Nöjesguiden nr 11 2009 by Nojesguiden

JKF:B?FCD ย EI (( ย )''0

J<;8E (0/)

8CCK ;L 9<?{M<I M<K8 FD

JB8D ?{JK<EJ JE8:B@J ;IFKKE@E>

CvE>< C<M<

JF=@ =8?ID8E

aJag har inga problem

med att ta initiativet.a

dย k\i B\e I`e^

J?FGG@E> >L@;< G8I@J 9vJK8 M@EK8><

?{JK<EJ 9vJK8 =@CD8I

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " JG<C " KM Nรถjesguiden โ ข ร stermalmsgatan 87d โ ข 114 59 Stockholm

Foto: Johannes Helje

I detta nummer avslöjar kända journalister vad de skäms mest över i sin karriär. Vi på Nöjesguiden skäms också ibland. Men bara ibland.

+ 9I<M

Postmannen ringer alltid två gånger.

ISABELLE STÅHL

/ >vJKBI{E@B8

redaktör Malmö/Lund

Hanna Fridén uppmuntrar kidsen till nätsex!

(* CvE>< C<M< JF=@ =8?ID8E

Nöjesguidens favorit-it-tjej släpper höstens snackisbok.

)( ;L 9FI;< JBvDD8J

Vi har Sveriges journalister att avslöja sina skamligaste jobb. Läs och njut.

-* D{K Skivaktuelle Ken hintar beef med Petter.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionschef Sandra Nelson, sandra.nelson@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund Isabelle Ståhl, isabelle.stahl@nojesguiden.se Praktikant Parisa Amiri, parisa.amiri@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm

Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojeguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

MALMÖ Baltzarsgatan 25 211 36 Malmö tel 0736-438860

Redaktion & Annons red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 fax 08-456 45 99 GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66

Utgivare Nöjesguiden Holding AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 13 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

2 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

PATRIK FORSHAGE musikredaktör

När jag grovsågade en svensk debutant, istället för att som brukligt och klokt förbigå hans rätt kassa skiva med tystnad, och fick ett mycket ledset mail från artisten ifråga. Han ville inte knäcka mitt näsben, som vissa andra sågade surputtar, utan undrade helt enkelt varför jag var medvetet elak. Han hade rätt, jag skämdes och bad om ursäkt, vad det nu var värt. Han överlevde. SANDRA NELSON redaktionschef

Jag inledde en intervju med Stig Larsson med isbrytaren ”Jag har legat på psyket!” i hopp om att min urusla research inte skulle märkas. Texten blev visserligen bra, men det var lite väl mycket sanningar om mig själv som avslöjades. JOHAN HALLSTAN spelredaktör

PELLE TAMLEHT

krogredaktör Stockholm

Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje

Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Therese Blomqvist, therese.blomqvist@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se

Jag skäms för de gånger jag varit på fester med mediamänniskor och efter några drinkar helt struntat i att vara trevlig och bara frågat "Vem är du?" "Är du viktig?" Har du läst min blogg"? ”Har du Facebook?" Eller när jag skulle nätverka med pirat-partiets ledare Rick Falkvinge och råkade missa stolen och sätta mig på golvet samtidigt. Eller när jag var hemma hos Isobel Hadley-Kamptz och hällde ris i hennes soffa och på hennes gäster, väckte henne mitt i natten, välte hennes blom-krukor och sa till en av hennes gäster att han var tjock.

Alla brutna löften och vita lögner under mitt årslånga Warcraft III-beroende. Förlåt.

Medverkande skribenter Maina Arvas, Teresa Axner, Angelica Butura, Cristian Dinamarca, Hanna Fridén, Anders Karnell, Amat Levin, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Alf Tumble, Kristoffer Viita, Elina Wessman, Camilla Åstrand

Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Marknadsstrateg, Nya Medier Tommy Cronebäck, tommy.croneback@nojesguiden.se Key account manager Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Al-Wadood Suberu, alwadood.suberu@nojesguiden.se Marc Siösteen, marc.siosteen@nojesguiden.se

I\[Xbk`fe\e m\k _lk

Omslag Foto: Johannes Helje, www.johannespescatore.com Smink och hår: Lisa Peterson/ Magnolia Agency Stylist: Thomas Begue Fotoassistenter: Stephanie Wadman och Veronica Öye Tack till Beyond Retro

Jag skäms egentligen precis hela tiden, men det går oftast över väldigt fort. Flest pinsamheter finns det nog att hämta från min korta karriär som programledare för festivalteve. Att freestyla fram intervjuer om filmer man inte sett visade sig inte vara en av mina starkare sidor. Min färskaste pinsamhet är från förra numret där jag citerade Joel Borg felaktigt och grusade hans anseende som punkexpert. NIKLAS ERIKSSON filmredaktör

En gång träffade jag en kines i Cannes som hette Edward Yang. Han hade gjort en tre och en halv timme lång film om en dysfunktionell familj i Taipei. Jag hade signat upp mig för intervju redan innan filmen, men var tyvärr fruktansvärt bakis och sov nästan hela filmen. Det enda jag mindes var att det var en inåtvänd dotter, en man med businessproblem och en kärring i koma. Definitivt en kärring i koma. Jag fick ingen intervju. Dock: tjugo minuter innan utsatt tid ringer en pressagent och berättar att det var avhopp och att jag var välkommen till Edward Yangs

hotellrum. Normalt sett i Cannes får man sitta runt ett bord och lyssna på när nio ettriga journalister från Belgien pladdrar på om bildbehandlingsteknik och val av typsnitt i eftertexterna. Den här dagen var det bara jag och Edward Yang. Edward ville prata om taiwanesisk nutidshistoria. I trettio minuter. Jag hade inte förstått någonting av filmen och kunde bara tänka "Kärring i koma, kärring i koma". Det var en complete and utter nightmare. CARL REINHOLDTZON BELFRAGE redaktör Göteborg

Tre saker. Jag träffade Donald Fagen i Montreux gångna sommar och föll gråtandes i hans armar. Ingenting att skämmas över egentligen, men det hela genererade en väldigt märklig stämning. Han klappade mig dock på kinden och komplimenterade mig för min parfym. Nummer två. Jag recenserade, i en tid då jag oförstående betraktade personer likt en modern version av Kejsarens nya kläder totalt hänge sig åt clownbandet Animal Collective, albumet Strawberry Jam. Jag gav den en tvåa. Jag kan än idag finna mig djupt generad över detta överbetyg. Jag borde naturligtvis gett albumet en etta och så kunde denna lilla överskattade pinsamhet stannat där och då. På samma sätt borde jag gett Nico Muhlys Speaks Volumes, Pianas Eternal Castle och Takeshi Nishimotos Monologue inte bara högsta betyg, utan även skickat ett handskrivet brev och tackat för timmar av vänskap. När sedan Broder Daniel hade sin legendariska spelning på Lisebergshallen 2003 skrev Anders Göthberg upp mig som Fredrik Belfrage på gästlistan. Han gjorde ofta så. Han tyckte det var roligt. När jag sedan stod i Lisebergskön för att hämta ut biljetterna ropade damen i kassan ut Fredrik Belfrage högt. Sedan skrev jag ut ett hundratal autografer åt Lisebergsturistande familjer från Örebro. Det var roligt då, men jag borde enligt min mamma skämmas för detta plötsliga infall nu. MICHAELA FORNI

moderedaktör

Alltså grejen är att min karriär är ju inte så lång, och ärligt talat har det inte hänt något pinsamt (som jag kommer ihåg, kanske att jag har förträngt något haha). Tråkigt svar men sant... MARTIN PETERSSON art director

Jag hade nyligen börjat på Nöjesguiden. Dagen då vi skulle lämna tidningen till tryck hade jag jobbat mer eller mindre två dygn i sträck och satt nu med fyrtio graders feber. Jag glömde då helt av att länka om omslagsbilden till den rätta, cmyk:ade bilden (cmyk = tryckbart färgsystem). En sak som bara inte får hända. Inte heller tryckeriet reagerade, så när tidning anlände två dagar senare var det ingen vacker syn. Jag ville bara dööö. Men då sa vår chef Daniel Sparr att nu går vi till "cmyk"-läsningen av tidningen (läs smygläsning) och dricker öl så då var det bara att torka tårarna och hänga med.

Ledare

JbXd i \e le[\iYXi b ejcX%%% ...tycker vi på Nöjesguiden. Varför? Därför. Det är skammen som ser till att vi beter oss någorlunda korrekt mot våra medmänniskor. Skammen berättar för våran kropp vad som är rätt och fel (för just dig, hej, jag dömer ingen!) och det är bra. För vi vill inte att människor ska gå runt, totalt skamlösa, och göra lite allt möjligt. Nej, vi vill att ni ska veta hut. Okej, skam kanske inte känns som en jätteunderbar känsla när man väl står där med blossande kinder, handsvett och bara vill lägga sig ner raklång i graven för att någon påminner en om det där sms:et man skickade 05:17 förra helgen. Eller när man läser en gammal text man har skrivit (hela 2007 får gärna raderas ur mitt yrkesmässiga liv, tack). Eller när man vaknar upp en söndag med trosorna kring midjan, med skorna på, och det slår en att man visst ramlat på grannens hund i trapphuset tidigt i morse. Det känns rent ut sagt förjävligt till och med. Fråga bara min granne. Det är oerhört viktigt att man faktiskt känner skam, i hela kroppen. Du ska rodna, du ska svettas, kanske till och med kräkas. Det är BRA att känna ångest! De som hävdar att de kan stå för allt de någonsin gjort, dem skulle jag vilja träffa. För då skulle jag avrätta dem. Skämt åsido, som ett sätt att hylla skammen, denna fantastiska känsla, bestämde vi oss för att kolla runt bland Sveriges journalister och be dem berätta om sitt allra pinsammaste jobb (sida 21). Och precis som vi misstänkte fanns det en hel del kul att hämta. Förutom hos Linda Skugge! Hon skäms inte för något. Ser man på. Q

Det här med att några av Sveriges mest lästa bloggar, tänker främst på Natacha Peyre och Katrin Zytomierska, vittnar om en helt sjuk kvinnosyn gör mig orolig. Alla ni fina unga tjejer som läser dem och tror att det de säger stämmer: nej, det är inte ert fel om ni blir våldtagna och nej, ni behöver inte skaffa sillisar för att era pojkvänner ska tycka om er. Herregud.

Sofi Fahrman är min favorit-it-tjej just nu. Den 22 oktober kommer hennes debutroman som handlar om modebloggarna på Stureplan. Jag dog av skräckblandad förtjusning redan under första kapitlet. Läs mer på sida 13!

Chefredaktör

MARGRET ATLADOTTIR

margret.atladottir@nojesguiden.se

Månadens medarbetare

8e[\ij BXie\cc Konstredaktör Stockholm Hej Anders, vad gör du när du inte letar upp den bästa konsten i stan? – Då talar jag om den i radio eller så kuskar jag land och rike runt och visar den, haha! Närå, jag passar också på att leta upp schyssta dansremixer som jag älskar. Och lagar mat. Konstvärldens Tintin. Hur är den ultimata utställningen? –Oj, vad svårt. Men det är en utställning som smäller till i magen och huvudet samtidigt. Sammanhanget spelar egentligen inte så stor roll. Det måste kännas som en BFF på en gång. Annars blir det TTYN, tyvärr. Anna Odell, viktigt statement eller en ganska pubertal happening? –En ganska pubertal happening.

4 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

Brev Kära läsare, tidningskonsument och nöjesälskare. Vi vill gärna höra dina synpunkter på vår produkt och tar emot tips på förbättringar. Skriv till oss! Nöjesguidens redaktion, Östermalmsgatan 87d, 114 59 Stockholm ...eller maila oss på red@nojesguiden.se

MXi] i jbiXkkXi GXki`b =fij_X^\6

Är det för att han är så dåligt skribent? Patrik använder vårt älskade språk på samma sätt som ett efterblivet skolbarn. Och vilka listiga texter. Patrik häver ur sig det ena hysteriskt roliga megalomaniska uttalandet efter det andra... Om tid och möjlighet finns bör du tänka över en utbildning eller kanske ett karriärbyte. Något med lön kanske? Skärpning tack! En riktig journalist på en stor tidning Hahahaha, hohoho! Snälla, nåd, hahaha. Jag klarar inte mer. Hahaha. Patrik Forshage

8gifg c\[Xi\e ` ei ('

Margret, du är så präktig ibland så att det slår över. Klart att det är kul att skicka runt klipp med alla dessa brudar som tar sig själv på så stort allvar och verkligen tror att de sätter trender. Lite roliga kommentarer och så förgyller man dagen lite extra. Du skrev även någonting i förra numret om elitism eller vad det var. Jag reagerade i alla fall kommer jag ihåg. Därför. Du kackar i eget bo då du basar över en tidning som är elitism och elakhet personifierad. Era skribenter vill gärna göra ett nummer av att vara smala och kreddiga. De sågar allt som säljer mer än 500 ex, och helst då så elakt som möjligt. CRB glider runt som en nöjesjournalistikens Percy Nilegård och sågar och häcklar folk som är för vanliga. Ibland undrar jag om han verkligen finns eller om han är en tribute till Percy. Nöjesguiden är en tidning för oss som vill höja pulsen lite då och då. Man blir uppbragt banne mig. Patrik, Göteborg Först och främst, det har under flera års tid förts en debatt på denna sida om huruvida Carl

Glöm inte att kolla in nya, fina nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Cristian Dinamarca, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Parisa Amiri, Sara Bourke och Dasha Girine bloggar hos oss. Välkommen in!

Reinholdtzon Belfrage finns eller ej. Tro mig, det gör han. Fråga mitt höga blodtryck. För det andra, om det numera anses vara präktigt att ta ställning emot vuxna som mobbar barn: kalla mig gärna präktig varje dag, hela dagen. Och för det tredje, om du på fullaste allvar tycker att dessa YouTubeklipp är roliga bör du omedelbart förbättra din humor. Margret Atladottir

JclkX _XkX jg imX^eXieX

Varför skriver Nöjesguiden sådan bullshit om spårvagnar? "De vill dig illa" och att det inte går att åka spårvagn med barnvagn illustrerad med en bild på nya LÅGGOLVSVAGNEN! Det byggs nya spårvägar runt om i moderna storstäder som attraherar fler att ställa bilen. Även Stockholm får en linje mellan Värtan-Sergels torg/Centralen-Hornsberg enligt stockholmspolitikerna. Titta åt höger och vänster innan ni går över gatan så ska ni se att det löser sig med livet i behåll! Bernt Bernt, Vi älskar att du brinner för spårvagnen. Visste du förresten att i Helsingfors har de 40 stycken låggolvsspårvagnar från gamla Adtranz? En annan kul grej är att Rolf Allan Mjunstedt i den populära tv-serien Rena rama Rolf jobbade med att köra spårvagn. HAHA! Pling Pling!!! Till sist kan nämnas att det även finns spårvagnstrafik i Indien, fast där är de så fantastiskt fattiga att inte alla har råd att åka med, utan de får istället gå eller åka häst. P.S. Sandra Nelson kunde inte svara på brevet eftersom hon är ute och taggar linje 7. Mvh, Niklas Eriksson film- och infrastrukturredaktör

8e^% bi e`bX fd 9Xe^ ` ('

Haha, det var det dummaste jag läst. "hallå, det här med maktstrukturer, som gör att vissa räknas mer än andra, kan ni inte bara skita i det? hegemonin är härlig! Mvh Nöjesguiden" Ja, för det var ju precis det jag menade. Herregud människa. Sandra Nelson Hej Marcus Dunberg Gillade verkligen artikeln om Mauro Scocco, särskilt då om vad han har betytt för oss födda runt 1970... Hjärta, smärta, svek och vemod i en vardagsfilosofisk mix, som precis håller fötterna innanför gränsen mot det banala. Ratatas texter och uttryck fick mig att inse att musik på svenska faktiskt kan vara njutbart att lyssna på även för oss inbitna anglofiler... Men sedan din låtlista... var finns alla popglittrande pärlor från albumet Sent i september från 1985? Ta bara låtarna I dina ögon, Ge inte upp och framför allt den frenetiska och suggestiva Gör vad du vill... Det spåret ger mig rysningar än idag! Jag förleds nästan att tro att du inte hört Sent i september överhuvudtaget? Eller är den för dansorienterad för din smak? "Dina" 10 låtar är ju nästan bara långsamma sådana... Vänliga hälsningar Monica Erikson Hej Monica Tack för ditt brev och kul att du gillade artikeln! Det skulle vara mycket förvånande om jag gjorde en lista med Mauro-favoriter och samtliga läsare förbehållslöst skulle skriva under på min val. Det ligger liksom i den personliga listans natur att den är...ja, personlig. Kanske noterade du att det var Marcus Dunbergs 10 Mauro-favoriter? När vi ska göra en lista med Monica Eriksons 10 Mauro-favoriter, så hör vi av oss! Marcus Dunberg

8MCPJJE8K ...anledningen till att Aftonbladets Annika Marklund blev utbränd var att hennes redaktör bad henne att skriva en HELT NY krönika varje vecka. Stackars Annika har publicerat samma hela tiden och blev alldeles, alldeles knäckt... ...Carola Häggqvist syns flitigt i kvarteren runt Allmänna Galleriet. En

person vid namn ”Kicken” uppges bo där. Vi vill be samtliga boende och kaféer att se över sitt krukblomsterbestånd samt förankra dessa ordentligt... ...Eric Rosén varken hyllade sig själv, sina texter eller sin blogg under en hel dag på Facebook förra veckan. Nu blir vi oroliga...

…baren Knast skakades av en Facebook-fail av rang häromveckan. En av administratörerna till Knasts Facebookgrupp, Aaron Eklöf, gick nämligen ut och mejlade alla gruppmedlemmar att ägaren Jocke Heineman ”…är sjukskriven för alkoholism.” Jocke själv gick då exakt tjugo minuter senare ut med en ilsken dementi. Han tillade även

att det "har brunnit i Aarons lilla skithjärna". Drama på Upplandsgatan 7 med andra ord… ...bli inte förvånade om delar av Nöjesguidens redaktion dyker upp i en tv-serie inom kort. Håll utkik...

Gw >wE> Det finns inga dåliga kläder, bara dåliga omständigheter. Självklart håller vi oss inomhus med något av de fantastiska band som gästar huvudstaden i oktober.

JkfZb_fcd toner har vi ganska svårt att föreställa oss. Rockorkestern Mustasch däremot kommer med ny skiva och ny turné i höst, och lördagen den 17 oktober kan alla som har vägarna förbi Annexet spana in dem.

FÖR MÅNGA DJ:S Våra lite äldre läsare kanske minns dessa belgiska hipsterbröder från nittiotalet. 2ManyDjs (alltså David och Stephen Dewaele) har inte legat på latsidan sedan dess. Nu senast har de producerat några spår på Tigas kommande album och vill du veta hur de låter nuförtiden ska du bege dig till Berns den 2 oktober.

NOUVELLE VAGUE PÅ BERNS Att som coverband få alla hippa kids hjärtan att slå några extra varv är en bedrift. Å andra sidan verkar det allra hippaste just nu vara att bekänna sina guilty pleasures. Fortfarande! Nouvelle Vague gör det helt enkelt okej att tjoa med i Master and Servants, vad nu det ska vara bra för. Skråla med de andra på Berns den 9 oktober. STRAND SATSAR PÅ HUNDAR Det är både roligt och sorgligt att bob hund fortfarande omnämns som ett av de bästa svenska livebanden. Liksom, vem ska plocka upp stafettpinnen? Den 10 oktober kan både stora och små se bob hund på Strand i Hornstull, som för övrigt verkar satsa rejält på konserter och klubbar i år. Kul!

6 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

NU KOMMER FLEETWOOD MAC Höstens mest efterlängtade konsert? Det är snart 20 år sedan de var här sist, men nu är det alltså dags igen. Med samma sättning som under Rumours-tiden känns det som att inget kan gå fel när de intar Globen, förlåt Ericsson Globe, den 10 oktober. BASKET CASES? Till Green Day-konserten den 11 oktober på Globen får man alltså bara köpa max fyra biljetter per person. Vi vet, ni blir ledsna alla ni som ville bjuda hela släkten på denna dagispunkfest. Men mormor får faktiskt köpa sin egen biljett ibland.

CIRKUS ANE BRUN Alla älskar Ane Brun. Moneybrother så mycket att han såg till att spela in en duett med den skönsjungande norskan. Onsdagen den 28 oktober kan stockholmare som tagit sig till Cirkus njuta av hennes röst. MUSTASCHROCK PÅ ANNEXET Skäggrock har ju blivit hemskt populärt, men hur en mustasch skulle låta i

COUNTRYLEGEND I KYRKAN Filadelfiakyrkan har tagit hit Steve Earle, countrysångaren och låtskrivaren som har kallats allt från outlaw-poet till terroristsympatisör. Hans senaste två skivor har blivit hyllade och Grammy-belönade så det finns ingen anledning att sitta hemma den 27 oktober när det är dags för konsert.

DAGS FÖR MASSIVE ATTACK Det är alltför sällan man får slänga in ett ”triphop” sådär lite spontant i en konversation. Det är faktiskt ganska tråkigt. Men nu ger oss Bristolbandet och triphopfarfäderna i Massive Attack oss en anledning att återinföra begreppet och för en kort stund reenacta det allra bästa från nittiotalet. De dyker nämligen upp på Annexet den 18 oktober.

RÖYKSOPP PÅ BERNS Torbjørn Brundtland och Svein Berge verkar gilla svenska sångerskor. Karin Dreijer, Robyn och Lykke Li medverkade på senaste släppet Junior. Om de kommer för att sjunga med Röyksopp på Berns den 30 oktober vet vi däremot inte.

Jw ?vI 9I8 9C@I FBKF9<I

FILM: Nöjesguidens filmtitelskola börjar i detta nummer, se sida 50. MUSIK: Det enda vi har att säga är Skriet. KONSERT: Gammal är äldst och bäst, Fleetwood Mac vill vi se denna månad! KLUBB: Det verkar som att de flesta klubbar satsat på ”extra allt” i höst. Alexander Salzberger är en av dem som bjuder flott. SPEL: Höstpyssla med Professor Layton and Pandora’s Box. TV: Tack gode gud för SVT Play. Amen.

TILLMAN TILL DEBASER Multiinstrumentalist är kanske inte det sexigaste epitetet i världen, men som soloartist (han är vanligen hemmahörande i Fleet Foxes) har Josh Tillman blivit hyllad av varenda musiktidning värd namnet världen över. Med rykande färska Year In the Kingdom bevisar han att han är värd alla superlativ. Se Tillman uppträda på Debaser Slussen den 2 oktober. VÅR LILLA OLLE Pop-Sveriges svar på Thorsten Flink? Hade vi varit Mats Olson när det begav sig hade vi kanske skrivit något i stil med ”Nedräknad men aldrig uträknad”. I alla fall. Bruten fot eller inte, Olle Ljungström uppträder på Strand den 8 oktober. Vi tror att det kan bli magiskt.

Krystade nyhetsrubriker 15% Mogi-hån [fortfarande reds. anm.] 10% Höstmys 5% Tal om höstmys 20% Blöta strumpor 20% ”Fyfan jag ska flytta från den här jävla staden” 30%

+)- "!3).'%2s7)./.!29$%2 -)#+%92/52+%s"),,9 "/"4(/2.4/.

169:249:DVD & BLURAY 7 Okt.

Hanna Fridén har följt debatten om nätsex och tycker att det är på sin plats att nyansera den något. För finns det något säkrare sex än det som pågår via nätet? Krönika

MXi kXZbjXddX Xkk \iX YXie _Xi j\o g e k\k Text Hanna Fridén Illustration Carsten Oliver Bieräugel

;

en senaste tiden har fenomenet sex på internet diskuterats vilt. Folk utnyttjas! Bilder sprids! Unga tjejer blir utsatta för pervon! Det här är viktigt att uppmärksamma, men samtidigt sätts en olycklig stämpel på den säkraste formen av sex vi någonsin haft tillgång till. Jag var elva, tolv år gammal första gången jag provade på cybersex. Innan hade jag läst sexnoveller. Men nu ville jag ha lite interaktivitet! Det var rätt svårt att hitta någon som var villig att cybersexa med mig. När jag berättade för folk att jag var tolv sa de: "eh hejdå" och så var det inget mer med det. Vad irriterad jag blev! Jag kände mig ändå som vuxna tjejen, ska ni veta, som alla andra små skitungar. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad en kille på attraktiva 18 bast

8 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

skulle se som oattraktivt med mig! Till slut hittade jag en kille på 16 bast som var lika nyblivet könsmogen som jag själv. Har du ens några bröst? Frågade han. Jag sa ja, det hade jag. Han var skeptisk, men förmodligen satt han väl redan där med ett illrött kön på gränsen att brista ut i utlösning så det fick gå i vilket fall. Hans smak var väl däremot... Ska vi säga såhär, den här killen hade absolut suttit uppe sent in på natten för att fånga porrsändningarna på Canal+, för det skulle minsann skrivas om gruppsex, stjärt och allt möjligt på en gång. Lite väl för mig, så min delaktighet i det hela bestod väl av "ja" och "nej" medan han författade en hel sexnovell i chattfönstret och sedan försvann mystiskt efter ett par minuter. Det hela var en fantastisk jävla besvikelse.

a D`e [\cXbk`^_\k ` [\k _\cX

Y\jkf[ m c Xm aX fZ_ e\a d\[Xe _Xe ] i]XkkX[\ \e _\c j\oefm\cc ` Z_Xkk] ejki\k fZ_ j\[Xe ] ijmXee dpjk`jbk \]k\i \kk gXi d`elk\i%

Jag hade ju både läst och skrivit sexnoveller vid den här åldern, så skulle det ju inte vara! Lite som första samlaget. Men det var harmlöst, och jag har jävligt stora problem med att se varför

folk blir skräckslagna över att deras ungar upptäcker och utforskar sin sexualitet på nätet. Ungar har gjort det här i alla tider och jag anser att föräldrar borde vara tacksamma för att internet är det absolut säkraste sättet att ha sex på. Men när man sätter likhetstecken mellan cybersex och tjejer som lägger ut sexfilmer på sig själva på internet skapar man ett problem. Internet erbjuder en möjlighet för unga att hitta en helt annan säkerhet i sin sexualitet än tidigare. De kan prova precis allt, avsluta när de vill och det finns ingen risk för könssjukdomar! Varför framhålls inte det här mer? Nej, cybersexa mer, gammal som ung! Upptäck dig själv och njut och låt moralpaniken brinna i helvetet där den hör hemma. Q

8CDFJK =8DFLJ "Menar du att Skriet skulle glida runt på en räkmacka? Men så är det väl inte? Jag har ingen känsla av att vara etablerad musiker. Jag känner inga ”musiker” eller någon i musikbranschen." –Isak Sundström, Skriet

Nöjesguiden presenterar morgondagens stjärnor som du bör känna till redan i dag.

JBI@<K1

BmXi i YXiX _a ikXk fZ_ jb\c\kk\k Text Patrik Forshage

sak Sundström verkar lite provocerad över förslaget att han och Jacob Frössén, som tillsammans utgör Skriet, kanske hade lättare att fånga skivbolagens och riksmedias uppmärksamhet, eftersom vi redan visste vilka både Isak (till vardags i Pascal) och Jacob (som gjorde En film om Olle Ljungström) var. För faktum är att få band bokas till festivaler innan de spelat sitt första gig och sedan begår live-debut framför stora delar av Sveriges mediajetset och enstaka My Bloody Valentinemedlemmar. –Vi hade inte planerat att spela live först, förklarar Isak. Men sedan började vi spåna på att göra en riktigt storslagen show. Kanske inte som Joe Labero, för han är en vidrig person, men åt det hållet. Vi gick runt i partyaffärer och letade rekvisita, men det gick väl sådär. –Och så blir det bara lavalampor i alla fall, när vi jagar mäktiga Tesla-effekter, suckar Jacob. –Det värsta var att spelningen avbröts, precis innan vår sista låt. Vi hade spelat för länge, men inte mer än kanske två minuter, och så plötsligt märkte vi att våra ljud inte kom ut, och att de hade satt på någon loungetechno istället. Det var obehagligt, vi blev så jäkla förbannade – det var ju ingen klubb utan något diskotek vi var på. Diskoteksmiljön är avgjort inte den bästa för Skriets avskalat desperata new wave-låtar. Smått fantastiska Fåglarna gjorde en del väsen av sig i våras, och på deras album finns låtar som till och med är bättre. Särskilt Ben & Hjärta, som med omkvädet ”Kvar är bara hjärtat och skelettet” skulle kunna vara en programförklaring för Skriets musik. –Det har vi ju inte tänkt, ler Isak, men det är ju verkligen kul att du uppfattar Skriet på det sättet. Jag hade aldrig sjungit innan jag kom med i Pascal, och där har det ju handlat mera om att skrika. Så det är först nu jag har fått pröva att sänka röstvolymen. Det är skönt. Men jag älskar ju att skrika också, jag till och med längtar. –Det måste vara skönt att få sjunga istället för att skrika, nickar Jacob. –Utan att på minsta sätt göra anspråk på att låta ens i närheten så är Roy Orbison en förebild. Jag kan inspireras av känslan i hans röst. Större delen av hans familj dog ju, det var väl därför han lät som han gjorde, säger Isak. Men musikaliskt låter Skriet mycket mer åttiotal, i brytningen mellan postpunk, pop och ursynth. Inte helt olikt Olle Ljungströms gamla Reeperbahn, faktiskt.

10 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

;\k ]`eej \kk _fk]lcck dlcc\i _fj fjj%

Foto: Tova Mozard

– Det finns mycket bra musik från den eran som nog påverkat oss, sånt jag gillade som barn och har återupptagit idag, instämmer Isak. En personlig favorit är bortglömda Tredje Mannen, fast han sjunger lite jobbigt. Jag gillade mycket punk, som Misfits, och rockabilly också. Jag hade en period när jag lyssnade på mycket hårdrock och metal, och någon flisa från det lever väl också kvar. Men vi vill ju verkligen inte låta nostalgiska. Metalflisorna är inte hörbara för undertecknad. Men uppenbarligen för andra. – Lustigt, vi fick mail från basisten i ett av landets mer kända metalband. Han undrade om vi behövde en basist, eftersom han skulle vilja spela något lugnare musik. Vi kände oss väldigt hedrade. – Men det finns något sorts hotfullt muller hos oss också. Vi lovade att höra av oss om vi skulle behöva en basist, konstaterar Jacob. Samtidigt är det vi två

Af\ CXY\if i \e m`[i`^ g\ijfe%

a som är Skriet, och andra får gärna hjälpa till när vi bestämmer det. Utgångspunkten för Skriet var dock inte en gemensam musikaliska idé. Den har vuxit fram allteftersom. Grunden för Skriets tillkomst handlade istället om en ömsesidig känsla av att de skulle kunna trivas ihop. –Ja, skrattar Jacob. Vi satte ju inte in en annons efter varandra, direkt. – Vi började ungefär för två år sedan,

i Jacobs vindsutrymme. Det var inte särskilt glamoröst. Jacob drack te, jag drack kaffe. –Det var rätt odramatiskt, faktiskt, nickar Jacob. Jag hade bara en golvpuka hemma, så då fick det bli den. Sen blev det lite av en regel att inte använda ett vanligt trumset med hi-hat, virveltrumma och cymbaler. –Vi hade en gammal italiensk synth, och ett reverb som vi använde på precis allting. Med ett enkelt dataprogram spelade vi in lite grand där med, men vi hade ingen idé om att starta band. Vi ville bara spela in tillsammans för att det var kul. Men sedan fick Daggan på skivbolaget Novoton höra det och tyckte att det lät bra. Då blev det lite mer av det. Q

Och mer lär det bli, efter det debutalbum som finns ute i dagarna, och kommer att ligga högt på mången topplista när vi summerar året 2009. Möjligen kan du till exempel ha turen att höra Skriet live här eller där i höst.

Sofi Fahrman sitter just nu på Sveriges i särklass största personliga modevarumärke. Varje vecka styr hon sin egen populära bilaga Sofis mode i Aftonbladet och lyckas trots minimal ansträngning samtidigt ha en av Sveriges största bloggar, Sofis snapshots. Som modeprofil har hon inte så mycket kvar att bevisa. Nöjesguidens favorit-it-tjej går dessutom i Nicole Richie och Lauren Conrads fotspår i dagarna och släpper en ”roman” vars huvudperson haft ett liv som är oerhört likt författarinnans. Efter att ha fått klart för oss att Nöjesguiden i allra högsta grad är en viktig del av storyn blev vi givetvis väldigt nyfikna.

CvE>< C<M< JF=@ =8?ID8E Text Camilla Åstrand Foto Johannes Helje

?{JK<EJ JE8:B@J ;IFKKE@E>

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 13

Om att få massvis med bloggkommentarer om att hon är gravid: –Ser jag gravid ut? Nej, inte speciellt... Jag kom på sedan att jag varit på Mama Mia (kvinnoklinik på Östermalm, reds.anm) för att hämta ut nya p-piller, då är det någon som sett det och det har skapats ett rykte.

uvudkaraktären i Sofi Fahrmans debutroman Elsas mode är en 21-årig tjej från Borås som flyttar till Stockholm efter en kort tids vistelse i New York. Hon börjar jobba på östermalmskaféet Foam och en dag plockar hon upp ett ex av Nöjesguiden som hon gillar att läsa men samtidigt tycker ”är ganska intern”. Elsa bläddrar sig igenom klubb-, krog-, musik- och filmsidorna, läser en intervju med Carl M Sundevall som berättar om Gubbrummet på Spy Bar, för att sedan få upp ögonen för en artikel om ”De nya modemakthavarna – bloggarna”. Där och då bestämmer hon sig för att påbörja jakten efter en egen karriär som modebloggerska. Elsas mode är ett virrvarr av namedropping. Både påhittade och verkliga stockhomsprofiler samsas i en smaskigt dekadent miljö – ett beprövat framgångskoncept om man tittar internationellt. Liknande romaner med starka modeprofiler som debutförfattare, exempelvis The Hills-stjärnan Lauren Conrads roman LA Candy, har toppat den prestigefyllda New York Times Bestseller List flera veckor i rad. Att Fahrman var den som skulle ta trenden till Sverige gör ingen förvånad. Till skillnad från många av

Sveriges andra modeprofiler har Sofi Fahrman satsat mest på att göra tidning och mindre på bloggandet, och hon är en av de få profilerna som både har journalistutbildning och en lång redaktionserfarenhet. Efter att ha växt upp på Lidingö i Stockholm slängdes hon in i en superglamourös värld som 21-åring då hon började jobba för tidningen ELLE. Hermine Coyet, som var chefredaktör då, skickade en helt oerfaren Sofi till modeveckan i New York, Nya Zeeland och till Schweiz för att intervjua Cindy Crawford. Hon såg då sin allra första modevisning i New York – Bill Blass. Fyra och ett halvt år senare rekryterades hon till den nystartade bilagan Aftonbladet Klick, som hennes dåvarande pojkvän Per Gunne chefade över. Aftonbladet var i stort behov av en modeprofil för att konkurrera med Expressen som då hade

rönt stora framgångar med sin hårt profilerade modeskribent Ebba von Sydow. Sofi har valt att inte gå i den forna konkurrenten von Sydows fotspår och ta på sig rollen som en typisk förebild – hon berättar gärna om sin förkärlek till sena festnätter och hur man bäst bär upp korta kjolar. Hon är, jämfört med många av våra andra stora modeprofiler, varken tråkig, förutsägbar eller livlös. Tvärtom verkar hon vara den enda risktagaren. Med en lång karriär bakom sig har hon dessutom distans nog att kunna skildra Stockholms statusfixerade stureplansvärld. När Sofi hade synopsis till Elsas mode klar och förlaget hade gett tummen upp började hon att scouta runt bland bloggarna i tjugoårsåldern mer intensivt. –Den typiska bloggtjejen är runt 21 och kommer från en småstad. Två av mina

a AX^ jblcc\ jclk] iX

Yfb\e ` [\e m ijkX g\i`f[\e ` d`kk c`m# aX^ jblcc\ ]cpkkX lk ]i e d`e c ^\e_\k%

bästa vänner, Jennie Hammar och Hanna Westman, kommer från Borås, så där fick jag en hel del inspiration. Något jag lärt mig av mina läsare är att alla har någon typ av relation till New York. Antingen har man varit där, eller så vill man åka dit eller har ett mål att någon gång kunna flytta dit. Så för mig var det helt naturligt att ha en koppling till just New York i boken. Då när jag väl la ihop alla de här pussel-bitarna så blev det helt perfekt – det är klart att jag ska ta ett break i livet och skriva boken från New York! ”Förlåt att vi stör, men får jag och min dotter ta en bild med dig Sofi?”. Kvinnan och hennes dotter är en av alla läsare av Sofis mode som lyckats få en plats på gästlistan till tidningens läsarkväll på Strandbryggan i Stockholm. Det är torsdagskväll i slutet av augusti och den sista sommarvärmen klänger sig desperat kvar över staden. Var Sofi än vänder sig under kvällen står där en storögd och nervös läsare som vill få möjlighet att säga ett vänligt ord eller föreviga ögonblicket med mobilkameran. Fyra dagar senare ska Sofi flytta till New York i ett halvår, och innan det har hon förutom fyra olika plåtningar också vänner hon ska hinna träffa, och högar av kläder som ska tvättas.

Gw?@KK8;< E8DE @ <CJ8J DF;< F:? M<D ;< B8E ?8 @EJG@I<I8KJ 8M <EC@>K E{A<J>L@;<E Elsa Gustavsson – Sofis personlighet, utseende inspirerat av ELLE:s bloggare. Emma Nygren – Från Brämhult utanför Borås, inspirerat av bland andra Jennie Hammar.

14 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

H. Cronstedt – Acne. Hugo Cronstedt – Acnes Creative Director Jonny Johannson och Micke Schiller, VD.

Tvillingarna Caroline och Jennifer – Tvillingarna Caroline och Jennifer Bergström. Lilla Gubben – Christian Remröd, VD Min Outfit och mediaentreprenör.

Marilyn Karlsson – Sveriges tredje största modebloggare. Enligt Sofi inte inspirerad av någon, men utseendemässigt är det helt klart Eleonor Nygårds.

”Valle”, Vallabh Kamal – Vimal Kovac, VD och grundare av Stureplansgruppen. Paulina på Patriksson Communication – Paula Björk/Nina Philipsson.

Stylist-Johan – Jonas Hallberg, stylist. Emilia af Klercker – Stephanie af Klercker.

Huvudpersonen i Sofis debutroman kallas för Elsa Supergirl. Hennes superskills inkluderar bland annat att flörta sig till en uppgradering på flyget, leva lyxliv på minimal budget och att ge bra oralsex.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 15

I boken har huvudpersonen Elsa många dåliga dagar, där hon både gråter och har ångest. Har du sådana dagar? Det känns inte så. –Jag är inte en ledsen person, folk brukar tycka att jag är knäpp och vilja dissekera mig för att se vad jag har för konstiga ingredienser i min kropp, men oftast är jag väldigt positiv. Det senaste halvåret har inte varit lätt alls. Det har varit en sådan förändring i mitt liv, som tidigare varit så strukturerat, tryggt och stabilt, till att gå och bli singel vid trettio, och att inte veta hur framtiden blir. Det skrämmer mig, även om det är kittlande på samma gång. Det senaste halvåret har jag ju gråtit mer än vad jag gjort under hela mitt liv.

G 8]kfeYcX[\k ]`Zb aX^ ]i`X _ e[\i ] i XccX d`eX `[ \i%

För ett år sedan blev du intervjuad av Björn af Kleen för tidningen Café och sa att ”din drivkraft egentligen aldrig har varit att skriva”. Hur går man från det till att skriva en roman? –Om du skulle gå till min gymnasieskola skulle matteläraren säga att ”Sofi var jäkligt vass”, men svenskläraren skulle säga ”Sofi, nej, not so much”. Jag var inte den eleven som hade det ”i sig”. Jag brukar få höra att om man ska bli en bra författare eller skribent, att man ska läsa mycket. Jag har gjort precis tvärtom, jag har sett till att skriva mycket. När man läser din bok är känslan av att vara utanför väldigt äkta. –Jag tror att oavsett vilka grupper man är i, så kan man alltid känna sig utanför. Jag kanske inte känner mig utanför på V (Sturecompagniets VIP-klubb, reds. anm.) när jag står med mina vänner och spelar luftgitarr så jag får blåmärken på knäna, men om jag går till Gubbrummet på Spy Bar, då kan jag absolut känna mig utanför. Så jag har ju applicerat de tankarna och känslorna som jag har när jag känner mig utanför, bara det att det inte är i de miljöerna som Elsa känner sig utanför. När jag är i New York under modeveckan kollar de ner i sina papper och säger ”Sofi VEM?”, precis som Elsa upplever det i Stockholm. Två dagar senare befinner vi oss i fotografens Pierre Björks studio på Stureplan, där omslaget till Sofis bok ska plåtas. Mitt i studion står en enorm säng, där Sofi ligger i minimala sidenhotpants och linne, energiskt sparkande med benen till dunkande hiphopmusik. ”Bra! Le!

Om att bjuda alla modeprofiler utom Elin Kling på kräftskiva: –Elin är en kollega och en jäkligt härlig tjej, men vi är inte kompisar så att vi ringer varandra.

Flörtig!” Sofi tittar på bilderna som Pierre tagit och skämtar högt ”Ja, det syns ju att jag haft en stressig vecka”. Sofis vita Blackberry ringer, och på displayen står det ”Mini Andén”. Sofi tittar mot mobilen, men vänder sedan blicken mot bilderna igen. När Sofi försökt stilla hungern med vindruvor, föreslår hon att vi ska göra intervjun över lunch, eftersom hon ”inte kan leva utan mat”. Har du någonsin funderat över om vad du gör om ditt varumärke dör ut? – Den tanken finns alltid. Om man inte är ödmjuk nog att inse att man kanske är på topp under viss tid, eller folk som tror

att de alltid kommer vara på topp, så tror jag att man tror fel. Sedan är min förhoppning att jag ska kunna hitta andra vägar och utveckla min karriär och mitt varumärke. Om vi nu ska prata om det här med personligt varumärke, vilket jag tycker är jäkligt jobbigt att säga. Jag kan typ inte säga att Sofi Fahrman är ett varumärke, jag får ont i själen av att säga det. Hur lång tid gick det ifrån idé till färdig bok? –Det gick så ruggigt snabbt. Jag kontaktade förlaget själv och skrev kontraktet i januari. Den 1 mars började

jag att skriva och hade deadline efter midsommar. Vad var svårast att skriva om? –Sexscenerna, definitivt, jag kunde inte sluta skratta åt mig själv när jag skrev dem. Jag skrev säkert tio sexscener som jag på riktigt fick tårar i ögonen av, för att jag skrattade så mycket åt mig själv att jag var så töntig. Hur skriver man att någon vill pippa, utan att det låter nördigt? Sofi har varit ett ständigt inslag på partyscenen i Stockholm under många år, hon har bland annat toppat listor över mest mingelfotade och utsetts till en av Stureplans mäktigaste.

E8D<;IFGG@E>9FE8EQ81 I@BK@>8 G<IJFELI<I8I @ <CJ8J DF;< Viggo Cavling Pamela Bellafesta Anders Timell Filipa Hammar Elin Kling Frida Fahrman Linn Gustafsson Karolina Skande Blondinbella Denise Rudberg

16 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

Cia Jansson Martina Bonnier Maria Virgin Cecilia Blankens Jonas Hallberg Scott Schuman Jonna Bergh-Wahlström Caroline Winberg Daniel Lindström Filippa Berg

Adina Fohlin Ebba von Sydow Emine Sander Eleonor Nygårds Olof Erlandsson Björn af Kleeen Marie Plosjö Gudryn Schyman Elsa Hosk Lady Victoria Hamilton

Josephine Bornebush Anders Wendin Servitören Toto Zlatan Ibrahimović Marie Serneholt Måns Zelmerlöv Alex Schulman Kristoffer Ahlbom Carolina Gynning Mini Andén

Alexander Skarsgård Andreas Wilson Mathias Trotzig Anna Hibbs Hannah Arnhög Jimmy Skogqvist Pelle Porseryd Erik Zetterberg Robert Hållstrand Claes de Faire

Carl M Sundevall Karolina Ramqvist Daniel Björk Madelaine Levy Marcus Dunberg Sara Sommerfeld Sara Goldensohn Ebba Bucht Kenza Zouiten Engla

Om vad som får Sofi att gråta: –Orättvisa och såklart när något händer mina nära. Jag gråter väldigt sällan på bio och är väldigt killig i mitt sätt. Att visa känslor eller gråta, det gör jag sällan.

–Jag var ansedd som party-Sofi fram tills jag började jobba på Aftonbladet. Det var först då som folk kopplade ihop mig med mode. Mode har inte alltid varit mitt största intresse. När kom du egentligen i kontakt med stureplansprofiler som Kristoffer Ahlbom och började bli tjenis med dem? – Kristoffer har varit min bästa killkompis så länge jag kan minnas, säkert tio år tillbaka. Elsa är ju lite av en maneater, tar männen hon vill ha och kan ha sex utan känslor. Är du så själv? –Ja, visst. Man kan inte sitta och bättra på sitt läppglans i baren, det går inte. Jag har inga problem med att ta initiativet. Det finns ju en karaktär i boken, ”Lilla gubben”, som Elsa attraheras av trots att han inte är klassikt attraktiv. –Det känns klyschigt att säga, men jag gillar spontanitet och någon som är lite, lite tokig. Om jag får skratta, då har man halva inne. Sen måste man vara skärpt, puckade snubbar funkar inte. Vad har du haft för relation till litteratur i ditt liv? –Min relation har varit att folk sagt ”Sofi, du borde läsa mer!”. Visst har jag läst alla klassiker, alltså inte klassiker som Röda rummet och Kafka och sådant, men alla ”snackisböcker” som Stieg Larssonböckerna. Jag har alltid velat läsa mer, men inte haft tiden. Jag har satsat på karriären. Det jag har läst har mest varit korrektur.

18 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

Har du stött på mycket falskhet? – Ja, så fort man kommer upp på en viss nivå kommer det alltid att finnas avundsjuka. Modebranschen är mycket kindpussar, och har man min position och syns mycket så åker man mycket på det. Ni är ju ett gäng mer eller mindre hårt profilerade modeskribenter som styr modesverige med järnhand. Är ni vänner? – Jag känner jättemånga modeprofiler som är både vänner och familj. Mellan mig och Frida (Fahrman, Sofis lillasyster, reds.anm) finns det ingen rivalitet och konkurrens, vi jublar för varandra, lär oss av varandra och ger varandra råd. När du började var det ju du mot Ebba och nu är det istället du mot Elin. Hur är er relation? – Jag ser inte oss som konkurrenter, vi är så många modeprofiler och alla har sin stil, och vi pushas av konkurrensen. Jag har alltid sagt att konkurrenter ökar kreativiteten. Om man inte hade någon

som var där och nafsade lite på en, skulle man ju stå helt still. I våras twittrade Ebba von Sydow en länk till den bildrika annonsen på Sofis och Per Gunnes lägenhet på Östermalm i Stockholm, och med det blev uppbrottet offentligt. Ebba von Sydow har vid pressläggning 3 873 followers på Twitter. Hur kändes det när Ebba i princip outade att ni skulle separera? –Jag har inga problem med att vara personlig, men när saker blir för privata är det klart att det blir jobbigt. Lägenheten var en sådan grej, när jag kom hem från New York och det hade tagit slut med Per, det var jävligt jobbigt. Så att det är klart att en sådan grej då, att någon twittrar bilderna på lägenheten, det är klart att det inte är tummen upp på det. Flytten från ELLE till Aftonbladet innebar att du gick från ett namn till en offentlig helkroppsbyline. Lockade det dig? –När jag tog det steget var det bara

=fcb YilbXi kpZbX Xkk aX^ i be gg fZ_ m`caX [`jj\b\iX d`^ ] i Xkk j\ mX[ aX^ _Xi ] i bfejk`^X èî\[`\ej\i ` dè bifgg%

Ebba som var en sådan typ av modeprofil, jämfört med i dag när vi har hur många som helst med stora bildbylines. På Aftonbladet fick jag fria händer för alla mina idéer. Det var det som lockade mig, inte att bli igenkänd på stan. Det kom på köpet. Idag hade jag nog funderat över det här med att bli igenkänd på stan innan jag tackade ja. Får du prestationsångest? – Gud ja. Och boken är ett typexempel på prestationsångest. Jag satt två veckor i New York och kunde inte få ur mig ett enda ord. Det jag fick ur mig raderade jag. Jag satt där och sa till mig själv: ”Det här är fullkomligt värdelöst Sofi, och du har bara fyra månader på dig”. Jag stressade verkligen upp mig själv. Och sen så kände jag bara, att nej vet du vad, du har aldrig gjort det här, och såg det som en rolig utmaning istället. Det var då jag kunde börja skriva. Hur är du som chef? – Kan man någonsin ge sig själv ett betyg som chef? Jag tror inte det. Jag tror man måste fråga någon som jobbar för mig. Har du någon åsikt om kvotering och liknande? –Nej, alltså, jag är inte superfeminist, det är jag faktiskt inte. Är man bra på sitt jobb så ska det räcka? –Precis. Q

Elsas mode ges ut av Norstedts Förlag och släpps den 22 oktober.

Även journalister kan göra bort sig ibland. Fler borde faktiskt skämmas som det heter på ren svenska. Eller som vi på Nöjesguiden brukar säga: Skam är en underbar känsla. Vi frågade ett antal svenska journalister och detta är vad de skäms allra, allra mest för.

;L 9FI;< JBvDD8J Text Sandra Nelson och Pelle Tamleht

JbXd Å j ]lebXi [\k

nligt den bibliska historien var något av det första vi människor kände här på jorden skam. Och alla har förmodligen någon gång känt sig bortgjord, generad eller blottställd. Många tycker dessutom att det är svårt att tala om sin skam och väljer därför att leva med den i tystnad. Men varför skäms vi så pinsamt mycket? Nöjesguiden frågade leg. psykolog Ann Källén. Varför skäms vi? – Skam är en känsla som uppstår då man inte lever upp till den bild man har av sig själv, hur man vill vara och de ideal man har. Skammen har som funktion att den får oss att sträva efter att leva upp till

våra ideal. Den är viktig i socialiseringsprocessen och ingår till exempel i uppfostran. Man ska känna skam för det man gjort så man lär sig att inte göra om det. Den kan vara rätt obehaglig att känna och man kan väl kategorisera den som en "negativ" känsla, även om alla känslor fyller sin funktion. Kan det rentav vara bra att känna skam? – Självklart är det bra med skam först och främst. Hur skulle det annars se ut i vårt samhälle? Då skulle folk kunna göra lite hur som helst mot varandra, det vore mycket riskabelt. Tänk på de skamlösa psykopaterna. Skam funkar som ett slags kompass för hur man bör bete sig i sociala sammanhang och hur det inte är passande

8C<O J:?LCD8E

Charlie Schulmans pappa En gång skulle jag intervjua Victoria Silvstedt för Café. Det var många år sedan nu. Jag var mycket nervös för att träffa henne. Kom till mötesplatsen 30 minuter före avsatt tid, låtsades vara i telefon för att se lite upptagen ut och såna grejor. När hon väl kom ropade hon på håll: “Hello Baby Boy!” Och hon var så där cool och sexig och jag ville också vara det, om inte sexig så i alla fall cool, så jag vinkade lite lätt med handen och svarade henne: “Hello baby boy!” Jag vet inte varför det etsat sig fast så. Jag kan vakna om nätterna och tänka på det, hur jag kallade henne “baby boy” och hur tyst och konstig stämningen sedan blev.

8E8JK<CC< N@<JC8E;<I reporter Expressen Fredag

Jag sa till Håkan Hellström under en intervju att han var snygg. Han blev jättegenerad och satt med ryggen mot mig i tio minuter. Det blev liksom lite skämmigt för oss båda.

;\k d jk\ mXiX \e k\ok aX^ jbi\m ` E a\j^l`[\e# ]Xbk`jbk# jfd _Xe[cX[\ fd Xkk jgXibZpb\ce mXi [\k _`ggXjk\ jfd ]Xeej%

–Johan Wirfält

Ja cmbcXik i [\k YiX d\[ jbXd% ?li jblcc\ [\k XeeXij j\ lk ` m ik jXd_ cc\6

att bete sig. Det är urviktigt för människans överlevnad förstås. Kan man inte anpassa sig, bete sig och socialisera blir man isolerad. En viktig distinktion finns också mellan skuld och skam. Skuld innebär känslan av att ha fel eller ha gjort fel,

–Pelle Tamleht

9<IEK ?<ID<C<

8D<C@8 8;8DF

Listan kan göras lång, efter 35 år i branschen, men min spekulationsartikel om den så kallade reklamprofilen i samband med skotten mot greven i Gamla stan är ett svårslaget magplask. Jag skäms för det. Spekulationen var fullkomligt och fullständigt felaktig eftersom mannen släpptes några timmar efter publiceringen och avfördes från utredningen någon dag senare. Jag har också bett om ursäkt till mannen i en intervju i Dagens Media.

En porr-kalkon i Aftonbladets söndagsbilaga på åttiotalet. Redaktionen var rasande och de skämdes nog mer än jag. Ett naket par pippade i vassar och på skär. Det var som en novell i bilder av sommarlust.

realtid.se

AF?8E N@I=vCK

kreativ ledare Rodeo Det måste vara en text jag skrev i Nöjesguiden, faktiskt, som handlade om att sparkcykeln var det hippaste som fanns. I New York. Den var förstås ganska pinsam redan från början, men blev ännu pinsammare av att jag en månad senare skrev en ny text där jag offentligt bad om ursäkt och tog tillbaka allt – eftersom jag upptäckt att unga brats i Stockholm faktiskt redan åkte sparkcykel. Det var tidigt 00-tal, jag levde fortfarande i villfarelsen att "kontext" spelade roll. Intressant som tidsdokument, om inte annat.

skammen säger dig att du ÄR fel. Mycket skam ger en dålig självkänsla, och så vidare i en ond cirkel. Ingen skam leder till för hög självkänsla vilket inte heller är något vidare. Vad händer i kroppen när man skäms? –Man rodnar, vill gömma sig eller gömma ansiktet. Man blir nervös och får ont i magen. Ofta sänker man huvudet och får en hopsjunken kroppshållning. Hur ska man handskas med sin skam? –Stå ut med den. Det finns inte mycket mer man kan göra med de känslorna. Lyssna till dem och fråga dig själv om det är befogat att känna som du gör. Ordna upp situationen, be om ursäkt och gå vidare.

8E;<IJ <E>JKI{D pappaledig redaktör M3

Kanske var det lite pinsamt när jag i en intervju med Linus Torvalds drog paralleller mellan honom och Fidel Castro. Var han lika betydelsefull för Linux överlevnad som Fidel Castro kan vara för kommunist-Kubas fortlevnad? Det är inget jag skäms för idag så särskilt pinsamt var det nog egentligen inte. Mest konstigt.

mediedrottning

C@J8 D8>ELJJFE krönikör Aftonbladet

Jag har gjort mig skyldig till en hel del pinsamheter, så jag tog mina bloggläsare till hjälp för att komma på det allra värsta. Vi är rörande överens om att det nog ändå måste sägas vara mina texter om Pride-festivalen nyligen. Jag skrev bland annat att Pride är "en ljummen Vattenfestival där de enda som har stånd är de politiker och företag som lystet plockar pk-poänger och profit på hela grejen. Pride är 100% ihjälkramad subkultur, helt enkelt". Misstaget jag gjorde var att utgå från att bara för att jag själv är för blaserad för Pride så är hela tillställningen värdelös. Alla kloka, öppenhjärtiga läsarkommentarer och mejl fick mig att tänka om och inse att jag varit otroligt arrogant och haft helt fel. Skamsköljning.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 21

;L 9FI;< JBvDD8J forts. E@JJ< <;N8CC

K8I8 DFJ?@Q@

E@EE@ J:?LCD8E

D8C@E NFCC@E

Den pinsammaste grejen var lätt när vi spelade in Bingo Royale och en kameraman orsakade en kortslutning som gjorde att det blev strömavbrott på hela krogen där vi spelade in. Detta inträffade typ sju minuter innan vi skulle gå ut i direktsändning. Kleerup, jag, Addis Black Widow och Mona Seilitz var taggade till tusen. Nu skulle vi äntligen köra efter fyra timmars rep. Men det var kolsvart. Paniken spred sig ruggigt fort när det visade sig att vi inte hade någon nyckel till säkringsskåpet. Detta var beläget i ett rum som var låst och nyckeln befann sig hos den transsexuella person som varit restaurangchef men som nu hade dragit till Västindien med 150 lök som han/ hon helt olagligt roffat åt sig ur barkassan. Det fanns inget att göra och efter fem minuters svartruta i SVT1 den här lördagen så visades en repris, helt okommenterat. Äkta pinsamt.

Carolina Gynning var i stan för att signera sin nya parfym. ”Det kan bli en kul bild-notis”, tänkte jag och ville skicka tidningens fotograf för att ta en bild. Han var dock upptagen, så jag hängde helt enkelt själv kameran runt halsen och stack dit för att knäppa ett kort. Tyvärr uppfattade inte Gynning att jag var journalist, utan misstog mig i stället för ett fan och skårrande: ”Det är ju mycket roligare om du också är med på bilden”. Sedan lade hon armen runt min axel och gav kameran till en expedit. Klick! På ett ögonblick hade min bildnotis förvandlats till ett idolfoto. Ett par fjortisar pekade och fnissade. Jag har nog aldrig sett så obekväm ut på ett foto. Återvände till redaktionen med ett högrött ansikte och en bild som inte gick att publicera. Carolina, jag har inte förlåtit dig än.

Jag skäms för många saker, men det mest pinsamma jag gjort var när jag jobbade på Se & Hör och fick i uppdrag att göra en enkät med manliga kändisar för att fråga om de skulle kunna tänka sig att göra en penisförlängning. Jag skämdes så mycket att jag inte kunde göra det på redaktionen på arbetstid utan gjorde det hemma på kvällen.

Jag skäms inte! Jag ägnade hela uppväxten åt att skämmas för allt, jag ska ägna resten av livet åt att aldrig skämmas igen. Om jag så ramlar på stan i en kort kjol, landar med röven i vädret och värper ett ägg så att alla ser så skäms jag inte.

programledare

a M`ek\iej ZffcXjk\ ]`kkfi#

jkf[ [\k d\[ Xe[iX fi[ Å YfbjkXmc`^\e%

–Elin Fundell

8EE@B8 C<FE<

nöjeskrönikör Expressen Jag skäms över att jag alltid måste nämna min crush på Mauro Scocco i mina texter. Jag tror liksom att det är så han ska upptäcka mig. Så jävla patetiskt. Och nu gjorde jag det igen.

nöjesredaktör City Malmö/Lund

<D<C@< K?FIyE Aftonbladet

Vissa dagar skäms jag över exakt allt jag någonsin skrivit, men även under de morskare stunderna finns det vissa prylar som värmer mina kinder. På rak arm så är det väl... mitt högsta betyg till Similous debutplatta. Kom igen! En sexa? Och min sågning av, och framför allt oerhört dåligt skrivna text om, Lykke Lis Youth Novels. Och att jag efter flera veckors extrem idétorka fullkomligt freakade på deadlinedagen och skickade in en krönika till numera nedlagda Modette om hur jag som 15-åring bajsade på mig vid köksbordet inför min far. Å andra sidan kan jag vissa dagar verkligen GILLA att jag gav Similou en sexa och skrev en krönika om min bajsfadäs.

journalist och kulturskribent, redaktör för tidningen Novell

22 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

C8IJ C@E;JKI{D

nyhetskrönikör Expressen Jag intervjuade Jonas Hallberg (Måndagsbörsen, Spanarna) för Expressen en gång för länge sen och han kallade sig "Jonas Hallberg, lekman", eftersom han sysslade med lek och spex och underhållning fast han liksom var amatör på det området. Väldigt fyndigt, tyckte jag, spelade på det i texten (en helsida i Expressen) – men fick ett lätt slaganfall och skrev "lekledare" i stället för "lekman". Rubriken blev "Jonas Hallberg – lekledare". Platt fall. Jag rodnar fortfarande varje gång jag ser Jonas Hallberg eller hör hans röst i radio.

krönikör Aftonbladet

JB8DC@> FI;C@JK8 O Sekundärskam – känslan som uppstår när man skäms å någon annans vägnar. Exempelvis när någon sjunger gräsligt i Idoluttagningen. O Skämselkudde – skyddsobjekt som exempelvis används för att gardera sig mot sekundärskam.

8;8D JM8E<CC

Jag skrev en krönika i Svenska Dagbladet om att Emmabodafestivalen hade blivit svennigare och beskrev ett killgäng som jag såg visa kukarna samt välta och bajsa ner en husvagn. Då kom det en läsarkommentar på webben om att texten var skrattretande, eftersom jag själv brukade bete mig precis så och var allmänt känd som "Adam Svinell". Att be webbredaktionen ta bort kommentaren vore som att medge att det var sant. Istället fick jag stå ut med att det stod där. Detta var dessutom precis innan kommentarsfunktionen stängde, så Svinell-anklagelsen är fortfarande kvar – direkt under bylinebilden och flinar mig rakt upp i ansiktet.

krönikör Expressen

O Skamvrå – en avskild plats där olydiga barn får stå och skämmas. Kan även betyda en dunkel plats på exempelvis en nattklubb vart man kan smita undan och göra skamliga saker. O Skamgång – dagen efter-promenaden hem från ett one night stand. O Skamgrepp – thriller från 1994 med Michael Douglas och Demi Moore. Ett skamgrepp kan också vara att ta ett stadigt tag runt någon annans pung.

Å ?Xi [l j\kk gif^iXdd\k6 ]i ^X[\ aX^% Å E\a# aX^ i al Yc`e[# jmXiX[\ _Xe% I`[ %

–Fredrik Virtanen

=I<;I@B M@IK8E<E Aftonbladet

En rolig grej är från ett av mina allra första jobb på Aftonbladet i mitten av nittiotalet. Det hade förekommit något tv-program där det krökades väldans mycket och jag skulle ringa upp IOGT-NTO:s ordförande för att få honom att ”rasa”. – Har du sett programmet? frågade jag. – Nej, jag är ju blind, svarade han. Ridå.

A<JG;8?C

frilansjournalist och tidigare redaktör Se&Hör

:@JJ@ N8CC@E

programledare P3 STAR Jag förtränger allt skämsigt som skett, det liksom filtreras bort och rinner av mig, praktiskt nog. Men en grej jag ändå ständigt skäms över är att jag för fem-sex år sedan var smått besatt av jazzsångerskan (och Elvis Costellos maka) Diana Krall. Jag köpte varenda skiva, lyssnade dygnet runt, kunde varenda text. Det känns inte alls särskilt sunt för en tonåring, Diana Krall ska man lyssna på om man är 33, går på Musikhögskolan, har manchesterchinos och aldrig får ligga med någon eftersom man är så sjukt tråkig som människa. Inte om man är cool, rödhårig och promiskuös. Dessutom jobbar jag ju som musikjournalist idag och då ska man helst ha älskat typ Stone Roses dygnet runt som 18-åring. När jag nu tänker på det hela blir jag väldigt ängsligt ångerfull och önskar allt ogjort. Det känns som att det hämmat min personliga utveckling.

Jag sågade Peder Lamm totalt i en krönika för några år sedan. Jämförde honom med en paisleytapet bland annat och tyckte att han var det mest onödiga som gått i ett par skor. När krönikan gick i tryck var jag rätt nöjd och kände mig som herren på täppan. Två dagar senare skulle jag sitta i en nöjespanel i TV4. När jag kliver in i studion sitter Peder på en liten stol och tittar sig omkring. Den tredje personen som skulle vara med dök inte upp så det blev bara jag och han som satt där och tittade på varandra. Vet inte om han läste den där krönikan, men jag tyckte att det var en mycket obehaglig situation och sprang därifrån så fort kamerorna slocknade utan att prata med Peder. Sedan skäms jag även för att jag strippade på en liten kareokepub när Melodifestivalcirkusen drog in i Karlskrona år 2008. Kanske inte just för att jag slängde kläderna utan mer för att Niklas Strömstedt tog bilder på spektaklet och lade ut dem på sin blogg.

@B8 AF?8EE<JJFE

J?@I< I8>?<

Jag har en sak som jag skäms över, fast det egentligen inte var mitt fel. Sommaren 1998 jobbade jag på Expressen Fredag och intervjuade Jonas Åkerlund under vinjetten Veckans babe. Han var ihop med Titiyo och just då gick det något rykte om att hon hånglat med Jennifer Brown på någon klubb. Han skämtade om att hon var lesbisk, men ville stryka det ur texten när han fick läsa den inför publicering. Texten var redan inlagd i redigeringsmallen så jag bad redigeraren ta bort meningen från skärmen och det var inga problem. Vad jag inte visste var att Expressens systertidning Idag i Göteborg hade tillgång till originaltexten i servern och publicerade den som Veckans kex – utan ändringen. Två dagar senare stod det på Hänt Extras löp: "Jonas Åkerlund avslöjar: Flickvännen Titiyo lesbisk!". Morgonen efter ringde Åkerlund upp och skällde ut mig efter noter. Jag minns hur hela ansiktet brände. Det var hemskt. Speciellt eftersom jag hade en minicrush på honom och tyckte att vi fått så fin kontakt – det skäms jag också lite över idag. Expressen Fredag fick skicka blommor till Titiyo och jag duckar fortfarande när jag ser honom på stan.

2006 skulle jag äntligen få träffa Darin som jag hade följt på tv sen tiden innan jag jobbade på MTV. När jag bara har en fråga kvar så säger Darin något väldigt upplyst och jag ropar uppmuntrande "Gud, vad du är påsatt!". Darin ser lite ställd ut och jag fryser till och vet inte vad jag ska säga. Jag hade såklart suttit och tänkt på allt snack om huruvida han hade flickvän eller inte. Men min kameraman räddade situationen genom att bryta tystnaden och erbjuda en väldigt bra förklaring. "Förlåt Darin, Shire skulle säga påläst samtidigt som han tänkte på ordet insatt”. Jag ville dö.

redaktör Filter

@ \kk jmX^k ^feYc`Zb ^`Zb aX^ d\[ g Xkk d`kk Xej`bk\ cXej\iX[\j d\[1 vi [l èk\ b e[ i [l èk\ èki\jjXek%

programledare

JB8DC@>8 =8BK8 O Bland de vanligaste sakerna vi skäms för är att ha det stökigt hemma, att misslyckas i jobbet och att bli påkommen med att porrsurfa. O Att rodna beror rent fysiskt på att blodet strömmar snabbare i hudens små blodkärl. Varför hjärnan sänder ut dessa signaler just när vi skäms vet man dock inte riktigt. O En bra sak med att skämmas är att man vet att man vet hut. Ordet ”hut” är ursprungligen ett ljudhärmande utrop som var riktat till hundar. O Skam uppstår oftast i situationer som innebär interaktion med andra människor och hänger ofta ihop med svag självkänsla och dåligt självförtroende. O Skam kan i sin yttersta form vara skadlig för hälsan och direkt livshotande.

–Alexander Erwik

<C@E =LE;<CC

redaktör DV Mode Jag skäms miniatyrmycket över att jag under min tidiga karriär förvandlade ”beanies” till ”beavies” i en rubbe. ”Vinterns coolaste beavies”, stod det. Efter att texten kom i tryck fick jag ett telefonsamtal från snowboardföretaget där de upplyste om att beavis är slang för det kvinnliga könsorganet. ”Vinterns coolaste fittor”, stod det med andra ord – bokstavligen. Jag skäms dock mest över att jag inte frågade Brad Pitt om han ville ligga. Jag upplyste honom under en presskonferens i London vad hans efternamn betyder på svenska, varpå han garvade arslet av sig. Om jag hade vågat hade världen kanske pratat om Elin Pitt i stället för Brangelina, och dessutom besparats actionkomedin Mr & Mrs Smith.

a ;Xi`e j ^\i e ^fk

m c[`^k lggcpjk fZ_ aX^ ifgXi lggdlekiXe[\1 >l[# mX[ [l i g jXkk

–Shire Raghe

D8I@< J{;<IHM@JK KI8C8L krönikör i Expressen och f.d. ledarskribent i SvD

En gång för länge sedan skrev jag en ledare i Svenska Dagbladet om Monas Sahlins slarv med kvitton och kontokort. Den var jätterolig men verkligen väldigt elak. Jag själv har, med tre barn att hålla koll på, också rätt svårt att hålla ordning på kvitton, räkningar och deklarationer. Så nu skulle jag aldrig skriva en sådan artikel utan istället uttrycka en viss förståelse för folk som inte är så bra på administration. Förlåt Mona.

IF><I N@CJFE

programledare Kino i P1 Jag skulle nog säga att det är den där hf:en jag gjorde från ett jordgubbsland i Blekinge när jag var reporter där. Två ingångar á fem minuter med initierade frågor som ”Har det varit många jordgubbar i år?”, ”Hur noga plockar folk?” och ”När kan man plocka de sista jordgubbarna?” Inget är förstås mitt fel, utan nyhetschefens som ens skickade mig dit. Å andra sidan hände det nästan aldrig något i Blekinge. Man borde lägga ner hela landskapet tycker jag.

C@E;8 JBL>><

författare och entreprenör Jag skäms inte över nåt jag gjort i min karriär. Nej, jag är stolt över allt!

8EE8 <B<CLE;

kolumnist Aftonbladet Mycket av det jag skrev under mitt första år som kolumnist i Aftonbladet (2005) skäms jag över. Det var dåligt formulerat, helt onyanserat och onödigt provokativt. Till mitt försvar kan jag säga att jag aldrig har provocerat bara för att få reaktioner utan alltid varit uppriktig i mina påståenden och menat vad jag sagt – vilket egentligen gör saken ännu värre.

8EE<KK< BLCC<E9 författare

Jag skäms mest över att jag använde för mycket ättika i den inlagda gurkan som jag serverade till kalvsteken i söndags. Även om såsen blev mild och delikat så kan jag inte komma över detta med gurkan. Det är sånt som händer. Ja, det är lätt att säga. Jag överlåter med varm hand åt vem som helst att skämmas över något jag skrivit. De är osynliga så jag vet inte om de rodnar. Men oj, vad de skäms. En hel del. Tur för dem att det finns bloggar och internet där de får utlopp för den skam de upplever när de läser eller ser något de inte förväntat sig. Mitt yrke är dock att skriva och jag går inte omkring och skäms. Utom över att jag så sällan steker rårakor. Det är ren lättja.

;8M@; ;ALG?8DD8I DN På stan

Det är så mycket jag skäms över. När jag var kvällsreporter på Gotlands Tidningar en sommar och chefen trodde jag hade körkort fast jag inte hade det, till exempel. Då cyklade jag mellan Gnisvärd och Väskinde för att bevaka fredsgalor och sån skit. Hann aldrig stanna och prata med någon utan smällde bara av ett par snabba foton och trampade vidare, så varje dag var tidningen full av mina suddiga pissbilder på Barn för fred och liknande. Fast eftersom jag aldrig fick sparken drog jag slutsatsen att den ambitionsnivån var tillräcklig, så jag har fortsatt i samma lågkvalitativa stil sedan dess.

8C<O8E;<I <IN@B chefredaktör Finest.se

Det jag skäms mest över i min karriär var när jag skulle lanseras som ”skvallerkungen” i Aftonbladets stora tv-satsning Klick i egna tv-kanalen TV7. För att lansera programmet skulle bland annat jag, Anine Bing, Bingo Rimér och Sofia Eng synas i en stor utomhuskampanj. I ett svagt ögonblick gick jag med på att mitt ansikte lanserades med denna slogan ”är du inte känd är du inte intressant”. Ni kan ju tänka er hur jobbigt det var att gå runt på stan under den tiden kampanjen pågick. Jag har fått försvara mig själv många gånger efter det. Fast det hade kunnat vara värre. Det första förslaget var ”alla utanför tullarna är slödder”. Men vi insåg snabbt att det skulle vara en ganska löjeväckande kampanj eftersom jag själv bodde i Farsta vid tidpunkten.

D8C@E =FIJ9 Expressen Fredag

Jag skäms över ganska många saker, till exempel häromdagen när jag ringde upp en skådis och frågade "Vad har du gjort sen du var med i filmen Sandor slash Ida?". Han bara "Eh, jag har inte varit med i den filmen". Jag bara "Eh, nej just det, vad dum jag är, hehe". Tur att det var på telefon och att han inte såg mig för jag hade väldigt rosiga kinder. Påläst värre. En annan gång intervjuade jag en Idol-snubbe som gjorde sig lustig över en Idol-kollega som tydligen trodde att Orup och Lena var gifta. Jag bara "Haha, men det är de ju inte längre", varpå han kollade på mig med en konstig blick. Då trillade poletten ner och jag lyckades på något sätt skratta bort allting och ställde nästa fråga fort som fan. Skamvrån nästa.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 23

SMS:a “Ringen” till 71500 för att inte missa några av våra erbjudanden. www.ringencentrum.se Butiker Mån – Fre Lör Sön

10.00 – 19.00 10.00 – 17.00 12.00 – 17.00

Livs Mån – Fre Lör Sön

09.00 – 22.00 09.00 – 22.00 09.00 – 22.00

Gummistövlar från DinSko

K@;<EJ 8E;8 Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

HERPES

New York-konstnären Dash Snow hade en uppsyn likt ett utomäktenskapligt barn av Jesus och Jim Morrison. Han var inramad i skägg, skönhet och galenskap. Han gestaltade allt konstscenen väntat på sedan Jackson Pollock och Willem de Koonings dagar. Naturligtvis dog han av en överdos, 27 år gammal. Krönika

Bi`k`b1 ;\e j\ejXk`fejcpjkeX bfejkjZ\e\e

Don't hustle the Hassle.

(

NOLLNOLLTALET.SE Det är inte ofta vi är avundsjuka på andra tidningar. Musikmagasinet Novell har lyckats engagera hela musikskribentsverige i en stor nedräkning av 00-talets hundra bästa låtar. Nu när vi tänker efter känner vi ALDRIG så om andra tidningar!

)

ERIK HASSLE Det riktigt kryper i kroppen på oss när vi hör folk uttala artisten Erik Hassles namn "Erik Hustle".

SOFO BREAD STORE Helvetet ringde, satan vill ha sitt butiksnamn tillbaka.

VITA KILLAR HOPPAR INTE Sverige tog inte en enda medalj i Friidrotts-VM. Var är Kräftan och Christian när man kallur på dem?

SVENSKA SUBSTANTIV Hajen, Djuret, Skriet, Lugnet, Post, Fontän etcetera. Helt plötsligt heter alla popband, restauranger och bloggar som Snövits sju dvärgar.

är jag anländer till mina vänner i lägenheten på Manhattan har en av deras vänner just hittats död på ett hotell. Död av en överdos. Han hette Dash Snow. Dash Snow kommer från en rik och välkänd konstsläkt (de underblåste Manhattan-scenen med miljarder). Det har naturligtvis legat honom till last. Kulturjournalister ser hellre att en Basquiat kommer fram i ljuset och tar över än att ett rikemansbarn får sätta sitt avtryck i den fina konstvärlden. Well, Dash Snow har större problem. Han är till exempel död. Och i livet var han heller inte så intresserad av ljuset från de hippa New York-gallerierna. Istället fick hans sina kickar då han på Manhattans höga hustaks höjder sprayade sitt namn under diverse livsfarliga omständigheter. Han startade graffitigruppen Irak där han använde namnet Sace. Men hans storhet låg i att via små polaroidbilder dokumentera den innersta dekadenta kretsen av it-boys och deras leverne i centrala New York under 2000-talet. Tillsammans med vännerna och de uppburna konsttalangerna i Ryan McGinley och Dan Colen skapade han ett kikhål in i galenskapen bland New Yorks innersta konstnärliga virrhjärnor. Ryan McGinley är den yngste konstnären att ensam få hålla hov på Whitney i New York. Hans bilder föreställer alltifrån urban dekadens till collage över publiken från ett tjugotal Morrissey-konserter.

Dan Colen skapade också collage av bilder, tidningsartiklar som han dränkte i kroppsvätskor som blod, svett och sädesvätska. Hans genombrott kom då Saatchi köpte ett av hans collage för ett par hundratusen dollar.

?Xe jbXgX[\ \kk b`b_ c è ` ^Xc\ejbXg\e YcXe[ E\n Pfibj èe\ijkX bfejke ic`^X mìi_a iefi%

Tillsammans skapade de ett levande ickeregisserat eller manipulerat The Hills och The City. Som om Bret Easton Ellis skrivit manuskriptet. Deras blod var äkta. Deras misshandelsfall var äkta. Och Dash Snows död var äkta. Och det effektsökeri och tillrättalagda teknik som jag sett i Terry Richardson och Larry Clarks verk, finns inte i Snows, Colens eller McGinleys verk. Snarare en barnslig glädje och äventyrslystnad och en kanske osund nyfikenhet av både tragik och glädje i dödens och dekadensens epicentrum. I Snows fall en mer nihilistiskt, objektivt dokument över livet på gränsen. Där ligger spänningen och det

intressanta i deras konst. Den saknas nu. Och bristen och saknaden efter den konsten är vad diskussionen efter Snows död borde handla om. Inte huruvida Dash Snows mamma körde Rolls Royce eller Bentley eller om han var bortskämd eller negligerad. Hjälte eller kriminell. Dessa frågor, som nu upptar konstkritikernas tid, är, i förhållande till hans konst, ganska ointressanta, inte sant? Q –Carl Reinholdtzon Belfrage

TINGELING Likt en överviktig John Pohlman lyckas Henrik Dorsin med konststycket att vara i samtliga tevekanaler ungefär tusen gånger om dagen. "Jag tror inte på älvor"-tricket hjälper tyvärr inte.

9vJK ALJK EL

Carl Reinholdtzon Belfrage

KVINNOFÄLLOR Lådvin påstås vara en kvinnofälla. Så sant som det är sagt! Under varje låda finns nämligen ett litet, litet hål där kvinnan ifråga lockas in med löften om rea på scarves.

SLADDRIGA TRÖJOR Tydligen blir ”alla” kära i Gina Tricot-modellen. Deras sjokiga kläder däremot väcker inte begär hos någon.

OMDÖME Den största skandalen på Aftonbladets kultursida handlar inte om synen på källor och dokumentation. Utan om att Inga-Lina Lindqvist tillåts att skriva en enda rad.

FOTBOLLSDELIRIUM Svenska folket – sluta genast upp med att leva som om det vore 1994. Bubblare: Stökuppror, ”intresseklubben antecknar”, fulkultur.

crb@nojesguiden.se

JOEL ALME If you got somebody waiting Kommande singel från kommande album.

Ni kommer att bli lika glada som jag när ni hör de nya alster Joel har skapat.

9pi biXkifZb

BOYS Gud, vad jag hatar den jag är

POST I natt behöver jag en vän Ep/A Sparkling Product

Popbandet Post har en natur som jag är djupt förtjust i. De har en njurformad DNA-pool där allvar, pretentioner och uppriktighet simmar runt. Och detta till en fond, ett poolkakel, av Television och Reeperbahns kalla stilettgitarrer som sticker en sorgsen syntslinga repetitivt i halsen. Det är alltså den perfekta formulan av goth-, byråkrat- och postrock. Men som ett

Kommande singel från kommande album

Njurformad DNA-pool. svininfluensavaccin kan vara besudlat av smuts och kvicksilver är också Posts genpool infekterad av en ovilja att bryta sig loss från sina barndomsidoler. När den kedjan slutligen bryts är Post det mest naturliga valet för att rasera till exempel Glasvegas luftslott. –CRB

Antingen lyssnar ni på barnbanden The Big Pink och Vampire Weekend, eller så uppskattar ni Boys konst. THE MOTHERS OF INVENTION Freak out! Verve/MGM

Jag har, via en lång kustpromenad, återupptäckt Frank Zappa.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 25

D@E><C

Nöjesguiden kollade in världsrekordsförsöket i GUITAR H ERO på Scandic Malmen och passade på att riva av några riff. Italien kammade till slut hem rekordet, men vi hade en rolig kväll!

M ic[ji\bfi[] ij b

Av Frida Färlin och Johannes Helje ERIKA FALK

25, jobbar på kontor

Vad är grejen med Guitar Hero egentligen? –För mig är Guitar Hero hatkärlek. Jag har varit så förbannad på det där jävla spelet. I mitt förra förhållande var det bakgrundsmusik till allt. Om vi skulle ha myskväll kom alltid polarna och bröt av. Det var öppet hus hemma hos oss. Såhär, hej och välkomna jag går väl och lägger mig då. Jag blev dissad av Playstation, in i den allra heligaste akten, kan man säga. Det var därför det tog slut.

CATTI ROSENGREN

19, jobbar tre olika extraarbeten

Bästa låten att ligga till? – Jag och min kille har legat till Led Zeppelins Stairway To Heaven i alla rum. Till den har jag legat i köket, badrummet, sovrummet, hallen. Det är en jävligt härlig låt alltså, den är lång så att man hinner med mycket, den är stegrande och så har den det där solot där i mitten. Den tillsammans med Black Betty och Paint It Black är bra sexlåtar. Det är bara rock som gäller när det kommer till sex.

PAULINE STJÄRNVIK 18, sysslar med mode

När grät du senast till en rocklåt? –För fem år sedan. Min kille hade varit otrogen och gjorde slut och Kent hade precis släppt Du och Jag Döden. Jag lyssnade på den om och om igen och grät. Det känns ok att lyssna på den idag. Jag skulle nog kunna gråta så igen men jag skulle nog behöva hitta något nytt att gråta till i så fall.

KEBBA DABO

MARIE LINDBERG

När grät du senast till en rocklåt? – Jag har inte gråtit! Inte när jag har spelat Guitar Hero i alla fall. Ok. Vilken är din bästa luftgitarrlåt? – Brainstorm med Arctic Monkeys. Den är inte för lång och inte för kort. Den är bra, generellt.

Var är alla tjejer? –Det har varit tjejer här! Men de hänger väl i baren. Här nere har vi bara energidryck. Det är något med luften här också, känner du, det luktar svett och är helt vidrigt.

20, ledig

25, jobbar med event

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 27

Jm\kk`^ _ jk

BCL99

u är vi inne på höstens första månad och det känns helt okej, jag hade glömt hur coolt det var med jacka lite då och då. Jag hade även glömt hur temperaturen inne på klubbarna inte ändras beroende på vädret utomhus så att alla dansgolv är precis lika varma. Bra höst. Här har ni svettens topp 10:

(

JUGEND

Marie Laveau Bar, Hornsgatan 66, 23–03, varannan helg

Miriam Pembertons succéprojekt Jugend rullar på i vanlig ordning. Tänk electro, idm och disco med flörtar åt kraut, synth och old school ebm så vet du precis hur det låter varannan helg i Stockholms softaste bar.

)

DANSDEPARTAMENTET

ACE

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, månadsklubb

Epkk ] i ` _ jk i Xkk aX^ fZ_ AfeXj Bc\\ilg el afYYXi k`ccjXddXej d\[ Yfbe`e^Xi fZ_ bclYYXieX%

Alexander Salzberger bjuder in sina favoritgäster till Vita Barens dj-bås för en kväll fylld av pop, rock, indie, electro, hip hop, techno… ja allt helt enkelt. Mango Bar, Sveavägen 36, 22–03, varje lördag

Stockholms bästa och svettigaste indieklubb är snart inne på sitt fjärde år! Det finns ingen hejd på Daniel Öhrns klockrena dj:ande och bokande. Förvänta dig ett helt makalöst treårsjubileum med alla gamla stammisar på besök.

2.35:1

Berns källare, Berzelii Park, 23–04, torsdag till lördag

2.35:1 har som sagt gjort sig av med allt det här klubb i klubb-konceptet och profilerar sig istället som en enda klubb som är öppen torsdag till lördag. Personligen tycker jag lätt att det var det bästa man kunde göra med den källaren.

LALALAND

KÅKEN

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, månadsklubb

Världens bästa Olle Isakssons projekt tog såklart inte slut efter sommaren, som vanligt blir det mycket techno, fidget, lite electro och en massa tutor. Spy Bar-limitern sprängs till artister som Style of Eye, Riva Starr och Mowgli. Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, 22–02, onsdag till lördag

Med den feta markisen på plats verkar det som att Kåkens terrass är öppen året runt. Skitbra ju! Tråkigt för Riche däremot.

a Foto: Anna Eriksson

? jk\e g KiXeXe Nöjesguiden tog tag i nyanställde Tobias Lidström för att kolla vad Tranans Bar bjuder på den här höstsäsongen. Berätta lite om vad som händer. –Nytt för i höst är att jag och Jonas Kleerup nu jobbar tillsammans med bokningar och klubbarna. Vi har bytt ut en del av klubbarna som huserade här under våren och tar nu in skivbolag, band och en del oväntade bokningar för att blanda upp det hela. Vi kommer att öppna upp tidigare på torsdagarna och köra afterwork mellan 18–21 med lite events/happenings. Vi kör även

igång Trananbloggen där samtliga klubbar kommer att involveras, bloggen ska innehålla en hel del info kring vad som händer och annat som inte är just relaterat till musiken. Vilka klubbar huserar hos er i höst? –Vi kommer bland annat att låta skivbolagen Force Majeure och Service hålla i egna kvällar, 24:hours och Rimini fortsätter med sina populära fredagar samt att vi har några, än så länge, hemliga artister som kommer att få planera och hålla i egna kvällar ett par gånger. Utöver det blir det den vanliga blandningen av vad man kan förvänta sig på

Tranan och inte minst ett par vernissager som inte bör missas. Vad ser du mest fram emot? –Köttbullarna... Nej, men helt ärligt: Allt. Det senaste året har varit otroligt roligt och det märks också på stämningen och på gästerna som kommit hit. Nämn något speciellt man absolut inte bör missa! –Transdansen! En trevlig tradition som vi plockar fram igen, den 29–31 oktober går det av stapeln. Tre dagar med liveframträdanden och dj:s plus en och annan överraskning utlovas. –cristian dinamarca

BANGERS ’N’ MASH

Marie Laveaus källare, Hornsgatan 66, 22–03, varannan helg

Bangers 'n' Mash är klubben som överlevt på Marie Laveau i fem år nu. Här spelas till stor del den bästa blandningen av britpop. Även de bästa internationella gästerna inom den genren.

Månadens klubbprofil

LÄDER

Bor: Östermalm.

Jeansduon är på plats i Vita Baren och levererar precis som vanligt manlig pudelrock, coola jeans och en massa läder, såklart.

Sysselsättning: Nattklubbschef på The White Room och bloggar på www.blogg.stureplan.se/hibbs.

FOLKE

Här klubbar jag: Jag är en allätare. Ibland är jag på Laroy och känner hur jag blir mer och mer som min mamma efter varje minut, typ: "Nää, ska han verkligen dricka den där shoten?", "Näää ska de verkligen stå och hångla sådär öppet?", "NÄÄ, det är någon som kräkts på toaletten!". Av någon konstig anledning har jag alltid idiotiskt roligt där. Jag har roligt på Spy Bar också, bara på ett annat lågmäldare sätt. Roligast har jag såklart på White Room, det har jag alltid haft sedan jag flyttade till Stockholm.

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, månadsklubb

Pet Sounds Bar (källaren), Skånegatan 80, 19–01, månadsklubb

Peter och Johan, även kända som dj-duon Musikens Forum, arrangerar en gång i månaden klubben Folke. Där spelas den bästa blandningen av Acid Folk, Garage, Psych och Progg. Förvänta dig även en massa live-akter under hela säsongen.

SEND IN THE CLOWNS

Debaser Medis, Medborgarplatsen, 19–03, månadsklubb

Ni som missade Miike Snow på både Berns och Popaganda får ett helt nytt tillfälle på en av stans bästa konsertlokal. Debaser Medis och Send In The Clowns presenterar Miike Snow live den 28 oktober.

8eeX ?`YYj

Favoritdryck: Jag kan lukta mig till en mojito på kilometers håll. Jag vill ha med mig en ner i graven.

CRISTIAN DINAMARCA

BRA med Stockholms klubbliv: Jag tycker att det är genuint och inte så ytligt och falskt som alla verkar tro.

AX^ bXe clbkX d`^ k`cc \e dfa`kf g b`cfd\k\ij _ cc%

a Foto: privat

Folk är öppna för att träffa nya människor.

Bästa efterfesten: En McFeast & Co med extra dipp hemma i min säng.

DÅLIGT med Stockholms klubbliv: Ibland önskar jag att Stockholm vore mer som Göteborg. Där man får dansa på sofforna, beställa helrör och inte bli utkastad så länge man kan stå på fötterna. Fast kanske inte ändå. Charter varje helg blir nog jobbigt i längden.

Drömbokning: Kent såklart! Jag skiter i att det bara hade varit jag kvar på White Room efter två låtar.

Bästa förkröket: Ett glas champagne när jag gör mig i ordning hemma framför spegeln.

Bästa klubbminne: Hjälp, det finns många. Men jag måste ändå säga att första kärleken ändå är den starkaste. Jag var knappt 14 och vi smet ut om nätterna på franska rivieran och dansade till dunkande house hela nätterna. Sedan gick vi hem och åt chokladcroissanter. –cristian dinamarca

cristian.dinamarca@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 29

Av Tim Crouch

PREMIÃ&#x201E;R 7 okt 19.00 DÃ¤refter ons & fre 19.00 Lilla Scen, Bergsg. 11, Kungsholmen Biljetter 08-99 22 60 www.friateatern.se

FRIA TEATERN

" $) " " # ( # # " # " " " ! " " $ " " " )" "* $ +" ) # $ !" # +" # " ,--./ oktâ&#x20AC;&#x201C;april # &#+ 01&02 Info 34 531 60 73 ' %%% # #

7MWXE L}WXIR To XMPPJmPPMKE EHVIWWIV 7I LIPE TVSKVEQQIX To LIQWMHER

13()62% (%278)%8)62 ;;; 13()62%(%278)%8)62 7)

# #

" !!!

>\ d`^ a ie\k

BIF> Genomcharmigt, lite virrigt och alldeles, alldeles underbart.

nder helgen som gick lärde jag mig en hel del om järn. Först lyckades jag med konststycket att reklamera två Fernet Menta då de smakade lite för sött. Om detta orsakades av mitt melontuggummi eller odiskade glas låter jag vara osagt. Därefter upptäckte jag storheten i kombinationen bourbon och apotekets vitamineraldryck. Nyttigt och gott. Sist men inte minns nådde ryktet mig att höstens hetaste barkombo blir ”färs och järn”. Från och med oktober är med andra ord min standardbeställning i Gubbrummet en biff tartar med Fernet. Nu kör vi.

(

DJURET

Lilla Nygatan 5, tel 506 400 84

Djuret är här. Och lyser fred på jorden. Glädjen är stor. I ett barns klara ögon bor den. Öppet: mån–tor 17–00, fre–lör 17–01

)

HJÖRDIS

Borgmästargatan 7, tel 640 99 50

Superhärlig och högkvalitativ kvarterskrog med hjärtat på rätt ställe, någonstans nära magsäcken. Öppet: mån–tor 17–24, fre 17–01, lör 12–01, sön 12–22.

PORTOFINO

Brännkyrkogatan 93, tel 720 35 50

Jag lovade mamma att ta med favorititalienaren på månadens lista då hon blev totalknockad av rödingen. Själv bangar jag inte ännu en omgång med fettucini Portofino.

Foto: Johannes Helje

Öppet: tis–fre 11.30–01.00, lör 18–01

PETIT FRANCE

John Ericssonsgatan 6, tel 618 28 00

Unna dig vardagslyxet med en fransk frulle på ett av Kungsholmens mysigaste kaféer. Öppet: tis–fre 08–18, lör 09–16

LE BAR ROUGE

Österlånggatan 17, tel 505 244 60

Det händer grejer både på Le Bar och hos storebror en trappa ner. Och om ryktena vi hört är sanna kommer det med största sannolikhet att fortsätta vara toppen. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–tor 17–01, fre 16–01, lör 17–01

BISTRO PANAME

Hagagatan 5, tel 31 43 38

Det närmaste Paris man kan komma på en sms-biljett. Öppet: tis–tor 17–00, fre–lör 17–01

EN FLICKA PÅ GAFFELN Frejgatan 79, tel 32 25 05

Karin är tillbaka efter ledigheten och taggad till tänderna på att leverera kvarterskrogsmys.

J jbX [\k ?a iXj HJÖRDIS

Borgmästargatan 7, tel 640 9950

Ryktet om den nyöppnade kvarterskrogen Hjördis har spridit sig som en löpeld. Några oroväckande regnmoln övertalar oss att inte lockas av den enorma uteserveringen vid vårt besök. En lättgravad lax med fänkålspuré rivstartar vår sittning tillsammans med en körveldoftande zucchinisoppa samt en sallad med gratinerad chèvre. Den sistnämnda är den enda i denna trio som inte riktigt överträffar våra förväntningar. Framför allt soppan är såväl mustigt gomkramande som visuellt tilltalande.

När varmrätten därefter gör entré utser vi torsken, vars mjällhet påpekas upprepade gånger, till en vinnare. Även om både den halstrade rödingen såsom den heta cheeseburgaren med chipotle gör jobbet med bravur. En genomcharmig om än lite virrig servitris med en genuint välvillig inställning tar hand om oss hela sittningen. Och med en sådan approach spelar det mindre roll om det kanske spills ut någon liter vatten över bordet, om kunskapen om zucchinisoppans ingredienser kanske inte är helt hundra eller om alla uttal inte är felfria. Det blir snarare en behagfull extra krydda.

När notan slutligen kommer in är det inte utan att vi höjer på ögonbrynen. Visserligen har någon glömt att ta betalt för kaffet men att landa på dryga tolvhundra kronor för tre personers supé inklusive vin, öl och avec är inget annat än ett mirakel. Det enda vi ångrar från vårt besök på Hjördis är att vi inte hann prova den gigantiska omelett som bordsgrannen fick in precis när vi lämnade restaurangen. Det får bli nästa gång. Öppet: mån–tor 17–24, fre 17–01, lör 12–01, sön 12–22.

Öppet: tis 17–22, ons–lör 17–00

MARIE LAVEAU

Hornsgatan 66, tel 66 88 500

Inte bara ett gediget utbud av klubbar. Övervåningen på Marie Laveau erbjuder strålande kreolsk mat till lika strålande priser. Öppet: mån–tis 17–01, ons–lör 17–03

VASSA EGGEN

Birger Jarlsgatan 29, tel 21 61 69

Äntligen tillbaka efter sommarledigheten och vi kan bygga upp vinterhullet med en flat iron steak. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–lör 18–01

LA NETA

Barnhusgatan 2, tel 411 58 80

Ett kul alternativ till citylunchen. Ta det varligt med de starka såserna bara. Öppet: mån–fre 11–21, lör 12–21

PELLE TAMLEHT

vbkX d\o`bXejb jeXYYdXk LA NETA

Barnhusgatan 2, tel 411 58 80

Ett gäng äkta mexikaner har flyttat till Stockholm och öppnat Sveriges första taquería. Ambitionen är superfin. La Neta vill få oss svenskar att upptäcka riktiga mexikanska tacos och förändra den felaktiga bilden av mexikansk mat som många av oss uppenbarligen har. Från lunchtid till tidig middag kan man därför för cirka sjuttio bagis marinera smaklökarna med texmex-mat i form av tacos, nachochips med guacamole samt svingoda quesadillas. Beställer gör man vid disken av expediten som på ett gulligt sätt vägrar prata något annat än spanska. Man får en liten nummerlapp och sätter sig. Inred-

Kvaliteten lever inte upp till ambitionen. Foto: Johannes Helje

ningen är av allra enklaste stil med ljusa träbänkar i grunden vilket matchar plasttallrikarn som maten efter något knappt ögonblick kommer inskyfflad på. Tio minuter senare är maten såväl som vår lunch slut. La Neta är knappast något långsittningshak, men det gör jobbet och du blir mätt utan att bli fattig.

Tyvärr når väl inte kvaliteten riktigt upp till ambitionsnivån än. Och sallads- tillika salsaskålarna gapar sorgligt tomma vid våra samtliga besök. La Neta är dock ett välkommet tillskott och vi följer spänt restaurangens utveckling. Öppet: mån–fre 11–21, lör 12–21.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 33

BIF>

GlĂśm inte baklavan till kardemummakaffet.

Foto: Johannes Helje

C`YXe\j`jb b\YXYbfdX LIBANESEN

HĂśgalidsgatan 40, tel 20 90 03

/ /

Libaneser Ă¤r som ni kanske vet fullkomligt tokiga i nĂśtter. Ett faktum vi blir lyckligt varse om vid vĂĽrt besĂśk pĂĽ HĂśgalidsgatan 40. Kibbeh mechwieh som Ă¤r en kĂśttfĂ¤rslimpa med inbakade nĂśtter Ă¤r saftig och smakrik precis som kyckling makloubi som kommer med marinerade grĂśnsaker. Att bĂĽda varmrĂ¤tterna gĂĽr under klubban fĂśr strax Ăśver en hundralapp ger ytterligare krydda. HuvudrĂ¤tterna spĂ¤nner prismĂ¤ssigt mellan tidigare nĂ¤mnda hundralapp upp till trehundra fĂśr en mezza grill dĂ¤r den senare garanterar en sittning pĂĽ ett antal timmar samt ett kebabkoma som varar veckan ut. ServitĂśren Ă¤r hĂ¤rligt brysk men med glimten i Ăśgat. Och nĂ¤r maten kommer

ut blir vi sympatiskt instruerade om hur densamma bĂśr intas pĂĽ libanesiskt vis. Tabboulehn med hĂ¤nderna fĂśrst, inget brĂśd till denna. DĂ¤refter sjĂ¤lva varmrĂ¤tten och hĂ¤r Ă¤r det tillĂĽtet att hugga in pĂĽ brĂśdet. En kopp kardemummadoftande kaffe, tillsammans med en av de bĂ¤ttre baklavor vi intagit norr om Berlin, senare Ă¤r sĂĽvĂ¤l mĂ¤ttnadskĂ¤nslan som belĂĽtenheten pĂĽ topp. Ett gott tecken Ă¤r ocksĂĽ att man inte sĂ¤llan ser hela slĂ¤kten sitta och kalasa pĂĽ lĂ¤ckerheterna i restaurangen efter stĂ¤ngning. Men kĂ¤ra libanes, som en parentes, fimpa musiken pĂĽ hemsidan eller ge oss ĂĽtminstone en mĂśjlighet att stĂ¤nga av den. Ă&#x2013;ppet: lunch mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;fre 11â&#x20AC;&#x201C;14, tisâ&#x20AC;&#x201C;fre 17â&#x20AC;&#x201C;22, lĂśr 13â&#x20AC;&#x201C;23, sĂśn 13â&#x20AC;&#x201C;21.

($ / "'/#-%&" / 2* / /($,( * /+1/ * */."/ ./ /)1/! % /'(, '

/0& ! " "

/ /

34 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 11 â&#x20AC;˘ 2009

<e k`cc d`^ fZ_ \e k`cc mXjb\e# kXZb

somras spred sig ryktet som en lĂśpeld pĂĽ NĂśjesguidens interna mejlinglista (som Ă¤r dĂśpt efter en mycket gammal, och kĂ¤nd, indie-dj verksam i Stockholm). Fenomenet vaskning â&#x20AC;&#x201C; nĂ¤r man bestĂ¤ller in tvĂĽ flaskor champagne och ber bartendern att hĂ¤lla ut den ena i vasken â&#x20AC;&#x201C; diskuterades vĂĽldsamt. Det var upprĂśrda kĂ¤nslor blandat med nyfikenhet Ăśver denna dekadenta handling. FrĂĽgorna var hur som helst mĂĽnga, och faktum Ă¤r att vi Ă¤n i dag inte har sett nĂĽgon utfĂśra en vaskning. RĂśr det sig om en myt? En snabb koll bland barpersonal i Stockholm visade sig vara ett fullkomligt antiklimax, dĂĽ svaret pĂĽ om de varit med om en vaskning i tio fall av tio varit: â&#x20AC;?fy fanâ&#x20AC;?. Nu nĂ¤r viss tid passerat sedan sommaren bestĂ¤mde vi oss fĂśr att fĂślja upp och se vad i helvete det var frĂĽgan om, egentligen. Jennie Hammar, frilansjournalist, det var via din blogg According to Jennie som det hĂ¤r med vaskning nĂĽdde oss pĂĽ NĂśjesguiden. Har du sett det, eller kanske rent av gjort det sjĂ¤lv? â&#x20AC;&#x201C;Jag var i St Tropez en helg i somras men observerade bara det klassiska â&#x20AC;&#x153;poolsprutetâ&#x20AC;?. Men inte ens det avhandlas av champagnekĂśparen sjĂ¤lv. Oftast Ă¤r det

kringsittande tjejer som fĂĽr hjĂ¤lpa till att Ăśppna och hĂ¤lla. Nej, jag har inte deltagit i NĂ&#x2026;GON sĂĽdan hĂ¤r aktivitet sjĂ¤lv. Har du pĂĽ nĂĽgot sĂ¤tt mĂ¤rkt att det hĂ¤r har blivit poppis? â&#x20AC;&#x201C;Nej, som tur Ă¤r inte. Det var faktiskt Fredrik Wikingsson som berĂ¤ttade fĂśr mig om vaskning, frĂĽga honom. Fredrik Wikingsson, programledare, vad Ă¤r det frĂĽgan om? â&#x20AC;&#x201C;Fenomenet nĂĽdde mig djungeltrummaledes nĂ¤r jag stod och gĂśmde mig fĂśr Wille Crafoord i receptionen pĂĽ Hotell Wisby av en man som jobbade som bartender och fĂśrfasade sig Ăśver den ur leda tiden. I Ăśvrigt vet jag inget. Okej, tackâ&#x20AC;Ś â&#x20AC;Śsom svar pĂĽ den givna frĂĽgan om jag lyckades undfly Crafoord sĂĽ Ă¤r svaret ett rungande ja. â&#x20AC;&#x201C;Margret Atladottir

BIF>

;\k fjXe[\# fgfc\iX[\ fZ_ jb`k`^k jb\mX kXcX[\ k`cc d`^% ;pe^iXb ]`Zb pkk\ic`^Xi\ \e `ee\YÂ?i[%

a Foto: Andreas Ackerup

KrĂśnika

@ek\ej`m bÂ&#x20AC;ic\b k`cc jdlkj

ew York, Oslo, Detroit, Madiran och Languedoc-Roussillon. En smutsig ursprungskvintett som pĂĽverkat mig mer Ă¤n all sprit tillsammans. Skitig musik, skitiga viner. Jag fĂśll pladask fĂśr bĂĽda samtidigt. Det viktigaste man kan gĂśra fĂśr att hĂĽlla liv i ett nĂśrdigt intresse Ă¤r att hela tiden lĂ¤ra sig mer. I slutfasen av min sommelierutbildning snĂśade jag in pĂĽ sekundĂ¤ra och tertiĂ¤ra aromer. Det vill sĂ¤ga doft och smak som uppkommer under vinifikationen och senare under mognadsprocessen. Min fascination fĂśr viner vars druvkaraktĂ¤r Ăśverskuggades av annat tjafs var intensiv som en sommar-

Dè ]XjZèXk`fe ]Â?i mè\i mXij [ilmbXiXbkÂ&#x20AC;i Â?m\ijbl^^X[\j Xm XeeXk kaX]j mXi èk\ej`m jfd \e jfddXiifdXej%

a romans. Jag lĂ¤nsade bolaget pĂĽ franska smutsviner. Jag ropade in mogna italienare och dammiga bordeauxslott pĂĽ Lauritzauktioner. Om jag inte missminner mig fĂśrsĂśkte jag mig ocksĂĽ pĂĽ att gĂśra en dirty doftreferenskarta som tĂ¤ckte in allt frĂĽn nybajsat gĂśdsel och rĂĽ kĂśttfĂ¤rs till gubb-

svett och funky skogshonung. Man kan sĂ¤ga att jag gick in fĂśr smutsen. Dragningen till animaliskt rĂśdtjut var total. Det osande, opolerade och skitigt skeva talade till mig. Dyngrak fick ytterligare en innebĂśrd. Under samma period pockade smutsen frĂĽn ett annat hĂĽll â&#x20AC;&#x201C; musiken. Strax efter att min Ă¤lskade house blivit minimal och intetsĂ¤gande svarade discon med en smutsig revival. Analoga synthljud, otighta loopar och svajiga rĂśster kĂ¤ndes som en frĂ¤lsning. Lite som om Alain Brumont ridit in pĂĽ Studio 54 och kastat kodynga pĂĽ alla koksare. New York, Detroit och Oslo blev orena nydiscostĂ¤der att rĂ¤kna med. I symbios fĂśrĂ¤ndrades Ă¤ven popmusiken. Smutsen och elektroniken fĂśrenade dans och pop, precis som skivetiketten DFA redan fĂśrutspĂĽtt. Och jag fick nytt hopp. Nu Ă¤r det snart tre ĂĽr sedan mitt liv smutsades ned frĂĽn tvĂĽ fronter. Jag har gĂĽtt vidare och inser tjusningen med rena smaker. Precis som alla andra. Men nĂ¤r jag fĂśr nĂĽgra dagar sedan plockade fram Cody Chestnuts With Me In Mind, den lĂĽngsamma smutsmusiken exemplifierad, hade det varit gudomligt gott med en flaska Chateau Montus 1995. Minst lika trĂ¤ffsĂ¤kert som en Ăśmsint blandad sazerac ensam i en bar som spelar Sidney Bechet. Men det Ă¤r en annan kĂ¤rlekshistoria. â&#x20AC;&#x201C;Alf Tumble Alf Tumble Ă¤r dj, producerar musik och dricker mycket gott. Han skriver regelbundet om dryck pĂĽ www.dricks.taffel.se och inkluderar Ă¤ven musiken nĂ¤r han skriver pĂĽ egna bloggen www.tracksandbottles.com samt i tidningen Livets Goda.

0LQJOD PHG YDPS\UHUQD

gSSHW 0nQ )UH /|U cOGHU JDUGHURE IUHGDJ O|UGDJ 'M V YDUMH GDJ LIUnQ IUL HQWUp

gVWJ|WDJDQ NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 11 â&#x20AC;˘ 2009 35

Krönika

=Xmfi`kgcXkj\i Xkk [i`ZbX m`e g [\c )1 IX]Ô\j ?fk\c# J`e^Xgfi\

;IP:B

ingapore är min favoritdiktatur. Det är ett lätt val. Jag känner inte att jag behöver tänka efter när jag får frågan. Singapore, formellt Republiken Singapore, är en önation och stadsstat som är Sydostasiens minsta land. En republik vid Malackahalvöns sydspets. Det är allt jag vet. När jag besökte landet lämnade jag nämligen aldrig hotellet. Varför? Ännu en enkel fråga. Svaret är Raffles Hotel. Och ja, det är mitt favorithotell. Så. Raffles. Alla världens hotell försöker ivrigt att bygga upp legendariska historier om sig själva. Raffles i Singapore behöver inte anstränga sig – historierna och berättelserna är sedan länge fastetsade i väggarna, i Bentleykupéerna och i hisspojkarnas vita handskar. När bilen rullar in på uppfarten i den fuktiga gryningen så småspringer några herrar fram i vita uniformer och plockar upp mina väskor. När jag efter incheckningen återser mina väskor är de prydligt uppradade i min svit, med små hopvikta

FmXe] i dè j e^ ]èej \e c`k\e î e beXgg% Fd dXe kipZb\i c`k\ ] ij`bk`^k j _Xi [l Y\ka eè^ èfd *' j\ble[\i%

KI<E;98IFD<K<I

Carl Reinholdtzon Belfrage

SAZERAC Ensam i en läderfåtölj till Supertramp, bästa bourbondrinken.

FEVER TREE Kylskåpets bästa vän.

LARMANDIER BERNIER Jag ska döpa min son till Larmandier.

SYSTEMBOLAGET Visst, ni har tagit in Flying Dog, men ännu inte förstått den naturliga vintrenden.

CHIVAS REGAL Tax free-skräp. Bara bra signerad Bruno K Öijer.

–Carl Reinholdtzon Belfrage För övrigt letar jag efter Mikulski-flaskor. Är det någon där ute som har ett par flaskor över köper jag mer än gärna ett parti. Maila mig på crb@nojesguiden.se.

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

Larmandier-Bernier Grand Cru Extra Brut Vieille Vignes de Cramant 2004 nummer 96568-1, 499 kronor

APOTHEKE PÅ MANHATTAN Bästa baren jag har besökt. När ni varit här kan ni inte gå ut i Sverige längre. Apothekebar.com.

tvättpåsar ovanpå och ett skohorn i monogrammerat ädelträ. Det fina med Raffles är att det inte finns några rum, det finns bara sviter. Till frukosten andra dagen får jag höra följande replik: ”–Mr Reinholdtzon Belfrage, would you like the same table today as yesterday?” ”–Yes please, and a copy of The New Yorker and some freshly made Eggs Benedict.” ”–Of course, sir.” Ovanför min säng finns en liten grön knapp. Om man trycker lite försiktigt så har du betjäning inom 30 sekunder. Du kanske vill kemtvätta din Ralph Lauren Purple-kollektion, behöver en halstrad griskind, är sugen på en Singapore Sling, vill se en vit tiger i bur eller bara känna ett sammetstyg fläkta din hud för en stund? Allt är möjligt med den lilla gröna knappen. Det är här, och endast här, jag fullständigt kan avnjuta en väl kyld flaska Nicolas Joly. Du behöver aldrig komma hem igen. Q

Larmandier-Bernier Terre de Vertus NV nummer 74263-1, 369 kronor

Larmandier-Bernier Extra-Brut, Rosé de Saignée import eller vinauktion, cirkapris 500-600 kronor, finns inte på Systembolaget.

Osockrad familj.

D`e ]Xmfi`k]Xd`ca ` :_XdgX^e\ Jag älskar de "nya" familjerna i Frankrike: Mark Angeli (Loire), François Mikulski (Bourgogne) och i Champagne: Larmandier-Bernier. Larmandier-Bernier tillhör den nya traditionen vin nature, alltså med en helt osminkad approach till vinet. Vinet ska smaka så naturligt som möjligt av dess unika mark, berg och dalar. Druvan ska vara naturlig. Inga tillsatser och inget socker. Alltså totalt motsatsen till de stora champagnehusen som pressar upp sockerhalten i sina viner. Det roliga med Larmandier-Bernier

är att det är en högklass-champagne till relativt lågt pris. Deras olika viner finns på Systembolaget och spänner mellan 300 till 400 kronor. Utom ett: deras rosé. Däremot hittade jag den av en slump i en fantastisk liten vinbutik i East Village som har specialiserat sig på just vin natureviner. Den kostade cirka 800 kronor, men smakar som en 2 000-kronors champagne. Larmandier-Bernier är mitt nya Jacques Selosse. Med den enda skillnaden att priset inte hunnit skjuta i höjden. Än. –Carl Reinholdtzon Belfrage

Nyhet

?`ggXjk\ m`e\k aljk el1 GcXe 9 Australien. En gammal fångkoloni för det brittiska imperiet. En DNA-pool ärvd från tjuvar, plundrare och våldtäktsmän. Det är inte min favoritkontinent. Och jag har sällan haft några lustiga erfarenheter vad gäller deras vin. Men nu har det kommit ut ett på marknaden som är förtjusande. Förtjusande med ett utropstecken. Jag avskyr egentligen utropstecken. Men Plan B:s två produkter, en Chardonnay och en Shiraz, har utropstecken som symbol. Det är symboliskt. Så kan mitt första möte med dessa två viner beskrivas. Och de tre originalen som står bakom Plan B, Bill Crappsley, Terry Chellappah och Gary Gossatti, tre herrar med väldigt olika bakgrunder, har samlat sina olika erfarenheter och skapa två mycket spännande viner.

9vJK ALJK EL

Carl Reinholdtzon Belfrage crb@nojesguiden.se

PONTUS ELOFSSON P&CH

Chefssommelieren på Noma har startat den just nu mest intressanta vinagenturen. VEVEY, LAUSANNE, VILLARS GRYON

Restaurangområden Schweiz

Bästa ställen att dricka Old Fashioned på. Vackert som poesi. FIJI-VATTEN vatten, import

Det bästa för hyn.

–Carl Reinholdtzon Belfrage

crb@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 37

PUNTILA/MATTI BFEJK

AV BERTOLT BR EC PREMIÄR 9 OKT HT

UNDER 26 ÅR 100 KR .STOCKHOLM.SE W.STADSTEATERN BILJET TER WW

200 ELLER 08-506 20

Fin han är, lilla prinsen.

;\j`^e i :G

ag var på Formex-mässan och kollade på nordisk design… Det var helt otroligt. Den stora A-hallen var fylld av änglabutiker i helvit inredning: fajk-antikviteter, fajk-sekelskifte, bonjärer av glas och annat ”tjejigt”. Tänk Leila bakar, typ. Däremellan var det sepulturashoppar, allt i svart med snidade drakbord, drakstolar och svärdsglas. Som att E-Type fått bestämma inredning. Men min favorit var nog lustighetsbutikerna med bland annat stressbollar i form av tuttar och muggarna som det stod ”Blowjob Addict” på. I B-hallen var det dyrare med välkända varumärken. Trevligt, fint och ja, just det. Men inte något nytt direkt. Det var också i den hallen som det mesta som fått designpris fanns. Men allt ser ju likadant ut som det gjorde året innan! Med få undantag skulle man lätt kunna byta ut namnen på formgivarna och företagen och ingen skulle någonsin märka skillnaden. Varför kan inte Carl Philip designa mer, tänker jag? Han har ett namn och gör fina, trevliga saker. Det enda som behövs. Dessutom är kungahuset och formgivning medelklassens hobby och de håller noggrant reda på olika design awards med samma ängslighet som hur det går för CP. Varför inte slå ihop det till en superhobby? Formex var lika förutsägbart som inflyttade vasastanpar, men kaffet i Nespresso-montern var gott! Nu blir det konst.

(

CASPAR DAVID FRIEDRICH

Nationalmuseum, den 2 oktober–10 januari, tis och tors 11–20, ons och fre–sön 11–17

Man kunde lika gärna skriva att Michael Jackson återuppstått från de döda för att göra en spelning på Hovet. Så stort är det här. Caspar David Friedrich är romantikernas romantiker och det är himlastormande. Naturen är av Gud och den gör som den vill. Människan får lov att leva med det. (Undrar var Lars von Trier får sin inspiration ifrån…) Du får för all del inte tro att det inte lever vidare. Det gör det och det får du också se.

)

MIN ARM

Fria Teatern, Bergsgatan 11, www.friateatern.se

Om det är något som Anna Odell har visat, så är det att konsten är allt annat än empatisk och att ändamålet helgar medlen.

ANDERS KARNELL

anders.karnell@nojesguiden.se

38 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

Här är något så ovanligt som en monolog om precis det. Per Lasson framför Tim Crouchs text om mannen som bestämt sig för att aldrig ta ner armen. Klart han blir en art star! Se upp Anna, ditt hämndverk bleknar i jämförelse. Nu väntar jag bara på konsthallsturnén.

SHIRIN NESHAT

Kulturhuset, den 10 oktober–31 januari, tis–ons

och fre 11–19, tors 11–21, lör–sön 11–17

Utställningen heter Kvinnor utan män, men kunde lika gärna hetat Sex, lögner och slöjor. Med risk för att få en fatwa på sig kan man väl lugnt säga att den iranska regimen har en kvinnosyn som är åt helvete. Det tycker Shirin Neshat också. Det är politik som ser ut som persisk poesi. Jihad någon?

TAL R

Magasin 3, den 2 oktober–13 december, tors 11–19, fre–sön 11–17

Man kan lätt tro att Lennart Hellsing har varit framme. För det här är vad som skulle hända om bananer hade händer och kunde måla. Det är färglatt, mycket och lattjo. Men nu har de inga händer och kan inte måla. Det kan däremot Tal R. Och under måleriet finns något annat om du tittar mycket, mycket noga.

CARL HAMMOUD

Galleri Magnus Carlsson, Fredsgatan 12, den 1 oktober–8 november, tis–fre 12–17, lör–sön 12–16

Jag har en kompis som har dille på att städa. Så fort det är jobbigt i livet börjar det sorteras, rensas ut och putsas. Samma person är också besatt av städnings-, bantnings- och makeoverprogram. Och så älskar han Lars Norén… Kaos är granne med Gud på samma sätt som Hammoud är granne med Friedrich. Hoppas de lyckas hålla städtanterna från TV4 borta.

J:<E Sons of Liberty. Stina Kajaso som civilisationskritiker.

NYA NOJESGUIDEN.SE

Foto: Eivind Stuevold

G\i]fidXeZ\ ` gcXkk]fidjYffkj

arfĂśr ta livet av sig nĂ¤r man kan fĂśrpesta livet fĂśr andra?â&#x20AC;? I blĂĽ lĂśsĂśgonfransar, orange plastklĂ¤nning, rosa strumpor och skyhĂśga plattformsboots klampade hon in pĂĽ en catwalk i ett hav av gosedjur och popkulturskrĂ¤p. Och in i mitt hjĂ¤rta. Nej, min hjĂ¤rna. Stina Kajaso â&#x20AC;&#x201C; ena halvan av norska performancegruppen Sons of Liberty â&#x20AC;&#x201C; lekte runt dĂ¤rinne nĂ¤r hon gĂ¤stade Kilen fĂśrra vĂĽren med showen Knif. En tonĂĽrstrashig Valerie Solanas i splatterversion som med Carolas tungomĂĽlstalande som soundtrack hĂśgg ĂĽt alla hĂĽll (lattekultur, nycirkus etcetera), drack rĂśtt glitter ur en nackad My Little Pony och sĂĽg vĂ¤rlden som en jĂ¤ttepiĂąata att gĂĽ loss med brĂ¤nnbollstrĂ¤ pĂĽ. â&#x20AC;?Civilisationskritisk undergĂĽngspessimism och euforisk glĂ¤djeextas pĂĽ en gĂĽngâ&#x20AC;?, skrev jag dĂĽ. FĂĽr se om det blir lika mycket extra allt nĂ¤r Kajaso och hennes artypartner Lisa Lie upptrĂ¤der pĂĽ Sekt pĂĽ Kulturhuset den 2 oktober. Om du har missat det nĂ¤r du lĂ¤ser det hĂ¤r behĂśver du inte misstrĂśsta. Inte bara fĂśr att Kajaso verkar skriva pĂĽ en uppfĂśljare till Knif, utan fĂśr att en massa annan performancekonst klampar in nu. Till och med pĂĽ de stora institutionerna: Nya internationella gĂ¤stspelsscenen C/o Stockholms Stadsteater Ăśppnade i slutet pĂĽ sommaren och i vĂĽr startar konceptet Dramaten& som ska â&#x20AC;?Ăśppna fler dĂśrrar till Dramatenhusetâ&#x20AC;? i form av samtal, performance och konserter. Och sĂĽ Ă¤r det Ă¤ntligen dags fĂśr den dĂ¤r plattformen med fĂśrnamnet â&#x20AC;?perfektâ&#x20AC;? att hĂĽlla festival.

(

PERFECT PERFORMANCE

Festival, Dansens Hus, C/o Stockholms Stadsteater, Dramatiska Institutet, TeaterhĂśgskolan, Kulturhuset, den 23â&#x20AC;&#x201C;31 oktober

De outtrĂśttliga bakom scenkonstplattformen dĂśpt efter texten pĂĽ en schampoflaska ger oss Ă¤nnu en chans till samtida europeisk scenkonst. InfĂśr deras fjĂ¤rde festival kan man dock spĂĽra en viss trĂśtthet. NĂ¤mligen pĂĽ att tvinga in konsten i genrefack. Temat Ă¤r dĂ¤rfĂśr rĂ¤tt och slĂ¤tt â&#x20AC;?teaterâ&#x20AC;? och programmet rymmer hĂśgkvalitativ internationell sĂĽdan av folk som â&#x20AC;?hĂśgaktningsfullt ignorerar vilken disciplin de placeras iâ&#x20AC;?. Som Gob Squad, Superamas, Nature Theatre of Oklahoma med flera.

MAINA ARVAS

maina.arvas@nojesguiden.se

)

FEMĂ&#x2026;RSPLANEN

Gunilla Heilborn, C/o Stockholms Stadsteater, den 15â&#x20AC;&#x201C;21 oktober

C/o fungerar som en av scenerna under Perfect Performance-festivalen, men frĂĽn det ordinarie programmet planerar du in den nya fĂśrestĂ¤llningen av Gunilla Heilborn â&#x20AC;&#x201C; koreografen, performancekonstnĂ¤ren, filmaren, vinnaren av NĂśjesguidens Stockholmspris och mĂ¤staren pĂĽ lakonisk naturhumor och att vara ironisk och varm pĂĽ en gĂĽng.

SCENER UR ETT Ă&#x201E;KTENSKAP Dramaten, till och med den 22 november

Stefan Larsson har elegant trĂ¤tt en tunn nylonstrumpa av samtid Ăśver det tv-kĂ¤nda Ă¤ktenskapsdramat, och lĂĽter oss se sjuttiotalet dĂ¤r bakom med hisnande dubbelexponeringseffekt. SmĂĽ och stora grepp â&#x20AC;&#x201C; allt frĂĽn att lĂĽta prince charming Jonas Karlsson spela supersvinet Johan, till att kostymera honom i ĂĽlderskrisĂ¤ngsligt slimmade smĂĽ sneakers nĂ¤r han har lĂ¤mnat sin fru fĂśr en yngre kvinna â&#x20AC;&#x201C; gĂśr uppsĂ¤ttningen till smart Lilla scenen-terapi (de i salongen Ă¤r de pĂĽ scenen). Liksom, Ingmar Bergman med en sorglig ton av Seinfeld-slap bass i bakgrunden.

DO ANIMALS CRY

Meg Stuart/Damaged Goods, Dansens Hus, den 16â&#x20AC;&#x201C;17 oktober

Dessa hĂśstliga danscravings! En sval vind om smalbenenâ&#x20AC;Ś sĂĽ kommer genast lĂ¤ngtan efter att i skymning snedda Ăśver Norra bantorget mot Dansens Hus upplysta foajĂŠ. Vad sĂ¤gs om dansant dysfunktionell familjetrĂ¤ff med Frankie Fucker, Honey och Little Shit?

RENA RAMA VERKLIGHETEN

Teater Brunnsgatan Fyra, urpremiĂ¤r den 2 oktober

Just nu vet jag inte mer Ă¤n att hĂśstens fĂśrsta pĂĽ Brunnsgatan Ă¤r en monolog av Kristina Lugn, fĂśr Anita Wall. Det rĂ¤cker fĂśr mig.

LĂ¤s vĂĽra bloggar! Dasha Girine â&#x20AC;&#x153;Jag Ă¤r inte ett stort fan av varken sill eller strĂśmming. Det gĂĽr ner, men jag gillar inte det sĂĽ mycket att jag skulle kunna Ă¤ta hur mycket som helst.â&#x20AC;? Camilla Ă&#x2026;strand â&#x20AC;&#x153;Varje gĂĽng jag skriver ett blogginlĂ¤gg tĂ¤nker jag â&#x20AC;&#x2DC;Det hĂ¤r kommer nog Margret gillaâ&#x20AC;&#x2122; eller â&#x20AC;&#x2DC;Nej, lite mer ironi, det gillar Margret.â&#x20AC;&#x2122;â&#x20AC;? Parisa Amiri â&#x20AC;&#x153;De var sĂĽ tjocka och sĂĽg ut som om de just kommit hem frĂĽn ett krig. En valde att fĂślja efter mig. Den hade stora, gula, variga klumpar pĂĽ sin ena klo.â&#x20AC;? Cristian Dinamarca â&#x20AC;&#x153;Idag Ă¤r det Chiles nationaldag sĂĽ det blir nog nĂĽn pirog eller nĂĽt.â&#x20AC;?

Margret Atladottir â&#x20AC;&#x153;Att ringa mig kallas ju tydligen fĂśr islĂ¤ndsk roulette.â&#x20AC;?

Pelle Tamleht â&#x20AC;&#x153;Ă&#x201E;ntligen finns vĂĽrdguiden pĂĽ fejan. Ă&#x201E;ntligen.â&#x20AC;?

Sara Bourke â&#x20AC;&#x153;Innan veckan Ă¤r slut kommer jag gĂĽ omkring pĂĽ Manhattans gator igen.â&#x20AC;? NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 11 â&#x20AC;˘ 2009 39

)\[PRLY 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ :()0: 4rU¶-YL ¶ 3 Y ¶ : U ¶ 0*( 4rU¶3 Y ¶ : U ¶ ^^^ MHS[V]LYZ[LUJLU[Y\T ZL

er k i t u b al t 0 6 Ett r ett och unde a tak! samm

En del av livet på Östermalm

2SpKLY HJJLZZVHYLY MYrU 2YPZZ 7HNLSSL /HSSILYNZ .\SK 2SVJRTpZ[LY /HYNLZ =pZRVY :`UZHT

Krönika

JcXm le[\i Yl[^\k$ b\[afieX

ör ett par dagar sedan var jag på väg att möta upp mina vänner för en middag i Humlegården. Jag var några minuter tidig och bestämmer mig för att ta en vända inne på Zara i Sturegallerian. Jag hinner knappt gå innanför dörrarna innan jag ser stövlarna i mina drömmar. Jag kan inte längre räkna månaderna jag har letat efter de perfekta stövlarna, utan någon lycka, och nu plötsligt en fredagseftermiddag står de där och skriker på mig. Jag pressar snabbt ner mina bara, svettiga fötter i dem bara för att inse att de sitter som gjutet och springer med glädje fram till kassan. Klockan är 18.25. Jag har inte mitt kort med mig, bara några sedlar löst i väskan till en mellansushi, och ber att få lägga undan stövlarna till morgonen därpå. Men tjejen bakom kassan vägrar. Hon berättar om den regeln de har på Zara, att de inte lägger undan plagg och speciellt inte under helgen. Jag tror inte mina öron. Vad är det den här tjejen försöker säga till mig, vägrar hon mig att köpa stövlarna i mina drömmar för att jag har glömt mitt kort i en lägenhet tio minuter bort? Inte fan kan hon väl mena det? Men jag ser på henne att det gör hon. Jag förklarar allvaret i situationen, jag kommer inte att ge mig, och hon hämtar sin chef. Chefen känner sig extra snäll den här fredagseftermiddagen och går med på att lägga stövlarna till 10.10 lördag morgon. De öppnar 10... 09.58 morgonen därpå står jag lutad mot en lyktstolpe mittemot Zara på Stureplan med armarna i kors. När chefen kommer för att öppna dörrarna ser hon förvånat på mig. ”Du kom.” säger hon chockat och det enda jag kan tänka är att KLART SOM FAN att jag kommer om jag säger att jag ska göra det, men om ni hade insett vikten av bra service hade ni gett mig sovmorgon två timmar till. För vad spelar det för roll om ett av alla hundratals par av dessa stövlar som de säljer runt om i världen säljs klockan 10 istället för 14. Även om jag inte skulle dyka upp dagen efter så kommer de att bli sålda så fort de ställer ut dem i butiken igen. Jag blir arg för att de inte litar på sina kunder. Det är inte första gången jag stöter på ett sådant här problem och det gör mig helt vansinnig varje gång det händer. Dessa regler, vem är det som kommer på denna idioti? Varför ska shopping vara en stressad sport som ger oss nervösa sammanbrott? Mest av allt förbannar jag mig själv, tänker på alla de tusentals kronor jag lagt på budgetkedjorna och inser att om jag hade lagt dem på en mindre butik någonstans på en bakgata som drivs av en eller kanske två personer så hade jag blivit hälsad med namn och fått en kopp kaffe när jag kom på besök. Jag inser att det är någon högt uppsatt som sitter på sitt kontor och tror att det ger mer pengar, inser att för honom eller henne är jag bara en pissmyra precis som alla andra kunder som gör att de tjänar miljoner. Det har gått så långt att budgetkedjorna skiter i individen, de vet att vi fortsätter att köpa ändå. Jag förbannade mig själv för att jag gick tillbaka för att köpa stövlarna, egentligen borde jag i ren protest aldrig mer besöka denna butik. Men hjärnan och hjärtat samarbetar ju sällan och mitt shoppinghjärta skrek efter svarta lårhöga stövlar med tolv cm klack. Så föll jag återigen som slav under kedjornas makt, helvete. Q

9l[^\kb\[afieX jb`k\i ` `e[`m`[\e Å [\ m\k Xkk m` ]fikj kk\i Xkk b gX e[ %

MICHAELA FORNI

michaela.forni@nojesguiden.se

DF;<

@ek\ieXk`fe\cck df[\ k`cc jd gi`j\i Att hitta utländska designerplagg av kvalitet till ett bra pris är i stort sett en omöjlighet i Sverige. Utbudet av stora, internationella designers i Sverige är över huvudtaget begränsat och det lilla som finns är inte direkt till pangpris. Jag fullkomligt avgudar vissa större märken och deras design, men det gör inte min plånbok. Därför shoppar jag ofta på outlets eller vintagebutiker när jag är utomlands. Av erfarenhet vågar jag påstå att Italien står för de bästa outletbutikerna jag stött på (Schweiz är också riktigt bra). Dock verkar fler och fler inse efterfrågan på billigare designerplagg inte bara i Italien utan runt om i världen och satsar på outlets på internet. Personligen tycker jag att det är en fantastisk idé, få människor har råd att köpa dessa kläder till fullpris och dessutom att uppdatera garderoben med nya plagg säsong efter säsong, därför är det en vinst för både märket och konsumenten att plagg ur föregående kollektioner säljs till ett billigare pris. Nu har jag hittat en italiensk outletbutik på nätet som heter 26outlet.com. De har inte ett utbud av de mest välkända och stora märkena, men det är märken som gör plagg av riktigt bra kvalitet. Det har bland annat Rick Owens koftor från tidigare kollektioner och mycket fina plagg från Nicolas & Mark, Once More och

Angelos-Frentzos. Priserna ligger på mellan 50–90% av originalpriset. En annan riktigt bra outlet på internet är Yoox. Yoox är även den en italiensk sida men med fokus på de större internationella märkena. Margiela, Prada, Marc Jacobs, Chloé, Alberta Feretti och Balenciaga är några av de hundratals märken som finns på sidan. Man får lätt panik

? cc bfcc g B`dY\icp Fm`kq Min vän Signe visade mig Kimberly Ovitz och det var vad man kan kalla för kärlek vid första ögonkastet. Ovitz design är minimalistisk, det är enkla silhuetter och hon jobbar mestadels med svart och vitt. Det är rockigt men fortfarande elegant och bärbart. Ovitz släppte sin första egna kollektion nu i våras men har redan hunnit bli omskriven i tidningar som Nylon och W Magazine. Även kändisarna har snabbt fått upp ögonen för Ovitz och hennes design har synts på bland andra Chloë Sevigny, Cameron Diaz, Leighton Meester och Sophia Bush. Ovitz känns lite som den kvinnliga motsvarigheten till Alexander Wang, om inte lite vassare. Konceptet och känslan i hennes första kollektion var kvinnor i ett hus på landet som har punkfest. I höstkollektionen syns mycket fodralklänningar, kappor och kavajer med enkla snitt samt välskräddade kostymbyxor och skjortor.

över det stora utbudet när man kommer in på sidan, men ger man det lite tid kan man hitta riktigt bra grejer till ännu bättre priser, typ Balenciaga-pumps för 170 euro istället för det tredubbla. –Michaela Forni 26outlet hittar du på www.26outlet.com. Yoox på www.yoox.com.

9vJK ALJK EL COCO – LIVET FÖRE CHANEL på bio nu

Hade premiär den 18 september här i Sverige med ingen mindre än den magiska Audrey Tatou i huvudrollen som Coco Chanel. Årets stora modefilm och om du inte har sett den än – gör det. WHYRED I GÖTEBORG Södra Larmgatan 13

Ovitz praktiserade tidigare hos Karl Lagerfeld på Chanel vilket även syns i hennes design. Chanel har alltid varit ett märke med en design som inte går att missta för något annat än Chanel, de har en tydlig signaturstil och det känns som om Ovitz tagit det med sig till hennes eget märke. –Michaela Forni Kimberly Ovitz finns hittills inte att få tag på i Sverige, men spana för guds skull in hennes kollektioner på kimberlyovitz.com. Vill du shoppa Ovitz kan du göra det online på net-a-porter.com och shopbop.com.

En trevlig nyhet i Göteborg är att Whyred har slagit upp portarna till en egen butik. FIFTH AVENUE SHOE REPAIR GOES ONLINE www.shop.shoerepair.se

Helst av allt skulle jag vilja sköta allt på internet. Handla mat, shoppa kläder, gå till apoteket etcetera. Blir därför extra glad när fler märken satsar på en onlinebutik. Nästa ut är FASR – hurra!

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 41

DF;<

J_fgg`e^^l`[\

;

et är höst och för att drömma sig bort innan vintern slår till – vad passar bättre än en weekendresa? Ska du bara göra en i höst, åk till Paris. Kommer ni ihåg krönikan jag skrev om drömmar i Paris? Jag var där tidigare i höst och upplevde dem. Åt croissanter på ett bageri på morgonen, drack rött vin på en liten bar i Montmartre på kvällen och hade picknick med utsikt

Text och foto Michaela Forni

över Eiffeltornet. Och upptäckte Paris shoppingutbud, såklart. Här kommer en shoppingguide över Paris sju bästa vintage- och second hand-butiker. Jag lovar er shoppingorgasm.

PLB@BF 97, rue Vieille du Temple

För dig som vill shoppa exklusiv vintage. Butiken är inte mer än ett drygt skyltfönster och inuti ryms ett tjugotal Chanel-väskor och ett hundratal smycken. Svindyrt, såklart, men helt klart roligt att besöka. Varning för att lämna butiken med ett enormt ha-begär, men det är smällen man får ta.

a Fd _`dc\e

mfi\ \e Ylk`b jblcc\ [\k mXiX [\eeX%

:F@==<LI 32, rue des Rosiers

En liten, söt butik med trevlig personal och mycket fina plagg om man tar sig tid att gå igenom allt. Det bästa med den här butiken är att den ligger på samma gata som Paris bästa falafel! L'As du Falafel ligger bara tio meter längre ner på gatan och har falafel som smakar som en liten bit av paradiset. Du kommer inte att missa det, kön ringlar lång utanför. Perfekt stopp för shopping och lunch.

B@C@N8K:? 64, rue Tiquetonne

En vanlig butik med second hand-avdelning. Bland de nya kläderna finns märken som Cheap Monday. På second handavdelningen hittar du allt möjligt, med fokus på skinnjackor och boots. Grymma priser och hjälpsam personal.

I<:@GIFHL< Rue de la Pompe

Den här butiken breder ut sig i fyra små butiker på vardera sida över gatan. Det finns en butik för herrar, en för smycken, en för accessoarer och en för damkläder. Utifrån ser det ut som affärer fyllda med billigt krimskrams från Asien, men när man kommer in är det som ett kliv rätt in i en skattkista. Om himlen vore en butik skulle det vara denna. Butiken med damkläder är något utöver alla andra vintagebutiker jag någonsin sett, två stora våningar med mängder och åter mängder av designerkläder. Det är röda klänningar från Valentino, kappor från Chanel och skräddarsytt från Givenchy. Samtliga plagg hänger efter märke och det finns inte en enda stor designer som inte finns representerad här, bland andra YSL, Prada, Miu Miu, Chloe, Louis Vuitton och Chanel.

=I<< G JK8I 8, rue Ste Croix de la Bretonnerie

Att gå in i Free P Star är i stort sett omöjligt, butiken är mindre än ditt sovrum och alltid full. Men på väggarna och i stora kistor på golvet hänger och ligger det kläder i mängder. I kistorna ryms bohemiska tunikor och söta blusar, alla för tre euro styck och på väggarna hänger vackra kappor, skinnjackor och pälsar. Ta brandtrappan ner och det finns ett litet rum fullt med kläder i regnbågens alla färger för omkring tio euro styck. Billig second hand när den är som bäst, med andra ord.

:FD< FE <@C<<E 16/18, rue des Taillandiers

C@K< ?AvCG Gw Mv><E

De flesta butikerna ligger i Marais där du förutom tipsen jag har gett även kommer att stöta på många andra små second hand-butiker. Come on Eileen hittar du lättast till om du tar tunnelbanan till Bastille och sedan går en promenad på cirka fem minuter. Reciproque ligger cirka tio minuters promenadväg från Victor Hugos tunnelbanestation. Lycka till!

42 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

En butik som har allt från dyrare vintage till billig second hand. Ett par sjuttiotalsharemsbyxor i guld från YSL, en gammal Chanel-blus i chiffong och så vidare ryms på den lilla övervåningen. Men ta en trappa ner och sedan en till så möts du av ett gigantiskt rum fyllt av vackra gamla plagg som luktar Paris för mellan tio till 50 euro. En bra blandning med det bästa av Paris.

adidas bobbie burns converse caterpillar clarks clou depeche dockers fred perry gant hummel hush puppies lacoste merrell nike norberto costa oscaria playboy puma rieker reebok shepherd tamaris tiger timberland vagabond

NILSON 1250:-

NILSON 1399:-

DEPECHE 599:-

W W W. N I L S O N . C O M

=cfkk d\[ Yfabfkk

JG<C (

avsett om det rör sig om ett porträtt av helvetet i regnbågsfärgad dur, déjà vu-artade zombieinvasioner eller en upphovsmans homohat, utanför både manus och spel, finns det alltid de som svarar med att ta till bojkotten. 2009 är bojkotten dessutom hetare än på länge. Vart vi än styr våra webbläsare finns det nya namninsamlingar att underteckna, Facebook-grupper att bli medlem av och foruminlägg att rasa i. Och även om tvärkulturella företeelser som Israel- och Britney Spears-débaclen har gjort sitt bästa för att göra anspråk på vår uppmärksamhet, kommer nog ändå spelentusiasternas nyårskrönikor att peka på följande fyra:

)

, 8

Diablos nya stil I samma andetag som efterlängtade Diablo III utannonserades den 28 juni i fjol höjdes rösterna om bojkott. Anledningen var den nya visuella stilen, som att man kunde skymta en liten regnbåge i blickfånget intill det blodiga slagfältet. Det var droppen för de luttrade Diablo-fansen, som beskyllde spelet för att ha mer gemensamt med My Little Pony än med föregångarnas gotiska snitt.

Genomslag: 61 248 underskrifter

Inte utan mitt LAN Blizzard har det inte lätt. Knappt hade man hunnit börja delge detaljerna kring nylanseringen av onlinetjänsten Battle.net förrän det stod klart att Starcraft II inte skulle ha stöd för den gamla skolans nätverksspel. Beslutet fick tiotusentals omyndiga laners att rage-quitta (skriva arga foruminlägg). Genomslag: 134 999 underskrifter

Studie i girighet Allt kan tyckas vara i sin ordning när Valve meddelade att man skulle göra en uppföljare till fjolårets braksuccé Left 4 Dead. Men då ska man ha i åtanke att Valve har för vana att leverera ett nytt spel ungefär vart tredje år. Övrig vaken tid spenderas bland annat åt att främja goodwill med att noggrant förbättra sina spel. Här ansåg sig fansen ännu inte ha fått tillräckligt mycket gratis till originalet, varför Left 4 Dead 2 omedelbart skulle bojkottas.

;

;\k c`ccX _a ck\k\jk\k Trots att det alltjämt råder glada dagar för de progressiva pensionärerna som huvudrollsinnehavare är vi inte riktigt framme vid paradigmskiftet ännu. Det går, så att säga, i maklig rullatoranpassad takt. Men vi kommer dit, var så säkra. Tills dess är den

moderne spelhjälten fortfarande vit, 30-någonting och med olika grad av kortklippt brunt hår. Denna sällsamt homogena grupp har förstås lett till festlig förvirring. För hur var det nu, var det John eller Alex Shepard som sprang runt i det där olovligt

Christophe Gans-osande femte Silent Hill-spelet? Det är dags att reda ut vem som är vem och samtidigt ta reda på hur bra koll du har på dina spelhjältar.

Beatlemania THE BEATLES: ROCK BAND

kronologi med vag känsla av det dokumentära. Harmonix har tillåtits att påta i Apple Corps valv, valt ut 45 låtar och till dessa skapat de finaste presentationerna man kan tänka sig. Resultatet saknar helt motstycke i genren. Och framför allt är det studioinspelningarna i Abbey Road-studion som imponerar genom att förvandlas till små färgsprakande äventyr med fantasin som kompass. Dessutom breddas nöjespotentialen rejält då Harmonix introducerar bandspelen för stämsång. The Beatles: Rock Band handlar knappast om ny musik, utan istället ett nytt sätt att uppleva något av den mest tidlösa. –JH

–Johan Hallstan Facit finns längst ned på sidan.

Genomslag: 41 784 underskrifter

I skuggan av Shadow Complex Epics övertydliga kärleksbrev till Super Metroid, Shadow Complex, blev nyligen föremål för debatten om bojkott när det visade sig att spelet grundades i Orson Scott Cards Empire-universum. Card är bland annat medlem i den konservativa styrelsegruppen National Organization for Marriage och hävdar att samkönade äktenskap är ett hot mot demokratin. När det blev känt spred sig nyheten som en löpeld, debatten om relationen konstnär och konstverk togs upp och bojkotten kom förstås att ligga nära till hands. Genomslagskraft: Hittills okänd

Miyazakisk pysselbok PROFESSOR LAYTON AND PANDORA’S BOX NDS/Level 5

8-bit Trip av den svenska chip-musikduon Rymdreglage kan mycket väl vara årets YouTube-klipp.

Några hundratusen unboxing-videos. Nej, det är fortfarande ingen som bryr sig när fumliga fingrar river upp reabacksexemplar av typ Kung Fu Panda.

Vidden av Level 5:s skamligt höga produktionstakt har genom den mödosamma lokaliseringsprocessen inte riktigt blivit lika påtaglig här i väst. Och just som den Fukuoka-baserade spelmakaren gör sig redo att på hemmaplan rulla ut ett fjärde topphattsbärande äventyr introduceras vi i Europa för del två. Har man spelat föregångaren vet man snabbt vad som gäller. Det rör sig fortfarande om en helt enastående pysselbok, som

genom flera lager av Hayao Miyazaki-estetik, behaglig dragspelsmusik och småquirky handling har förklätts till spel. Själva intrigen med utgångspunkt i titelns gåtfulla ask, som sägs ta livet av dem som vågar öppna den, är drivande om än inte alltid i fokus. Snarare får spelet sin form genom de i runda slängar 200 kluriga huvudbryn, gåtor och pyssel som noggrant valts ut av den japanske universitetsprofessorn och klurgubben Akira Tago. Det ger spelet akademisk pondus och resultatet är både väldigt bekant och väldigt bra. –JH

PS3, Wii X360/Harmonix

Allt medan diskussionen om huruvida The Beatles originalinspelningar ska upplevas i mono eller stereo åter fått legitimitet genom de nya remastrade skivorna, finns det inga illusioner om att flaggskeppet för Liverpoolkvartettens återerövringståg är den senaste Rock Band-installationen. Pitchad av George Harrisons son Dhani, strängt övervakad av legatets förmyndare och vördnadsfullt sammanfogat av Harmonix är The Beatles: Rock Band en smakfullt stiliserad

=8:@K § B1 Gabriel Logan, Syphon Filter B2 Norman Jayden, Heavy Rain B3 Sam Fisher, Splinter Cell B4 John Shepard, Mass Effect B5 Apprentice, Star Wars: Force Unleashed

C1 Cole MacGrath, Infamous C2 Alex Shepard, Silent Hill C3 Tomas "Sev" Sevchenko, Killzone C4 Jason Fleming, Shadow Complex C5 Max Payne, Max Payne

D1 Alan Wake, Alan Wake D2 Alec Mason, Red Faction D3 William "B.J." Blazkowicz,Wolfenstein D4 Niko Bellic, Grand Theft Auto D5 Frank West, Dead Rising

johan.hallstan@nojesguiden.se

A1 Nathan Hale, Resistance A2 Solid Snake, Metal Gear A3 Nathan Drake, Uncharted A4 Chris Redfield, Resident Evil A5 Michael Thorton, Alpha Protocol

JOHAN HALLSTAN

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 45

Krönika

Blb Y ^ fccfe bli[

oligare än så är inte Kanal 5:s Roast på Berns. Tanken är att gästen ska bli konfronterad med sin karriärs alla utsvävningar, stå till svars för pinsamheter och att, lyssna nu Sveriges humor-elit, publiken ska ha roligt. Hade ni roligt? Stackarna på Berns skrattade pliktskyldigt åt Petra Medes pladderlobotomi men såg ut att tänka på döden. Själv låg jag halvt gömd under skämskudden och kände att jag bevittnade svensk komiks kyrkogård (för att inte ens tala om Soran Ismails genanta hiv-skämt). Liksom, vad är det som hindrar er i ert värv? Producenten själv, Henrik Schyffert, har med all önskvärd tydlighet visat att det går att vara rolig på svenska så varför blir det bara kuk bög ollon kurd när ni ses? Är det för att ni alla gått i samma (dåliga) skola? Är det för att ni känner varandra och inte vill genera dem med att dra bättre skämt? Det finns ju massor av underbart roliga och kvicktänkta människor i Sverige, men just ni, som har till självpåtagen uppgift att roa andra tycks misslyckas gång på gång. ”Scenen är ännu ung i Sverige”, ”Men du ska se oss i källarna på Söder om onsdagarna” och liknande utsagor har fanimig ingen bäring alls. Jag skulle älska en livskraftig stå-uppscen och jag tror att alla vi som avgudar Eddie Izzard, Margaret Cho och Kathy Griffin längtar efter att höra något annat än trötta mellanstadiedissar på svenska. När ni som sitter där i panelen på Berns kom till insikt om att det var på humorns väg era livs banor skulle utspela sig – hur tänkte ni då? Vem sa till er att ni var tillräckligt roliga för att faktiskt stå på en scen och mot betalning skoja till det? Den personens smaksiren var defekt, kära stå-uppare. Jag tror att lösningen på problemet ligger i att fler helt enkelt måste ställa sig upp med en mikrofon och bara köra. Mer konkurrens och mindre familjär tarmvärme (”Åh, jag är Björn Gustafssons humor-pappa!”) kanske kan splittra det sorgliga skrå vars hegemoni är förödande för den inhemska humorn. Svenska komiker: Gå i karantän. Meditera. Vidga era vyer. Gör vad som helst, bara ni slutar att myshåna varandra i tron att det är underhållande för någon annan än era kollegor. Det är INTE roligt. Q

M\d jX k`cc \i Xkk e` mXi k`cci Zbc`^k ifc`^X ] i Xkk ]Xbk`jbk jk g \e jZ\e fZ_ dfk Y\kXce`e^ jbfaX k`cc [\k6

@jk cc\k ] i f e[c`^k jd\k`^X gfn\im\ij`fe\i Xm [\ j\eXjk\ )' i\ej c kjbXkk Yc`i [\k ]Xik`^X \ej\dYc\eldd\i%

a C k [\e i kk\ jale^X lk

örst kom American Idol. Sedan So You Think You Can Dance. Nu har tv-bolaget Fox i sin oändliga vishet bestämt att tiden är mogen för en honest-to-God musikalserie, komplett med storvulna production numbers, tonårsromans och så Nip/Tuck-författaren Ryan Murphy inhyrd som smarthetsalibi. Murphy har förstås planerat att göra historien om de showande ungdomarna i flera år (om än i långfilmsformat) och påpekar för säkerhets skull att han inte ens har sett High School Musical – det är bara ren tur att han råkade spatsera förbi Fox-kontoret just som de funderade över hur man kunde utveckla "Broadway är lösningen på tv:s problem"konceptet vidare. Och som utveckling betraktad är Glee inte illa. Inte

illa alls. I stället för den alltmer enformiga domarpanelen får vi Jane Lynch från 40 Year Old Virgin som världens ondaste cheerleadingtränare. I stället för oändligt smetiga powerversioner av de senaste 20 årens låtskatt blir det fartiga ensemblenummer. Och i stället för de enormt pinsamma "inspirerande" berättelserna om deltagarnas tragiska bakgrunder blir det något som med lite god vilja kan kategoriseras som svart humor. Den som får ångest vid tanken på musikalgenren i stort kan ges lugnande besked: Ingen kommer att brista ut i sång mitt i en mattelektion, allt sjungande och dansande sker under kontrollerade former på en scen. Till skillnad från High School Musical är Glee dessutom inte

obegriplig för folk över tolv år, tvärtom är den så konstfärdigt designad till att ha Något För Alla att tittaren riskerar att bli lätt utmattad. Det finns snygga "tonåringar", snygga lärare, smarta oneliners och så sång. Massor och massor av sång. Fox har plöjt ner mängder av pengar i projektet, vilket verkar ha lönat sig – magsura bloggare såväl som snobbiga tv-kritiker är överens om att resultatet är sjukt charmigt. –Teresa Axner I skrivande stund är Glee inte inköpt till Sverige, men det är bara en tidsfråga. Fram till dess finns diverse promos och sångnummer ur piloten till allmän beskådan på YouTube.

C@CC8 CwKJ8J$?@>?$J:?FFC$FI;C@JK8E 9vJK ALJK EL SVT PLAYS AVTAL MED HBO Hösten är härmed räddad! www.svtplay.se

SVENSKA HOLLYWOODFRUAR Herregud. TV3 måndagar 21.00

EASTBOUND & DOWN Ho-ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla! Canal+ First måndagar 20.30

En lista med termer som är mycket användbara för att navigera den djungel som kallas låtsas-high school. GLASÖGONEFFEKTEN: När den "fula" tjejen tar av sig glasögonen och släpper ner håret inser alla plötsligt att hon ser ut som Megan Fox. Eventuellt är glasögon i amerikansk ungdomsfilm en symbol för att användaren är inte den enda som har synfel. GLEE CLUB: Traditionell amerikansk kör med tyngdpunkt på käcka barbershopnummer. Lustigt nog handlar Glee inte om en glee club, utan en show choir (se nedan). HEAD CHEERLEADER: Lagkaptenen för cheerleadinglaget. Fullkomligt och hundraprocentigt ondskefull, förutom i det försvinnande fåtal filmer där hon är huvudrollsinnehavare.

SANDRA NELSON

LOVE INTEREST: Den som huvudpersonen borde få ihop det med.

PRODUCTION NUMBER: Utdraget sång- och dansnummer med komplicerad koreografi och kostymer – kan hittas i de flesta storfilmer från trettiotalet. Ett hederligt gammaldags production number lever inte upp till sitt namn om det inte avslutas med konstsim. QUARTER BACK: Innehavaren av den taktiskt viktigaste placeringen i ett amerikanskt fotbollslag, är även med nödvändighet den tuffaste snubben på skolan. Dejtar antingen the head cheerleader eller the ugly pretty girl (se nedan). SHOW CHOIR: Märklig amerikansk kulturyttring som går ut på att en ungdomskör sjunger ärtiga musikal- eller poplåtar samtidigt som de utför en tämligen avancerad koreografi, allt i glitziga kostymer.

SLOW CLAP: Klassiskt high school-filmgrepp: En ensam åskådare reser sig och klappar händerna, långsamt och med eftertryck. Slow clapen signifierar ögonblicket då den offentliga eller enskilda opinionen svänger. Och ja, Glee har hunnit pressa in en redan i första avsnittet. THE UGLY PRETTY GIRL: Se glasögoneffekten. WILL THEY OR WON'T THEY: Det äldsta tricket i manusförfattarboken för att haka fast tittare: Ska de unga tu få varann? Nej! Jo! Kanske! Eller inte! Kan dras ut i det oändliga med risk för att tittarna tröttnar, eller sys ihop relativt fort med risk för att tittarna tröttnar.

sandra.nelson@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 47

Du är aldrig så ensam som du kanske känner dig ibland. Varje vardag mellan 18.00 – 22.00, helger 14 – 18, kan du som är under 25 år ringa oss och prata om det där som du inte vill eller vågar ta upp med någon annan. Och om du känner för det får du självklart vara anonym.

En av anledningarna till att svensk humor är bland den sämsta i världen, åtminstone den som tillåts i traditionell media, är bristen på timing. Inte bara när det gäller omedelbar leverans utan på oförmågan att kritisera tidsandans normer nog tidigt. Sverige är litet, vilket resulterar i att vi bara skojar om sånt som avviker. Vår humortradtion är ett slags gympalektion på nationell skala som blir en mardröm för tjejen med fula shorts och dåligt bollsinne.

Jflk_ GXib1 D\[ \e lgg\eYXi b ejcX ] i

K`d`e^

Pojkarna Stan, Kyle, Cartman och Kenny må vara cenralfigurer i South Park, men även B-laget har sina stjärnor. Här är seriens största livegna organ:

Text Kristoffer Viita

SA är ett större land som kan organisera sig och utmana status quo genom humoristiskt gerillakrig tillsammans med de smarta kidsen från andra skolor. Eller är det bara en slump att de har satir som Daily Show, Simpsons och 30 rock medan vi har, vad? Robins? South Park, den animerade serien om fyra pojkar från en liten håla i Colorado, är alltid bäst på det här. Bara 23 timmar efter att Barack Obama vunnit presidentvalet stod en animerad Obama i min laptop och talade patosfyllt om sina döttrars nya valp: "We will name him Sparkles!". Drevet om svininfluensen kom långt efter att South Park skildrat en annan pandemi: global överdos av panflöjtspelande torgorkestrar. Och i våras åkte tjockisen Cartman till Somalia för att hänga med piraterna, vilka fick sympatier och tilläts tala sitt eget språk istället för hitte-på-afrikanska. Seriens känsla för timing är nog tyngst i avsnittet Best Friends Forever från 2005 som sändes 12 timmar före Terri Schiavos kontroversiella död. Schiavo levde som en grönsak med en feedingtube och debatten om ”rätt till liv” blev en bisarr mediecirkus där Terri visades upp i ett förlamat tillstånd för hela USA och utnyttjades av både högerreligiösa och vänsterliberala grupper som slagträ för deras egen poplulism. I BFF-avsnittet handikappas och dör den fattige pojken Kenny på ett liknande sätt och den sista sidan i hans testamente läses: "Don't ever show me in

Ë 9$cX^\k

that condition on national television". Seriens skapare Trey Parker och Matt Stone är känsligare för hyckleriet som komisk kraft eftersom de vägrar välja sida. Medan exempelvis Jon Stewart och Bill Maher ständigt hackar på lätta mål från

;i\m\k fd jm`e`e]cl\ej\e bfd c e^k \]k\i Xkk Jflk_ GXib jb`c[iXk \e XeeXe gXe[\d`1 ^cfYXc m\i[fj Xm gXe]c ak$jg\cXe[\ kfi^fib\jkiXi%

a republikanernas mest utvecklingsstörda stall gör South Park en poäng av att George Clooneys tacktal på Oscargalan innehåller lika mycket miljögifter som smog. Och så fort serien får prestigepris för vad som kan misstänkas vara för social/politisk medvetenhet ställer de sig utanför ryggdunkarklubben och dedikerar ett helt avsnitt till avföring. Q South Park sänds på på Comedy central och fortsätter andra halvan av sin trettonde säsong den 7 oktober med sportavsnittet South Park's Got Balls.

SERGEANT HARRISON YATES Stereotyp irlänsk poliskommissarie som bekämpar fildelning med motiveringen att han värnar om Lars Ulrichs konstintresse. När Michael Jackson flyttar till South Park konspirerar Yates mot (den nu avlidne) popstjärnan men ångrar sig när han ser Jacksons vita hudfärg. En arrest hade brutit mot polistraditionen att bara gripa oskyldiga svarta män. TOWELIE

Pratande handuk som mest röker gräs. I avsnittet A Million Little Fibers skriver han sina stenade memoarer och hamnar i soffan hos Oprah Winfrey. När det avslöjas att boken är ljug skickar Oprah en lynchmobb efter Towelie som skriker ”burn that wich lies to Oprah”. En respons på den liknande uppståndelsen i USA då James Freys bok om sina egna drogproblem visat sig vara lögn. LEOPOLD ”BUTTERS” STOTCH Precis som i verkligheten blir gärna eftertänksamma personer de mest utsatta. Butters har heller inte så mycket

hjälp av att hans konservativa föräldrar skickar honom till läger för att ”pray the gay away”. Hans ocyniska attityd gör att han ofta blir lurad. Gulligt nog den karaktär som bejakar livet mest. Kanske för att han sällan förstår det. RANDY MARSH

Farsan som slåss på knattematcherna och blir alkoholist på grund av hypokondri. Olikt Homer Simpson har Randy en akademisk utbildning och är även Obamaanhängare, vilket tillför en extra dimension av dumhet när han av misstag svarar ”niggers!” i ett lekprogram på bästa sändningstid. HERBERT ”MR” GARRISON Sägs vara inspirerad av en collegeprofessor Trey Parker hade i litteratur vid Colorados universitet. Garrison har bytt kön två gånger, är rasist, bög, homofob, schitzofren och absolutist vid minsta lilla infall. När han blir ihop med evolutionisten Richard Dawkins övertygar han denne om att sluta pjoska med religiösa: ”you have to act like a dick to people who doesn't think like you”. –Kristoffer Viita

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 49

=@CD Jesper Ganslandts nya personstudie APAN Ă¤r inte bara en bra film. Det Ă¤r en direkt fantastisk titel. Faktum Ă¤r att filmer som har ett ensamt, gĂ¤rna banalt, substantiv i titeln ofta Ă¤r bra. Det hĂ¤r fick oss att plocka fram grammatikbĂśckerna. Mycket tyder pĂĽ att man kan genre- och kvalitetsbestĂ¤mma en film enbart efter vad den heter. Klipp ut, spara och ta med till videoaffĂ¤ren nĂ¤sta gĂĽng du inte kan bestĂ¤mma dig.

Fd jm\ejbXcÂ&#x20AC;iXi\e ]Â&#x201A;i Y\jkÂ&#x20AC;ddX Ă&#x2026; <e c`k\e k`kk gÂ&#x201A; _li ^iXddXk`b fZ_ ]`cd\ij `ee\_Â&#x201A;cc _Â&#x20AC;e^\i `_fg Av Niklas Eriksson

8BK8 ;@> ={I =@CD<I D<; KI<

J@==<I=@CD

ORDKLASS: RĂ¤kneord Ett, femtiofjĂ¤rde, etcetera. En grupp ord som inte behĂśver nĂĽgon nĂ¤rmare fĂśrklaring. I FILMTITLAR: RĂ¤kneordet har med tiden blivit en stark kvalitetsmarkĂśr. De 400 slagen. Det sjunde inseglet. 8 1/2. De 12 apornas armĂŠ. De sju samurajerna. De hĂ¤r filmerna har karvat ut en egen sprĂĽklig nisch. De signalerar begreppslig komplexitet. Det hĂśrs till exempel pĂĽ namnet att Fahrenheit 451 inte rimligtvis kan handla om ett ĂĽldrande par som ĂĽker till KolmĂĽrdens Djurpark och blir spottade pĂĽ av kameler. (DĂĽ fĂĽr man kalla filmen Vi hade i alla fall tur med vĂ¤dret â&#x20AC;&#x201C; igen.) SĂ¤rskilt stor trovĂ¤rdighet fĂĽr man om filmen bara heter ett tal, som Se7en eller Tretton.

8KK$;I8D8K ORDKLASS: InfinitivmĂ¤rke Det lilla ordet â&#x20AC;?attâ&#x20AC;? Ă¤r sĂĽ speciellt att det fĂĽtt ett alldeles eget bĂĽs. Exempel: Att lĂ¤sa Leif Furhammars gaggiga tv-krĂśnikor Ă¤r att dĂś en smula. I FILMTITLAR: Okej, vi har Robert Gustafsson-buskisen Att stjĂ¤la en tjuv. Men lĂĽt er inte luras. Att-satsen Ă¤r framfĂśr allt reserverad fĂśr de riktigt tunga spelarna. Att leva heter Zhang Yimous magnifika epos frĂĽn 1994. Folk dĂśr som flugor, hela Kinas moderna historia betas av, ribban ligger pĂĽ 2,45. Att Ă¤lska var en titel som rimmade perfekt med JĂśrn Donners gigantiska sjĂ¤lvfĂśrtroende pĂĽ sextiotalet. Att ĂĽtervĂ¤nda heter en av Pedro AlmodĂłvars senaste avhandlingar om interpersonella konflikter. Samtliga tre kretsar kring

50 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 11 â&#x20AC;˘ 2009

nĂĽgons omedelbara dĂśd (kineser, en Ă¤kta make respektive en mor). DĂśdsfall fĂĽr betraktas som ett grundkrav i genren. NOTERBART: Jesper Ganslandt har nĂĽgonstans sagt att hans vĂ¤rsta mardrĂśm Ă¤r att vakna upp och inse att han blivit en 35-ĂĽrig vĂ¤stkustregissĂśr som fĂśrklarar hur livet fungerar. Det innebĂ¤r att han aldrig fĂĽr inleda en filmtitel med â&#x20AC;?Attâ&#x20AC;?. FRAMTID: Vikande tendens. De tyngsta orden Ă¤r redan tagna. Nu pekar mycket pĂĽ att infinitivmĂ¤rket hĂĽller pĂĽ att tas Ăśver av lĂĽgkulturen â&#x20AC;&#x201C; se till exempel Shirley Clamps kraftschlager Att Ă¤lska dig.

NOTERBART: En enkel tumregel Ă¤r att hĂśga tal Ă¤r bĂ¤ttre Ă¤n lĂĽga tal. Speciellt siffran tre har blivit dragen i smutsen. Tre mĂ¤n och en baby, Tre amigos och Tre solar, ja siffran tre har gjort sig omĂśjlig i de finare salongerna. Ett sĂ¤llsynt undantag Ă¤r Carol Reeds trafikolycksklassiker Den tredje mannen. FRAMTID: Mycket god. Folk Ă¤r tokiga i siffror. Och de kommer aldrig ta slut.

;< KPE>JK8 @E=@E@K@M<E vI G8O8;<

LIJvBK8# M8; vI BCF:B8E6 ORDKLASS: Interrogativa pronomen FrĂĽgeord som berĂśr tid, orsak, plats, etcetera. Exempel: NĂ¤r kommer Hans Schimoda-bloggen i franska band? I FILMTITLAR: Oj oj oj, det hĂ¤r Ă¤r tokiga grejer! Interrogativa pronomen innebĂ¤r full sprutt frĂĽn bĂśrjan till slut. Vem stal min ubĂĽt? heter en bejublad sextiotalskomedi med Bob Hope. Hoppsan, vem tryckte pĂĽ knappen? Ă¤r en brittisk krigssatir. Sedan har vi fĂśrstĂĽs Titta vem som snackar nu! dĂ¤r John Travolta fortsĂ¤tter uppfostra en talande bebis. Och dĂĽ har vi Ă¤nnu inte nĂ¤mnt GĂśta Kanal â&#x20AC;&#x201C; eller vem drog ur proppen?. Den innehĂĽller bĂĽde platsbeskrivning och knasigt frĂĽgeord. Det Ă¤r fĂśrstĂĽs en optimal titel som fullt ut illustrerar Bengt Palmers genialitet.

9LJB@JM8IE@E>

NOTERBART: Den hĂ¤r typen av titlar Ă¤r mĂĽnga gĂĽnger en ren ĂśversĂ¤ttningsfrĂĽga, dĂĽ svensken Ă¤r barnsligt fĂśrtjust i interrogativa pronomen. UrsĂ¤kta, vad Ă¤r klockan?, frĂĽn John Cleese glansdagar, heter till exempel det mer kryptiska Clockwise i orginal. FRAMTID: KĂ¤nns inte sĂĽ pĂśrdey!

Tystnaden

LK8E KIFJFI @ KPIFC<E

<E J8KJ;<C JFD @E;@B<I8I BFD<;@

ORDKLASS: Rumsadverbial Rumsadverbial Ă¤r ord som anger platsen eller riktningen fĂśr en situation. Exempel: Jag hoppas att Mercurypriset i ĂĽr gĂĽr till Goth-Babben eller Jan Rippe befinner sig i GĂśteborg. I FILMTITLAR: DĂĽ rumsadverbialet fĂśrutsĂ¤tter nĂĽgon form av hĂĽlligĂĽng Ă¤r det en satsdel som blivit intimt fĂśrknippad med komedi. GĂ¤rna med folk som letar efter nĂĽgot, ĂĽker fel eller hasslar lite i stĂśrsta allmĂ¤nhet. Typiska rumsadverbial-komedier Ă¤r Harold and Kumar-filmerna, dĂ¤r de bĂĽda munchiesmĂ¤nnen ĂĽker till White Castle och andra spĂ¤nnande platser. HĂ¤r hemma har vi Reine och Mimmi i fjĂ¤llen som blivit nĂĽgot av ett fundament i genren.

I FILMTITLAR: En given favorit. Titlar som Spelaren, Hajen eller Spegeln skapar magi kring det som skildras. Samtidigt Ă¤r det inga konstigheter. Filmer med ett enstaka substantiv Ă¤r i nio fall av tio bĂ¤ttre Ă¤n de som heter nĂĽgot fiffigt som, lĂĽt sĂ¤ga, Det Ă¤r lĂ¤ttare fĂśr en kamel... â&#x20AC;&#x201C; en av de senaste tio ĂĽrens mest irriterande filmtitlar. NOTERBART: Faktiskt en ganska ovanlig typ av titel. Alfred Hitchcock hade till exempel bara ett fĂĽtal i sin vĂ¤ldiga produktion. Han gillade istĂ¤llet obestĂ¤md form singular.

Och dĂĽ helst mer abstrakta begrepp som Blackmail, Sabotage och Suspicion. Ett annat centralt exempel Ă¤r den ĂĽldrande Steven Spielberg. Precis som hans filmer alltid Ă¤r en timme fĂśr lĂĽnga, Ă¤r hans titlar numera orimligt babbliga. Hans fĂśrsta (och bĂ¤sta) filmer hette saker som Duellen och Hajen. Idag heter de Indiana Jones och KristalldĂśdskallens rike och The Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn. Det kan inte gĂ¤rna vara en sund utveckling.

FRAMTID: Det finns alltid en framtid fĂśr roadmovies.

<KK JvB<IK BFIK

JM8E<EDvIBK J@E>LC8I ORDKLASS: Substantiv i bestĂ¤md form singular Utvalda grejer. Exempel: hunden, bilen, Melody Club-nĂ¤san.

NOTERBART: Rumsadverbialet Ă¤r inte fĂśr alla. Ingmar Bergman skydde rumsadverbialet som pesten. Han fĂśredrog istĂ¤llet titlar som Ansiktet, Spegeln, Skammen. SĂĽ Ă¤ven nĂ¤r han faktiskt gjorde filmer om folk som fĂ¤rdades. Det kan man fĂśrstĂĽ. Tystnaden hade till exempel inte tjĂ¤nat pĂĽ att heta det mer logiska Ester ĂĽker pĂĽ Ăśsteruropasemester (och ligger runt).

FRAMTID: En evergreen som alltid kommer att vara med.

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 11 â&#x20AC;˘ 2009 51

Namnlรถst-1 2

09-08-18 15.30.57

=@CD Alien-apartheid DISTRICT 9 Regi: Neill Blomkamp Manus: Neill Blomkamp, Terri Tatchell I rollerna: Sharlto Copley, Jason Cope, Nathalie Boltt

I District 9:s alternativa verklighet landade utomjordingar i Sydafrika på åttiotalet. Dessa insektsliknande varelser mottogs ungefär lika väl som en skäggig arab på väg genom USA:s passkontroll och har sedan dess tvingats bo i slumområden. Två decennier senare ska hela kolonin, nu en miljonbefolkning, flyttas och när en privat organisation hyrs in för att göra jobbet svämmar känslorna över. Jag kan tänka mig att många blir avtända av alientemat och sci-fi-elementen. Men byt ut utomjordingarna mot svarta eller judar och filmen känns snarare obehagligt verklig. Det är liksom ingen slump att den utspelar sig i Sydafrika. Dessutom borde Sharlto Copley (som här långfilmsdebuterar som huvudpersonen Wikus Van De Merwe) oscarsnomineras för sin prestation, där han går från nördig douchebag till desperat antihjälte. Annars kommer jag en gång för alla att tappa tron på att akademin kommer att belöna annat än prettokavalkader. –AL

Psykos-sex ANTICHRIST Regi: Lars von Trier Manus: Lars von Trier I rollerna: Willem Dafoe, Charlotte Gainsbourg

Diskussionen kring Antichrist har handlat om huruvida filmen är kvinnofientlig. Det som borde diskuteras är om regissörer har ansvar att göra uppbygglig film eller skildra verkligheten. Storyn: i sviterna av en sons död försätts en moder i ett tillstånd utan gränser, inte helt olik den skog hon och maken åker till för att läka. Ren natur utan moral spelas upp i och utanför henne. Instinkter utan civilisation bildar nya maktordningar i en rättsstat på två, som skulle få den mest naiva att tappa tron på kärlek. Men att hon löper amok är bara en variant på förtryck. Och ett snitt ur något större: filmen kan gärna ses som en allegori för, säg Irakkriget, eller bara livet. Fula sidan. Sjukhet som inte kan stoppas, trots att massförstörelsevapnen var påhittade eller vad som helst. Filmen skulle tjäna på att vara mer

MTV-influerad. Det finns ingen motsättning mellan bra konst och tempo. Ett missförstånd som von Trier delar med många fellow regissörer. Om det inte hade varit för det, och fantasiinslag, hade jag ställt mig upp och hurrat.

Djävulen får upprättelse.

–CRFN

Mustig skröna BRUSTNA OMFAMNINGAR

Dokumentär SEPTEMBER ISSUE

Regi: Pedro Almodóvar Manus: Pedro Almodóvar I rollerna: Penélope Cruz, Lluis Homar, Blanca Portillo

Regi: R.J Cutler I rollerna: Anna Wintour

Senaste åren har Pedro Almodóvar gjort slappa versioner av Almodóvarfilmer. Dränerat sin genre med givna stödord och bilder. Penélope Cruz gråter i ett kök och en infernalisk kvinna med stor näsa drar en lina och uttalar ordet ”pollo” (kuk) i rött läppstift. Det är att förfetta sitt konstnärskap. Där friskt blod ska sjuda, rinner en sörja av bjärta inredningsdetaljer. Dålig Uppfostran och Volver är för tråkiga. Det unika, humorn, trevlig galenskap och bögiga subtiliteter är ersatta av fel sorts fett. I Brustna omfamningar återvänder Almodóvar till Kika, Höga klackar och Allt om min mamma. Orkar resa sig trots tjockismage och går åter in i den filmförälskelse som fått rutiner. Filmen är en metahistoria om en blind filmregissör. I bästa Altman-anda flätas förklaringarna ihop och blir flera filmer som handlar om det magiska, livsfarliga i konstnärskapets kraft. Självklart börjar allt med en härlig sexscen som mynnar ut i nyanser. Penélope och Pedro är deffade intellektuellt och inuitivt. Det är skarpt och lyckligt. –CRFN

Nazistskalpering INGLORIOUS BASTERDS Regi: Quentin Tarantino Manus: Quentin Tarantino I rollerna: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz

Redan i den sanslöst täta öppningsscenen är det uppenbart att andra världskriget-temat har körts igenom Quentin Tarantinos speciella filter där coolheten sprudlar och karaktärerna gör entré till grooviga basslingor och funkiga trummor. Precis som vanligt tar Inglorious Basterds avstamp i ett specifikt tema, men börjar snabbt föröka sig i sidospår och i vissa fall omvägar. Det blir inte lika påtagligt som i Death Proof, men att filmen tillbringar ett par minuter

Alla vet att dokumentärens tid som sanningsägare har passerat. Men som en härlig variant på hiphopens svarslåtar kommer nu September Issue för att täppa igen truten på skitfilmer som Djävulen bär Prada där Vogue-chefen Anna Wintour smutskastas från ruta ett. Det här är nog tänkt som upprättelse. Och likt en presidentkandidat ser man henne i mänskliga situationer: med golfklubban, med dottern, trött i taxin. Rätt tråkigt. Det som är fint med filmen är all glamour som kommer på köpet. Det enorma intresset för skönhet som inte kan beskrivas som nåt annat än dekadens i sin renaste form. Det är fascinerande! Grace, fotomodell som tonåring från Skottland som nu är chefstylist på Vogue flätas ihop med Wintour. Båda är nu medelålders kvinnor och brinner för en utopiskt skön oförsvarbar, dyr verklighet. Det är spännande och rörande. Deras fattiga/rika liv handlar som bäst om estetikens kraft. Pengar, idiotier och vackra foton av Paris, Rom och New York hugger till i bröstet. Världen ter sig stor, komplicerad och begärlig. –CRFN

för mycket i det halvobskyra referensträsket istället för att komma till skott blir ändå ett störningsmoment. Här finns annars allt som markerar en bra Tarantino-film. Långa, välskrivna dialoger? Check. Våld som får en att sätta händerna över ögonen, men ändå kika genom fingrarna? Check. Samuel L. Jackson på ett hörn? Självklart. Som ett sista plus lyfts det redan grymma manuset av en fantastisk skådespelarensemble där Christoph Waltz stjäl showen som en av filmhistoriens sliskigste bad guys. –AL Utgrävning MAN TÄNKER SITT Regi: Fredrik Wenzel, Henrik Hellström Manus: Fredrik Wenzel, Henrik Hellström I rollerna: Jörgen Svensson, Hannes Sandahl, Marek Kostrzewski

Fredrik Wenzel och Henrik Hellström var båda inblandade i Fasadklanens genombrottsfilm Farväl Falkenberg och regisserade nu senast Broder Daniel Forever tillsammans med Kristian Bengtsson. Med Man tänker sitt har de tagit sig an en uppgift som egentligen borde vara omöjlig. Filmen skildrar ett generiskt villaområde någonstans i... inte vet jag, Europa, och är resultatet av många års samtal kring och pipettmätande av det som med ett förfärligt ord brukar kallas för ”samtid”.

Lyckligtvis är Man tänker sitt själva antitesen till plakatpolitik och platt modernitetsgnäll. Antitesen till Filth and Wisdom, standardsatir och Johanne Hildebrandts uppfostringskrönikor. Det är istället en ögonblicksbild av det tillstånd som inte gärna låter sig talas om, men som vi alla känner igen. Precis, ordlös och tack vare Eric Enochssons pastorala hymner på något sätt hoppfull. Om Terence Malick, Björn Runge och Mitch Hedberg gjorde en naturfilm ihop skulle resultatet säkert inte bli så här. Men för nu är det det närmaste vi kommer. Man tänker sitt gräver i en alldeles egen trädgård och för det kan jag bara älska den. –NE Gangsterromantik PUBLIC ENEMIES Regi: Michael Mann Manus: Ronan Bennet, Michael Mann, Ann Biderman I rollerna: Johnny Depp, Christian Bale, Marion Cotillard

När Michael Mann återanvänder båda-sidorom-lagen-formatet blir mötet mellan gangster och polis av uppenbara anledningar inte lika ikoniskt som i Heat. Men att Robert De Niro och Al Pacino placerar sig högre än Johnny Depp och Christian Bale på listorna över världens bästa skådisar, hindrar inte det

yngre paret från att äga sina karaktärer. Den må vara aningen stereotyp och uttjatad men Depp spelar rollen som bad boy-charmör till perfektion, och Bale är nästan komiskt stel när han kisar med ögonen och väser fram ord med sin numera patenterade Batman-röst. Tyvärr är produktionen inte lika storslagen som jag hade hoppats på, men samtidigt är det just för att den är så koncis och välgjord som jag vill ha mer. Det är bara att inse – Public Enemies är ingen biografi och heller inget episkt gangsterdrama. Det är ett avskalat nedslag i de extra turbulenta åren av John Dillingers liv, och som sådan fungerar den utmärkt. –AL Drama BRUDGUMMIN Manus och regi: Baltasar Kormákur I rollerna: Hilmir Snaer Gudnason, Margrét Vilhjálmsdóttir, Ólafur Egil Egilsson

Under en av den isländska sommarens längsta nätter flippar en hunkig universitetsprofessor. Han ska gifta om sig och smärtsamma minnen från hans förra äktenskap spelas upp enligt dogmamanifestets alla regler. Det tidigare äktenskapet slutade tragiskt och nu gifter han sig med en elev. I ett fenomenalt landskap upplever han kärleken och sorgens alla kval. Det handlar ytterst om skuld. Och om man tar på sig genusglasögonen: klassiskt kvinnohat och lite Ofeliakomplex att älska en död kvinna. Berättelsen fördjupar en rigid bild av Island och berättar samtidigt om ett land i ekonomisk kris. Oavsiktligt blottas också den oheta nationalism som börjar med ett skämt om att alla bär islandtröjor, men som ruvar på otäcka hemligheter. Minus för att göra förra frun rödhårig, konstnär och psykiskt sjuk, så långt ner i gottepåsen ska man inte behöva gräva. Men det som skulle kunna utvecklas till en fest i klyschor blir en finstämd allvarlig berättelse om människans villkor. –CRFN

Dramakomedi FUNNY PEOPLE Manus och regi: Judd Apatow I rollerna: Adam Sandler, Seth Rogen, Leslie Mann

Visst känns Judd Apatow-formeln igen direkt. Nämligen att sätta Seth Rogen och Jonah Hill i ett rum och låta dem improvisera skiten ur det lilla

textstycke som brukar vara hans manus. Den här gången har också Adam Sandler, Jason Schwartzman och Eric Bana fått vara med och resultatet blir som vanligt spektakulärt i början, för att sedan falla sönder i något som mest får mig att kolla på klockan. För precis som På smällen, som var asrolig men likväl förvandlades till en dålig chickflick i slutet, är Funny People för lång och stundtals väldigt ofokuserad. Att filmen behandlar ett seriösare ämne (Sandlers karaktär har en livshotande sjukdom) är dock en välkommen förändring, och temat att hålla fast vid sina rötter efter att ha uppnått sjukliga mängder succé är nog något som baserats på regissörens egna upplevelser. Det är rätt simpelt – gillar du Apatow-filmer sedan tidigare är det här ett måste. –AL Knattereflektioner NÄR JAG BLIR STOR Manus och regi: Rainer Hartleb I rollerna: Joakim Solberg, Sara Habsay

I Rainer Hartlebs senaste produktion får vi följa tio barn i en svensk skolklass från ettan till nian. Vi får med andra ord se gulliga ungar med söta drömmar

9vJK ALJK EL amat levin

amat.levin@nojesguiden.se

JENNIFER'S BODY höga förväntningar

Seriöst, Megan Fox (som här spelar en ond cheerleader) vet hur hon ska välja sina roller. Taglinen? "She's evil... and not just high school evil." Haha. SKONAD tacka Gud

Kommande superhjälterullen The Green Hornet (med Seth Rogen och Cameron Diaz i rollerna) skonas från Nicolas Cages numera patetiska närvaro och oförlåtliga frisyrer. Det är skäl nog att fira. DISTRICT 9

Regi: Neill Blomkamp

Hatar att behöva tjata, men du begår ett stort misstag om du hoppar över Neill Blomkamps smutsiga alienäventyr. Bästa sci-fi-filmen sedan Aliens. Eller, åtminstone Starship Troopers.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 53

Expressen

169:-

=@CD

9vJK ALJK EL

Niklas Eriksson

niklas.eriksson@nojesguiden.se

IN THE LOOP

Regi: Armando Iannucci

Höstens stora Machiavellikomedi. Från manusfabriken bakom The Thick of It. Med James Gandolfini, Steve Coogan och Tom Hollander. Man kan ju bli salig för mindre. DISTRICT 9

York spelad av Nick Nolte? Yikes. Konstnärsmyten är känslig. Séraphine har dock vunnit fransmännens hjärtan. Och visst, filmen är härlig. Men porträttet den tecknar av en utslagen kvinna, som är städerska, psykotisk, överreligiös, tyst och geni, tär på myten. Hon upphör att finnas. Dock en fin resumé om hur modernismen och naivismen får fäste i Europas och New Yorks konstvärld. Men det haglar av klyschor. Och allt utspelar sig i det pittoreskaste av pittoreskt. Man börjar snarare planera inför semestern än uppleva Séraphines gudomliga inspiration. –CRFN

Regi: Neill Blomkamp

Det hade man inte trott. SEPTEMBER ISSUE Regi: R.J Cutler

Undrar när den första folkilskna debattartikeln från Sisela Lindblom dyker upp. degenerera till lata tonåringar med dåliga betyg och brist på ambitioner. Nej, riktigt så illa är det inte, men det är ändå intressant att på strax under två timmar se hur mycket (eller hur lite) en person kan förändras på tio år. Trots namnet handlar När jag blir stor nästan lika mycket om föräldrarna som barnen. Det är föräldrarnas val, bakgrund och i vissa fall krossade drömmar som formar ungarna, som innan eftertexterna börjar rulla tvingas konfrontera sorg, ilska och tonårens mest överskattade vägskäl – gymnasievalet. När jag blir stor är inte för alla och det är ingen popcornfilm jag skulle rekommendera på en fredagskväll. Men den är tänkvärd och ger perspektiv åt alla som glömt bort hur det var att vara fjortis. –AL Fransk biopic SÉRAPHINE Regi: Martin Provost Manus: Marc Abdelnour I rollerna: Yolande Moreau, Ulrich Tukur, Anne Bennent

Séraphine tecknar livsödet av konstnären Séraphine. Hon är den frälsta hobon i franska byn Senlis i början av 1900-talets, städar hos grannfruarna, går barfota på stan, målar på nätterna. Jag vet inte. Är det någon som har sett samlingsprojektet New York Stories (1989)? Woody Allen bidrar med en bedårande film, och Francis Ford Coppolas bidrag handlar om en utlevande konstnär i New

Subtil släktskröna STILL WALKING Regi: Hirokazu Koreeda Manus: Hirokazu Koreeda I rollerna: Hiroshi Abe, Yui Natsukawa, Kazuya Takahashi

I en japansk stad nära Stilla havet samlas en familj för att hedra en sons minne. De egenskaper de önskar varandra, studsar mot det vackra trägolvet och landar alltid på altaret med fotot av Junpei. Han skulle ha blivit läkare och en god far. Projektionerna skjuter som projektiler i föräldrarnas hus. Sorg tar sig underliga uttryck. Den är inte rationell. I Still Walking är den full av undertryckta aggressioner, aldrig sentimental. Fadern surar som bara en bonus pater familias kan tillåta sig. Alla reaktioner är tillåtna och här spelas de ut lågmält, tyst och intensivt. Filmen har jämförts med Ozos Föräldrarna och dess subtila berättande om en familj i japansk efterkrigstid. Skuldbeläggningen roterar som om de leker snurra flaska, aldrig uttalad, landar den slumpmässigt på någon runt bordet. Så allmängiltig att det skulle lika gärna kunna vara en random familj i Sverige med tillhörande konflikträdsla och oupplösta knutar. –CRFN

Reklamretro FLICKAN Regi: Fredrik Edfeldt Manus: Karin Arrhenius och Fredrik Edfeldt I rollerna: Bianca Engström, Shanti Roney, Annika Hallin

Det är lätt att blanda ihop intrycken. Det fina med filmen Flickan är Hoyte van Hoytemas fotografi. Det är fantastiskt. Det sammanfaller med den trend som finns i mode och reklamfilmsvärlden just nu. Ljust, nordiskt, naturligt. Flickan själv är utseendemässigt som direkt hämtad ur en

Inte så påhittigt. Anakronismer YEAR ONE Regi: Harold Ramis Manus: Harold Ramis, Gene Stupnitsky I rollerna: Michael Cera, Jack Black, Christopher Mintz-Plasse

Ni undrar vad Harold Ramis gör nu för tiden? Jo, det ska jag berätta. Nästa år kommer en fortsättning på Tom i bollen. Nummer fem i ordningen. Utan Bill Murray. (Den senaste, Tom i bollen 4 kom 1992.) Därefter ska han producera Ghostbusters III. Ja, ni förstår tänket. Det enda från modern tid som inte stinker återvinningscentral är en liten ostkomedi med Jeff Garlin (!), och det är egentligen det enda skälet till att jag inte har tappat allt hopp för åttio- och nittotalets stora komeditekniker. Nå, och så har vi Year One. En bibelbuddy-komedi där Jack Black och Michael Cera placerar urbandictionary.com i caveman-miljö. Det är ungefär så påhittigt som det låter och blir för Jack Black ganska precis vad Evan den allsmäktige var för Steve Carell. Ett rop på hjälp? Personligen önskar jag att Black slänger nyckeln till kostymförrådet och fortsätter utforska det som blinkade förbi i The Holiday och Margot at the Wedding. –NE

Acneannons. Osminkad, jeans, referenser till åttiotalet. Perfekt rödhårig. Ytligheten är läskig. Man ser en film om ingenting. Den delvis självbiografiska historien om en flicka som blir lämnad ensam en sommar på åttiotalet ackompanjeras av musik med för många smäktande instrument i orkestern. Ingenting berättas, fantastiska skådisar som Annika Hallin, Shanti Rooney och Tova Magnusson Norling till trots. De inblandade anstränger sig till max och de vackra ängsbilderna får bära en stor del av bördan. Flickans röda hår med. Kvar blir ändå bara övertydlig symbolik i form av grodyngel som blir paddor och vågar hoppa från trampolinen, haltande logik och använda schablonbilder av brutala fjortisbrudar, snuskiga gubbar och ”Sverige”. Synd på en sådan fin produktion. –CRFN Herrtidningsvåld IL DIVO Regi: Paolo Sorrentino Manus: Paolo Sorrentino I rollerna: Toni Servillo, Anna Bonaiuto, Giulio Bosetti

Det som håller fast Il Divopubliken är inte filmen, utan verkligheten. Paolo Sorrentino försöker teckna porträttet av det korrupta Italiens ansikte genom historien om högerkristna Giulio Andreotti, trefaldig

premiärminister i Italien. En av anledningarna till hur Berlusconi 2009 nu sitter vid makten. Det är angeläget. Filmen däremot är mest snygg. Som en herrtidning i videoformat. Reklamfilmsvåld, objektifierande av kvinnor, oneliners. För visuell för att beröra, en ytlig historia om karikatyren av en korrupt politikers allvarliga brott och maffiasamarbeten. Il Divo saknar något som finns hos Jag, Claudius, Gudfadern och Sopranos: en psykologisk undersökning av maktens psyke. Där analysen ska sniffas fram finns bara en kostym, stilistiska mord eller en halvtaskig aforism. "Jag tror inte på slumpen, jag tror på Guds vilja", säger Il Divo, om och om igen. Jaså? Vem bryr sig, om det inte motiveras? –CRFN Anime PONYO PÅ KLIPPAN VID STRANDEN Manus och regi: Hayao Miyazakis I rollerna: Yuria Nara, Hiroki Doi, Jôji Tokoro

I den igenväxta trädgården av översexualiserad manga är Hayo Miyazaki en frisk fläkt. Den som känner Miyazakis filmer har lärt sig att det finns vissa återkommande teman: Miljöförstöringen är det ena, det andra är starka flickor. Det banar väg för en underbar värld där skog, hav och djur får fler dimensioner än fina

bakgrunder. Ponyo handlar givetvis också om en tjej, en femåring som har varit fisk. Till skillnad från hans andra filmer som har handlat om ekologi generellt, rör Miyazaki här för första gången vid en aktuell händelse: tsunamin. Det faller faktiskt inte riktigt i god jord. Hans fantasiversion av tsunamin blir lite förminskande. Han använder en enorm tragedi som förevändning att berätta en gullig saga. Ponyo är också ovanligt fult ritad. Han har varit på de där hårda färgpennorna, istället för härlig tusch. Det blir symboliskt för hela filmen. Det är inte lika bra som det brukar. Hans sämsta film. –NE Dick-flick BRONSON Regi: Nicolas Winding Refn Manus: Brock Norman Broc, Nicolas Winding Refn I rollerna: Tom Hardy, Matt King

Den här filmen är så påver, på många sätt. Nicolas om du läser: Det går inte att göra våldscener på film ackompanjerat av klassisk musik. Denna enormt vidriga kliché om det vackra våldet, komplett med bloddroppar i ultrarapid till hetsiga stråkar får tiden att gå baklänges. Det är gjort och symboliken är så övertydlig och töntig. Hela grejen andas förlängd pubertetsfas där filmer som A Clockwork Orange har hög status, och det i sig, att hylla den, är så himla nittiotal. Dessutom fyller Quentin Tarantino den pyttelilla lucka som behövs i filmhistorien för estetiserat övervåld med popkulturella referenser. Det här är en helt meningslös film. Det enda som är lite fascinerade med biografin är att han rånade ett postkontor som 19-åring men på grund av misshandel suttit inne i över 30 år. Men också det är tunt. Den estetiska inkorrektheten är så påtaglig. Rättpsyk är i filmen en vacker sekelskiftessal med stuckatur i tak och folk som vaggar alternativt skrattar hysteriskt eller dansar vals. Åk tillbaka till Danmark, mand. –CRFN

Spel GAMER Manus och regi: Mark Neveldine, Brian Taylor I rollerna: Gerard Butler, Amber Valletta, Michael C. Hall

Mycket hinner hända på tio år. När folk som Kinji Fukasaku och David Cronenberg kring förra decennieskiftet undersökte livet som ”spel”, i en eller

annan bemärkelse, var vi idel öra. Det var frågor kring övervakning, kändisskap och identitet som höll på att ta plats i det offentliga samtalet. Vi befann oss i en kittlande skarv mellan det präktiga bambuskottsätandet i Survivor – som precis blivit en global angelägenhet – och nya påfund som Second Life och Twitterplanerade mord. Idag är det här stapelvaror. Min mamma skulle kunna åka ut till City Gross och handla en VR-hjälm imorgon. Därmed har också kraven på att verkligen få någonting sagt skärpts rejält. Crankduon Mark Neveldine och Brian Taylors datarökare Gamer lever inte upp till ett enda av dem. Utifrån den gamla Arnold-filmen The Running Man berättar den om hur dödsdömda fångar kontrolleras i två virtual reality-spel (Society och Slayers). Tyvärr fastnar den tidigt i Marilyn Manson-skval, förment ”farlig” våldserotik och roande felbeslut som att tvinga på Alison Lohman dreadlocks. Gamer är inte bara (så när som på Michael C Hall och en fin liten Frank Sinatra-rutin) långtråkig och platt. Den är framför allt djupt omodern. –NE

9vJK ALJK EL

Caroline Ringskog Ferrada-Noli crfn@nojesguiden.se

Eftersom jag neggar så på svensk film så tänkte jag presentera lite uppbyggliga tips. Det som är bra med svensk film: JARL KULLE Se till exempel Änglar finns dom där han spelar mot Christina Schollin. Enastående! INGMAR BERGMAN Några riktigt feta i den här ordningen: Sommarnattens leende, Sommaren med Monika, Persona, Scener ur ett äktenskap, Fanny och Alexander, Den goda viljan. MELINDA KINNAMAN Allt hon rör vid blir till strålande guld, speciellt live. Men om ni råkar komma över några gamla Lars Norénproduktionerför SVT från nittiotalet: Kötta! Se!

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 55

DLJ@B

Klubbar eller topplistor, jazz eller pop, mode eller musik? Än så länge har Hanna Brandén, aka Name the Pet, kastat sig mellan ytterligheter och talat med bönder på bönders vis och med lärda på latin. Nu tvingar Nöjesguiden henne att välja.

EXd\ k_\ G\k D\ccXe [a mlc\e fZ_ [\k [algX Yc _Xm\k

Styling STEPHANIE WADMAN Basketlinne från RODEBJER/TJALLAMALLA Fransväst från RODEBJER/TJALLAMALLA Halsband från VIKTORIA & ERIK

Text Patrik Forshage Foto Johannes Helje

;

j:ande kontra livesång? – Båda. Jag gillar dj-jobbets blandning av människa och maskin. Men jag dj:ar inte så mycket och jag är inte så skicklig, rent tekniskt. Jag fejktaktmixar lite, mest på kompisars klubbar en gång i månaden kanske, och allra roligast tillsammans med Signe (Siemsen, reds. anm.). Det var någon som sa att de aldrig sett en dj som var så lite vid konsolerna och så mycket uppe på högtalarna och dansade, och det stämmer ganska bra på mig. – Men jag har ju en jazzbakgrund, där det enbart är live som gäller, och det har påverkat mig. Jag älskar att spela live, särskilt just nu när vi kombinerar backing tracks med ännu fler liveinstrument. Det blir en så häftig dynamik! Laptop kontra studio? – Inget av det. Snarare hemmastudio. Eller förresten, låt mig svara så här. Jag tror på en riktigt ingången studio, som Anthony Whitins inrökta gamla studio långt utanför London. Där finns en gammal soffa, där finns tusentals konstiga gamla instrument som importerats från Sovjetunionen. Att gå in där är som att gå in i en annan värld – där är det lätt att vara kreativ. Men annars är jag faktiskt mest van vid hemmastudios, ett rum, en dator och en gitarr. – Jag spelade in en låt till albumet i en sådan där riktigt lyxig studio, men den blev inte så bra så jag tog inte med den. Där satt man och var imponerad av att inredningen, och det är lätt att förstå varför rapparna som brukar spela in där gör blingbling-texter, det var liksom det enda som fanns att prata om där. Mariah Carey kontra Nico? – Oj, så lätt. Nico, självklart. Gud vad jag älskar Nico. För några år sedan blev plötsligt Edie Sedgwick en ikon, och jag fattade aldrig grejen med det. Det var ju Nico som var den riktigt stora i kretsen runt Andy Warhol på sextiotalet. Eskapism kontra nostalgi? – Hur skulle jag kunna välja nostalgi? Jag har ju bara en romantisk föreställning om hur det var på TLC:s nittiotal, eller innan dess. Jag försöker förstå, jag läste just Please Kill Me för att förstå mer, men det blir bara mer romantiskt! Eskapism, helt klart. Mode kontra musik? – Musik. Samtidigt är alla former av estetik sammankopplade och personligen är jag i behov av både visuella och auditiva intryck. Det estetiska runt Name the Pet är jätteviktigt, och jag är verkligen nöjd med de formgivare som jobbat med till exempel skivomslaget. Samtidigt har

Hanna är en sucker för vinyl. jag alltid sista ordet i allting som rör Name the Pet, varenda bild, varenda ton, varenda klang. – Att det blivit mycket av just mode beror på att mina vänner finns i modevärlden, och då blir det svårt att inte integrera musiken i det, till exempel att spela på visningar och så. Samtidigt är inte Name the Pet fashion-musik i betydelsen George Michael eller ”Fa-Fa-Fa-Fa-Fa-Fashion”, inte alls.

AX^ c i[\ d`^ c`bX dpZb\k ^\efd Xkk bclYYX ` Cfe[fe jfd Xkk ^ g dlj`bjbfcX%

London eller Stockholm? – Det är olika. Jag har bott i London, jag hade länge min pojkvän där och det finns gott om vänner i den staden, så jag åker fortfarande mycket fram och tillbaka. Men samtidigt är Sverige så himla bra att komma hem till. Det finns en sanning i att

alla utlandssvenskar klagar på Sverige när de är här, men skryter över Sverige när de är utomlands. –Det kan nog bli en lansering utomlands så småningom. Jag fick management för ett par månader sedan, och det kanske blir en singel till våren. För det är klart att jag vill till London och till mina vänner där med min musik, och det är klart att USA vore skitkul. Utländsk stjärnproducent eller svensk? –Jag väljer inte stjärnproducenter, jag väljer sköna snubbar med sunkiga studios. Anthony Whitin är en hjälte, Stefan Storm har en bra energibalans, så att det blir rätt taggighet i produktionen, och Mathias Glavå är fantastisk. Och skitjobbig. Vet du, vi hade spelat in en hel dag, och jag var nöjd och skittrött och på väg hem. Då ringde Mattias och hade hittat något svårdefinierat som han inte var riktigt nöjd med. Han krävde att jag skulle komma tillbaka och göra om precis alltihop igen. Pust. Men han hade rätt, det blev mycket bättre. Drillning eller naturlighet? –Naturlighet, helt klart. Fan, kan inte folk sluta spela funk? Jag gick jazzgymnasium, och jag fick lov att kämpa för att inte förvandlas till en sådan där musikskoleelev. Som tur var har jag inte så mycket kompisar som spelar jazz, och jag har aldrig varit mycket för att jamma. Faran med jazz är att det blir akademiskt och överanalyserat, och då blir det ingen känsla kvar i musiken, då kan man lika gärna bygga hus. Jag lärde mig lika

a =Xe# bXe `ek\ ]fcb jclkX jg\cX ]leb6

mycket genom att klubba i London som att gå på musikskola. Rytm eller melodi? –I en het låt behövs båda, men om jag måste välja blir det beatsen. Samtidigt är det just beatsen jag lämnar till producenterna att programmera. Jag lägger helt klart mest tid och energi på melodier och på andra plats texten. Om man fastnar för många gånger när man försöker sjunga sig igenom en ny melodi är det för att den inte är tillräckligt bra. Jag tillhör definitivt den grupp som tycker att en bra låt ska hålla lika bra i en avskalad akustisk version. Singlar eller album? –Bara för att jag har fått klubbhits så förväntas jag vara en singelälskare, men jag föredrar definitivt album. Fast på vinyl, jag är en sucker för sådant. Q Singlarna Get On the Bus och Sunshine har du redan hört på de bästa klubbarna och bloggarna. I slutet av september kommer du att höra Name the Pets debutalbum..

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 57

DLJ@B

En flamboyant och intelligent kameleont. Det är det första intrycket av Paloma Faith. Med sin integritet, sin exhibitionism och inte minst sina mäktiga Dusty-för-2010-låtar kommer hon att se till att intrycken blir fler under de kommande åren.

=cXdYfpXekX

GXcfdX =X`k_ Text Patrik Forshage

;

et regnar i Stockholm den här eftermiddagen. Också. Sommarkänslan som var så påtaglig förra veckan är borta och utanför designhotellets fönster är det grått som i en Birro-pjäs. Men när en taxi stannar och Paloma Faith klättrar ur baksätet förändras hela bilden. I skyhöga klackar, med minst sex meter rött tyll under sin asymmetriska gula klänning och med en håruppsättning som är två fingrar i ansiktet på Isaac Newton suger Paloma Faith upp allt ljus och all uppmärksamhet, och omgivningens kontrastlösa gråskalor blir om möjligt än mer vaga. Det är frestande att påstå att alla som någonsin betytt något i populärmusiken varit extroverta, flamboyanta, för att inte säga exhibitioner. Det är frestande att stanna där i beskrivningen, och att sedan placera in Paloma Faith i den kategorin. Men det vore inte sant, och det vore inte att ens börja skildra Paloma Faith. Det täcker nämligen bara en tredjedel av kriterierna för de största artisterna. Oviljan att blotta sig själv, eller åtminstone att göra sin personlighet alltför tydlig, är ett lika viktigt kriterium. De största musikartisterna är också de största skådespelarna och de mest otåliga karaktärskonstruktörerna. ”I’m a chameleon, I’m always in disguise”, sjunger Paloma Faith på sin första singel Stone Cold Sober, och sällar sig bekvämt till den ypperliga tradition som hittills givit oss Jobriath, David Bowie, Grace Jones, Morrissey och – säga vad man vill – Alexander Bard. Flera av dem (dock inte den sistnämnde) är förebilder hon själv väljer att hålla fram när vi slår oss ner för ett samtal, och i den analysen fångar hon det tredje kriteriet, det som skiljer klåparna från genierna. Intelligensen. –Om det skulle vara ett problem att så många debuterande kvinnliga brittiska sångerskor vill ha uppmärksamhet just nu? Bara om man gör det till ett problem. Vi är ju så olika, och jag tror att det finns plats för alla, jag är inte som Lily Allen och snackar skit om folk. Och debutanter flödar det alltid av, även om en större andel av oss är kvinnor just nu. Du vet, engelsk press får det ibland att framstå som om det var någon särskild genre, ”musik av kvinnor”. Haha, du hör ju hur absurt det låter. Onekligen. Ähum. Jag menade inte så. Jag menade bara att ni är ganska många som jämförs med Amy Winehouse. Störs du inte av det? – Jag har ju hållit på med det här länge. Jag höll länge på att sjunga standards och fyrtiotals-r’n’b på sleaziga klubbar i Soho och jag minns när Amy Winehouse debuterade. Min mamma ringde och skällde ut mig. ”Där ser du, jag sa ju åt dig att du skulle skriva egna låtar istället! Nu kommer alla att säga att den där kvinnan var först”. Det är helt ok, för det

Karma karma karma karma karma chameleon.

AX^ kifi dXe c i j`^ dpZb\k d\i Xm d`jjkX^ e Xm jlZZ \i%

a innebar också att musikindustrin fattade att det var värt att satsa på sångerskor som låter både oldfashioned och samtida, lite som Tim Burtons filmer ser ut. Samtidigt är det weird, för även om Amy Winehouse och jag har liknande utgångspunkt så tycker jag att jag har tagit musiken till ett helt annat ställe än hon har. Du var länge en osignad hype. Berodde det på att skivbolagen fruktar starka kvinnor? – Nu är du där igen. Det har ju funnits en del starka kvinnor före mig, Grace Jones och Annie Lennox till att börja med. Nej, det handlar om andra saker. Jag hade fått höra att det var bättre att låta dem jaga mig än tvärtom och då fick man vänta. Men en dag snackade jag med en kille som jobbade på ett stort skivbolag och han sa att han gärna ville höra mig nästa gång jag spelade eget material live. Tur, svarade jag, jag har ett gig om två veckor, jag skickar en inbjudan. Men det hade du inte? – Inte inbokat, nej. Men jag hade fem egna låtar, och jag fixade snabbt ett gig.

Hur gick det då? –På ett sätt blev det bra, som en del av mitt lärande. Jag tror man lär sig mycket mer av misstag än av succéer. Din tidigare burlesk-karriär har du aldrig riktigt lämnat bakom dig? –Jag höll länge på med något som heter The Whoopee Club i London. Och från allt jag gör fastnar det ju erfarenheter och idéer, så det är klart att burlesktraditionerna syns i mina framträdanden och i mina kläder. Men inte dina dansstudier. –Det är sant. De övergick i bredare studier. Jag fick min masterexamen i något som kallades Time Based Art, och som rymde allt om rörliga bilder, ljudkonst och scenkonst – scenografi, dramaturgi, ljussättning, och så vidare. Det bär jag med mig, och det är det som syns i mina skivomslag och i mina framträdanden. Budgeten kanske inte är så stor just nu, men varje scenframträdande ska vara unikt, och hela tiden ha en känsla av att vad som helst kan hända. Jag bodde i Sevilla under en period och uppträdde på gatorna och där finns det inga säkerhetsföreskrifter och brandregler. Unikt och halsbrytande är just vad det är när Paloma Faith kvällen därpå gör en showcasespelning för Stockholms jetset, och redan efter andra låten plöjer igenom publiken för att sjunga en låt balanserande på bardisken. Hennes band – nio personer inräknat tre grymma körtjejer – bär cocktailpartyuniform, och hon själv är klädd i svart latex, toppat med vinröd mantel och en krona av fjädrar och pärlor, och publiken drar efter andan och jublar lika mycket för det visuella som för de kaxiga

Dusty-Springfield-för-2010-låtarna. Amanda Jenssen vid sidan av scenen, till exempel, ser hänförd och kanske en smula avundsjuk ut. Precis som vi andra vet hon att det här bara är början på en lång relation med Paloma Faith, en relation som kommer att kräva avsevärt större arenor än nattklubbskällare i framtiden. Q

G8CFD8 =8@K?# K<IIP >@CC@8D F:? KFD N8@KJ Förutom sin burlesk-bakgrund, sin tid som assistent åt en magiker och sina år av högskolestudier hinner Paloma Faith med en del skådespelande dessutom. När vi träffas har hon nyligen avslutat inspelningarna av The Imaginarium of Doctor Parnassus, i regi av den lika excentriske Terry Gilliam. – Verkligen! Men inte nog med det. Jag spelar Sally, en person som blir en av flera pjäser i spelet mellan Det Goda och Det Onda. Christopher Plummer och Tom Waits gör de rollerna. På tal om excentriker. Tom Waits är en av mina största idoler. Jag tror inte att det han visar upp år efter år är en roll, han är snarare multidimensionell men väljer att lyfta fram en sida av sig själv offentligt. Det kan jag känna igen mig i. Vet du, en gång under inspelningarna frös jag som en hund, och så frågade jag Tom Waits hur han som Kalifornien-boende klarade av det kylslagna vädret. ”It suits my mood”. Så svarade han. Kan man vara coolare än så?

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 59

DLJ@B Modern retrosoul PALOMA FAITH Do You Want the Truth or Something Beautiful? Epic/Sony

Inte en kvadratmillimeter utrymme återstår på scenen för retromoderna soulsångerskor. Att Paloma Faith inte bara tränger sig in utan dessutom skaffar sig svängrum beror dels på att hon adderar en gnutta dekadent cabaret till mixen och dels på att hennes debutalbum rymmer fler potentiella hits än en ordinär Absolute-samling. Men den enskilt viktigaste faktorn är att Paloma Faith, till skillnad från tabula-rasakaraktärer som Duffy, fullkomligt flödar över av personlighet och karisma. –PF

Psykedeliskt molnfluff AIR Love 2 EMI

Man ser framför sig kristallkronor och en ensam crooner framför djupröda sammetsdraperier. I bakgrunden pianoklink och flummiga flöjter i ett lätt psykedeliskt sjuttiotal. Det påminner lite om soundtracket till sjuttiotalets filmklassiker Vampyros Lesbos, fast med den fjäderlätta känsla som alltid genomsyrar Air. –AB

Flowerpower-pop GIRLS Album Fantasy Trashcan/Border

I takt med att Hellhole Ratrace sväller till mäktig distad girlgroup-gospel blir det alltmer uppenbart varför The Girls från San Fransisco skulle trivas så bra tillsammans med Glasvegas. De delar en kärlek till den finaste sextiotalspopen, men framför allt håller sig båda banden så långt från falskhet och ironi att de

Du hittar alla intervjuer i sin fullvuxna längd på nojesguiden.se. Där finns också fler intervjuer och nya skivrecensioner, minst en ny varje dag hela året runt. blir näst intill banala. Och även i The Girls solskenspop om flickvänner past present & future – med Brian Wilson strax ovanför Ramones och Fleetwood Mac på inspirationspiedestalen – finns ett mörkt och obearbetat stråk av ångest. Vem kan motstå sådant? –PF Tillbakablicksindie MARKUS KRUNEGÅRD Prinsen av Peking

Lev som en gris dö som en hund V2/Universal

Att följa upp en succé som Markusevangeliet kan inte vara en lätt sak. Herr Krunegård tacklar situationen med ett dubbelsläpp präglat av djupgående retrofrossa. Lev som en gris dö Som en hund inleds slagkraftigt poppigt, och återvänder till såväl åttio- som nittiotal med Primal Screamska körer och pianon. Det är flumfunkigt och dansgolvsbetonat. Men också mer repetitivt. Låtstrukturerna är mindre raka, vilket jag gillar i teorin – men Krunegårds osvikliga känsla för melodier och frasering kommer bort en aning i den musikaliska lekstugan. Prinsen av Peking är mer metallisk, mer synthig, men innehåller också några strålande finstämda ballader. Båda skivorna har precis så bra texter som man kunde vänta sig, men den där musikaliska storslagenheten som gjorde Markusevangeliet till ett smärre mästerverk infinner sig aldrig. Jag kan förstå varför Markus Krunegård ville göra de här skivorna, men kommer inte att lyssna på dem hälften så många gånger som jag hade hoppats. –EW

www.myspace.com/franticsunday

De är: Uppsalas mest intensiva musikupplevelse sedan Rävjunk. De säger: Elektrifierad

angelica.butura@nojesguiden.se

bokstavspop, svettig indie, ren och skär dynamit. Skarpt, energiskt, ärligt. Mersmak. Stället vibbar sönder. På ett sunt sätt. Vi säger: Ett av nästa sommars partysäkraste festivalband. De kommer att vara överallt!

60 Nöjesguiden • Nr 11 • 2009

GAISER Pullpush Ep M_nus/import

Sakta börjar mörkret komma närmare, skuggorna kryper fram på uteserveringarna allt tidigare på kvällen. En del av mig vill omfamna skymningen, krypa ihop med en rykande kopp varmt och låta något mörkt mullrande smyga sig fram från skivspelarna. GUI BORATTO I Feel Love Ep Defrag/import

Gui Boratto gör ofta mjuk, romantisk minimaltechno och techhouse med ambientvibbar. Här lyckas han blanda vocoder-pimpade robotröster med sin klassiskt svävande stil. Mjuk disco möter svävande tech. YTTRE RYMDENS DANSSKOLA The Album Full Pupp/import

Full Pupp kan man lita allra mest på i frågan om flummig rymddisko, inte konstigt då nydiskokungen Prins Thomas MIKA The Boy Who Knew Too Much Island/Universal

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Beiruts mest hårfagre stolthet till en synnerligen underhållande andra skiva. Mika blandar Robbie Williamsk charm, lättja och lekfullhet med Rufus Wainwrights estradörtendenser och hur vidrig den kombinationen än må låta är resultatet inte alls oävet. Varje låt är en solklar singel, varje refräng så klistrigt svängig att det ofrånkomligen spritter i benen. Vilket i det långa loppet också är Mikas problem. Det tokhöga tempot hade gärna kunnat brytas upp tidigare av de sleeka ballader som nu samlats i slutet av skivan.

–EW

DwE8;<EJ DPJG8:<

FRANTIC SUNDAY

9vJK ALJK EL

Angelica Butura

står bakom. Fullängdaren från Yttre Rymdens Dansskola (namnet!) är fullproppad av tung mysig höstdisco.

Croonerballader RICHARD HAWLEY True Love’s Gutter Mute/EMI

Säg någon annan efter Roy Orbison som kan göra smäktande storslagna croonerballader med klichéer om

Gaiser har gjort riktiga klassiker som 25 Bitches, och har alltid stått för djup, mörk men minutiöst producerad minimal-tech, gärna med nerpitchade vocals. Och tänka sig, det är precis det vi får igen. Underbart en murrig höstkväll. ZHAO First Step Ep Anozer/imort

En riktigt djup malande bas kan aldrig vara fel, och det är Zhao inte sen att inse och nyttja på bästa sätt. Avnjuts bäst på hög volym då basen ger rysningar längs hela kroppen ner in i golvplankorna. VARIOUS ARTISTS Gerberei 15 Gerberei/import

Behållningen här är klart Kollektiv Turmstraße. Deras mjuka mysigt minimaltech, fylld av lojt fågelkvitter och skrattande barn, är perfekt att runda av sensommaren till.

sångfåglar som sjunger enbart för honom i texten utan att någonsin bli ens en aning patetisk? Nej, det är omöjligt, endast och enkom Richard Hawley kan. Här gör han det stillsammare och vackrare än någonsin, med smakfulla orkestreringar istället för tidigare albums popoch rockabilly-antydningar för maximal sentimentalitet och hjärtekrosseffekt. –PF

Gitarrplockspop KINGS OF CONVENIENCE Declaration of Dependence

Modern kammarmusik DAVID SYLVIAN Manafon Samadhi Sound/Playground

Improviserad musik ska per definition vara svår. Men när David Sylvian låter utvalda elektroniska och akustiska improvisatörer från många olika delar av världen slå sig fria blir det tvärtom. ”Modern kammarmusik” kallar han själv den intima, stundtals oroande men framför allt mycket vackra musiken, och med David Sylvians röst ovanpå är det tveksamt om ens ett nytt Scott Walker-album kunnat utmana Manafon om titeln som höstens vackraste musik. –PF

Ditt nya album är en fantastiskt vacker och djupt oroande upplevelse. –Tack. Det är en adekvat beskrivning, antar jag. Jag vill väcka eller

åtminstone förstärka känslor och oro är en av dem. Visste du vart du ville när du började arbeta med skivan? –Inte formulerat i ord, men jag har en vision eller åtminstone en känsla av vad som är på väg. Det tar form i en väldigt långsam process, där det i första hand handlar om att upptäcka vad som ska sorteras bort. Den här gången skulle till exempel alla antydningar till slagverk och markerad rytm tas bort. Under arbetet utvecklar jag en måttstock som jag kan pröva varje tanke eller varje ljud gentemot. Det händer att musikerna vänder sig till mig för att få ledning, men jag vill inte styra på det sättet. Jag bestämmer egentligen bara vilka musiker som ska befinna sig i rummet samtidigt.

Übermensch DRAKE So Far Gone Ep Young Money/Universal

Drake är framtiden. Han sjunger bättre än alla rappare och rappar bättre än alla sångare. Och han gör låtar för tjejer; en mindre präktig Lupe Fiasco. I väntan på debutalbumet släpps nu denna ep som är en förkortad version av det fantastiska mixtape med samma namn som gavs ut i våras. Inte särskilt mycket nytt, men ett måste för er som ännu inte hört Drake. –NRF-N

9vJK ALJK EL

Patrik Forshage patrik.forshage@nojesguiden.se

NICK CAVE AND WARREN ELLIS White Lunar Dubbel-cd, Mute/EMI

Vi drömmer om att filmatiseringen av Cormac McCarthys The Road är lika bra som sitt soundtrack.

Capitol/EMI

Över ett halvdecennium har passerat sedan akustika-kungarna från Bergen smekte fram sina finstämda popdelikatesser senast, och många trodde nog att Erlend Øye var förlorad till den elektroniska dansscenen för gott. Men när Kings of Convenience återvänder är det som att tiden har stått stilla. Akustiskt gitarrplock utgör fortfarande basen, liksom mjuk stämsång och enkla arrangemang. Det är oklanderligt vackert – om än inte särskilt upphetsande.

–EW

Rap LIL BOOSIE Superbad: The Return of the Boosie Bad Azz Asylum/import

Låt er inte luras av hipstersolglasögonen – Lil Boosie är en elak jävel, mer gangsta än de flesta. Det i kombination med hans märkligt androgyna röst gör honom till något av motsvarigheten till The Wire-karaktären Snoop. Detta album är inte perfekt rakt igenom, men topparna, som Loose As A Goose och Clips and Coppers, är fenomenalt hårda. –NRF-N

MARKUS KRUNEGÅRD Isande diskant från Prinsen av Peking, V2/ Universal

Och sedan är steget att hitta tillbaka till Latte Kronlunds Zzzang Tumb inte långt. MOTT THE HOOPLE Återföreningskonserter i oktober på Hammersmith Odeon i London

Vågar vi hoppas på att 70-årige (!) Ian Hunter tar sina gamla young dudes till Sverige också? Om vi garanterar pensionärsrabatter rätt igenom?

Kn\\k K_\ 9\Xkc\j Jag var elva år när jag knockades av Beatles, och de fick mig att inse att det fanns annan musik än Snoop Doggy Dogg och Bad Religion. För det är jag evigt tacksam. Men nu ska vi inte vara nostalgiska. Det här är viktigt. Samtliga Beatlesskivor har getts ut på nytt – inte som lagliga mp3:or, tyvärr, men som cd-skivor med ofantligt mycket bättre ljud än de dassiga versioner som gavs ut i mitten av åttiotalet. Hur klarar de av den kritiska granskningen av dagens osentimentala, rastlösa och twittrande ungdom? –Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

@revolver Ljudexperiment och poplåtar i en, för Beatles, oöverträffad balans. Den dramatiska Eleanor Rigby och emoanthemet I’m Only Sleeping är fortfarande asbra.

@thewhitealbum Nu börjar de rocka. Ingen bra idé. Och Pauls tramsiga buskislåtar är förfärliga. Men här finns ändå en hel del treats, som den akustiska och innerliga Julia.

@letitbe Titellåten och The Long and Winding Road är bra, i övrigt är det här en skiva som borde duscha, raka sig och köpa ett par nya jeans. Man hör ett band som vill dö.

@rubbersoul In My Life. Girl. Michelle. Nowhere Man. Norwegian Wood. Beatles bästa skiva! Fast ändå: man kan bli trött på de där 1965-tamburinerna och folkrockriffen.

@abbeyroad Ännu mer rock och ännu mindre melodier än The White Album. Och John Lennon ser riktigt läskig ut. Men Harrisons Something är fortfarande en episk låt.

@beatlesforsale Minst sönderspelade skivan och det snyggaste skivomslaget. No Reply låter som Violent Femmes! I övrigt en anspråkslös och sympatisk samling partylåtar.

@magicalmysterytour Samling. Den subtilt vemodiga Penny Lane och den ångestfyllda verklighetsflykten Strawberry Fields Forever är sjukt bra, resten är blandad kompott.

@help Förutom den smärtsamt vackra You’ve Got to Hide Your Love Away och den drömska Ticket to Ride är denna skiva märkligt fattig på inspiration och fokus.

@sgtpepper Här börjar fjanterierna. A Day in the Life är enda bra låten, och då gör Paul ändå sitt bästa för att sabba den. Kanske världens mest överskattade skiva någonsin.

@aharddaysnight Minus för den galopperande titellåten och den käcka Can’t Buy Me Love. Men i övrigt en fin bukett poplåtar, vissa med en lite melankolisk touch.

@whiththebeatles Hårdare, coolare och bättre än debuten. Man hör nu vilken unik röst John Lennon är begåvad med. Och It Won’t Be Long är en rasande intensiv poplåt.

@pastmasters Beatles startade traditionen med att släppa singlar med fantastiska spår som inte fanns på albumen. Här samlas pärlor som Yes It Is och Don’t Let Me Down.

@pleasepleaseme Lyssnar man på Beatles första skiva idag hör man världens bästa – dansband. Varken mer eller mindre. Plus för att titellåten handlar om oralsex; modigt.

@yellowsubmarine Hälften mediokra Beatleslåtar, hälften meningslösa George Martin-kompositioner. Sjuk idé, att basera en film och ett album kring en djupt vidrig låt.

Svensk allstars-indie TUTANKAMON Tutankamon

Det är som om det inte fanns vare sig morgondag eller moral, bara ohämmade själviska spellustar i ett allt mer inavlat musikerumgänge. Den orgie av identifierbara beståndsdelar från Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, The Concretes och The Plan som Tutankamon hänger sig

åt är dock undantaget, eftersom de i sin muntra lek dessutom hittar helt nya power-popiga ställningar att underhålla oss voyeurer med. –PF

instrument, har ett personligt uttryck. Ändå når låtarna sällan når ända fram, utan Speech Debelle puttrar mest på i sin brittiskt bluesiga variant av neosoul. Bäst är den Fairport Conventiondoftande titellåten. –NRF-N

påtagliga influenser från Miles Davis vildaste improvisationer och en lyxversion av skivan i pälsklätt fodral (!) blir dissonansen så väl som provokationen fullständig. Betrakta Embryonic som Flaming Lips förmodligen effektiva metod att slippa ur storbolagskontrakt och närma dig med nyfikenhet. Och stor försiktighet. –PF

9vJK ALJK EL

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

JAY-Z FEAT. ALICIA KEYS Empire State of Mind från The Blueprint 3, Roc Nation/Universal

Rodgers & Harts Manhattan, Televisions Marquee Moon, Woody Allens Manhattan, Jay-Z:s Empire State of Mind. Älskar New York-romantik. YOUNG DRO Lo Life mixtape

Om T.I. är Batman så är den mer oborstade Young Dro hans Robin. Och killens nya mixtape tillhör årets bästa sydstatsrap. 100 procent fett, som Liv Strömqvist skulle säga. M.O.P. Foundation Koch/import

Playground

Som om vi inte lärde något av Romarrikets fall hoppar numera varenda svensk musiker ogenerat i säng med varandra till höger och vänster i allt mer perversa konstellationer.

Daniel + Producent = Sant?

Galet bra sånger DANIEL JOHNSTON Is and Always Was Feraltone/Border

Tre saker har grundlagt Daniel Johnstons status som legend och geni. Den första är givetvis hans fantastiska naiva sånger. Den andra är hans ofta bortappade hjärna (”she said, well can you identify it please, I said, why sure, it’s a cute little bugger”), och den tredje, slutligen, är hans innerliga lofi-ljud. Men det sistnämnda finns inte tillstymmelse till här. ”Everybody needs to take their demos and go back to the studio”,

konstaterar Daniel Johnston nyktert, och släpper in diverse musiker från Becks bands för ett fylligare ljud. Det känns lite ovant och en aning tungfotat, men det stjäl inte fokus mot Daniel Johnstons galet bra sånger. –PF Vad fick dig att spela in i studio med producent den här gången? – Det var egentligen pappas arrangemang. Men jag gillade det. Det blev verkligen mycket bättre ljud, mer av allt liksom. Varför valde du Jason Falkner som producent? – Jag vet inte. Det var också pappas arrangemang. Men han var jätteduktig och tog hand om saker under inspelningarna. Han är en… vad heter det… entreprenör, som kan allting. Han kan spela alla instrument. Trivdes ni tillsammans? – Vadå, har han sagt något om det?

Internationell allstars-indie MONSTERS OF FOLK Monsters of Folk Rough Trade/Border

När tvåtusentalets Traveling Wilburys hivar ut sin första skiva är det till synes utan några större ambitioner om enhetlighet. M. Ward, Jim James från My Morning Jacket samt Conor Oberst och Mike Mogis från Bright Eyes öppnar med ett överraskande fluffigt spår, komplett med harpor och falsettkörer och lurar oss att tro att helheten ska bli större än summan av delarna. Men icke. Det är spretigt snarare än varierat, och ett hyfsat rockmaterial till trots kvarstår känslan att bandet hade roligare när de gjorde den här skivan än det är tänkt att vi som lyssnare ska ha det. –EW

Earl Grey-hiphop SPEECH DEBELLE Speech Therapy Big Dada/import

Årets Mercury Prize-vinnare är objektivt sett en Bra Artist: ung, svart, kvinnlig, rappar, använder både beats och akustiska

Epilepsi-elektro DEADMAU5 For Lack of A Better Name

De är tillbaka! Och de har inte förändrats en millimeter! Ett måste för alla som vrålat med i refrängerna till Stick to ya Gunz och Ante Up.

Virgin/EMI

Första halvan av albumet är frenetiskt. Man nästan ser hur en tokig rabiessmittad hund med fradga kring munnen hoppar upp och ner, till tonerna av dunkande elektro, skelögd och dan. Sneda tänder har den också. Sedan plötsligt vänder det, till lugnt pianoklink. Och även om Deadmau5 är betydligt mysigare då, raderar det inte de hysteriska delarna av albumet. –AB

THE FLAMING LIPS Embryonic Warner

När ett vanligtvis vilt spretande band breder ut sig över dubbelalbum med en uttalad ambition att vara lika ofokuserade som The Clash på Sandinista eller som The Beatles på White Album kommer det att skorra i lyssnarens öron mer än gång. Om man ovanpå det lägger flummiga svarslåtar till John Lennon,

Tarantinopsykos MEAN STREETS Mean Streets Sheriff/Warner

Hoppet om att få vara med på ett Tarantinosoundtrack må vara en starkt drivkraft, men något musikaliskt kvalitets-incitament är det knappast. Det står klart när Infinite MassAmir solodebuterar med en skiva så ogenerat och missriktat credsökande att blossande röda kinder blockerar alla övriga förnimmelser vid en första genomlyssning. Andra varvet är än mer plågsamt. Då upptäcker jag att han inte bara försöker göra häftig rockabilly, utan också imiterar postpunk. Och att han desperat refererar till gamla gangsterrullar i såväl bandnamn som låttexter. Snälla Amir. Jag betalar mutan till Quentin, bara jag slipper lyssna en gång till. –EW

9vJK ALJK EL Elina Wessman

elina.wessman@nojesguiden.se

TAXI TAXI! Still Standing at Your Back Door Album, Rumraket/Playground

Ja, de är unga och de är tvillingar. Kom över det, och fokusera på att de har gjort ett briljant debutalbum istället. [INGENTING] Dina händer är fulla av blommor från Tomhet Idel Tomhet, Labrador/Border

Jag vet, jag gav skivan ett lågt betyg. Det hindrar inte den här duetten från att vara fullkomligt förtrollande. VOLCANO CHOIR Island, IS

från Unmap, Jagjaguwar/Border

När blev Bon Ivermannen så här ljuvligt begåvad?

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 61

Mannen, myten och musikern Ken Ring gled upp till redaktionen för att ta sig ett snack med våra stjärnreportrar. Döskalle och Mästerligt hade förberett sig Hässelby Gård-style och kan inte redogöra klart för vad som egentligen hände under intervjun. Ken Ring suckade åt deras patetiska uppträdande. Missa inte hans senaste album H IP H OP ! Kleerups förebild.

Foto: Johannes Helje

D{K Hej negern med de gröna ögonen!

– Men gud... – De är meningslösa, de är en meningslös funktion i samhället. – Det är alltid roligt när folk ska Vad tycker du om kungahuset?

Madeleine ska gifta sig ju!

gifta sig, men alla människors kärlek är lika viktig. Vad ska det stå på din gravsten?

– Mitt namn, förhoppningsvis. Eller slå uppåt, aldrig ner!

Alltså, vaffan pysslar Aftonbladet med? De anklagar dig för att jobba svart, sen betalar de ut pengar till dig svart?

– De är idioter. De vill sälja lösnummer, i och för sig skulle de väl sälja mer om de erkände att de själva betalar svart... Din yngsta son heter nåt konstigt. – Knaster. Det är liksom det legendariska ljudet innan musiken. Först är det knaster. Är det verkligen tidningarna som är emot dig? Har du aldrig gjort dumma saker? –Jag har gjort dumma saker i hela mitt liv! Men jag har gjort jävligt mycket musik också, jag har gjort tio album. 90 procent av det tidningarna skriver om handlar inte om min musik. En extra dum grej? – Vaffan, jag har torskat med kokain, suttit i fängelse. Jag är Kleerups förebild, haha.

och starköl, vad är det för Semla slags matkultur? – Semla är gott och öl är gott. hur många kvinnor har du Med barn egentligen? – Fyra barn. Tre kvinnor. är ditt bästa barn Vilket uppfostringstips?

–Var ärlig men ändå hård. Diskutera med barnen, låt dem vara en del av diskussionen istället för att bara tala om hur de ska göra. ”Shu bre, glasen e immiga i bilen upp me lite papper som ska limmas me saliven” – vad är det för slags språk? – Det är fest! Fest i betongen!

J\dcX i ^fkk fZ_ c i ^fkk%

a egen son föredrar Lordi... Din –Det är helt okej för en åttaåring, haha. är du mest stolt över? Vad –Mina barn. skäms du mest för? Vad –Vissa saker som har skrivits om

mig, speciellt våldtäktsanklagelserna. Jag spelade in en låt som hette Kokain,

;\e epX _`g_fg\e i a mc`^k 8cm`b%

a som var jävligt knarkglorifierande och det kan jag skämmas för nu. Även om den var jävligt fet! Hur jobbigt är det att ha wiggern Fredrik Strage i hasorna som tycker att allt du gör är svinhäftigt? –Det man glömmer när man är med honom är att han skriver en intervju. Strage är en jävligt soft kille att hänga med, hans texter baseras på det han ser. Men man ska tänka på att det han ser – det är han även med på! Var fick du luft ifrån? – Hänger man med idioter hela livet måste man liksom kunna snacka. Hur mesig är Petter? När du var hemlös tonåring drömde han om surfvågor i Årstaviken. –Just nu vill jag inte kommentera Petter på grund av andra saker. Han är normalsvennigheten personifierad. Hur är det med återväxten i svensk hiphop?

–Det som jag känner just nu som är på gång är medelklassen. Det har funnits överklasskillar och betongsnubbar som jag och Dogge. Den nya hiphopen är jävligt Alvik. Hiphop blir mer accepterat, även om jag inte tycker att musiken är så jävla bra. Vad är det bästa med förorten? –Gemenskapen. Och en massa andra saker som är jävligt censurerade. Känns ju som att många som klagar ändå bara bor kvar och är stolta. –Jamen, visst vore det skönt att bara betala 70 spänn för en taxi hem, men det finns andra bra saker med förorten. Det finns parker, skogar och sånt. Vad läser du för böcker? –Läser inte böcker. Läste Monster och Rötter. Har inte tid att läsa böcker, jag har fyra barn. Berätta om ditt hus i Afrika! – Allt förarbete är klart, ritningar och tillstånd och kommunala avgifter. Bygget börjar i morgon. Tycker du att det är viktigt att vara en förebild? Du är ju säkert det för massor av knattar. –Det hade varit svårt att bibehålla den bilden om det nu hade varit mitt mål. Förresten, hur kom du på idén att ha en frireligiös smörsångare på din första singel? –Jag är kristen själv så det gjorde inget. Jag tyckte att hans röst passade för låten.

Nöjesguiden • Nr 11 • 2009 63