Nöjesguiden nr 4 2009

JKF:B?FCD EI + )''0

DF;< D{K 9I8EJ:?<EJ

= I8DK@;

LE;<IBCv;<I I{PBJFGG 9IFDBFD<EJ ;{; D{K<I JM<I@><J ?LDFI<C@K

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " GIPC8I " JG<C " KM Nöjesguiden • Bråvallagatan 10 • 113 36 Stockholm

Foto: Mikael Dahl

+ 9I<M

Läsarna har börjat notera att Nöjesguiden kommer ut extremt ofta.

(' LK D<; ;<K >8DC8 F:? @E D<; ;<K EP8

Vi låste in oss i en svit på Story Hotel i Stockholm med sex stycken unga modemänniskor.

Vi diskuterade modebloggare, allvar och framtid.

)( :8IC I<@E?FC;KQFE 9<C=I8>< Nöjesguidens krönikör har fått dille på Steely Dan.

*. =@CD

Nu är det slutkramat – Bromkomen är död.

+ D{K<I JM<I@><J ?LDFI<C@K

Vad har David Batra, Johan Glans, Petra Mede, Lennie Norman, Johan Rheborg, Henrik Schyffert och Peter Wahlbeck gemensamt?

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionsassistent Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Tf Redaktör Malmö Sofia Petersen, sofia.petersen@nojesguiden.se Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojeguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Bråvallagatan 10 113 36 Stockholm Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 red@nojesguiden.se GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66 MALMÖ Baltzarsgatan 25 (ny adress!)

211 36 Malmö tel 0736-438860

Medverkande skribenter Samira Ariadad, Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Cristian Dinamarca, Anders Karnell, Sven-Bertil Liljegren, Staffan Lindberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Mats Sétreus, Julia Skott, Pelle Tamleht, Elina Wessman Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Niclas Brunzell, Mikael Dahl, Johannes Helje, Karin Idering Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Säljare Stockholm Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Tommy Cronebäck, tommy.croneback@nojesguiden.se Marc Siösteen, marc.siosteen@nojesguiden.se Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguiden Holding AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 15 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Omslag Foto: Mikael Dahl, KID of TOMORROW Styling: Johan Johansson Andersson, KID of TOMORROW Smink: Sophia Eriksen, Agent Bauer Hår: Åsa Östergren, Synk Casting Modell: Alma Helgesson, KID of TOMORROW

Ledare

;\k jm iX df[\k

@

nför produktionen av det här numret satt redaktionen i konferensrummet och stirrade på varandra, helt tysta, och en av oss slängde sig med överkroppen mot bordet och skrek. Högt. Vi skulle nämligen göra ett modenummer och den enda idén vi hade var att göra ett streetstylejobb från diverse fylleceller. Den idén lades i karantän (obs, det kan hända i framtiden!) efter att vi hade kontaktat våra vänner på agenturen KID of TOMORROW. De uppmärksammade oss på att det finns en ny generation arbetsmyror inom modebranschen i Sverige, som är fulla av åsikter och tankar kring det här otroligt komplexa ämnet vi kallar mode. Och de ställer sig mot den nuvarande vågen av kommersialism. Jag är helt seriös när jag säger att jag tycker att mode är det svåraste ämnet att jobba kring. Det får inte vara för seriöst men inte heller för lättsamt och det verkar aldrig finnas ett mellanting. Det är antingen Klick!-mode eller Bonmode. Och visst känns inget av det särskilt fräscht?

Jag och vår moderedaktör Michaela Forni låste därför in sex stycken unga människor, alla med ett stort intresse och engagemang i Sveriges modevärld, i en vacker hotellsvit för att få lite inspiration. Det resulterade i ett samtal om modebloggar, allvar och framtid som ni kan läsa på sida 10.

Lite annat vi sysselsatt oss med inför våren: träffat sju av Sveriges främsta komiker (sid 46), konstaterat att bromkomen är döende (sid 37) och som vanligt finkammat Stockholm, Malmö och Göteborg på de bästa klubbarna, krogarna och kulturen. Q

Robinson Äntligen slipper man gå ut på lördagarna!

Nä, skoja bara. Men visst är det sjukt bra i år?

Hon som skriver Fattigbloggen. Ännu en gång gav SVT:s Debatt oss en klassiker när Aftonbladets Jessica Ritzén gjorde bort sig.

Chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR

margret.atladottir@nojesguiden.se

Brev nr 4 2009 Vill du lätta lite på trycket?

Skriv till oss! red@nojesguiden.se Kära person, din antiintellektuella tolkning av min krönika är att vänta i ett land där den feministiska diskussionen totalt stannat upp i en skolpjäs av Pennebaker’s klassiska Town Bloody Hall. Såg du SVT:s försök att härma nämnda debatt? Personligen tackar jag Gud att min ögonsten Germaine Greer inte har för vana att titta på svensk tv. Men det hindrar säkerligen inte dig från att fortsätta att hata allt jag skriver, inte sant? Gott så. Jag vill inte ha det på något annat vis.

Hej Carl Jag tolkar ditt utspel om präktighet i kris att du är dåligt uppdaterad.

Dessutom är du fräck nog att klumpa ihop tre kvinnor som har tre helt olika konstnärliga uttryck.

Lite samma femma som att irritera sig på Springsteen, Dylan och Morrissey för att de råkar vara män och gå i jeans. Jag tycker lite synd om den slags förmätna typer som dig som tror sig ha en sofistikerad hållning till sin omvärld, men som visar sig vara platta som små sidor i en anteckningsbok. Du har ju tydligen inte riktigt fattat poängen alls...

Du är nog innerst inne rädd för kvinnor och skulle helst se att alla kvinnor gick att stoppa upp med fetvadd och placeras mellan Proustromanerna i Montanahyllan. Vem skulle ens orka polarisera och ställa upp musiker mot andra musiker?

Försöka skapa någon slags märklig skiljelinje mellan den fria kvinnan och hennes motsats. Det har alltid varit en manlig ynnest att kategorisera och vilja placera in kvinnor i ett kontextuellt system. Det är kanske mest i ditt eget huvud som det är viktigt?

tack och godkväll!

Nanna Lindberg

Carl Reinholdtzon Belfrage

Okej, en helt meningslös fråga men jag måste få veta: kom inte de två senaste numren av Nöjesguiden med extremt kort mellanrum? Om ni inte lagt ner den idén helt så ska väl tidningen komma ut sista fredagen i varje månad? Så förra numret borde kommit 27 februari? Det verkade dock var dock lite försenat när jag gick på stan (Stockholm), gick inte att få tag på nånstans förrän på måndagen eller om det var tisdagen efter. Och så igår: jag hittar ett nytt nummer! WTF? En och en halv vecka innan månadens sista fredag! Och bara drygt två veckor efter att förra numret dök upp i tidningsställen.

Alltså, jag skiter ganska mycket i exakt när ni ger ut tidningen så länge ni fortsätter göra den, jag fattar mest inte hur ni hann göra en ny tidning på vad som verkade var två veckor när det brukar ta en månad? Och varför?

Knaaaasigt... /Hannes

Hej Hannes!

Utmärkt iakttagelseförmåga, vi har nämligen ökat vår utgivningstakt och kommer ut med ett nytt nummer cirka var tredje vecka.

Anledning? Vi vill att våra guider ska vara fräschare, våra artiklar

mer up to date och så förbereder vi oss och läsarna för ännu snabbare utgivningstakt i framtiden.

Givetvis är det mycket mera jobb nu än tidigare, men också mycket roligare. Tack för att du läser oss!

Margret Atladottir

I nr 3/09 har du några tips till Daniel.

Ang. drottningen så säger du ”förstår du inte vad svärmor säger så spela bara med.” Varför denna elakhet? Jag kan inte tycka att hennes svenska är dålig och hon ARBETAR om dagarna och lever inte som en dagdrivare. Vill du anmärka på någon så ta en annan medlem av kungahuset som väl inte har gjort någon nytta under sin långa tid här. Hon har inte besvärat sig med att lära sig svenska. Jag hörde i radio en lantbrukare som varit på slottet och hämtat en medalj men han var besviken, sa ”Det var prinsessan Lillian och hon talar ju inte svenska”.

Anonym

Hej! Vad roligt att du läste mina råd till Daniel Westling här i Nöjesguiden.

Jag har mött Silvia vid flera tillfällen och vet att man inte alltid riktigt förstår vad hon säger.

Istället för att påpeka drottningens brister i den svenska grammatiken, som lätt kan uppfattas som oförskämt, så tycker jag att Daniel ska spela med – för att på det sättet ta sig ur en eventuell prekär situation. Om han inte skulle förstå henne överhuvudtaget är väl en annan femma. Då måste han ju be henne förtydliga vad hon menar.

Jag försökte inte alls vara elak, bara ge Daniel ett råd inför ett möjligt kommande problem.

Daniel Nyhlén

Månadens medarbetare

B@; f] KFDFIIFN Agentur – Mikael Dahl, Madeleine Norling, Johan Johansson Andersson

Berätta om livet på en modellagentur.

– Äsch, det är ganska oglamouröst. Folk har någon tanke om hur det är, men vi jobbar faktiskt hårt. Varje dag träffar vi massa snygga människor, dricker vin på eftermiddagen, går på mingelfester, hänger med kända fotografer och designers, reser till Paris, Milano och New York. Det är inte alla som klarar av det.

Hur mår Sveriges modescen just nu egentligen?

– Den är lite förkyld.

Hur skulle ni utvärdera Nöjesguidens och Kid of Tomorrows första samarbete?

– Det är början av en lång, lång korv som ska stoppas tills den dagen vi knyter ihop ändarna och grillar den.

Tycker ni att man får skratta åt pretentiösa modemänniskor?

– Not to their face.

Ge oss tre läckra vårtrender att satsa på: MADELEINE: Alltså jag tycker vitt känns som en vårtrend.

JOHAN: Jaså?

MADELEINE: Ja.

8MCPJJE8K

MIKAEL: Jag läste på hon Sofi Kling/Klangs blogg att MC-jackan var tillbaks.

JOHAN: Ja, och chinos och Wayfarers.

MADELEINE: Nej men cykelbyxan!

JOHAN: Knytkalas?

MADELEINE: Nej men vadå? Att man knyter på kroppen?

JOHAN: Nej? Ett kalas där man har med sig saker...

MADELEINE: Säg något om lågkonjukturen!

KID of TOMORROW har plåtat och stylat jobbet Ut med det gamla och in med det nya på sida 10.

…den 17 april öppnar 1900 upp i Johan Mattson och Carl M Sundevalls regi. Vi är mycket peppade. Inredningen skall enligt Nöjesguidens källa gå i tung amerikansk ekstil och en livemusikscen som man kan sitta intill och dinera och konversera kommer även att finnas på plats… ...är det ett såkallat skämt att bloggaren Kinky Afro numera arbetar på DN på stan? Om inte så har vår världsbild officiellt raserats... ...Zach "JD" Braff från Scrubs festade på V nyligen. Han hängde mest med Kristoffer Ahlbom, kanske på grund av att hans kvinnliga hang-arounds var ganska fula. Stackarn.

Men tydligen fick han ligga ändå...

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 3

Gw >wE> Det är nu Stockholm fylls av människor som i timmar sitter på bänkar och stirrar in i solen. Det är nu alla blir lite mer glada och lite mindre benägna att gå in i väggen och begå självmord. Det är också nu vi kan skratta åt alla optimister som på riktigt tror att det är okej att gå runt i linne och shorts i april. Vill du ha ännu fler tips på vad som händer är det bara att rikta blicken nedåt.

JkfZb_fcd SLAVSÅNGSINSPIRERAD POPSOUL Jenny Wilson må vara mest känd som en av våra bästa popartister. Vad som kanske inte är lika känt är att hon är en high school drop out, att hon har haft författardrömmar och att hon gått på det numera kontroversiella Konstfack. Hennes nya skiva Hardships! är däremot inte särskilt kontroversiell och alla är ganska överens om att den är svinbra. Kom och förstå varför på Debaser Medis den 11 april.

HARDCOREHIPHOP PÅ TYROL Världens hårdaste rappare är tillbaka i Stockholm och planerar att få dina knän och vrister att ge vika av allt hoppande. Ice Cubes

senaste sverigekonsert i juli förra året är snudd på legendarisk och är han i närheten av att göra om samma bedrift kommer Tyrol att sluta i ett hav av svett den 16 april.

ROCKMORMORN ÅTERVÄNDER Alla som såg när Oprah övertalade Tina Turner att ge sig ut på en sista världsturné vet att detta kommer att bli någonting alldeles speciellt. Den snart 70-åriga rock- bluesoch soullegendaren gillar dessutom Stockholm så pass mycket att hon kommer att uppträda i Globen två dagar i följd, den 19 och 20 april. Låt inte den 1 750 kr dyra prislappen hindra dig från att roffa åt dig de bästa platserna.

DEN VELANDE POPPRINSESSAN Förra året funderade Marit Bergman på att aldrig mer släppa ett album, men nu är hon aktuell med The Tear Collector. Vi var självklart tvungna att leta rätt på henne och fråga varför hon ändrade sig.

–Jag började drömma ihop en liten låtvärld med berättelser som hörde ihop, och de låtarna ville vara tillsammans. Albumet är lite som en saga, fast med diskbänksrealism i grunden.

Var inte allt planerat från början? En så kallad Jay-Z: säga att du aldrig släpper ett till album, ändra dig och sedan motta folkets jubel när du utannonserar ett nytt?

– Hmm, om jag minns rätt sa Jay-Z att han skulle pensionera sig. Det jag sa var att det kunde hända att jag bara skulle släppa mina månadslåtar och kanske inte ville göra ett vanligt album igen. Så jag pratade inte om pension då. Det gör jag däremot nu, jag vet inte om jag har ork att hålla på med det här popstjärneriet så mycket framöver. Jag känner mig lugn med att lämna över tjo och tjim-hatten till Miss Li och popprinsessekronan till Lykke Li. Fast fråga mig imorgon när jag är pigg, då kanske jag vill åka på världsturné och göra hundra album till.

Hur låter The Tear Collector?

– I mitt huvud låter den som discodansande ballerinor, körsbärslundar och norska fjäll. I ert huvud låter den förmodligen som något helt annat.

Vad kan vi förvänta oss av din spelning på Rival den 12 april?

– Pianoballader, hjärta och smärta, och ett gästframträdande från Lorentz & M.Sakarias.

4 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

HAVSHUND PÅ LAND Den 23 april kommer något av det bästa Göteborg har att erbjuda på besök. Vi har redan tjatat om El Perro del Mars förträfflighet, men eftersom vi inte har någon skam i kroppen tjatar vi lite till. På hennes senaste album har Rasmus Hägg från Studio hjälpt till med produktionen och det grymma resultatet kan du höra på Fasching.

TRADITIONELL NEOSOUL MED DWELE Dwele har tre versioner av musikvideon till Flashing Lights att tacka för sin ökade popularitet. Den detroitbaserade smörsångaren har varit aktiv i snart tio år, men det var refrängsjungandet på Kanye Wests superhit från Graduation som gjorde att vi fick upp ögonen för honom. Kom och få upp ögonen ännu mer när han uppträder på Berns den 25 april.

MANDO DIAO PÅ ANNEXET När frontmannen och Latin Kings-fanet Gustaf Norén bad Salazarbröderna om en autograf passade han på att fråga om de ville producera Mando Diaos nya album Give Me Fire.

Och det ville de såklart.

Nu ska borlängegruppen visa upp albumet som toppat listorna i Tyskland och andra länder kända för sin goda smak. Kom och se vad som händer när Cheap Monday-byxor blandas med vilsna G-Unit-jeans på Annexet den 25 april.

BC8>FDLI<E BESTÄM ER! Bloggare som har få läsare, tappar suget (men inte tillräckligt för att helt sluta) och avslutar alla inlägg med ett ”äh, det är väl ändå ingen som läser den här skiten” är inte okej.

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi

KONSERT – Jenny Wilson, Marit Bergman och El Perro del Mar i en tuff kamp om dina pengar.

KLUBB – Hädanefter gör du som Cristian Dinamarca säger.

FILM – Varför inte se en film som har belönats med en av våra gladare gubbar i väntan på bromance-genrens höjdpunkt, I Love You, Man? MUSIK – Nu är det hög tid att ladda mp3:n med vårlåtar.

KROG – Vapiano, låt oss boka bord för fan!

OLLE SKRAMLAR Olle Ljungström spelar på Rival den 30 april.

I SVT-dokumentären om honom sa han att han skulle sköta sin hälsa bättre, men turnéliv borde inte vara rätt väg att gå.

Oroliga som vi var slog vi honom en signal.

– Det är inte bra. Men jag är tvungen att sköta mig, det är bara att bita i det sura äpplet. Problemet med turnerande är att det är svårt att slå ihjäl tiden, och har man en oro i kroppen är det lätt att ramla in på dumheter. Men jag har bra sällskap, och är ju ingen dreglande hund som måste hållas i koppel. Jag kan ta ansvar för mig själv.

På nya albumet Sju är du skramligare än någonsin förr under solokarriären. Blir det en skramlig konsert på Rival?

– Ja, visst är det skramligt. Allt är demomaterial – fuck mätarna som visar att det inte är perfekt ljud, liksom.

Men live? Tja, vi har ny sättning, med piano, orgel gitarr, bas och trummor, så det blir nog någon sorts tyskt slammer. Lust for Life har vi sneglat åt, fast brötigare.

Så då blir det mest nytt material?

– Äsch, det är så jävla segt att behöva lyssna på någons nya platta i sin helhet, det vill jag inte utsätta publiken för. Hälften nytt och hälften gammalt blir det, ungefär.

SPEL – I GTA: Chinatown Wars kan du ta ut dina aggressioner och på så sätt undvika att begå brott i verkligheten. Grymt smart!

TV – Att Hugo och Linda Rosing inte blev tillsammans trots att han ”är len och luktar så gott” är ett svek vi sent kommer att glömma.

Missbruka 118 100 på fyllan 95 % ”Va, har Earth Hour redan varit?” 5 %

Gästkrönika

=Xj_`fe Yfi eld\iX ` YXiemX^e Som Sveriges stilikon numero uno slappnar han aldrig av. Från det att han slår upp sina brunögon på morgonen tills han sluter dem på kvällen har han ett fokus: Fashion.

A

Text Mats Sétreus Illustration Carsten Oliver Bieräugel

CXe^X ]iXd GfcXie F% Gpi\kj m ibfcc\bk`fe fZ_ aX^ jbXbXi ` m c[jXddX ZiXm`e^j% ögonen, lade huvudet på sned, och nagelfor mina medmänniskors garderober med kräsen kännarblick.

Nu, efter nedkomsten, är läget ett annat.

Plötsligt ser jag barnvagnar överallt. Och sparkdräkter. Och nappar. Jag ryser av välbehag när jag ser en mamma som fram-

gångsrikt semimatchat sin halsduk med sitt flickebarns stickemössa. På motsvarande sätt kliar det i fingrarna att göra något olagligt när jag ser någon pappastackare trycka på sin knodd en bylsig och oformlig overall vars färg och snitt förvandlar den lille till ett missfoster från outer space. ”Fashion bor inte här”, mumlar jag för mig själv samtidigt som jag drar i och petar på de avskyvärda plaggen för att accentuera min avsmak.

Kort sagt: Nu är det babyfashion som gäller. Fashion baby! Visa mig en leoparddräkt med öron och jag utbrister: GAH! Ge.

Mig. Nu. MEST. Langa fram Polarn O. Pyrets vårkollektion och jag skakar i våldsamma cravings. Droppa några etablerade nappmärken och jag VILL. HA. NU. Inte mycket biter på Style by Mats-Mats.

Men det är bara att erkänna. Att helt plötsligt stå där med en 2,5-kilos miniatyrfashionista som dessutom ser ut som en karikatyr av mig själv i händerna. Detta förändrar allt.

Fashion bor numera i storlek 40 och åker barnvagn av märket Mutsy.

Style by Mats-Mats modeblogg för män hittar du på 1000apor.se/blogs/stylebymats.

Verum är ett av Norrmejerier registrerat varumärke. Konsumentkontakt 020-222 999.

ag ser fashion i allt. Från ett snajdigt snidat sängben till en prydligt preppig polo. För mig är det självklart att vägen till bråddjupet inom människan går via ytan, via det som finns i vår omedelbara närhet. Inga konstigheter, eller hur?

Men plötsligt ställs allt på ända i livet, världen krackelerar, exploderar och omformar sig. Och det som förut fanns i förgrunden hamnar i periferin medan det som tidigare låg vid horisonten träder fram och tar plats på första bänk.

Jag snackar om att bli pappa. Som trogna fashionlovers vet har jag blivit det, pappa alltså. Och hela det här föräldraspektaklet har varit som att hoppa in i en tidskapsel och färdas tio år in i framtiden.

Innan Prince Louis kom såg jag ett par lila seglarskor och dreglade. Jag kunde få gåshud bara jag snuddade vid ett par stentvättade gråjeans eller en pepitarutig kostym med klädda knappar. Jag kisade med

Nyhet: Drickyoghurt låglaktos i fickformat.

Nu kan alla laktoskänsliga magar också stärka sig med Verums goda bakterier. Med några klunkar Verum Drickyoghurt låglaktos får du i dig kalcium, vitaminer och miljarder med nyttiga bakterier som håller magen i balans. Tack vare sin nätta storlek och praktiska skruvkork är den lätt att ta med. Så nu har du ingen anledning att hoppa över frukost eller mellanmål bara för att du har bråttom. Att må bra är lättare än du tror. Låt Verum ta hand om magen, så tar magen hand om dig.

Miljarder med goda bakterier till magens försvar.

www.verum.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 5

8CDFJK =8DFLJ

NÖJESGUIDEN PRESENTERAR MORGONDAGENS STJÄRNOR SOM DU BÖR KÄNNA TILL REDAN I DAG.

De kom från ingenstans. Eller snarare, från Flemingsberg, men för många är det ungefär samma sak som ingenstans.

De kom och de tog hela hiphop-Sverige med häpnad. För några månader sedan visste ingen vilka de var, nu älskar Petter dem, bröderna Salazar från The Latin Kings tycker att de har gjort den bästa svenska hiphopskivan på tio år, deras singel HINNA HINNA har börjat spelas på P3 och i maj ska de vara förband åt Ghostface Killah. Och allt beror på PROCESSEN, mixtapet som de släppte gratis i februari.

DF?8DD<; 8C@ Text Nicholas Ringskog Ferrada-Noli Foto Niclas Brunzell

;

et påminner om Bruce Springsteen. 1975 hade Bruce gjort två halvlyckade skivor och bestämde sig för att ge musiken en chans till, satsa allt på ett kort och göra en perfekt skiva som kanske skulle bli det sista han gjorde. Resultatet blev klassikern Born to Run. 30 år senare bestämmer sig de två rapparna Mohammed och Ali att lägga ner musiken efter en demoskiva och en mixtape.

Men några år senare bestämmer de sig för att ge det en sista chans, de byter namn från UKN till Mohammed Ali och tänker att det nu är allt eller inget. De skriver låtar, spelar in dem, gör om dem, spelar in igen, ändrar, slipar, nöjer sig inte förrän allt är perfekt. I en två månader lång ursinnig kreativ urladdning spelas Processen in, en skiva som de redan från början bestämt att de ska ge bort gratis, de vill bara att folk ska höra den. Det hårda arbetet ger utdelning och plötsligt befinner sig Mohammed Ali i den svenska hiphopvärldens centrum. Nu är musikkarriären igång på allvar.

På er nya singel Hinna hinna rappar ni om artister som gör vad som helst för att bli kända. Det är en väldigt rolig låt. Men ni har inte så bråttom med att bli stora?

ALI: Vi vill göra musik som lever länge, man ska kunna lyssna på det om tio år och fortfarande tycka att det är bra. Det ska inte vara 2009 års sound som låter tråkigt 2010.

MOHAMMED: När vi gjorde skivan var det många i vår närhet som hade en massa åsikter om att vi borde ändra på vårt sound och göra såhär eller sådär för att få en hit. Alla höll på med auto-tune och sådant, men det är inte vår grej. Så låten är lite av en kommentar till allt det.

Känner ni ett avstånd till andra svenska rappare som kör med ett modernt klubbigt sound som går hem hos indiepubliken, eftersom ni gör något helt annat?

M: Nej, vi har fått kärlek från alla. Om något så är vi mer inne i hiphopgamet nu än innan!

A: Lustigt nog får vi mer respekt nu. Artister som vi själva ser upp till kommer fram till oss och säger att vi inspirerar dem, att vi gör sådan musik som de själva inte vågar göra.

Så även om vi gör musik som skiljer sig från de andras, får vi respekt från de andra.

Mohammed Ali skippar mycket riktigt swagger-stilen. De skryter inte i sina låtar, de framhäver inte sig själva, istället vill de prata om världen omkring dem och vad de ser. Till skillnad från många andra går de dessutom ett steg längre och nöjer sig inte med att visa problemen, de vill ta fram orsakerna också. Som i singeln Porten där de låter olika berättarjag komma fram i de olika verserna, för att få fler perspektiv på samma problem.

Känner ni ett ansvar att ge en rättvis bild av förorten i er musik?

A: Ja, faktiskt.

M: Alltså, vi är musiker och inga politiker. Jag är politisk ateist, brukar jag säga.

Men det finns så många förutfattade meningar om förorten, vi vill ta den där bilden som finns av förorten och göra den lite suddigare. Det kanske finns andra orsaker till att folk gör som de gör än att de har en viss kultur som krockar med den svenska.

A: Alla i förorten lever inte på socialbidrag. Många sliter och jobbar, vi vill visa det också.

M: Det finns ju problem och sådant, men folk ser bara problemen. Om någon går på socialbidrag, varför är det så? Ingen familj vill gå på socialbidrag! Vi söker orsakerna.

Många rappare bryr sig inte så mycket som ni gör. Varför är det så viktigt för er?

M: Det är det att vi är muslimer också. Vi svär inte, vi kan inte rappa om vad som helst, vi kommer inte att göra någon skaka röven-låt. Bara det begränsar oss. Vi vill göra något positivt. Man måste göra det bästa av musiken så att det inte räknas som haram, förstår du?

A: Men egentligen är det ingen begränsning, bara något som tvingar oss att bli mer kreativa i vårt musikskapande. Det lyfter fram bättre egenskaper hos oss. Vi anstränger oss mer.

M: Även om musik inte kan förändra världen kan en låt med budskap få folk att stanna upp och tänka efter i några minuter. Men som sagt, vi är bara musiker. Folk omkring oss säger ”vänta bara, snart kommer de att ringa från SVT och vilja att ni ska ställa upp i debattprogram om integration”, men i så fall kommer jag att säga nej. Jag kommer inte att ställa upp på någonting. Jag vill inte bli en representant för förorten, jag är bara en musiker. Men det får inte heller hindra mig från att beskriva det jag ser.

A: Musiken är mitt vapen för att säga något gott. Musiken är mitt sätt att försöka vägleda de unga, säga något om den tid vi lever i. Det är inte mer än så. Q

8ik`jk\i jfd m` ja cmX j\i lgg k`cc bfdd\i ]iXd k`cc fjj fZ_ j ^\i Xkk m` `ejg`i\iXi [\d# Xkk m` ^ i j [Xe dlj`b jfd [\ ja cmX `ek\ m ^Xi ^ iX%

6 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

WWW.VAGABOND.COM HOT SHOT

PH. BERSA

)\[PRLY 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ :()0: 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ 0*( 4rU¶3 Y ¶ : U ¶ ^^^ MHS[V]LYZ[LUJLU[Y\T ZL

er k i t u b al t 0 6 Ett r ett och unde a tak! samm

En del av livet på Östermalm

DF;< 1992 Birgit Friggebod visar pattarna på Nobelmiddagen.

1991 Nirvana släpper Nevermind och försäljningen av flanellskjortor ökar lavinartat.

1991 Det blir ett ställningstagande att klippa upp insidan (cool), respektive utsidan (white trash) på sina 501:or.

1990 Malou von Sivers avgår som chefredaktör för Elle.

1988 Per Gessle färgar håret svart.

MX[ i df[\6 1993 Ronny och Ragge släpper Let’s Pök och försäljningen av jeansvästar ökar lavinartat.

1993 Anna Nicole Smith (R.I.P) blir en omdiskuterad trafikfara som ”ansikte” för H&M. 1993 Familjen Knutssons modeimperium får ett tillskott i form av Filippa K.

1995 Sångaren Ebbot gör kaftanen omåttligt populär igen.

1997 Jonny Johansson delar ut ett hundratal jeans till sina kompisar och skapar därmed ovetande Acnes jeanshype.

1997 Kristian Luuk utses till Sveriges bäst klädde man.

2000 Johan Lindeberg kniper Guldknappen.

2001 Första numret av Bon kommer ut.

2002 Prinsessan Madeleine visar pattarna på Nobelmiddagen.

2003 Hiphopduon Snook uppmanar nationen att ta av sig sin truckerkeps.

2004 Örjan Andersson och Adam Friberg mutar in indieröven med sin patenterade döskalle.

D

an fastnar för saker (människor också för den delen). Vissa fastnar för att sparka boll, andra fastnar för att ta fram botemedlet mot cancer, en del fastnar i kärleken till mat och blir kockar på heltid. Det finns många miljarder människor i världen och alla brinner för olika saker och har olika intressen. Vissa människor har turen att få jobba med sitt största intresse, andra jobbar för att ha råd att utföra sitt intresse.

Jag har fastnat för mode. Jag vet egentligen inte när eller hur det hände, men det är ett ämne, begrepp och en bransch som intresserar mig väldigt mycket. Jag kan titta på ett par skor och fascineras över dem. Jag kan skrika av förtjusning när jag känner på en klänning i ett lyxigt material. Jag går igenom Nina Riccis vårvisning 3 000 gånger och får inte nog.

Det är inte bara jag som älskar detta oklara begrepp mode, utan det är en kärlek jag delar med många andra människor. I det här numret har vi träffat sex personer som redan vid ung ålder har mode både som största intresse och arbete. Vi har inte bara tagit fantastiska bilder på dessa unga begåvningar utan även intervjuat dem. Vi diskuterade bland annat vad mode egentligen är, varför så många är villiga att jobba gratis inom den här branschen och den stora skillnaden mellan mode och trender. Det blev en hetsig diskussion när modebloggarna kom på tal och Sascha ville lämna rummet när vi tog upp Balmains vårkollektion.

Det var underbart att höra hur pass olika åsikter alla hade och hur varje fråga blev till en lång diskussion. När vi började diskutera mode och humor var alla utom en överens om att mode, precis som allt annat, ska vara roligt.

Samtalet slutade i alla fall med fred och vi gick nog alla därifrån med många åsikter rikare. Ibland glömmer man att se saker ur andra perspektiv, speciellt när det är ett ämne man anser att man kan.

Häromveckan när jag skulle ta på mig kläder insåg jag hur få fina och sköna underkläder jag har, trots att jag köper nya ganska ofta, och frågade mig själv varför. Svaret var enkelt – det görs inte så mycket underkläder som har båda dessa egenskaper. Eller är det någon som på allvar tycker att 49,90-trosorna på närmaste budgetkedja är sköna?

Jag gjorde slag i saken och hittade två underklädesmärken som får mitt hjärta att dunka lite snabbare (och mina trosor att sitta lite skönare). Därför har jag intervjuat Sveriges duktigaste underklädesdesigner, Noemi Ivanova, som har underklädesmärket Made by Noemi (sid 17). Efter vårt möte ville jag bara springa hem och slänga varenda nylontrosa i papperskorgen. Jag var även tvungen att göra ett litet bildspecial för att hylla underklädesmärket Hanky Panky (sid 18).

När kändisarna hypade märket för ett par år sedan förstod jag aldrig varför. Nu förstår jag inte hur jag kunde leva så många dagar utan dem. Jag har nu investerat (ja, det är helt klart en investering att satsa på bra underkläder) i mina två nya favoritmärken och tackar underklädesguden för det.

När ett par trosor sitter så bra att det känns som att man är naken, då har man hittat rätt. Q

1988 Elle lanseras i Sverige.

1982 Damernas Värld delar ut den första Guldknappen.

1979 Försäljningsrekord av jeans i Sverige.

R 9vJK ALJK EL T NINA RICCIS VÅRKOLLEKTION Oerhört vacker och kostar därefter

Att Riccis vårkollektion inte har fått mer uppmärksamhet är för mig ett mysterium. Om jag dör i vår, begrav mig i någon av de ljusa klänningarna som är korta fram och längre bak, tack.

H&M + MATTHEW WILLIAMSON Släpps i H&M-butiker runt om i Sverige den 23 april

Äntligen gör H&M ett samarbete värt att kriga för. Jag som inte ens gillar färg blev helt till mig när jag såg kampanjbilderna.

Om jag måste kommer jag att döda för den blåa kavajen med matchande byxor.

1978 Per Gessle sportar gyllene lockar.

1966 Lars och Martina Knutsson startar Gul & Blå.

1963 JC öppnar butiken Junior Center i Helsingborg.

THE CITY

Visas på MTV eller på mtv.se

Jag vill också jobba på Diane von Fürstenberg, bära säsongens plagg före alla andra och ha ett hår som alltid ser perfekt ut!

1947 De första jeansen kommer till Sverige.

MICHAELA FORNI

Jm\ejbk df[\ Å [\kkX _Xi _ ek

1947 Erling Persson startar H&M och öppnar den första butiken i Västerås.

michaela.forni@nojesguiden.se

1872 Husqvarna Vapenfabrik börjar tillverka symaskiner.

Av Pelle Tamleht

2005 Ishockeyspelaren Peter "Foppa" Forsberg får ensamrätt till den skandinaviska försäljningen av Crocs färgglada sandaler.

2005 Eleonore Nygårds blir Sveriges första heltidsanställda modebloggare.

2007 Elin Kling och Sofi Fahrman har på sig samma klänning på Ellegalan.

2008 Nördglasögonen gör comeback.

2009 Nöjesguidens redaktion skrattar som fan åt ett YouTube-klipp där modehuset Nakkna intervjuas om deras brist på humor. Det visar sig inte vara särskilt kosher.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 9

Sex ungdomar, alla verksamma som modeller, stylistassistenter eller designers, satte sig i en svit på Story Hotel tillsammans med Margret Atladottir och Michaela Forni en söndagskväll. Vi skulle prata lite om mode.

LK

D<; ;<K >8DC8

@E

D<; ;<K EP8

Text Margret Atladottir och Michaela Forni Foto Mikael Dahl/KID of TOMORROW Fotoassistent Tony Carlsson Hår/make Sophia Eriksen

Klänning NOM*D BLACK MARKET

10 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

NIKE 18 år Bor: Knivsöder Sysselsättning: Medarbetare på rodeo.net och stylistassistent Drömjobb: Något jobb långt ifrån Stockholm.

En hemlig dröm jag har: Att jag kommer bli rik så jag slipper flyga med Ryan Air. Min sämsta sida: Att jag är rädd för typ allt.

Min värsta mardröm: Att ramla i 20 centimeter höga klackar på en Prada-visning.

Favoriträtt: English breakfast minus bacon.

SASCHA 19 år Bor: Stockholm Sysselsättning: Stylist och frilans stylistassistent.

Drömjobb: Har inget.

Därför älskar jag mode: Älskar inte mode.

Stilförebild: Mig själv.

Min sämsta sida: Vill alltid ha rätt.

Det roligaste jag varit med om: Det är alltid kul när jag har rätt.

Favoriträtt: Yakiniku.

Den här personen älskar jag: Mamma.

DF;<$ 9CF>>8I

?

ar bloggar förstört modevärlden?

GUSTAV: Både och.

YLVA: Folk får fan syssla med vad de vill.

SASCHA: Visst att man är för yttrandefrihet. Men ibland vill man bara kunna sätta stopp.

ALMA: Alla måste få uttrycka sig som man vill. Tycker man om att klä sig enbart i trender, då är väl det mode också.

SASCHA: Jag tycker inte att det är enskilda personers fel men med hjälp av internet kan man göra så mycket... och ibland känner jag att det är fel att vem som helst ens kan få starta en blogg.

Nog för att alla kan starta en blogg. Men modebloggarna har blivit lika viktiga om inte viktigare för branschen än modemagasinen och får sitta front row på visningar.

Har det gått för långt?

SASCHA: Otrolig svenskt.

GUSTAV: Fast papperstidningarna har fortfarande makt.

De får sitta front row.

SASCHA: Man skulle aldrig se en modebloggare front row i Paris.

GUSTAV: Sascha, du har sagt till mig en gång att om du skulle ha en egen visning så skulle du aldrig bjuda in bloggare.

SASCHA: Stämmer. Jag skulle aldrig bjuda in en modebloggare.

GUSTAV: Men om du skulle göra en helt fantastisk kollektion med underbara kreationer och internet är ett fantastiskt verktyg för den breda massan…? Är det viktigare att vara fashion än att tjäna pengar?

GUSTAV: Det måste gå hand i hand.

SASCHA: Nej, nej, nej, det måste det inte alls.

GUSTAV: Okej, men om du bara gör korsetter av servettpapper så kommer du att gå i konkurs efter tre veckor.

SASCHA: Det som är tråkigt med svenskt mode är att man alltid ska tjäna så jävla mycket pengar. Om jag skulle starta ett märke skulle jag försöka att inte tänka på pengar. Jag skulle försöka få det att gå runt på något annat vänster.

Hellre att jag säljer fem klänningar och får göra det jag tycker är roligt… Även om du riskerar att svälta ihjäl?

YLVA: Hellre dö i svält än att sälja ut sig.

GUSTAV: Men herregud, jag vill inte att man ska sälja ut sig. Jag är totalt för kreativitet och att man…

NIKE: Men det beror ju på vad man vill. Om man vill bli det största företaget så… Men om man vill satsa på sina fem handsydda klänningar, får man väl göra det om man är en sådan perfektionist. Man får väl ta ett jobb på hemtjänsten samtidigt.

SASCHA: Det finns vissa svenska bloggare som jag tycker är intressanta, de uttrycker sin kreativitet. Eller om de ger en analys av saker som händer just nu i modet.

JESPER: Du menar att du inte skulle bjuda in en bloggare utifrån deras unika läsarantal, men om det var en riktigt bra modeskribent som hade en blogg skulle du bjuda in den?

SACHA: Ja. Men om nästa stora bloggtrend skulle bli svarta polotröjor som du ju har på dig, skulle du börja klä dig i gula?

SASCHA: Fast det skulle aldrig hända.

ALLA: Men om.

SASCHA: Det här är det jag inte tycker om med mig själv...

ALMA: Det är så jobbigt det här, att vi ska hålla på och kategorisera...

M8I={I Jw 8CCM8IC@>6

E

u ska vi titta på ett YouTube-klipp tillsammans. Det är ett klipp från SVT:s Velvet som intervjuar Nakkna om deras inspiration. Klippet har blivit lite av en humorgrej på nätet, folk mejlar det till varandra och asgarvar åt hur pretentiösa de är. Vad är er reaktion på det här klippet?

SASCHA: Jag tycker att det absolut värsta som finns är humor i mode.

Jacka DAMIR DOMA/BLACK MARKET

GUSTAV: Va, är det sant? Men man måste ju ha distans till mode!

ALMA: Det är skillnad på humor och distans.

GUSTAV: Visst, det är folks uppehälle och så, men det är ju bara kläder.

NIKE: Jag tycker personligen inte om Jeremy Scott och sådär, men jag tycker att de ska få finnas på modescenen.

ALMA: Nu känns det som att vi tar mode alldeles för seriöst, vi sitter här och kategoriserar och bestämmer grejer.

Kan man inte bara vara? Kan man inte bara ha kul?

YLVA: Jag håller med dig. Samtidigt som jag är pretentiös, kan jag tycka att det ibland ju faktiskt bara är kläder.

SASCHA: Det känns som att man på något sätt klankar ner på det när man skrattar åt klippet. Rubriken till YouTubeklippet med Nakkna är "De gillar inte humor". Att folk gapskrattar åt tre människor som sitter och berättar om sin inspiration…

YLVA: Klippet var nästan som en parodi på konstnärer.

Jag älskar Nakkna, tycker att de är fantastiska på just form och färg, den lilla färg de använder, de ska finnas och är viktiga. Men jag själv tycker om det lättsinniga, färger och att man inte ska vara så pretentiös.

Sascha, du blir väldigt upprörd över att man kan tycka att klippet är hysteriskt roligt. Får man inte skämta om mode?

SASCHA: Jag har aldrig skrattat åt det här. Hela Nakkna handlar ju om att de egentligen inte har någon humor, det är därför jag älskar dem. Det ska alltid vara så lättsamt och kul och man ska ha så jävla roligt med kläder. Jag ser mode som ett yrke. Jag kan tycka att humor i konst är svintråkigt, det berör inte mig någonstans och jag tycker inte att en smilegubbe på en t-shirt är bra mode. Eller en massa färgglada planeter och en raket på en t-shirt. Det är inte roligt.

YLVA: Min erfarenhet av Nakkna som människor är att de har enormt mycket självdistans, och jag tror att de är ganska

?\cci\ [ ` jm ck e Xkk j caX lk j`^% –YLVA

medvetna om vilka signaler de sänder ut. Men om jag såg det här klippet utan att ha koll så hade nog skrattat åt det.

SASCHA: Jag hade inte skrattat åt det.

Men om vi säger såhär: Jag skulle inte bli arg om någon skämtade om mitt yrke.

SASCHA: Men, jag är inte en vanlig människa.

GUSTAV: Nej, vi är inte vanliga människor på det sättet.

YLVA: Jag vägrar stryka under det där.

SASCHA: Men jag tänker inte sitta här och vara låtsas-pk.

GUSTAV: Bara det att vi sitter här och diskuterar är ett erkännande, vi är så unga och kommit långt för vår ålder.

På det sättet skiljer vi oss från vanliga människor. Jag har distans till hela modegrejen och jag tror att jag kommer att livnära mig på det i framtiden, så jag förstår inte alls de som blir upprörda.

SASCHA: Men jag förstår inte. Jag skulle aldrig ta på mig någonting för att vara en "rolig kille".

Kan ni hålla med om att modemänniskor oftast inte har humor? Modebloggarna är humorbefriade och till viss del även modetidningar.

JESPER: Men när man inte har träffat dem privat, kan man väl inte säga att de inte har humor.

GUSTAV: Fast vi skämtar om varandra hela tiden. Att vi är svartklädda emopersoner.

NIKE: Vi är seriösa människor.

SASCHA: Exakt. Man borde skilja på hur människor är privat och hur de är i sina yrken.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 11

YLVA 18 år Bor: På Södermalm med mor min.

Sysselsättning: Går sista året i gymnasiet och jobbar som designer.

Drömjobb: Kostymör.

Stilförebild: Vivienne Westwood.

Mina vänner brukar säga att: Jag bara osar sex.

Min värsta mardröm: Att vakna upp en dag och inse att jag befinner mig på en plats jag inte valt själv. Att jag flutit med i livet, låtit åren gå, och bara "hamnat".

Favoritdjur: Häst, otroligt vackra djur alltså.

Fd aX^ jblcc\ j kkX g d`^ YiXkbc [\i j jblcc\ aX^ Yc` a kk\] im`iiX[ fZ_ YXiX m`caX ^ ddX d`^% –NIKE

JESPER: En bågskytt håller väl inte på och skämtar när han skjuter pil eller?

GUSTAV: Nu tar du det lite väl långt.

YLVA: Man märker ju snabbt om en människa har karisma och utstrålning...

SASCHA: Menar du att Nakkna inte har någon utstrålning bara för att de saknar humor?

YLVA: Nej, absolut inte.

De ser ju faktiskt ut lite som döden.

SASCHA: När jag såg det klippet första gången tänkte jag att fan vad skönt att någon vågar säga "nej, vi har inte humor, vi tar vårt yrke jätteseriöst och tänker inte sitta här och snacka massa blaj".

GUSTAV: Får jag förklara vad jag menar när jag säger att jag har distans? Om jag har sett en vampyrfilm, känner jag "ah nice, då kör jag lite vapyrinspirerat". Då tycker jag att jag har distans – på det sättet menar jag att man ska ha humor: idag ser jag ut som en vampyr.

SASCHA: Jag skulle aldrig klä mig som en vampyr.

GUSTAV: Men folk tycker att du ser ut som en vampyr nu.

SASCHA: Fast jag är inte inspirerad av vampyrer. Alls. Jag klär inte ut mig.

YLVA: Personligen älskar jag att klä ut mig, jag tycker att det är fantastiskt.

SASCHA: Det mest attraktiva som finns är när man utstrålar: jag vaknade på morgonen, tog på mig någonting och nu är jag asbekväm. Då ser man fantastisk ut. Jag vill varje dag se likadan ut som jag gjorde för två veckor sedan, fast jag själv vet att jag har andra plagg på mig. Det tycker jag är det finaste som finns.

NIKE: Jag tycker att det är konstigt det här ni sa om att om man är bekväm i sig själv så kan man ha på sig vad som helst. Det är inte sant. Om jag skulle sätta på mig bratkläder så skulle jag bli jätteförvirrad och bara vilja gömma mig.

Klär man sig aldrig efter sin kropp och dess förutsättningar då? Ni är alla jättesmala och kan slänga på er vad som helst. Men någon som tycker att magtröja är det finaste som finns, kan kanske inte bära upp det.

SASCHA: Det allra viktigaste när man klär sig på morgonen är att tänka: "såhär ser jag ut. Vad ska jag göra med mig själv?” Jag tycker att mulliga människor kan vara jättefina om de kan klä sig.

Tillbaks till det här med att uttrycka sig genom mode. Jag tycker att ni ser exakt likadana ut, likadana svarta kläder och likadana frisyrer. Varför bär ni så mycket svart?

GUSTAV: Jag tycker om färg, men jag tycker att det är svårt att bära.

ALMA: Jag önskar att jag kunde bära färg, men jag är dålig på det.

NIKE: Vi som jobbar med mode får så himla mycket intryck hela dagarna, det är massa kläder och färger och grejer.

Och då känner man att man bara vill vara lugn.

SASCHA: När jag går på gatorna vill inte jag att folk ska peka och säga "oh, shit!".

YLVA: Varför vill man inte det? Det är ju fantastiskt!

SASCHA: Jag vill bara smälta in. Mitt drömscenario skulle vara om jag går klädd så att jag ser ut som en betongvägg.

Samma sak varje dag, vecka ut och vecka in, efter tre år kommer jag att se likadan ut.

GUSTAV: Det är exakt det jag inte vill. Jag känner att jag vill utvecklas hela tiden. Livet är en massa faser, och jag skulle dö om jag gick klädd likadant som för tre år sedan.

NIKE: Det handlar inte om att jag är tråkig men jag tänker att när jag är pensionär och har slutat jobba med mode så vill jag bli en excentrisk dam.

GUSTAV: Som Patsy Stone.

SASCHA: Om någon säger Patsy Stone kommer jag att spy. Jag kommer hoppa ner från den här balkongen. Jag hatar folk som säger att de älskar Patsy Stone. Jag vill att de ska dö, dö, dö!

NIKE: Men tyst nu, jag tänker mig att när jag är 65, vill jag ha lila hår och stora glasögon, stora örhängen och vara over the top.

SASCHA: Jag vill se ut som jag gör nu.

12 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

Cape ANDERS BERGGREN

Kan ni förstå människor som uppfattar er som allvarliga och lite stiffa?

SASCHA: Alla människor klär sig mycket i svart, inte bara modemänniskor, men det finns olika svart. Man ser skillnad på om en vanlig människa klär sig i svart eller om jag gör det.

NIKE: Visst, många klär sig i svart, men det är för att det är en sådan stor variation på svart. Formerna är mycket mer markanta och skärningarna är så olika. Det är därför svart inte blir tråkigt. För att formerna är tydliga. Om man refererar till Alaïa när han var stor, så var hans kläder nästan alltid svarta men hans kollektioner såg alltid olika ut.

SASCHA: Ja, men han är ju typ gud.

ALMA: Jag tänkte på det. Det finns skillnad på svart och svart.

Skillnad på svart och svart? Man ser väl ingen skillnad på en svart kollektion från en annan? Så resonerar de flesta människor. Vad tycker ni om dem?

YLVA: Jag håller faktiskt med om det. Det är rätt så skrattretande.

SASCHA: Jag håller inte med. Jag skrattar aldrig. Jag angriper i alla fall inte människor.

YLVA: Jag angriper väl inte heller. Men ibland så blir det så extremt pretentiöst. Som till exempel Whyred som har så otroligt dyra kläder, det kan vara en helt jävla vanlig t-shirt med vanlig sömnad. Om man är extremt pretentiös kan man gräva hur länge som helst i det, hur det framhäver form, den här lilla centimetern på axeln. Det är så jävla mycket snack alltså.

SASCHA: Fast Whyred framhäver ingenting.

GUSTAV: Men det Ylva menar är att det är så mycket snack, det är ju bara kläder.

YLVA: Exakt. Ibland är det bara kläder och det blir löjligt med de här priserna. Och jag förstår absolut varför folk tycker, vi är löjliga, människor som inte jobbar med mode, de som vi väljer att kalla för ”vanliga” människor.

=I8DK@;

M

ad tror ni att man kommer att säga om 00-talet genom att titta på dess mode om 20 år?

SASCHA: När jag åkte tåg häromdagen läste jag min favorittidning Kupé. Och där var det någon stilexpert som tipsade om vårens trender. Jag skrattade inte ens, utan tyckte bara att det här fenomenet var så otroligt intressant. Hon radade upp allting som någonsin har varit trendigt. Det var sextio-, sjuttio- och åttiotal, leopard, zebra, sailor chic, reptil, wayfarers, runda glasögon, stora glasögon, skärp i midjan, smalt bälte, korsett, brett skärp, visa underkläderna. Och jag tänkte: om jag skulle ta på mig allt det där... då…

NIKE: Det är det som många gör fel när de blivit förvirrade av att läsa de här Sofi Fahrman-bloggarna. För de skriver bara om trender och då blandar folk och det blir så himla pinsamt.

GUSTAV: Man måste också dra en gräns mellan trend och mode. Den breda massan ser ju trender som mode medan vi som är genuint intresserade har större inblick i vad mode är.

YLVA: Men går vi inte emot hela grundidén om att mode är ett uttryckssätt när vi säger att folk som blandar trender är pinsamma? Så fort man börjar tänka på vad som är rätt och fel, hindrar man ju kreativiteten.

SASCHA: Det jag ville visa med min Kupé-historia var att jag tycker att det speglar 00-talet jämfört med resten av årtiondena. Mode har blivit mycket mer folkligt.

ALMA 17 år Bor: Tranås Sysselsättning: Studerar på dagarna, dansar på nätterna, modellar ibland och bloggar på aperfectguide.se.

Drömjobb: Jag drömmer om att inte jobba. Typ vinna på lotto eller hitta en rik man villig att försörja mig. Men om jag var tvungen så kanske stylist eller modell eller något åt det hållet.

En hemlig dröm jag har: Att alla någon gång i framtiden skulle byta om i samma omklädningsrum.

Så beskriver jag mig själv med tre ord: Snygg, sexig, singel.

Bolero DIANA ORVING Linne TWIST & TANGO

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 13

Jacka APRIL 77

Kläder PRIVATA

AX^ kifi Xc[i`^ Xkk <c`e Bc`e^ jblcc\ _X g j`^ fib\jk\iaXZbX fd [\k `ek\ mXi ki\e[`^k% –GUSTAV

Ser ni optimistiskt eller pessimistiskt på modets framtid?

YLVA: Vi är alla här födda med ungefär tre års mellanrum, och vi tillhör en generation där mode är någonting som är till för alla. För tio år sedan hade vi H&M. Idag har vi så mycket lågpriskedjor, och det gör att alla kan ha tillgång till mode. Alla som kommer hit säger ju att svenskar är väldigt trendiga. Vi har kedjorna som till exempel Weekday och Monki som gör billigt, tillgängligt och enkelt mode.

Samma sak gäller internet, alla kan starta modebloggar och vi får lättare tillgång till information om vad andra gör, tycker och har på sig…

SASCHA: Jag har ett jättebra citat som förklarar vad jag tycker: ”fashion fades, style is eternal”. Det är därför jag inte vill jobba med mode.

Ironiskt nog är det där många stora modebloggares favoritcitat.

NIKE: Men vad vill du göra då?

SASCHA: Jag vill inte jobba med mode. Jag vill vara kreativ. Sedan om jag vill sitta och göra konstiga skulpturer i silikon och ställa ut på Birger Jarlsgatan för att provocera människor... det är kanske det jag vill göra?

JESPER: Det är väl lite där du och jag är, Sascha. Att det handlar mer om ett uttryckssätt.

YLVA: Men så är det ju för oss andra också.

ALMA: Men nu ska ni hålla på och definiera mode igen.

Det är totalt onödigt. Det går inte.

Har vi en backlash att vänta på det som är hett och trendigt just nu, det vill säga superkommersiellt?

SASCHA: Jag tänker verkligen inte jobba med mode och försöka förändra någonting. Jag mår jättebra som det är nu.

NIKE: Men känner inte du att du vill utveckla Sverige?

SASCHA: Nej, jag skiter i Sverige. Jag skulle kunna starta

14 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

en tidning. Då vill jag inte att den tidningen ska bli nästa ELLE och förändra en massa grejer. Folk får vara kommersiella om de vill. Det är inte det det handlar om för mig. Jag vill ha roligt utan humor, och vara kreativ och göra någonting som jag mår bra av. Jag behöver inte hela tiden känna att jag ska förändra någonting. Jag vill inte förändra någonting. Är mode konst eller hantverk?

SASCHA: Hantverk JESPER: Lite både och.

GUSTAV: Hussein Chalayan är konst medan Sandra Backlund är hantverk.

SASCHA: Hussein Chalayan är hantverk.

YLVA: Dåligt exempel.

GUSTAV: Han gör inte kläder, han gör mer installationer.

SASCHA: Men kolla hans senaste kollektioner.

YLVA: Då kan man ju säga såhär: Sandra Backlund är konst medan Whyred är hantverk. Frågan är så uttjatad.

Känner man att man gör konst, så är det konst. Är det bra eller dåligt att mode har blivit folkligt? Är ni rädda att vi vanliga dödliga ska ta modet ifrån er?

NIKE: Jag är rädd att hamna i det kommersiella facket. Att min släkt ska tro att jag sysslar med jätteytlig sak. Det vill jag inte att de ska tro.

SASCHA: Det som jag alltid har sett fram emot att jobba med mode, har varit att det ska vara exklusivt. Men det är inte exklusivt alls. Alla kan planka in på Berns (modeveckan red anm).

Tycker ni det är moraliskt försvarbart att klä sig i en kavaj som kostar 70 000 kronor?

YLVA: Det där handlar om att upprätthålla någonting. Att behålla någon slags image.

SASCHA: Nej, jag tycker att det är fantastiskt. Det är hela min filosofi. Jag vill se dyr ut.

YLVA: Men du förstår vad jag menar, det är tråkigt att vi måste hävda att vi har pengar.

SASCHA: Men det är inte det det handlar om egentligen.

NIKE: För vissa är det ju det.

SASCHA: Jag går ju inte klädd i dyra kläder där det står på ryggen vad det är för märke. Jag mår bra om jag har på mig ett dyrt material. Men det kan också handla om att jag hittar något second hand som ser dyrt ut. Det behöver inte handla om att det kostar mycket.

GUSTAV 18 år

Bor: Stockholm Sysselsättning: Bloggar på gustavaxel.blogspot.com.

Drömjobb: Modechef Därför älskar jag mode: För att det är ett bra sätt att uttrycka sin kreativitet.

Stilförebild: Nicola Formichetti.

Jag missar aldrig ett avsnitt av: Gossip Girl.

En hemlig dröm jag har: Att flytta till Paris och dricka rödtjut och kedjeröka gauloises.

Min värsta mardröm: Att inte få uttrycka mig kreativt i framtida jobb.

JESPER 20 år

Bor: Värmdö Sysselsättning: Studerar, frilans och modell.

Drömjobb: Att göra det som driver mig för tillfället och kunna leva på det.

Därför älskar jag mode: För att man får gratis champagne och snittar.

Stilförebild: Patti Smith.

Min värsta mardröm: Ann Demeulemeester hjärta H&M. Den här personen älskar jag: Mormor.

YLVA: Är det inte så att man har ett internt språk, att de människorna som är som jag vet hur mycket jackan kostar och kommer att dras till mig.

SASCHA: Men jag tycker inte riktigt så. Jag har en Jil Sanderrock på mig som kostar 16 000 kronor men som jag köpte för 1 000.

YLVA: Men den har ju ändå kostat 16 000 någon gång.

SASCHA: Ja, i mitten av nittiotalet gjorde den det.

JESPER: Men du bryr dig väl inte om att den kostar en massa pengar utan det är den rocken du vill ha, oavsett pris.

GUSTAV: Fast jag har en rock som är väldigt lik din och som var mycket billigare. Enda skillnaden är att din är i dyrare material.

JESPER: Passformen också.

YLVA: Och lappen i ryggen då förstås...

Skulle ni köpa en kavaj för 70 000 om ni hade råd?

YLVA: Nej, vi klär oss inte direkt i it-plagget eller har itväskan för stunden.

Vilka klär sig i it-plaggen om inte ni? Ni är ju fashionkids.

GUSTAV: Vi är den nya generationen. Och jag tror att vi har ett helt annat synsätt än Elin Kling och company som anses vara toppskiktet inom svenskt mode. De klär sig extremt säsongsbetonat. Jag tror aldrig att Elin Kling skulle ha på sig orkesterjacka om det inte var trendigt.

NIKE: Men alltså, vi läser ju inte de där blaskorna. Om vi gör det så gör vi det för att skratta. Q

DF;<

När jag ringer upp Noemi Ivanova för att boka intervju nämner hon att hon är kameraskygg. Tanken slår mig då att jag aldrig har sett en bild på Noemi. När jag möter upp henne ett par dagar senare tror jag först att det är franska skådespelerskan Audrey Tatou som kommer gående. Att kvinnan bakom underkläderna är lika vacker som dem känns plötsligt helt naturligt.

Text Michaela Forni

N?F D8;< K?@J6 EF<D@

Hur länge har du drivit Made by Noemi?

–Jag startade märket hösten 2003. Det var under en lång tid en hobby som hela tiden växte. Efter en tid insåg jag att det faktiskt kanske är mer ett jobb än en hobby.

När upptäckte du din passion för design och skapande?

–Jag har aldrig haft någon aha-upplevelse utan har alltid älskat att pyssla. Jag gillar att snickra, jag gillar att måla, jag gillar att sy. Jag gillar att jobba med händerna hela enkelt.

Hur kommer det sig att du valde att specialisera dig på underkläder?

–Jag är ganska petig och underkläder är ett bra plagg att peta i. Det handlade inte om någon underklädesfascination sedan innan, utan det var mest en slump. Jag vill att underkläder ska vara lika självklara som din jacka eller t-shirt.

Underkläder är ingenting man tänker speciellt mycket på, annat än på typ Alla hjärtans dag, då man får någon konstig sak som får en att undra vad som är bak och vad som är fram. Du måste ha på dig dina trosor varje dag – jag försöker att göra trosor som ger dig en kick den där tisdagsmorgonen som suger så mycket.

Hur föddes idén till Made by Noemi?

–Det var sommar och dags för en stor marknad i Tanto i Stockholm. Jag fick en idé om att jag skulle pröva att sy upp massa grejer, mest på skoj, för att se hur det gick. Jag fick grymt bra respons och sålde, vilket var en riktig kick!

Efter det började jag gå runt till butiker jag gillar för att sälja per kommission hos dem. Ett litet tag efter det öppnade jag upp min nätbutik och det är där jag är idag.

Hur går produktionen till?

–Jag syr alla plagg för hand i min lilla ateljé.

Fan vad häftigt!

–Ja, eller galet. Haha, det är en fin gräns där. Men det är sömnad som jag tycker är det roligaste så jag tycker om att göra allt själv. Jag tycker inte om att rita plagg, så när jag tar fram nya kollektioner använder jag mig av att pussla

ihop olika tyger och tankekartor istället för skisser. Lite bakvägen kan man säga, men det är vad som fungerar bäst för mig. Är det tråkigt eller spännande att skapa plagg som inte syns? Kan du ibland tänka att ”den här tjejen kanske har på sig ett par trosor jag har designat och sytt”?

–Jag brukar ofta prata om mina underkläder och fråga folk ”men har du sett mina underkläder?”. Om folk inte vet vad jag gör blir det ganska konstigt. Men för att svara på din fråga är det faktiskt både och. Det är något speciellt med underkläder och att ha på sig underkläder som man tycker är fina och trivs i och som ingen kan se förutom du själv. Det blir lite ”jag vet någonting som inte du vet!”-känsla!

Var får du din inspiration ifrån?

–Jag samlar på mig allt och inget så att hjärnan blir som en hårddisk och när den är full skapar jag en kollektion.

Jag snöar ofta in på olika grejer utan att koppla det. I höstas snöade jag in på Steve McQueen och fick för mig att se alla hans filmer. Efter x antal rallyfilmer insåg jag att det här på något sätt kommer att komma fram i kommande kollektion.

Består kollektionen av trosor med massa små Steveansikten på?

–Haha, nej, men den kommer att bli mer hård och grafisk jämfört med tidigare kollektioner.

Vad drömmer du om?

–Jag drömmer om att alla ska lägga ner lika mycket energi på underkläder som på vanliga kläder. Och att alla äckliga nylontrosor brinner upp!

Vilken kvinna vill du se i Made by Noemi?

–En snygg och stark tjej som vet vad hon vill! Någon som är trött på nylontrosor och känner att ”nu ska du fan stanna där jag satte dig! Jag har inte tid för osköna underkläder!” Q Underkläder från Made by Noemi hittar du på www.madebynoemi.com.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 17

DF;<

BH 389 kronor Trosa 299 kronor

Svart trosa 349 kronor Vit trosa 349 kronor

Leopardlinne 499 kronor Rosa trosa 299 kronor

Nattlinne 899 kronor Trosa 299 kronor

BH 489 kronor Trosa 229 kronor

HANKY PANKY Styling MICHAELA FORNI Make-up SANDRA CARLBERG Fotograf JOHANNES HELJE Modell CECILIA ANDERSSON

18 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

EGEN KOLLEKTION PÅ MODEMÄSSAN 2013?

LÄGG GRUNDEN REDAN NU: ANSÖK SENAST 15 JUNI

med utrymme för kreativitet Tel 08-7894200 www.folkuniversitetet.se/modeskolan

K@;<EJ 8E;8 Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

MOPSKNULLARE

Carl Reinholdtzon Belfrage anser att den samtida musiken borde tvätta sig.

Den är smutsig, tycker han. ”Populärkultur av idag behöver en renande dusch.

Den stinker billig indieproduktion”. CRB ställer sitt eget exemplar av Steely Dans AJA till förfogande.

Krönika

M ic[\ej m`bk`^Xjk\ XcYld Å 8aX

@ (

TWITTER BLIR VÅR DÖD Ingen annan som tycker att det är läskigt att Barack Obama twittrar på arbetstid?

)

AVKLIPPT FÖR ALLA! Att avklippta jeans är inne har vi förstått. Men hiphopskallarna måste känna sig utanför. Nu undrar vi bara när avklippta baggy jeans gör entré.

*

TIGGARDISKRIMINERINGEN Ni vet de rumänska lapptiggarna som alla har flytt från Ceausescus skräckvälde först nu (typ 20 år för sent) och tigger på tunnelbanan för att samla ihop pengar till sina leukemisjuka mammor, bröder eller barn? Den största förnedringen är när tiggarna ger oss en snabb blick av avsky innan de fortsätter in i vagnen utan att ens ha bett oss om pengar. Antingen ser de på oss att vi är snåla eller så ser vi sjukt fattiga ut.

+ ,

HAREMSBYXAN Årets fulaste jävla plagg?

NYA FACEBOOK Seriöst, vi fattar ingenting. Man kan inte se sin egen statusrad. Vår koppling till det förflutna och bevis på existens – borta!

-

SNIKNA DRICKSDUCKARE Vi har länge observerat denna trend. Nästa gång du befinner dig på en restaurang ska du titta efter de gäster som inte säger hej då när de med kutad rygg och snabba steg beger sig mot ytterdörren. Titta sedan på servitören som med uppspärrade ögon och stort leende lyfter på servetter, glas och duk i jakt på mynt, sedlar eller rent av de där åtråvärda 15 procenten. Observera till sist när kvittot skrynklas ihop, servitörens blick fylls av hat och läpparna långsamt formar ordet F-I-T-T-A.

.

HÄNG MED I SVÄNGARNA Nu vill Rihanna och Chris Brown få oss att glömma misshandeln genom att hinta om en sexfilm som förr eller senare kommer att ”stjälas” och gå online. Här har svenska kändisar mycket att lära.

/

NYA ROBINSON Att bryta upp romansen var både avskyvärt och underbart. Att gråta efter en tredagarsfling var däremot bara patetiskt.

0

AVHOPP Kan E-Type, Carl Jan Granqvist, Claes Malmberg, Lennie Norman, Måns Zelmerlöw och Adde Malmberg alla ha fel? Nej, självklart inte. Grillad är bara inte särskilt roligt.

('

NORDKOREAS HEMSIDA Komplett med medlemsklubb, webbshop och fejkade foruminlägg där Eric från USA proklamerar att: ”I don't really know much about North Korea, but from what I gather it is a nice place. Would be really cool if the Olympics were to be held in North Korea.”

Bubblare: Fina Story Hotel, ”nu är det vår”-utrop, champagne på burk

bland måste man påminna sig om att det fanns en tid då musik inte cirkulerade kring antiintellektuella tillställningar som Pirate Bay-rättegångar, populäropera eller Salem Al Fakirs okomplicerade natur.

En tid då musiken var kristallklar, ren och unik som en snöflinga, och fungerade som en kulturell dusch. Något som, utfört av mästare och intelligentia, kunde blåsa liv och magi i produktioner och sväva över all annan konst.

Jag pratar om en tid utan mp3-bloggar, oattraktiva MySpace-sidor och tomatsoppor.

Jag pratar om tiden då Steely Dan skapade Aja – Walter Becker och Donald Fagens hyperkomplexa, kliniskt rena och harmoniella art deco-produktion.

Det skulle bli grunden till all Yacht Rock.

I tider då det var omöjligt att hjälpa populasen ur sin totala fascination för Bruce Springsteen, Bob Dylan och andra hippies behöll Walter Becker och Donald Fagens sin psykiska hälsa intakt och släppte 1977 albumet Aja. Detta är ett mästerverk i ordets genuina betydelse. Gud vet att albumets sju låtar skjuter ut som glaskroppar i ett urbant landskap av stål, sten och perfektion.

Särskilt saxofonisten Wayne Shorters insats i den åtta minuter långa titellåten är fulländad. Man kan fyra minuter och 43 sekunder in i låten höra något som andra studiomusiker bara kan drömma om. Walter Becker har i tidigare partier låtit oss njuta av sitt gitarrspel. Och det klassiska tvisteämnet rörande gitarristens "anslag", huruvida gitarristen kan påverka klangen hos en enskild ton genom det sätt på vilket strängen angrips, får en ny innebörd alldeles i kombination med den gripande sekvensen. Den audiella episoden är helande.

Aja är ingenting du sätter dig och tar ut på en skolgitarr på en strand i Tylösand. Aja kan bara tas ut av en stålsatt skyskrapa i bankkvarteren på Manhattan. Jag är rädd att det inte finns någon rocksaga att berätta om någon hippie som räddar sig ur slummen med hjälp av sin gitarr och ett par ackord. Det är kanske därför Steely Dan är hatade av mediokra musikskribenter.

wi\kj jm\ejbX XcYld SKANSROS Skansros Luxxury

En Skansros-tablett löser upp sig. Sångaren Felix Andersson andas lätt. Hans texter tycks fånga ett klart ljus som omsluter den gnistrande vårdagens liv och låter honom sjunga genom reflexer som strös över ljudbilden. Allt stannar till och vibrerar kring livets yttersta ögonblick. Klockorna ger honom ett par extra decimaler.

Lungorna sparar ett par andetag som för att ensam låta honom berätta om livets nakna gestalt. Albumet med dess vackra inramning, spänningen mellan patetik och pretentioner är fascinerande. Ett unikt skimmer. Det är ett poetiskt och konstnärligt skeende som, hur konstigt det än låter, fortfarande ligger kvar och då och då gör sig påmint.

@ k`[\i [ [\k mXi kfkXck fd ac`^k Xkk _a cgX gfglcXj\e li j`e ]XjZ`eXk`fe ] i 9ilZ\ Jgi`e^jk\\e# 9fY ;pcXe fZ_ Xe[iX _`gg`\j Y\_ cc NXck\i 9\Zb\i fZ_ ;feXc[ =X^\ej j`e gjpb`jbX _ cjX `ekXbk fZ_ jc ggk\ (0.. XcYld\k 8 A8 Att jämföra Steely Dan med andra musiker är som att jämföra Yale med Komvux.

Donald Fagen och Walter Beckers sätt att traktera journalister med ironi, skenbart beröm och undermeningar var också en njutning och en konstart som annars endast behärskas av Morrissey, Jarvis Cocker och Frank Zappa.

Jag är och har alltid varit fullkomligen besatt av Aja. Jag har suttit nätter i Hong Kong, på Dean & Deluca på Manhattan och i Göteborg ensam med endast en flaska Jacques Selosse som sällskap och lyssnat på hur deras cyniska, iskalla texter bärs upp av den mest perfekta, mjuka och dyraste musik som går att uppbringa.

Sedan Aja kan min tid inte vara av en mer inrutad karaktär. Dag. Natt. Natt. Dag. Det spelar ingen större roll längre.

Jag studerar bara ett svart konvolut som utstrålar ett penseldrag av en geisha. Min egen reella verklighet blandas med och filtreras genom Black Cow, Aja, Deacon Blues, Peg, Home at Last, I Got the News och Josie.

Kan jag urskilja vad som är fiktion och vad som är verklighet där i mitt pojkrum? Om det är Donald Fagen eller Walter Becker som stormar ut ur en studio? Om deras slingor är uppbackade av Michael McDonald eller Jay Graydon? Jag vet inte. Jag vet innerligt inte riktigt. Jag har till och med slutat fundera. Frågeställningen har upphört att existera inom mig. Q –Carl Reinholdtzon Belfrage

R 9vJK ALJK EL T Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

GRIZZLY BEAR Veckatimest kommande album/Warp Records

Ta fram ditt begrepp om pop, ge det hälften av sin fart, dra ut det i en ribbstol och strö en gosskör över det.

BLACK DICE Repo kommande album/Paw Tracks

Mörk, elektronisk och komplex. Inte lika greppbar.

Total irrationell.

TILDE A Little Less mp3

Ljudet av någonting väldigt vackert som växer fram.

–CRB

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 21

Ulrika Lagerqvist, 29 år, Informationschef, Kocksgatan Jag har ett krävande jobb. Då är det skönt att släppa loss ibland. Det är inte bara små barn som behöver kläder för alla väder…

Det har gått ett år sedan klädbutiken Solo på Smålandsgatan slog upp portarna efter sin ansikslyftning. Det firades med en stor fest, och givetvis var Nöjesguiden på plats.

Av Johannes Helje

Mia Sallanto

Karin Moberg

Har du twitter?

– Nej, det är skittöntigt, varför ska man ha det?

Jag vet inte om folk är så intresserade av att se vad jag gör hela tiden.

Var köper du dina kläder?

– Det blir Whyred, fast ändå inte. Jag syr mina egna kläder.

Har du twitter?

– Nej, men jag ska fixa!

Var köper du dina kläder?

– Stadsmissionen och Beyond Retro.

Caroline Blomst

Fabian Nordström

22, snart lärare

30, modechef på Feber.se

Har du twitter?

– Ja, i ett par veckor nu på twitter.com/modefeber.

Mina arbetsgivare tyckte att jag skulle skaffa det.

Tror du det är vanligt att arbetsgivare vill att deras anställda ska ha twitter?

– Haha. Ja, jag tror att det är vanligt, men nu tycker jag att det är skoj när jag väl börjat, jag uppdaterar den flera gånger om dagen!

Var köper du dina kläder?

– Nathalie Schuterman, H&M och Acne!

24, framtidens pophopp

21, fotoassistent

Har du twitter?

– Nej, känner inte till det. Jag gillar inte bloggar...

Var köper du dina kläder?

– SOLO, lite i USA och så…

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 23

! ;

;

9 )1-"-$% 1-)++%#+)62"0 9 4

9 0)12)-" 3'- 120>0 1)-" %6)12%-2)%++" .-%+)-%01 1., 12*<0-

12.&2:9 )27

9 2"&&"- >2(% <0 '3$.,+)'9 3+230-722 /%+"1 .-181>- 4=0%-

555 #03--1'"2"-&70" -3

!

* .

* .

%/ '.

.

&/1 , (.

! 0

! 0

# /-

* .

# /-

) -

$ / )

" /

# /-

+3 / " /

+ /

VILL DU ANNONSERA HÃ&#x201E;R?

Ep i\^`

A

ag heter Cristian Dinamarca och är ny klubbredaktör på Nöjesguiden. Det blir som vanligt en lista på tio klubbtips här nedan, listan har ingen speciell inbördes ordning. Till höger blir det däremot småändringar som ni kommer att märka av med tiden! Jag kör själv egna klubbar som jag såklart aldrig kommer att skriva om eller uppmuntra er att gå till. Alltså: Gå inte till Spy Bar på onsdagar, det suger.

(

F12 SALONGEN

Fredsgatan 12, 17–01, mån–lör

Den dyrare versionen av Gubbrummet fortsätter att rulla på varje helg i regi av Group Locomotives. Nu har de även börjat teasa inför den efterlängtade premiären av F12 Terrassen, fredagen den 22 maj öppnar Stockholms bästa utomhusklubb.

)

BERNS

Berzelii Park, 22–04, ons–lör

Nu verkar det vara slut på alla byten av ingång till 2.35:1, det är restaurangingången som gäller och alla verkar nöjda. Det går även rykten om stora utomhusplaner under sommaren, håll utkik!

*

THE BASH

Berns, Berzelii Park, 22–03, lördag den 25 april

Kidsens favoritmegaklubb är tillbaka! Med tidigare gäster som Tiga, Simian Mobile Disco och Dj Mehdi har The Bash fått den stelaste 30-åringen att dansa. Den här gången är det ingen mindre än tyska Boys Noize som fyller Stora Salongen på Berns.

+

DET

,

LJUNGGRENS

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, en torsdag i månaden

Duon Fiona & Rebecca fortsätter att förgylla en torsdag i månaden inne i inte så längre Vita Baren. DET blir schtekiga fester för riktiga it-girls.

?`g_fg$jbfcX1 MX[ m ekXi ` d ibi\k6

Visst är det underligt att hiphop fortfarande ger upphov till så många upprörda känslor? Att vi fortfarande inte har förstått att det finns både bra och dålig rap? För din trivsel reder Nöjesguiden ut frågetecknen så att du vet exakt vad du ska förvänta dig nästa gång du går på hiphopklubb.

RED STRIPE-OVERLOAD Säg inte att folk köper in det bara för att de tycker att det är häftigt med jamaikansk öl?

BÄTTRE DISKRIMINERING Det är softare att bli nekad för att du har fel sneakers än för att du har fel hudfärg. Så länge du inte har Michael Jackson-pengar kan du bara påverka en av dem.

USA-HYPE Avdankade åttio- eller nittiotalsrappare influgna från Bronx. Varför inte satsa lite på våra svenska nykomlingar?

MÄNNISKOR SOM... DANSAR Att folk faktiskt vågar göra någonting annat än att sitta med en öl i handen.

DANSTRENDER Töntar som dansar i ring och placerar väskor, kläder och ölflaskor i mitten.

DJ-MISSBRUK Nej, all scratch är inte bra scratch.

KÖTTMARKNAD Ni vet vad jag menar.

Götgatan 36, 17–01, ons–lör

Johan Mattson tackar för sin tid som musikansvarig på Ljunggrens och lämnar över facklan till den hårt arbetande klubbarrangören, bokningsagenten och dj:n Johanna Beckman. Hon utlovar det bästa från många genrer och livemusik varje torsdag från och med mitten av april.

-

NYA SAKER ATT PRATA OM Vilsna pseudofeminister som tror att allt med trummor och rap är sexistiskt, och ryggsäcksbärande hobbytuggare som tror att all hiphop är poesi. Samhällsdebatt är hälsosamt om den är bra, och underhållande om den är dålig. ”VAD HAR DE PÅ SIG?” Småsinta ser bara baggy jeans och hoodies, men crunk, snap, hyphy, krump, nerdcore, ghettotech och hipsterhop betyder att du kan rocka en ny outfit varje kväll. ”MÅNGFALD” Visst, det är politikers favoritord att slänga sig med när de ska plocka pluspoäng i förorten. Men var annars kan du lyssna på Bitches Ain’t Shit och Dear Mama i följd, få träningsvärk och utöka ditt ordförråd med ord som din mobil aldrig kommer att lära sig?

–Amat Levin

THIS IS MODERN DISCO

Tranan, Karlbergsvägen 14, 16–01, fredagar

Stockholms trevligaste afterwork öppnar nu en timme tidigare! Redan kl 16 kan man gå ner till Tranan, äta deras uttjatade köttbullar ( ja, jag är vegetarian) och njuta av fin modern disco. 24:hours och Rimini samsas om dj-båset varannan fredag.

.

BCL99

? cjX fZ_ ]\jkXe[\ Å j ]lebXi [\k JkX]]Xe k\jkXi1 ? cjX mj% =\jk

AMBASSADEUR

Kungsgatan, 22–04, fre–lör

Daniel Boudal är poppis just nu, han gick precis ut med sin bästa bokning för i år. Nämligen David Guetta! Den 1 maj är hela Kungsgatan en enda kö.

/

MYKONOZ

0

ACE

Riche, Lilla baren, Birger Jarlsgatan 4, 22–02, torsdagar

Lilla baren fortsätter med att vara det enda stället i stan som fylls på en torsdag. Det är däremot inte så konstigt när man har superkillarna från Mykonoz i båset.

Mango Bar, Sveavägen 36, 22–03, lördagar

Det började som en renodlad indieklubb, som lite senare fick sin kreddiga period men som nu till slut gått tillbaka till sina rötter. Ett smutsigt och ruggigt bra indiegolv och ett ökänt electrorum som är svettigt varenda lördag!

('

OBAREN

Sturehof, Sturegallerian 42, 22–02, mån–sön

Gillar du öl och pingis men hatar beer pong? (Googla det!) Då är söndagarna på Obaren det perfekta valet. Det är stället där musiken står i centrum, där stammisen är viktig, där låtönskningar föraktas och där en turnering i rundpingis sker varje söndag!

CRISTIAN DINAMARCA

cristian.dinamarca@nojesguiden.se

Det cirkulerar mängder av myter kring hälsa i förhållande till festande. Vi vet minst ett par läkare på klubbdansgolven som inte spottar i glasen. Så vi undrar förstås hur det egentligen ligger till? Vi provade sanningshalten i ett par påståenden med en dietist, en läkare och en alkoholforskare.

För att inte förlora sin yrkesstolthet ville de vara anonyma.

Påstående: Man kan kompensera brist på övrig motion genom att dansa loss varje helg.

Falskt: Trots att det kan verka mycket är det på tok för lite för att duga som kompensation.

Påstående: Fernet och Jägermeister är gjort på örter och är därför inte dåligt. Det är mer som medicin.

Falskt: Det som räknas är alkoholprocenten som är likvärdig med den i all annan starksprit (som nästan alltid är gjord på örter eller grönsaker).

Påstående: Man blir fullare om man groggar med lightläsk.

Sant: Lightläsk passerar på grund av lägre kaloriinnehåll

magen snabbare och påskyndar matsmältningsprocessen.

Vissa siffror säger att du blir 40 procent fullare än med vanlig läsk.

Påstående: För att bli mindre bakis kan man äta en pizza före sänggång.

Sant: Pizzan och det extra fettet lägger sig delvis i vägen för upptaget och förlångsammar magtömningen. Ju långsammare alkoholen går ut i blodet desto längre tid får kroppen på sig att bryta ned den och på så sätt skydda sig från berusning.

Påstående: Man blir tjock av sprit.

Sant: Alkohol är den energikälla som är näst kaloritätast (7 kcal/g). Alkoholen innehåller väldigt lite andra näringsämnen och består således av mestadels "tomma kalorier".

Dricker man mycket kan detta därför påverka vikten.

– Staffan Lindberg

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 25

;\k i lk\ d\[ j\im\i`e^

BIF>

<

fter den dubbelnelson som vintern tagit om vår arma stad verkar det äntligen vara dags för en något humanare årstid. Med stor sannolikhet betyder detta även att uteserveringarna poppar upp så småningom. Om jag inte sitter på Debaser Slussens enorma variant hittar ni nog mig på någon av dessa krogar.

(

MISTRAL

Sockenvägen 329, tel 10 12 24

Fredrik Andersson och Björn Vasseur levererar igen. Öppet: tis–lör från 18

)

RICHE

Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60

Det finns inget dåligt väder vid mitt favoritbord på Riche. Öppet: mån 11.30–00.00, tis–fre 11.30–02.00, lör 12–02

*

INDIAN GARDEN

Heleneborgsgatan 15, tel 84 94 98

En söndag utan mangokyckling är som en vimmelfest utan Johannes Helje. Öppet: mån–tor 11–22, fre 11–23, lör 12–23, sön 13–22

+

XE ÔM

Gästrikegatan 3, tel 34 15 15

En av stadens trevligaste vietnameser har nu börjat med lunch. Öppet: mån–tor 11.00–14.30, 17–23, fre 11.00–14.30 och 17–00, lör

LYDMAR HOTELL

Södra Blaiseholmshamnen 2, tel 22 31 60

Öppnar terrass nu lagom till våren. Man tackar, tar emot och njuter av utsikten. Öppet: mån–sön 11.30–01.00

-

MATHIAS DAHLGREN

Södra Blasieholmshamnen 6, tel 679 35 84

Mathias knep inte mindre än två stjärnor när Guide Michelin offentliggjorde årets lista. Hatten av för svensk kokkonst i världsklass. Öppet: Matbaren: mån-lör 18-00, Matsalen: mån-lör 19-00

.

RÅKULTUR

Kungstensgatan 2, tel 696 23 25

Högkvalitativ sushi i regi av gänget bakom Leijontornet. Öppet: mån–fre 11.30–18.00

/

MATKULTUR

Erstagatan 21, tel 642 03 53.

Nu var det alldeles för länge sedan jag var på Matkultur.

Det är alltid alldeles för länge sedan jag var på Matkultur. Öppet: mån–lör 17–00

0

;\e g\i]\bkX m ^\e MISTRAL

Sockenvägen 329, tel 10 12 24

17–00

,

Foto: Johannes Helje

STORY RESTAURANT Riddargatan 6, tel 545 039 40

Riddargatan 6 har belönats med något så trevligt som ett New York-inspirerat hotell med tillhörande restaurang och bar.

Reinkarnationen av Mistral har egentligen en hel del emot sig. Att öppna en dyr lyxrestaurang under en lågkonjunktur i en lokal som är allt annat än lättillgänglig geografisk kan knappast vara det enklaste projektet. Trots detta är det nog få comebacker i Stockholm som har setts fram emot med lika hög förväntan.

Nya Mistral innehåller, förutom lokalbytet, några andra nämnvärda förändringar. Till exempel finns inte bara avsmakningsmenyn i tre steg (800–1 200 kronor) utan en mindre à la carte har även införts. Den enda riktigt rejäla varmrätten på den senare utgörs av lantkycklingen (600 kronor) som kvällen till ära lyser med sin frånvaro, då uppfödaren Mistral samarbetar med inte har kunna leverera några för tillfället. Istället har grishalsen som i vanliga fall får agera förrätt stigit i status och således förvärvat kycklingens plats. Lutfisken långa finns inte heller då vädret gör att det är förenat med livsfara att pimpla men ändå för mycket is för att kunna ge sig ut i båt. Denna har istället ersatts av en västkustsk gös. Men att à la carten innehåller ett fåtal ickeexisterande rätter spelar faktiskt mindre roll i sammanhanget. Avsmakningsmenyn låter oss tjena på i stort sett alla tillrättningarna på den senare, och några därtill. I paraden av läckerheter möter vi bland annat lavendelpotatisen med citronconfit, den råa havskräftan med ungstorkad kål, tidigare nämnda grishals med laxrom, rotselleri och havtornsmarmelad samt gösen som parar sig med en pilgrimsmussla, såväl på tallriken som i munhålan.

När den tredje rätten på rad där något torkat ingår gör entré, tar vi slutligen bladet från munnen och undrar lite förläget vad som föranlett denna torrfäbless. Det visar sig att kökschefen införskaffat en dehydrator, en torkugn, av den typen som bland annat används när man tillagar raw food. Ugnen håller en exakt temperatur på 42 grader vilket ger en typisk tillagningstid på fyra till åtta timmar. Resultatet blir att råvarorna förädlas och byter konsistens utan att för den delen tappa i smak eller fräschör. Dessutom bevaras alla de enzymer som normalt försvinner vid upphettning.

Det är inte utan en pirrig känsla av att vi är kökets försökskaniner som vi ser purjolök, vitkål och äpple i torkad gestalt rullas upp på vårt bord. Fänkålssäsongen gör sig påmind i flertalet rätter och former, och passar bäst tillsammans med rosépepparn som beståndsdel i den finurliga chokladmoussen. Givetvis kommer även denna i en dehydrerad variant.

Miljön är väldigt spartanskt inredd i Barnvagnsfabrikens gamla lokaler. Vitt på väggar, vitt i taket och naturfärgade dukar. Detta passar såklart mycket bra ihop med det ekotänk som restaurangen gjort till sitt signum. Dock hämmas vår konversation en aning av den totala avsaknaden av akustikdämpning. Att volymen på musiken som spelas är nästintill obefintlig gör sitt därtill och när vi går hem vet vi allt om hur den snuviga mannen vid bordet bredvid hade det på sin cykelsemester i Toulouse. En annan sak man skulle kunna anmärka på är att servicen är något pretentiös. Men herregud, vad fan hade du väntat dig? Öppet: tis–lör från 18.

Öppet: alla dagar till 01

('

KVARNEN

Tjärhovsgatan 4, tel 643 03 80

En sagolikt bra brunch serveras under två sittningar varje lördag och söndag. Se dock till att boka bord då söderkisarna flockas utanför strax innan öppning. Öppet: mån–fre 11–03, lör–sön 17–03

PELLE TAMLEHT

@ m ekXe g g\jkf VAPIANO

Munkbrogatan 8, tel 22 29 40

Man kan inte boka bord på Vapiano för sällskap under femton personer och detta kan tillföra ett visst gissel till krogbesöket. Vid vårt första försök, som förvisso inträffar på en fredagskväll, blir vi nämligen informerade om att vi gärna får vänta i baren med en trolig väntetid på en och en halv timme. Försök nummer två förläggs till en torsdag. Återigen blir vi hänvisade till baren, denna gång med väntetid på minst en timme. Med risk för att låta klentrogen känns det nästan som att detta scenario är precis vad Vapiano strävar efter, kanske för att kommunicera sin popularitet. Det hade till exempel varit väldigt trevligt att bli upplyst om att väntetid kan, och förmodligen kommer att, förekomma när vi ringer och får reda på att bordsbokning inte är möjlig. Tyvärr är den hemlagade pastan, de stenugnsbakade pizzorna och framför allt den sinnesjukt goda peston extremt prisvärda. För under en femhundralapp får två personer en fullkomlig måltid in-

Foto: Johannes Helje

klusive förrätt, varmrätt och varsitt glas vin. Ett ställe med sådan konkurrenskraft blir med rätta genast populärt, särskilt under lågkonjunktur. Men ärligt talat, hur svårt kan det vara att åtminstone upplåta ett par bord till förhandsbokning? Vi rekommenderar inte någon att besöka restaurangen kvällstid om man har det minsta bråttom. Öppet: sön–tor 11.00-23.30, fre–lör 11.00–00.30.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 27

BIF>

;\k epX jlg\iY i\k i _ i Det svenska blåbäret har tappat lite av sin status som ett ”superbär” i och med de mer exotiska frukternas inträde på marknaden. Amazonasfrukten ACAI har till exempel länge fått bära den gula ledartröjan i klungan av superbär, tätt följt av goji och chia. Men nu är det dags för den kinesiska stenfrukten yangmei att ge sig tillkänna på våra breddgrader. Yangmei som fram till nu har varit något av en doldis bland superbären växer framför allt i Kina söder om floden Yangtze, och i Kina har man använt sig av det i över 2 000 år på grund av dess hälsosamma effekter.

Bäret är färgglatt, har en spännande lite hjortronlik smak och det är fullproppat med vitaminer, mineraler och antioxidanter. Det finns även forskning som indikerar att yangmei förhindrar blodsockrets omvandling till fett och kan verka förebyggande för cancercellers bildning och tillväxt. Slutligen innehåller bäret höga halter av antioxidanten OPC som sägs vara 50 gånger bättre än E-vitamin och 20 gånger bättre än C-vitamin på att oskaddliggöra fria radikaler som bidrar till åldrande.

Yangmei hittade till vårt lilla land via New York där dess juice är en av de trendigare dryckerna. I Sverige finns den än så länge bara i form av en Chiquitasmoothie tillsammans med hallon och björnbär. Men den rena juicen går att beställa på postorder.

–Pelle Tamleht

Månadens Krogprofil

IfY\ik ? ccjkiXe[ Robert Hållstrand har drivit restauranger och nattklubbar i Stockholm under ganska många år, främst inom Kharmagruppen. Nu tar han och hans kompanjoner steget in i hotellbranschen och slår upp dörrarna till Story Hotel på Riddargatan 6. Ett trendigt hotell med ambitionen att även skapa en riktigt bra restaurang och bar i entréplanet.

Hur föddes idén om ett hotell?

–Jag har haft den här drömmen hur länge som helst egentligen. Men Foto: Johannes Helje för ett par år sedan fick vi erbjudande om att öppna i den här fastigheten och det kändes klockrent. Först tänkte vi öppna ett lyxhotell men det innebar dels en större risk och kändes heller inte helt rätt. Så vi bestämde oss för det här konceptet. Prismässigt är det jämförbart med ett trestjärnigt men designmässigt ligger vi snarare någonstans mellan fyra och fem stjärnor. Avsikten är att bygga flera hotell med samma koncept och det är lite därifrån namnet Story kommer ifrån. Min roll i verksamheten är i dagsläget som VD. Jag sitter med i ledningen för hotellet och restaurangen och ansvarar tillsammans med hotelldirektören Sören Hullberg för helheten.

Vart går du själv helst ut och äter och dricker?

– Tyvärr hinner jag inte gå ut så mycket eftersom jag jobbar 24 timmar om dygnet torsdag till lördag med Village och Rose. Men äta måste man ju och då blir det oftast Riche, Teatergrillen eller Berns.

Vad är bra i Stockholms krogliv och vad saknar du?

– Det är lite tråkigt när större ägarorganisationer ligger bakom många nattklubbar.

Risken är att det blir lite för likriktat. Krogvärlden kräver lite mer känsla och framför allt hjärta. Jag skulle gärna se fler aktörer på marknaden.

Vad gör du när du inte jobbar på hotellet eller någon av klubbarna?

–Då tar jag långpromenader med min hund Boss.

–Pelle Tamleht

28 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

BIF>

Ifc]j b b ]`iXi )' i Med en meny i ständig förändring har den karakteristiska lokalen med de famösa stolarna hängandes på väggen stått för det konstanta hos Rolfs kök. Och den har gjort det i 20 år ganska exakt. Detta firade Rolfs kök i dagarna med att bjuda in Rolf Nilsson själv, som 2003 sålde krogen vilken fortfarande bär hans namn. Under en jubileumsvecka bestod menyn av rätter som alla har gått att beställa under olika perioder av krogens 20-åriga historia. Några av dessa klassiker är dessutom ständiga på menyn.

Jubileet är en god anledning att uppmärksamma Rolfs kök i dessa dagar – men egentligen behövs det inte en speciell anledning. Restaurangen är idag den nästintill perfekta kombinationen av lyx- och kvarterskrog. Maten är avancerad i all sin enkelhet och matlagningen ett kärleksbarn mellan de europeiska toppkrogarna och det rustika i din farmors söndagsmiddagar. Har du inte varit på Rolfs kök trots att du haft 20 år på dig, är det hög tid. Gillar du sedan inte Rolfs gillar du inte mat. Seså.

–Sven Bertil Liljegren

;\k jXbeXi e` ` JkfZb_fcdj bif^c`m Vi utlyste en tävling på nojesguiden.se där ni fick berätta vad ni saknar i Stockholms krogliv. Det visade sig vara ett hett ämne då tävlingen fick rekordmånga svar. Många efterlyste bra vegetariska alternativ. Men även Bring your own-ställen och olika former av kvalitativ asiatisk mat stod högt på önskelistan. Här bjuder vi på ett axplock av kommentarerna.

• Jag saknar en restaurang med ett sovrum. När man har ätit en måltid ska man få en liten säng att lägga sig i, och lite havsmusik till. Kanske lite massage.

• Stockholm saknar en mer högklassig restaurang med rättigheter som bara serverar vegetariskt och veganmat. Det finns visserligen flera bra restauranger (Lao Wai bland annat) men de flesta är för lunchinriktade. Jag vill kunna sörpla på ett glas vitt efter att ha satt tänderna i min rödbetsbiff tillredd av en mästerkock.

• Som sushitarian saknar jag restauranger i Stockholm med bra mat, trevlig service och originell miljö. Som gäst väljer jag take-away elva gånger av tio för jag känner mig aldrig omhändertagen, än mindre välkommen att slå mig ner.

• Jag saknar en samisk restaurang.

• Jag saknar restauranger som finns utomlands där man får ta med sig eget vin och endast behöver betala en fast "uppkorkningsavgift" för vinet, oavsett kvalitet. På så vis kan man avnjuta sin middag med vin som man valt efter egen smak och plånbok!

• Då Svejk är alltför baserat på söder, vilket inte är fel om man råkar bo där, saknar resten av staden fler klassiskt tjeckiska ölhak. Där surkålen, raggmunken, Becherovkan och Skalaken flödar. Att det köas utanför Svejk 16.55 likt utanför Spy Bar nattetid torde väl vara en signal på att det skulle fungera?

• Kines hit och champagnebar dit. Vad som är riktigt sorgligt är att vi förlorar det som är unikt för vår egen stad, hederliga ölhallar med ordentlig mat för en modest peng. Med det menar jag inte planka och stöl, utan ett schysst neo-traditionellt inrett ställe med både mikrobryggeriöl och billigare alternativ. Till detta enkla mättande husmanskosträtter till låga priser.

• Det jag saknar är bra take away-nattmat! Annat än stockholmsutbudet av korvmojen och snabbmatsburgarna. Jag vill ha wok, nudlar, thai, indiskt, sushi, crêpe och en mugg med popcorn när man glider hemåt på natten.

• Ett rullskridskodisko!

–Pelle Tamleht Nöjesguiden tackar ödmjukast för alla roliga, intressanta och genomtänkta svar. 20 lyckliga vinnare får ett Taste Sthlm-kort på posten.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 29

In association with The Agency Group & Flagstone

proudly presents

SUPPORT: JONATHAN JOHANSSON & ADIAM DYMOTT

BILJETTER KAN ÄVEN KÖPAS VIA SJ

BY ARRANGEMENT WITH HELTER SKELTER AND NALEN

4.5 STOCKHOLM CIRKUS

25.4 STOCKHOLM ANNEXET FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

21.4 STOCKHOLM NALEN

WORLD TOUR 2009 > 2010

14.5 STOCKHOLM HOVET

23.7 STOCKHOLM SKANSEN

8.6 STOCKHOLM CIRKUS

FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

FLER SPELPLATSER LIVENATION.SE

11.6 MALMÖ KB I samarbete med Kulturbolaget och PK musik

Slipknot, Marilyn Manson, Disturbed, Volbeat, Dir En Grey, Children of Bodom, Opeth, Meshuggah, Napalm Death, Trivium, Dragonforce, Mustasch, girugämesh, Pain, Municipal Waste, Cult of Luna, All That Remains, Mucc.

Fler artister på:

PENNYWISE (US) • SOCIAL DISTORTION (US) SICK OF IT ALL (US) • GOGOL BORDELLO (US) SUICIDAL TENDENCIES (US) • RAISED FIST (S) NO USE FOR A NAME (US) THE GASLIGHT ANTHEM (US) FLER ARTISTER OCH INFO PÅ:

www.metaltown.se

WWW.WESTCOASTRIOT.SE

25.6 GÖTEBORG FRIHAMNEN

28.6 STOCKHOLM CIRKUS

26-27.6 GÖTEBORG FRIHAMNEN

Fler konserter på Biljetter: LiveNation.se, Ticnet 077-170 70 70, Eventim-ombud & callcenter 0771-651 000 med flera.

;IP:B

Krönika Dryck

CX^fd_\k\ej kpiXee`

Å \cc\i _li aX^ ] icfiX[\ fjblc[\e k`cc AXZhl\j J\cfjj\ Redan vid tidig ålder lärda jag mig att se ner på ordet lagom och koncentrerade mig istället på perfekt proportionerliga övernattningsväskor, mjölkblå sidenstrumpor och Jacques Selosse-viner.

Men det går naturligtvis inte för sig i Sverige. Om man korkade upp en champagne på skollunchen skulle man bli lynchad och få prata med tjugo olika psykologer innan man slutligen blev släpad ut i en skogspassage och avrättad.

Redan på Jesu tid var det någon lärjunge som ville byta ut vinet mot något sojabaserat substitut. Det var då Jesus bestämde sig för att krypa ner i en sakrofag, vira in sig i ett lakan och inte komma ut förrän tre dagar senare.

Men vi som vill bryta oss ur denna ”lagomhetens” tyranni och få lite ”solglans” på våra dagar får se upp. Vi har fiender överallt. Moder Teresa var ju, som vi alla vet, en stor glädjedödare. Hon köpte aldrig ut en Ferrari, körde tills bensinen tog slut och lämnade den i öknen.

Jag hade vidare en mellanstadielärare som proklamerade att kroppen inte skulle avge någon doft alls. Att det var onödigt med parfymerade tvålar och deodoranter. Vi lyssnade uppmärksamt och fascinerat under ett par minuter och gick sedan under lunchrasten ut och skar upp hans däck.

:_XdgX^e\ej j djkX m e Jag var på en tillställning där någonting skulle firas. Jag kommer inte ihåg vad, men låt oss för sakens skull säga att det rörde sig om ett guldbröllop eller en medicinexamen.

Värdarna hade i vilket fall som helst valt att celebrera dagen med små, små leverbitar inklämda mellan minutiöst skurna brödbitar. De kallade det ”kanapéer”.

Jag vet inte hur ni resonerar när det gäller mat, upplägg och festligheter, men om något jag håller kärt gifter sig, kastar kryckorna eller nyligen blivit av med sin valskräck vill jag fira med sextonlitersflaskor Piper, fyrverkerier och enorma suffléer innehållandes en barncirkus.

Inte titta ner på ett fat brödsmulor som gjutits fast med varandra med någon billig grisinälva.

Jag hade gladeligen gett mig på att neutralisera varenda liten bit, men någon likasinnad hade tydligen redan hunnit före och stuckit in tandpetare genom kanapéernas små hjärtan i ett försök att avliva de små gynnarna.

En såg dock ut att fortfarande andas varför jag genast hämtade en brandyxa från väggen och gjorde processen kort.

Det finns inget förtjusande eller förlåtande drag som upprätthåller livsberättigandet för denna lilla brödsushi, i min värld är kanapén lika förkastlig och smaklös som att slicka sjukhuslakan och vi borde alla förenas mot detta bakverk tänkt att ”förgylla” våra dagar.

–Carl Reinholdtzon Belfrage

Vårens accessoar

I bk c Rök, rök, rök, denna sensuella lilla varelse som vi älskar att dra in i våra lungor eller låta smaksätta våra favoritråvaror.

Det går lika många trender i rök som det gör i japanskt strumpmode. Alltså många. Väldigt många. För tillfället har jag förälskat mig i två rökta ölsorter. En falsk och en äkta:

–Carl Reinholdtzon Belfrage

BREW DOG PARADOX SMOKEHEAD

Systembolagsnr: 11690, 60 konor

R KI<E;98IFD<K<I T

DONALD FAGEN En Old Fashioneds bästa vän. Ger en isbit av iskalla skyskrapor, skylines och något väldigt, väldigt rent och välproducerat. Musikens Bateman helt enkelt.

;i G\gg\i ]fi\m\i Nu är våren snart här och vårkänslorna med den. Jag har redan kärat ner mig. Min sexpartner i april är läkare och heter Dr Pepper. När våra läppar möts uppstår en unik, konstgjord smak av körsbär. Jag älskar det. Ni tror naturligtvis att jag skojar. Det gör jag inte. Jag är helt allvarlig, vilket inte är roligt alls.

En mörk stout-öl som är lagrad på fat från Smokehead Islay whisky i sex månader vilket ger ölen en rökighet och lätt sälta. Varje fat har unik smak från sitt respektive whiskyfat den har mognat i. 3 600 flaskor lanserades den 2 mars 2009 i tillfälligt exklusivt sortiment.

FLYING DOG SCHWARZ restaurang, ca 400 kr

Amerikansk topproducent som driver med David Hasselhoff på etiketten och tar 400 kr för en flaska öl. Charmant naturligtvis.

VALENCIA OCH EL POBLET Mitt nya matrike.

BERECHE ET FILS Mest spännande vinproducenten just nu.

Månadens vinpersonlighet

R 9vJK ALJK EL T Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

SODA Det vackraste du kan döpa ett vatten till.

MARK ANGÉLI

ofiltrerade Loire-viner/Import

Mark Angéli är kung av Loire.

KLOSTERROM OCH VARM CHOKLAD

GLÖGG Jag kan acceptera det faktum att ni köper glögg på julen, inte respektera det, men acceptera det. Men måste ni kunna köpa det året runt? Jag går in på Systembolaget och blir… beklämd.

Som att slå in en erotisk tidning i Der Spiegel.

Eller tvärtom.

Mikulski är kung av Bourgogne.

inslag i frukosten på Kaffibarinn i Reykjavik

MEURSAULT PORUZOTS 2006 François Mikulski Nr 96418, 519 kr

SYSTEMBOLAGETS PERSONALKLÄDER Motivering? Jag känner inte att jag behöver förklara mig.

CAMPARIGELÉ

inslag i dessert från den Irländska stjärnkrogen Chapter One

Desserternas motsvarighet till manschettknappen.

>i\m\ AXe 9\ieX[fkk\ X] N`jYfi^ ”Middagssällskapet är alltid viktigare än bordsaltet”, brukar min farfar säga. Och han har naturligtvis rätt. Så är det ju. Salt kan inte prata, än mindre dra ut en stol för en dam eller berätta en lustig anekdot innan fördrinken. Men det kan Jan Bernadotte af Wisborg. Jag hade förmånen att dela en flaska vin med honom på den utmärkta restaurangen Park Avenue Café under Bokmässan förra året. Samtalet var väldigt uppsluppet och trevligt, Jan är en man med många historier, liksom jag om jag får säga det själv. I vilket fall som helst har vi en flaska Mikulski att tacka för bekantskapen. Någonstans där ligger hela magin och passionen att skriva om mat. Inte att ett slottsvin har nått sin ultimata mognad eller att en champagne har vridits av en kvinnohand, utan mötet med en annan människa.

Vad älskar du mest att dricka, Jan? –En trevlig flaska vitt från Bourgogne eller ett glas cognac är mina val. Jag är inte mycket av en öldrickare, Carl. Jag har bott i Tyskland, men det var ingenting som smittade av sig.

–Carl Reinholdtzon Belfrage

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 31

BFEJK

Johan Grimonprez Double Take

Kfdk\e Yfi gÂ&#x201A; JkiXe[mÂ&#x20AC;^\e fZ_ dÂ&#x201A;i YiX

! " $ % %

# $

& # $ $

! " % #

% % $ #

=

Ăśr inte sĂĽ länge sedan när jag var pĂĽ vernissage sa killen intill mig: â&#x20AC;?En sĂĽn här kväll mĂĽste väl vara som julafton fĂśr en sĂĽn som du?â&#x20AC;?. Aha, han tror fortfarande pĂĽ Tomten, tänkte jag. Jag har liksom aldrig tänkt pĂĽ det sättet. Men frĂĽgan är om han inte har rätt? GĂĽr jag inte iväg till varje ny utställning med nĂĽgon sorts Ăśnskan om att det här ska bli speciellt och nĂĽgot som jag kommer att leka med i flera ĂĽr framĂśver? Jo, det gĂśr jag. Det tror jag att alla gĂśr. Ă&#x201E;ven de som bara tar sig iväg fĂśr att se blockbusters gĂśr det fĂśr att de har fĂĽtt hĂśra att det är speciellt, att de pĂĽ nĂĽgot sätt kommer att bli fĂśrändrade efterĂĽt. De gĂśr det fĂśr att de tror pĂĽ Tomten.

Och varfĂśr inte, eftersom tomten har en pied-Ă -terre i Stockholm, i hĂśrnet Strandvägen/ Grev Magnigatan, 2 tr. Jo, det är sant. GĂĽ fĂśrbi och titta upp sĂĽ fĂĽr du se att det är jul ĂĽret runt med julstjärnor i fĂśnstren, julgran och lysande dekorationer pĂĽ fasaden. Rubbet. När man har sett det mĂĽste man tro pĂĽ Tomten. Och jag mĂĽste tro pĂĽ att nästa utställning kommer att fĂśrändra mig. Ă&#x2026;tminstone ett litet tag.

(

KATHRYN SMITH

Fotografins Hus c/o Konstnärshuset, SmĂĽlandsgatan 7, till och med den 26 april tisâ&#x20AC;&#x201C;fre 12â&#x20AC;&#x201C;17, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16

Här har ni fotots egen Clarice Starling, en agent som undersÜker, hämtar bevis, ser mÜnster och skapar gärningsmannaprofiler. Hennes uppdrag är att spüra kopplingen mellan brott och konst. Det känns extra aktuellt med tvü svenska konstnärer som nyligen polisanmälts fÜr sina handlingar (ni vet vilka). Kathryn Smith gÜr till och med kopplingen mellan konstens estetik och seriemÜrdarens. Det lüter kanske lüngsÜkt, men som vi minns sü älskade Hannibal Lecter konst. With some fava beans and a nice chianti.

)

JOHAN GRIMONPREZ

*

NILS VON DARDEL

+

DRĂ&#x2013;MMARE

,

ROGER ANDERSSON

Magasin 3, till och med den 7 juni, tors 11â&#x20AC;&#x201C;19, freâ&#x20AC;&#x201C;lĂśr 11â&#x20AC;&#x201C;17

I Poltergeist sitter den lilla flickan framfĂśr tv:n när de onda andarna kommer in i familjens hem. Det är alltsĂĽ genom tv-apparaten som skräcken letar sig fram. LĂĽter som en rätt vanlig kväll tycker jag, när jag zappar mellan dĂśdskjutningar i Gaza, CSI, bombdĂĽd, Beck, terror. Grimonprez film Double Take blandar ihop Hitchcock-klipp med nyheter, underhĂĽllning, reklam och storpolitik. Tillsammans blir allt en fiktiv thrillerâ&#x20AC;Ś Theyâ&#x20AC;&#x2122;re here!

Stadsbiblioteket, mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;tors 9â&#x20AC;&#x201C;20, fre 9â&#x20AC;&#x201C;19, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16

Latte-mammorna drar runt pĂĽ stan i jakt pĂĽ nya babyaktiviteter. Men egentligen är det inte babyn som ska aktiveras utan de uttrĂĽkade morsorna mitt i sin â&#x20AC;?bästa tid i livetâ&#x20AC;?. Som tur är har de inte hittat till Stadsbibliotekets barnavdelning (dĂĽ skulle de ju faktiskt behĂśva aktivera sig och läsa nĂĽgot fĂśr sina barn). Längst inne i sagorummet sitter Nils von Dardels John Blund, en liten pojke som med sitt stora sagoparaply täcker en hel vägg. Det är en drĂśm.

# # $ $ %

MilllesgĂĽrden, till och med den 24 maj, tisâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;17

Det hela verkar ju harmlÜst. Konstnärer ska gÜra bilder om drÜmmar. Men vänta, det är nügot som inte stämmer, de ska skapa bilder som om de var i drÜmmen, det vill säga gü ut genom en dÜrr och komma in genom ett fÜnster tillsammans med Darth Vader. Och där sitter ju mamma med en bulle i munnen. Hur bra som helst. May the force be with you.

Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, till och med den 19 april, tisâ&#x20AC;&#x201C;fre 12â&#x20AC;&#x201C;17, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16

Lüngt innan alla diskussioner om moralen med bonusar i det privata näringslivet eller offentlig sektor, levde man efter de tio budorden och de sju dÜdssynderna. HÜgmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede och Lättja. Frügan är om vi inte fortfarande gÜr det?

Hur ser de dü ut? Jo, som ogräs. De sprider sig lika explosionsartat och üterkommer alltid.

Undrar vilken växt bonusarna skulle vara?

ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

32 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 4 â&#x20AC;˘ 2009

J:<E

r a m m i t 2 m O har hon . r å 0 8 s t a r d l å

Teater Tribunalen Ulrike Maria Stuart Foto: Mats Bäcker

I jk\i aX^ i jkXi g

M

em har inte länge varit förtjust i Staffan Göthe. Min förtjusning har värmt extra sedan i höstas när han gjorde en stiligt rockstjärnesliten Gunnar Björling i Magnus Nilssons Guds vessla går på jakt på Oktoberteatern i Södertälje (tyvärr var sista speldagen i slutet på mars). Framför allt har han en fantastisk röst. Hans mörkrostade brösttoner skulle lätt vara min default för högläsning av vuxen godnattsaga om det gick att ställa in någonstans.

En annan scenkonstnär jag kan lyssna länge på är Charlotte Engelkes. Hennes paranta performancepipa är som en perfekt förlängning av henne själv. Och då är hon redan väldigt lång. Hon kan sjunga snyggt på inandning. Och den Engelkeska svengelskan låter så svängigt salongs, som det där svala glaset fredagsvin med tillhörande sprittande infall.

För att höra deras (och andras) röster i vår, pricka in nedanstående.

(

ULRIKE MARIA STUART

Teater Galeasen/Teater Tribunalen till och med den 11 maj

Det börjar ovanligt lågmält. För att vara Frida Röhl. Hennes inledande Ulrike Meinhofmonolog nästan viskas fram. Sedan hänger hon sig och så brakar det loss. Tribunalen håller ställningen som den skrikigaste teatern i stan. Ensemblen är stundtals högröd och ibland undrar jag om det inte borde vara gula öronproppar istället för gula skyddsglasögon som delas ut när man äntrar salongen. Bered dig på decibeltal nära smärtgränsen, bokstavligt, mentalt och postdramatiskt. Två timmar Elfriede Jelinek, vågar du? Äh, originalmanuset är ju sex timmar. Missa inte en av vårens mest påfrestande och påverkande föreställningar.

)

SWEET – EN SUPERSOCKRAD WEEKEND

*

KARLSSON

+

JERK

,

ASYLSHOPPING

Charlotte Engelkes, Hörsalen, Kulturhuset den 18 och 19 april

Japp, här har vi henne. Första gången jag såg scendivan som skulle bli en av mina favoriter framförde hon, Charlotte Engelkes alltså, en del ur sin föreställning Sweet. Nu kommer den för första gången i sin helhet till Kulturhuset. Jag kommer väl antagligen att drabbas av total sockerchock av extra sötningsmedel som ”Love Bar med Sweet entertainments”, sockerdebatt, ”Heartbroken brunch med tröstande livemusik”, överraskningstårta och sockervadd.

Teater Brunnsgatan Fyra, till och med den 31 maj

Och här har vi honom. Kristina Lugns Karlsson är din chans till en Staffan Göthe-fix den här månaden. Rockrösten i läkarrock, väl matchad av Lina Englunds och Mirja Burlins finstämmor. Det slutar självklart inte som något annat än en existentiell minimelodifestival.

Gisèle Vienne, Dansens Hus, den 21–23 april

Över till rösterna från ett gäng handdockor som pratar i mun på varandra. Den franska koreografen Gisèle Vienne gör dockteater för JVVF-generationen. Hennes teater-dansperformance-föreställningar är svartrockiga, skräckvackra och ondskefulla och handlar ofta om seriemördare. Den här gången bygger verket på den amerikanska författaren Dennis Coopers roman om Dean Coril som med hjälp av två tonårskillar dödade unga pojkar i 1970-talets Texas. Du som såg I Apologize på Dansens Hus 2006 glömmer aldrig hennes förtrollande lifesize-dockor och missar så klart inte Jerk.

Teater Scenario, till och med den 24 april

Asylshopping syftar på när en asylsökande söker asyl i flera länder samtidigt, och Gertrud Larsson har i sin dokumentära satirpjäs tagit fasta på den nattsvarta humorn i detta tunga ämne. Fräcka fakeflyktingar planerar sin sverigesemester med glossiga flyktingturismkataloger, och du som aldrig tröttnar på skämt om Migrationsverkets prinsesstårtor får ditt lystmäte. Dessutom: Helena Sandström river av ett och annat sångnummer.

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

1-årig studiemedelsberättigad utbildning med utrymme för kreativitet

ANSÖK SENAST 15 JUNI 08-789 42 00 www.maskorskolan.se Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 33

JG<C

Amir Rahimi är producent för aktuella BOOM BLOX: BASH PARTY. För Nöjesguiden berättar han om samarbetet med Steven Spielberg, människans destruktiva natur och hur vi lever i en remixkultur.

9cfZb GXikp Hej Amir, du har tidigare gjort spel som Command & Conquer: Generals. Steget till Spielberg och familjevänlig kubism känns rätt stort.

–Haha, visst är det! Jag känner ingen annan som har gjort en sådan helomvändning.

Samtidigt handlar alla dina spel om förödelse. Vad är det som är så lockande?

– Jag tror det har att göra med att alla någon gång i sitt liv har velat bygga upp något för att sedan bara totalförstöra det.

Precis som i Little Big Planet kan man skapa egna banor. Är det här det nya svart?

–Det känns verkligen helt naturligt. Vår generation tillhör i mångt och mycket en remixkultur. Om du till exempel beställer ett par skor online kan du från skosnöre till sula bestämma hur de ska se ut i minsta detalj.

Visst, det är vi som sätter upp reglerna i Boom Blox, men i slutändan är det upp till spelaren att bestämma utifrån de förutsättningarna.

På tal om lekfullhet har ni en rätt egen, kubistisk stil.

–Steven Spielberg och vår art director Ken Harsha tog fram den. Vi ville göra något som kändes väldigt Nintendo. Som Mario. Vid första anblick är det något som kan tyckas tilltala barn men corespelarna uppskattar det ändå.

Hur har det varit att samarbeta med Spielberg?

–Helt ärligt betedde jag mig som en fumlig idiot första gången vi träffades. Jag menar, jag har växt upp med hans filmer och det är ju Spielberg! Så jag bara log och nickade åt allt han sa. Med tiden har det blivit bättre och Steven är en otroligt jordnära kille. Inget ego eller så, utan väldigt enkel att ha att göra med.

Ni gör också fler spel tillsammans.

–Vi har tre varav Boom Blox är det första. Sedan har vi tillkännagivit ett, vars kodnamn är LMNO. Det kommer verkligen att bli en historia värdig Steven Spielberg. Förresten så har han har verkligen koll på spel. Under produktionen av det första Boom Blox var han helt fast i Crysis.

Han borde skaffa sig ett liv.

–Haha, ja, men han förstår verkligen att spel är ett nytt uttryckssätt.

–Johan Hallstan

Pocket-GTA GRAND THEFT AUTO: CHINATOWN WARS

Om du någon gång har lekt med den svindlande tanken om en kollaboration mellan Frank Millers (Sin City) tusch och Asushi Inabas (God Hands) sinne för speldesign och kitsch är chansen rätt stor att du hamnat någonstans i trakterna kring Madworld. Genom ett darwinistiskt Running Man-scenario, i stilistisk svartvit kostym, levererar Platinum Games här med glimten i ögat ett skickligt stycke ultravåld. Och som protagonisten Jack skapar man, till en skitig ljudmatta av hiphop-beats, fantasifulla våldsinstallationer av sina fiender, som nog ändå får Konstfacks små spratt att framstå som överreklamerade. I sin yttersta beståndsdel är Madworld ett tajt beat ’em up av riktigt klassiskt snitt med The Clubs sinne för combos och en träffsäker samling disparata minispel. Dessutom lyckas Inaba genom allt lemlästande bjuda på det mest engagerande Wiimote-skakandet hittills. –JH

Att Rockstar Leeds kan sina bärbara format visade man redan med PSP-dubbelmackan Liberty City Stories och Vice City Stories. För Nintendo DS har man klokt nog aldrig skyltat med någon ambition att återskapa Liberty City som vi lärde känna staden genom Grand Theft Auto 4. Istället har man här ur ett fågelperspektiv knåpat ihop en imponerande och skickligt medryckande miniatyr i karaktäristisk Rockstar-satir. Det blir lite av en hommage till seriens färgsprakande, tvådimensionella rötter. Men Chinatown Wars förnyar också serien med sin rakbladsvassa lekfullhet. Inte minst genom otaliga pekskärmsmoment (tjuvkoppla bilar, hjärtlungräddning och vattenkanonsmanövrering) och en for dummies-anpassad take på droghandel. I kort känns det som att Rockstar Leeds med Chinatown Wars har skapat spelet Violition alltid ville göra med Saint’s Row, men aldrig hade kompetensen att förverkliga. –JH

M

i närmar oss åter den 28 april, som förutom att stå värd för en kanadensisk sorgedag, rymmer trivsamt perifer popkulturell trivia som Jessica Albas födelse (1981) och Axl Roses giftermål med Erin Everly (1990). Fine, ur ett bredare perspektiv kanske det inte rör sig om almanackans allra tyngsta datum. Men rent spelhistoriskt finns det ändå viss anledning att lägga den 28 april på minnet. Det handlar förstås om dagen då 3D Realms utannonserade Duke Nukem Forever – för elva år sedan. Är man inte helt nere med Duke Nukem (och ärligt talat, vem är det nuförtiden?) rör det sig om en steroidpumpad, oneliner-spottande machismo-ikon, som i korta drag räddar jordens alla kvinnor från kåta aliens. Premissen är, så att säga, rätt tunn. Men knappast värt att höja på ögonbrynen för då Duke Nukem är en produkt av en tid långt innan Schwarzenegger kunde tillskriva sig epitet som ”governator” och Sylvester Stallones nylle blivit sådär plufsigt.

Hur som helst skulle Duke Nukem Forever bli seriens svansång och för ändamålet hade 3D Realms pungat ut för den senast tekniken – Quake II-motorn. Releasedatumet sattes till mitten av 1998 och hypen fick sin form av en kombination av blind goodwill och ren utsvultenhet. Allt såg bra ut. Men så hände något, eller kanske snarare ing-

;lb\ Elb\d i \e gif[lbk Xm \e k`[ c e^k `eeXe JZ_nXiq\e\^^\i ble[\ k`ccjbi`mX j`^ \g`k\k jfd ^fm\ieXkfi fZ_ Jpcm\jk\i JkXccfe\j epcc\ Yc`m`k j [ i gcl]j`^k%

Haneke/Fukasaku-våld MADWORLD Wii/Platinum

E i i [\k ] i[`^k6

NDS/Rockstar

enting alls. Och istället för att ge oss ett spel bjöd 3D Realms på ett tillkännagivande om att man skulle byta teknik. Självklart skulle det inte innebära någon större försening och vi skulle få Dukes återkomst året därpå.

1999 kom och gick, och allt vi fick var ett julkort som pekade på att spelet skulle komma med millennieskiftet.

Ingen blev speciellt förvånad när ytterligare ett år passerade med ett nytt bud. Självfallet var det 2001, i samband med seriens tioårsjubileum som ”mannen som räddar våra brudar” skulle göra comeback. Sällan! Duke Nukem var vid det här laget på ofrånkomlig kollisionskurs med utvecklingslimbo.

Snabbspola genom 2002, 2003, 2004, 2005, och 2006 fram till november 2007, då en illa nittiotalsosande teaser visades.

Elva år har alltså gått. Och för att sätta det hela i perspektiv kan vi konstatera att hela Britney Spears musikkarriär ryms med hygglig marginal, iPod har gått från att vara utskrattad till en mänsklig rättighet och The Beatles hann bildas, släppa alla singlar och splittras på avsevärt kortare tid. Men det största hornet i sidan på Duke Nukem Forever måste nog ändå vara parhästen Team Fortress 2, Valves folkkära cartoon-skjutare, som utannonserades 1999 och slutligen släpptes.

Oavsett när Duke Nukem Forever släpps kommer det att vara hopplöst försent. I mångt och mycket har det blivit spelvärldens svar på Chinese Democracy, och om det är något att gå på ser vi fram emot release 2015. ”Always bet on the Duke”, som det brukade heta. Q

R 9vJK ALJK EL T GRAND THEFT AUTO: CHINATOWN WARS NDS/Rockstar

Hela Liberty City i din innerficka.

MADWORLD Wii/Platinum

Fullblodsvåld i tusch frontalkrockar med Wii. THE PATH

PC, Mac /Tale of Tales

Ett helt spel byggt på känslan av utsattheten från Silents Hills första kvart.

JOHAN HALLSTAN

johan.hallstan@nojesguiden.se

34 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

8ccX j ia\i m` e ^fk

8

lla har vi någon gång, sjuka från jobbet eller skolan, fastnat framför 7th Heaven. Och alla har vi någon gång, när vi har svårt att sova eller kommer hem sent, stirrat på Law & Order samtidigt som vi har försökt räkna ut exakt hur tråkigt det är. Vi har också frågat oss själva hur det kommer sig att serier som dessa fortfarande sänds och förbannat Gud för att han inte har gjort världen lite mer rättvis. För varje ovärdig långkörare som tar upp vår dyrbara slötid framför tv:n tvingas fler och fler produktioner att snällt titta på från sidlinjen.

Nu senast var det Flight of the Conchords som strök med. Serien, som handlar om två nya zeeländska herdar som försöker make it big i USA som sångare, läggs ned efter bara två säsonger, trots flertalet spawnade YouTubeklipp med miljonpublik. Vad som gör det ännu värre är att vi i det här fallet inte ens kan rikta vår i-landsilska mot ansiktslösa tv-direktörer – skulden faller istället på huvudpersonerna själva. Efter två ynka säsonger påstår de att de har slut på material. Hade inte framträdandet med Business Time haft förmågan att både roa, bota depressioner och stoppa krig skulle det vara omöjligt att förlåta dem.

Här är fem andra för tidigt nedlagda serier som jag fortfarande sörjer:

,

FIREFLY

2002–2003, nedlagd efter en säsong

Joss Whedons rymdwestern var chanslös redan från början, då ondskefulla tv-bolaget FOX inte gillade den två timmar långa piloten med sofistikerad dialog och avancerade karaktärer. Istället tvingades Whedon att, under en helg, skriva om det första avsnittet och göra det lite mer actionpackat och lite mer hjärndött. Firefly lades ned efter bara 14 avsnitt, men dvd-försäljningen vittnar idag om att det var för tidigt.

+

ARRESTED DEVELOPMENT

2003–2006, nedlagd efter tre säsonger

Med sin dokumentära stil, Michael Cera innan Juno gjorde honom till hela världens indie-älskling, och skumma gästframträdanden (vad gjorde Carl Weathers där, ni vet han som spelade Apollo Creed i Rocky?) var Arrested Development unikt. Gå in på ett forum idag, dissa serien och se hur rabiata tv-nördar tuggar fradga för att försvara den. Boven i dramat? FOX (vad annars?) som inte hade tålamod med tittarsiffror som, trots en lovande inledning, aldrig steg.

*

FREAKS AND GEEKS

1999–2000, nedlagd efter en säsong

Att Freaks and Geeks misslyckades är helt och hållet NBC:s fel. Trots kultförklaring och Emmy-vinster rycktes programmet fram och tillbaka mellan olika sändningstider och inte ens den mest trogne tittaren kunde hänga med.

Dessutom var serien så precis i sin skildring av högstadielivet att den antagligen väckte hemska minnen till liv hos gamla mobboffer. Judd Apatow är säkert rätt nöjd ändå då serien fungerade som plantskola för Seth Rogen, James Franco och Jason Segel som nog fortfarande är skyldig bajs-, sex-, och knarkregissören en och annan tjänst.

)

KM

:feXe m`ebXi _\a [ Häromdagen tog en era slut. En era fylld av tafatta intervjuer, bisarra sketcher och skämt så konstiga att de blir roliga. Det sista avsnittet av Late Night With Conan O’Brien sändes på svensk tv och de som orkade stanna uppe fick se en tårögd programledare tacka av sin publik, producent och sin bror som tydligen hade sett alla (!) avsnitt. När Conan nu packar ihop sin Pimpbot 5000 och The Masturbating Bear och flyttar till Los Angeles för att ta över efter den betydligt mer rumsrene Jay Leno, svär han på att allt kommer att vara sig likt. Det hoppas jag innerligt för ingen annan programledare försöker sig på samma sjuka stunts som Conan. Låt oss nu drömma oss tillbaka och minnas fyra av de bästa ögonblicken från 16 års talk show.

CONAN OCH MR. T PLOCKAR ÄPPLEN (2000) När Conan tog med sig Mr. T till North Salem, New York för att plocka äpplen visste ingen hur det skulle sluta. Men under åtta rubbade minuter hann det omaka paret skrika på varandra, skrika på äpplena i hopp om att de skulle falla från träden och diskutera Mr. T:s bordsskick (hans mamma lärde honom att hålla för munnen när han tuggar).

CONAN I FINLAND (2006) Efter att en stadig ström av finska turister påpekade att Conan var kusligt lik Finlands kvinnliga president Tarja Halonen fick han för sig att kampanja för henne. Han lovade att komma på besök om hon blev omvald och när hon vann höll han sitt ord. Under ett par späckade dagar hann Conan med att undersöka den finska bastukulturen, bli intervjuad av barn i finsk tv och träffa Halonen.

Planen var dessutom att komma på hembesök hos någon som skrivit beundrarbrev till honom, men då personen i fråga inte var hemma fick han ta saken i egna händer och knacka på hos grannen. Tjejen som öppnade lät Conan komma in och tillsammans hängde de i hennes studentlya och drack Pepsi innan Conan erbjöd sig att, via telefon, medla en konflikt hon hade med sin kompis.

2001–2002, nedlagd efter en säsong

CHAPPELLE’S SHOW

2003–2004, nedlagd efter två säsonger

Att Dave Chappelle lämnade kändisparodierna, rasismskämten och 55 miljoner dollar bakom sig är en av de största tragedierna någonsin. Efter en självpåtvingad exil i Sydafrika återuppstod Chappelle på Oprah och meddelade att han var trött på kändisskapet, saknade de traditionella stand up-showerna och hellre spenderade all sin tid på sin bondgård i Ohio. Kom tillbaka, Dave, vi lovar att sluta tjata om Rick James!

AMAT LEVIN

WALKER, TEXAS RANGER-SPAKEN (2004) Att en sådan fantastisk idé kan födas ur någonting så trivialt.

När NBC köpte upp USA Network följde även rättigheterna till Walker, Texas Ranger med. Allt Conan behövde göra var att rycka i den specialgjorda spaken och sedan följde ett absurt klipp, helt ryckt ur sitt sammanhang, där Walker demonstrerade varför serien har kalkonstatus. Allting kulminerade under sommaren 2004 då Chuck Norris själv crashade showen, drog i sin egen spak och visade upp ett klipp där han gav Conan en rejäl ass whopping backstage.

CONAN I HOUSTON (1997) I Houston, Texas sändes Late Night efter repriser av Ricky Lake och Jenny Jones Show, vilket innebar att programmet inte började förrän 02.40. Conan åkte därför dit för att ta reda på vilka som var vakna länge nog att titta. Efter att ha försökt ljuga för och övertyga ett 70-årigt M.A.S.H.-fan om att Late Night handlade om ett fältsjukhus under Koreakriget blev Conan ställd mot väggen av en redneck vid namn Buffalo. ”I was almost just murdered” summerar programledarens skräck ganska väl.

–Amat Levin Late Night, som tagits över av Jimmy Fallon sänds på TV4+. Den 1 juni tar Conan över The Tonight Show.

Km$j\i`\i jfd Yfi[\1 Räddas

HOW I MET YOUR MOTHER Jason Segel förtjänar någonting långvarigt.

NEW ADVENTURES OF OLD CHRISTINE Men bara om Barb får mer utrymme.

HEROES Lyckas manusskrivarna knyta ihop allt lovar jag att sluta skratta.

TOP MODEL Ser jag hennes mamma en gång till kommer det att börja rycka i självmordsnerven.

UNDECLARED

Judd Apatow försökte sig på tv-seriens ädla konst ännu en gång med Undeclared, denna gång i form av tjugominuters långa college-dominerade avsnitt. Med Seth Rogen i en av huvudrollerna och Freaks and Geeksskådisarna i ständiga gästspel gick serien ett familjärt öde till mötes. Trots strålande kritik svek tittarna och återigen var FOX framme med fingrarna och råkade komma åt delete-knappen.

(

I rollerna: Lee Pace, Anna Friel, Chi McBride

CSI: MIAMI Nämn en replik som inte börjar med att Horatio tittar ner i marken och pratar långsamt för att sedan lyfta blicken i takt med att meningen avslutas.

THE SIMPSONS Så långt over the hill att kullen sedan länge jämnats med marken och förvandlats till en parkeringsplats.

Få dödshjälp

PUSHING DAISIES SÄSONG 2

Att vara quirky är tydligen den nya grejen. Ju mer rappkäftad dialog, ju fler lustiga namn och ju mer vitsig handling, desto bättre. Allt ska vara indie, färgglatt och gulligull-puttinuttigt. Jag spyr på det.

Vad som var tämligen irriterande redan med Gilmore Girls krampaktiga tjatter tas till oanade höjder med Pushing Daisies. Här är inte bara handlingen (en man som kan väcka människor till liv) sådär skruvat annorlunda, utan berättarrösten gör sitt bästa för att skoja till det och musiken låter som att någon har snott kompositionen från Amélie från Montmartre och speedat upp den. Idén med en svarthumorfylld fantasy-serie låter kul men här blir det mest en själlös sörja av nätta CGI-effekter och skära pastellfärger. –AL

Premiär den 14 maj på Canal+

amat.levin@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 35

- 6 ( & 3 - * 7 & / "5 * 0 / * 4 " . " 3 # & 5 & . & % 5 & - * " 1 3 & 4 & / 5 & 3 " 3

/&*- :06/( #LB )*4 &-&$53*$ #"/% /*$, $" 7& #LB 5)& #"% 4&&%4 %6'': 1*9*&4 6 FC 13&5&/%&34 .0/&:#305)&3 0--& -+6/(4530. '&7&3 3": +&//: 8*-40/ ."3,64 ,36/&("3% 4&"4*$, 45&7&

' - & 3 " 3 5 * 4 5 & 3 5 * - - ,0. . & 3 ' e 3 6 1 1 % "5 & 3 * / ( " 3 0 $ ) # * -+ & 5 5 & 3 # & 4 e , 8 8 8 8 5" * 4 & & - - & 3 3 * / (

1 3 & 4 & / 5"5e3

410/403&3

. & % * " 1" 3 5 / & 3

=@CD

I snart ett decennium har filmer där lätt vanvårdade män i 35-årsåldern busar, dricker sprit och värnar om sina barndomsprivilegier vuxit sig till en jätterörelse. Nu finns inte mer att säga. Smashhiten I LOVE YOU, MAN innebär kulmen för hela Judd Apatow-eran.

JclkbiXdXk Text Niklas Eriksson

=

örst några glädjande ord till er som tycker att vi skrivit alldeles för mycket om den "bromantiska komedin". Alltså filmer som ser ut som romantiska komedier, men istället lidelsefullt skildrar hur trivselviktiga män i 35-årsåldern spelar tv-spel och tuggar hämtpizza med öppen mun tillsammans.

Bromkomen är nämligen, om inte död, så i alla fall döende.

Låt oss säga så här. Den befinner sig där Romarriket befann sig när Julius Caesar år 51 f. Kr. åkte till Egypten för att smörja in Kleopatras byst med åsnemjölk istället för att ta tag i den trassliga inrikespolitiken. Den befinner sig där Paul Gascoigne befann sig när han firade målet mot Skottland i EM 1996 med att göra den mytomspunna "tandläkarstolen" (ni som minns, minns).

Kort sagt, på toppen men också kusligt nära fallet.

Det senaste decenniet har hela Judd Apatow-genren gått från att vara en rar liten sak i tv-tablåns undervegetation till att dra in lika seriöst med deg som Johnny Depp och trollkarlsfilm för barn. Etta på biotoppen i USA ligger i skrivande stund inte den emotsedda Watchmen-filmatiseringen, och inte Race to Witch Mountain (ufon! barn! remake!). Utan det gör den trivsamma lilla sketchfilmen I Love You, Man. En "Judd Apatow"-komedi såtillvida att Paul Rudd och Jason Segel gör huvudrollerna och att det inte snålas med finsmakargags om bajs, projektilkräks och kroppsbyggaren Lou Ferrigno*.

I Love You, Man är för bromkomen vad Love Actually var för den romantiska komedins huvudfåra. Eller som

Robert Wilonsky på Village Voice så snitsigt noterade: "Subtext har blivit text". Stärkt av framgången stoltserar man nu öppet (i titeln alltså) med att det här är en genre av, för och om män – i vilken de kvinnor som råkar springa förbi kameran främst är ett pedantiskt och humorlöst ok som bör slängas över bord medan tid är.

I I Love You, Man utgörs oket av Paul Rudds blivande fru. Paul behöver en best man, men eftersom han (vilket frugan påpekar) helt saknar manliga vänner gör han slag i saken och börjar speeddejta ett antal presumtiva manliga vänner. Ni som har sett trailern vet att ödet väljer ut Jason Segels vildvuxna ungkarlsslusk. Medan Rudd är en proper tjänsteman ägnar Segel sin lediga tid åt att spela Rushtrummor, supa och snickra på sitt eget runkbås.

Mer ska kanske inte avslöjas om handlingen – förutom att den här vänskapen inte precis går ut på att Jason Segel ska lära sig att knyta Windsorknut.

Utan att ta på sig den stora genushatten finns mycket att säga om de här små filmerna. På ett plan är de förstås bara intelligenta bus- och pladderkomedier och som sådan är I Love You, Man den bästa sedan Super Bad. Men därunder kokar känslorna. Ty främst handlar det här förstås om ett plågat kollektivt manspsyke. Filmerna fungerar som en besvärjelse mot de hot som tornar upp sig för den som står i färd med att gifta sig/skaffa barn/bli sambo, eller på annat sätt få sina barndomsprivilegier indragna. (Just sambofrågan var rent av föremål för ett helt avsnitt i närbesläktade tv-serien How I Met Your Mother.) Och nu har

;\k j\eXjk\ [\Z\ee`\k _Xi _\cX Al[[ 8gXkfn$^\ei\e ^ kk ]i e Xkk mXiX \e iXi c`k\e jXb ` km$ kXYc ej le[\im\^\kXk`fe k`cc Xkk [iX `e c`bX j\i` jk d\[ [\^ jfd Af_eep ;\gg fZ_ kifccbXicj]`cd ] i YXie% man alltså gått så radikalt tillväga att man raderat ut all kontakt med det motsatta könet och gått rakt på huvudtemat: män som umgås med män. Det är ju ändå det härligaste.

Så. Vad ska vi göra med den här informationen? I tio år har de målat, kaklat och isolerat varenda skrymsle på det hus vi lärt känna som apatowiana. Nu är det färdigt. Mer finns inte att göra. Tack för den här tiden. I love you, man. Q * För regi står buddyfilmkännaren John Hamburg som varit med i pillat i sådant som Zoolander, Meet the Fockers och Undeclared.

I Love You, Man har biopremiär den 12 juni.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 37

=@CD

Traumabearbetning WALTZ WITH BASHIR

Drama I SKUGGAN AV VÄRMEN

Det är nästan omöjligt att se Ari Folmans animerade skildring av Libanon-ockupationen 1982 utan att tänka på Maus. Art Spiegelmans klassiska serieroman. Båda är totalt originella epokskildringar som gräver djupt bland minnen, drömmar och förseglade trauman. I Spiegelmans fall rör det sig om faderns tid i koncentrationsläger, här utgår berättelsen från Folmans intervjuer med gamla vänner ur den israeliska armén (speciellt en som inte är någon större hundvän). Den påträngande, well, magiska realismen bygger på Flashoch 3D-teckningar (på ytan mycket lik Waking Life) och är fantastiskt verkningsfull. Kanske är det här rent av enda sättet att skildra den här typen av mental dimma.

Jag tror det. –NE

Tjugonånting-heroinisten Eva har en rutin och ett schema som fungerar: hon skjuter upp på väktarjobbet och tänder av när hon är ledig. När hon träffar polisen Erik blir det paradoxalt nog kärleken och lyckan som tvingar henne in i hårdare missbruk, eftersom hon inte längre har någon fritid då hon kan tända av utan att bli påkommen. Gårdeler har lyckats med konststycket att göra en film som avhandlar missbruk utan att vara varken förhärligande eller fördömande, utan som bara dokumenterar och berättar. Dessutom är den vacker – det växlar hela tiden mellan kargt och mjukt, mellan extremtäta närbilder och ödsliga landskap, mellan kallaste blått och ljusaste varmaste ömsinta solljus, och samma växling finns i berättelsen och i spelet. Det är fåordigt både bokstavligen och bildligen, underbart sparsmakat på ett sätt som låter känslorna ta sig in under huden istället för massa ord som kommer i vägen. De få klyschor och övertydligheter som smugit sig in blir liksom förlåtna i det stora hela. –JS

Regi Ari Folman

Åldersnoja BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV Regi David Fincher

När mästaren av iskall artificiell mansfilm plötsligt går melodram och lierar sig med Forrest Gumps manusförfattare gäller det att ha rätt förväntningar. Det är inte för de djupsinniga emotionella vändningarna eller de matiga analyserna av amerikansk historia man ska följa mannen (Brad Pitt) som föds i en skröplig reumatikeråldrings kropp och lever livet baklänges ända tillbaka till livmodern.

Jag antar att Fincher grät hela vägen till Oscarsgalan över de (ganska många) amerikanska kritiker som anmärkt just på att det – vilket är helt riktigt – bitvis är banalt, gimmickartat och något känslomässigt rumphugget. För mig är det egendomliga invändningar. Det finns en barnboksmässig lätthet i varje bild i denna myshäxbrygd av enorm datapark och gammaldags hantverkskunnande. Det är en bitvis magisk illusion, och jag tror att det är som sådan, och bara som sådan, man bör bekanta sig med Finchers mest oväntade film hittills.

–NE

Metafiktivt BLÄCKHJÄRTA Regi Iain Softley

Brendan Fraser måste ha skulder till maffian eller någonting, med rollerna han tar. Men nu har han för en gångs skull fått göra en bra familjefilm, och med en fantastisk ensemble runt sig. Han spelar en man som råkar födas med makten att få böcker att komma till liv – på riktigt. Han har tillbringat nio år med att försöka hitta ett sätt att rädda sin fru från fantasivärlden där hon fastnat, och hamnar sedan med dottern i ett litterärt gisslandrama. Att trilla in och ut ur böckernas värld är ett uppskattat ämne, men det gör inte den här inkarnationen mindre charmig – både spänning och dramatik, snygg litterär action och små fina skvättar av trams- och metahumor. Fraser står sig dessutom mot Helen Mirren och Paul Bettany, vilket inte vill säga lite. –JS

38 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

Regi Beata Gårdeler

Smärtsam återförening JAG HAR ÄLSKAT DIG SÅ LÄNGE

nihilistiske smurfen Dr. Manhattan – har riktiga superkrafter, understryker patetiken.

Det ser mörkt ut och mörkare blir det när antihjälten Rorschach hittar ex-kollegan The Comedian mördad.

Det som främst gör att filmen inger ett sådant vällustigt obehag, är skildrandet av dessa karaktärer som fullt möjliga i vår egen värld. Att ett gäng högst tvivelaktiga maskeradoffer verkligen härjar runt på gatorna som ett absurdistiskt medborgargarde.

Det hänförande är dock filmens filosofiska och samhällskritiska ambitioner, där symboliken skickligt vävs samman med ett intensivt, våldsamt och dystopiskt äventyr.

Snyders största problem har varit att bryta ned berättelsens olika tidsplan och parallellhandlingar till långfilmsformatet, men han har ändå gjort ett mycket bra jobb och tänkt även på dem som inte har läst boken. Watchmen är en av årets mest intressanta filmer och en av genrens viktigaste.

–EAP

–EAP

Svårmodiga antihjältar WATCHMEN Regi Zack Snyder

Filmatiseringen av Alan Moores och Dave Gibbons banbrytande serieroman från 1986, är den perfekta antitesen till den typiska superhjältefilmen. De senaste åren har sett många grubblande män i trikåer, men navelskådandet i till exempel X-Men är rena barnleken jämfört med detta bråddjup.

Snyder har gjort en visuellt storslagen och oerhört trogen tolkning av originalet. Rå, fängslande och melankolisk.

Handlingen tar vid i ett alternativt 1985, där USA står inför hot om kärnvapenkrig och de maskerade väktare som förr varit samhällets ”beskyddare” är förbjudna. De lever som skuggor eller parodier av sina forna jag, i en postmodern film noir-inramning av New York. Att bara en av dem – den

PÅ REPERTOAREN

Dålig karma BOY A

Regi John Crowley

Detta empatiska porträtt av en ung mans flykt undan sitt förflutna, visar hur lätt samhälleliga omständigheter kan skapa ett monster.

Som tioåring mördade Jack Burridge ett annat barn tillsammans med en vän. När han som 24-åring släpps ut efter att ha tillbringat merparten av sitt liv inlåst, tycks möjligheterna till en andra chans vara goda. Verkligheten ler mot Jack, som med hjälp av sin mentor Terry (spelad av suveräne Peter Mullan) bygger upp ett nytt liv i Manchester. Men ekot från barndomen hugger honom snart i ryggen. Boy A ifrågasätter invanda föreställningar om ont och gott och blir en sann uppvisning i moralisk självrannsakan. –EAP

Maffia på riktigt GOMORRA

Regi Matteo Garrone

Ensamhetsfrossa THE WRESTLER

Regi Darren Aronofsky

Det råder allmän kritikerkonsensus om att ingen annan än Mickey Rourke hade kunnat göra The Wrestler till ett sådant mästerverk. Länkarna mellan Rourke och det fallna steroidvrak han spelar gör det svårt att se någon mer passande för rollen. Brottaren Randy The Ram är en föredetting med en söndrad kropp. I det vakuum som utgör hans tillvaro söker han närhet hos den desillusionerade strippan Cassidy, spelad av Marisa Tomei. Båda skådespelarna exponerar hela sina register – inte minst fysiskt – i en dokumentärt färgad stil. Aronofsky har gjort djuplodande studier i ensamhet förr, men här är det mer genomborrande mörkt än någonsin. –EAP

Regi Philippe Claudel

Handlingen i Jag har älskat dig så länge rör sig långsamt framåt, som för att ge åskådarna och filmens karaktärer samma tid till reflexion.

Kristin Scott Thomas, notorisk brittisk kostymdrameaktris, iklär sig här den oglamourösa rollen av Juliette, en medelålders kvinna som släpps ut efter ett långt fängelsestraff för ett tabubelagt brott (Scott Thomas franska är för övrigt perfekt). På utsidan tar den yngre systern emot. Hon har aldrig förstått Juliettes motiv, men vill ändå välkomna henne tillbaka till livet på ett villkorslöst sätt. Vägen dit är kantad av väntade och oväntade hinder. Men det bär, trots allt, ända fram till slut. Till det yttre så ”franskt” det kan bli, men tack vare Claudels välbalanserade berättande blir det aldrig stereotypt, istället sällsynt mänskligt drabbande.

Folkhemsskräck LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN Regi Tomas Alfredson

Frågan är vad som är obehagligast i denna mästerligt subtila filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman. Folkhemsångesten, växa-upp-helvetet och vampyrtemat är så tätt omslingrade att de blir gestaltningsplatser åt varandra.

Tankarna kan stundvis halka in på tvversionen av Gardells mobbningshistoria En komikers uppväxt och det briljant konstfulla fotot har onekligen en stilistisk länk till Roy Andersson. Men det svenska tungsinnet har sällan skildrats så här kyligt skräckinjagande och en vampyrfilm är sällan så här tung. Fasansfull vardagsgrymhet, molande sorg och blodtörstig, bitterljuv puppy love. –EAP

Postmodern Lassie BOLT

Regi Byron Howard & Chris Williams

Som en Truman Show från fablernas värld dimper Bolt ned i 3Dfilmens revivalvåg. Men det är inte bara storebror-ser-dig-perspektivet och 3D-glasögonens obekväma passform som känns igen. Den gulliga jycken Bolt spelar ovetande med i en tv-serie där han fått superkrafter som lasersyn och jordbävnings-skall. När han av misstag skeppas till New York och ska ta sig hem till matte i Los Angeles på egen hand, upptäcker han sin högst ordinära dödlighet. Trots att ingenting egentligen är nytt här fungerar denna Buzz Lightyear och Lassie-cocktail utmärkt. Disney har gjort en högst roande barnfilm som en vuxen publik definitivt kan uppskatta trots att den tillägnas få passningar. –EAP

Filmatiseringen av Roberto Savianos kultförklarade bok om den napolitanska maffian ligger ljusår från filmer som Maffiabröder och Gudfadern.

Gomorra visar oerhört framgångsrikt hur den kriminella världen är helt beroende av våldets makt. Anslaget är dokumentärt, långsamt och utan stilfullt effektsökeri.

Inga coola oneliners här inte. Istället visas en central del av Italiens organiserade brottslighet upp i verklighetens grådaskiga ljus. Det är ett smutsigt eurotrashträsk där Tony Soprano skulle snubbla i leran. –EAP

Omaka par GRAN TORINO Regi Clint Eastwood

Clintan drar i sin påstått sista roll någonsin upp grusrösten ett varv extra och det är onödigt, för det är ändå så tydligt att hans Walt är vrång och vresig. Krocken när gubbrasisten med Koreaminnen motvilligt tar sig an Hmongkillen bredvid är välspelad och väl uppbyggd – Eastwood vet ju vad han gör även om han borde spänna av i struphuvudet och skippa hundmorrandet – och fortsätter med mer än en oväntad vändning, som väger upp vissa klyschor. –JS

R 9vJK ALJK EL T

Erik Augustin Palm eap@nojesguiden.se

HÄLSNINGAR FRÅN SKOGEN Regi Mikel Cee Karlsson

Med detta smått suggestiva landsbygdsporträtt visar Plattform Produktion åter upp en ny högintressant placering av det svenska dokumentärfilmsskåpet.

WATCHMEN Regi Zack Snyder

Ja, det här är filmen du ska se om hela våren. Två och en halv timmes abstrakt, storslagen superhjältesdystopi är inte något man överger efter en sittning.

WHERE THE WILD THINGS ARE Trailer

Spike Jonze och Dave Eggers tycks göra rättvisa åt Maurice Sendaks klassiker. Ser helt makalöst ut. Var är min barndoms utklädningslåda?

R 9vJK ALJK EL T Julia Skott

julia.skott@nojesguiden.se

WHERE THE WILD THINGS ARE Trailer

Ännu en älskad barnbok som blir film, och trailern är... nä, jag är stum.

För en gångs skull.

JCVD Självdistans är fett. Jag skiter i filmen, faktiskt – inte om det visar sig att han discodansar i tunna vita jeans.

BURN AFTER READING DVD

Som vanligt med los Coens går det inte att titta bort i en sekund, utan att bli oerhört förvirrad.

Självironiskt muskelberg I HUVUDET PÅ VAN DAMME

är det som bär filmen (till skillnad från Emile Hirsch smått parodiska sextiotalsfjolla). Att den hade premiär strax innan höstens nedröstning av homoäktenskap i Kalifornien påminner om vårt samhälles otroliga långsamhet. Lika angeläget som aktuellt. –EAP

Hur mycket jag än älskar upplägget blir Sunshine Cleaning en schtickig halvmesyr som hade behövt stramas åt rejält redan på manusstadiet. –NE Livets pussel SYNECDOCHE, NEW YORK Regi Charlie Kaufman

Tysk efterkrigsromantik THE READER Regi Stephen Daldry

Här har vi ett kostymdrama tydligt stöpt efter några av Oscarsakademiens huvudkriterier. En allmängiltig historisk brunn att ösa ur (Förintelsen), storslagen, tabubelagd passion (yngling som ligger med äldre kvinna) och bergsäkra skådisval (tungviktarna Ralph Fiennes och Kate Winslet). Men originellt blir det ändå. Med självmordsdramat The Hours visade Daldry sin förmåga att adaptera en roman till en berörande filmtext, och så även här. Pojkvaskern Michaels litterärt anstrukna kärleksaffär med krigsförbryterskan Hanna ger ett livslångt eko som försätter båda i djup självrannsakan med symbolisk innebörd. Att alla talar engelska trots att filmen utspelar sig i Tyskland och har tyska karaktärer är dock helt oförlåtligt.

När ska denna otäcka Hollywood-trend upphöra? –EAP

Det är inte särskilt förvånande att Kaufmans regidebut är en så surrealistisk väv av metanivåer och självrannsakan. Han är trots allt mannen som skrivit manus till filmer som Adaption och Human Nature. Här förvirrar han dock mer än vanligt, även om grundtemat om livet som teater når fram med eftertryck.

I huvudrollen ses Philip Seymour Hoffman i sin mest komplexa roll någonsin. Störst behållning av detta berättarmässigt snåriga epos fås helt klart om man ser logiken som en bisak och sväljer Kaufmans syn på livets berg-och-dalbana som ett absurt men fullkomligt storslaget pussel. –EAP

Regi Mabrouk El Mechri

Att den svenska titeln på JCVD är en parafras på Spike Jonzes metafilm om John Malkovich, måste ses som godtagbart. Det var trots allt den som var El Mechris förebild när han tog över det som först var tänkt att bli en billig drift med den gamla actionhjälten.

Istället blev det ett förvånansvärt smart filmexperiment där van Damme, likt Mickey Rourke i The Wrestler, effektivt använder bilden av sig själv som avdankad föredetting. Här får The Muscles from Brussels för första gången vara en äkta skådespelare.

Med improviserad monolog! Och riktiga tårar! Paradoxalt nog är det i rollen som sig själv, även om det är en lätt förvrängd version försatt i en galghumoristiskt knasig handling.

Positivt överraskad, check! –EAP

Globaliseringskritik MAMMUT

Sentimental storstadssaga SLUMDOG MILLIONAIRE Regi Danny Boyle

Att kalla Slumdog Millionaire ”ödesmättad” är en eufemism.

Man genomskådar snabbt riktningen i denna genreblandande storstadssaga, där den godhjärtade slumpojken Jamal anklagas för fusk när han är på väg att kamma hem maxvinsten i tv-programmet Vem vill bli miljonär?. Genom Oliver Twistanstrukna återblickar visas omständigheterna som lett till hans kunskap upp i detalj. Övertydligheten kväver stundom berättelsen och kärlekshistorien dränks delvis av en översvallande sentimentalitet. Flyktigt underhållande ändock, men filmens verkliga förtjänst är det stiliserade porträttet av Bombays förvandling till Mumbai. Och såklart det A.R. Rahman-producerade soundtracket med M.I.A.’s Paper Planes. –EAP

Regi Lukas Moodysson

När Moodysson nu kliver ut på den internationella arenan känns det empatiskt samhällskritiska perspektivet igen, men någonstans i detta mastodontprojekt har en del av hans personliga tilltal gått förlorat. Här syns varken galghumorn från Tillsammans, ursinnet från Lilja 4-ever eller avantgardismen från Container. Allt är finslipat och ganska lättillgängligt. Kvar finns dock en molande ångest över människans oförmåga att göra rätt val i en komplex tillvaro, här skildrad utifrån globaliseringens konsekvenser. I ett mycket välspelat (kanske främst av barnen) triangelförlopp mellan New York, Filippinerna och Thailand ser vi hur alla parter – inte bara de förväntade – förlorar, trots de bästa av intentioner. Och det berör, på ett sätt som bara Moodysson kan. –EAP

Bögig biopic MILK

Regi Gus Van Sant

Milk må handla om normbrytande, men det är inte något som har färgat av sig på filmens stilistiska upplägg. Efter den experimentella Paranoid Park har Van Sant återvänt till ett mer klassiskt berättande. Milk tecknar porträttet av San Francisco-martyren Harvey Milk, den första öppet homosexuella folkvalde politikern i USA. Som den kufiske medborgarrättskämpen ser vi Sean Penn, vilket

Blodig bankhärva THE INTERNATIONAL Regi Tom Tykwer

Inspirationen till The International må vara den nästan två decennier gamla BCCI-skandalen, men tajmingen kunde inte vara bättre. I dessa tider är det såklart välkomnat med en film där boven i dramat är en ondsint storbank. Så synd då att det hela är halvdant utfört. Clive Owen spelar en orakad, bister Interpol-agent som hattar runt mellan städer som Berlin, New York och Milano i en David och Goliat-kamp mot korrupta bankirer. Vid sin sida har han en ovanligt färglös Naomi Watts i rollen som amerikansk kollega. Trots en komplex väv av politiska mord, vapenhandel och internationella girigbukar blir det aldrig riktigt spännande. Bäst är den visuellt storslagna actionscenen på Guggenheimmuseet i New York, där tillfälligt raffel uppstår. –EAP

Regi Andy Fickman

Att ingen någonsin stannar upp och funderar: Behövs det verkligen en andra remake på en scifibarnfilm från sjuttiotalet? Utan att ha sett nittiotalsversionen kan jag nog ändå svara nej. Den här gången är det i och för sig en småtrulig och fett skeptisk The Rock – förlåt, Dwayne Johnson – som ska rädda två lillgamla utomjordingsbarn från onda agenter och vetenskapsmän. Självklart med hjälp av en snygg forskare. Gissningsvis har Disney räknat med föräldrarnas nostalgifaktor och inte riktigt brytt sig om att bygga upp vare sig historia, persongalleri, eller spänning. Originalungarna var precis lika känsloneutrala och oblinkande, men på något sätt kändes det inte alls lika tråkigt då. Man brydde sig liksom om dem – nu bryr jag mig mer om hur lång tid det är kvar. –JS

Regi Christine Jeffs

Amy Adams, Emily Blunt och den härliga gamla Little Miss Sunshine-surgubben Alan Arkin!

Christine Jeffs (Sylvia) har rott i land en svåröverträffad ensemble åt en ganska oanselig film. Sunshine Cleaning, om två systrar med självmördad mor och en son som måste in på privatskola, som bestämmer sig för att starta en firma i den lukrativa branschen crimescene clean-up, lyckas tyvärr inte bestämma sig för vad den vill göra. Ska man köra på med lite biodynamiskt odlad finsatir av typen, just, Little Miss Sunshine? Är det den bredbenta farsen som lockar? Eller ska man rent av våga sig på att ta den sociala problematiken på allvar? (Amy Adams är en ex-cheerleader som ligger med Steve Zahn och det får väl betraktas som ett varningstecken bara det.)

Lättklädd plagiatskräck THE UNBORN Regi David S. Goyer

Om det är någon chockeffekt som The Unborn faktiskt lyckas ge är det på grund av en nästan häpnadsväckande uselhet. Grundpremissen är en aerobicsbrud i tajta vita trosor som springer omkring och nojjar över skrattretande CGI-effekter och spökhussyner i speglar, allt tydligen härrörande ifrån hennes tvillingbror som dog innan födseln.

Utifrån det mynnar handlingen ut i ett lapptäcke av flummig ockultism och utnötta skräckfilmsarketyper, både klassiska och moderna. Graden av plagiering är nästan imponerande. Från Exorcisten via Sjätte sinnet till The Grudge. Hela konkarongen.

Obegripligt att Gary Oldman har valt att sätta sin fot i denna sörja. –EAP

Familjeäventyr RACE TO WITCH MOUNTAIN

Fisk utanför vattnet SUNSHINE CLEANING

sig på ett hånleende inför Män som hatar kvinnor, filmatiseringen av första delen i Stieg Larssons bästsäljande Millenniumtrilogi. Men även om smilgroparna rycker illvilligt ibland är detta inte någon total katastrof. Visst känns filmen på många sätt som ett mörkare och mer påkostat Beckavsnitt (med både Peter Haber och Ingvar Hirdvall), visst lider den av för många kända svenska skådisar som presenteras endimensionellt på löpande band och visst är Michael Nyqvists mysförvirring ganska märklig.

Men Noomi Rapace är trovärdig som emohackern Lisbeth Salander och ihop med en habil och småkuslig story gör det en hyfsad tv-film för en framtida förkylning. –EAP

Beck noir MÄN SOM HATAR KVINNOR Regi Niels Arden Oplev

Som ofta när det gäller svenska storproduktioner med thrillerförtecken var det lätt att förbereda

R 9vJK ALJK EL T Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

KRISTIDSPREFERENSER Enligt en ganska fyrkantig arbetshypotes vill vi ha tydliga historier när det blåser hårt i samhället. Är det därför som hälften av de bästa filmerna just nu handlar om knark/ fängelser/krig/Mickey Rourke och den andra är fluffiga Kalle Anka Pocket-fantasier om en lite skojigare verklighet (farbröder åldras baklänges, böcker kommer till liv, Maurice Sendaks fantasivärld)?

GUEST OF CINDY SHERMAN

Regi Paul Hasegawa-Overacker, Tom Donahue

Förra årets fläskigaste nyckelhålstitt in i New Yorks konstvärld där tv-programledaren Paul H-O hänger ut sitt medieskygga ex Cindy Sherman. Kiss and tell-dokumentär som har allt man kan önska sig, inklusive Danny DeVito och en för genren ovanlig självinsikt.

FOLKETS BIO Ja, precis. Folkets Bio. Jag vet inte vad som har hänt, men jag gillar det.

Andelen gudfruktiga dokumentärer om turkiska traktorförare, som ju länge låg stadigt kring 85 procent, har sjunkit dramatiskt. Närmast kommer Emir Kustoricas Maradonaporträtt, Chris Waitts A Complete History of My Sexual Failures, lite åttiotals-Miyasaki samt Madonnas (antagligen outhärdliga, men ändå) regidebut Filth and Wisdom.

Det kallar inte jag safe play.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 39

DLJ@B

År 2001 blev succédebuten MELODY A.M. lika obligatoriskt på caféer som Lauryn Hill hade varit några år tidigare.

Nu är de tillbaka med tredje skivan JUNIOR. Nöjesguidens Nicholas Ringskog Ferrada-Noli blev uppringd av Röyksopps Svein Berge för att snacka om den.

Text Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

<

n dag hördes något blippande på radion. Det var ingen som sjöng men det var ändå väldigt catchy. Dagen efter hördes samma låt igen. Och sedan hördes den igen och igen. Det här var 2001 och låten var Eple, Röyksopps andra singel och den första som fick ordentlig distribution. Den signalerade en ny tid. Röyksopp och deras generationskamrater – för de var ingalunda ensamma om sitt sound – ville göra musik som var både soft, sofistikerad och samtidigt funky.

Det blev givetvis en succé, och debutalbumet Melody A.M. blev lika obligatoriskt på caféer som Lauryn Hill hade varit några år tidigare. Röyksopp fick plötsligt stadiumstatus och valde att följa upp den försiktiga debuten med den mer bombastiska The Understanding. Nu är de tillbaka igen med tredje skivan Junior.

Det första som hörs på Junior är ett skratt. Sedan börjar singeln Happy Up Here. Är ni ovanligt lyckliga på den här skivan?

– Vi är alltid lyckliga! Vi är inte så melankoliska av oss faktiskt.

Men ni kommer ju från Tromsø, allra längst upp i Norge, norr om norra polcirkeln. På vintern är det extremt kallt och bara ljust två timmar om dagen. Man kan ju tycka att man borde bli deprimerad av en sådan miljö, men er musik låter inte alls deppig.

– Vår musik är allt som Tromsø inte var. Men jag har inget bittert förhållande till staden. Jag har många vänner kvar där, och jag är där ungefär var tredje månad och hälsar på dem.

Happy Up Here använder samma sampling som Nice & Smooths gamla hiphopklassiker Funky For You. Lyssnar ni mycket på gammal hiphop?

I{PBJFGG vI 8CCK@; CP:BC@>8 – Ja, vi lyssnar på gammal hiphop, men vi föredrar hiphop som är lite yngre än Nice & Smooth och sådant som fanns i början av nittiotalet. Jag är mer inne på det som kom runt 1996 och åren efter.

På er första skiva hade ni tre låtar med sång på. På den andra var åtta av fjorton låtar vokala. Och på den nya skivan har alla låtar utom två sång. Börjar ni tröttna på att göra instrumental musik?

–Så här är det: Junior är en skiva som är medvetet poppig, med många låtar med sång, den riktar sig till en yngre publik.

Men vi håller på med en tvillingskiva som heter Senior som är mer instrumental och introvert. Äkta alkoholistmusik.

Så oroa dig inte. Den ska släppas i slutet av det här året.

Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer Andersson är alla med på er nya skiva. Ni verkar gilla svensk musik…

– Oh, ja.

Vad tycker du är skillnaden mellan norsk och svensk musik?

– Alltså, jag kanske ger mig in på djupt vatten nu, men Sverige är helt enkelt ett kulturellt sätt mycket rikare land än Norge. Det finns så många fantastiska svenska artister, det går ända tillbaka till Evert Taube, och sedan Cornelis Vreeswijk, och…

Men hallå, ni har ju Henrik Ibsen, Edvard Grieg, Edvard Munch och Jan Garbarek! Är du inte stolt över den norska kulturskatten?

– Jo då, men de där människorna tillhör en annan tid.

Och vadå, ni har ju motsvarigheter till allt det där, vi hade Ibsen men ni hade Strindberg, och så vidare. Men jag tror att jag är lite indoktrinerad av min pappa, som alltid matat mig med svensk kultur. Sedan jag var liten ser vi till exempel på Karl Bertil Jonssons julafton varje jul som en ritual.

Vi använder min pappas slitna VHS. Han bandade det en gång i tiden.

Vissa av era låtar, som Röyksopp Forever eller Triumphant, är dramatiska och har mycket stråkar, de låter som filmmusik. Skulle ni vilja göra riktig filmmusik någon gång?

–Ja, det vore mycket spännande. Men vi är väldigt försiktiga. Det ska vara ett projekt som känns spännande och där man får utmana sig själv, vi vill liksom inte göra soundtrack till en actionfilm typ The Matrix, där det bara slängs in lite förutsägbar big beat i en slagsmålsscen. Om vi skulle göra filmmusik skulle vi göra något i stil med det som Angelo Badalamenti gjorde tillsammans med David Lynch.

Ett riktigt samarbete, där man får full kreativ frihet.

På er första skiva samplade ni Burt Bacharachs Blue on Blue till låten So Easy. Ni har vissa likheter med Burt Bacharach – han fick kämpa för att bli tagen på allvar, eftersom hans musik är så lätt och melodiös, många såg den som easy listening från början. Nuförtiden är det är många caféer och affärer som spelar Röyksopp i bakgrunden, precis som de spelade Burt Bacharach för 40 år sedan. Finns det en fara med att göra musik som är för lätt att tycka om?

–Definitivt. Och vi har kämpat hårt för att ta oss ur chill out-facket som alla placerade oss i när vårt första album kom. Vi tycker faktiskt inte bara om vita triphop-artister!

Vi gillar soul och disco och en massa annat.

Var det därför som ni valde New Births It’s Been a Long Time som sista låten på er Back to Mine-skiva, där ni valde era favoritlåtar? Det kändes lite som ett statement.

–Ja, absolut. När vi gjorde den skivan tänkte vi medvetet att vi ville visa vår bredd. Så därför blev det en hel del homofil italodisco och sånt.

Många av era låtar har använts i reklamfilmer. Tycker du att det finns en fara med att ens musik blir alltför förknippad med kommersiella saker?

–Ja, det gör jag. Och vi tackar faktiskt nej till nästan alla

M` _ cc\i g d\[ \e km`cc`e^jb`mX jfd _\k\i J <E@FI jfd i d\i `ejkild\ekXc fZ_ `ekifm\ik% vbkX Xcbf_fc`jkdlj`b% som frågar om de kan använda våra låtar i reklamsammanhang. Å andra sidan tror jag att det där var känsligare för 20 eller 10 år sedan. Idag finns musik överallt, i tv-serier och i mobiltelefoner och vad som helst, så man reagerar inte så mycket när man hör den i reklamfilmer.

Påverkas ens musikskapande av att man spelar live mycket? Jag tycker att ni gör fler upptempo-låtar.

–Det är precis som du säger, när vi spelar live använder vi mest upptempolåtar, och då blir det att man vill göra mer sådant material.

Vem tycker du gör snyggast trummor i hela världen?

– Oj, svår fråga. Å ena sidan finns det ju de som gör gedigna feta trummor, som Dr. Dre eller J Dilla eller Timbaland. Å andra sidan finns det ju de som Aphex Twin som gör sjukt genomtänkta och unika trummor. Men det som influerat mig mest personligen är nog trummorna på Kraftwerks gamla skivor, innan Electric Café. Och John Bonham från Led Zeppelin. Om han hade varit en robot hade han varit världens bästa trummaskin. Q

Hela Röyksopp-intervjun i all sin härlighet finns på nojesguiden.se. Där finns också recensionen av Junior från förra numret av Nöjesguiden.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 41

.2

105 Ö LM

MA • 5.3 0 1 RG O B ÖTE G 1 • 05.

1 OLM H K C STO

BB E W

O I D RA

E S .

J R N

DLJ@B

Han gick i pension efter Motorhomes. Men nu är Mattias Edlund tillbaka, i snyggare kostym än någonsin och helt på sina egna villkor. Den här gången tänker han inte tigga smulor vid skivbolagets bord.

Text Patrik Forshage

;

e oklanderliga svarta kläderna och den smarta frisyren skvallrar om att Mattias Edlund är mån om hur han uppfattas inte bara på scenen, men det är ingen kocky popstjärna som möter mig i hotellobbyn när han är i storstaden för sin första spelning på jag vet inte hur många år. Den fasen gick han igenom som sångare i Motorhomes, ett av de band som var högst tippade som Kents främsta konkurrent i början av seklet. Nu är han en stillsam familjefar som njuter när han har skaffat barnvakt och hustrun och han får ett dygn för sig själva. Musikerlivet trodde han länge att han lämnat bakom sig.

– Jag hoppade av Motorhomes 2003, eftersom jag inte tyckte att det var kul längre. Det hade slutat vara en kreativ miljö, det kändes som att för varje steg framåt blev det omedelbart fem steg bakåt.

Men du var ju mitt i karriären?

– Ja. Direkt efter att jag hoppade av blev jag riktigt rädd. ”Shit, vad har jag gjort?” Men egentligen har jag inte ångrat mig en enda sekund. Det var helt andra saker som blev viktiga för mig. Min familj inte minst.

Men han var inte färdig med musiken. Exakt tio år efter att Motorhomes skrev på sitt första skivkontrakt är han tillbaka, nu som soloartist under namnet John ME. –Ja, det är lustigt hur saker går i cirklar, historien upprepar sig. Och det är samma skivbolag och samma människor där.

Men du sa i en intervju i samband med Motorhomes andra album att det var en ”dyrköpt läxa att skivbranschen faktiskt är så rutten som det sägs”.

– Man gick ju på så mycket nitar. Det är lättare nu, för nu vet jag vart jag vill och jag kan vara tydlig med det. Jag pekar med hela handen numera, fast vänligt. Jag har lärt mig att jag måste ligga steget före, jag ska vara den som

Foto: Peder Bergstrand

AF?E D< G<B8I D<; ?<C8 ?8E;<E har idéerna innan folk försöker pracka på mig grejer som de tycker är bra. När jag var ung fattade jag inte det där, och jag hade helt andra avsikter på den tiden. Jag ville spela, jag ville festa, jag tänkte inte särskilt mycket framåt, och då åker man ju på en och annan näsbränna. På den tiden blev jag smickrad när ett skivbolag ville göra något med oss, lite som en hund som tigger rester. Nu går vi in som jämlikar, på lika villkor.

Det är en avsevärt tryggare Mattias som är John ME än han som ledde Motorhomes. Och en avsevärt mer egen sångare och låtskrivare.

– I Motorhomes försökte jag fortfarande härma, även om det oftast var omedvetet. En kompis reagerade på en ny låt som jag spelade upp för honom med att säga att han tyckte det var en bra låt, ”som Coldplay, fast sämre”, och jag blev skitförbannad. Men sedan insåg jag att han hade rätt.

Musiken blev till i ett litet förråd utanför huset där han bor. När familjen somnat smög han sig dit för att spela.

– Det var helt tyst, helt ostört, och jag kunde följa en tanke eller en idé hur långt jag ville. Vid tvåtiden satte jag mig ofta vid pianot för att spela lite i fem minuter innan jag skulle gå in och lägga mig, och så – poff – var klockan fem och jag hade fångat en melodi. I det där ostörda blir det ju på det sättet, en självvald ensamhet med ett ganska lågmält sound.

– Men det var inte alls tanken från början att jag skulle göra en skiva. Jag planerade bara att göra lite musik att lägga upp på MySpace eller så. Men min gamle vän och producent Simon Nordberg peppade mig, och tjatade på att det var så bra att det måste bli något större.

Du har många friends in high places som hjälper till på skivan.

–Andreas Mattson var den som kom in först, och jobbade gratis långt innan dealar ens var påtänkta. Det är bra att ha

någon att bolla med, någon som inte bara säger att det är bra. Jag skickade texter och låtar till Andreas, och bad honom reagera på dem. Ibland föreslog han helt nya saker, ibland ville han byta eller flytta ett ord, och ibland fick jag bara bekräftelse på att jag hade träffat rätt.

Jocke Berg och Pär Wiksten har också varit inblandade.

–Jocke var också innan jag hade gått till skivbolag med skivan. Vi känner varandra sedan tidigare, och jag kollade om Jocke hade lust att co-writa en låt, och han hade Run i byrålådan. Pär Wiksten var annorlunda. Skivbolaget föreslog ett samarbete, och jag tyckte att det lät som en bra idé.

Först försökte vi skriva tillsammans, men det blev inte så bra. Då fick jag en demo med Love Is My Drug istället.

Den skiljer sig mycket från resten av skivan. Som förstasingel är den ett skyltfönster, och en sådan hit på en skiva med en i övrigt nattlig croonerkänsla kan ju slå åt två håll.

–Det är sant. Men jag oroar mig inte. Jag tycker att det är en grym låt, som var skitkul att spela in. En supersingel öppnar dörrar, ”hej, nu är jag här”, och jag tycker att den verkar fungera som slamkrypare. Folk som brukar vara snabba att avfärda säger att de gillar den.

Får du med dig dina gamla fans in i John ME? –En del, säkert. Men jag tror att det finns dem som blir lite rädda när de hör Love Is My Drug. Förhoppningsvis blir de lättade när de hör resten av albumet. Avsikten var ju att göra en crossoverskiva, som varken var råkommersiell eller indie.

Ditt första soloframträdande var ju rätt kaxigt. Love Is My Drug på P3 Guld, i duett med Amanda Jenssen.

–Jag hade bestämt mig i förväg för att vägra klä ner mig och försöka verka indie. Jag ville ta det åt ett helt annat håll. Många blev chockade av att se mig sådan... och det var kul. Det var nog inte helt väntat. Q

JOHN ME I Am John Sony

Man kan tänka sig att ett och annat övervintrat Motorhomes-fan satte hjärtat i halsgropen när Mattias Edlund gjorde comeback med en snuskigt hitmässig singel i form av Love Is My Drug, särskilt som uruppförandet skedde i duett med Amanda Jenssen.

De kan finna tröst i att det inte går att hitta några spår av Amanda Jenssen någonstans på I Am John, men pop som är mer slipad och kommersiellt slagkraftig än något Motorhomes gjorde – lika påtaglig i Joakim Bergs Run – får de nog lov att acceptera om de vill stanna i Mattias sällskap.

Men sådana givna hits utgör bara ena sidan av en skiva som är kraftigt tudelad utan att bli schizofren. För minst lika mycket som en hyperkommersiell hitskiva är det en balladskiva, stundtals försiktig och eftertänksam och stundtals dramatisk och böljande. Finast är det när Mattias Edlund stilla och lite vemodigt plockar nylonsträngar över vackra stråkarrangemang, och här och där påminner han om en polerad variant av Nicolai Dunger. Vid andra tillfällen tar han upp kampen med Chris Martin, och tack vare sångernas styrka och lika mycket den oerhörda noggrannhet i detaljerna som ger djup och finess åt skivans alla uttryck är det en match som Mattias Edlund går segrande ur. –PF

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 43

DLJ@B Klubb/Elektroniskt DEPECHE MODE Sounds of the Universe Mute/EMI

Ekon av gamla tiders Depeche hörs på spår som Wrong och Corrupt, med hårda industriella syntljud och Dave Gahans mörka dystopiska röst. Albumet är fullt av intressanta ljud, men tyvärr hamnar många i bakgrunden, till förmån för – ve och fasa – välproducerat harmlösa gitarrer.

Men ibland når Depeche Mode hela vägen. Vackrast är den mjuka vaggvisan Little Soul, där Gore avhandlar faderskap, frånskild varannan-vecka-farsa som han är. I duett med trebarnsfarsan Gahan framförs den med briljant känslighet. Det är så mycket mer nerv än textrader som ”I could corrupt you in a heartbeat”, förmodligen för att som närmare 50-årig familjefar korrumperar man inte så många. –AB

A-TRAK Fabric Live 45

R 9vJK ALJK EL T

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

THE-DREAM Take You Home 2 My Mama

från Love Vs Money, Def Jam/Universal

Den mest pop-euforiska r'n'b:n som gjorts sedan Aaliyahs More Than a Woman.

CAPONE-N-NOREAGA Grand Royal

från Channel 10, Thugged Out/Border

CNN och DJ Premier! Nej, det är ingen ny Invincible, men nästan.

ANNA JÄRVINEN Äppelöga

PREFUSE 73 Everything She Touched Turned Ampexian

BOB MOULD Life and Times

Warp/Border

Anti-/BonnierAmigo

Ett av rockhistoriens stora svek är att den ”psykedeliska” rockmusiken från sextiotalet aldrig levde upp till sitt adjektiv. Men Prefuse 73 och hans kalejdoskopiska mosaik av låtfragment, det är musik som är just så komplex – kaotisk och meditativ på samma gång – att den kan kallas för psykedelisk. Jag gillar’t. –NRF-N

Bland de nio soloalbum Bob Mould hunnit med är det här definitivt en av de tre första att lägga beslag på.

Hyperkoncentrerat väver han på en dryg halvtimme ihop det bästa från altrocknyanserna hos Sugar, desperationen från sina första soloalbum och framför allt Hüsker Düs mäktiga punklarm, med en medveten återgång till de låtskrivartekniker som då gav oss några av historiens mest perfekta poplåtar, och nu rör sig i samma trakter igen. –PF

FLO RIDA R.O.O.T.S. (Route for Overcoming the Struggle) Atlantic/Warner

RICHARD SWIFT The Atlantic Ocean

Vi är vana vid att rappare är cyniska affärsmän. Det är okej. Men att bygga en raplåt på Eiffel 65:s Blue (Da Ba Dee), är inte det lite väl? Flo Rida har verkligen inga skrupler, och det gör att det blir svårt att gilla honom. Han rappar snabbt och smidigt, men känns aldrig riktigt närvarande. Han är en maskin. –NRF-N

V2/Coop/BonnierAmigo

Fördelarna med att vara ett musikgeni är uppenbara, men baksidan, inte bara för Richard Swift, är att de har en tendens att spåra ur i det ena udda stilexperimentet efter det andra.

Den här gången samlar sig dock Richard Swift rejält, och tar med sig både elektronisk boogie och odödliga pianoballader in i det där hemliga kollektivet där han, Randy Newman, Ben Folds och Andy Partridge skriver ljuva popsånger hela dagarna och leker med modelljärnvägar och tennsoldater hela nätterna. –PF

Rock/Pop

från Man var bland molnen, Häpna/Playground

Fabric/Border

Smått schizofren slänger A-Trak ihop benhård Boys Noize-elektro med lite gamla calypso-vibbar.

Och acid med old school-känsla från Nacho Lovers. Och lite flummig Erol Alkan-remixad disco. Och fullkomligt galna bailefunkgänget DJ Mp4. Friskt vågat, hälften vunnet. Tempot är högt, nästan hysteriskt studsigt, bara för att i korta stunder dyka ner, utan att det känns det minsta onaturligt. Livekänslan finns kvar men med ett skönt flyt. Förmodligen blir det väl så om man är grym bakom spelarna och blev djvärldsmästare vid 15 års ålder… –AB

JUNIOR BOYS Begone Dull Care Domino/Playground

Eterisk elektronisk pop. Junior Boys spelar på känslosamma strängar, vilket de gjort sedan första fullängdaren Last Exit. Då var udda rytm och ett småknepigt industriellt beat i kombination med pop nyskapande och betagande. Nu har ljudet av pisksnärtar till stora delar bytts ut mot radiovänlig akustisk gitarr. Mjuk bas. Okomplicerade melodier. Och där någonstans tappar Junior Boys udden. Inte blir det tråkigt, men på

Anna sjunger som Dylan gjorde på Blonde on Blonde. Med en röst som är all over the place.

YEAH YEAH YEAHS It's Blitz!

Polydor/Universal

Du kommer inte att känna igen Yeah Yeah Yeahs, men du kommer att älska dem mer än någonsin.

De har genomgått en fullständig makeover, där allt fult, smutsigt och dissonant har skrubbats bort och ersatts av glittrande syntar, discobeats och hitlåtar om nattklubbande. Men någonstans under den perfekta Blondie-ytan lurar fortfarande en livsfarlig attityd, tydligast i refrängen till världens nya death disco-anthem Heads Will Roll – ”Off, off, off with your head!/ Dance, dance, dance 'til you're dead!”. –PF

samma sätt som en sliten penna blir dragen mjukare, rundare och färgen mattas av.

Det som i början hade skarpa kontraster, svärtades ner, smetades ut på oväntade ställen, finns inte riktigt kvar. Junior Boys har blivit lite för snälla för att väcka lika starka känslor som förr. –AB MOKIRA Persona Under aliaset Mokira får Andreas Tilliander utlopp för sin knepigare, mer ljudnördiga sida i field recordings från Valla Torg i Årsta. Trevande arbetar sig strukturer fram, som hos berlinfödde experimentella musikern Roedelius, i lager på lager med varma analoga toner. Det blir till en tjock mjuk ljudmatta, behagligt luftig att slänga sig ner på för att knapra småkakor med Basic Channelsmak. –EW

DRONES

Ju mörkare desto bättre

Biosphere, Main, Stars of the Lid om det mullrar så att benmärgen vibrerar, då vet man att det är bra.

FEVER RAY When I Grow Up

Från Fever Ray, Rabid/Border

En bastrumma likt långsamma hjärtslag och Karin Dreijer Anderssons mässande röst.

MARC LECLAIR Musique Pour 3 Femmes Enceintes Mutek, 2005

För mindre skrämmande men minst lika hypnotiska ljudlandskap från Marc aka Akufen.

44 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

THE JUAN MACLEAN The Future Will Come Det är svårt att tro att det här bandet gav oss fläskiga dansgolvshymner som Give Me Every Little Thing i mitten av decenniet, ty detta The Juan Macleans tredje album består till största del av inspirationslös indieelektro som inte får någon att röra på fötterna. På ett par spår gnistrar det till, men då mest på grund av fina gästsångare. Låtarna är mediokra och ljudbilden är, tja, omodern. Vi får hoppas att framtiden hinner ikapp The Juan Maclean på nästa skiva. –EW

4AD/Playground

Kanske är det vårsolen som lyser in genom fönstret, kanske är det de eleganta och överlyckliga stråkarrangemangen. Hur som helst har Camera Obscura i sitt fortsatta samarbete med svenske producenten Jari Haapalainen gjort en fullkomligt bedårande popskiva att möta sommaren med. Borta är alla kalla manér, och kvar finns bara delikata popmelodier sprängfyllda av glädje och melankoli, om vartannat. Det skotska segertåget fortsätter. –EW

HipHop/R’n'B THE-DREAM Love vs. Money Radio Killa/Def Jam/Universal

The-Dream har öra för hookar och känsla för vassa och roliga textrader. Dessutom kan han sjunga, och gör album som hänger ihop från början till slut. Det gör honom ovanlig som r'n'b-artist. Både Mariah Carey, Lil Jon och Kanye West gästar men ingen kan ta fokus från huvudpersonen. Det säger något. –NRF-N

KING CREOSOTE Flicking the Vs Domino/Playground

FOTO: NICLAS BRUNZELL

Angelica Butura

Det blir så otroligt enkelt att associera Hanne till trolska norska skogar, som ett trasigt skogsrå som smyger runt i mörkret. I synnerhet när hon skrev låtarna till Blood from a Stone på en folktom ö ovan polcirkeln. Det verkar nästan för uppenbart. Men när jag hör Salt of the Earth står jag försvarslös. Hennes mörka schamaniska mässande kryper in under skinnet och håren reser sig sakta, till en början motvilligt. Mullrande drones svämmar ut över rummet. Obehagligt på ett sätt som gör att man vill ha mer. Liksom Karin Dreijer Anderssons Fever Ray vårdar hon det mörka inom sig. Fler borde söka sig dit. –AB

CAMERA OBSCURA My Maudlin Career

angelica.butura@nojesguiden.se

Nettwerk/Playground

Type/Dotshop

V2/Coop/BonnierAmigo

R 9vJK ALJK EL T

HANNE HUKKELBERG Blood from a Stone

MONEYBROTHER Real Control Hacka

Vi skiter i att än en gång rabbla upp de vanliga influenserna som Anders Wendin ständigt trycker upp i våra ansikten. För även om låtar som 6AM är uppenbara tributer, just den till Dexy's, är den samtidigt en formidabel soulballad, och den här galanta gentlemannatjuven fortsätter förtjäna all vår kärlek för den fantastiska partypop han stjäl ihop. –PF

Egensinniga skotten King Creosote har aldrig varit någon lättsorterad singer/songwriter, även

Du sa i tv att ingen bryr sig om en femteplatta. Är det verkligen så illa?

–En bra skiva är en bra skiva. Men naturligtvis får man ha förståelse för att en artist är mer intressant vid sin andra än vid sin femte skiva. Alltså ur medial synvinkel. Men om man fortsätter erbjuda kvalitet är man förstås alltid intressant ur en konstnärlig synvinkel.

Du skriver i pressmaterialet att det var viktigt att få tillbaka lekfullheten på det här albumet. Var tyckte du att du hade tappat bort den?

–Ett band fungerar lite som en snöboll när man sätter den i rullning. Ganska lätt att få att börja rulla, och omöjlig att få att byta riktning när den är igång. Bandet blev en maskin med bara ett mål. Och när jag stod på scen och drömde om något annat nådde vi inte dit. Mount Pleasure är en samling bra låtar, men speciellt lekfull är den inte. Jag menar inte att jag vill göra musik med glimten i ögat, men musik som sticker iväg åt oväntade håll.

Var ska jag satsa min sista tvåhundring, på din skiva eller på några burkar av din tomatsoppa?

–Det är dina pengar. Du får bestämma.

Hårt

elina.wessman@nojesguiden.se

transportmedel och The Replacements) och vad han inte tycker om (att dricka för mycket, och ”the record buying public”). Skälet till att de kallar en låt Positively Fifth Street är att ”that’s one more than Bob Dylan”, och sådana resonemang säger mycket om Art Bruts tredje album. Ingen skiva är simplare, och ingen gör dig på bättre humör. –PF

THE MARY ONETTES God Knows I Had Plans

THE VON BONDIES Love, Hate and Then There’s You

BOOKER T. JONES Potato Hole

Fierce Panda/Border

Anti/BonnierAmigo

Det kanske är orättvist men jag har svårt för musik som låter ungt. Men The Von Bondies, bandet med hitlåten C’mon C’mon, tillhör de garageband som faktiskt är rätt trevliga att lyssna på, eftersom de låter äkta och varken är eller spelar som oerfarna tonåringar.

Det är inte idérikt eller nyskapande, men de poppiga låtarna lyfter hela skivan. The Von Bondies är vår, lättja och typ förfest. –SA

Från legender av den här kalibern räcker minsta livstecken – ett gästinhopp någonstans, ett julkort någon gång – för att hålla oss nöjda.

Men mannen bakom Green Onions, Otis Redding och hela jävla Stax-katalogen vill mer och ger oss ett mäktigt gungande instrumentalalbum ihop med Drive-By Truckers och med Neil Young som argt gnisslande sologitarrist. Räkna med att OutKast bugar djupast, kanske lite konfunderat, inför tolkningen av Hey Ya. –PF

R 9vJK ALJK EL T Elina Wessman

från kommande EP:n Dare, Labrador/Border

Något har hänt med The Mary Onettes. De har gått och blivit obeskrivligt bra.

CAMERA OBSCURA My Maudlin Career 4AD/Playground

Kanske har producent-Jari med denna skiva berövat sig själv en framtida inkomst. För vem behöver en ny Concretes-skiva à la Haapalainen när han kan få Camera Obscura att låta så här?

BRAKES Touchdown Fatcat/Border

BRAKES Leaving England

från Touchdown, Fatcat/Border

Rocken i all ära, men det är på den albumavslutande avskedsballaden som Eamon Hamiltons röst verkligen krossar mitt hjärta. om det är i det facket han brukar placeras.

2000-talet igenom har han regelbundet släppt skivor som i sin avskalade enkelhet är små melankoliska kreativitetsunder. Det är alltid intressant, ibland rentav briljant.

Flicking the Vs balanserar någonstans däremellan. Med luriga samplingar, vackra melodier och världens kanske ledsnaste röst har King Creosote gjort ännu en lyssningsvärd skiva, om än inte hans bästa. –EW ART BRUT Art Brut vs Satan Cooking Vinyl/BonnierAmigo

Överpoppig Sham 69-punk, producerad av Black Francis, reciterar Eddie Argos små poem om vad han tycker om (chokladmilkshakes, superhjälteserier – ”even though I’m 28” – kollektiva

Brakes debutskiva Give Blood hamnade högt på många altrockälskares årsbästalistor för 2005, medan uppföljaren fick betydligt mindre uppmärksamhet. Egentligen är bandets samtliga tre skivor ganska lika – och ganska lysande. Eamon Hamiltons säreget skruvade sångstil skrämmer säkert somliga, men torde frälsa desto fler. Touchdown är smart, energisk, genuin rock med klädsamma countryinslag. Utan att någonsin låta som gnällig altcountry. –EW

KRISTOFER ÅSTRÖM Sinkadus Startracks/BonnierAmigo

Det var ett tag sedan vi senast hörde av Kristofer Åström, och han har använt mellantiden till att slipa på sina singer-songwriter-skills.

Tidigare albums alltför intensiva sneglande mot altcountryförebilder har slipats bort, liksom den otåliga slarvighet som ibland fördunklat hans talang. Här är de enda skönhetsfläckarna något skramligare rockspår, helt okej i sig men obekväma i sällskapet av varma melankoliska sånger, några av dem bland de finaste han skrivit, och en bedövande vacker Thin Lizzy-cover.

–PF

CASIOTONE FOR THE PAINFULLY ALONE Vs. Children

R 9vJK ALJK EL T Samira Ariadad

samira.ariadad@nojesguiden.se

EXPLODING HEART Göteborg Made It Ma

En fantastisk låt från ett bra popband som gått på repeat en massa.

TOOL Wings For Marie (Part I) och 10 000 days (Wings Part II)

Tomlab/Dotshop.se

En skiva delvis om barn och graviditeter, och inte så hjärtligt, och delvis om kriminalitet, grundat i upptäckten att en av Owen Ashworths kollegor arresterats för 26 bankrån, låter ju oerhört tungt. Men redan låttitlar som Tom Justice, The Choir Boy Robber, Apprehended at Ace Hardware in Libertyville, IL och muntra syntcitat från When the Saints Go Marching In avslöjar att det är samma underfundiga små sånger som alltid, måhända en aning mindre elektroniska men fortfarande lika basala. –PF

Från 10 000 Days, Volcano/Sony

Dessa låtar bildar en känsloexplosiv hyllning till min mor som säger i princip allt.

BOB HUND Bob Hunds 115:e sång

från Jag rear ut min själ! allt ska bort!

Silence/Border

Perfekt efter-jobbet-låt när solen skiner och allt annat är för långsamt eller snabbt.

LISA EKDAHL Give Me That Slow Knowing Smile RCA/Sony

Lisa Ekdahl har en sångröst som inte låter mänsklig. Hon låter som en tuberkulossjuk älva. Med ett så märkligt instrument skulle hon kunna göra intressant musik, exempelvis i freaky folk-genren, men tyvärr slösar hon bort det på oändligt fegt arrangerade singer/ songwriter-låtar. Synd. –NRF-N

QUEENSRŸCHE American Soldier Rhino/Warner

Efter många års intervjuer med krigsveteraner kommer ännu ett konceptalbum från hyllade Queensrÿche. Skivans texter är svåra att inte jämföra med dem på enastående Operation Mindcrime, som innehöll kritik av USA:s överklassgynnande politik. Sedan dess har de välkommet nog utvecklats till att bli mer unika och progressiva. Skivan är rätt bra men det sänks av det militära temat, trots stundtals intressanta återgivelser av soldaters kritik av de krig de kämpat i. –SA

Du har gjort ett väldigt högljutt album.

–Ja, gitarrvolymen har skruvats upp ordentligt. Jag är väldigt inspirerad av Neil Youngs grungeiga sätt att spela soul på sin gitarr. Det representerar förändring för mig, eftersom jag oftast har varit väldigt väluppfostrad tidigare. Men jag ville inte offra det funkiga, det är min livsnerv. Hela albumet är en revansch för mig, ett sätt att ta mig ur en 15 år lång period av frustration.

Vad kom den frustrationen sig av?

–Att jag var en relik, att jag inte fattade hur man spelar in musik längre. Jag hade bara spelat in analogt, och när alla studios blev digitala var jag fullständigt vilse. Men jag sökte in på University of California och lärde mig ProTools, och så skaffade jag fler och fler diplom. Det ändrade mitt liv, och nu är jag en lycklig man.

Finns det något ögonblick i ditt musikerliv som du har särskilt kärleksfulla minnen av?

–Oj. När vi hade en stund över i studion och råkade skapa Green Onions av misstag, kanske? Nej, det allra finaste minnet är nog av att vara i studion med Otis Redding, och det bara flödade. Vi skulle ha ett intro till Try a Little Tenderness, och det bara kom, (sjunger) da-da-da-da-da-da.

DOVES Kingdom of Rust Chrysalis/EMI

Kingdom of Rust är en smärtsamt passande titel på detta Doves fjärde album, då bandet lyckas med den smått osannolika prestationen att göra en ännu mer ointressant skiva än det menlösa alster de släppte efter att ha lämnat Heavenly i mitten av decenniet. Det är varken inkompetent eller olyssningsbart, men så bombastiskt och oinspirerat att Travis framstår som roligare lyssning. Jimi Goodwins träiga gnällröst är spiken i kistan för ett band som försöker vara storslaget, men bara känns rostigt. –EW

FOOBAR THE BAND Your Fiend, My Friend Fob/Sound Pollution

Det svårdefinierade bandet med en sångare som stundtals låter som Zack De La Rocha har på senaste skivan små Rage Against The Machine-influenser, men är stundtals också rockpoppiga à la Strokes och det är tydligt att trummisen har en stonerbakgrund. All denna potential i duktiga bandmedlemmar utnyttjas dock inte till fullo, och ibland känns bandet för kommersiellt. Till sin fördel har de några riktigt bra låtar, och kan nog utvecklas till att bli fantastiska om de går sin egen väg. –SA

Retro THE ONLY ONES Faster than Lightning DVD, OnlyVision/Sound Pollution

The Only Ones är ett av mycket få band från den ursprungliga engelska punkvågen som fortfarande knäcker varje gång man hör dem.

Och när man ser dem, visar det sig på den här gamla VHS-samlingen med alla bandets promovideos, vilket inte blev så värst många, och några gamla liveklipp. Another Girl, Another Planet, här i ett par versioner, är bara toppen av isberget, och trots att bild- och ljudkvalitet varierar är den enda invändningen att den utmärkta intervjun med bandets ledare Peter Perrett är upphackad mellan låtarna. Inte en chans i världen att jag missar det återförenade bandets spelning på Hornstull Strand den 17 april. –PF

På nojesguiden.se finns en intervju med The Only Ones ledare Peter Perrett. Där hittar du också nya skivrecensioner varje dag, 365 dagar om året.

METRIC Fantasies Metric/Border

Metric försöker låta lite arga, lite vassa, lite nittiotalsretro och lite new wave. Vem det ska tilltala begriper ingen sunt funtad människa.

Fantasies är den sortens välproducerad, orangehårig punkpop som vi fick nog av redan i slutet av förra decenniet, och även om melodierna inte är helt pjåkiga är de taggiga gitarrerna på tok för välplanerade för att någonsin kännas spännande. –EW

R 9vJK ALJK EL T Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

MONKS Black Monk Time återutgåva, 1966, Light in the Attic/Border

Garagepunkar-G.I.’s som uppfann kraut av bara farten.

PINK MOUNTAINTOPS Outside Love från kommande album, JagJaguwar/Border

Världens bästa sidoprojekt?

CHRISTOPHER SANDER Mors lilla lathund

från Hej hå!, kommande album, Vesper

C86-Pippi är bättre än ingenting.

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 45

I vår beger sig sju av Sveriges bästa komiker ut på den gemensamma turnén Big Comedy och Döskalle & Mästerligt fick en pratstund med roliga gänget. De gick in med en kaxig attityd och en övertygelse om att komiker är veklingar.

Men istället var det de själva som lämnades både grillade och misshandlade.

D{K<I

JM<EJB8 ?LDFI<C@K<E

David Batra, Johan Glans, Petra Mede, Lennie Norman, Johan Rheborg, Henrik Schyffert och Peter Wahlbeck David, vem här inne skulle du vilja roasta?

LENNIE: Säg att du inte gillar frågan så slipper du.

DAVID: Lennie Norman skulle vara kul. Det finns så mycket att ta på så det skulle vara så enkelt, så enkelt.

Johan G, vem skulle du minst vilja roasta?

JOHAN G: Jag skulle nog säga Peter. Det skulle inte gå, det skulle vara som att roasta en vägg.

HENRIK: Han skulle inte kunna hålla käften.

PETER: Jag har för bra självförtroende. Jag har tänkt på det själv, jag är omöjlig att roasta.

JOHAN R: Vad snackar du om?

Vem här inne är mest underskattad som komiker?

PETER: Petra!

LENNIE: För att hon är kvinna.

PETER: Hon är inte så gammal i gamet, hon har inte stått så mycket på scenen. Jag tror att hon är på väg uppåt. Petra har inte riktigt lärt sig stand up comedy-tekniken. Hon är fortfarande nybörjarspontan, men hon kommer att lära sig.

PETRA: Fast det har inte att göra med att jag är underskattad, det handlar ju bara om att jag inte är bra?

PETER: Nej men, du har inte det här billiga i rockärmen som vi andra.

DAVID: Jag kan hålla med om Petra för att man kanske har sett henne i tv, tidningar och Melodifestivalen och tänker att ”åh, det är den här tv-tjejen”. Men hon är faktiskt en väldigt rolig komiker.

Överskattad då?

HENRIK: Ja... det är ju jag. Jag anmäler mig själv.

DAVID: Haha, och vi andra är helt tysta.

Får du många groupies?

LENNIE: Jag letar inte ens.

Lennie, kul att se dig på soppteatern med alla pensionärer. Hur känns det att vara gammal?

LENNIE: Jag säger så här, den gamla hederliga klyschan: jag har inte alltid varit det.

Men vaddå, de kommer väl till dig?

LENNIE: Inte till komiker.

HENRIK: Vi får sådana där jävla KTH-nördar som ska prata Hassan. Det är så jävla osexigt och tråkigt i den här branschen.

LENNIE: Och jag får medelålders gubbar som berättar historier om en full papegoja i en bar.

JOHAN G: Och sedan kommer Petra efteråt och fiskar upp dem.

Henrik, du är inte purung du heller. Är det inte dags att lägga ner snart?

HENRIK: Jag är yngre än Peter, Johan och Lennie.

I alla fall.

PETRA: Och jämngammal med mig.

JOHAN G: Är det så att jag är yngst i det här sällskapet?

Det säger en del om den här wow-känslan.

46 Nöjesguiden • Nr 4 • 2009

Finns det ett bästföredatum för komiker?

JOHAN R: Ja, är man inte rolig och inte drar garv, då kanske man ska fundera på att göra annat.

Man blir bättre tekniker med åren, men man blir lite tröttare också. När man är ung och arg skriver man bättre material.

HENRIK: Man skriver också nästan det mesta av sitt material de första åren.

LENNIE: När det gäller ung och arg är det den enda fällan jag är rädd att gå i när jag blir äldre. Skillnaden mellan en ung arg man och en sur gammal gubbe är hårfin.

HENRIK: Betnér är fortfarande lite rebellisk och lite spännande, men ge det några år till så är han bara en sur jävla gnällgubbe. En PK-gnällgubbe!

DAVID: Haha!

HENRIK: Det kan hända i sommar!

Johan G, hur retad blev du efter att du var med i Kvitt eller dubbelt som barn och svarade på frågor om James Bond?

JOHAN G: Jag blev nog inte så retad, det ansågs nog vara ganska hippt i Eslöv. Faktiskt.

Fick DU några groupies då?

JOHAN G: Nej, jag var ju 14 år gammal. Men jo, jag blev lite retad. Jag skämdes för det när jag blev äldre och alla mina kompisar visste att jag hade en videoinspelning med programmet. Och de trackade mig verkligen. När de var hemma hos mig gick de omkring och försökte hitta inspelningen.

PETER: Det här är fantastiskt, det här visste jag ingenting om!

JOHAN G: Jag åkte ut i första omgången och vann ett Bonsai-träd som dog efter två veckor.

JOHAN R: Vad åkte du ut på för fråga?

JOHAN G: Vi ser vem som kan den: I filmen From Russia With Love från 1963, öppnar fiendeagenten Kirilenko en hemlig dörr täckt av en affisch med Anita Ekberg. Vilken film gör affischen reklam för? Den som svarar rätt nu får 10 000 kr av mig, straight up!

LENNIE: Är det La Dolce Vita?

JOHAN G: Nej! Svaret är Call Me Bwana. Jag skulle säga att det är ett friskhetstäcken hos en 14-åring att inte kunna svaret på den frågan.

PETRA: Och de andra kunde?

JOHAN G: Ja, och de var i 20-årsåldern.

JOHAN R: Men då har de ju inte knullat!

LENNIE: Nej, inte ett dugg kan jag säga.

När slutade Robert Gustafsson att vara rolig?

HENRIK: Nittonhundra... Nej, men han kan inte sluta tror jag. Han är som ett väder. Han är som ett moln. Hur fångar man ett moln?

PETRA: Oj! HENRIK: Hur stoppar man en våg?

PETRA: Oj, oj, oj!

HENRIK: Var det där Sound of Music eller?

PETRA: Ja. PETER: Är det sant att de ska spela in en ny Åsa-Nisse-film med honom i huvudrollen? Det kommer att bli så bra!

PETRA: En ny film? På vems begäran då?

PETER: Min, MIN! Jag ska gå på premiären!

När började Henrik vara rolig?

PETRA: För mig har Schyffert alltid varit rolig.

JOHAN G: Jag och min kompis skrev en egen tv-serie på gymnasiet och faxade den till Henrik.

HENRIK: 220 sidor manus. Hur tänkte ni att det skulle gå?

JOHAN G: Vi tänkte att du skulle se den och sedan få in oss på tv. Sedan blev vi så glada för att han personligen ringde hem till våra föräldrar och sa att han gärna skulle göra serien, men att han inte hade de sex miljoner det skulle kosta.

HENRIK: Den var ju avancerad. Carl den XII, hästar och bränder.

vi [\k j Xkk aX^ i pe^jk ` [\k _ i j ccjbXg\k6 ;\k j ^\i \e [\c fd [\e _ i nfn$b ejcXe% –JOHAN GLANS

Petra, hur mycket blev du återbetalningsskyldig efter alla klagomål på Melodifestivalen?

PETRA: Återbetalningsskyldig?

LENNIE: Tog de inte upp det i ditt kontrakt?

PETRA: Jag har inte så mycket koll på omvärlden. Jag tycker alltid att alla andra människor är skyldiga mig väldigt mycket, men jag har aldrig känt någon skyldighet till någon annan.

David, Hur många av de här arga lapparna har du hittat på själv?

DAVID: Ingen faktiskt. Jag har fått många skickade till mig och då kan det vara folk som har hittat på.

Misstänks du ofta för att hitta på lappar?

HENRIK: Folk har, i motsats till er, andra saker att tänka på än David Batras arga lappar. Ni och Alex Schulman är oroliga över sanningshalten i Davids lappar.

LENNIE: Jag har också legat sömnlös många nätter.

Johan G, du verkar ju jättesnäll. Hur ofta sympatiskrattar du åt dina kollegors skämt trots att de inte är roliga?

JOHAN G: Ganska exakt var femte gång. Det kallas social kompetens. Ofta förstår jag rätt långsamt också. Jag skrattar först och tänker att jag ska förstå det senare.

Finns det något skämt som alltid fungerar?

JOHAN R: Alla artister har sin desperata fallskärm. Jag såg en dålig cirkus en gång och det fanns en kille som kunde hoppa på rumpan. Med ganska ansenlig fart och första gången fick han applåder. Men fjärde gången kände man att han borde skaffa nytt material.

Vilket desperat skämt kör du, Peter?

PETER: Till exempel... om man ser en kille med en ful frisyr.

Foto: Johannes Helje

LENNIE: Det är för långa haranger för att man ska kunna dra det sådär. Det går inte.

PETER: Jo! JOHAN G: Men fysiska grejer. Jag har slutat nu, men jag kunde göra mig själv extremt röd i ansiktet.

HENRIK: En superkraft alltså?

JOHAN G: Ja, David minns det.

DAVID: Jag minns det med skräck.

JOHAN G: Och folk började applådera. En stor del gjorde det av barmhärtighet. Om jag plockade fram den ur rockärmen, då var det en mycket dålig kväll.

JOHAN R: Är det en hopplös kväll börjar jag skratta och säger ”jag ber om ursäkt, jag ska lämna er”. Man står ju inte i motvind hur mycket som helst längre.

DAVID: Man hamnar i gamla grejer som man har gjort för länge sedan.

LENNIE G: Eller som Peter säger, att man börjar slå utåt. ”Men titta på honom! Vad är det för tröja? Vad är det för jävla tröja?”

Visst snor ni material från varandra?

JOHAN R: Nej, inte med flit. Men man har ju råkat klampa in på folks områden.

PETER: Jag var i Norge på miniturné för två år sedan och Rune som jobbar på Stand Up Norge kom fram och sa att det fanns två komiker som snodde material av mig rakt av.

Bland annat den här: ”det syntes att han var jude när han kom, för han hade en sjuarmad ljusstake kring halsen.”

LENNIE: Varför snodde de den!?

HENRIK: Haha, av allt material man kan stjäla? Fast hur många jävla Roomservice, Äntligen hemma, Från koja till slott och Arga snickaren ska vi ha? Sanera där innan, sedan kan ni komma till oss.

=fcb _Xi# ` dfkjXkj k`cc \i# Xe[iX jXb\i Xkk k ebX g e ;Xm`[ 9XkiXj Xi^X cXggXi% E` fZ_ 8c\o JZ_lcdXe i fifc`^X m\i jXee`e^j_Xck\e ` ;Xm`[j cXggXi%

Bm`eec`^X bfd`b\i giXkXi fd j`e d\ejkilXk`fe fZ_ j`eX _ i`^X Y\e% ;\k i [\k \e[X [\ giXkXi fd% –PETER WAHLBECK

PETER: Och kvinnliga komiker pratar om sin menstruation och sina håriga ben. Det är ju det enda de... pratar om.

JOHAN G: Tänk om vi var ett parti och det här var en presskonferens.

Finns det något som ni gärna skulle vilja skämta om, men som ni avstår från för att det passerar gränsen?

JOHAN R: Det är ju väldigt personligt. Det handlar om vad man kan stå för själv.

PETER: Jag har inte hört någon svensk komiker som har pratat om incest, tidelag eller Palmemordet.

HENRIK: Jo, tidelag har jag gjort! Jag har knullat älg. Och höns. Runkat av mig på näbben!

PETER: Men det är ju också någonting som du skäms oerhört mycket för.

HENRIK: Nej, det är jag stolt över! Det är ju kulturhistoria för fan.

PETER: Det är sant, det är jättebra upplagt. Han pratar om att knulla älg, knulla älg, knulla älg. Sedan säger han ”vart ska man gå om man vill knulla älg, kom igen hjälp till nu”.

Sedan säger någon ”Skansen” och då säger han ”woooo, Skansen!”.

HENRIK: Du fick det inte att framstå som roligt alls nu! Det låter bara som att jag är dum och att materialet är dåligt, haha.

JOHAN G: Många gånger är man för snabb att censurera sig själv, publiken tål mer än vad man tror.

PETER: Nej, det håller jag inte med om. Det var rätt mycket med RAW, Mårten Andersson gick ut stenhårt och sa att det skulle vara rått. Så när man kom dit och tänkte ”vad skönt med en klubb som sätter ribban högt” möttes man av frigida 08:or. Så fort man pratade om något var de rädda.

Rädda, frigida 08:or som tittar på Let’s Dance.

Vem blir 2009 års Björn Gustafsson?

LENNIE: Fullständigt ointressant fråga.

Va? Nej, du är bara sur för det där med soppteatern.

HENRIK: Aron Flam, han kommer inte att bli det, men det hade varit roligt. Jag slår ett slag för det!

PETRA: Jag med! Han är fantastisk.

JOHAN R: Fysisk komik när det är som bäst.

JOHAN G: Men då skulle han väl ha varit med i Melodifestivalen? Kanske är det så tråkigt att det inte blir en 2009 års Björn Gustafsson? Han var ju ett fenomen som man aldrig har sett förut.

LENNIE: Varför slog han igenom som han gjorde då? Vad tyst det blev. En jätteorsak är att han är jättesöt! Sedan är han en enorm talang. Men utseendet – sist vi såg det var Charlie Häckner... söt!

JOHAN R: Haha. Nästan så att jag blir alldeles tyst här. Är det någonting mer du vill säga?

Flera av er har populära alter egon. Är det någon speciell som ligger er varmast om hjärtat?

PETER: Jag gillar att göra Dragan för jag tycker att det är så roligt med invandrare och deras kultur och hur de... beter sig.

DAVID: Haha, hur de beter sig?

Grämer du dig för att du inte uppfann Borat?

PETER: Ja, det var lite otur där. Dragan kom före Borat och det var snack om att vi skulle köra den på engelska på MTV. Det pågick förhandlingar mellan ZTV och MTV. Då hade det kanske varit pinsamt för honom.

Men tyvärr blev det inget. Fast jag har ett skämt om när jag åkte med en riktig Dragan. En taxichaufför. Han åkte förbi några uteliggare vid Göta Lejon. Så sitter han där i sin Chrysler och brummar. Jag tittade på chauffören, det var helt tyst och jag tänkte att ”den här killen lattjar man inte med”. Vi åker förbi Göta Lejon och det är sådant här väder och uteliggarna sitter där och ”öööh”. När vi åker förbi dem kollar chauffören på dem och sedan på mig och säger: ”... alla får sin chans”. Och sedan brummar han vidare. Q

–HENRIK SCHYFFERT

Nöjesguiden • Nr 4 • 2009 47