Nöjesguiden nr 1 Stockholm by Nojesguiden

JKF:B?FCD EI ( )'('

É J<;8E (0/)

E{A<J>L@;<E vCJB8I

K@<;P<

È8mXkXi# [l i \e jalb a m\c%È :Xifc`e\ I`e^jbf^ =\iiX[X$Efc`

I8J8I

EFD@E<I8; M<D M@EE<I

D{K<I G8I8;@J< ?FK<C$:@DFE

JKF:B?FCDJ$ GI@J<K6

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " JG<C " KM Nöjesguiden • Östermalmsgatan 87d • 114 59 Stockholm

Foto: Johannes Helje

Sweden_NOJESGUIDEN March_DPS_514x360mm_2xIMAGES.indd 1

JKF : B ? F C D >8 C C < I @ 8 E ? 8 D E >8K8 E J B ? C D J B v I ? F C D < E : < E K I L D B = < D M v C C @ E > 9P : @ K P > { K < 9 F I> 8 I B 8 ; < E CL E ; E FM8 CL E ;

15/1/10 16:24:41

DwE8;<EJ D<;8I9<K8I< EI ( & )'('

:Xd`ccX wjkiXe[ Skönhetsredaktör på Rodeo och bloggar för Nöjesguiden

9I<M

CRB orsakar läsarstorm

0 BI{E@B8

Caroline Ringskog Ferrada-Noli tycker att AVATAR är en sjuk jävel.

() JKF:B?FCDJGI@J<K )''0 …och de nominerade är!

+( ;{; wK 9FP 98E;$M8DGPI<E

OLD BOY-regissören Chan-wook Park visar var skåpet ska stå.

,( D{K<I G8I8;@J< ?FK<C$:@DFE

Vad är mest förnedrande, att vara telefonförsäljare eller PARADISE HOTEL-deltagare?

Till alla som inte redan har vallfärdat till någon av dina två (!) bloggar på Nöjesguiden och Rodeo, vem är du och vad gör du? –Enligt vissa av mina bloggläsare är jag en överambitiös perfektionist med ett ytligt jobb. Enligt andra är jag en smart, allmänbildad och inspirerande ung tjej med ambitioner. Jag skulle tro att sanningen ligger någonstans mitt i mellan. Förutom att jobba med Nöjesguiden och Rodeo stylar jag reklamfilmer. Snart får jag även användning av min marknadsföringsexamen. Du delar ofta med dig av dina skönhetstips, men vilken är den absolut största skönhetsmissen man kan göra? –Att gå all in på helgerna och strunta helt i utseendet på vardagarna. Det är på

vardagarna det händer, inte klockan fem på morgonen utanför Spy Bar. Hur ska du fira att du har blivit månadens medarbetare? –Hustla till mig den bästa platsen på redaktionen när vi möblerar om. Och, viktigt: Äta mig äckligt mätt på Thelins semlor. Du hittar Camillas bloggar på www.nojesguiden.se/camilla och rodeo.net/rodeo-snygg.

Kfd Gpc

Eventansvarig på Nöjesguiden

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionschef Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö Isabelle Ståhl, isabelle.stahl@nojesguiden.se Webredaktör Parisa Amiri, parisa.amiri@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm

Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojesguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

MALMÖ Baltzarsgatan 25 211 36 Malmö tel 0736-438860

Redaktion & Annons red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00 fax 08-456 45 99 GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66

Medverkande skribenter Parisa Amiri, Maina Arvas, Cristian Dinamarca, Anders Karnell, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Sandra Nelson, Tom Pyl, Tone Schunnesson, Pelle Tamleht, Elina Wessman

Utgivare: Nöjesguiden Holding AB Tryckeri: MittMedia Print Distrubition: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 12 nr/år RS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks, ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

4 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

Nöjesguiden från Janne Gradvall och Mats Weman igen. Hur fenomenalt kommer Stockholmspriset att bli? –Oooh, det kommer att bli sweet tror jag. Någonting för de flesta liksom. Galna kidsklubben Festa med killar, mogen dansmusik från 24:Hours och så Nöjesguidenrummet där våra egna förmågor blandar allt från hiphop och gubbrock till ny pop och disco. Dessutom kul livemusik från Ola Joyce och Monty (före detta Montt Mardié). Stockholmspriset delas ut den 26 februari på Södra teatern och den gigantiska efterfesten är på Scandic Malmen. Göteborgspriset delas ut den 19 februari på Trädgår'n och Malmö/ Lundapriset den 12 februari på Hipp. Kom ihåg – biljetter kan inte köpas, bara förtjänas!

:Xic I\`e_fc[kqfe 9\c]iX^\

Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Eventansvarig Tom Pyl, tom.pyl@nojesguiden.se Säljare Stockholm Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Felipe Muñoz, felipe.munoz@nojesguiden.se Al-Wadood Suberu, al-wadood.suberu@nojesguiden.se Säljare Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Therese Blomqvist, therese.blomqvist@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se

Är det sant att vi kanske snart får sig dig i Vem vet mest? –Jag har reggat mig på deras hemsida och väntar nu på att de ska ringa och ställa 20 kvalfrågor. Jag är alltså i ett konstant frågesports-mode. Har dessutom blivit vän med Rickard Olsson på Facebook så får se om det hjälper. När man pratar om dig säger man alltid ”Tom Pyl” istället för bara ”Tom”. Hur känns det att ha både för- och efternamnet som tilltalsnamn? –Har för korta namn, alltså. Borde aldrig ha bytt från Kwiatkowski. Du brukade tidigare vara skivredaktör på Nöjesguiden. Har tidningen blivit bättre eller sämre de senaste åren? –Man kan nog inte göra samma tidningar idag som på nittiotalet. Så Nöjesguiden har säkert gått helt rätt väg. Men skulle jag få välja så skulle klimatet vara tidningen POP och jättelånga skiv- och filmrecensioner i

Nöjesguidens redaktör i Göteborg OMSLAG Foto: Johannes Helje, www.johannespescatore.com Fotoassistent: Lovisa Gillberg Modell: Rebecca Simonsson Smink och hår: Kristina Pettersson Kläder: Cornelia

Hej Carl! Du har, med all rätt, spytt galla över Novells nollnolltalslista i det här numret. Vilka fem låtar skulle toppa din lista? –Då det är vida känt vilken musik jag föredrar och eftersom kritiken riktar sig främst mot de illa författade texterna och den skönhet jag saknar när man behandlar ett så vackert ämne som musik, så listar jag med större iver, i hopp om inspiration och förbättring, mina engelska favoritblommor och favoritarrangemang. 1. Primrose eller Elizabethan Primrose, en mer attraktiv term. 2. Cowslip, medlem ur Primrose-familjen. 3. Black Beauty, en liljeklon från Lillium speciosum rubrum och Lilium henryi. 4. Daffodil. 5. Rose Medley.

FOTO: THOMAS WAL

Du är den Nöjesguiden-skribent som får flest läsarbrev. Vad är din hemlighet? –Intelligens, smak och, i ett visst unikt ljus, skönhet. Om vi ska tro dig gör Frank Zappamustaschen comeback just nu. Finns det någon chans att vi får se dig med en? –Det centrala i den betraktelsen är inte mustaschen, utan Frank Zappa. Och skulle jag då vilja förvandlas till Frank Zappa? Well, min dröm är att någon dag övergå till Germaine Greer. Läs Carls krönika på sidan 21.

Två timmar extra varje helg. Välkommen! Mån – Fre Lördag Söndag

10 –19 10 –17 12–17

)\[PRLY TrU¶MYL ¶ S Y ¶ Z U ¶ :()0: TrU¶MYL ¶ S Y ¶ Z U ¶ 0*( TrU¶MYL ¶ S Y ¶ Z U ¶ ^^^ MHS[V]LYZ[LUJLU[Y\T ZL

En del av livet på Östermalm

:4:!H ¸-pS[ ]LYZ[LU¹ [PSS M Y H[[ PU[L TPZZH UrNYH H] ]rYH LYIQ\KHUKLU

LEDARE

9ipi e` \i \ej6

vå filmer har jag sett på bio den senaste tiden – 2012 och Avatar (som Caroline Ringskog-Ferrada Noli tycker är en sjuk jävel, sida 9). Båda filmerna berättar för mig att jorden snart kommer att gå under – och att vi människor är vidriga. Och ja, visst känns det samtida alright. Det var längesedan man andades frisk luft, om man ens har gjort det någonsin, och medan man trippar runt med ett leende på läpparna med nya Alicia Keys i iPhone-lurarna, (”through the shake of an earthquake I will never fall, that’s how strong my love is”), som visserligen är bra, dör våra bröder och systrar till höger och vänster i Haiti. Är det bara jag eller känns det som att ett kollektivt dåligt samvete håller på att äta upp oss? Jag ser det hända sakta men säkert. Kulturen är sekundär just nu, det har på något sätt gått för långt alltihop. Det är bara att kolla på kreatörernas och publikens inställning till tillställningar som Grammis- och Guldbaggegalan. Och för att inte tala om P3 Guld. Är någon ens intresserad? Man ser skammen i Jocke Bergs ögon när Kent tar emot ännu ett folkets pris. De vill ju inte ha några priser, när ska ni fatta det? Och när stackars artonåriga Kenza Zouiten puttas ut framför Sveriges musikelit för att dela ut årets musikvideo skäms inte bara hon, utan publiken tittar ner i sina ölflaskor och räknar sekunderna tills det är över. Vad i helvete är det som händer? Kulturfrosseriet är över i Sverige. For sure. Det är bara att snabbt studera Grammisgalan på Wikipedia. Det är som en rak kurva neråt under de senaste tio åren. Från direktsändningar i Globen till, ja vad var det nu sist? Webbstreamad firmafest på Aftonbladet.se? När den här tidningen går till tryck har Guldbaggegalan ännu inte ägt rum. Men jag känner redan illamåendet över hur de som applåderas upp på scen tar emot sina priser likt valfri Kent-medlem. Det är olyckligt, hela situationen. Mycket olyckligt. Snart är det Nöjesguidens tur att dela ut priser. I drygt 20 år har vi en gång om året premierat Malmö, Göteborg och Stockholms lokomotiv. Med det syftar vi på personer som vi anser göra en insats på riktigt för kulturlivet – och inte de som har sålt flest skivor eller snackspaket. Och inte de som har störst fanbase med egna datorer. Vi vill, tro det eller ej, lyfta fram de som står för god smak och kvalitet, och sammanträder därför med jämna mellanrum under året under mycket hemlighetsfulla omständigheter för att gräla om vilka filmer, artister, krogar, kaféer och konstnärer som faktiskt förtjänar att lyftas fram. De som andra medier konsekvent ignorerar. Det är jag stolt över – mitt i all denna smältdegel av skam och dåligt samvete vi kallar kultursverige. Läs mer på sida 12 och framåt. Q

ÈFZ_ e i jkXZbXij Xikfe i`^X B\eqX Qfl`k\e glkkXj lk ]iXd] i Jm\i`^\j dlj`b\c`k ] i Xkk [\cX lk i\kj dlj`bm`[\f jb dj `ek\ YXiX _fe# lkXe glYc`b\e k`kkXi e\i ` j`eX c]cXjbfi fZ_ i beXi j\ble$ [\ieX k`ccj [\k i m\i% MX[ ` _\cm\k\ i [\k jfd _ e[\i6È

BREV

Glöm inte att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Calle Schulman, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Dasha Girine, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund och Amat Levin bloggar hos oss. Välkommen in!

Har vi gjort dig glad eller bara ledsen och kinkig? Håll det inte inom dig, skicka ett brev till: Nöjesguidens redaktion, Östermalmsgatan 87d, 114 59 Stockholm …eller mejla: red@nojesguiden.se

CRB:s krönika om Novells nollnolltalslista (som du kan läsa på sida 21) får just nu både ris och ros på nojesguiden.se: Carln är ett geni! Han borde få lansera en egen parfym. Kicks nästa storsäljare: ”CRB-One”. Toner till tröst

Men vänta nu, påstår ni att Reinholdtzon af Belfrage är en verklig person? Är ni säkra? Har ni kollat ordentligt? För jag tror er inte. När jag tänker på att han skulle finnas till så får jag ont i magen. Jonas

CRB – nutidens Strindberg. Ett nöje att se den populärkulturella pöbeln darra. Jonas

Reinholdtzon Belfrage är som vanligt sylvass och klär av sitt objekt, plagg för plagg. Bara att applådera.

människors åsikter om mig. Naturligtvis låter detta arrogant, men det är helt och hållet sant. Att artiklarna berör – får människor att skratta eller gråta – må vara hänt, jag vill egentligen bara att ni ska skratta och gråta på samma gång. Carl Reinholdtzon Belfrage

Patrik Forshage ville inte vara sämre och hans recension av AK Von Malmborg orsakade läsarstorm på webben: Du Patrik har nog aldrig upplevt sorg i din skyddade småborgliga medievärld, för om du hade gjort det hade du aldrig formulerat dig så känslokallt! Men, Patrik, jag lovar att en dag kommer du också drabbas av stor sorg. Då kanske dina perspektiv blir en aning vidare. Till dess: recensera det du begriper, det vill säga Smurfhits. Thomas

Carl har rätt. Aldrig har så många fantastiska låtar och artister blivit hyllade med så mycket infantila, känslosvullna argument. Efter läsningen vill jag genast svälja en hel armé med rakblad.

När du antyder att AK von Malmborg kommer att betrakta sin skiva som ”ett medvetet dåligt konstprojekt”, när det är så uppenbart vilka sorgliga händelser skivan berör, så passerar du gränsen mellan rimlig kritik och ren elakhet. Och du gör det rejält.

Äcklet

Andreas

Jonas Lundgren

Wow. Jag har alltid trott att CRB använt svinigheten och arrogansen som en persona, en karaktär att använda för att krydda texterna. Hela tiden har jag trott att det funnits en ironins glimt i ögat där, men nej. CRB skriver här som någon som inte hänger med längre. Var det bättre förr? Nä. Eller jo, CRB var. Innan han blev såhär bitter.

Det är nästan lite fånigt att behöva poängtera att jag inte har recenserat artistens sorg (eller för den delen hennes kåthet, något som dominerar texterna minst lika mycket som hennes mors bortgång), utan bara den konstnärliga form hon har givit sina känslor.

starten har vi, ta i trä, aldrig haft under 450 gäster. Ni har aldrig varit där på besök, ni ringde en gång och sedan skrev ni att vi hade Goth lucia vilket var helt fel, vi hade Black Lucia som var mer besläktad med punken men det spelar ingen roll. Jag undrar vad man skall göra för att få er att skriva något om rocklivet i Malmö? Med vänlig hälsning, Jaroslaw Gibek

Tone Schunnesson, Nöjesguidens klubbredaktör i Malmö, hälsar att hon är tröttast av alla på den så kallade treenigheten. Nöjeguiden täcker mycket, men vi skriver bara om det vi tycker är bra. Är Distortion tillräckligt bra? Ja, du får helt enkelt vänta och se. Redaktionen

Hejsan Margret! Här är en inbjudan samt information och underlag angående semifinalisterna för Sveriges roligaste ansikte. I morgon fredag sker slutcastingen. Ni är alltså välkomna att närvara på plats. Kandidaterna kommer bland annat att få genomgå ett antal moment. Ett av stegen är ett jurymöte där kandidaterna får presentera sig själva och visa vilka talanger och förmågor de innehar. Här har kandidaterna möjligheten att tänja på gränserna och spexa loss. Den som slutligen får uppdraget kommer att utses under vecka 4, 2010. Hör gärna av dig när du läst detta. Ha det gott, Johanna

Med överpedagogiskt vänliga hälsningar,

Rövhatten

Patrik Forshage

Kära personer, ni är alla fantastiska själar, men när man blir uppmärksammad vill människor – utan att ha den minsta relation till dig – diskutera djupt och innerligt via brev, mejl och fax. Jag kan ärligt och innerligt säga att jag är mycket ointresserad av

En gång i tiden handlade Nöjesguiden om musik och uteliv och då allt uteliv, men idag handlar den mest om hippsters och den heliga treenigheten runt Möllan i Malmö, det vill säga Babel, Debaser och Inkonst. Vi startade en rockklubb i början av året, Distortion, och sedan

Hej Johanna, Menar du att jag bör ställa upp i tävlingen? Har jag verkligen så roligt ansikte? Då tror jag att Parisa (parisa.amiri@nojesguiden.se) skulle vara bättre lämpad. Vänlig hälsning, Margret

8MCPJJE8K …Facehunter gästade Hästpojkens releaseparty. Tydligen var jakten lyckad för vi såg honom inte bara rulla tunga med en nyvunnen bekantskap i rökrutan. Vi råkade även bevittna hans lättklädda återkomst till hotellet dagen därpå…

Chefredaktör

D8I>I<K 8KC8;FKK@I margret.atladottir@nojesguiden.se

6 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

…nattklubbschefer har ju en hel del makt över vilka som kommer in på klubben eller ej, oundvikligt att det blir så.

Men när de vägrar att släppa in sina före detta partners nya flammor just av den anledningen blir det bara småsint. Vad hände med live and let live?...

hela jävla Stockholm…

…kalla oss kommunister, men när en bloggare tjänar dubbelt så mycket som en läkare (för att inte tala om i jämförelse med sjuksköterskor) bara för att mediecheferna blir kåta får vi faktiskt lust att asfaltera

…ni vet Dan Håfström? Nähä. Men ni kommer ihåg Birk från Ronja Rövardotter? Han har en MySpace-sida, gör musik som påminner om en lite rockigare Bo Kaspers Orkester och ser för övrigt

…alltså, såg ni Grammisgalan? Kan ha varit det värsta våra stackars ögon har skådat. Lägg ner skiten nu…

exakt likadan ut som han gjorde 1984… …en sångerska som knappast är en främling för det svenska folket var mysigt närgången mot en av våra medarbetare när denne extraknäckte som dj förra lördagen. Och inte nog med det. Enligt samma medarbetare såg kvinnan i fråga dessutom "jävligt fräsch ut"…

adidas bobbie burns converse caterpillar clarks c l o u d e p e ch e d o ck e r s f r e d p e r r y gant g-star hummel hush puppies kedslacoste merrell nike norberto costa oscaria paul smith p l a y b o y p u m a r i e k e r r o ck p o r t replay sneaky steve tamaris tiger vagabond

CONVERSE 899:-

W W W. N I L S O N . C O M

Gw >wE>

Då vi under julhelgen syndade och förskingrade en hel del från karmakontot vill vi börja det nya året med att vara extra snälla. Därför har vi plockat ihop en massa roliga tips så att du slipper tillbringa årets tråkigaste månad med att ha… ja, tråkigt.

JKF:B?FCD

INDIEROCK FRÅN KALIFORNIEN Okej, det här är din absolut sista chans att se Local Natives innan de exploderar. Genom att pallra dig till Debaser Slussen den 31 januari ger du dig själv möjligheten att kunna skryta om att du såg indiekollektivet innan de gick mainstream.

ORKESTERUPPBACKAD HIPHOP Pato Pooh släppte, med hjälp av underbarnet Maceo Frost, den bästa svenska

8 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

låtar åt sig själv. Är det bra? Hur kommer det att låta? Frågorna är många och svaren får du bara om du hänger på Boulevardteatern den 5 och 12 februari.

FOTO: JOHANNES HELJE

SYNTLEGENDARER I GLOBEN Ni som såg Depeche Mode på Arvikafestivalen i somras vet att gubbarna fortfarande kan. Hardcorefans ska självklart bege sig till Globen den 31 januari, men även nyfikna ofrälsta borde ge de engelska legendarerna en chans. Tro oss, att gå på en konsert är betydligt enklare än att börja plöja igenom tolv album.

hiphopvideon på år och dagar, och med förra årets Nya skolans ledare cementerade Stor sin plats som ett av svensk raps framtidshopp. Tillsammans står de, den 5 februari, på Faschings scen och de backas upp av The Royal Nelson Orchestra som omvandlar de digitala beatsen till analogt röj.

MONEYBROTHER PÅ DEBASER I somras sågs Moneybrother tillbringa flera soldränkta förmiddagar på en brygga vid Reimersholme tillsammans med Kåken-Johan och The Hives-Pelle och Sahara Hotnights-Maria. Med en sådan batteriuppladdning vågar vi nästan lova att Moneybrother kommer att vara i högform hela året. Döm själva på Debaser Slussen den 9 februari. FRÅN TV-RUTAN TILL NALEN Imogen Heap är en av många artister som på nollnolltalet fick sitt stora genombrott via en tv-serie. Sedan Hide & Seek spelades i O.C. för ett par år sedan har karriären pekat spikrakt uppåt och nu kommer den engelska singer-songwritern till Stockholm. Hennes USAturné var utsåld, så vill du undvika att missa en spelning som folk sedan kommer att tjata om, ska du infinna dig på Nalen den 26 februari. ALLSÅNG PÅ SÖDER Att Anders Lundin gillar att sjunga har väl inte undgått någon, men nu har han äntligen (tror vi) fått arslet ur vagnen och börjat skriva

FU MANCHU ORDNAR FESTEN Förutom att vara namnet på en av litteraturens största bad guys och typ världens bästa mustasch är Fu Manchu ett stoner-rockband från Kalifornien. I höstas släppte de sitt tionde album och den 22 februari står de på Debaser Slussens scen för att förhoppningsvis bevisa att de fortfarande har något kvar i tanken.

LACKA UR I GLOBEN Sedan debuten 1994 har Rammstein anklagats för att ha fascistsympatier. Anledningen? Ja, de är tyskar, deras konserter har militärtema och tyska låter läskigt. Om folks ständiga missuppfattning av Rammstein gör dig förbannad har du nu ett utmärkt tillfälle att ta ut dina aggressioner. Den 20 februari kommer Tysklands största rockband till Globen. MARATON MED KENT Nöjesguiden gillar att Kent för en tid sedan uppenbarligen tänkte ”fuck it” och började bete sig som att de är den mest framgångsrika rockgruppen i Norden. De började med förra årets presskonferens i Tyskland och fortsätter nu med att gruppen gör fyra spelningar, fyra dagar i rad på Annexet den 25–28 februari. Och vet ni vad det sjukaste är? Allt är slutsålt. Så se till att börja

hustla nu om ni vill få tag i en biljett.

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi

É KLUBB: Spontandans utlovas på Konichiwa Bitches. É KONSERT: Pallar du gräva i skiten hittar du ett och annat guldkorn.

FETT MED SMÖR Musiq Soulchild borde få något slags pris för flest låtar på samma ämne. Sedan debuten 2000 har han varit besatt av att skriva texter om den snygga granntjejen som han sedan framför ackompanjerad av den lenaste soulen. När han kommer till Berns den 20 februari gör du bäst i att förbereda dig på sängkammarblickar och smöriga moves.

KREDDHOP UNDER MARK Talib Kweli har gjort hiphop på hög nivå sedan 1998, men det var först när han började samarbeta med Kanye West som han fick sitt kommersiella genombrott. För tre år sedan släpptes han senaste, och kanske bästa, soloalbum och nu kommer han äntligen hit. Göta Källare, som det senaste året har bokat en rad tunga hiphopnamn, är återigen platsen du ska besöka. Markera den 9 februari i din kalender!

É FILM: Se Avatar i 3D eller dö! É MUSIK: En jävla massa dunka dunka. É KROG: Epok frammanar Halleluja-moments. É SPEL: Bayonetta gör väntan på Mass Effect 2 lite mindre outhärdlig. É TV: Courtney Cox är knappast övertygande som avdankad, men vi gillar Cougar Town ändå!

« Nyårslöften i spillror: 40% « Tycka synd om vargarna: 40% « Tycka synd om haitierna: 20%

Läs fler krönikor på nojesguiden.se/kronikor

Caroline Ringskog Ferrada-Noli älskar AVATAR. Men hon tycker också att den luktar lite ofräscht. Doften har sitt ursprung i en villaförort där alla hus ser likadana ut.

KRÖNIKA

Df[\ie`jd *%' Text Caroline Ringskog Ferrada-Noli Illustration Carsten Oliver Bieräugel

et ni, jag älskade Avatar. Jag såg den i 3D i en fullsatt salong. Jag vände mig om ibland och där satt svenska folket i sina svarta brillor, så fina. Ömsom log jag inåtvänt, ömsom flabbade jag högt, kramade min stolsgrannes arm och grät en skvätt. Gick ut från salongen, nickade åt gemene man på gatan. Log. Ni fattar. Hade i kroppen denna värld av perfekta varelser. Deras långa, likadana kroppar, som afrikanska långdistanslöpare fast med mer ass och tits, besatt instinktivt rättvis krigsföring och en sorts visdom som hittills bara har varit vikt åt äldre, svarta kvinnor i filmhistorien. Jag var lycklig den vinternatten. Detta var innan 2010 spräckte vallen. Nu fattar jag att det inte håller att ha den där postmoderna, konservativa ding dong-förhållningsättet till världen. Jag har själv ondgjort mig över hur fattigt 2009 har varit, hur konservatism och dumhet har varit utmärkande för det senaste decenniet. Nollnolltalet var då Sveriges kvälls- och

dagtidningar inte tvekade att publicera skit om att figurativ konst är bättre än abstrakt konst, som om det ens går att göra en jämförelse, som att det ens handlar om motiv! Samma medier, DN, SVD, Expressen, Sydsvenskan, lät okritiskt Sverigedemokraterna publicera sin fascistoida dynga, men lät bli att publicera kränkande Muhammedbilder. Under nollnolltalet tolkade man kvinnliga författare självbiografiskt, ibland blev deras konst diagnostiserad som sinnesjukdom à la hysteri, Maja Lundgren och Anna Odell. Feltolkningar av Mad Men florerade, tre år efter premiär. Och ett Gubbrum inrättades på Spy Bar utan ett enda försök till sabotage från ungdomarna. Att följa trender behöver inte per se vara en dålig sak. Och att välkomna den moderna tiden och omfamna det som är nytt, istället för att som på nollnolltalet omhulda gamla ideal, är ett exempel på en positiv trendföljning. Gamla ideal må ha några estetiska poänger, men härleder man vilken idébas de bygger på, kommer spåren

THE GLACéAU vitaminwater LAUNCH EVENT Foto Luca Deasti

så småningom att leda fram till en dörr i en förort av likadana hus. Innanför dörren i köket står en kvinna i förkläde, hon har en svart hemhjälp och är gift med en förnekande, heltidsarbetande man som har dålig kontakt med sina barn och som står för det ekonomiska bidraget. Han är känslomässigt handikappad, hon ekonomiskt beroende och båda är en slags klassbevarande rasister. Pinsamt, nej? Vi kan inte ta sådana risker på tiotalet. Det är inte okej längre. Så trots att jag älskade Avatar, tar jag avsked från den typ av barnsligt ogenomtänkta mysåsikter som jag och alla bara unnat oss för att det är kul, för att vi vill, för att vi är brats. I en intervju i Playboy berättar James Cameron att drivkraften till filmen var att få till de perfekta bröstvårtorna på den kvinnliga huvudpersonen, att det var det som hade tagit tio år. Att han helt tveklöst gör det goda urfolket, irrationella, illiterata, dumma och sexbenägna i skepnad av afrikaner är för ofräscht. Det håller inte.

È<kk >lYYild `ei kkX[\j g Jgp 9Xi lkXe \kk \e[X ] ij b k`cc jXYfkX^\ ]i e le^[fdXieX%È För 100 år sedan började en ny epok i Europa, modernismen, den gjorde upp med det gamla, rätt sjuka, och välkomnade det nya. I modeväg innebar det att kvinnor fick bära byxor, bli fulla och jobba. För konst, litteratur, musik, slaveriet innebar det allt. Den peakade i feminismen och medborgarrättsrörelsen på sextiotalet. Sedan på åttiotalet kom den individualistiska postmodernismen, sedan det politiserade nittiotalet, sedan nykonservatismen och nu är vi framme där något nytt kan börja igen. Jag föreslår lite moderna tider igen. Det är dags. Så, tack Avatar, du var bra. Men jag lämnar dig hos nollnolltalet, din sjuka jävel. Q

Se fler mingelbilder på nojesguiden.se/mingel

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 9

E{A<J>L@;<E vCJB8I

Att Göteborg har fungerat som ett 24 Hour Party People det senaste decenniet är allmänt känt, men har ni verkligen träffat alla huvudpersonerna inblandade i stadens klubb- och musikliv? Carl Reinholdtzon Belfrage berättar om en ljusskygg figur i Frank Zappa-mustasch som hållit sig bakom kulisserna, eller bakom spakarna om man så vill.

Mw>8; GFG Text Carl Reinholdtzon Belfrage Foto Ruvan Wijesooriya

När Anton Klint och Edvin Edvinsson inte spelar in med Tiedye driver de en ekologisk strutsfarm i södra Bjuråker.

È;\k ^c [\i d`^ Xkk [\e d\i m ejk\imi`[eX [`jZfe ] kk \kk jkXibk ]fk] jk\ ` jkXe% ;\k _Xi aX^ fZ_ d`eX m ee\i afYYXk _ ik ] i%È –Anton Klint

10 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

;

et fanns, som några av er förstår, bara två musikmetropoler värda att växa upp i under nollnolltalet: Brooklyn och Göteborg. Jag hade förmånen att bo, leva och verka i båda av dessa socialantropologiska honungsburkar. Att se Williamsburg ta form och växa fram bland chassider, tvättinrättningar och hipsters i början av decenniet var… attraherande. Att springa mellan vinbarer i East Village, Manhattan, och Animal Collective och Livian-konserter på nattklubben Galapagos i Williamsburg var min motsvarighet till inflyttade stockholmares Marit Bergman-upplevelser och Berns-kvällar. Men när Williamsburg blev känt som en hedonismens högborg med ett mastix av talangfulla artister, konstnärer och kompromisslösa gallerister såg företag och hyresägare en möjlighet att kapitalisera och snart förvandlades attraktiva studios och replokaler till HSBC-banker och Taco Bell-restauranger. Fenomenet kallas gentrifiering och är inte gärna något eftersträvansvärt. Göteborg, däremot, har lämnats ostört. Vi har knappt en kvällsöppen bankomat. Du kan dock ta ut färska räkor alla tider på dygnet. Däremot har vi Broder Daniel, Boys, The Tough Alliance, The Embassy, Studio,

Air France, JJ. Och Tiedye. – Göteborg är en perfekt mellanliten stad som har tillräckligt mycket att erbjuda för att få inspiration och tillräckligt lite för att inte bli distraherad, berättar Anton Klint, klubblegend och ena halvan av det fantastiska hillbilly/balearica/yacht-rockbandet Tiedye. Staden har en djupt rotad indiepopgrund och det avspeglar musikscenen väldigt mycket, oavsett om det är pop- och rockscenen eller dansmusiken. Både på gott och ont. Jag jobbar vid sidan av Tiedye med klubbverksamhet och tampas med musiklivet här i stan konstant. Det gläder mig att den mer vänstervridna discon har fått ett starkt fotfäste i stan. Det har jag och mina vänner jobbat hårt för. Om jag hade fått en krona för varje Riedel-glas Bourgogne jag druckit med Anton Klint hade det inte räckt till att parkera min pappas golfbil. Jag har känt Klint sedan 2001 då han öppnade den legendariska klubben Caviar på ett litet ställe som vi för sakens skull kan kalla Uppåt Framåt. Caviar tog, enkelt uttryckt, Göteborg från indiepopen och in i framtiden. Två saker skiljer oss åt. Hans Frank Zappa-mustasch och hans envisa vägran att dricka vin. Han är som en klassisk bartender från en lika klassisk spaghettiwestern som tillbringar all sin vakna tid på klubbar,

restauranger och salonger, men bara dricker mjölk. Jag vet inte vad jag vill säga med detta, men jag har alltid respekterat och varit djupt förtjust i Klint. Det är något hedervärt över hans person. Han är också vad många skulle beskriva som en "hipster": Klint bär sneakers (mjuka, böjbara gymnastikskor med snörning) och har mössa på sig inomhus, en jävligt stor täckjacka, innehar en klubb, en skivpåse i äkta tyg och spelar i ett eget band med tillhörande MySpace-konto, Tiedye tillsammans med den charmante Edvin Edvinsson från Fibes, oh Fibes!. Anton, Tiedye är nu inte helt nya, så hur länge ska vågor, duos och kompisremixar vara, som det heter i folkmun, ”hippt”? – Jag har svårt att se någon större förändring. Jag har alltid gillat havet, vänner och att göra musik med vänner. Känns rätt ansträngt att försöka hitta någon annan röd tråd där. TTA och Studio slog genast och omedelbart igenom, men ni har hållit er ganska anonyma sedan ni släppte er första låt för ett par år sedan. –Självklart ska du jämföra oss med göteborgspop! Vet inte riktigt vilken väg varken Studio eller TTA valt att gå, men vi har valt att utvecklas och fokusera på att göra bra musik. Det har tagit lite tid, men det har det varit värt. Ni har gjort en briljant remix på Wolfmothers låt White Feather. Berätta. –Vi fick en förfrågan av Glen från Modular om vi kunde remixa Wolfmother. Lite otippat. Eftersom vårt sätt att göra remixar på i princip är att göra en ny låt till sången i originalet, fungerade det riktigt bra även med Wolfmothers lite mer distade sound. Den kommer ut nu i februari. Singeln innehåller förutom vår version en remix av Sebastian Tellier. Du har en hipp motsvarighet i Malmö som går under namnet Emil Broomé och som också lever tillsammans med skivor, stämmer det att ni har samma mamma? –Nej. Mellan dig och mig, är det inte på tiden att någon påtalar den homosexuella laddning som Edvins andra band Fibes, oh Fibes! utstrålar? –Jag tycker nog att Fibes utstrålar rätt mycket heterosexualitet. Ingen ytterligare kommentar. Frank Zappa-mustasch eller Dennis Wilson-skägg? –Jag är inte helt otippat svag för mustasch. Donald Fagen eller Walter Becker? –Är ett stort fan av Steely Dan. Svårt att säga. Gillar både gitarr och piano. Q Tiedye-releaser som kommer är Fishermans Bend, första singeln som släpps på Modular i början på februari, en låt även Dan Lissvik har gjort en remix på, samt Tiedyeremixer på Wolfmothers White Feather, A Mountain of One:s Bones och Sykets Fishband.

Crocker Pep! finns i alla JC-butiker och såklart på JC.se

Jeans 399.–

I en herrans massa ĂĽr har vi delat ut Stockholmspriset till personer och fĂśreteelser som har betytt extra mycket fĂśr staden under det gĂĽngna ĂĽret. NĂśjesguidens jury har vid flera tillfĂ¤llen under 2009 sammantrĂ¤tt och debatterat hĂ¤ftigt vem, vad eller vilka som fĂśrtjĂ¤nar att belĂśnas fĂśr sin exceptionella briljans. Den 26 februari utses vinnarna pĂĽ SĂśdra Teatern. Text Parisa Amiri, Margret Atladottir, Maina Arvas, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Anders Karnell, Amat Levin, Sandra Nelson, Tom Pyl, Pelle Tamleht

Foto Johannes Helje

JKF:B?FCDJ$ GI@J<K )''0 \PU QR [\ZV[R_NQR v_

ÂŤ JURY: Margret Atladottir (ordfĂśrande), Parisa Amiri, Maina Arvas, Cristian Dinamarca, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Johannes Helje, Johan Johansson Andersson, Anders Karnell, Johan Kellerman Larsson, Amat Levin, Josefin Lundgren, Sandra Nelson, Martin Petersson, Tom Pyl, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Elina Wessman

â&#x2DC;&#x17E; KI8E8E

/N_

â&#x2DC;&#x17E;

KarlbergsvĂ¤gen 14

En klassisk bar ser nytt ljus. Tranan har alltid varit Tranan, men efter ett par ĂĽr lite halvt i skymundan tog Jonas Kleerup och Tobias LidstrĂśm tag i dj-bokningarna, satte ĂĽterigen musiken i fokus och gjorde Odenplans och Vasastans finaste bar till ett av Stockholms allra bĂ¤sta tillhĂĽll de flesta dagar i veckan. Fantastiskt nog Ă¤r glansdagarnas bartenderstyrka i princip intakt.

BwB<E

Regeringsgatan 66

C@CC8 ?FK<CC98I<E Folkungagatan 47

Det kĂ¤nns nĂ¤stan bisarrt att hotellbaren pĂĽ Scandic Malmen vid Medborgarplatsen tidigare mest var ett tillhĂĽll fĂśrâ&#x20AC;Ś ja, vilka hĂ¤ngde dĂ¤r egentligen? Ingen? FĂśr under det senaste ĂĽret har relanseringen av Malmens restaurang och bar verkligen gett resultat. Hit vill vi faktiskt gĂĽ, mest hela tiden. Starkt jobbat.

12 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 1 â&#x20AC;˘ 2010

Inga gĂ¤stlistor, ingen vip. SĂĽ lĂ¤t det nĂ¤r man gick ut och lanserade restaurang 1900:s bakficka KĂĽken tidigt i vĂĽras. Att det var Carl M Sundevall och Johan Mattsson som lĂĽg bakom skapade dĂ¤rfĂśr viss fĂśrvirring. Vad skulle det bli av KĂĽken egentligen? I efterhand visade sig vara nĂĽgot sĂĽ enkelt som en fantastisk bar (Stockholms bĂ¤sta drinkar?) med fantastisk musik och en fantastisk hela ĂĽret-Ăśppen terrass. Som inga turister hittar till. LĂ¤nge leve KĂĽken.

JOHAN MATTSSON frĂĽn KĂĽken

Mediastockholms frĂ¤msta hĂ¤ng och nu nominerade till Ă&#x2026;rets Bar. Vad Ă¤r viktigast? â&#x20AC;&#x201C;Det Ă¤r alltid kul att vara nĂĽgons frĂ¤msta hĂ¤ng, men det viktigaste fĂśr oss i Ăśvrigt Ă¤r att stĂ¤lla oss bortom Stureplans flasheri, oavsett om det Ă¤r pĂĽ stekarhak eller konkurrenter. Jag tycker den rĂśda trĂĽden i vĂĽrt klientel Ă¤r just det, vi vill inte flasha utan bara ha en skĂśn stĂ¤mning. Den hĂśjda ĂĽldersgrĂ¤nsen, Ă¤r det fĂśr att hĂĽlla kidsen borta eller fĂśr att locka fram det Ă¤ldre klientelet? â&#x20AC;&#x201C;Vi har alltid haft 23. Carl M (Sundevall, reds anm) tycker att alla som Ă¤r under 30 Ă¤r kids, men de under 23 Ă¤r sjuuukt smĂĽ. Dricker slattar gĂśr de ocksĂĽ. Jag Ă¤lskar verkligen hur ansprĂĽkslĂśst KĂĽken Ă¤r, men nĂĽgon mĂĽtta fĂĽr det vara.

3VYZ

☞

D8E KvEB<I J@KK

Man vet att man har bänkat sig framför ett potentiellt guldkorn när Aftonbladets mest ambitionsfientlige kritiker skakar på huvudet och undrar vad syftet är. Henrik Hellström och Fredrik Wenzel har gett sig på en slags melankolisk tendensfilm som är besvärlig och lätt hade kunnat slå över i tomma gester. Men pastorala sorgesången Man tänker sitt har inga sådana problem. Med formsäkerhet och ett perfekt gehör för tystnad, när tystnad krävs, är det här en av de mest spännande svenska debutfilmerna på länge.

D<KIFG@8

Tarik Saleh är den perfekta symbolen för det allt mer dominerande känslotillståndet bland färska svenska filmare – att saker faktiskt är möjliga. Om man gillar tunnelbanor och politik och vill göra en film om det – varför inte animerad och med amerikanska stjärnor i rollerna? Då är det ju tråkigt om man låter sig nedslås av det faktum att man har betydligt mer erfarenhet av tidningsutgivning, dokumentärfilm och Fredrik Lindströms second hand-kavajer än av animation. Om Metropia är bra som film, är den direkt förstklassig som inspirationskälla och kreativ vägvisare. Det gillar vi.

<E =@CD FD FCC< CALE>JKI{D

Ordet ”rockumentär” har sällan känts så fel som när Jacob Frössén porträtterar Olle Ljungström. Med stort tålamod och ännu större hjärta visar Frössén att skildringar av ikoniska, mytomspunna personer inte behöver landa i det anekdotiska. En film om Olle Ljungström är ledsen, långsam, JACOB FRÖSSÉN stundtals på gränsen till tråkig (även om Ena halvan i nominerade Skriet och det förstås är omöjligt med Olle Ljungström mannen bakom nominerade En film i samma rum som en kamera). Framförallt om Olle Ljungström. Vad fick du för mat är den allmänmänsklig. Även för den som hemma egentligen? inte har blodförgiftning, skrivkramp och –Råkost. Det gäller att vara aktiv. skottskador från Afghanistan, träffar Vilket pris vinner du nästa år? filmens frågor om mening och framtid –Inget. Jag ska gå i ide nu och kommer att rakt i hjärtat. vakna ungefär 2013.

☞ JCFN 9CFN

8YbOO

☞

Henrik Hallberg och Stefan Thungren kan ju det här med disco. Tillsammans har de genom klubben Slow Blow stått för många av förra årets absolut mest intressanta dj-bokningar, och fått oss att krama livet ur samma års härligaste musikgenre i källaren på Marie Laveau. Att de sedan har fantastiska flyers och tygpåsar känns också som en trevlig bonus, i tider då denna konst fullkomligt verkar ha fallit i glömska hos Stockholms samtliga klubbarrangörer.

I<9<::8 J@DFEJJFE GCLKF

Lövholmsvägen 20

Nej, det är ingen svartklubb. Folket bakom Pluto har bara tagit det bästa från svartklubbsvärlden och struntat i allt det dåliga. Resultatet? Stockholms utan tvekan bästa kulturförening. Dessutom skulle en riktig storstad aldrig låta sig begränsas av tullar och Pluto har gjort området söder om Söder ofantligt mycket roligare.

Stureplan har under de senaste åren behandlats styvmoderligt av alla med god klubbsmak, med Spy Bar som det stora undantaget. Men under 2009 hände någonting. Rebecca Simonsson tog över som nattklubbschef för Utecompagniet och senare Hell’s Kitchen, kastade ut alla trötta house-dj:s och proklamerade att hon satsar på hits. Ett koncept som tydligen var lika genialt som enkelt. Hell’s Kitchen är en av Stockholms mest populära klubbar just nu.

REBECCA SIMONSSON Du har kallats för Sveriges svar på Lady Gaga för dina djärva outfits. Vad skulle du absolut inte kunna ha på dig? –Har jag? Jag har lärt mig att jag aldrig ska säga aldrig när det kommer till kläder. Jag är så fascinerad av textilier i stort att jag vill ta på mig allt. Jag drömmer om kreationer, och jag vill klä alla i vackra tyger. Sedan du la händerna på Hell’s Kitchen har det blomstrat i helvetet. Hur mycket är klädernas förtjänst? –Visst har det? Det är den bästa nattklubben i Stockholm! Jag skulle inte säga att det är klädernas förtjänst överhuvudtaget faktiskt. Det är mina underbara gästers förtjänst. Alla som kan festa och alla som vill ha kul har samlats på ett ställe som väcker liv i trötta själar.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 13

8\[`a

☞

CLE;8?C J<@KC

Duon Christer Lundahl och Martina Seitl förvandlade Nationalmuseum till ett Narnia. I Symphony for a Missing Room leddes vi som Peter, Susan, Edward och Lucy av herr och fru Bäver in i ett annat land. Med goggles och hörlurar blev varje rum en portal och vi fick se platser vi inte trodde fanns. Det var bättre än alla Narnia-böckerna tillsammans. Det var magi i 5D.

:8D@CC8 C8IJJFE

Hon är för samtidkonsten vad Armin van Buuren är för musiken. Hon regerade i curatorbåset och gjorde Rumstering på Bonniers Konsthall till årets tyngsta samtidsgolv. Genom en fantastisk konstnärslineup kändes synttrummor, benvärmare och grafiska frisyrer som om det aldrig försvunnit. Med Camilla Larsson vid pitchen ville vi att det aldrig skulle ta slut.

C8IJ E@CJJFE

Om Lars Nilsson var en parfym skulle han säljas på Cow. I januari 2009 lanserade han Ruins på Milliken Gallery. Vi tilltalades av basnoterna: foto, mdf och landskap. Vi häpnade av mellannoterna: närvaro, mörker och beröring. Vi blev extatiska av toppnoterna: skärpa, suggestion och geni. I december kunde vi fortfarande inte få nog. FOTO: GUSTAV ALMESTÅL

☞

8_\T

IwBLCKLI Kungstensgatan 2

Förväntningarna var höga när gänget bakom Esperanto slog upp portarna för sin sushisatsning Råkultur. Och få blev besvikna. I Stockholm blir en lunch knappast lyxigare än att avnjuta en precisionssnittad sashimi i kolsyrerök. Vår huvudstad fick en kvalitetssushi på internationell nivå, och detta till ett fullkomligt överkomligt pris.

;ALI<K Lilla Nygatan 5

Redan när Leijontornet presenterade namnet på sin nya bakficka gnuggade vi händerna av förtjusning. Konceptet med ett djur i taget var minst lika briljant i sig. När sedan dryckerna på Djuret visade sig vara både prisvärda och preciöst utvalda tjöt, brölade och kacklade vi av lycka. Vi börjar äntligen förstå varför människans bästa vän är ett djur.

14 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

M8JJ8 <>><E Birger Jarlsgatan 29

Vassa Eggens helomvändning från avsmakningsmenyer till rejäla stekar betalade sig redan under premiärveckorna. Och trenden höll i sig. Medan andra krogar går på knän står Vassa Eggen på tå och fyller restaurangen med charkutarianer och baren med veteraner kväll efter kväll. Detta utan att varken mat- eller bargästerna blir lidande, utan snarare bildar en fin symbios. Vassa Eggen Steakhouse är en köttmarknad som har kommit för att stanna.

☞

9v`[V[T

☞

D8IK@E ><C@E ;<K 8D<I@B8EJB8 C{=K<K Å 98I8:B F98D8J Mv> K@CC M@K8 ?LJ<K (Atlas)

Ett dokument över en av vår tids viktigaste händelser och en djupgående inblick i en valrörelse som inte liknade någon annan. Martin Gelin följde Obama kors och tvärs i ett USA som ville ha förändring och fann en gräsrotsrörelse som trodde på något nytt. Två år och 27 delstater senare gav Det amerikanska löftet oss känslan av att sitta på första parkett.

><CC<IK K8D8J ;< 8G8K@JB8

<DD8 wE>JKI{D F:? 8CCK vI ={IMI@;<K

(Natur & Kultur)

I en värld där maktens korridorer har förvandlats till något ur en skräckfilm visar Gellert Tamas upp en bild av ett land vars värderingar genomsyras av cynism. Det är en värld där apatiska barn utvisas och där ett lands regering låter det hända. Att världen är våg egen och att landet är Sverige gör bara läsningen ännu mer motbjudande.

(Alfabeta)

Emma Ångströms debut uppmärksammades för huvudpersonernas twittrande, men romanens genialitet återfinns inte främst i marknadsföringen eller i mikrobloggandet, utan i språket. Som läsare kom vi så nära huvudpersonerna att vi inte hade en chans att värja oss mot det avgrundsdjup som väntade vid slutet. Detta är början på ett underbart författarskap. FOTO: SARA BOURKE

☞

:RQVN

☞

?<DC{J

Utbildningsradion lyckades med Hemlös bevisa att det inte bara finns en raison d’être med public service, utan att det också finns rejält med kraft och nytänkande på redaktionen. Hemlös sopade enkelt, rakt och lysande banan med alla välgörenhetsömmande program under 2009 genom att skildra verkligheten så som den är – utan en smetig speakerröst som talar om för oss tittare vad vi ska känna.

?@=;@=%J<

I efterskalven av de mindre göteborgsklubbarnas tokiga idé att slå ihop sig till ett FC Gothia lanserades en stockholmsmotsvarighet gällande Djurgårdens och Hammarbys svårigheter att nå upp till storebrorsan AIK:s publiksiffror och, visade det sig, poängskörd i Allsvenskan. Under parollen ”Tillsammans kan vi” var Hifdif.se en humoristisk drift med lokalkonkurrenterna och ett skräckscenario för de mer lättlurade fotbollssupportrarna. När polletten till slut trillade ner skrattades det åt kampsång med tillhörande We are the World-video i alla läger.

<99< Å K?< DFM@<

Karin af Klintberg och Jane Magnussons dokumentär om vårt lands mest fascinerande bokförläggare är en underhållande berättelse om en naiv statsapparat och hur en man i denna apparat, bestyckad med de rätta kontakterna och en social kompetens utan dess like, kunde göra lite som han ville. Över ett avskalat bildspråk, där arkivbilder varvas med nyinspelade intervjuer, leder Magnussons berättarröst mästerligt oss in i Ebbe Carlssons unika livsöde.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 15

☞

:\QR

☞

K?< CF:8C =@ID

Under årets två Fashion Week by Bernsveckor är The Local Firm det märke som har särskiljt sig. Efter årets första vecka kunde vi inte sluta diskutera hur rätt i tiden och orädda The Local Firm var. När det var dags för årets andra modevecka var det med ivrig nyfikenhet vi fick det svart på vitt – The Local Firm vet vad de håller på med. Det är med spänning och stor nyfikenhet vi betraktar deras design. De har en tydlig röd tråd men vågar samtidigt gå sin egen väg.

8EE$JF=@< 98:B

Efter att ha haft sin bas i London återvände Ann-Sofie Back med kollegor hem igen och slog på stort. Hon tog över jobbet som chefsdesigner för överdelskollektionerna på Cheap Monday och slog upp en Hostage Store mitt på Grev Turegatan i Stockholm. Med sin nytänkande design, sina vågade val och sitt kreativa sinne har hon fått oss att återigen falla handlöst.

EF@I <K 9C8E:

Linnea Carlgren och Petra Thoms är namnen på de två unga kvinnor som tillsammans utgör Noir et Blanc. En idé om vad som skulle kunna födas när de startade märket fanns inte, men plötsligt blev de hyllade i otaliga magasin och bloggar när de under våren 2008 kom ut med en kollektion som blommade. Trots det hårda klimatet i modesverige var 2009 året då Noir et Blanc, med sin kreativa design i svart och vitt, visade att de var här för att stanna.

☞

:b`VX

☞

JBI@<K

Med återhållsam instrumentering och tillbakapressad sång uttryckte Isak Sundström och Jacob Frösséns duo med en unik kombination av nonchalant desperation och en klockren popådra de allra mörkaste känslorna. Kvar är bara hjärtat och skelettet, sjunger Skriet. Vem kan önska sig något mer?

AFE8K?8E AF?8EJJFE

Jonathan Johanssons evangelium predikar salighet genom fjäderlätta syntetiska popsånger. Men intill skimrande syntar, blänkande rytmer och hans mjuka röst och gitarr finns också en intensivt pulserande köttslig längtan. Det är den kombinationen som tar oss till sjunde himlen. JONATHAN JOHANSSON P3 Guld blev hårt kritiserat för att ha varit en ”grabbfest”. Är kvinnor underrepresenterade i svenska musikindustrin? –Det är fel att säga så. De tar mycket plats och det är extremt välförtjänt. El Perro del Mar och Fever Ray är de bästa. Du har en religiös ådra i din musik. Vad är tanken bakom det? –För just den här plattan var den viktig, jag valde att behandla de frågorna. Men jag kommer inte alltid att göra det. Har du märkt av att folk har problem med att du är öppet kristen? –Ja, men det var mer förut. Nu är det lugnare.

K8B<E 9P KI<<J

De bästa artisterna är alltid de som har en egen musikalisk vision och modet att följa den. Även om det som för Victoria Bergsman och hennes Taken By Trees innebär strapatsrika inspelningar i ett land där kvinnor helt enkelt inte är musiker, punkt. Eller att hantera de inspelningarna i en glimrande modern produktion. Eller att konsekvent bära känslor utanpå huden i de sprödaste visor. FOTO: LOUISE ENHÖRNING

16 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

☞

450$,)0-.413*4&5 '3&%"(&/ %&/

'&#36"3* ,-

4$"/%*$ ."-.&/ (e5("5"/

-*7& 1a 4$&/

0-" +0:$& 0$) .0/5: ,-6##"3

'&45" .&% ,*--"3 )0634 /e+&4(6*%&/ 406/%4:45&. */(&/ #*-+&55 */(&/ '&45 ; WR`TbVQR[` @a\PXU\YZ`]_V` QRYN` ba aVYY ]R_`\[R_ \PU S _RaRRY`R_ `\Z ORafaa Rea_N ZfPXRa S _ @a\PXU\YZ b[QR_ & \PU `\Z V[`]V_R_N_ \PU `aVZbYR_N_ N[Q_N aVYY Naa ]x YVX[N[QR `vaa cR_a_vSSN `VT `WvYcN V S_NZaVQR[



☞

@PR[

☞

KI{JK8I A8> ;@> EL6 Föreställning

Tack för att Unga Klara inte alls försvann, utan fortsätter som en självständig enhet utanför Stadsteatern. Och tack för att denna både barnsligaste och erfarnaste teaterscen i våras gav oss en stark längtan efter mer: föreställningen Tröstar jag dig nu? var en av årets bästa scenhändelser. Ann-Sofie Bárány skrev, på regissören Suzanne Ostens uppdrag, en pjäs för en fantastisk femhövdad ensemble, och det blev en uppsättning där allt och alla samverkade. Tack för kaffe, näsdukar och katharsis.

8EE8 MELB

=8IE8Q 8I989@

Koreograf

Efter Solofestival med mig själv, Anna Vnuk sätter upp Cats och Kära medborgare kom hon under 2009 äntligen tillbaka med sin unika mix av subtil snyggdans, lakonisk humor och privatpolitisk ståupp i Hårdare snabbare Anna Vnuk. En koreografi som vissa skulle säga handlade om moderskap, men som vi vill beskriva som en feministisk show om att ta sig själv och sitt uttryck på allvar – ett kattmjukt sidensmooth och soulsnyggt uttryck. Där pastell omfamnar svärta, som mental och visuell engelsk konfekt.

Regissör

Under flera år har hon höjt både stämning och nivå på stans teaterscener. Vi minns uppsättningar som Invasion! på Stadsteatern och sörjer nerlagda Teater Scenario. Det gångna året fick hon nästan migrationsministern att gå på Konsuln på Folkoperan, och oss att kliva på pendeln för att niga inför Drottning Kristina på Uppsala stadsteater. Farnaz Arbabi gör ärlig och rolig experimentell scenkonst, som aldrig tar blicken från samtiden och alltid tar leken på största allvar.

☞

; WR`S _Ovaa_N_R

☞

KIv;>wI;<E

Efter att ha fyllt gräsmattan nere vid Klara sommar efter sommar var det dags att byta område för Jakob Grandin med personal. Det naturliga valet föll på utrymmet under en sunkig bro i Skanstull och äntligen fick Stockholm det urbana vattenhål vi saknat alldeles för länge. Trädgårdens tid blev, likt sommaren, kort men underbar och hade inte Tillståndsmyndigheten lagt sin näsa i blöt skulle tvåtusen klubbkids förmodligen ha förgyllt betongen även under vinterhalvåret.

?FIEJKLCC JKI8E; <K89C@JJ<D<EK& :FEEP C@E;JKI{D Hornstulls Strand 4

Har i princip allt bra ägt rum på Strand under 2009? Förutom att vara ett fantastiskt ställe att umgås på rent generellt har Conny Lindström hållit fanan enormt högt med klockrena musikbokningar vecka efter vecka. Och det mesta har varit gratis också. Som om inte det vore nog verkar 2010 vara Strands år även det. Conny Lindström måste vara rena definitionen av en glädjespridare i Stockholm. En självklar nominering. CONNY LINDSTRÖM från Strand

=8J8;

2009 var ett gott år för svensk film, och ett fantastiskt år för Farväl Falkenbergavknoppade Fasad. Apan, Man tänker sitt och Broder Daniel Forever får betraktas som en hygglig årsskörd för ett rätt så grönt produktionsbolag. Även om vi redan nu ler lyckligt åt Fasads idébank, integritet och snåriga kollektivism är det kanske framförallt framtiden vi vill tänka på. Vi tror nämligen att något stort håller på att skapas här.

18 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

JESPER GANSLANDT från Fasad

Vad tycker du om Sveriges filmsmak? –Har Sverige filmsmak? Vems geniala idé var det att sätta bluetooth-snäckan i Olle Sarris öra? –Det var Olles idé. Eller egentligen var det ju min idé.

Robyn har bildat klubb hos er med Lojsan under namnet Konichiwa Bitches. Star quality! Vad satsar du på, en återuppstånden Michael Jackson bakom skivorna? –Borde fan gå! Men jag frågar hellre några av mina levande svenska favoriter som Miike Snow, Familjen och Peter Bjorn & John. Vilken kväll på Strand minns du starkast från 2009? –Ettårskalaset var enormt! Eller när El Perro del Mar och Goran Kajfes stod på scen. Eller när Miike Snow och Familjen djade! Eller Svmks Bob Hund-hyllning i våras. De spelningar jag minns allra starkast är Earth, Deerhof och Wooden Shijps.

119x178.pdf

1/22/10

12:14:57 AM

utspelar sig i Los Angeles 1962, under kulmen av Kubakrisen, och Ă¤r berĂ¤ttelsen om George Falconer, en brittisk collegelĂ¤rare som kĂ¤mpar fĂśr att finna meningen med livet efter att Jim, hans partner sedan lĂĽng tid tillbaka, gĂĽtt bort. George lever i det fĂśrflutna och har svĂĽrt att tro pĂĽ framtiden och vi fĂĽr fĂślja honom under en dag i livet, en dag dĂĽ mĂśten och en serie hĂ¤ndelser leder till att han mĂĽste bestĂ¤mma sig fĂśr om han tycker att det faktiskt finns nĂĽgon mening med livet. # # $ ! " % $ $ 1. Musik

X. Mode

2. Lyrik

" 1. En fĂśrlorad vĂ¤rld

X. Morden i Midsomer

2. Stolthet och fĂśrdom

Maila svaren, namn och adress till " ! sĂĽ kan du vinna biobiljetter.

Elsa Billgren & Rebecca Simonsson

Maja Littmarck & Anna Ă&#x2026;hrĂŠn

MMMÂ 9?D;C7<H?97Â I; Camilla Ă&#x2026;strand & Isabel Nylund

Se fler mingelbilder pĂĽ nojesguiden.se/mingel

Foto Erika Adamsson

VĂ¤n med Jonas Kleerup

Elin EngstrĂśm & Sandra Nelson

David â&#x20AC;&#x153;Judenâ&#x20AC;? Hallerby & Alexander HjertĂŠn

Charlotte Nilsson, Anton JĂ¤rlid & Theo Ander

Bert Karlsson & Caroline Sundqvist

Amy LĂśnn & Camilla Gestrin

Katarina Delin, Josefine Linder, Mia Karlson & Emely Lindegren

Nina Shariati & Martina Fine Sieg

K@;<EJ 8E;8

Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

DJUR

Varför saknar musikjournalistiken intelligenta representanter? För att intelligenta människor väljer högavlönade statusyrken. Det är enda förklaringen Carl Reinholdtzon Belfrage har när han nu läser ännu en samling musikjournalisters ”musikpresentationer”. KRITIK

(

MISSRIKTAD VÄLVILJA Det var då ett jävla tjat om att rädda vargarna och delfinerna. Men varför inte skänka en slant till de som fortfarande gräver upp krossade människor från husvrak i Haiti? Som en väldigt vis kvinna en gång sa: ”Det är vi mot djuren”.

)

SMURFARNAS COMEBACK Helt plötsligt vill var och varannan biobesökare se en blå kille utan örsnibbar rädda världen. Gargamel går loss i sin grav.

FARAN ÄR ÖVER Juletider förvandlar barn, gamlingar, klimakteriekvinnor, föräldrar och medelålders män som tror sig veta bäst till blodtörstiga bulldozers. Vi tackar Gud varje dag för att julen är över och för att vi återigen kan känna oss säkra på Stockholms gator.

DANSYRA Vi hoppas på att Gudrun Schymans Let’s Dance-medverkan ska få även mindre eleganta politiker att tänka ”Yes we can!”. En riksdagscomeback för Göran Persson känns utesluten, men vi kan fortfarande drömma om att se honom trippa fram framför Tony Irving.

VÄLKOMMEN TILL TIOTALET Lars Winnerbäck, Kent och Thåström blev vinnare på årets Grammisgala. Vilket år är det nu igen?

:Xic I\`e_fc[kqfe 9\c]iX^\ fd Efm\ccj efccefcckXcjc`jkX

mitt hem bereder vi oss att högtidlighålla femårochåtta-månaderssminnet av att nättidskriften Twisterella lades ner. Jag säger inte fira: ordet tar emot, trots den glädje och stolthet som vi borde känna efter att ha blivit av med detta publika missfall. För om man har gjort sig hemmastadd i de fruktansvärda åren 1999–2004, om man har lyssnat till rösterna från dem som då levde i vår del av världen, så att dessa människor ter sig lika verkliga som ni och jag, då vill man inte skämta och hurra. Det var en ödesstund för vårt land. Aldrig har Sverige varit så nära att banalisera och avintellektualisera musikkritik som då. Nu är vi nära igen. Denna gång under namnet Musikmagasinet Novell och deras nollnolltalets lista. Varför känns dessa unga grupperingar av små, vita barn ur den lägre medelklassen, som alltjämt bildas för att skriva om musik, ständigt som ett ännu icke televiserat Glee-avsnitt? Jag är motståndare till idén att mindre begåvade och i sociala sammanhang misslyckade personer ägnar sig åt kritik. Vi har sett många exempel genom åren: Twisterella, Benno, Bomben och nu Musikmagasinet Novells nollnolltalets lista. En samling lillgamla töntar på jakt efter revansch och social återupprättelse, ett rockjournalistikens motsvarighet till

Nollnolltalets urval är lika spännande och innehar samma intellektuella spänst som en barnskiva.

ÈAX^ i dfkjk e[Xi\ k`cc `[ e Xkk d`e[i\ Y\^ mX[\ fZ_ ` jfZ`XcX jXddXe_Xe^ d`jjcpZbX[\ g\ijfe\i ^eXi j`^ k bi`k`b%È Samhall om man så vill, så benägna att visa att deras mediokra sysselsättning är av värde och vikt att distans och analys totalt avlägsnas.

En Britney Spears-video blir plötsligt, på fullt allvar, upphöjd till film noir. Vi pratar alltså om människor som anser att Britney Spears i videon till Toxic övertygar i rollen som farlig och förförisk. Jag läser igenom dessa illa författade presentationer (en skribent kissar på sig när hon träffar Marit Bergman) och skrattar. Om man räknar att dra på mungipan, ta sig för pannan och spy i en spann som skratt. Vad är det för land vi lever i vars strukturer skapat dessa ovan nämnda perversa föreningar av människor? Exakt var i systemet tilläts dessa barn att falla utanför? I en text berättar en Glee-person hur han och hans vita Glee-kompisar dricker billigt vin och sjunger allsång till Rihannas Umbrella. Rihanna hjälpte dessa vita, bilburna Glee-människor att ”känna sig som ett lag”. ”Som en enhet”. Vad är det för fel på dessa Gleemänniskor? Vad är det dessa Gleemänniskor saknar för viktiga tankegångar avgörande synapser i sina mindre väl utvecklade sinnen som får dem att frivilligt publicera dessa ogenomtänkta och antiintellektuella rop på hjälp? Svara ni på den frågan. För mig känns hela projektet som en samling avbrutna och djupt bristfälliga tankar. Q –Carl Reinholdtzon Belfrage

SNABBA CASH Hanna Fridén tigger jobb på sin blogg, Rebecca och Fiona skryter om svarta pengar och Carolina Gynning skriver en kvinnlig Snabba Cash. Det är arbetslinjen det.

SLUT PÅ SLAPPET Alla som trodde att bloggare skulle få mindre att säga till om – tillåt oss att skratta! I Glamourama, TV3 Plays nya webb-tv-satsning med vår egen moderedaktör Michaela Forni i spetsen, kommer Anna Hibbs, Petra Tungården och Forni inte kunna gå ett steg utan kameror i hasorna. Men vänta… betyder det här att vi inte längre kan sitta i mjukisbyxor på jobbet?

JERSEY SHORE Vi slutar inte tjata innan alla har sett New Jerseys genom tiderna bästa bidrag till den amerikanska kulturskatten.

DJURPLÅGERI Det kanske är att svära i kyrkan, men börjar det inte bli lite synd om Tiger Woods nu?

THUG LIFE Fängelsestraff, dödshot mot medfångar och nu senast en vägran om att gå i den obligatoriska terapin. Skit i opera, Tito Beltrán skulle ha blivit en fantastisk gangsterrappare. Bubblare: Bajs i trappuppgång, vårpepp.

9vJK ALJK EL

8e`dXc :fcc\Zk`m\j mXZbiXjk\ ^feYc`Zb

Carl Reinholdtzon Belfrage

— Göteborg och Brooklyn Två platser i världen

ANIMAL COLLECTIVE Campfire Songs

Göteborg och Brooklyn var de två bästa musikpolerna under nollnolltalet. Jag hade förmånen att bo i bägge. Jag är så privilegierad. — Bear in Heaven

återutgivning/ Paw Tracks

”We wanted it to sound like a campfire feels and I think that also made us think of campfire songs that you can sing with a bunch of people and everybody gets connected and feels good and safe. It really wasn’t spontaneous or improvised. We worked for a month or so to get it just right like the transitions between songs”. Panda Bear berättar om Animal Collectives tredje album Campfire Songs, som om möjligt var 2003 års mest styvmoderligt behandlade album. Totalt nonchalerad av landets musikjournalister. Förutom av yours truly naturligtvis. De Soto de Son är för att ta ett exempel helt briljant. Campfire Songs är varje medioker människas mardröm. Det är passionerat och ”to the point”. Animal Collective rörde sig

Beast Rest Forth Mouth/ Hometapes

hemtamt över musikens vida palett, tematiskt ständigt nere på sina händer och knän för att låta Twister-färgerna korsbefruktas i sitt hippiekollektiv samtidigt som övriga världens band totalt stelnat i en form. Genom bibliska martyrhyperboler, till en fond av lo-fi-psykedelia inspelat på en terrass i ett åskregn, tar Campfire Songs sitt uttryck. Naturligtvis ett bättre alternativ än dagens upplyfta Yeasayer's Odd Blood som får ses som ett levnadsglatt Scissor Sisters för barn i jämförelse med Animal Collectives introverta svärta och isolation. –CRB

Upptäckte dessa gentlemän när jag firade jul hos mamma i Hovås. Under samma seans förstod jag att jag avskyr och ser ner på soul. Dra paralleller om ni vill. — Beach House Norway Charmant i all sin enkelhet. — JJ Troublemaker (Akon cover) SY/Secretly Canadian

Nominerade till Nöjesguidens Göteborgspris.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 21

D@E><C

Grammisgalan må ha varit avslagen men det gjorde bara att efterfestens gäster fick något desperat i ögonen. Händer det inte på efterfesten händer det nämligen inte alls. Nöjesguiden var självklart på plats för att ta tempen.

:X] Fg\iXj

>I8DD@JD@E><C Text Parisa Amiri Foto Johannes Helje

Emma Elwin

20, Södermalm, stylist

Vem är nästa års musikunder? –Rebecca Simonsson gör comeback. Hon vågar vara osvensk och gör sin grej. Häftigt klädd, som alltid. Vilken Grammisrelaterad nyhet pryder löpsedeln imorgon? – ”Amanda Jenssen hade skor på sig.” Vilka kändisar hamnar i gräl ikväll? – Amanda Jenssen får skäll av någon för att hon hade skor på sig. Thåström däckar bara.

Kristofer Ahlström

30, bor på Kungsholmen, före detta nöjeschef på Café, numera frilansare och snart aktuell med romanen Bara någon att straffas

Vem är Sveriges mest överskattade artist? – Jag skulle kunna kasta en sten ut i det här rummet och var den än träffade skulle det vara på en överskattad artist. Hur många här är buksvågrar med Carola? – En gissning – förmodligen ett tjugotal. Hon har hållit igång sedan tidigt åttiotal, man hinner med mycket i en så snäv bransch. Vad säger du om utvecklingen från tv-sänd gala i Globen till Münchenbryggeriet? – Fattigt. Det är sjätte året i rad som jag är med i juryn. Nu känns det som att sitta på avbytarbänken i omklädningsrummet där jag bara är med för att min pappa är tränare och gjorde mig till stjärna i laget.

My Söderholm

21, Lidingö, reporter på Tramsit.se

Emma Malmlöf

19, Nacka, reporter på Finest.se

Årets musikhiss? –Melissa Horn, kvinnliga motsvarigheten till Lars Winnerbäck. Samma melankoliska anda. Vilka artister bildar en ohelig allians? – Salem al Fakir gör en "Prinsen", hänger med en Slitz-modell och porrar sig. Släpper prettostilen och vågar! Promoe vann klubb/ hiphop-kategorin. Sitter det bara svennebananer i juryn? – Det måste vara ett skämt. Bättre lycka nästa år.

22 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

Vad tyckte du om kvällens programledare, Karin Winther? – Hon skrattade för mycket åt sina egna skämt, glömde bort att presentera artister vid uppträdanden, men var gullig med glimten i ögat. Synd att hon skulle hävda sig hela tiden. Hur står sig svenska Grammis mot amerikanska förlagan? – Jämfört med andra år var det här ett stort fiasko. Kändes inte proffsigt. Vad hade hänt om Kleerup hade dykt upp? – Han hade synts mycket för att vara trotsig och försökt förstöra innan han slutligen skulle bli utsparkad. Borde det införas alkoholkontroll för pristagarna? – De borde vänta på att få sitt pris innan de börjar kröka. Det är väl nervositeten som får dem att ta till flaskan.

Martin Sjölander

23, Spånga, pluggar på Konstfack och gör musikvideos

Vilken kändis hoppades du att få stöta på? – Nina Persson (The Cardigans, A Camp) är inte här så det är kört. Hon har en självsäkerhet som lyser i ögonen. Hur skiljer sig Grammisgalan från en vanlig firmafest? – Snyggare människor, det är den enda. Annars är det samma ryggdunkande mellan gubbarna. Vilken skandal hoppades du på? – Att Abalone Dots-tjejen skulle visa tuttarna. Hon ser så oskyldig ut, det hade räckt med att hon var full. Vem har kommit ut ur garderoben den här tiden nästa år? – Kleerup är ju körd, han har fått barn. Han kanske kommer ut ändå. Annars valfri person från Takida.

KXZb ] i d`^

ytt år! Nya äventyr! Åtminstone för mig. Jag har nämligen bestämt mig för att min tid som klubbredaktör här på Nöjesguiden är slut. Jag vill såklart tacka redaktionen för den fina möjligheten och erfarenheten, det har varit askul! Nedan finner ni min sista topp tio-lista. Kram.

(

TOM TOM DISCO

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 22–03, en fredag i månaden

Det här är Richard Testarossas nya fredagsklubb på Marie Laveau. Med väl valda gäster kommer Testarossa bjuda på sin version av koklockedisco, kosmisk electro, bossa nova, casiocore, funk och singalong! Förvänta er en hel säsong med artister, modeskapare, grafiker, konstkollektiv och dj:s från hela världen.

)

ONE NIGHT IN SPY BAR

GALAXY

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, 00–05, en torsdag i månaden

Spy Bars och kanske till och med Stockholms bästa torsdagsklubb. Håll utkik på Spy Bars utskick och missa inte nästa gång. Marie Laveaus Bar, Hornsgatan 20, 22–01, tisdagar

Tisdagar ska definitivt inte behöva vara tråkiga. Ta dig till Stockholms bästa bar där det är högt till tak för alla som behöver plats och häng med bästa dj-duon Trollhex aka Fox ’n’ Wolf.

TORSDAGAR PÅ 2.35:1

Berns källare, Berzelii Park, 23–04, torsdagar

Residenterna William Hamilton, Leo Forsell, Christian Daflos och Peter Björklund står för årets bokning (SOLO) än så länge. Sedan får man ju inte heller glömma att kvällarna, då bara residenterna spelar, är sjukt bra de med.

KÅKEN

Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, 22–02, onsdag–lördag

Kan tänka mig att många inte tycker att Kåken borde vara med här på klubblistan, men på helger är det faktiskt dansgolv och det räcker för mig.

KONICHIWA BITCHES

Strand, Hornstull Strand 4, 22–03, en fredag i månaden

Andra fredagen varje månad betyder Konichiwa Bitches på Strand. Bakom klubben hittar ni Robyn och Louise Sondlo. Tjejerna bjuder in dig, sina vänner, dj:s och andra allkonstnärer till barhäng och spontandans.

BCL99

MÅNADENS KLUBBPROFIL

=\jkX d\[ b`ccXi Maja Asperö Lind och Casandra Cornelio

Bor: Casandra: Årsta. Maja: Jag är faktiskt hemlös just nu så tips om vart jag ska ta vägen mottages gärna. Sysselsättning: Casandra: Levnadskonstnär. Maja: Förutom killfestandet och kvittokasseångesten jobbar jag på en barnteater och på radio då och då. Jag har en nästintill avslutad samhällsplanerarutbildning som ligger och sussar lite på mållinjen. Här klubbar jag: Maja: Helst på ställen jag aldrig har varit på tidigare. Men allt som Office står bakom. Röd Ballong är också ett gäng att hålla ögonen på och Loose gör de bästa Facebook-eventen. Casandra: Top Nice eller det mesta på Pluto eftersom det är så nära hem. Favoritdryck: Maja: Brämhults hallondryck innan de körde ner druva i jesublodet. Casandra: Vatten med pressad lime i. BRA med Stockholms klubbliv: Casandra: Att det är dans och stök och att det finns svartklubbar! DÅLIGT med Stockholms klubbliv: Maja: Äsch, jag älskar Stockholms klubbliv. Jag tycker att det rullar på

FOTO: PER HUGO KJELLÉN

strålande. För det mesta kan man göra precis vad man vill alla tider på dygnet. Cassandra: Har man inställningen att det är dåligt ska man fan inte gå ut. Bästa förfesten: Maja: På mitt tak där jag bodde förut. Man satt högst upp på Kungsholmen, bredvid Björn & Bennys studio. Bästa efterfesten: Maja: Också på taket, många fina sommarmorgnar har man suttit där efter Kruthuset. Casandra: Hellre en bra efterrätt än en bra efterfest. Drömbokning: Maja: Basti Grub eller Tok Tok. Basti var på Ljunggrens nu i vintras, han spelade inte Marjooo då, det är en av de bästa låtarna i världen och jag vill verkligen dansa till den nu i sommar. Casandra: Håkan Hellström.

Bästa klubbminne: Maja: Fusionfestivalen är bäst i världen och Gagnef är bäst i Sverige. Festival är så skoj. Arvikapeppen är stor i år, för vi kommer att ha en egen klubbkväll. Ni kommer ju att spela på Nöjesguidens Stockholmspris den 26 februari på Scandic Malmen. Vad kan vi vänta oss? Maja:Vi kommer att spela allt som låter som landet Afrikatt. Det kommer att bli bongos och språk man inte förstår sig på. Vilka killar ska det festas med? Casandra: Fulla, odrägliga, stökiga killar som brölar! –Parisa Amiri

HEROINE

Debaser Medis, Medborgarplatsen, 22–03, månadsklubb

Medis hårdaste electroklubb kör vidare i år och det verkar som att de satsar riktigt bra! Spikade bokningar att se fram emot än så länge är inga mindre än: Crookers, Birdy Nam Nam och Delphic.

LOFTET

Debaser Medis, Medborgarplatsen, 22–03, månadsklubb

Loftet hade många bra och intressanta bokningar 2009, ni kanske märkte att de var med här några gånger. I år blir det såklart inga undantag, Brodinski är spikad, ni hittar mig längst fram. Men först ut i februari: Maskinen.

FESTA MED KILLAR

Spy Bar, Medborgarplatsen, 00–05, fredagsklubb

Tjejerna festar med sina favoritkillar som vanligt, alltid roliga och talangfulla gäst-dj:s som blandas med olika teman varenda gång. Exempelvis Sensation White på Spy Bar.

ACE

Mango, Sveavägen 36, 22–03, lördagar

Stockholms bästa indieklubb i fyra år nu. Helt sjukt att det har funkat så länge. Lilla rummet är fortfarande fullt med rök och galna kids dansandes till allt från hårdaste electron till djupaste deep-housen. I stora rummet är det som vanligt den bästa indieblandningen i stan.

:I@JK@8E ;@E8D8I:8

;i dbclYYXieX m` m`cc j\ Det finns många roliga klubbar att besöka. Tyvärr finns det ställen som du aldrig kommer att komma in på, eftersom de inte existerar på riktigt. Nöjesguiden drömmer sig bort och önskar att någon hade pekat in oss på följande diskotek: THE MATRIX RELOADED När andra The Matrix-filmen kom förväntade vi oss mycket, men knappast en klubbscen som är helt utomjordiskt cool. I Zion rejvar flera tusen rödpillertrillare efter Morpheus tal om att de antagligen kommer att dö, men fortfarande har tid att dansa, typ. Rejvet är helt galet sexuellt och alla är inlindade i porriga Pocahontastrasor och svettas och juckar mot varandra. CASABLANCA Andra världskriget när det är som allra snyggast. På Ricks Café i Casablanca finns det hemliga kasinorum och asmycket diamanter. Och champagne ur sådana där champagneglas som

känns superchic. Det enda som är lite tveksamt är var PK-nivån ligger på Sams roll som underhållare (kolonialism), men annars är det ett väldigt fab tillhåll. LILLA SJÖJUNGFRUN Okej, kanske inte en renodlad klubb, men festen i början när Kungen ska presentera alla sina sjöjungfrusprinsessor – hur häftig är den? Superhäftig, faktiskt! Alla små sjöjungfrur bara simmar runt och sjunger i stämmor

och ser superheta ut. Allt är skitbra tills pubbeungen Ariel sabbar allt och bara "Näää, jag vill leta efter bestick". PARTY MONSTER Filmen Party Monster är ett måste för alla klubbungar! Baserad på den sanna berättelsen om en klubbarrangör i New York i början av nittiotalet som råkade mörda sin langare. Jaja, poängen med den här filmen är hur alla klär sig! –Tone Schunnesson

cristian.dinamarca@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 23

Malmen 21.45

;caSc[ PO`\ YOT{ O`YWbSYbc \W\UO` PcbWY aO[ZW\UO` RS PWPZW]bSY PgU aS[W\O`WS` Vy TO[WZXSa \ROU W\UO` dS`\WaaO ^`SaS\bObW]\S ObSZX{ `yRUWd\ ^ZO\S`W\U aY] eSPP ^S^^O` VWab]`WY PWZRP dO\R`W\UO` c^ ]QV RWaYcaaW]

\dS`YaO[VSb c` TÂ&#x2021;`SZwa PÂ&#x2021;QYS` Â¿YO SaWU\ T]`[ UU\ORaY]\ab yZZPO`O abwRS` UO` cbabwZZ\ OUS P]Y S` `Wb\W\UO` \W\U abORa ]Z^`]U`O[ `YOYaVca PO\Y abORa ^^ZSdSZaS` ]\S`

14/

11/

08/

01/ EK, LAGUNA, BARYSHNIKOV/ ICKEA/STÃ&#x201E;LLE/DEN ANDRE (18â&#x20AC;&#x201C;21 DEC) 02/ NORRDANS & THOMAS NOONE DANCE/ SUNDAY, AGAIN (22 JAN) 03/ HOTEL PRO FORMA & THE KNIFE/ TOMORROW, IN A YEAR (29 JANâ&#x20AC;&#x201C;1 FEB) 04/ DEBORAH HAYâ&#x20AC;&#x201C;SOLO PERFORMANCE PROJECT/MARKET (9â&#x20AC;&#x201C;13 FEB) 05/ LOTTA MELIN/AGRARE/ A SAFE PLACE TO DIE (16, 18 FEB) 06/ LIQUID LOFT/ RUNNING SUSHI (24 FEB) 07/ ANNA KOCH/ HAPPY TO BE HERE (2, 3 MARS) 09/ 08/ CULLBERGBALETTEN/ EK, INGER, EKMAN (5, 6, 8â&#x20AC;&#x201C;10, 12, 13 MARS) 09/ DORTE OLESEN & DANSSTATIONENS TURNÃ&#x2030;KOMPANI/MADE IN SWEDENâ&#x20AC;&#x201C;DE STORA KÃ&#x201E;NSLORNAS FÃ&#x2013;RESTÃ&#x201E;LLNING (17â&#x20AC;&#x201C;18 MARS) 10/ CULLBERGBALETTEN/ UP CLOSE (25â&#x20AC;&#x201C;27 MARS) 11/ SOL PICÃ&#x201C;/ EL LLAC DE LES MOSQUES (9 APRIL) 12/ PHILIPPE BLANCHARD/ HOW ABOUT YOU? (20, 22â&#x20AC;&#x201C;24 APRIL) 13/ LES BALLETS C DE LA B/ OUT OF CONTEXT (27â&#x20AC;&#x201C;29 APRIL) 14/ URBAN CONNECTION (7â&#x20AC;&#x201C;19 MAJ) COMPAGNIE KÃ&#x201E;FIG / TERRAIN VAGUE (14, 15 MAJ) SAMIR AKIKA UNUSUAL SYMPTOMS, RENEGATE THEATRE/ EXTENDED TEENAGE ERA (19 MAJ) 15/ BALETTAKADEMIEN & KUNGLIGA SVENSKA BALETTSKOLAN (27â&#x20AC;&#x201C;29 MAJ)

#&$ .. ,5) "5#( )D (- (-"/-C- A5.# ( .C- 5 ,("/-! . (5FIA5 ."&'5D5 5EMBJEMÄ´NNEÄ´NE

06/

04/

12/

07/

01/

02/

10/ 05/

03/ 15/

BOKA VÃ&#x2026;RENS BILJETTER!

13/

BpgXie# [\k i \kk `ek\ie\k ` d`e jfggX

BIF>

;

en något felciterade Ines Uusman har fått ta emot mycket spott och spe för sitt uttalande om datorernas elektroniska ormgrop och dess livsutsikter. Med facit i hand kan vi nog konstatera att både det världsomfattande nätverket och användandet av detsamma inte bara kommer att bestå utan förmodligen även växa. Efter önskemål från våra läsare har vi på Nöjesguiden lagom till 2010 valt att börja skriva ut internetadresser till de krogar vi nämner på dessa sidor. I den mån en sådan existerar det vill säga. Ta köksvägen in i cyberspace och besök gärna någon av följande restauranger i verkligheten också.

(

EPOK

Humlegårdsgatan 17, tel 611 86 15, restaurangepok.nu

Redan innan flamberingsvagnen rullades fram spann vi av lycka under det senaste besöket på Epok. Öppet mån–fre 11.15–14.00, tis 17–01, ons–lör 17–03

)

DJURET

Lilla Nygatan 5, tel 506 400 84, djuret.se

Vi välkomnar renkalv, månadens djur, med öppna tarmar. Öppet: mån–lör 17–00

KAFFEBAR

S:t Paulsgatan 17

En kaffebar, en kaffebar. Det är en bar som kaffe har. Och om de inget kaffe har, så är det ingen kaffebar. En kaffebar, en kaffebar. Det är en bar som kaffe har. Och toast. Öppet: mån–fre 8–18, lör–sön 10–18

SUPPER

Tegnérgatan 37, tel 23 24 24, supper.nu

En uppiggande färgklick i en gråvit huvudstad. Öppet: tis–tor 17–01, fre 16.30–02.00, lör 17–02, sön 17–01

KÅKEN

Regeringsgatan 66, tel 20 60 10, kaken.r1900.se

Svenska råbiffsällskapet ( ja, det finns ett sådant) utsåg enhälligt Kåkens råbiff till Stockholms bästa. Vi håller med. Öppet: ons–lör 17–02

EDSBACKA KROG

Sollentunavägen 220, tel 96 33 00, edsbackakrog.se

Sista månaden Edsbacka har öppet nu. Hej då. Öppet: tis–lör 17.30–00.00

FOTO: JOHANNES HELJE

=iXejbk g jm\ejbk j kk EPOK

Humlegårdsgatan 17, tel: 611 86 15, restaurangepok.nu

I en svenskpatriotiskt inredd lokal där de välfyllda stringhyllorna på damtoaletten är prickarna över å, ä och ö huserar restaurang Epok. En krog som har gett sig fasen på att visa att en del av godbitarna i det ”franska köket” faktiskt är svenska. Bland de rätter som restaurang Epok har valt att lyfta fram uppmärksammar vi oxfilé provençale som trots namnet är en svenskkomponerad anrättning. Närmare bestämt uppfunnen av den berömde köksmäs-

taren Julius Carlsson som sägs ha kommit på denna av en slump då kökspersonalen skulle tillreda resterna av oxfilén och potatisen till sig själva. Det dubbelexemplar vi blir serverade på Epok är inte bara väl tilltaget portionsmässigt utan även smakmässigt. Och ingenting lämnas åt slumpen. Vitlöken sveper in de möra köttstyckena i ett perfekt avvägt smörtäcke och den skottkärreliknande laddningen till trots ger vi inte upp förrän den minsta kvarvarande persiljekvist har fått sätta livet till. Till efterrätt, om du nu orkar en

sådan, beställer du med fördel en crêpes suzette från flamberingsvagnen. Sprit och pannkakor i en ljuvlig apelsinsymbios, och har du inte redan bett att få tala med kocken är chansen god att du gör det nu. Förutom att vara en synnerligen trevlig restaurang tillhandahåller Epok även en bar med tretillstånd där man som gäst har möjlighet att bli serverad mat långt in på småtimmarna. Och på onsdagar spelar köksmästarens storebror flinkt på det välplacerade pianot. Halleluja. Öppet: mån–fre 11.15–14.00, tis 17–01, ons–lör 17–03.

REPUBLIK

Tulegatan 70, tel 545 905 50, restaurang-republik.com

Det är få saker som kan charma din date såsom ett halvt kilo supersaftig entrecôte. Öppet: tis–sön 17–01

RINGO

Ringvägen 52, tel 658 30 30, ringosbistro.se

Bar, bistro och bricklunch. Alla goda ting börjar på b. Öppet: mån 8–16, tis–fre 8–00, lör 17–00

BLÅ SKÅPET

Götgatan 53, tel 644 77 77

Restaurangen på Götgatan 53 har fått ett fyndigt namn, fräschats upp och dragit igång klubbverksamhet. Höga ambitioner ska belönas, i detta fall med en niondeplats. Öppet: mån–tis 10–23, ons–tor 10–00, fre–lör 10–01, sön 11–23

BLASIEHOLMENS AKVARIUM OCH RESTAURANG

Blasieholmsgatan 4A, tel 611 53 35, restaurangbar.se

Ambitionsnivån på nya B.A.R är det heller verkligen inget fel på. Öppet: mån–fre 8–01 (lunch 11.30–14.30), lör 16–01, sön 16–22

G<CC< K8DC<?K

=`jbk m ^Xk _ c]k\e mlee\k BLASIEHOLMENS AKVARIUM OCH RESTAURANG

Blasieholmsgatan 4A, tel 611 53 35, restaurangbar.se

Gänget bakom den exklusiva restaurangen Lux har med B.A.R öppnat sin tredje krog. Som namnet antyder är den något inriktad på havets frukter men även nötkreatur och andra charkuterier finns att tillgå. Ett stort akvarium där humrar lyckligt ovetande simmar omkring möter dig, lägligt placerad intill den stora baren där du med fördel intar din aperitif. Även de andra råvarorna är välexponerade och du pekar själv ut vilken kött- eller fiskbit du vill ha lagd på grillen, vänligt ledsagad av en urtrevlig personal. I väntan på köttet inleder vi, efter rekommendation, med sill på tre sätt. De två första, smaksatta med senap respektive lök, passerar utan annan anmärkning än att den riviga löksillen är en klar favorit. Men currysillen som smakar halvfabrikat och bananpizza känns helt malplacerad. För att vårda smaklökarna efter nederlaget pekar vi

FOTO: JOHANNES HELJE

ut varsina köttbitar och beställer till dessa ett större antal tillbehör. Varken entrecôten eller gödkalven visar sig tyvärr vara något att höja på ögonbrynen för, då båda exemplaren är både smaklösa och aning torra. Tillbehören i form av avokadosallad, haricots verts, potatisgratäng och ett lite udda Café de Paris-smör är dock överlag mycket prisvärda. Med tanke på vilka som ligger bakom krogen och deras

tidigare förehavanden hade vi högre, kanske något för höga, förväntningar på B.A.R. I dagsläget känns restaurangen mer turistvänligt effektsökande än lyxigt genomtänkt. Hit tar du dina småstadsföräldrar för att imponera på dem när de hälsar på i huvudstaden. Inte för att det är något fel med det. Öppet: mån–fre 8–01 (lunch 11.30–14.30, middag 17–01), lör 16–01, sön 16–22.

pelle.tamleht@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 27

BIF>

FOTO: ELLEN JURELL

9Xi X ] i \kk kX^

op Up-butiker har varit en av modevärldens stora flugor under nollnolltalet. Och fenomenet har spritt sig även till andra branscher. I november månad slog portarna upp för lådvinsbaren Fleur du Cap Box Bar. Det var Absinths gamla lokaler som under fyra veckor förvandlades till ett rödvinsmecka där hipsters trängdes med mediefolk och Mange Schmidt. Den 17 december var det varuhuset PUBs tur att stå värd för ett tillfälligt vattenhål. Denna gång under namnet Nicolas Feuillatte Champagne Lovers, och en något ädlare dryck serverades. Ellen Jurell är en av initiativtagarna till de två dagssländorna. Vad är det som är så fascinerande med Pop Up-fenomenet? –Det bjuder på kreativitet under en begränsad tid, likt limited edition. Det tar tid att fylla ett nytt ställe med gäster, så man behöver slå på stort med ett lockande innehåll och basunera ut till alla vänner och bekanta. Inför Fleur du Cap Box Bar fanns en restaurang redo för förvandling, ledig endast en månad. Vi tyckte att det var dags för en opretentiös och varm lådvinsbar i novemberrusket. Det har pratats om Box Bar som Sveriges första av detta slag, känner ni er som pionjärer? –Visst känner vi oss som pionjärer.

Förutom att vi var först i Sverige har vi levt, ätit, druckit, planerat, koordinerat, bloggat, byggt, plåtat, vigt och umgåtts i våra Pop Up-barers anda. Vilka förlagor har ni sneglat på? –Mina kollegor och jag har inspirerats av modevärldens Pop Up-butiker. När Comme des Garçons öppnade gerillabutiken på Östgötagatan var själva konceptet jättespännande. Idag är fenomenet i sig etablerat, så det gäller att ha bra folk och intressanta grejer att fylla en bar med. Är vi inte tillräckligt stressade redan? För att hinna till ett ställe som bara har öppet en månad menar jag. –Stressen att vilja uppleva så mycket som möjligt hör väl till människan? En sämre stress är att inte hinna umgås med sina nära och kära och förhoppningsvis har våra barer lett till gott umgänge, återseenden och nya möten. Tanken var att välkomnande inredningar, god mat och dryck samt trevliga gästvärdar på lådvinsbaren och kärlekstemat på Champagne Lovers skulle fungera avstressande och få gästerna att snabbt känna sig hemma. –Pelle Tamleht

I\glYc`b ` ep i\^` Restaurang Republik på Tulegatan 17 har fått ny regi sedan i höstas och drivs nu av Alvar Reichwald samt Marcus Wallén. Inredningsmässigt har Pontus Djanaieff piffat upp restaurangen med ljusare väggar och revolutionsinspirerade detaljer. Republik har en gammal industrilokalkänsla, precis som det var efter den ryska revolutionen då det gjordes restauranger av gamla fabriker och industrilokaler, säger Pontus. Maten är dock fortfarande sprungen ur det klassiska franska köket, alltifrån tillkrånglad och rejäl i portionerna. –Pelle Tamleht

Tulegatan 70, tel 545 905 50, restaurang-republik.com Öppet: tis-sön 17-01. Andra franska stockholmsrestauranger väl värda ett besök är bland annat Bistro Paname, Le Petit France och Le Rouge.

28 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

9\Xkc\jkildd`j Y\i\[\i Yi`ZbcleZ_ Högklassiga brickluncher dagtid, afterwork och kondis på eftermiddagen och modern bistro på kvällen. Detta och lite till är vad som väntar dig på nyöppnade Ringos. Restaurangen som ligger i MTG:s nya mediehus på Ringvägen slog upp portarna för endast två veckor sedan. Hur framtiden ser ut återstår att se, men vi lyfter på hatten och tackar för att det äntligen händer något i dessa på restauranger svältfödda kvarter. –Pelle Tamleht

Ringvägen 52, tel 658 30 30, ringosbistro.se Öppet: mån 08–16, tis–fre 8–00, lör 17–00.

BIF>

MÅNADENS KROGPROFIL

8eeX CXcc\ijk\[k Anna Lallerstedt är dotter till Erik Lallerstedt och den som står redo att ta över krogimperiet nu när Erik börjar närma sig pensionen. Hon är i grunden konditor och om man tvingar henne att dra paralleller till restaurangerna hon jobbar med gillar hon att se på Gondolen som en Carl Oscar medan Bakfickan mer liknar en prinsessbakelse. I sju år har Anna varit restaurangchef på Bakfickan men nu ligger hon alltså i startgroparna för att ta över driften av ett företag som omsätter 100 miljoner kronor årligen. Känns det nervöst att ta över en så stor verksamhet? –Det känns jättenervöst. Det är inte bara en stor verksamhet utan även ett stort namn inom restaurangnäringen. Men eftersom övertagandet sker under så pass lång tid kommer jag förhoppningsvis att växa in. Tror du Erik kommer kunna hålla fingrarna borta? –Nej, absolut inte. Och det vill jag verkligen inte att han ska göra heller. Kommer man som gäst att märka av några förändringar? –Svårt att säga men jag har inga stora förändringar jag vill göra just nu. Jag vill bara växa in i rollen och börja kvalitetssäkra ännu mer. Kändes det självklart för dig att göra karriär i krogbranschen? –Ja, det kändes självklart. Jag har ju levt med krogbranschen i hela mitt liv och ser det mer som mitt liv och livsstil än ett jobb.

ÈAX^ _Xi c\mk d\[ bif^YiXejZ_\e ` _\cX d`kk c`m%È Vad tycker du är bra med Stockholms krogvärld och vad saknar du? – Jag tycker att mångfalden är bra, men saknar en riktigt bra kinesisk restaurang som det oftast finns utomlands. Vart går du själv ut och äter och dricker i Stockholm? – Bland mina favoriter finns Mathias Dahlgrens Matbaren och Rolfs Kök. När det gället barhäng gillar jag Bar 101, Himlen Därtill och självklart baren på Gondolen. Vad gör du när du inte befinner dig på krogen? – Då tar jag hand om min hund. –Pelle Tamleht

Bfim ` bfek\ok Mellan den 16 och 21 februari presenterar Riche för fjärde året i rad sin hyllning till korven. Ända sedan Tore Wretmans dagar har Riche varit intimt förknippad med husmanskosten och korvfestivalen är ett sätt att servera sådan i form av kvalitetskorv. – Det finns så mycket mer än varianter på falu- och varmkorv. Jag vill tipsa om den brittiska Cumberlandkorven som blir lite av årets huvudnummer, säger restaurangchef Peder Lindh. I anslutning till Korvdagarna visar modefotografen Martin Vallin fotoutställningen A Brave New Sausage. En utställning där korven visualiseras som stilleben och sexsymbol. –Pelle Tamleht Riche, Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60, riche.se Öppet: mån 11.30–00.00, tis–fre 11.30–02.00, lör 12–02. BILD: MARTIN VALLIN

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 29

KRÖNIKA

E i jbX Jm\i`^\ lggk ZbX M`e eXkli\6

m man sätter sig in i svenska siffror och skattesatser rörande alkohol tar det inte lång tid att förstå att till exempel den röda vinboxen med en giraff på som stod framme på era köksbord under julhelgerna innehåller mer sorkar och stjälkar än det som vi andra brukar kalla för ”vin”. Att Systembolaget ens tar in och säljer dessa sockersötade, syltiga och saftiga alkoholdrycker är ett brott mot all mänsklig värdighet. Jag ska inte uppehålla mig vid detta faktum, utan istället rekommendera vackra naturliga alternativ som ni ser här bredvid. Naturliga viner. Vin nature. Dessa viner är ingenting ni hittar på Systembolaget. Svenska krögare, vininköpare och Systembolaget måste ses som barn då de ännu inte upptäckt de naturliga vinerna. Vi har helt enkelt inte samma vinfilosofi, jag och övriga vinsverige. Systembolaget vill se sönderbrända, sockerförgiftade och saftiga viner. Jag anser att de bästa vinerna produceras på de enklaste sätten. Följande producenter gör vin enligt den enklaste av modeller: bruka jorden (utan gift), skörda druvor, krossa/ pressa druvor, låt det jäsa och man har gjort vin. Ingenting tillsatt, ingenting borttaget. Ingen chaptalisering, ingen tillsatt syra, inga enzymer, ingen tillsatt jäst, ingen stabilisering. Man får se upp och sätta sin tillit till producenterna, och som i så många fall, Frankrike. I gamla världen, och då särskilt Frankrike, har det ofta handlat om att låta vinet så mycket som möjligt utvecklas på egen hand. Från plöjningen av jorden till buteljeringen av vinet är ju allt överflödigt inblandat, något som hindrar vinets inneboende storhet. Som vinmagikern från Rousillon, Olivier Pithon, säger ”It's not me who's into Bio, it's the others who are into chemicals". Att göra ett ekologiskt vin är relativt enkelt, du måste bara välja bort kemikalierna. Biodynamisk odling är något helt annat. Här talar vi slutna kretslopp, plogar bakom åsnor och gamla huskurer för jordbruken som ibland kan liknas med medeltida magi (gödselfyllda kohorn nedgrävda mellan vinrankorna lär förekomma). Ibland för att det funkar, ibland för ren känsla, men alltid med ett orört, naturligt vin som mål. Dessa viner är provocerande svåra att hitta i Sverige, vi får söka oss till Frankrike, Danmark eller som i mitt fall till New York där jag hittade en liten vinbutik som gav mig enorma upplevelser från producenter som Larmandier Bernier, LaPierre, Selosse och Pierre Frick. Lägg namnen på minnet. Du kommer att tacka mig en dag. Q

ÈJm\ejbX bi ^Xi\# mèèb gXi\ fZ_ Jpjk\dYfcX^\k d jk\ j\j jfd YXie [ [\ eel èk\ lggk Zbk [\ eXklic`^X mè\ieX%È

;IP:B

Vine nature, smaka på uttrycket, filosofin med en helt osminkad approach till vinet där resultatet ska smaka så naturligt som möjligt från vinets unika mark, berg och dalar. Druvan ska vara naturlig helt enkelt. Carl Reinholdtzon Belfrage plockar nu ut de bästa vinerna från denna vackra och förnäma vinfilosofi. TEMA

M@E LK8E JB@K Text Carl Reinholdtzon Belfrage

DOMAINE GAUBY Roussillon

Gerard Gauby är föregångaren för produktionen av naturligt vin i södra Frankrike. Han är pionjären som sedan 1985 har odlat enligt biodynamiska metoder i Roussillon och som idag hjälper många andra att omvandla sina vingårdar till den ”okonventionella” metoden att odla utan besprutning.

KI<E;98IFD<K<I —

Vin nature Vinets naturliga framtid.

DOMAINE OLIVIER PITHON

Roussillon

LaPierre Bästa producenten just nu.

Uppväxt med naturliga viner i Loire, gör Olivier (lillebror till Jo Pithon) idag extremt karaktärsfulla, mineraliska viner på den lilla kullen strax öster om Perpignan. Gynnsamt klimat och gamla stockar med traditionella druvsorter, i samband med det låga pH-värdet ger en elegans och kraft svår att finna söder om Bouzeron.

Olivier Pithon Mineraler från öster om Perpignan.

Rochat Trestjärnig krog utanför Montreux. DOMAINE BARMÈS BUECHER Alsace

Sedan 1985 gör Genevieve och Francois mineraliska viner i Wettolsheim, helt ägnade åt kvalitet och respekt för jorden. Hela 27 viner produceras från de nio olika lägen man besitter på sluttningarna söder om Colmar.

Svenska tv-kockar Intrycket blir billigt och ovärdigt och lite löjeväckande.

Systembolaget Ingen bra förebild för framtida vindrickare.

DOMAINE MARCEL LAPIERRE Beaujolais

Enbart vild jäst och lagring på ekfat är några kännetecken för att urskilja Lapierre från många andra i Beaujolais. Man jäser druvorna med ”maceration carbonique” och, mycket egensinnigt av Lapierre buteljeras varje vin i tre tappningar; helt ofiltrerat och osvavlat – ofiltrerat men med lite svavel – filtrerat och svavlat.

9vJK ALJK EL

Carl Reinholdtzon Belfrage

— Momofuku

minirestaurangkedja i New York

David Chang är den roligaste kocken i New York just nu. — Rochat

Priser och uppgifter hittar ni på winetrade.se

Trestjärnig restaurang utanför Montreux

9p^^ [`kk \^\k Jpjk\dYfcX^ Det går att beställa viner som inte återfinns i Systembolagets sortiment, och kallas då ”privatimport”. På importörens pris tillkommer Systembolagets påslag om 19 procent, ett fast påslag på 3,50:- per flaska, samt 25 procent moms. Detsamma som för samtliga artiklar i det ordinarie sortimentet.

Så funkar privatimport; Du beställer genom att fylla i ett e-formulär på; www.systembolaget.se/ SokDrycker/Privatimport. Det är inte bindande, utan Systembolaget kontaktar dig för att bekräfta pris och kvantitet. Varorna levereras från importör till Systembolaget och du blir kontaktad då dina varor finns att hämta i din butik. I vissa fall måste man erlägga en handpenning vid bekräftelse av beställningen, beroende på beställning och leverantör. –CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

:8IC I<@E?FC;KQFE 9<C=I8><

Klassiskt kök som vi aldrig kommer att få uppleva i Sverige. — Mark Angeli

Ofiltrerade, mousserande Loire-viner/ Import

Ett vin som blommar upp som en Christian Lacroix-bukett vid första beröring. — Sea Beetroot rätt från El Poblet, tvåstjärnig restaurang i Denia, Spanien

Den nionde rätten i El Poblets 17-rätterslunch är en lek mellan sjöborren och en rödbeta från San Antonio. Restaurangen är den mest intressanta just nu.

crb@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 31

BFEJK

KĂ&#x201E;NN DIG SJĂ&#x201E;LV

â&#x20AC;&#x201C; en upplevelsevandring om kĂ¤nslor och medvetandet, gestaltad av Bigert & BergstrĂśm i samarbete med barn och hjĂ¤rnforskare. 14/2â&#x20AC;&#x201C;9/5

I samarbete med fĂśreningen Artikel 31 och med stĂśd frĂĽn AllmĂ¤nna Arvsfonden INFO & BILJETT www.kulturhuset.stockholm.se, 08-508 315 08

!!!

Christian Parto, Nationalmuseum.

{m\ibcXjj\ej [`jbi\kX Z_Xid

;

et Ă¤r en typisk konstkvĂ¤ll 2009. Runt bordet pĂĽ Tranan sitter en mix av konstnĂ¤rer, curators, gallerister, assistenter och konstsamlare. Och jag. Menyerna kommer in och alla bestĂ¤ller. Det blir snart tvĂĽ lĂ¤ger: wallenbergargruppen och biff rydberggruppen. Bra, rĂśtt vin till alla, alltsĂĽ! Medan alla bestĂ¤mde sig fĂśr vilken falang de skulle tillhĂśra, ser nĂĽgon vĂ¤ggmĂĽlningarna inne i restaurangen. Vem har gjort dem? Ingen vet. PlĂśtsligt stĂ¤ller min bordsgranne frĂĽgan pĂĽ franska. Va? (Eller rĂ¤ttare sagt â&#x20AC;?quoi?â&#x20AC;?) DĂĽ vaknar en herre pĂĽ andra sidan bordet. Han har hĂ¤lsat med ett â&#x20AC;?heiijzâ&#x20AC;? och tycker att konst Ă¤r â&#x20AC;?skiitlĂ¤ckert!â&#x20AC;?. Han frĂĽgar varfĂśr hon talar franska sĂĽ bra? Hon bĂśrjar fĂśrklara att det beror pĂĽ att hon har haft en styvfar frĂĽn Senegal och att hon dĂ¤rfĂśr haft franska som hemsprĂĽk i skolan. Han ler fĂśrtjust och sĂ¤ger att det syns att det har varit en styvfar. Pardon? Ja, hon har ju inga â&#x20AC;?negroida drag allsâ&#x20AC;?. Mon dieu. Alla tystnar. Jag tar en klunk vin. PlĂśtsligt sĂ¤ger nĂĽgon, â&#x20AC;?Karin Granqvist!â&#x20AC;?. Va? â&#x20AC;?Jo, hon som gjort vĂ¤ggmĂĽlningarna i restaurangen.â&#x20AC;? JasĂĽ, jaha, vad bra. DĂĽ kommer maten in. Medan jag mumsar i mig hoppas jag att 2010 blir fritt frĂĽn idioter. Det kommer det inte att vara. Men jag hoppas.

(

" ! ! # " $!

CHRISTIAN PARTOS

Nationalmuseum, visas till den 21 februari

Det Ă¤r som en skĂśn klubbkvĂ¤ll. Men musiken hĂśrs inte. Den syns. Det enda som saknas Ă¤r en cocktail i handen. Verket heter E.L.O. efter den gamla supergruppen Electric Light Orchestra. De vita skulpturerna blir klubbens fixcrowd som ljuset dansar kring. Det Ă¤r precis som Stureplan. Snygga, tysta figurer som alltid Ă¤r dĂ¤r. Och precis som pĂĽ Nationalmuseum vet de att placera sig sĂĽ snyggt som mĂśjligt. Det hĂ¤r Ă¤r sĂĽ rĂ¤tt.

)

LEE LOZANO

Moderna Museet, den 13 februariâ&#x20AC;&#x201C;25 april

Med teckningar dĂ¤r det stĂĽr â&#x20AC;?slicka fitta fĂśr mental hĂ¤lsaâ&#x20AC;? och kukar i det oĂ¤ndliga mĂĽste man bara Ă¤lska Lee Lozano. Det bĂśrjar som vĂĽldsporr och slutar som Kvinnor pĂĽ grĂ¤nsen till nervsammanbrott. Som en bonus ska det bli intressant att hĂśra och lĂ¤sa pryda Prozac-akademiker tala och skriva om hennes bilder. Jag misstĂ¤nker att det kommer att stĂĽ vulva, penis och coitus, haha!

32 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 1 â&#x20AC;˘ 2010

FOTO: LINN AHLGREN, NATIONALMUSEUM

8E;<IJ B8IE<CC anders.karnell@nojesguiden.se

KARIN WIKSTRAND

ALP/Peter Bergman, Torsgatan 41, visas till den 20 februari

HĂ¤r Ă¤r de! Alla fula Panduro-tomtar som ingen ville ha. Tillsammans med bortkastade Ugly Dolls och andra misslyckade leksaksdjur. Alla de sĂśta smĂĽ missfostren samlade pĂĽ en och samma plats. Och sĂĽ posar de fĂśr oss. Jag hĂśr Karin Wikstrand sĂ¤ga â&#x20AC;?skjut fram nĂ¤bbenâ&#x20AC;?, â&#x20AC;?vrid Ăśgat mer till vĂ¤nsterâ&#x20AC;? och â&#x20AC;?vrid fingret bakĂĽtâ&#x20AC;?. Det Ă¤r TGB. Toys Gone Bad. You gotta love â&#x20AC;&#x2122;em.

TOBIAS BERNSTRUP

AndrĂŠhn-Schiptjenko, Hudvallsgatan 8, visas till den 14 februari

SĂĽ hĂ¤r ett halvĂĽr efter â&#x20AC;&#x201C; eller ifrĂĽn â&#x20AC;&#x201C; Pride kĂ¤nns det skĂśnt att fĂĽ se en tvĂ¤ttĂ¤kta knastransa i vintermĂśrkret. Visst, en druga gĂśr inte vĂĽren, men det Ă¤r fan sĂĽ mycket bĂ¤ttre Ă¤n ingen alls. Genom ĂĽren har Tobias Bernstrup stassat sig i latex och blivit en Ăźber-queer-punk-transa. Det Ă¤r bara att vifta med Dusky Girth-dildon i takt till musiken och kasta sig in i kostymskisser, mĂĽlningar och skulpturer. En kroppsavgjutning finns ocksĂĽ. Mmmmm. NĂĽgon mer Ă¤n jag som hĂśr The Bells of Freedom?

MARKET & SUPERMARKET

Konstakademin & Kulturhuset, den 19â&#x20AC;&#x201C;21 februari

Och sĂĽ var de bara tvĂĽ. Nu ĂĽterstĂĽr endast Market och Supermarket bland konstmĂ¤ssorna. Inget har hĂśrts frĂĽn Art Sthlm som tog livet av sig fĂśrra ĂĽret. Eller var det mord? Kvar Ă¤r de etablerade gallerierna och de konstnĂ¤rsdrivna. SjĂ¤lv saknar jag Art Sthlms kitsch. Kan inte nĂĽgon orealistisk superhjĂ¤lte ĂĽteruppvĂ¤cka den gamla konstmĂ¤ssan? Ring Lisbeth Salander.

J:<E

Sandra Huldt, Pia Örjansdotter och Petra Hultberg i Heterofil gästspelar den 18 jan på c/o Stockholms stadsteater

FOTO: JÖRGEN DAHLQVIST

K\Xk\idljbc\i Xkk bc ddX g

verige har ingen riktig filmskådespelartradition brukar det sägas: våra skådespelare föds på scenen, och om de sedan plockas upp av filmbranschen fortsätter många att spela scenteater även på vita duken. Jag kom att tänka på det, när jag läste om hur skådespelaren Krister Henriksson tvingade teaterelever att repa repliker ur Wallanderfilmer. Vid ett tillfälle under sin tid som professor i scenisk närvaro och avspänning på Teaterhögskolan (beskriven i Karin Helanders bok Ämne: scenisk gestaltning) beslutar Henriksson att eleverna istället för djupläsning av Anton Tjechov, William Shakespeare och Lars Norén – eller blockeringsbefriande övningar inspirerade av den lettiske teatermannen Andris Blekte – ska testa en annan yrkeslivssituation: ”Jag tycker att det är viktigt att påvisa verkligheten därute, att det finns andra texter, och att man ibland möter dåliga texter.” Något att tänka på för skolledningen. Vilket jag är övertygad om att den gör så det knakar, inför sammanslagningen av Teaterhögskolan och Dramatiska institutet nästa år. Då samlas film-, radio-, teater- och tv-utbildningarna i samma högskola, vilket så klart ger en massa genreöverskridande samarbetsmöjligheter. Fast jag som ändå tycker att skådespeleri är bäst på scen fortsätter nog helst att klämma på bara teatermusklerna. Fem av februaris sceniska muskelberg hittar du därför nedan.

(

HAMLET

Stadsteatern, till och med den 16 april

Jag har peppat länge inför Hamlet med muskel- och mc-knutten från amerikanska tv-serien Sons of Anarchy, mamman drottninglikt spelad av Våra värsta år-Peggy och ständig beef med kungen/styvfadern. Nu är jag redo för äkta danskt dödskallebollande på scen. Och trots att biljetten än så länge bara är bokad när jag skriver det här vågar jag tipsa om Katrine Wiedemanns version. Mest grundat på huvudrollsinnehavaren – för alla er som också alltid har vetat vem av bröderna Skarsgård som egentligen är kralligast.

)

OM KÄRLEK

NO TEARS FOR QUEERS

Dramaten, premiär den 23 januari

En glad överraskning när Dramaten presenterade vårsäsongen: regissören Sara Giese. Själv glatt överraskad av att Lars Norén skrivit pjäsen hon drömt om. Riksteatern/ Regionteater Väst på C/o Stockholms stadsteater, den 23–26 februari

På pappret kanske du tänker "Hmm, varför se Johan Hiltons reportage om hatbrott mot homosexuella uppspelad på en scen istället för att läsa den i sig övertygande boken?” Men när du ser Mårten Andersson, Mattias Brunn, Peter Eriksson och Helena Sandström spänna bicepsen i Nina Westers starka regi minns du att vissa frågor kräver ny energi hela tiden för att vi ska orka ställa oss dem igen.

SILVERSJÖN

Folkoperan, premiär den 23 februari

Jag minns litauiska regissören Oskaras Koršunovas Romeo och Julia i en pizzeria som lite degig, men blev knockad av hans Elverketuppsättning av Sarah Kanes Befriad. Inför hans version av Kurt Weills Silversjön är jag nyfiken. Ska Torkel Petersson sjunga opera?

TOMORROW, IN A YEAR

Hotel Pro Forma och The Knife, Dansens Hus, den 29 januari–1 februari

Laser och natur, electro och opera, dansk performance och svenska musiksyskon. En teaterdansoperahändelse som känns svår att hålla sig borta ifrån.

D8@E8 8IM8J maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 33

KRÖNIKA

EfccefcckXc\k# GXi`j ?`ckfe fZ_ 9XcdX`e$bfg`fi

lla försöker sammanfatta nollnolltalet. I tv, på radio, i tidningarna och dessutom gör alla lyxiga magasin modereportage som ska sammanfatta ett helt årtionde. Modemedia sammanfattar ett årtionde fyllt av uggs, chihuahuor som accessoarer, Juicy Couturemjukisar, alldeles för stora solglasögon, Rachel Zoes size zero-stil, sockersöta Chloé-inspirerade plagg och it-väskornas ankomst. Modebloggarna kom med lika många hurrarop som förfärade skrik och högljudda suckar. Högkonjunkturen såg till att även en vanlig Svensson kunde skutta omkring med en it-bag i armvecket. Men sedan kom lågkonjunkturen som till och med fick alla världens fashionistas att börja missbruka budgetkedjorna. Går det verkligen att sammanfatta ett årtionde i ord? Finns det tillräckligt med ord för att summera så många år, både modemässigt och i allmänhet? Jag minns mycket väl mina modeår under nollnolltalet, hur mycket jag än försöker förtränga vissa av dem. Mitt starkaste modeminne är utan tvekan när jag fick min första stilikon år 2005, året då Nicole Richie skaffade sig en stylist, dumpade de svarta tigerslingorna i håret och gjorde entré som fashionista. Jag klippte page och blev blond ( jag – blond! Det var inte min snyggaste tid). Jag bar gigantiska solglasögon från Dior och babydoll-klänningarna var mina bästa vänner, tillsammans med ballerinas och min Fendi Spy Bag såklart. De stora träarmbanden hängde på rad och såg löjliga ut på mina taniga armar, men aldrig har jag känt mig så trendig som då. Jag trippade stolt omkring som en miniversion av fröken Richie, glatt ovetandes om att jag egentligen var en mörk italienska i blonderat hår och kläder som var allt annat än personliga. Ganska snabbt efter denna period hittade jag den stil jag har idag. Jag kan inte förklara resan i ord, men minns den väl i känslor. Alla plagg som för mig symboliserar nollnolltalet. Alla kändisar som var mina stilikoner och alla trendbloggar jag slaviskt följde, som efter en tid byttes ut mot välskrivna modebloggar. Jag är övertygad om att jag inte är den enda som har gått igenom en stilmässig berg- och dalbana och jag är säker på att ni också, genom speciella plagg, minns de år som har gått. Jag minns nollnolltalet stilmässigt med värme. Trots att det har varit en överdriven trendhets med både stilar och plagg som idag gör mig illamående, bådar detta gott. Det känns som att kommande decennium kommer att bjuda på allt det fantastiska mode som nollnolltalet glömde bort. Om vi, år från nu, tänker på nollnolltalet och minns Paris Hilton- och Balmain-hypen betyder det att vi kommer att få se någonting helt annat under tiotalet. Det är med glädje jag lämnar nollnolltalet bakom mig och välkomnar nya tider. Årtiondets första modeveckor är igång och jag hoppas att nytänkande kollektioner överraskar oss och visar oss att vi är på väg in i en ny tid. En tid vi kommer att minnas när vi blir gamla och som det kommer att pratas om långt efter att vi är döda. Vi får väl se helt enkelt. Det här numret har jag frågat ut tre modekunniga personer om vad som hände och framför allt – vad som kommer att hända. Q

È;\ jkfiX ki Xid$ YXe[\e _ e^[\ g iX[ fZ_ j ^ c ac`^X lk g d`eX kXe`^X XidXi# d\e Xc[i`^ _Xi aX^ b ek d`^ j ki\e[`^ jfd [ %È

Välkommen 2010!

D@:?8<C8 =FIE@ michaela.forni@nojesguiden.se

34 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

Vi har vinkat av ett årtionde och precis gett oss in i nästa, men frågan är vad vi minns och vad vi egentligen vill ha? Natalie förväntar sig ett kommande år som skriker sex, Elsa hoppas på tiarans återkomst och Filippa tänker på miljön.

M8; M@CC ;L ?86 Text Michaela Forni

FILIPPA BERG 26 BOR : Årsta i Stockholm GÖR : Arbetar som frilansjournalist och stylist. ÄLSKAR : Italien. Vad minns du starkast från nollnolltalets mode? –Lara Stones nakna kropp. Om du fick välja helt själv – hur skulle alla gå klädda? –Som folket på festen i Woody Allens Sleeper. På vilket sätt kommer modebranschen att förändras de kommande tio åren? – Jag hoppas på ännu mera kreativitet, mod och gör-det-själv-anda. Och det bådar gott för vi är en bra bit på väg! Vad vill du lämna kvar i nollnolltalet och aldrig mer se? –Alla hemska kemikalier som används inom textilindustrin. Vad vill du ta med dig? –Min garderob! Vad förväntar du dig? –Ett ökat intresse och engagemang för hållbar konsumtion! Vilka blir nollnolltalets överraskningar? –Får man önska? Filippa Bergs ekologiska kollektion för Indiska! ÅLDER :

ELSA BILLGREN 23 BOR : Södermalm i Stockholm GÖR : Bloggar på Elle.se, programleder och jobbar med press och PR för Beyond Retro. ÄLSKAR : Klänningar, vin och vita strumpor. Vad minns du starkast från nollnolltalets mode? –Allt det svarta, och Carin Wester. Om du fick välja helt själv – hur skulle alla gå klädda? –Precis som de ville, det blir lättare att hålla reda på alla då. På vilket sätt kommer modebranschen att förändras de kommande tio åren? –Inte mycket. Lite mindre krut på visningar, och mer på PR. Vad vill du lämna kvar i nollnolltalet och aldrig mer se? –Sopsäcken, den fyrkantiga, svarta klänningen. Vad vill du ta med dig? –De skyhöga klackarna och överdimensionerade smyckena. Vad förväntar du dig? –Mer natur och ekotänk. Vilka blir nollnolltalets överraskningar? –Tiarans återkomst?

NATALIE KARLSSON ÅLDER : 19 BOR : Göteborg GÖR : Bloggar just nu, men drömmer mig gärna bort till varmare breddgrader. ÄLSKAR : Att måla naglarna i vardagsrummet samtidigt som jag lyssnar på Melissa Horn och dricker grönt te. Vad minns du starkast från nollnolltalets mode? –Gudars skymning, det måste väl ändå vara foppatofflorna? Eller är jag trist då? Okej, Canada Goose. Vad blir det kommande decenniets mest överhypade trend? –Åh, det får väl bli skinnbyxan då. Om du fick välja helt själv – hur skulle alla gå klädda? –Elegant men ändå personligt. Slut på white trash. På vilket sätt kommer modebranschen att förändras under tiotalet? –Jag tror, och hoppas, på mer kvinnligt. Vi behöver hitta tillbaka dit igen. Vad vill du lämna kvar i nollnolltalet och aldrig mer se? –Folk klädda i mjukisbyxor. Hörde jag juicy? Vilka blir tiotalets överraskningar? –All vacker spets som kommer att förgylla vår vardag, mycket hudfärgat och basic, men även hårdare former i metallic, silver och guld.

de verkligen sitter i öronen. Gemensamt för alla tre är även att de, precis som headsets, har en liten kontroll på sladden där du kan höja och sänka volymen. Hörlurarna finns i fjorton olika färger och kostar 40–60 euro. Urbanears känns väldigt rätt i tiden. När vi ständigt har våra iPods eller mobiler med oss kommer ett behov av

hörlurar som både klarar av att vara väldigt snygga, men även kommer med ett grymt ljud. Trots att märket är nystartat har de redan setts på Kanye West och det är nog ingen tidsfråga innan de dyker upp på fler personer som sysslar med musik, och gillar att se bra ut. Q

ÅLDER :

I kk ] i ife\e Hittills har WeSC varit det svenska märke som ohotat har varit kungar över hörlurarna, men nu har de fått konkurrens av nystartade Urbanears. Till skillnad från många andra liknande märken inriktar sig Urbanears enbart på hörlurar, vilket märks då de håller lite av en klass för sig. Lurarna finns i tre modeller och är döpta efter tre folktäta platser i Stockholm; Plattan, Tanto och Medis. Plattan är den största modellen och är en klassisk hörlur, men med extra detaljer. De är hopfällbara för att ta så lite plats som möjligt och de har även en extra plugg så att en annan kan lyssna. Tanto är en lite nättare hörlur i åttiotalsmodell och Medis är minilurar med Ear Click-funktion, vilket gör att

–Michaela Forni

DF;<

8E;I8 JFD J8KJ8I <BFCF>@JBK

« « « « « « « «

— WeSC med kollektionen Eve Denim. Recycled & Organic. Svenska designern Camilla Norrback. A. O är ett svenskt märke som tillverkar ekologiska basplagg. American Apparel gör kläder i ekologiskt bomull. Streetmärket Skank. Nudie jeans gör mycket kläder i 100 procent ekologisk bomull. Dagmar har släppt helt ekologiska kollektioner och även designat en ekologisk matvarukasse för Ica.

9vI <E G<K=C8JB8 Text Michaela Forni

fterfrågan på ekologiska kläder var stor under slutet av förra decenniet. Kriget om päls övergick till ett krig om barnarbete och tillslut kampen om att rädda vår jord. Hur långt vi har kommit är dock oklart. Trots att vi faktiskt vill rädda vår jord och ordet ekologiskt alltid har smakat bra, måste man fråga sig själv hur det egentligen skulle se ut. Vad är annorlunda på ekologiska plagg, och hur räddar de vår värld? Jo, de är alltid fria från farliga kemikalier och vissa är tillverkade av återvunna material. Så kom det vi har längtat efter - en kollektion av kläder i ekologiska och återvunna material. I åratal har vi klagat, skrikit och sparkat på de stora, massproducerande budgetkedjorna som tillsammans förstör vår värld. När de stora kedjorna sa ifrån och förklarade att de inte kommer att producera ekologiska kollektioner om det inte fanns en efterfrågan för det – ja, då efterfrågade vi. Med detta sagt är slutsatsen, i kampen för en bättre värld, att makten ligger hos de stora företagen, men att vi konsumenter alltid kan, och borde våga, ställa krav. Det var med ett leende på läpparna jag

fick veta att H&M till våren lanserar en helt ekologisk kollektion under namnet The Garden Collection. Den innehåller plagg av ekologiskt bomull och linne samt återvunnen polyester, vilket betyder att de är tillverkade utan farliga ämnen och tillverkade av PET-flaskor eller textilavfall. Kollektionen är ljus som en sommardag och innehåller blommiga mönster som påminner om mormors trädgård. De dominerande färgerna är vitt, puderrosa, rött och blått. I kollektionen finns bland annat klassiska sommarklänningar i tunna material och vidd, avslappnade tunikor, en sliten skinnjacka i brun färg, avklippta jeansshorts och sjalar att knyta i håret eller värma sig med under sommarnätter. H&M har i denna kollektion lyckats få in alla plagg vi helst bär under våren och sommaren, vilket betyder att det faktiskt är möjligt att inte bara äta ekologiskt utan även bära ekologiskt. Man kan säga att The Garden Collection är ett utmärkt bevis på att det faktiskt går att tillverka fina kläder i ekologiska material. Nu ser vi fram emot fortsatt utveckling inom den ekologiska tillverkningen. Q

9vJK ALJK EL Michaela Forni

ÈKifkj Xkk m` ]Xbk`jbk m`cc i [[X m i afi[ fZ_ fi[\k \bfcf^`jbk Xcck`[ _Xi jdXbXk YiX# d jk\ dXe ]i ^X j`^ ja cm _li [\k \^\ekc`^\e jblcc\ j\ lk%È

— Vårkollektioner Äntligen slipper vi mötas av reaplagg från höstkollektionerna i varenda butik vi besöker. Nu börjar vårkläderna droppa in! — GOT2GET Om du vill shoppa fina vintagekläder online rekommenderar jag den hyfsat nystartade GOT2GET som har ett stort och fint utbud av både nyare och äldre vintage. — Skosmycken Att kunna variera ett par enkla svarta skor är roligt. På Sko Uno har de armband för skor i olika modeller, väldigt fint om man vill förändra utan att köpa nytt.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 35

B ic\b m`[ ] ijkX beXggkipZb\k

ya spännande rön och alarmerande rapporter om dataspelandets skadlighet kvalificerar sig förstås alltjämt som festlig mysläsning. Oftast handlar det om hur spelen fungerar som uppvigling, eller leder till beroenden som får spelarna att försumma allt. Betydligt mer intressant läsning är däremot Playing by the Rules, en nyligen utkommen schweizisk studie om krigsbrott i spel, där bland annat Battlefield: Bad Company och Metal Gear Solid synas. Den får vi säkert anledning att återkomma till framöver. Men apropå det här med så kallat spelberoende har den japanske spelmakaren Akira Uchida lyckats med något som ingen annan spelproducent tidigare har gjort. Uchida har skapat sig ett spel som folk dejtar, förälskar sig i och – nu kommer det – gifter sig med. För ett otränat öga kan Nintendo DS-spelet Love Plus framstå som ännu ett dejtingspel i mängden, med sin vana pojke-möterflicka-inramning i japansk high school-miljö. Men sedan titelns lanseringen i september i fjol har det fått lika oanade som fascinerande konsekvenser. Där andra spel i genren gör sig redo att rulla eftertexterna – vanligtvis strax efter kärleksbekännelsen – lägger Love Plus istället in en andra växel och börjar på allvar. Spelaren finner sig nu i en nybildad parrelation, och i likhet med exempelvis Tamagochi eller Animal Crossing har Love Plus inget slut. Detta har fått såväl japanska singlar som äkta män att fortsätta spela och sakta men säkert stärka sina band till sina virtuella flickvänner. Leken har vid några minuters daglig förströelse sakta övergått i allvar. När DS:en till slut fick ligga på huvudkudden intill, dröjde det inte länge innan man på japanska samlevnadsforum kunde läsa om hur åsidosatta fruar och flickvänner diskuterade huruvida spelandet skulle ses som ohälsosamt, eller rentav kunde rubriceras som otrohet. Samtidigt stod den japanska dejtingscenen inför ett paradigmskifte när allt fler unga män började träffa sina virtuella flickvänner offentligt. Påslagna Nintendo DS kunde påträffas i egna biosäten, under romantiska weekends i Guam eller på caféer. Allra längst gick en man under användarnamnet Sal9000, som över en internetlivesänd vigselceremoni skenbart gifte sig med spelkaraktären Nene Anegasaki. Huruvida det sistnämnda visar en ny höjd av teknikfetischism eller bara ett stycke spektakulär performance art ska jag låta vara osagt. Troligtvis handlar det om en kombination av båda. Q

ÈLZ_`[X _Xi jbXgXk j`^ \kk jg\c jfd ]fcb [\akXi# ] i cjbXi j`^ ` fZ_ Å el bfdd\i [\k Å ^`]k\i j`^ d\[%È

JG<C

EfcXe Efik_j d e^X Xej`bk\e

;

en där känslan av déjà vu du fick när du spelade skenbart orelaterade spel som Assassin’s Creed 2, Halo 3 ODST och Uncharted 2 i fjol. Den har du Nolan North att tack för. Nolan North har sånär som på några aviga parenteser (rollen som Curtis Heller i nyversionen av Melrose Place till exempel) ägnat större delen av nollnolltalets senare hälft åt att röstskådespela sig in i vårt kollektiva medvetande. Och av allt att döma har han lyckats. Med en imponerande flit hade North vid decennieskiftet hunnit bocka av ett hundratal roller, med allt från luddiga additional voices-biroller till att bland annat gestalta Nathan Drake, den charmige protagonisten från Naughty

(0.' Nolan Ramsey North föds den 31 oktober i Conneticut.

Dogs skamligt framgångsrika Uncharted-serie. -serie. Med sådan exponering kan man utan att överdriva dubba North till skråets motsvarighet till filmbranschens eviga birollskändis. Ni vet, den man alltid känner igen men aldrig vet namnet på. Kanske kan North med sitt breda register rentav vara strået vassare. I år pekar alla prognoser på att spelentusiasten kommer att få ta del av mer Nolan North-certifierad underhållning än någonsin tidigare. Det betyder förstås att det har blivit hög tid att lära känna mannen bakom rösterna i ditt huvud lite bättre.

(00. Får rollen som Chris Ramsey i ABC-såpan Port Charles.

)''*

Debuterar som röstskådis som fisken i den usla speladaptionen av The Cat in the Hat.

)'', Castas bland annat som Hades i det grekiska slakteposet God of War.

)''- Spelar Vossler i Square Enix mastodontrollspel Final Fantasy XII. )''. Gör dubbel-

9vJK ALJK EL Johan Hallstan

succé som Nathan Drake i Uncharted och Desmond Miles i Assassin’s Creed.

—

Final Fantasy XIII

)''0 Repriserar

)''/ Spelar den dryge prinsen i rebooten av Prince of Persia.

Ê Nolan North är just nu aktuell i Dark Void. Nästa vecka är han förmodligen tillbaka med något annat.

AF?8E ?8CCJK8E

–Johan Hallstan

rollerna som Desmond och Drake i uppföljarna till Assassin’s Creed och Uncharted. Dessutom rivs rollerna, som bland annat Romeo i Halo 3 ODST och hispig robot i Ratchet & Clank, av i bara farten.

PS3, X360/Square Enix

Square Enix spektakulära blockbuster med inslag av spel. — Buzz Quiz World PS3/Relentless Software

Nödvändig frågesport trots avskyvärd handdocka. — Bayonetta PS3, X360/Platinum Games

Hideki Kamiyas revansch.

johan.hallstan@nojesguiden.se

POSTAPOKALYPS

SEXY ACTION TIME-SPEL

DARKSIDERS

BAYONETTA

Med Darksiders visar Vigil Games på ett mer bokstavligt förhållande till postapokalypsen än många av sina tematiskt likriktade genrekamrater. Mycket har förstås att göra med att man axlar rollen som War, en av de fyra ryttarna som i det inledande skedet lurats till att tjuvstarta apokalypsen. Det går förstås inte an. Genom resten av spelet ska man med Mark Hamils demon som ledsagare därför ställa både ett och annat tillrätta. Det hela påminner

Den hiskeligt stiliserade actiongenrens urfader Hideki Kamiya har sedan introduktionen av det tongivande Devil May Cry varit med om både ett och annat. Förutom att gå i verbal clinch med Ninja Gaiden-mannen Tomonobu Itagaki har Kamiya bland annat hunnit förlösa det kritikerrosade (och av konsumenter lustmördade) Okami och starta det Osaka-baserade spelhuset Platinum Games. Här har man skissat fram Bayonetta,

PS3, X360/ Vigil Games

PS3, X360/ Platinum Games

lite om Zelda, fast begravt under flera lager av estetik och attityd som andas serietidning från Image, och med en combokåthet som liknar God of Wars inställning till lemlästning. Resultatet är inte dumt alls. Och för att vara debutspel är jag imponerad. Kanske

hade Vigil Games kunnat kosta på sig att ta ut svängarna lite mer än bara på det grafiska planet. Som det ser ut nu är Darksiders en väldigt fin homage till några av världens bästa spel, fast med känslan av att det hade kunnat bli något betydligt större. –JH

ett stycke blygsam genreevolution där Kamiya har castat sin drömkvinna i huvudrollen – en modern häxa, som okynneshoppar i slow-motion, äter upp fienderna med sitt hår (!) och till utseendet bäst beskrivs som Sarah Palin i dominatrixoutfit. Den goda

smaken offras alltså redan i den allra första bildrutan till fördel för en upplevelse som tävlar i att vara både absurd och adrenalinpumpande. Inte helt sällan en kombination. Visst, har man inte vuxit upp med Segas åttiotalskatalog av arkadspel kan de genreöverskridande nickarna till Hang-On och Space Harrier framstå som väl torftiga. Men jag uppskattar ändå att Kamiya, på sitt skogstokiga japanska manér, genom hela Bayonetta strävar efter att överträffa sig själv – även timmarna efter det att vilken annan spelmakare som helst hade gett tecken för ridå. –JH

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 37

KRÖNIKA

; [ k km$bfZb\e

edan den där kvinnohatande och historierevisionistiska boken Den hemlige kocken landade i varje svensks medvetande har jag fullständigt tappat aptiten. Inte för att Mats-Eric Nilsson öppnade mina ögon för e-fusket eller för att jag är särskilt kräsmagad – utan för att det har blivit så fruktansvärt jobbigt att laga mat. Du är inte längre vad du äter utan vad du lagar. Gå till en mataffär och lyssna på valfri person i trettioårsåldern så får ni höra själva. Idioter i tajta brallor diskuterar vilka ärter som passar bäst i ärtsoppan och att de har ”förädlat receptet” med sesamolja och strumpfiltrering. Och så klagar folk på att de har så lite tid... Den där boken som förespråkade att vi ska lägga hela arbetsveckor på att baka ”riktigt” bröd kom som en motbjudande kulmen på nollnolltalets totalt verklighetsfrämmande jakt på det äkta. Matprogrammen i tv har varit ivriga påhejare av denna fjantiga trend. Tv-kockarna mässar att råvarorna är så himla viktiga, men de lagar ändå bara skittråkiga saker. Leila använder kilovis av svindyrt muscovadosocker i sina rosa barnkalastårtor. Mat-Niklas skojar till det med hemmalagad, eh, ketchup. Mat-Tina spexar och skriker och slänger runt med kobebiffar i sitt lekprogram. Pärlor för svin är vad det är. Nu i början av ett nytt decennium kräver jag bättring på mat-tvfronten. Kära tv-kock, tittarna är inte intresserade av att se din nya frisyr, dina piffiga gummistövlar, ditt fräcka förkläde, din ruffiga chefsstil, dina ”charmigt berättade” matmissar eller dina tröttsamma utläggningar om varför en sju gånger så dyr biff är bättre än den man köper i butiken. Kort sagt: tittarna är trötta på dig. Låt tiotalet gå i matglädjens tecken istället. Låt oss förbjuda att fler kockar med Ranelid-egon stormar in i rutan, bort med restaurangsåporna och personligheter som skriker och håller på. Det är för Guds skull bara mat. Så, vad vill jag se istället? Något nytt, fräckt grepp om hur man gör den snajdigaste kolsyredoften till den hemmagjorda dinkelknödeln? Nej, jag önskar bara i all ödmjukhet att fler matprogram hade samma tilltal som Bo Hagströms fantastiska Solens mat. Det behöver inte vara svårare än så. Q

Inte ett dugg sugen på att se Petra ”Jeja Sundström” Mede gagga i kommande PMS i TV3 i vår? Lugn, vi hatar också mensbuskis och tänker inte låta Anders Knave locka oss alls detta år. Nöjesguiden har letat fram mer matnyttiga saker som snart visas i en tv nära dig.

D8K @ BM8;I8K Text Sandra Nelson

È9fik d\[ i\jkXl$ iXe^j gfieX fZ_ g\ijfec`^_\k\i jfd jbi`b\i fZ_ _ cc\i g % ;\k i ] i >l[j jblcc YXiX dXk%È

Patetisk och avdankad. SKILSMÄSSOKUL

COUGAR TOWN

Skapare: Kevin Biegel, Bill Lawrence I rollerna: Courtney Cox

Nyskild 40-årig kvinna spelad av Courtney Cox vill ut på marknaden igen, men störs av att hon känner sig patetisk. Konceptet låter kanske tröttsamt men detta är inte en relationsserie à la Systrar utan mer som Popular möter Scrubs, inklusive bisarra biroller och cameos (håll utkik efter Lisa Kudrow!). Bill Lawrence är även mannen bakom både Scrubs och Spin City, så tonen är bekant. Märkligt nog har denna serie skapats för Courtney personligen, men är det något hon inte är trovärdig i så är det väl i rollen som avdankad. Jag skulle lätt ge en njure för att ha hennes kropp. –SN

Dessa tre är nästan lika bra som Fredrik Lindström.

Landet brunsås Tänk dig att Värsta språket hade handlat om mat. Roligt, eller hur! Lite finurligt om maten som svenska folket pratar om att vi äter och maten som vi faktiskt sätter i oss. Handen på hjärtat, inte fan confiterar man en grissida i ankfett en tisdagkväll bara för att Ekolådan levererade en piffig krussallat som passar till. Bli inte rädda för den Gardell-doftande titeln, Landet brunsås verkar vara precis sådär mysigt folkbildande och självhatande som vi gillar så mycket. Eric Haag, Henrik Schyffert och Lotta Lundgren leder programmet tillsammans eftersom det krävdes tre vanliga personer mot en Fredrik Lindström. SVT2, onsdagar 20.00.

9vJK ALJK EL

— Solens mat Ett matprogram som fokuserar på maten! Radikalt nuförtiden.

FOTO: SARA CHOGHRICH

Kanal 5, visas i vår.

Wild Gourmets Mästerkocken Tommi Miers och äventyraren Guy Grieve har en lite annan syn på det här med att leva av vad naturen har att ge. Istället för att köra freeganracet (äta sopor!) eller att suga på någon torftig rot åker de till Spanien och letar fram den ena delikatessen efter den andra – gratis och tillgängligt! Kanske något svårt att tillämpa i Sverige under vinterhalvåret, men sevärt ändå. Kanal 9, söndagar 20.00.

SVT1, söndagar 20.00

— Real Housewives of New Jersey Inte så mycket matlagning men desto mer hushållning.

House möter en demon. DON QUIJOTE-DOKTOR

Kanal 5, onsdagar 21.00

HOUSE, SÄSONG 6

— På spåret Johanna Koljonens briljans och charm får i alla fall mig att strunta i Jessica Zandéns flabbiga närvaro.

Skapare: David Shore I rollerna: Hugh Laurie, Robert Sean Leonard, Lisa Edelstein

Big Chef Takes on Little Chef Som en mer nedtonad och seriös version av Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares blir det när Heston Blumenthal ska hjälpa legendariska brittiska restaurangkedjan Little Chef att rycka upp sig. Det är ungefär som Stilakuten, men med mat! Kärleksfullt men bestämt visar Blumenthal var smakskåpet ska stå.

Drömmen om Italien Ett av de roligaste programmen som visas är En plats i solen, som handlar om engelsmän som drömmer om att starta en liten rörelse utomlands, i solen och värmen. Ofta är det bra mycket jobbigare än vad de tror. TV4 har plockat upp idén och gjort om det till en dokusåpa. Några svenska familjer får tävla om att driva en bed and breakfast i Italien. Detta kan bli sjukt kul. Inte minst för att de stackars familjerna ska imponera med sin matlagningskonst på presumtiva gäster.

TV8, söndagar 19.00.

TV4, sändningsdatum ej spikat i skrivande stund.

SVT1, fredagar 20.00

Seriös. Riktigt seriös.

J8E;I8 E<CJFE

Vi möter House på livets botten på en psykiatrisk klinik vars Nurse Ratched, Dr. Nolan, håller House inspärrad tills han vågar möta sina inre demoner. Det är väl vad vi alla har väntat på i fem säsonger visserligen, men tyvärr rasar denna säsong fram alldeles för snabbt. Vi tittare har redan svalt så många otroliga förutsättningar att Gökboetavsnittet liksom blir alldeles för mycket. Det som lyfter säsongen är att Dr. Nolan spelas av Andre Braugher, som ni kanske minns som Pemberton i Uppdrag mord. Han är fantastisk. –SN

Canal+ First, tisdagar 20.00.

sandra.nelson@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 39

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL - COLIN FIRTH VENEDIG FILMFESTIVAL

COLIN FIRTH JULIANNE MOORE

EN ENDA MAN www.river.se

”A SINGLE MAN” EN FILM AV TOM FORD

B I O P R E M I Ä R 1 9 F E B R UA R I

=@CD

Njurtransplantationsthrillers hör till OLD BOY-regissören Chan-wook Parks vardag. Nu gör även vampyrpräster det. Niklas Eriksson fattar noll.

KI{KK Gw 9FP98E;$ M8DGPI<I Text Niklas Eriksson

å asiatiska regissörer har så entusiastiska fans som Chan-wook Park. Och få har för den delen lyckats bli ett så självklart affischnamn i såväl festivalkretsar som bland godmodiga Tarantino-män. Hemma i Sydkorea har han varit en superstjärna ganska länge. Men det var den idag smått sönderkramade ”hämndtrilogin” i gränslandet mellan filosofi, psykiatri och rena obduktionsrapporter som blev det stora internationella genombrottet. Njurtransplantationsthrillern Sympathy for Mr. Vengeance kom 2002. Året därpå Old Boy, om en man som suttit instängd i ett tjaskigt hotellrum i femton år. 2005 satte Chan-wook Park punkt för undersökningen med Sympathy for Lady Vengeance, en film om mordanklagelser, snuff tapes och tofu. Efter ett litet mellanspel om suicidala cyborgs (I’m a Cyborg, But That’s OK) är vår favoritkorean nu tillbaka. Den här gången med Thirst, en köttig, pervers, diskbänksrealistisk vampyrfilm. Historien är ett frikostigt lån från Émile Zola och handlar om en plågad katolsk präst som slits mellan moraliska identiteter. Du slår mig som en person som är mer intresserad av natur än kultur. –Jaså. Ja, hur menar du då? Jag tänker att dina filmer har mer gemensamt med David Cronenberg, Werner Herzog, Lars von Trier och andra som vill skala ner människan till kemi och drifter, än med, säg, Martin Scorsese eller Steven Soderbergh. –Jovisst, så är det. Mina filmer handlar

om de grundläggande dragen i den mänskliga existensen. Det är det som intresserar mig. Samtidigt känns Thirst som en nystart för mig. Hämndtrilogin har varit viktig för mig, men jag måste lägga den bakom mig nu och gräva djupare. Det är så jag ser den här filmen: som en andra debutfilm. Är vampyrfilm lika stort i Sydkorea som i väst? – O ja, tonåringarna är tokiga i det. Många har uppfattat Thirst som ett svar på de mesiga boyband-vampyrer som dominerat den amerikanska vampyrfilmstraditionen. Att det därför den är så ofräsch? – När jag började göra filmen var det inte meningen att det skulle bli en vampyrfilm. Det skulle handla om hur det är att trasas sönder som människa när den moraliska fallhöjden är hög. De andra elementen smög sig på bakvägen. Men självklart ville jag, när vampyrtemat kom in, göra den mest realistiska skildringen som någonsin gjorts. Jag ville visa hur svårt det överhuvudtaget är att överleva som vampyr, hur kroppsligt vidrigt det är. Du är före detta filosofistudent på universitetet. Är det en slump eller en direkt förutsättning för dina filmer? – Så här är det: Jag var en skrämmande lat student. Det enda jag gjorde var att titta på film. Nu när jag är regissör har jag lustigt nog förkovrat mig mycket i filosofi, jag läser massvis. Alla dina filmer handlar om frihet? – Ja, det kan man kanske säga. Så här i

ÈAX^ m`cc\ m`jX _li jm ik [\k m\i_lml[kX^\k i Xkk m\ic\mX jfd mXdgpi# _li bifggjc`^k m`[i`^k [\k i%È –Chan-wook Park

efterhand kan jag ju se att i synnerhet Old Boy är väldigt influerad av franska existentialister. Ytterst är ju frihet också det enda som betyder något. Till sist, jag blir inte klok på Thirst. Om du får välja på en procent, fem procent och 50 procent, hur mycket komedi är den egentligen? –Ja du. Det handlar ju om en präst som vägrar acceptera sin identitet som vampyr och istället försöker hålla fast vid omöjliga ideal – på det viset är hela hans existens ett skämt. Så jag får säga 100 procent... även om det låter väl högt (skratt). Q

Ew>I8 8E;I8 8KK KP:B8 JPE; FD JPE; FD

IGOR STRAVINSKYS FRU

DELFINER

SAMTLIGA MEDVERKANDE I Michael Hanekes Det vita bandet (inklusive Michael Hanekes frisör)

RICHARD GERE

=@CD

Coco Chanel och Igor Stravinsky

The Cove

Det vita bandet

Hachiko

D@CA{

Paris 1920

Vatten, Japan

Protestantiskt bondesamhälle i Tyskland 1913

Rhode Island

GIF9C<D8K@B

Maken har samlag och spelar fyrhändigt piano med Coco Chanel. Själv är hon helt ful och pratar ryska.

De är gulliga, men har det ändå inte bra. ”snyft”

Barn skändas. Folk hänger sig. Ladan brinner upp. Till råga på allt är det bara månader kvar tills första världskriget börjar. Stämningen är kort sagt som den brukar i Hanekes filmer.

Tvingas skådespela mot hund i Lasse Hallströms senaste mysdrama. Ouch!

8EDvIBE@E>

Igor porträtteras här kontrafaktiskt av Kåt-Mads från Danmark. Men i verkligheten var han också ful.

En marin whodunit!

Som Ulf Lundell brukar säga: Lilla gubben, hur är det fatt? Saknas skäggtrimmer?

Hunden är trofast. Otroligt trofast.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 41

=@CD STRONG BLACK WOMAN

PRECIOUS

Regi: Lee Daniels Manus: Geoffrey Fletcher, efter en roman av Sapphire I rollerna: Gabourey Sidibe, Mo’Nique, Mariah Carey

Som biopublik är man inte direkt bortskämd med socialrealism som skildrar det afroamerikanska livet. Visst The Wire, men handen på hjärtat, den underbara HBO-serien om knark och poliser i Baltimore tillhör snarare actiongenren än diskbänk. Tragiskt nog har de flesta amerikanska filmer som skildrar svarta tvärtemot använt barnsagans mekanismer. Kort: en fattig person lyckas/får mycket pengar. Ombytta roller, Dreamgirls, Waiting to Exhale. Man ska ju inte gå och inbilla sig att det har skapats en automatisk jämställdhet landet över bara för att Barack Obama vann presidentvalet. Klassfrågan är fortfarande synkroniserad med hudfärg. Harlem är fortfarande inte en gentrifierad del av Manhattan. Det är sorgligt att de flesta svarta filmer är fryntliga komedier. Och kom inte dragandes med Spike Lee, han gjorde inte realism heller. Hans gnällande självgoda epos befäste snarare fördomar än fördju-

Se den i 3D snälla. ÖGONGODIS

AVATAR

Regi och manus: James Cameron I rollerna: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver

Att dissa Avatar för att storyn är klyschig är som att klaga på Zlatan för att han inte pallar skriva autografer inne på Café Opera. Vad fan hade ni förväntat er, liksom? Året är 2154, vi människor har bemästrat universum och byggt gruvor på månen Pandora, där supermineralet “unobtanium” (haha, namnet!) finns i mängder. Problemet är bara att den tropiska planeten har ett avancerat ekosystem som urbefolkningen bokstavligen talat har en koppling till och man behöver inte vara historiker för att inse att allt, genom Europas kolonialisering av Amerika och Afrika, redan har hänt i verkligheten. Innan de giriga mänskliga företagen börjar

skövla skog och bruka våld vill de ge urbefolkningen en chans att flytta på sig och det blir den rullstolsbundne ex-soldaten Jakes uppgift att, via en så kallad avatar, infiltrera den lokala stammen och övertyga dem. Gissa om det blir lite intergalaktisk lovin' innan filmen är slut? Handlingen är knappast originell, men det blir aldrig ett problem då James Cameron är en mästare på att göra något omtumlande av en simpel kärlekshistoria. Jag har aldrig tidigare sett så imponerande animeringar och till och med karaktärernas minspel och ögon ser otroligt levande ut. Visst är storyn Disney, men Cameron har skapat en fruktansvärt vacker värld som suger in dig och inte liknar något annat. Avatar är en visuellt fenomenal film som du kommer att hata dig själv för om du laddar ner och ser på en keff laptop. –AL

BRA KONST

BRIGHT STAR

Regi och manus: Jane Campion I rollerna: Ben Whishaw, Abbie Cornish, Paul Schneider

Bright Star är en film som fungerar på flera plan. Dels som en illustration i sig av sitt eget ämne. Den är skir och lysande som John Keats romantiska poesi, den är i lövverken som beskrivs. Den förstörs av kärlek så stark att den blir somatisk. Den är lite pretto och vacker och åtråvärd. Det kan vara 2009 års bästa film. Jag rekommenderar att man ser den ensam i en ensam biosalong. Allt harmonierar och själva produkten blir motbeviset till idiotiska manifest och konstlös poetik. Här möts foto, berättelse, regi och story i en slags skön dans, eller som den vackra stämsången i början. Utan att vara stumt feministisk berättas Keats historia utifrån en kvinnas roll. Genom besjälad natur och lungsjukdomar och hedlandskap blir kändisskapet och tidsandan privat och jag-centreringen som skickats direkt in i 2000-talet får förklaringar. Individhypen. Bara du du du och jag jag jag har aldrig varit så vackert. –CRFN

42 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

UPPVÄXTDRAMA

FISH TANK

Regi och manus: Andrea Arnold I rollerna: Katie Jarvis, Michael Fassbender

Det är den högljudda femtonåriga debutanten Katie Jarvis, ”upptäckt” när hon stod och svor på en tågperrong, som bär Fish Tank från första till sista scen. Utan henne är filmen ett standardvykort från brittiska projectsområden (i det här fallet Essex). Epitet som ”sydöstra Englands Lynne Ramsay” är därför kanske att ta i, men Andrea Arnolds andra film, efter hyllade Red Road, illustrerar tydligt vart den nya brittiska kitchen sink-vågen är på väg. Bort från Ken Loachs träliga talarstolsretorik. Mot något nyare, kåtare, mer poetiskt. Andrea Arnold delar just Lynne Ramsays förkärlek för, vad ska vi säga, urban förruttnelse som skönhetsupplevelse. Visuellt är hon en jättebegåvning om man

kan säga så om någon som under sin korta karriär redan har hunnit samla på sig BAFTA-, Oscar-, och Cannespokaler. Vissa scener kan kännas något sökta i sin voyeurism, och Fish Tank lider lite av att folksjukdomen att fläska på med all upptänklig misär bara för att hoppet om en väg ut ska bli tydligt. Det kan göras snyggare. På det hela taget är det här dock en liten pärla i Alan Clarke-land. –NE FLYGDRAMA

UP IN THE AIR

Regi: Jason Reitman Manus: Jason Reitman, Shaldon Turner I rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick

En som vanligt överdrivet smooth Clooney spelar Ryan Bingham, en konsult som hyrs in när företag varslar. Han har en omöblerad etta i Omaha, tillbringar 300 dagar om året med att flyga till olika orter och sparka folk, och hans relationer består av alkoholdränkta one night stands med flygplatsragg. Gymnasiets Psykologi A säger oss att han flyr något, och när en snärtig kollega genom en dator med webbkamera effektiviserar varslandet är Binghams luftburna dagar över.

Moralkakan om familjeliv kontra avskildhet må vara svårtuggad, men Up in the Air är en berättelse som, med sin förankring i lågkonjunkturen, känns obehagligt äkta. Det är en berättelse som lyckas vara rolig trots att den handlar om alienering, förlegade tjänster och taskig ekonomi. Och det är en film där vi för en gångs skull får se Clooney vara sårbar. Att Vera Farmiga är fenomenal som kvinnlig player får ses som en ren bonus. –AL MYTOMANI

THE INFORMANT

Regi: Steven Soderbergh Manus: Scott Z. Burns I rollerna: Matt Damon, Scott Bakula, Melanie Lynskey

I sina sämsta stunder är Steven Soderberghs senaste projekt en komedi som inte frammanar skratt och får en kvart att kännas som en timme. I sina bästa är det en pirrig historia som Matt Damon, med sina plufsiga kinder och porrmustasch, gör det svårt att slita sig ifrån. I längden är filmen för slipad för att rata och med musik som hämtad från Black Belt Jones eller liknande blaxploitation/ kung-fu-hybrid blir det smått oemotståndligt. The Informant tar plats i början av nittiotalet på ADM, ett enormt livsmedelsföretag som är involverat i en korruptionshärva värd miljarder. FBI är företaget på spåret och efter påtryckningar från sin fru blir Damon informatör. Problemet är bara att han inte kan sluta ljuga. Till och med voice overn, som normalt brukar återberätta händelseförloppet med dödlig precision, är full av skit. Det bästa är

pade dem, och vad gäller hans kvinnoporträtt – jag minns inte några. Precious är en socialrealistisk skildring, om livet som skit. Den är rätt svår att se, man vill gärna lägga på det där romantiska filtret på tillvaron som reducerar övergrepp och våld till bakgrund, och i frontlinjen, på scen ska något underbart ske. Det är ovanligt att se världen genom denna rånade kvinna och varken politiskt surt gnäll à la Spike Lee eller vis svart kvinna à la Ghost kommer fram. Jag måste erkänna att jag hatar social realism, Irland, Tjetjenien, you name it. Men jag är glad att jag satt kvar. Dessutom, Mariah Carey gör en enastående gestaltning av en soc-kärring. –CRFN

att man, i egenskap av tittare, tror sig veta mer än karaktärerna. När man senare visar sig vara lika vilsen som alla andra har Soderbergh fångat ens intresse för gott. –AL

9vJK ALJK EL amat levin amat.levin@nojesguiden.se

— 3D-bio trend

KÄRLEKSTRIANGEL

IT’S COMPLICATED

Regi och manus: Nancy Myers I rollerna: Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin

I början frammanar It's Complicated samma känslor som jag kan tänka mig att tonåringar får när de kommer på sina föräldrar med att ha sex. Men ganska snart inser man charmen i att Alec Baldwin förmodligen är en av filmhistoriens tjockaste romantiska leads, och att det ligger något nyskapande över trekanter som inte involverar silikonbröst och svanktatueringar. Kemin mellan Streep och Baldwin, som spelar ett frånskilt par som återigen fått upp ögonen för varandra, är oklanderlig och Steve Martin är bra som alldeles för snäll nördkompis. Förutom att filmen segar ihop i mitten och inte räddas förrän en joint kommer in i bilden, är It's Complicated genomgående underhållande och relationerna känns förvånansvärt äkta. Ja, förutom när de tre överdrivet präktiga och läskigt positiva barnen är med. Eller barn, de är typ tjugo. Scenen där de ligger ihopkurade under ett täcke och gråter för att föräldrarna har strulat fick mig att spy lite i min mun. –AL

Mästerliga Avatar tog min 3D-oskuld. Nu vill jag inte se något annat. — The Lightning Thief trailer

På riktigt? Pierce Brosnan som kentaur? Det var längesedan jag hade en rejäl b-film att se fram emot. — Vera Fermiga skådis

Använde en rumpdubbel i Up in the Air. Tänkte att ni ville veta det.

MATBLOGGSMYS

JULIE & JULIA

Regi och manus: Nora Ephron I rollerna: Meryl Streep, Amy Adams

Till att börja med: Vilken befrielse att se Meryl Streep spela något annat än snipmunnad Djävulen bär Prada-kärring. Streeps porträtt av kokbokslegendaren Julia Child, som introducerade det franska köket för den amerikanska allmänheten på sextiotalet, är fantastiskt upplyftande. Ni som har sett Dan Aykroyds SNL-imitation vet att Julia Child var stor, bullrig, jätteglad och hade ett så där sinnligt förhållande till mat att man inte visste om hon skulle äta den eller ingå partnerskap med

9vJK ALJK EL Caroline Ringskog Ferrada-Noli crfn@nojesguiden.se

— 3 x Julianne Moore Apropå kommande A Single Man av Tom Ford efter Christopher Isherwoods En enda man tänkte jag tipsa om tre andra filmer med en av vår tids bästa skådespelerskor, Julianne Moore. d Säga vad man vill om I'm not There av Todd Haynes men Moores prestation som låtsasdokumentärintervjuobjekt slår det mesta. d Timmarna av Stephen Daldry. Okej litteraturvetenskapligt nörderi. Men tänk hur den hade varit utan Julianne Moore, behållningen! d Far from Heaven, också av Todd Hayens. Enormt vacker film, enormt vacker Julianne Moore.

den. Det där fångar Streep på ett magiskt sätt. Från första scenen där hon och maken (Stanley Tucci igen!) provsmakar parisiska primörer är det en fröjd att få sitta vid samma bord. Men. Och det finns ett men. Det här korsklipps med en nödtorftig redogörelse för hur en tjej gjorde bloggsuccé för några år sedan genom att laga sig igenom Childs tegelsten Mastering The Art of French Cooking. Julie Powell hette hon – här i form av Amy Adams. Det är inte Adams fel att denna halva stinker. Det är ett vettlöst manus. ”Hmm, vi har ett originellt porträtt av en av 1900-talets mest osannolika matpionjärer... ska vi inte slänga in en timme såsigt Bridget Jones-dravel också?” I en nyckelscen uppdagas det att den nu 90-åriga Julia Child fnyser åt sin lärjunges hyllningsprojekt. Hur det var i verkligheten vet jag inte, men här kan jag bara instämma. –NE GOETHEGALENSKAP Regi: Chris Weitz Manus: Melissa Rosenberg efter Stephenie Meyers roman I rollerna: Kristen Stewart, Robert Pattinson, Taylor Lautner

I ett drömskt tillstånd där metaforerna lika

ACTION/ANGLOFILI

SHERLOCK HOLMES

Regi: Guy Ritchie Manus: Michael Robert Johnson, Anthony Peckham I rollerna: Robert Downey Jr, Jude Law, Rachel McAdams

Jag vet inte om det är att Guy Ritchie gjort slut med Madonna och måste börja bevisa sig på andra sätt nu, men den här filmen är bra på ett sätt som bara ett hantverk med enorm omsorg och kärlek kan frambringa. Anglofili är känsligt och att smälla upp en pint, en cockneydialekt och en huligan räcker inte för att förmedla den underbara hysteri vissa människor hyser för skiten. Guy Ritchie har letat i folksjälen som bygger på stora delar romantik, han hittade de gamla deckarna och uppdaterade dem utan att hyvla bort vare sig witten eller spänningen. Det rimmar bra med den nya förkärlek för sent 1800-tal som har börjat sippra fram här och var i mode- och kulturvärlden. Gulnade kartor, fysikexperiment, diamanter, Orienten, ockultism och klassamhället – Sherlock Homes är ett enda evigt mys bryggt på allt detta. Man kan dra en värja, man dricker läkarsprit, man skämtar, man är nobel, man är olyckligt kär. Robert Downey Jr. spelar ungefär samma roll som han alltid gör, en underskattad Cary Grant, Jarl Kulle av vår tid och Jude Law anstränger sig verkligen. Kvinnoporträttet, Holmes eviga olyckliga kärlek är såklart mycket mer yxhugget, men vad kan begära av Guy Ritchie? Han är ju fortfarande Guy Ritchie. –CRFN

COMING OF AGE-FABEL

TILL VILDINGARNAS LAND

Regi: Spike Jonze Manus: Dave Eggers efter Maurice Sendaks barnbok I rollerna: Max Records, Catherine Keener, James Gandolfini

”Sentimental shoegazing-smörja”, ”vag”, ”för o-fantasy”. Invändningarna mot Spike Jonzes faktiskt bara tredje film har varit många och har varit det redan innan han slagit på kameran: Maurice Sendaks lilla barnbooklet brukar ju förlänas det något meningslösa epitetet »ofilmbar«. Min grundinställning är att kritiken är missriktad och att det här en modig och kanske rentav viktig film. Ploten gäller nioårige Max (en utmärkt Max Records) som bor hos sin ensamstående mamma (Catherine Keener), blir pissed off och drar till en ö befolkad av hårvarelser i kostym från Jim Hensonfabriken, med röster av folk som James Gandolfini och Catherine O'Hara, och upphottade med en försvarlig datorgrafikpark. Där blir Max kung, och det är fint, men det är en statusposition som visar sig skör och kanske inte ens önskvärd. Till vildingarnas land är till sin struktur en ganska ordinär coming of age-historia någonstans mellan Ensam hemma och George Lucas Labyrinth. Tokiga kläder, i

KRIMINALDRAMA

SNABBA CASH

Regi: Daniel Espinosa Manus: Maria Karlsson, Jens Lapidus I rollerna: Joel Kinnaman, Dejan Cukic, Matias Padin

Nej, jag har inte läst boken. Nej, jag är inget stort fan av svensk film, ännu mindre av gangsterrullar inspelade i Stockholm. Jag skulle gå för långt om jag sa att Snabba Cash är briljant, men när en film får en att hyperventilera, ja då är den definitivt sevärd. Jag kommer inte ihåg sist jag såg en svensk film där alla skådisar var övertygande och tempot var så här högt. Snabba Cashs styrka ligger i att man sympatiserar med de tre huvudpersonerna, låtsasbraten JW, knarklangaren Jorge och torpeden Radovan. Trots deras frånstötande handlande lyckas Daniel Espinosa få fram det mänskliga bakom karaktärernas ruffiga yttre och när eftertexterna rullar står det klart att Snabba Cash är en film som saknar både hjältar och bad guys. Det blir överraskande effektivt. Jag saknar dock en story som inte är full av plothål och som fastslår vad det är som driver JW. Som det är nu är han beredd att offra sitt liv bara för att kunna hänga på Stureplan. –AL

hon är i alla fall oändligt mycket bättre än de andra, och hade det inte varit för henne och den endimensionella men läskigt obehagliga Anders Ahlbom Rosendahl hade filmen varit en katastrof. Nu är den istället en funktionell thriller med underhållande toppar och djupa dalar. –AL

THE COVE

Regi: Louie Psihoyos Manus: Mark Monroe

Det finns något stumt och dövt i all den nya klimatsmartheten. Något auktoritärsbundet och bara dumt. Här kommer det i filmform. Personer som egentligen borde gå i terapi, men som projicerar sin skit på djur och natur. I det här fallet handlar det om tv-kändisdjuret och delfinen Flipper och hans tränare. Flipper i sig är död sedan länge och spelades av fyra honor. Tränaren har tagit på sig ett samvete för alla delfiners leverne, helt i linje med diagnosen för narcissistisk personlighetsstörning. Han anser sig vara ansvarig för underhållningsindustrin med delfiner och ska därför befria, alla, delfiner. Dokumentärens subjektiva vinkel är inbyggt förjävlig och som vanligt räcker den inte för att maskera bristen på bra dramaturgi. Dessutom, att tycka om delfiner för deras falska leenden, de är ju disponerade så av naturen, är kanske det mest ytliga sätt att se på levande varelser. Är det viktigt att alla söta överlever? Jag äcklas och suckar. –CRFN

LUFTSLOTTET SOM SPRÄNGDES

Jag är nog den enda som helt har missat Stieg Larsson-hysterin, både i bokform och på film. Den första halvtimmen av Luftslottet som sprängdes tillbringade jag därför med att känna mig som ett förvirrat fån, innan jag förstod galoppen. Och visst blev det uppenbart vad alla har snackat om. Trots att konspirationen som ligger till grund för storyn är löjligt osannolik, kom jag på mig själv med att ryckas med i filmens höga, men dynamiska tempo som fick 150 minuter att kännas som 90. Synd då att skådespelarinsatserna är fruktansvärt ojämna. Lena Endre och Michael Nyqvist känns lika djupa som en sådan där äcklig damm barn brukar plaska i vid lekplatser. Jag förstår inte riktigt hypen kring Noomi Rapace, men

har man inte träffat sådana meningslösa med stiltje i det inre, som måste röra om i sitt döda genom yttre stimuli, och ändå händer inget? Men det är okej, det som är värre är att publik och kritiker går på niten, alltid. För det ser bra ut, det låter bra, det borde vara bra. Men det är inget. –CRFN DOKUMENTÄR

SVENNESPÄNNING

Regi: Daniel Alfredsson Manus: Ulf Ryberg I rollerna: Michael Nyqvist, Lena Endre, Noomi Rapace

övrigt inga konstigheter. Vildingarna har en mundan kvalitet: De är från en annan värld, men samtidigt lite ospännande. Max flyr från en vuxenvärld, men kan aldrig helt, ens i sin fantasi frigöra sig från det som väntar. Det är i alla fall så jag läser filmen. Att då klaga på att Jonze och Eggers inte har gjort en ny, säg, Pans labyrint framstår som snålt. Till vildingarnas land är inte färgglad plattan i mattan-fantasy, det är ett av de centrala bidragen i den just nu så blomstrande barnfilm-not-barnfilm-genren. Och där emo, melankoli och vuxenvärldens dåliga samvete är ofrånkomliga byggstenar, vare sig man vill eller inte. Det är, om man så vill, mer en genre om vuxna än om barn. Och det är väl tillåtet. Om den gör Sendaks förlaga rättvisa? Tja, säg det. Jag vet inte vad jag skulle göra med den informationen. –NE

MALE

A SERIOUS MAN

Regi och manus: Joel och Ethan Cohen I rollerna: Fred Melamed, Michael Sturbarg, Richard Kind

När ska någon syna bluffen? Cohens filmer är dåliga. De gjorde två bra i början av sin karriär. Efter det har de pengar men ingen inspiration. Resultatet blir som alltid en enda lång kitschigt tidsenlig reklamfilm. Kanske är det så simpelt att de har coola namn. ”Ethan Cohen”. En stor bidragande orsak är definitivt formen, som maskerar att det inte finns någon berättelse eller några smärtpunkter. De orkar inte ens vara tomt pretentiösa och försöka experimentera bort sitt tomma inre. De orkar inte ens försöka ha en enda fördjupad kvinnoroll med. Det handlar bara om trista män. Det är symptomatiskt att karaktärerna röker braj i varje film. Hur många gånger

9vJK ALJK EL Niklas Eriksson niklas.eriksson@nojesguiden.se

— Bright Star

Regi: Jane Campion

Det bästa Jane Campion har gjort sedan början av nittiotalet. — Till vildingarnas land Regi: Spike Jonze

Viss segma i mitten. Men! Max Records i huvudrollen: sensationell rakt igenom. — Precious Regi: Lee Daniels

HIV. Fattigdom. Social segregation. Spöad som barn. En övervikt som, åtminstone i däggdjurssammanhang, måste betecknas som betydande. Kort sagt: klappa er på axeln nu alla självgoda exploitationliberaler, för det här är riktigt nobelt att titta på!

NEW MOON

gärna kan vara en flummig människas verklighet utspelas ett hett tringeldrama. I ett amerikanskt landskap som kommunicerar med både Twin Peaks-tallar och dimma samt som sydtyska romantiska skogar upplever en människa, Bella, sviterna av en allvarlig kärlekssorg. En kris som övergår i feberdrömmar. Eldprov att ta sig igenom. Man följer huvudpersonen genom filmens perfekta dramaturgi. Med Caspar David Friedrich på Nationalmuseum och det här på duken behöver ingen känna att det fattas dem något på den naturromantiska fronten. –CRFN

;L ?@KK8I =C<I =@CDI<:<EJ@FE<I Gw EFA<J>L@;<E%J<&=@CD

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 43

DLJ@B

I förra numret av Nöjesguiden lät vi experter göra prognoser för det kommande året. Ingen av dem lyckades förutspå att 2010 skulle vara året när symfoniorkestrar härmar tunna gamla syntar, konceptplattor där artisten sätter sig själv mitt i stormiga och i högsta grad påhittade kärleksrelationer, och när de klassiskt skolade musikerna fullständigt tar över popmusiken. För det är precis vad som händer när Owen Pallett, The Artist Formerly Known as Final Fantasy, lägger beslag på 2010.

=@E8C =8EK8JP vI ;{; Å C<M< FN<E G8CC<KK Text Patrik Forshage

bland går det fort. Ena dagen kallar sig Owen Pallett för Final Fantasy, och hans nya skiva ligger upptryckt och klar. Nästa dag (dagen efter Nöjesguidens intervju med honom, faktiskt) heter han inte alls Final Fantasy utan helt enkelt Owen Pallett. Sådan effekt får nämligen stämningshot angående varumärkesintrång, och då är omtryckta skivomslag en bagatell. Owen Pallett själv verkar inte bry sig. Du fyllde nyligen 30. Grattis! –Tack! Kan vi lägga bort det där ”underbarn”snacket då? –Det kan vi definitivt göra. Men någon kris är det inte. Jag har känt mig vuxen rätt länge, och har faktiskt sagt till folk att jag är 30 i flera år redan. Att det nya albumet Heartland skulle vara en sångcykel om faserna i en relation vill Owen Pallett bara delvis tillstå. –Jo, vagt är det just det. Men framför allt är det en skiva med en samling bra sånger, på samma sätt som Bruce Springsteens Nebraska. Berättaren är inte jag, utan bonden Lewis. Han älskar ”sångaren Owen”, ”konstnären”, det vill säga mig, och han älskar min musik. Så småningom ebbar kärleken ut, och till slut finns det inget kvar. I hur stor utsträckning är det fiktion? –På ett sätt helt och hållet. Den våldsamme bonden Lewis finns inte, och jag är i en annan relation. Men känslorna som jag försöker skildra finns ju i allra högsta grad. Stråkarna på skivan är inspelade med Tjeckiens Filharmoniker i Prag. Orsaken till det var varken paneuropeiskt romantisk eller ett noggrant musikaliskt val. –Det handlade enbart om kostnadseffektivitet. Jag var där för att spela in tillsammans med Mark Ronson, och det var då jag fick idén och beslutade mig för att boka dem. Jag har finansierat skivinspelningen på egen hand, och då var det bara att välja mellan att inteckna huset för att ha råd med en orkester hemma eller att välja en billigare lösning. Så det föll dig inte in att låta dina fans investera i skivan i förväg, som din vän Patrick Wolf gjorde? –Jag behövde inte det, tacksamt nog, eftersom jag är från Kanada. Det är ett av de länder som delar ut bidrag till konstnärer. Faktum är att det systemet brukar lyftas upp som det enskilt viktigaste för det kanadensiska musikundret, som gör det möjligt för band som Fucked Up att existera och för

Metric och Broken Social Scene att slå igenom. Ni i Sverige har ju samma system. Men hos oss ifrågasätts det allt oftare, i tider av mer utpräglad marknadsekonomi. – Säg åt er regering. De får inte ta bort sådant, det skulle utarma allt som är spännande i kulturlivet. Förutom stråkarna är stora delar av skivan inspelad i Reykjavik. – Jag var där för en Bedroom Community-festival. Det var fantastiskt, jag älskar miljön där, och jag älskade det sociala sammanhanget. Nico Muhly och hans pojkvän var där, Valgeir Sigurdsson och hans pojkvän, det var jättebra. När vi sedan besökte Valgeirs studio Greenhouse blev jag förälskad. Till och med min pojkvän, som aldrig brukar ha åsikter om sådant, tyckte att jag måste spela in där. Först trodde jag inte att jag skulle ha råd, men det löste sig.

ÈAX^ m`cc \^\ekc`^\e `ek\ Y\i kkX m`cbX ] i\Y`c[\i aX^ _Xi _X]k ] i jb`mXe% ;\k bfdd\i Xkk kfcbXj ]\c% D\e fb\a%È Hur unik och egensinnig Owen Pallett än känns, skapar han inte sin musik i ett vakuum. Men han är inte så pigg på att diskutera inspirationskällor. Åtminstone inte alltför explicit. – Jag vill egentligen inte berätta vilka förebilder jag har haft för skivan. Det kommer att tolkas fel. Men okej. Jag hade lyssnat en hel del på gammal analog syntpop, och det var känslan jag var ute efter. Men om jag nu nämner Silver Apples vet jag hur det slutar – en massa Silver Apples-fans kommer att bli jättearga och säga att det inte alls låter som dem. Och det är ju sant. Det låter inte alls som Can, som Kraftwerk eller som tidiga Orchestral Manouvres in the Dark heller. Men det var den musik jag ville försöka nå känslan i. – Det var rätt kul faktiskt, jag orkestrerade orkestern som en sequenzer. Trumpeten

Grindhäng är inne nuförtiden.

skulle spela som keyboards, stråkarna skulle låta som gamla syntar. Jag tror faktiskt att musikerna gillade att få göra något så annorlunda. Owen Palletts stråkar och arrangemang har hörts hos Arcade Fire, Grizzly Bear och The Last Shadow Puppets, och nyligen hos såväl Pet Shop Boys som Mika. Men sådana inhopp har fått stryka på foten nu. –Jag är stenhård. Under 2009 sa jag nej till allting och alla.

FOTO: RYAN PFLUGER

Har du varit frestad att bryta den karantänen någon gång? –Jo. När Natasha Khan ringde och bad att jag skulle bli medlem i Bat for Lashes. Det var inte svårt att säga nej, men i efterhand har jag grubblat över beslutet. Q Heartland som skulle varit Final Fantasys tredje album men som istället blev Owen Palletts debut recenserades i Nöjesguidens förra nummer. Den kommer att ligga högt på årsbästalistorna i slutet av året, sanna våra ord.

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 45

DLJ@B

Efter Aaliyah och Ashanti kom Amerie – ännu en ung r'n'b-sångerska med ett ballt namn som började på A. Man hade kunnat tro att hon var en cynisk produkt från ett skivbolag när hon dök upp i början av nollnolltalet. Först var hon en anonym gästsångerska på en låt på Nas STILLMATIC, efter det kom ett generiskt debutalbum. Men sedan hände något.

8D<I@< ?{A<I K<DGFK Text Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

;

en första singeln från Ameries andra skiva Touch lät som ingenting annat. Det var en furiös funkbomb – inte mysigt retro som neosoulvågen hade låtit, utan bländande vital, en rytm som stack upp en kniv under lyssnarens haka och frågade: är du redo för det här? En rytm som inte bad om ursäkt, en r'n'b-hit som inte var insmickrande, en sångerska som närmade sig musiken med en hiphopmentalitet. Låten hette 1 Thing och sedan den släpptes 2005 har den fått tusentals dansgolv att välta. På nollnolltalet. se-listan över det gångna decenniets hundra bästa låtar kom den på plats 75. Är det ett problem att ha gjort en sådan jättehit, som man ständigt blir förknippad med och som ens nya alster är dömda att jämföras med? –Tja, du vet, det är bättre att ha en hit än

att inte ha en. Men jag tänker inte så mycket på det, jag försöker alltid testa nya sound och gå vidare till nya saker. Din nya skiva, In Love and War, är otroligt bra. Gjorde du något annorlunda den här gången? – Nej, egentligen inte. Men den förra skivan hade mer rock’n’roll över sig, den här handlade mer om soul och om den där tidiga nittiotalsstilen när hiphop och soul förenades för första gången, då allting var nytt och spännande. Jag älskar den musiken. Du är född 1980. Är inte du för ung för att vara nostalgisk över den eran? – Haha, visst, jag var bara en unge då. Men jag tror att många av de saker man upplever som barn gör ett stort intryck på en. Du gör en ganska speciell typ av r'n'b – det är så mycket funk i musiken, men inte på ett duktigt retrosätt. Du är modern,

men ändå skiljer du dig mycket från alla andra sångerskor som sjunger över Timbaland-beats eller liknande. –Faktum är att det finns en del dansremixer av några av mina låtar… men du har rätt. Jag antar att jag är mer inne på den där gamla själfulla, energiska grejen. Du är inte så mycket för ballader dock. –Nej, ballader är… jag skulle inte vilja säga tråkiga, men ändå, de är så långsamma. Jag tycker om att snabba på saker, att höja tempot. Jag gillar energisk musik. Producenter får ju mycket kredd nuförtiden. Det är lite orättvist mot artisterna, tycker jag. Tidigare förknippade folk dig med Rich Harrison, men du har visat att du har en egen vision med din musik, att du inte är beroende av någon producent. – Ja, det är lustigt det där. Nuförtiden börjar en låt oftast med ett beat från en producent, som man sedan skriver en låt över. Men jag vill göra musik som man gjorde förr i tiden, när man spelade ihop och kom på någonting bra tillsammans. Ibland får jag en idé till en låt, en melodislinga eller något, och går till en producent – men de vet inte vad de ska göra med mina idéer! De jobbar inte på det sättet, de är inte musikaliska på det sättet. Det låter rätt deppigt. –Ja alltså, alla är ju inte på det sättet. Som tur är har jag hittat en del producenter som är bra på att samarbeta. Teddy Riley till exempel, han är med på min nya skiva.

È9XccX[\i i¿ aX^ jblcc\ `ek\ m`caX j ^X ki b`^X# d\e e[ %È Berätta om Feenix Rising! –Det är mitt produktionsbolag. Tanken är att vi inte bara ska ge ut mig, utan även hitta andra artister. Jag har en ny rappare på gång, Kain heter han, han är fantastisk. Han är faktiskt vit, Italian American, och han kommer från New York. Jag älskar New York-hiphop, det handlar så mycket mer om bra texter, om humor och ordlekar, än vad hiphop från andra ställen handlar om. Jag antar att namnet på ditt produktionsbolag syftar på en pånyttfödelse för din karriär, att du nu reser dig som fågel Fenix… –Haha, nej, det handlar faktiskt inte om mig personligen. Det är ett sätt att se på världen, att allt går i cirklar, att allt startas på nytt, och från askan reser sig Fenix. Q

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 47

DLJ@B <e ^iXdd`jalip$ d\[c\dj Y\b ee\cj\i

dessa tider av galor och utmärkelser har jag en bekännelse att göra, och jag gör den med böjt huvud och skammens rodnad på kinderna: Jag var en del av Grammisjuryn. Så där. Då var det sagt. Precis som du har jag år efter år upprörts över hur skevt juryn nominerar, och ännu mer hur man sedan så konsekvent lyckats välja uppåt väggarna bland de få bra artister som ändå smugit sig in bland nomineringarna. De senaste åren har den upprördheten inte varit lika högljudd från min sida, eftersom jag har känt mig medskyldig. Däremot har min förundran vuxit. Glömdes juryns röster bort helt, när allmänhetens alla hemmaboende ensamstående 30-åringar med medlemsskap i Winnerbäck-klubben och Tracks-röstande som hobby släpptes fram? Mobbade arrangörerna mig? Registrerades inte mina röster? Eller var jag faktiskt ensam i juryn om att vilja nominera Taken by Trees, Jonathan Johansson och Skriet, för att nämna några uppenbara i år? Var jag den enda som röstade på El Perro Del Mar, [ingenting] och The Deportees i slutomgången? När jag så småningom mött övriga jurymedlemmar har jag förstått. Det visar sig nämligen att vi inte varit fler än kanske en handfull musikjournalister, och några specialister från andra håll. Den absoluta merparten av juryn består år efter år av bensinmacksföreståndare från Boråstrakten med en attans förmåga att kränga dansbandsskivor som gemensam nämnare. Heder åt dem, heder åt en krisbransch som vill belöna den sortens detaljist med hedersuppdrag, och heder åt Winnerbäck och Kent som därmed får alla priser även nästa år och året därpå. Särskilt som juryn då har ersatt ytterligare en musikskribent med en avdelningsansvarig från Coop Forum i Härnösand (där de också inne på lagret enligt ihärdiga rykten kommer att arrangera nästa års gala). Om det bytet är arrangören och jag rörande överens. Det innebär visserligen att de här fem tidiga 2010-favoriterna får varsin röst mindre, men det spelar ju å andra sidan ingen roll alls. Q

ÈD\igXik\e Xm alipe Y\jk i Xm Y\ej`e$ dXZbj$] i\jk e[Xi\ ]i e 9fi jkiXbk\e%È

9vJK ALJK EL — First Aid Kit Sailor Song

från The Big Black & the Blue, Wichita/ Bonnier Amigo

Borde nomineras i kategorierna Årets vackraste vokal-harmonier och Årets varmaste sånger. — Sambassadeur Days från kommande European, Labrador/ Border

Borde nomineras i kategorin Årets snyggaste lush-pop. — Peter Morén I spåren av tåren kommande album, Morén Pop/ Bonnier Amigo

Utan Bjorn and John borde Peter nomineras i kategorin Årets soul. — Shout Out Louds Work kommande album, Rutan Tutan/Sony

Borde nomineras i kategorin Årets mest befogade förhandshype. — The Fume Turn My Back singel, Dolores/ EMI

Förra året var de slamriga glamgöteborgarna våra demofavoriter. I år borde de nomineras i kategorin Årets debutanter.

9vJK ALJK EL Elina Wessman elina.wessman@nojesguiden.se

Dominant Legs About My Girls Mp3/MySpace

ÖDESDISCO

HOT CHIP One Life Stand Parlophone/ EMI

Med åldern och mognaden kommer lugnet. Hot Chip verkar inte längre känna att varje låt måste vara en imponerande installation där minst tjugo olika rytmer och syntljud blandas. Istället löper ett stadigt och hoppfullt discobeat som en röd tråd genom hela albumet. I mitten gömmer sig dock undantaget: den gospelliknande balladen Slush som är bland det vackraste Hot Chip har gjort. Men samtliga av dessa tio låtar har en plats i ditt hjärta.

patrik.forshage@nojesguiden.se

48 Nöjesguiden • Nr 1 • 2010

från Teen Dreams, Bella Union/ Cooperative/ Bonnier Amigo

När jag var liten började jag gråta om någon spelade en skiva på fel hastighet. Beach House har botat min fobi med vackrast tänkbara exponeringsterapi.

Hot Chip One Life Stand

Parlaphone/ EMI

Och så låtsas vi att Made in the Dark aldrig hände. Okej? Okej.

–NRFN SENTIMENTAL POPINDIE

JOEL ALME Waiting For the Bells Razzia/Sony

Det är egentligen obegripligt att så mycket svulstighet och stråkar kan rymmas inom ramarna för ett och samma svenska indiealbum utan att det blir outhärdligt. Men när Joel Alme följer upp sin hyllade debutplatta är det med melodier vackrare än januarifrosten och en pondus väl jämförbar med Kevin Rowlands. Just så ror man hem de stora gesterna. –EW

KWASSA KWASSA-INDIE

VAMPIRE WEEKEND Contra XL/ Playground

För en nyhetstörstande hipsterpublik är det förmodligen en besvikelse att Vampire Weekends andra album inte innebär vågade sidosteg eller halsbrytande musikaliska innovationer. Men den som ändå lånar Contra ett öra kan inte bli annat än belåten. Det beror på ett knippe nya Soweto-viaBrooklyn-hits ännu starkare än debutalbumets, och på en vässad ansats med tyngre trummor, tydligare syntar, autotune och små antydningar till ska och dancehall. –PF

skiva som, även om den inte tangerar gruppens mästerverk Hell Hath No Fury, inte lär göra någon besviken. Pusha och Malice kan konsten att framstå som hur hårda som helst och samtidigt få en att gång på gång nicka leende åt en fyndig textrad. Låtar som Freedom och Life Change vittnar också om ett nytt allvar och djup hos Clipse. Ännu ett steg framåt i duons utveckling. –NRFN

THE WIRE-RAP

CLIPSE Til the Casket Drops

Rapvärldens mest älskade brödrapar är tillbaka med en

with a Broken Heart tillhör hon numera en av sin generations största artister. Detta album är till brädden fyllt med soul som låter äkta men inte gammal. –NRFN

DRÖMSK POP

BEACH HOUSE Teen Dream

Bella Union/ Bonnier Amigo

Baltimore-duon Beach House kunde inte ha namngett sin skiva bättre. Teen Dreams färdas i en böljande drömsk dimma, rosig, skir, släpig och kristallklar. Den är lika full av motsägelser som de pubertala uppväxtåren, lika romantiserande kåt, lika humörsvängigt desperat. Lika fulfin, lika famlande, lika storslagen i sina melankoliska känsloutbrott. Synthsjok avlöser trummaskiner, andas åttiotal i fel hastighet. Ibland är det malande mörkt, sedan fluffigt, ljust och ljuvligt. Konstant är det outsägligt vackert. –EW

Columbia/Sony

G8KI@B =FIJ?8><

Flörtiga indiegitarrer, drömsyntar och överdimensionerade ekoeffekter vävs samman till en av 2010 års bästa låtar!

Beach House Norway

PRINCE-TRAVESTI

OK GO Of the Blue Colour of the Sky Capitol/ EMI

Du har sett den där gamla videon med löpbandet, och trodde kanske som undertecknad att det roliga slutade där. Då tog du fel. ”There’s a lot of Purple Rain on this record”, tycker bandledaren Damian Kulash, och det kan vara årets underdrift. För med det menar han inte bara avskalat förprogrammerat funksound, Jimi Hendrixflashiga gitarrsolon och en kraftig överanvändning av liderlig Prince-falsettsång. Han syftar också på en hel del distanslöst självförhärligande, kombinerat med udda text-hangups om att byta plats med sin spegelbild. Självklart älskar vi det förbehållslöst. –PF

VÅGHALSINDIE

YEASAYER Odd Blood

Mute/ Playground

Det kommer säkerligen att finnas de som hävdar att Yeasayer på sitt andra album är lite väl förtjusta i sina egna infall, sin egen kreativitet och lekstuga. Må så vara. Resultatet är allt som oftast helt briljant avig popmusik, präglad av vansinne och släktskap med åttiotalets mörkare dansakter – kyligt, men på samma gång smittande glatt. Dessutom leker de med världsmusik, men skiter i Afrika. Det måste man uppskatta. –EW

UKELELEÅNGEST

THE MAGNETIC FIELDS Realism Nonesuch/ Warner

Stephin Merritt skriver låtar som Woody Allen gör filmer: metodiskt och tvångsmässigt, kvantitet är viktigare än kvalitet. Men liksom Allen har han också en hög lägstanivå. Realism har sympatiskt klingande arrangemang som klär låtarna bättre än de på föregångaren och antitesen Distortion. Dock får man lite för ofta känslan av att man ser en välgjord stilsäker skolmusikal, snarare än lyssnar på ett popband. Dö, ukelele, dö. –NRFN

RAPCLASH

GUCCI MANE Diplo presents: Free Gucci mixtape

I december släpptes Gucci Manes The State vs. Radric Davis, en bra skiva men inte på långa vägar så bra som man hade förväntat sig efter den årslånga hypen. Betydligt piggare är denna Diplomixade samling som blandar Guccis verser från höstens The Cold War-trilogi med färgglad electronica. Att Gucci hörde helt andra beats när han spelade in låtarna gör att hans röst här låter märkligt kylig och distanserad, det skapar en snygg kontrast. –NRFN

SOUL

ALICIA KEYS The Element of Freedom J/Sony

I början av sin karriär var Alicia Keys den präktigaste, tråkigaste och samtidigt mest sexistiska (”a real woman knows a real man always comes first”) r'n'b-sångerskan. Men efter triumfer som No One, Jay-Z-duetten Empire State of Mind och det nya mästerverket Try Sleeping

KÄNDISBARN-POP

CHARLOTTE GAINSBOURG IRM Because/Warner

Efter rollen i von Triers Antichrist är inte längre pappa Serge och mamma Jane Birkin de främsta säljargumenten vid Charlotte Gainsbourgh-lanseringar.

É Du hittar fler skivrecensioner på nojesguiden.se. upproriskt. Dessutom är det (sagt med viskande röst av den pedagogiska äldre generationen) alldeles förtjusande. –PF

9vJK ALJK EL Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

Alicia Keys Try Sleeping with a Broken Heart

Mary J. Blige Kitchen

singel, Geffen/ Universal

från Stronger with Each Tear, Geffen/Universal

Det där beatet, den där melodin, den där texten, den där rösten. Detta är ingen soulballad, det är en fackla att hålla genom natten.

Det vackraste mötet mellan amerikansk soul och jamaikansk baktakt sedan Lauryn Hills Turn Your Lights Down Low.

Och efter IRM kanske det skiftar igen. För med Beck som medkompositör, medproducent och duettpartner har hon åstadkommit en alldeles utmärkt skiva med dov mollpop tillräckligt smidig för de breda kretsarna och tillräckligt elektroniskt laborerande för left field-publiken. Somt är franskspråkigt, annat på engelska, och allra snyggast är det på mörkt popiga och stråktunga (c/o Becks egen kändispappa) Le Chat du Café des Artistes. –PF

texter och en manlig Victoria Bergsman till sångare. –NRFN ORGELPOP

MACKAPER When All Is Sad and Dawn Airwaves/ Playground

Orgelns populärmusikaliska renässans är ett faktum, och om Concretespojkarnas bandnamnsliga ordlek är aningen putslustig för min smak är deras skiva desto tjusigare. Instrumental orgelpop med inslag av jazz, progg, kraut och rentav lite dub förenas i melodiös psykedelia som enbart störs av tidvisa gladporrvibbar. –EW

Timbaland feat. JoJo Lose Control

MOR-INDIE

Timbaland är en föredetting. Men den här låten är undantaget med stort U. Det regnar guld och konfetti och leenden lyser upp dansgolvet.

Anti-/ Bonnier Amigo

från Shock Value II, Blackground/Universal

Jacob Frössén resulterade i en av fjolårets becksvartaste, tokvackraste skivor. Men samtidigt kan jag sakna hårdheten från Galgberget på den här skivan, den kompromislösa svärtan och frustrationen. Orkanen närmar sig är taggig, gitarrtung – men aldrig gruvschaktsdjup. –EW

KRAUT-HOP

FOUR TET There is Love in You Domino/ Playground

Det är svårt att säga något illa om Four Tet. Han har fortfarande samma musikaliska vision, han tror på den hypnotiska kraften i ett beat, det livsviktiga i en trumprogrammering, sanningen i en mystisk loop. Han är skicklig på det han gör och har inte blivit bekväm och lat. Samtidigt kan man tycka att han är lite sträng, en electronicans Michael Haneke. Jämför bara Love Cry, schysst singel från denna skiva, med Joy Orbisons varma, svängiga remix. –NRFN

”Temat för albumet är livet och döden, med lite natur däremellan”. Självklart. Och det hade kunnat bli ännu flummigare, eftersom texasbandets fascination för brittisk sextiotalsfolk blir allt djupare. Men till skillnad från så många kollegor med samma fäbless blir de aldrig medeltida mot våra rumpor, och med sina snygga, fokuserade melodier och sina elektriska instrument hamnar de istället någonstans i närheten av våra egna Träd, Gräs och Stenar eller varför inte Dungen. Hur skulle det kunna vara en dålig sak? –PF

4AD/ Playground

Någonstans runt millennieskiftet tappade jag intresset för forna favoritdepparna Tindersticks. Det nyvalda, aningen gubbfunkiga spåret kändes unket, och det villkorslösa bråddjup som alltid har varit bandets själ fattades mig. Tio år senare återvänder nottinghambandet bitvis till sina rötter. Falling Down A Mountain ekar av debutens pendling mellan slamrig skevhet och knivskarp smärta, och låtarna är både starkare och mörkare än på länge. Men samtidigt lyckligare. Stuart Staples sävligt souliga stämma bär upp alla lägen, och gör den här skivan till ett ganska trevligt återseende. –EW

LÄDERJACKEROCK

THE SOFT PACK The Soft Pack

LE FEVER The Youth Blamed it All Over Me

Heavenly/ BonnierAmigo

osignerat

Popmusik har en pakt med den speciella typ av skönhet som kallas för ungdom. Och jag blir glad när 2010 får inledas med ett gäng stockholmskillar, runt 19 år gamla, som kallar sig för Le Fever och spelar eklektisk men stilsäker indiepop med breda melodier, dallrande gitarrer, jazziga rytmer, brådmogna

TINDERSTICKS Falling Down A Mountain

Egentligen är det en anakronism med rebelliska 20-åringar i hyperenergiska garagerockband år 2010. Men gitarrens kraft är stor, precis som vokalharmoniernas och popmelodiernas. Så trots att Los Angeles-bandet som tills helt nyligen hette The Muslims låter exakt som sina Nuggets-förfäder för 40 år sedan är det ändå på något sätt obstinat och

BERGBROTTSPOP

PASCAL Orkanen närmar sig Novoton/Warner

Det är inte helt utan att man anar ett diskret närmande mot Skriets ljudbild. Inte mig emot förvisso, Pascalsångarens samarbete med

MALMÖFESTIVALEN

ANDREAS GREGA En sak i taget Universal

I ett parallellt universum – i folkmun kallat Möllan – är Nationalteatern alltid fräscha, palestinasjalen är alltid snygg och romsk musik i molltonarter alltid spännande. Andreas Grega har ingenting med Möllan och Malmö att göra, men är ändå dess senaste prins. Han har kokat linsgryta med Promoe, skrivit ett gäng låtar och låtit hiphopproducenten Astma göra för honom vad Thomas Rusiak gjorde för Adiam Dymott. En låt är bra: Ta vad du vill.

REKLAMSKVALPOP

DONKEYBOY Caught in A Life Warner

Måhända var det, rent ekonomiskt sett, ett lysande drag att sälja sin själ till Spotify. Men konsekvensen av detta val måste Donkeyboy också vara beredda att ta, nämligen att alla som hör deras musik ofrånkomligen kommer att associera den med ett irriterande reklamavbrott. Nå. Nu förtjänar å andra sidan den här fjäskigt urvattnade skvalpoppen inget annat öde, så jag antar att allt är i sin ordning. –EW

FIRST AID KIT The Big Black & the Blue

–NRFN

Av förhandssnacket att döma är First Aid Kit guds gyllene gåva till indiefolket. Själv finner jag systerduons folk- och countrydoftande singer-songwriterpop för polerad, för tydligt influerad för att landa i samma eufori. Stämsången må vara lika kompetent som Fleet Foxes, men jag saknar svärta, saknar magkänsla. –EW

THE ROYAL REPUBLIC We Are the Royal

THE HOT RATS Turn Ons

De fysiska lagarna accepterar inte under några som helst omständigheter tomrum, och därför kräver The Hives paus omedelbart inrättandet att band som Royal Republic. De har vässade varianter av riffen och av call-andresponse-samspelet, och de har polerade tolkningar av uniformsidealet och av den överdrivna självsäkerheten (”Now we’re playing on your stereo, it’s your favourite song”). Men de saknar charmen, och utan den räcker inte allt det där andra särskilt långt. –PF

Långt innan de för första gången lämnar replokalen kommer de flesta band ur stadiet att spela uttjatade coola covers (Velvet, Cure, Bowie, Sex Pistols, ja, du vet, de vanliga) i för högt tempo med extra mycket tuffa riff. De som inte gör det får lita till självbevarelsedrift, smarta rådgivare eller kommersiellt tänkande skivbolag. Men det enda britpopföredettingarna Supergrass har är en tokrolig bandpseudonym, ovanpå allt annat elände. Turn off. –PF

VIT SKOTITTARSOUL

POP

Wichita/ Bonnier Amigo

MIDLAKE The Courage of Others

Det är inga stora evolutionära språng Spoon tar så här drygt tio år in i sin karriär. Och varför skulle de, från sin bekväma och hyfsat lukrativa position i kanten av den amerikanska indievärlden, där man får med låtar både i tonårsserier, på filmsoundtracks och hos Letterman. Deras skramliga standardpop är inte mer alternativ än att de i The Mystery Zone kan smyga in flera Beatlesblinkningar utan att någon höjer på ögonbrynen, och även när gitarrerna tar med Spoon ut i garaget är Transference en ganska harmlös skiva. –PF

SINGER-SONGWRITER

FOLKROCK

Bella Union/ Bonnier Amigo

SPOON Transference

experimentlusta. Beatsen är flåsiga och P3-mässiga; här finns potentiella hits med lika mycket yta som tomhet. Zackes omättliga lust att göra pajaskonster med sin röst kan vara ganska enerverande, och det är synd eftersom han i grund och botten är en sympatisk kille som har mycket på sitt hjärta och ibland träffar mitt i prick. –NRFN

KAXROCK

Bonnier/ Bonnier Amigo

SPRETINDIE

FLAMBOYANT POP

LIGHTSPEED CHAMPION Life is Sweet! Nice to Meet You Domino/ Playground

Det blir allt vanligare att promoskivor får falska titlar och artistnamn, för att förhindra illegal spridning. Kanske som en följd av magplasket med debuten går Lightspeed Champions andra album under aliaset Piss Poor Performance, men så illa är det inte alls. Tvärtom har den forne Test Icicles-ledaren höjt sig flera nivåer sedan sist, och hans pop är numera både smart och friskt flamboyant. Men fortfarande har han märkligt svårt att förlösa de poppärlor som anas i ansatsen, bara Madame Van Damme når hela vägen, så superlativerna sparar vi till nästa försök. –PF

LOS CAMPESINOS! Romance Is Boring

Arts & Crafts/ Bonnier Amigo

Jag tror att det är charmiga de försöker vara, det walesiska sjumannabandet Los Campesinos!. För trots att musiken de spottar ur sig är uppkäftig punkindie är det hela tiden lite smågulligt, lite sådär mysigt spretigt och smårörigt. Självklart kan alla sjunga. Resultatet blir dock inte charmigt, utan infantilt, jobbigt och ganska daterat. –EW

SWIPHOP

ZACKE Visst är det vackert BD/ Universal

26-årige Zacke från Luleå rappar som en blandning av Lorentz och Timbuktu men har varken den enes charm eller den andres

FÅNERI

Essential/ Playground

SKVAL

FREDA’ Ett mysterium Universal

Innan du fnissar ihjäl dig åt det återförenade småländska bandet som fortfarande tycker att en talspråksform av namnet på en veckodag är ett ”fräckt” bandnamn bör du begrunda två faktum. Det första är att de sålde fler skivor än någon annan under slutet av åttio- och början av nittiotalet, ibland fler än 100 000 faktiskt. Det andra är att de låter precis likadant idag, som den intetsägande och självgott präktiga felande länken mellan föregångarna The Police och efterföljarna Kent, båda lika självgott präktiga. Och lika storsäljande. När du begrundat dessa två faktum en stund är det ingen som klandrar att du fnissar ihjäl dig. Eller gråter. –PF

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 49

Cimon Lundberg är den vettigaste PARADISE HOTEL-deltagaren. För Döskalle & Mästerligt föreläser han om genus, den sanna innebörden i Jon Donnes poesi och hur det är att bli tagen på kuken på krogen.

intrycket av att just för att det är en dokusåpa som mitt nylle syns i tror folk att jag är dum och bara tänker på sex och alkohol. De har ingen respekt tack vare serien. Men det ska jag få bort. Vilket är ditt bästa tvångel? –Allt det här med att gå fram på krogen och hångla, det är tacky. Det är inte för mig. Sådant får de göra på Rhodos. Du raggar öppet på vår moderedaktör Michaela Forni i din blogg. Är det svårt med normala relationer efter Paradise Hotel? –Michaela är en jättevacker tjej. Man kanske har fått mer stake i sig när man har utmanat sig själv i en dokusåpa. Då försöker jag omvandla det här dräggiga stämpeln till att charma lite istället. Hade du en crush på henne innan du blev semikändis? –Semikändis, haha. Hon är en cool frontfigur för andra tjejer, jävligt driven och kunnig, vill sin grej och ser bra ut. Sådana tjejer gillar jag att charma lite.

ÈAX^ kifi `ek\ Xkk ]fcb jblcc\ ^ ]iXd k`cc \e ka\a fZ_ kX _\ee\ d\ccXe Y\e\e%È FOTO: JOHANNES HELJE

D{K<I G8I8;@J< ?FK<C$:@DFE

är inte dokusåpor sååå Cimon, nollnolltal?

–Det var väl det fram tills nu. Antingen blir man stämplad som dokunörd för resten av livet eller så blir det något jävligt bra. Jag tror att dokusåporna är tillbaka, tack vare oss. Modigt att gå med på att bli filmad i duschen! Bra självförtroende? –Jag trodde att jag hade ett bra självförtroende men sedan fick jag se min rumpa i tv och då sprack det. Är du intresserad av filosofi? –Inte så att jag kan några namn på filosofer, men jag gillar djupa diskussioner. Om det klassas som filosofi vet jag inte. ”No human is an island” står det på ditt bröst. Hur stor var ångesten när du insåg att det egentligen ska vara ”manÈ? –Poeten som skrev det, jag har läst hela hans dikt. Jag har stenkoll på vad hela grejen går ut på men jag kände att jag ville ha något eget.

var med flit, alltså? Det – Det var fullt medvetet. Jag tänkte

att det vore bättre ur genusperspektiv. Du är genusmedveten? –Ja. Det blir bättre och bättre. Att det är synd om kvinnorna, det om något är så nollnolltal. Tror inte att det stämmer alls längre. Kvinnorna får ju mer och mer att säga till om och får styra och ställa. Hur många gånger har du sagt "Vet du inte vem jag är?” för att komma in på ett ställe? – Jag har faktiskt sagt det en gång. Det var veckan jag kom hem och jag kände ”nu är jag hemma i Sverige, nu måste jag festa med mina vänner”. Jag kommer absolut inte ihåg det. De kommer nog aldrig mer att våga gå ut med mig, för de skämdes något otroligt. Kommer aldrig att göra om det. Kom du in? – Klart jag kom in. Det säger nog mer om stället än vad det gör om mig.

din förebild? går man vidare efter en ÄrHurRobinson-Robban Hur längre dröjer det innan du målar bloggstöt? Ska du skriva en kroppen blå? –Han är nog så långt ifrån det fack jag vill hamna i. Hela dokusåpagrejen är bara mitt bananskal. Sedan kommer jag att lämna det här bakom mig och dra all nytta jag kan. Är kön en konstruktion? –Konstig fråga. Fint att du säger ifrån när tjejer går fram och våldför sig på dig! –Även om jag är kille och borde ligga runt som fan just nu för att jag har varit med i en dokusåpa och folk tar mig på kuken så är det inte min grej. Jag tycker att det är fruktansvärt smutsigt. Nu när jag ändå vet att vissa lyssnar passar jag på att visa att man inte tar första bästa luder på krogen bara för att man är kille.

ÈJblcc\ a kk\^ ieX m`caX jb`ZbX `m ^ d`eX \^eX YXie k`cc GXiX[`j\ ?fk\c%È

kommentar i hennes blogg? –Ja, jag ska skicka några brev, till slut kanske få hennes nummer. Nej, jag har inte några planer på att fortsätta bloggragga. Du måste använda din status till något bra. Vad ska ditt parti heta? –Nej, jag är inte tillräckligt vettig för att ha ett parti. Får använda den till något ytligare. Såhär i efterhand, vad är mest förödmjukande, att jobba som telefonförsäljare eller vara med i Paradise Hotel? –För mig har det inte varit förödmjukande, jag tror att det har att göra med vad man gör av det i efterhand. Vissa deltagare har ju spårat totalt, det de lever för just nu är barturnéer och rubriker. Om jag hade hamnat i den sitsen, då hade jag hellre valt att ta ett jobb som telefonförsäljare. Förklara upplägget med Paradise Hotel för en som inte känner till det. –Hela upplägget är mer eller mindre att man har satt en bunt exhibitionister inför en jätteutmaning i ett socialt spel. I grund och botten handlar det om att spela med känslor och personer, det är som schack fast med människor. Ni är bara en samling attentionwhores, med andra ord? –Jaja, det är klart att vi är det. Vad kommer du att säga till dina barn om Paradise Hotel-eran? –Skulle jättegärna vilja skicka iväg mina egna barn till Paradise Hotel. Det är en otrolig utmaning för en själv som person. Samtidigt är det ingenting jag skulle rekommendera. Kommer inte att sopa det under mattan. Det här är något jag själv har ställt upp på, det är det roligaste och värsta jag har gjort i hela mitt liv. Q

är det väldigt smart, nu Egentligen får du antagligen ligga ännu mer?

–Precis. ”Ingen hade gjort så här mot en tjej” sa du angående sextrakasserier på krogen. Vill du omformulera det? –Tjejer utsätts säkert för det här hundra gånger mer än vad killar gör. Men jag tror inte att folk skulle gå fram till en tjej och ta henne mellan benen. Jag har bara det

Nöjesguiden • Nr 1 • 2010 51