Nöjesguiden nr 3 2009

JKF:B?FCD EI * )''0

8C<O J:?LCD8E

D{K<I

:JE

<C G<IIF ;<C D8I Jb`cjd jjfjb`mXe

9A{IE I8E<C@;

D{K<I

ÈAX^ bXe jbiXkkX ` ]piX# ]\d k`ddXi%È

MwI<EJ

BC8JJ@JB8 GC8>>

J mXi b e[`jXieX ` jbfcXe

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " GIPC8I " JG<C " KM Nöjesguiden • Bråvallagatan 10 • 113 36 Stockholm

Foto: Johannes Helje

+ 9I<M

Det råder tvivel om en artikels sanningshalt.

0 9A{IE I8E<C@;

Han anser att han borde tjäna mer än Fredrik Ljungberg och han har fått sitt språk av Gud. Alex Schulman har träffat Sveriges mest fascinerande författare.

() BvE;@J8B8;<D@E

Hur var några av våra mest kända svenskar i skolan?

Vi har pratat med deras lärare!

)0 DF;<

Michaela Forni väljer vårens klassiska plagg.

+( <C G<IIF ;<C D8I

Sarah Assbring har gjort vårens bästa skiva.

+.

D{K<I :JE Är de sadister?

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionsassistent Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Tf Redaktör Malmö Sofia Petersen, sofia.petersen@nojesguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojeguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se Medverkande skribenter Samira Ariadad, Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Frida Färlin, Sofia Jonsson, Anders Karnell, Johan Kellman Larsson, Sven-Bertil Liljegren, Idha Liljegren, Daniel Nyhlén, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Alex Schulman, Julia Skott, Pelle Tamleht, Kristoffer Viita, Elina Wessman, Tommie X

STOCKHOLM Nöjesguiden Bråvallagatan 10 113 36 Stockholm Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 red@nojesguiden.se GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66 MALMÖ Baltzarsgatan 25 (ny adress!)

211 36 Malmö tel 0736-438860

Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje, Michael Steinberg Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Säljare Stockholm Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Adam Grünerwald, adam.grunerwald@nojesguiden.se Säljare Stockholm Tommy Cronebäck, tommy.croneback@nojesguiden.se Säljare Stockholm Andreas Emretzon, andreas.emretzon@nojesguiden.se Säljare Stockholm Marc Siösteen, marc.siosteen@nojesguiden.se Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Regionschef Öresund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Säljare Öresund Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguiden Holding AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 15 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Omslag Foto: Johannes Helje

Ledare

AX^ bXe ekc`^\e cjbX 9a ie IXe\c`[

Brev nr 3 Har Nöjesguiden gjort dig rosenrasande? Hör av dig till oss på red@nojesguiden.se!

Billy Kafka

Hej! Det fanns visst en våg vid intervjutillfället, och alla deltagare erbjöds ställa sig på vågen och redovisa sin vikt innan samtalet men dessvärre kom Hanna Fridén lite sent och missade därför detta.

A

ag har ett vagt minne av att jag i gymnasiet skrev en uppsats om Björn Ranelid. Vi hade blivit tilldelade böcker och jag fick Kvinnan är första könet. Jag läste och fullkomligt älskade språket. Tyckte det var helt fantastiskt trots att själva innehållet var... lite speciellt. Tyvärr hade Linda Skugge, min stora idol under uppväxten, precis recenserat samma bok i Expressen och fullkomligt sågat den och Ranelid. Per automatik höll jag med henne. Det var henne jag såg upp till och givetvis tyckte jag precis som henne. Därför skrev jag en otroligt raljant uppsats om hur mycket boken sög. Fick förmodligen ett MVG. Det intressanta är att nu, när jag totalt släppt taget om Linda Skugge som ungdomsidol så kan jag få lite ångest. Ångest över hur lättpåverkad man är och att man vänder sin kappa efter vinden varje gång ens idol säger eller gör någonting.

AX^ jbi\m \e fkifc`^k iXcaXek lggjXkj fd _li Yfb\e j ^% =`Zb ] idf[c`^\e \kk DM>% Jag ser samma sak i den härliga "bloggosfären" där alla tonårsbruttor hänger och letar förebilder. Varje gång vår förra omslagsflicka Hanna Fridén skriver någonting i sin blogg håller hennes fans med henne. Spelar absolut ingen roll vad det är för någonting. Och varje gång Hanna Fridén dissar någon och länkar så springer hennes fans dit och hatar lite. Jag har själv upplevt det när hon och jag tjafsade och det helt plötsligt dök upp små Hanna Fridén-soldater som var svåra att skaka av sig. Det var otroligt obehagligt.

Dock kan det kanske inte mäta sig i jämförelse med det hat Björn Ranelid fick uppleva efter Linda Skugges recension. På sida 9 kan du läsa mer om det och annat, när Alex Schulman träffade Björn Ranelid i hemmet för en intervju. Och jag kan äntligen helt ärligt säga att jag älskar Björn Ranelid. Hans språk, som han kallar ranelidska, är fantastiskt på alla sätt och vis.

Annars då? Johan Kellman Larsson har tagit reda på hur några av våra kända svenskar var i skolan, Carl Reinholdtzon Belfrage intervjuar El Perro del Mar som har gjort vårens vackraste skiva, Daniel Nyhlén ger några specialistråd till Daniel Westling (!) och som vanligt har vi de bästa guiderna inom klubb, krog och kultur. Och just det, Döskalle och Mästerligt har träffat CSN. Själv har jag inte pluggat en sekund efter gymnasiet och har därför inga personliga skräckhistorier men våra efterforskningar visar att ni är en hel del därute som ville ställa dem mot väggen. Läs och njut. Q

skyller på muskler. Ja, alla vet att muskler väger mer, vad är då problemet med att väga sig? När ska ni någonsin komma med något nytt?

Margret Atladottir

Angående artikeln i nr 2 ”Låt oss tala om ideal”: Enligt Hanna så förekom det ingen våg vid intervjutillfället. Men vem är så dum att de tror det som media skriver nuförtiden? Det mesta är bara hittepå, så hämta inte fakta här va :-) Empi

Vilken jävla dålig artikel. Sånt man läst runt en femtiosju gånger tidigare. Alla klagar på de smala tjejer som finns, för alla smala är ju självklart anorektiker, och sedan fortsätter man med att höja celluliter och kurviga fetton till skyarna.

Ha, ingen vågade ju ens väga sig och

Hej Margret, Ibland dyker det upp stor humor på de mest oväntade ställen. Efter en låång, seg inledning av en sort som vi bara läst alltför många av: "jag tyckte jag var fet och ful, det är skönhetsidealens fel" så kommer det.

Att det är patetiskt att ingen gör något åt det, hehe. Förmodligen helt omedveten humor. Snacka om att snabbt skjuta en redan innan usel krönika i sank på två röda. Utan att märka det.

Hälsar Åsa

Hej Åsa, tycker du att det var stor humor? Haha. Herregud.

Den rätte för Rosing är jättesorgligt.

Den enda normala i programmet är Alex Erwik.

Chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR

Vänliga hälsningar, Anna Winberg

Hej Anna!

Det har faktiskt blivit läsarstorm efter alla mina ledare. Det senaste handskrivna brevet som anlände var ett signerat en arg herre som föreslog lite ”fellatio” och en ”herdestund”. Underbart att du gillar tidningen, vi gillar den med.

Margret Atladottir

Margret Atladottir

8MCPJJE8K Månadens medarbetare

8c\o JZ_lcdXe Journalist

Med risk för att vara tjatig: El Perro del Mar.

Hej Margret!

Snubblade häromdagen över nr 2/09 och dess provocerande framsida. Var tvungen att läsa och ramlade rakt in i en grym ledare + vad som bäst beskrivs som en läsarstorm över din förra dito, en spot-on text av Annika Marklund (att ingen av deltagarna ville väga sig var ju hilarious), snygg layout, lockande rubriker, Norra Bantorget, The Hills-referenser, ingefära, Sanna Bråding – i could go on – hela tidningen var en dröm, och jag befinner mig i chocktillstånd. Hur har Nöjesguiden av alla tidningar, mitt hatobjekt nummer ett, kunnat gå och bli så briljant utan att jag märkt det? WELL DONE!

FOTO: LINUS HALLSÉNIUS

Snart släpps din bok Skynda att älska, är du nervös för hur den kommer att mottagas?

–Absolut. Nu får alla de kulturjournalister jag smädat så genom åren sin chans att ge igen. Men jag är stolt över boken, i min mening utgör den mitt livs bragd. Än så länge.

Vad handlar den om?

–Det är en minnesroman som handlar om hur det var för mig att växa upp med en gammal pappa. Hur det var att i tidig ålder inse att det var lika mycket jag som såg efter honom som det var han som såg efter mig.

Har du fått mersmak, kommer det fler böcker från dig?

–Jag sitter just nu med postitlappar och skapar storyn till nästa roman. Det är lite knep och knåp, det är en ganska avancerad

historia. Som filmen Memento. Fast tvärtom, kan man säga.

Du har intervjuat författaren Björn Ranelid i det här numret. Beskriv den upplevelsen.

–Ranelid är den mest självintervjuande person jag någonsin träffat. Jag läste om min text häromdagen och tänkte: “Herregud, det här är ju en alldeles fantastisk text.” Ingenting av det var min förtjänst. Är han sådär galen som man kan tro?

–Han är inte galen. Men han är ömtålig och lättstött. Och han glömmer aldrig.

Men sedan är han också en genuint god människa, en av få människor jag träffat som på allvar tror på och kämpar för humanismen som livshållning.

Du ska snart bli pappa också, kommer du sluta vara elak då?

–Det skulle förvåna mig. Det är ju det här jag gör.

Vad vill du vara för slags förebild?

–Jag vill bara en sak – att min dotter inte skäms för mig. Att hon undviker att ta hem kompisar hem för att pappa är så pinig.

Vilka tidningar läser du helst?

–Jag är en av få förhållandevis unga människor som alltid köper båda kvällstidningarna på hemvägen och läser i soffan. Sen läser jag båda morgontidningarna. Av vecko- och månadspress läser jag regelbundet Fokus och Filter. Och SE&HÖR. Och Nöjesguiden – alltid.

Vilken krog går du helst på?

–Frantzén/Lindeberg. Det är den bästa krogen i Stockholm. All respekt till Mattias Dahlgren och det där fluffet han håller på med där borta på Grand, men det här är matkonst.

Bästa musiken just nu: –Jag lyssnar inte på musik. Bortsett från musikaler. Jag gillar Phantom of the opera.

…Carl M Sundevall anklagas för att vara en ”billig hund tjuv” (sic) av Markus Enochson då Carl tagit över Markus flickvän och just precis, hund. Carl M Sundevall svarar genom att byta profilbild till en på hunden med valda delar av Carls ansikte inredigerat. Och du trodde att du hade problem… …alla ni som tror att ”bloggbråk” är såkallad verklighet och vill fortsätta att leva sitt liv i den tron kan sluta läsa omedelbart. Vi stötte nämligen på Ebba von Sydow och Linda Skugge i Gubbrummet häromdagen. De stod en meter ifrån varandra med varsitt glas skumpa i handen, det enda som hindrade dem från att gnida höft var att Hansi Friberg stod emellan… ....Metallica plöjde ju runt i Gubbrummet häromdagen. De tog till och med Nöjesguidens Pelle Tamlehts bord och drack upp hans sällskaps öl. Dagen efter ställde Metallica in sin spelning på grund av "magproblem"... ...för att den här spalten inte ska bli en Spy Barspecial kan vi tillägga att vi såg en mycket välkänd lokal klubbprofil använda den offentliga toaletten på Nytorget.

Länge dessutom...

margret.atladottir@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 3

Gw >wE> Våren är nu i full gång i normala länder men återigen måste vi förbanna våra förfäder som bestämde sig för att slå sig ner på denna isplätt till land. Lyckligtvis är det både varmt, fuktigt och smått tropiskt i publikhaven på nedanstående konserter. Kom och värm dig nu på direkten!

FOTO: JOHANNES HELJE

JkfZb_fcd HYPAD SVENNEPOP Efter att han, enligt honom själv, försökte härma Håkan Hellström och Thomas Andersson-Wij på sitt debutalbum, har Jonathan Johansson äntligen hittat sig själv.

Det har resulterat i ett religiöst laddat album som, trots att svenskar är ateister och snudd på hedningar, har hyllats. Vi tog ett snack med Jonathan och bad honom förklara hur det känns att vara hypad.

–Känns? Mitt inre liv känns lite mer besudlat än vanligt. Mitt yttre liv, ja, jag vet inte? Det känns inte på mitt bankkonto i alla fall.

Vad kan vi förvänta oss av din spelning på Debaser Medis den 20 mars?

–Att det blir storslaget, oöverträffat och överdrivet underbart.

Behöver ateister vara rädda för att komma?

–Absolut, Gud kan slå ner hårt med sin stora, stora slägga. Allt kan hända.

ROCKCIRKUS Indierockarna från Skottland snodde sitt bandnamn från den österrikiska prinsen Archduke Franz Ferdinand vars död var ett av startskotten till Första världskriget. Väldigt intressant. Om du dock skiter i historielektionen och bara gillar deras musik föreslår vi att du slutar läsa nu och bokar en biljett till Cirkusspelningen den 21 mars.

SEG LEGENDAR TILL GLOBEN Bob Dylan är utan tvekan världens mest uthålliga gubbe. Sedan 1988 har han genomfört över 100 spelningar per år och när hans Never Ending Tour nu kommer till Globen den 23 mars kan det vara smart att närvara. Vid det här laget spelar det liksom ingen roll om du gillar musiken eller inte; det är bara att dra dit ändå.

LIGHTSOUL FRÅN MAGGIO Att Veronica Maggios senaste album inte enbart handlar om kärlek är ofattbart. Pojkvännen Kihlen från Snook gjorde

4 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

alla beatsen och Maggio skrev själv alla texterna.

Borde ju vara sjukt romantiskt. Hursomhelst kan du se henne uppträda med sin popiga soul på Cirkus den 27 mars.

SKRÄCKMETAL OCH BUTTRICKS-KOSTYMER Om du är en av dem som fortfarande lirar Drakar & demoner, tycker att ringbrynjor ser coolt ut och dricker mjöd på krogar med medeltidstema gillar du säkert Lordi. När de släppte sitt nya album förra året passade de på att förnya sina kostymer och om inget annat kanske det är skäl nog att se gruppen uppträda på Klubben den 28 mars.

ANDROGYNT PÅ CIRKUS Grace Jones är nog den enda 60-åriga kvinna som inte bara kan sätta skräck i, utan förmodligen även spöa skiten ur fullvuxna karlar. Förutom hennes roll som den bisarra Helen Strangé i Boomerang är hon känd för att ha helt galna scenshower och hennes senaste album har höjts till skyarna. Kom och upplev lite skräckblandad förtjusning på Cirkus den 28 mars.

PHAROAHE SAYS KOM! Klubb Yes fortsätter att boka tunga namn till sin mosebackeklubb och den här gången är det Pharoahe Monchs tur att komma på besök. Den amerikanska rapparen släpper ett nytt album senare i år, men egentligen går vi mest dit för att hoppa till monsterlåten Simon Says. Ta fram dina gamla Reebok Pumpsneakers och bered dig på ett träningspass den 4 april.

A CAMP PÅ HEMMAPLAN Efter att ha spenderat ett par lugna år i Harlem är Nina Persson tillbaka med A Camp, den här gången med Nathan Larson och Niklas Frisk som fullvärdiga medlemmar. Om du såg dem på Popcirkus, träffade dem när de spelade skivor på Pet Sounds eller har läst en av de många recensionerna vet du redan att du inte kommer att bli besviken när gruppen uppträder på Cirkus den 6 april.

DANSA MED MAIA Maia Hirasawa är en i raden kvinnliga stjärnskott som till synes verkat ta över den svenska musikscenen på senare tid. Den svenskjapanska sollentuna-

tjejen har bara hunnit släppa ett album, men hon har redan fått ett P3-Guldpris och vunnit flera stipendier. Kom och se varför på Chinateatern den 8 april.

VACKERT OCH MÖRKT PÅ DEBASER MEDIS Efter en storstilad comeback förra året är Titiyo åter i rampljuset. Ni som såg henne live på Stockholmspriset vet att hon har mer att ge än någonsin och när hon uppträder på Debaser Medis den 8 april tar hon med sig ett helt liveband. Det tog sju år för henne att komma ut med Hidden och det kanske tar sju år för henne att komma ut med nästa platta, så passa på att se henne nu!

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi

KONSERT – Nästan bara svenskt på tapeten.

Fett rasistiskt.

KLUBB – Med Partykuratorns tips får i alla fall studenter kul vilken klubb de än går på.

FILM – Oscar-säsongen är över och blockbustervågen tjuvstartar med Watchmen.

MUSIK – Vi brukar inte vara den som säger ”jag älskar dig” först. Men vi älskar El Perro del Mar.

BC8>FDLI<E Folk som aldrig klagar Människor som alltid tänker positivt och aldrig ger efter för klagomålens lockande sötma är inga riktiga människor. Testa att leva lite för fan!

LONEY, DEAR ORKAR FORTFARANDE Loney, Dear är en tuff kille som turnerar som om han vore besatt. Popundret från Jönköping har precis avslutat sin USA-turné och vi passade på att fråga honom om han har något krut kvar till spelningen på Debaser Medis den 28 mars.

–Japp! Jag lyckades bränna 15 loppor på ersättningsfinflyg när Ryanair ställde in från Paris. Men Charles de Gaulle-flygplatsen är härligt retrofuturistisk. Tröttheten till trots kommer antagligen Medis att bli schysst. Det hänger trots allt på om publiken är pigg eller ej.

Du har ju spelningar nästan varje dag. Vad gör du på dina lediga kvällar?

–Åtminstone på turné är det rätt segt med lediga dagar. Gig är fest, ledigt är tristess. Hemma ska jag kika på Burn After Reading som jag inte hann se klart på planet hem. Ser fram mot att brygga kaffe, spela in samt träffa ömma vänner.

KROG – Passa på att bjuda med dig Pelle Tamleht när du går på Mistral, Bistro Süd eller Salongen.

SPEL – Vi gillar Zenses. Att spela något som inte ger prestationsångest är uppfriskande.

TV – Kitchen Nightmares, Weeds och The City för de som inte redan har sett det på nätet.

Dina kommande tv-veckor går i dramats tecken.

För tunna jackor utomhus 35 % För varma jackor inomhus 35 % Håna tittarsiffrorna för Den rätte för Rosing 10 % Pusta ut efter Schlagerns övergrepp på bra musik 10 % Få dina föräldrar bannade från Facebook 5 % Läsa din första Ranelidbok 5 %

Efter att Nöjesguiden förföljt och bevakat den forne skvallerjournalisten Daniel Nyhlén i oktober förra året så undrade vi om han inte kunde berätta för oss vad han tycker om kronprinsessan Victorias förlovning. Och givetvis ville han det.

Krönika

J Yc\m [\k M`Zkfi`X fZ_ ;Xe`\c¿

på det välbekanta, men fortfarande osäkra, leendet framför spegeln… Det måste ha krävts ändlöst mycket uppmuntran och pussar från vår blåblodiga prinsessa. Men till slut hände det. Som i sagornas värld. Grodan blev en prins.

Nu gäller det för Daniel att slipa till sig ännu mer. En offentlig roll innebär en viss börda och för att klara av att bära den kungliga fracken krävs mer än vad man kan ana.

Till och med viss skådepelartalang. Här kommer lite tips från en annan någolunda insatt Daniel, nämligen undertecknad, som också haft en relation med Victoria. Fast på ett lite annorlunda sätt. Är du osäker så få lite råd av Tosse Magnusson, som alltid haft en skön attityd och glimten i ögat vid sidan av prinsessan Christina.

Text Daniel Nyhlén Illustration Carsten Oliver Bieräugel …eller Daniel och Victoria, som tabloiderna så gärna uttrycker det i den rådande och royalistiska glädjeyran. Det stundande bröllopet mellan kronprinsessan och hennes numera officiella pojkvän äger, för de stackare som missat det, rum nästa sommar och lär bli en sprudlande folkfest som heter duga.

Fram tills dess är det upp till bevis för ockelbosonen, som alltså inte bara fick egen gymkedja i huvudstan – utan även kammade hem både prinsessan och halva kungariket. Betänketiden var lång och förvandligen given. Från lantiskille på vift i storstan med truckerkepsen på sned – till slipad affärsmän i märkeskostym, självsäkert leende på DI Weekends förstasida. Att Victoria inte ville släppa tränaren som fallit henne i smaken är föga förvånande. För hennes tidigare Daniel, en ödmjuk societetskille med efternamnet Collert, blev uppmärksamheten och offentligheten en plåga.

Den gången övervann inte kärleken de nackdelar (eller fördelar) som en relation med den svenska kronprinsessan innebär. Victoria fick således ha en ordentlig portion med tålamod med sin pojkvän; så att han i lugn och ro själv kunde få ta beslutet om att bli just “Daniel” med hela svenska folket Jag har mött Daniel i flera, ofta märkliga, situationer under hans tid som “kunglig hovleverantör”. Till en början som oslipad diamant, eller kanske närmare sanningen… en skrövligt kantig stenbumling. Det plötsliga medieintresset blev, som det antagligen skulle bli för de flesta av oss, ett

lika ovälkommet som frustrerande inslag i vardagen. Resultatet; en ganska frostig relation till journalister och framförallt dess representanter från de svenska kvällsblaskorna.

Det frästes och arga blickar sköts ut i parti och minut. Vi som gjorde ansatsen att ändå försöka förstå grabben var tvugna att balansera mellan förståelse och vanvett över en rad märkliga utspel. Men tiden gick och allt eftersom förhållandet mellan Daniel och Victoria blev stabilare fick han hjälp på traven.

Medieträning, klädbyten, ny hårstyle och timtals övande

1 Ta hand om Carl Philip Killen kanske verkar en aning osäker, men är det någon som vet hur det är att verka “i skuggan” av prinsessorna är det prinsen.

2 Mucka inte med tanten Drottning Silvias råd ska man inte underskatta. Och förstår du inte vad svärmor säger, så spela bara med.

3 Ta kungen för vem han är.

Jag tror säker du förstår vad jag menar.

Med de råden kan jag bara önska Daniel, blivande prins av Sverige och hertig av Västergötland, välkommen in i matchen. Q

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 5

8CDFJK =8DFLJ

NÖJESGUIDEN PRESENTERAR MORGONDAGENS STJÄRNOR SOM DU BÖR KÄNNA TILL REDAN I DAG.

De har båda upplevt hype på olika håll och kämpat för soulens fortlevnad i Sverige. Nu slår de sina krafter ihop och försöker charma oss en gång för alla med LET ME PLAY U SOMETHING U HAVE NEVER HEARD.

?p^_\i 9XYp ^ i i e Y d\[ i kk\i Text Amat Levin Foto Johannes Helje

=

ör sex år sedan hyllades Melo (Nils Tull) som Sveriges största soulhopp och ivriga öron väntade på debutalbumet som aldrig verkade komma. Samtidigt lyckades hiphop-duon Up Hygh omsätta sina lovord i praktiken med The Venus Album som trots svagt svenskt intresse lockade lyssnare i USA, Japan och Australien när den släpptes 2006. När gruppen, som bestod av Pure P (Daniel Sandell) och Rick Skizzo (Rickard Bizzi), splittrades blev det slutet på Up Hygh och början på Hygher Baby.

MELO: Det föll sig rätt naturligt. Jag hängde med Up Hygh och spelade väldigt mycket med dem. Sedan splittrades de och det var bara jag och Daniel kvar.

PURE P: Vi hade spelat in fyra låtar tillsammans och när det ”tog slut” mellan mig och Rickard var det bara att fortsätta.

Man hör lite sjuttio- och åttiotals-r’n’b, lite D’Angelo och lite Mary J. Blige på ert album. Vad har målsättningen varit med soundet?

PURE P: Ingen planering, vi har bara kört på känsla. Vi gillar allt det där du nämnde. Ena dagen är man inne på något sjuttiotal, andra något åttiotal och tredje något nytt klubbigt. Jag har snöat in mer på soul sedan Up Hyghskivan, så det här känns helt rätt.

Långsamma låtar med fylliga stämmor som för tankarna till millennieskiftets neo-soul är Hygher Babys specialitet.

Det är funkiga basslingor, släpande melodier och kärlekstema. Frågan är om det finns någon marknad för det i dagens popstyrda Sverige?

MELO: Ja, det tror jag. Om man pallar fortsätta ligga i.

Men i Sverige behöver man övertala folk.

PURE P: Det är inte lätt. Jag jobbar på Fryshuset och många av kidsen där har bra idéer och är inte dumma i huvudet. Men de är unga och oerfarna och vet inte var de ska hitta bra musik. Och då blir det Akon och T-Pain.

6 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

MELO: Är inte T-Pain ganska nice?

PURE P: Okej då, men jag tänker på hela den här The Voice-grejen.

Hygher Babys debutalbum består av något så ovanligt som organisk r’n’b. Visst hörs varma pads och en och annan synt, och samplingsmaskinen har använts flitigt. Men det är fortfarande långt borta från auto-tune-effekter och make it rain-ambitioner.

PURE P: R’n’b idag är Arab Money. Var du på Pete Rockkonserten? Den var helt värdelös. För de som var där är det en symbol för det som har hänt med musiken. När man tänkte på New York tidigare, tänkte man på folk som hade koll. Men åker man dit nu är det värre än här. Och Pete Rock körde Arab Money, 50 Cent och någon jävla auto-tune.

MELO: Fast det går i perioder. Idag handlar all musik om att festa tills du dör.

Och er musik handlar verkligen inte om fest. Kände ni inte att ni borde ha följt mallen?

PURE P: Nej, men jag tänkte att vi borde ha haft lite uptempo-grejer, fast på vårt sätt. Men sedan blev det inte så, skivan var ju så oplanerad. Den är från hjärtat och är helt opretentiös. Fan, nu känner jag mig som en poet som pratar om en förlorad diktsamling.

Förra året släpptes äntligen Melos debutalbum Off My Chest. Trots att den var försenad och nästintill bortglömd resulterade den i en Grammisnominering för den skönsjungande slow jams-specialisten. För Hygher Baby var det dock inte bara positivt.

PURE P: Vi har lagt ner det här projektet typ tio gånger.

Sedan lyssnade vi och kände ”fan, vi har ju sex asgrymma låtar, vi borde göra sex till”.

MELO: Det tog två och ett halvt år att få klart det här albumet.

Hur kommer det sig?

MELO: Det är min specialitet att skjuta upp saker. Man

kan säga att det mest är mitt fel. Jag vill göra mycket samtidigt och lackar ur när jag tröttnar på något. Men sedan har jag alltid kommit på att det är jävligt bra låtar. Det dumma var att jag höll på med båda plattorna samtidigt och för mig har det krockat med allt möjligt.

PURE P: Om man ska vara krass är det så att Nils har det där riktiga som gjort att skivan har blivit så jävla bra.

Men hade det inte varit för mig hade den aldrig kommit ut.

När jag ringde Nils och han inte kom sprack allt. Och så lackade jag ur. Ibland blev det inget trots att vi båda var i studion. Det var några veckors arbetstid där inget hände.

Det var mycket strul när Up Hygh låg på Raw Fusionlabeln. Men nu är ni där igen.

PURE P: Han som hade hand om pappersarbetet fuckade upp men nu är han ute ur bilden.

MELO: Raw Fusion började väldigt småskaligt. Men sedan fick de ett rykte med Up Hygh och det var tänkt att man skulle börja satsa och pumpa in pengar. Och då sprack det. Nu är det tillbaka där det började. Ungt och personligt.

PURE P: Det finns inte mycket cash att hämta. Även om man är superstjärna i det här landet och sysslar med svart musik är det oerhört små summor man snackar om. Men det gör inget, musiken kanske blir bättre då. Soulen och funken på sextio- och sjuttiotalet uppstod ju ur extremt lidande.

MELO: Och vi lider något extremt, haha!

PURE P: Det vi kan tjäna något på är spelningar och det ska bli väldigt kul att dra igång live.

Vad har ni för konsertplaner?

MELO: Vi har tankar på att dra ihop ett större band. Jag och Daniel har lirat en del, bara som dj och sångare.

PURE P: Extra syntar, extra bas och extra körer. Blanda allt och göra värsta soundsystem-grejen. Vi har folk som vill vara med, nu ska vi bara sätta ihop det. Q

V IS FOR VICTORY —

BY RAFA NADAL

WWW.VAGABOND.COM HOT SHOT

PH. BERSA

Oväntat ljuv musik uppstod när den både hyllade och hånade skånska författaren Björn Ranelid och humoristen Alex Schulman möttes i SVT:s DEBATT förra året. Under några minuter stod tiden stilla när Ranelid utmanade Schulman i en humorfight och kallade honom för en kloakernas slussvakt. Några månader senare träffas de hemma hos Björn då Alex intervjuar honom för Nöjesguiden.

Text Alex Schulman Foto Johannes Helje

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 9

LEX SCHULMAN: Det skrivs mer om din karaktär och din personlighet än om dina böcker. Stör det dig?

BJÖRN RANELID: Jag blir inte störd, men jag finner det anmärkningsvärt. Jag har skrivit 25 böcker sedan den 25 oktober 1983. Jag har gjort 3 000 framträdanden. Det är lite konstigt att journalister konsekvent avstår från att skriva om detta. De talar bara om hur jag ser ut. Ingen annan författare har så konsekvent och exemplariskt kommenterats för sitt utseende som jag.

AS: Vad beror det på, tror du?

BR: Nu ska jag säga de viktigaste orden du kommer att få höra i den intervjun, så notera detta noga. Jag har brutit konsensus bland Sveriges författare och det stör vissa journalister. Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts till det vackraste i Sverige. Jag får många hyllande recensioner, men jag är fortfarande bara lärjunge. Jag har varit fotbollsspelare, jag kanske har varit Sveriges snabbaste fotbollsspelare. Jag har varit filosofilärare. Jag stör därmed konsensus. Jag låtsas inte, som andra författare, att de inte kan skriva. Själva anfangen till allt författarskap är en gigantisk förmätenhet. I den stund du kommer till ett förlag med ett manuskript, så tror du dig om att ha skrivit något som ingen annan kan. Det ligger implicit som plustecknet gör framför det naturliga heltalet längst till vänster i ett matematiskt tal. Det står inte ”plus fem plus tre”, det står ”fem plus tre”. Är det inte så?

AS: Jo. BR: Precis! Du ser aldrig plustecknet. Vi har samtalat nu i två minuter och du hör att det inte finns någon i Sverige som talar som mig. Jag har inte sagt att jag talar bättre än någon annan. Jag bara säger att det är unikt. Det är ranelidska.

AS: Ranelidska?

BR: Även det blir journalister störda på. Vad ska jag göra åt det? Ska jag göra om mitt språk? Ska jag låtsas att jag inte kan tala?

AS: Beskriv ranelidska för mig.

BR: Ett visst mått av dristighet, ett visst mått av originalitet.

Ingenting som jag tycker är märkvärdigt eller som jag söker.

Jag anstränger mig inte, du hör ju att det flyter på hela tiden.

AS: Kommer du aldrig av dig?

BR: Du ska få ett mycket roligt svar. Jag har kommit av mig hela livet. Att leva är att komma av sig. Många människor i världen dör av ”ännu inte”. Har du hört vilket språk jag har – man dör av ännu inte. Om jag mister mitt jobb. Om min fru går ifrån mig. Om jag får ett barn med fyrtiosjunde kromosomen. De lever inte i ”är”. Jag är dömd att leva i är.

AS: Varför det?

BR: Annars skulle jag inte stå ut med det här ljudet i mitt huvud.

AX^ _Xi mXi`k Y\iljX[ ki\# ]piX ^ e^\i ` c`m\k% D\e fZbj [\ ^ e^\ieX _Xi iXe\c`[jbXe mXi`k ]lccjk e[`^k `ekXbk% AS: Ja, du har tinnitus. Hur låter det?

BR: När du stänger av en televisionsapparat, ljudet som kommer från apparaten den sista sekunden. En hög diskantton som ligger där konsekvent. För fyra år sedan, i Tomelilla där vi hade ett sommarhus, vaknade jag en morgon av att ljudet hade slagit om. Då var ljudet dovare, om du tänker dig ljudet av att tåg som kommer, ett ånglok. Jag satte mig upp och koncentrerade mig och försökte hantera det.

Funderade på om det bästa inte hade varit att åka till sjukhus och söva ner mig själv, för jag klarade inte av ljudet.

Så svängde det tillbaka.

AS: Jag funderar på om det kan vara på grund av det där ljudet i din skalle som du hela tiden orerar. Du är ju väldigt intensiv i ditt pratande, det liksom bara fortsätter.

Finns det någon person som kan få dig att tystna?

Fascineras du av någon?

BR: Ja, alltså…

AS: Vem får tyst på Ranelid?

BR: Vem som helst. Jag sitter mest tyst. Jag är en oerhört god lyssnare.

10 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

AS: Men du inser att mediebilden av dig är att du är en manisk babblare?

BR: Det är ju helt sjukt.

AS: Det är väl inte sjukt. Det måste du ju förstå. Man lyssnar på dig i intervjuer och tänker att den killen ska man nog njuta av i små doser och så tänker man att det är synd om din fru som måste stå ut med den här ljudkulissen dygnet runt.

BR: Min fru kommer hem om en timme, då kan du fråga henne. Hela min familj kan intyga att det händer att jag under bilresor mellan Stockholm och Malmö yttrar tio ord.

Jag har inget behov av att orera. Sen vill jag att du korrigerar ett ordval. Du kallade mig babblare. En babblare är någon som talar om väder och vind. Du får aldrig höra mig tala om det. Jag är ingen babblare.

AS: Hur påverkas ranelidskan av alkohol?

BR: Inte alls. Den är intakt.

AS: Också på kristusfyllan?

BR: Jag är aldrig på kristusfyllan. Jag har varit berusad tre, fyra gånger i livet. Men också de gångerna har ranelidskan varit fullständigt intakt.

AS: En författarkollaga till dig sa att han inte känner någon annan som är lika förtjust i att citera sig själv som du.

BR: Hälsa honom att det var en enfaldig lögn. Det stämmer inte alls. När jag läser ur mina böcker så gör jag det utan manus och den ena läsningen blir aldrig den andra lik.

Någon gång innan den här intervjun är slut så kommer jag att ge dig en av mina böcker och så kommer jag att tala. Du kommer inte tro att det är sant. Du kommer att säga: ”Det där kommer aldrig hända i Sverige igen.” Det kommer inte hända igen. Jag lovar dig. Du kommer att få se AS: Vad är det elakaste som någon skrivit om dig?

BR: Det är lögnerna som hon skrivit, kvinnan vars namn jag inte vill ta i min mun.

AS: Linda Skugge.

BR: Ja. AS: Hon hånade dig för din brunbrändhet och gjorde en del påståenden om ditt ansikte. Varför sårade det dig så?

BR: Därför att det inte stämde. Det var bara så infamt.

AS: Vad har du och Skugge för kontakt idag?

BR: Ingen alls. Jag har aldrig sett eller träffat henne i det verkliga livet.

AS: Hatar du henne fortfarande?

BR: Det har jag aldrig gjort, så ta bort ”fortfarande”. Men det är tragiskt när någon måste ta till lögner om en annan människa, som dessutom är oslagbart obegåvade. Varför skriver man något sådant?

AS: Ja, varför? Vad tror du själv?

BR: Hon räknade väl ut att jag inte kunde bemöta det. Hon ville väl håna mig, förlöjliga mig, kränka mig.

AS: Det här var många år sedan, men jag märker att de här såren finns kvar.

BR: Hade de inte fortsatt med det här i medierna så hade det inte varit så farligt. Men de fortsatte, de kallade mig ”läppen Ranelid” bland annat. De bara upprepade och upprepade det. De som gjorde det är också medskyldiga.

AS: Du är inte alldeles trubbig själv i dina yttranden om andra. Mig kallade du för ”kloakernas slussvakt”.

BR: Ja, men det var inte endast menat som något negativt.

Du sitter i en position där du kan titta ner över allt bajs och kiss och så bestämmer du vad som får passera och vad som inte får det. Du har kommit upp i en position där du förfogar över allt detta. Det är inte dåligt.

AS: Kommer du ihåg någon gång då du sagt något ofattbart elakt mot någon, som du sedan ångrat?

BR: Jag sa en gång något obegåvat om Louise Boije av Gennäs. Jag har talat med henne efteråt och sagt till henne att det var väldigt dumt och obegåvat. Jag sa det för att jag tyckte att det lät roligt, men det var inte det minsta snyggt, det insåg jag sedan. Jag ångrade det djupt.

AS: Vad sade du?

BR: Jag kallade henne ”Boije av majonnäs”. Jag har bett henne om ursäkt. Vi träffades senast sommaren 2008 och vi har talat ut om det.

AS: Det var kanske inte så farligt.

BR: Ja, nej… Det var obegåvat, helt enkelt. Inte det minsta snyggt.

AS: DN:s Johan Croneman skrev om dig häromdagen: ”Det enda han pratar om är sig själv. Sitt språk, sina böcker, sin förträfflighet. Han lägger sig helt enkelt vinn om att vara Sveriges mest uppblåsa person.”

BR: Det är helt falskt. De som lyssnar på mig vet hur mycket jag talar om Tomas Tranströmer. Jag har skrivit en bok om Stig Dagerman. Jag har kallat mig själv ”lärjunge” vid ett flertal tillfällen. Jag har suttit som mentor till andra författare.

AX^ bXccX[\ _\ee\ 9f`a\ Xm dXafee j % AX^ _Xi Y\kk _\ee\ fd lij bk% M` ki ]]X[\j j\eXjk jfddXi\e )''/ fZ_ m` _Xi kXcXk lk fd [\k% Om jag är så uppblåst, varför lägger jag tid på att vara mentor till andra? Jag har ställt upp för människor med sjukdomar. Gå in och titta på mina mejl om du vill! Du ska få se dem. Jag har ett par alkoholiserade människor som ringer mig, en av dem har jag räddat livet på. En finländare ringer mig, jag vet inte vem han är. Han säger: ”Jag vill bara höra dig prata i fem minuter.” Om jag vore så självgod så skulle jag väl berätta om det, skryta om det? Ta Ulf Lundell.

Han ställer ut tavlor. Ser du den tavlan där?

AS: Ja. BR: Det är jag som har målat den. Det är jag som målat den där också. Och den bakom dig där. Jag har målat fem omslag till mina böcker. Visste du om det?

AS: Nej. BR: Om jag vore så självgod, varför går jag då inte ut och säger att det är ännu en unik handling i Sverige? Croneman kallar mig uppblåst? Är det rimligt att kalla mig för Sveriges mest uppblåsta person när det finns åtminstone tio författare, PO Enquist är en, som sitter och säger att de skriver lysande böcker? Jag skulle aldrig säga så om mina böcker, för jag inser att jag är en lärjunge.

AS: Du avslutade en lång utläggning i teve häromdagen med att säga: ”Det där var det mest begåvade som sagts i svensk teve.” Är inte det lite uppblåst?

BR: Hela programmet handlade om pretentioner och jag blev ombedd att säga något pretentiöst. Jag sa det med glimten i ögat. Och vi skrattade sen.

AS: Men du måste förstå att folk uppfattar dig som dryg efter den typen av uttalanden. Du kan inte vara förbluffad över att du kallas uppblåst?

BR: Säg en enda intervju där jag någon gång sagt att jag skriver bra. Säg den intervju där jag sagt det!

AS: Okej. Jag har ett citat här. ”Mitt skrivande är Guds röst. Mitt språk kommer från Gud”. Hur kan du inte förstå att ett sådant citat skapar en bild av dig som en befängd människa?

BR: Vet du varför jag säger det? Vi är skapade av Gud. Ingenting är min förtjänst. Det där är inte att vara uppblåst. Jag är förbluffad över att man tar till såna överord.

Varför tar man inte reda på vilka jag har varit mentor till, vad jag talar om på scenen. Titta på Bruno K Öijer. Han blir recenserad när han framträder. Och så står det att han har stor publik. Jag har 30 gånger större publik. Jag har talat inför 55 000 på Liseberg. Vet du varför jag säger det själv?

Därför att ingen annan säger det. Bruno K Öijer springer de benen av sig för att recensera – jag har aldrig blivit recenserad i DN, trots att jag talat inför fler människor än någon annan svensk författare gjort.

AS: Varför tror du att de inte recenserar dig?

BR: De vill inte ge mig utrymmet.

AS: Varför?

BR: Därför att de har en kulturchef som heter Maria Schottenius.

AS: Hon hatar dig?

BR: Hon har kallat mig för pappskalle i Expressen.

AS: Sa hon så?

BR: Sa? Hon skrev! Hon skrev det därför att jag sa att en miljon människor kan skriva lika bra som en annan författare vars namn jag inte vill nämna (Liza Marklund, reds anm.), men ingen skriver som jag. Det är ju sant. Ingen kan skriva som jag! Jag säger inte att jag skriver bättre, jag säger bara att jag är unik. Och då skriver de att jag är uppblåst.

AS: Men du kan väl inte klaga på medial uppmärksamhet.

Den får du ju.

BR: Ja, mer än de flesta. Det klagar jag inte på.

AS: Var står du i kvalitet i språket jämfört med andra författare?

BR: Rent stilistiskt så är jag ensam i mitt språk i Sverige.

Jag säger inte att det är bra, bara unikt. Du har inte hört mig fälla ett enda värdeomdöme om det.

AS: Men det är ju det jag ber dig om att göra nu.

BR: Jag är en lärjunge och får jag vara i fred och får jag bara förkovra mig lite mer så kan jag nog prestera något

ganska märkvärdigt vad det lider.

AS: Du skriver ofta om kärlek. Kan du inte droppa den oneliner om kärlek som du är mest nöjd med.

BR: Absolut. Du kan få fem!

AS: Okej. Kör fem, då.

BR: Du kan få sex till och med. Du ska få tio stycken!

AS: Okej.

BR: Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden. Kärleken rör sig med ljusets hastighet, 30 000 mil i sekunden. Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk. Kärleken är världens första och största atombomb. Kärleken sover alltid utomhus, men den har nycklar till alla lås. Kärleken ligger nu i en farkost som rör sig mellan ditt öga och ditt hjärta i världens längsta och kortaste resa och däremellan behövs det inget visum och inget pass. Där fick du bevis på vad som är ranelidska.

AS: När och var kommer du på de här meningarna?

BR: De kommer till mig. De kommer när som helst och hela tiden. Jag kan skapa 25 till på stående fot. Ett antal satelliter finns i min själ, i min rymd. Jag tar ner dem då och då, som vädermeteorologer. Tittar om det regnar, snöar om det är frost eller värme. Jag rör mig rastlöst till språkets möjligheter och löper amok i frihetens öga, har du hört ett sånt språk? Nej, det är bara jag som säger så i hela Sverige.

Om människan skulle veta hur fri hon är skulle hon darra

AS: ”Författare, krönikör och estradör” står det på din hemsida. Vad är en estradör?

BR: Det är inte jag som skrivit. Det är min svärson.

AS: Men du måste ha godkänt det.

BR: Absolut. Jag har framträtt mer än någon annan svensk författare. Om en person som varit med i Big Brother kallar sig själv författare, tycker du inte att jag då borde få kunna kalla mig estradör? Det tycker jag nog.

AS: Jag läste någonstans att du är övertygad om din absoluta fulhet.

BR: Absolut. Ibland tycker jag att det är hemskt att det här ansiktet finns. Jag klarar inte av att titta mig själv i spegeln.

AS: Ändå har du många fans. Du har fått 10 000 beundrarbrev.

BR: Långt fler än så. Jag har tre arkiv, ett där uppe, ett inne i det rummet och jag tre stora plastkassar med fyrahundra brev som inte ens orkat sortera.

AS: Trots att du tycker att du är ful så ser jag mig omkring och upptäcker tre olika porträtt på dig själv på väggarna. Hur är det då att gå runt här och se detta vämjeliga ansikte?

BR: Just den bilden där borta, där ser jag inte så tokig ut.

DN skrev att jag ser ut som en grekisk gud. Jag är helt ärlig mot dig när jag säger att mina tankar kring mitt utseende går att spåra till barndomen då jag hade en läppsjukdom och opererades vid tre tillfällen.

AS: Vilken mening är du mest nöjd med i din litterära gärning?

BR: En människa kom och sa till mig: ”När jag läste den första meningen i din bok om Dagerman, så kunde jag inte läsa något annat på flera år.” Den meningen lär vara den mest citerade i svensk litteratur. Den är jag ganska förtjust i.

AS: Hur låter den?

BR: Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril. Men den rymmer så mycket att Gud får ta till sin stora passare om han vill sluta den.

AS: Det var fint.

BR: Eller den här: ”Mina berättelser är flyttfåglar som söker värmen. Jag ger mig inte förrän de hittar ett bo i ditt hjärta.”

AS: Ja. BR: Eller den här: ”Ingenting på jorden har så stora händer som godheten. Ändå gör så många sitt bästa för att slita fingrarna av dem.”

AS: Du är skicklig på att recitera.

BR: Jag är så oerhört koncentrerad. När du går härifrån är jag alldeles utmattad och faller ihop. Jag gör mitt yttersta för dig som kommer och ger mig den här tiden, som kommer hit och träffar mig. Det handlar om respekt för sin medmänniska. Jag har skrivit en mening som jag är rätt nöjd med: ”Jag simmar från stranden jag till stranden du i havet vi.” Den är inte så tokig. Det är vad det här samtalet handlar om också.

@YcXe[ kpZb\i aX^ Xkk [\k i _\djbk Xkk [\k _ i Xej`bk\k ]`eej% AX^ bcXiXi `ek\ Xm Xkk k`kkX d`^ ja cm ` jg\^\ce%

som en hund inför en jordbävning. Den, du.

AS: Jag har bara läst en av dina böcker, Ansikte av Eld, och i den…

BR: När du går härifrån ska du få med dig Bär ditt barn som den sista droppen vatten som är oerhört älskad. Den dåvarande ärkebiskopen KG Hammar döpte sin sista predikan i Uppsala domkyrkan efter den boken. Han gav boken till alla sina fem barn. Det är mer värt för mig än ett Augustpris.

AS: Apropå KG Hammar. Vad är skillnaden mellan Björn Ranelid och Gud? BR: Vad? AS: Gud vet att han inte är Björn Ranelid.

BR: Jaha.

AS: Ett skämt om dig jag hittade på nätet.

BR: Det är möjligt, jag har aldrig läst det.

AS: Var det roligt?

BR: Ja, lite. Jag har humor, så jag kan skratta. Skrattet är något för mig som visar vem du är som individ. Det är därför du aldrig fick se Adolf Hitler skratta. Du ska få höra en Ranelidsmening: ”När människans kropp är för liten, så skrattar och gråter den.” Kroppen kan inte härbärgera tårarna och skratten. Det är därför du blottar dig när du skrattar. Det är därför jag skrattar så mycket. Jag skrattar så mycket att jag lägger mig på gatorna. Mina barn säger åt mig att jag inte kan ligga där och skratta. Jag kan skratta i fyra, fem timmar. Jag har självdistans och kan också skratta åt mig själv. Jag vaktar inte mig själv, det finns så många författare som vaktar sig själva.

AS: Hur många ex säljer en genomsnittlig Ranelidbok?

BR: Det är svårt att säga. Om jag är med i en bokklubb, vilket jag varit några gånger, så säljer den mellan 40 och 95 000.

AS: Du tillhör en av de få människor som kan livnära sig som författare.

BR: Ja. Om man tar bort alla deckarförfattare så är vi bara tio stycken.

AS: När ska du börja skriva deckare?

BR: Aldrig.

AS: Varför inte?

BR: Det är inte intressant. Jag är inte intresserad av pengar.

AS: Du har en jaguar med registreringsskylten ”RANELID”. Filip och Fredrik frågade varför och du svarade att det var en ärlig gest mot övriga bilförare – skulle det hända att du kör uselt så kan dina medbilister se vem det är som sitter bakom ratten. Det låter ärligt talat lite konstruerat.

BR: Det kan du tycka. Skulle du känna mig lite bättre skulle du tänka: ”Han talar nog sanning ändå.” Det är samma sak med mitt telefonnummer, som går att hitta i katalogen. Jag utsätter mig för den risken. Jag tycker att det är så konstigt att folk inte vågar blotta sig.

AS: ”Om man kör omkring i en Jaguar med Ranelidplåtar så tigger man nästan om det.” Ulf Lundell sa så.

BR: Ja. Jag har inget ont att säga om Ulf Lundell och jag tror inte han har sagt det där elakt heller. Vi har hus 1800 meter från varandra i Kivik. Min fru såg när han gick runt och tittade på mina skyltar där uppe.

AX^ bXe jbiXkkX ` ]piX# ]\d k`ddXi% AS: Vinden har vänt. Folk gillar dig numera. Har du uppfattat det?

BR: Jag vet inte det, jag.

AS: De yngre uppfattar dig som kult och de äldre uppskattar dig alltmer som en riktigt bra författare.

BR: Min stora brist är att jag aldrig varit taktisk. Det du säger är fullkomligt ny information. Jag har ingen överblick. Jag har inte gjort en enda handling för att bli älskad.

Jag fylldes av värme och glädje när jag träffade Filip och Fredrik. Min son August var mycket kritisk inför detta möte.

Han kommer väl snart, August. De är stiliga, alla barnen.

AS: Vad sa August då?

BR: Han skällde på mig! Han skrek: ”Gör det inte, pappa!

De kommer att vara så elaka!” Och så blev det så bra. Men jag är inte skrytsam för det där. Jag blir bara glad och känner ödmjukhet. Ljudet i skallen och min läpp gör mig ödmjuk.

AS: Känns det som en revansch?

BR: Jag är inte ute efter någon revansch. Jag vill bara bli behandlad anständigt och ärligt. Det enda jag begär av livet är att man inte kränker mig och det jag begär av mig själv är att jag kan tysta mina fel och brister. Och får jag bara vara i fred så kan jag nog åstadkomma något bra. Q

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 11

Hur var Filip Hammar, Alex Schulman, Linda Skugge, Jens Lapidus, Marcus Birro och Åsa Linderborg som kids – innan de klev in i rampljuset? Vi snokade rätt på deras gamla lärare för att reda ut saken. Vem log nästan aldrig, vem gick alltid klädd i Thåströmuniform och vem kysste vid ett tillfälle sin gamla lärare på munnen?

BvE;@J8B8;<D@E Text Johan Kellman Larsson Illustration Carsten Oliver Bieräugel

=@C@G ?8DD8I programledare Ullvigymnasiet, Köping 1991–1994 KURT WUOLIKAINEN klassföreståndare

Farsta Gymnasium, Stockholm 1992–1995 STIG GRÖNING engelska

8C<O J:?LCD8E medieentreprenör

C@E;8 JBL>>< författare och journalist

–Filip lyckades väldigt bra i skolan även om han kanske inte var den flitigaste eleven alla dagar. Inför prov i mitt ämne, matematik, förberedde han sig mycket noggrant.

Betyget blev till slut en fyra och jag var på det hela taget mycket nöjd med vad han presterade.

Något som jag minns särskilt är att Filip alltid var försenad, han var nog den elev som hade flest sena ankomster i klassen. Givetvis hade han alltid en vettig förklaring, han skyllde på att arbetet med elevrådet hade sinkat honom, jag tror att han var ordförande där.

Att han har lyckats så bra i livet beror på att han är orädd för utmaningar – han ser möjligheter när andra ser svårigheter. Filips framgångar gläder mig mycket. Senast jag såg honom var i På spåret, vilket minne och vilka kunskaper! Jag kan bara önska honom all lycka och framgång i framtiden, en härlig ungdom.

–Jag minns att han bodde i ett höghus alldeles vid skolan. Cineasten och människokännaren Alex var en självklar medelpunkt i klassen. Vi förde många intressanta diskussioner med varandra – han var intresserad av precis allting. Alex var en mästare på snabba repliker och annorlunda infallsvinklar. En gång skrev han, som specialarbete, ett filmmanus på engelska. Han levererade avsnitt efter avsnitt i amerikansk film noir-stil à la Reservoir Dogs.

Efter studenten kom han och föreläste om film för mina elever i årskurs tre. Det var så originellt utmanande och genialiskt att vi alla ville att han skulle komma tillbaka vilket han lovade, men så sögs han upp av karriären, det sköts upp och blev aldrig av.

Det är kul att Alex har blivit en mediainstitution. Hade han inte kommit in i den branschen hade han väl blivit filmvetare. Många kallar honom komiker men jag ser honom snarare som en humorist i en mycket gammal tradition – en komiker kan vara underhållande men en humorist är djupt allvarlig.

Jag tror att anledningen till att han blev framgångsrik var att han befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Som den unge Werther blev han ett med sin zeitgeist.

–Linda hade stor integritet. Hon viftade aldrig med handen, pockade sällan på uppmärksamhet överhuvudtaget. I stället iakttog hon omgivningen med en allvarlig min. Hon skrev fantasifulla berättelser med en mycket personlig stil och hon experimenterade både med innehåll och form – ingen skrev som Linda. Jag brukade spara hennes uppsatser till sist för att ha något spännande att se fram emot.

Ett särskilt minne som jag har av Linda var hennes leende efter en genomgång av en av hennes historier. En berättelse som inte skulle ha varit särskilt chockerande i dag men som kanske var det då. Ibland kändes det som att hon testade mig för att se hur mycket jag tålde. Linda log inte särskilt ofta annars, vilket förbryllade mig.

Jag är oerhört glad och stolt över Lindas framgångar som författare och journalist. Redan vid den här tiden fanns det en speciell kvalitet och begåvning hos henne.

Jag försökte alltid uppmuntra och stötta henne, och hennes framgångar som journalist och författare har många gånger lyst upp mitt eget inre landskap.

12 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

Sollentuna Fria Gymnasium, Stockholm 1989–1992 KATARINA FORSTE engelska

8ccX _X[\ \kk ] i_ cce`e^jj kk k`cc _fefd# XccX m`jjk\ m\d _Xe mXi%

D8I:LJ 9@IIF författare och krönikör

8kk jbi`mX \e ifdXe i `e^\ek`e^ ] i Yc afi%

; Yc\m _fe Xi^ g d`^ fZ_ kfcbX[\ d`^ jfd \e dXejZ_Xlm`e`jk%

Schillerska Gymnasiet, Göteborg 1990–92 LARS KROMSTEN mediekunskap

Skrivarakademien Folkuniversitet, Stockholm 2002–2003 SÖREN BONDESON litterär gestaltning

A<EJ C8G@;LJ advokat och författare

wJ8 C@E;<I9FI> journalist och författare

– Marcus var oerhört engagerad i media redan som ung och använde ett språk som en kvällstidningsjournalist. Ibland kändes det nästan brutalt att läsa hans texter i en skolsal. Jag har aldrig mött någon med så oreserverat förhållande till media. Vi hade en lekfull och vänskaplig relation som handlade mycket om att slänga käft och debattera. Marcus satt alltid längst ner i salen och hans röst kom svepande nerifrån över de andra. Han var konsekvent och hade ofta en mycket bestämd uppfattning.

Han brukade stå vid stora porten till skolan med sin gitarr och sin Thåströmuniform och sa alltid något trevligt eller ironiskt när man gick förbi. Han betydde oerhört mycket för att lyfta den tunga gammalmodiga skolbyggnaden och fungerade som något av ett emblem för den nya estetiska inriktning som vi just höll på att genomföra.

Han hade en förmåga att placera alla uttalanden som fälldes i klassrummet i ett politiskt socialt sammanhang som för mig upplevdes som närmast chockerande – det blev lite Aschberg show ibland. Han hittade med osviklig precision alltid den sociala bakgrunden till ett påstående.

Jag hade svårt att förhålla mig till det där då, men det kom att påverka mig och min inställning oerhört.

Alla hade ett förhållningssätt till honom, alla visste vem han var. Någonstans anade de nog att han hade vad många saknade, en övertygelse.

Hans framgångar ligger i arbetsdisciplin, hängivenhet och förmågan att vara närvarande i det han gör och skriver. Han gör saker med hjärtat samtidigt som han besitter både kunskap, bedömningsförmåga och en slags högre insikt om hur medier och kommunikation fungerar. Marcus skulle ha blivit en bra präst. Han befinner sig alltid nära människorna, nära livet.

–Jens kom med en ödmjuk ambition att vilja lära sig de hantverksmässiga kunskaperna i hur man skriver kriminallitteratur. Han är klok nog att förstå att man måste skaffa sig en kunskapsbas för att kunna skriva en roman.

Ofta var han osäker på sin stil och provade att skriva mera konventionellt, men jag uppmanade honom flera gånger att behålla sina särdrag.

Han kommer nästan aldrig i tid.

Jens är onekligen en perfekt elev, han har en förmåga att lösa problem på ett väldigt eget sätt. Under tiden han skrev på sin första roman Snabba Cash lärde jag känna Jens alltmer och uppskattade hans energi, humor och intensitet.

Jag ser honom som något av en nyskapare i den svenska kriminallitteraturen. Han har en egen röst, inspirerad av James Elroy. Jens blev framgångsrik för att han vid rätt tidpunkt kom med något nytt i den något mossiga krimlitteraturen.

Jag förstod tidigt att det kunde bli succé. Att skriva en roman är ingenting för blöjor. Det är många som vill bli författare, men få som vill underordna sig den disciplin det kräver. Jens äger den kraften.

–Jag deltog mycket aktivt i handledningen av Åsas studier, alltifrån hennes D-uppsats till hennes disputation för doktorsexamen. Åsa var självsäker och provocerande i vetenskapliga ståndpunkter, vilket inte är vanligt bland nyblivna doktorander. På många sätt är hon en idealisk doktorand, även om en del testballonger från hennes sida var sådana att jag först hoppade högt. Men hon insisterade alltid så länge jag inte kunde ge goda skäl för att det var fel eller missvisande.

När Åsa på en disputationsfest blev litet glad i hatten och kysste mig på munnen mitt bland allt folk höll det på att bli en katastrof i våra förbindelser. Jag förklarade för henne i e-post efteråt att hon inte kunde göra på det sättet eftersom det kunde få folk att tro att vi hade en sexuell relation, vilket en lärare inte får ha till sin elev. Då blev hon arg på mig och tolkade mig som en manschauvinist.

Men vi redde ut vad vi menade.

För mig är Åsas framgångar som historiker, författare och journalist självklara – hon har lätt att uttrycka sig, hon väjer inte för arbete när hon vill ta reda på hur saker förhåller sig och hon är inte rädd för att inta ståndpunkter som kan vara obekväma eller kontroversiella. Hon har också en förmåga att dölja sin eftertänksamt intellektuella läggning genom ett rakt språk och en slags provokativ formuleringskonst. Dessutom är Åsa både charmig och vacker – och det är inga oviktiga plus i en bildmedial värld.

Uppsala Universitet, historiska institutionen 1994–2001 Professor ROLF TORSTENDAHL huvudhandledare

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 13

Verum är ett av Norrmejerier registrerat varumärke. Konsumentkontakt 020-222 999.

Nyhet: Drickyoghurt låglaktos i fickformat.

Nu kan alla laktoskänsliga magar också stärka sig med Verums goda bakterier. Med några klunkar Verum Drickyoghurt låglaktos får du i dig kalcium, vitaminer och miljarder med nyttiga bakterier som håller magen i balans. Tack vare sin nätta storlek och praktiska skruvkork är den lätt att ta med. Så nu har du ingen anledning att hoppa över frukost eller mellanmål bara för att du har bråttom. Att må bra är lättare än du tror. Låt Verum ta hand om magen, så tar magen hand om dig.

Miljarder med goda bakterier till magens försvar.

www.verum.se

K@;<EJ 8E;8 Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

KÖNSHÅRSSKÄGG

Kulturkvinnans modeevolution visas upp på catwalken under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i oktober varje år. Den förståndsmässiga modeveckan gungar då formligen i bärnstenssmycken, bronskåpor, mönstrade Gudrun Sjödén-sjalar och näverhattar. Carl Reinholdtzon Belfrage berättar vilka nästa generations kulturkvinnor är.

CRB:s Krönika

Gi bk`^ bm`eeX ` bi`j

<

(

KRONPRINSESSANS FÖRLOVNINGSFILM Fusklappar, falska leenden och dålig tajming – Vi BEHÖVER en livekamera i kungahuset 24/7!

)

VÅLDTÄKTSMANNEN FRÅN DEN RÄTTE FÖR ROSING Sjukt läskigt. En av Nöjesguidens skribenter tillbringade nyligen ett par skräckfyllda minuter bredvid våldtäktsmannen på tunnelbanan mellan Rådmansgatan och TCentralen. Av olika anledningar vill nämnda skribent vara anonym.

*

KVINNOR KAN Bara tjejer OSA:r nuförtiden. En snabb koll med diverse festfixare och klubbmeckare bekräftar det vi anade. Vad killar gör vet vi inte. Men det kan vara något av följande: Spelar tv-spel, röker på, rakar pungen.

+

HANDNYSNINGAR Vad pågår i huvudet på en person som känner att det kliar i näsan, tar ett djupt andetag och sedan tänker att det bästa sättet att stoppa bakterier som sprutar ut i 167 km/timmen är med handen? Halalhälsningen känns plötsligt mer lockande.

,

MEDUSADRINKAR Någonstans mellan en all male teknologfest på Nymble och Eddie Medusa. Det är där all humornivå ligger på drinknamn som är så där skojäckliga. Man riktigt ser hur killgänget knyter sig av skratt när klassens spelevink går fram till en brud i baren och frågar ”Eh... he he he, vill du ha ’Sex med en apa?’” En sann styggelse som får oss att längta efter Gröna Hissen och Manhattan.

n alternativ kvinnorörelse har utkristalliserats sig de senare åren. Bakom The Hills epikureiska utsvävningar, Britney Spears comeback på hitlistorna och Lindsay Lohans frånvarande underkläder har en samling kvinnliga svenska artister suttit under en bro och smitt planer. Jag pratar naturligtvis om 2000-talets präktiga kvinnor i kris: Frida Hyvönen, Anna Ternheim och Jenny Wilson. De anser sig ha intellektuella ambitioner. De bär hjärnan på utsidan som en prydlig liten hatt.

De klär sig i svårmod, svarta kåpor, masker med en självklarhet som inte skådats sedan Svarte orm.

Trion personifierar ett martyrskap som Jesus skulle vara stolt över. Men där Jesus bar ett kors på sina axlar, bär Frida Hyvönen ett piano, Jenny Wilson en basker och Anna Ternheim en apa med ett positiv som oavbrutet spelar rocklåten Shoreline.

Det är en effektiv maskerad, då vad som lätt kunde uppfattas som en samling franska utbytesstudenters uppfattning av en skolpjäs mottas nu med öppna armar av den svenska musikkåren.

Personligen lyssnar jag på texterna och musiken, på dynamik, artikulation och övrig agogik och klangfärg, men det, för mig, enda som skiljer kvinnorna ovan med, säg, Amy Diamond är färgen på deras kläder (Amy bär korall och limegrönt).

Och varför vet jag redan nu att jag kommer att hitta Jenny Wilson med en silverperuk insvept i ett svart tyglakan med en vikingasköld som enda smycke när jag besöker Bokmässan 2029? Eftersom Anna Ternheim kommer att sitta på en pall bredvid iförd en kofta och titta ut genom ett par glasögon i näver.

Det är som om kulturkvinnorna under en ceremoni vid Ale stenar ätit en fårfiol och utsett sina nya adepter.

-

NYHETER 24:S BILDTEXTER OCH RUBRIKER Haha...

BLOGGBRÅK – IGEN Trots förra numrets Tidens anda-vädjan om en ny gimmick för alla bloggar kommer vi inte undan ännu ett bloggbråk. Linda Skugge klagar på Ebba von Sydow som lever ett låtsasliv utan kräkande småbarn och värkande bröstvårtor. Får vi påpeka att ett bråk via blogg inte gills?

Kavla upp ärmarna, ladda rallarsvingen och ge dig ut på Stureplan för en fullkontaktsfight.

0 ('

HANDVÄSKOR FÖR MÄN Sluta, tack. Det var roligt ett tag.

VI BEHÖVER DIG Det var länge sedan vi hade en skön, svensk rapbeef. Det finns bara en man som kan stuva om i grytan som nu mest är fylld med kärleksförklaringar och annat fjanteri. Ken, kom tillbaks! Allt är förlåtet!

Bubblare: Den 13 säsongsfinalen av The Bachelor, Anna Hibbs medverkan i Lyxfällan, Peter Wahlbecks briljans.

D\e [ i A\jlj YXi \kk bfij g j`eX XocXi# Y i =i`[X ?pm e\e \kk g`Xef# A\eep N`cjfe \e YXjb\i fZ_ 8eeX K\ie_\`d \e XgX d\[ \kk gfj`k`m jfd fXmYilk\k jg\cXi ifZbc k\e J_fi\c`e\ % Jag föredrar El Perro Del Mar och Anna Järvinens svala, eleganta och självsäkra uppenbarelser. Framför allt är jag vansinnigt förtjust i Kate Bush. Men min egentliga dröm är att en dag få möjlighet att uppleva en kvinnlig artist iklädd Germaine Greer-linne och Blanks Katja-skor läsa William Somerset Maugham till musik. Alternativt att Hanna Hellquist släpper en singel. Är det för mycket begärt?

Jag vill att ni funderar på det till nästa månad.

För övrigt är jag lite besviken på Jacob Frösséns Olle Ljungströmdokumentär. Jag tycker att man kunde göra mer med det ämnet.

R 9vJK ALJK EL T

URSPÅRAD YOUTUBE Om vi läser ”det här videoklippet är inte tillgängligt i ditt land” en gång till dör vi. Hör ni det? Vi dör!

. /

Varje musikjournalist, musikskribent och brevbärare är nu övertygad om att det är dessa kvinnor som är ”fritänkarna”.

De som har ”slagit sig ur kvinnomallen”.

Jag är rädd att det är tvärtom. Jag är rädd att Amy Diamond och Britney Spears är mindre fångade.

Tänker mer fritt.

Dessa präktiga kvinnor i kris lever fortfarande i illusionen om att kvinnan måste vara kamouflerad i Gudrun Sjödénoveraller för att vara tänkande (visste ni förresten att Gudrun tar in extrapersonal till sin göteborgsbutik vid varje bokmässa? Det är i ordets genuina betydelse fantastiskt).

Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

E jkX ;le^\e

FOTO: JULIA LINDSTRÖM

THE WORKS We Can Make the Sun Come Out

JEREMY JAY Slow Dance K Records

Jeremy Jay är 2009:s indie-it-boy.

mp3/kommande album

När jag skrev de första recensionerna av Dungen och The Works 2002 var jag väldigt ensam. Det var på den tiden då alla med bloggar och medialt utrymme blev upprörda av Dungens geniala hemsöpop.

Hans ljudbild var… provocerande.

Nu är det annat ljud i tvärflöjten. Människor har förstått Dungens genialitet.

Nu påminner jag om The Works. The Works är vänner till Dungen och nästa naturromantiska, charmant reaktionära folkband om ni så vill, att slå igenom. The Works är en ren välsignelse för en sensibel människa med förkärlek för drömsk folkpop á la sextiotalet. The Works arbetar i samma naturalistiska tradition som The Zombies och John Phillips. Bandet är ett Dungen på engelska, men med en mer mogen ljudbild.

Jag förväntar mig verkligen priser och lovord för The Works. Jag anser de vara en milstolpe i populärkulturhistorien. – CRB

A MOUNTAIN OF ONE Institute of Joy 10 worlds/ vital

Har återigen blåst liv i atmosfärican.

THE WORKS We Can Make the Sun Come Out mp3/kommande album

Barn av John Phillips och The Zombies, lämnade på en sandbank i havet.

MORRISSEY Shame Is the Name B-sida, I’m Throwing My Arms Around Paris, Decca/Universal

Jag brukar av någon märklig anledning föredra hans B-sidor. Så också nu.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 15

Nils Haglund, 82 ĂĽr, Ringvägen Jag har alltid varit musikintresserad och som pensionär har jag gott om tid att upptäcka nya band. Men den jag lyssnar mest pĂĽ är min fru. Vi brukar strosa pĂĽ YnUW KlUOLJD V|GHU WD HQ DYNRSSODQGH Ă&#x20AC;ND L 5LQJHQ VDPWLGLJW SDVVDU YL Sn DWW gĂśra matinkĂśpen.

HĂśrlurar frĂĽn Teknikmagasinet

Nöjesguiden firade vinnarna av Stockholmspriset 2008 med en storslagen efterfest på Sturecompagniet. Med klubbar som Addicts, Send in the clowns, Rimini och liveakter som Andreas Tilliander och Name the Pet blev det en fantastisk natt.

Vem skulle du vilja ge Stockholmspriset till?

Av Johannes Helje

Julie Frändfors 21, barista

– Jag vill ge Stockholmspriset till Gustaf Skarsgård!

Varför då?

– Jag vill ligga med honom! Han är jävligt liggvänlig.

Men är han inte rätt tunnhårig?

– Jo, men han kan ha mössa på sig så det är rätt lugnt.

Elena Swing

23, kontorskoordinator

– Daniel Öhrn & Cristian Dinamarca för de har gjort mitt Stockholm till det bästa Stockholm.

Varför har det blivit så bra?

– Innan de kom hade jag inte lika kul som jag har nu när de finns!

Emma Nilsson

Anna Stålberg

– Jag skulle vilja ge till den där Jonas Bard.

Alexander heter han väl?

– Ja, jag menar det, han är så osvensk, det är värt ett pris.

Du menar att han går med shorts året runt?

– Ja, bland annat. Det och att han har clownkrage.

– Jag vill ge det till författaren Johanna Nilsson.

Varför just henne?

– Hon har skrivit en bra bok, De i utkanten älskande. Den utspelar sig i Stockholm och handlar om några personer som är lite utanför samhället.

22, make-up artist

20, skriver & tecknar

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 17

! ;

;

9 )1-"-$% 1-)++%#+)62"0 9 4

9 0)12)-" 3'- 120>0 1)-" %6)12%-2)%++" .-%+)-%01 1., 12*<0-

12.&2:9 )27

9 2"&&"- >2(% <0 '3$.,+)'9 3+230-722 /%+"1 .-181>- 4=0%-

555 #03--1'"2"-&70" -3

!

" / &

#/ $.

#/ $.

! /-

! )3 ( / *

! /-

%

(4 / /

! /-

" / &

' .

(4 / /

(4 / 2., ( +

' .

#/ $.

.

' .

N`e[ f] :_Xe^\

;

et är många förändringar på gång i Stockholms klubbvärld just nu, särskilt i gaysvängen! Långlivade lördagsklubben Lino har stängt för gott, vilket har öppnat upp för lite nya utmanare. Ibizadoftande Libra på Kolingsborg verkar bli efterföljaren, eller får kanske gamla trötta Patricia i Slussen ett uppsving när inte bögarna är så bakfulla på söndagarna längre? Låt det i alla fall bli en gay-vår för alla, både homo och straight, för nu blir det fan bara bättre efter den här jobbiga vintern!

Party on!

(

JmXikbclYYj^ilgg\e m`cc jbXgX ep bclYYjZ\e

HOOTCHY KOOTCHY

Kägelbanan, Södra Teatern, Mosebacke Torg 3, 21–03, 20 år, lördagen

den 21 mars

Kommer ni ihåg videon till Take On Me med norska A-ha? Lite som den blir det när Stockholms mest älskade burlesqueklubb kastar oss in i seriernas värld! Wonder Woman vs. Master Martha and the Kitchen Zombies kallar de äventyret för.

)

XPLORE

*

GIRAFFKLUBB

Grodan Sergel, Sveavägen 9, 00–05, 23 år, lördagen den 28 mars

Årets gaybloggare (enligt mossiga QX) Per-Robin Gustafsson och självutnämnde popstjärnan Jan-George utlovar "stureplanskänsla" på sin nya gayklubb. En känsla de ska släpa ned för halva Kungsgatan och in på Grodan Sergel, som har blivit beviljat femtillstånd.

Folkbaren, Hornsgatan 72, 20–01, 18 år, fredagen den 20 mars

I samband med att säsongens enda Salong Giraff visas på Folkoperan, blir det även varietéklubb i baren bredvid.

Dj:ar gör Johanna och Michéle, och räkna med att alla fabulous freaks med Robert Fux i spetsen slår klackarna i taket efter föreställningen här!

+

LIBRA

,

SLICK

Kolingsborg, Gula Gången, 22–03, 20 år, lördagar

Ett Ibiza mitt i den kalla stockholmsnatten! Här bjuds på alla sorters house och på premiärkvällen spelade legendariska Per Qx. Kägelbanan, Södra Teatern, Mosebacke Torg 3, 22–03, 20 år, lördagen

den 4 april

Sist jag var här var det verkligen ett Who's Who?-queersmörgåsbord som dukades upp för mig när jag sashayade runt i minglet. Journalister, artister, akitivister och politiker inom queervärlden blandat med en massa galna klubbungar. Slick är hett igen!

-

SPY BAR

Birger Jarlsgatan 20, 00–05, 23 år, ons–lör

Carl M Sundevall vill bygga om sitt Gubbrum nu när varenda tönt i stan apat efter. Det tycker jag är på tiden!

.

SATURDAY LIGHT: PIGGLY WIGGLY

Nordic Light Hotel, Vasaplan 7, 21–02, 23 år, lördagen den 11 april

Hotellbarens lördagssatsning med elektronisk musik fortsätter att presentera roliga namn som vänder plattor medan du dricker drinkar och njuter av citykänslan.

/

PARADISE

0

FLEXXX

Kolingsborg, Gula Gången, 22–03, 20 år, fredagar

På scenen här kan man bland annat se riksdagsledamoten Fredrick Federley simulera onani utklädd till kvinna och det kompenserar nästan den halvdana musiken.

2.35:1, Berns, Berzelii Park, 23–03, 23 år, torsdagar ojämna veckor

De mustachprydda powertvillingarna Ko-Ko och Di-Das gemensamma klubb! De flesta vet att detta även är namnet på ett band med min älskade förebild Kajsa Mellgren som sångerska. Vad många inte vet är Flexx även frontats av Idol-Laila Bagge! Jag tror dock att likheterna mellan bandet Flexx och klubben Flexxx slutar vid namnet.

('

BONDEN BAR

Bondegatan 1C, 20–01, 20 år, ons–lör

Det händer något här nästan varje kväll, och det är stor variation på klubbarnas inriktning. Pop, synt, dans och rock! Bara att välja och vraka. Trevliga drinkar också!

TOMMIE X

BCL99

Svartklubbsgruppen består av festarrangörer som tröttnat på att det är samma dj:s på alla ställen, samma gäster och ett exkluderande insläppssystem. Jag fick tag i en av aktörerna bakom Svartklubbsgruppen som anonymt svarade på några frågor!

Hur kom ni på idéen med Svartklubbsgruppen?

–Vi saknade ställen att gå till där insläppssystemet inte byggde på ras, kön, kredd och vaktfjäsk. Vi vill att Stockholms nattliv ska bli en trevlig metropol där klubbsugna från världens alla hörn är välkomna att dansa och få chansen att uppleva grymma dj:s och bra dansmusik. Vi ville starta en rörelse som uppmuntrar människor att starta egna klubbar i sina källare och tomma lagerlokaler. Och det pågår just nu.

Och namnet?

–Svartklubbsgruppen är en motreaktion mot Stureplansgruppen och andra tråkiga stureplansaktörer. De har inget intresse av att på riktigt främja klubbkulturen.

Hur många arrangörer är kopplade till er, och vad för sorts fester är det ni skapar?

–Fyra för tillfället men fler har frågat om samarbete.

Några som vi kommer att jobba mer med i framtiden är Subsoil Spiritual House Movement. Ett nätverk av kreatörer, dj:s med mera som GrooveNauts som just släppt en Larry Heard RMX på nyligen relaunchade legendariska Chicago-labeln Balance Recording. Vi spelar allt från soul till techno. Bara shiten är dansant!

Finns det någon koppling till att Stockholm redan existerande "svartfester", typ Office, HyperHyper och Kruthuset?

–Nej. Men vi är öppna för allt samarbete. Vi tycker det är bra att fler tar initiativ och vill skapa en klubbscen av internationell karaktär. Vad Svartklubbsgruppen försöker att skapa är en attitydförändring. Vi tror att människor har tröttnat på innerstan. Dit går man bara för att det inte finns några andra alternativ. Undergroundfester kommer att bli det självklara alternativet för danssugna med smak. Om det inte redan är det.

–Tommie X Info om kommande arrangemang går att hitta i Svartklubbsgruppens Facebook-grupp, där man kan ansöka om medlemskap.

Se även http://svartklubbsgruppen.blogspot.com

Jk`^ `e ` _fj GXikpbliXkfie Många ungdomar studerar på dagarna och festar hårt på nätterna. För vissa är det svårt att balansera rollen som både partymyra och plugghäst. Därför kontaktade jag Malena Grenlöw, 25 år, som efter ett liv med både studier och fest numera är legitimerad partykurator. I en öppenhjärtlig intervju svarar hon på frågor om livet i skolan och ger fingerfärdiga partytips till festsugna studenter!

Går det att plugga och parta samtidigt?

–Det finns två väldigt bra knep: antingen går man bara ut på helger, och passar på att plugga på veckodagar, då det oftast inte är så bra klubbar. Eller så kan man göra allt i tvåveckorsperioder, särskilt om man pluggar på högskola.

Man festar i två veckor och pluggar seriöst i två veckor. Det behövs två veckors studier för att klara en tenta. Det är även bra att ansluta sig till dem som verkar smartast i klassen, det underlättar vid grupparbeten.

Om man går i gymnasiet då?

–Där är det ju viktigt med själva närvaron, se till att gå dit även om du är bakfull och försök hänga med ändå. Det kanske går att sova på lektionerna, och spela in vad som sägs med en inspelningsapparat. Annars kan du bara försöka anteckna så mycket som möjligt och senare läsa anteckningarna. En bra inställning är att du nu kanske lider av att vara bakfull, fattig, och trött på att plugga men du gör det för din skull. Senare i livet kommer du att få högre lön och jobba med ditt drömyrke!

Många studenter lever i en pressad ekonomisk situation, men har samtidigt en brinnande partylust. Ska man lägga pengarna på mat eller drinkar?

–Mat! Det är mycket lättare att få tag på gratis sprit. Köp mycket kryddor, vitlök, buljong och soja.

Om man har det, kan den enklaste spartanska maten bli god.

Hur får man tag i boozen då, när man lagt hela studiebidraget på mat?

–Gratis vin kan man nästan alltid få på vernissager, det är alltid någon varje vecka, speciellt på torsdagar. Ett annat tips är att skaffa en äldre kompis. Många 30-plussare har mer pengar och bjuder gärna. Och om de har en 30-årskris

hänger de gärna med yngre också, alltså gynnas båda av er vänskap.

Hur ska man ha råd med partykläder i den här modefixerade stan?

–Sälj kurslitteraturen! Du kan kopiera sidorna du behöver eller låna böckerna på bibliotek. På Stadsbiblioteket kan man läsa dem som e-bok. Många böcker på engelska finns även på Google. Börja sy kläderna själv! Utnyttja den äldre arbetskraften, alla har väl en gammal släkting som gillar att sy. Du designar, de syr.

Det verkar alltså inte helt omöjligt att klara av ett gediget uteliv samtidigt som man studerar! När kan det gå fel?

–När du börjar missa tentor och kurser för att du festat är det dags att börja oroa sig.

En kurs får man missa, men om du missat två får du bestämma dig om du vill fortsätta plugga eller om du bara vill festa. Om du känner att du vill skärpa dig är en utväg att gå till studievägledaren och gråta. Då kan du få en extra chans och till exempel få göra en muntlig tenta med lektorn. Om du ändå missat två kurser och får problem med CSN angående pengar för nästa termin är en utväg att gå till en terapeut och berätta om hur jobbigt du har haft det. Sedan kan du be om ett intyg som terapeuten kan skriva till CSN så kan det hända att du får pengar ändå.

Något mer att tänka på?

–Fuska inte på tentor, alla skvallrar på varandra, det går inte att komma undan, man blir avstängd. Om du går i gymnasiet har du antagligen betygsnack innan betyget sätts, och du kan säkert komplettera tills du får betyget du vill ha. Men håller du dig till en planering borde du kunna klara av festande och studierna samtidigt.

–Tommie X

Bonus!

Tips på extrajobb som man kan jobba med samtidigt som man studerar!

O Spärrvakt O Museivakt O Biblioteksassistent O Biografmaskinist.

Lasermannen gick på KTH samtidigt som han jobbade på bio.

tommie.x@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 19

>iXklc\iX d`^ iXi`e^

BIF>

D

ars är inte bara fiskens månad utan även den månad då undertecknad fyller år. I detta nummer pratar vi med barchefen från Riche, hjälper dig att hitta vegorestauranger samt jagar Wagyu i Norrtull.

Och här följer de ställen jag helst vill att ni bjuder mig på födelsedagsmiddag på. Tack på förhand.

(

MELKER ANDERSSON Krogkung

Melker reade ut vardagar på sina stockholmskrogar och borden bokades upp innan någon hann säga ”det är ju han från Matakuten”. Krisiga tider kräver finurliga lösningar.

)

MISTRAL

Sockenvägen 329, tel 10 12 24

Efter mer än ett års frånvaro är Fredrik Andersson och Björn Vasseur tillbaka för att krossa dig med uppfinningsrikedom. Öppet: tis-lör från 18

*

BISTRO SÜD

Kvalitetsbistron ett stenkast från Mariatorget. Öppet: mån–sön 17.00–23.30

+

F12 SALONGEN

Fredsgatan 12, tel 505 244 04

Sippa på en Manhattan i någon av chesterfieldfåtöljerna och känn dig precis så gammal som du borde. Runda av med något ur barmenyn och du är hemma. Öppet: mån–lör 17–01

,

BOULANGERIE FRANTZÉN/LINDEBERG Lilla Nygatan 16, tel 20 85 80

Bageri med avhämtning och lunch samt svindyr men sinnessjukt kunnig medlemscocktailbar i hjärtat av Gamla stan. Kombinera gärna den senare med ditt Frantzénbesök. Öppet: tis–fre 08–15, lör 09–15

-

VASSA EGGEN STEAK HOUSE Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69

Min manlighet fick sig en törn när jag trots idogt jobb inte lyckades få i mig hela min varmrätt. Väl tilltagna portioner och sjukt nära till en av stadens trevligaste barer. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–lör från 18

.

FOLKBAREN

Hornsgatan 72, tel 658 51 80

Det var ett tag sedan vi pratade om Folkoperans trevliga restaurang trots en finfin mix av svensk och fransk kvalitetshusman. Nu är det i alla fall hög tid att gå dit och prova den uppdaterade menyn. Öppet: tis 16–23, ons–lör 16–01, sön 12–23

/

INTAKT

Kungstensgatan 41, tel 31 20 80

Det gayvänliga Intakt satsar framgångsrikt på atmosfär och personligt bemötande och lyckas med detta utan att bli för påträngande. Öppet: tis–sön 17–21

0

Foto: Johannes Helje

Swedenborgsgatan 8, tel 640 41 11

19 GLAS

Stora Nygatan 21, tel 723 19 19

Har du ännu inte gått till 19 Glas är du förmodligen dum i huvudet. Öppet: mån–fre lunch 12.00–14.30, middag: 18–21

('

EN FLICKA PÅ GAFFELN Frejgatan 79, tel 32 25 05

Karin Bohlins intima krypin på Frejgatan är en Vasastanspärla vars ostron du bör bekanta dig med omgående. Öppet: tis 17–22, ons–lör 17–00, sön, helgfrukost 10–15

PELLE TAMLEHT

9c jk g bfkc\kk\e ARTHUR’S AT NORRTULL S:t Eriksgatan 119, tel 30 02 05

Överförtjusta över att det har öppnat ett nytt ställe som serverar den heliga kon Wagyu beger vi oss ystert till Hotells Norrtulls kvarterskrog Arthur's at Norrtull för att bedöma dess kvalitet då den serveras till det i sammanhanget ynka priset av 265 kronor.

Det är det inga andra som har gjort. Matsalen är närapå tom förutom ett annat sällskap och den ensamma damen som kommer in tre gånger i veckan för att äta gnocchi.

Denna smakar vi, trots detta, inte. Istället börjar vi med en anklevercrème med mango och krasse, med tillbehöret vaktel på grillspett. En liten kavalkad av osorterade ospecifika smaker. Tonfisken är däremot perfekt halstrad i sitt förrättsutförande och ett litet kulinariskt konstverk med sina moment av vitlökschips, vitlöksgroddar och minimala morotstärningar. Döm om vår besvikelse när en sympatisk servitris på bred norrländska informerar om att biffen från kossan som enligt myten blivit masserad och matad med öl, inte finns på plats. Entrecôten finns i dess ställe, men den rekommenderas inte, med motivationen att entrecôte inte är den bästa av köttbitar. När vi ändå beslutar oss för att prova den blir vi inte besvikna. Den är mör som om den

vore confiterad och kryddningen är pikant. Att det sedan finns roligare uppläggningar än en spegel av tanig tomatsås vägs upp av den fenomenala salladen på torkad hyvlad tomat, sparris, schalottenlök, ruccola och parmesan som enda tillbehör.

Den icke politiskt korrekta torskryggen för 235 kr serveras med rostad majs, rosmarin, krabba, karljohansvamp och ravioli. Visuellt är det en blandning av torskvit, pastagrå och lamt majsgul. Smakmässigt har den en ordenlig sälta och buljongkänning men det är också allt, och lämnar med andra ord en del att önska. Lika spännande som finska pinnar.

Vi känner oss aldrig obekväma hos Arthur's, inte ens under den timme då vi är de enda gästerna kvar, men hotellmatsalar jobbar på något sätt alltid i motvind. Trots ekivoka silversoffor som samsas med vintagefåtöljer i slitet läder i en annars stram matsal med röda soffor, vita pelare och svart golv. Trots bröd bakat på recept från någon kompis farbrors norrländska mormor. Trots omsorgsfull service.

En hotellmatsal är en hotellmatsal – är alltid en hotellmatsal. Den lyxiga känslan av restaurangmiddag infinner sig inte med samma automatik. Och Kleerup spelas alltid i bakgrunden. Öppet: mån–sön 17–01.

CpZbXk i\^`Ypk\ BISTRO SÜD

Swedenborgsgatan 8, tel 640 41 11

Det är svårt att tala om Bistro Süd utan att nämna en av Stockholms kroginstutitioner, PA & Co, som numera driver även denna krog. Ett par element har tagits med från Riddargatan: liksom på systerkrogen hänger menyn på väggen, och delar av personalen har tagit sig från citystimmet till lugnet runt Mariatorget.

Bistro Süd är just en bistro, interiören går i svartvitt med röda inslag och de enkelt dukade borden står nära varandra.

Vilket underlättar tjuvlyssnandet på den dramatenstjärna som äter entrecôte vid bordet bakom, eller för den delen sneglandet på rockditon som sitter med mössan på strax bredvid.

Menyn erbjuder en mängd val för både kött- och fiskälskaren. Patén är en generös skiva vars kärna av anklever tillsammans med cumberlandsåsen ger sötma som fint bryter av mot den robusta köttsmaken. Carpaccion är en enorm tallrik tunt skivat och vältempererat kalvkött med gigantiska parmesanflarn och ruccolasallad. Den plommonspäckade grissidan är härligt mör och har som följeslagare några kamben täckta av en gucka på plommon, hickory och grov senap. Senapen tillsammans med surkål bjuder syrligt motstånd mot de söta plommonen och purén på gröna ärtor och potatis. Lutfisken långa för ofta en anonym tillvaro utanför julbordet. Här bakas den med lök och kummin vilket är en fullträff tillsammans med beurre blanc och vad som får beskrivas som en skaldjurs-kåldol-

Foto: Johannes Helje

me. När det är dags för efterrätt välsignar man det faktum att man har en extra dessertmage. Äppelpommes (sic) är friterade äppelstavar som tillsammans med en ljuvlig kanelglass och äppelcurd är en skön presentation av en klassisk smakkombination. Crème bruléen är, för att låna personalens ord “precis vad det är”. Den smakar som den ska men kunde ha plockats ur kylskåpet lite tidigare. Och ja, det går att få PA & Co:s klassiska Gino. Servisen guidar genom hela middagen med fast och vänlig hand och fegar inte utan rekommenderar rött vin till fisken utan att blinka.

Från Bistro Süd går man nöjd och trind och då det inte verkar som att söderborna invänder mot de, för just de här kvarteren, ganska höga priserna lär det finnas tid att återvända fler gånger i framtiden. Öppet: mån–sön 17.00–23.30.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 21

BIF>

Foto: Pontus Johansson

JXcfe^jY\ilje`e^ SALONGEN

Fredsgatan 12, tel 505 244 04

Salongo var namnet på en av karaktärerna i nittiotalssåpan Tre Kronor. Han var farsa till Taggen som var ihop med Bimbo och köpte under seriens gång restaurangen med samma namn som serien. Vår familj köpte pizza som vi käkade framför serien på onsdagskvällar klockan åtta och Salongo var något av en hjälte i våra ögon. Varken han, pizza eller nittiotal har något synonymt med Fredsgatans nya satsning utöver namnet men jag associerar Salongo med något fint och mysigt, precis som Salongen med sin personliga interiör.

Salongen drivs av Joakim ”Fucke” Brännström tillsammans med stockholmsprisnominerade LocoMotives som finns på plats under helgerna och bokar dj:s.

–Vi riktar in oss på en rätt blandad målgrupp vilket kommer att synas i dj-bokningarna, som är mer att kompisar spelar skivor än klubborienterat, säger Andreas Höijstad från LocoMotives.

–Målet är att ha en levande bar med högkvalitativ bistromat. Man kan väl säga att fördelningen är 80 procent bar och 20 restaurang typ. Den närmaste tiden kör vi inte några direkta happenings utan fokuserar på baren och toppar på helgerna.

– Pelle Tamleht Öppet: mån–lör 17–01.

<e m\^\kXi`Xej Y\b ee\cj\i Det var länge sedan vegetarisk mat innebar klafsig bönröra och morotsmedaljonger, men trots det kan det vara svårt att hitta de riktiga vinnarna bland restaurangernas mer eller mindre roande veggoutbud. Matkultur på Erstagatan 21, krogstockholms motsvarighet till världsmusik, är numera en klassiker när det kommer till spännande menyer som fungerar för både köttisar och vegetarianer. Nya menyn består av maträtter som är indelade i temat världsdelar och erbjuder ett gäng vegetariska rätter, som man lätt kan plocka ihop till en helvegetarisk femrätters.

Ett vanligt problem för vegetarianer är att hitta riktigt bra lunch som är matigare än en ostmacka. I Hötorgshallen finns massor av take-away-alternativ; falafel, spenat- och fetaostpajer och fantastiska libanesiska wraps. Om man gillar att kombinera sin lunch med en timmes yoga finns hälsosamma Yogayama på Jungfrugatan 8, strax intill Östermalmstorg. Här är det ett uttalat hälsotänk och menyn består av hälsotallrikar, sallader, soppor och mycket annat som varierar beroende på säsong.

Ibland kan man hitta den allra bästa vegetariska maten där man minst anar det och krogar som främst serverar husmanskost är en guldgruva. Både Tranan och KB har goda vegorätter och den klassiska köttrestaurangen Rolfs kök på Tegnérgatan 41, där det inte finns något vegetariskt på menyn, kunde servera en ljuvlig vegovarmrätt utan problem.

Det gäller bara att fråga. Och ett av de allra bästa tipsen är grillen vid Slussen, som serverar riktigt god grillad sojakorv för bara tolv spänn, dag som natt.

– Sofia Jonsson

22 Nöjesguiden • N 3 • 2009

BIF>

Foto: Daniel Ohlsson

K`cc be`e^ ` MXg`Xef]Xd`ca\e Gamla stan har välsignats med något så trevligt som en italiensk restaurang vid namn Vapiano. Den skarpsinte har nog redan noterat att detta är den andra av sitt slag i Stockholm och det är en korrekt iakttagelse. Det finns faktiskt dryga femtiotalet av denna sort runt om i världen. Systerrestaurangen i staden är belägen på Sturegatan och tjänar som lunchrestaurang för stressade stureplanare. Vapiano jobbar under parollen ”Fast & Fresh”, vilket i praktiken innebär dagsfärsk pasta som lagas framför ögonen på gästen. Man hämtar själv sin mat framme vid disken som på vilken fast-food restaurang som helst men kvaliteten på maten är bra mycket högre än hos konkurrenter som exempelvis Pizza Hut. Den servitörslösa serveringsformen tillsammans med en meny som är begränsad till pasta, pizza och antipasti tillåter däremot lägre priser än på en ”vanlig” italienare. Varmrätterna ligger på runt hundralappen och vinlistan startar på 65 kronor glaset. Ett inte alls dumt alternativ alltså för den som vill spisa italiensk mat utan att bli fattig som Arturo Bandini.

Vapianofamiljens senaste tillskott ligger på Munkbrogatan 8, precis vid tunnelbaneuppgången.

– Pelle Tamleht Öppet: sön–tor 11.00–23.30, fre–lör 11.00–00.30.

Månadens Krogprofil

:Xcc\ :XiYfe` Calle Carboni är grabben i tredagars skäggstubb som du ofta ser luncha på Riche, äta middag på som Teatergrillen eller blanda en Old Fashioned i lilla baren på förstnämnda. Han är bördig från Italien och har fortfarande en svaghet för pizzalandets gastronomi. Nu har Calle precis tagit fram en linje drinkar baserade på James Bondläsken Martini.

Hej Calle, kan du berätta lite om din fascination för Martini.

– Rent visuellt har jag gillat Martinis formspråk, och det finns väldigt många fina gamla affischer och flaskor. Tyvärr fick den fascinationen en törn med den nya insvängda Martiniflaskan, som ser lite mycket ut som alkoläsk. Men fascinationen gäller inte endast Martini, nu råkar det vara en av få vermouths som går att få tag på i Sverige, men det händer mycket. Just nu pågår det i drinkvärlden en renässans för historiska ingredienser, det kan vara en motreaktion mot alkoläsk och smaksatt sprit, eller ett sökande efter drinkblandarrötterna, där vermouth alltid har varit med.

Det finns en produkt från ett annat varumärke som heter Antica Formula som är fantastisk.

Hur hamnade du på Riche?

– Det var efter den stora ombyggnaden av Riche som jag blev kontaktad och tillfrågad om jag ville bli bartender. Det var ett initiativ av dåvarande restaurangansvarige

Foto: Pepe Nilsson

Johan Gåije, tillsammans med Anders Timell.

Var går du själv helst ut och äter och dricker?

– Jag äter och dricker gärna ute i naturen. Men, Stockholm är fullt av bra restauranger, det går inte en dag utan att jag känner ett sug efter att gå och prova en viss rätt eller ett visst ställe. När jag inte arbetar på krogen vill jag plantera, spela boll, äta grönsaker och springa på allt och alla.

En gång för alla, vilken är den bästa av veckans dagar på Riche?

– Riches bästa dag är den dag som är bäst för dig. Alltså, roligast och bäst är den dag då man är som mest sugen på att gå dit.

– Pelle Tamleht

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 23

.2

105 Ö ALM M .3 • 5 0 G1 R O B ÖTE G 1 • .

5 0 M1 L O CKH O T S

BB E W

O I D RA

E S .

J R N

;IP:B

Krönika

Nyhet

Jk iXe[\ dfd\ek M` \[f :_X[n`Zb e i dXe [i`Zb\i Å \mXe^\c`jk\e

;

often av oroliga hormoner från människor och hundar infinner sig plötsligt. Vi går ett par kvarter till en klubb, vinkar pretentiöst med våra kort och går förbi en kö av människor, svarar på frågor från en event-tjej med enorma läppar, äter en jätteräka och dricker av den fria champagnen. Vi hälsar på människor som är flyktigt bekanta. De ser likadana ut om man håller en jämn och konstant hastighet. Det är människor ur den lägre medelklassen som bor trångt, värdesätter innerstan och söker fylla ett hål. Det är journalister, artister, PR-människor, skivbolagsrepresentanter men allt ter sig som en cirkus med apor och clowner.

Den inhyrda dj:n blir fotograferad av den inhyrda vimmelfotografen. Båda har mössa på sig inomhus och håller i tygpåsar.

Sedan sker ett händelseförlopp som mina synapser får svårt att rekonstruera.

En evangelist vill prata Jesus med mig. Det låter helt enkelt så här: – Ursäkta mig, men vad är det du dricker?

Sprit. Djävulens verktyg.

– Men hur ofta dricker du?

Alldeles för sällan.

– Jag vill hjälpa dig. Har du funnit Jesus än?

Nej, jag visste inte att han var försvunnen. Men jag ska genast leta om du ursäktar mig.

– Ska du gå?! skriker hon och spottar.

Eh, ja, du är trevlig, men jag har saker att göra i...

Nicaragua.

– Carl Reinholdtzon Belfrage

Evangelisten känns lätt igen då de klär sig i lakan, har fixerad blick och svävar ett par centimeter ovanför marken.

R KI<E;98IFD<K<I T

FLYING DOG Well, jag kan anklagas för att upprepa mig här, men Flying Dog är det hetaste bryggeriet just nu.

ELVI WINES Mest spännande vinproducent just nu. Deras 770-viner är fantastiska.

RÖKT ÖL Hippare än rökt vaktelägg.

BREWDOG PARADOX SMOKEHEAD Hund och öl är en förvånansvärt bra kombination.

Denna öl smakar som ett vägarbete (det är någonting positivt).

SYSTEMBOLAGET De är ovanligt trötta och oinspirerade just nu.

Ta in Hunter S Thompson- och champagneölen nu.

GUIDE MICHELIN Att de inte gav Noma sin tredje stjärna.

Ett av Chiles äldre vinhus, grundat 1870 av Don Maximiano Errazuriz, ligger sagolikt vackert beläget uppe i Aconcagua Valley, i skuggan av Sydamerikas högsta berg. Idag ägs huset av familjen Chadwick (släkt med Errazuriz) med gentlemannen Eduardo i spetsen. Errazuriz gör både enkla bordsviner samt toppvinerna Don Max och Seña som ligger upp mot en halv tusenlapp. Chadwicks äger även Viña Caliterra som gör viner i en lite robustare stil.

Men låt oss tala om min favorit. Viñedo Chadwick är troligtvis det bästa vin Eduardo Chadwick gjort hittills i sitt liv.

Vinet har en intensiv mörkröd färg. Är väldigt komplex med känningar av Brideshead Revisited-sammet och Sonia Rykiel-ränder. Och med stor rik smak med påfallande elegans och fin, lång eftersmak.

Jag drack den till ett nyskjutet rådjur med klyftpotatis, brynt smålök och rödvinssås samt en skiva vitmögelost.

Gott så.

– Carl Reinholdtzon Belfrage

Systembolagsnr: 98269-1, 599 kronor.

Vårens accessoar

8ekfe`e If[\k :fikfe Corton och alla dess tilläggsnamn är enda röda Grand Cru i Côte de Beaune. Vingårdarna ligger på Montagne de Corton en dryg halvmil norr om Beaune. Le Montagne är en mycket karateristisk kulle, brant sluttande i tre väderstreck med skog på toppen som ser ut som en lurvig liten mössa på håll.

Corton ligger i lilla vackra AloxeCorton, i Bourgogne är det kutym att lägga till kommunens mest kända vingård till kommunnamnet. Ofta är ju vinet mycket mer berömt än den lilla byn. Chambertin och Gevrey till exempel.

Antonin Rodet är en av de större négocienterna (handlarna/mäklarna) i Bourgogne med viner från de flesta appellationer, från Gevrey-Chambertin i norr till Mâcon i söder. Till denna Corton har Rodet köpt druvor från odlare som i flera år levererat till dem.

Rodet äger även 51 procent av Domaine Jacques Priuer i Meursault.

Vinet har en stramt hållen smak som är blyg i början men blommar ut med någon timmes luftning till riktigt fin Bourgogne. Vinet är fortfarande ungt och outvecklat och behöver några timmar i karaffen, eller några år i källaren för att komma till sin rätt.

Men då är den bland det finaste du kan dricka just nu.

– Carl Reinholdtzon Belfrage

wi\kj m`elggc\m\cj\ Jag var nere i Malmö tidigare i månaden för att se Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel tillsammans med min gode vän Mattias Kroon. Utanför pågick ett fullskaligt krig.

Människor var beredda att offra sina liv för ett fritt Palestina. Vid centre court funderade jag mest över att min Marlboro Lightkondition vida överglänser Thomas Johanssons tävlingsfysik.

Det var ingen rolig historia som utspelade sig framför våra ögon.

Efter att förlusten var ett faktum var vi tvungna att förneka allt via den fantastiska restaurangen Trio.

Det skulle visa sig bli årets vinupplevelse. Här är mina noteringar: Vi började med en torr champagne från en biodynamisk producent, Francoise Bedel.

Denna dam håller till i det absolut västligaste av Champagne, i en by som heter Crouttes-sur-Marne.

Champagnen innehåller 86 procent Pinot Munier, resterande en cuvée på Chardonnay och Pinot Noir som går under namnet Dis vin Secret.

Vidare drack jag Ferme de la Sansoniére "La Lune" 2007 från Mark Angeli. 100 procent Chennin Blanc som ligger tolv månader på fyra år gamla 400 liters ekfat och sedan två månader i ståltank innan buteljering. 100 procent biodynamik.

Parallellt till detta: "Les Noëls de Montbenault" 2003 från Richard Leroy's sent skördade druvor utan botrytis och helt utjäst. 100 procent biodynamik.

Avslutningsvis: "Muntada" Domain Gauby 2003, också biodynamisk av huvudsakligen Syrah, men också Grenach och Mourvedre.

– Carl Reinholdtzon Belfrage

Trio, Tegelgårdsgatan 5, Gamla Väster, Malmö, tel 040 57 97 50, Öppet: tis–lör 18–00.

R 9vJK ALJK EL T Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

Clos des Goisses

Varunr 96612-01, 1 295 kr

Min favoritchampagne för tillfället.

Elvi Wines 770

Varunr 99976-01, 299 kr

Bästa från Spanien just nu.

Vallegarcía Syrah Varunr 99356, 259 kr

Med en liten silverhäst som symbol för kvalitét.

Systembolagsnr: 97640-1, 369 kronor

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 25

BFEJK

Loretta Lux Sasha + Ruby 1, 2008

Bfejk]XZb i [\k epX jmXikX Varje år släpper Konstfack en vårkollektion, mer känd som Vårutställningen. Här visas de senaste kreationerna upp, inte konsten då, utan eleverna. (Konstfack anses producera konfektion, medan Kungliga Konsthögskolan gör couture.) Oftast är detta en rätt intern historia och därför måste det kännas underbart för Konstfack att två skapelser når ut och får sitt genombrott. Det är en historia gjord i PR-himlen när Anna Odells fejkade psykbryt är på allas läppar och förra årets graffitikreation, Nug, säljer slut i ett nafs. Den reklamen går inte att köpa för pengar. Och nog är det intressant att det är Konstfacks kreationer som står i centrum och inte deras konst. Låt vara att de gjort oempatiska och/eller olagliga saker, men vem har sagt att konst ska vara snäll, empatisk och laglig? För när det bryts mot den oskrivna regeln blir det en rejäl samhällsreaktion, alla har en åsikt och tycker minsann. Och då har parfymen L’art de Konstfack nått ut. Den är svårsåld eftersom den är riktad mot de stora massorna och består av en liten gnutta essens som är kraftigt utspädd.

Unisex såklart.

(

LORETTA LUX

Kulturhuset, till och med den 17 maj, tis 11–21, ons–fre 11–19, lör–sön 11–17, fri entré

I Bryan Forbes The Stepford Wives från 1975 (inte den sjukt dåliga remaken från 2004) anländer Joanna till den perfekta förorten Stepford med sin familj, men upptäcker snart att allt inte står rätt till. Fruarna är perfekta robotar. I Loretta Lux utställning verkar robotfruarna ha fått småttingar och som vi alla vet kan saker gå fruktansvärt fel när människan vill göra världen perfekt. Originalfilmen är en thriller och det är den här utställningen också.

)

MAX BOOK

*

POLYGLOTTOLALIA

+

JACOB DAHLGREN

,

GUNILLA KLINGBERG

Christian Larsen, den 2 april–10 maj, Hudiksvallsgatan 8, ons–fre 12–18, lör–sön 12–16

På åttiotalet var det Max Book som var skiten. Han sålde för rekordsummor och varje finansvalp med väderkorn ville ha en Max Book på sitt stureplanskontor. Men så kom finanskollapsen 1989, yuppisarna försvann och med dem efterfrågan på den så firade konstnären. Han var lika uträknad som Mickey Rourke. Men nu reser sig den mäktige Max Book igen, för när hypen är borta är hans suggestiva bilder starkare än någonsin.

Och garanterat fria från Botox.

Tensta Konsthall, den 21 mars–30 maj, ons–lör 12–17, entré 20 kr

Madonnas hit Sorry från 2007 börjar med att hon säger ”Je suis désolée, lo siento, ik ben droevig, sono spiacente, perdóname”, alltså ”förlåt mig” på en massa språk. Den här utställningen är lite samma sak, den testar att säga en sak på en massa språk samtidigt. För precis som i Sorry spelar det ingen roll om du förstår ordagrant, utan det handlar om känslan i språket. Lite som att sjunga med i låten på dansgolvet. It’s art, c’est l’art, het is kunst.

Andréhn-Schiptjenko den 26 mars–3 maj, Hudiksvallsgatan 8, tis–fre 11–18, lör–sön 12–16

För inte så länge sedan var jag hos kompisar där det hade ställts fram en skål rödlök i köket, lakritsgodis i vardagsrummet och intill ett fat med citroner. För det är ju så snyggt med det gula mot lakritsen i bjärta färger. Rödlöken kommenterar jag inte ens. Det här gör Jacob Dahlgren hela tiden, ser mönstren runt omkring oss. Världen är en konstgodisbutik och konstnären är killen som fokuserat talar om vad han vill ha i påsen: ”Två sura bomber… en lakritsrem… nej förresten… tre vågar och två piltavlor, tack.” Mums!

Bonniers Konsthall, till och med den 12 april, ons–fre 12–19, lör–sön 12–17, entré 60/40 kr

Det är ingen slump att det är muzak i snabbköpets högtalare. Tanken är att musiken ska få oss att slappna av, må bra och då vara mer mottagliga för vad butiken har att erbjuda. ”Nämen titta det är extrapris på blodapelsiner, hurra!” Gunilla Klingberg tar bort musiken och varorna och gör istället skulpturer av övervakningsspeglar, trycker mönster av lågprisloggor och gör meditation av shopping. Snart är utställningen slut, så skynda att fynda.

ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

26 Nöjesguiden • N 3 • 2009

K<8K<I Monsterkabinettet

Foto: Petra Hellberg

M ibm`kk\i Det är inte första gången jag pratar om Dramatens exchef Staffan Valdemar Holms musiksmak. Inte bara för att han matchade Marius von Mayenburg med berlinduon Stereo Total. Hans Hamlet fick den kvittrande eklektiko-electronican från crazypop-syrrorna i Coco Rosie som soundtrack (sista chanserna att se den pjäsen är 18 och 19 april). Nu får vi se hur det låter när ”den tyskspråkiga världens svar på Hamlet”, Friedrich Schillers pjäs Don Carlos, får nyskriven musikkostym av Klas Åhlund från Teddybears STHLM. Och medan den spanske kronprinsen kämpar om makt, kärlek och frihet till åhlundskt rockkvitter på Dramaten från och med den 4 april, jobbar ett annat gäng med ungefär samma frågor på stans andra storbolagsscen ända fram till sommaren. Alexander Mørk-Eidems monstermusikalvariant av De tre musketörerna på Stadsteatern inleds med Leif Andrée på koklocka och sedan ökar det bara: nostalgipudelrockfestival, sceniska högtalarmonster och musketörer (Johannes Bah Kuhnke, Fares Fares, Andreas Kundler) i lurviga peruker, tajta skinnbrallor och då och då nakna rumpor som får publiken att avge både skrik, fnitter och vårkvitter.

(

I VÄNTAN PÅ GODOT

Stadsteatern, premiär de 27 mars

Snart är väntan över. För dig som också längtat efter Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus i plommonstop.

)

MEDEALAND

*

MONSTERKABINETTET, BITTERFITTAN OCH FEM GÅNGER GUD

+

IF I SING TO YOU

,

SKATTKAMMARÖN

Elverket, till och med den 19 april

Samma helg som Män som hatar kvinnor hade premiär hade Noomi ”Lisbeth Salander” Rapace premiär i rollen som Medea. Passa på att se henne i sitt rätta element, på scen. Jag är inte bara teaterpartisk här, du som har följt henne sedan någon gång kring Det epileptiska riktmärket på Galeasen vet att hon är en scenskådespelare som kan rispa i hjärtat.

Som behärskar precis den typ av realism i det overkliga, vardagen i klassikern som Sara Stridsberg skrivit fram i sin version av Euripides blodiga pjäs. Inget vårkvitter här inte. Och eftersom Elverket, som Moment förra året, gör en liten antikrunda i vår kan du följa upp med Döden i Thebe på samma scen, Jon Fosses version av Kung Oidipus, Oidipus i Kolonos och Antigone (premiär den 27 mars).

Stadsteatern respektive Kilen, till och med den 30 april, 28 mars respektive den 28–30 mars

Giese gånger tre! Den här månaden kan du närstudera tre uppsättningar av Sara Giese.

Monsterkabinettet är en lyxigt utflippad feministisk saga där dramatikern Malin Axelsson samlat levande, litterära och döda monsterkvinnor som Medusa, Britney Spears, Lulu och Lorena Bobbitt i ett gotiskt slott. En annan monsterkvinna åker till Teneriffa i Maria Svelands Bitterfittan, dramatiseringen från Uppsala som gästar Stadsteatern. Och så kommer Gieses version av Fem gånger Gud till Kilen den 28–30 mars. (Och vill du se den två gånger spelas Stadsteaterns version till den 12 juni.)

Dansens Hus, den 3–4 april

Månadens punkt i din dansbildning: postmodernistdansens Deborah Hay. Moment teater, till och med 10 april

”Den där Eva Rexed som vann Nöjesguidens Stockholmspris vill man ju kolla in” tänker du. Och tänka sig, redan dagen efter prisutdelningen hade hon premiär på en ny grej; som ond pirat i Gubbängen. Nej, inte fildelare utan en riktig med svärd och pistoler (även om vapenarsenalen i vanlig ordning inhandlats på Butterick’s eller kanske torgloppisen i Hökarängen). Skattkammarön blir ibland tålamodsprövande, ibland rolig och hård. För dig som aldrig har varit på Moment förut: se den här dramatiseringen av vad som tydligen var Hitlers favoritbok som en introduktion till deras typiska trashestetik, och den där teatern som kallas postdramatisk.

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 27

)\[PRLY 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ :()0: 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ 0*( 4rU¶3 Y ¶ : U ¶ ^^^ MHS[V]LYZ[LUJLU[Y\T ZL

er k i t u b al t 0 6 Ett r ett och unde a tak! samm

En del av livet på Östermalm

K`ccj [ [\e jb`ca\i fjj k

A

ag befinner mig i skrivande stund i Italien. Närmare bestämt sitter jag på ett torg i centrala Milano och spanar på människor med en cigarett i ena handen, kaffe i den andra och datorn i knäet. Jag tror inte att det finns någon plats i världen som skulle ge mig lika mycket inspiration just nu. Att se Italien blomma ut under våren ger mig gåshud.

Vi svenskar har mycket att lära av italienarna när det kommer till mode, speciellt under stundande lågkonjunktur. Är det några som kommer ur den med en lika fantastisk garderob som innan är det nog italienarna. Nu menar jag inte de strassbeprydda ”J'adore Dior”-linnena matchat med sönderblekta D&G-jeans – jag talar om Den Klassiska Italienaren.

Det är egentligen väldigt enkelt, Den Klassiska Italienaren är en person som satsar på en garderob som alltid känns rätt och med plagg som faktiskt håller i fler säsonger än en. Istället för att köpa de där blommiga klänningarna från H&M som känns så himla rätt och faktiskt är så himla billiga satsar hon på ett tidlöst svart fodral från Prada.

Av erfarenhet vet jag att de blommiga klänningarna ofta hamnar på samma pris som en Pradaklänning i slutändan eftersom man köper tio per säsong som sedan faller sönder innan våren blivit sommar.

Vi (eller nu ska vi inte dra alla över en kam här, men i alla fall jag) är mästare på att shoppa budget som blir svindyrt. En topp för ett par hundra här, ett par byxor för några hundra där och innan jag vet ordet av har jag shoppat budget för samma pris som en Chanelväska. Och inser samtidigt hur mycket mer användning jag hade haft för den än mina noppriga toppar.

Under våren slår jag ett slag för ett nytt sorts shoppande inspirerat av Den Klassiska Italienaren. Jag satsar på plagg som håller i längden och om det finns pengar över shoppar jag trender till budgetpriser. Det är en konst att shoppa vettigt och jag håller på att utforska den för fullt.

Kläder behöver inte heller vara svindyra för att vara bra, det viktiga är att de är av bra kvalitét. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag har införskaffat koftor från Zara som stannat hos mig längre än en kofta från Acne.

Nu inser jag att jag har gjort det här svårare än vad det är. Den Klassiska Italienaren är egentligen enkel att följa – shoppa inte bara efter hjärta utan även efter hjärna.

Precis som med kärlek, det är då vi faktiskt hittar de som håller längre än en sommarflört.

Det här numret har jag frågat några sköna personer om vad de ska satsa på i vår samt plockat ihop plagg som man garanterat använder under en längre period än några timmar en lördagkväll. Kärlek och mode – hand i hand.

Det här är något vi bygger vidare på vid senare tillfälle. Q

DF;<

Att besluta sig för vilket enda plagg man skall satsa på i vår kan vara lika svårt som att planera ett kungligt bröllop. Åtta inspirerande människor berättar för Michaela Forni om sina val.

FD ;L 98I8 =@:B PETRA TUNGÅRDEN Redaktör på Bubbleroom.se

–Det tar en timme för mig att hyra film, så att välja ett plagg är lika svårt som att planera Victorias och Daniels bröllop. Men jag skulle nog satsa på antingen en hallonröd mockajacka som kommer att bli finare ju brunare man blir eller Alexander Wangs Brenda Zip Bag.

FOTO: STUREPLAN.SE

EMMA ELWIN

Stylistassistent

–Jeansjackan funkar år efter år!

FOX TOWN

Outlet/Shoppingmall i Schweiz med 50–70 procent lägre priser på samtliga stora märken

MINIMARKET FOR WEEKDAY

Minimarket har lanserat en kollektion för Weekday, Drottninggatan

Tveksamt när även svenska märken börjar göra designsamarbeten, men den här kollektionen är galet snygg.

ORMSKINNSBYXOR Finns bland annat på Zara

Om du bara ska köpa ett helt onödigt men ack så snyggt plagg i vår.

MICHAELA FORNI

michaela.forni@nojesguiden.se

Nattklubbschef på Berns 2.35:1, hade tidigare butiken Le Shop

–Jag har alltid velat ha ett par Rick Owens gympaskor, han gör dem varje säsong.

B{G8 <KK GC8>>

R 9vJK ALJK EL T Jag brukar inte vara mycket för outlets men den här var som att komma till himmelriket!

Här hittar man klassiker som trenchcoaten för en tusenlapp istället för tio.

PAYMAN DEHDEZI

FREJA KJELLBERG

Modell och aktuell med klubben Village loves Wednesdays

–En snygg liten skinn- eller mockajacka!

ROBIN KLANG

DANIEL GLASMAN VD för Ann-Sofie Back

–Oversizad kavaj med piercingdetaljer, från Ann-Sofie Back såklart.

@ MwI M@CB<K

Skriver bloggen klang.blogg.se som är en trendblogg för män samt frilansstylist för bland andra Café

–En ofodrad kavaj i en skön materialblandning.

JBLCC< ;<K 9C@6

CHRYSTELLE TSHIMANGA

LINN ASPLUND

Stylistassistent

Modell

–Jag skulle köpa ett par rosa stilettklackar, det höjer hela garderoben med ett par nya skor!

–Jag skulle nog svara en klänning i färg, helst i gult, men bara för att göra min pojkvän glad. Jag bär aldrig färg annars, men i vår ska jag våga!

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 29

FROM PARIS TO SCANDINAVIA MEMBERS ONLY 2K \HV LW·V Ã&#x20AC; QDOO\ KHUH ² &DPSDGUH FRP $ VLWH SDFNHG ZLWK IDVKLRQ DFFHV VRULHV KRPH GHFRUDWLRQ DQG OLIHVW\OH SURGXFWV DOO DW XQEHOLHYDEOH SULFHV :LWK FDPSDLJQV OLPLWHG LQ ERWK WLPH DQG QXPEHU RI SURGXFWV \RX QHHG WR VWD\ RQ \RXU WRHV WR EDJ \RXU EDUJDLQ $QG RQH PRUH WKLQJ &DPSDGUH FRP LV IRU PHPEHUV RQO\ VR KXUU\ XS DQG DSSO\ WRGD\ DW &DPSDGUH FRP

Apply no Campad w re.co

m

DF;<

Michaela Forni har plockat ihop några favoritplagg inför våren som garanterat kommer att hålla längre än en halv säsong. Kanske något för dig?

Bc [\i Xkk cjbX Text Michaela Forni Foto Johannes Helje

2 MOCKAJACKAN Ingen har väl missat att vårens hetaste jacka blev mockajackan redan i december? Jag förstår inte att vi inte har sett mer av den förr och garanterar att den är här för att stanna.

1

3 2

3 PILOTBRILLORNA Ett par solglasögon i pilotmodell från Ray Ban har du för alltid.

Sedan har dina barn dem för alltid. Och deras barn. För under ditt liv kommer du att lämna många materiella ting bakom dig men aldrig dina Ray Bans.

Jacka från Whyred, 4 000 kr.

1 STICKADE TRÖJAN Över bikinin till brunbrända ben, under skinnjackan när höstlöven faller, till ett par höga klackar och svintajta jeans inför utekvällen eller egentligen när som helst. En stickad tröja i din favoritfärg och du har den för alltid (eller tills den ramlar isär efter för många dimmiga nätter).

Solglasögon från Stureoptikern, 1 400 kronor.

6

Tröja från Monki, 350 kr.

7

T-shirt från Monki, 150 kr.

4

5 PUMPSEN Jag har letat i flera år efter de perfekta svarta pumpsen. Trots att det kryllar av svara pumps i skobutikerna har min jakt känts omöjlig. Tills jag hittade dessa! De har redan fått följa med på varenda äventyr som kräver höga klackar den senaste tiden. När du har hittat ditt perfekta par klassiska pumps kommer de att vara dig trogna.

Tips! Satsa alltid på klassiska skor i riktigt skinn, annars kan du bara ha dem i en halv säsong i vilket fall som helst.

Skor från Acne, 2 495 kr.

8 RANDIGA T-SHIRTEN Randiga t-shirten har gått från att vara något bara Håkan Hellström hoppar omkring i till ett plagg de flesta har i garderoben och använder flitigt. Köp på dig ett gäng och ta med på semestern tillsammans med jeansshortsen så är vi hemma!

8 4 TYGSKORNA Varje gång jag ser ett par vita tygskor tänker jag på sommarnätter på Västkusten. Jag inser väl när jag ser mig omkring att tygskorna fungerar mest överallt så länge vädret tillåter.

Finns det något vackrare på både tjejer och killar till brunbrända ben?

6 JEANSVÄSTEN Här snackar vi ett plagg som man sett på de flesta typer av människor.

Trendig stureplansbrud, blekfet husvagnsfarsa, ung trummis eller whatever – alla älskar väl jeansvästen!?

Väst från Monki, 350 kr.

7 JEANSSHORTSEN När våren börjar komma och man inser att det äntligen är dags att skippa dunjackan på väg till jobbet är ungefär samma tid som man klipper av vinterjeansen och förvandlar dem till ett par shorts. Det räcker med en slapp t-shirt till och du har din våruniform.

Levi’s Vintage

Skor från Chipie, 400 kr.

9 5 9 KAVAJEN Det finns hundratals olika utformningar på kavajen. Att hitta sin personliga favorit (bredvid ser ni min) kan vara rätt svårt men när man väl har gjort det hänger den över axlarna under många vårkvällar på diverse uteserveringar.

Kavaj från Zara, 1 149 kr.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 31

DĆľĆ?Ä&#x17E;Ĺ?Ĺ?ĆľĹ?Ä&#x161;Ä&#x17E;Ĺś *

- ( ) - ' *

) , * + +'

) (

KUNGL. MYNTKABINETTET Sveriges Ekonomiska Museum Slottsbacken 6 www.myntkabinettet.se

& , ) )' () ,+ * ) * $

(, &* !"# * & %, )'( ( )

'

(

(

&&& $%"# $! $

CA05582:8=6

4= DCBCn;;=8=6 >< ?A8B4C ?o 4= <n==8B:0

3X] VaP]]T) % Za

9_jg\Â&#x20AC;gYhWgjcchk ĂŠĂŞ! lll#Zicd\gVĂ&#x201E;h`V#hZ

! "

&# $'&#% )( ) Naturhistoriska riksmuseet

Gi`j\k Xm gi`j

JG<C

C

ite i samband med de årliga tillväxtrapporterna om fortsatt glada dagar för ”det svenska spelundret” och korandet av besynnerliga indiespel från Skövde har man även passat på att utse Sveriges bästa speltidning, spelskribent och spelblogg.

Vid en första anblick kan det välmenande arrangemanget framstå som en bländande och rätt prestigefylld företeelse. Men skrapar man bara lite på ytan inser man att vi nog ändå inte har att göra med spelmedias motsvarighet till Guldägget.

Problemen börjar redan med avsändaren. Där mer etablerade utmärkelser, säg, Grammy, Grammis, Guldbagge, Emmy och Oscar med fördel delas ut av diverse branschorganisationer – i mer eller mindre harmoni med folket – har det svenska ditot inte längre någon uppbackning av dataspelsbranschen. Istället har level7.nu, en lagom stor hemsida – som gissningsvis inte missgynnas av hur de vinstkåta nominerade under ett par veckor

8iiXe^ i\e _Xi jcX^`k j`^ ] i Yi jk\k fZ_ c k`k )- jbi`Y\ek\i fZ_ )/ jg\cYcf^^Xi efd`e\iXj Å m`cb\k ` gi`eZ`g `ee\Y i Xkk [l g\i XlkfdXk`b i efd`e\iX[ YXiX [l ]XkkXk g\eeXe e ^fe ^ e^ le[\i )''/% ringer in exposéerna – på egen hand åtagit sig uppgiften.

Nomineringarna har gjorts av 75 mer eller mindre verksamma skribenter, med enda reservation att sagda hemsidas medarbetare inte får nomineras. Och det blir lätt lite inkoherent när skribenter och bloggar ska utses och valda delar mer eller mindre frivilligt diskvalificerar sig själva i en fumlig gest att framstå som oberoende. Är man inte helt insatt kan det vid det här laget också verka som att det skulle kunna bli brist på nomineringar.

Så är det förstås inte. Arrangören har slagit sig för bröstet och låtit 26 skribenter och 28 spelbloggar nomineras – vilket i princip innebär att du per automatik är nominerad bara du fattat pennan någon gång under 2008. Den stora listan har alltså aldrig blivit den fullkomligt nödvändiga lilla listan, varför det heller inte är någon slump att nomineringarna duggat tätt över bloggkyrkogården och podcasts som av nöden kommit att räknas som blogg.

Det är förstås rätt uppseendeväckande, men någon kritik har inte förekommit, då hela arrangemanget spelar rakt i handen på den egokult som omger skribenter. Vikten av utmärkelserna har också olovligt haussats upp. Vinstpotentialen hos kollegorna har blivit föremål för ett par månaders outtröttlig analys och röstfisket har förstås nått hissnande proportioner. Ingen har velat eller verkar bry sig om att hela diskussionen, så att säga, är missriktad.

Jag ifrågasätter inte själva behovet av utmärkelserna, bara – som det ser ut nu – allt det runtomkring. Q

Q\e$^Xd`e^ Trots att företeelsen i sig inte direkt är ny – med stillsamma anrättningar som Flow och meditativa aspekter som att påta i trädgårdslandet i Harvest Moon – kan det vara lägligt att lägga genrebeteckningen ”zen games” på minnet. Inte minst då vårtecken som geniala Flower pekar på att 2009 är året då avslappnaden på allvar forcerar sig in i vårt kollektiva spelmedvetande. För Nöjesguiden berättar Game Factory Games Michael Ellermann om hur man kopplar av med spel, kvinnors spelbeteende och aktuella Zenses.

Hej Michael! Varför ska man spela Zenses?

–Främst ska man spela Zenses om man vill slappna av och ta en paus i den stressiga vardagen. Men också om man vill ha djupa pusselspel som också är lättillgängliga för casual-spelare.

Hur kom ni på det här med avslappnande spel?

–Vi påbörjade konceptutvecklingen och research i början av 2007. Själva idén uppstod då vi under en längre tid följt unga tjejers och kvinnors vanor på nätet. Vi såg hur de i allt större utsträckning spelade kortare, mer tillbakalutade spel. I korthet spel utan stressfaktorer som tidsbegränsningar, eller som man nödvändigtvis var tvungen att spela från början till slut.

På tal om det riktar ni er till kvinnor 25 plus. Vad är det i Zenses som tilltalar just den målgruppen?

– Spelet är mycket vuxet i sitt uttryck och innehåller lättillgängliga spel, som kan spelas i både kortare och längre sessioner. Vi har också lagt energi på att göra så att vem som helst ska kunna ta till sig Zenses och verkligen få en positiv känsla oavsett tidigare erfarenhet.

Berätta lite om utvecklingsprocessen.

–Det har varit en otroligt spännande och tillfredsställande process. Samtidigt har den varit rätt lång om vi ser till vilket format vi utvecklar för. Att utveckla ett spel som visuellt ska framstå som ”naturligt” och innehålla djup har varit en svår uppgift som krävt sin andel försök. Vi har till exempel under utvecklingen kasserat koncept och hela spel – sådana som på ritbordet såg spännande ut men i själva verket inte passade in.

Till sist, är det inte lite motsägelsefullt att ha pussel och Brain Training-moment, där hjärnan går på högvarv, i ett spel som handlar om att relaxa?

–Just det där är något som vi har haft vår absoluta uppmärksamhet på. Vi tror att bägge delarna kan kombineras i själva spelupplevelsen. Inte minst då spelaren själv i stor utsträckning får bestämma hur han eller hon vill spela för stunden.

– Johan Hallstan

R 9vJK ALJK EL T STREET FIGHTER IV X360, PS3, PC/Capcom

Det är bara att kapitulera för såväl spelet som temalåten The Next Door.

DAWN OF WAR II PC/Relic

Ett av de mer spännande inläggen i rts-genren på senare tid.

Sonic-revival SONIC AND THE BLACK KNIGHT

Figur-RTS DAWN OF WAR 2

Det är lätt att på förhand döma ut denna andliga uppföljare till mediokra Sonic and the Secret Rings. Sonic Evil Dead-teleporteras in i Kung Arthurs medeltid, käbblar med ett talande svärd och springer på mer än lovligt lika inkarnationer av sina otolererbara buddies. Därför kommer det som en liten trevlig överraskning att Sonic and the Black Knight, när allt kommer omkring, nog får ses som det bästa Sonic-spelet på tio år. Det säger förstås inte speciellt mycket, men det hela rör sig om ett klart godkänt om än lite variationslöst spel. Dessutom lyfter jag på hatten för att undertonerna av tidelag dämpats avsevärt. – JH

Något oväntat är det rts-genren som fortsätter att ömsa skinn och hitta nya spännande format.

I Dawn of War II – som bygger på figurspelsuniversumet Warhammer 40 000 – har Relic med van hand gett sig i kast med att korsbefrukta det egna Company of Heroessvårbemästrade strategi med loot-kulturen från Diablo II. Något som i den expansiva kampanjen visat sig vara ett lyckat företag. Det hade varit lätt att nöja sig här.

Men Relic har även passat på att med sin smått geniala multiplayer-del trotsa genrens mest innötta konventioner genom att till exempel ifrågasätta fundament som hela basbyggartraditionen. Resultatet är träffsäkert med tyngd och några av de finaste intergalatiska fältslagen på senare tid. Något som med andra ord gör väntan på Starcraft II lite lättare. – JH

Wii/Sonic Team

DRAGON QUEST V NDS/Squar-Enix

I Japan älskar alla Dragon Quest, typ.

Femman är det bästa i serien och denna remake är ypperligt sätt att ta reda på vad alla snackade om 1992.

JOHAN HALLSTAN

PC/Relic Stuidos

johan.hallstan@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 33

Lkjb cce`e^XieXj d jkXi\

;

et finns en man som utmanar invanda föreställningar om hur man ska bete sig bland folk. Som alltid går sin egen väg och ber alla karriärcoacher att köra upp sina chefstips där solen aldrig skiner. Han är den enda chefen som kan kalla sina kvinnliga undersåtar för ”bitch” och ”stupid cow” och komma undan med det.

Men mest av allt är han extremt skicklig på det han gör och tolererar varken uppkäftighet, tårar eller allmän tafatthet i köket. Jag talar givetvis om världens skickligaste utskällare – Gordon Ramsay.

Sällan har ett vredesutbrott haft så många stadier.

Ansiktet som förvrids i ett virrvarr av rynkade pannor och sneda mungipor, ögonen som smalnar till små streck och rösten som glider över oktaverna snabbare än Whitney Houston anno 1991. Sedan kommer näven som dräms in i närmaste objekt, predikan som går ut på att man inte kan servera kyckling som är ”fucking” rosa inuti och förklädet som åker av i läskig fart och kastas över matsalen till åskådarnas förtjusning.

Innan jag dör skulle jag vilja åka på en riktig verbal smocka av Gordon. Det är right up there på önskelistan med delfinsimning och lottovinster. Hela grejen påminner lite om människor som fantiserar om att vara med om olyckor eller naturkatastrofer bara för att testa om de skulle klara sig levande därifrån. Hur skulle jag reagera om jag fick höra ”come here, you” och sekunden senare hade en illröd Gordon Ramsay framför mig? Käfta emot?

Försöka fly? Bryta ihop? Eller rent av svimma som en av deltagare i Hell’s Kitchen? Och jag är inte ensam. Om han någon gång i framtiden förlorar alla sina restauranger och tv-publiken en gång för alla charmas av Jamie Olivers röda kinder, skulle Gordon kunna fortsätta att leva flott genom att ta betalt för utskällningar.

Det är därför jag inte diggar hans senaste show – Cookalong Live. Programmet, som går ut på att Gordon lagar mat live samtidigt som engelsmän går online och försöker härma honom i realtid, saknar en viktig ingrediens.

Matintresserade får sitt och kändisspanarna får nöja sig med den brittiska b-ligan som varje avsnitt skickar någon att ackompanjera Gordon i köket. Men varför har ingen tänkt på mig? Var är ilskan, passionen och svetten som dryper i pannan? Var är Jean-Baptiste som trippar runt och försöker hålla masken? Och är engelsmännen verkligen så bra på att laga mat att Gordon inte får skrika ”it’s fucking raw” en enda gång? Jag vet ju att det är det han innerst inne vill göra. Ibland kan man till och med se hur han skäms över att behöva hoppa runt, klappa händerna och fira av halvhjärtade leenden när studiogästen fumlar.

Lyckligtvis kommer Kitchen Nightmares till undsättning. Där kommer Gordon ständigt på innovativa sätt att skälla ut den obligatoriskt arroganta kocken som låtit sitt kök förfalla. Trots alla vredesutbrott blir det liksom alltid bra i slutändan när restaurangen genomgår en slags Askungenförvandling. Ett ”well done” från utskällningarnas mästare är så mycket mer värd och läker alla psykologiska sår. Q

KM

Tips

I\[ I`[`e^

Å \e ] e^\cj\m c[k bk g Xe^cf]`c`e I motsats till hemmaromantiska brittdeckare med ”good ole England” broderat på prydnadskudden, är tv-trilogin Red Riding en ren fängelsevåldtäkt på anglofilin. Den visar upp ett svart land i identitetskris där sjuttio- och åttiotalet är antitesen till schyssta jeansrövar och gratis parkering.

Snarare bistra män i trånga kostymer och mustasch som säger ”cont”.

Västra Yorkshire är blekt, rått och mulet som en söndag på snedtripp i Tjernobyl.

Den humorbefriade dystopin är uppbyggd efter David Peaces romanserie och utspelar sig i författarens egna hemtrakter. Han använder de ökända Yorkshire ripper-morden som kuliss för en dramatisk motor av polisvåld och korruption. Detta och länkarna mellan de mediestyrda och statliga institutionerna (insert The Wire-referens) är premissen för de tre filmatiseringar som precis rullat på engelska Channel 4.

I första delen följer vi Eddie Dunford som med polisonger och grävande journalistik rotar i morden, varav ett på en ung flicka som hittats livlös med svanvingar bredvid sin kropp.

Istället för att sitta på redaktionen och mögla dejtar Eddie mamman till en av de döda flickorna. Det leder till suddigt och hett sex, och en uppgörelse med en obehaglig riskkapitalist som förstås är psykopat av kyrkliga nyanser.

Trilogins undertitel In the Year of Our Lord känns ännu mer logisk i del två. Då Peter Sutcliffe dyker upp. Den riktige Yorkshire Ripper.

I en intervju med Times Online (11/03) beskrev regissören James Marsh (Man on Wire) mördaren som ”en fallen ängel på ett missguidat uppdrag”. Ironiskt, med tanke på att Joseph Mawle som castats för rollen tidigare spelat Jesus i tv-serien The Passion.

Regisserar del ett gör Julian Jarrold, som nyss filmsnuttifierade Brideshead Revisited. Det enda som möjligen känns igen därifrån är cigarettfetishismen. Även om den i Jarrolds del av miniserien isolerats till gulbrunt inrökta rum med tapeter som ger dödslängtan istället för att utgöra

ett svävande tillbehör för en champagnepicknick.

Brittiska recensenter har namedroppat Andrei Tarkovsky som atmosfärisk tvilling till Red Riding. Själv tycker jag att hopplösheten och smutsestetiken mer liknar pre-apokalypsen i Children of Men. Det nihilistiska hotet vilar på ett vidrigt sätt över stämningen, påtagligt närvarande långt innan det förlöses. ”Vi gör vad vi vill!” skriker poliserna till Eddie efter en skenavrättning. Och det känns som att resten av landets auktoriteter delar deras inställning.

–Kristoffer Viita Red Riding går förhoppningsvis på svensk tv snart. West-Yorkshire dialekt är skitsvårt att förstå utan textremsa.

R 9vJK ALJK EL T TREBARNSMAMMA OCH HÖG PÅ CANNABIS Dokumentär på TV3

Inte varje dag man får se en småbarnsmossa snedtrippa. Plus också för ett förvånansvärt nyanserat reportage.

WEEDS

Ännu mer stoner-tv

Världens bästa serie?

WIPEOUT

Slapstick-humor

2000-talets Fångarna på fortet. Fast roligt.

GRILLAD

WEEDS SÄSONG FYRA

Jag ska erkänna att jag blev lite besviken på Grillad efter att ha sett första avsnittet. Det var liksom lite fattigt. Jag tänkte att det här bara måste bli tightare, vassare, farligare för att man ska bemöda sig. Jag tyckte lite synd om programmet.

Generationsklyftan som finns hos landets komiker bara stirrar en rakt i nyllet i Grillad. Lennie Norman är fan inte okej medan Anders och Måns-killen är svinrolig och sådär håller det på. Men trots att humorhalten sammantaget är rätt låg blir det stundtals briljant när oväntade påhopp på gästens vänner görs, eller när någons minspel är krystat.

Men snacka om att pressen på femmans konkurrent i höst är hög nu. Herrejävlar. Leverera.

De som anklagar Weeds för att glorifiera marijuana har uppenbarligen aldrig sett serien. För det finns ingenting glamoröst med Nancy Botwins liv. Familjens skrytbygge har brunnit ner, polisen är efter dem och de tvingas flytta in i Andys pappas sunkiga strandhus. Det är omöjligt att inte heja på Nancy och beundra hennes handlingskraft. Men man vill samtidigt kliva in i tv:n, rycka tag i henne och fråga varför hon alltid lyckas fucka up. På ytan är Weeds humor, men under den ligger en seriositet och ett mörker som gör att man delar karaktärernas ångest och oförmåga att slappna av. Lägg till en ”hard drugs”-beroende Celia, Doug som garanterat kommer att chockera och en psykiskt nästan ohanterbar dos drama, och du får världens kanske bästa serie just nu.

Programledare: Thomas Järvheden

I rollerna: Mary-Louise Parker, Kevin Nealon, Justin Kirk

–Margret Atladottir

AMAT LEVIN

Grillad visas på SVT1, fredagar 21.00

–Amat Levin Weeds sänds på Canal+ Comedy

amat.levin@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 35

=@CD

Åtta år efter succéromanen HOW TO LOSE FRIENDS AND ALIENATE PEOPLE är den självgode anglofiliikonen Toby Young tillbaka. Eller hans "misslyckanden" är det, den här gången placerade i lustigkurren Simon Peggs solhattskrävande kropp.

Filmen är banal och sömnig, men Toby Young är fortfarande ett mediafenomen som man bara måste älska.

8kk ] iYc` Xmjbp[[ le[\i [\Z\ee`\i i \e bfejkXik jfd ] i Xcc[\c\j ] i c`k\ lggjbXkke`e^%

?Xkb ic\b Text Niklas Eriksson

;

et har faktiskt hunnit gå åtta år sedan den självgode, brittiske popkulturinstitutionen Toby Young lät världen få veta precis hur djupt ned i självömkan, hybris och drogackompanjerat mänsklig förfall han sjunkit under sin tid på Condé Naste Publications mediapalats i New York. How To Lose Friends and Alienate People var en magnifik roman i all sin tramsighet. Otäckt välskriven, bitvis faktiskt insiktsfull och inte minst ett skolboksexempel på hur man förpackar en "fenomenroman" i en trivsamt brittisk a good read-tradition. Nu har filmen kommit. Med (de valde i alla fall inte Adam Sandler) den rödlätte 39-årige Hot Fuzzmannen Simon Pegg i huvudrollen som Graydon Carters destruktiva smart ass-hantlangare. Eller "destruktiv" förresten; det har nu blivit en rar romantisk komedi där Toby Young (här kallad Sidney Young) klantar sig lite och blir kär i Kirsten Dunst i något slags klichétyngd Djävulen bär Prada-miljö. Som satir är det minst sagt andefattigt.

Men nu ska vi inte uppehålla oss vid det. Jag inser att man måste gör några smärre justeringar om man vill nå miljonpublik på biografer, snarare än att i prosaform blidka de mest inbitna Modern Review-samlarna.

Vad vi istället borde prata om är vad som har hänt under de här åtta åren. På samma gång mycket och ingenting

alls. Romanen How To Lose Friends kom mitt i en prunkande blomstringstid för "förloraren" som dramatisk figur (tänk American Splendor och så vidare). Den som tillbringar alldeles för mycket tid framför Statistisk Årsbok kan notera att romanen anlände precis lagom till en formell recession (2001), under vilken man kunde sluta sig samman och skadeglatt titta tillbaka på en enastående högkonjunkturs (1993–2000) excesser – i det här fallet Toby Youngs ogudaktiga modellknullarlivsstil som slutar mot en bergvägg av självhat. På samma sätt anländer filmatiseringen, producerad av Larry David-parhästen Robert B Weide, lagom till en ny recession – rimligtvis med nya möjligheter för en sönderslagen nation att enas kring misslyckandet som konstart. Det är en händelse som ser ut som en tanke. Även annat är sig likt. Det som för mig är den kanske största behållningen med Toby Youngs förehavaden är hur oerhört avskydd han är. Han var det när boken kom och han är det fortfarande. Hela hans persona skriker: "Hata mig. Snälla." Det är fantastiskt roligt att ta del av all mänsklig litenhet som kommer fram när det på internetforum ska förklaras vilken patetisk nolla – som om inte det var dokumenterat – författaren är. (En personlig favorit för stunden är den diskussionstråd som handlar om att det var fel att använda Simon Pegg i huvudrollen då dennes "likeability

and everyman good looks" står i bjärt kontrast mot Toby Youngs "sneering condescension and speccy, over-sized baby-head features".) Att förbli avskydd under decennier är en konstart som får alldeles för lite uppskattning. Och det är ett mycket medvetet projekt från Youngs sida. Han har inte bara fått ur sig några hyllmil arrogant tidningsprosa och på senare år dykt upp med sitt försmädliga leende i varje upptänkligt food critic-program från Top Chef till Hell’s Kitchen. Han har även vid 45 års ålder redan fått ur sig två (2) regelrätta memoarböcker. How To Lose Friends och nu senast The Sound of No Hands Clapping, en uppföljare i vilken en alltjämt självgod Toby Young nu har flyttat tillbaka till London med fru och ungar, men fortfarande roar sig med att dyka upp som fejkad patient på penisförstorarkliniker och annat som gör livet värt att leva. Även om David Sedaris och just Larry David vore minst lika rimliga jämförelsepunkter är det som "Englands heterosexuella Truman Capote" Young får finna sig i att bli ihågkommen. För det är hågkomst det handlar om. Livssummeringen är redan i full gång. Och, japp, vi kommer älska att hata det till det bittra slutet. Q

Hopplös och hatad av alla har biopremiär den 4 april.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 37

=@CD

mentärt färgad stil. Aronofsky har gjort djuplodande studier i ensamhet förr, men här är det mer genomborrande mörkt än någonsin. –EAP

R 9vJK ALJK EL T Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

Traumabearbetning WALTZ WITH BASHIR Regi Ari Folman

Det är nästan omöjligt att se Ari Folmans animerade skildring av Libanon-ockupationen 1982 utan att tänka på Maus. Art Spiegelmans klassiska serieroman. Båda är totalt originella epokskildringar som gräver djupt bland minnen, drömmar och förseglade trauman. I Spiegelmans fall rör det sig om faderns tid i koncentrationsläger, här utgår berättelsen från Folmans intervjuer med gamla vänner ur den israeliska armén (speciellt en som inte är någon större hundvän). Den påträngande, well, magiska realismen bygger på Flashoch 3D-teckningar (på ytan mycket lik Waking Life) och är fantastiskt verkningsfull. Kanske är det här rent av enda sättet att skildra den här typen av mental dimma.

Jag tror det. –NE

Åldersnoja BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV Regi David Fincher

När mästaren av iskall artificiell mansfilm plötsligt går melodram och lierar sig med Forrest Gumps manusförfattare gäller det att ha rätt förväntningar. Det är inte för de djupsinniga emotionella vändningarna eller de matiga analyserna av amerikansk historia man ska följa mannen (Brad Pitt) som föds i en skröplig reumatikeråldrings kropp och lever livet baklänges ända tillbaka till livmodern.

Jag antar att Fincher grät hela vägen till Oscarsgalan över de (ganska många) amerikanska kritiker som anmärkt just på att det – vilket är helt riktigt – bitvis är banalt, gimmickartat och något känslomässigt rumphugget. För mig är det egendomliga invändningar. Det finns en barnboksmässig lätthet i varje bild i denna myshäxbrygd av enorm datapark och gammaldags hantverkskunnande. Det är en bitvis magisk illusion, och jag tror att det är som sådan, och bara som sådan, man bör bekanta sig med Finchers mest oväntade film hittills.

–NE

DÅRDOKUMENTÄREN genre

Olle Ljungström. Philippe Petit.

Arthur Russell. Billy Mitchell.

Macdulio Roy. Ester Henning.

Marknaden har aldrig sett bättre ut för stora, konstiga porträtt av stora, konstiga människor.

MILK

Regi Gus Van Sant

Nu är det bara Glutenintolerant Eskimå kvar av minoriterna för Sean Penn att sätta tänderna i. I love it, trots allt.

WATCHMEN Regi Zack Snyder

Annat som hände 1985: Mike Tyson proffsdebuterar, Brixton-kravallerna, Hilding Rosenberg avlider. utan som bara dokumenterar och berättar.

Dessutom är den vacker – det växlar hela tiden mellan kargt och mjukt, mellan extremtäta närbilder och ödsliga landskap, mellan kallaste blått och ljusaste varmaste ömsinta solljus, och samma växling finns i berättelsen och i spelet. Det är fåordigt både bokstavligen och bildligen, underbart sparsmakat på ett sätt som låter känslorna ta sig in under huden istället för massa ord som kommer i vägen. De få klyschor och övertydligheter som smugit sig in blir liksom förlåtna i det stora hela. –JS Smärtsam återförening JAG HAR ÄLSKAT DIG SÅ LÄNGE Regi Philippe Claudel

Handlingen i Jag har älskat dig så länge rör sig långsamt framåt, som för att ge åskådarna och filmens karaktärer samma tid till reflexion.

Kristin Scott Thomas, notorisk brittisk kostymdrameaktris, iklär sig här den oglamourösa rollen av Juliette, en medelålders kvinna som släpps ut efter ett långt fängelsestraff för ett tabubelagt brott (Scott Thomas franska är för övrigt perfekt). På utsidan tar den yngre systern emot. Hon har aldrig förstått Juliettes motiv, men vill ändå välkomna henne tillbaka till livet på ett villkorslöst sätt. Vägen dit är kantad av väntade och oväntade hinder. Men det bär, trots allt, ända fram till slut. Till det yttre så ”franskt” det kan bli, men tack vare Claudels välbalanserade berättande blir det aldrig stereotypt, istället sällsynt mänskligt drabbande.

–EAP

Drama I SKUGGAN AV VÄRMEN Regi Beata Gårdeler

Tjugonånting-heroinisten Eva har en rutin och ett schema som fungerar: Hon skjuter upp på väktarjobbet och tänder av när hon är ledig.

När hon träffar polisen Erik blir det paradoxalt nog kärleken och lyckan som tvingar henne in i hårdare missbruk, eftersom hon inte längre har någon fri tid då hon kan tända av utan att bli påkommen. Gårdeler har lyckats med konststycket att göra en film som avhandlar missbruk utan att vara varken förhärligande eller fördömande,

38 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

Ensamhetsfrossa THE WRESTLER

Regi Darren Aronofsky

Det råder allmän kritikerkonsensus om att ingen annan än Mickey Rourke hade kunnat göra The Wrestler till ett sådant mästerverk. Länkarna mellan Rourke och det fallna steroidvrak han spelar gör det svårt att se någon mer passande för rollen. Brottaren Randy The Ram är en föredetting med en söndrad kropp. I det vakuum som utgör hans tillvaro söker han närhet hos den desillusionerade strippan Cassidy, spelad av Marisa Tomei. Båda skådespelarna exponerar hela sina register – inte minst fysiskt – i en doku-

Svårmodiga antihjältar WATCHMEN Regi Zack Snyder

Filmatiseringen av Alan Moores och Dave Gibbons banbrytande serieroman från 1986, är den perfekta antitesen till den typiska superhjältefilmen. De senaste åren har sett många grubblande män i trikåer, men navelskådandet i till exempel X-Men är rena barnleken jämfört med detta bråddjup.

Snyder har gjort en visuellt storslagen och oerhört trogen tolkning av originalet. Rå, fängslande och melankolisk.

Handlingen tar vid i ett alternativt 1985, där USA står inför hot om kärnvapenkrig och de maskerade väktare som förr varit samhällets ”beskyddare” är förbjudna. De lever som skuggor eller parodier av sina forna jag, i en postmodern film noire-inramning av New York. Att bara en av dem – den nihilistiske smurfen Dr. Manhattan – har riktiga superkrafter, understryker patetiken.

Det ser mörkt ut och mörkare blir det när antihjälten Rorschach hittar ex-kollegan The Comedian mördad.

Det som främst gör att filmen inger ett sådant vällustigt obehag, är skildrandet av dessa karaktärer som fullt möjliga i vår egen värld. Att ett gäng högst tvivelaktiga maskeradoffer verkligen härjar runt på gatorna som ett absurdistiskt medborgargarde.

Det hänförande är dock filmens filosofiska och samhällskritiska ambitioner, där symboliken skickligt vävs samman med ett intensivt, våldsamt och dystopiskt äventyr.

Snyders största problem har varit att bryta ned berättelsens olika tidsplan och parallellhandlingar till långfilmsformatet, men han har ändå gjort ett mycket bra jobb och tänkt även på dem som inte har läst boken. Watchmen är en av årets mest intressanta filmer och en av genrens viktigaste.

–EAP

Romkom EN SHOPAHOLICS BEKÄNNELSER Regi PJ Hogan

Man skulle ju kunna tycka att det är problematiskt att göra en film om någon med patologiska besvär, men sjukdomsbeskrivningen eller -insikten blir aldrig mer än “samma sak som alla andra gör men kanske lite mer”. En människa med gravt köpberoende, enorma skulder och ett nät av lögner att uppehålla framställs som någon med lite tokroliga bryderier – både när hon råkar tråckla sig in på ett jobb hon inte riktigt kan hantera, och när hon ska gömma sig för sina gäldenärer.

Det tar förvånande lång tid innan skämskudden kommer fram, men sedan är det mellan varven närapå plågsamt. Underligt nog är det trots allt ganska charmigt. Isla Fisher räddar en i grunden rätt odräglig huvudperson, gör henne till någon man hejar på när hon får den hämnd och den framgång vi alla innerst inne vet att vi egentligen förtjänar om fok bara förstod det, och hon stöttas av en ensemble med bakgrundsfigurer som man gärna skulle vilja se mer av. –JS

PÅ REPERTOAREN

Komedi HOPPLÖS OCH HATAD AV ALLA Regi Robert B. Weide

Simon Pegg är ganska bortslösad som journalisten Sidney Young (alter ego för verklighetens Toby Young) som kommer till New York och fatalt misslyckas med att lyckas på Den Stora Tidningen; hans principer och bitterhet funkar inte alls lika bra i det übercoola stora äpplet. Weide verkar ha trott att brittisk humor bygger helt och hållet på underdrift, och inte förstått att det handlar mer om isbergsprincipen – det är mycket som inte syns, men det måste finnas där för att det man ser ska funka. Eller så räknar han med att Peggs blotta existens ska innebära komedi (vilket det i och för sig lite gör; Pegg gör helt klart det bästa av det han tilldelats). Men visst – det är en relativt välgjord och frätande satir över medie- och kändisvärlden. Frågan är kanske om det är en medveten poäng i samma spel att det är sexton år mellan Pegg och hans tilltänkta lustobjekt. De tolv åren mellan honom och Kirsten Dunst, som ska föreställa hans mer jämlika tidningskollega, blir nästan anständiga i jämförelse. –JS

Folkhemsskräck LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN Regi Tomas Alfredson

Frågan är vad som är obehagligast i denna mästerligt subtila filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman. Folkhemsångesten, växa-upp-helvetet och vampyrtemat är så tätt omslingrade att de blir gestaltningsplatser åt varandra.

Tankarna kan stundvis halka in på tvversionen av Gardells mobbningshistoria En komikers uppväxt och det briljant konstfulla fotot har onekligen en stilistisk länk till Roy Andersson. Men det svenska tungsinnet har sällan skildrats så här kyligt skräckinjagande och en vampyrfilm är sällan så här tung. Fasansfull vardagsgrymhet, molande sorg och blodtörstig, bitterljuv puppy love. –EAP

Postmodern Lassie BOLT

Regi Byron Howard & Chris Williams

Som en Truman Show från fablernas värld dimper Bolt ned i 3Dfilmens revivalvåg. Men det är inte bara storebror-ser-dig-perspektivet och 3D-glasögonens obekväma passform som känns igen. Den gulliga jycken Bolt spelar ovetande med i en tv-serie där han fått superkrafter som lasersyn och jordbävnings-skall. När han av misstag skeppas till New York och ska ta sig hem till matte i Los Angeles på egen hand, upptäcker han sin högst ordinära dödlighet. Trots att ingenting egentligen är nytt här fungerar denna Buzz Lightyear och Lassie-cocktail utmärkt. Disney har gjort en högst roande barnfilm som en vuxen publik definitivt kan uppskatta trots att den tillägnas få passningar. –EAP

Dålig karma BOY A

Regi John Crowley

Detta empatiska porträtt av en ung mans flykt undan sitt förflutna, visar hur lätt samhälleliga omständigheter kan skapa ett monster.

Som tioåring mördade Jack Burridge ett annat barn tillsammans med en vän. När han som 24-åring släpps ut efter att ha tillbringat merparten av sitt liv inlåst, tycks möjligheterna till en andra chans vara goda. Verkligheten ler mot Jack, som med hjälp av sin mentor Terry (spelad av suveräne Peter Mullan) bygger upp ett nytt liv i Manchester. Men ekot från barndomen

hugger honom snart i ryggen. Boy A ifrågasätter invanda föreställningar om ont och gott och blir en sann uppvisning i moralisk självrannsakan. –EAP Maffia på riktigt GOMORRA

Regi Matteo Garrone

Filmatiseringen av Roberto Savianos kultförklarade bok om den napolitanska maffian ligger ljusår från filmer som Maffiabröder och Gudfadern.

Gomorra visar oerhört framgångsrikt hur den kriminella världen är helt beroende av våldets makt. Anslaget är dokumentärt, långsamt och utan stilfullt effektsökeri.

Inga coola oneliners här inte. Istället visas en central del av Italiens organiserade brottslighet upp i verklighetens grådaskiga ljus. Det är ett smutsigt eurotrashträsk där Tony Soprano skulle snubbla i leran. –EAP

Omaka par GRAN TORINO Regi Clint Eastwood

Clintan drar i sin påstått sista roll någonsin upp grusrösten ett varv extra och det är onödigt, för det är ändå så tydligt att hans Walt är vrång och vresig. Krocken när gubbrasisten med Koreaminnen motvilligt tar sig an Hmongkillen bredvid är välspelad och väl uppbyggd – Eastwood vet ju vad han gör även om han borde spänna av i struphuvudet och skippa hundmorrandet – och fortsätter med mer än en oväntad vändning, som väger upp vissa klyschor. –JS

Självironiskt muskelberg I HUVUDET PÅ VAN DAMME

bilden av sig själv som avdankad föredetting. Här får The Muscles from Brussels för första gången vara en äkta skådespelare.

Med improviserad monolog! Och riktiga tårar! Paradoxalt nog är det i rollen som sig själv, även om det är en lätt förvrängd version försatt i en galghumoristiskt knasig handlig.

Positivt överraskad, check! –EAP Globaliseringskritik MAMMUT Regi Lukas Moodysson

När Moodysson nu kliver ut på den internationella arenan känns det empatiskt samhällskritiska perspektivet igen, men någonstans i detta mastodontprojekt har en del av hans personliga tilltal gått förlorat. Här syns varken galghumorn från Tillsammans, ursinnet från Lilja 4-ever eller avantgardismen från Container. Allt är finslipat och ganska lättillgängligt. Kvar finns dock en molande ångest över människans oförmåga att göra rätt val i en komplex tillvaro, här skildrad utifrån globaliseringens konsekvenser. I ett mycket välspelat (kanske främst av barnen) triangelförlopp mellan New York, Filippinerna och Thailand ser vi hur alla parter – inte bara de förväntade – förlorar, trots de bästa av intentioner. Och det berör, på ett sätt som bara Moodysson kan. –EAP

Bögig biopic MILK

Regi Gus Van Sant

Milk må handla om normbrytande, men det är inte något som har färgat av sig på filmens stilistiska upplägg. Efter den experimentella Paranoid Park har Van Sant återvänt till ett mer klassiskt berättande. Milk tecknar porträttet av San Francisco-martyren Harvey Milk, den första öppet homosexuella folkvalde politikern i USA. Som den kufiske medborgarrättskämpen ser vi Sean Penn, vilket är det som bär filmen (till skillnad från Emile Hirsch smått parodiska sextiotalsfjolla). Att den hade premiär strax innan höstens nedröstning av homoäktenskap i Kalifornien påminner om vårt samhälles otroliga långsamhet. Lika angeläget som aktuellt. –EAP

Regi Mabrouk El Mechri

Att den svenska titeln på JCVD är en parafras på Spike Jonzes metafilm om John Malkovich, måste ses som godtagbart. Det var trots allt den som var El Mechris förebild när han tog över det som först var tänkt att bli en billig drift med den gamla actionhjälten.

Istället blev det ett förvånansvärt smart filmexperiment där Van Damme, likt Mickey Rourke i The Wrestler, effektivt använder

Julia Skott

julia.skott@nojesguiden.se

MILK

Regi Gus Van Sant

Nästan lika bra som Dustin Lance Blacks tacktal för bästa manus-Oscar.

CORALINE Trailer

Så. Pepp.

3D

koncept

Jag älskar att Hollywood ALDRIG kommer att släppa drömmen.

Regi Charlie Kaufman

Det är inte särskilt förvånande att Kaufmans regidebut är en så surrealistisk väv av metanivåer och självrannsakan. Han är trots allt mannen som skrivit manus till filmer som Adaption och Human Nature. Här förvirrar han dock mer än vanligt, även om grundtemat om livet som teater når fram med eftertryck.

I huvudrollen ses Philip Seymour Hoffman i hans mest komplexa roll någonsin. Störst behållning av detta berättarmässigt snåriga epos fås helt klart om man ser logiken som en bisak och sväljer Kaufmans syn på livets berg-och-dalbana som ett absurt men fullkomligt storslaget pussel. –EAP

Feelgood YES MAN

Regi Peyton Reed

Det bästa man kan säga om den här säg-ja-till-livet-soppan är att det inte, som det brukar vara, är en frisinnad tjej som lär Jim Carrey att vara glad och uppskatta vardagen. Men hon är förstås med i rollistan, i Zooey Deschanels alltid lika tokigt gulliga bohemgestalt. Nejsägaren som på lite vaga grunder ska börja säga ja till precis allting är en kul premiss.

Resultatet är lite väl förutsägbart, och mellan varven nästan fånigt – men visst, det är lite charmigt. Och Carrey är som alltid bäst när han lugnar ner sig. –JS

Bildungsfilm MARLEY

Regi David Frankel

Någonstans i processen där kåserier blivit en bok som blivit en film har potentialen till charm försvunnit. Samtida och omedelbara reflektioner över livet reflekterat genom en gräsligt odräglig hund har i spelfilmsversion blivit en fantastiskt intetsägande historia om en tio-femton års utveckling i en mans liv. Det är faktiskt nästan imponerande att lyckas få in så många definierande ögonblick – att försöka få barn, att få barn, karriärframgång, enorma gräl – utan att det berör särskilt mycket. De underfundiga formuleringar och funderinngar som man antar ursprungligen charmade läsarna funkar inte som insprängda voice-overs. Och hunden Marley, ursprungligen inköpt för att avleda hustruns barnlust, är bara gullig nog att driva historien framåt ett litet tag.

En fullvuxen ouppfostrad papperstugg ÄR inte rolig – i alla fall inte utan en bra spin doctor, och det har inte Frankel lyckats vara. Tittaren ska nog känna sig som en i familjen, men är mer vännen som måste titta på ytterligare en laddning tråkiga semesterbilder. –JS

Sentimental storstadssaga SLUMDOG MILLIONAIRE

Familjeäventyr RESAN TILL JORDENS MEDELPUNKT 3D

Att kalla Slumdog Millionaire ”ödesmättad” är en eufemism.

Man genomskådar snabbt riktningen i denna genreblandande storstadssaga, där den godhjärtade slumpojken Jamal anklagas för fusk när han är på väg att kamma hem maxvinsten i tv-programmet Vem vill bli miljonär?. Genom Oliver Twistanstrukna återblickar visas omständigheterna som lett till hans kunskap upp i detalj. Övertydligheten kväver stundom berättelsen och kärlekshistorien dränks delvis av en översvallande sentimentalitet. Flyktigt underhållande ändock, men filmens verkliga förtjänst är det stiliserade porträttet av Bombays förvandling till Mumbai. Och såklart det A.R. Rahman-producerade soundtracket med M.I.A.’s Paper Planes. –EAP

Det senaste försöket med 3Dspelfilm börjar lite väl gimmickigt, med enorma kryp och spott på publiken, och det får helt klart en reaktion.

Problemet är att sedan blir det bara distraherande – tekniken tar överhanden och tar uppmärksamheten från filmen, gör dig konstant påmind om att du tittar på en film istället för att låta dig faktiskt uppleva berättelsen om farbror och brorson som ska återupprätta den döde brodern/faderns ära, och bevisa att Jules Vernes historia om en värld inuti jorden är sann. Det visuella överväldigar – men på fel sätt. Särskilt i åkningar och kamerarörelser hinner ögonen hinner inte riktigt med. (Det faktum att den svenska textningen också svävar i luften hjälper inte direkt illusionen.) Och råkar du

Regi Danny Boyle

R 9vJK ALJK EL T

Livets pussel SYNECDOCHE, NEW YORK

Regi Eric Brevig

ha egna glasögon innanför 3D-brillorna får du förbereda dig på en antingen tråkig eller jobbig film – tekniken blir förskjuten och antingen förstörd eller nästan plågsam.

Själva filmen är familjeäventyr i standardformulär, och det går inte riktigt att avgöra om den tjänar eller förlorar på att tekniken ligger i vägen för upplevelsen. –JS Beck noire MÄN SOM HATAR KVINNOR Regi Niels Arden Oplev

Som ofta när det gäller svenska storproduktioner med thrillerförtecken var det lätt att förbereda sig på ett hånleende inför Män som hatar kvinnor, filmatiseringen av första delen i Stieg Larssons bästsäljande Millenniumtrilogi. Men även om smilgroparna rycker illvilligt ibland är detta inte någon total katastrof. Visst känns filmen på många sätt som ett mörkare och mer påkostat Beckavsnitt (med både Peter Haber och Ingvar Hirdvall), visst lider den av för många kända svenska skådisar som presenteras endimensionellt på löpande band och visst är Michael Nyqvists mysförvirring ganska märklig.

Men Noomi Rapace är trovärdig som emohackern Lisbeth Salander och ihop med en habil och småkuslig story gör det en hyfsad tv-film för en framtida förkylning. –EAP

Vampyrsmör TWILIGHT

Regi Catherine Hardwicke

Är man typ fjorton har den här filmen verkligen allt. Sann men omöjlig kärlek mellan en underskön samvetstyngd vampyr och den nya tjejen i stan, och lite lagom skräck och gotisk stämning. Men annars går det inte att komma ifrån att historien är tunn och replikerna otroligt plastiga. Det är nästan så att man undrar om kameran är i ständig rörelse – den snurrar, flyger, följer, panorerar, utan att skilja på natursköna vyer och snygga interiörer – för att distrahera tittaren från att det inte riktigt finns något att se. –JS

R 9vJK ALJK EL T

Erik Augustin Palm eap@nojesguiden.se

JAG HAR ÄLSKAT DIG SÅ LÄNGE Regi Philippe Claudel

Titeln föreslår en översentimental sörja med ett oändligt frossande i baguetter och rödvin. Själva filmen är ett av de mest välregisserade och drabbande familjedramerna på år och dag.

WATCHMEN Regi Zack Snyder

Vem vill ha en rakryggad, godhjärtad superhjälte som kan flyga, när man istället kan få en paranoid sociopat med hämndbegär?

MILK

Regi Gus Van Sant

Även om fjolligheterna hos den heterosexuella skådespelarstaben i Milk osar stereotyper (sångaren Antony Hegarty från Antony and the Johnsons har jämfört filmen med blackface-teater), så gör Sean Penn en av sina bästa roller. For a damn good cause.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 39

KULTU

RBOLAGE

T, LIVE NATION & PK MUSIK PROUDLY PRE

SENT

KI

=E=EB 8EH:;BBE KI I?9A E< ?J 7BB KI H7?I;: <?IJ I DE KI; <EH 7 D7C; KI J>; 8EKD9?D= IEKBI KI J>; B?L?D= ;D: 7K F7HAM7O :H?L; 7K J>; 7==HEB?J;I KI J>; ADE9AEKJI I

<H?>7CD;D =zJ;8EH= (+ @KD?

8?B@;JJ;H0 J?9D;J &--#'-&-&-& MMM$J?9D;J$I; I7CJ 7BB7 7J=#EC8K:$ MMM$B?L;D7J?ED$I; # MMM$FACKI?A$I; # MMM$AKBJKH8EB7=;J$I;

<B;H 87D: J?BBAECC;H MMM$M;IJ9E7IJH?EJ$I;

KULTURBOLAGET, LIVE NATION OCH PK MUSIK PRESENTERAR

(US)

(US)

(US)

VOLBEAT (DK) | CHILDREN OF BODOM (FIN) DIR EN GREY (JAP) | OPETH (S) MESHUGGAH (S) | MUSTASCH (S) ALL THAT REMAINS (US) | GIRUGÄMESH (JAP) | MUCC (JAP) DRAGONFORCE (UK) | TRIVIUM (US) | NAPALM DEATH (UK) | PAIN (S) MUNICIPAL WASTE (US) | CULT OF LUNA (S) | EVERGREY (S) AUGUST BURNS RED (US) | BRING ME THE HORIZON (UK) DEAD BY APRIL (S) | BULLET (S) | PILGRIMZ (DK) | ALL HELL (S)

I HUVUDET PÅ VAN DAMME

JCVD

BIOPREMIÄR 27 MARS

FRIHAMNEN GÖTEBORG 26 & 27 JUNI Biljetter: www.metaltown.se | Åldersgräns: 13 år. Insläpp 12.00. 2 dagar. 3 scener.

www.kulturbolaget.se | www.livenation.se | www.pkmusik.se

www.metaltown.se

DLJ@B

Ångest och sorg. Sorg och ångest. Och ett mycket nära band till döden. Mörka krafter har följt El Perro del Mar sedan dag ett. Tredje skivan LOVE IS NOT POP avslutar triologin som startade med LOOK! IT'S EL PERRO DEL MAR och som följdes upp av FROM THE VALLEY TO THE STARS. Det här är skilsmässoskivan.

Foto: Johanna Hedborg

<c G\iif [\c DXi Jb`cjd jjfjb`mXe Text Carl Reinholdtzon Belfrage

J

arah Assbrings skivor är alla präglade av starka känslor. Depression, död och existentiell sorg och tvivel. Hennes första, Look! It's el Perro del Mar, föregicks av en förlamande depression som, när ljuset bröt fram, kanaliserades via en stram och konstgjord ljudbild. Då hade Sarah inte lyssnat på musik på två år. Hon hade känt av musikens destruktiva sida. Och att börja skriva låtar, sjunga och fungera som artist igen var som att börja lära sig gå på nytt.

Andra skivan, From the Valley To the Stars, präglades av en nära släktings bortgång och omkullkastade hennes tankevärld. Hon drogs in i långa funderingar om livet och döden.

Läste Harry Martinson och besökte kyrkor och katedraler runt om i Europa. Parallellt var hon ute på turné för Look!

It's el Perro del Mar, besökte småstäder över en dag och kände sig totalt alienerad. From the Valley To the Stars blev en historia om döden och livet som ändligt. Men, som alltid med Sarah, landade det mörka temat på ett ljust och vackert vis. Skivan blev en hyllning till livet.

Tredje skivan, nu aktuella Love Is Not Pop, är skilsmässoskivan. Sarah bryter med sin pojkvän. Men inte på sedvanligt sätt där någon i relationen säger ”du, vi måste prata”.

Nej. Sarah sitter i New York, funderar över sin kärlekssituation, komponerar låten Gotta Get Smart och bifogar den i ett mail till pojkvännen hemma i Göteborg. Texten går ”I've got something to tell you, don’t wanna make you sad.

I’ve got something to tell you, don’t wanna make you mad.

We’ve been together for so long, don’t want to break your heart…”

Förhållandet är över. Sarah funderar sedan genom skivans nio låtar över kärlekens komplexa natur. ”Love Is Not Pop”, som Maria Schneider säger i Sista tangon i Paris.

Berätta vad du menar med ”Love Is Not Pop”.

–Precis som Maria i Sista tangon i Paris, att kärlek inte bara är den där romantiska bubblan utan också något av kött och blod. Något med svärta som kan gå åt fanders.

Sorg och ångest är givetvis förlamande och passiva tillstånd, men gör dig samtidigt reflekterande och mer uppmärksam. Det är som om ångesten ger dig en present i slutet av fasen: ”nu släpper jag greppet, skriv nu, dokumentera”. Förstår du vad jag menar?

– Absolut. Negativa känslor har ju mer eller mindre stått bakom och skapat alla mina skivor genom tankar och reflektioner som uppstod ur sorgearbete och ångest.

Men har alltid resulterat i något hoppfullt och ljust… …och förtjusande vackert. Senaste skivan har även en mer mogen ljudbild och är producerad av Rasmus Hägg.

–Ja! Rasmus Hägg har länge stått på önskelistan, och nu passade det oss båda, vilket inte var en garanti för att vi skulle ha samma idéer och tankar, men det fungerade fantastiskt. Jag ville dock först ha något av en konstgjord ljudbild, men Rasmus sa att han var inne på helt andra prylar och

?fe _X[\ b ek Xm dlj`b\ej [\jkilbk`mX j`[X% FZ_ Xkk Y iaX jbi`mX c kXi# jale^X fZ_ ]le^\iX jfd Xik`jk `^\e mXi jfd Xkk Y iaX c iX j`^ ^ g epkk% ville använda så mycket levande musik som möjligt.

Trummor, gitarrer med mera. Så ingenting blev studiofierat.

Vilket säkerligen var bra, och väldigt kort in i processen förstod jag att han hade rätt.

Ja, Rasmus hade rätt. Love Is Not Pop har nästan en tredimensionell kropp, väldigt vacker, som en mörk version av Vanessa Paradis på en nattklubb i Miami. Jag anser Sarah Assbring vara fantastiskt angelägen. Nu mer än någonsin. Hon tycks sväva över alla subversiva populärkulturella moment i vårt land. Hon tar sin rätt i vår nutids vokabulära frugala tundra. Det jag försöker säga är att Sarahs och Rasmus senaste kollaboration är något av det vackraste du kan sysselsätta dig med i vår. Q

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 41

SUPPORT: KRISTOFFER ÅSTRÖM & THE RAINAWAYS

In association with The Agency Group & Flagstone

proudly presents

SUPPORT: JONATHAN JOHANSSON & ADIAM DYMOTT

6.4 STOCKHOLM CIRKUS

25.4 STOCKHOLM ANNEXET

FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

+ TWO WHITE HORSES

1.4 SLUTSÅLT • 2.4 EXTRAKONSERT STOCKHOLM SÖDRA TEATERN FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

DUN GEN

WORLD TOUR 2009 > 2010

14.5 STOCKHOLM HOVET

19.4 STOCKHOLM RIVAL

FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

9.4 STOCKHOLM RIVAL FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

Live Nation och West Coast Riot presenterar West Coast Riots förfest

AV TNING UTLOT ILJETTER ALB FESTIV ANNAT! OCH

12.4 STOCKHOLM RIVAL FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

29.4 STOCKHOLM DEBASER MEDIS

PLUS SPECIAL GUESTS

9.6 STOCKHOLM ANNEXET

Fler konserter på Biljetter: LiveNation.se, Ticnet 077-170 70 70, Eventim-ombud & callcenter 0771-651 000 med flera.

DLJ@B

Världens nya popdrottning borde rätteligen vara Neko Case. Men hon kommer aldrig att ta plats på tronen, eftersom hon prioriterar sin integritet och sin glädje långt högre än framgång. Hon är helt enkelt inte intresserad av topplisteplaceringar eller arenaspelningar.

E\bf :Xj\

;\e epX gfg[ifkke`e^\e Text Patrik Forshage

;

et var bara häromåret som Playboy utnämnde Neko Case till världens sexigaste sångerska och erbjöd henne fantasisummor för ett utvik. Hon tackade givetvis nej. Den skandal som gjorde henne bannlyst från countrymusikens Mekka, Grand Ole Opry – efter att hon dragit av sig tröjan på scenen – hade också kunnat omsättas i rubriker och skivförsäljning. Om hon hade velat.

– Det var verkligen konstigt. Jag var inte ute efter att flasha något, jag fick värmeslag där på scenen helt enkelt.

Som bannlyst från Grand Ole Opry är ändå Neko Case i fint sällskap. Hank Williams blev också bannlyst där under en period, Johnny Cash, Skeeter Davis och Kitty Wells också, för att inte tala om The Byrds.

– Jojo, men Hank var Hank. Han välkomnades tillbaka sedan. Jag får aldrig mer sätta min fot där. Men jag har spelat på Ryman istället, det är den riktigt ursprungliga countryscenen.

Ditt nya album är en skiva om djur, väder och natur.

Men du är ju en stadstjej?

– Nja. Jag har bott i städer under mitt vuxna liv, det är sant, men jag kommer från en farmarfamilj. Min styvpappa var arkeolog, och det innebar att vi alltid var ute i ödemarken.

Och nu gör du gröna vågen och flyttar till en gård i Vermont?

– Snart. Jag håller på att renovera först, inget stort men badrum och sånt. Och så väntar jag på att mamma ska ta över mitt hus i Tucson.

Berätta om pianosamlingen du har där i Vermont.

– Haha, ja, det är rätt knäppt. På gården där i Vermont finns en fantastisk lada som är så oändligt gammal. Den är

från 1700-talet. Okej, för européer är det kanske ingenting, men i USA är det stort. Nå, samtidigt som jag utforskade den började jag se en massa annonser där folk skänkte bort sina pianon. De skulle passa i min lada, tänkte jag, och började åka runt och hämta dem.

Hur många har du fått ihop?

–Åtta stycken, men bara sex av dem går att stämma.

Jag använde allihop utom de två ostämbara i en stor pianoorkester på nya albumet, i min cover av Harry Nilssons Don’t Forget Me. En Harry Nilsson-cover alltså. Du gör en Sparks-cover på skivan också. Är du ett Sparks-fan?

–Alla i New Pornographers älskar Sparks. Jag också.

Jag funderade rätt mycket på att det var så många låtar om naturen på min skiva. Antingen kunde jag försöka tona ner det lite, eller så kunde jag ta det åt andra hållet och lägga till ännu mer tornados. Never Turn Your Back On Mother Earth har jag försökt hitta rätt forum för länge, och nu blev det så att jag lät den hjälpa till att göra skivan till en naturskiva. Är det extrema vädret mest metaforer, eller är du metereologiskt intresserad?

–Både och, faktiskt. This Tornado Loves You bygger på en dröm jag hade, där jag var ute på ett fält och en tornado kom emot mig. Jag var skräckslagen, förstås, men precis framför mig stannade den, och man kunde se hur frustrerad den var. Till slut förstod jag att tornadon hade fångat en bok, och att frustrationen handlade om att den inte visste hur den skulle be mig läsa högt ur boken. Tornados har svårt att bläddra.

Minns du vilken bok det var tornadon ville höra?

–Nej. Jag kan inte läsa i mina drömmar. Q

Foto: Jason Crep

>vJKC@JK8E

Världens bästa sångerskor, enligt JONNA LEE, aktuell med albumet This is Jonna Lee EMMYLOU HARRIS – Vacker som en dag och världens skönaste pipa.

BJÖRK – Original! Har faktiskt inte någon Björktradition hemma hos mig men jag har alltid tyckt om hennes röst.

KATE BUSH – Grym! enligt JENNY WILSON, aktuell med albumet Hardships!

JAQUELINE "MAPEI" CUMMINGS – Ingen gör det som hon. Hon är too cool for school!

SARAH "EL PERRO DEL MAR" ASSBRING – Gud vad jag älskar henne! EPDM:s nya platta spår jag vara hennes stora genombrott!

MARIAM "WILD BIRDS & PEACE DRUMS" WALLENTIN – Hon bara knäcker, fy tusan vad bra hon är! enligt MAIA HIRASAWA, aktuell med albumet GbgVsSthlm DOLLY PARTON – Min pappa har alltid älskat henne och jag trodde hela tiden att det var på grund av hennes utseende. Men sedan när jag för första gången lyssnade på henne insåg jag att hon var bäst helt enkelt.

NINA SIMONE. – Vilken röst. Vilken kvinna.

CAROLE KING – Ny upptäckt för mig. Fantastisk låtskrivare till hur många hits ju.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 43

DLJ@B

R 9vJK ALJK EL T Angelica Butura

angelica.butura@nojesguiden.se

STRUCTURE Klubbens ettårs kalas den 28 mars www.structuresthlm.com

Underbare Chicago-dj:n Billy Dalessandro kommer till Stockholm!

FLIGHT OF THE CONCORDS Nya zeeländsk humor Träffsäkert ut i fingerspetsarna driver de med Pet Shop Boys, Bowie, gangstarap, fransk jazz… allt!

och Lykke Li, har fått äran att smycka med sina röster, är ett mycket gott beslut, för när Röyksopp själva tar ton inser man hur mycket de har att vinna på alla gästartister.

De undersköna donnorna gör också skivan än mer kommersiellt gångbar. Kanske speglar det tidens anda, på exakt samma sätt som Kleerup gör varierad elektropop med vackra sångfåglar och klättrar skyhögt på listorna, och Junior är något av det mest kommersiella Röyksopp gjort. Med tanke på det, liksom det vackra låtskriveriet och de sköra rösterna, kan jag bara i förskott gratulera till alla musikpris de förmodligen snart kommer att få. –AB Nöjesguiden intervjuar Röyksopp i nästa nummer.

BANDJO Fátima 12”, Force Majeure

Klubb/Elektroniskt

Funkiga stockholmsbolaget Force Majeure är tillbaka med sitt andra släpp, och där deras första album var långsam disco är detta mer ljuvligt knepig pop. På A-sidan bjuder Bandjo på underbart mörka new wave-gitarrer och skör sång, sammanknycklat med lätt psykedeliska djungelljud. På B-sidan klingar det av porlande Love-aktiga gitarrer och en mässande röst djupare än Chris Isaacs. –AB

RÖYKSOPP Junior

MISS KITTIN AND THE HACKER Two

EMI

Nobody´s Bizzness/Warner

Sentimental elektropop. Egentligen kan allt sammanfattas av dessa två ord. Men Junior täcker mycket mer. Från dunkande klassisk elektro med Miss Kittin-vibbar på The Girl and The Robot, där Robyn medverkar, till funkiga discovibbar såsom det anstår alla norrmän sedan norsk nydisco blev ett begrepp. Från orgier av långsamma stråkkvartetter via poppiga bitar söta som smågodis till underbara kärlekslåtar. Vackrast är eteriska You Don't Have A Clue, som får excentriska Kate Bush-vibbar av norska Anneli Dreckers sköra röst. Att fler svenskor, bland annat Karin Dreijer-Andersson

Miss Kittin & The Hacker kommer igen efter åtta år. Minns ni den omtumlande debuten, som definierade hela electroclash-eran? Miss Kittins röst är fortfarande lika monoton.

Hon sjunger fortfarande om neonljus, och om att hon är elektro-queen. Som om inget har hänt sedan -00. Och det är fortfarande elektroclash, fastän fröken Kittin nog skulle resa ragg om någon sa det högt. Inte särskilt nyskapande, men trots det betydligt skönare lyssning än de album Kittin gett ut på egen hand sedan Hackers och hennes första samarbete. –AB

MICK RUBIN Fernweh 12”, Musik Gewinnt Freunde/import

Mjuk svävande flöjt-techno med lugna deephouse-vibbar.

HipHop/R'n'B HYGHER BABY Let Me Play U Something U Have Never Heard Raw Fusion/Border

Titeln borde vara Let Me Play U Something U Haven’t Heard In A While. Svenska Hygher Baby har försökt återskapa neo-soulen som den lät innan den blev en självgod hippierörelse, och lyckats förträffligt. Det här är musik som är vass, sexig och funky. Angenämt.

–NRF-N

relationer i sin mjuka, dunlätt melankoliska pop. Visst kan det tyckas överdrivet sentimentalt, om man är den okomplicerade typen, men det är ingen om man ska vara ärlig. Skörheten i Sarahs röst och de avskalade texterna tar sig över alla invändningar. Inramningen av lätta stråkar och enstaka kling av akustisk gitarr förstärker känslan av en oförbätterlig romantiker som vet precis allt man helst inte lär sig om kärlek, liksom klassiska Felt-gitarrer och texter med en touch av The Field Mice. Så mycket bräckligare kan pop inte bli. Och sällan så mycket bättre. – AB

SEXFEMMAN Grimaschmusik

MARIT BERGMAN The Tear Collector

Slangmusik/Bonnier Amigo

RCA/Sony

Liksom när man ser en film är det när man lyssnar på en skiva ett hinder om man inte känner sympati med huvudpersonen. Så är det med den sura, bittra, överåldriga mobbaren Sexfemman. Den hatiska Adolf Hipster är bara ett exempel. Det enda som är bra med detta album är Fattaru-Stuffes experimentella beats. –NRF-N

Marit Bergmans fjärde album är hennes bästa hittills. I ena stunden gör hon fotstampande rock med marimbor, i den andra sjunger hon a cappella och låter som om hon gnolar på en gammal standard medan hon diskar. I den tredje spelar hon en jazzig ackordföljd om och om igen, som hiphop utan trummor. Vilket självförtroende, vilken frihet! –NRF-N

Rock/Pop

BILL CALLAHAN Sometimes I Wish We Were An Eagle Drag City/Border

THE FINE ARTS SHOWCASE Dolophine Smile Adrian/Border

Gustaf Kjellvander har egentligen bara två saker gemensamt med storebror Christian. Det ena är det djupa vemod som vilar tungt över bådas musik, och det andra är en fantastisk förmåga att skriva självklara melodier som känns som gamla vänner redan första eller andra gången man hör dem. Men där upphör likheterna när Gustaf spelar mer fantastisk och djupt dramatisk mollpop än någonsin förr, och sjunger som om han vore Edwyn Collins bror och ingen annans. –PF

En uppbrottsskiva, alltså. Både från flickvän och från London?

–Ja, jag antar att jag skyllde många av mina och mitt ex individuella och gemensamma problem på staden vi bodde i. Östra London är ju rätt ruffigt och kallt.

Jag tror att det var svårt för oss att förstå att det var vårt förhållande det var fel på.

44 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

Om man en gång har haft det bra vill man gärna att det ska fungera. Även om vår romantiska kärlek dog långt innan jag gjorde slut var det svårt att släppa taget för jag älskade, och kommer alltid att älska henne. Vi flyttade tillbaka till Malmö och försökte återuppliva något som uppenbarligen var rätt dött. Till slut insåg vi att vi bara gjorde varandra olyckliga.

Men "it's better to have loved and lost than never to have loved at all" har det väl sagts?

Hur har du kunnat bevara det romantiska mitt i uppbrottet?

– Det är en så pass stor del av den jag är att oavsett vad livet kastar mot mig kommer jag alltid att vara romantiskt lagd. Precis som en förälder aldrig kan upphöra att vara förälder kan en romantiker aldrig upphöra att vara romantiker.

Hur mycket är The Fine Arts Showcase ett band, och hur mycket är det Gustaf Kjellvander?

– The Fine Arts Showcase är ett band.

Joche Leksell, Dan Englund, Fabian Ris Lundblad och Mathias Oldén har alla bidragit till att den här skivan har blivit bra.

Samtidigt är det väldigt mycket Gustaf Kjellvander såklart, det är mitt liv som vi sjunger om, jag skriver alla låtar och är chef. Men kemin i TFAS är en viktig faktor och Dolophine Smile hade inte varit lika bra om inte alla fem medlemmar hade gett allt!

”I used to get darker, then I got lighter, then I got dark again” sjunger Bill Callahan om författaren till Brevbäraren ringer alltid två gånger i inledande Jim Cain. Lika mycket handlar textraden om honom själv. För även om den forne lo-fi-ikonen har släppt pseudonymen (Smog) och nu smyckar sina välskrivna sånger med vackra stråkar är han samma mörkt humoristiska misantrop som alltid, bara ännu lite bättre. –PF

EL PERRO DEL MAR Love Is Not Pop Licking Fingers/Playground

Titeln är vacker, men att kärlek inte är pop är svårt att inse. Och dessutom inte det minsta sant.

Kärlek bor i små melodier man blir tårögd av för att de är minnet utav Den. Den man tänker på när man ska somna. Den vars minne man bär inristat som ärr på sin kropp, och vars beståndsdelar fortfarande finns kvar någonstans inuti en. Pop beskriver precis det.

Och Sarah Assbring avhandlar det bittersöta, bitterljuva, och bara bittra som finns i

R 9vJK ALJK EL T

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

ANNE-SOPHIE MUTTER Mendelssohn Deutsche Grammophon/Universal

Felix Mendelssohn fyller 200 år. Upptäck honom du med! Här en sprillans ny inspelning av bland annat den feta violinkonserten i e-moll.

WIM MERTENS Maximizing the Audience Les Disques de Crepuscule 1985

Nu är det bevisat, Belgien har mer än bara pedofiler, EU-tjänstemän och serietecknare. Wim Mertens gör världens mest inbjudande minimalism.

PROJECT PAT Real Recognize Real Hypnotize Minds/import

Den inofficiella Three 6 Mafia-medlemmen Project Pat har aldrig varit dålig. Och just nu är han svinbra.

ANNA JÄRVINEN Man var bland molnen Häpna/Playground

Först blir man besviken för att det inte låter riktigt likadant som på den sublima debuten. Sedan förstår man att det här är ännu bättre. Anna Järvinen har fördjupat samarbetet med Dungen, och resultatet är en skiva där varje enskilt ljud får mer utrymme. Hennes röst ligger längre fram i ljudbilden, medan blockflöjt, progg och skirt pianoklink samsas solidariskt på en skiva som är varierad, vacker, rik och enhetlig – allt på samma gång. –EW

BONNIE ”PRINCE” BILLY Beware Domino/Playground

Alla stickspår Will Oldham ger sig ut på fungerar som krydda och spänningsmoment, men det är just den här sortens vackert sorgsna altcountry, med fela, pedal steel och glimten i ögat, som gör att hans katalog kommer att respekteras lika högt som Neil Youngs under decennier framöver. –PF

PETER BJORN AND JOHN Living Thing V2/Universal

Upp till bevis för bandet bakom megahitten Young Folks. På Living Thing har Peter Bjorn and John renodlat alla sina musikaliska karaktärsdrag, och sedan skruvat upp dem flera varv - och slängt in lite afrobeat på köpet!

De måste ha haft fruktansvärt kul när de spelade in den här skivan, för lekfullheten är total, liksom liret med ljud och lånen från andra genrer. Experimentlustan står dock aldrig i vägen för det som är trions största styrka – de fantastiska poplåtarna.

–EW

THE DECEMBERISTS The Hazards of Love

ADIAM DYMOTT Adiam Dymott

RAUBTIER Det finns bara krig

Rough Trade/Border

Razzia/BonnierAmigo

BD/Universal

När Colin Meloy förklarade att The Decemberists femte album skulle bli en rockopera inspirerad av gamla folkvisor, lät det en aning vrickat.

När han sedan berättade att musiken bygger på flummig folkrock typ Pentangle (en femtedel), på Walter/Wendy Carlos moogkompositioner (en femtedel) och på stonerrock med ”lots of lots and lots and lots of guitars” (tre femtedelar) var det omöjligt att ta honom på allvar. Men det är just vad The Hazards of Love är, och än mer otroligt är att det är bra. –PF

Det finns rockmusik som handlar om ångest, ilska och obesvarade kärleksbrev. Adiam Dymott gäspar åt sådant. Hon vill bara ha kul, ta en öl och göra låtar som man kan sjunga med i och spela luftgitarr till. Soft. I all sin P3slickhet är detta ett fint soundtrack till vägen mellan förfesten och Debaser. –NRF-N

Det svenska språket är måhända inte lika tydligt associerat till bryskhet och ilska men det MySpace-hypade svenska industrimetalbandet Raubtier har gjort ett försök. Bandets musikaliska likhet med Rammstein är slående, och om det känns konstigt att höra en arg bassångstämma sjunga på just svenska till synt och tung hårdrocksgitarr är det kanske så Rammsteins tyska fans känner. Den stora skillnaden är att medan Rammstein har en annan form av seriositet och högt poetiska texter är Raubtiers texter om krig och kamp hysteriskt roliga. Humor eller inte, mer sånt! –SA

PET SHOP BOYS Yes Parlophone/EMI

Pet Shop Boys har gjort samma sak ändlöst länge. Ibland ”effortlessly fabulous” på urbrittiskt gentlemannamanér, med enkla, självklara poplåtar, men ibland upprepar de sig så pass att de närmast blir en parodi på sig själva. Jag väntar otåligt på att Något Stort ska gripa tag i mig och lämna mig andlös, som så många PSB-låtar gjort, men istället är det som en relation på sparlåga. Av det som förut var himlastormande finns mest minnen kvar, och en längtan att en dag bli omkullkastad och förtrollad. Men inget händer. Det är mysigt och härligt på alla sätt, men passionen är saknad. –AB

MAIA HIRASAWA GbgVsSthlm Razzia/BonnierAmigo

När Maia Hirasawa släppte sin debut för två år sedan tvekade hon mellan jazz och indie, och fortfarande har hon inte tagit ställning. Inte för att det stör varken henne eller oss när hennes kluriga pianopopsånger med stråkar, träblås och dragspel drar iväg i riktningar som inte finns i popmusikens ABC, särskilt inte när man anar paradoxalt akustisk hitech-r’n’b i singeln South Again. Längst fram finns hela tiden Maia Hirasawas oftast muntra, minst sagt egensinniga och alltid välbehagliga röst, och den allena är tillräckligt för att göra henne folkkär. Vilken stad som vinner? Nja, Maia Hirasawa har nog inte riktigt tagit ställning där heller. –PF

Samira Ariadad

THE GRAND FUNK RAILROAD Mean Mistreater från Closer to Home 1970, Capitol/EMI

Låtar som denna visar deras genialitet. Så fin.

EL PERRO DEL MAR Heavenly Arms från Love Is Not Pop,

Licking Fingers/Playground

Aldrig trodde väl Lou Reed att hans sentimentala hustruhyllning skulle kunna låta så fint?

Arts and Crafts/Border

Nej, Bell Orchestre är inte bara ett tidsfördriv vid sidan om för bland andra två av Arcade Fires medlemmar. För att skapa den hybrid av Arvo Pärt, Lee Scratch Perry och The Penguin Café Orchestra de är på jakt efter tar instrumentalsextetten med fiol, lap steel, French horn, elektronik och melodica i sättningen hjälp av John McEntire. Det blir exakt så spännande som det verkar, och bara hälften så spretigt. –PF

FRIDA HYVÖNEN Music From Drottninglandet Soundtrack till fotobok av Elin Berge, Atlas

Inte uppföljaren till Silence is Wild, men ett vackert litet mellanspel.

YEAH YEAH YEAHS Heads Will Roll

från kommande It’s Blitz!, Polydor/Universal

FLORENCE VALENTIN Spring Ricco

Karen O goes death disco.

Startracks/BonnierAmigo

Rätta mig om jag har fel, men har inte Håkan Hellström redan gjort den här skivan? Nu behöver ju inte musikaliska lån alltid vara en styggelse – faktum är att Spring Riccos mesta höjdpunkt är den ogenerade Christer Sandelinripoffen på albumets andra spår – men det blir svårt att uppskatta när resten av skivan låter som något som radio spelade sönder redan i början av 2000-talet. –EW

SALEM AL FAKIR Astronaut EMI

Vad ska man ha Salem Al Fakirs musik till? Den räddar inga liv, får ingen att hoppa upp och ner av glädje, förför ingen, förbryllar ingen.

Och den blir ingens bästa vän. Detta album är liksom debuten fullt av välsnickrade, snygga och trevliga poplåtar, men det är inte mer än så. Inte ett gram mer än så. –NRF-N

Hårt

VANNA A New Hope Epitaph/BonnierAmigo

Post-hardcore har en tendens att låta väldigt ungdomligt och college, speciellt med kombinationen pojksång och texter som är “hjärtasmärtadikters” motsvarighet för den arga alternativa ungdomen. Vanna kör en kombo av growl och pojksång, har helt okej texter och spelar hårt och erfaret. Även om jag helst hade velat höra enbart arg sång och growl får jag erkänna att de sticker ut i post-hardcore-världen. De har inte, som så många andra band, dränkt den tyngre och klassiska hardcoren utan skapar en harmonisk och originell kombination. –SA

MY DYING BRIDE For Lies I Sire Peaceville/Playground

Ett Death-/doommetalband som gjort så mycket bra har höga förväntningar på sig, och tyvärr är inte My Dying Bride vad de en gång var.

For Lies I Sire är klassiskt MDB, väldigt mörkt och melankoliskt, men de flesta låtar är just lite vackra gitarriff, ledsam sång och vemodiga texter, men inte så mycket mer än så. Det är en viss dynamik och djup som fattas, och även om det är okej är det långt ifrån breathtaking. –SA

CANDLEMASS Death Magic Doom Nuclear Blast/Warner

Sony

samira.ariadad@nojesguiden.se

Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

BELL ORCHESTRE As Seen Through Windows

THE VIEW Which Bitch?

R 9vJK ALJK EL T

R 9vJK ALJK EL T

Which Bitch? är svårrecenserad, då den slår alla tänkbara rekord i spretighet. Det är de skotska tokrockarnas fjärde skiva, men de har på intet vis bestämt riktning för sin musik ännu. I ena stunden är det dumglad munspelspop, i den andra typ… skejtpunk. När det börjar låta som att The Streets gästar Chumbawamba tvingas jag ge upp. Vilket är synd, för i sina mer renodlade popstunder gör The View ganska fantastiska små låtunikum. –EW

Det hyllade svenska doom metalbandet har trots nedläggningar, återföreningar och andra förändringar i bandkonstellationen lyckats igen, och Candlemass egna uttalande om att den senaste skivan är det bästa sedan Nightfall förstår man helt bara efter några låtar. På Death Magic Doom hörs Robert Lowes – den nya sångaren sedan 2007 – fantastiska hesa röst till tung metal, samtidigt som de klassiska gitarrsolona är närvarande. Candlemass gör det igen – med inlevelse, självdistans och med en expertis som gungar hela ens värld. –SA

THERAPY? Crooked Timber

R 9vJK ALJK EL T Elina Wessman

elina.wessman@nojesguiden.se

FANFARLO Reservoir osignat, iTunes

Tänk om alla popband bara kunde inse hur mycket bättre det blir med en satans massa blås. Svenskbrittiska Fanfarlo har fattat grejen på sin efterlängtade debutskiva.

DR2/Sound Pollution

IRON MAIDEN Killers EMI

Mindre power, mer metal och Di'Anno. Och låten Genghis Khan.

Alltså Maiden som bäst.

ROBERT LOUIS STEVENSON/ ANDREAS BOONSTRA Skattkammarön Moment-teatern

Två gitarrer och en bas utgjorde bakgrundsmusiken. Jätterolig pjäs och enkel men fin livemusik.

Ni började som ett coverband – vad spelade ni för låtar?

– Mest Beatles, Oasis, Rolling Stones, Stone Roses, sådana grejer.

Ni spelade på bröllop också?

– Ja, fast bara två gånger. Vi gick inte riktigt hem i bröllopssammanhang. Vi tenderade att skrämma bort gästerna. Är det sant att sångaren Kyle brukade köra fram och tillbaka med en scooter längs baren där ni repade?

– Eeh... jo. Så var det ju. Vi fick hitta en ny replokal, om man säger så.

Det är alltid roligt med band som är lite svårplacerade, lekfulla och lyckas producera bra grejer även långt efter starten och glansdagarna. Det nordirländska rockbandet Therapy?:s senaste skiljer sig från deras tidigare verk och är positivt schizofrent, med låtar som går från att vara lite poprockiga till tyngre metal.

Det är lite Tool, lite Meshuggah, lite stoner – listan kan göras lång – med oftast rytmiskt rockiga gitarrer och lugna sångtoner. Alternativt som det kallas. Ju mer jag lyssnar desto mer blir jag helt tagen och vill svära över hur bra det är. –SA

LITTLE BIG ADVENTURE Happiest Times från kommande The Hateful Eye EP, Labrador/Border

Introt är perfektion, och resten är nästan lika vackert.

ANNA JÄRVINEN Nattmusik

från Man var bland molnen, Häpna/Playground

Anna och Dungen dansar vals till ännu ett albumavslutande Twin Peaks-piano. Hänförande.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 45

Häromdagen läste vi tidningarna om den 41-årige göteborgaren som flyttade till Hollywood och låtsades plugga psykologi i fem och ett halvt år. Genom att skicka falska handlingar till CSN lyckades han få 664 705 kronor utbetalt under sex års tid. Och göteborgaren är långt ifrån ensam om detta förfarande. Bland annat jagar CSN två stockholmare födda 1964 respektive 1973 på belopp över miljonen vardera. Men som gammal sargad studiebidragstagare är det tyvärr inte svårt att få en viss förståelse för en viss mängd fiffel.

J ]lebXi :JE Text Pelle Tamleth

=

ör några år sedan uppenbarade det sig ett helt vanligt litet inbetalningskort på hallmattan nedanför brevlådeinkastet. Det låg där utan att prassla särskilt mycket, och såg heller inte mycket ut för världen.

Denna händelse som ofta leder till plötslig men relativt överkomlig ångest kulminerade i ett skräckens vulkanutbrott när jag såg summan på den inverterade checken. I den svavelosande lavan som spydde ur kuvertet stod ett femsiffrigt belopp som började på två. Detta var ett straff för att jag tjänat ”för mycket” under min sista termin som student. Inget ovanligt då syftet med att studera för de allra flesta är att få ett jobb och man inte gärna tackar nej till ett sådant erbjudande. CSN kontrollerar i efterhand att de uppgifter man lämnat om sin inkomst är riktiga. De får uppgifterna från Skatteverket när den slutliga taxeringen är klar vilket innebär att man kan få ett återkrav för studiemedel man fick för bra mycket mer än ett år sedan.

Och CSN har blivit hårdare med åren. För några veckor sedan kavlade myndigheten upp armarna och avfyrade inte mindre än 22 000 brev till studenter de anser ha tjänat för mycket under 2007. Även reglerna för återbetalning av studiemedel har skärpts. Idag är det först vid 68 års ålder som lånet slutligen skrivs av. Andra skäl för avskrivning kan till exempel vara att om man råkar ut för en olycka och inte kan fullfölja sina studier eller om man dör.

Sedan början av millenniet har CSN observerat en ökning av bedrägeriförsök med 25 procent. Fusket gäller framför allt svenskar som söker lån för studier i utlandet. Precis som i fallet med göteborgaren som flyttade till Hollywood.

Men det pågår även inom landets gränser. Senast i december dömde Lunds tingsrätt en skånsk man till fängelse i en månad för att ha svindlat till sig 30 000 kronor för en guldsmedsutbildning han aldrig gick. Pengarna använde mannen till att finansiera sitt spelmissbruk. Det hårda straffet kom sig av att det var andra gången han gjorde detta med den enda skillnaden han föregående gång sökte bidrag för en designutbildning.

Under 2008 gjordes rekordmånga polisanmälningar mot bidragsfuskare och CSN misstänker också att det finns fall där organiserad brottslighet legat bakom bedrägerierna. Organiserade försök till bedrägerier med ett tjugo-

8e[iX jb c ] i Xmjbi`me`e^ bXe k`cc \o\dg\c mXiX fd dXe i bXi lk ] i \e fcpZbX fZ_ `ek\ bXe ]lcc] caX j`eX jkl[`\i \cc\i fd dXe [ i% tal inblandade där så kallade målvakter tagit smällen har avslöjats i Göteborg, Stockholm och Skåne. En 25-årig uppsalabo dömdes i slutet av 2008 till två års fängelse då en sådan härva nystades upp. Mannen hade dels förfalskat namnteckningar men även förmått flera andra personer att underteckna falska bidragsansökningar för utlandsstudier.

Hur bär man sig då åt för att fubba till sig cash? Ett tämligen vanligt sätt är till exempel att gå en sommarkurs då kravet är att man ska klara 75 procent av de poäng man tagit studiemedel för under året. Är man duktig i skolan kan man alltså skriva in sig på en sådan och casha in utan att behöva ta ett enda poäng under hela sommaren. Tar man bara bidragsdelen blir detta med andra ord en ren inkomst. Den enda haken är att man sumpar några bidragsveckor men om man inte tror sig behöva dessa så har man ryggen fri. De mest frekventa studiemedelsfifflarna finns dock som sagt bland dem som läser utomlands. Skolorna utomlands är inte skyldiga att meddela om studenten avbryter studierna utan det är upp till studenten själv. Men det finns mer lagliga och moraliskt försvarbara sätt att slippa CSN på också. Ett är såklart att leva på sina föräldrar, något som kanske inte är jättepopulärt i rådande lågkonjunktur. Ett annat sätt är att ta ett banklån istället och låta detta finansiera dig under studietiden. Detta tillvägagångssätt förespråkas av en hel del politiker. Centerpartiet har gått så långt som att lägga ett omstritt förslag om att skrota studiestödsnämnden och låta landets studenter vända sig till sitt lokala bankkontor istället med argumentet att bankerna har bättre kundservice än den tidigare.

På tal om banker bör du passa dig för pungslag om du bestämt dig för att köpa en lägenhet och säljer av fonder för detta ändamål. Avkastningen på fonderna räknas som inkomst och hamnar du över fribeloppet på grund av dessa blir du återbetalningsskyldig precis som om du skulle ha tjänat dessa pengar som vanlig lön. Ett skräckexempel på återbetalningskrav från helvetet fick en ung kvinna som Nöjesguiden har pratat med uppleva. Hon ärvde en summa pengar från sin mor när denna gick bort. I CSN:ögon var detta att betrakta som precis vilken inkomst som helst och vips skickades det ut ett återbetalningskrav på de studiemedel hon mottagit hela den terminen.

–Jag ringde till CSN och ifrågasatte detta. Tanten jag pratade med upplyste mig om att jag borde ha tagit upp detta som oväntad inkomst under året. Det var inte riktigt det första jag tänkte på när mamma dog.

Hur slutade då historien med mitt återbetalningskrav i form av det femsiffriga beloppet på hallmattan? Jag slog en signal till CSN och bad dem skicka en faktura på hela beloppet istället. Möttes av kommentaren ”vill du betala hela röbbet på ett bräde”, vilket är det sätt man gärna uttrycker sig på om man jobbar vid en myndighet i min hemstad Sundsvall. Den frågan besvarades med ett rungande ja och jag har inte ångrat mig en sekund sedan dess. Q

=8BK8ILK8 • 22 000 låntagare fick brev i dagarna om att de tjänade för mycket under 2007.

• Förra året fick 15 000 personer ett beslut om återkrav för att de tjänat för mycket. Det genererade 169 miljoner kronor till CSN. • 1,4 miljoner svenskar är tillsammans skyldiga CSN totalt 180 miljarder.

• Stockholm toppar studielånslistan med en genomsnittlig studieskuld på 140 986 kronor.

Uppsala är tvåa tätt följt av Skåne.

M` _Xi c eXk d\jk Magnus, 41 Peter, 38 Katarina, 40 Magnus, 42 Lars, 40 Charlotte, 36 Lisbeth, 47 Mahmoud, 47 Magnus, 41 Kent, 43 Maximilian, 37

2 391 309 1 973 082 1 855 156 1 784 659 1 690 829 1 682 328 1 633 653 1 588 082 1 549 754 1 520 848 1 520 841

Hälften av personerna på listan är utvandrade från Sverige.

JX^k fd :JE "Det är en myt att de nazistiska krigsförbrytarna gömde sig i Brasilien och Argentina efter kriget. De drog till Sverige där de tog jobb hos CSN och Telia."

"Min brorsa bodde nära ett hus i Lund där Telia, CSN och psykakuten låg. Han vågade aldrig gå förbi den vägen, helt säker på att någon skulle bomba det en dag."

"Ett halvår vägrade de betala ut pengar till mig, de envisades med att skicka mina papper till fel adress. När de väl kom fram var det för sent."

46 Nöjesguiden • Nr 3 • 2009

Nöjesguiden beslöt sig för att skicka ut sina luttrade veteranreportrar Döskalle och Mästerligt för att ställa allas vår favorithackkyckling till myndighet mot väggen. partierna tycker. Det står dem helt fritt och är en del av det demokratiska systemet. Vi konstaterar dock att vi bedriver en effektiv verksamhet som gynnar våra kunder.

Kommer CSN hamna i himlen eller helvetet?

–I himlen självklart. Vi ser till så att människor blir klokare.

Det var en kuggfråga.

Varför är ni snälla mot vissa studenter och jättetaskiga mot andra?

–Vi har ett regelverk att utgå ifrån och det är det som avgör huruvida vi är snälla eller arga mot folk. Om det nu uppfattas så.

Ibland känns det som ni beviljar ansökningar genom att använda en tombola.

–Det vill jag nog bestämt förneka. Vi har en rättssäker hantering generellt sett. Är det för lätt att slippa undan återbetalningen exempelvis genom att flytta utomlands?

–Ja, idag är det till viss mån det. Det är ett område CSN behöver förbättras på. Vi saknar bland annat adressuppgifter till en del låntagare och det är betydlig fler utlandsboende som inte betalar tillbaka på sina studielån.

Vilka andra områden behöver ni förbättra er på?

–Det finns alltid områden som en så stor myndighet som vi är kan förbättra sig på. Vi kan till exempel bli både modernare och ännu bättre på att möta våra kunder på ett personligt sätt.

Ni har aldrig funderat på att använda Baltic Inkasso eller Hells Angels?

–Det är inte aktuellt att anlita något brottssyndikat.

Vi tror att vi kan sköta det här själva på ett regelmässigt och professionellt sätt.

Känns det inte omotiverat att ge pengar till alla som pluggar typ ”genusvetenskap” i fem års tid och sedan startar enskild firma och säljer broderade grillvantar?

Foto: Michael Steinberg

D{K<I :JE

Hej Klas på CSN, hur står det till?

– Jo, tack det är faktiskt bra. Hur är det själv?

Hur känns det att Försäkringskassan tagit er plats som Sveriges mest utskällda myndighet?

– Det känns sådär. Vi tycker att det skulle vara trevligt om Försäkringskassan kunde fungera lika bra som vi gör idag.

Vilket genidrag det här med att ni drar in så mycket pengar på påminnelseavgifterna! Hur kom ni på det?

–Det är inte vi som har kommit på det utan det är regering och riksdag som beslutar om hur man ska finansiera CSN:s verksamhet och det görs till stor del genom avgifter av olika slag.

Har högt studielån någon korrelation till hög examen?

– Det behöver det inte ha. Men det vi ser är att de som tar studielån klarar sina studier snabbare än övriga studerande.

Varför är det så himlarns krångligt att få pengar i tid från er?

– Det är inte krångligt att få pengar i tid från oss utan vi betalar i de allra flesta fall i tid. Vi är en väldigt effektiv utbetalningsmyndighet. Är inte studenter överlag jävligt gnälliga?

– Nä, det tycker jag inte. Det vi ser är att studiemedelsnivåerna som ofta kritiseras fyller sin funktion när det gäller att få folk att utbilda sig. Däremot förstår vi att det finns en hel del att göra ur välfärdssynpunkt. Att man behöver mer pengar generellt.

Vad gnälls det mest på?

–När man börjat jobba och inser att man ska börja betala tillbaka lånet kan det leda till lite sura miner.

Motivera studiestödssumman. Vem fa-an kan leva på den?

– Det är inte CSN:s uppgift att motivera studiestödsnivåerna utan det är någonting som riksdag och regering bestämmer. Vi har gjort undersökningar dock och de allra flesta svarar att de klarar sig på studiemedlen. Sen förstår vi att det är många som behöver mer pengar för att klara sig bättre i vardagen.

På en skala från 1 till 10 – hur lyxigt har svenska studenter det om man jämför med övriga världen?

–Vi ska vara stolta över vårt svenska studiemedelssystem.

Det är väldigt generöst om man jämför med många andra länder. Vem som helst får studera och välja i princip vilken utbildning den vill. En åtta skulle jag säga.

Varför får man inte jobba och tjäna hur mycket man vill?

–Det beror på att studiemedlen är inkomstprövade.

Politikerna har bestämt att man ska studera och inte jobba när man får studiemedel. Sen är det ju en rättvisefråga.

Man tycker inte att man ska få tjäna för mycket pengar och samtidigt uppbära studiemedel.

Hur känns det att skicka ett återkrav till någon som ärvt sin avlidna mamma och därför haft för stor inkomst?

–Det känns väl inget speciellt. De regler som finns för hur mycket man får tjäna är tydliga och i det fallet räknas det alltså som en inkomst. Är ni sadister?

–Vi är absolut inga sadister.

E i dXe Y iaXk afYYX fZ_ `ej\i Xkk dXe jbX Y iaX Y\kXcX k`ccYXbX c e\k bXe [\k c\[X k`cc c`k\ jliX d`e\i%

Kommer ni fortsätta att låna ut pengar till Konstfackstudenter?

–Ja, vi fortsätter att betala ut studiemedel till de utbildningar som bedöms vara berättigade till det och vad jag vet är Konstfack en sådan. Det är en högskoleutbildning.

Vad är det bästa med att jobba på CSN? –Det bästa med att jobba på CSN det är att man får jobba på en effektiv myndighet som jobbar med viktiga frågor. Idag är det runt 900 000 personer vi delar ut studiemedel till.

Fifflas det mycket med studielånen?

–Man kan säga att det fifflas väldigt lite med lånen.

Ungefär en procent av de 25 miljarder vi delar ut årligen går ut på ett felaktigt sätt. Vi polisanmäler allt fler dock.

Ni misstänker organiserad brottslighet. Är inte det att vara lite väl paranoid?

–Till att börja med ska man komma ihåg att det inte är vi som utreder detta utan polisen. De har vid några tillfällen kommit fram till att det varit organiserad brottslighet som legat bakom studiemedelsbedrägerier. Både i stockholmstrakten och i Skåne.

Centerpartiet har tagit upp som förslag att skrota CSN. –Vi är ju en statlig myndighet underställd riksdag och regering och vi har såklart full respekt för vad de politiska

–Det där sista exemplet vet jag inte riktigt vad du syftar på.

CSN beviljar studiemedel till utbildningar som är godkända enligt svenskt regelverk. Sen är det inte vår uppgift att bedöma dessa utbildningars kvalitet.

Får ni tackbrev?

–Jodå, det kommer in en hel del positiva synpunkter till CSN. Får ni hotbrev?

–Ja, det förekommer också. Då tar vi hand om det och stöttar framför allt den handläggare som tagit emot breven. Är hotet av allvarligare karaktär polisanmäler vi det. Är ni inte rädda för att det en vacker dag ska komma någon stackars arbetslös ni skickat återbetalningskrav på med en k-pist i handen.

–Nä, någon sådan hotbild har vi inte.

Men alltså, studenterna verkar ju backa er i alla fall, hur känns det?

–Det är ett kvitto på att vi gör ett bra jobb.

Vad skulle hända om ni flyttade huvudkontoret till Uppsala eller Lund?

–Det skulle inte hända särskilt mycket för kunderna.

Får man ligga mycket om man jobbar på CSN? –Om man får ligga mycket? Det är nog inte så många av våra anställda som använder just det som en pickup-line.

Skulle du rekommendera ditt barn att börja jobba på CSN? –Absolut. Det är en arbetsplats där man tar väl hand om sina anställda och man har bra förutsättningar att utvecklas.

Och det är ordning och reda.

Kan du svära på din mors grav att det finns personer som arbetar på CSN som INTE är inkompetenta idioter?

–Ja, det kan jag.

Nöjesguiden • Nr 3 • 2009 47

$

! $ 5* " 5+

%+ '4( . +#(! + 5+ %+ '4(

Välkommen till närmaste butik, ring 0200-111 222 eller besök telenor.se 4UPDLIPMN ķ (¶UFCPSH ķ .BMN¶ ķ "MJOHT¥T ķ "SM¶W ķ #PS¥T ķ #¥MTUB ķ &TLJMTUVOB ķ 'BMLFOCFSH 'BMVO ķ (¤WMF ķ )BOEFO ķ )BMNTUBE ķ )FMTJOHCPSH ķ )ZMMJOHF ķ )¤TTMFIPMN ķ +¶OL¶QJOH ķ ,BMNBS ,BSMTLSPOB ķ ,BSMTIBNO ķ ,BSMTUBE ķ ,SJTUJBOTUBE ķ -JOL¶QJOH ķ -VOE ķ -¶EEFL¶QJOHF ķ /BDLB /PSSL¶QJOH ķ /ZL¶QJOH ķ 3POOFCZ ķ 4PMOB ķ 4BOEWJLFO ķ 4L¶WEF ķ 4VOETWBMM ķ 5SFMMFCPSH ķ 5ZSFT¶ 5¤CZ ķ 6QQTBMB ķ 7BMCP ķ 7¤TUFSWJL ķ 7¤TUFS¥T ķ 7¤YK¶ ķ E¥LSB ķ SFCSP

# $ 3!,- -)- &%),-( 3+ %+

%+ 1

'4( #( (#(!,-# / + / %+ '4( /, + ') #&- & )( ( %+ (,&.-(#(!, /!# - + #( +# ( -#)( && , '- & ) " #(!4+ 5+ %+ %+ 1

'4( - &, '- & ) " *+ '#.' #(!4+ $ **,3!(#(!,-# '4( $3(,- ( & 2 )0 *&., #(!4+ # '4( + /# %5* / - & )( ( 3+ - + #- + , )+ #( +# *+#, %+ '4( )' #(- .**,3!(#(! ,% +