väger faktiskt mer än fett! Vågar ljuger. Det är onödigt att räkna kilon, då är det bättre att kolla sig i spegeln.

ANNA: Verkligen. Jag har ju börjat träna, då är det värdelöst att väga sig. Man vill ju ändå alltid att vågen ska visa så lite som möjligt, och då blir man besviken, trots att det kanske är ens nya muskler som väger.

Hur ser era egna ideal ut?

HANNA: Jag hade länge en väldigt specifik bild av hur jag ville att killar skulle se ut. Över 1,90 långa och kutryggiga, väga max 60 kilo, ha extremt stora näsor och utmärglade ansikten.

En väldigt lång heroinist?

HANNA: Exakt.

PAVEL: På tal om heroin: idealmannen är Ewan McGregor i Trainspotting. Alltså, hans kropp där, den är perfekt enligt mig.

SOFIE B: Jag gillar fulsnygga, lite annorlunda utseenden.

När det blir mer personligt.

SOFIA D: Hela det här att man ska uppskatta det avvikande har ju blivit ett nytt slags ideal. Man ska visa att man minsann inte köpt hela idealpaketet, men det är alltid samma saker som det är okej att tycka är snyggt – en lite konstig näsa, lite sneda tänder. Det får ofta stå för mångfald, men det är det knappast.

Är era ideal olika när det gäller människor ni blir kära i och sådana ni bara vill ligga med?

HANNA: När jag tänker efter så inser jag att jag i stort sett bara gått hem med snygga killar. När det gäller killar jag varit ihop med finns det däremot garanterat en och annan som vissa skulle tycka ser ut som äckliga troll.

SOFIA D: Är det verkligen olika kriterier för kärlek och sex? Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin stått och bara "den där killen skulle jag kunna gå hem med, och honom, och honom..."

Jag känner en grymt snygg kille med en lika snygg flickvän som på fyllan erkänt att han fantiserar om att ha sex med riktigt fula tjejer. Han tycker att om det blir tillräckligt motbjudande så blir det sexigt. Känner ni igen er?

DAVID: Jag tror att det här är en riktigt, riktigt sjuk person.

JdXc`[\Xc\k i ]Xe [\k jalbXjk\ `[\Xc m` j\kk ` df[\ie k`[% SOFIA D: Jag kan verkligen förstå det. Det kan nog ha att göra med en längtan efter överlägsenhet. Att ha sex med någon som är fulare än en själv ger ju ett visst övertag.

PAVEL: Ja, jag förstår varför han gör det. Om han ligger med någon han tycker är helt medioker lär han ju inte bli intresserad av mer än att bara själva sexet, och det finns en trygghet i det.

SOFIA D: Man tävlar ju hela tiden i ett förhållande, det är alltid en balansgång, hur mycket man förtjänar varandra.

DAVID: Så det här med att ligga med motbjudande tjejer handlar alltså om makt?

PAVEL: Makten att kunna använda någon som en madrass.

DAVID: Man behöver inte prestera...?

SOFIA D: Ja, det måste vara skönt att kunna släppa all press, alla komplex.

ANNA: Jag kan tänka mig att snygga människor rent generellt är sämre i sängen. Att fula människor försöker

DAVID NYMAN 25, journalist på Aftonbladet.

I bXi dXe jc g [\e epX 9\m\icp ?`ccj 0')('$j\i`\e j le[iXi dXe al fd [\ [ i ka\a\ieX e ^fej`e k`k e ^fk XeeXk e ^i ejXbjjkXmXi% mer, jobbar hårdare. "Jag är så jävla snygg, jag behöver inte göra något, jag kan bara ligga här!"

Vilket ideal är det mest motbjudande?

DAVID: Alla ideal som liksom kräver att man ska vara mer än en människa. Det är ju helt jävla omöjligt.

PAVEL: Jag har aldrig förstått mig på det här skinny-idealet. Råkar man slå på den nya Beverly Hills 90210-serien så undrar man ju om de där tjejerna någonsin ätit något annat än grönsaksstavar.

ANNA: Helt klart vissa catwalk-modeller som ser ut som om de ska gå av på mitten vilken sekund som helst. Jag förstår inte hur det överhuvudtaget kan vara tillåtet. Herregud – kan någon i modeindustrin vara först och ge de här tjejerna den hjälp de behöver?

PAVEL: Eller hur. Ett tag tyckte jag att plastikidealet med förstorade bröst var snäppet bättre, de tjejerna hade i alla fall ofta mer kurvor och underhudsfett på kroppen, men tyvärr verkar det senaste vara att man både ska vara supermager och ha gigantiska silikonbröst.

SOFIE B: Heroin chic-idealet är ju helt vansinnigt. Jag kan för allt i världen inte förstå hur det alls kan vara ett ideal!

SOFIA D: Rent känslomässigt reagerar jag alltid starkast på de ungdoms-, för att inte säga barnfixerade, idealen. Det verkar genomsyra alla grupper: hetero, homo, män, kvinnor, unga, gamla.

HANNA: Smalidealet är fan det sjukaste ideal vi sett i modern tid. Visst, jag kan väl känna att det är lite märkligt att vi ska ha ideal där folk stoppar in främmande objekt under huden för att forma om sin kropp, men jag tror inte att det är lika farligt. Smalidealet skadar så många tjejer idag, både fysiskt och psykiskt. Folk undrar varför unga

ANNA HIBBS 23, bloggare (blogg.stureplan.se/hibbs) och jobbar med pr och event.

tjejer får mer ångest, jo, tjena! Det är knappast ett mysterium.

Med tanke på det hårda ideal vi måste leva upp till samtidigt som vi ska prestera hårdare inom skola och jobb är det konstigt att vi inte mår ännu sämre.

ANNA: Verkligen.

HANNA: Det är dagens värsta form av kvinnoförtryck, det är vad det är.

Det här "bloggbråket" mellan Blondinbella, Carolina Gynning och Katrin Zytomierska. Låt oss bara komma fram till: Vem har rätt och vem har fel?

DAVID: Jag har inte hängt med i det där och kan inte komma ihåg att jag någonsin brytt mig mindre om någonting, men det är helt klart ett löjligt skitbråk. De verkar allihop inom samma fält och ger uttryck för samma samhälleliga snedvridning. Lika goda kålsupare, sa man förr.

Att Blondinbella inte ser det är naivt. Att de andra, som ju ändå ska vara vuxna människor, vänder taggarna utåt är bara barnsligt.

HANNA: Det som Gynning gör med sina skinny-tips är helt oförsvarligt. Hennes blogg är ju stor och många ser upp till henne, jag är rädd att det är många som tar åt sig.

Katrin däremot, hon är knappast osund, trots att hon går på diet och skriver om det. Och Blondinbella, tja... hon har ju faktiskt gått ner asmycket i vikt det senaste året. Så frågan är hur konsekvent hon är? Jag har svårt att ta hennes kritik på allvar.

ANNA: Jag tycker att både Katrin och Gynning kan uttrycka sig jävligt klantigt ibland. Banta för allt vad ni är värda, fine, men hetsa inte era unga läsare att göra samma sak! Alla har inte samma "starka" psyke, och det hela kan eskalera och förstöra någons liv. Man måste inse vilken makt man faktiskt har som bloggare och förebild. Blondinbella har aldrig varit en favorit, för att uttrycka det milt, men här hade hon faktiskt en poäng. Sedan att det utan tvekan var för att slicka röv i media är en annan femma.

SOFIA D: Oavsett om det grundar sig i en medveten strategi för att få uppmärksamhet eller inte så har det ju helt klart en positiv effekt på Blondinbellas läsare. Det är fördelen med att vara en offentlig förebild, det är vad man säger och inte vad man gör som räknas. Man kan ha vilka

egoistiska motiv som helst, bara det framstå som att det är ärligt så kommer man att ha gjort en god gärning.

Dennis M kunde tyvärr inte vara med idag. Nu när ni kollat in hans blogg, vad tänker ni?

PAVEL: Jag har förståelse för Dennis. Det pratas så sällan om att det finns killar som lider av utseendefixeringen på samma sätt som tjejer, och Dennis blogg sätter det problemet på kartan. Killar visar alldeles för sällan att de mår dåligt. Jag hoppas bara att han får hjälp så att hans matproblem inte går överstyr.

ANNA: Visst, men det som gör mig illa berörd är just att ingen i hans familj eller vänskapskrets verkar skaffa honom den hjälp han så uppenbart behöver. Jag menar, han döljer ju inte direkt sina ätstörningar för omvärlden.

HANNA: Sättet han driver på folk att svälta sig är vidrigt och kan inte ursäktas på något sätt eller vis. Punkt.

;\k jfd >pee`e^ ^ i d\[ j`eX jb`eep$k`gj i _\ck f] ijmXic`^k% DAVID: Dennis blogg är ett bra exempel på vilken sjuk bubbla bloggvärlden är. En mental soptipp helt utan filter som ändå når precis alla. I etablerad media har någon ett publicistiskt ansvar, den granskas, någon kan bli dömd och få böta för ogenomtänkta publiceringar. På en blogg kan man torgföra sinnesvridna tränings- och matideal, vara en utmärglad modellelitist och plantera vilka komplex som helst utan att något händer.

HANNA: Jag tror att han gör en Blondinbella – provocerar för att få fler besökare. Har vi glömt att hon mobbade så kallade tjockisar och skrev nedsättande om invandrare i början? Ingen skulle bry sig om Dennis blogg om han inte skrev så sjukt om vikt som han gör.

Dennis själv menar att hans läsare är tillräckligt intelligenta för att förstå vad som är sunt och inte.

SOFIA D: Jag tror inte att han sänker någons självförtroende, det är han nog för extrem för. Däremot tror jag att

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 15

han erbjuder en livsfarlig lösning för den som redan är knäckt. Det är välkänt att anorexi smittar, och en manisk bantares blogg är nog lika smittsam som en anorektisk klasskompis.

Har ni några guilty pleasures när det kommer till kroppar?

ANNA: Stora kukar! Nej, stryk det. Men... jag tycker att det är sexigt med killar med lite att ta i. Det brukar lösa sig med tiden i ett förhållande, de flesta jag är ihop med går upp tio kilo, konstigt nog.

DAVID: Du matar dem! Du är en feeder!

Jag kan tycka att det är sexigt med tjejer med celluliter.

Guilty va?

PAVEL: Jag håller med. Det finns verkligen någonting sexigt i att se att en kropp är verklig, inte en retuscherad bild i en tidning.

Jahapp, så originell var alltså jag. När känner ni att ni inte lever upp till idealen?

HANNA: Varje dag, så fort jag går in i en butik eller ser ett tidningsomslag.

ANNA: Exakt, det får man ju veta hela tiden genom media. Att man ska se ut på ett visst sätt och om man inte lever upp till det så är man helt fel. Är det ett problem att det finns så många olika ideal?

Kommer du nära catwalk-idealet så hamnar du genast väldigt långt ifrån Mooreidealet.

ANNA: Och så pekar du på mig, tack! Äh, ta det som en komplimang i så fall.

ANNA: Det känns som att man dras till den gruppen där man passar in, där man har störst chans att uppfylla det ideal som råder. Där man är åtråvärd.

SOFIE B: Jag tror att det där handlar om en mognadsfråga.

När jag var yngre testade jag alla stilar som fanns.

Jo, fast stil kan man ju byta hur många gånger som helst. Det är ju svårare med ideal, att plötsligt försöka uppfylla ett catwalk-ideal om man av naturen är skapt mer åt Pamela Anderson-hållet.

ANNA: Men sluta peka på mig!

SOFIA D: Jag tror att det är svårt att någonsin komma ifrån den där splittringen. Trots att man väljer att försöka uppfylla ett visst ideal är de andra idealen alltid närvarande, man inser plötsligt att "i den här situationen duger inte jag".

SOFIE BRATTBERG 28, modedesigner med egna märket Sofifi (www.sofifi.com).

16 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

AX^ _Xi Xc[i`^ m\cXk _X jk ii\ Yi jk# kifkj Xkk [\k i \kk `[\Xc% @ d`e bfdg`jbi\kj Xej ^j Dffi\$ `[\Xc\k mXiX e ^fk \oki\dk ]lck# glZbXk# gcXjk`^k# _\djbk% HANNA: Det där har väl mest med omgivningen att göra?

Jag har aldrig velat ha större bröst, trots att det är ett ideal.

I min kompiskrets ansågs Moore-idealet vara något extremt fult, puckat, plastigt, hemskt...

PAVEL: När jag var arton började jag hänga med ett gäng syntare, och ni vet ju hur det idealet ser ut; man skulle vara jättesmal...

HANNA: ...stora näsor!

PAVEL: ...så jag och en kompis började tävla med varandra om vem som kunde träna mest och gå ner mest i vikt. Jag blev svinsmal, det var helt sjukt. Varje gång jag skulle äta tänkte jag "bröd, får jag verkligen äta det?" Sedan blev jag ihop med en tjej som gödde upp mig igen, eller övergödde mig snarare...

Hette hon Anna Hibbs?

PAVEL: Eh, som tur var inte. Hon var ju fjorton på den tiden, så det hade varit både creepy och olagligt.

Skulle du säga att du led av en ätstörning?

PAVEL: Ja, jag tror absolut att jag gjorde det. Och det sjuka är att jag ibland önskar att jag var där igen. Att jag kunde ha en sådan disciplin, att jag kunde träna så mycket och äta så lite som jag gjorde då. Samtidigt är jag nöjd över att ha accepterat mig som jag är, att jag håller mig på en mer lagom nivå. Men fan, det där är riktigt svårt.

Era värsta komplex?

PAVEL: Magen.

HANNA: Jag har haft massor, men inte längre.

ANNA: Jag har komplex för min rumpa, den är så himla liten.

HANNA: Jo, förresten – min mustasch syns lite väl tydligt i solljus.

SOFIE B: Det är klart att man har haft hur mycket så komplex som helst. Jag var väldigt smal som barn och blev retad ibland, så jag försökte snarare gå upp i vikt. Men idag trivs jag med mig själv.

ANNA: Det handlar ju om att bli äldre, få bättre självkänsla.

Jag brukade ha hemska komplex för min stora haka. Nu tycker jag att den är snygg istället, den skiljer mig från andra.

PAVEL: Stor haka? Äsch. Jag har komplex för att jag har ett så gigantiskt huvud, det är värre.

SOFIA D: Jag har alltid haft en medveten strategi att inte prata om mina komplex, för så fort man nämner dem så börjar folk tänka på dem. Ett tag gick det lite överstyr. Dels skulle jag inte prata om dem, dels skulle de inte synas på bild, och sedan började jag försöka kontrollera verkligheten också... Från vilka vinklar folk såg mig. Ett rätt sjukt beteende, inser jag nu.

DAVID: Alltså, ingen tycker väl att man är snygg i tonåren.

Så fort man får annat att tänka på glömmer man bort det där. Nu prioriterar jag bort komplexen och tänker på bredspackling och mina räntor istället.

Nåja, vissa glömmer ju inte bort sina komplex. Och det är kanske då plastikkirurgin kommer in i bilden? Ordet är fritt.

ANNA: Mår man genuint dåligt över något med sin kropp måste man naturligtvis få ändra på det utan att bli placerad i ett fack. Det är jättebra att möjligheten finns – jag minns hur otroligt mycket bättre jag mådde med mig själv och med min kropp efter min bröstoperation, och den känslan missunnar jag ingen som är i samma situation. Samtidigt är det så fruktansvärt lätt att det går över gränsen... Att man luras att bli missnöjd över något när det inte egentligen finns någon anledning, förutom kanske att man inte ser ut som bilden av någon superretuscherad kändis. Då handlar det om att försöka leva upp till helt orimliga ideal.

PAVEL: Det är inget fel med plastikoperationer i sig. Det är däremot helt sjukt när det går till överdrift, när man gör ingrepp efter ingrepp och fortfarande är missnöjd. Då sitter problemet knappast i kroppen utan i skallen. Linda Rosings

PAVEL MAIRA 27, frilansfotograf (www.pavelmaira.se).

)RWR $QGUHDV /XQGEHUJ $JHQW (YHUV

TOPSHOP TOPM AN BEYOND RETRO BIANCO FOOT WEAR CHAR M ANT COFFEEHOUSE BY GEORGE DNA EDC FRIIS & COMPANY JANE NORM AN M-ZONE MISS J MONKI NORR OASIS OR ANGE AND COFFEE PASHION COSMETICS PILGRIM SCORET T SMYCK A SOUK HAIRCARE STHL M STANDARD THE TERRACE TSHIRT STORE WAREHOUSE

D R O T T N I N G G ATA N 5 3

1RŴMHVJXLGHQB628.BYDŵU LQGG

STOCKHOLM

SOUK.SE

MÅN–FRE 10–20 LÖR 10–18

S Ö N 11 – 1 7

C`e[X Ifj`e^j d`jjYilb Xm Yi jk$ fg\iXk`fe\i# 9fkfo fZ_ I\jkpcXe\ i al \kk Xm d e^X \o\dg\c g e i [\k ^ kk Xcc[\c\j ] i c e^k% missbruk av bröstoperationer, Botox och Restylane är ju ett av många exempel på när det gått alldeles för långt.

Hur tog du beslutet att lägga dig under kniven, Anna?

ANNA: Jag funderade på det i flera år innan jag bestämde mig, gick hos en psykolog och pratade med mina föräldrar en hel del. Min läkare ville vara säker på att jag faktiskt ville operera mig av rätt anledningar. Jag ångrar ingenting – jag har alltid gillat stora, fasta bröst, och eftersom jag hatade mina myggbett såg jag helt enkelt till att fixa det.

Samtidigt är det ju som sagt inte alla som blir nöjda efter ett par silikonbröst, utan fortsätter och fortsätter och fortsätter. Jag är glad att jag inte hamnat i den fällan.

Olika typer av ideal är ofta kopplade till olika fördomar.

Låt oss prata lite om era. Var inte blyga nu, fördomar har vi alla. Vi börjar med... catwalk-modeller.

SOFIA D: Jag tror inte att de är det minsta dumma, men jag kan ofta tänka att de är hjärntvättade anorektiker. De är så passiva, de står liksom utanför och tar inget ansvar alls för vad de representerar för ideal.

ANNA: Kolasnortande klädhängare, säger jag.

Så kallade "Slitzbrudar" då?

ANNA: Lika korkade som de ser ut. Tyvärr stämmer den fördomen i de flesta fall.

PAVEL: Ja, mina fördomar stämmer också oftast. Jag tänker att de är unga lantisbrudar som förmodligen inte är så klipska, vars högsta dröm är att sitta bredvid någon sliskig gubbe vid ett skumpabord på Café Opera. Och efter vad jag erfarit är det ungefär så verkligheten ser ut.

SOFIA D: För min del har jag en tendens att alltid vilja hitta bevis på att de faktiskt är smarta. Ibland skäms jag över det, för det är på något sätt ett uttryck för att jag inte tror att de kan klara att bevisa det själva, att de behöver en liten feminist för att hjälpa dem på traven. Men liksom... hur ska man kunna ta sig ur ett sådant enormt strukturellt underläge utan hjälp?

Till sist, den grupp som kanske ligger allra längst ifrån dagens smala ideal: de som lider av extrem övervikt?

ANNA: Lata och utan självdisciplin.

SOFIA D: Jag har inte någon relation till den där extrema tjockheten, jag tänker inte direkt på den. Däremot det småfeta, lönnfeta, det kan jag känna förakt mot. I smyg. Det är väl vid de tillfällen då jag har behov av att känna mig bättre genom att göra min egen icke-tjockhet till en av de viktigaste egenskaperna i världen.

Vad irriterar er mest med idealdebatten?

DAVID: Precis det som Gynning/Zytomierska/Blondinbellabråket handlade om: att man pekar ut skyldiga men svär sig själv fri. Det här är ett samhällsproblem, precis som jämställdheten eller fucking klassklyftan. Om det nu ska pratas skuld så är vi skyldiga allihop. Det slungas så många plattityder fram och tillbaka, men vi landar aldrig i en lösning.

HANNA: Att den har förts på fel sätt väldigt länge. Att man istället för att hantera problemen som finns hos underviktiga och överviktiga gått på med skällsord och hat. Det gör det hela värre. Jag skulle vilja se en mer faktabaserad debatt som också är mer förstående för alla gruppers problem. Då först kan man hantera det hela.

ANNA: Det är svårt att uttala sig i den här frågan utan att drypa av dubbelmoral. Å ena sidan tycker jag att det är sjukt att man inte ska få vara nöjd som man är, att det aldrig finns något slut, att man alltid kan bli mer... perfekt. Å andra sidan tycker jag inte att det är något fel med att vilja vara snygg och sträva efter att bli snyggare. Men problemet är ju att det sällan slutar vid en sund ändhållplats. Besattheten tar över och man hetsar sig själv och varandra till orimliga gränser.

SOFIA D: Jag håller med David. Det värsta är att precis alla är ansvariga, yrkesmässigt, personligt, som grupp, som individer. Det gör att det finns ett helt hav av folk att peka ut som mer ansvarig än man själv.

Mycket snack om ansvar. Har ni själva ett personligt ansvar för att inte bidra till idealhysterin?

SOFIE B: Som designer har jag definitivt ett ansvar, både när jag designar kläder och när jag väljer modeller. Jag gör kläder för kvinnor, inte för sjuka småflickor, men det är jättesvårt att hitta modeller som inte är extremt smala. På

18 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

många är kläderna alldeles för stora trots att de är sydda i storlek 36. När jag hade casting för min visning i höstas skickade en agentur en tjej som uppenbart var väldigt sjuk – det var hemskt, jag höll på att börja gråta. Efteråt ringde jag agenturen och bad dem prata med henne, de har ju också ett ansvar för vilka modeller de representerar och hur de mår.

PAVEL: Det är nog sådär man måste göra. Säga ifrån. Om en person börjar ta sitt ansvar och får med sig andra så kanske ännu fler hakar på. Då kan man få till en förändring.

Det måste bildas en kedja.

SOFIA D: Ja, om alla slutar att skylla ifrån sig på alla andra hela tiden.

PAVEL: Tyvärr är det ju så lätt att göra det. Som fotograf kan jag inte plåta vilka bilder eller vilka modeller jag vill, jag måste rätta mig efter kundens önskemål. Men att säga det är förstås också att skylla ifrån sig.

SOFIE B: Samtidigt räcker det inte med att bara ta avstånd, att bojkotta hela branschen. Man måste kanske spela med i spelets regler ett tag för att sedan kunna bryta dem.

Hur planerar du att bryta dem?

SOFIE B: Eftersom jag skapar kläder för olika typer av kvinnor, gärna med kurvor, bryter jag redan där mot en oskriven regel – den som säger att kvinnokroppen ska se ut på ett visst sätt för att duga. Dessutom är jag inte rädd för att ta upp idealdebatten med folk i branschen, det tror jag är jätteviktigt.

HANNA: Jag känner att jag har ett stort personligt ansvar, och jag tycker att jag tar det också. När jag var väldigt undernärd efter mina ätstörningar och de följdsjukdomar jag drabbades av fick jag massor av kommentarer i bloggen om hur snygg och smal jag var, där läsare bad om mina bästa tips för att bli så smal som jag. Det kändes helt åt helvete, så jag satte igång att gå upp i vikt. Nu har jag ett helt normalt BMI. Det var svårt och tog tid, men det var verkligen värt det.

Och ändå påstår vissa att du gått och blivit "mullig".

HANNA: Folks bild av hur kroppen ska se ut har blivit helt skev efter all exponering av smala kroppar som vi har sett i media genom åren. De som är uppväxta på nittiotalet är speciellt påverkade av det här. I verkligheten finns det ingen som skulle påstå att jag är mullig, men det blir en annan sak på bild. När kropparna vi är vana vid att se på bild är så mycket smalare så blir det norm, och jag som har ett BMI på typ 21,5 blir mullig. Jag tycker att det är vidrigt.

SOFIA D: Här måste jag tillägga en sak, angående vad man avskyr mest med idealdebatten. En sak jag hatar är att jag själv är så full av dubbelmoral att jag riskerar att explodera. Jag kan, på ett plan, vara så medveten och påläst om varenda liten struktur som ger upphov till idealen...

Men när det kommer ner till det personliga planet har jag ingen som helst förmåga, inte ens något intresse, att ta vara på den kunskapen. Jag vill hellre vara så smal som möjligt, typ. Det är nog vad som skiljer mig från Hanna. Att hon har förmågan att se strukturen och göra något konkret av det i sitt eget liv. Medan jag är utlämnad till att föreläsa om ämnet för att sedan gå och spy i pausen, ungefär.

;\k jd ]\kX# c ee]\kX# [\k bXe aX^ b eeX ] iXbk dfk% Går det att leva upp till idealen överhuvudtaget?

SOFIA D: Nej, för det finns inget slut. Det finns alltid något som inte är perfekt, något mer man kan – och borde – fixa.

Ideal är ju omöjliga att leva upp till per definition, de är drömbilder.

PAVEL: Det är bara att hoppas att vi lyckas förändra idealen, så att de åtminstone inte fortsätter att göra folk som försöker leva upp till dem sjuka.

ANNA: Ja, om man ser till hur man velat se ut genom tiderna är det ju tydligt att vi förr eller senare kommer att tycka att något annat är det perfekta.

HANNA: Kanske blir det stora näsor snart!

PAVEL: Man kan alltid hoppas, Hanna.

Finns det alls någon lösning på idealproblematiken?

SOFIA D: Det där är så svårt. När ideal förändras byts de ju bara ut mot andra. Ingen blir friare av att idealet ändras från att man ska väga fyrtio kilo till att man ska väga sextio. Det är lika snävt, även om fler kanske ryms inom det.

Alla ideal är på något sätt sjuka, men hur fan ska vi bli av med dem helt när vi inte ens lyckas förflytta dem från en punkt där folk dör av dem? Q

FOTO: DENNISM.SE

8ccX i i\cj\i Y\_ m\i \e ]`\e[\ I idealdebatten heter han Dennis M. När alla andra skanderar i kör hur vackert det är med kurvor och hur viktigt det är att vara nöjd med sin kropp kommenterar den artonårige västgöten hellre unga bloggtjejers vikt och uppmanar dem att banta. Han skriver om hur han svälter sig i fem dagar och äter på den sjätte (den så kallade Paris Hilton-dieten), dyrkar fru Beckhams magra lemmar och umgås med vänner vars namn han ger prefix som "Size Zero" och "Plus Size".

Hörru Dennis, erkänn att du skriver som du gör för att provocera.

–Absolut inte. Jag skriver bara vad jag tycker, och jag står för mina åsikter. Jag råkar uppskatta det riktigt smala idealet, det man kan se på catwalken under haute couture-visningarna – och jag är knappast ensam om att tycka att det är vackert med smala människor, då hade det ju inte varit ett ideal, eller hur?

Men du har knappast missat att dina läsare provoceras av din blogg?

–Det är ju svårt att missa. Jag tar emot mängder av hot varje dag, via mail och kommentarer. Folk har startat hatbloggar och Facebookgrupper där man kan samlas för att skriva elakheter om mig.

Du har aldrig funderat på att de kan ha en poäng?

–Nej. Jag försöker att inte läsa det som skrivs. Det är viktigt att ha distans till bloggen – de som läser känner inte mig. De ser bara Dennis M, bloggaren. Inte den riktiga Dennis. Om jag inte tänkt så hade jag aldrig vågat gå utanför dörren, jag hade inte klarat att gå till skolan.

Så när de påpekar att det inte på något sätt är sunt att svälta sig själv...?

–Jag tror att de allra flesta kan tänka själva. Det är upp till var och en att bestämma vad som är rätt för dem.

De som kritiserar mig utgår ifrån att de som läser bloggen är korkade, har de ingen tilltro till mänskligheten?

Varför blir dessa människor så upprörda, då?

–De är inte öppna för andras åsikter. De håller helt enkelt inte med mig och vägrar inse att alla människor inte tycker och tänker likadant. Men saken är ju den att jag är säker på att många håller med mig, som sagt, det ideal jag tycker är vackert är ju ett ideal av en anledning.

Tycker du själv att det är ett sunt ideal du förespråkar i din blogg?

–Att vilja vara smal är tydligen förfärligt och osunt, men folk glömmer att det verkligen inte är hälsosamt att vara överviktig heller! Och om man har komplex tror jag att det är bättre att göra något åt det istället för att må dåligt psykiskt. Oavsett om man väger 100 eller 50 kilo kan man tänka att man skulle vilja ha mindre rumpa...

Jag tror och hoppas att ingen tycker att de är perfekta, de människorna skulle nog i så fall vara ganska dryga.

Att väga 40 kilo och vilja ha mindre rumpa, det låter som ett klart ätstört beteende. Liksom att svälta sig själv och uppmuntra smala och normalviktiga människor att gå ner i vikt.

–Jag tycker att de som läser min blogg ska ta sig en funderare. Kan det möjligen vara så att den här killen offrar sig själv för att lyfta fram problemen i vårt samhälle? Att han skriver om det han gör för att tillföra bränsle åt en annars väldigt statisk debatt?

Vänta nu, menar du att det är det du gör?

–Jag tycker bara att alla ska fundera på det.

battt pĂĽ hela Id-so ortiimentet.

10% rab Gällerr vid medtag g av ann annons tom 20 marss.

Fleminggatan 59, tel: 654 96 11, www.studiohud-spa.se

6ASATEATERN +ONFERENS n EN LOKAL FULL AV MĂ&#x161;JLIGHETER

)5b6&+ +<" 3URYD Sn HUEMXGDQGH 0D\D SHHO 0LFURGHUPDEUDWLRQ KXGVOLSQLQJ

NU RUGSULV NU , EHKDQGOLQJHQ LQJnU lYHQ UHQDQGH GUlQDJH 3DVVDU I|U DOOD KXGW\SHU ZZZ DQWKHPLV VH 9lVWPDQQDJDWDQ 7 2GHQSODQ 7HO

6Ă&#x160;LKOMMEN IN OCH SE SJĂ&#x160;LV

Ă&#x2013;PPNINGSERBJUDANDEN Ansiktsbehandling 190 kr, ord pris 290 kr Biodrogas ansiktsprodukter Ta 3 betala fĂśr 2!

Välkomna till Spa Beauty 4EL s KONFERENS VASAN SE s WWW VASAN SE

Leg spaterapeut Veronica Rosenlundsgatan 20 0768-917 173

Gäller vid medtagande av annons

K@;<EJ 8E;8 Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

SPRAYDEODORANTER

Du tittar på MTV-serien THE HILLS. Du följer passionerat hur Lauren och Whitney skalar en apelsin i ett glänsande Hollywood-kök. En flaska Perrier öppnas. Allt är rent. Men hur skulle det upplevas om Spencer kom förbi med en spliff, alla klädde av sig nakna, inledde en orgie för att sedan domna av framför en Duran Duran-video? Carl Reinholdtzon Belfrage vet.

CRB:s krönika

<kk K_\ ?`ccj ]i e _\cm\k\k

A

(

URARTAD DEBATT Diskussionerna i Debatt blir allt hätskare och snart landar första knytnäven. I den här takten tar det inte lång tid innan Janne Josefsson blir Sveriges svar på Jerry Springer. Tacka vet vi Axel Gordh Humlesjö.

)

LÅT JANTE TA ÖVER Blondinbella har 308 000 unika besökare varje vecka och säljer annonser för upp till 400 000 kr varje månad.

Och hon får fortfarande gratissaker mot att hon skriver om dem. Nu är det officiellt okej att börja hata.

*

CHRISTIAN BALES UTBROTT Terminator-skådisen tappar förståndet, skäller ut första bästa medarbetare och lyckas samtidigt bli en inspirationskälla för chefer världen över. Om inte utbrott som detta får dina underhuggare att lyda är det bara att ge upp. Tänk er bara hur roligt utbrottet hade varit om Bale hade använt den mörka och djupa rösten han hade i The Dark Knight.

+

MELODIFESTIVALYRA – IGEN Nya regler men samma artister. Vi fattar inte hur vi orkar.

,

MICKEY ROURKE Storstilad comeback i The Wrestler och skurkroll i nästa års Iron Man-uppföljare och Rourke är plötsligt Hollywoods hetaste skådis. Tur då att han ställde in sin medverkan i Wrestlemania, amerikansk wrestlings motsvarighet till fotbolls-VM. Det hade garanterat slutat illa och resulterat i ännu en ansiktsoperation i Michael Jackson-anda.

-

MICHAEL PHELPS ÖRTBRUK Men hur skulle han annars ha kunnat varva ner efter åtta OS-guld?

ag sitter på plats 2A i ett plan hem från Bret Easton Ellis-land. Jag har sett premiären av The Informers, den senaste av Brets böcker att filmatiseras. Jag tänkte att jag skulle berätta om den för er. Men samtidigt sitter jag med boken med samma namn i min hand och läser novellkapitlet Water From the Sun. Kapitlet handlar om ett tomt och depraverat kvinnligt nyhetsankare och jag tänker på Jenny Östergren, TV4-reportern som intervjuar Nordpolen – eller Pelle Hellström som hans mamma kallar honom – i ett numera klassiskt tv-framträdande.

Pelle Hellström har integritet. Det skänker ett naturligt självförtroende.

En självklarhet. Det provocerar naturligtvis. Den kvinnliga TV4-reportern känner sig förnedrad. Får ingen respekt, tycker hon. Hon blir aggressiv. Pelle förblir lugn. Han känner inte att han behöver förklara sig.

Men integritet säljer inte ett morgonprogram. Pelle blir ansedd som arrogant och elitistisk. Han blir hatad av de så kallade ”bloggarna”. Jag ser det som ännu ett tecken på ett samhälle i moraliskt förfall.

Bret Easton Ellis är expert på att beskriva ett samhälle i moraliskt förfall. Och han har aldrig gjort det så tydligt och starkt som i den moderna nihilistklassikern The Informers.

Eller Angivarna som den heter i svensk översättning.

Angivarna cirkulerar kring ungdomar med mjölkblå skinnportföljer, handgjorda skjortor och The Ivy-accent.

De diskuterar inte finanskris, kraftiga sänkningar av styrräntor eller varsel och prognoser lagda av multinationella företag. Deras pappor är de multinationella företagen.

De diskuterar valium, Duran Duran-videor och restaurangmenyer. Någon är 22 år gammal och god för 300 miljoner dollar. Någon har en pappa som är vice VD för NBC. Någon lämnar in sin argyle-samling på en kemtvätt.

.

SELECTA-MASKINERNA I TUNNELBANAN Det värsta är inte den förlorade tian när godiset fastnar, utan faktumet att personen som kommer efter kommer att få två stycken chokladkakor. Sådant kan hålla vem som helst vaken om nätterna.

R 9vJK ALJK EL T CRB, crb@nojesguiden.se SKANSROS Vårsol/Solljus

/

CYBERHJÄLP Nya barn eller invandring är de självklara valen när ett lands befolkning minskar. Istället ska gulliga robotar rädda japanerna som föder för få barn, har för många gamlingar och helst slipper invandrare. De har tydligen inte sett Terminator.

0

POPCIRKUS Andra programmet för säsongen lockade bara strax över 160 000 tittare och av dem var bara 2 000 i åldern 12–24. Visst gillar vi Luuk och PSL, men vi kunde aldrig förutspå att Popcirkus skulle bli pensionärs-tv.

('

BLOGGBRÅK Blondinbella vs. Gynning, Schulman vs. Nyhetsmorgon-Jenny. Katrin Zytomierska vs. allt. Det räcker nu.

Vi behöver en ny gimmick.

Bubblare: Hatvykort, intervjubangande Anna Skipper, ordet ”gästklagare”

De är unga och rika, bor i Los Angeles, kör omkring i lyxbilar och bär Ralph Lauren. Men sedan många år har deras moral och framtidstro vittrat bort totalt.

Deras värdeskepticism är fullkomlig. Det är som ett The Hills från helvetet.

De står på den andra sidan av det marknadsekonomiska fält som delat upp dem och barn till nyligen avskedade arbetare på Volvo. Eller ungdomar i Rosengård. Men apatin och den fullständiga likgiltigheten mot framtiden, livet och samhället är densamma. Bara kläderna, adresserna och renheten i kokainet skiljer dem åt.

Bret Easton Ellis vänder spegeln mot ett samhälle hysteriskt besatt av märkeskläder, yta och kommersialism och ser ett samhälle i totalt moraliskt och mänskligt förfall. ”Nu är skit”, som poeten Johan Jönson skrev i DN. Bret tycker, likt JG Ballard, Lindsay Anderson och Johan Jönson, också att nu är skit.

Men paradoxalt nog hyllas Bret Easton Ellis mest av den hippa, ytliga och glossy magasingenerationen. Bret Easton Ellis har ständigt varit de hippa tidningarnas gunstling.

Det är faktiskt lika roligt som att de människor Ruben Östlund lika skarpt sprättar upp och förnedrar i De ofrivilliga, alltså medelsvensson, allmänt white trash och deras barn, också är de personer som har finansierat filmen. De har med sina skattepengar finansierat sin egen visuella och publika förnedring. Det finns något djupt underhållande i det faktumet.

Men framför allt är Bret Easton Ellis underhållande.

Och nu är hans, i mitt tycke, bästa verk, The Informers aktuell som film med bland annat årets it-boy Mickey Rourke i en av rollerna. Filmen hade nyligen premiär på The Sundance Festival och om någon har smak nog borde den genast visas på en bioduk nära dig. Q

singel/Luxxury

I oktober förra året gav jag er en present.

Presenten heter fortfarande Skansros.

JkXibXjk\ gfgcalj\k aljk el SKANSROS Vårsol/Solljus singel/Luxxury

Det känns som om det var hundra år sedan jag, Erik Gregorsson och Max Dahl, stommen i legendariska Boys, stod längst fram och baddade, med varsam hand, Smiths-coverbandet West Ham Boys med påskliljor under en konsert i Göteborg. Nu när jag tänker på det var det också hundra år sedan. Men linjen från sångaren Felix Anderssons graciösa sång, minspel och framtoning då och nu är spikrak. När jag berättade om Skansros för första gången för er handlade det om den makalösa debuten Drömmen om Skansros, nu om det starkaste popljuset sedan Joel Almes A Master of Ceremonies.

Singeln Vårljus. – CRB

YO-YO MA The Dvořák Album Sony BMG

Återupptäckte Dvořák genom Yo-Yo Ma via Oslos Filharmoniska Orkester.

MORRISSEY Years of Refusal Decca/Universal

Ett intelligenstest.

ANNA JÄRVINEN Man var bland molnen Häpna

Den mest fascinerande kvinnan sedan Kate Bush.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 21

Klubb/Mingel

Noll Två är ett klubbkoncept där gästerna serveras en nattmeny ända fram mot småtimmarna.

På premiärkvällen spelade Chapel Hill Crew skivor medan folket åt ostron och dim sum.

Av Johannes Helje

Signe Siemsen 19, vice-klubbchef

Vad brukar du äta för nattmat?

– Jag brukar alltid äta sevenelevens olika pizzor.

Varför just dem?

– De är väldigt matiga och man håller sig mätt.

Du har aldrig ångest dagen efter för att ha ätit dålig nattmat?

– Nej, då känner jag mig stolt för jag kanske gått upp i vikt.

Kristian Rajnai 26, modegud

Brukar du äta nattmat?

– Ja, jag brukar äta nudlar!

Varför just nudlar?

– Det är mycket salt och vatten och det hjälper mot min bakfylla.

Ottil Sonğanurninvivolasas 30, konstmänniska

Hanna Hellquist 29, reporter

Brukar du äta nattmat?

– Nej. Varför inte?

– I want to stay finn. Waii.

Brukar du äta nattmat?

–Jag brukar alltid äta ostron när jag kommer hem!

Varför just ostron?

– Det är förnimmelsen av en kallsup, en sandstrand och semester som gör att jag äter ostron.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 23

% (

)( '

(, '+) % %0

( #

(&

# ,9 7 ; # & 7 3 9 6 # ( 57 7 < ( 7 $# ( " + 9 ."1 8 & 46 # ( 8

( #

!( "'

# ; 9 < !# 0 46

# * :7

# &4&

# - 7

# ( 7 7 7

# ; 9 <

# ,9 7 ;

# & 7 3 9 6

# ( 57 7 < ( 7

!# 2 8< 6 ' 9 # * 9 <

$ '

!( "'

( %'

( % (

(&

# ; 9 < # 0 46 # 7: 9 < $# &4& # / # ( 7 7 7

# ; 9 <

%+ ( (

$ '

# ,9 7 ;

# & 7 3 9 6

(&

!

DXij 8kkXZbj

;

et här numret handlar delvis om hälsa, och att leva som klubbhopper kan ju vara både bra och dåligt för just den. Fördelarna är all motion man får runtom på stadens dansgolv, men att stanna uppe sent för att röka och dricka är ju inte direkt bra. Eller i och för sig, rökning snabbar ju på ämnesomsättning och om man dricker sig mätt på sprit kanske man undviker onödiga kalorier! Det är väl det där med sömnen som får skon att klämma, men what 2 da ever, sova kan man ju göra när man är död!

(

LOVE

BCL99

Månadens It-Girl

8eeX KXjZ_X CXijjfe Anna Tascha är en vacker kvinna på 25 vårar som förutom att formge sina egna smycken (ni minns säkert "SAVE LEILA K"-berlocken och de förgyllda öronsnäckorna som H&M helt sonika kopierade och krängde), i vår avslutar sin utbildning på Konstfack.

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 20 år, varannan fredag, 22–03

Stockholms absoluta indieelit flätar ett par gånger i månaden ihop sina snedluggar för att tillsammans skapa LOVE som är den totala poplyckan. Vilken dålig liknelse förresten, varken Miriam Pemberton, Lång-Kalle eller Terry Ericsson har väl snedlugg?

Mitt första klubbesök: –Karlstad, jag var 15 år och besökte Glada Ankan med falskleg. Jag raggade spelmarker istället för drinkar och ljög om att jag var 25 år och drev ett skivbolag.

Min favoritdrink: –Karlstadsangria: 75 procent rödvin och 25 procent Red Bull.

)

KLUBB O

Myggan, Payman och Kling ser varje lill-lördag till att du trivs och Yes!, Viet-Naam, Taro och B-Line sköter musiken.

Min bästa klubb: –Chapel Hill.

*

90s

Min favoritmusik: –Alla låtar som handlar om internet.

Berns 2.35:1, Berzelii Park, 23 år, onsdagar, 22–03

Riddarkällaren, Södra Riddarholmshamnen 19, 18 år, fredagar, 22–03

Anders och Leif har fått en helt ny generation att upptäcka nittiotalets guldkorn och pärlor som annars kanske skulle ha gått förlorade till förmån för skitmusiken som görs idag. Jag väljer eurotechno och indiepop framför singer/ songwriters med bebisröster och svengelskt uttal vilken kväll som helst i veckan!

+

DU ÄR ALDRIG ENSAM

Hornstull Strand 4, 20 år, premiär lördagen den 7 mars, 21–02

Svenska Musikklubben har många järn i elden, och nya klubben Du är aldrig ensam är ett av dem. På premiären spelar Crystal Stilts från Brooklyn med support av The Early Days och Youngteam, och på dansgolvet utlovas svensk new romantic och dansant, mörk disco.

,

XOXOXO – DON RIMINI

-

HYPER HYPER

2.35:1, Berns, Berzelii Park, 23 år, fredagen 6 mars, 23-04

XOXOXO beskriver sig själva som "ett levande och utvecklingsbart väsen", och byter inte bara namn på sina olika events ofta, utan även samarbetspartner. Hittills har de tagit hit Dim Mak med Steve Aoki i spetsen och den 6 mars heter det XXX och det bjuds till dans i 2.35:1källaren på Berns.

Medlemsklubb, gå med i deras Facebook-grupp för info

Jag tänkte bara upplysa om att jag var på plats där häromveckan för att planera en grej ni snart får nys om, och då nosade jag till mig informationen att detta är återkommande!

.

PARADISE

Kolingsborg, Gula Gången i Slussen, 20 år, fredagar, 22–03

Nej, det är inte Drottning Elin Alvemark som återupplivat sin Marie Laveau-klubb, utan det här är nyrenoverade Kolingsborgs homosatsning. Paradise hälsar att detta är klubben där allt kan hända och gör det, men samtidigt utlovar man paradoxalt nog också ett schlagergolv.

/

TIGHT

0

BANGERS'N'MASH

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 23 år, onsdagar, 00–05

Christian Dinamarca från hipstersajten (haha roligaste ordet jag någonsin skrivit) addicts.se spelar arschlet av kidsen varje onsdag i rummet som brukade vara vitt.

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 20 år, lördagen den 7 mars, 22–03

Första lördagen i mars fortsätter Bangers'n'Mash att gästas av storheter. Efter Bob Stanley från St Etienne kommer ingen mindre än Andy Lewis.

('

RED HOT ROCK

Hornstull Strand 4, 20 år, lördagen den 21 mars, 22–03

Stockholms nya liverockklubb som bland annat bjuder på Guitar Hero-dueller och feta liveband har lördagen den 21 mars efterfest till legendariska Sisters of Mercys Fryshusetspelning.

Därför klubbar jag: –För att slippa träffa folk nykter och för att få en chans att predika för öppensinnade själar om livet!

Konstigaste klubbminne: –Qlimax. Ett helt vanligt spirituellt rave med onda vibbar.

30 000 holländska ungdomar som träffas för att avnjuta hardstyle i en stor fotbollsarena i Arnhem. Klockan 7 på morgonen gör lasern oss helt blinda, och alla kör ett massivt aerobicspass till hardcoreversionen av någon Coldplay-låt.

Mitt hjärta brast där och då, och min själ anslöt sig till världssjälen.

Favoritpartyutstyrsel: –Hälften hora, och resten kristen och hippie.

Den perfekta kvällen: –Start hos Lina Thomsgård, där de bästa idéerna föds (smörgåstårta stor som ett bord, färga leopardfrisyr, köpa Qlimabiljetter och så vidare).

8\ifY`Zj <okiXmX^XeqX Anders Ohlsson och Leif Wademark är killarna bakom populära klubben 90s på Riddarkällaren. Där dunkar det härliga eurolåtar från nittiotalet varje fredag och det är ju den perfekta musiken att träna till! Det stora eurodiscodansgolvet är som ett enda långt, svettigt aerobicspass fast med rökmaskin, laser och strobb. Här listar Anders vilka fem nittiotalsklassiker som är de bästa aerobicsrökarna!

– Tommie X

Klubb jag saknar: –Paradise på Marie Laveau. Älskar när människor i grupp skapar tropiskt klimat och svetten droppar från taket.

Så skulle min klubb vara: –Så här var den: Biktbås, chokladfontän, hot shots, Jesus på korset, gaskammare. Jag var nunna.

Kändis jag vill dejta: –Jesus.

Mitt bästa hälsoknep: –Gå all-in, valfri metod. Jag funderar på att prova kristet medeltidsleverne med askes, vin och piskrapp. Har dock även skaffat SATS-guldkort precis. 2009 är helt klart hälsans år.

1 E-TYPE This Is the Way Vår svenska eurodiscokung får oss att vilja dansa loss intensivt och svettigt!

2 REEL 2 REAL I Like to Move It We like to move it när vi hör den här!

3 2 UNLIMITED No Limit Den här klassikern får oss att hoppa runt som den där flipperspelsbollen i videon till låten.

4 PRODIGY No Good (Start the Dance) Här snackar vi hypersnabba rytmer som det är omöjligt att vara still till, varvat med softare partier att hämta ny energi under.

5 MAXX No More (I Can't Stand It) Armmusklerna brukar alltid jobba flitigt till melodislingans blippiga syntljud på vårt dansgolv!

TOMMIE X

tommie.x@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 25

DĆľĆ?Ä&#x17E;Ĺ?Ĺ?ĆľĹ?Ä&#x161;Ä&#x17E;Ĺś *

- ( ) - ' *

) , * + +'

) (

KUNGL. MYNTKABINETTET Sveriges Ekonomiska Museum Slottsbacken 6 www.myntkabinettet.se

& , ) )' () ,+ * ) * $

(, &* !"# * & %, )'( ( )

'

(

(

&&& $%"# $! $

CA05582:8=6

4= DCBCn;;=8=6 >< ?A8B4C ?o 4= <n==8B:0

3X] VaP]]T) % Za

9_jg\Â&#x20AC;gYhWgjcchk ĂŠĂŞ! lll#Zicd\gVĂ&#x201E;h`V#hZ

! "

&# $'&#% )( ) Naturhistoriska riksmuseet

EfiiX 9Xekfi^\k i [\k epX jmXikX

BIF>

;

et gamla sossekvarteret tillika indieklubbsditot har blommat upp storslaget den senaste tiden med restauranger såsom Aquavit Raw, Rodizio och Cloud Nine. Bar- och nattklubbsscenen har fått sina lystmäten med Le Bon Palais och Knast, och Clarion Sign Hotel gör att du inte behöver gå hem på natten om du inte absolut vill. I detta nummer smakar vi på två av nytillskotten.

(

FRANTZÉN-LINDEBERG Lilla Nygatan 21, tel 20 85 80

Jag älskar mig själv för att jag valde en kväll på FrantzénLindeberg istället för en utlandsresa. Tour de France, olivoljekonfiterad marulk och eucalyptusdimma är tre goda anledningar. Öppet: tis–lör 18–01

)

MISTRAL

Sockenvägen 329, tel 10 12 24

Mistral gör comeback i slutet av februari med tre gånger så många sittplatser som i sin förra inkarnation. Barnvagnsfabrikens gamla lokaler i Enskededalen blir den nya hemvisten.

Foto: Johannes Helje

Öppnar månadsskiftet februari/mars

*

CLOUD NINE

Torsgatan 1, tel 653 69 90

Det något lökiga namnet till trots bjuder Cloud Nine på en riktigt angenäm upplevelse. Guldstjärna också för dessertsalongen. Öppet: sön–mån 17–23, tis–tors 17–24, fre–lör 16–01

+

ROLFS KÖK

Tegnérgatan 41, tel 10 16 96

Efter senaste besöket gick jag hungrig i två dagar då jag inte ville riskera att skölja bort smaken av Roffes tuppkam eller ankconfit. Öppet: mån–fre 11.30–01.00, lör–sön 17–01

,

HORNSTULL STRANDS ETABLISSEMENT Hornstull Strand 4, tel 658 63 50

Fortsätter att köra hårt på min favoritkombination musik och mat. Ligger dessutom vid Hornstull. Alla goda ting är tre. Öppet: tis–lör 17–23, lör 11–15, sön 11–17

-

VASSA EGGEN STEAK HOUSE Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69

Sadlar om och blir regelrätt Steak House. Visst, jag kommer att sakna Goyozan på pilgrimsmussla men förändring och förnyning behöver verkligen inte vara av ondo.

E`cjjfej ]i\jk\cj\i CLOUD NINE

Torsgatan 1, tel 653 69 90

Cloud Nine är inte bara titeln på The Temptations grammyvinnare till örhänge från 1968 och en halvhipp kommunikationsbyrå i Stockholm. Det är även en nyöppnad restaurang vid det kvarter vi gillar att uppmärksamma i detta nummer. Alldeles vid Norra Bantorget och nästan vägg i vägg med det skrytbygge till hotell som Clarion Sign till viss del är ligger den utifrån rätt oansenliga men ack så inbjudande krogen. Henrik Nilsson som är hjärnan bakom Cloud Nine driver sommartid Floras Kulle i Humlegården. Hans nya restaurang har en franskkolonial inriktning och stoltserar, förutom den runt 80 platser stora restaurangdelen, även med något så New Yorkinspirerat som ett dessertrum.

En förträfflig vietnamesisk biff gör entré i tryggt sällskap av granatäpple, sesamfrön och jordnötter och om denna inledande anrättning finns intet ont att säga. Köttet faller sönder i munhålan på ett synnerligen angenämt manér och blir en värdig upptakt på kvällens måltid. Till varmrätt följer sedan lax på tre sätt respektive klassikern

fläsksida. De tre laxmusketörerna är förnämligt upplagda och ordnade efter styrka med den svagaste kryddningen först vilket gör att crescendot i måltiden byggs upp helt på rätt sätt och kardemummans övergång till chili knappt märks. Fläsksidan å sin sida är smakrik men tyvärr så på tok för salt att den är på vippen att få retirera in till köket.

Detta är dock det enda smolket i glädjebägaren som utgör vår måltid på Cloud Nine då personalen är såväl påläst som avslappnad och atmosfären behaglig utan att för den skullen på något sätt bli tråkig.

I ett intilliggande rum ligger det tidigare nämnda dessertrummet med ytterligare 40 sittplatser. Detta kan man som gäst förflytta sig till efter avslutad varmrätt i den vanliga restaurangdelen, men det går även lika bra att bara boka bord för dessert eller helt enkelt droppa in om man ätit sin varmrätt på någon av de andra restaurangerna i närheten.

Utöver ostbrickor, chokladfonduer och kakor finns här trerätters dessertmenyer för 300 kronor stycket. De sistnämnda är dock svårkombinerade med en föregående tvårättersmiddag då portionerna på restaurangen är väl tilltagna. Öppet: sön–mån 17–23, tis–tors 17–24, fre–lör 16–01.

Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–lör från 18

.

RICHE

Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60

Korvfestival. Vi säger det igen, korvfestival. Korven Saucise Riche som specialtillverkades till den senare finns nu till försäljning på Taylor and Jones butik på Hantverkargatan. Öppet: mån 11.30–24.00, tis–fre 11.30–02.00, lör 12–02

/

INTAKT

Kungstensgatan 41, tel 31 20 80

Under ledning av Dan Jay-Olsson från lyxrestaurangen Leijontornet har Ove med skäggets gamla lokaler förvandlats till en oväntad och trevlig oas i ett kvarter som saknade något dylikt. Öppet: tis–sön 17–21

0

PAPPA RAY RAY / MORFAR GINKO Swedenborgsgatan 13, tel 641 13 40

Senaste genidraget att köra löjligt låga priser på Cava och Tapas är så briljant. Öppet: mån–sön 10–01

('

MATKULTUR

Erstagatan 21, tel 642 03 53

Ibland tror jag att 66:ans linje uppfanns för att jag på smidigast möjliga sätt ska få ta mig till min favoritrestaurang och tillbaka. Nya menyn är precis lika strålande som alltid. Öppet: mån–lör 17–24

PELLE TAMLEHT

C`m\k g \e g`ee\6 RODIZIO

Upplandsgatan 7, tel 411 33 11

Efter en alldeles för lång väntan har Rodizio smygöppnat i full skala. Det brasilianska serveringssättet är det absolut bästa tänkbara för en oblyg charkutarian som såväl undertecknad som mitt sällskap för kvällen faktiskt är. Betala en fast och väldigt oansenlig summa pengar och smörj sedan kråset med så mycket grillade godsaker du bara kan stoppa i dig. Dessa levereras direkt från kocken som titt som tätt pinnar förbi ditt bord. Bland serveringarna hittar man alltifrån rostlock och salsiccia via fläskkarré till något mer spännande smaker såsom den dygnsmarinerade kaninen. Den senare är för övrigt den solklara vinnaren av de små köttbitar kocken frestar oss med. Köket flörtar dock klart mer med plånboken än det gourmandiska. Här hittar vi inga större märkvärdigheter bland vare sig grillbitarna eller den tillhörande kalla buffén, vilket heller inte är grundtanken med serveringssättet. På tal om buffén rymmer denna förutom ett välsorterat utbud av välbekanta såser olika grönsaksröror och sallader tänkta att ackompanjera de olika grillbitarna på bästa sätt.

Vilka som passar till vad är kocken engagerad att upplysa oss om. Alla beståndsdelar i buffémåltiden håller dock tyvärr inte samma kvalitét smakmässigt och vi stöter på några trista dippar i form av rostlocket och lammkorven där den senare påminner om något man skulle kunna hitta i pappkassen nyss hemkommen från Lidl. Men kaninen tillsammans med endivesalladen och fläskkarrén, för att

Foto: Johannes Helje

inte glömma bearnaisesåsen (faktiskt!), rättfärdigar på egen hand de 195 kronorna kalaset går på.

Rodizio är tillsammans med underliggande baren Knast signerat stockholmskrogveteranen Jocke Heineman.

Restaurangen som fortfarande bara är smygöppnad har han ännu inte lyckats fylla på samma sätt som baren en trappa ner. En folkstinn fredagskväll med en kock som drypande av svett springer runt med nygrillade charkuterier skulle förmodligen göra serveringssättet mer rättvisa än en lite för dåligt uppvärmd och ekande lokal. Med lite vändande konjunktur och i takt med Norra Bantorgets pånyttfödelse kan dock Rodizio förhoppningsvis blomma ut till ett riktigt roligt budgetalternativ. Öppet: mån–lör 17–01.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 27

%UXQFK

Annons

BIF>

MXjjX <^^\e jX[cXi fd

Foto: Johannes Helje

VASSA EGGEN STEAK HOUSE Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69

Christian Olsson och Kristofer SandstrÜm har drivit fine dining-krogen Vassa Eggen i snart ett helt decennium. Lagom till tioürsdagen har de nu sadlat om, lagt till ett suffix och blivit Vassa Eggen Steak House. Borta är goyozan pü pilgrimsmussla, ankvariationen frün Hagby gürd och de rÜkta kÜttbullarna. In pü menyn har istället minst sagt rejäla kÜttbitar gjort entrÊ. Vi inleder dock denna session med smü finurliga strutar serverade pü stültrüdsträd. Inuti strutarna gÜmmer sig nügra fullkomligt utsÜkta aperitifer med bas av svart kaviar, anklever respektive hummer. Och att äta nügot kraftigare än dessa till fÜrrätt vore idiotiskt, nügot vi blir varse om när huvudrätterna strax därpü trancheras vid bordet. Proteiner i form av härligheterna nebraskabiff, flat iron-stek och lammdito kommer alla i väl tilltagna portioner och ackompanjeras av tre süser samt sideorders i form av haricot verts, potatispurÊ och ljuvligt frasiga pommes frites fÜr att nämna nügra. FramfÜr allt nebraskan och lammet stür ut som klara vinnare men büde huvudrätter och sides hüller Üverlag hÜg klass.

Ska man hitta smĂĽsaker att klaga pĂĽ sĂĽ är bearnaisesĂĽsen lite dĂĽligt slagen och key limepajen som efterrätt tämligen trĂśtt. Men alla som fĂśljer Dexter vet ju hur svĂĽrt det är att hitta ett perfekt exemplar av sistnämnda. En annan aspekt är att musiken frĂĽn baren tenderar att läcka in lite väl mycket till restaurangdelen. Ă&#x2013;verlag känns det dock som att Vassa tagit ett steg i helt rätt riktning fĂśr en huvudstad i lĂĽgkonjunktur och sannolikheten att den ständigt Ăśverfyllda baren lyckas slussa in fler gäster i restaurangdelen torde vara mycket stĂśrre nu med ett brett spann pĂĽ varmrätternas priser som spänner mellan tvĂĽoch fyrahundra kronor. Detta att jämfĂśra med den tidigare avsmakningsmenyn som fĂśrvisso var strĂĽlande men i saftigaste laget prismässigt och knappast nĂĽgot gemene man spontankäkar efter after worken. Som lĂśk pĂĽ laxen har matsalens väggar dekorerats med konstverk signerade Christian "Fienden" Saldert vilket ger lokalen en livligt spännande karaktär.

Ă&#x2013;ppet: mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;fre lunch 11.30â&#x20AC;&#x201C;14.00, mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;lĂśr frĂĽn 18.

' #&

#

" (

(

(

!

28 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2009

JdXbX gÂ&#x201A; [`e jkX[ Det finns lite olika knep man kan ta till fĂśr att komma undan med en nĂĽgot snällare restaurangnota i Stockholms respektabla utbud av krogar. Boken Eat Sweden bestĂĽr till exempel av presentationer och rabatterade priser hos tolv finfina restauranger i och utanfĂśr innerstan. Du kĂśper den pĂĽ exempelvis Akademibokhandeln och den kostar 265 kronor vilket du tjänar in pĂĽ tvĂĽ restaurangbesĂśk. Kuponghäftet Restaurangchansen är lite av restaurangrabatternas svar pĂĽ rikskuponger. FĂśr 200 kronor fĂĽr du utĂśver billigare restaurangbesĂśk även kuponger man kan använda i diverse mataffärer och liknande.

Ett tredje sätt att mätta sig fĂśr en rabatterad summa är att infĂśrskaffa kortet Taste Sthlm. Kortet som kostar 400 kronor ger innehavaren rabatt pĂĽ 51 utvalda restauranger i olika delar av staden. Det fjärde och kanske bästa sättet att äta billigt är att gĂĽ in pĂĽ vĂĽr hemsida under nojesguiden.se/artikel/tastesthlm och berätta lite om vad du tycker är bra eller dĂĽligt i Stockholms krogliv idag. Vi drar tjugo lyckliga vinnare som belĂśnas med varsitt Taste Sthlm-kort. â&#x20AC;&#x201C; Pelle Tamleht

BIF>

(IWHU VWRUD SnWU\FNQLQJDU E|UMDU YL QX PHG OXQFK

MĂĽnadens Krogprofil

;Xe AXp$Fcjjfe I Ove med skäggets gamla lokaler pü Kungstensgatan 41 huserar nu ett av de senaste tillskotten pü Stockholms krog-, bar- och gayscen vid namn Intakt. Med ungefär 35 matplatser och en fin lüng bar välkomnar münadens krogprofil Dan Jay-Olsson och hans bror Ken Olsson gaypubliken och deras vänner. Dan kommer senast frün restaurang Leijontornet och tillhÜrande Leijonbaren där han varit i närmare fyra ür som barchef och senast restaurangchef. FÜr att skapa en nügot mer avslappnad och trivsam atmosfär än lokalen hade tidigare har han anlitat inredarna Jeanette Dahlrot och Christoph Gisel frün Konstfack. UtÜver restaurang och bar kommer Intakt att husera dj:s flera dagar i veckan.

Hej Dan, hur lägger man upp sin Intaktkväll pĂĽ bästa sätt? â&#x20AC;&#x201C;BĂśrja med nĂĽgra glas champagne eller lite drinkar, käka lite god mat med gott vin till, lite kaffe och en rivig Grappa eller tvĂĽ, lite mer drinkar, sedan Paso Doble till Acapulco med Dj Bonnie and Clyde, hĂĽngla lite i soffgruppen, lite chorizo som vickning. Sedan kan du alltid fĂślja med nĂĽgon i personalen hem efter stängning sĂĽ fixar vi frukost pĂĽ sängen dagen efter.

Berätta lite om vad som stĂĽr pĂĽ menyn. â&#x20AC;&#x201C; Sill- och strĂśmmingstallrik, grillad hängmĂśrad hĂśgrev och crème brulĂŠe. Vi har även en liten barmeny med ost och chark.

En bargäst uttryckte pĂĽ Ăśppningen sin oro Ăśver hur mĂśtet mellan hbt-personer och handelsstudenter kommer att te sig. â&#x20AC;&#x201C; Hbt, vad är det? Handelsstudenter, bĂśgar och truckflator? Jag tror att det blir mĂĽnga spännande mĂśten med lyckliga slut, hon behĂśver inte oroa sig mer.

)UnQ NU 9DUPW YlONRPQD

*lVWULNHJDWDQ WHO ZZZ [HRP VH

â&#x20AC;&#x201C; Pelle Tamleht Ă&#x2013;ppet: tisâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 17â&#x20AC;&#x201C;01.

8cck [l eÂ&#x201A;^fej`e _Xi m\cXk m\kX fd `e^\]Â&#x20AC;iX d\e `ek\ mÂ&#x201A;^Xk ]iÂ&#x201A;^X [`e b`e\j`jbX dXddX Ingefära är en meterhĂśg liljeväxt vars underjordiska knĂślstam ofta fĂśrgyller sĂĽväl asiatiska som västerländska maträtter. Växten kommer ursprungligen frĂĽn Asien där den utgĂśr en viktig bestĂĽndsdel i den traditionella läkekonsten. Ingefära har använts mot illamĂĽende och magbesvär sedan flera tusen ĂĽr tillbaka och än idag används den i bĂĽde detta ändamĂĽl men även mot ĂĽk- och sjĂśsjuka samt graviditetsillamĂĽende. DĂĽ ingefäran dessutom verkar nĂĽgot inflammationsdämpande finns den ofta med bland ingredienserna till kosttillskott mot ledbesvär och den sägs till och med vara bra fĂśr hjärtat.

Ett av de vanligaste användningsomrüdena fÜr ingefäran är dock i inlagd form till sushi.

I detta tillstĂĽnd kallas den Gari och hjälper till att rensa munhĂĽlan mellan de olika sushibitarna. NĂĽgra andra mycket vanliga användningsomrĂĽden är som smaksättning av pepparkakor samt groggvirkesveteranen Ginger Ale. Bra att tänka pĂĽ när man kĂśper ingefära är att den ska kännas hĂĽrd och fast när man klämmer pĂĽ den samt att skalet ska vara slätt. Ett rynkigt skal är en indikation pĂĽ att den bĂśrjat torka. Det har ocksĂĽ blivit populärt att använda ingefära i drinkar dĂĽ den bĂĽde ger en frisk smak och samtidigt lĂĽter konsumenten bli full och fĂĽ i sig antioxidanter pĂĽ samma gĂĽng. â&#x20AC;&#x201C; Pelle Tamleht

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2009 29

Krönika

Lgg^iX[\i`e^ Å @e[`\jbldgX )%'

A

ag har bestämt mig för att uppgradera er. Det är trots allt bara 298 dagar kvar till jul och jag känner mig… snäll. I det parallella universum som kallas indie är det ett vanligt förekommande, nästan kutym, att handla något som kallas Chapel Hill, Törley eller Freixenet för att sedan springa hem och spela pingis och lyssna på Timo Räisinen. Dessa människor bor i små hyddor gjorda av bag-in-box, Jens Lekman och små plastglas. Så. Likt vinvärldens Dr. Phil ska jag nu torka bort tårarna från era kinder med hjälp av en ankformad tvättlapp, lyfta upp er i mina armar och visa er vad man kan hitta högst upp på Systembolagets hyllor.

Jag ska helt enkelt ta er snäppet förbi Törley. Jag ska uppdatera er indieskumpa. Ta er ett steg närmare champagne. Trenden heter Crémant. Ett högklassigt mousserande vin som jag har ett djupt personligt band till: sedan dagen och året jag föddes, den 4 juli 1975, har nämligen användandet av beteckningen Crémant varit skyddad av fransk lag, och är också reserverad för mousserande vin från vinproducenter med en appellation d’origine contrôllé (AOC.). Med något enstaka undantag uppfyller alltså Crémanttillverkningen samma kvalitetskrav som champagne.

Mina favoriter är Crémant från Bourgogne, Alsace och Loire. Här är ett par tips från Systembolaget:

G m\ej epX jcfkk Vi börjar med området vinet kommer från, Châteauneuf-du-Pape. Ta ordet i munnen, känn efter. Du tänker på munkar och nunnor på rostiga cyklar och halvnakna bönder med vitlökar runt halsen som trampar druvor i stora tunnor.

Du tänker att det här är sofistikerat, äkta och fint, det här är dyrt och ouppnåligt, det här är för gamla advokater i fluga, med erektioner som djupfrysta Snickers. Men då tänker du fel. Châteauneuf-du-Pape är, oftast, extremt prisvärt och fantastiskt gott, utan att kosta som en lyxig Bordeaux.

Tyvärr tar Systembolaget in alldeles för få av dessa underskattade kvalitetsviner, kanske för att namnet avskräcker och helt enkelt låter alltför sofistikerat. I Châteauneufdu-Pape är det tillåtet med upp till 13 olika druvor i samma vin, vilket är extremt mycket. I min smak blir de viner som innehåller mestadels druvan Grenache bäst. Det är en ganska mjuk och len druva med underbar karaktär av lakrits, hallon och lite viol. Just nu rekommenderar jag vinet Xavier. Öppna en flaska tillsammans med någon du älskar, och gärna i sällskap med en vällagrad vildsvinskorv.

– Mattias Kroon Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007. Pris 199 kr, artnr: 6567

R KI<E;98IFD<K<I T

Crémant de Bourgogne PERLE DE VIGNE

varunr 7688, 92 kronor

Crémant de Bourgogne GEISWEILER BRUT

Gimlet – klassiska drinkar är äntligen tillbaka.

varunr 7685, 83 kr

Crémant de Bourgogne GEISWEILER BRUT ROSÉ varunr 77058, 95 kr

– Carl Reinholdtzon Belfrage

;IP:B

Flying Dog Schwarz – att mitt i den finansiella krisen släppa en öl för 182 kronor är ”provocerande”, ”elakt” eller bara alldeles, alldeles underbart.

R 9vJK ALJK EL T

mattias.kroon@nojesguiden.se

Den nya indieskumpan – Crémant. Istället för märkliga saker som Chapel Hill. Crémant de Bourgogne är den perfekta inkörsporten till mer komplexa saker från Champagne.

RENATO RATTI BAROLO MARCENASCO 2004

Grekiska viner – kommer starkt på krogen nu till sommaren.

Grappa – kostar som cognac men är gjort på kärnavfall.

Crunkjuice – don’t ask.

mattias kroon

Pris 314 kr, artnr 95003

Barolo betyder ”mjukisbyxa” på italienska.

XAVIER CHÂTEAUNEUF-DU-PAPE 2007 Pris 199 kr, artnr 6567

Doftar och smakar som en hästpoloturnering.

NORA DA NIEVE

art nr 96904, pris 179 kr

I området Rias Baixas i Spanien hittar du några av Europas bästa vita viner, den här är ett mycket gott exempel.

Månadens klassiker

>`dc\k R 9vJK ALJK EL T Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

CLOS DES GOISSES

Den här klassiska drinken skapades i Mellanöstern under den brittiska kolonialperioden och blandas på en av Englands mest kända exportprodukter: Rose's Lime Cordial.

Rose's är en välsignelse för varje mixolog, eftersom den kombinerar syra och sötma i ett och samma snärtiga bett.

Använd lite om du vill ha en rapp och lite besk smak, och mer om du gillar din drink med sötma. En Gimlet kan också göras med vodka som bas.

Varunr 96612-01, 1295 kr

Hyperkomplex champagne med inslag av älskvärd mineralitet.

ELVI WINES 770

Varunr 99976-01, 299 kr

Just nu dricker jag bara spanska 770-viner.

FLYING DOG SCHWARZ import, 182 kr

Amerikansk topproducent som driver med David Hasselhoff på etiketten och tar 182 kronor för en flaska öl. Charmant naturligtvis.

Du behöver: 50 ml Gin 15–25 ml Rose's Lime Cordial 1 limeklyfta Fyll ett högt glas med is, häll sedan på Gin och Rose’s.

Kläm i limejuicen lägg ner klyftan i drinken (eller om du frågar mig; bara skalet, lite snabbt vridet fram och tillbaka för att extrahera oljorna). Rör om ordentligt, eller skaka om du föredrar det. Sila slutligen ner drinken i ett cocktailglas och servera omedelbart.

– Mattias Kroon

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 31

BFEJK

Fåfänga, Frank Cadogan Cowper.

Royal Academy of Arts, London.

JXeeX 9i [`e^ +$\m\i

J

anna Bråding är Art. Inte konst, utan Art, precis som mode inte är mode utan Fashion. Det handlar om en helhet, det handlar om 24/7, det är inte bara det du gör, nej, det är du som är Art. Det du tänker, känner och det du gör. I säsongspremiären av Du är vad du äter skulle Bråding nu få en ny hälsosam livsstil av allas vår Anna Skipper. Ut med droger och in med linser. Vad har det att göra med konst och hälsa (både fysisk och mental)? Ibland kommer det käcka rapporter som säger att kultur förlänger livet (urk), men annars handlar det mest om konstens ohälsa på något sätt. Konsten är Sanna Bråding och samhället Anna Skipper som stiger in, ställer konsten mot väggen och säger, ”Jag kan inte hjälpa dig om du själv inte vill!”. För här ska det tas kontroll över det bångstyriga. Handen på hjärtat, hur många tror att Sanna återgår till sina gamla vanor när tv-teamet försvunnit? Just det. Förstå mig rätt, jag önskar henne ett drogfritt liv, men jag tror att det bara kan ske i hennes takt och på hennes sätt. Och det kommer att fungera även utan linser.

(

PRERAFAELITERNA

Den 26 februari–24 maj, Nationalmuseum, tis, tors 11–20, ons, fre-sön 11–17

Vad är det med de här bilderna som gör de så poppis att rippa? Fortfarande. Jag menar, det är ett gäng konstnärer från mitten av 1800-talet som hämtar sin inspiration från 1200– 1500-talet(!). Det är som SVT:s stora juldrama varje år, senast Selma; hur noga man än är med kläderna och inredningen är det ändå Helena Bergström och Alexandra Rappaport som slätar av varandra på bästa sändningstid. Prerafaeliternas miljöer må vara senmedeltida, men looken är modern. Och så är det ju riktigt, riktigt snyggt. Det brukar räcka för plagiat.

Det räckte för Madonna.

)

THE DINNER CLUB

*

ISA GENZKEN

+

VICKE ANDRÉN

,

JENNIFER BORNSTEIN

Den 7–28 mars, Polska Institutet, Villagatan 2

Mossutställningar presenterar middagen som du måste gå på. När du löser biljett betalar du för ett kuvert i den gamla paradvillan. På plats finns gruppen Poste Restante som gör dig till bjudningens centrum. De finns till hands och guidar dig genom alla regler för att äta tillsammans med andra, hur du ska sitta, hur du ska höja glaset när du skålar, i vilken ordning du använder besticken. Och ja, det blir mat också. Kanske något för första dejten?

Den 16 mars–30 oktober, Jarla Partilager

Att kolla på Isa Genzkens konst kan kännas som att läsa tysk filosofi i ett slakthus. Men det är rätt häftigt när Tysklands überkonstnärinna gör skulpturer. Det är absolut lika invecklat som när Ulrike Meinhof i Der Baader Meinhof Komplex skriver sina artiklar om varför man måste spränga sönder den kapitalistiska världen, för att en ny och bättre värld ska uppstå. Även Isa vill ha en ny värld. Men så var hon också polare med Baader-Meinhof.

Café Opera, Operahuset, Karl XII:s Torg, ons-sön 22–03

Nästa gång du partajar på Caféet kan det vara värt att titta upp en stund. Där ser du takmålningar som rockstjärnor stirrat på i decennier. Det är en hel himmel som öppnar sig och ner tittar Fantasin, Musiken och Scenkonsten. En ganska bra beskrivning av vad som behövs för en lyckad kväll: stället du befinner dig på är en Scen med belysning och allt, människorna bär kostym, men med lite Fantasi blir personen framför dig kvällens kärlek, samtidigt pumpar Musiken på så att du inte behöver tänka efter. Det enda som fattas är Alkoholen.

Den 7 mars–26 april, Färgfabriken, Liljeholmen, tor–sön 12–18

Innan man gör en film så gör man en storyboard. Teckningar som beskriver hur filmen ser ut. Oftast ser de ut som serier, med inritade rörelser med ”Swoosh!” och ”Pow!” skrivet. Los Angeles-bon Jennifer Bornsteins storyboard-bilder är alldeles stilla, inga ord inskrivna, ändå har hon använt dem när hon har gjort sina filmer som också visas. Hon bjuder på middag, men lägger fram kokboken och ingredienserna intill. It’s like so tasty!

ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

32 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

J:<E

JdfZbXk ` jdpZb\jbi`e\k

;

en gudomliga operadivan vägrade sjunga i andra smycken än specialdesignade frün milanoateljÊn Marangoni. Maria Callas operajuveler visas nu i utställningen Maria Callas & Swarovski: Jewels on Stage pü Operan.

Pü en annan lika fÜrgylld scen hittar du en annan lika gnistrande süngjuvel: Frida HyvÜnen sjunger pü Dramaten (den 14 och 15 mars). Eftersom den spelning jag süg i hÜstas pü SÜdra Teatern var en av fÜrra ürets bästa konsertupplevelser vügar jag lova att denna pianopuma med sin teatrala air kommer att gÜra sig strülande i strülkastarljus pü stora nationalscenen.

Och fĂśrutom mina fem utvalda scenjuveler nedan vill jag tipsa om ädelstenar som Gunilla Heilborns tokmusikal Potatislandet (Kilen, den 1â&#x20AC;&#x201C;3 mars), Charlotte Engelkes Very Wagner Women Weekend, en internationella kvinnodagen-kväll som innehĂĽller hennes wunderbara Miss Very Wagner (Kulturhuset, den 7 och 8 mars) och Staffan GĂśthe i Kristina Lugns nya Karlsson (Teater Brunnsgatan Fyra, urpremiär den 6 mars).

Dessutom ett riktigt pärlband av müste-ha-dans pü Dansens Hus: Russell Maliphant Company kommer med verken Flux, Push och Small Boats (den 27 februari), Grace Ellen Barkey & Needcompany med The Porcelain Project (den 3 mars) och sü für stockholmarna äntligen se Kenneth KvarnstrÜms koreografcomeback Destruction Song (där Helena HÜrstedt gjort kostymen och Silverbullit-Jukka Rintamäki musiken, den 12 mars). Du ser, det blir fullt i det sceniska smyckeskrinet.

(

0RATA Pk I NYA LYAN *UST NU BJUDER VI Pk ENGkNGSAVGIFTEN OCH EN SLADDLyS TELEFON

SKATTKAMMARĂ&#x2013;N

Moment teater, premiär den 28 februari

Vi bÜrjar med en riktig skatt. BarnfÜrbjudna rÜvarhistorier känns som en rätt bra definition pü vad de brukar dra fÜr nügot pü Moment, men den här güngen handlar det om riktiga rÜvare. Andreas Boonstra regisserar sin egen bearbetning av Robert Louis Stevensons äventyrsbok SkattkammarÜn. Onda pirater, skattjakt, sjÜfärder, och en bra chans att se NÜjesguidens Stockholmspris-vinnare Eva Rexed. Jag gissar att Moment kommer att rocka rÜven av rÜvarna.

)

PĂ&#x2026;SK

*

MEDEALAND

+

KONSULN

,

ASYLSHOPPING

Stadsteatern, till och med den 28 maj

Inte bara fĂśr att de bĂĽda är norska regissĂśrer, men när jag ser Eirik Stubøs minimalistiskt tjusiga version av August Strindbergs PĂĽsk kommer jag att tänka pĂĽ att det är lite samma sak som med Alexander Mørk-Eidem. Att den närmast pĂĽträngande avskalade formen (fem stolar pĂĽ en scen) är uppenbar men egentligen inte det viktiga. Man kan formjobba hur mycket som helst, blir det inte ett bra spel sĂĽ blir det inteâ&#x20AC;Ś bra. Lyckan här är personoch gruppregin. Historien gĂĽr frĂĽn mĂśrker till ljus, men ensemblen â&#x20AC;&#x201C; framfĂśr allt Maria Salomaa â&#x20AC;&#x201C; lyser hela tiden.

Teater Galeasen/Elverket, urpremiär den 28 februari

Premiären har just blivit uppskjuten, men eftersom jag har sett fram emot den i ett ür kan jag sü klart vänta lite till. Du som süg uppsättningen av Martina Montelius pjäs Det epileptiska riktmärket pü Teater Galeasen fÜr flera ür sedan minns energin mellan Ingela Olsson och Noomi Rapace. Eller i Valerie Solanas ska bli president i Amerika pü Dramaten fÜr tvü ür sedan. Vilket var debutpjäsen fÜr Sara Stridsberg, som nu har fantiserat efter Euripides grekiska tragedi Medea. Extra spännande: Olsson regidebuterar.

(AR DU SKAFFAT NYTT BOENDE ELLER SKA DU žYTTA HEMIFRkN &yR DIG SOM iR UPP TILL kR BJUDER VI Pk ENGkNGSAVGIFTEN FyR FAST TELEFONI OCH EN SLADDLyS TELEFON ViRDE UPP TILL KR /M DU SEDAN ViLJER PRISAVTALET $YGNET RUNT RINGER DU FyR KR MIN Dk iR DET BARA ATT PRATA Pk "ESTiLL I 4ELIAS BUTIKER ELLER Pk TELIA SE

Folkoperan, premiär den 25 och 26 februari

En till regidebut. Nja, Farnaz Arbabis sceniska segertüg har väl ingen missat, här snackar vi alltsü operaregidebut. Helt i linje med Folkoperans nya ambition av oväntade regissÜrsval (nyss Suzanne Osten). Arbabi placerar Gian Carlo Menottis femtiotalsopera bland flyktingar pü ett svenskt konsulat.

Teater Scenario, premiär den 13 mars

Samtidigt pü Arbabis hemmascen Scenario: Migrationsverkets bisarra värld i en dokusatir av Gertrud Larsson.

0RISERNA GiLLER VID BESTiLLNING SENAST DEN MARS MED INKOPPLINGSDATUM SENAST APRIL 'iLLER FyR PRIVATPERSONER T O M DET KALENDERkR DU FYLLER kR VID NYTECKNANDE AV 4ELIA "AS KR MkN MED PRISAVTAL -INI KR MkN yRE yPPNINGSAVGIFT yRE MIN TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER +ViLL HELG KR MkN

yRE yPPNINGSAVGIFT KR MIN VARDAGAR OCH UNDER HELGER TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER ELLER $YGNET RUNT KR MkN yRE yPPNINGSAVGIFT KR MIN TILL FASTA TELEFONER yRE MIN TILL MOBILER "INDNINGSTID MkNADER ,EDIG KOPPLINGSViG TILL BOSTAD MkSTE ½NNAS ANNARS GiLLER ORDINARIE PRIS KR FyR 4ELIA "AS KR FyR UNGDOMAR OCH OFFERT FyR FRAMDRAGNING AV LEDNING %RBJUDANDET Pk DEN SLADDLySA TELEFONEN GiLLER Sk LkNGT LAGRET RiCKER

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2009 33

DF;<

Det är klart att jag är lite nervös när jag ska göra en intervju med Lee Cotter, som tillsammans med sin fästmö Astrid Olsson har startat och driver klädmärket Fifth Avenue Shoe Repair. Om kläderna får det att pirra i min mage av förtjusning, hur mycket kommer det då att pirra när jag träffar mannen som designat dem?

Nöjesguiden loves

=`]k_ 8m\el\ J_f\ I\gX`i Hej Lee! Hur mår du idag?

–Jag mår bra tack! Allt är under kontroll.

FASR visade upp sin höstkollektion under modeveckan, hur kom den till?

–När man tänker tillbaka på hur det gick till är det rätt svårt att klargöra allt men det finns vissa fasta punkter som vi kan minnas, haha. Men nyckeln till hela kollektionen var att vi precis hade börjat jobba med att konstruera byxor.

Vi började göra byxor vars form endast kommer på sin plats när du har dem på dig. På galgen ser de alltså ut som ett par vanliga byxor men när man sätter på sig byxan ser den helt annorlunda ut. De jag har på mig nu till exempel gjorde vi efter formen som bildas när man går ner i split!

Det är mer en konstruktion än en design kan man säga. Vi försöker jobba efter den tesen ännu mer så när vi skulle arbeta fram höstkollektionen, formgav vi byxorna efter en människa som satt ner. Det blir en otroligt intressant formgivning. Vi tyckte att den byxan vi konstruerade såg lite clownig ut och kort därefter gick vi på en föreställning som heter Alegría på Cirque du Soleil, där skådespelarna bar helt fantastiska kreationer! Efter det började vi titta på hur en clown klär sig och vi tyckte att det var riktigt intressant. Plötsligt föddes hela det här cirkus- och clowntemat till kollektionen.

Till skillnad från många andra svenska designers är ni lite mer vågade i er design, känns det inte riskfyllt att visa upp en sådan vågad kollektion nu under lågkonjunkturen?

–Vi vill bjuda på föreställning och göra människor glada.

Det handlar inte så mycket om att våga, det handlar om att det här är vi. Vi vill bara kommunicera våra formtankar och det är vad vi gjorde i den här kollektionen precis som med alla de tidigare.

Säljer ni alla kreationer ni visar upp på era visningar i butik sedan?

–Varje säsong gör vi två kollektioner; Fifth Avenue Shoe Repair är den mer kommersiella kollektionen, den mer bärbara som säljs i butik. Sedan har vi även vår By the No.-kollektion där vi tar ut svängarna och leker med våra tankar. Vi kände redan från början att om vi bara ska göra en kommersiell kollektion så kommer vi att dö! Därför

34 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

Foto: Johannes Helje

har vi två olika som syns i en blandning på visningarna.

By the No.-kollektionen sys upp efter beställning och går att köpa, dock syr vi bara upp ett visst antal av varje kreation.

Fifth Avenue Shoe Repair-kollektionen finns att köpa i våra butiker. Man kan säga att By the No. är vår formexperimentlåda.

En av era mest omskrivna kreationer var en röd klänning i tyll från er vårkollektion 2008. Den såg ut som en dröm på visningen men jag har inte sett den i butik. Är det en By the No.-kreation och går den att köpa?

–Ja då! Vi har sålt tre stycken hittills och det finns fem möjliga eftersom vi säljer dem By the No. Vi sålde den tredje förra veckan faktiskt så den håller på och sys upp nu.

Det tar cirka tre veckor att sy upp en By the No.-kreation och eftersom de inte tillhör Fifth Avenue Shoe Repairkollektionen finns den inte i butik, men den finns till försäljning i en begränsad upplaga precis som alla våra By the No.-kläder.

Om ni bara säljer fyra stycken och sedan kommer jag om fem år när jag har blivit rik och vill köpa den femte, får jag det då?

–Ja, men det är väl klart att du får det! Våra By the No.kreationer lever kvar i oändlighet vilket betyder att de kommer att finnas att köpa tills den upplagan vi har bestämt oss för att sy upp dem i är slut. Vissa kreationer syr vi bara upp i ett exemplar, vissa i tre och vissa i fem och så vidare.

Hurra! Ni har precis öppnat en pop up-store som ett experiment under 90 dagar, hur kom ni på att ni ville göra något sådant?

–Vi kom inte på det, det var pr-byrån Prime Pr som hörde av sig till oss med idén om att öppna upp en pop up-store i Sturegallerian, som ett mode och inredningsexperiment under en kortare tid. Vi var lite tveksamma först men sedan sa de att ”ni får göra vad ni vill!” och då blev vi intresserade direkt. Att leka med form är som lördagsgodis för oss.

Hur tänkte ni inredningsmässigt till butiken?

–Vi och arkitektbyrån Guise skapade den här butiken tillsammans med en väldigt begränsad budget. Jag har alltid inspirerats av det här med att försöka koka soppa på en spik. Som på lågstadiet när man fick flörtkulor, piprensare och lite färg och sedan fick göra vad man ville – jag älskade

det! Att försöka göra så mycket som möjligt på så lite som möjligt är det bästa jag vet. Butiken är uppbyggd av små rum i rummet som är transparenta. 140 kvm butik och du ser hela butiken trots att det är sex olika rum. Rummen har vi skapat med hjälp av tre kilometer bilbälte. I de här rummen har vi ställt ut våra By the No.-kreationer som annars inte finns i butik.

Men om det går bra för butiken, kommer den att stanna kvar då eller tar ni bort den om 90 dagar oavsett hur försäljningen går?

–Bara 90 dagar no matter what! Däremot öppnar vi en permanent butik på Mäster Samuelsgatan nu i vår.

Var får du din inspiration ifrån?

–Arkitektur är vår stora inspirationskälla. Vi försöker hitta någon form på andra saker som man sedan kan applicera på kläder. Man kan ju inte titta på andra kläder om man vill göra något nytt. Dessutom, om jag tittar på andra designers och andra kläder blir jag lätt osäker och tänker att ”shit, det där gör ju inte jag! Gör jag fel?”.

Hur kom ni på namnet egentligen?

–Namnet har vi lånat från ett skomakeri i London som jag sprungit på flera gånger och bara älskar. Det är ett 30 kvm litet skomakeri som har funnits sedan 1935 och hela tiden gått i arv under fyra generationer. De har alltid haft en otroligt stor respekt för hantverket och vi kände att vi delar den kärleken och därför lånade vi namnet.

Bråkar du och din designerpartner tillika livskamrat Astrid mycket?

–Vi dividerar en hel del och tycker aldrig lika om något, haha. Vi försökte köpa en soffa i fem år för att vi ville ha olika soffor, tillslut gick vi till Nordiska Galleriet och beställde en soffa och när den kom så hatade båda den. Vi bara tittade på varandra och sedan på den svindyra soffan och tänkte att ”vad fan är det här?”. Men oftast kommer vi tillslut fram till något och vår stora styrka är nog att ingenting passerar vårt nät utan en diskussion.

Vad är drömmen med FASR? –Vi har väl någon fånig tonårsdröm om att bli så skickliga designers att vi känner oss mogna nog för att visa i Paris. Det är väldigt trevligt att ha en vision som man hela tiden jobbar mot, fånig tonårsdröm eller inte. Q – Michaela Forni

;\Xi ;`Xip

A

ag heter Michaela Forni och är ny moderedaktör på Nöjesguiden. Mode är ett väldigt svårtolkat begrepp och det finns nog inget klart svar på vad mode egentligen är, utan det är upp till var och en att definera. För mig är det inte en fråga om liv och död, utan ett fantastiskt roligt och inspirerande sätt att uttrycka sig på.

Första intrycket av en person kan ibland vara avgörande vilket resulterar i att en del människor försöker att visa sin personlighet med hjälp av sin utsida. Jag vet dock inte vad jag i sådana fall försöker sända ut för signaler med min personlighet som alltid är klädd i svart, men jag känner mig bekväm i och sådant syns ju.

Förutom svart är jag barnsligt förtjust i vackra skor (som jag för tillfället förvarar i köksskåpen i brist på utrymme, mer om det en annan gång), god mat och roliga fester. Det bästa jag vet är att gå ut och äta middag med mina vänner i en ny klänning och sedan dansa tills det blir morgon. Dagen efter när fötterna ömmar och huvudet dunkar efter gårdagens drinkar äter jag helst en lång middag med min familj och läser en bok (eller tittar på någon tjejig tv-serie) tills jag somnar.

Vid vilka tillfällen klär vi upp oss som mest? Jo, när vit går ut och festar, äter middag eller umgås i andra sociala sammanhang.

DF;<

D`Z_X\cX =fie`j =Xmfi`k\i =i e =Xj_`fe N\\b Yp 9\iej 8&N )''0

M\ZbXej Y jkX

Modefolk har väl alltid haft ett rykte om sig att vara väldigt stela och dryga – oh no. Mellan visningarna samlades alla i sofforna på Berns för att äta sushi, dricka vin och snacka.

Mycket skratt och glada miner samt många nya bekantskaper knöts.

Många tycker att Stockholms modevecka är för liten men den familjära känsla som finns är väldigt mysig.

; i] i bfdd\i aX^ Xkk kX i\[X g mX[ ]fcb _Xi g j`^ e i [\ jk i g \kk [Xej^fcm bc '* \e c i[X^jeXkk% Därför kommer jag att ta reda på vad folk har på sig när de står på ett dansgolv kl 03 en lördagsnatt, följa människor som kör sin grej stilmässigt, ta reda på vad kändisar egentligen går klädda i och massa mer. Att vilja klä sig fint och personligt ska vara roligt och jag kommer att hitta människor som tycker det och fråga ut dem hur de gör. Jag kommer även att intervjua folk som på ett eller annat sätt lyckas inspirera omvärlden och vågar vara sig själva. Att ha en personlig stil handlar inte om att inte se ut som någon annan. Det spelar ingen roll om du ser ut precis som Kate Moss eller om du har på dig helt crazy egensydda kreationer, bara du har på dig det du känner dig finast i. Oavsett om det är samma budgetklänning ”alla andra” har eller om det är en gammal vintagekavaj från femtiotalet. För mig handlar mode om att sätta på sig hur enkla, avancerade, vanliga, originella, tråkiga eller roliga kläder man vill.

I det här numret snackar vi modeveckan som precis har varit och så har jag intervjuat Årets Designer på Elle-galan, Lee Cotter från Fifth Avenue Shoe Repair. Lee lever för formgivning och dör om han inte får skapa – sjukt inspirerande!

Jag älskar feedback så om ni har någonting att säga är det bara att maila mig på michaela.forni@nojesguiden. se. Vad ni vill läsa om, vad ni inte vill läsa om, vem ni vill att jag ska förfölja, vad ni vill att jag ska ta reda på och så vidare.

Vi ses snart!

Lots of love, Michaela

M\ZbXej j djkX

Några av de största märkena valde att ha en utställning istället för visning, däribland Acne och J.Lindeberg medan en storfavorit som Filippa K valde att inte visa alls. Den rådande lågkonjunkturen märks tydligt i modevärlden. Inte bara på de som valde att inte visa, många av de som visade körde på säkra plagg till hösten. Jag antar att de inte vågar ta ut svängarna ifall att vi konsumenter inte har råd att köpa de där plaggen som är lite extra – och jag förstår dem.

=`eXjk le[\i m\ZbXe

Diana Orving visade upp ett par byxor /tights som var det absolut finaste jag såg under hela modeveckan. Även om det kryllade av vackra klänningar var det dessa som fångade mitt hjärta (jag nämnde ju tidigare att jag var svag för svart). Så fruktansvärt snygga.

Veckans citat

ÈÅ Jb`cceX[\e d\ccXe JkfZb_fcdj df[\m\ZbX fZ_ GXi`j df[\m\ZbX i Xkk ` GXi`j kXi [l \e mXZb\i ka\a fZ_ ] ij b\i ^ iX _\ee\ eel mXZbiXi\ Å ` JkfZb_fcd kXi [l \e mXZb\i ka\a fZ_ ] ij b\i ^ iX _\ee\ ]lcXi\%È – Scott Schuman (The Sartorialist)

;\ Y jkX m`je`e^Xi 1 MINIMARKET Med originell styling och kläder som både var bärbara och något extra bjöd Minimarket-systrarna på veckans helt klart bästa visning. Att designa kläder åt svenskar är en konst då de ska vara vackra och bärbara på samma gång, speciellt under hösten och vintern. Minimarket får mig att längta efter hösten!

2 FIFTH AVENUE SHOE REPAIR Fifth Avenue Shoe Repair sticker ut bland all svensk design och förbluffar publiken gång på gång. Jag tror inte att jag såg någon gå från visningen utan fascination i ögonen och leenden på läpparna.

MICHAELA FORNI

3 THE LOCAL FIRM Jag kan avslöja att jag inte hade några speciella förväntningar på The Local Firm men jag lämnade visningen helt rosig om kinderna. Om The Local Firm fortsätter så här kommer de snart att vara ikapp de största svenska märkena!

Deras design är unik och stylingen kändes helt rätt inför hösten 2009.

KP;C@>8 KI<E;<I Om svenska designers får välja går du till hösten klädd i bland annat: Rutigt Trasiga jeans Sammet Grönt Huvor Skräddarsytt Cirkus/Clown-inspirerat Aprikosfärgat Transparenta material Platåskor

michaela.forni@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 35

M`bk\e Xm Xkk kX jclk

JG<C

;

et skulle förstås vara aningen missriktat, men samtidigt enklare att hålla Epics Mike Capps ansvarig för det här. Det var ju trots allt han som häromsistens uttalade sig i frågan om att se sig om efter alternativa affärsmodeller, som till exempel den om att det kanske ändå blivit dags att börja utkräva en extra slant om man skulle vilja bekanta sig med slutet av ett spel. Säg, ett kommande Gears of War 3.

Mycket kan sägas om en sådan tanke, som att den både är svindlande och idiotisk, men inte att den är Capps egen. I bästa fall rör det sig inte om något mer än en nyfiken observation av den elefant som Crystal Dynamics obekymrat placerade i rummet, då man senast snuvade fansen på ett riktigt slut i Tomb Raider: Underworld, och menade att i varje fall Xbox 360-ägarna skulle få det tveksamma privilegiet att mot en mindre summa ladda ner en slags epilog. Det är förstås löjligt sniket, men hade i viss mån gått att genomlida om fenomenet varit isolerat till en spelserie där en stiff upper lip-aristokrat lattjar runt med fritidssysslor som gravplundring och att skjuta utrotningshotade djur. Tomb Raider-serien har ju inte varit särdeles betydande eller tongivande de senaste åren och är således inget man tar på något vidare stort allvar. Men det blir förstås mer oroande och märkligt verklighetsfrånvänt när en spelmakare som Epic, med en enastående historia av att bygga goodwill med gratismaterial börjar snegla åt ett sådant förehavande.

Några som däremot aldrig backat för en snabb cash-in

;\k i \e i kk _`jeXe[\ `[\fcf^`jb bfekiXjk k`cc N`i\[j Z_\]i\[Xbk i fZ_ Xcck$jbX$Yc`$ ^iXk`j$\mXe^\c`jk\e :_i`j 8e[\ijfej gif]\k`X fZ_ g ^ \e[\ bfijk ^ fd Xkk [`^`kXck ^iXk`j i \kk d jk\# fZ_ jfd el Y iaXk kX ]Xik g XccmXi% är Ubisoft, som i sitt senaste quick time event-epos Prince of Persia ryckte undan mattan ordentligt för spelaren precis efter det att eftertexterna rullat färdigt. Allt man genomlidit under spelet visade sig tvärtemot vad man trott nu vara förgäves, men de goda samariterna på Ubisoft ville såklart ge spelaren möjligheten att rädda världen på riktigt den här gången – mot en mindre summa, förstås.

Det är en rätt hisnande ideologisk kontrast till Wireds chefredaktör och allt-ska-bli-gratis-evangelisten Chris Andersons profetia och pågående korståg om att digitalt gratis är ett måste, och som nu börjat ta fart på allvar.

I ryggen har Anderson förutom några miljoner koreanska onlinerollspel även ansenliga gratissatsningar som Battlefield Heroes och Quake Live.

Det bäddar med andra ord för debatt som med all säkerhet kommer att mynna ut i ett kataklysmiskt blodbad av åsikter, öppet för vem som helst att välja sida i. Men den brännande frågan är förstås om vi måste betala för slutet. Q

Actionepos RESIDENT EVIL 5

X360, PS3, PC/Capcom

Effekten av Residen Evil 4 har precis som seriens ikoniska virusflora spridits vitt och brett vid det här laget och format så gott som alla moderna actiorykare med sin stilbildande bakomaxeln-kamera. Och i Resident Evil 5 fortsätter Capcom att noggrant likvidera sitt förflutna – ni vet det med avstampet i George A. Romeros gamla sommarstuga – genom att istället ha de afrikanska kåkstäderna som utgångspunkt. Ett beslut som bekant inte visat sig vara helt okontroversiellt, men som vi redan har diskuterat.

Det är emellertid inledningsvis lätt att få intrycket av att man står inför ett helt nytt slags Resident Evil. Inte enbart för att seriens skapare Shinji Mikami sedan en tid tillbaka har lämnat Capcom, utan kanske framför allt för att man i spelets inledning skymtar Kojima-artade pretentioner i Chris Redfields geopolitiska öppningsmonolog. Men förnimmelsen visar sig vara bedräglig och så snart en två meter lång organisk protes skymtas i tomrummet av någons bortskjutna hjässa i den antågande lynchmobben börjar

man ana vart det hela barkar. Jargongen känns så att säga igen. På sätt och vis är det lite synd, då kontrasten mellan det illavarslande lugnet som råder över det infekterade samhället och det infernaliska tempot som tar vid gärna hade fått ta större utrymme. Men någon kursändring har som sagt inte varit aktuell, och vid den tredje bossen existerar det inte längre något tvivel om att vi befinner oss i en värld där pyttesmå megalomatiska män tidigare utan problem har kunnat okynnesmuterats med vidunder.

Där Capcom i fyran skapade sig en smått revolutionerande genrehybrid av action och panik – någon skräck var det aldrig tal om – ligger fokus i Resident Evil 5 snarare på noggrann raffinering. Detaljrikedomen hålls numera skamligt hög och skådeplatserna byts i rasande takt. Dessutom låter man serien här bekanta sig med den modernt välbekanta idén om co-op. Det blir ett direkt lysande kärleksmöte som om något också förstärker känslan av att Resident Evil 5 är en självständighetsdeklaration av rang, nu när Mikami som bekant inte längre är med i bilden. – JH

R 9vJK ALJK EL T STREET FIGHTER IV X360, PS3, PC/Capcom

Inte ens Exile, Japans svar på N'Sync, kan sänka Street Fighter IV med sin smöriga temalåt.

Spelet är helt enkelt så oförstörbart bra.

Avskeds-RTS HALO WARS

X360/Ensamble Studios

RESIDENT EVIL 5 X360, PS3, PC/Capcom

Jun Takeuchi heter Capcoms nye Shinji Mikami och det är honom du kommer att tacka den 13 mars för Resident Evil 5.

FLOWER

PS3/Thatgamecompany

Thatgamecompanys interaktiva flower power-installation är en vacker skapelse som inte kommer att lämna någon oberörd.

JOHAN HALLSTAN

Det krävs inte mer än att snegla åt RTS-genrens skamfilade track record för konsol för att Halo Wars existensberättigande ska ifrågasättas. Och även om Ensamble Studios här kommer närmare än någonsin att bevisa att genren fungerar på konsol, lyckas man inte riktigt heller den här gången att med två analoga styrspakar, ett digitalt styrkryss och tio knappar återskapa precisionen hos en mus. Dock ska det sägas att numera nedlagda Ensamble Studios avskedsbrev är både värdigt och gediget. Kampanjen som förs engagerar och det obligatoriska basbyggandet sker intuitivt. Visst, co-op-delen har förvisso stundom sviktande bilduppdatering, men den värsta katastrofen uteblir och det blir således aldrig tal om diabildsvisning. På det hela taget har vänner av Halouniversumet ett habilt spel framför sig med ännu ett stycke nördvänligt berikande lore. – JH

Fulgrindhouse HOUSE OF THE DEAD: OVERKILL Wii/Sega

Grindhouse-vågen ebbade snabbt ut efter Quentin Tarantinos och Robert Rodriguezs dubbelmacka Death Proof och Planet Terror. Lite snopet kan tyckas, men som ett försenat tröstpris till de båda filmmakarna levererar Sega en ny del i House of the Dead, serien som med sin legendariskt ostiga framtoning är som gjord för the grindhouse treatment.

Sagt och gjort. House of the Dead: Overkill är den vansinnigaste ljuspistolskjutaren sedan vi sköt på muterad flugsvamp i Let's Go Jungle! Lost On the Island of Spice för ett par år sedan. Med en ansenlig fuck-per-minute-frekvens och billig chocktematik som incest och lite nekrofili (även i kombination) skjuter man zombies i välbeprövade skräckanrättningar som sjukhus, herrgårdar och karnevaler.

Det är en brokig kompott, som både blir vidrigt och välsmakande, där jag nog ändå är benägen att luta mer åt det senare. – JH

johan.hallstan@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2009 37

ONSDAGAR PÅ DEBASER MEDIS

4 MARS:

SALEM AL FAKIR, J. TILLMAN, METRONOMY

11 MARS:

MARIT BERGMAN, VERONICA MAGGIO m.fl

KLEERUP, ADDEBOY vs CLIFF FEAT. ADAM TENSTA OCH DAVID SANDSTRÖM 18 MARS:

25 MARS:

MISS LI, MONEYBROTHER m.fl

PETER, BJORN & JOHN, LYKKE LI OCH THE SOUNDS 1 APRIL:

Medborgarplatsen 8. T-bana Medborgarplatsen. Entrén öppnar kl 17.30. Direktsändningen i SVT2 börjar kl 19.30.

För biljetter: www.debaser.se. För mer info om programmet: svt.se/popcirkus

LIVE PÅ PLATS ELLER I DIN TV-RUTA

AXee\ Afj\]jjfe kXi dljk\e li d`^

KM

A

ag låg hemma i min säng för ett tag sedan, sjuk och jävlig, med en icke-existerande röst. Mina två telefoner ringde konstant, som vanligt, men jag struntade i att svara. För jag var ju sjuk och kunde faktiskt inte prata.

Men så fick jag ett mejl från min chef. Att någon från tvprogrammet Debatt på SVT sökt mig och han gav mig ett 031-nummer om jag ville ringa upp dem. Då jävlar.

Jag ringde upp fort som fan. Efter fem sekunder i luren med Debatt-killen som ville att jag skulle komma ner till Göteborg och diskutera Kleerup och droger tog han tjuren vid hornen och sa: "Näe du, jag hör ju på din röst att du inte kan vara med". Neeeeeeeeeej! Det är nämligen min dröm att få vara med i Debatt. Det har alltid varit lite av ett mål med mitt liv, sådär vilandes längst bak i tankarna.

;\k mXi e jkXe j Xkk dXe kif[[\ Xkk _Xe jblcc\ ^ e\i g be # Y aX j`^ e\i fZ_ Yl^X `e] i Bc\\ilg% ;\k mXi fY\_X^c`^k fZ_ [\k kf^ dljk\e li d`^% Jag har alltid tittat på Debatt, jag tycker det är ett helt fantastiskt program. Men den senaste tiden så har det blivit ännu bättre. Helt sjukt bra rent ut sagt. Janne Josefssons hybris är så kolossal att man blir bländad. I programmet som jag blev tillfrågad att vara med i så höll Janne inte bara med Kleerup i sitt drogdravel utan stannade även upp en stund mitt i programmet och började tacka Kleerup. Han skrattade även kluckande när Kleerup kallade någon från Hammerfall för dagisfröken. Det var nästan så att man trodde att han skulle gå ner på knä, böja sig ner och buga inför Kleerup. Det var obehagligt och det tog musten ur mig. Tänk om jag hade kunnat vara där IRL, tänkte jag. Vilken dröm.

En annan modern Debatt-klassiker är när Blondinbella bjudits in för att diskutera ungdomsalkoholism.

Janne tar i som bara den, och förklarar för publiken och tittarna att Isabellas blogg är sprängfylld med farlig spritromantik och att det underåriga supandet nu fått ett ansikte. Synd bara att så inte var fallet. Blondinbella är kanske den mest tantiga och lillgamla tonåring i hela Sverige, och hon bloggar inte alls särskilt mycket om alkohol. Debatten då? Ja, den uteblev givetvis. Men det är ju faktiskt inte det som gör Debatt så lysande. Det är, som någon skrivit före mig, som att bevittna en trafikolycka. Man kan bara inte slita sig.

Den enda som verkar genuint intresserad av en samhällsdebatt och som lyckas behålla en position som respektfull moderator är givetvis sidekicken Axel Gordh Humlesjö. Sen att han är totalt liggbar gör ju inte saken sämre.

R 9vJK ALJK EL T PARIS HILTONS BBF Visas på mtv.com

Visste ni att när Paris Hilton röstar ut någon av sina slavar så säger hon TTYN? Talk To You Never.

Jk lgg ` ]`eildd\k När Eddie Murphy klev upp på Constitution Hall-scenen i Washington D.C. som 22-åring hade han redan hunnit rädda Saturday Night Live och spelat in sin första succéfilm, 48 Hrs. Hans ståupp den kvällen resulterade i legendariska Delirious och de kommande sex åren regerade han som en av världens yngsta och mest framgångsrika stjärnor.

I Sverige hade ett liknande explosionsartat genombrott varit omöjligt – i alla fall tills för ett år sedan.

Vid det här laget är Björn Gustafsons kometkarriär söndertjatad och jag är både för avundsjuk och för trött på den för att dra upp den igen. Men vad Gustafsson gjorde var större än att endast säkra sin egen framtid. Han tvingade svenska folket att förstå potentialen med ståupp. Det är liksom ingen tillfällighet att det alltid är komiker med ståupp-bakgrund som får de tyngsta programledarjobben på de stora amerikanska galorna. Visst har personer som Özz Nûjen och Thomas Oredsson under flera år dragit det tyngsta lasset, men Björn Gustafsson breakade ståupp på Melodifestivalen – Sveriges, vare sig vi gillar det eller inte, absolut största scen. Och vad har hänt? RAW sänds på bästa sändningstid, i höstas blev vi terroriserade av Magnus Betnérs I ditt ansikte och utländska namn som Charlie Murphy och Russel Peters drar storpublik när de för första gången besvärar sig med att komma hit. I år fick vi till och med en splitterny tv-kanal i form av amerikanska Comedy Central (trots att vi har fått vänta tio år för länge).

Roasting är dock ordet som den senaste tiden har varit

på allas läppar. För de få som inte redan vet går det ut på att kända människor drivs med av rappkäftade komiker, och både Kanal 5 och SVT har börjat producera varsitt roastprogram. Det kan vi självklart inte låta gå utan att försöka hetsa kanalernas deltagare mot varandra.

Hej Thomas Järvheden! Varför ska vi glo på SVT:s Grillad istället för på Kanal 5:s Roast när ni inte ens kommer att säga könsord?

–Det jag med säkerhet kan säga är att Grillad kommer att kännas typ ett halvår fräschare. I alla fall i tv, eftersom Kanal 5 kommer att sända sina program i höst. Sedan har ju SVT tittare också.

Ooh, hårda ord. Magnus Betnér, du håller inte med antar jag?

–Det kommer att vara svårt att göra roasts i Sverige, men några komiker har ju testat en gång när vi roastade Henrik Schyffert på hans födelsedag för ett år sedan. De bästa av dem som var med där kommer att vara med i Kanal 5:s program.

Jag skulle helt enkelt säga att vi har en vassare panel.

Aron Flam, varför valde du att vara med i Grillad över Roast.

-- Jag betalar ju ingen tv-licens så det här är mitt sätt att bidra till public service.

– Amat Levin Grillad har premiär på SVT1 den 13 mars. Premiäravsnittet av Roast spelas in på Berns den 3 mars och sänds senare i år.

KM$K@GJ D8IJ WIPEOUT

Premiär den 8 mars på Kanal 5

Om det ens blir hälften så bra som den amerikanska versionen kommer vi att sitta bänkade varje söndag. Tv blir inte roligare än lera, tjockisar och stora röda bollar.

DESPERATE HOUSWIVES Premiär den 3 mars på Kanal 5

Det verkar vara manusförfattarna som är desperata och inte fruarna. Nu ryktas det om en on screen-kyss mellan Teri Hatcher och Eva Longoria.

GORDON'S KITCHEN NIGHTMARES Visas på torsdagar klockan 20 på Kanal 5

GREY'S ANATOMY Kanal 5, onsdagar, 21.00

Jag vill vara Meredith, ligga med McSteamy, mysa med McDreamy och vara bästis med Issie.

Och döda Christina. Hjälp.

Den nya säsongen av Gordon's Kitchen Nightmares är i full gång. Varje gång man är på dåligt humör gör Gordons "it's fucking raw!" en genast gladare.

LOST SÄSONG 5

DEN RÄTTE FÖR ROSING

Visas tisdagar på Kanal 5 klockan 20

MELODIFESTIVALEN 2009 SVT1, lördagar, 20.00

Är förkrossande dåligt i år, men funkar toppen som bubbel och popcorn-pepp innan utgång på lördagarna. I år hejar jag på Amy Diamond faktiskt.

2009 års version av Jokern, Linda Rosing, gör dokucomeback och den här gången ska hon hitta sin drömman. Tusentals har ansökt (varav en är en misstänkt våldtäktsman), men bara en vinner Lindas gunst. Läckert.

T.I'S ROAD TO REDEMPTION Visas på mtv.com

MARGRET ATLADOTTIR

Den populärkulturella soptippen mtv.com visar inte bara Paris Hiltons BBF, The City och de bisexuella tvillingarna som tagit över efter Tila Tequila utan även rapparen T.I's cirka 1000 timmar samhällstjänst. Om en månad börjar han avverka sitt fängelsestraff för vapeninnehav.

I rollerna: Matthew Fox, Evangeline Lilly, Josh Holloway

Den femte säsongen av Lost kommer att dela upp publiken i lika många läger som tidigare när frågetecknen i vanlig ordning är fler än svaren.

De som inte har varit med från första början behöver knappast göra sig besvär för i den femte säsongen är det svårare än någonsin att hålla reda på vändningarna. Men visst är mycket sig likt. Locke är en envis buffel, Bens råttliknande uppsyn gör mig fortfarande obekväm och Sawyers dialog är ännu en gång begränsad till variationer av ”son of a bitch!”. Det är välspelat, påkostat och har en högre beroendefaktor än vad Oprah har för mammalediga 35åringar. Fast precis som ett barn som varje vecka blir lovad en fet påse lördagsgodis, men istället får nöja sig med torra kex från Lidl börjar bristen på svar att göra mig aningen frustrerad. – AL

margret.atladottir@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 39

BELÖNADBL AMED 8 OSCAR B STA FILM

®

Ä

BÄSTA REGI • BÄSTA MANUS • BÄSTA FOTO • BÄSTA MUSIK

VAD KRÄVS FÖR ATT HITTA EN FÖRLORAD KÄRLEK? A. PENGAR

B. TUR

C. SKICKLIGHET

D. ÖDET

www.river.se

VEM VILL BLI MILJARDÄR?

BIOPREMIÄR 6 MARS

=@CD

Ett av vinterns mest kittlande mediapåhopp måste varit när regissören Terence Davies pissade ner Steve Coogan efter noter. I sin nya dokumentärfilm förklarar modernitetshataren att Coogan är "about as funny as tertiary syphilis" – naturligtvis en högtidsstund för alla oss som råkar avguda bägge två*. Men nu ska vi inte fördjupa oss i den lysande Liverpoolskildringen OF TIME AND THE CITY (se den!). Istället river med vi av ett filmgeografi-quiz för hela familjen. Mycket nöje. *För våra lite yngre läsare är Steve Coogan nittiotalets Ricky Gervais medan Terence Davies är norra Englands Lasse Åberg, fast med en kopiös begåvning.

C`ccX ]`cd^\f^iXÓhl`q\k Av Niklas Eriksson

22 6 2

4 10 17 11

8

25 1

23 3 21 24 26 14

18

5

12

7

19

16 20

13

15 9

1 BARCELONA 2 LONDON 3 UPPSALA, BISKOPSGÅRDEN

4 5 6 7

CALGARY ROM MANCHESTER BOMBAY

8 LOS ANGELES 9 AUCKLAND 10 BALTIMORE

11 WASHINGTON SQUARE PARK 12 GUANTANAMO BAY 13 KAMPALA

14 SYVASHSJÖN, UKRAINA 15 BUEONS AIRES 16 HONG KONG

17 CARNEGIE HILL, UPPER EAST SIDE 18 KAZAKSTAN 19 KINSHASA

20 BANGKOK 21 KÖPENHAMN 22 REYKJAVIK 23 GÖTEBORG

24 HOLM HÄLLAR 25 MADRID 26 BREMEN

SVÅRIGHETSNIVÅ blå = busenkel Röd = medel grön = Orvar Säfström-trivia A Om man får tro det kalla och popkulturstinna dramat Nói albinói så är det ett jävla elände att bo här. Nr __

I Thomas Winterbergs magiska familjeuppgörelse utspelade sig på ett gods i krokarna kring den här orten. Nr __

B Den trevliga stonerduon Harold and Kumar åkte i en film från 2008 till det här resmålet, populärt bland pyrotekniker och flygplansentusiaster. Nr __

J The Last King of Scotland utspelar sig inte bland okryddad mat och vuxna män i kjol utan i den här rätt stökiga staden.

Nr __

C Här är din mammas älsklingfilm Pensionat Oskar inspelad. Nr __

K I de här kvarteren brukar sex- knarkoch-vanvårdsskildraren Larry Clark knalla omkring för att hitta nya förmågor till sina filmer (eller rent av någon liten snärta att gifta sig med). Nr __

D För fem år sedan fick den här västkustmetropolen en egen Gummo genom en film i vilken manlig nyfikenhet och våld mot lyktstolpar är, så att säga, bärande teman. Nr __ E Oförglömliga The Rumble in the Jungle ägde rum på en arena här. Nr __ F Borats älskade moderland. Nr __ G Om man vill prata lite transor, camp och mustaschvård med John Waters löser man lämpligen biljett hit. Nr __ H Alla manliga, heterosexuella sjuttiotalistbarns första seriösa runkobjekt Emanuelle lämnade Paris för den här solstinna hangouten i öst. Nr __

L Ryske ikonen Tarkovsky slår i en av de mest berömda scenerna i Spegeln till med att låta Röda armén rycka fram över den här leriga formationen. Nr __ M Jane Campions fina lilla pärla Pianot är inspelad utanför den här östaden som är landets största men inte huvudstad.

Nr __ N De här kvarteren kallade Groucho Marx för mammas gata – och för den delen hans bröder också. Nr __

O Det här är film noir-staden framför andra, åtminstone vad gäller den amerikanska skolan. Crash skildrar framgångsrikt denna mytologi. Nr __ P Joy Division-eftermälet Control skildrar denna stad i vilken det lokala tungomålet är Karl Pilkington-grötigt. Nr __ Q Den skägglurviga, deodorantfientliga filmstofilens absoluta favoritverk, Cykeltjuven, hittar vi här. Nr __ R Här spelar man, till befolkningens stora glädje, årligen in drygt 300 miljoner fullkomligt outhärdliga kitschmusikaler med populära schlagersångerskor i huvudrollen. Nr __ S Mike Leighs Hemligheter och lögner hör till de mest älskvärda skildringarna av staden. Bonusinfo: Woody Allen har nyligen varit i landsexil här. Nr __ T Fanny och Alexander tillbringar en försvarlig del av sin barndom här. Nr __ U Världens bästa tyska vampyrfilm eller världens bästa vampyrfilm punkt?

Förutom i Karpaterna är Werner Herzogs Nosferatu i alla fall inspelad här. Nr __

V Den mästerliga mockumentären F.U.B.A.R. (Fucked Up Beyond All Repair/Recognition) där två väna hårdrocksmän dricker burköl och demolerar sina andrahandslägenheter, utspelar sig här. Nr __ W Innan Madonna träffade sin träiga hemmaman Guy Ritchie gjorde hon braksuccé som Eva Perón i den här staden. Nr __ X Last Days of Disco-mannen Whit Stillmans mästerliga andra film bär namn efter den här staden. Woody Allen, som alltså tydligen bara blir mer och mer ressugen med åren, har nyligen varit här och lapat lite sol. Nr __ Y Pedro Almodóvar! Han är tokig i den här staden. Nr __ Z Wong Kar-Wais bildsköna kärlekssaga In the Mood for Love utspelar sig 1962 i denna människotäta före detta kolonistad. Nr __

Facit på nästa uppslag Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 41

=@CD

Regi Ari Folman

Det är nästan omöjligt att se Ari Folmans animerade skildring av Libanon-ockupationen 1982 utan att tänka på Maus. Art Spiegelmans klassiska serieroman. Båda är totalt originella epokskildringar som gräver djupt bland minnen, drömmar och förseglade trauman.

I Spiegelmans fall rör det som om faderns tid i koncentrationsläger, här utgår berättelsen från Folmans intervjuer med gamla vänner ur den israeliska armén (speciellt en som inte är någon större hundvän).

Den påträngande, well, magiska realismen bygger på Flash- och 3D-teckningar (på ytan mycket lik Waking Life) och är fantastiskt verkningsfull. Kanske är det här rent av enda sättet att skildra den här typen av mental dimma. Jag tror det. –NE

Osminkat amerikanskt FROZEN RIVER

Regi Baz Luhrmann

Premissen – känslostörd småstadskille blir kär i sexdocka – hade kunnat bli både äckelkomedi och psykothriller, men Ryan Gosling spelar, ytterst begåvat, en sympatiskt trasig man i en underbart rar och försiktig film om gemenskap och kärlek. Lars får liksom övningsköra på det här med känslor och ömhet, och har kärva men välmenande bybor i ryggen hela vägen. –JS

Ensamhetsfrossa THE WRESTLER

Episkt AUSTRALIA

Luhrmann vill gärna försöka berätta en historia och återskapa en period och dess känsla samtidigt – se la vie bohéme på Röda Kvarnen. Men när han tar sig an en nations skamliga rasförflutna, en klassöverskridande kärleksberättelse, en underdogkamp om land och boskap, och en aboriginpojkes coming-ofage allt på en gång – och dessutom ska få plats med enorma naturbilder – blir det för mycket. Någon borde rappat honom på knogarna mellan varven och dragit i tyglarna, särskilt när han envisas med att stoppa in Somewhere Over the Rainbow gång på gång. –JS

Det råder allmän kritikerkonsesus om att ingen annan än Mickey Rourke hade kunnat göra The Wrestler till ett sådant mästerverk. Länkarna mellan Rourke och det fallna steroidvrak han spelar gör det svårt att se någon mer passande för rollen. Brottaren Randy the Ram är en föredetting med en söndrad kropp. I det vakuum som utgör hans tillvaro söker han närhet hos den desillusionerade strippan Cassidy, spelad av Marisa Tomei.

Båda skådespelarna exponerar hela sina register – inte minst fysiskt – i en dokumentärt färgad stil. Aronofsky har gjort djuplodande studier i ensamhet förr, men här är det mer genomborrande mörkt än någonsin.

42 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

PÅ REPERTOAREN

tre år detroniserad president Nixon våren 1977. 500 000 dollar i fickan per intervjudag; supermurvlarna på CBS 60 Minutes gjorde särskilda förpeppintervjuer med Frost (som allmänt ansågs för Ingvar Oldsbergsk för uppgiften: att få en hel världs symbol för politiskt svek att prata). Den här regissören har aldrig tackat nej till ett riktigt smaskigt människoöde, och Peter Morgans London-pjäs (upphottad med folk som Sam Rockwell, Kevin Bacon, Oliver Platt) blir en enda stor gottpåse av emotioner för Ron Howard. För den som mot förmodan missat det: Frank Langellas Nixon-porträtt bör balsameras och ställas ut i monter för framtida generationer som vill veta mer om makt, sorg och medialogik. –NE

R 9vJK ALJK EL T

Frågan är vad som är obehagligast i denna mästerligt subtila filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman. Folkhemsångesten, växa-upp-helvetet och vampyrtemat är så tätt omslingrade att de blir gestaltningsplatser åt varandra. Tankarna kan stundvis halka in på tv-versionen av Gardells mobbningshistoria En komikers uppväxt och det briljant konstfulla fotot har onekligen en stilistisk länk till Roy Andersson. Men det

R 9vJK ALJK EL T Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

Postmodern lassie BOLT

Som en Truman Show från fablernas värld dimper Bolt ned i 3Dfilmens revivalvåg. Men det är inte bara storebror-ser-dig-perspektivet och 3D-glasögonens obekväma passform som känns igen. Den gulliga jycken Bolt spelar ovetande med i en tv-serie där han fått superkrafter som lasersyn och jordbävningsskall. När han av misstag skeppas till New York och ska ta sig hem till matte i Los Angeles på egen hand, upptäcker han sin högst ordinära dödlighet. Trots att ingenting egentligen är nytt här fungerar denna Buzz Lightyear och Lassie-cocktail utmärkt.

Disney har gjort en högst roande barnfilm som en vuxen publik definitivt kan uppskatta trots att den tillägnas få passningar.

–EAP

Regi John Crowley

Detta empatiska porträtt av en ung mans flykt undan sitt förflutna, visar hur lätt samhälleliga omständigheter kan skapa ett monster. Som tioåring mördade Jack Burridge ett annat barn tillsammans med en vän. När han som 24-åring släpps ut efter att ha tillbringat merparten av sitt liv inlåst, tycks möjligheterna till en andra chans vara goda. Verkligheten ler mot Jack, som med hjälp av sin mentor Terry (spelad av suveräne Peter Mullan) bygger upp ett nytt liv i Manchester. Men ekot från barndomen hugger honom snart i ryggen. Boy A ifråga-sätter invanda föreställningar om ont och gott och blir en sann uppvisning i moralisk självrannsakan. –EAP

Regi Terence Davies

Japp, han är tillbaka. Liverpools främste bildmagiker (eller beroende på vem du frågar, grinigaste gamla modernitetshatare) håller sitt löfte om två filmer per decennium.

För mig är det som när Hayles komet tittar förbi.

Regi Ari Folman

Är det gott nog åt J Hoberman och Lisa Schwarzbaum är det gott nog åt mig.

THE WRESTLER

Regi Darren Aronofsky

Vi lever i tokiga tider.

LARS AND THE REAL GIRL Regi Craig Gillespie

Jag kan också sitta tyst bredvid Ryan Gosling i timmar. Om jag får.

FUCKING ÅMÅL dvd

Nyrelease eller inte, det här är verkligen en film man bör ha konstant tillgänglig.

HELLBOY 2: THE GOLDEN ARMY dvd

Den också, men av helt andra skäl.

Nytt återbesök EN FÖRLORAD VÄRLD Regi Julian Jarrold

Dålig karma BOY A

OF TIME AND THE CITY

WALTZ WITH BASHIR

Julia Skott

julia.skott@nojesguiden.se

Regi Byron Howard & Chris Williams

Anglofili är en farlig kraft. På samma sätt som det krävs ett ohyggligt mod för att 2008, låt säga, anmärka på dialogen i Withnail and I eller sätta på sig Tommy Coopers fräckisfez, så är det förstås förenat med livsfara att röra Brideshead Revisited. Evelyn Waughs lika mästerliga som anti-moderna closeted gay-klassiker och BBC:s kvartalslånga tvserie från tidigt åttiotal har här blivit till två ganska puttertrevliga timmar under parollen (håll i er nu!) “a heartbreaking romantic epic”. Kanske borde jag ta på mig puristkostymen och rasa över hur platt Charles Ryders och Julia Flytes till sist exekverade romans på ett kryssningsfartyg skildras.

Filmversionen ska ha en eloge för att den inte retrospektivt går och städar i Waughs åsiktspaket – åtminstone privat en smärre provkarta över klasskomplex, prestige, antisemitism, religiös ortodoxi och patologiskt självhat. Det här är en hyggligt romantrogen update, mer försöker den inte vara. –NE

Maffia på riktigt GOMORRA

Regi Matteo Garrone

Filmatiseringen av Roberto Savianos kultförklarade bok om den napolitanska maffian ligger ljusår från filmer som Maffiabröder och Gudfadern.

Gomorra visar oerhört framgångsrikt hur den kriminella världen är helt beroende av våldets makt. Anslaget är dokumentärt, långsamt och utan stilfullt effektsökeri.

Inga coola oneliners här inte. Istället visas en central del av Italiens organiserade brottslighet upp i verklighetens grådaskiga ljus. Det är ett smutsigt eurotrashträsk där Tony Soprano skulle snubbla i leran. –EAP

Regi Courtney Hunt

Frozen River skiljer sig från många andra amerikanska indiefilmer genom att inte försöka vinna poäng på sin autenticitet. Här är diskbänksrealismen inte självändamål utan faktum. Trailertrashmorsan Ray (Melissa Leo) kämpar mot en fattig vardag i en håla på norra östkusten, intill den kanadensiska gränsen. Det är snart jul och när möjligheten

Regi Darren Aronofsky

Regi Tomas Alfredson

När mästaren av iskall artificiell mansfilm plötsligt går melodram och lierar sig med Forrest Gumps manusförfattare gäller det att ha rätt förväntningar. Det är inte för de djupsinniga emotionella vändningarna eller de matiga analyserna av amerikansk historia man ska följa mannen (Brad Pitt) som föds i en skröplig reumatikeråldrings kropp och lever livet baklänges ända tillbaka till livmodern.

Jag antar att Fincher kommer att gråta hela vägen till Oscarsgalan över de (ganska många) amerikanska kritiker som anmärkt just på att det – vilket är helt riktigt – bitvis är banalt, gimmickartat och något känslomässigt rumphugget. För mig är det egendomliga invändningar. Det finns en barnboksmässig lätthet i varje bild i denna myshäxbrygd av enorm datapark och gammaldags hantverkskunnande. Det är en bitvis magisk illusion, och jag tror att det är som sådan, och bara som sådan, man bör bekanta sig med Finchers mest oväntade film hittills. –NE

Småstadsoriginal LARS AND THE REAL GIRL

Folkhemsskräck LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN

Regi David Fincher

svenska tungsinnet har sällan skildrats så här kyligt skräckinjagande och en vampyrfilm är sällan så här tung. Fasansfull vardagsgrymhet, molande sorg och blodtörstig, bitterljuv puppy love. –EAP

–EAP

Åldersnoja BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV

till snabba cash presenteras av den buttra indiankvinnan Lila, blir Ray plötsligt människosmugglare. Courtney Hunt har gjort en gripande och fantastiskt sinnrik skildring av ett USA bakom kulisserna, som trots sitt dystra ämnesval lyckas inbringa hopp. –EAP

Regi Craig Gillespie

Traumabearbetning WALTZ WITH BASHIR

Makt och medier FROST/NIXON Regi Ron Howard

Som tvååring tog jag ingen större notis om det här, men en av decenniets stora Nextopia-händelser måste förstås ha varit brittiske chatshowgiganten David Frosts möte med en sedan

Omaka par GRAN TORINO

Drama REVOLUTIONARY ROAD

Feelgood YES MAN

Clintan drar i sin påstått sista roll någonsin upp grusrösten ett varv extra och det är onödigt, för det är ändå så tydligt att hans Walt är vrång och vresig. Krocken när gubbrasisten med Koreaminnen motvilligt tar sig an Hmongkillen bredvid är välspelad och väl uppbyggd – Eastwood vet ju vad han gör trots allt han borde spänna av i struphuvudet och skippa hundmorrandet och fortsätter med mer än en oväntad vändning, som väger upp vissa klyschor. –JS

Som så många andra upptäcker ett par (Leonardo DiCaprio återförenad med en lysande Kate Winslet) i sextiotalets New England-förort att de sömngångaraktigt vuxit upp och in i ett liv de inte var beredda på, en familjeidyll som ingen av dem riktigt vill ha längre. Det är en försiktig dramatik som byggs upp i tystnaden mellan orden, i hopp som tänds och släcks och tänds, där hemmets mjukt färgade väggar långsamt flyttas inåt och kväver sina inneboende. Och Mendes vet att hålla igen, att sluta i tid och att dra sig undan där många andra skulle gå så nära det går – vilket är det som låter filmen ta sig in under huden. –JS

Det bästa man kan säga om den här säg-ja-till-livet-soppan är att det inte, som det brukar vara, är en frisinnad tjej som lär Jim Carrey att vara glad och uppskatta vardagen. Men hon är förstås med i rollistan, i Zooey Deschanels alltid lika tokigt gulliga bohemgestalt. Nejsägaren som på lite vaga grunder ska börja säga ja till precis allting är en kul premiss.

Resultatet är lite väl förutsägbart, och mellan varven nästan fånigt – men visst, det är lite charmigt. Och Carrey är som alltid bäst när han lugnar ner sig. –JS

Regi Clint Eastwood

Regi Sam Mendes

Regi Peyton Reed

Kostymdrama DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN Regi Justin Chadwick

Sentimental storstadssaga SLUMDOG MILLIONAIRE Regi Danny Boyle

Att kalla Slumdog Millionaire ”ödesmättad” är en eufemism.

Man genomskådar snabbt riktningen i denna genreblandande storstadssaga, där den godhjärtade slumpojken Jamal anklagas för fusk när han är på väg att kamma hem maxvinsten i tv-programmet Vem vill bli miljonär?. Genom Oliver Twistanstrukna återblickar visas omständigheterna som lett till hans kunskap upp i detalj. Övertydligheten kväver stundom berättelsen och kärlekshistorien dränks delvis av en översvallande sentimentalitet.

Flyktigt underhållande ändock, men filmens verkliga förtjänst är det stiliserade porträttet av Bombays förvandling till Mumbai.

Och såklart det A.R. Rahman-producerade soundtracket med M.I.A.’s Paper Planes.

Globaliseringskritik MAMMUT Regi: Lukas Moodysson

När Moodysson nu kliver ut på den internationella arenan känns det empatiskt samhällskritiska perspektivet igen, men någonstans i detta mastodontprojekt har en del av hans personliga tilltal gått förlorat. Här syns varken galghumorn från Tillsammans, ursinnet från Lilja 4-Ever eller avantgardismen från Container. Allt är finslipat och ganska lättillgängligt. Kvar finns dock en molande ångest över människans oförmåga att göra rätt val i en komplex tillvaro, här skildrad utifrån globaliseringens konsekvenser. I ett mycket välspelat (kanske främst av barnen) triangelförlopp mellan New York, Filippinerna och Thailand ser vi hur alla parter – inte bara de förväntade – förlorar, trots de bästa av intentioner. Och det berör, på ett sätt som bara Moodysson kan. –EAP

Bögig biopic MILK

Regi Gus Van Sant

Milk må handla om normbrytande, men det är inte något som har färgat av sig på filmens stilistiska upplägg. Efter den experimentella Paranoid Park har Van Sant återvänt till ett mer klassiskt berättande. Milk tecknar porträttet av San Francisco-martyren Harvey Milk, den första öppet homosexuella folkvalda politikern i USA. Som den kufiske medborgar-rättskämpen ser vi Sean Penn, vilket är det som bär filmen (till skillnad från Emile Hirsch smått parodiska sextiotalsfjolla). Att den hade premiär strax innan höstens nedröstning av homoäktenskap i Kalifornien påminner om vårt samhälles otroliga långsamhet. Lika angeläget som aktuellt. –EAP

Drama RACHEL GETTING MARRIED Regi Jonathan Demme

Styrkan i det här familjedramat om det svarta rehabfåret som får permis för systerns bröllop är att det hellre spelar mot verkligheten än mot klimax och katarsis. Det hade varit lätt att gå på klyschan att använda det stora viktiga ögonblicket för att spela ut försoning och omvändning, men istället blir det små sekvenser, som minnesbilder med ostadig kamera. Det är starkt på gränsen till smetigt, men Anne Hathaway lyckas hålla känsloregistret i schack. –JS

–EAP

Ett maffigt kostymdrama fullt av intriger och passion. Och det handlar om historiska personer, så mycket bättre. Boleyn-systrarna i fråga var Henrik den åttondes älskarinnor, och en av dem lyckades bli hans fru efter att ha manipulerat bort fru nummer ett. Det är, som sagt, maffigt — vackert kostymerat och filmat, och fullt av storvulna känslor, men de griper en inte som det är tänkt. –JS

Det är inte särskilt förvånande att Kaufmans regidebut är en så surrealistisk väv av metanivåer och självrannsakan. Han är trots allt mannen som skrivit manus till filmer som Adaption och Human Nature. Här förvirrar han dock mer än vanligt, trots att grundtemat om livet som teater når fram med eftertryck. I huvudrollen ses Philip Seymour Hoffman i hans mest komplexa roll någonsin. Störst behållning av detta berättarmässigt snåriga epos fås helt klart om man ser logiken som en bisak och sväljer Kaufmans syn på livets berg-och-dalbana som ett absurt men fullkomligt storslaget pussel. –EAP

Beck noire MÄN SOM HATAR KVINNOR Som ofta när det gäller svenska storproduktioner med thrillerförtecken var det lätt att förbereda sig på ett hånleende inför Män som hatar kvinnor, filmatiseringen av första delen i Stieg Larssons bästsäljande Millenniumtrilogi. Men trots att smilgroparna rycker illvilligt ibland är detta inte någon total katastrof. Visst känns filmen på många sätt som ett mörkare och mer påkostat Beckavsnitt (med både Peter Haber och Ingvar Hirdvall), visst lider den av för många kända svenska skådisar som presenteras endimensionellt på löpande band och visst är Michael Nyqvists mysförvirring ganska märklig. Men Noomi Rapace är trovärdig som emohackern Lisbeth Salander och en habil och småkuslig story gör det till en hyfsad tv-film för en framtida förkylning.

–EAP

Tonårsrebellande WILD CHILD Jag vet inte vad som är värre – om manusförfattarna tror att det är så här verkligheten ser ut, eller om de tror att det är så här tonårstjejer tror att verkligheten ser ut. Det är bortom klyschor och stereotyper, och in på något slags absurt alternativt universum, både vad gäller amerikaner, britter, unga tjejer, skolliv, makeunders... Och grundhistorien, om en bortskämd sextonåring som skickas på internat och lär dem om det vilda livet och hittar sig själv, är så tunn att man kan se väggen bakom igenom den. –JS Facit: A 22 / B 12 / C 24 / D 23 / E 19 / F 18 / G 10 / H 20 / I 21 / J 13 / K 11 / L 14 / M 9 / N 17 / O 8 / P 6 / Q 5 / R 7 / S 2 / T 3 / U 26 / V 4 / W 15 / X 1 / Y 25 / Z 16

R 9vJK ALJK EL T Erik Augustin Palm eap@nojesguiden.se

WALTZ WITH BASHIR Regi Ari Folman

Folmans självterapeutiska tillbakablick på Libanonkriget 1982 förenar animation och dokumentär till en surrealistisk feberdröm som förtjänar att nämnas i samma andetag som Apocalypse Now.

Regi Werner Herzog, dvd

Regi Woody Allen

Är man typ fjorton så har den här filmen verkligen allt. Sann men omöjlig kärlek mellan en underskön samvetstyngd vampyr och den nya tjejen i stan, och lite lagom skräck och gotisk stämning. Men annars går det inte att komma ifrån att historien är tunn och replikerna otroligt plastiga. Det är nästan så att man undrar om kameran är i ständig rörelse – den snurrar, flyger, följer, panorerar, utan att skilja på natursköna vyer och snygga interiörer – för att distrahera tittaren från att det inte riktigt finns något att se. –JS

ENCOUNTERS AT THE END OF THE WORLD

Sommarkärlek VICKY CHRISTINA BARCELONA Jodå, Allen förnekar sig inte. Det är kvinnor som inte helt har koll på sina känsloliv, men som gärna ställer upp som musa för det stora geniet.

Men det gamla receptet slinker ändå ner ganska trevligt, till och med den ganska billiga berättarrösten – de solmättade gultonade bilderna och de vackra kvinnorna fyller ut den egentligen novelltunna historien om amerikanskor som finner kärleken och sig själva bland Gaudis kakel. –JS

Regi Catherine Hardwicke

Regi Charlie Kaufman

Vampyrsmör TWILIGHT

Regi Nick Moore

Regi: Niels Arden Oplev

Livets pussel SYNECDOCHE, NEW YORK

museum i Paris. Att ta fram stora indignationssläggan för en motorvägsbred remakeuppföljare riktad till små barn är förstås att slå in öppna dörrar. Hur mycket jag än älskar Steve Martin är den tionde Rosa Pantern-filmen ändå den tröttaste hittills.

Bytet av Kevin Kline mot John Cleese är en skam, intrigen är träig och Clouseaus en gång så charmerande dårma har reducerats till platta seriefigursminer. Marsch hem till banjon och skrivmaskinen. –NE

Har ni hört den förut?

PINK PANTHER 2 Regi Harald Zwart

Första gången Steve Martin tog en liten paus från sin vardag bestående av att spela banjo, skriva barnböcker och plasta in gamla nummer av The New Yorker, slutade det med att Beyoncé snodde Rosa Pantern-diamanten.

Det är bortglömt den här gången, ty nu befinner sig diamanten oförklarligt på ett

Med sina ömsom sarkastiska, ömsom lovordande betraktelser av Antarktis och de karaktärer som sökt sig dit, gör Herzog ännu en storartad djupdykning i det extraordinära.

WATCHMEN Regi Zack Snyder

Grafisk-roman-blir-film-världens kanske hittills största ögonblick, där finseriekonnässörerna och superhjältefanatikerna tvingas dela biosalong.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 43

DLJ@B

Beställ en kaffe var som helst och chansen är stor att din barista börjar skryta om den där gången när hans låt låg på topplistan. Sätt dig i en taxi och din chaufför kommer med stor sannolikhet att dra den där historien om när hans låt var het i radion. Vart du än vänder dig finns någon som med rätta kan claima att ha haft en hit. Men ingen imponeras av ett one-hit-wonder, konsten är att följa upp med ännu mera och ännu bättre. Nöjesguiden har träffat fyra succéartister som står i begrepp att följa upp sina genombrott.

wk\ibfdjk\e G<K<I 9AFIE 8E; AF?E

M ic[\ej Y jkX lgg] caXi\

Text Elina Wessman

;

e firar tioårsjubileum som band, men fram tills för tre år sedan visste få vilka Peter Bjorn and John var. Plötsligt en dag gick alla runt och visslade på Young Folks. Med skivan Living Thing ska de visa att det inte bara var en lyckträff. Nöjesguiden träffade Björn Yttling för att prata uppföljare, covers och Kanye West.

Young Folks blev en monsterhit – är det inte jobbigt att mångas definition av er begränsas till den låten?

– Definitionen av oss var ju betydligt snävare innan de hörde låten, för då hade de inte hört oss alls. Det är en väldigt snäv definition. Om man får välja mellan att de vet ingenting och att de vet en grym låt – då väljer jag en grym låt.

Har ni känt att ni måste leva upp till något med den nya skivan?

– Egentligen inte, folk verkar uppfatta Young Folks så olika ändå. En del tycker att det är en jättehappyclappy låt, en del tycker att den är melankolisk, fin och sorgsen – andra tycker bara att det är svängigt och dansant.

Ljudmässigt har det hänt rätt mycket sedan Writer’s Block.

– Vi hade som mål att Living Thing skulle vara lite mer mörk, mystisk, sexig och magisk. Det är så lätt att det bara blir ukelelepop av allting.

Sannerligen. Men ukelelepop är det då rakt inte.

– Nej, jag tycker inte det heller. Vi har hittat ro i oss själva, det är en lite lugnare skiva. En lite mer seriös stripteaseskiva.

Var god utveckla.

– Den är som en sån där…porrig film utan porr. Man får sin pay-off när man skymtar en bröstvårta på slutet. Fransk bister sex, du vet.

Både Kanye West och James Blunt har gjort en version av Young Folks – blir man smickrad av alla covers?

– Eh nej. Man blir även illamående av många covers. Och remixar, framför allt.

Fast, att de har gillat låten så mycket att de spelar in en egen version, det är ju en fin grej. Trots allt.

Enligt Per Sinding-Larsen och Kristian Luuk. Utan inbördes ordning.

GUDFADERN II Den är liksom både en prequel och en sequel till Gudfadern, och så är den fantastiskt bra. En förebild för alla uppföljare som kommer.

HAJEN Hon är årets uppföljare till Tom Waits.

JEREMY SCOTT När David Bowie ska välja en uppföljare till Alexander McQeens unionjack-frack så måste det bli Jeremy Scott.

DEPORTEES De återvänder med den där vemodiga norrlandscoutrysoulen och följer därmed upp Fleet Foxes.

REYKJAVIK Uppföljare till bob hund. De är världsbäst (tycker Per).

TILDE Tilde följer upp Dusty Springfield bättre än Duffy.

MICHAEL CEDERBERG Kaj Kindvalls uppföljare, man vet inte längre vem som är vem.

CLEAST EATWOOD Uppföljare till Eg & Alice, slowpop för 2009-talet.

CURB YOUR ENTHUSIASM Redan sönderhyllad, men när man gör en så briljant uppföljare till Seinfeld så förtjänar Larry David ytterligare en namedrop i Nöjesguiden. Vi vet att han blir glad av det.

TITANIC II Om man får drömma om en uppföljare så är det förstås denna.

8EE8 AvIM@E<E

Text Elina Wessman

J

Foto: Johan Bergmark

kivbolagen frågade om hon skämtade när hon spelade upp sina låtar. Men på lilla Häpna fann Anna Järvinen ett hem, och hennes Jag fick feeling blev en av 2007 års mest hyllade svenska skivor. Nöjesguiden har träffat den forna Granada-sångerskan inför släppet av uppföljaren.

Hur förvånad blev du över de unisona hyllningarna?

–Jätteförvånad. Jag och Mattias (Glavås, Annas producent, red:s anm.) hade ju levt med det här projektet i två år och trodde stenhårt på det. Vi tyckte att det var det bästa som hade gjorts, men blev verkligen hånade och bespottade.

Av vem?

–De bolag vi kontaktade. Det fanns de som frågade om jag skämtade när jag skickade första singeln Götgatan. Vi fortsatte ändå, trots att jag många gånger var helt inne på att slänga inspelningarna.

Men varje gång vi lyssnade på dem tänkte vi att “det här är så jävla bra”.

Vilken revansch du fick!

–Ja, det blev lite skrattar bäst som skrattar sist. Samtidigt är det svårt att ta till sig av alla lovord.

Har förväntningarna på uppföljaren varit stressande?

–Det har faktiskt inte påverkat arbetet

med den nya skivan, för jag gjorde alla de nya låtarna när jag fortfarande var uppe i något slags “spin” efter framgångarna med Jag fick feeling. Den släpptes i oktober 2007, och sedan blev allt bara kaotiskt. Jag har ju småbarn och ett jobb, och så plötsligt var jag aldrig hemma. Så kom julen, och allting dog. Då skrev jag de här låtarna, utan en tanke på att någon skulle höra det eller tycka till om det. Det var nog var tur.

Hur känns det nu då, när den snart ska släppas?

–Haha, försöker du jaga upp mig? Det är ju skitläskigt såklart – jag försöker bygga upp ett pansar mot eventuell offentlig förnedring. Ibland undrar jag varför man utsätter sig för så konstiga saker. Okej om man släpper albumet på skämt, men det här är ju allvar för mig.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 45

proudly presents B y a r r a n g e m e n t w i t h X - r ay To u r i n g

J>; >KHH?97D; JEKH ´THE EMBODIMENT OF INFINITE COOL´ METRO UK ´AMAZING GRACE´ THE GUARDIAN ´POWERFUL AND UNIQUE´ THE TELEGRAPH

17.3 STOCKHOLM CIRKUS FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

28.3 STOCKHOLM CIRKUS In association with The Agency Group & Flagstone

GIVE ME FIRE TOUR 2009

SUPPORT: SSON JONATHAN JOHAN ADIAM DYMOTT SUPPORT: KRISTOFFER ÅSTRÖM & THE RAINAWAYS 6.4 STOCKHOLM CIRKUS FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

25.4 STOCKHOLM ANNEXET FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

JEAN MICHEL + TWO WHITE HORSES

1.4 STOCKHOLM SÖDRA TEATERN FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

JARRE

MEHB: 7H;D7 JEKH

14.5 STOCKHOLM HOVET FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

Fler konserter på Biljetter: LiveNation.se, Ticnet 077-170 70 70, Stockholm Globe Arenas biljettkassa 077-131 00 00.

DLJ@B M ic[\ej j djkX lgg] caXi\ 1 JAY-Z In My Lifetime Vol. 1 Ett av hiphophistoriens hårdaste, vassaste och mest homogena debutalbum följdes upp med en skiva som skamlöst böjde sig efter marknadens efterfrågan, eller snarare en skev bild av denna. Jigga gör rätt i att skämmas idag.

2 KENT Verkligen De första tecknen på tråk-Kent.

3 THE STROKES Room on Fire De hade fortfarande världens coolaste sound, men slängde bort låtskrivandet.

Sedan slängde de soundet.

4 MIKE OLDFIELD Tubular Bells 2 och 3 Ettans förtjänst var en cameo av Vivian Stanshall. Han var inte med på uppföljarna.

CFE<P# ;<8I

Text Patrik Forshage

F

m tio timmar ska Loney, Dear ge sig iväg till USA för en intensiv turné tillsammans med Andrew Bird. Totalt fem lediga kvällar har Emil Svanängen att se fram emot under de kommande sex-sju veckorna. Men i hans kök i Solna råder ett nästan obegripligt lugn när Emil häller upp kaffe.

–Äsch, det är inget emot 2007. Då gjorde jag 180 spelningar. Bara Peter Bjorn and John var värre. Jag är rätt bra på att förbereda mig. Jag packade redan för ett par dagar sedan, och har man väl accepterat att resväskan blir ens hem är det inte så farligt. Att turnera är stort tycker jag, det är action och äventyr på alla sätt, även ekonomiskt.

Förr var du bekymrad över att turnerandet stod i vägen så att du inte kunde skapa ny musik.

–Jag känner inte så längre. Det var min värnplikt, nästan, att turnera ett halvår samtidigt som jag inte hade någon bostad och var halvvägs in i att göra en ny skiva.

Jag vantrivdes och ville bara vara hemma.

Jag var lite arg på min manager som såg till att det hände så mycket roliga saker hela tiden, och tog tid från mitt musik-

LONEY, DEAR Dear John EMI

Efter tre hemmasnickrade album som inte gjorde särskilt mycket väsen av sig släppte Loney, Dear 2006 Sologne. En enad kritikerkår betade av svenskans samtliga superlativ i kampen om att hylla skivan mest, och den rönte stor uppmärksamhet även i utländska indiekretsar.

Nu är det så dags att följa upp den något oväntade framgången. På Dear John fortsätter Emil Svanängen att odla sin lågmält orginella singer/songwriter-pop, och han gör det med större finess än någonsin tidigare. Låtarna är mer distinkta, mer varierande, ja, bättre helt enkelt.

Trots att det tar ett tag att inse det. Dear John kräver nämligen inlyssning, och är den sortens skiva som vecklar ut sig successivt. Från ingenstans dyker små detaljer upp, och plötsligt förstår man inte hur man kunde missa det där munspelet, den där makalösa åsktrumman, mobilsamplingen eller, för den delen,

skapande. Men idag skulle jag inte vilja ha den tiden ogjord, trots att det var rätt härligt att vara amatör på äventyr.

I pressmaterialet beskriver du nya skivan som ett "avskedsbrev till sina nära och en sista hyllning till de lojala fansen". Ska du lägga av, alltså?

–Nej. Jag ljög ihop något om att jag skulle göra en teptyk, du vet, ett femdelat verk, med två album om året fram till 2009, och att jag skulle lägga av sedan.

Men det gick ju inte. Nu är jag på en annan plats och kan mycket väl tänka mig både album nummer sex och sju. Jag kanske borde ta bort det där avskedet ur pressmaterialet, men någonting ska man ju ha att dementera.

Känner du press nu när du ska följa upp den plötsliga succén du fick härom året?

– Förr släppte jag en skiva, och så kände jag in vibbarna och ändrade lite innan nästa som beställde skivan av mig fick sitt exemplar. Nu med ett skivbolag går det inte att jobba så, och det är lite synd.

Jag försöker göra demografiska undersökningar av min publik, faktiskt, och tror att min typiska lyssnare är en 47-årig man.

technobeatet vid första lyssningen. Det är vackert och sorgset, utan att bli ömkligt.

Gott så.

Men hur jag än lyssnar hör jag inte det där magiska som fått den samlade kritikerkåren att gå upp i någon slags kollektiv brygga. Jag kommer på mig själv med att vilja älska skivan mer än jag faktiskt gör, för det är en så fruktansvärt sympatisk och förväntningsinfriande uppföljare.

Men det går inte.

Efter de spelningar som krävs för att lyssna in sig på Dear John uppstår nämligen en viss mättnad, och den nyvunna variationsrikedomen ger också upphov till en känsla av att det inte riktigt håller ihop. Den här skivan är spretigare än Loney, Dears tidigare. Samtidigt går det inte att komma ifrån att låtarna är så mycket bättre, vilket gör känslan av att allt inte hänger samman än mer frustrerande.

Med ett tydligare ramverk hade det här kunnat vara ett litet mästerverk. Som det är nu är det en värdig, och mycket lyssningsvärd uppföljare. – EW

5 FRANKIE GOES TO HOLLYWOOD Liverpool Relax, you shouldn’t have done it.

6 FRANZ FERDINAND You Could Have It So Much Better Just det.

7 HÅKAN HELLSTRÖM Det är så jag säger det Hans samba- och Dexys-utflykter känns rätt unkna så här i efterhand 8 TRICKY Pre-Millennium Tension På uppföljaren till triphopens zenit ville Tricky alienera sin publik, och lyckades.

9 LAURYN HILL MTV Unplugged No. 2.0 Här tog det tvärstopp.

10 FATTARU Jordnära Ett riktigt magplask där debutens charm, energi och popkänsla var som bortblåst.

(Ingen Terence Trent D’Arby på listan? "Neither Fish Nor Flesh är det bästa han gjort och överlag en riktigt bra skiva” Tom Pyl)

AX^ _fggXj Xkk [\ jfd b gk\ d`e ] iiX jb`mX b g\i [\e _ i fZbj # d\e fd [\ jclkXi bfddX g bfej\ik\ieX ]XkkXi aX^ Xkk e ^fk Yc\m ]\c%

Foto: Tre Dadlar

J8C<D 8C =8B@I

Text Patrik Forshage

=

rån ingenstans trodde vi att han kom. Men Salem Al Fakir hade levt för sin musik under många år, och stod pall när grammisar, spelmanspriser och Nöjesguiden-utmärkelser haglade över honom. Snart sommarpratade han i radio, underhöll i Allsång på Skansen, spelade i Berwaldhallen och var huxflux folkkär. Nu är det dags att ta nästa steg.

Hinner man med själv i en sådan virvelvind?

–Jag har ju hela tiden varit mitt i bubblan, och där ser man inte riktigt vad som pågår. Det är klart, man inser ju att det går bra när man säljer ut tre fulla hus i Berwaldhallen, och skivan sålde ju väldigt bra, i sin egen lite konstiga genre. Men man gör ju inte musik för priser och utmärkelser, eller ens för skivförsäljning.

Hur följer man upp den sortens succé?

–Det är faktiskt svårt, och lite farligt.

Risken finns att man missar en massa spontanitet. Min första skiva var ju gjord bara för mig, hemma i källaren, men nu vet jag att massor av människor väntar på att lyssna. Jag har unnat mig att vara eftertänksam, och låta det ta många vändor. Det sista till skivan skrev och spelade jag faktiskt in alldeles nyss. Men, hur ska jag säga det här utan att låta nonchalant, jag måste fortsätta att göra musik som jag tycker om, inte som jag inbillar mig att andra ska tycka om. Jag hoppas att de som köpte min förra skiva

köper den här också, men om de slutar komma på konserterna fattar jag att något blev fel. Vad? Det går inte att säga. Det kan vara fel just i stunden, det kan bero på att det är tjurens år eller råttans år.

Varifrån är pressen störst?

–Utan tvekan från mig själv. Min mor försöker få mig att lugna ner mig, ”ta det lugnt, det är tillräckligt bra så”, men jag måste hela tiden bevisa för mig själv.

Så vad skiljer kommande Astronaut från This Is Who I Am? –Jag har gjort det mesta själv den här gången också. Skrivit låtarna och texterna, spelat in, producerat. Några kompisar har varit med från mitt liveband, och Svenska Radiosymfonikerna är med på ett spår.

Men jag skriver om helt andra saker nu, och är mer lekfull i texterna, med förvrängningar och förvridna porträtt.

Musiken avspeglar var man är, och för min del har jag jobbat väldigt mycket, haft en massa kul men också råkat ut för ledsamma saker. Jag hoppas att det hörs.

Det där med att du gör allt själv, är du ett kontrollfreak?

– Jag jobbar väldigt tätt i team med min A&R, Klas Lunding, och just nu försöker han få mig att släppa sargen, att inte kolla allt hela tiden. ”Nu kan du andas ett tag”, liksom. För jag är ett kontrollfreak, med exakt koll på varje ton och på varje siffra i inspelningsbudgeten.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 47

DLJ@B

R 9vJK ALJK EL T Angelica Butura

angelica.butura@nojesguiden.se

DAN ANDREI Kurbits 001 Kurbits

Etno-tech från en spännande ny stockholmslabel. B-sidans fantastiska bongotrummor!

LORENTZ & M.SAKARIAS Vi mot världen

DAVID BOWIE Ashes To Ashes

Baseline/Epic

Om The Tough Alliance hade rappat på svenska istället för att sjunga på svengelska hade de kanske låtit som Lorentz & M.Sakarias, brödraparet som har kaxighet och storögd storstadsromantik så det räcker och blir över. Som rappare leker de inte så mycket med ord som med ordens ljud – albumet är en orgie i rullande R och accentuerade diftonger. –NRF-N

På nya Mayhem samplar ni Ecuador som var en stor hit av den tyska eurotechnoartisten Sash 1997. Gillar ni gammal eurotechno, Sakarias?

–Haha! Nej! Men jag gillar Mayhemproduktionen! Sedan var ju eurotechno enormt stort när man växte upp så någon sorts relation har man ändå till det, vare sig man vill eller ej.

Ni rappar om enhörningar och Frodo, och på er MySpace-sida skriver ni att ni låter som Den oändliga historien. Är ni totala fantasy-fans?

–Ja, verkligen! Jag har perioder när jag snöar in fullständigt.

Ni rappar dessutom om Fanta och Marty McFly från Tillbaka till framtiden. Är ni inte rädda för att få spö av hårda hiphoppare som tycker att ni har en töntig image?

–Nej. Det är ju så vi är - och med andra ord, det är hur ”äkta” som helst!

från Scary Monsters, EMI 1980

”My mama said, to get things done, you better not mess with major Tom.” Underbar bisarr syntslinga och Bowies svala röst.

BETONGVÄGGAR Kruthuset, The Office, Hyper Hyper, Manic Panic… Ju färre etablerade ställen som vågar satsa på dansmusik desto bättre, verkar det som.

R 9vJK ALJK EL T

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

MOHAMMED ALI Processen mixtape

Ge dem skivkontrakt NU!!!

iSpegel/Playground

Neverending Love är en oerhört lämplig titel för Zeigeists avskeds-ep. En behaglig känsla av barndomsnostalgi infinner sig onekligen när jag hör deras cover på den gamla Roxette-låten Neverending Love, som i deras tappning blir poppig calypso-synth.

Men till skillnad från deras egna låtar som drar mer åt ren synth och elektro blir det ibland för smetigt med åttiotalspophits.

Hellre då njuta av deras egna något mörkare b-sida. –AB

48 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

LORENTZ & M. SAKARIAS Himlen från Vi mot världen, Baseline/Epic

Bästa svenska ateistpopen sedan Ebba Gröns Häng Gud. ANIMAL COLLECTIVE Merriweather Post Pavillon Paw Tracks

Även jag har varit i Arkadien.

att gå rakt in i hjärtat. Jay-Jay må vara en vacker crooner men tyvärr är hans egen skönhet större än hans musik. –AB

trots att det inte finns några likheter är det nog på den statusnivån jämförelserna bör ligga. –PF

HipHop/R'n'B

EMPIRE OF THE SUN Walking on a Dream

RYAN LESLIE Ryan Leslie NextSelection/Universal

Låtskrivaren och producenten bakom Cassie är även sångare, och stiger här fram som en arvtagare till Smokey Robinson och hans lika eleganta som sylvassa popsoulkompositioner från sextiotalet. Tolv täta låtar där inget har lämnats åt slumpen och där allt wailfläsk trimmats bort. Så här borde all r'n'b låta. –NRF-N

Capitol/EMI

Den sista snön smälter när Walking on a Dream strömmar ut genom högtalarna. Luke Steele har tillsammans med Pnaus Nick Littlemore vidareutvecklat det nästan osedligt somriga i Sleepy Jacksons Personality från 2006, och resultatet är fjäderlätt fluffpop som andas både Fleetwood Mac och tidigt nittiotal. Det är luftigt, glammigt och soleuforiskt, och avslutas med den bästa tryckaren på flera decennier. –EW

BOBBY VALENTINO The Rebirth

NEKO CASE Middle Cyclone

Blu Kolla Dreams/EMI

Anti-/BonnierAmigo

Bobby V har bytt skivbolag, men detta album är knappast den pånyttfödelse som titeln utlovar. Lite mer elgitarrer, annars är det vanlig brukssoul – snygg men ack så anonym. En toppenskiva för cd-växlaren på H&M och Wayne’s Coffee, varken mer eller mindre. –NRF-N

Röstmässigt hade Neko Case alla rätt redan från början. En fullständigt klar stämma, samtidigt vardaglig och exalterande, var hon Kirsty MacColls enda värdiga tronföljare som sångerskornas drottning. Problemet var att Neko Case inte riktigt visste vad hon skulle göra av sin röst, som bättre kom till sin rätt i New Pornographers än i hennes eget famlande mellan country och pop. Här väljer hon konsekvent det senare, och har för första gången inte bara manskap (M Ward, Garth Hudson, Calexico) och material som matchar den fantastiska rösten. Singeln People Got a Lot of Nerve med klingande Byrds-gitarrer och en cover av Sparks Never Turn Your Back on Mother Earth med vokalharmonier på Abba-nivå är två av många höjdpunkter och äntligen intar vår nye monark sin rättmätiga tron. Länge leve drottningen! –PF

N.A.S.A. The Spirit of Apollo Vad har Kanye West, Seu Jorge, Tom Waits, Sizzla, David Byrne, M.I.A., Wu-Tang Clan, Spank Rock och Lykke Li gemensamt? De är alla med på dj-duon N.A.S.A.s ambitiösa magplask till album, ett krystat försök till ett internationellt block party. Årets antiklimax. –NRF-N

Rock/Pop JENNY WILSON Hardships!

Gold Medal/Playground

Kranky/Border

ZEIGEIST Neverending Love EP

TIM HECKER An Imaginary Country

Anti/Bonnier Amigo

Klubb/Elektroniskt

Orädd och svävande ambient möter drones. Spröda, nästan glittrande toner, blandas med ett dovt malande. Tim Hecker är knappast rädd för att vara för intensiv. Dramatiska kyrkorglar, mangel som ibland angränsar till dissonant, klockspel, bleka pianon. Ingen rytm, sällan melodi, ibland oljud. Det är långtifrån vad som intuitivt "borde" vara njutningsbart, men i stunder ändå bedövande vackert. –AB

Solodebuten var trevlig, men denna uppföljare är ett jättekliv framåt. Någonstans mellan Joni Mitchells The Hissing of Summer Lawns och D’Angelos Voodoo har Jenny Wilson hittat ett musikaliskt land som inte liknar något annat. Hon är dess självsäkra drottning och hennes texter är lika skarpa och fängslande som musiken. Wow! –NRF-N

OLLE LJUNGSTRÖM Sju

EXISTENSMINIMUM Ok Boys Novoton/BonnierAmigo

När Magnus Henriksson inte producerar, driver skivbolag eller lirar med Moneybrother gör han små delikata, nattsvarta poppärlor under namnet Existensminimum. Hans fina debut fick oförtjänt lite uppmärksamhet. Uppföljaren Ok Boys är ännu mer högstämd, teatralisk och småkrautig – och alldeles, alldeles underbar.

Skivan inleds med en genialisk handklappshymn, och fortsätter med mörk, storslagen putterpop som följs av bländande ballader, ödslighet och mörk, malande

Telegram/Warner

DJ HELL CD11 International Deejay Gigolo/import

Gigolo Rec. var kungarna av elektrovågen och det tuffaste som fanns runt ’99. Sedan kom den obligatoriska backlashen och ingen har någon aning om vad som hänt med bolaget sedan år 2000. Men Dj Hell är inte den som är den, han pumpar fortsatt flitigt ut sin electro. Samling nummer elva är tänkt att presentera ett "nytt gigolosound", men som ni anar bjuds det få överraskningar.

Det är gjort för svettiga dansgolv, mastigt och bombastiskt. Mycket elektro, elektrohouse, och små techno-inslag. –AB

JAY-JAY JOHANSON Self-Portrait EMI

Nästan överdrivet sentimental och något teatralisk – precis som förväntat från Jay-Jay. Långsam elektronisk pop med drag av sorgsen crooner och piano-lounge. En vacker bild i sig, men Jay-Jays texter i stil med "loneliness is killing me" är lite för klyschiga för

För den som sett Olle Ljungström glömma textrader vid något udda gästinhopp på senare år eller som sprungit på honom på krogen är det ett mirakel bara att han ger ut ett nytt album. Ännu större mirakel är det att hans skiva är riktigt bra, på sina håll till och med sensationell. ”Dekadant, sparsmakat, nervigt, skramligt”, sådan var Olles och producerande Torsten Larssons ambition och sådant är resultatet, och en mer träffande ljuddräkt kunde inte Olle Ljungström få till vardagsbetraktelser som i samma andetag rymmer Afghanistan och crack. Han fyller sina sånger med så mycket rättfram och snyggt formulerad smärta att de fungerar som en sämre utförd akupunktur, ofta lindrande och ibland mycket smärtsamt men alltid rätt in under huden, och lyckas samtidigt få dem fint trallvänliga och i något fall så smart poptaggiga att de hade suttit perfekt på Venuspassagen.

Olle Ljungström är en av få svenska artister som förmår förvandla sin misär till skön konst. Den enda jag kan komma på med samma förmåga var Cornelis, och

R 9vJK ALJK EL T Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

PETER DOHERTY New Love Grows on Trees

från Grace/Wasteland, Polydor/Universal

“If you’re still alive when you’re 25, should I kill you like you asked me to” Varför känns den So Alone?

PERSSONS PACK Sångare Utan Orsak

från Öster om Heden, Capitol/EMI

”…sjunger alltid falskt” skrålar Per Persson så klockrent.

PETER BJORN AND JOHN Lay It Down

från kommande albumet Living Thing, Universal

Two-hit-wonders, hittills.

R 9vJK ALJK EL T

R 9vJK ALJK EL T

Samira Ariadad

Elina Wessman elina.wessman@nojesguiden.se

samira.ariadad@nojesguiden.se

EMPIRE OF THE SUN Without You

PORTISHEAD Third

Walking on a Dream, Capitol/EMI

Precis när jag börjat sakna Paul Quinns svulstiga överproduktioner så mycket att det värker i bröstet dyker Empire of the Sun upp, och levererar den finaste tryckaren på den här sidan nittiotalet.

HAMMARIN & ROBIN Hell Knows I'm in Love

från Lingering Regrets/Hell Knows I'm in Love, Mad For It

Ett svenskt Dexy's för 2000-talet – äntligen!

JAY-JAY JOHANSON Self-Portrait EMI

Sveriges enda riktiga crooner är tillbaka, och han är ledsnare än någonsin. Och jazzigare än på länge. minimalism. Det är pretentiöst så det skriker om det, men pretentionerna får i Existensminimums händer ett solklart existensberättigande. –EW THÅSTRÖM Kärlek är för dom Sonet/Universal

”Thåström ger inga intervjuer”, meddelar skivbolaget sturskt innan vi ens hunnit fundera på att fråga. Tror fan det, vad finns att tillägga när Thåström är framme vid del två av sina någotsånär tonsatta memoarer. Mörkret i musik och texter avslöjar att han lider av djupaste dödsångest – låt oss hoppas att det bara är en medelålderskris – och de långa berättande eposen fyllda av vardagliga detaljer och storslagna metaforer avslöjar att han snöat in på Dylan (för att inte tala om en Dylan-cover (!), visserligen via Nationalteaterns försvenskning). Vi möter en vattenkammad liten Pimme på skolavslutning, en inte lika vattenkammad Pimme på Clash-konsert i Örebro, Pimme i utlandsexil (med analysen ”Jag vet jag är skyldig till att under många herrans år försökt slippa va med mig själv”), och till och med får veta att Skogskyrkogården inte är hans önskade begravningsplats. Faktum är att om du någon gång råkat på Thåström är chansen stor att du har en personlig ursäkt eller hälsning att hämta i de mycket utlämnande texterna. Ossler, Conny Nimmersjö och på titelspåret Anna Ternheim backar honom krypande dovt, helt utan publikfriarförsök, och för fansen räcker det förmodligen mer än väl att få Thåströms självbiografi i halvsjungen och mycket oroande talboksform. –PF

SAHARA HOTNIGHTS Sparks Universal

Själva ser de Sparks som en välgörenhetsskiva till förmån för tio av Sahara Hotnights favoritlåtar som annars riskerar att falla i glömska, och vare sig vi köper det, betraktar det som en sorglös parentes eller söker djupare mening är det mycket underhållande att höra ett av Sveriges allra bästa rockband förvandla Dusty Springfield, Janet Jackson

Island/Universal

DEN STORA SÖMNEN Den Stora Sömnen

Upptäckt albumet först nu, som inte är gamla Portishead, men riktigt bra ändå.

Alleycat/

Magnus Uggla 1975. Ebba Grön 1979. Broder Daniel 1995. Håkan Hellström 2000. När man knockas av Den stora sömnens debut är det frestande att jämföra med sådana riktningslösa och intensivt självförbrännande debutalbum som betydde precis allt både för sina upphovsmän och för sina fans. Men i eftertankens kranka blekhet kan vi konstatera att Den stora sömnen inte alls hör till den skaran. ”Finns det nån framtid för oss som apar efter?”, undrar de halvvägs, och vid det laget är det ingen chockerande nyhet. Deras frenetiska pop och punk är extremt självmedvetet travesterande både musikaliskt och textmässigt, bara i inledande Förortsbarn hinner de till exempel väva in korrekta citat av Clash, Ebba Grön och Pistols. Å andra sidan härmar de briljant och fullt av glädje och punkfiness, ofta så pass subtilt mitt bland alla svordomar och droger att hovet inte ens lär märka antydningar om en prinsessas abort. Till och med grejen med en bonus-cd där Thorsten Flinck läser de mörka låttexterna, som borde varit osmakligt pretto, fungerar. Men utan originalitet blir det ingen svensk punkklassiker, däremot en fantastisk goodtime-skiva som nästan flåsar självaste Matti Alkberg i nacken. –PF

KING CRIMSON Starless

Nöjesguiden har försökt intevjua Den stora sömnen, men…

– Vi valde att svara i gåtor.

En brud från Drottningholm eller en från Birmingham?

– Blått blod eller rött hår... Om man säger så här: you'll never walk alone.

Litteratur eller musik?

–Beat-poesi räddar oss från ensamheten Kvarnen eller kreddig Konstfacks-fest?

– Det är en fråga om att ta eller ge, vi föredrar att ge. och doom metal-bandet Pentagram till typiska Sahara Hotnights-hits. Extrapoäng dessutom för uppmärksammandet av Redd Kross och Suzi Quatro. –PF

DGM/Border 1974

Snygga basgångar och vemod som strålar in i märgen – bland de bästa låtarna någonsin.

AT THE GATES Slaughter of the Soul Earache/Sound Pollution

Med jämna mellanrum återkommer man alltid till den här skivan. Det är så här metal ska göras.

WHITE LIES To Lose My Life Polydor/Universal

Ojämnt var ordet. Brittiska White Lies inleder starkt med lysande Joy Division-pop, för att halvvägs in i skivan övergå till ostigt överproducerade hårdrockspastischer. Låtarna är i grunden bra. Men vad hjälper det när eftersmaken är ungefär lika fräsch som tanken på den kommande Donny Darko-uppföljaren som det här mycket väl skulle kunna vara soundtracket till. –EW

THE WHITEST BOY ALIVE Rules Bubbles/Border

Jag vet inte vad som fick Erlend Øye att känna att det var en bra idé att börja göra kritvit elektronisk tråkfunk, men tydligen är han rätt övertygad om briljansen i det hela, då varje skiva med The Whitest Boy Alive är både tråkigare och vitare än föregångaren. Visst kan mannen skriva fina melodier. Men klädda i denna menlösa dräkt av svalt antigroove ger de bara upphov till mardrömmar om att ha fastnat i hisschaktet på Nordic Light Hotel. –EW

Hårt/Högt STEVEN WILSON Insurgentes K-scope/Playground

PETER DOHERTY Grace/Wastelands Parlophone/EMI

Namnet på löpsedlarna torde sälja bättre än ”Babyshambles”, men ett viktigare skäl bakom Pete Dohertys soloalbum går att spåra i att han numera vill tilltalas med hela dopnamnet, likt Phil Lynott som blev Philip solo. Peter är en lika passionerad men avsevärt seriösare och bredare artist än den gamla slumpunkaren Pete. Bredden signaleras med melodicadub, pop, sextiotalsstråkballader och kioskvältarhits, flera av dem bland det absolut bästa han gjort sedan det gick snett med The Libertines, och kvaliteten garanteras genom ett oantastligt genomförande c/o Graham Coxon och producerande Stephen Street. Men Peter Dohertys röst bär allt tydligare livsstilsärr, och den sortens skönhet har bitter bismak.

–PF

Hjärnan bakom och länge den enda medlemmen i Porcupine Tree Steven Wilson släpper nu albumet Insurgentes som svänger mellan allt från psykadelisk electronica till triphopinslag och mörka rockgitarrer. Steven Wilson, som vid unga år började mixtra ihop sin egen musik visar på originalitet och är ett typexempel på ett lyckat soloprojekt, på flera sätt likt Thom Yorkes.

Kanske är det min svaghet för melankoli, men det är ingen tvekan om att Steven Wilson lyckats på alla plan. Det är mörkt, vemodigt och vackert. Uppfriskande! –SA

PROJECT PITCHFORK Dream Tirésias!

Trisol/Sound Pollution

Project Pitchforks första skiva sedan 2005 är efterlängtad av många. Trots en varierande spänning i låtarna gör deras syntmelodier, den

M WARD Hold Time 4AD/Playground

Skulle Ry Cooder någon gång tröttna på att arrangera samlingarna hos Museet för Nordamerikansk 1900-talsmusik kan han tryggt lämna över jobbet till M Ward. Han lyfter fram guldkorn ur Billie Holidays och Don Gibsons kataloger, eller letar fram glömda gitarrljud och arrangemangsstilar. Till det adderar han drömgäster och sin egen personlighet i halsbrytande kast mellan extrem lofi och glittrande orkestrering, utan att låta dem skymma hantverket i hans gedigna restaureringar och rekonstruktioner. –PF

–Jag ser albumet som en helhet, där låtarna ska passa eller inte passa i sin kontext, med en bra balans mellan orkesterljud och pawn shop-ljud.

Det är ett veritabelt allstar-album.

–Jag har turen att ha gott om talangfulla vänner som gärna jobbar med mig.

Lucinda Williams hade jag aldrig träffat, men vi skickade iväg en förfrågan och hon ville vara med. Jason Lytle var det fantastiskt att ha med. Sedan han flyttade till Montana ses vi inte så ofta, men han är en av de mest talangfulla musiker jag vet. Och Zooey Deschanel är en fantastisk sångerska och vokalarrangör, mycket bättre än hon själv tror faktiskt.

Var hittar du materialet och inspirationen?

–Jag är enbart influerad av äldre album, äldre ljud, gitarrister som inte lever längre.

Men att studera 1900-talets USA är ju också att studera framtiden, när man grubblar över vad som kommer att försvinna ur minnet och vad som kommer att leva kvar. På ett sätt är min mission att försöka fånga tid i musik, och under tiden göra lyssnaren osäker på sin tidszon och därför spetsa öronen. mörka sången deras vana och fortsatta flyt i genren tydlig. Vissa låtar fokuserar på grymma melodier och är mer dansanta medan andra är mörkare och entoniga, men gemensamt för dem är att de bäst lyssnas på i mörka lokaler och på hög volym. Dream Tirésias lyckas ta oss tillbaka till gårdagens syntfester samtidigt som den får oss att längta efter nya, och Project Pitchfork gör fortfarande allt rätt. –SA DIA PSALMA Revoltere Kabuki/Universal

Efter det framgångsrika comebackalbumet Djupa skogen har Dia Psalmas ambition den här gången varit att göra en tyngre platta med större inslag av metal och trallpunksvänlig folkmusik. Riktningen mot metal välkomnas, men folkmusikinslagen är lika allergiframkallande nu som när det var inne på nittiotalet. Tyvärr är skivan inte heller en bra hårdrocksplatta, och med skrattretande låttitlar som Stormarnas rådslag är det här ett utmärkt exempel på vad som händer om man inte har vett att sluta när man är på topp och fortfarande har någon skam i kroppen. –SA

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 49

Paolo Roberto må ha varit kung på gatan och i ringen, men på italienska espressobarer gäller helt andra regler.

Döskalle & Mästerligt överrumplade Sveriges mest högljudda kommentator mitt i morgonkaffet och skrek lite i hans öron.

d k\i

GXfcf IfY\ikf Hej Paolo! Vilka ser du mest ner på, feta eller mesiga?

– Mesiga människor! Feta ser jag inte ner på, men mesar är det värsta jag vet.

Under en sen sändning på TV4 Sport där du och din bror kommenterade, glömde ni att stänga av micken och man kunde höra er snacka om att du var tvungen att skita.

–Vi har hört det från alla andra förutom cheferna. Men det var inte vårt fel. Det var ljudkillens, den som ska ha stryks, fel. I livesändning gick det till reklam och då stängdes allt av. Men på reprisen hördes allt. Det var asroligt, det bjuder jag verkligen på.

Är det sant att du har tillbringat ett dygn själv med Victoria Silvstedt i en stor villa?

– Ja. Vi sov till och med i samma säng. Det var TV3 som parade ihop flera kändisar i en villa. Så jag har sovit med henne.

Hur var det?

– Vi pratade en del om Amerika och de problem som finns där. Jag tror att hon gör sig dummare än vad hon är, det är en pose. Och well, it works! Jag tillbringade 24 timmar med henne och jag är bra på att döma folk, men jag kunde inte sätta fingret på hennes personlighet.

Hon är ingen bimbo.

Vilken av dina egna filmer är du mest nöjd med?

–Jag måste ju säga att de inte är några milstolpar i svensk filmhistoria. Jag är ganska nöjd med Millennium-filmerna, slutfighten kommer att vara den längsta fightscenen någonsin i en svensk film. Där har jag gjort bra ifrån mig. Men i de andra? Jag var ung, jag borde ha lärt mig bättre. Men Stockholmsnatt sågs av 800 000 svenskar.

Det är en kultfilm.

– Ja shit, det är för jävligt. Det är därför man bör förbjuda nedladdning. Jag kan fortfarande träffa 16-åringar som säger ”en blond... underbar”. De laddar ner mig på nätet med långt hår och stora ringar i öronen.

Är det sant att en beundrare på festivalen Peace & Love bad dig att agera scenen från Sökarna där du örfilar upp Liam Norberg innan han blir räddad varpå din karaktär säger: ”där hade du tur... grabben”?

–Haha, det stämmer!

Och att du gick med på det hela, örfilade din beundrare och sa: ”där hade du tur... grabben”?

– Ja, det är klart man tillfredställer sina fans. Det är ofta de säger ”kan du slå mig hårt?”. Jag har konstiga fans. Dels kan jag prata recept väldigt mycket och sedan ber de mig att slå dem hårt.

Är din roll i filmatiseringen av Stieg Larssons böcker en del av en större comeback i filmbranschen?

–Haha, det är väldigt kul att spela in film. Om de ringde

50 Nöjesguiden • Nr 2 • 2009

mig och sa ”vi har en roll som tjackhora till dig” så skulle jag tacka ja. Det här är min fjärde film, det är helt sjukt för en gammal skitunge från förorten.

När ska svenskarna ta sitt förnuft till fånga och tillåta proffsboxning fullt ut?

–Jag tror bara att det är en generationsfråga. Det är förbjudet i fem länder. Sverige, Norge, Kuba, Nordkorea och Iran. Vi är inte i så jävla bra sällskap där, det är en demokratisk rättighet att få sitt huvud inslaget. Det finns betydligt farligare sporter som är tillåtna i Sverige. Vi har under en period haft fler proffsboxare än någonsin, det enda lagen gör är att få folk att flytta härifrån och boxas utomlands.

Har du någonsin ångrat att du ”svek” sossarna och röstade på kristdemokraterna i det senaste valet?

–Absolut inte. Jag byter övertygelse efter mina åsikter, medan en del byter övertygelse efter sitt parti. Jag tycker att sossarna har en del problem. De hade suttit för länge vid makten med Persson, det är aldrig bra med ett parti som har suttit 64 av de senaste 75 åren. Det är bra för Sverige med ett nytänk.

AX^ _Xi bfejk`^X ]Xej% ;\cj bXe aX^ giXkX i\Z\gk m c[`^k dpZb\k fZ_ j\[Xe Y\i [\ d`^ Xkk jc [\d _ ik% Skulle det vara bra med en amerikansk modell där man bara får sitta åtta år?

–Det som är vitalt är att du kan rösta bort folk du inte tycker om. Om folk får spö på gatan kan du rösta bort sheriffen och säga ”han är skit”. I Sverige kan folk gömma sig bakom den gråa massan som är makten. Som med tsunamikatastrofen. ”Jag tar ansvar” sa Persson. Jaha, hur då? Hur tog han ansvar för den? Italien har motsatt problem, de byter för ofta – men där lyfte planen samma dag för att den italienska ministern visste att någon skulle sparka hans arsle hårt annars. I Sverige kan du säga ”jag firade jul”.

Om du fick välja mellan att aldrig mer äta italiensk mat och att aldrig mer träna, vad skulle du välja då?

–Aldrig mer träna. Lätt val.

Vad har du egentligen för problem med asiatiska namn när du kommenterar?

– Jag läste det i en insändare i Metro – ”Paolo Roberto är rasist”. Jag hade sagt allas namn tidigare men japanen och koreanen hade komplicerade namn. Jag gjorde det lite enkelt för mig, det var ju fyra på morgonen. Det blir lätt ”koreanen”, ibland blir det till och med ”brassen”. Det är ett exempel på att svenskar börjar bli världens mest lättkränkta folk. Rasism är när du inte får jobb på samma villkor, när du inte blir insläppt på krogen och det har vi problem

med här. De som har våldsmonopol i Sverige, den svenska polisen, kallar folk för apor – det är ett allvarligt problem.

Dit ska insändarna skickas, inte till mig för att jag är lite trött klockan fyra på morgonen.

Varför skriker du så mycket?

–Jag får ganska mycket positiva kommentarer för det. I början när jag kommenterade OS fick jag en del kritik. Men kampsport är ju känslomässigt och jag är en känslomässig människa. Jag älskar när de slår varandra, jag blir tokig!

Är det inte bara skådespeleri?

–Nej, det tror jag att man skulle märka. Två grejer får jag kärlek för och det är mitt matprogram med mina fastrar och att jag skriker klockan fyra på morgonen. Det var någon som skrev in precis när programmet hade börjat och ville ha bort mig och brorsan. En månad senare skickade han in igen och skrev ”det skulle inte vara detsamma utan era skrik!”

Du som har tagit en och annan smäll mot skallen – blir man dum av boxning?

–Det finns en tio procent ökad risk för demens och det är medicinska fakta. Det finns en risk, men det finns det med många sporter. Man överdriver riskerna.

Man har problem med att boxning är en arbetarsport och att arbetarkillar slår varandra för pengar. Det finns en väldigt otäck tanke om att man ska klappa arbetarklassen på huvudet och säga ”vi skyddar dig”. Den intellektuella och politiska eliten förbjuder det för att ”du är en stackars arbetarkille med invandrarbakgrund som inte förstår själv”. De som idag har sviter av sin boxning, de är från en gammal tid, boxning var annorlunda då.

Har du blivit segare i huvudet?

–Jag har sålt 100 000 böcker på ett år. Jag är en av Sveriges mest sålda författare, så i vissa fall kanske något hamnar rätt efter en smäll. Det är svårt med sådana argument. Åsa Sandell, den mest kända kvinnliga boxaren, är kulturredaktör och jag driver fem företag.

Hade du tittat på första Rocky-filmen innan du gick VM-matchen mot Javier Castillejo och helt blodig vägrade lägga dig?

–Va? Haha! Ja, jag tog en del pisk där. Jag var ju den tredje svensken i historien som var uppe i en legitim titelfight.

Jag bröt käken, näsan, ett revben och fick en tand utslagen.

Han var inte så snabb, men när han väl träffade var det otroligt tungt. Till slut inser man att man kommer att förlora, men man vill inte ge honom nöjet att knocka en. Jag pratade med honom efter och han sa att han aldrig hade träffat någon så hårt.

Ångrar du något av dina tv- och filmframträdanden?

–Jag är ingen som ångrar mig, men det finns en jävla massa grejer. Fast folk är så rädda för att göra saker.

Det är kul att testa nya saker men ibland blir det dåligt och då får man hoppas på nästa gång. Men jag ångrar ingenting. Ånger är för mesar!

Tack till Rino's

Blir du ofta utmanad på stan av halvfulla män som vill testa dig?

– Jag går aldrig ut, så faktiskt inte. Jag har lärt mig att hantera det bättre. Ofta när folk säger ”hörru” så garvar jag bara och så är det nedlagt. Det händer att förortsgänget på tunnelbanan säger ”Paolo Roberto din jävla mes”. Då säger jag ”ni får ju tänka på att jag är en gammal gubbe” och då älskar de mig och så snackar vi. Men det är klart att jag inte låter mig bli pissad på benet, det finns en gräns. I’m Italian för fan!

Vad är bäst att göra som tränare - skälla eller uppmuntra?

– Som tränare måste du titta på din adept. Det är bara att titta på min tränare Leffe Carlsson, han tränar alla sina boxare annorlunda. Jag är en sådan som man ska skälla på och gärna slå också. Jag mötte den brasilianska mästaren på en gala i Tyskland någon gång och jag var väldigt överlägsen och började leka och ta ner guarden.

Sedan i rondpausen fick jag mer stryk av Leffe än av min motståndare.

Kommer du att börja slåss nu igen för att handskas med medelålderskrisen?

– Jag kanske ska börja hänga i Kungsträdgården?

Det är en bra idé! Böterna kan jag skicka till Nöjesguiden!

Foto: Michael Steinberg

skjutsade oss, den kallades för vitlöksexpressen. Min farsa och arbetskraftsinvandrarna höll på med råvaror, importerade grejer. Jag tyckte att det var så pinsamt när vi flög för vi köpte dunkar med olivolja och hade som handbagage. De gick alltid sönder så att det fanns en olivsträng som började i Neapel och slutade på Arlanda. Men sedan åt vi som kungar också.

AX^ jblcc\ al m`caX glZbcX g e ^fe j [Xe [ i a mcX dalb _pZbcXia m\c% CXij F_cp Du har kritiserat GI-metoden för att vara en bluff och manliga relationsexperter för att vara ”sådana jävla mjukisar att man skulle kunna använda dem som krockkuddar”. Vet Paolo Roberto alltid bäst?

–Ja!

Kommer du att visa Stockholmsnatt för dina barn när de blir äldre, så att de lär sig att det är fel att slåss?

–Nej, men jag kanske visar Stockholmsnatt så de lär sig att sparka högt. Jag kan ju säga att jag och Liam Norberg lärde svenska folket att sparka högt.

Varför svarar du aldrig på kvinnopräst- eller abortfrågor, utan ställer bara arga motfrågor?

–Ofta får man aldrig prata till punkt i ämnena.

Jag har inga problem med kvinnliga präster. Det finns ingenting som en katolik ägnar så mycket tid till som att be till Heliga Madonnan. För oss finns kvinnligheten i vår tro.

Den protestantiska tron är väldigt manlig. Sedan kan prästerna kalla den Heliga Anden för ”hon”, men det gör det inte mer kvinnligt. Och jag är verkligen inte emot abort. Jag tycker att vi har ett problem med att vi gör för många aborter i Sverige, men det går aldrig att diskutera frågan här utan att framstå som galen fundamentalist. Jag är inte kvinna, så jag kan inte säga vad som är rätt eller fel.

Det behövs en debatt men RFSU har tagit patent på frågan.

Du har varit värsting, kampsportare, proffsboxare, tv-profil och föreläsare. När har du hunnit bli en bra kock?

–Det har väldigt mycket att göra med min uppväxt. Vitlök fanns på apoteket och ingen ville åka i vår bil när min farsa

Det får bli nästa ämne i Debatt.

–De har frågat mig massor av gånger, jag är inte med längre. I och för sig tycker jag att det är roligt.

Man kan inte gå dit och tro att man ska vinna, man går dit för att gapa lite och kalla någon för dumskalle.

Skicka kontraktet!

Varför ställer du upp på allt?

–Jag tackar nej till många saker. Men förlåt om jag vill ha roligt. Det är bara uptighta stockholmare som säger så. Alla som är så viktiga och svåra. Det måste vara jävligt jobbigt att gå och bajsa om man är så uptight.

Vem av alla dem du spöat har förtjänat det mest?

–De flesta jag har spöat har faktiskt förtjänat det.

Det är klart att jag ångrar det, men det är så lätt att ångra.

Saker måste också gå till handling, jag är ju katolik och tror på botgöring. Jag jobbar idag ideellt med ungdomar på glid för att betala tillbaka. Många saker jag har gjort är avskyvärda. Men det var när jag var ung, man kan inte gå runt med en röd strut på huvudet där det står kriminell hela livet.

Jag har vänt mitt liv nu och betalar en jävla massa skatt.

Vem skulle du verkligen vilja spöa?

–Fan, jag börjar bli gammal och snäll, jag kommer inte på någon. Förut fanns det 1 000 personer jag skulle vilja slå. Jag är inte så arg längre, det är hemskt.

Jag hatar ingen, det är ju hemskt!

AX^ i `ek\ j Xi^ c e^i\% AX^ _XkXi `e^\e# [\k i al _\djbk

Det är väl jättehärligt?

–NEJ! Ilska är en drivkraft, jag måste tycka illa om någon!

Det kanske finns för många?

–Ja, precis. Vem får äran att få riktigt kungligt dyngstryk av mig? Jag har faktiskt ingen. Fast jo, jag skulle ju vilja puckla på någon sådan där jävla mjuk hycklarjävel. Lars Ohly! Jag skulle vilja lägga honom över knäet och smiska hans rumpa jävligt röd!

Nöjesguiden • Nr 2 • 2009 51

V IS FOR VICTORY —

BY ADRIANO