Nöjesguiden nr 10 2009 by Nojesguiden

JKF:B?FCD Â&#x203A; EI (' Â&#x203A; )''0

D8EE<E DPK<E C@MJEALK8I<E

J<;8E (0/)

Â&#x201C;

D8LIF J:F::F aJag stĂ¤ller inte upp pĂĽ trams.a

dÂ?k\i DÂ&#x201A;ej Q\cd\icÂ?n

9IFD8E:< JG<:@8C

K<JK1 M`cb\e bi`jXe[\ km$dXe Â&#x20AC;i [l6 DF;<1 @kXc`\ejbX ^lYYXi DLJ@B1 Jkfe\ Ifj\j ]`iXi )' Â&#x201A;i

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " JG<C " KM NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Ă&#x2013;stermalmsgatan 87d â&#x20AC;˘ 114 59 Stockholm

Foto: Johannes Helje

DwE8;<EJ D<;8I9<K8I<

+ 9I<M

Läsarna lättar sina hjärtan.

(( >FF>C< KI<E;J

Niklas Eriksson förklarar varför Uzbekistan var så sena på Paris Hilton-bollen.

@jXY\cc\ Jk _c Nybliven redaktör i Malmö.

(w? D8LIF Å BFD LK @ BMvCC Marcus Dunberg har träffat sin gamla idol.

(+ F:? )) D@E><C

Nöjesguiden har varit på festival i sommar!

,/ D{K<I DwEJ Q<CD<IC{N

Smörsångaren kommer ut som en passionerad antipirat för våra stjärnreportrar.

–Jag är en osnuten 21-åring som pluggar litteraturvetenskap för att verka intellektuell och har en så stark ovilja att växa upp att Peter Pan ligger i lä. Jag gillar allt som man inte får gilla om man jobbar på Nöjesguiden: E-Type, osubtila

amerikanska filmer och sago-metal. Och inte lite charmigt halvironiskt sådär utan helhjärtat. Jag avskyr allt med prefixet indie och tycker att den minimaltech som alla på Möllan verkar vara blödigt förtjusta i är den värsta smörjan sedan pausmusiken i telefonkön uppfanns. Jag äter hellre än läser och min kostcirkel består av öl, bakelser från fiket Kungsgatan och öl. Jag vill ge Nöjesguidens läsare en tidning inriktad både på elitistiska trender och smärtsamt ohippa lokala företeelser. Mejla mig gärna och berätta vad ni vill läsa på isabelle.stahl@nojesguiden.se!

DXiZlj ;leY\i^

Intervjuar Mauro Scocco i detta nummer. Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionschef Sandra Engström, sandra.engstrom@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö Isabelle Ståhl, isabelle.stahl@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm

Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojeguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

MALMÖ Baltzarsgatan 25 211 36 Malmö tel 0736-438860

Redaktion & Annons red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 fax 08-456 45 99 GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66

Medverkande skribenter Maina Arvas, Teresa Axner, Angelica Butura, Cristian Dinamarca, Marcus Dunberg, Anders Karnell, Amat Levin, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Elina Wessman Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje

Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Therese Blomqvist, therese.blomqvist@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguiden Holding AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 15 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

2 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

=Xa\ >Xe`

Försäljningschef på Nöjesguiden.

Omslag Foto: Johannes Helje, johannespescatore.com Smink: Lisa Peterson Fotossistenter: Veronica Öye & Stephanie Wadman

FOTO: JOHANNES HELJE

Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Marknadsstrateg, Nya Medier Tommy Cronebäck, tommy.croneback@nojesguiden.se Key account manager Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Al-Wadood Suberu alwadood.suberu@nojesguiden.se Marc Siösteen, marc.siosteen@nojesguiden.se

Berätta, vem är du och vad gör du? –Marcus Dunberg, 34 år och man, boende i Stockholm och allt som oftast i Buenos Aires. Arbetade under många år som copywriter på reklambyrå, men är numera frilans. Jobbar med reklamuppdrag och skriver artiklar och krönikor för King, Metro, Elle, NK Stil, Perfect och lite annat. Och för Nöjesguiden har du träffat Mauro Scocco? –Ja, jag upptäckte Mauros genialitet

redan under tidigt åttiotal eftersom min nio år äldre syster hade Ratata-plattorna, men det var först i 15-årsåldern som jag verkligen började inse Mauros genialitet. Nu tycker jag mig, tack och lov, kunna ana en Ratata-revival. Det är viktigt att även åttio- och nittiotalisterna upptäcker Mauro och då menar jag inte den Mauro som spelas på Lugna Favoriter. Att avfärda Mauro som en Lugna Favoriterartist är som att döma hela Elton Johns karriär efter musiken som han skrev till Lejonkungen. Ditt bästa Mauro-minne? –Tveklöst när jag såg Ratata live på Idrottens Hus i Helsingborg under deras sista turné 1989. Jag hade på mig, och jag minns det här som igår, cowboyboots, Levis 501:or, paisleymöntrad skjorta, mockaväst och en cowboyslips!

Hur är det att arbeta som försäljningschef på Nöjesguiden? –Tiden går så fort! Jag började på Nöjesguiden i maj 2005 och har varit med i många olika skeden av tidningens utveckling och strävan mot vad den har blivit idag. Med andra ord har det varit lite av en resa, men jag måste säga att det aldrig har varit så spännande som nu. Medvind känns bra att ha i ryggen på stan där vi

möts av positiv feedback från både läsare och kunder. När det gäller försäljningen, har vi biffat upp den rejält i alla städer vilket säger en hel del med tanke på konjunkturläget. Med totalt tio säljare i vår arbetsstyrka så kan jag inte annat än att se fram emot hösten. Vi jobbar mycket med hemsidan, för vilken har en nylansering i september (glöm inte att kika in!) och sist men inte minst alla events. Vi beräknas anordna cirka 70 stycken bara i år, allt från realesefester för tidningen, galapremiärer, vip-shopping och förhandsvisningar av filmer. Detta kan ni inte bara missa så anmäl er på party@nojesguiden.se för inbjudan! Faje kommer gärna med bengaliska ordspråk som låter ungefär såhär: "Om man har rosa byxor – så har man."

Ledare

E i mloeX dfYYXi YXie

et ni vad jag hatar? När helt plötsligt alla ens vänner och bekanta som jobbar på kontor får upp ögonen för ett ”roligt” YouTube-klipp och mejlar det till en. Samma vecka. Människor som jobbar på kontor, och kanske framförallt människor som jobbar med media, är otroligt ängsliga. Ingen vill vara sist på bollen. Man måste visa att man fattar det här roliga klippet, att man är en i gänget, så man tar det säkra före det osäkra och mejlar vidare klippet. Eller ännu bättre: man bloggar om det. Eller postar det på Facebook så att alla ens 759 vänner kan beskåda, ”Titta, jag har också fattat hajpen!”. Jag hatar sånt. Det är så fruktansvärt förutsägbart. Den senaste tiden har det varit just ett specifikt YouTube-klipp som alla har pratat om. Amanda, 16 år, är en tjej som bloggar på amandavardet.blogg.se. Hon videobloggar också via YouTube. Amanda är en typisk ”fjortis”, eller nej, hon är en extrem version av en fjortis. En ung blonderad tjej som gillar att sminka sig och som har ett mycket märkligt manér enligt majoriteten av Sveriges befolkning. Hennes videoklipp går ut på att hon pratar med pipig röst och framställer sig själv som ytlig och lite korkad. Hon har även utvecklat någon form av ticks, och säger ”mm” mellan nästan varje ord. När jag såg hennes videoblogg första gången reagerade jag häftigt. ”VAD I HELVETE?” skrek jag inombords. Jag förstod precis ingenting av vad jag såg. Men sedan gick jag vidare med mitt liv. Det gör mig extremt ledsen när jag ser att 75% av min bekantskapskrets inte har gjort detsamma. Tvärtom har de hakat upp sig på den här tjejen. ”Jag vill inte vara människa.”, ”Är det här Sveriges framtida makthavare? Hon måste utrotas.”, ”Det här är det vidrigaste jag har sett.” är bara ett axplock av alla kommentarer jag har hört den senaste tiden, alla från människor 25+, bildade medborgare av samhället, vissa av dem nuvarande makthavare. Jag äcklas av dessa människor mycket mer än vad jag äcklas av Amanda, 16 år. Det finns så mycket frågeställningar kring det här. Till exempel: Hur kan en vuxen människa öppet håna och mobba ett barn? Oavsett vad man tycker om den här tjejen, varför kan man inte hålla det inom sig? Är det verkligen så pass basalt att det handlar om ängslighet? Jag orkar inte. Hade YouTube och bloggar funnits när nuvarande makthavare var tonåringar hade de förmodligen ”skämt ut sig” på liknande sätt. Jag är fullkomligt övertygad om detta. När jag har försvarat Amanda, 16 år, inför människor som mejlat mig det här YouTube-klippet för att få lite ryggdunkar och kunna förenas i en ”vilken äcklig liten brud, va!”-kommentar har de blivit jättearga. De har blivit chockade. Suck säger jag bara. Jag har tråkigt nog kommit fram till att jag är helt unik. Jag är en vuxen människa i Sverige som jobbar med media och inte hatar Amanda, 16 år och tycker att hon bör utrotas. Jag tycker, lite tråkigare, att skolan, samhället och föräldrarna har ansvar vad gäller sådana här situationer. Ni som håller på med den här YouTube-mobbningen, lägg av nu. Ni borde veta bättre. Q

AX^ _Xi a ki b`^k ef^

bfdd`k ]iXd k`cc Xkk aX^ i _\ck le`b%

Brev nr 10 Glöm inte att kolla in nya, fina nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Cristian Dinamarca, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand och Parisa Amiri är nya bloggare. Välkommen in!

Tala ur skägget människa! Skriv ett brev till oss: Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm ...eller maila oss på red@nojesguiden.se.

Svar till ledaren "En hora som inte får ligga" av Margret Atladottir i #7 Hej chefredaktör Margret. Gillade din, om så koncisa, twist på ledaren, men det känns som att du missar hela poängen i horadebatten. Problemet är inte att män/pojkar/ indiekillar/manshoror/svin/pretton kallar framgångsrika, snygga kvinnor (som de förmodligen känner sig hotade av) som inte ens får ligga för horor. I röd text citeras din bedjan till läsare/medmänniskor/ordbajsare att sluta kalla varandra horor, med en liten eftersläng i brödtexten "I alla fall de som inte ÄR det." Snälla Margret, berätta för mig, vad är en hora för dig? Låt oss börja med att definiera ordet hora: Prostitution (ytterst av latin pro-stituere, (offentligt) ställa ut) kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot ersättning. I folkmun: billig brud. I praktiken: brud som folk vill ligga med, gillar sex och därmed ligger när hon känner för det och får tillfälle. Sen när blev en brud en hora för att hon gillar att ligga? Bara för att varken du eller denna blonda, populära bloggaren gillar (eller får) ligga, rättfärdigar det då män/pojkar/ indiekillar/manshoror/svin/pretton att kalla kvinnor som faktiskt ligger för horor? När skall det blir okej för brudar att kunna "ligga som män", när de känner för det, med vem fan dom vill, utan att få omvärldens blickar i ryggen och uppmaningar om att tänka på sitt rykte? När ska jag kunna komma ut från toaletten på en efterfest med blossiga kinder och få en ryggdunk och en high-five av mina vänner över min prestation, istället för att smyga ut bakvägen och undvika folks dömande blickar över att jag tagit för mig sexuellt i detta o så svidande patriarkat? Över att jag knullat skiten ur nån stackars

indiepojke och lämnat honom med våta ögon och "när ses vi igen?" på tungan? Istället för att sitta med blonda hårlockar och silikonbröst och knappa på sin laptop med sina nypedikyrade naglar och skriva om hur provocerad hon blir över sitt obefogade horrykte hade jag dragit av mig juicy-overallen, glidit ner till köttmarknaden och knullat skiten ur de där killarna. Snacka om att provocera tillbaka. Huckleberry Okej.

Margret Atladottir

Hej. Varför recenserar ni inte JJ NO. 2? Älskade er recension av NO. 1. Ruby Hej Ruby. Vi fördelar alla skivor som kommer till oss till våra recensenter. En del av det inkomna är givna recensioner, för att det är extremt bra/ extremt dåligt/extremt anmärkningsvärt eller av ett särskilt allmänintresse. Bland resten av skivorna kan recensenterna själva välja vad de vill skriva om, och JJ NO. 2 verkar inte ha fångat recensentens intresse i tillräckligt stor utsträckning. Hälsningar Patrik Forshage, skivredaktör Hej Nöjesguiden! Trots att jag är infödd göteborgare har jag problem med att hitta bra musikpubar för lite äldre här i stan. Kan Nöjesguiden kanske komma med bra tips? Tack på förhand! Mvh, Ingemar Tibell Ingemar, den bästa musikpuben i Göteborg är ju egentligen Way out West, men de har samtidigt stans mest styvmoderliga öppettider

(öppet endast två dagar om året). Så då återstår Palace mitt i Brunnsparken med sina temakvällar Milf and Cookies. Eller Bryggeriet mitt på Avenyn om du har intressen i trubadurer och öl. Men då skulle jag vilja skjuta din uppmärksamhet åt Konserthuset. Här kan du i september njuta av alltifrån Sibelius, Beethoven till Olle Ljungström (en lever fortfarande, om jag inte missminner mig). Och de har inte vansinnigt dåligt vin i pauserna (jag rekommenderar även mazarinerna). Jazz hittar du på Nefertiti, men är då detta en "musikpub"? Svara du på den frågan. Oklart, skulle jag svara. Varför jag när det kommer till jazz brukar stanna hemma, skjuta i en Woody Allen-dvd, placera en filt över tv:n, höja ljudet och njuta som efter ett hedonistiskt manifest. Men det är jag, och du är du (vilket du ska vara enormt lycklig över). Så. Vill du få fler rekommendationer, vänligen maila mig på crb@nojesguiden.se. Enviously yours Carl Reinholdtzon Belfrage Hallå eller! Fasiken vad trött en blir när en läser testet i förra numret, det om de tre största städerna i Sverige. Inte fan dricker vi "fesk" här i Götet. Vad ska turister tro om oss? Hare gött! Glenn Hej Glenn! En blir ju lite förvånad när en läser ditt mejl, för en har hört att Fisherman's Friend (eller "fesk") är superpoppis i Göteborg. Och det är väl inget fel med det? Superfräscht, på riktigt! En stor go kram till dig, Margret Atladottir

Har ni märkt hur sjukt stor Alexander Skarsgård är i USA? Det gör mig lycklig. Han är fin.

Elakheten. I höst och vinter slutar vi upp med den. Det är osnyggt.

Chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR

margret.atladottir@nojesguiden.se

4 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

8MCPJJE8K ...Nöjesguidens älskling Ronnie Sandahl syntes på Södermalm i helskägg och halvdreads. Vid sin sida hade han en otroligt tjusig kvinna. Detta har satt myror i huvudet på redaktionen. Envisa källor hävdar samtidigt att han numera ligger med en känd författardotter. Hmm. Den av er läsare som bäst förklarar

Ronnies stilbyte och kvinnoaffärer vinner en klocka! Maila era förslag till red@nojesguiden.se. Döp ditt mail till ”han som vill dansa på er grav.”...

...Det viskas om att herrar i kritstrecksrandigt har stängt ner en klubb med svenskanknytning i Spanien. Och då menar vi alltså inte FC Barcelona...

...Magnus Betnérs bisexualitet var, som vi såklart trodde, inte ett utslag av hans olidliga politiska korrekthet. Hoppla!...

...Sofi Fahrman sägs dejta Stakka Bo nuförtiden. Nu när hon är författare och han är filmregissör är de säkert mer intellektuellt kompatibla med varandra

än med sina tidigare respektive... ...enligt en säker källa sågs hela kungafamiljen rida förbi vid sin ”sommarstuga” på Öland i juni. Sist kom Daniel Westling på cykel...

Gw >wE> Äntligen kommer hösten. Nu kan vi festa utan att behöva se folk i vedervärdiga pastellklänningar och gå på klubbar i fullständigt mörker utan att ha dåligt samvete!

JkfZb_fcd

DET FINNS BARA EN HÅKAN Håkan Hellström uppträder på Gröna Lund den 4 september. Åh vad vi längtar! Att döma av gästboken på Håkans hemsida är vi inte ensamma om det. Utrusta dig med matsäck, vassa armbågar och kom tidigt är vårt tips.

VITA JEANS White Denim kommer till Fritz’s Corner och Debaser Slussen den 5 september. Texastrion har naturligtvis blivit tokhyllade i jättemånga tidningar. Men är de avancerad JC-rock eller eklektisk genirock? Bestäm själv! Deras videos luktar dock misstänkt mycket jeansreklam...

6 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

FYRA NYANSER AV DRAMATEN Killinggänget intar Dramaten den 19 september med en helt nyskriven föreställningen i regi av Tomas Alfredson. Det ska bli en pjäs om konsten att hålla ihop. I mer än en intervju har gubbarna klagat på hur jobbigt det är att vara del i ett gäng och hur tröttsamma skämten blir efter ett tag. Nåväl, det brukar ju bli ganska bra när de väl samlas.

FOTO: JOHANNES HELJE

TJUREN PÅ GLOBEN Tom Jones har bytt ut sin svarta skitläskiga skäggfrisyr mot en vit dito. Om det har påverkat hans höftdansande och Lill-Babssvettande scenstil vet vi inte än, men alla som kommer till Globen den 22 september kommer att kunna svara på den frågan.

THORSTEN FLINK ÄR TILLBAKA Natt med gäster blir den första uppsättningen Thorsten Flink regisserar sedan 2001. Exakt vad pjäsen handlar om är inte helt lätt att förstå utifrån pressmeddelandet, men det verkar bli spektakulärt i alla fall. I rollerna syns Anna Wadström, Fatima Hammami, Pontus Olgrim, Elisabet Sverlander och Anders Menzinsky. Premiären blir den 1 september på Kägelbanan.

DALÍ DALÍ! Salvador Dalí och Francesco Vezzoli förenas i en gemensam utställning på Moderna museet i höst. Mellan den 19 september och den 7 januari nästa år kan du filosofera över likheterna mellan de båda konstnärerna. Kändisskap, genialitet, humor och ironi kommer du garanterat att hitta. KULTURHUSET SEKTAR VIDARE Konstmusik eller musikkonst? De senaste åren har musik i den högre skolan fått ett uppsving, och ingen klubb är lika ambitiös och samtidigt inspirerande som Sekt. Den 2 oktober samlar de krafterna på Kulturhuset med Sons of Liberty, Hilo Superdrome och Håkan Lidbo bakom skivspelarna. Det kommer att bli magiskt.

FIBES-CHRISTIAN KLARAR SKIVAN För att fira nya skivan 1987 uppträder sångaren Christian Olsson ensam vid pianot på Debasers Slussen uteservering den 2 september. Senaste skivan innehåller bland mycket annat en duett med Kim Wilde, men att hon dyker upp vid Christians sida på Debban är kanske att hoppas på för mycket. POPAGANDA På Eriksdalsbadet håller en av sommarens sista och bästa festivaler hus. Popaganda går av stapeln den 28 och 29 augusti och är så galet fullmatad att vi inte vet var vi ska börja. Markus Krunegård, Anna Ternheim, Lykke Li, MGMT, Camera Obscura, Miike Snow och jättemånga andra spelar. TAPPAD I PASSIONSGROPEN Sötnosarna i Passion Pit kommer till Debaser Medis för en spelning den 3 september. Förutom späd falsettröst och bostonsk blandning av collegerock och dansmusik har bandet senaste släppet Manners i bagaget.

KNASBOLLSPOP Knasiga, gulliga Deerhoof lättar upp i höstrusket på Strand den 11 september. För er som inte har hört dem kan vi beskriva dem ungefär såhär: Deerhoof är en överårig j-rockpanda som tillsammans med två ganska fula hipsters har ett dagisrockpopband som skulle kunna kallas skevt om man var snäll. Det är inte alls så dåligt som det låter. UNDERBARA FRIDA Robertsfors-dottern Frida Hyvönen förgyller Cirkus den 18 september med sin ljuva stämma. Nöjesguiden prisade hennes debutalbum och sedan dess har hon aldrig gjort oss besvikna. DN var (som vanligt) lite långsammare på bollen och gav henne förra året sitt kulturpris. Senast hörde vi henne som sommarpratare i P1. HERR GÅRMAN Nöjesguidens Elina Wessman skrev såhär om The Walkmens senaste album You & Me: att kombinera skevt och smäktande är något av en konstart, och The Walkmen bemästrar den till fullo.” Bandet spelar på Göta Källare den 1 september. GENITALIEROCK Jesus Lizard splittrades efter en spelning i Umeå för tio år sedan, men nu är de tillbaka igen på Debaser Slussen den 18 september för att återta titeln som USA:s och världens ledande noiseband. Det är visserligen länge sedan de slutade visa sina genitalier på scenen, ge ut splitsinglar med band som Nirvana eller hyra in folk från Gang of Four, Velvet Underground och Sonic Youth för att producera en och samma ep. Men det betyder inte att de har blivit mellow, tro oss.

Jw ?vI 9I8 9C@I ;@E8 BFDD8E;< M<:BFI

KONSERT: Popaganda! Hyvönen! Håkan Hellström! KLUBB: Marie Laveau slår på stort i höst. FILM: Man tänker sitt ger hopp om den svenska filmen. MUSIK: Skriets efterlängtade debut är här. KROG: I dagarna öppnar Djuret! SPEL: Det ska vara Läderlappen i år. TV: Glee går visserligen inte på svensk tv, men piloten tog andan ur oss.

Brittsommar 25% Strumplösa män 10% Svininfluensa 5% Panik för svininfluensa 60%

Får kvinnor verkligen inte vara roliga? Sandra Engström blir deprimerad när hon läser tidningen Bang och undrar om problemet kanske går djupare än ett förmodat rolighetsförbud.

Krönika

JclkX gi\[`bX ] i _\aXibcXZb\e Text Sandra Engström Illustration Carsten Oliver Bieräugel

äste senaste Bang om humor. Ungefär 90 procent av tidningen handlar om att en rad genusstudenter visar upp att de har lärt sig alla genusbegrepp och allt om hur könsmaktsordning, dikotomisk åtskillnad i kön, problemformuleringsprivilegium och tydligen också rolighetsprivilegium fungerar. Haha, eller? Och nej, det handlar inte om ett ”skratt som fastnar i halsen” eller om att Bang ”håller upp en spegel som vi kan känna igen oss i” som DN-skribenter älskar att få tillfälle att skriva. Det är bara, bara tråkigt. Det är klart att stå upp-världen är mansdominerad. Världen är oftast en enda stor härlig grabbsauna komplett med ryggdunkar, homofobi och en mer eller mindre dold misogyni. Vi vet det. Alla som läser Bang vet det, precis som att alla som läser Bang är läskunniga. Kvinnor har högre krav på sig, det är ett lika obestridligt faktum som att män mer än gärna förpestar område efter område

med gammal god svågerpolitik förklädd till bromance. Använd det då, istället för att konstatera exakt var glastaket sitter någonstans. Det är dags att höja ribban. Det känns förlamande att en av de främsta arenorna för feministisk debatt har lagt sig platt på marken och bara konstaterar att det stinker gubbsvett om humorn. Det största mysteriet är inte varför kvinnor inte anses få vara roliga, utan varför Petra Mede, Babben och Klara Zimmergren inte är särskilt kul. Till deras försvar är ju faktiskt inte de svenska männen roligare, snarare tvärtom. Men i USA finns det en rad rasande roliga kvinnor (Joan Rivers, Sarah Silverman, Tina Fey etcetera) i olika åldrar – hur kommer det sig att det inte finns särskilt många roliga komiker här i Sverige? Vad är det för fel på humorn i Sverige? Det hade varit en intressantare artikel än vilket tröttsamt dravel om fittbyxor som helst. Därför är det PINSAMT att en

MX[ i e` ] i a efidYipkXi\ jfd Y\i fd cfm6 a feministisk tidskrift endast har en enda vettig text. Naturligtvis är det Tiina Rosenberg som överglänser alla de andra unga ”utlevande” tredjepersonsskrivande gother med en text om Kerstin Thorvall. Annika Lantz rapporterar om verkligheten och jag fattar att hon är arg, men hennes röst tynar liksom bort i klagokören. Till och med vanligtvis geniala Nour el-Refai tappar udden i kontexten. Det är GENE-

RANDE för en fullvuxen feminist, som jag är, att läsa någons läxor som samtidigt har den märkliga twisten och underförstådda utgångspunkten att ”vi får inte vara roliga”. Vad är ni för normbrytare som BER OM LOV? Varför, unga härliga kvinnor, är ni inte bara roliga om det är det ni vill? Varför klaga på att ni inte får vara kul, varför göra er till ett så lätt mål – när ni lika gärna skulle kunna skriva en rolig text? Sluta predika för hejarklacken, för fan. Lär av Kerstin Thorvall, kära unga kvinnor. Hon bad aldrig om lov, hon gjorde precis det som föll henne in och hon var skoningslös i sitt skrivande. Hennes skrivande kostade på, hon tog risker. Kerstin Thorvall hade förmodligen aldrig, om hon haft chansen att skriva i en tidning som Bang när hon var ung, tagit tillfället i akt att vräka ur sig genusfloskler som kändes unkna redan när de rapades upp på folkhögskolekursen om den vaginala ikonografin. Q

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 7

8CDFJK =8DFLJ Emma Ångström släpper boken OCH ALLT ÄR FÖRVRIDET den 25 augusti på Alfabeta förlag. Sedan tre månader har handlingen emellertid funnits tillgänglig i mikroutgåva då huvudkaraktärerna Erik och Mina twittrat var för sig. Emma gör sig nu redo för att debutera i tryck med relationsromanen som blev en thriller.

Nöjesguiden presenterar morgondagens stjärnor som du bör känna till redan i dag.

Vi fattar inte heller hur Bonniers kunde refusera Emmas romandebut.

I<EvJJ8EJ$<DD8 ;<9LK<I8I Text Pelle Tamleht Foto Erik Wåhlström

örutom att debutera som författare skriver och framför Emma musik, pluggar till arkitekt och frilansar som journalist. Du är verkligen en renässansmänniska. –Kanske, men det är det många som är. Och allt är förvridet skulle förresten göra sig väldigt bra som film. När man läser till arkitekt måste man vara på skolan 14 timmar om dygnet så tidigare har jag skrivit på sommarloven, men när boken antogs tog jag ett sabbatsår för att skriva färdigt en del andra projekt också. Det skulle kunna ses som lite klyschigt att ta ett sabbatsår för att skriva en bok. –Verkligen, och det är sjukt skönt att se den tryckt. Jag skickade in manuset till flera förlag tidigare. Till Bonniers skickade

8 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

jag det faktiskt två gånger under olika pseudonymer. Jag fattade inte hur de kunde refusera det. Hur mycket fick du ändra i originalmanuset? – Det handlade mer om att lägga till saker, i slutet av boken gick det för fort fram. Och förlaget hade inga synpunkter som jag själv inte hade funderat på. Det är fantastiskt att få jobba med en redaktör. Att arbeta med någon som bryr sig lika mycket om manuset som jag är den största lyxen man kan tänka sig. Annars är ju skrivandet väldigt ensamt. Bokens förstaperson Erik är en tämligen otrevlig gestalt som enligt Emma är baserad på den genomsnittlige stockholmskillens dåliga sidor. Han stalkar sitt ex, super sig från vettet, tvingar

;\k ]`eej \e jdXbc j aXi^fe^ _fj d e^X b`ccXi jfd Xej\j mXiX jZ_pjjkX kifkj Xkk [\ ^ i m\i ^i ej\e%

tjejer till sex – och är själv helt omedveten om sitt beteende. Varför är du så bitter på män? –Jag känner mig inte så bitter, jag tycker bara att det finns saker i ”vanliga” relationer som är värda att diskutera. Jag

har inte personligen dålig erfarenhet av män men jag tycker att det finns en smaklös jargong hos många killar som anses vara schyssta trots att de går över gränsen gällande hur de behandlar tjejer och sina vänner. Förutom romanen har Erik och Mina varsitt konto på Twitter. Mikroromanen påbörjades i maj och utspelar sig precis som boken under ett års tid. –Det är samma berättelse men i ett annat format. Mikroutgåvan blir ett mervärde, och fördjupar och förtydligar vissa saker i boken. Q Emma Ångströms debutroman Och allt är förvridet släpps på Alfabeta förlag och når bokhandeln den 25 augusti. Mikroromanen och karaktärernas twittrande hittar du på www.forvridet.se.

Med informationsjunkie-tjänster som Google Trends har det helt plötsligt blivit möjligt för vem som helst att kartlägga vad folk över hela världen intresserar sig för. Är det information vi behöver? Leder det till kulturell utarmning eller ökar det gemenskapen? Vi har pratat med en twitter-professor och ritat alldeles för många diagram över Michael Jacksons bortgång, bög-googling och när Paris Hilton egentligen slog igenom i Uzbekistan.

Text Niklas Eriksson Illustration Carsten Oliver Bieräugel

>FF>C< KI<E;J Å > i _\cX m ic[\e k`cc \e \e[X dpj`^ n\YY]Xd`ca

maj 2002 startade Google subdivisionen Google Labs, ett slags publikt uppsamlingsheat för lovande, snurriga eller bara ofärdiga idéer. Med tiden har Google Labs blivit viktigt inte bara som hippie-tech-världens största tankesmedja. Framför allt har det blivit en naturlig kontaktyta mellan utvecklare och användare. Den gängse gången ser ut ungefär så här: En rudimentär idé läggs fram på Googleplex, Googles mytomspunna högkvarter i Mountain View, Kalifornien, en handfull Wiredprenumeranter med alldeles för mycket ledig tid testar och utvärderar sedan en betaversion och något år senare är applikationen antingen var mans egendom eller kastad i papperskorgen. Gmail började sin resa som invitation only i Google Labs för fem år sedan. Året därpå tillkom Google Reader, ytterligare en tid senare Google Calendar (samtliga tre utvecklade av numera avhoppade snillet Kevin Fox). Idag är Google Labs en snårig historia. Mycket är ren smörja – av typen att få ett igelkottshologram i sin iPhone. En del är halvmogna applikationer – så som GPS-programvara för Android och

röstindexering av YouTube-videor. På några enstaka ställen skymtar man (kanske) de första stapplande stegen på en kommande industristandard. Starkast koppling till Googles kärnverksamhet har förstås de laboratoriedelar som berör klassisk textsökning. Viktigast här är braksuccén Google Trends (och systertjänsten Google Insights for Search). De är verktyg för att förkovra sig i sökstatistik som sedan länge används kommersiellt. Resebranschen kan notera att folk är tokiga i buffelridning och prioritera den typen av resmål. Tidningsredaktioner kan se vilka intrigmässiga utvecklingar i Real Housewives of New Jersey som folk går igång på och omgående skräddarsy relevanta artiklar. Någonstans här blev vi så entusiastiska att vi var tvungna att ringa Michael Dahlén, Handelshögskolans vänlige twitter-professor som förra året gav ut boken Nextopia om fram- och baksidorna (ska vi vara ärliga mest framsidorna) med vår tids förväntningssamhälle. Jag kan börja dagen med att kolla vad som är det stora samtalsämnet i Shanghai. Vad ska jag göra med den

informationen? Innebär det att vi på något sätt kommer närmare varandra? –Ja, vi har definitivt kommit närmare varandra. I alla tider har vi velat veta och ta del av vad andra är intresserade av. Men förr i världen tog det sån tid och krävde sådana omvägar för informationen att färdas att den hann förändras mycket på vägen. Därför fick vi inte samma upplevelser. Begreppet ”kultur” definieras

;\k ^`Zb k`cc \o\dg\c a ^XejbX m c Xkk gif^efjk`Z\iX c ^bfealebkli\ej lkm\Zbc`e^ ^\efd Xkk ] caX m`jjX j b]iXj\i%

rentav ofta som gemensamma upplevelser, så kulturella skillnader har tidigare många gånger berott på att det inte gick att uppleva samma saker. Idag går det, vilket borde innebära att vi närmar oss varandra kulturellt. Innebär Google Trends och liknande grejer att idéer sprids på ett helt nytt sätt? –De sprids i en mer autentisk och oförvanskad form, och har betydligt kortare livslängd. Vi kommer nog inte längre på samma sätt att få se klassiker – idag finns det inte plats för en Shakespeare att läsas om och om igen och mytbildas

kring – när vi hela tiden möter nya texter. På samma sätt kommer vi inte få se "perfekta politiker”. Jämför till exempel hur John F Kennedy lyckades hålla sitt trassliga privatliv rätt mycket för sig själv med Sarah Palins uppgång och fall. Eller för den delen Obama som hann tappa 28 procent i approval ratings under sina första 100 dagar som president. Hur använder du själv Google Trends? –För mig är det ett utmärkt sätt att förstå sig på ekonomi. Det gick till exempel ganska väl att prognosticera lågkonjunkturens utveckling genom att följa vissa sökfraser. Det samma gäller politik och populärkulturella fenomen som, säg, iPhone. Till sist, när folk har tillgång till allt större datamängder, vad innebär det för ”expertens” roll i samhället? –Idag har vi ett överljudstempo där den samlade mängden information i världen fördubblas på drygt ett år. Det blir därför totalt omöjligt för någon människa att vara expert i bemärkelsen att vara maximalt informerad. Istället handlar det om att alla har möjligheten att informera sig. I och med den möjligheten blir det också allt mindre intressant att faktiskt informera sig. Ungefär som att ingen vill äga en egen tunnelbana, när det är så enkelt att köpa en biljett. Trenden med minskande respekt för auktoriteter som politiker, akademiker och läkare kommer med all sannolikhet att bestå. Q

;<KK8 J{BK< M@ Gw EvI D@:?8<C A8:BJFE ;F> ;<E )- ALE@ Jeff Goldblum is watching you poop Hahahahahahahahahahahahahahahah!!! Jeff Goldblum dead Precis efter Michael Jacksons bortgång inleds en gigantisk ryktesspridning om att Jeff Goldblum är död. En vecka senare medverkar Goldblum hos Jon Stewart i The Daily

Show och bekräftar mycket riktigt sin bortgång. Harrison Ford dead Brian Oxman

Farrah Fawcett poster Patrick Beverley Även en sorgens dag bryr sig Amerika mycket om NBA-draften i basket.

Familjen Jacksons advokat

Det här var dagen då en hel generations barndomsminnen gick i graven. UCLA medical center

How old was Elvis when he died Holmby Hills Området mellan Beverly Hills och Bel Air där

Michael Jackson efter Neverland-konkursen hyrde ett litet krypin med tolv öppna spisar och en månadshyra på 100 000 dollar. Deaths today Först kollar man vädret, sedan iPhone-uppdateringar och sedan om det har dött någon kul idag. Inget konstigt med det.

Suzanne Saperstein

exfru till Texas-miljardären David Saperstein

Livet går vidare. När Texas-miljardären David Sapersteins (svenska) ex-fru ska sälja sin 125 miljoner dollar-villa i Beverly Hills blir man förstås lite nyfiken. Huset är byggt efter Ludvig XIV:s gigantiska barockslott Vaux-le-Vicomte som

modell, och är för närvarande det dyraste huset till salu i Nordamerika. Ligger liksom Michael Jacksons rentalkåk i Holmby Hills. What did Danielle try to do to Dina (Real Housewives of New Jersey) Händelseutvecklingen i och omkring Real Housewives of New Jersey har varit en riksangelägenhet i månader.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 11

>FF>C< KI<E;J forts. Hösten 2006: Hela Uzbekistan stänger av sina dieseldrivna traktorer, loggar in på 28k-modemet och ger sig hän åt fenomenet ”Paris Hilton”. Ingenting blir sig likt igen.

Två viktiga emo-fakta hittar vi här. 1 I Ryssland ville duman ett tag förbjuda emo (!). 2 Hösten 2007 peakar emorörelsen. Vilken tidning går, på minuten rätt, ut med förutsägelsen ”Emo is dead”? Jo, Contra Costa Times. Respekt!

Indiern är tokig i hemmafrun! Ingenstans i världen pågår en sådan enorm digital skallgång efter kåta fastrar, skandalösa hemmafruar eller vilket rejält fruntimmer som helst som gläntar på mameluckerna.

12 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

Hej där, superupplysningen 118100. Indiern är kåtast i världen på hemmafruar – till och med kåtare än fransmannen. Förklara! 118100: –Det där är lite svårt att svara på. Det kan ju finnas olika svar. Antingen så har de smak

för Eva Longoria. Eller så kanske de i hemlighet önskar att de själva vore husfruar och letar efter onlinekurser i ämnet. Eller så kanske det bara är en enda kille som är väldigt besatt. Tack.

Svensken är mer som amerikanen när det gäller hemmafru-googlande, bara lite sämre på att stava till desperat (sic!) housewifes (sic!) eller ännu bättre: house wifes (sic!).

Det är höjden av humor att sätta sig framför Googlerutan och skriva in frasen ”Jag är bög”. Vad hoppas man på? Jänkarna skojar visserligen vidare på halvfart. Men ironins verkliga epicentrum har hastigt och lustigt flyttats till Mongoliet! Och Filippinerna! Det gillar vi otroligt mycket. Om någon på Centrum för Östasienstudier läser detta, mejla gärna till red@nojesguiden. se och berätta vad det är de diggar så mycket.

Norden är ändå en bra gullig region! Storbrittanien har ett rent lokalpolitiskt intresse för Glasgows prestigelarmare. I Sverige är vi nere med dem för att

de brittiska öarna är det. I Norge finns en liten grupp nyfikna för att de vet att Sverige är kanonhippa. Resten av världen: kunde inte bry sig mindre.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 13

D@E><C Framtiden för Hultsfred är oviss trots band som The Killers, Kings of Leon och Klaxons. Nöjesguiden var i alla fall där!

Vilken är den mest kända personen du har träffat?

Av Pelle Tamleht och Johannes Helje

JONNA BERGH WAHLSTRÖM chefredaktör Glamour –Det är svårt att välja någon enskild. Men det var häftigt när Courtney Love bad mig känna på hennes sillisar. Vi kom riktigt bra överens och hon bjöd på en del roligt skvaller om Gwen Stefani.

MONA SAHLIN partiledare –Mitt största moment var när jag fick träffa Bruce Springsteen. Vi pratade politik och Olof Palme.

JENNIE ASPLUND Sahara Hotnights –Jag stötte på Klaxons backstage nyss, men det var mest ett "hej hej". Första gången vi var på Hultsfred träffade jag Liam Gallagher!

KAROLINA STENSTRÖM Steso Songs –När jag var tolv jobbade jag i Astrid Lindgrens värld som barnskådis och en dag kom den riktiga Astrid Lindgren på besök. Hon var nästan hundra år och lite skröplig så när min kompis skulle krama henne så liksom välte hon.

14 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

16 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

I raden av författare och musiker verksamma i facket ”ung mans bitterljuva vedermödor” har ingen betytt mer för Marcus Dunberg än Mauro Scocco: – Ingen Proust, Strindberg eller Wilde. Heller ingen Salinger, Söderberg, Lundell eller Dylan. Högst medveten, då som nu, att många av dessa namn har ett helt annat anseende och konstnärligt erkännande, tar jag ändå Mauro. För mig är han den perfekta blandningen av yta och djup, rosaskimmer och svärta. Kommersiell, men aldrig kompromissande.

w? D8LIF BFD LK @BMvCC Text Marcus Dunberg Foto Johannes Helje

ina tonårsdrömmar handlade aldrig om att bli fotbollsproffs eller rockstjärna. Mer än något annat handlade mina drömmar om ett vuxenliv som vi, i brist på bättre formuleringar, kan kalla urbant och glamouröst. Dricka espresso på sydeuropeiska uteserveringar. Månskensljus i en takvåning med Chet Baker ur högtalarna. Ensam på en hotellbar i New York. Jag fick för mig att Mauro Scocco var precis likadan – att han också hade fattat vad det handlade om. Många år senare när jag i vuxen ålder gav mig ut i världen för att förverkliga ungdomsdrömmarna fanns Mauro hela tiden med mig. Plötsligt levde jag, åtminstone i någon form, det där livet, men texterna hade inte förlorat sin magi. Tvärtom så kändes de – ensam på ett nattflyg mellan New York och Buenos Aires – mer talande än någonsin: ”Det är inget som jag flyr ifrån, jag har inget som jag kommer till, jag har en väska packad och en tågbiljett och jag kan göra vad jag vill, den som söker han ska finna, var det inte det du sa, för i någon stad i något land, så finns det kanske nån som känner som jag…” (Den som söker från albumet Människor under molnen från 1989). För att förstå Mauros genialitet måste vi göra ett kort återbesök i åttiotalet då

det fanns ett band som hette Ratata som förutom Mauro bestod av Johan Ekelund. Popduon släppte sin sista platta, Människor under molnen, 1989. Mauro Scocco var då 27 år gammal, men hade redan en karriär bakom sig som praktiskt taget spände över ett helt årtionde. Att han var dryga 20 år när han skrev låtar som Jackie, Paradis och Så länge vi har varann visar på en talang och musikalisk mognad som ytterst få artister, svenska som utländska, kan visa upp. Ratata rev upp starka känslor i unga hjärtan. För många födda under sent sextiotal eller tidigt sjuttiotal är musiken synonym med den förgängliga tid som kallas ungdom: glädje, förtvivlan, hopp, drömmar – och hur det egentligen blev. När introackorden till Jackie hördes under en sällsynt livespelning på klubben Debaser i Stockholm tidigare i år började människor, nu i yngre medelåldern med barnvakt hemma, att gråta: ”Jackie jag tror att du förstår den där tiden satte spår det kanske låter banalt men jag saknar dig så…” Det verkar som att en ny generation börjar upptäcka Ratata. Diverse electroband med dj:n Kalle J i spetsen samplar gruppens åttiotalshits och Mange Schmidt har plockat upp Jackie-beatet i sommarhiten Tror att du förstår. Och i det så kallade Gubbrummet på Spy Bar i

Stockholm har Ratata förorsakat allsång mer än en gång. Mauro Scocco och jag träffas först i en studio på Söder där han producerar några spår på Markus Krunegårds kommande album. ”Det här kommer att bli nästa års mest spelade låt”, förkunnar Mauro om singeln Hela livet var ett disco. Senare samma dag blir jag som ”den enda journalisten någonsin” hembjuden till honom. Kungsholmsambassadören har numera lämnat ön och flyttat tillbaka till barndomens Östermalm, fast till en del som karlaplansbor snarare skulle beskriva som City. Kvarteren runt Östra Real där han gick i skolan och Ratata också bildades framkallar numera ”ångest”. Han bjuder på öl, Miller, i vindsvåningen som i mäklarannonsen säkert var både charmig och exklusiv. Inredningen är den stockholmska framgångshybriden av dyrt italienskt, IKEA och nordiska designklassiker. Vi lyssnar på två demospår från plattan som ska släppas någon gång under nästa år. Låtarna heter Bröllop på havets botten och Julkort från New York. Jag fastnar för den sista – det är Mauro precis som jag vill ha honom: ensam i New York. Det är taxifärder över Times Square, barrundor och snö på Femte Avenyn. Det senast släppta albumet, Ljudet av tiden som går, passerade relativt

obemärkt och sålde inte många exemplar. Hur känns det att gå från att sälja 150 000 ex till något som folk knappt är medvetna om? –Skitjobbigt eftersom jag själv tycker att plattan är så bra. Textmässigt och konstnärligt spände jag bågen hårt. Samtidigt vet jag att försäljningssiffrorna inte speglar kvaliteten. Ljudet av tiden som går är ju inte heller en kommersiell platta. Många är nog inte ens medvetna om att den finns. Är du rädd för att du har nått din peak? –Jag är fullt medveten om att jag aldrig kommer att sälja över 150 000 plattor igen. Såvida jag inte gifter mig med Britney Spears har jag svårt att se hur det skulle gå till. Det som gör mig orolig på riktigt är om entusiasmen för låtskrivandet skulle försvinna. Du har skrivit absurt många låtar och hits, det tar liksom aldrig slut. Kan du slås av samma insikt när du summerar? –Jag har 400 registrerade låtar, någonstans där. Hitsen påminns jag om hela tiden, det är de som betalar räkningarna och sätter mat på bordet. Hur mycket pengar har du egentligen? –Jag skulle ha betydligt mer om jag tackade ja till allehanda erbjudanden, men jag känner att jag inte behöver det. Det är en lyx. För någon annan kanske måste tacka ja, det har jag full förståelse för.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 17

spontant in och köpte, inte en, utan två Rolex-klockor. En Submariner i stål och en i guld och stål, den var fan inte ens snygg. När jag kom hem kändes det bara väldigt tomt och dumt. Jag hade en hel klocksamling som låg i något skåp. Plötsligt slog det mig: Vad fan gör alla de här klockorna här? De är ju byggda för att användas, inte för att ligga i ett skåp och samla damm. Strax därefter sålde jag allt rakt av. Du var 43 när du fick barn. Var det svårt att plötsligt anpassa sig till ett familjeliv? –Det har varit en omställning, så är det ju. Jag behöver inte fråga varför jag ska gå upp på morgonen, den frågan besvaras av sig självt eftersom jag har ansvar för någon som inte klarar sig utan mig. Man har inte huvudet upp i sin egen röv på samma sätt.

jag en vit månad. Sprit eller inte – du ser väldigt fräsch ut. Groomar du mycket? –Nuförtiden använder jag fuktkräm varje dag. Mina bröder är rynkigare kring ögonen, men så har de också fler barn. Deras sömnlösa nätter började i yngre ålder, medan jag har sovit till jag vaknat varje dag, hela livet. Så du kan fortfarande sova till tolv en tisdag? –Jo… Du är ganska bortskämd, har du tänkt på det? Jag vet få, om någon, som lever ett så behagligt liv som du gör. –Har du träffat Per Gessle? Okej, förutom Per Gessle då. –Jag klagar inte heller allt för mycket, men jag har skapat allt själv, det är inget som jag har fått gratis.

;<K =@EEJ =FCB JFD KP:B vI Ew>FK JFIKJ ><E@ ur Nöjesguiden nr 1 1988

FOTO: HÅKAN LINDELL

A8> I8DC8;< @ 9<BIv=K<CJ<>IPK8E a EvI A8> M8I )'

F:? =@:B Jw 8KK ;<K Iv:B<I%

Vad är det som du tackar nej till? –Jag ställer inte upp på en massa trams. Om jag inte känner för det eller inte tycker att det är kul, så skiter jag i det. Jag har hittills tackat nej till att använda mina låtar i reklamfilmer. Det behöver inte vara dåligt att tacka ja, det har bara inte varit rätt sammanhang. Räknar man ihop allt som jag har tackat nej till får man, svart på vitt, hur mycket min så kallade integritet har kostat. Det är en ansenlig summa pengar. Vilken låt får du oftast förfrågningar om till reklamfilmer? –Lisa Nilssons största hits: Himlen runt hörnet, Varje gång jag ser dig och de här är fortfarande eftertraktade. Din musik, från Ratata och framåt, inklusive Lisa Nilsson, känns rätt medelklass, förstår du vad jag menar? –Jag har faktiskt ingen uppfattning eller tydlig bild vem som lyssnar på musiken. Jag menar, det känns inte som att det finns så många knegare som sätter på Jackie när de blir fulla och nostalgiska? –Nej, det håller jag med om, det låter osannolikt. Om man tittar på andra stora svenska artister i samma generation, som Plura eller Peter LeMarc, så har deras texter en tydlig arbetarklassprägel medan du har skrivit rader som ”Står på Femte Avenyn i en sliten herrkavaj”, ”Med resväskan från Italien”, ”Kom in på Café Opera, alla satt vi vårt bord”, ”La Dolce Vita” och så vidare och så vidare. –Jag är medelklass och Plura arbetarklass, han har haft skitiga farliga jobb. Han är också, precis som Peter LeMarc,

inflyttad till Stockholm medan jag är uppvuxen i innerstan. De hade kanske drömt om Stockholm på samma sätt som jag drömde om New York eller Paris. Allt sånt där påverkar såklart texterna. Det finns egentligen få artister som är uppväxta i Stockholms innerstad, än mindre på Östermalm som du är. Det är mest landsortsromantik, eller snarare tragik kanske, alternativt förortsperspektivet. – Du har någon poäng där. Ratata var framförallt en motreaktion på proggrörelsen som kanske inte precis hade sitt centrum på Östra Reals skolgård. Vi ville vara Bryan Ferry och glida runt på cocktailpartyn med modeller i flådiga kostymer. Det var sånt som man tyckte var fräsigt, inte att sitta i en kofta med en gitarr i någon stuga. Sedan fick du leva det där livet som du hade drömt om? – Har man haft de drömmarna så är det ”mind blowing” när man verkligen får uppleva det. Plötsligt kan man köra en långhelg i Miami och ligga vid takpoolen och gå på den ballaste nattklubben i sin nya dyra kostym. I början av nittiotalet, när det var ordentlig snurr med Lisas grejer, då var jag verkligen mitt i det där. Men det livet förlorar också attraktionen efter ett tag. Du kan bara på bo på så många designhotell innan du tröttnar. Till slut blir det samma känsla som när du äter en maträtt för många gånger. Minns du något uppvaknande, när du kände att designhotelllivet började få besk eftersmak? – En eftermiddag, det här är någon gång i början av nittiotalet, gick jag

F:? =FCB JFD KP:B LE><=vI vI C@B8 JGvEE8E;< JFD :?I@J I<8%

Jag är själv oroad över att livet som ungkarl ska ha satt för djupa spår, att man inte kan ställa om. Man utvecklar nycker och later och blir bortskämd med tiden. Det här att kunna göra som man vill, när man vill, utan att någon ifrågasätter. –Vad som hände i mitt fall är att om du har gjort en grej tillräckligt många gånger, så känner man till slut: Fuck, nu kan jag det här. Man börjar öppna sig för att prova något nytt. Jag vet precis hur det är att åka en helg själv till något skönt ställe, gå ut och sitta på något place, lyssna på musik och käka middag ensam. Jag har gjort allt det där, men det tog ett tag innan jag kände att jag var klar med det livet. Jag var 43 när jag fick barn och träffade min tjej. Jag tycker att det finns något livsbejakande i det du beskriver. Det där att bara sitta och dröna ensam på någon restaurang med tidningen i tre timmar. De flesta är rätt dåliga på det. –För många som tagit på sig mycket ansvar är det nog väldigt skrämmande. Vadå ska man bara sitta där? Jag tror också att tristess är underskattat som kreativ motor. Är det många tjejer som raggar på dig när du går ut? –Det händer, men ofta skulle jag inte säga. Jag är herregud snart 47 år gammal, det är ju inte Idol-Ola som är ute och svirar. Men du är ju ändå Mauro Scocco? –Ja… jo… kanske, jag har ärligt talat aldrig varit så intresserad av det där. En del jämnåriga polare blir helt till sig om en ung tjej visar intresse, det handlar om att få bekräftelse, men den bekräftelsen behöver inte jag. Jag ramlade i bekräftelsegrytan när jag var 20 och fick så att det räcker. Jag blir inte helt till mig bara för att en 25-årig modell vill gå hem och ligga med mig. Hur är ditt förhållande till alkohol? –Det beror nog på vem du frågar. Miljön som jag vistas i är ju mer tillåtande mot både droger och alkohol än om du är lågstadielärare. Det finns också en större moralisk acceptans mot artister, en del av vår roll är att leva ut sådant som vanliga människor inte kan. Känner jag att det har varit för mycket sprit en period tar

Men känner du tacksamhet över att få leva ett så privilegierat liv? –Det är klart att jag kan tänka på någon polare som varje morgon måste gå till ett jobb som han hatar och tjänar en tiondel av vad jag gör. Sedan är jag väldigt tacksam över att jag fick verka i en tid när det fortfarande såldes plattor. Men har man ett fritt yrke som jag har, utan chefer, så krävs det en jävla självdisciplin. Skulle jag bara chilla och köpa sköna kostymer skulle det ganska snabbt gå åt helvete. Känner du aldrig pengastress? –Nej, aldrig. Eller väldigt sällan åtminstone. Grattis, det är nog ganska ovanligt. –Du skulle aldrig fråga de här frågorna om det var Lars Winnerbäck som satt här, trots att han turnerar land och rike runt och avslutar på ett utsålt Zinkensdamm inför 18 000 personer som alla har betalat 300 kronor. Jag har odlat den här lite glassiga imagen medan Lars Winnerbäck har flanellskjorta och snusar. Vadå, du måste väl ha mycket mer pengar än Lars Winnerbäck? –No comment.

ur Nöjesguiden nr 1 1988

18 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

A8> 9C@I @EK< ?<CK K@CC D@> a 98I8 ={I 8KK <E ),$wI@>

DF;<CC M@CC >w ?<D F:? C@>>8 D<; D@>%

A8> JKvCC<I @EK< a LGG Gw <E D8JJ8 KI8DJ% a

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 19

jag ska tillföra och det ser jag inte i det fallet. Är det något som grämer dig karriärsmässigt? – Att jag inte arbetat mer medvetet för att bli internationell låtskrivare, som jag tycker att jag har talangen för, om jag ska låta lite självgod. Du har en ny karriär på gång, något matlagningsprogram med Plura? –Vi har gjort en pilot som alla tycker är grym, så vi får se vad som händer. Jag och Plura brassar käk, spelar unplugged och så bra samtal med gäster. Tanken är att vi ska kunna bjuda in personer som normalt kanske inte skulle ställa upp, men gör det för att jag eller Plura frågar.

FOTO: KJELL B PERSSON

ur Nöjesguiden nr 10 1999

M@ M@CC< M8I8 9IP8E =<IIP F:? >C@;8 ILEK Gw :F:BK8@CG8IKPE D<; DF;<CC8 BFJKPD<I%

Okej, vi släpper det. Berätta om Salem där familjen Scocco bodde före flytten till stan. –Ett av de starkaste minnena är hur jag tio år gammal står uppe vid stora vägen med en Buster i handen. Jag hade precis fått reda på att vi skulle flytta till stan och tänkte: jag är nog ändå rätt klar med det här. För mig var stan det mest spännande som fanns. Varför flyttade ni? –Pappa ville att vi skulle gå i bättre skolor, få bättre kontaktnät. Det var så uttalat? –Ja, som jag minns det. Och hur var det när du väl kom till stan? –Överväldigande. Plötsligt hade jag kompisar, eller i alla fall en kompis, som bodde i elva rum och kök på Strandvägen med någon tant som lagade mat. Dom miljöerna hade jag aldrig sett, det var jävligt imponerande på en elvaåring.

ur Nöjesguiden nr 10 1999

20 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

Vilka vänner sökte du dig till? – Bland de första som jag började umgås med var bröderna Pierre och Heinz Liljedahl (numera musikproducent gift med Caroline af Ugglas reds. anm.). Pierre och jag spelade gitarr tillsammans varje dag från femman till gymnasiet, sedan gled vi ifrån varandra. Vi hade olika idéer om vilken musik vi skulle lira. Vi spelade fusionjazz, fullkomligt vidrig musik. Jag satt hemma på rummet och fick gåshud av Your Song med Elton John och gick sedan till replokalen och övade tekniskt avancerade slingor för att bli Sveriges snabbaste gitarrist. Det kändes bara fel. Jag ville göra musik som kommunicerade med publiken. Hur mycket har varit talang och hur mycket har varit övning? – Med sången har jag aldrig varit någon naturbegåvning, det har varit ett kämpande. Idag är jag en hyfsat teknisk sångare och kan ställa mig på scen bredvid Peter Jöback utan att skämmas. Just det, du jobbar med Peter Jöback. – Jag har skrivit några låtar på hans julskivor, varav den första sålde runt 360 000 exemplar. Jag tror att många inte hajar hur stor han är. Och det gör du bara för att tjäna pengar? – Ja, just det (skratt). Nej, jag tycker att det blir bra. Alla artister är ju olika med olika anledningar och syften. Jag spelade med Peter på Globen och i publiken sitter människor från sju till 97 och allt är så finstämt och han sjunger så vackert att folk får tårar i ögonen. Det är en speciell känsla. Det låter vidrigt. – Det är klart att det är en annan estetik och ett annat ideal än Krunegård som jag gör nu, eller annorlunda från mina egna för den delen, men det betyder inte att det har mindre värde. När ska du börja jobba med Måns Zelmerlöw? – Det finns inga planer på det som jag känner till. För att jag ska jobba med någon måste jag ha en tydlig idé om vad

A8> ?8I JFM@K a K@CC A8> M8BE8K M8IA< ;8># ?<C8 C@M<K% a Var kommer din försiktighet ifrån? Du säger ofta ”man” istället för ”jag” och du verkar livrädd för att stöta dig med någon. Du tonar gärna ner din storhet som låtskrivare och artist och månar extremt mycket om det privata. Jag undrar om det ligger något mer, något djupare, bakom? –Ja, jag vet inte. Jag inser att det finns folk som tycker att jag är något sorts geni och folk som tycker att jag ungefär är lika spännande som Chris Rea, men vad ska jag säga om det? Min hållning har alltid varit att det är inte jag, utan min musik, som är intressant. Du bloggar (www.mauroscocco.se), men du är inte så aktiv och det är inga avslöjande bilder från familjesemestern? –Bloggen åt upp hela min tillvaro till slut, det var det enda jag tänkte på, att jag hela tiden måste skriva bättre och bättre inlägg. Läser du några bloggar, typ Alex Schulman, Blondinbella, Stureplan och liknande? – Jag läser Pluras blogg. Annars känns den där världen lite som processad mat: man blir mätt, men det är väldigt lite näring. Stureplan… är det han Martin Gelin? Ja, precis. –Okej, mina stureplanskunskaper är annars begränsade. Vad tänker du när du ser på Stockholm idag, hur tycker du att stan har förändrats? –Stan har fått mer drag av storstad, man kan exempelvis byta cirklar idag på ett annat sätt än för 20 år sedan. Sedan är ju Stockholm en rätt ängslig liten storstad. Vi sneglar på de större metropolerna och suger upp trender och anpassar oss, lite för mycket kan jag tycka. Det är också så ålderssegregerat. Var är alla sköna pensionärer med ett glas vin och en bok eller tidning i näven som man kan se nere på kontinenten... ? Hur föreställer du dig ålderdomen för Mauro Scocco? –Jag har någon bild av att jag ska avsluta mina dagar i skärgården. När jag är så gammal att stadslivet inte längre har några fördelar. Vet inte varför, men det är en bild som jag har haft i 20 år, att det är så det sista kapitlet ska avslutas. Men först ska du göra Stockholm mer kontinentalt genom att sitta ensam på lokal med ett glas vin och tidningen i handen? –Absolut, men det arbetet är redan påbörjat. Q

D8K$ F:? ;IP:B<J=8BK8

Intervjun med Mauro Scocco skedde över två middagar på Vassa Eggen respektive Pontus. På Vassa Eggen drack Mauro först ett glas prosecco av märket Tomassini. Han åt sashimi, hummersallad och tonfisk tataki. Till det drack Mauro två glas Schloss Riesling 2007. Han avslutade middagen med en macchiato och en sexa Jack Daniels med is. Lite senare beställde han ytterligare en Jack Daniels och vid sidan en liten öl, eller ”sticka”. Marcus Dunberg drack också ett glas Tomassini och åt tonfiskrulle och sedan flat iron steak med pommes frites och bearnaise. Till det drack han två glas Xavier Vignon, Côte du Rhône, 2004 följt av två sexor Jack Daniels med is och två espresso. Notan slutade på 1 892 kr. På Pontus åt Mauro tre ostron av typen silverfjäll följt av sparris med tryffelhollandaise och sedan en hummersoppa med tillhörande skaldjurs- och laxtartar. Han drack ett glas champagne av märket Billecart Salmon, en halv flaska Hermit Crab 2007, ett australiensiskt vitt vin gjort på druvorna viognier och marsanne. Mauro rundade av middagen med en macchiato och en sexa Jack Daniels med is. Marcus Dunberg drack också ett glas Billecart Salmon följt av ostron och sparris, men valde sedan vegetariska nems till huvudrätt. Han drack den andra halvan av vinet och avslutade med två espresso och en sexa Jack Daniels med is. Notan slutade på 2176 kr.

D8I:LJ ;LE9J

D8LIF$=8MFI@K<I 1. Se på mig nu (Mellan dröm och verklighet, 1987) 2. Någon som du (Dr Space Dagbok, 1991) 3. Paradis (Paradis, 1984) 4. Ljudet av tiden som går (Ljudet av tiden som går, 2007) 5. Om du var min (Ciao, 1992) 6. Om du var här (Mellan dröm och verklighet, 1987) 7. Den som söker (Människor under molnen, 1989) 8. Clarence (Människor under molnen, 1989) 9. Sommar i Stockholm (Beat Hotel, 2003) 10. Jackie (Jackie, 1982)

D@E><C Göteborg visade sig från sin finaste sida när Nöjesguiden besökte den utsålda stadsfestivalen. Band of Horses, Calexico, Lily Allen och Arctic Monkeys var bara några av alla fantastiska band som spelade.

Vilken är den mest kända personen du har träffat? ANNA MARIA ESPINOSA sångerska –När jag jobbade i klädbutik som yngre kom Robert Plant in och handlade av mig. Men det var inte förrän han betalade och jag såg hans leg som jag blev helt säker.

JONAS LUNDQVIST Jonas Game –David Johansen från New York Dolls. Helt utan konkurrens. Han är en legend.

LUDWIG BÖSS Band of Horses –Bruce Springsteen, helt klart.

SIBILLE ATTAR Speedmarket Avenue –Jag träffade Björk på en halloweenfest 2005. Jag hade på mig en stor vit hundfäll jag hade hittat i ett grovsoprum, Björk frågade vem som hade designat den, men jag svarade att jag hade hittat den i ett grovsoprum...

22 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

D@E><C

Av Pelle Tamleht och Johannes Helje

FELIX BUXTON Basement Jaxx –Hm. Kanske när vi var bjudna till premiärminister Gordon Brown så att han kunde visa att han var nere med kidsen? Nä, nu vet jag! Prins Harry stod och kollade en hel konsert från sidan av scenen. Eller... Kan jag berätta det här för dig, du är ju journalist? Okej, du får inte berätta det för någon, men han lånade en gorilladräkt och var med och dansade mitt ibland oss. Jag fattade det inte först, utan tyckte bara att en av gorillorna dansade så illa, så jag försökte knuffa undan honom. Berätta inte för någon bara, för då får vi Secret Service på oss. Man får inte knuffa kungligheter.

TITIYO sångerska Du träffade Johnny Rotten i mitten på nittiotalet precis när Sex Pistols splittrats igen. Hur då? –Kan egentligen inte säga, då gills det inte men min syrras exman spelade trummor i hans nya band. Men jag fick åka turnébuss med Johnny Rotten, det är ganska hårt!

JEPSON The Ark –Jag och några polare var i LA på en efterfest, då såg vi Cher, det var ashäftigt! Sedan hamnade vi på en till efterfest och plötsligt när jag vände mig om stod Paris Hilton där.

JOEL BORG festivalkung –Det var såklart coolt att snacka lite skit med Pharrell förra året på Way out West. Men den största kändisträffen för en gammal punkälskare som jag var ändå Mike Ness från Buzzcocks.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 23

Gummistรถvlar frรฅn DinSko www.ringencentrum.se

K@;<EJ 8E;8 Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

JONGLÖR

Carl Reinholdtzon Belfrage har sett den nya musikjournalistiken. Och vet du vad? Den får honom att svimma av förtjusning. Krönika

BI@K@B1 ;\e epX dlj`baflieXc`jk`b\e

Hakuna Matata.

(

ÖSTERMALMSTANT 3.0 Hon är tillbaka! Nuförtiden med en blogg som avslöjar hennes låga bildning och usla smak när det gäller män, smink och poesi.

)

ÄNTLIGEN! Stockholms stad har blivit JO-anmäld för den otroligt töntiga frasen ”The Capital of Scandinavia”. Bra att någon sätter ner foten mot detta smyganglofierande av vårt språk!

RÅTTAN I NUDLARNA Studenter på Lappkärrsberget har plågats av råttinvasion. Har ni varit i en studentkorridor någon gång? Att råttorna inte vände i dörren är det största mysteriet.

LÅGKONJUNKTUR Tomma kontorslokaler i innerstaden kan byggas om till lägenheter i expressfart. Kanske Stockholm kan bli en helt vanlig stad nu? Som man kan bo i?

PROVJOBBA ”GRATIS” Kanske praktiskt för kaféägarna, men att mötas av svaret ”duh, det är ju surdeg i brödet” efter ett påpekande om att skagenröran är sur känns sådär.

HAKUNA MATATA ”Här äter ormen en hel padda”, ”Hon tjänar bäst i Sollentuna” och ”Dina naglar kan avslöja dolda sjukdomar” är några av alla härliga sommarlöp. Är vi verkligen mitt i en finanskris? Är alla krig slut nu?

LOTTA PÅ LISEBERG Rivaliteten mellan Göteborg och Stockholm har tagit nya märkliga vändningar. Är det någon under 64 som finner detta intresseväckande? Maila, eller telegrafera, till oss.

ÖPPET MEDDELANDE TILL ALLA SOM SKRIVIT UT SINA MELLANNAMN PÅ FACEBOOK: Vad är det för fel på er?

BLOGGVÄRLDSPRAGMATISM Blogger erbjuder nu alla sina användare tilläggstjänsten d1v0rce, som autogenererar taskiga inlägg riktade till pojkvänner, flickvänner och äkta makar.

RÖKFÖRBUDET Nuförtiden kan man inte ens beställa en burgartallrik med stöl till utan att den kommer in omgiven av kolsyrerök. Bubblare: Pseudonymer, nyinfantilism, kravmaskiner.

vå händelser fick under sommaren musikvärlden att skaka: popstjärnan Michael Jacksons död och Magnus Ugglas avhopp från Spotify. Men just när Uggla på en presskonferens inför den samlade världspressen (Magnus Uggla är sjukt stor i Afrika) deklarerar sitt avhopp från musiktjänsten Spotify och man tror att musikvärlden definitivt kommer att krascha, slår en liten blomma ut mitt framför mig ur musikindustrins asfalt – en förtjusande liten sak som går under namnet Swoon. Swoon är en tidning som fullständigt får mig att börja tro på musik som helande kraft i allmänhet och musikjournalistikens renässans i synnerhet. Swoon har funnits i ett par år med bas i Dumbo, Brooklyn. Då som renodlad mode-/konsttidning, men när jag besökte delar av redaktionen och teamet bakom Swoon på Manhattan i augusti släppte de samtidigt sitt första renodlade musiknummer, naturligtvis med Brooklynscenen som epicentrum. Men nej, försök nu lägga Grizzly Bear och Animal Collective bakom er (de är så… februari 2004). Låt mig med Swoons hjälp ge er Patrick Cleandenim, Clark Phillips, Elizabeth Harper och Lights. Brooklyn's most wanted, om man så vill. Jag njöt av samtliga under mitt besök. Googla, MySpacea, YouTubea dem. Om några veckor kommer ni att vara vänner på det som i populärt tilltal kallas Facebook. Och det är väldigt symptomatiskt att en samling modeintresserade fashionkids med New York som bas räddar musikjournalistiken. Jag menar, vem skulle annars göra det? Pitchfork? Well, lite mer fantasi har ni säkerligen. Musiktidskriften Sonic? Motivering överflödig.

;\k i m c[`^k jpdg$ a kfdXk`jbk Xkk \e jXdc`e^ df[\`eki\jj\iX[\ ]Xj_`feb`[j d\[ E\n Pfib jfd YXj i [[Xi dlj`baflieXc`jk`b\e%

Musiktidningen Novell? Ok, det var ett skämt. Amelia Adamo? Kanske när hon täcker sin kropp med kläder. Nej, det krävdes ett gäng konstintresserade multibegåvningar med blandade intressen, ett populärkulturellt X-men om ni så vill, med olika superegenskaper för att visa musikjournalister världen över hur musikjournalistik ska utövas som kraft och ämbete. I deras senaste NY-/LA-musikutgåva underminerar de nutidens musikjournalister, visar med fraser och metaforer, påhittighet, stilistisk

För övrigt är Spotify-reklamen för Grolsch Block Party på Södermalm i Stockholm det mest vedervärdiga mina öron utsatts för. Pratar människor så? Uttrycker sig människor så?

9vJK ALJK EL

wi\kj bfej\ik STEELY DAN Montreux Jazzfestival 2009 Personer som fantasilöst och ängsligt per automatik hyllar exempelvis The Radio Dept. varje gång de släpper ifrån sig en skiva borde skoningslöst och effektivt avrättas. De är den goda smakens fiende nummer ett. Dessa personer borde sättas i en ring framför levande musik framförd av Wiens gosskör, Mozart eller Brahms. Eller Steely Dan. Jag blir påmind om detta faktum då jag bevittnar Donald Fagen och Walter Beckers magnifika uppträdande i Stravinsky-salen i Montreux. Det är fascinerande. I den bemärkelsen att det är en upplysning och påminnelse om tiden då musik

styrka hur beskrivningen, analysen och intervjutekniken med en musikartist kan och bör se ut. “Sophias guitar shimmers like sheets of glass, then embarks with wild abandon on a wooly fuzzed-out solo." Så beskrivs konstarten musik och dess alster. Poetiskt, inte sant? I Sverige skriver vi att "det rockar fett". I en intervju ställer sedan Swoons Sean Griffin frågan "Men have become biologically irrelevant. How much longer can rock-and-roll patriarchy continue?" I Sverige är vi samtidigt väldigt intresserade av frågeställningen om "skivan… rockar fett?" Jag har haft nöjet att lära känna delar av redaktionen, vi har badat nakenbad med Animal Collective (när de var hippa tidigt 1800-tal), festat med Dash Snow (för att en tid senare sörja honom) och bakat bullar hemma hos Casey Zaps djupt judiska mamma. Och jag blir än mer övertygad av svaret jag gav i en intervju med mig, Jan Gradvall och Håkan Steen om musikjournalistik, då jag svarade att det viktigaste för en musikjournalist är inte nödvändigtvis att läsa Pet Shop Boys-biografin (välj då hellre Frank Zappas), utan att studera ämnen utanför musikområdet. Som politik, sport, affärer, litteratur, historia. Att läsa och intressera sig för andra saker än musik. Eftersom bra popmusik alltid handlar om sammanhang. Jag var ensam om den synpunkten. Jag är övertygad om att problemet med svensk musikjournalistik ligger någonstans där. Q

Carl Reinholdtzon Belfrage DELOREAN Ayrton Senna EP Fool House

Pratade med Fluo Kids om detta projekt i en varm pool i Reykjavik.

LIGHTS Fire Night Twisted Nerve

inte producerades på små, små datorer i ett sovrum på Möllan, utan, under år, handsyddes i stora, dyra högteknologiska studios. Låtar som Peg, Home at Last och Kid Charlemagne blir fyrtorn signalerandes från en annan, mer privilegierad, tid. –CRB

En av de finaste liveupplevelserna detta år, parallellt med The Doors/ Canned Heat/Yes-fanatikerna i Electric Tickle Machine. ELISABETH HARPER (Class Actress) Let Me Take You Out myspace.com/elizabethharper

Vackraste ljudet från Brooklyn just nu.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 25

? jk\e i _ i

app. Då var den här sommaren slut. F12, vi ses väl snart. Jag vet inte om det bara var jag men jag tycker att den här klubbsommaren har varit ganska seg, det är nästan lite skönt att få in alla nya höstklubbar. Allt ska bli soft förutom vädret såklart, fyfan vilken ångest. Här har ni höstens topp tio:

(

24 HOURS

BCL99

Månadens klubbdrottningar

I\Y\ZZX JZ_\aX fZ_ =`feX =`kqGXki`Zb

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 22–03, en fredag i månaden

24 Hours är en av de nya klubbarna på Marie Laveau. Nu ska de rikta in sig mer på house och dansmusik istället för renodlad disco. Förvänta er som vanligt morgondagens stjärnor i bokningarna.

Bor: –Hemlösa eller på hotell. Sysselsättning: –Dj:ar, är klubbdrottningar och bloggare på www.rebeccafiona.se.

)

2.35:1

Källaren är äntligen öppen igen! Nyheterna för den här säsongen är renoveringen, alla små detaljer och allt jobb med mänskliga och stämningshöjande tokigheter. 2.35:1 kommer att gestaltas av mer än musik och ljus i höst.

Här klubbar vi: –På borden i Gubbrummet, på baren i Salongen och på sammetsmattorna på Le Rouge.

COMMEDIA

Favoritdryck: –Kaffe, mojitos och champagne.

Berns, Berzelii Park, 23–04, ons–lör

F12 Salongen, Fredsgatan 12, 21–03, lördagar

Jag vet att när det här numret har kommit ut så har klubben bara två lördagar kvar. Men det skiter jag i, det här är lätt Fredgatans bästa klubb.

KKK

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 22–03, en lördag i månaden

Kornél är tillbaka i Stockholms hårdaste källare för att göra det han gör bäst. Han bjuder på de sjukaste temana, den bästa jävla technon och för det mesta på sig själv såklart.

ROCKET ROOM

Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1, 22–03, månadsklubb

Att jag inte skrivit om de här förut är väldigt konstigt. Det här är Stockholm bästa rockabilly-klubb och det har de varit i många år nu. Var tredje fredag hittar ni dem på Slussen med de senaste inom rockabilly-scenen.

THE FRIENDSHIP

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, månadsklubb

Discokollektivet Friendship är de enda som får Vita Baren att dansa till svårflörtad glad disco. En gång i månaden hittar ni vänskapen bakom båset den här hösten.

FESTA MED KILLAR

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, månadsklubb

Johanna och Maja har inte tröttnat på att festa med sina favoritkillar och ingen klagar såklart! Förvänta dig ett fullt Vita Baren, serpentiner, strob fem timmar i sträck och en massa otippade bokningar.

SLOW BLOW

HEROINE

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 22–03, en lördag i månaden

Barnet till Go Bang är tillbaka och kör sin efterlängtade premiär lördagen den 5 september. Det är stans skummaste discofeeling där det spelas den bästa dub-techno-cosmo-disco-folk-slo-mo-house-psychedelian från 70- till 00-talet! Debaser Medis, Medborgarplatsen, 22–03, månadsklubb

Konstig Klubb-grabbarna Daniel Kummer och Leonard Lindqvist och Loaded-Pelle fick inte nog den här sommaren. Till hösten fortsätter de med sin sommarsuccéklubb! Till skillnad från sommaren har de bokat in stora akter som underhåller.

SVENSKA MUSIKKLUBBEN

Debaser Slussen, Karl Johans Torg 1, 22–03, månadsklubb

Popmusik när det är som bäst. Den här trion har stått för stans bästa bokningar inom många genrer och förvänta er inte att det tar slut nu. En gång i månaden hittar ni dem på mysiga Debaser Slussen.

CRISTIAN DINAMARCA

BRA med Stockholms klubbliv: –Gratisspriten, alla småtjejer, hattarna och stämningen.

@eeXe JXcfe^\e ajgi`e^\i m` `e g

DÅLIGT med Stockholms klubbliv: –Pelle Almqvists frånvaro, vakter som begränsar oss, alla bardiskar vi inte når upp till och den dåliga stämningen som kan uppkomma när man slår sig förbi toalettkön.

I`Z_\ fZ_ Yal[\i g \e [Xejj_fn fZ_ [iXi e ^iX jeXYYX ifjX a ie%

Bästa förkröket: –En raketrunda runt Fridhemsplan. Star Bar – ragga lite, Nivå 22 – dricka lite och Viper Room – dansa lite. Sist avrundar vi på La Isla. Fridhemsplan äger. Vår ultimata klubbkväll: –Vi börjar på en brygga med mat och massor av champagne. Sedan ringer vi alternativt mass-sms:ar hela telefonboken och berättar vad vi ska göra. Innan Salongen springer vi in på Riche och bjuder på en dansshow och drar några snabba rosa järn. Sedan kutar vi i klackar till F12 och slår oss blodiga in på Salongen. Där

Foto: Niclas Brunzell

står vår absoluta favorit-dj, Putte Ponsbach, och spelar våra hits. Vi dansar runt, runt, runt och raggar fort, fort, fort. Sedan kramas vi lite med bartenders och drömmer om att det är lika bra på Spy Bar. Det brukar det nästan aldrig vara men möblerna kostar inte lika mycket där, så några bord senare drar vi med dem som finns kvar tillbaka till bryggan och

sover lite tills vi börjar om. Det ska vara kul att leva. Det här gör vi i höst: –Skaffar bostad, pluggar, bloggar, dj:ar och öppnar Stockholms bästa klubb. Glöm aldrig det! –Cristian Dinamarca Rebecca och Fiona bloggar på www.rebeccafiona.se.

DXi`\ CXm\Xl epjXkjXi k`cc _ jk\e Marie Laveau har alltid varit en av Stockholms bästa festlokaler med de fetaste klubbarna och de största bokningarna som bland andra Justice, Mylo, Horse Meat Disco, Rex The Dog och Dj Assault. Nu till hösten kör de en nysatsning och Nöjesguiden pratade med Andreas Leander-Engström som är ansvarig för marknadsföringen. Berätta lite om vad som ska hända och vad som är nytt med Marie Laveau. –Vi går ut hårt i höst och är väldigt stolta över att presentera höstens bästa line-up. Nytt för i år är att klubbarna i källaren även har ansvar för den övre baren, antingen spelar de själva eller så bokar de in exakt vad de känner för, onsdag till lördag. Med tanke på vilka som är inblandade så kan vi nog vänta oss rätt tvära kast, allt ifrån soft rock till hard cocks ungefär. Dessutom

kommer det att vara en ingång till hela huset och gratis innan 23. Marie Laveau blir med klubbarna, kreolrestaurangen och den stora övre baren Stockholms ledande nöjespalats, och det enda du behöver i höst. Vilka klubbar huserar hos er i höst? – Förutom du själv så blir det Kornél Kovacs, 24:hours, Slow Blow, Galaxy, Miriam Pemberton, Belleville och Bangers 'n' Mash. De intressantaste inhemska och internationella bokningarna, på stans svettigaste dansgolv. Vad ser du mest fram emot med hela nysatsningen? –Först och främst att vi kommer att ha ett så pass grymt program, det kommer att bli extremt kul att se vad de inblandade ställer till med både i

Foto: Tobias Sjödin

källaren och där uppe. Jag förväntar mig inget annat än att kondensen droppar från taket. –Cristian Dinamarca

cristian.dinamarca@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 27

MXid \cc\i bXcc

BIF>

ör att poängtera vikten av lämpligt tempererad mat och dryck skulle jag vilja citera ett stycke ur den heliga skrift: ”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm. Men nu är du ljum och varken varm eller kall. Så därför ska jag spy ut dig ur min mun.” Texten borde sitta bredvid ”tvätta händerna”-skylten på varje krogtoalett eller åtminstone mässas likt ett mantra innan varje sittning värd namnet. Får jag en endaste kall macchiato eller pissljummen chablis till så spyr jag ut den ur min mun.

(

RÅKULTUR

Kungstensgatan 2, tel 696 23 25

Jag ger mig inte. Ni måste verkligen prova Stockholms bästa sushi as soon as fucking possible, som man säger i Japan. Öppet: mån–fre 12–21

)

PA & CO

Riddargatan 8, tel 611 08 45

Vi var inte dummare än att knipa ett bord under sommarlugnet på PA. Matjessillen som uppenbarade sig på bordet simmar fortfarande runt i min hjärna. Öppet: alla dagar 17–00

VURMA

Birger Jarlsgatan 36, tel 611 00 45

Ett kvällsöppet Vurma med alkoholtillstånd känns som det klockrena steget för mackimperiet vi har lärt oss att tycka så mycket om.

Kryddningen matchar inredningen alltför väl. Foto: Johannes Helje

Öppet: mån–sön 9–00

LA NETA

Barnhusgatan 2, tel 411 58 80

Ett gäng svenskofila mexare har öppnat den första (och enda?) mexikanska taquerían i Skandinavien. Taco hej! Öppet: mån–fre 11–21, lör 12–21

19 GLAS

Stora Nygatan 19, tel 723 19 19

Peter Bennyson och hans 19 sittplatser fortsätter oförtröttligt att förgylla Gamla stans restaurangutbud med sin blotta närvaro. Öppet: lunch mån–lör 12.00–14.30, tis–lör 18–21

DJURET

Lilla Nygatan 5, tel 506 400 84

Den 1 september slås portarna upp för Leijontornets nya bakficka Djuret och förväntningarna är djuriskt höga. Öppet: mån–tor 17–00, fre–lör 17–01

UNDICI

?Xcmjm\ejb Zfd\YXZb UNDICI

Grev Turegatan 30, tel 661 66 17

Tomas Brolins kärleksbarn till krog drogs under slutfasen med ständiga tillståndsproblem. Efter ett otal vändor hos myndigheten lades verksamheten ner och det forna fotbollsproffset bestämde sig för att göra något helt annat. Sara Shalabi som hade jobbat på restaurangen i över sju år vägrade dock att ge upp och tillsammans med kökschefen David Strand såg hon till att leta upp en ny hemvist åt den italonorrländska crossovern. När Nox lokaler på Grev Turegatan blev lediga i

våras och Brolin gick med på att låna ut namnet slogs således portarna upp för reinkarnationen. Inredningen har sedan dess svennefierats något och om inte loungemusiken skvalade ur de vita högtalarna skulle man nog kunna höra Ingvar Kamprad skratta hela vägen till banken. Björkfanér möter linne som möter vitmålade väggar. Precis som hos förlagan baseras menyn på ambitionen att låta det italienska köket möta vårt norrländska dito, även om vi anar en övervikt åt det senare. Tyvärr matchar kryddningen restaurangens sterila inredning alltför väl i flera fall. Undantag finns tack och lov, särskilt

i form av en formidabel kantarelltoast. Den största behållningen med vårt besök är emellertid den oklanderliga servicen. Med en dunderkoll på såväl maträtter som vinlista och en pianoflink fingertoppskänsla när det kommer till lyhördhet känner vi oss precis lagom uppassade utan att för den delen bli störda. Att besöka Undici påminner sammanfattningsvis lite om att ligga med ett ex. Man blir tillfredsställd och knappast besviken men det bjuder inte på några överraskningar eller fyrverkerier. Öppet: tis–tor 17–00, fre 16–02, lör 18–02.

Grev Turegatan 30, tel 661 66 17

Brolins forna norrländsk/italienska restaurang har uppdaterats och återuppstått i Nox gamla lokaler. Öppet: tis–tor 17–00, fre 16–02, lör 18–02

COCOVAJA

St: Eriksgatan 109, tel 31 61 40

Vi hälsar Ilias Ioannidis med personal hjärtligt välkomna tillbaka. Nu i lite rymligare lokal. Öppet: mån–tor 17–00, fre 16–01, lör 12–01, sön 12–00

B ic\b fZ_ i\jg\bk VURMA

Birger Jarlsgatan 36, tel 611 00 45

DÄRMEDPASTA

Långholmsgatan 5, tel 668 34 02

En oemotståndlig kolhydratchock väntar dig som checkar in på Därmedpasta. Var inte rädd för fårosten. Öppet: alla dagar 11–22

BISTRO SÜD

Swedenborgsgatan 8A, tel 640 41 11

Trots långsam och emellanåt en aning snorkig service är det svårt att inte återvända till Bistro Süd och deras förföriska råbiffar och grissidor. Öppet: sön–mån 17–23, tis–lör 17–00

PELLE TAMLEHT

Vurmaimperiet fortsätter sin utbredning i Stockholms stad och finns faktiskt nu representerat i varenda stadsdel. Det senaste tillskottet är beläget mittemot Zita på Birger Jarlsgatan. Eller närmare bestämt i Kjellsons gamla lokaler. På dagmenyn samsas som vanligt idel smarriga mackor med sallader och ett fåtal varmrätter. À la carten som serveras på kvällen är mer husmansbetonad. Köttbullar, raggmunk och rimmad lax är några av guldkornen. Och man får ha i åtanke att Vurma i första hand faktiskt har varit en pålitlig lunchrestaurang. Rätterna vi provat har ingalunda lett till några svulstiga kulinaritetsexplosioner direkt, även om allt har varit vällagat och hemtrevligt upplagt. Anmärkningsvärt med nytillskottet är dock att Kjellsonsvurmat blir det första

Vurmar för husmanskosten. Foto: Johannes Helje

Vurma med kvällsöppet och alkoholtillstånd. Personalen känns igen från Vurmas andra restauranger och har en oklanderlig inställning. Lokalens interiör har också fått sig en kärleksfull uppdatering. Dessutom är ambitionsnivån rejält hög när det gäller kvällsliga aktiviteter. Dels kommer dj:s att spela regelbundet på

övervåningen och man hoppas också kunna köra liveband på densamma. Även om mycket har förändrats kan den konservativt lagda också vara lugn, den röda neonskylten är k-märkt och kommer således att få vara kvar. Öppet: mån–sön 09–00.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 29

BIF>

Ilias vet när du är kaffesugen.

(ERWOSRWX JVoR -WPERH 2SVKI 7ZIVMKI *MRPERH SGL :MIXREQ :M ZMWEV HIR M 7XV}QWXEH &IVPMR +}XIFSVK SGL To JPIVE R]E SZmRXEHI WGIRIV VYRX SQ M 7XSGOLSPQ :mPOSQQIR 4d 8-00*c00-+% %(6)77)6 · ;;; 13()62%(%278)%8)62 7)

13()62% (%278)%8)62 Foto: Pelle Tamleht

Månadens krogprofil

@c`Xj @fXee`[`j COCOVAJA

St: Eriksgatan 109, tel 31 61 40

Utanför vad som närmast kan liknas vid en byggarbetsplats står månadens krogprofil Ilias Ioannidis och väntar in hantverkare. Det saknas nämligen än så länge el och vatten i den nykaklade lokalen vid Vanadisplan. I slutet av augusti ska portarna slås upp till nya Cocovaja. Lokalen på Norrtullsgatan har övergetts till förmån för en större och något bättre placerad dito. –Faktum är att jag har haft ögonen på just den här lokalen i ett års tid nu. När jag slutligen fick klartecken sammanföll det olyckligt nog med min fars bortgång. Men min mamma stöttade mig och tyckte att vi skulle se det som ett kretslopp. Och det ska bli jätteskönt med en nystart. På den tidigare versionen av Cocovaja var kaffet helt i fokus med några få matoch bakverksalternativ samt ett trevligt utbud av ekologisk läskeblask. Med hjälp av den nya lokalens storlek och den nyanställde deltidskocken kommer kaffebaren dock att utvecklas till en fullfjädrad lunch- och snackbar, utan att för den skullen tappa kaffepundarna som troget agerat stamgäster. –Det är så roligt med alla människor som stannar till här när de får en lucka. Cocovaja har länge haft ett stort antal väldigt trogna stammisar. Jag har läskigt bra koll på deras scheman och när de har sina kaffefönster om man säger så. Hon som jobbar därborta kommer till exempel 08:05 medan paret på Västmannagatan brukar titta in strax efter lunch. Och du brukar ju komma ungefär vid ettsnåret.

32 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

När hantverkarna jobbat klart kommer vi att ha plats för sex till åtta sittande gäster och några ståbord. Om tillståndet hinner bli klart blir det en liten uteservering också. På menyn kommer det att finnas ungefär åtta olika mackor och två varmrätter. Vi byter egentligen inte meny, bara uppdaterar och lägger till lite. Det viktiga är att kvaliteten fortsätter vara hög.

:fZfmXaX _Xi c e^\ a _X]k \kk jkfik XekXc

m c[`^k kif^eX jkXdd`jXi% AX^ _Xi c jb`^k YiX bfcc g [\iXj jZ_\dXe fZ_ bX]]\] ejk\i%

Ta en dinkelsallad till exempel, den kan antingen vara supergod eller skitäcklig beroende på vem som gör den. Och i slutet av september blir vi ju faktiskt Sveriges förmodligen enda kaffebar med en anställd kock. Förutom att öppna nytt stammishak, blogga om kaffe och åka på sparesor hem till Grekland blir Ilias i höst även tv-stjärna. För mer info om detta och andra Cocovaja-relaterade nyheter följ utvecklingen på twitter.com/cocovaja. –Pelle Tamleht Öppet: mån–fre 07–15.

BIF>

;<JK@E8K@FE FBvE;

Foto: Ola Axman, Johan Blomgren

Efiib g`e^

UPPDRAG: Fyll en minibuss med Vilket vi framför allt inser när Säg Norrköping och folk stockholmare och åk associerar Krunegård, Peking stora delar av vårt kotteri ser till närliggande och världens tråkigaste stad. sig själva poserandes på mindre stad. Vi på Nöjesguiden bestämde klubben Palace vimmelbilder oss för att fördjupa våra några dagar senare. En sak DESTINATION: kunskaper om kroglivet i vinner vi dock på, kändisNorrköping. denna tionde största svenska faktorn på samtliga klubbar Distans från stad. Upplägget för resan var är fullkomligt obefintlig. Stockholm: 161 km lika enkelt som genialt. Fyll en –Pelle Tamleht Befolkningsmängd: buss med nio stockholmare 128 571 i hela som för att hålla sinnet öppet kommunen inte på förhand får veta var färden bär av. Boka in sällskapet på ett lämpligt placerat hotell, i detta fall Scandic Norrköping City, och avsätt sedan 24 timmar för exkursionen. E8KKBCL998I @ EFIIB{G@E>

Jk de`e^\e g a Fkk\e i m`[ m i Xebfdjk i\a ck _ ^%

RESTAURANG PALACE Bråddgatan 13, tel 011–18 96 00

Uppe på Scandics takterrass finns lämpligt nog en jacuzzi varifrån man kan planera kvällens rutt, vilket vi gjorde. Första anhalt var det legendariska Palace. Nere vid Motala ström med två dansgolv, uteservering och plats för över 2 000 personer har krogen stått pall i över 40 år. Här samsas kreti och pleti för att svänga sig till populär dansmusik, kolla på liveband och svepa Heineken ur retrofuturistiska kylskåp. På några infödingars råd rör vi oss sedan till Restaurang Otten där inträdet på 60 bagis knappast avskräcker. Stämningen på Otten är vid vår ankomst rejält hög. Ur en fotbolls-liknande bar langar en sportig servitris Black Russians och innan någon hunnit säga skål sprids vårt sällskap som en cancersvulst över schlagergolvet där Alcazars Stay the Night dundrar ur högtalarna. Det som kanske framför allt skiljer städer av denna storlek mot att gå ut runt Stureplan eller på Södermalm här hemma är förmågan att samla en så mångfacetterad publik under samma tak. Stilarna blandas friskt golven emellan och en kapacitet på över 2 000 personer är det faktiskt få ställen i huvudstaden som kan tävla mot storleksmässigt. Det är kanske just denna dynamiska skara människor som gör att inställningen bland dessa upplevs som något öppnare för att inte säga trevligare. Annars är kroglivet i Norrköping tämligen likt det här hemma.

Krunegårdbesjunget nöjespalats nere vid strömmen med plats för över 2 000 gäster.

CASINO NIGHT DE LUXE

Öppet: fre–lör 21–03

Boka paketet som innehåller allt du beöver för en helkväll på kasinot. Entré, lyxig kasinomeny och några spelmarker att prova lyckan med. Pris 495 kronor - boka på 08 781 88 00. Välkommen!

RESTAURANG & NATTKLUBB OTTEN Slottsgatan 114–118, tel 011–3 41 45

En av Sveriges största nattklubbar. Specialpriser för studenter. Öppet: fre–lör 22–03

HUGO

Slottsgatan 118, tel 011–13 12 50

I grunden en restaurang med lunch och à la carte-verksamhet. Byter skepnad på kvällen till nattklubb med partybowling. Öppet: fre 11–03, lör 14–03

<F?8D82E2? '& DE@4<9@=> £=56CD8C¢?D #! £C 2==2 G:D2C :5 HHH 42D:?@4@D>@A@= D6

+ BvE;8 G<IJFE PLURA JONSSON sångare i Eldkvarn PEKKA HEINO programledare i Röda tråden

CLAES ”CLABBE” AF GEIJERSTAM dj Destination Okänd är en vinjett under vilken vi testar utelivet i andra städer än Stockholm, Göteborg och Malmö. Om du har önskemål om vilken stad du vill se som nästa destination maila till pelle.tamleht@nojesguiden.se.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 33

Krönika

> i d`e [X^

ar ni varit på Bar Hemingway på Ritz i Paris? Det är ett satans arbete att ta sig dit genom alla slingriga gator. Men det är värt besväret. Att beställa en Old Fashioned här är som att dricka perfekt balanserad nektar som väver en kokong av honung runt din tunga. Det är helt sant. Jag skulle aldrig ljuga för er. En cocktail kostar 500 kronor. Jag anser att det, som det heter i folkmun, ”är värt varenda krona”. Bartendrarna är de bästa i världen och går inte att jämföra med någonting i Sverige. De använder bara en sorts bourbon – Maker’s Mark. Flaskan är god vän med Ryan McGinley, Dash Snow och Bill Clinton. Vet du vilka dessa herrar är? Det borde du veta. Den senare har bland annat varit amerikansk president. Maker’s Mark:s historia startade 1840, då grundaren till destilleriet Robert Samuels barnbarn, T.W. Samuels, bestämde sig för att förfina det gamla familjereceptet (som då var inget annat än odrickbar saloon-vätska).

;IP:B

LdXd` Å efiiX <lifgXj Y jkX ZfZbkX`cYXi Umami är Köpenhamns hetaste restaurang bland den yngre Facebook-generationen. Den nedre, champagnegula cocktailbaren, nybyggd och numera under namnet Ubar, är centrat för lokala fotomodeller, it-boys och unga direktörer. Det finns ingen finanskris här. Här finns endast en lokal högkonjunktur. Baren är utrustad med rysk vetevodka, ekologisk gin och barmästare som med ett vant ryck med handleden placerar en bomullsservett vid din plats i baren, som för att muta in ditt område, och frågar strax ”Vad vill du njuta av ikväll?”. Bestäm du, säger jag, i trygg vetskap om att jag är i lika goda händer som då hela min kropp lämnades bort till min första dagmamma. ”Bestäm du” är ett uttryck jag bara använder på Umami. Jag får en Umamis Ginger Passion. Den tar mig exakt 18 minuter och 17 sekunder att dricka upp. Det är den bästa tiden i mitt liv.

Den blixtrar till i munnen. Väl avvägd, balanserad och skickar dig till en plats du aldrig har varit, men vill återkomma till. Igen, igen och igen. Mina favoriter är Ginger Passion, Lemongrass Sakétini, Red Emperor och Shochku Cooler. Umami har också en fantastisk meny. Wagyu-biff med tre såser, en hummerklo och den lysande sushin är mina favoriter. Umami är, nu när jag tänker på det, Europas motsvarighet till David Changs imperium Momofuku i New York. Hypermodernt och avskalat. Som att äta en avsmakningsmeny direkt från bladet ur en utställningskatalog från Whitney's. Det är en mattrend jag uppskattar. En trend som går mot lättare, vällagad mat men utan att skära bort klassiska franska och japanska lyxingredienser. –Carl Reinholdtzon Belfrage Umami ligger i en gammal banklokal på St. Kongengade 59 i Köpenhamn. Du beställer bord på +45 33 38 75 00. Foto: Martin Dyrløv

KI<E;98IFD<K<I

Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

Selosses avknoppningar – nästa generation avantgardechampagnemakare är här. Rapport följer på denna sida.

Phillipe Rochat – i jakten på det nya, El Poblet och El Bulli med flera, får man inte glömma det klassiska – utdöende? – franska köket och dess viner.

Kranvatten – bättre än alla vatten-sorter på flaska. Vatten på flaska är nutidens Nigeria-brev.

Överårig skotsk whisky – gubbens största fiende och världens bluff.

9Xik\e[iXieX a i [\ Y jkX `

”Ett glas rött, tack” – som att gå in till en bilhandlare och säga ”en bil, tack”.

m ic[\e fZ_ ^ i `ek\ Xkk a d] iX d\[ e ^fek`e^ ` Jm\i`^\%

Afrika – fantastiskt överskattat vinland.

T.W Samuels ville göra något extra. Han bröt mot familjens gamla recept och skrev ett eget där korn och vintervete fick para sig med majskorn. Det blev mycket lyckat. Lagringsprocessen är exakt då faten ständigt roteras. Ingen speciell årgång finns, utan varje sats provsmakas och ingenting kommer ut på marknaden om perfektion ej uppnås. Antalet flaskor för export är därför starkt begränsat. Resultatet är en ljuv, nästan söt smak. Världens, enligt mig, bästa bourbon var född. Samuels är whiskyvärldens Lars von Trier. Han skapade en dogma för sin bourbon som inte fick brytas. Han tvingade sina barn och barnbarn att arbeta i en tradition av att hela processen skulle behandlas hantverkarmässigt – allt skulle göras för hand och med stor lojalitet mot gamla regler och underleverantörer. Familjen Samuels har sedan dess arbetat med en och samma vaxleverantör, en och samma glasproducent och en och samma reklamfirma. Lojalitet och vänskap präglar företagskulturen än idag. Glaset och etiketten designades helt av T.W Samuels fru. Flaskan ger endast uppgifter om vilken generation Samuels som nu styr över produktionen, i detta nu den fjärde. Den är enkel och originellt skapad. Och flaskans hals är handdoppad i rött vax för att symbolisera varje flaskas unika handpräglade natur. Det är en mycket ineffektiv process att göra denna lilla whisky. I tider då ord som effektivisera, ”spara in” och rationalisera ekar i fabrikerna och företagen skapar familjen Samuels något unikt. Jag saluterar deras framfart. Q –Carl Reinholdtzon Belfrage För övrigt. Om ni är intresserade av mat och dryck så ska ni genast se filmen Julie och Julia med briljanta Meryl Streep. Den berömda matbloggen och boken har nu också blivit film.

>@E><I G8JJ@FE Ingredienser 4 cl shochu 2 cl SohoLichi-likör 4 cl passionsfruktjuice 2 cl ingefärsirup 1 cl frisk lime

C<DFE>I8JJ J8ByK@E@ Ingredienser 4 cl shochu 4–6 björnbär 16 cl Søbogård Sjælevarmer (dansk ekologisk saft)

9vJK ALJK EL

Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

MOMOFUKU

minirestaurangkedja i New York

David Chang är den roligaste kocken i New York just nu. Och hans sätt att blanda sake och öl med gåslever och kycklingvingar är föredömligt. ROCHAT

restaurang utanför Montreux

I<; <DG<IFI Ingredienser 2 cl Campari 4 cl saké 4 cl blåbärsjuice

J?F:?L :FFC<I Ingredienser 5 cl shochu 3 cl äpplejuice 3 cl mangopuré Grönt äpple i tärningar Färsk mynta

Tre stjärnor är alltid tre stjärnor. Bästa födelsedagsmiddagen jag avnjutit. Fick upp mina ögon för schweiziska viner. Bara en sådan sak. PIERRE FRICK producent, import

Hetaste producenten just nu. Drack hans komplexa mousserande till minne av Dash Snow.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 35

BFEJK

Kejsar Palpatine hĂ¤lsar pĂĽ folket.

M\d ]Â&#x201A;i DM>6

& +!! ! % ) ! ! (

& ! !! !

!! ) ! + (

' " ) ! ! ) ! !! "! !! #

*!! * * # + "

! !! "! (

& !! # ! % !

# ! ) * ! (

& " ! #

(

& ) + %$

" ) + " " (

ĂĽ var sommarlovet slut och det Ă¤r dags att ĂĽtervĂ¤nda till starten pĂĽ konstĂĽret. Hudiksvallsgatans innergĂĽrd kĂ¤nns mest som en skolgĂĽrd dĂ¤r alla ĂĽterses pĂĽ hĂśstens stora supervernissage i slutet av augusti: FĂśrst drink pĂĽ Bonniers, sedan vidare lĂ¤ngs Torsgatan och S:t Eriksgatan upp till Klustret, med vĂ¤tskekontroller pĂĽ vĂ¤gen. Folket gĂĽr lĂ¤tt att dela in i klasser och skolor. FrĂĽn Ă&#x2013;stermalm och Vasastan kommer G-klasserna (galleri), frĂĽn SĂśder kommer K-klasserna (konstnĂ¤r) uppdelade i utĂśvande, studerande och wannabe. Till det kommer M-klassen (media) och IK-klassen (institution/konsthall), bĂĽda med Storstockholm som upptagningsomrĂĽde. Sammantaget Ă¤r det som din gamla gymnasieskola, komplett med de snyggaste tjejerna, de coola killarna, nĂśrdarna och till och med en amerikansk utbytesstudent som alla tycker Ă¤r lĂ¤cker och cool. Terminens stora frĂĽga Ă¤r vilka gallerier som kommer att finnas kvar pĂĽ Hudiksvallsgatan ĂĽret ut. Flera har meddelat att de letar efter andra lokaler. Att Vasastan kĂ¤nns fel. NĂĽgot som Stene Projects redan fattat och Ăśppnade fĂśre sommaren en liten konstlounge, istĂ¤llet fĂśr ett gigantiskt galleri. Oavsett hur det gĂĽr, sĂĽ kĂ¤nns det kul att hĂśsten Ă¤r igĂĽng!

(

BENEDICTUS XVI Ă&#x2013;stgĂśtagatan 23â&#x20AC;&#x201C;27

Det Ă¤r mĂĽnga som tycker att PĂĽven ser ut som kejsaren i StjĂ¤rnornas Krig, men jag undrar om han inte ser mer ut som Yodas onde bror. Ă&#x2026;tminstone gĂśr han det pĂĽ fasaden till det gamla utbrĂ¤nda huset pĂĽ SĂśder. Han Ă¤r en stor pappersgubbe som nĂ¤r som helst skulle kunna brinna upp bakom gallren han hĂĽller i. FrĂĽn lĂĽgorna skulle dĂĽ kunna hĂśras: â&#x20AC;?Ond, jag Ă¤r.â&#x20AC;? Och â&#x20AC;?Aj!â&#x20AC;?.

)

DALĂ? DALĂ?

Moderna Museet, den 19 septemberâ&#x20AC;&#x201C;17 januari, tisâ&#x20AC;&#x201C;ons 10â&#x20AC;&#x201C;20, torsâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 10â&#x20AC;&#x201C;18

UtstĂ¤llningen heter ju egentligen DalĂ DalĂ featuring Francesco Vezzoli. NĂ¤r nu Moderna dammar av DalĂ gĂśr de det med hjĂ¤lp av Miuccia Pradas Ă¤lsklingskonstnĂ¤r, som i sin tur Ă¤lskar allt vad glamour, lyx och konsumtion heter. Ja, det Ă¤r hĂśgkonjunkturskonst, men hans S/M-fĂśrhĂĽllande till lyxkultur Ă¤r otroligt underhĂĽllande. Han binder, han piskar och han Ă¤lskar. Precis vad Salvador behĂśver. ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

36 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 10 â&#x20AC;˘ 2009

GUNNEL WĂ&#x2026;HLSTRAND

AndrĂŠhn-Schiptjenko, den 27 augustiâ&#x20AC;&#x201C;4 oktober, Hudiksvallsgatan 8, tisâ&#x20AC;&#x201C;fre 11â&#x20AC;&#x201C;18, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16

Det Ă¤r som tv-serien Vem tror du att du Ă¤r?. En person bestĂ¤mmer sig fĂśr att ta reda pĂĽ vem pappas kusin egentligen var. Pratar med sin far som berĂ¤ttar myten, â&#x20AC;?hon var den vackraste flickan i trakten och talade med andarâ&#x20AC;?. En fantastisk story. Det Ă¤r vad Gunnel WĂĽhlstrand mĂĽlar. Moderna, privata myter i tusch och vatten. Tro dem om du vill.

AURĂ&#x2030;LIEN FROMENT

Bonniers Konsthall, den 28 augustiâ&#x20AC;&#x201C;4 oktober, ons-fre 12â&#x20AC;&#x201C;19, lĂśr-sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;17

Det hĂ¤r Ă¤r tricket Joe Labero skulle dĂśda fĂśr. Trumvirvel. Att pĂĽ en gĂĽng trolla fram en golfare, en livboj och en vĂ¤derkvarn. Trumvirvel. Och sedan lĂĽta dem hĂ¤nga kvar i luften. Trumvirvel. Men nu Ă¤r det en fransos som gĂśr det i en film utan lĂ¤ttklĂ¤dda assistenter och rockmusik. Trumvirvel. Soundtracket Ă¤r valsĂĽng.

OLA PEHRSON: RETROSPEKTIV

FĂ¤rgfabriken, den 2 septemberâ&#x20AC;&#x201C;15 november, onsâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 11â&#x20AC;&#x201C;16

PĂĽ sextiotalet gjorde BBC en revolutionerande naturdokumentĂ¤r om livet pĂĽ Serengeti. De hade hjĂ¤lp av ny kamerateknik som gjorde att man kunde komma riktigt nĂ¤ra djuren. En av filmens mest berĂśmda scener var nĂ¤r lejoninnorna tillsammans jagade och dĂśdade en zebra. Det var fantastiskt, publiken rĂśs hemma i tv-soffan. EfterĂĽt visade det sig att det hade gĂĽtt ĂĽt cirka 26 zebror till den scenen. Men publiken trodde pĂĽ det de sĂĽg hemma. Var grĂ¤nserna gĂĽr mellan sant och pĂĽhittat intresserar Ola Pehrson. Undrar vad hade han gjort av Facebooks mer eller mindre friserade profiler? Peace.

J:<E

PUNTILA/MATTI AV BERTOLT BR EC PREMIÄR 9 OKT HT

Asylshopping

UNDER 26 ÅR 100 KR 200 ELLER 08-506 20 .STOCKHOLM.SE RN TE EA ST AD ST W. BILJET TER WW

Foto: Tim Claxton

JZ\ebfejk ` ja e [

ungsholmens enda vattenland!” var det sprittande utropet från Teater Scenario när både stora och lilla scenen förra säsongen svämmades över på grund av vattenläckor. En katastrof med inställda och flyttade föreställningar samt förlorade intäkter till följd, men galghumor kan väl hålla en flytande ett bra tag. Likaså en succé som Asylshopping från i våras, Gertrud Larssons dokusatir där du som aldrig tröttnar på skämt om Migrationsverkets prinsesstårtor fick ditt lystmäte. Nu har det dock runnit över. Sista droppen för Scenario var att de inte fick det kulturstöd de hade hoppats på, och stans teaterhöst inleddes sorgligt med nyheten om deras nerläggning – i form av ett lakoniskt ”Vi kommer endast att finnas på Facebook framöver”. Och de är inte ensamma. Det senaste året har många institutionsteatrar knappt hållit näsan ovanför ytan, och i de fortsatta kristiderna börjar även de fria grupperna (som ändå är bra på att klara sig bra på ingenting) att sjunka. I hoppfull väntan på livbojar – eller om du bara är trött på min metaforfestival här – fortsätt läsa nedan för rekommendationer av fortfarande simkunnig scenkonst (fram till den 2 oktober). Och gå med i Facebook-gruppen ”Scenario – teater film musik konst”.

(

HÅRDARE SNABBARE ANNA VNUK OCH UNDERCOVER

Södra Teatern den 2 och 3 oktober

En helkväll med de här brudarna låter som en dröm. Kauppi utropar att ”vi har mycket att lära av sexisterna!” inför ståuppan Undercover, och Vnuk skryter om orkestrar, barnkörer, vattenfall, en vit trappa, en svart panter, men ja, vi får väl se. I Hårdare snabbare Anna Vnuk. Om du känner att du måste hyfsa statistiken direkt efter de här två feministerna kan du kvotera in dubbelt så många skäggiga killar (så är det känns som verkligheten igen) i ett svep genom norrländska anti-hunk-humoristerna Klungans sceniska gubbdagis Det är vi som är hemgiften, med nypremiär på samma scen den 19 september.

)

traditionella teaterscenerna – är Alexander Salzberger. Kul att se honom i Gubbängen tillsammans med gamla Momentfavoriter. Pontus Stenshäll regisserar.

INTERNATIONELLT SCENKONSTSPROGRAM

C/o Stockholms Stadsteater från den 3 september

Äntligen har jag fått min Liv-Strömquist-iteaterform-fix. Feministiska performancevrål i Teater Viirus/Blaue Fraus Jag är din flickvän nu (efter Strömquists och Nina Hemmingssons serier) tjuvstartade stans nya internationella gästspelsscen – som förhoppningsvis ska öka storstadskänslan i höst med besök från New York, Ljubljana, Gaborone, Bryssel och Lissabon. Säsongen börjar med The Sound of Silence från Riga. Apropå internationella gästspel, missa heller inte belgienbaserade dansdrottningen Anne Teresa de Keersmaeker som kommer till Dansens Hus med sitt danskompani Rosas och nya verket The Song den 4 och 5 september.

KILLINGGÄNGET PÅ DRAMATEN

PÄRLFISKARNA

Dramaten den 19 september

Mera comedy bland klassiker. Killingarna Tomas Alfredson, Robert Gustafsson, Andres Lokko, Martin Luuk, Johan Rheborg och Henrik Schyffert samsas med rävarna Reine Brynolfsson och Malin Ek i en pjäs ”om konsten att hålla ihop”. Förberedelse: kolla in vad regissören som tog Schyfferts teateroskuld, Thorsten Flinck, gör med Peter Weiss-pjäsen Natt med gäster (premiär på Södra Teatern den 8 september). Namnlöst-1 2

09-08-18 15.30.57

Folkoperan den 16 september

Folkoperan fiskar efter lyckan. Konstnärliga chefen Mira Bartov sätter upp Georges ”Carmen” Bizets opera om jakten på mening. Nackhårsresande vacker musik till viktiga samtidsfrågor, någon?

MACBETH

Moment teater den 19 september

En som också är en fena på att ”göra gubbar” – och som ingår i det här fenomenet med humorns rörelse in på de

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 37

Krönika

MXi] i Ycf^^\e i \kk ]XekXjk`jbk g ]le[

9cf^^Xi i a [\e df[\ieX

[fblj gXe# d\e k`cc jb`cceX[ ]i e 9`^ 9ifk_\i Y\_ m\i [l `ek\ ] caX mX[ XccX ^ i# lkXe YXiX [\ jfd [l kpZb\i Y jk fd%

MICHAELA FORNI

DF;<

=i e df[\jkl[`\i ` 9XiZ\cfeX k`cc df[\Ycf^^Xe[\ g E a\j^l`[\e Nya nojesguiden.se har slagit upp portarna och vi kan nu inte bara presentera en ny, fin design utan även nya bloggar. En av personerna bakom bloggarna är Camilla Åstrand, 21, som precis har kommit hem efter en treårig modeutbildning i Barcelona och nu underhåller oss med knivskarpa, lättsamt ironiska och eftertänksamma åsikter om mode och mer därtill. För att ta reda på mer än vad hon bjuder på i bloggen har jag frågat henne om hennes modeår i Barcelona, modebloggar (såklart!) och drömjobb. Du har varit i Barcelona i tre år, vad gjorde du egentligen där? –Jag gick kandidatutbildningen Fashion Marketing & Communication på det italienska universitetet Istituto Europeo di Design. När jag inte satt uppe sena nätter och jobbade på kreativa marknadsföringsplaner dansade jag på Apolo, åt fantastisk sushi på Kibuka i Gracia, fyndade vintage på Le Swing och jobbade extra i showroom, butiker och på pr-kontor. Vad kan man bli när man har gått din utbildning? – Utbildningen var väldigt bred, vi läste allt ifrån marknadsföring, PR, styling, modejournalistik, visual merchandising till business, internationella relationer, förhandlingsteknik, modehistoria, inköp och varumärkesstrategi. Det vanligaste är att man blir modejournalist, product manager, eller marknadsförare på ett modeföretag. Många blir också inköpare eller stylister. Om jag också vill läsa din utbildning, hur går jag tillväga då? –Du kan antingen kontakta skolan själv på www.ied.es eller gå genom det svenska företaget IM Education. Man får CSN-lån för det mesta, men tänk på att hyrorna är otroligt höga. Vilka är de modemässiga skillnaderna mellan Barcelona och Stockholm? –Människor i Barcelona klär sig i regel mer avslappnat än vad vi gör i Stockholm, självklart mycket med tanke på det varma klimatet. Skillnaden mellan "uptown" och "dowtown" är också mycket större än i Stockholm. På fina gatan Passeig di Gracia är det välfönade hår, pudlar och Chanel-väskor och nere i smutsiga men trendiga Raval är de flesta tatuerade, piercade och är skitigt fashion. Stockholm är en mycket bättre modestad än Barcelona, om man ser till trendfaktor. Jag tycker personligen inte att katalaner klär sig bra, alls. Och likheterna, om det finns några? –Likheten är att när en trend väl kommer till staden, ser alla precis likadana ut. Jag har tröttnat på att klaga på det, det är så vi människor fungerar. Vi vill höra ihop och känna att vi befinner oss i ett sammanhang.

STUREPLAN.SE/FOTO: MATHIAS NORDGREN.

ag älskar bloggar. Livsstilsbloggar, modebloggar, kärleksbloggar, matbloggar – listan kan göras lång. Känslan av att titta in i en annan människas liv och att genom den personens texter och bilder bli inspirerad till att leva. Självklart finns det mycket skit i bloggvärlden, men det är likadant med allt. Jag älskar böcker, men det finns fan så mycket dåliga böcker också. Som tur är behöver man inte läsa det dåliga. Man kan trycka bort en blogg som man inte finner intressant precis som man kan stänga igen en tråkig bok och man behöver inte läsa den igen. Jag undrar verkligen hur det kommer sig att det finns så mycket blogghat. Vet inte folk hur man stänger ner en webbsida? Bortsett från de elakheter som florerar bland många bloggares kommentarer tycker jag att bloggar är underbara. Bloggar är den moderna dokusåpan, men till skillnad från Big Brother behöver du inte följa vad alla gör, utan bara de som du tycker bäst om. Bloggar har gjort det tillgängligt för oss att dela med oss av våra tankar, historier, tips och idéer. De ger varje människa en chans till att få sin röst hörd oavsett om man bara vill berätta vad man åt till lunch eller skriva ett inlägg om politik på 3 000 tecken. Alla får chansen att varje dag skriva på sin egna lilla bok. Jag älskar mode, men det är inte alltid det senaste reportaget i Vogue som inspirerar mig. Ibland blir jag mer inspirerad av att gå in på mina favoritbloggar och läsa berättelser om en dimmig natt i New York eller se bilder från en helg på landet med pojkvännen. När jag har hittat en bunt favoritbloggar, så är det dessa som får mig att vilja göra mer av livet. Dansa fler nätter och lära mig fler språk. De bloggar jag läser ger mig inte ångest över att jag inte är perfekt, för de är inte heller perfekta och det är faktiskt helt okej, du behöver inte se ut som Gisele Bündchen, folk gillar dig ändå. Det finns mycket skit, men det är värt att leta efter guldkornen. Här intill har jag listat tre favoritbloggar och i detta nummer har jag även intervjuat en ny favorit i bloggvärlden. Hon heter Camilla Åstrand och bloggar på nya, fantastiska nojesguiden.se. Förutom bloggar har jag även blivit inspirerad av Italiens pensionärer och bytt ut streetstyle på Söder i Stockholm mot en liten piazza i norra Italien. Jag hoppas att ni gillar det! Q

magasinen, de måste ge oss en kreativ anledning att köpa dem, när vi kan se alla visningar och kollektioner online. Titta bara på svenska Elle, som har fått ett fantastiskt uppsving det senaste året. Vilket är ditt drömjobb? –Oj, jag har många! Jag älskar ledarskap, organisation och projektledning, så chefredaktör på svenska Elle skulle vara den svåruppnåeliga drömmen. Att få jobba med marknadsstrategi på ett svenskt företag som Filippa K eller H&M, och att vara med och lansera dem i resten av världen skulle också vara fantastiskt. Eller vilket jobb som helst med Lena Patriksson Keller som chef, hon är en stor förebild för mig även om jag aldrig har träffat henne!

Camilla kan klä sig. Du skriver en, om jag får säga det själv, fenomenal modeblogg på vår hemsida, anser du själv att du kan och är duktig på mode? –Tack, vad glad jag blir! Jag ser den dock inte bara som en modeblogg, utan snarare en generationsblogg om hur vi unga tjejer tänker och känner 2009. För att svara på din fråga: jag anser att jag ser en helhet i mode. Jag har inte alltid de senaste trendplaggen, men min lägstanivå är hög. Jag vet vad jag passar i, och vågar klä mig i det som jag gillar, oavsett om det är trendigt eller inte. Jag läser mycket modehistoria, branschtidningar och internationella modemagasin, och tycker att världen bakom trenderna är den verkligt intressanta, där man kan svara på frågor som: Varför säljer läppstift mer i lågkonjunktur? Varför väljer de stora modehusen att fronta med kändisar istället för modeller? Vem är egentligen Chloés bästa chefsdesigner genom tiderna? Varför ser många människor i modebranschen ner på modebloggare? Eller gör de det? –Det tror jag att de gör, och jag kan absolut förstå dem. Många i modebranschen, speciellt moderedaktörer på magasin, har studerat modehistoria, läst varje designers självbiografi, beskådat hundratals visningar, och kan rabbla modehuset Guccis historia för dig i årtal. De har precis som läkare, lärare och jurister en yrkesstolhet. De kan det de gör, och de vill föra det vidare. När sedan den stora massan väljer att läsa unga gymnasietjejers Gina Tricot-bloggar, förstår jag att de blir besvikna. Jag tycker dock inte att man behöver välja, utan att bloggarna kan vara ett komplement till modemagasinet. Internet har satt en helt ny press på

Vilka tre saker skulle du rädda ur garderoben om det började brinna? – YSL-ankelbootsen, fyndade på 60 procent rea i Barcelona. Chanelballerinorna, även de inköpta i Barcelona. En vintage prinsessklänning som jag köpte med förhoppningen om att den en dag skulle få bäras på Elle-galan! –Michaela Forni Camilla Åstrands blogg hittar du på www.nojesguiden.se/camilla.

9vJK ALJK EL Michaela Forni SEA OF SHOES

www.seaofshoes.typepad.com

Har blivit vald till en av världens bästa modebloggar ett antal gånger, varit med i Vogue tillsammans med sin lika fashionabla mor och har fler skor än jag vågar drömma om. LE LOVE

www.leloveimages.blogspot.com

En annan typ av inspiration som får det att pirra i magen. Meningar, moln, kyssar, skrattgropar och allt annat som smakar kärlek. YTLIGHETER www.ytligheter.se

Eleonore Nygårds var den första bloggerskan som jag började följa för fyra år sedan och var även Sveriges första betalda heltidsbloggare. Många bloggar plockas allt eftersom bort ur bokmärkesraden men Eleonore stannar kvar. Det är hennes söta page, de vackra franska kläderna och värmen hon sprider som gör att jag stannar.

michaela.forni@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 39

DF;<

Nöjesguidens moderedaktör Michaela Forni har alltid fascinerats över hur olika delar av världen väljer att klä sig. I Italien upptäckte hon en trend bland den äldre delen av befolkningen – de har oklanderlig stil.

wC;I8J D<; JK@C Text och foto Michaela Forni

ag står på ett torg i en liten stad i Italien. Det är, för att vara i Sydeuropa, en sval sommardag och stannar jag upp kan jag känna de lätta vindarna som annars så sällan kommer hit under sommarhalvåret. Det är söndag förmiddag och jag hör kyrkklockorna slå samtidigt som jag ser folk strömma ut ur kyrkan. Jag hinner under 20 minuter samla på mig fler inspirerande ögonblick än vad jag vanligtvis gör på samma tid på valfri folktät plats i trend-Stockholm. Vad som fångar mitt intresse? Damer och herrar som sedan länge är pensionerade, har barnbarn och somliga av dem har säkerligen redan barnbarnsbarn. Det har alltid fascinerat mig hur olika delar av världen väljer att klä sig och även hur olika åldersgrupper gör det. I vissa kulturer och länder finns klara svar på frågan – man klär sig efter sin religion, sin ekonomi, vädret eller sin ålder. Många begränsar sin klädstil efter var de bor, hur mycket de tjänar eller hur gamla de är. Bor du i ett varmt land bär du löst sittande kläder i tunna tyger, har du en begränsad inkomst köper du bärbara plagg på budgetkedjor, börjar du bli gammal tar du på dig fotriktiga sandaler. Frågan är: måste vi egentligen begränsa oss till det här? Till hur mycket vi tjänar eller hur gamla vi är? Och i sådana fall, hur kommer det sig att italienska gamlingar inte gör det? Giuseppe är 74 år och går klädd i samma typ av kläder han alltid går omkring i. Det är en blå skjorta som han har köpt i en av stadens små skjortbutiker och så ett par ljusa byxor med perfekt passform. I midjan sitter ett mörkt läderbälte med silverspänne och när han tar upp handen för att hälsa skymtar en guldklocka. Solglasögonen kommer från Armani och skorna är av det finaste italienska lädret, de luktar fortfarande nya, som skinnsäten i en ny bil. Innan han pensionerades jobbade han på statliga järnvägen och pensionsinkomsten är knappast hög. När han möter upp sina vänner för att spela kort ser de alla likadana ut, i handgjorda läderskor och italienska designerkläder. Byt

40 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

;Xd\ieX fZ_ a _\iiXieX _ i j\i Xcc[\c\j ] ikaljXe[\ lk fZ_ ] i d`^ Xkk j\ ]iXd \dfk Xkk Yc` ^XddXc%

ut kaffet mot öl, söndagsförmiddag mot lördagsnatt, sudda bort rynkorna vid ögonen och jag hade lika gärna kunnat stå med ett gäng killkompisar på Stureplan. Samtidigt cyklar en dam förbi i solglasögon från Versace, en tunn sidenblus och sandaler med klack. Hon har bråttom hem för att förbereda söndagslunchen. Hade håret varit lite längre och klackarna lite högre, kunde hon lika gärna vara en ung kvinna shoppandes på NK, något stressad till nästa möte. Varför relaterar så många stora designers och välgjorda plagg till något bara vissa har råd med, när dessa människor ser det som en självklarhet? Vi har fördomar utefter vad någon har på sig. Vi sätter snabbt olika människor i fack och framför allt – vi ser ner på fåfänga. Stil är inte något man kan köpa för pengar (en klyscha så sann) utan det handlar om att vilja klä sig bra. Att tycka om att ha på sig fina kläder, att tycka det är viktigt att ha på sig en välstruken skjorta eller klackskor även om man bara ska gå en promenad med sin käresta eller ner till affären. Det är inte billigt att klä sig bra, men det behöver inte heller vara dyrt. Vill man så prioriterar man, letar efter plagg av bra kvalitet och passform och ser det som en investering istället för något onödigt. Jag minns när jag var liten och min

farfar alltid åkte till NK under julhelgen för att sedan komma tillbaka i en ny kavaj från Armani eller Boss. Han använder dem såklart fortfarande, de ser ut som nya trots att det har gått 15 år. Och jag skrattar när jag hälsar på honom och han visar sin nyinköpta pikétröja med glädjerop: ”Den var nedsatt från 100 euro till 50!”, medan någon i familjen suckar högt över det fortfarande höga priset, skrattar han bara och säger att 50 euro inte är mycket för en tröja man har i tio år. Fem euro om året, mindre än man lägger på plastpåsar i matbutiken per år! Jag hoppas att italienarnas fåfänga smyger över till oss i Norra Europa. Jag hoppas att vi slutar tappa hoppet om att se bra ut bara för att vi blir äldre, får gråare hår och rynkigare hud. Jag har fortfarande rätt att gå omkring i en vacker klänning även om jag är 82 år och inte längre har lika rosiga kinder och smala ben som jag en gång hade. Damerna och herrarna här ser alldeles förtjusande ut och får mig att se fram emot att bli gammal. Inte bara för deras oklanderliga stil, utan även för att de vågar skratta högt, spela kort med polarna på baren, dricka en halv flaska rött om dagen och äta trerätters utan att tänka på kalorier. De är levande och åldras inte bara med stil utan även med värdighet, precis som deras viner. Q

Krönika

Ilk`ed jj`^ jXdcXidXe`

JG<C

Krigsspel

i har i förbigående talat om fenomenet samlarutgåvor på den här sidan tidigare, men med den alltjämt rymliga spelhösten inför dörren finns det förstås anledning att göra ett återbesök. Inte minst eftersom samlarutgåvans evolution under senare år har varit minst lika intressant som den har varit föga smickrande. Sammanfattat kan man säga att dessa ”special editions” under det gångna decenniet har gått från att vara den legendariska spelmakaren Working Designs levebröd, lidelse och kall till ett rutinmässigt sätt för förläggare att tjäna snabba pengar. Bästsäljare paketeras med ett soundtrack ingen vill lyssna på, en artbook ingen vill titta i och några t-shirts i storlekar ingen på vår sida om Atlanten kan bära. Samtidigt engagerar man sig också i lite ohämmat pvc-prånglande med någon actionfigur som tappar armarna efter en veckas poserande i vitrinskåpet. Visst, argument kan göras om att det stävjar piratkopieringen, men det såväl som plastkonspirationen – och det uppenbara miljöhotet – är föremål för en annan diskussion. Istället tar vi en lättsam titt på de anskrämliga lådor som förväntas uppta ett par extra hyllmeter innan årets slut. Att Activision förvaltar höstens självklara kronjuvel råder det inget större tvivel om. Call of Duty: Modern Warfare 2 kommer av allt att döma bli årets största spel. När upphovsmännen på Infinity Ward gjorde en unboxing-video (ett voyeuristiskt spelnördfenomen som vi säkert får anledning att återkomma till) plockade man inte bara fram den obligatoriska metallådan, utan en fullt fungerande nattkikare, såväl som ett förkrympt Soap McTavish-kranie som prydnadsställ. Codemasters svarade med att bifoga en militärhjälm med Operation Flashpoint: Dragon Rising. Nu väntar vi förstås med spänning på vilken utgivare som tillkännager torson till den actionfigur vi nu håller på att bygga (God of War III, helt efter antikens snitt). En spelmakare som gav sken av att se det hela för vad det är visade sig vara Bioware, som skapade sig en välsmakande liten spoof på hela karusellen. I unboxingvideon från en påhittad samlarutgåva till det kommande Dragon Age packade man inte bara upp ett, utan två exemplar av samma spel, en artbook och en korv, som enligt rollspelsfabriken skulle vara tillagad av dvärgar. Nu blev förvisso kritiken uddlöst, då Bioware faktiskt planerar en riktig samlarutgåva med spelet, men ändå. Tillåter man sig blicka mot den nära framtiden är det förstås svårt att se ett slut på alla skrymmande paket och lårar. Och tror man att det kommer att bli ett slut på det hela då nedladdning existerar som enda alternativet glömmer man Figureprints – de populära 3D-utskrifterna av World of Warcraft-karaktärer för 1 200 spänn. Idiocracys framtidsscenario känns allt mer troligt. Q

9 jkj caXi\ a gXb\k\iXj d\[

\kk jfle[kiXZb è^\e m`cc cpjjeX g # \e XikYffb è^\e m`cc k`kkX ` fZ_ e îX k$j_ìkj ` jkfic\bXi è^\e g m i j`[X fd 8kcXek\e bXe Y iX%

Ladda ner spelet gratis!

Fd]XdeX [èX Y\î ejeè^Xi Trots att luften nog får ses ha gått ur det svenska spelundret är det alltjämt glada dagar för vår största spelmakare DICE, som är aktuella med Battlefield 1943. För Nöjesguiden berättar producent Patrick Liu bland annat om hur det är att göra spel i motsats till Michael Bays designfilosofi. Digital distribution är hett just nu, hur har det varit att jobba med den i åtanke? –Det har varit kul. Vi har haft kort utvecklingstid och ett litet tajt team. Det hela har varit lite som att gå tillbaka till rötterna med garage-utveckling. Vad tycker du om att göra en realistisk avbild av krig i spel? –Jag tycker att det är en skitbra idé. Samtidigt tror jag inte att det skulle funka på dagens marknad. Battlefield har till exempel aldrig tagit några starka politiska ståndpunkter, och personligen har jag inget behov av att göra det. Tyvärr är världen inte redo för att man ska göra politiska statements i spel. Det funkar på film och i böcker, men i spel är det fortfarande tabu. Men det är väl för att det kan framstå som rätt cyniskt? –Ja, det stämmer och det var ju också en jäkla rabalder kring Michael Jackson-kläderna i Battlefield Heroes. Typ ”de ska bara tjäna en massa pengar”, då det i själva verket var gratis. Vilken erfarenhet tar du med dig från 1943?

–Att det är möjligt att göra mindre spel som faktiskt tar spelarna på allvar. 1943 är inte något puckat spel. Det är inte heller ett spel för casuals eller hockeymorsor, utan ett riktigt spel och konkurrensen har inte varit speciellt stor. Jag tror att vi har fått folk att verkligen öppna ögonen för plattformen nu. Ni hade problem med servarna i början, vad tänkte du när du insåg att det inte skulle hålla? –Jag tänkte jävla skit, det här är inte bra. Jag hade själv rätt höga förväntningar på 1943, men det blev något helt annat. Vi övervakade servarna från allra första början. Först var det några tusen som anslöt sig, sedan ytterligare några tusen och därefter gick kurvan spikrakt upp och vi insåg att det skulle gå åt skogen. Det blev rentav fysiskt omöjligt att bygga ut servarna i samma takt som användarna anslöt. Men nu fungerar allt. Har ni något mantra? Jag vet att delar av Massive går efter ”What would Michael Bay do?”.

–Vi hade ganska små resurser, så det kändes bäst att omfamna sina begränsningar. Kan man göra det lätt för sig i designen så ska man göra det. Till exempel ställde vi oss frågan ”Måste alla fordon vara körbara?”. Om vi hade svarat ja skulle vi ha tusen fordon och det skulle bli helt överväldigande, så istället plockade vi bort dem som inte var nödvändiga för spelet. Vi arbetade efter ledorden ”Simply revisit Wake Island”. ”Simply” som i att göra det enkelt och roligt, och ”Revisit Wake Island” var tillbaka till 1942. Så man skulle kunna säga att det är motsatsen till Michael Bay. Hur känns det nu, är det svårt att släppa taget? –På sätt och vis. Själva lanseringen är inte slutet, utan mer början på slutet, buggar ska fixas och så. Men det är skönt att få det bekräftat att vi har gjort ett bra spel. –Johan Hallstan Battlefield 1943 finns tillgängligt för nedladdning via PSN och Xbox Live Arcade och kommer under hösten till PC.

Namco Bandai gör en samlarutgåva som räknas med en arkadspak till Tekken 6.

Men företagets romans med Tapouts kan mycket väl ha lett till årets fulaste spelplagg.

JOHAN HALLSTAN

Det finaste du kan uppleva för 800 allards.

Läderlappen ställer allt till rätta.

Explosiv ’SPLOSION MAN

Mantelaction BATMAN: ARKHAM ASYLUM

Har man fasat över hur det inte förekommer tillräckligt många spel med fokus på explosiv underhållning bjuder Twisted Pixel på den rätta kuren. I ’Splosion Man axlar spelaren rollen som en karaktär som ursinnigt självdetonerar för att forcera spelets kluriga hinder. Det hela påminner lite om de pixelperfekta plattformshoppen från N+, där noggrann tajming betyder allt, men med något av en postportaliansk inramning. Och i sina allra bästa stunder kan ’Splosion Man närmast liknas vid balett. Den lilla rödspräcklige kanaljen tar sig fram genom ett graciöst pärlband av små vältajmade detonationer. Det är ett förvånansvärt fängslande och humoristiskt spel, som i sin multiplayerdel står för ett smått enastående tandembombardemang. Och på det hela taget hör spelet till bland det finaste som går att uppleva för ynka 800 allards. –JH

Med enbart Rocksteady Games blygsamma meritlista att gå på finns det inget som skvallrar om stordåd. Varför resultatet blir så mycket mer överraskande när det visar sig att Batman: Arkham Asylum är det bästa licensspelet sedan Starbreeze förlöste sitt första inlägg i The Chronicles of Riddick-serien. I centrum för Arkham Asylum finns titelns mentalsjukhus. Jokern har tagit över, utnämnt sig till ny föreståndare på kuppen och det är förstås upp till Läderlappen att ställa allt till rätta. Med en kittlande känsla för detaljer kan spelet mycket väl ses som en enda lång kärleksförklaring till källmaterialet. Rocksteady demonstrerar gång på gång att man kan sin lore, men med små nördigt perifera grepp åt sidan är det som alltid helheten som räknas. Och det är här hantverket Arkham Asylum imponerar som allra mest. Med ett upplägg som nickar gillande åt såväl metroidvaniaformeln som sneak ’em up-spelens kurragömmalek hittar Rocksteady en välfungerande identitet åt sitt spel. Att finalen får ses som jämförelsevis klen kommer nog inte att bli någon vattendelare, men å andra sidan är det som bekant inte målet, utan resan som är det väsentliga. –JH

X360/Twisted Pixel

PC, PS3, X360/Rocksteady Games

johan.hallstan@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 43

Butiker: Hagagatan 3, Hantverkargatan 78, Hornsgatan 58, Lövholmsvägen 16–18, Skånegatan 75, Stortorget 5, Sturegatan 24 Sundbyberg. Vill du skänka en gåva? Ring 08-787 86 82. PG. 90 03 51-8. www.stadsmissionen.se

Krönika

vekc`^\e c`k\ j\o

ad är det för fel på männen i HBO-serier? Ju mer jag tänker på det, desto mer blir HBO:s samlade produktion i guldåldern en graf över den manliga potensen. I början yster och överfödande. Männen är anonyma men galet tilldragande knullmaskiner i Sex and the City. Små härliga objekt med en riktingslös vilja till sex. Sedan blir det konstigt i HBO:s tonår. John from Cinncinati håller bara handen med alla han möter. I Six Feet Under ägnar sig ingen åt hämningslöst, kravfritt sex – allt liggande innebär bara en massa problem. Ingen är förmögen att göra något åt det. I Sopranos är Tony deprimerad men verkar inte kunna förmå sig att komma ur det. Han träffar sina damer som vanligt, men han känner inget. Och när Tony väl talar om sex gör han det såhär: ”A man who eats pussy eats anything.” Det är en färgstark aforism, men inte särskilt moget. Men HBO inledde här sin resa i medelålderns dämpade potens och droppade porriga sexscener för något ännu mer åtråvärt och mycket mer exklusivt i vår tid: prat. Tell Me You Love Me hamnade precis rätt i tiden med massor av terapeutiskt/pedagogiskt sex. Hur mycket full frontal pubishår HBO än försökte att maskera serien med var det inget annat än en tv-sänd sexspalt med pannan full av bekymmersrynkor. Den mogne mannens sätt att hantera sex helt enkelt. Och gud vad det pratades – så mycket att det somnades i min tv-soffa. Så jävla hett var det ju inte! Med In Treatment tog HBO steget fullt ut. Nu är det inte ens själva kroppens njutning sex handlar om längre, utan jungianska bilder som det ska, just det, pratas om. Som gamla farbröder som inte orkar med längre. Det skulle kunna se dystert ut för potensen. Men, nu har ännu en HBO-macka landat och vad handlar den om? Jo, en manlig prostituerad! Hung kretsar kring en man som ser över sina tillgångar och inser att kuken, jo, nog fan är den en tillgång alltid. Jag är glad att HBO äntligen gör en serie om en man som får ut något av sitt hämningslösa liggande. Kuken är härmed återupprättad. Q

Ef^ ]Xe a i blb\e \e k`cc^ e^% a

K<JK1 M`cb\e bi`jXe[\ km$dXe i [l6 Om det är något amerikansk tv har lärt oss de senaste tio åren, så är det att det är synd om karlarna. Är det inte ondskefulla kvinnor som tar ens pengar så är det dödsångest, existensiell kris och brottning med mansrollen. Men deppa inte! Första steget till förbättning är diagnos, och här följer som en liten samhällstjänst ett test för att hjälpa dig gå vidare i din personliga utveckling.

1 Ibland drömmer du om att... A Begå självmord genom självantändning. B Lämna din fru för en beatnick. C Ge ditt ex nya karl en snyting. 2 Hur reagerar du på stress? A Tuppar av. B Skaffar en ny flickvän, eller flyr i värsta fall till Kalifornien. C Ringer din hallick.

4 Vad har du för matvanor? A Grillfest i trädgården. B Hemlagad middag där kött, potatis och någon form av pickles ingår. C Allt som kan lagas på ett trangiakök. 5 Du går aldrig hemifrån utan din... A Pistol. B Hatt. C Bitterhet.

3 Vilken musik dansar du till? A Journey. B Cocktailjazz. C Helst inte, tack.

6 Du är... A Vit och hetero. B Vit och hetero. C Vit och hetero.

FLEST B Du är Don Draper från Mad Men: Karlakarl, kvinnotjusare, copywritergeni i retroförpackning. Ditt liv består av jobb, sprit, damer och den gnagande ångest man får av att stjäla någon annans liv och ljuga för alla man känner. Glöm hatarna och trösta dig med att du inte är en Mad Menkvinna och alltså förmodligen varken kommer att bli våldtagen eller bitterligen isolerad i ett färgmatchat kök.

FLEST C Du är Ray Drecker från Hung: Allt du begärde av livet var en fru, några ungar, ett schysst jobb och respekt från din omgivning – men det gick ju åt helvete. Var försiktig med "fördelaktiga" banklån och glöm för allt i världen inte att uppdatera din hemförsäkring.

HUNG

THE CLEANER

EASTBOUND & DOWN

Heche

Powell

”You want to be my pimp?” frågar Ray Tanya i slutet av Hungs pilotavsnitt. Ett par minuter tidigare har han, efter att ha gått på en självhjälpskurs, insett att den enda tillgång han har är sitt tredje ben, om ni förstår vad jag menar. Att börja jobba som man whore är följaktligen det enda rätta. Låter det osannolikt, löjligt eller som en billig anledning till att visa softcore på bästa sändningstid? Jag håller med. Men lägg till finanskrisen, ett nedbrunnet hus och Detroit (som ser ut att förvandlas till USA:s mest uppfuckade stad nu när bilindustrin går åt pipan) och scenariot blir plötsligt både mer aktuellt och mer trovärdigt. Dessutom är man bra trögtänkt om man inte inser att det är desperationen och överlevnaden som är Hungs tema och inte sexet, så det finns egentligen inte mycket att chockas över. Trots att serien rör sig i snigelfart och Thomas Jane faktiskt är en rätt begränsad skådis, är Hung smart, rolig och kommer att bli ett kul framtida samtalsämne. –AL

Huvudpersonen William Banks slöt ett avtal med Gud när hans dotter föddes – om han fick en andra chans skulle han se till att bli både drogfri och hjälpa andra missbrukare. Till sin hjälp har han en samling personer som han har räddat ur drogträsket och som ständigt är beredda att rycka ut. Självklart önskar man att det är såhär det ska gå till när en person är på väg att ta kål på sig själv med droger: ett specialistteam som samlas och till varje pris ser till att personen ifråga blir ren. När man tänker på den skamliga drogrehabilitering som finns i Sverige framstår vigilanterna i The Cleaner som ärkeänglar i streetwear. En andra säsong spelas in just nu och det ska bli spännande att se hur konceptet håller. –SE

För ett par år sedan listades filmhistoriens tio största douchebags på någon av nätets många humorsidor. Föga förvånande tog William Zabkas översittarkaraktär från Karate Kid hem förstaplatsen, tätt följd av Bradley Coopers testosteronstinna jubelåsna från Wedding Crashers. Om en liknande lista skulle göras över tv-historiens största idioter skulle Eastbound & Downs Danny McBride vara den ohotade förhandsfavoriten. Historien om Kenny Powers, en gång världens största baseballstjärna, nu avdankad semilodis är förvånansvärt engagerande för att vara något som Will Ferrell har ett finger med i. Missförstå mig inte, jag gillar Ferrell, men främst när han som här begränsar sig till cameos. Lyckligtvis är det alltså McBride som är stjärnan den här gången och han är sanslöst bra som dryg diva med ölmage och hockeyfrilla. Trots att det finns en underliggande seriositet som gör att serien många gånger känns tragikomisk, är det humorn som står i centrum. Och tro mig – skämten i Eastbound & Down kommer att citeras i åratal. –AL

FLEST A Du är Tony Soprano från The Sopranos: familjefar först, maffiaboss sedan och i sista hand på gränsen till nervsammanbrott. Du behöver prata av dig på något sätt – om det bara fanns någon typ av yrkesgrupp med absolut tystnadsplikt... Se upp med nära släktingar, de har inte alltid ditt bästa för ögonen.

–Teresa Axner

9vJK ALJK EL I rollerna: Thomas Jane, Jane Adams, Anne

IN TREATMENT Andra säsongen är fantastisk! Canal+ den 2 augusti

REAL HOUSEWIVES OF NEW YORK Underbart snaskig. Kanal 5, tisdagar 21.00

KOMMISARIE MORSE, AGATHA CHRISTIE, MURDOCH MYSTERIES, INSIDE THE ACTORS STUDIO Du behöver bara en kanal i sommar. Kanal 9

Premiär på Canal+ den 7 september.

SANDRA ENGSTRÖM

I rollerna: Benjamin Bratt, Grace Park, Esteban

Premiär på TV400 den 15 september 21.10.

=CL@;<E%J<

I rollerna: Danny McBride, Katy Mixon, Will Ferrell

Premiär på Canal+ First och Canal+ Film HD den 14 september.

sandra.engstrom@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 45

=@CD

Skenbiografier, parodier och lustiga små hybridfilmer där huvudsrollsinnehavaren kanske spelar sig själv, kanske inte. Aldrig förut har det pratats så mycket om var gränsen mellan verkligt och overkligt går. Om det nu är så viktigt. Vi har i alla tagit fram mätverktygen.

JKFI8 JB<E=@CDJFI;C@JK8E Text Niklas Eriksson

höst dyker det upp en film som heter Cold Souls. En märklig liten historia i vilken Paul Giamatti får så mycket ågren under repetitionerna av Onkel Vanja att han låter ett företag djupfrysa hans själ. För att härda ut. Och med “Paul Giamatti” menar vi alltså verklighetens Paul Giamatti, den som har knarrig röst och jagsvag framtoning. Tyvärr hamnar själen på villovägar och Paul Giamatti tvingas åka runt och leta efter den i S:t Petersburg. Vilket förstås är en bitch.

Tvärtemot vad man kunde tro är det inte den neuronbesatte nörden Charlie Kaufman som släpper nytt material, utan en för mig okänd fransyska vid namn Sophie Bartes. Idén till Cold Souls ska ha kommit till Bartes under en dröm i vilken Woody Allens själ förvandlas till en kikärta (!). Men det ska vi inte fördjupa oss i nu, ty genren är nog komplicerad som den är. För vad ska man kalla Cold Souls? Öppet redovisad typecasting? Ett akademiskt skämt? Våra lite äldre läsare kanske minns att

det fanns en tid när skådespeleri handlade om att gestalta kungar, memorera långa textsjok och möjligtvis sjunga en stump. Den tiden är förbi. Efter filmer som I huvudet på John Malkovich, The Last Action Hero och Tristram Shandy har det rent av blivit en del av skådespelarens arbetsbeskrivning att aktivt förhålla sig till sin mediala image. Fiktion, parodi, mediekritik och fejk – vad är vad i den här stora kastrullen? Vi reder ut begreppen.

;\k ]Xeej \e k`[ a e i jb [\jg\c\i`

_Xe[cX[\ fd Xkk ^\jkXckX ble^Xi# d\dfi\iX c e^X k\ok$ jafb fZ_ d ac`^km`j jale^X \e jkldg% ;\e k`[\e i ] iY`%

ljummen trend

Detta kommer starkt i år

GI<JK@><:8D<FE

Greppet att låta ett knippe stjärnor dyka upp som soft inredning. Det kanske bästa exemplet, Entourage, har gjort det med stora delar av Los Angeles hipsterelit (Sarah Silverman med flera.). Extras har kört en folkligare linje när man beordrat Orlando Bloom att älta om sin egen skönhet och givit Captain Picard ideliga kåtslag.

46 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

TIPS Det mesta tecknat av typen Family Guy, Simpsons etcetera; Windows Vista-reklamen.

Prestigecameon är i hög grad just en tv-serieföreteelse. Den skiljer sig från vaniljcameon genom att personens medverkan inte för handlingen framåt. Det är en ren kvalitetsmarkering. När 30 Rock meddelade att de skulle inleda säsong två med ett gästspel av Jerry Seinfeld var det inte för att miljön på något sätt krävde det (då hade serien fått utspela sig i en Porscheverkstad). Man ville bara ha ett kvitto på att man gjorde 2007 års i särklass viktigaste komediserie.

=AvI;< Mv>><E

När filmskoleelever ska visa sig på styva linan använder de gärna uttrycket “breaking the fourth wall”. Ungefär att en karaktär erkänner att de bara finns i en påhittad historia. När 1700-talsfilosofen Dennis Diderot började prata om det här hade han ännu inte sett Fira med Ferris. Men Matthew Brodericks snack rakt in i kameran 1986 bryter mot precis samma avtal mellan avsändare och mottagare nu som då. Det här har formligen exploderat på senare år. Metoderna att säga "ni vet, det här är på låtsas” har blivit allt mer uppfinningsrika. I Kiss Kiss Bang Bang gör Robert Downey Jr ett lysande voice over, där det tydligt framgår hur självmedveten han är för att vi alla lyssnar.

TIPS Woody Allen; Charlie Chaplins Diktatorn; Det våras för rymden.

Fight Club är förstås fullsmockad med fjärde väggen-skämt. Som när de porrfragment som Tyler Durden brukar klippa in i familjefilm dyker upp även hos oss. Brottet behöver dock

inte synas i bild. Så kallad ironisk casting har liknande effekt. Ett typexempel är när Mike Mills lät den bottenöst obildade Keanu Reeves spela bettskenespecialist i Thumbsucker. Fullt medveten om att vi bara skulle sitta och tänka på hur orimlig dennes medverkan är. Detsamma gäller filmatiseringen av Tristram Shandy. Med Steve Coogan i huvudrollen blir det lika mycket filmatisering av boken som en nytt kapitel i historien om legendariska rollfiguren Alan Partridge. Se även: casting med verkshöjd. För outhärdliga komedier som Jay and Silent Bob Strike Back, där man envisas med att testa liknande metagrepp, se postmodernism för ALU-anställda.

=<AB F:? JB<EI<8C@KP Fejkdokumentären är numera en väl etablerad företeelse, och kan för tillfället ses i form av Jonas Malmsjös vredesutbrott i Scener ur ett kändisskap. Vi har på de här sidorna ordat fullt tillräckligt om Christopher Guest och hans vänner. Istället konstaterar vi att mockumentären nu fått konkurrens av sin elaka släkting skenrealityn. Medan, säg, A Mighty Wind med sina generösa folkrockskägg bara skojar lite, har MTV:s pangsuccé The Hills hårdnackat insisterat på att man visar upp en oregisserad

kraftigt uppåtstigande trend

TIPS Eftermiddagstablån på TV3.

=@CD

verklighet. Att det är vår tids Truman Show (trots att det enligt upprörda kritiker till exempel inte finns något vigselbevis mellan Heidi och Spencer). Det här är förstås inga nyheter. Realityserier är alltid lite manipulerade. Men The Hills har tagit genren till helt nya nivåer. Det är ingen slump att den akademiska världen skrivit spaltmil om serien. “Omoralisk”, “hjärndöd” och “vår tids Michelangelo” är bara några omdömen vi snappat upp, och vi ser med spänning fram emot fortsättningen.

svagt nedåt trenden är på väg upp

;@J:C8@D<I$ 8:K@FE

Jan Gradvall skrev under sina mest espressoteoretiska år på nittiotalet att Sylvester Stallone är en actionhjälte medan Arnold Schwartzenegger är en "actionhjälte”. Tiden har tuggat sönder den tesen. Idag måste varje actionskådis med självbevarelsedrift förr eller senare slänga in en liten disclaimer där de bedyrar att de visst kan se det löjliga i pensionsdugliga män som försörjer sig på att skjuta med knattepulver och låtsas klättra upp för skyskrapor. Allt enligt parollen "bättre förekomma än förekommas”.

TIPS My Name is Bruce; allt med Jackie Chan.

Schwartzenegger gjorde det med The Last Action Hero. Jean Claude van Damme med JCVD, i vilken Bryssels stolthet öppet listar sina ålderskrämpor. Till och med de största actiondinosaurierna av dem alla, Steven Seagal och Chuck Norris, doppade för några år sedan tårna i den självreflexiva bassängen genom en serie reklamfilmer för läskmärket Mountain Dew. De talar där ut om sina stora passioner i livet: att bekämpa brottslighet och dricka läsk med löjlig diskmedelslogotyp.

:8JK@E> D<; M<IBJ?{A;

Ibland behöver man en kille som kan låta som en epileptisk flodhäst, då ringer man Jim Carrey. Ibland behöver man någon som passar i empatisk second hand-kofta, då ringer man Shanti Roney. Casting med verkshöjd är dock något helt annat. Det är när någons offentliga framtoning är en helt avgörande del av berättelsen. I boken Post-pop Cinema uppfinner Jesse Fox Mayshark termen “kitchen sink-surrealism” för det som Charlie Kaufman, Spike Jonze, Michel Gondry och liknande figurer håller på med. Han menar att

I huvudet på John Malkovich är de senaste tio årens viktigaste film och har skapat nya sätt att se på vad en "karaktär” är. Den förståelse vi har av ikonen John Malkovich

TIPS Muhammed Ali i The Greatest; Brigitte Bardot i Föraktet; Peter Falk i Himmel över Berlin.

är avgörande för hur vi ser filmen. (Det väldiga genomslaget märks om inte annat på att frasen "I huvudet på”/”Att vara” har blivit 00-talets motsvarighet till "Det våras för" – tänk Ron Jeremy, John McEnroe, Alex Schulman, etcetera.) Det finns många andra sätt att ge castingen verkshöjd. Bob Dylan-filmen I’m Not There är ett typexempel på den kontrafaktiska porträttfilmen. Genom att ta in folk av alla möjliga kön, raser och sexuell läggning pissar man på en gammal ledstjärna för porträttfilmer: att det ska se hyggligt likt ut.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 47

)\[PRLY 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ :()0: 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ 0*( 4rU¶3 Y ¶ : U ¶ ^^^ MHS[V]LYZ[LUJLU[Y\T ZL

er k i t u b al t 0 6 Ett r ett och unde a tak! samm

En del av livet på Östermalm 2SpKLY HJJLZZVHYLY MYrU )YV[OLYZ /HYNLZ =pZRVY 2SVJRTpZ[LY 0U[LYZWVY[

PÅ REPERTOAREN

Psykos-sex ANTICHRIST

Regi: Lars von Trier Manus: Lars von Trier I rollerna: Willem Dafoe, Charlotte Gainsbourg

Diskussionen kring Antichrist har handlat om huruvida filmen är kvinnofientlig. Det som borde diskuteras är om regissörer har ansvar att göra uppbygglig film eller skildra verkligheten. Storyn: i sviterna av en sons död försätts en moder i ett tillstånd utan gränser, inte helt olik den skog hon och maken åker till för att läka. Ren natur utan moral spelas upp i och utanför henne. Instinkter utan civilisation bildar nya maktordningar i en rättsstat på två, som skulle få den mest naiva att tappa tron på kärlek. Men att hon löper amok är bara en variant på förtryck. Och ett snitt ur något större: filmen kan gärna ses som en allegori för, säg Irakkriget, eller bara livet. Fula sidan. Sjukhet som inte kan stoppas, trots att massförstörelsevapnen var påhittade eller vad som helst. Filmen skulle tjäna på att vara mer MTV-influerad. Det finns ingen motsättning mellan bra konst och tempo. Ett missförstånd som von Trier delar med många fellow regissörer. Om det inte hade varit för det, och fantasiinslag, hade jag ställt mig upp och hurrat.

–CRFN

Mustig skröna BRUSTNA OMFAMNINGAR Regi: Pedro Almodóvar Manus: Pedro Almodóvar I rollerna: Penélope Cruz, Lluis Homar, Blanca Portillo

Senaste åren har Pedro Almodóvar gjort slappa versioner av Almodóvarfilmer. Dränerat sin genre med givna stödord och bilder. Penélope Cruz gråter i ett kök och en infernalisk kvinna med stor näsa drar en lina och uttalar ordet ”pollo” (kuk) i rött läppstift. Det är att förfetta sitt konstnärskap. Där friskt blod ska sjuda, rinner en sörja av bjärta inredningsdetaljer. Dålig Uppfostran och Volver är för tråkiga. Det unika, humorn, trevlig galenskap och bögiga subtiliteter är ersatta av fel sorts fett. I Brustna omfamningar

=@CD återvänder Almodóvar till Kika, Höga klackar och Allt om min mamma. Orkar resa sig trots tjockismage och går åter in i den filmförälskelse som fått rutiner. Filmen är en metahistoria om en blind filmregissör. I bästa Altman-anda flätas förklaringarna ihop och blir flera filmer som handlar om det magiska, livsfarliga i konstnärskapets kraft. Självklart börjar allt med en härlig sexscen som mynnar ut i nyanser. Penélope och Pedro är deffade intellektuellt och inuitivt. Det är skarpt och lyckligt. –CRFN

vid dörren och bara låter dina ögon och öron få sitt, bjuds du på en av de bästa actionfilmerna på senare år. Borta är den skojfriska attityd som förstörde trean, som ersätts här med tunga CGI-effekter som för en gångs skull inte får dig att tänka på playdough. Och visst är Bale endimensionell. Men ärligt, det finns inte mycket att skratta åt i den becksvarta framtid som är filmens verklighet. Ta det för vad det är. –AL

Barnsoldater JOHNNY MAD DOG

Regi: Jean-Stéphane Sauvaire Manus: Jean-Stéphane Sauvaire I rollerna: Christophe Minie, Daisy Victoria Vandy

Cannes-vinnaren Johnny Mad Dog (Hoppets pris) om barnsoldater i Liberia borde förstås rullat på en Folkets Bio-inrättning nära dig. Men nu är det vakna Nonstop Entertainment som plockat den här ytterst obehagliga autenicitetsupphottningen av Blood Diamond. För kalla mig gärna konservativ, men visst klibbar det fast värre när man blir fullkomligt överkörd av slumpmässigt dödande, krigsadrenalin och förvirrat lokalt dialektbabbel än när Leonardo Di Caprio fått avbeställa pedikyren i några veckor för att komma i stämning ( jag uppskattade Blood Diamond men ni vet vad jag menar). Som tur är blir Johnny Mad Dog aldrig någon spekulativ provkarta över kadaver och kränkta mänskliga rättigheter. Det är en enkel men skickligt utmejslad undersökning av alternativen till livet som ung mördarmaskin om sådana alls finns. –NE

Postapokalyptik TERMINATOR: SALVATION

Regi: McG Manus: John D. Brancato, Michael Ferris I rollerna: Christian Bale, Sam Worthington, Moon Bloodgood

Det har blivit en trend att hacka på Terminator: Salvation genom att dissa Christian Bales sammanbitenhet, avsaknaden av Arnold och att doldisen Sam Worthington är filmens enda räddning. Nästa invändning är de många hål i manuset som ger en migrän bara man försöker få handlingen att gå ihop med resten av trilogin. Men om du lämnar hjärnan

Nazistskalpering INGLORIOUS BASTERDS

Regi: Quentin Tarantino Manus: Quentin Tarantino I rollerna: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz

Redan i den sanslöst täta öppningsscenen är det uppenbart att andra världskriget-temat har körts igenom Quentin Tarantinos speciella filter där coolheten sprudlar och karaktärerna gör entré till grooviga basslingor och funkiga trummor. Precis som vanligt tar Inglorious Basterds avstamp i ett specifikt tema, men börjar snabbt föröka sig i sidospår och i vissa fall omvägar. Det blir inte lika påtagligt som i Death Proof, men att filmen tillbringar ett par minuter för mycket i det halvobskyra referensträsket istället för att komma till skott blir ändå ett störningsmoment. Här finns annars allt som markerar en bra Tarantino-film. Långa, välskrivna dialoger? Check. Våld som får en att sätta händerna över ögonen, men ändå kika genom fingrarna? Check. Samuel L. Jackson på ett hörn? Självklart. Som ett sista plus lyfts det redan grymma manuset av en fantastisk skådespelarensemble där Christoph Waltz stjäl showen som en av filmhistoriens sliskigste bad guys. –AL

Utgrävning MAN TÄNKER SITT

Regi: Fredrik Wenzel, Henrik Hellström Manus: Fredrik Wenzel, Henrik Hellström I rollerna: Jörgen Svensson, Hannes Sandahl, Marek Kostrzewski

Fredrik Wenzel och Henrik Hellström var båda inblandade i Fasadklanens genombrottsfilm

Farväl Falkenberg och regisserade nu senast Broder Daniel Forever, tillsammans med Kristian Bengtsson. Med Man tänker sitt har de tagit sig an en uppgift som egentligen borde vara omöjlig. Filmen skildrar ett generiskt villaområde någonstans i... inte vet jag, Europa, och är resultatet av många års samtal kring och pipettmätande av det som med ett förfärligt ord brukar kallas för ”samtid”. Lyckligtvis är Man tänker sitt själva antitesen till plakatpolitik och platt modernitetsgnäll. Antitesen till Filth and Wisdom, standardsatir och Johanne Hildebrandts uppfostringskrönikor. Det är istället en ögonblicksbild av det tillstånd som inte gärna låter sig talas om, men som vi alla känner igen. Precis, ordlös och tack vare Eric Enochssons pastorala hymner på något sätt hoppfull. Om Terence Malick, Björn Runge och Mitch Hedberg gjorde en naturfilm ihop skulle resultatet säkert inte bli så här. Men för nu är det det närmaste vi kommer. Man tänker sitt gräver i en alldeles egen trädgård och för det kan jag bara älska den. –NE

Gangsterromantik PUBLIC ENEMIES

Regi: Michael Mann Manus: Ronan Bennet, Michael Mann, Ann Biderman I rollerna: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard

När Michael Mann återanvänder båda-sidorom-lagen-formatet blir mötet mellan gangster och polis av uppenbara anledningar inte lika ikoniskt som i Heat. Men att Robert De Niro och Al Pacino placerar sig högre än Johnny Depp och Christian Bale på listorna över världens bästa skådisar, hindrar inte det yngre paret från att äga sina karaktärer. Den må vara aningen stereotyp och uttjatad men Depp spelar rollen som bad boy-charmör till perfektion, och Bale är

nästan komiskt stel när han kisar med ögonen och väser fram ord med sin numera patenterade Batman-röst. Tyvärr är produktionen inte lika storslagen som jag hade hoppats på, men samtidigt är det just för att den är så koncis och välgjord som jag vill ha mer. Det är bara att inse – Public Enemies är ingen biografi och heller inget episkt gangsterdrama. Det är ett avskalat nedslag i de extra turbulenta åren av John Dillingers liv, och som sådan fungerar den utmärkt. –AL Pittoresque AUGUSTILUNCH I ROM

Regi: Gianni Di Gregorio Manus: Gianni Di Gregorio I rollerna: Gianni Di Gregorio, Valeria De Franciscis, Marina Cacciotti

Gianni, som spelas av regissören, är en stilig medelålders man i rosa skjorta som bor med sin mamma i Rom. En medelhavsk hustler som inte har betalat hyran på tre år. Som straff får han ta hand om hyresvärdens mamma och moster. Gianni är en livsnjutare utan pengar som lagar utsökt mat. Filmen visar upp skräckscenariot: så här går det om du är för härlig. Men det som börjar så klichéartat utvecklas sedan. En rörande scen utspelar sig när en av de gamla morsorna blir packad och vill ha sex med Gianni. Tjocka, rynkiga kvinnors uppriktiga sexualitet är vi inte bortskämda med. Och så vidare. Sympatiska Gianni blir i Italiens machovärld strippad på sin manlighet, bäddande, kokande, springande. Men mest handlar det om parmesan, vin och att handla på krita. Pittoreskt så det förslår. Det finns något fint med att ge publiken vad den vill ha. Feelgood i dess bästa bemärkelse. –CRFN

Tonårsmagi HARRY POTTER OCH HALVBLODSPRINSEN

Regi: David Yates Manus: Steve Kloves I rollerna: Daniel Radcliffe, Michael Gambon, Emma Watson

1999 var jag den enda i min klass som inte tjatade om trollformler. Den tredje Harry Potter-boken hade släppts över sommaren

9vJK ALJK EL

Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

ANTICHRIST

Regi: Lars von Trier

Det låg i luften att lättsamma Direktören för det hele skulle följas av en backlash för psykdansken. I Antichrist tömmer von Trier hela sin stora påse av depressivitet, modershat och förtryck för att, på det hela taget, försöka besvara frågan: "Vad är rädsla?". En vanlig åsikt är förresten att det skulle vara något slags misslyckande att göra en film som ger upphov till en diskussion som är mer intressant än filmen själv. Det är ett lite autistiskt resonemang kan jag tycka. Ibland blir ett storverk ett storverk först när det har slutat andas och ligger på obduktionsbordet, det är inget konstigt med det. ISLAND

det nya Danmark

Ett par år till av upplopp och havererade statsfinanser och Baltasar Kormakur (Brudgummin) kommer att få gott om isländskt sällskap i filmens finrum. Danmark, däremot, med sina vindkraftmiljarder och dignande korvberg har sina bästa år bakom sig. MAN TÄNKER SITT Regi: Fredrik Wenzel, Henrik Hellström

Fantastisk.

och lagom till skolstart tävlade alla ungar om vem som hade läst klart den snabbast. Överexponeringen ledde till att jag har bojkottat allt som har att göra med Harry Potter. Tills nu. Och det tar inte lång tid innan jag finner mig till rätta bland Hogwarts korridorer och imponeras av filmens förmåga att röra sig från mörka profetior och tragiska livsöden, till mer lättsamma tonårsrelationer som i sina bästa stunder är charmiga och i sina töntigaste för tankarna till High School Musical. Men trots bra specialeffekter och fina skådespelarinsatser (Helena Bonham Carter är född till att spela manipulativ häxa) är Halvblodsprinsen för lång och fungerar lite väl mycket som ett intro till

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 49

=@CD

Deathly Hallows. Jag skulle ljuga om jag sa att filmen fick mig att vilja läsa böckerna, men jag ser definitivt fram emot finalen, vars första del väntas i slutet av nästa år. –AL

Subtil släktskröna STILL WALKING

Regi: Hirokazu Koreeda Manus: Hirokazu Koreeda I rollerna: Hiroshi Abe, Yui Natsukawa, Kazuya Takahashi

I en japansk stad nära Stilla havet samlas en familj för att hedra en sons minne. De egenskaper de önskar varandra, studsar mot det vackra trägolvet och landar alltid på altaret med fotot av Junpei. Han skulle ha blivit läkare och en god far. Projektionerna skjuter som projektiler i föräldrarnas hus. Sorg tar sig underliga uttryck. Den är inte rationell. I Still Walking är den full av undertryckta aggressioner, aldrig sentimental. Fadern surar som bara en bonus pater familias kan tillåta sig. Alla reaktioner är tillåtna och här spelas de ut lågmält, tyst och intensivt. Filmen har jämförts med Ozos Föräldrarna och dess subtila berättande om en

familj i japansk efterkrigstid. Skuldbeläggningen roterar som om de leker snurra flaska, aldrig uttalad, landar den slumpmässigt på någon runt bordet. Så allmängiltig att det skulle lika gärna kunna vara en random familj i Sverige med tillhörande konflikträdsla och oupplösta knutar. –CRFN

9vJK ALJK EL amat levin

amat.levin@nojesguiden.se

NYA BATMANFILMEN utannonserad

En tredje del av Chris Nolan är alltså på gång. Roligaste rollryktena? Eddie Murphy som The Riddler och Christina Hendricks som Poison Ivy. TRAINING DAYPARODIER otippat tag-team

Det finns gott om Training Day-parodier. Den senaste (och en av de roligaste) är gjord av Common och McLovin’ från Supersugen. Gissa vem som spelar Denzel? BRAD PITT

bra i Inglorious Basterds

Jag har insett att jag aldrig kommer att få se en film med Brad Pitts karaktär från True Romance i huvudrollen. Men att få se honom läsa Tarantino-repliker igen gör min sorg lite mer hanterbar.

många sekunderar innan jag hör mig själv sucka. För lika trött som jag var på alla The Ring-kopiors bleka småflickor med stripigt hår, är jag nu på den gore-våg som präglat skräckgenren ända sedan den första Saw-filmen fick oss att drömma mardrömmar om handklovar och rostiga badkar. Förutom en hel drös hoppa-till-effekter är det inte ens särskilt läskigt. Det är nästan lika mycket komedi som skräck och alla försök att chocka med kroppsliga vätskor faller mest platt. Men manuset är det inget fel på, slutet bjuder på ett par överraskningar och både Alison Lohman och Justin Long är bra. –AL

Dick flick BAKSMÄLLAN

Regi: Todd Phillips Manus: Jon Lucas, Scott Moore I rollerna: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis

Baksmällan är ett typexempel på vad jag brukar kalla för mood movies, filmer som kan vara både genialiska och usla helt beroende på tittarens humor. Den här är i stort sett Dude, Where's My Car, men med en försvunnen brudgum istället för en borttappad bil, och på drygt 90 minuter lyckas den gå från skitrolig till värdelös, via både pinsam och smaklös. Todd Phillips, som ligger bakom finkulturella höjdpunkter som Old School och Road Trip, siktar som vanligt lågt och slår hårt. Vi bjuds bland annat på giftermål med prostituerade, en otroligt överspelande Ken Jeong (den arga doktorn från Knocked Up) och en In the Air Tonight-sjungande Mike Tyson. Det är klippt som en musikvideo, med Dressman-slow motion och de senaste The Voice-hitsen som soundtrack. Baksmällan är en testosteron-drypande idiotfilm som säkert kommer att bannlysas från Oscarsgalan, men garanterat underhåller alla som är sugna på någonting lättuggat. –AL

Kladdig skräck DRAG ME TO HELL

Regi: Sam Raimi Manus: Ivan Raimi, Sam Raimi I rollerna: Alison Lohman, Justin Long, Lorna Raver

Spiderman i all ära, men det är b-filmsdoftande skräckisar som är Sam Raimis specialitet. Tillbaka där han hör hemma väntar den gamle Evil Dead-regissören inte länge med att fylla skärmen med blod och äckel, och det tar inte

Herrtidningsvåld IL DIVO

Regi: Paolo Sorrentino Manus: Paolo Sorrentino I rollerna: Toni Servillo, Anna Bonaiuto, Giulio Bosetti

Det som håller fast Il Divo-publiken är inte filmen, utan verkligheten. Paolo Sorrentino försöker teckna porträttet av det korrupta Italiens ansikte genom historien om högerkristna Giulio Andreotti, trefaldig premiärminister i Italien. En av anledningarna till hur Berlusconi 2009 nu sitter vid makten. Det är angeläget. Filmen däremot är mest snygg. Som en herrtidning i videoformat. Reklamfilmsvåld, objektifierande av kvinnor, oneliners. För visuell för att beröra, en ytlig historia om karikatyren av en korrupt politikers allvarliga brott och maffiasamarbeten. Il Divo saknar något som finns hos Jag, Claudius, Gudfadern och Sopranos: en psykologisk undersökning av maktens psyke. Där analysen ska sniffas fram finns bara en kostym, stilistiska mord eller en halvtaskig aforism. "Jag tror inte på slumpen, jag tror på Guds vilja", säger Il Divo, om och om igen. Jaså? Vem bryr sig, om det inte motiveras?

–CRFN

Sexmoral LA GIGOLO

Regi: David Mackenzie Manus: Jason Dean Hall I rollerna: Ashton Kutcher, Anne Heche, Margarita Levieva

Det börjar rätt bra – en snygg (Ashton Kutcher) psykopat uttalar sig sexistiskt om Hollywoods it-girls. Han har legat med dem alla och deras systrar, glömt deras namn och kritiserat deras plastikoperationer. Efter ett tag framgår det att det inte är en snygg kille vi har att göra med, utan en lodig casanova utan pengar. En modern sol- och vårare. En karl som ligger med äldre kvinnor för att få pengar. En gigolo! Och så länge filmen opererar i en slags post The Gameverklighet om hur man cyniskt ska få kvinnor på fall, sockrad med sexaforismer, ”säg emot så hon blir arg så du kan be om förlåtelse” är den härlig. Men tyvärr har regissören fått i sig något slags sanningsserum efter första halvan och slutar att göra fiktion. Istället försöker han realistiskt skildra hur jobbigt det är att var manshora. Det känns tydligen bara tomt. Yikes. –CRFN

komedi och The Proposal följer regelboken från första till sista sidan. Sandra Bullock är dock kul som bitch även om det är typiskt att hon softar ner så fort hon får syn på en snygg snubbe. Men fuck it – The Proposal är ingen film som ska analyseras. Det här är en film du kommer att glömma så fort du lämnar salongen, men så länge du sitter kvar är din tillvaro rätt… angenäm. –AL Migränaction TRANSFORMERS: REVENGE OF THE FALLEN

Regi: Michael Bay Manus: Adam Foshko, Micah Wright I rollerna: Megan Fox, Shia LaBeouf, Frank Welker

Låt er inte luras av de elaka robotarna med röda ögon, alla våldsamma explosioner eller att Megan Fox inte verkar kunna synas på skärmen utan att svanka eller puta med läpparna. Transformers är, precis som leksakerna, ämnad för barn och Michael Bay har dock förstått att ingen går och ser Transformers för handlingens skull. Han har istället satt fokus på visuella delikatesser. Och visst är det snyggt, actionpackat och bitvis måttligt underhållande, men också så överdoserat att man får epilepsianfall var femte minut. Dessutom måste han ha missat att filmens stjärna Shia LaBeouf tillbringar större delen av de överdrivet långa två och en halv timmarna med att vråla antingen ”Mikaela”, ”Bumblebee” eller ”argh” i exakt samma tonläge. Har du en lillebrorsa och du känner dig extra snäll kan du bjuda honom på en visning, annars ska du hålla dig långt borta. –AL

Ghostbusters III. Ja, ni förstår tänket. Det enda från modern tid som inte stinker återvinningscentral är en liten ostkomedi med Jeff Garlin (!), och det är egentligen det enda skälet till att jag inte har tappat allt hopp för åttio- och nittotalets stora komeditekniker. Nå, och så har vi Year One. En bibelbuddykomedi där Jack Black och Michael Cera placerar urbandictionary.com i caveman-miljö. Det är ungefär så påhittigt som det låter och blir för Jack Black ganska precis vad Evan den allsmäktige var för Steve Carell. Ett rop på hjälp? Personligen önskar jag att Black slänger nyckeln till kostymförrådet och fortsätter utforska det som blinkade förbi i The Holiday och Margot at the Wedding. –NE

9vJK ALJK EL

Caroline Ringskog Ferrada-Noli crfn@nojesguiden.se

PONYO PÅ KLIPPAN VID HAVET

Regi: Hayao Miyazaki, premiär den 11 september

Eskapism när den är som mest underbar. Liksom Ang Lee och Lasse von Trier har Miyazaki alltid kvinnliga huvudpersoner. Placerade i en värld där träd är viktiga, det är normalt att ha ett flygcert och kärlek och alkohol inte existerar. UGETSU MONOGATARI (Tales of a Pale and Mysterious Moon After the Rain) Regi: Kenji Mizoguchi

By the book-komedi THE PROPOSAL

Regi: Anne Fletcher Manus: Pete Chiarelli I rollerna: Sandra Bullock, Ryan Reynolds, Mary Steenburgen

Folkkär kvinnlig skådis som är en perfekt blandning av snygg och helylle. Manlig skådis som är så där lagom charmig och inte kan tacka nej till ett ljummet manus. En handling som får en att likt en amerikansk sitcompublik luta huvudet på sned och långsamt klämma fram ett ”aww”. Mer än så behövs inte för att skapa en lättsmält romantisk

Anakronismer YEAR ONE

Regi: Harold Ramis Manus: Harold Ramis, Gene Stupnitsky I rollerna: Michael Cera, Jack Black, Christopher Mintz-Plasse

Ni undrar vad Harold Ramis gör nu för tiden? Jo, det ska jag berätta. Nästa år kommer en fortsättning på Tom i bollen. Nummer fem i ordningen. Utan Bill Murray. (Den senaste, Tom i bollen 4 kom 1992.) Därefter ska han producera

Extremt vacker och nyskapande berättelse om japanska inbördeskriget. Två unga män söker lycka och rikedom, allt går åt helvete, kvinnorna offras hårt, i bästa Vredens druvor-anda. Inspelad på femtiotalet med en härlig splash från Frankrikes nya våg. IKIRU

Regi: Akira Kurosawa

Jag har haft fördomar mot Kurosawa. Pallar inte med den om samurajerna. Men Ikuru påminner snarare om något av John Cassavetes. Poetisk realism, skönt stötande fram över ett japanskt sextiotal.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 51

DLJ@B

Åratal av målmedvetna satsningar leder ofelbart till att den här 18-åringens debutalbum går rakt in på försäljningslistans förstaplats. Pixie Lott har nämligen allt som krävs för att vara den nästan barntillåtna mixen av Britney Spears och Amy Winehouse – entusiasmen, rösten, utseendet och inte minst beredskapen att exponera hud. Och hon är beredd på det mesta.

(/$wI@E> I<;F ={I C@JK<KKFI# ;@M8C8K<I F:? G8G8I8QQ@J Text Patrik Forshage

Pixie Lott – nästa popdiva?

;

en som inbillar sig att Pixie Lott och Mama Do är ett bubbelgum med smak nog för en sommar får snart bita sig i tungan. Men går det att förbereda sig för uppståndelsen som kommer med en skivsuccé? Nöjesguiden ringde upp en munter Pixie Lott för att fråga. – Oj, nej, det går inte. Men jag visste ju inte att singeln skulle gå in på förstaplatsen. Det är klart att folk gjorde dig uppmärksam på att chansen var rätt stor att Mama Do skulle slå? – Jag var hypernervös, faktiskt. Några dagar i förväg fick vi mitt-i-veckanrapporten av singelförsäljningen, och den sa att vi skulle hamna etta. Men man kan ju inte vara säker, du vet. Och det är inte bara en singel direkt in på förstaplatsen. Det är en debutsingel direkt in på förstaplatsen. Det är till och med den första debutsingeln från en kvinna, borträknat några dokusåpatjejer, som går direkt in på förstaplatsen. Men det är inte dem Pixie Lott ser som sina konkurrenter, eller nya pretendenter som La Roux och Little Boots heller. Amy Winehouse och Duffy då, eller till och med Britney eller Kylie? Nej, Pixie Lott satsar högre. – Allihop som du nämnde är mina värsta konkurrenter, faktiskt. Egentligen varenda kvinnlig sångerska som finns. Alla de där är bra, även om ingen av dem låter som jag gör. Men om du frågar efter förebilder så är det på nivån Mariah Carey och Whitney Houston, de är fantastiska.

Fd [l ]i ^Xi a \]k\i ] i\Y`c[\i j i [\k g e`m e DXi`X_ :Xi\p fZ_ N_`ke\p ?fljkfe# [\ i ]XekXjk`jbX%

Så pass. Och alltihop började med att du besvarade en annons som sökte efter ”nästa popdiva”. – Ja, faktiskt. Så, är du det? Nästa popdiva? – Om man menar diva på ett bra sätt, om man menar någon med personlighet. ”Diva” brukar ju associeras till divalater. Kommer du att kräva ett stearinljus i en viss nyans och matchande handdukar för att ens kliva in i sviten när du kommer till Stockholm på din första turné? – Oj. Gör divor det? Nej, det kommer jag inte att kräva. Det tror jag inte, i alla

fall. Men jag tar det som det kommer just nu, det går inte att planera i förväg. Redan flockas paparazzis runt dig. Jag föreställer mig att det måste kännas smickrande, åtminstone i början? – Du har rätt, jag tycker inte att det är så jobbigt, faktiskt. Inte om man är beredd på det. Men det är klart, ibland är man helt oförberedd, och då kan det vara jobbigt. Men du är ju precis i inledningen av karriären, och det lär inte bli mindre

uppmärksamhet. –Jag är bara entusiastisk inför det. Det kommer att bli jätteroligt! Trots att du aldrig kommer att kunna leva ett vanligt liv? –Vadå vanligt? Vem bestämmer vad som är vanligt? Du kommer aldrig att kunna slinka ner och köpa juice lite bakis en söndagsmorgon. –Om det är priset man får betala så tar jag det.

Hur reagerade du på Michael Jacksons död? –Jag blev bedrövad, såklart. Jag gillade verkligen en del av hans gamla Jackson 5-låtar, verkligen. Varför undrar du det? Du paras redan ihop med celebriteter. Russell Brand, 34, har gjort framstötar? –Ja, hihi. Men din mor sjasade iväg honom? –Jag läste också det, men det stämmer inte. Han gick innan. Men hon hade nog sjasat bort honom om hon fått chansen. Q

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 53

DLJ@B

The Stone Roses debutalbum är verkligen ett av de där generationsdefinierande albumen, sådana som bara kommer ett enda för varje generation. Lite som Pink Floyds DARK SIDE OF THE MOON.

K?< JKFE< IFJ<J =@I8I )'$wIJAL9@C<LD Text Patrik Forshage

nder 1980-talet var indie undantagslöst en frimärkssamlargenre där allvarliga unga män med gitarr och möjligen en och annan synth sjöng tänkvärda popsånger omöjliga att röra sig till. Så när The Stone Roses för 20 år sedan lade till ett groove sydde de ihop indie med dansmusik, orsakade hausse för denim-tillverkare och Beppehatt-fabrikanter och kickstartade Madchester-eran. Så varför skulle Mani Mounfield skräda med orden när han talar om The Stone Roses 20-årsjubilerande självbetitlade debut? – På ett sätt kändes det redan under inspelningarna som att det skulle bli en klassisk skiva, faktiskt. Ian Brown, John Squire, Reni och jag hade ju jobbat hårt i replokalen och nu köpte vi en massa billig studiotid, nattetid framför allt. Det var fantastiskt att se hur (producenten) John Leckie spred sitt magiska stoft över musiken, precis som att betrakta en blomma öppna sig. I Am the Resurrection. Made of Stone. She Bangs the Drum. Det är inte för inte The Stone Roses debut är en klassiker i varje del och varje detalj. Inklusive John Squires omslag. Mani hoppas fortfarande på ett lyckligt slut.

G \kk j kk b e[\j a [\k i\[Xe le[\i `ejg\ce`e^XieX jfd Xkk [\k jblcc\ Yc` \e bcXjj`jb jb`mX%

– Ian Brown hade mött någon som berättade för honom om situationisterna i Paris i slutet av sextiotalet, och det var fascinerande. När studenterna var ute på gatorna och gjorde revolt så fanns det bara en sak som lindrade mot polisens tårgas, och det var citroner. Därför kom de med på omslaget. Vi ville skapa samma rebelliska anda, och få folk att ge sig ut på gatorna. Get Up Stand Up. Vi var socialister, det hänger säkert ihop med att vi kommer från norra England och att allt annat var galenskap efter Margret Thatcher, och hela tidsandan var revolutionär med acid house och med e. Punken en gång till, alltså? Både med situationismen och gör-det-själv-filosofin. – Absolut! Det var ju därifrån jag kom!

Men jag är rädd att vi var de sista i den familjelinjen, nu ska alla vara framgångsrika individualister och entreprenörer. Det är så fel, rock handlar ju om uppror. Ni var till och med föremål för debatt i det brittiska underhuset. – Haha, det var legendariskt. Vi var tydligen en spark i skrevet på någon politiker, som ville förbjuda oss. Fuckin’ brilliant! Det finns gott om fuckin’ briljanta anekdoter om The Stone Roses. Som den om när de ville markera det olämpliga i att deras ursprungliga indie-bolag återutgav deras gamla singlar, genom att dränka bolagets hela inredning och dessutom dess boss i vit målarfärg. Inte så mycket en våldshandling utan mer ”en konstnärlig installation”, resonerar Mani. – Då var det nära att gå riktigt illa. När vi kom till rättegången visade det sig att domaren var en ökänt sträng typ som gick under öknamnet Maximum Martin, eftersom han alltid delade ut strängast tänkbara straff. Det var så här nära fängelsedomar, men vi körde konstresonemanget som försvar och kom undan med böter. Pust. Men jag menar, vi var ju inte direkt våldsamma typer, så det var en rättvis dom tycker jag. Var ni inte våldsamma? Jag tycker mig ha hört att du och Ian Brown lärde känna varandra genom att spöa ett gäng nazister. – Så sant, så sant. Vi var nog någon sorts angels with dirty faces, du vet? Men det var sådana tider i Manchester, och allt våld runt omkring smittar av sig. På gott och ont. Det var inte det bästa för affärerna, men det gjorde oss street-

wise. Och jag tycker fortfarande att nazister förtjänar ett kok stryk. Men efter The Stone Roses debutalbum och det fortsatta segertåg som var singlarna Fools Gold och One Love, och mammutgig på Spike Island så tog det plötsligt stopp. – Det var de där förbannade handbojorna som vår kassa manager hade satt på oss som ordnade det. Det var värdelöst. Plötsligt tillbringade vi tre år i rättsalar istället för i replokaler, för att komma loss från vårt slavkontrakt. Under den tiden fick vi inte spela, och det fanns domstolsbeslut på att vi inte fick spela in en enda ton. Vi klarade det till slut, men sedan gick det inte att hitta tillbaka till musiken ändå. Vi hade tappat lusten. Egentligen visste vi det redan då, och det hörs ju tydligt på Second Coming. Nu då? Nu firar ni 20-årsjubileum för ert klassiska debutalbum, med en mäktig deluxebox-utgåva. – Det där är så typiskt skivbolag, att leta i alla mörka hörn efter outgivna inspelningar som ingen har någon större lust att höra hursomhelst. Ska ni ge dem något tillbaka? Kan jag få ett scoop om återförening? –Tyvärr. Jag kan inte ge något sådant. Jag skulle vilja, jag vill ge de yngre en upplevelse som de aldrig hann få på den tiden. Jag vill göra det innan vi är feta och skalliga. Jag vill göra ett nytt lyckligt slut, eftersom vi rörde till det så osnyggt förra varvet. Men John Squire är upptagen av sin konst numera. Inte så att det vore omöjligt att övertala honom, det tror jag inte, men ändå. Och Ian Brown är upptagen

av sin solokarriär. Han vill inte. Han ställer inte upp. Men… Vi får se. Vi får se. Q 20-årsjubileet av The Stone Roses debut firas rejält med en återutgåva i en mäktig box med tre cd och tre vinylskivor, en dvd, en bok och som grädde på moset ett citronformat USB-minne proppat med The Stone Roses-ljud och -bilder. På nojesguiden.se/stoneroses kan du vinna ett ex av den.

DAVE KEUNING (The Killers) OM STONE ROSES Vad är er relation till The Stone Roses? –Särskilt vårt första album var inspirerat av engelsk musik, vilket säkert var en av de faktorer som medverkade till att vi först och främst slog igenom där. Jag vet inte hur stort inflytande just Stone Roses första platta hade. Personligen minns jag faktiskt Second Coming bättre då den kom ut när jag gick i high school och precis hade utvecklat ett musikintresse. Den gjorde mig fascinerad av engelsk musik och jag blev såklart tvungen att gå tillbaka och lyssna på debuten också. Jag önskar bara att bandet skulle ha funnits lite längre. Vad tror och tycker du om en potentiell återförening? –De borde förmodligen göra det innan alla dör, haha. Två album är verkligen inte tillräckligt för ett sådant band. Åtminstone ett par till borde de göra innan de lägger ner.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 55

DLJ@B

9vJK ALJK EL Patrik Forshage patrik.forshage@nojesguiden.se

Mp3-bloggar, Spotify och iTunes i all ära, men det bästa sättet att överrumplas av nya fantastiska musikupptäckter är fortfarande de där skivhandlarna vars rekommendationer och råd man lärt sig lita fullt ut på, vare sig det är någon av Londons Rough Trade-butiker, Other Music på Manhattan eller för all del Pet Sounds i Stockholm (som för övrigt Sveriges bästa musikjournalist/skivhandlare Lennart Persson hann slutföra sin bok om innan han gick bort – räkna med att den kommer före årsskiftet). Ett besök där leder ofelbart till att man upptäcker minst en skiva man faktiskt skulle vara en olycklig människa utan. Till exempel dessa. THE COLD LIGHT OF DAY Flesh & Blood egensläppt ep, import

Idag är det självsläppt ep, lo-fi, steel guitar, visslingar och storslagna melodier mitt emellan Dylan och Coldplay. Snart är de på ett stadium nära dig. För en del är vägen till toppen inte så lång, om de vill rocka och rolla. LET’S WRESTLE Mr. Understanding

från bonus-ep till In the Court of the Wrestle Let’s, Stolen/import

Köp albumet hos Rough Trade, varför inte den östra butiken vid Brick Lane, och du får med en 5-spårs-cdr med covers av kollegor på samma etikett. Pete and The Pirates, till exempel. APPLES Reason 45 cd-singel, Apples/import

Jubla med i deras bedårande saxofonsmyckade eufori-indie. [INGENTING] Tomhet, Idel Tomhet album, Labrador/Border

Bevittna hur [ingenting] kommer ur sin kokong. BAD LIEUTENANT Sink or Swim

från kommande Never Cry Another Tear, Triple Echo/BonnierAmigo

Gläds åt New Orders pånyttfödelse. Yuppiepop FIBES, OH FIBES! 1987 Universal

Det finns 1987 och 1987. Fibes, Oh Fibes! bryr sig inte om Def Jam eller The Smiths. Däremot kom filmen Wall Street 1987 och gruppens musik är mer ett soundtrack till den världen: fett jobb, dyra kostymer, sena kvällar på hotellbarer och att bli kär i någon som är gift. De gör något så ohippt som lycklig popmusik för lyckade vuxna, och de gör det galant. –NRF-N

Desperationspop SKRIET Skriet Novoton/BonnierAmigo

”Kvar är bara hjärtat och skelettet“. En fullt adekvat beskrivning av de avskalade sångerna Isak Sund-

ström (till vardags i Pascal) sjunger, och samtidigt en spöklik bild. Men inte det enda spöklika med Skriet. Duons andra halva är nämligen samme Jacob Frössén som låg bakom den underbara dokumentären om Olle Ljungström tidigare i år, och som uppenbarligen tog över några av Olles demoner. Skriets ångestladdade och stickande pop har precis den sortens nonchalanta desperation kombinerat med en klockren popådra som präglade Reeperbahns första trevande steg. Vackrare och mer hjärtskärade kan det inte bli. –PF Bengali-visa TAKEN BY TREES East of Eden Rough Trade/Border

56 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

Det finns saker man känner igen från Taken By

Trees debut, bland annat de omedelbart övertygande sångerna. Men det finns också tre stora förändringar. Den största är inte – som förhandssnacket gjort gällande – strapatserna, musikerna och inspelningsplatsen i Pakistan, även om det kombinerat med svensk stilla indievisa är sensationellt välljudande. Inte heller den klockrena och moderna ljudbild hon byggt tillsammans med Andreas Söderström och producerande Dan Lissvik är den viktigaste förändringen. För en sångerska som till synes bär sitt psykiska välbefinnande utanpå huden och i sina stämband är den största, bästa och viktigaste förändringen istället att Victoria Bergsman nu har en trygghet i sin fortfarande skira och vackra röst. Det är där skönheten och framtiden uppenbarar sig tydligast. –PF Soul GEORGIA ANNE MULDROW Umsindo Someothaship/Border

Hon är Nina Simone, Joni Mitchell och Erykah Badu i en och samma person. Hon är en kvinnlig, flummig Prince med hiphop snarare än funk i blodet. Georgia Anne Muldrow är helt enkelt en av vår tids mest begåvade och intressanta artister. Hennes suggestiva och fullkomligt unika ljudvärld är knappast lättillgänglig, men den är definitivt värd ett besök.

–NRF-N

Ädel pop BRENDAN BENSON My Old, Familiar Friend V2/Coop/BonnierAmigo

Hör nu här, du har bara dig själv att skylla. Om du tillhör majoriteten av världens musiklyssnare brydde du dig bara om Jack White i The Raconteurs. Därför vet du inte att Steady, As She Goes skrevs av Brendan Benson, och att den är typisk för hans briljanta popsånger. Du anar inte att den sjuttiotals-powerpop som ekade i deras band behärskas till fulländning av Benson, inte av White, och du har helt förbigått hans tre tidigare fantastiska popalbum. Du kommer att missa den här skivan också, om du tillhör majoriteten av världens musiklyssnare, och får aldrig veta att du därmed går miste om de ädlaste popharmonierna och de

snyggaste sångerna. Låt oss hoppas att du ändå får ett någotsånär lyckligt liv i din okunnighet. –PF Rap FABOLOUS Loso’s Way Def Jam/Universal

Oj, vad hände här? Fabolous har alltid varit en medioker rappare, med den fem år gamla singeln Breathe som enda utropstecken i karriären. Men på sitt femte album glänser han plötsligt med ovanligt fyndiga rim, nonchalant attityd och utsökta, lagom klubbiga beats. New York-gangstarap har inte låtit såhär bra sedan 50 Cents debutalbum. –NRF-N

Sofistikerad soulpop PREFAB SPROUT Let’s Change the World with Music Kitchenware/Border

...and let’s arrangera musiken like it’s 1989. Paddy McAloon är farligt nära att räknas in bland Englands främsta kufar. Men man har tålamod med honom, även under åtta långa års bortavaro, eftersom han när han får lust till synes utan ansträngning gör den smartaste och vackraste vita soul som existerar på den här sidan Steely Dan. Att han arrangerar den som om Scritti Politti fortfarande vore hans främsta konkurrenter gör att han är nästan löjligt retromodern, men hos Paddy McAloon finns inte tillstymmelse till trendmedvetenhet. Hans musik är alltigenom ärlig, och det gör att ingen kommer på tanken att ens börja formulera någon av de ironiska gliringar som texternas nästan religiösa tilltro till Musikens kraft godtroget öppnar dörren för. –PF

Vackra pretentioner A MOUNTAIN OF ONE Institute of Joy Ten Worlds/Border

Förra årets fina Collected Works var just det – en samling ep-spår, så Institute of Joy kan med visst fog kallas A Mountain of Ones debutalbum. Och ett sådant storslaget debutalbum det är. I deras värld är pretentiös inte negativt eller ens en eftersträvansvärd egenskap utan ett naturligt grundläggande tillstånd. Där tappar ingen uppmärksamheten under åttaminutersinstrumentaler, där regererar alltid Pink Floyd, Fleetwood Mac och Roxy Music. Där är housepianon,

krautrepetitioner och gospelkörer vanligare ingredienser i en poplåt än elgitarrer. Där är det fantastiskt vackert och där stannar man länge. –PF Gainsbourg/Bardot-duetter PETE YORN & SCARLETT JOHANSSON Break Up Atco/Warner

Även om Pete Yorn och Scarlett Johanssons duettalbum, inspelat långt innan Scarletts debut ihop med TV on the Radio och David Bowie, saknar den skivans attraktiva dissonans finns det mycket lite att invända mot. Pete Yorns omedelbara popsånger och röst som en Hollywoodtolkning av J Mascis är en av förtjänsterna, och Scarlett Johansson är (förutom Zooey Deschanel) den enda skådis du verkligen vill höra sjunga. Tillsammans är de ett bedårande par. –PF

Ökenindie ARCTIC MONKEYS Humbug Domino/Playground

Till stora delar är Humbug inspelad i mojaveöknen med Josh Homme, av alla otippade människor, och ökenluften har gjort Arctic Monkeys gott.

Indie THE BEAR QUARTET 89 Adrian/Border

Trots att man vet att man inte har en aning om vad som väntar, lyckas The Bear Quartet ändå alltid överrumpla fullständigt. Efter några års bortavaro återvänder de nu med en skiva med året -89 som tema, valfritt århundrade, som inte är retro utan klädsamt tidlös. Ljudet är storslaget, med mullrande pukor och frenetiska baskaggar, ekoeffekter och gitarrer som gång på gång hänfaller åt åttiotalsmetal. Samtidigt förankrar Matti Alkbergs sång och Jari Haapalainens stadiga produktionshand dem både i årtionden av artrock och i det akut aktuella, och 89 har dessutom melodier som är avsevärt tillgängligare än vad The Bear Quartet intresserat sig för hittills under 2000-talet. –PF

9vJK ALJK EL Elina Wessman

elina.wessman@nojesguiden.se

ATLAS SOUND FEATURING PANDA BEAR Walkabout

från kommande skivan Logos, 4AD/Playground

A match made in heaven. LITTLE DRAGON OCH HIDEYUKI KATSUMATA (REGISSÖR) Fortune musikvideo, från Machine

Dreams, Peacefrog/Border

Inte nog med att låten är så vacker att öronen blöder, den har fått en tokfin animerad video också. THE SILENT LEAGUE Here's a Star (Neon Indian Remix) mp3-remix av spår från But You've Always Been The Caretaker, Something in Construction

I väntan på Silent Leagues nya skiva – dansa dig själv sönder och samman till den här remixen.

Matti Alkberg, du har kallat BQs nuvarande sound för “postfuturistiskt” och “lyxigt”, medan Jari Haapalainen i förväg talade om skivan som en mix av The Stooges och The Go-Betweens. Din beskrivning ligger närmare verkligheten tycker jag. –Haha, tack. Jag vet att jag skrev att det lät så, och jag är lite generad över det. Men jag ville ha den där känslan som på Kate Bushs två första skivor, att skapa ett stort ljud som man aldrig skulle hört något liknande förut. Jaris beskrivning var nog mera ett mål för inspelningarna, just då. Är det ett självändamål med att alltid överraska publiken (trots att vi vant oss vid att förvänta oss vad som helst)? –Inte alls. Vi tycker bara att det är så väldigt tråkigt att upprepa oss. BQ existerar i en helt egen BQ-värld, och om den någon gång skulle råka vara i fas med resten av världen så skiter vi ändå i det. Men det betyder också att vi aldrig anstränger oss för att vara motströms.

Du hittar intervjuerna i sin fullvuxna längd på nojesguiden.se. Där finns också fler intervjuer och nya skivrecensioner, minst en ny varje dag hela året runt.

9vJK ALJK EL

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

särskilt som de engelska texterna lägger en hinna av opersonlighet över musiken. När de är som bäst låter de som Black Eyed Peas remixade av The Tough Alliance – oftast låter de bara som Black Eyed Peas. –NRF-N

nrfn@nojesguiden.se

Krispig soulelektro LITTLE DRAGON Machine Dreams

fylld av soulsväng, röstbriljans och mörk mystik. –EW

Peacefrog/Border

Efter otaliga röstutlåningar till project som Koop, Swell Session och Hird startade Yukimi Nagano 2006 göteborgsbandet Little Dragon, vars självbetitlade debut väckte mer kritikertycke än publikuppmärksamhet. Låt oss hoppas att Machine Dreams lockar även lyssnarna. För Little Dragon är precis vad det förvirrade slutet av millenniets första decennium behöver. Släpp indiesyntarna, släpp elektroclashen och släpp för guds skull två-västkustkillar-med-en-laptopkonceptet. Öppna istället din famn för denna delikata popelektronika,

Tillsammans med en allmän mognad har den tagit bandet långt bort ifrån I Bet You Look Good on the Dancefloor och det nattröj i Sheffield som de också rent fysiskt har lämnat långt bakom sig. Dessbättre har det inte ersatts av vare sig soundtrack till det glassiga nattröj i LA som nu är deras vardag eller av det riktningslösa riffande som gjorde deras förra album så svåruthärdligt. De vassa gitarrerna är kvar, men utan att vara ett självändamål, och den arrogans som kännetecknade inte bara Alex Turners röst har kompletterats med andra dimensioner och fått ett djup som Arctic Monkeys inte hade tillstymmelse till förut. –PF Svensk etnoindie THEODOR JENSEN Tough Love Razzia/BonnierAmigo

På sin första skiva under eget namn vill Theodor Jensen visa att han har fler strängar på sin lyra än bara The Plans skeva sprattelindie. Kanske är det just styrkan i den ambitionen som gör att Tough Love aldrig riktigt lyfter. Jensen rör sig mellan indianinspirerad etnoindie och svulstiga soulballader, till synes obekymrad om avsaknaden av röd tråd.

Er musik har beskrivits som "new thinking soul". Är det adekvat, Yukimi Nagano? – Ja. Begreppet soul är ju ganska brett i sig, och det känns som en komplimang att vara new thinking. Finns det ett typiskt svenskt sound? – Det kanske finns nåt svenskt sound. Men det är inget som vi har luskat ut vad det skulle kunna vara för något. Schlager och swenglish kanske? Vi är stolta över vilka vi är men tror inte på konceptet med nationer. Little Dragon är vårt totala frihetsprojekt där vi får göra precis vad vi vill och visa vilka vi egentligen är. Idérikedomen är det inget fel på – inte idéerna i sig heller för den delen. Men, som helhet är det här på tok för spretigt. –EW Funkrock Q-TIP Kamaal the Abstract Battery/import

Q-Tip gjorde visserligen förra årets bästa skiva, men skivan han gjorde dessförinnan, Kamaal the Abstract som spelades in 2001 men som släpps först nu, var så konstig och experimentell att skivbolaget stoppade den. Inte utan skäl. Q-Tips utflykter i rockig jazz – ständigt med ett klumpigt hiphopbeat i bakgrunden – låter oftare förvirrade än inspirerade. –NRF-N

Ex-hipsterelektro SIMIAN MOBILE DISCO Temporary Pleasure Wichita/BonnierAmigo

De slog igenom som en bomb mitt i elektrovågen för ett par år sedan, men nu låter de som så många andra – crossover av typen ”dansproducenter lånar popsångare”, bland andra Alexis Taylor från Hot Chip och Telepathe. Rätt sångare borde vara ett säkert kort, men medan enstaka spår gnistrar som diamanter är flertalet inte

MARIAH CAREY FEAT GUCCI MANE Obessed (remix) singel, Island/Universal

Mariah har förlorat sin oktavskuttande fågelröst, men i gengäld har hon blivit mer personlig. GUCCI MANE FEAT PLIES Wasted singel, So Icey/Warner

Gucci är överallt just nu, ständigt gnuggande sin muntra röst mot hittiga beats. RICH KIDS FEAT LUDACRIS & LIL SCRAPPY Patna Dem (remix) singel, DTP/import

Den här kommer att få folk att studsa, veva med armarna och sjunga med i refrängen hela hösten. mer spännande än ett grustag. –AB Allstars-indie MONSTERS OF FOLK Monsters of Folk Rough Trade/Border

När 2000-talets alternativa svar på Traveling Wilburys hivar ut sin första skiva är det till synes utan några större ambitioner om enhetlighet. Bandet, som består av M. Ward, Jim James från My Morning Jacket samt Conor Oberst och Mike Mogis från Bright Eyes, öppnar med ett överraskande fluffigt spår, komplett med harpor och falsettkörer, och lurar oss att tro att helheten ska bli större än summan av delarna. Men icke. Det är spretigt snarare än varierat, och ett hyfsat rockmaterial till trots kvarstår känslan att bandet hade roligare när de gjorde den här skivan än det är tänkt att vi som lyssnare ska ha det. –EW

Rap BLÄNK You Have Never Been to Sápmi Universal

Hade det inte varit för Lorenz och M. Sakarias så hade Blänk känts ovanliga i sin ultrakommersiella, proffsiga rap-pop. Nu hamnar de i skymundan,

Pretentiös snällpop [INGENTING] Tomhet, idel tomhet Labrador

Det är en svår balansgång de sysslar med, [ingenting]. De döper sin tredje skiva till Tomhet, idel tomhet och låter den handla om Gud, livet och döden, allt framfört på ett sällsynt pretentiöst och samtidigt übernaivt vis. Banalitetens gräns är hårfin, och ofta landar [ingenting] på fel sida. Texternas utstuderade enkelhet gör vissa av de ljuvliga popmelodierna olyssningsbara, medan andra, i synnerhet de gästade, är omöjliga att motstå. De mer bredbenta rockinslagen råder det dock ingen tvekan om att man hade kunnat hoppa över helt och hållet. –EW

Superstar-indie THE CRIBS Ignore the Ignorant Wichita/Coop/BonnierAmigo

Vem skulle tacka nej om The Smiths-ikonen Johnny Marr ville bli fullvärdig medlem i deras band? Inte ens Moz, förmodligen. Ändå är det just vad den här syskontrion från West Yorkshire borde gjort, för allas skull. Trots en hel del utsökt gitarrarbete – givetvis – blir Johnny Marr nämligen en black om foten för ett band som varit på väg i en allt personligare riktning, men som här slätar ut sig till fantasilös indie med stadium-ambitioner och fegt sneglande åt Razorlight och Manic Street Preachers. För The Cribs är det inte bara ett bortslösat tillfälle utan ett negativt trendbrott, men den som drabbas värst är Johnny Marr. Inte nog med besvikelsen över hur han så uppenbart misslyckats med att injicera sina unga beundrare med fantasi och energi, nu tvingas han dessutom att namnge ett dussinband i sin annars så klanderfria cv. –PF

Loungeindieelektronika MÚM Sing Along to Songs You Don’t Know Morr/BonnierAmigo

En varningsflagg ska alltid hissas när band påstår

att de har ”renodlat sitt sound”. Múms nya skiva är inget undantag. Den är inte mer enhetlig, mer dynamisk, mer renodlad, utan enbart ganska slätstruken. Det stillsamt småatmosfäriska dominerar och kreativt spretiga utspel får stryka på foten för mesbohemiska körer och xylofoner. De isländska innovatörerna är bara millimeter ifrån att ha gjort en loungeskiva. –EW Hiphop ALCHEMIST Chemical Warfare ALC/Koch/Border

En del hiphop är ofrivilligt homosexuell på samma sätt som viss hårdrock: den musik som görs uteslutande av män och riktar sig uteslutande till män. Alchemist är en av denna subgenres skickligaste producenter, och hans nya album har en imponerande gästlista. Men en hel skiva blir för mycket, som en filmfestival med bara Jean-Claude van Damme-filmer. –NRF-N

Kvasifuturism MAPS Aging Youth

Fläskhouse DAVID GUETTA One Love Virgin/EMI

Fläskigt, stekigt, flottigt! Så jävla fett att det dryper om det. Guettas bas är fetare än bacon. Han har toppat Billboardlistan med första singeln When Love Takes Over i samarbete med Kelly Rowland. Men att det säljer som smör på Ibiza är inte alltid ett kvalitetstecken, utom för killar med backslick och brudar i bikini. Personligen försöker jag hålla en betydligt mindre flottig diet för beach -09. –AB

9vJK ALJK EL

Angelica Butura angelica.butura@nojesguiden.se

SHACKLETON Three EPs Perlon

Mute/EMI

Kanske är det hårt att påstå att det här är ett genomuselt album. Söta melodier lockar stundom till mednynnande, men är samtidigt inlindade i tradigast tänkbara ljudmatta, dominerad av den där sortens spaciga synthar som fick små indieband att känna sig grymt moderna i början av 00-talet. Det var de inte, och det är de inte. Att sångaren väser fram sina repliker likt en mindre hes Christian Bale gör inte saken bättre. –EW

Kungen av kompakt mörker kommer ut med sin första fullängdare. MATHIAS KADEN Studio 10 Vakant

Mathias album är mjukt, djupt och hypnotiskt. Precis som det ska vara. BLACK DEVIL DISCO CLUB The Strange New World of Bernard Fevre Lo Recordings

Tyngdlös rymddisco från legendariska BDDC.

DwE8;<EJ DPJG8:<

I’M ON TV

www.myspace.com/ sofiagustafsson

HON ÄR: Den norrländska präriens nyaste gudinna. Eller rättare jämtländska, även om hon numera bor på Gotland HON SÄGER: –Min musik är glad gitarrbaserad

popwerpop, lite typ Popsicle möter Bangles i uppdaterad tappning. Och några smäktande ballader för den goda sakens skull. VI SÄGER: Annika Norlin får snart sällskap på toppen!

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 57

Supercharmige Måns Zelmerlöw mötte upp våra skjutjärnsreportrar Döskalle och Mästerligt för att en gång för alla berätta vad ett ”zelmerlöw” är. På köpet kom han ut som antipirat!

D{K<I DwEJ Q<CD<IC{N

Vad snygg du är idag! – Tack så mycket. Tack!

Serneholt och Zelmerlöw. Vad hette era familjer innan ni kom på att ni skulle byta till fejkadliga namn? –Hahaha, jo, en i min familj hette faktiskt Selma Löv, men var inte så nöjd med att heta det. Men nu ska vi ta namnet Zelmerholt! Varför kysser du och Marie alltid varandra med blicken riktad mot närmsta kamera? –Gör vi ju inte alls! Vi kysser varandra frekvent, även utan kamera och inte bara på kändisfester.

2008 turnerade du tillsammans med Lasse Holm, Linda Bengtzing, Lotta Engberg, Thomas Pettersson, Molly Sandén, Nanne Grönvall, Stefan och Kim och Magnus Johansson. Vem var fullast backstage? –Efter giget, hmm, det var nog jag.

Du känns väldigt hygienisk. Vad är det äckligaste du gjort? – När jag jobbade som hotellstädare, då var det en kille som måste ha missat var toaletten stod...

Vem är den smutigaste människan du har vidrört? – Det finns ju en del fans som kanske luktar lite... I den här värmen gror bakterierna. När jag jobbade på Rhodos fanns det ju en del smutsiga människor.

Vad fan är ett "zelmerlöw"? – Ett lyckat löv. Ofta från en lönn.

Tror du att det hade gått bättre för din låt i Moskva än för La Voix? --Jag tror att min låt och även Cara Mia hade gått bättre, de har bra refränger. Vad har du för utbildning? –Jag gick en halv termin företagsekonomi, sedan skulle jag gå en pilotutbildning men Idol kom i vägen.

58 Nöjesguiden • Nr 10 • 2009

Hur stort är teamet som retuscherar dina pressbilder? –En 2 000 man som sitter borta vid Östermalmstorg.

Vi blev inte besvikna.

Hur känns det inombords när det kommer fram småtjejer och ber om autograf? – Jag var nog mest nervös i början, jag var sjukt generad! Men det värmer oerhört att folk är intresserade.

A8> ?8I ?8=K a<E AvBC8 KLI @ D<;@8# ;< ?8I DwC8K LGG D@> JFD <E I@BK@>K >F; B@CC<%

Hade du föredragit vuxenfans? –Nej, men det är ju en del mammor som kommer fram.

Avfärda en aktuell artist. –Jag kommer ju säkert att träffa den här människan. Men Basshunter.

Berätta om ett obehagligt gayminne. –Första och enda gången jag har blivit kysst av en man, det var på Oxid.

Team Rihanna eller Team Chris Brown? –Oj, vad Team Rihanna jag är.

Berätta något lortigt om Fredrik Kempe. –Något snuskigt? Nej, det kan jag inte. Han är lika genomgod som han verkar.

Bra att du hoppade av floppen Grillad förresten. –Tack. Det som hände var att jag tyckte att det lät väldigt spännande. Men så hoppade Claes och Adde Malmberg av och sedan när jag såg första avsnittet kände jag att det inte var något för mig.

Du, vad hände egentligen på toaletten på den där festen du var på med Alex Schulman? –(Lång tystnad reds. anm.) Det var en jättekul fest. Alex Schulman är för övrigt en bra människa.

Hur tror du att det kändes för din gamla tjej när du ägnade ett helt sommarprat åt den nya? –Jag inkluderade ju henne också. Jo, men det är alltid svårt med ex, någonstans kommer det alltid att kännas jobbigt.

D8I@< F:? A8> a BPJJ<I M8I8E;I8 =I<BM<EK# vM<E LK8E B8D<I8 F:? @EK< 98I8 Gw BvE;@J=<JK<I%

Under fotograferingen kommer det fram en mycket gammal dam och tackar Måns för hans insats i Allsång på Skansen. Trots att det är 30 grader varmt tar sig Måns tid och ger damen en stor kram. Han är så fruktansvärt artig.

Måns behöver egentligen inte hjälp med att hålla fötterna på jorden. Foto: Johannes Helje

Men jag tycker att jag var snäll.

När får vi se dig i Ladies Night? – Jag gästade ju Ladies Night 2007... ... vi beklagar... – ... men jag kommer aldrig ha en huvudroll.

Vad är ditt framgångsrecept? Varför älskar alla dig? – Jag tror inte att alla älskar mig. Men jag är sjukt glad för att det har gått bra. Jag tror att det beror på att jag har positiv energi.

Inte ens galningarna på Flashback har lyckats gräva fram någon lort om dig. Du är verkligen så himla fin och rar som du verkar!

– Det grundar du på Flashback? Men det kommer väl säkert komma massa skit där med. Vad är din insats i musikhistorien? Hur vill du bli ihågkommen? –Som en glad människa som gav mycket glädje.

"Trådar" du ögonbrynen? –Nej, jag vet inte ens hur man gör.

Vad tycker du om fildelning? –Jag är strikt emot. Det är ett skämt att vi har ett parti som Piratpartiet i EU. Hur ska en bonde som odlar potatis kunna fortsätta om andra plundrar hans åker?

Det är inte så coolt att vara emot fildelning. –Jag tycker att det är sunt att vara emot stöld. Sen om det skadar mig i vissa målgrupper, jaja, det är viktigare för mig att ha principer.

När hade du en hätsk politisk diskussion senast? –På min syrras studentfest, med en piratpartist efter några glas vin. Min mamma tyckte det var fantastiskt att jag äntligen tagit ställning.

Trivs du med din image som pretty boy? –Jag har haft en jäkla tur i media, de har målat upp mig som en riktigt god kille. Men jag har mina mörka sidor.

;<K vI <KK a JBvDK 8KK M@ ?8I <KK G8IK@ JFD G@I8KG8IK@<K @ <L%

Åh, vilka är Måns Zelmerlöws mörka sidor? –Jag är en riktigt dålig förlorare. Inte i Idol, det kom sedan under Let’s Dance, men det vann jag ju.

Nöjesguiden • Nr 10 • 2009 59

HOT SHOT

PH. BERSA