Nöjesguiden nr 2 Stockholm by Nojesguiden

JKF:B?FCD ย EI ) ย )'('

J<;8E (0/)

+/ K@DD8I

D8E?8KK8E

JPDG8K@M8C<K )'('

MwI<EJ 9vJK8 E<N PFIB$>L@;<

=\YVaVXR_[N `\Z T_xaR_ D@:?8<C8 =FIE@ D{K<I URYN cvTR[ aVYY ZNXaR[

D8C@E wB<ID8E

DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " JG<C " KM Nรถjesguiden โ ข ร stermalmsgatan 87d โ ข 114 59 Stockholm

Foto: Johannes Helje

IJE9A>EBC =7BB;H?7D >7CD=7J7D =zJ;8EH= 7HA7:;D

JC-&))-( DE@;I=K?:;D 7Z CWhY^ N( :FI +'* n ),&cc

DwE8;<EJ D<;8I9<K8I< EI ) & )'('

D`Z_X\cX =fie`

9I<M

Vem är den mest inkompetenta sopan våra läsare har ”sätt” skriva en recension?

0 BI{E@B8

Ghazal Amin undrar var indiekidsen tog vägen.

(* JPDG8K@M8C<K )'('

Vilken politiker gråter egentligen mest?

(/ +/ K@DD8I D8E?8KK8E

Nöjesguidens Amat Levin blir hustlad i New York.

,( D{K<I I@:B8I; FCJJFE Vad får Rickard Olsson att skrika ”hora”?

Chefredaktör och ansvarig utgivare Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Redaktionschef Amat Levin, amat.levin@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund Isabelle Ståhl, isabelle.stahl@nojesguiden.se Webredaktör Parisa Amiri, parisa.amiri@nojesguiden.se Moderedaktör Michaela Forni, michaela.forni@nojesguiden.se Musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@nojesguiden.se Filmredaktör Niklas Eriksson, niklas.eriksson@nojesguiden.se Spelredaktör Johan Hallstan, johan.hallstan@nojesguiden.se

Stockholm Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm tel 08-456 45 00 red@nojesguiden.se Göteborg Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg Annons Göteborg tel 0708-28 13 71 Malmö Baltzarsgatan 25 211 36 Malmö Annons Malmö tel 0736-438860

Medverkande skribenter Ghazal Amin, Parisa Amiri, Maina Arvas, Tomas Hemstad, Johan Hurtig, Anders Karnell, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Sandra Nelson, Pelle Tamleht, Kristoffer Viita, Elina Wessman

Moderedaktör på Nöjesguiden, bloggar på Stureplan.se och är en av huvudpersonerna i TV3:s G LAMOURAMA Hur känns det att ha ett helt kamerateam i hasorna? – Det känns ganska mysigt faktiskt. Man blir som en liten familj som hänger dagarna i ända. De är ett grymt gäng och efter ett tag glömmer man bort att man har en kamera i ansiktet. Du har intervjuat Watchmen-stjärnan Malin Åkerman i detta nummer. Hur var hon? –Som en Hollywood-stjärna ska vara. Med glimten i ögat men ändå med koll på vad hon säger och inte säger. Men glad och energifylld, jag gillar sådana människor. Om du fick välja en levande person, vilken som helst, att intervjua – vem skulle du välja?

– Karl Lagerfeld, för han verkar vara sådär lagom sjuk i huvudet och jag älskar hans Twitter. Hur ska du fira att du har blivit månadens medarbetare? –På alla möjliga sätt. Kanske tar jag ett glas champagne till frukost! Läs Michaelas intervju med Malin Åkerman på sida 36.

E`Z_fcXj I`e^jbf^ =\iiX[X$Efc`

Jurist, och skivrecensent på Nöjesguiden Vi har hört att det är lite Rainman-varning över dig på Reisens rap-quiz. Är det sant? –Ja, David (Djuphammar) kallar mig Rainman med beundran, Axel (Björklund) kallar mig det med skräck och The Soul Lounge-Amir brukar skämta om att kidnappa mig så att mitt lag slutar vinna hela tiden. Men förra gången kom vi faktiskt bara tvåa, så min verklighets- och självbild har fått sig en törn. Kan du, i egenskap av jurist, en gång för alla berätta hur mycket action i stil med A Time to Kill, The Rainmaker och Pelikanfallet det är i svenska rättsalar? –I rättssalen är det sällan action, dels för att Sverige inte har det jurysystem som finns i USA, dels för att de snajdigaste juristerna väljer att hålla på med affärsjuridik snarare än att försvara brottslingar. Den bästa domstolsfilmen är för övrigt Adam's Rib

med Katherine Hepburn och Spencer Tracy. Hur ska du tillbringa resten av dagen nu när du har blivit utnämnd till månadens medarbetare? –Jag ska äta en semla från Vetekatten. Vad skulle du välja – förlora hörseln eller tvingas att endast lyssna på triphop i resten av livet? –Förlora hörseln – då kan man i alla fall njuta av att läsa och andra grejer, vilket inte går om man har huvudet permanent doppat i en smutsig vattenpöl i Bristol. Läs Nicholas uppgörelse med fenomenet triphop på sida 44.

Fotografer och illustratörer Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje, Johanna Karlsson Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se Praktikant Gustav Förare, gustav.forare@nojesguiden.se Eventansvarig Tom Pyl, tom.pyl@nojesguiden.se Säljare Stockholm Felipe Muños, felipe.munoz@nojesguiden.se Al-Wadood Suberu, alwadood.suberu@nojesguiden.se Jenny Persson, jenny.persson@nojesguiden.se Säljare Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Therese Blomqvist, therese.blomqvist@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Harald Sterna, harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer, johan.majer@nojesguiden.se Ekonomi Lela Djurdjevic, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare: Nöjesguiden Holding AB Tryckeri: MittMedia Print Distrubition: Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 12 nr/år RS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks, ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

4 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

>_XqXc 8d`e Omslag Foto: Johannes Helje www.johannespescatore.com Hår & smink: Kristina Pettersson Modell: Signe Siemsen Fotoassistent: Olov Sjögren Stylist: Filippa Smeds Skor från Rizzo, hatt & handskar från Beyond Retro, klänning privat

Nöjesguidendebutant

Det här är din första text i Nöjesguiden. Vad gör du annars när du inte deppar över indiekidsens försvinnande? –Det skiftar hela tiden, jag är så rastlös. Men just nu kombinerar jag distansplugg, timvikariat på ett psykhem och dokumentärskapande. Nästa månad kommer det antagligen att se helt annorlunda ut. Vi har hört att du ska lämna oss andra här i vintern från helvetet och dra till Miami? –Ja, jag nynnar på Will Smith redan nu. Jag ska på Winter Music Conference och dra bikinitrosorna ovanför höftbenen och kanske hinna med en fest eller två. Vi har en 48 timmar Manhattan-artikel i det här numret. Som lite av en New Yorkexpert – vad får man absolut inte missa? –Flashing Lights-festerna på 88 East Broadway! Första gången jag var där såg jag

M.I.A. hänga runt. Stället är en Dim Sum-restaurang som ligger på andra våningen i ett kinesiskt köpcentrum, man åker rulltrappa upp och dansar på en röd heltäckningsmatta. Tänk typ kinesiskt bröllop möter downtown-kids. Det spårar alltid ur, det finns till och med ett uttryck myntat: "Flashing Lights drunk". Läs Ghazals krönika på sida 9.

).)O5 ,. 5 # ( -

PREMIÄR

APRIL

TÅSPETS OCH TUNGT LIVEBAND . & (-% 5 (- , (5 )&5 # Í5) "5 ..5" &.5&#0 ( 5*Á5- (5 #5-¿-)(! (-5,) %#! -. 5 Ï, -.¿&&(#(!C

9 APRIL APRIL/SOL Ó /EL LLAC DE LES MOSQUES /SOL PICÓ PICÓ/EL STORA SCEN/KL 19.00 (ORD. PRIS 270 KR) #&$ .. ,5) "5#( )D (- (-"/-C- A5.# ( .C- 5 ,("/-! . (5FIA5 ."&'5D5 5EMBJEMľNNEľNE

LEDARE

Blckli\cc je c_\k

är jag älskar någonting vill jag inte gärna dela den kärleken med andra. Kalla mig hagalen eller vad fan som helst egentligen, men det jag håller kärt ska bara vara mitt och ingen annans. Det finns många som lever sina liv enligt den totala motsatsen. Människor som älskar ett band, det brukar oftast vara Rammstein eller Tokio Hotel, och fullkomligt skriker ut sin beundran inför musiken. De vill till och med att andra ska lyssna på den, de rekommenderar den. Att de klär sig likadant och söker sig till varandra har jag förståelse för, absolut. Men det där med att vilja värva andra oinvigda till idoldyrkan har jag otroligt svårt för. Jag ser inte ner på de som sysslar med det – eller jo, det gör jag, jag ryser inför tanken att bete mig sådär själv. Detta konstiga beteende blir som allra värst när det kommer till R. Kelly. Det tar till och med emot, rent fysiskt, att skriva att jag tycker om R. Kelly här på ledarplats, för samtidigt som jag vill att andra människor ska uppleva detta musikaliska geni vill jag inte riktigt släppa in dem helt och fullt. Jag kan säga att jag älskar R. Kelly. Men jag vill inte gärna svara på följd-frågor som: Vilken låt är bäst? Vilken skiva ska jag börja med? Vad är så bra med hans musik? Jag är väl medveten om att jag kanske är störd, och att åren som ”indietjej” kan ha skadat mig för livet, men det är något så fantastiskt speciellt och mysigt med att bara prata om vissa skivor, filmer, böcker och klubbar med andra redan införstådda frälsta. Omvärlden får gärna veta att det vi gillar är bra – men de kommer ju ändå aldrig att förstå så why bother? Den 25 mars kommer hursomhelst mannen i mitt liv, R. Kelly, till Sverige. Jag tycker att du ska gå. Mer än så kan jag tyvärr inte säga. I detta nummer av Nöjesguiden funderar Ghazal Amin över vad som egentligen hände med alla dessa indiekids (sida 9), vi har kartlagt kommande riksdagsval genom att räkna antal tårar per politiker (sida 13), Amat Levin har gjort vårens bästa guide till Manhattan (sida 18), Michaela Forni har hängt med Malin Åkerman (sida 36) och så har vi fått en exklusiv intervju med Gil Scott-Heron. Bland mycket annat. Trevlig läsning. Q

È;\e ), dXij bfdd\i _lijfd$ _\cjk dXee\e ` d`kk c`m# I% B\ccp# k`cc Jm\i`^\% AX^ kpZb\i Xkk [l jbX ^ % D\i e j bXe aX^ kpm ii `ek\ j ^X%È

Premium circle.

Ursäkta negget men OS och Melodifestivalen är fan inte bra för oss någonstans.

BREV

Best wishes, C.

Hej C, Du vet väl att bloggragga är det nya svarta? Tack för dina absoluta komplimanger, de värmer mer än en Balmain-tröja... Kram, Michaela

Nöjesguidens musikrecensenter går aldrig säkra. Nu är det Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis tur att bli hatad på. Bara 5'or och 4'or på andra ställen. Nöjesguiden ska vara tvärt om som vanligt. Stocken

Recenserade skivan själv häromveckan och för mig var det en given 5:a. Otroligt konstigt resonemang... Inkompetent Mun

Antingen är en kritikers jobb att uttrycka sin subjektiva åsikt, eller så ska en kritiker, utifrån kunskap och kännedom, göra en professionell värdering. Om det förstnämnda är sant saknar denna recension (och alla andra) relevans. Om det sistnämnda är sant är denna recension uppenbarligen felaktig. Min subjektiva åsikt är att Zackes platta är bland det bästa som släppts i hiphop-Sverige på länge. Men som sagt, det saknar relevans... Jocke

Du var nog den mest inkompetenta

→ Glöm inte att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Calle Schulman, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Dasha Girine, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund och Amat Levin bloggar hos oss. Välkommen in!

Det är aldrig bra att hålla inne med kärlek eller hat. Vi tål allt så passa på att ventilera och skicka ett brev till… Nöjesguidens redaktion, Östermalmsgatan 87d, 114 59 Stockholm …eller mejla: red@nojesguiden.se

Hej Michaela... Läste i Nöjesguiden att Cimon bloggraggar på dig. Kan vara trevligt att få den uppmärksamheten också????? Eftersom han nämnde ditt namn så slog jag upp och läste din spalt. Trevlig läsning men dock så förstår jag Cimon, vackert så det förslår! Nu är jag ingen Balmain-kopia utan en (trots att Balmains produkter avger en gudomlig doft) "great guy " som uppskattar beuaty… Den " Italienska look " som du framtonar fäller många… Jag kan bara uttrycka mig på ett sätt : "If you could see you through my eyes then you know how brite yiu shine" Nej, Michaela jag "raggar" inte utan jag vill bara framföra mina absoluta komplimanger till en vacker kvinna. Välkommen själv till 2010 !

sopa jag sätt göra en recension!! Är du allvarlig? Zacke's album är utan tvekan det fetaste på många jävla år i hiphop Sverige. Fyfan säg upp dig från ditt jobb och börja städa på donken, sopa! Corephase

Hi haters. Om en rappare som kvider klämkäckt om att han har "Småstadsblues" till ett kitschigt ackompanjemang – eller försöker ge sken av att vara smart och medveten samtidigt som han använder gay som skällsord – om en sådan rappare hade varit ”det bästa som hänt hiphop-Sverige på länge”, ja då hade det sannerligen varit illa ställt med hiphop-Sverige. Men så är det ju inte – Stor, Mohammed Ali, Lorentz & M. Sakarias, Newkid, Afasi & Filthy, Adam Tensta och Pato Pooh bevisar att svensk rap kan vara bra på riktigt. Zacke får anstränga sig lite mer, och framförallt fixa lite tyngre beats, om han ska förtjäna vår uppmärksamhet. Med vänliga hälsningar, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Musikkritiker är det mest onödiga som har kommits på inom Nöjesbranchen! Helt fantastiskt att det ens ska få finnas… Att uttala sig om band och artister som personen i fråga som skriver, inte ens har nån relation till eller kanppt lyssnat på… och sedan på toppen av det, tycka till!! Det är patetiskt! Utrota musikkritiker!! De är helt onödiga! Christopher

Kritiker av musikkritiker däremot, se där vilka hedersknyfflar, vilka samhällsbärare! Patrik Forshage

Avatar var helt kass. En svag 2:a.

musik för ”elektronisk”. Inget som håller mig sömnlös precis men asså, va, lixom, typ skärp till er! Mr Pink

MR PINK – Gör om, gör rätt! http:// sv.wiktionary.org/wiki/eklektisk E

Åh, vi bara älskar när våra läsare kommer till vår undsättning. Mer sånt! Men Mr Pink, vi vet att det inte alltid kan vara lätt att skilja på ”eklektisk” och ”elektronisk”. Redaktionen

Hej! Var bara tvungen maila dej å säga att de var så skönt läsa din recension av A Serious Man...Alla bara äter upp allt mög de trycker ut, men jag tycker precis som du hehe. Tack för att du finns :) hadegott, manne

Hej Manne, Det var snällt sagt! Antagligen är det en smakfråga, men det är alltid trevligt när man kan dela en upplevelse! Varma hälsningar, Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Hej, Stockholm måste numera vintertid betecknas som ett katastrofområde rent modemässigt. Mussolinis ande svävar stolt över alla dessa svartklädda spöken som irrar omkring i snömassorna. Att staden så sent som på nittiotalet fortfarande uppvisade en betagande prakt av magnifika pälsar känns nästan som ett falskt minne när man bedrövad betraktar befolkningen. Borde inte en haverikommission tillsättas för att utreda hur allt kunde gå så käpprätt åt helvete?

John L

Hej John L Okej, jag sänker genast betyget. Hälsningar, Amat Levin

Jag var inne på Le Fevers Myspace idag. Det låter fint. Men! Vad är det som är elektroniskt? Den här frågan är nog riktad till alla svenska musikjournalister som, så fort dom hör ett ljud från en trummaskin i en hel låt, beskriver

Hälsningar, Don Calzone

Hej herr Calzone, Vi vågar inte uttala oss om pälsar av rädsla för att PETA ska placera döda skunkar på redaktionen, men visst kan vi hålla med om att lite färg skulle göra mycket i denna brunsvart-beiga röra av kläder som finns i överflöd i vintertider. Vi tillsätter kommissionen, du får bli ordförande. Redaktionen

8MCPJJE8K ... alla med Buddy Hollyglasögon på Debaser har köpt dem på H&M för 79:50 kronor och använder dem som intellektuellt alibi....

Chefredaktör

D8I>I<K 8KC8;FKK@I margret.atladottir@nojesguiden.se

6 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

... ett envist rykte säger att Sveriges främsta new age-popstjärna inte är så helylle och ödmjuk som han verkar, särskilt inte i relationer. To be continued...

… en person har enligt uppgifter vid ett flertal tillfällen försökt undvika garderobsavgiften på White Room genom att flasha ett presslägg och presentera sig som klubbredaktör på Nöjesguiden. Vi avsäger oss allt ansvar… … det sägs att en dokusåpadeltagare kastade en ishink och magnumflaska på en

fantastisk bloggares ben så att denne fick blåmärken…

Att gå dit är ju som att be om rubriker…

… gänget från Lilla hotellbaren ska ta över Sjöfartsterrassen i sommar…

… vi blir nedringda av andra redaktioner som vill att vi ska lämna ut telefonnumret till Gil Scott-Heron som vi har lyckats få tag på och intervjua på sida 10. Sorry, we don’t kiss and tell… suckers...

… vi såg en särskild fotbollsspelande politiker och en av Sveriges tyngsta författare vänslas inne på Gubbrummet. Varför var de ute så sent? Och varför valde de Gubbrummet?

Jeans 399.–

jc.se

Gw >wE>

Mars är månaden då vi kan börja ana ljuset i den där sjukt långa tunneln. Här nedan har vi listat de bästa tipsen på hur du kan göra din tillvaro ännu ljusare. Bra va? Ge oss en klapp på axeln nu!

JKF:B?FCD har nämligen arrangörerna samlat Frankrikes främsta hiphop-, jazz- och r'n'b-artister och utlovar en fenomenal kväll. Men du, lita inte på PR-människorna, gå dit själv och bilda dig din egen uppfattning! Förutom MC Solaar, fransk hiphops gudfader, kommer även sångerskan China Moses, Wayne Beckford och Oxmo Puccino.

R. KELLY PÅ ARENAN Det kändes som att hela Stockholm frös till när bomben släpptes – R. Kelly kommer till Stockholm! När biljetterna sedan släpptes frågade alla sig själva om man verkligen vill stå för nära scenen. Hursomhelst kommer den 25 mars att bli en kväll du aldrig glömmer. En sak bara. Är det inte lite olämpligt att han uppträder på Arenan? Vi menar, den ligger ju för fan i Fryshuset – en gymnasieskola där tonåriga tjejer går.

VETERANSOUL I över tio år har Angie Stone sjungit om misslyckade förhållanden, äkta kärlek och självrespekt. För två år sedan fyllde hon Berns och nu återvänder hon för att göra om bedriften. Trots att hon börjar närma sig 50 är rösten intakt och hennes splitternya album Unexpected har redan fått bra recensioner på andra sidan Atlanten. Kom och mys den 27 februari på Berns! ANDROGYN SYNTPOP Hon är brittisk, gör syntig pop och ser ut som en feminin kille – självklart haglar Annie Lennox-referenserna tätt. Men Eleonor Jackson och Ben Langmaid, som tillsammans utgör La Roux, står definitivt på egna ben. Drygt ett år efter att debutsingeln släpptes har de redan hunnit turnera på tre kontinenter, blivit

8 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

Mercury Prize-nominerade och intagit förstaplatsen på Englands singellista. Den 3 mars står La Roux på Berns scen för en av vårens hippaste konserter! HÖGLJUDDA SKRIK Mika är den där positiva snubben som alltid är glad, alltid är full av energi och alltid tar höga toner utan omtanke för omgivningen. Oavsett om du älskar hans sprudlande personlighet eller stör dig på att han aldrig kan sluta le, har du en åsikt om honom. Den 18 mars står han på Annexets scen – kom och låt honom veta vad du tycker. FRANSK AFTON PÅ BERNS Den 19 mars förvandlas Stockholm till Paris för en kväll. Åtminstone om du befinner dig på Berns. Här

SJÄLVRANNSAKAN Det är dags att undersöka den svenska mentaliteten. Vad är det som får oss att knappt klämma fram ett ”hej” när grannen kommer in i hissen? Vad är det som får oss att forma perfekta köer så fort vi blir fler än två? Vad är det som… äh, vi kan väl nöja oss med att vi svenskar är rätt speciella? Den 21 och 22 mars på Cirkus lär språkvetaren och komikern Fredrik Lindström oss allt om oss själva.

PÅRÖKT HIPHOP Wu-Tang Clan-medlemmen och skådisen, som förutom Method Man går under Johnny Blaze, Iron Lungs, The Panty Raider och ett dussintal andra namn, återvänder till Göta Källare den 26 mars. Ni som var där när han förra våren, tillsammans med Redman, fick lokalen att krackelera vet att det blir en svettig afton. Ni andra, ta vårt ord helt enkelt. SOMRIGT PÅ ANNEXET Till och med den mest inbitna cynikern får svårt att inte ofrivilligt börja flumdansa när Hoffmaestro & Chraa spelar. Positiv musik som för tankarna till sommaren är definitivt inget man kan få för mycket av i detta värdelösa klimat. Den 27 mars kickar de igång sin turné på Annexet. Gå dit, även om du inte gillar musiken – ett band med elva

medlemmar behöver allt stöd de kan få! SYSKONKÄRLEK First Aid Kit är systrarna från Enskede som trots att de tog studenten förra våren redan har hunnit med spelningar på Roskildefestivalen, Way Out West och Glastonbury. Nu kommer de till Södra teatern och vill du se dem innan de blir internationella indiestjärnor ska du passa på. I recensionen av debutalbumet tycker Nöjesguidens Elina Wessman att musiken är för polerad. Har hon rätt? Den 1 april får du svaret! INDIEPOPPIG MÄSTERVIOLINIST Med stor sannolikhet tröttnade Owen Pallet, som tidigare gick under namnet Final Fantasy, på att få stora mängder mejl från tv-spelsnördar som hävdade att han hade snott sitt artistnamn från den japanska rollspelsserien med samma titel. Han grät sannolikt även en skvätt för att han istället blev tvungen att uppträda under sitt eget namn. Den 1 april är han förhoppningsvis glad igen så kom till Debaser Slussen!

TURNÉAVSLUTNING Med ett par nyvunna grammisar i fickan passar Amanda Jenssen på att fira på Debaser Medis. Den 31 mars avslutar hon sin vårturné och 18-årsgränsen avslöjar att stället kommer att vara packat med tonåriga popsnören. Låter det lockande? Ställ i så fall in siktet på Söder, snöra upp dina Chuck Taylors och infinn dig i tid.

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi Q KLUBB: Nöjesguidens nya klubbredaktör Parisa Amiri talar om för dig var du ska klubba och när du ska göra det. Q KONSERT: R. Kelly, liksom. Vad mer behöver sägas? Q FILM: Det finns något för alla. Actionfantasterna har Wolfman, Tim Burton-människorna har Alice i underlandet och hundälskarna har Hachido. Mars går i rättvisans tecken. Q MUSIK: Tänk på nittiotalet, minns triphop, skäms en smula och gläd dig åt att vi slipper lyssna på det idag. Q KROG: Magic Bar är kul men de har glömt att maten är det viktigaste. Q SPEL: Mass Effect 2 och Heavy Rain gör att du kan glömma dina vänner. Q TV: Ett alternativ – Melodifestivalen. Hatar du glitter? Synd!

Q Trött på vintern: 10 % Q Trött på att klaga på att du är trött på vintern: 20 % Q Tomhetskänsla efter Paradise Hotel: 5 % Q Bakfylla efter Stockholmspriset: 15 % Q R. Kelly-pepp: 30 % Q Dolph Lundgren-hype: 20 %

Vad har hĂ¤nt med alla subkulturer som Ăśverskred klassgrĂ¤nserna? Jo, de har fĂśrvandlats till dryga mingelfotografer och modebloggerskor som bĂ¤r femsiffrigtkostande vĂ¤skor. Ghazal Amin minns bĂ¤ttre dagar. KRĂ&#x2013;NIKA

@e[`\YXie\ej le[\i^Â&#x201A;e^ Text Ghazal Amin Illustration Carsten Oliver BierĂ¤ugel

ag tĂ¤nker ofta pĂĽ vad som hĂ¤nde med indiekidsen. Ni vet, kidsen som hĂ¤ngde i skunkgruppen indiebilder 2.0 fĂśr stilinspiration, de som ogenerat bar fem ĂĽrs festivalarmband runt handleden trots att det luktade dĂśd och antagligen hade spĂĽr av hiv pĂĽ sig. De som grĂ¤t pĂĽ Broder Daniel-konserter och snodde Ăślslattar pĂĽ Baba Sonic. Eller ska jag sĂ¤ga vi? Vi som kopierade klubbstĂ¤mplar med kajal och skruvade ned HĂĽkan HellstrĂśms namnskylt i hans trappuppgĂĽng i Vasastan, GĂśteborg (fĂśrlĂĽt). Vi som hĂ¤ngde pĂĽ Myrorna pĂĽ jakt efter billiga fjĂ¤llrĂ¤venryggsĂ¤ckar och allt som var randigt. Vi som gjorde nĂĽgra halvhjĂ¤rtade fĂśrsĂśk till att starta band fĂśr att sedan inse att vi inte var lika coola som Ladytron. Okej, jag vet vad som hĂ¤nde â&#x20AC;&#x201C; vi vĂ¤xte upp. Electroclash var ju faktiskt inte sĂĽ himla bra, Metropolis stĂ¤ngde ned och inga moderkĂ¤nslor i vĂ¤rlden kan idag fĂĽ Henrik Berggren mindre patetisk. Men jag undrar varfĂśr ingen tog Ăśver

Louise Sundell & Saramaria Ă&#x2013;sterlin

Ă&#x2C6;B`cc\e ` jc`keX :fem\ij\ jfd ble[\ XccX Dfii`jj\p$ k\ok\ieX lkXek`cc Â&#x20AC;i el d`e^\c]fkf$j\d`bÂ&#x20AC;e[`j\e gÂ&#x201A; =()$kiXggXe jfd Â&#x20AC;i ]Â?i dÂ&#x20AC;ibmÂ&#x20AC;i[`^ ]Â?i Xkk dÂ?kX [`e Yc`Zb%Ă&#x2C6; efter oss? Indiekidsen existerar inte lĂ¤ngre och nu Ă¤r det fashionungarna som Ă¤r motsvarigheten. T-shirt-tjejen med svartfĂ¤rgat hĂĽr Ă¤r nu modebloggtjejen som lyssnar pĂĽ Lykke Li, och killen i slitna Converse som kunde alla Morrissey-texterna utantill Ă¤r nu mingelfotosemikĂ¤ndisen pĂĽ F12-trappan som Ă¤r fĂśr mĂ¤rkvĂ¤rdig fĂśr att mĂśta din blick.

Foto Nova Nilsdotter & Erika Adamsson

Johan Mattsson & Jonas Kleerup

Cimon Lundberg med vĂ¤n

Rebecka CarlĂŠn & Vincent Belgrani

Maja Littmarck & Nina Crona

Hanna JĂ¤mtsĂ¤ter & Emma Lindgren

Jag Ă¤r kluven Ăśver ĂśvergĂĽngen, fĂśr nĂĽgot saknas. Den huvudsakliga kĂ¤rnan, det som fĂĽr mig att titta pĂĽ min indietid genom ett sentimentalt rosaglittrigt filter. Det dĂ¤r prestigelĂśsa att ingen lekte ball och samhĂśrigheten â&#x20AC;&#x201C; att alla var som en familj. Och framfĂśrallt den ekonomiska tillgĂ¤ngligheten som Ă¤r den viktigaste biten, det som gjorde att alla kunde vara med, oavsett social bakgrund. Att vara indiekid krĂ¤vde inga ekonomiska fĂśrutsĂ¤ttningar, bara lite intresse. TvĂ¤rtom var det kreativt frĂ¤mjande att knappt ha pengar pĂĽ fickan. Man gjorde egna zines istĂ¤llet fĂśr att kĂśpa tidningar och spelade in blandband direkt frĂĽn P3 med klottriga lĂĽtlistor nĂ¤r man inte kunde unna sig sjĂ¤lv skivor. Hade man inte rĂĽd med festivalbiljett

plankade man, och gick man och fikade satt fem kompisar och sĂśg pĂĽ en delad i lĂ¤sk i tre timmar. Det kvittade varifrĂĽn stan man kom, det syntes inte fĂśr att alla Ă¤ndĂĽ satt i samma billiga second hand-utstyrsel. Fashionkidsens huvudintresse Ă¤r konsumtion, och det sĂ¤ger ju sig sjĂ¤lvt att det blir svĂĽrt utan pengar. Ă&#x2013;vre medelklasskids har ett stort fĂśrsprĂĽng, nĂ¤r det hĂ¤ftigaste Ă¤r att ha en vĂ¤ska som gĂĽr pĂĽ femsiffrigt och att Ă¤ta varenda mĂĽltid ute (och visa fĂśr bloggen!). Media fullkomligen ĂśvergĂśder fashionungarnas existens genom uppmĂ¤rksamhet (Blog Awards? Really? FĂśrsĂśk fĂśrklara fenomenet fĂśr en icke-svensk sĂĽ kommer du att fĂśrstĂĽ bisarrheten). Men hur kommer det att bli i det lĂĽnga loppet nĂ¤r kidsen spenderar all sin energi pĂĽ att se ut som senaste Whyredreklamen och inget annat? Jag hoppas verkligen att indiekidsen gĂśr en ĂĽterkomst snart, fĂśr subkulturer som Ăśverstrider samhĂ¤llets klasser behĂśvs. Q

Se fler mingelbilder pĂĽ nojesguiden.se/mingel

Cassandra Mattsson & BĂŠatrice Blennberger

Lina ThomsgĂĽrd & Erika Wasserman

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010 9

E{A<J>L@;<E vCJB8I >@C J:FKK$?<IFE

När Gil Scott-Heron åkte in i fängelse för knarkbrott en andra gång 2006 var den allmänna uppfattningen att det var en era som tog slut. Men nu är rapmusikens verkliga uppfinnare och den amerikanska musikscenens mest radikala poet tillbaka med en ny skiva, och Nöjesguiden blev som enda svensk tidning lovad en intervju.

ÈM8; JB8 A8> Jv>86 A8> ?8;< BFB8@E# A8> wBK< =8JK%È Text Patrik Forshage

är jag först ringer New Yorknumret jag har fått pirrar det i magen. Det här är trots allt mannen som rappade innan någon visste var hiphop var och han som, med sina sjuttiotalsalbum, var en av de mest politiskt kontroversiella amerikanska artisterna. Men ingen svarar, och en timmes flitigt ringande ger inte bättre resultat än en anonym telefonsvarare i andra änden. Men jag misströstar inte, åtminstone inte förrän min kontakt med viss tveksamhet förmedlar beskedet att jag kan försöka ringa samma nummer varenda kväll under den närmaste veckan, så kanske det kommer att lösa sig. Kvällen därpå hinner bara en signal gå fram innan någon lyfter luren. –Yes? Jag söker Gil Scott-Heron? –Ditt sökande är över, min vän. Jag hör det. Trots att det var ett tag sedan man hörde din röst. – Varför då? Har du inte lyssnat på skivorna? Vi har släppt några av dem som nyutgåvor under åren. Jodå. Men jag menar att det var länge sedan man hörde något nytt ifrån dig. –Hehe, jag vet. Jag bara djävlas med dig. Förlåt. Jag läste att inspelningarna av ditt nya album I’m New Here har pågått ganska länge. –Nej, inte direkt. Vi började prata om en skiva för länge sedan, det stämmer, men det mesta spelade vi in i somras. Hur kändes det att gå in i en studio igen? –De hade fortfarande mikrofoner, de hade fortfarande instrument, så det mesta var sig likt. Jag antar att det fanns en del ny teknik, men sådant har jag aldrig brytt mig om. Musikaliskt prövar du nya stigar på I’m New Here. Det är ett väldigt samtida album. –Alla mina skivor har varit samtida när de har gjorts. Det är så här i efterhand som man inte riktigt ser det. Men jag brukade jobba med Malcolm Cecil som producent, och han såg alltid till att ha med det modernaste. Han var en föregångare, och när vi gjorde en låt som B-Movie var vi först med det soundet. Samma sak med texter som Johannesburg och We Almost Lost Detroit. Ingen hade skrivit låtar om vare sig apartheid eller kärnkraftsolyckor innan. Eller The Revolution Will Not Be Televised. Snarare var vi lite för moderna. Men idag har tiden hunnit ikapp de skivorna. Och nu samplar du Kanye Wests Flashing Lights. Han samplade dig för några år sedan. – Jag tyckte att det var payback time. Jag tänkte att folk skulle uppskatta ironin. Han har samplat mig, och han har gjort en låt tillsammans med The Game som också samplade mig. Och hans kompis Common också. Nu var det min tur. Det var poet som var ditt förstahandsval

10 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

–Det finns mycket jag gillar. Mos Def. Chuck D. Common. Många fler. De är människor som når in i min själ. Du nämner bara politiskt medvetna rappare. De mest kommersiella då? –De säger inget till mig. Gangsterrappare har inget med min verklighet att göra, och då appellerar de inte till mig. Jag inser att det finns en massa ungdomar som känner igen sig i deras texter, och jag tänker inte dissa dem. Men för mig är det viktigt att inte associeras med omedvetenhet, med sovande. Du ser dig inte som politiker, har du sagt. Ändå lyckas du påverka fler människor än de flesta politiker ens kan drömma om. –Vad jag menar är att jag aldrig har velat engagera mig i politik, och jag har inte studerat det på akademisk nivå. Men jag betalar ju skatt, och då är jag ju djupt involverad i det politiska systemet. Jag har folk som ska representera mig, och då gäller det att jag vet att de verkligen är mina representanter. Den där politikern stod med handen i min ficka nyss, hallå, vart ska du med mina pengar? Berätta om fängelseturerna. Först 2001–2003, och sedan 2006–2007. –Tja, vad ska jag säga? Jag hade kokain, jag åkte fast. Först var jag på väg att åtalas för en förseelse, och jag var på väg att dömas till ett avgiftningsprogram. Men jag kände mig inte som en missbrukare, jag var inte hooked, och det skulle ta tid när jag redan var försenad till Europa för en turné. Så för att kunna komma iväg gick jag med

È;\e [ i gfc`k`b\ie jkf[ d\[ _Xe[\e ` d`e ]`ZbX epjj# _Xcc # mXik jbX [l d\[ d`eX g\e^Xi6È Gil Scot-Heron är tillbaka. Denna gång för att stanna.

bland framtidsdrömmar? –Egentligen ville jag bli författare och inte poet när jag var liten. Ända sedan jag var 12–13 år har jag drömt om det. Jag kommer från en sådan familj, och var alltid omgiven av böcker och läsning. Mamma var bibliotekarie, och alla hennes syskon skaffade sig högre utbildningar. –Det första jag fick utgivet var inte musik utan en novell, The Vulture. Men jag ville mer. Min största idol var och är Langston Hughes, och han gjorde ju allt det där med att läsa till rytmer och så. Jag bara följde i hans fotspår. Det var så jag råkade bli sångare.

FOTO: MISCHA RICHTER

”The Godfather of rap” kallas du… –Det har du aldrig hört från min mun, haha. … men från väldigt många andras. Tycker du att det är en välförtjänt titel? –Tja, om någon vill kalla mig något sådant är det väl okej. Men det är inte riktigt sant. När jag förstod poesi förstod jag att den passade utmärkt att läsa över ett bra beat. Men det hade som sagt folk förstått redan före mig. Möjligen var jag först att fästa det på skiva. Du skrev Message to the Messengers till rapparna. Vad tycker du om rappens utveckling idag?

på att fällas för en allvarligare brottsgrad, trots att det innebar fängelse. –När man gör något fel är den första känslan att vilja fly, att vilja gömma sig. Men jag reste hem efter turnén och satte mig i fängelse. Jag vill stå för allt i mitt liv, även mina misstag. 18 månader satt jag, och det var definitivt inte mitt livs bästa stund. Q

Gil Scott-Herons första studioalbum sedan 1994, I’m New Here, finns ute nu. Du kan lyssna på hela albumet på gilscottheron.net.

FRED PERRY 599:-

adidas bobbie burns caterpillar clarks clou converse depeche dockers fred perry gant g-star hummel hush puppies keds lacoste merrell nike norberto costa oscaria paul smith playboy puma replay rieker rockport sneaky steve tamaris tiger vagabond

ADIDAS 699:-

W W W. N I L S O N . C O M

K I T U B G HĂ&#x201E;FTI UKA PRISER MED SJ !$ /

" $ ! ! !' , * $ ( %' !''!, ,5&"3,#

- !! %'. '%& -.*,'!& ,

)%*

!" * 1 *.%*) %'& ('

$ ! - ('

- - ! 1##-.5 !. & ) "3'' - )!, * $ *"" ) '%, !) 3 4..

( !,"3''

(

! "! . !! #

! # ( %))- % !' 0 ,. !' ,/) * $ % "3,#&*( %) .%)!,

- 1##-.5 !. & ) "3'' - )!, * $ *"" ) '%, !) 3 4.. ( !,"3'' (

. !!

! *-.",%.. &*(+'!.. (! #' - !$4'' ,! * $ -%'

)%*'+ /(+2 -& (

! '%& -*,.!, ('

! !' , (! &*,#

,&&%( ( ,!-+ (

# *-.",%..-.4' .,3 !) (

DROTTNINGHOLMSV. 14 â&#x20AC;˘ GAMLABROGATAN 15 â&#x20AC;˘ ODENGATAN 43 â&#x20AC;˘ TUMBA CENTRUM â&#x20AC;˘ SĂ&#x2013;DERTĂ&#x201E;LJE (LUNA GALLERIAN) 08-650 95 07 Annonsen t.o.m. 2 april eller sĂĽ lĂĽngt lagret rĂ¤cker.

v_ Raa cNYx_ cVYXRa V[aR ZV[à Zv_X` ]x aVQ[V[TN_[N` SvOYR`` SÂ&#x2020;_ Naa `X_VcN \Z :\[N @NUYV[` UN[Qcv`XN =_\]\_aV\[R_[N SÂ&#x2020;_`X Wba` V cNYb]]aNXaR[ ZR[ ;Â&#x2020;WR`TbVQR[ UN_ X\XNa S\[Q ]x QR cVXaVTNàR V[T_RQVR[`R_[N \PU XN[ _RQN[ [b aNYN \Z cVYXN SNXa\_R_ `\Z X\ZZR_ Naa NcTÂ&#x2020;_N UÂ&#x2020;àR[` cNY CN_ \PU R[ UN_ `Vaa X[R] `Vaa `]RPVRYYN R`` V _\PXv_ZR[ [v_ QV`Xb``V\[R[` cxT\_ OÂ&#x2020;YWN_ UÂ&#x2020;TN CV UN_ T_N[`XNa XN[QVQNaR_[N` cvQWN[ \Z `fZ]NaV

JPDG8K@M8C<K )'('

ARea ;VXYN` 2_VX``\[ \PU @N[Q_N ;RY`\[

FREDRIK REINFELDT ÄŞ0ÄŤ >IwK Med stora bruna Ăśgon och huvudet pĂĽ sned behĂśver inte hundĂśgdhetens mĂ¤stare grĂĽta pĂĽ riktigt. Men eftersom han Ă¤r sĂĽ mjuk och fin rinner sĂ¤kert en och annan sammetstĂĽr ibland. 2 tĂĽrar F==<IBMFK Han bara hamnade pĂĽ makten och nej, han vill inte vara nĂĽgon landsfader eftersom han Ă¤r en helt vanlig skĂśn lirare. Dessutom har han en tokig pappa. 3 kalkar

C{DJB?<K En ulv i fĂĽraklĂ¤der.

FE; <CC<I BFIB8;6

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Gud vet. M@CC =I8DJKw JFD Alfons Ă&#x2026;berg.

FOTO: EMILIA Ă&#x2013;IJE, ANNA-LENAAHLSTRĂ&#x2013;M, MAGNUS BERGSTRĂ&#x2013;M, FREDRIK HJERLING

GUDRUN SCHYMAN ÄŞ) ÄŤ >IwK JodĂĽ, det har vĂ¤l hĂ¤nt. Men om man stĂ¤ller det i relation till hur mycket kanonpinigt hon har gjort i det offentliga hĂĽller hon Ă¤ndĂĽ tillbaka rĂ¤tt bra. 3 tĂĽrar F==<IBMFK Nej, Gudrun Ă¤r en analytiker, ingen emokĂ¤rring. 1 kalk

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

I valtider handlar det, om man vill bli vald, till syvende och sist om hur hĂ¤rliga kandidaterna framstĂĽr fĂśr vĂ¤ljarna, inte vilken politik de stĂĽr fĂśr. Bra argument, vinnande statistik och lĂśften om att kicka arbetslĂśshetsarsle â&#x20AC;&#x201C; utan ett rejĂ¤lt sympatikapital fĂśrblir ministerdrĂśmmen Ă¤ndĂĽ bara en drĂśm. Men mĂĽnga politiker vet inte riktigt hur de ska fĂśrmedla en sĂĽ vardaglig kĂ¤nsla som helt vanlig empati och omsorg, det som i retoriken kallas fĂśr ethos. Att framstĂĽ som mĂ¤nsklig Ă¤r sjukt nog vĂ¤ldigt svĂĽrt fĂśr mĂĽnga vars livsmĂĽl Ă¤r att vara vĂĽra representanter och bestĂ¤mma Ăśver vĂĽra liv. SĂĽ vad gĂśr de, nĂ¤r valet nĂ¤rmar sig och debatten gĂĽr hĂśg? Jo, de kĂ¤nner saker. Ă&#x2026;h, vad de kĂ¤nner. De vill visa att de Ă¤r helt vanliga mĂ¤nniskor och de skrattar, blir krĂ¤nkta och darrar pĂĽ underlĂ¤ppen fĂśr att vinna vĂĽr, om inte kĂ¤rlek, sĂĽ i alla fall detta ĂĽrs rĂśstsedel. Goda rĂĽd mĂĽ vara dyra, men en riktigt bra utgrĂĽtning i Malous soffa kan vara ovĂ¤rderlig fĂśr den man eller kvinna som vill bilda regering.

GĂ&#x2013;RAN HĂ&#x201E;GGLUND ÄŞ.'ÄŤ

C{DJB?<K Hon Ă¤r lĂśmsk, men skulle behĂśva vara Ă¤nnu mer sĂĽ med tanke pĂĽ den digra skaran hĂśgt uppsatta meningsmotstĂĽndare.

EvI 8I>LD<EK<E JM@B<I =@EEJ 98I8 >IwK<E BM8I

>IwK Ă&#x2013;ver barna som inte fĂĽr ha sin mor hemma. Kanske inte ens mor utan mĂśdrar eller kanske TVĂ&#x2026; pappor. Hujedanemej. 3 tĂĽrar

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Itâ&#x20AC;&#x2122;s all in the title. M@CC =I8DJKw JFD Mindre intelligent, dĂĽ detta drag skrĂ¤mmer mĂ¤n.

>IwK GrĂśnaktig eftersom Mona inte kastat kakmascaran Ă¤n. Och sĂĽ kĂ¤nner hon sĂĽ mycket. 5 tĂĽrar F==<IBMFK Samma gamla Mona Ă¤r ungefĂ¤r en motgĂĽng ifrĂĽn att brista ut i en U2-lĂĽt nĂ¤r hon besĂśker RosengĂĽrd nĂ¤sta gĂĽng. Hon har ju dessutom trĂ¤ffat Bono! 4 kalkar

C{DJB?<K Vi vĂ¤ntar alla pĂĽ hennes nĂ¤sta drag. Det har vi gjort i flera ĂĽr.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 De helt vanliga morsorna. FrĂĽn fĂśrorten/glesbygden/ brĂśdkĂśn. Buhu. Vem tĂ¤nker pĂĽ dem? M@CC =I8DJKw JFD Precis som du.

PETER ERIKSSON ÄŞ03ÄŤ

C{DJB?<K SlĂĽr split i alliansen med medeltida propositioner.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

F==<IBMFK GĂśran Ă¤r ett lamm slaktat pĂĽ den nonfigurativa konstens altare. 1 kalk

MONA SAHLIN ÄŞ6ÄŤ

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Familjen. SĂĽ som kristdemokraterna vill ha den. M@CC =I8DJKw JFD Verklighetens anfĂśrare. Var sak pĂĽ sin plats.

>IwK Lite svĂĽrt att se eftersom det krĂ¤ver att man Ăśppnar Ăśgonen mer Ă¤n en nanometer. Vi har aldrig sett nĂĽgot blĂśtt â&#x20AC;&#x201C; men vi har ĂĽ andra sidan aldrig varit helt sĂ¤kra pĂĽ om han Ă¤r vaken. 5 tĂĽrar

C{DJB?<K Nu kĂ¤nns vĂ¤l inte â&#x20AC;?blĂĽgrĂśn rĂśraâ&#x20AC;? sĂĽ dĂ¤r jĂ¤tteaktuellt, men som fritt svĂ¤vande resurs i mitten mĂĽste man vara djupt illojal och snabbt kunna svinga yxan ĂĽt det hĂĽll som stunden krĂ¤ver.

F==<IBMFK Har en fĂśrdel mot innerstadsgnĂ¤llarna pĂĽ vĂ¤nsterkanten. Peter kan Ă¤ven addera rikliga mĂ¤ngder Naturen-gnĂ¤ll och landsbygdsgnĂ¤ll (han har frivilligt bott i TranĂĽs, Kalix och StrĂ¤ngnĂ¤s â&#x20AC;&#x201C; respekt!). 2 kalkar

FE; <CC<I BFIB8;6

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Mer tid fĂśr barnen (egentligen att slippa knega sĂĽ mycket, men det lĂĽter fĂśr jĂ¤vla illa).

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010 13

BOSSE RINGHOLM ÄŞ6ÄŤ C{DJB?<K Nix, en hyvens sĂĽsse.

F==<IBMFK Inget under av kĂ¤nslosamhet, men minns ni tĂĽrtningen? Han blev sĂĽ ledsen. Helt grĂ¤ddigt i ansiktet. 4 kalkar

M@CC =I8DJKw JFD Nej.

FE; <CC<I BFIB8;6

F==<IBMFK Offer fĂśr flumskolan som inte lĂ¤rde honom att tolka statistik. Gud vet vilka neuroser som ligger bakom det agget. 2 kalkar

>IwK Inte sĂĽ mycket grĂĽt som en stĂ¤ndig grĂĽtvarning pĂĽ rĂśsten. LĂĽgintensiv men i lĂ¤ngden effektiv. 3 tĂĽrar

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Partiet.

C{DJB?<K Trixar gĂ¤rna med statistik till sin egen fĂśrdel, men talar med tordĂśnsstĂ¤mma och pekar med hela handen.

>IwK Nej, verkligen inte. 1 tĂĽr

FE; <CC<I BFIB8;6

F==<IBMFK MĂśjligtvis fashion victim efter att Expressens lĂ¤sare fick fĂślja hennes make over infĂśr Nobelfesten fĂśrra ĂĽret. 2 kalkar

OND

KORKAD

ANDREAS CARLGREN ÄŞ&ÄŤ

FE; <CC<I BFIB8;6 KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Multikulti/elbilar. M@CC =I8DJKw JFD Smart. NĂĽgot sĂĽ sinnessjukt smart.

14 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010

>IwK FĂśr arg fĂśr att grĂĽta. 1 tĂĽr F==<IBMFK Var ska vi bĂśrja? Ă&#x201E;r gammal grinmoderat av Per Unckelsnitt i ett ideologiskt nytvĂ¤ttat parti. Ă&#x201E;r justitieminister utan att vara jurist (=skitovanligt). Avskydd av en hel Pirate Bay-generation. FĂĽr Leif Pagrotsky att framstĂĽ som NBA-material. 5 kalkar

FE; <CC<I BFIB8;6

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Alla ska kunna leva pĂĽ sin lĂśn. SĂĽ skaffa ett jobb fĂśrihelvete. M@CC =I8DJKw JFD Redig som Marit Paulsen.

>IwK NĂ¤r det blĂĽser skarpt frĂĽn en helikopter. 0 tĂĽrar F==<IBMFK KĂśr pĂĽ den motsatta strategin, att verka genuint ointresserad av all smĂĽskalig mĂ¤nsklig interaktion. 0 kalkar C{DJB?<K Carl finner alldeles fĂśr stort nĂśje i att offentligt avsnoppa sina meningsmotstĂĽndare fĂśr att kunna unna sig nĂĽgon

>IwK Han grĂ¤t i alla fall nĂ¤r han blev vald till partiledare. 2 tĂĽrar

FE; <CC<I BFIB8;6

F==<IBMFK BĂ¤r ofta kanadensisk smoking, hur folklig Ă¤r man inte dĂĽ? Lyckades dessutom att pĂĽ ren lojhet klara sig ur kommunistdebaclet. ??? kalkar

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Naturen, sĂĽklart. VĂĽr tids stĂśrsta offer.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Utrikespolitiska prestigeuppdrag. M@CC =I8DJKw JFD James Bond? Eller nu senast, Kungen.

C{DJB?<K Med den uppsynen? No way.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 MĂ¤n kan vara kvinnor â&#x20AC;&#x201C; om de bara vill! M@CC =I8DJKw JFD Sig sjĂ¤lv. Om det inte gĂĽr: en universitetsutbildad Musse Pigg.

RICK FALKVINGE ÄŞ33ÄŤ

C{DJB?<K Oklart.

>IwK Nej, tack. 1 tĂĽr

FE; <CC<I BFIB8;6

F==<IBMFK De andra frĂĽn Samskolan fick gĂśra hĂ¤ftiga saker som att starta band och ha fina bloggklĂ¤der, han tvingas att stĂśtta fjortisar som inte kan fĂśrstĂĽ hur Markoolios nya kan â&#x20AC;&#x201C; KOSTA PENGAR!! 3 kalkar

dold agenda. HĂ¤r gĂ¤ller direktsĂ¤ndning och stundens ingivelse.

LARS OHLY ÄŞ9ÄŤ

C{DJB?<K Maria kĂśr pĂĽ den rakryggade varianten. Hon Ă¤r ej lĂśmsk.

OND

CARL BILDT ÄŞ0ÄŤ

C{DJB?<K Uttrycker sig som ett barn. Agerar som en tiger.

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Negativ bestraffning. M@CC =I8DJKw JFD1 Har vi aldrig riktigt fĂśrstĂĽtt.

C{DJB?<K Kallar sitt arbetsrum fĂśr â&#x20AC;?the fathershipâ&#x20AC;?.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Att ruinera en hel yrkeskĂĽr. M@CC =I8DJKw JFD Cyberfilosof.

FOTO: PAWEL FLATO, KRISTIAN POHL, FREDRIK HJERLING, CARL-JOHAN REHBINDER

OND

BEATRICE ASK ÄŞ0ÄŤ

C{DJB?<K SkyhĂśg. GĂśmmer sig bakom Ă¤dla syften som regnskogsbevarande och resurssnĂĽlhet fĂśr att riktigt pissa folk sĂśnder och samman nĂ¤r det inte passar.

M@CC =I8DJKw JFD Vi gissar att Maria inte bryr sig hur hon framstĂĽr.

M@CC =I8DJKw JFD VĂĽr ledare.

F==<IBMFK Se ovan. 1 kalk

MARIA WETTERSTRAND ÄŞ03ÄŤ

?AvIK<=Iw>8 Ordning och reda.

>IwK MiljĂśministern har bara tvĂĽ lĂ¤gen: hĂĽnfullt skrockande under motparts utlĂ¤ggning och besvĂ¤rat himlande med Ăśgonen under motparts utlĂ¤ggning. 1 tĂĽr

OND

F==<IBMFK Jamen det Ă¤r som klart hon Ă¤r en mĂ¤nsklig kvinna. Hon sĂĽg som mĂĽnga blanka Ăśgon pĂĽ Saab-fabriiiken. 3 kalkar

JAN BJĂ&#x2013;RKLUND ÄŞ)3ÄŤ >IwK Hahahaha. Nej. 1 tĂĽr

MAUD OLOFSSON ÄŞ&ÄŤ

>IwK Trots tillmĂ¤len som â&#x20AC;?Boring Holmâ&#x20AC;?, â&#x20AC;?Boring Bosseâ&#x20AC;? och â&#x20AC;?Sosse RundgĂĽngâ&#x20AC;? hĂĽller Bosse huvudet hĂśgt och tĂ¤nker: â&#x20AC;?Alla mĂĽste inte vara sĂĽ himla roliga, eller ens omtyckta, det viktiga Ă¤r att man gĂśr sitt jobbâ&#x20AC;?. 5 tĂĽrar

OND

BvEJCFJ8DD8 KIL@JD<I :fPXRa cVXaVT X\[`aN_a Naa ORUv_`XN Âą`v_`XVYa V \]]\`VaV\[ @ DI% 9LIEJ$JBI8KK

Ingenting avslĂśjar ditt politiska temperament bĂ¤ttre Ă¤n det hjĂ¤rtliga skrattet ĂĽt annans olycka/dumhet/ fattigdom. Excellent.

JIMMIE Ă&#x2026;KESSON ÄŞ6'ÄŤ >IwK GrĂĽt och grĂĽt. PĂĽfallande glansigt i blicken nĂ¤r det ska redas ut vilka ohyggliga drĂĽpslag som drabbar fina vita arbetarklasskillar nĂ¤r mohammedanerna kommer hit och etcetera, etcetera. 2 tĂĽrar F==<IBMFK Har varit med och skapat en av de mest skuldcentrerade politiska narrativen i modern tid. SĂĽ, jo det fĂĽr man nog sĂ¤ga. 3 kalkar

ANDERS BORG ÄŞ0ÄŤ

C{DJB?<K Nope. SĂĽdant finns det inte utrymme fĂśr. Minns, det hĂ¤r Ă¤r ju inte direkt ett underbevakat partiprogram.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Osvensk arkitektur. M@CC =I8DJKw JFD Politiker.

>IwK Han Ă¤r 42 ĂĽr och bor i studentrum. DĂĽ har man ganska hĂśg smĂ¤rttrĂśskel. 1 tĂĽr F==<IBMFK Chockade en hel nation nĂ¤r han under finanskrisen tog bankerna i Ăśrat som en Gunnar StrĂ¤ng-sosse: â&#x20AC;?Nu pissar ni inte pĂĽ oss vanligt folk mer, nu sĂ¤nker ni rĂ¤ntan, BEGRIPS?!â&#x20AC;?. 3 kalkar

C{DJB?<K FĂśrvĂĽnansvĂ¤rt lĂĽg. FĂśr att vara moderat finansminister, alltsĂĽ.

FE; <CC<I BFIB8;6

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 BankvĂ¤sende. M@CC =I8DJKw JFD Vad som helst fĂśrutom en Linux-nĂśrd i klĂ¤der som vi skrattade ĂĽt redan nĂ¤r Matrix kom.

;LD9@E> ;FNE & BFB<KK 98IE8J@EE<

Vi gillar att titta pĂĽ gulliga dansande bĂ¤bisar pĂĽ YouTube, vi gillar politiker som fnittrar, skĂ¤ms fĂśr sin kropp och tycker saker Ă¤n piniga. Simple as that.

@ BIFBF;@CKwI<E

I rĂ¤tt hĂ¤nder ett fruktat vapen. Missbrukat leder den till evigt hĂĽn.

NYAMKO SABUNI ÄŞ)3ÄŤ

@ ?<C<E8 9<I>JKI{D

Lex Helena BergstrĂśm Ă¤r en svĂĽrimplementerad lag. Det rĂ¤cker inte att grĂĽta mycket. Man mĂĽste gĂśra det med inlevelse, mascararĂ¤nder och i rĂ¤tt typ av livspusselkontext.

@ D<EJ8?LDFI

Akademiska spetsfundigheter sĂĽ invecklade att de mĂĽste kĂśras genom ett datorprogram fĂśr att nĂĽgon ska fĂśrstĂĽ det roliga.

>IwK Nehej, du. 1 tĂĽr

THOMAS BODSTRĂ&#x2013;M ÄŞ6ÄŤ

C{DJB?<K FĂśr att komma till bukt med kĂśns-stympning tyckte hon att alla flickor ska genomgĂĽ en obligatorisk gynekolog-undersĂśkning. Det Ă¤r inte lĂśmskt, bara extremt pragmatiskt.

F==<IBMFK Nope, det som hĂĽller kvinnor tillbaka Ă¤r att det inte Ă¤r tillrĂ¤ckligt lĂĽga skatter pĂĽ hushĂĽllsnĂ¤ra tjĂ¤nster. 1 kalk

FE; <CC<I BFIB8;6

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Inte strukturell ojĂ¤mlikhet i alla fall.

@ JB8MC8E $8GG<8C

Alla kan hĂĽlla lite tal och fĂśrhandla utslĂ¤ppsrĂ¤tter. Men kan personen sitta en timme hos Skavlan och berĂ¤tta barndomsanekdoter utan att det blir â&#x20AC;&#x201C; pisstrist?

>IwK Kanske en tĂĽr nĂ¤r Sverige fĂśrlorat en fotbollsmatch. Annars Ă¤r BodstrĂśm en glad skit. 2 tĂĽrar F==<IBMFK Hans blogg heter, hĂĽll i er: BodstrĂśmsamhĂ¤llet. Han skriver deckare som fĂĽr sĂĽgningarna av Ronnie Sandahls debut att verka som kĂ¤rleksbrev. Och ja, han Ă¤r fĂśdd rĂ¤tt in i den socialdemokratiska aristokratin. Tunga ok att bĂ¤ra. 4 kalkar

M@CC =I8DJKw JFD Xena.

C{DJB?<K Bygglov pĂĽ FĂĽrĂś? Inget problem! BodstrĂśm Ă¤r lite av svensk politiks buspojke och han kommer undan med allt tack vare ett charmigt leende. Men nĂĽgot mĂśrkt vilar under Ranelid-brĂ¤nnanâ&#x20AC;Ś

FE; <CC<I BFIB8;6

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Trehundra Newsmill-artiklar 2010! M@CC =I8DJKw JFD Schysst, liksom.

@ JK8K8I=8BKFI

Kan du fĂśrestĂ¤lla dig personen sitta i ett ouppvĂ¤rmt torp lĂĽngt utav helvete upp i Norrland, dricka avkok frĂĽn potatisvatten och kanske ha en bror eller syster med fĂśrstĂĽndshandikapp? Bra!!

PER SCHLINGMANN ÄŞ0ÄŤ

FREDRIK FEDERLEY ÄŞ&ÄŤ

IvBD8:B<BFDGC<O

En image som borde slipas bort och tĂ¤ckas Ăśver dagligen fĂśr den som haft oturen att vara uppfĂśdd pĂĽ strutsomelett och dyra sportbilar.

@ FOTO: EMIL HĂ&#x2026;KANSSON, PAWEL FLATO, EMILIA Ă&#x2013;IJE

C8E;J=8;<IC@>?<K

Det Ă¤r ju det det kokar ned till om man vill nĂĽ riktigt lĂĽngt inom politiken. Det GĂśran Perssonska lugnet, upphĂśjdheten, det perfekta gehĂśret fĂśr hĂ¤rskartekniker.

@ 8IIF>8EJM8IE@E>

Man ju vill gĂ¤rna se en landsfader, men Ă¤r du en arrogant snobb Ă la Anders BjĂśrk lĂĽses du in som landshĂśvding i ett slott som det vĂ¤xer murgrĂśna pĂĽ innan du hinner tĂ¤nda din cigarr.

>IwK Verkligen inte. 1 tĂĽr F==<IBMFK Ni har sett glasĂśgonen? Ni har hĂśrt dialekten? 5 kalkar

C{DJB?<K Om vi sĂ¤ger sĂĽ hĂ¤r I huvudet pĂĽ Per Schlingman skulle bli en kortfilm. HĂ¤r finns inte plats fĂśr lĂśmskhet eller rĂ¤nksmideri.

>IwK GrĂ¤t ryggradslĂśshetens bittra tĂĽrar nĂ¤r han rĂśstade ja i FRA-frĂĽgan. 5 tĂĽrar

FE; <CC<I BFIB8;6

F==<IBMFK Oh ja, fĂśr sin egen politiska ambitions skull. Men sĂĽdant vinner inga sympatirĂśster. 3 kalkar

OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 Aggressiva Newsmill-artiklar/ gratis bettskenor.

C{DJB?<K Nej, han stĂĽr ju fĂśr att han Ă¤ndĂĽ gĂśr som han blir tillsagd.

FE; <CC<I BFIB8;6 OND

KORKAD

?AvIK<=Iw>8 HĂĽll SjĂśstaden ren! M@CC =I8DJKw JFD Sexig. Intellektuell. Ett kap.

M@CC =I8DJKw JFD MQ-modell.

NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010 15

@a\PXU\YZ`]_V`Ra &

â&#x2DC;&#x17E;

Â˛M@EE8IE8 Â˛ @x cN_ QRa Â&#x2020;cR_ SÂ&#x2020;_ QR[ Uv_ Tx[TR[ 1R[ # SRO_bN_V SV_NQR cV @a\PXU\YZ` S_vZàN XbYab_RYQ`WvYN_ ZRQ R[ SN[aNàV`X 8_Và\SSR_ .]]RY^bVà YRQQ ]_V`baQRY[V[T ]x @Â&#x2020;Q_N aRNaR_[ \PU R[ R]V`X RSaR_SRà ]x @PN[QVP :NYZR[ CV[[N_[N Nc @a\PXU\YZ`]_V`Ra & v_ÂŞ

FOTO: JOHANNES HELJE

8\[`a

Lundahl & Seitl Under en magisk promenad fĂśrvandlades det yttre rummet till ett inre landskap. Det var mer Ă¤n konst. Det var Framtiden.

3VYZ

MAN TĂ&#x201E;NKER SITT Med en genial komposition och ett unikt berĂ¤ttarsprĂĽk skapar den sin egen liga som den sedan sjĂ¤lv spelar i. Filmen mĂĽ vara en vattendelare, men fĂśr oss Ă¤r saken sjĂ¤lvklar.

16 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010

8YbOO

Slow Blow De bĂ¤sta sakerna hittas sĂ¤llan dĂ¤r de fĂśrvĂ¤ntas vara. I en speciell kĂ¤llare har dock magi uppstĂĽtt varje gĂĽng den frĂ¤lsts av ambitiĂśsa bokningar och musik som fĂśr en gĂĽngs skull prioriteras.

8_\T

Djuret Enkelt, tydligt och sjĂ¤lvklart. Med ett briljant koncept fick de oss att inse varfĂśr mĂ¤nniskans bĂ¤sta vĂ¤n Ă¤r ett djur.

/N_

KĂĽken Att som nykomling lyckas etablera sig som en av Stockholms bĂ¤sta barer Ă¤r imponerande. 2009 var lite roligare tack vare gĂ¤nget bakom denna bakficka och de gav oss dessutom chansen att umgĂĽs under bar himmel.

:\QR

:b`VX

:RQVN

The Local Firm Medan mĂĽnga stannar kvar i trygga mĂśnster fortsĂ¤tter dessa eldsjĂ¤lar att sy upp nya. Ett mĂ¤rke som sticker ut ur mĂ¤ngden med sin sjĂ¤lvkĂ¤nsla och nytĂ¤nkande design.

Jonathan Johansson Stockholms musikliv gav oss mĂĽnga anledningar att brista ut i jublande hallelujarop under 2009. Den allra stĂśrsta anledningen var den hĂ¤r inflyttade skĂĽningens evangelium.

HemlĂśs FĂśr att mĂ¤nniskor i svĂĽra situationer fĂĽr tala fĂśr sig sjĂ¤lva fĂśr en gĂĽngs skull. Och fĂśr att det Ă¤r mĂśjligt att visa upp allvaret utan att bli Staffan Hildebrand.

@PR[

9v`[V[T

;Â&#x2020;WR`SÂ&#x2020;_Ovaa_N_R

TRĂ&#x2013;STAR JAG DIG NU? Martin Gelin pĂĽ Unga Klara DET AMERIKANSKA LĂ&#x2013;FTET Det var ĂĽrets scenupple- I framtiden kommer vi att velse och en trĂśsterik minnas denna bok pĂĽ teaterterapi vi inte visste samma sĂ¤tt som Stig att vi behĂśvde. KĂ¤rlek och Dagermans reportageklasrespekt, kaffe och siker. Den gav oss en katharsis. fenomenal inblick i en av fĂśrra decenniets stĂśrsta hĂ¤ndelser.

Conny LindstrĂśm/ Hornstull Strand Etablissement De erĂśvrade toppen och lyckades dessutom hĂĽlla sig kvar dĂ¤r ĂĽret ut. Det som gĂśr oss Ă¤nnu gladare Ă¤r att 2009 ĂĽrs nĂśjesfĂśrbĂ¤ttrare bara blir bĂ¤ttre fĂśr varje helg.

Nöjesguidens Amat Levin har tillbringat 48 timmar på Manhattan och hann med att bli lurad, trakasserad av dörrvakter och skåda guidos i deras rätta element.

+/ K@DD8I D8E?8KK8E Text och foto Amat Levin

=I<;8>

Jag gör allt för att inte få ögonkontakt. Han tittar på mig, men har ännu inte gjort ett närmande. Tricket är att vara på gränsen till dryg och inte för en sekund göra något som kan förstöra illusionen om att du är en inbiten New Yorkare som älskar bagels och reppar den lokala brandstationen. Trots att det är omöjligt att gå vilse på Manhattan och att det är långt ifrån mitt första besök på Times Square är jag aningen förvirrad. Temperaturen har stigit till 35 grader, asfalten ryker och min hjärna har förvandlats till en köttig gröt. Plötsligt ser jag att min hand är på väg ned i min ficka och innan jag hinner stoppa den har den vecklat upp en karta som mina ögon intensivt börjar studera. Hur kan jag vara så dum? –Ay, man! Snubben som betraktade mig har säckiga jeansshorts och en slapp t-shirt och nu lufsar han emot mig samtidigt som mitt huvud fylls av imponerande kombinationer av ännu mer imponerande svordomar. –Where you from, man? Jag chockar mig själv genom att säga ”Sweden” och därmed ge honom en invit att pladdra på. –Damn. They got black people in Sweden? –…Yeah, svarar jag. We’re everywhere. – So look here. I KNOW you like hiphop. Take this right here. Jag tar emot en skiva med ordet “Ca$h” tryckt på framsidan i ett hemskt typsnitt. – What’s your name? – Amat. Han hör inte vad jag säger men tar fram en tuschpenna och kluddar något på baksidan av skivfodralet. ”To Amod. Peace, Ca$h.” – 20 dollars, man. – Huh? utbrister jag. That’s not gonna happen. – But I signed it. I can’t give it to nobody else. Touché. Jag slänger en blick mot marken för att se om det finns några sandkorn jag kan slänga i hans ögon innan jag börjar springa, men intalar mig till slut att det hör till New York-upplevelsen att ”upptäcka” ny musik. – Yeah… I guess you got me. But five dollars – that’s all you’ll get.

Jag har varit på amerikansk mark i lite över två timmar och jag har redan blivit hustlad och köpt en skiva som med all sannolikhet kommer att suga. Välkommen till New York! Efter att ha flytt Times Square med dess mixtapekrängande amatörrappare och tyska turister med magväskor sätter jag fot i Greenwich Village och mer familjära territorier. Manhattan har oändligt många kvarter med olika typer av arkitektur, rytm och stämning, men det är områdena söder om 14th Street jag håller kärast. Hit hittar inte de allra töntigaste turisterna, tempot är slöare och Midtowns skyskrapor byts ut mot byggnader som andas 1800-tal och Europa. Greenwich har traditionellt sett varit lite av ett avant-garde-näste, på femtiotalet var det ett bohemparadis och de senaste decennierna har området varit en plats där homosexuellas rättigheter särskilt bejakas. Idag har dock mycket av områdets charm gått förlorad då bostadspriserna har skjutit i höjden och alla som inte tjänar storkovan har tvingats flytta.

ÈI\jk\e Xm Ylk`b\e i ]pcc[ Xm ki afi [ i ?\ccf B`kkp$ Xej`bk\k _Xi ] imi e^kj k`cc \kk gXi Yi jk d\[ fi[\e ?\ccf K`kkp le[\i%È

+ + + + + + + Jag lovar att jag inte är den enda som blir störd (läs: avundsjuk) varje gång jag ser ett gäng NYU-studenter i 20-årsåldern glida omkring med svindyra kaffedrinkar och bara njuta av att deras föräldrar kan punga ut med hyran till ett kreddigt loft någonstans på West Ninth Street. New York är förmodligen världens bästa stad att promenera i, men när man ränner runt utvecklar man också en hunger som inte är

av denna värld. Då jag befinner mig på korsningen av Bleecker- och MacDougal Street, ett område där happy hour-barer och halvbilliga restauranger finns i överflöd, bestämmer jag mig för att testa ett matställe. Det här är ett populärt område och restaurangerna använder sig alla av samma taktik – inkastare som stoppar dig på gatan, tvingar dig att glo på menyn och sedan ger dig en komplimang. New York-folk är vana vid det här och de flesta går bara förbi. En gubbe, som i träningsoverall och solglasögon ser ut att vara hämtad från Sopranos, visar sig vara undantaget. Med hes röst svarar han ”yeah, yeah, yeah, sure, sure” när en servitris, utanför den italienska restaurangen Pasta Bistro Grill, ber honom att titta på matsedeln. Han slänger en titt, nickar gillande och lovar att komma tillbaka om han blir hungrig, innan han med stela, ryckiga och förvånansvärt snabba rörelser går därifrån. Jag roffar åt mig ett bord. Ett par förfriskningar senare är jag inte lika hungrig och ställer mig upp för att gå därifrån. En servitör med något vilt i blicken kommer utrusande och frågar om jag inte ska äta något. ”I’ll be right back”, ljuger jag. Lite dåligt samvete får jag allt, men de béchamelsåsdränkta lasagnerna folk beställde in påminner mig om att Bleecker Street är ett område där folk betalar överpriser för ”autentisk” italiensk mat där tomatsåsen kommer på burk. Jag bestämmer mig för att istället testa ett hak i China Town. På väg österut mot Broadway passerar jag en av södra Manhattans många t-shirtbutiker. Självklart går jag in. Jag hittar en t-shirt med Dolph Lundgren i tryck som jag har letat efter i flera år (fråga inte), men resten av butiken är fylld av tröjor där Hello Kittyansiktet har förvrängts till ett par bröst med orden Hello Titty under. Avskräckt skyndar jag mig därifrån och tar Broadway söderut. Från att runt mitten av Manhattan vara en aveny där teatrarna ligger tätt, blir Broadway mer och mer skum ju längre söderut man kommer innan den strax innan Union Square förvandlas till en shoppinggata i världsklass med allt från dyra märkeskläder till billigt krimskrams. När det gäller

Super Hot Dog

Jamaican patties

Inhemskt nötkött från småfarmare används i New Yorks godaste hamburgare, potatisen tillagas utan transfetter, frityroljan återvinns, och du kan beställa online. Blir inte trendigare än så.

Vissa är himmelska, andra vidriga. Gå dit för att se hur mycket du behöver dricka innan du tycker att korven med färsk frukt, blåbärssylt och hackad lök är god.

Glöm Bob Marley, det här är Jamaicas verkliga stolthet!

636 Lexington Avenue

111 MacDougal Street

18 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

Finns överallt

+ + + + + + + kopior kan den dock inte mäta sig med Canal Street, den ökända gatan där hemliga magasin huserar och där de hurtiga neonbelysta reklamsloganerna byts ut mot kinesiska tecken. Jag följer gatan in i China Town, duckar för 20 försäljare och sätter mig sedan på en hål-i-väggen-restaurang. Barcelona har Las Ramblas, New York har Little Italy och Hong Kong har Staunton Street – alla storstäder har urvattnade turiststråk där vilsna resenärer tror sig göra storklipp, men där invånarnas småflin avslöjar att så inte är fallet. Efter en tallrik med himmelska nudlar kan jag glatt konstatera att en måltid i China Town, till skillnad från ovan nämnda områden, inte får mig att känna mig lurad. Då jag har varit alldeles för sent ute för att hitta ett billigt boende på Manhattan och vägrar att spendera halva reskassan på ett sunkigt hotell tillbringar jag mina nätter hos vänner i New Jersey. Med värkande fötter beger jag mig mot Penn Station och New Jersey-tåget.

C{I;8>

Lördag förmiddag tillbringas i Central Park där jag råkar ge fel vägbeskrivningar till två olika italienska par innan jag söker skydd från värmen i Museum of Modern Art som är väl värt ett besök. Nu sitter jag dock på tunnelbanan på väg till området soulgubben Bobby Womack sjöng om i klassikern Across 110th Street – Harlem. Stadsdelen må

+ =PI8 9LK@B<I 8KK =PE;8 @ +

+ =PI8 FEPKK@>8 D8KDwJK<E + Goodburger

ÈAX^ _Xi mXi`k g Xd\i`bXejb dXib ` c`k\ m\i km k`ddXi fZ_ aX^ _Xi i\[Xe Yc`m`k _ljkcX[ fZ_ b gk \e jb`mX jfd d\[ Xcc jXeefc`b_\k bfdd\i Xkk jl^X%È

Eileen’s Special Cheesecake 17 Cleveland Place

Du kommer aldrig mer att kunna äta cheesecakes från svenska kaféer. Ta den sockerfria om du är tråkig, och ta Oreo-cheesecaken om du är djärv!

Uniqlo

Zacky’s

EXPRESS JEANS

Enda Uniqlo-butiken i USA. Som H&M, fast bättre och billigare.

Hit går du om du vill köpa Converse för 20 dollar.

Kolla in rean! Två par jeans i hög kvalité för 80 dollar? Ja, tack!

546 Broadway

530 Broadway

West 34th Street

Burlington Coat Factory

707 Avenue of the Americas

Om dina ögon inte förstörs av de överjävliga skjortorna och de fula klänningarna kan du fynda vinterjackor för 50 dollar.

vara på väg mot en gentrifiering, allra starkast symboliserat av Bill Clintons huvudkontor beläget på 125th Street, men Harlem är fortfarande en relativt unik enklav på Manhattan. Alla New York-gator är fyllda av människor, men här verkar en stor andel ströva omkring utan syfte. De hänger, liksom. Och ljudnivån är högre. Och försäljarna är ännu mer påflugna. Jag kan knappt passera ett skyltfönster innan jag hör ”Hey big man, I got the perfect watch for you” eller ”You need to buy this dress for yo’ woman!”. Jag är här för att besöka Dr. Jays, en butik där man kan göra riktiga sneakerfynd om man är beredd på att först ta sig igenom en djungel av osmakliga kläder i XXXXL. Och mycket riktigt hittar jag ett par skor för 25 dollar som i Sverige hade gått på över 1 000 kronor. Nöjd med mitt inköp beger jag mig mot New Jersey igen, men först stannar jag vid det legendariska soul food-haket Sylvia’s Restaurant of Harlem där journalisten Bill O’Reilly, för något år sedan, uppgav sig vara chockad över att restaurangen var så välskött TROTS att den drevs av svarta. Efter ett par timmar i matkoma är vi nu sex stycken i bilen på väg in till Manhattan, via Staten Island. Vi tar färjan över och skyndar mot Jay-Z:s 40/40 Club, men våra planer går i spillror när det uppdagas att VIP-rummets avgift har höjts till hiskeliga 500 dollar för kvällen. Och ingen av oss har lust att trängas i den alltid lika överbefolkade lokalen. Klubbvalet faller istället på Triumph Room i närheten av Columbus Circle.

På väg in blir jag stoppad av en dörrvakt med hävdelsebehov som börjar visitera mig. Den här resan markerar den nionde gången jag har flugit in i USA så jag är mer än van vid så kallade random selections. Vakten drar upp ett hopvikt papper ur min ficka, stirrar på det och fäster sedan blicken vid mig. – What's this, sir? – Um…, tvekar jag. Nothing. Han rynkar pannan, kisar med ögonen och kramar om papperslappen hårdare. Att han fortfarande är oförmögen att se att det är ett hopvecklat kvitto är ett under. Han säger något till sin vaktkollega som undersöker kvittot närmare och det märks att de är besvikna för att de inte hittade marijuanaspår eller någon annan olaglig materia. – Sir! What IS this! – It's a piece of paper. I mean, it's not a weapon. Stort misstag. När han till slut släpper in mig hinner jag och mitt sällskap knappt ställa oss vid baren innan samma vakt kommer fram och hävdar att vi blockerar en nödutgång. Skumt, för jag ser då ingen dörr. Stället är nästan tomt så vi tar ett bord och börjar tycka synd om oss själva. Vi har precis suttit oss när SAMMA vakt kommer fram och påstår att bordet är reserverat. När vi, i ren protest, ställer oss upp för att gå blir vi, av någon klubbanställd med mer makt, istället uppbjudna på övervåningen. Inom en halvtimme är nedervåningen packad och när jag med en drink i handen kliver ut på övervåningens balkong och blickar ut över dansgolvet ser jag dörr-

22 Cortland Street

Tillbringade min livs värsta timme här inne bland märkesväskor, fula slipsar, stressade kvinnor och deras långsamt döende män.

Forever 21 vid Union Square

”Everything must go”-reorna

avenue

När människorna som jobbar här konfronteras med den anstormande shoppingsugna folkmassan får de något självmordsbenäget i blicken.

Södra Broadway är fullt av butikenstänger-reor. Låt dig inte luras, affärerna har haft samma skyltar framme i åratal.

Åtminstone när det är högsäsong. Om du inte gillar att stå i kö i fem timmar.

40 East 14th Street

+ + + + + + + vakten igen. Han kämpar med att få ut en kvinna som inte bryr sig om att hennes klänning var för kort redan innan hon började sparka vilt mot en annan gäst. För en sekund möter jag vaktens blick. I det läget känns det som att han hatar sitt jobb. Jag måste erkänna att det förmodligen var stor douchebagvarning över mitt leende. Ett par timmar senare och i lite sämre skick sitter vi på färjan tillbaka till Staten Island. Kvällen har varit lyckad för oss, men desto sämre tur har killgänget bredvid mig haft. En av snubbarna låg och sov på marken när vi väntade på färjan (som bara går en gång i timmen) och nu skäller en annan kille (alfahanen) ut de övriga i gänget för att de inte har lyckats upprätthålla sammanhållningen under kvällen.

– We’re supposed to be homies, yo! De har alla gelé i håret, kors runt halsen och två av dem bär för tajta basketlinnen – ja, de kan bara beskrivas som guidos. – You shouldn’t have let him leave when you saw how fucked up he was! Deras machogräl är kul att tjuvlyssna på i början men får snart mina öron att blöda. – If I didn’t love you, bro, I’d break your chin right now! Jag tar fram min mp3-spelare, pluggar igen öronen och trycker på play. I takt med att mina ögonlock blir allt tyngre och jag känner hur min kropp kräver en time out dränks testosteronkillarnas gräl av musiken. Wow – Ca$h är inte så dålig trots allt. Q

+ =PI8 BCL998I JFD >{I ;@> :ILEB+

Empire State Building

West 34th street och 5th

È;\e _ i i\jXe dXib\iXi [\e e`fe[\ ^ e^\e aX^ _Xi ]cl^`k `e ` LJ8 j aX^ i d\i e mXe m`[ j bXccX[\ iXe[fd j\c\Zk`fej%È

+ =PI8 GC8KJ<I 8KK LE;M@B8 + Century 21

Broadway

Webster Hall

Su Casa

Butter

Santos

Blandar konserter och klubbkvällar i världsklass med nätter där stället fylls av 18-åriga high school-elever.

Ovanpo mexikanska restaurangkedjan Qdoba finner du Su Casa och deras starka cocktails. Jag behöver väl inte säga att det är en genialisk kombination?

Kaxiga inkastare, men god mat och bra musik.

Kan bli så fullt att källaren påminner om en tunnelbana i rusningstrafik. Gå dit och du förstår snabbt varför.

125 East 11th Street

404 6th Avenue

415 LaFayette Street

96 LaFayette Street

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 19

K@;<EJ 8E;8

Det vi talar mest om just nu!

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

TELEFONSAMTAL

Idag lever vi i en kultur som använder sig av mat som markör. Vi konsumerar, i teorin, ofantliga mängder mat. Även på områden som borde vara reserverade för sakliga skildringar tränger sig maten in. Carl Reinholdtzon Belfrage, matkritiker på Nöjesguiden sedan tio år, är väl bevandrad i matens värld och ger en flyhänt exposé över svenska hipsters och äldre twittertanters ängslighet kring sin nya kelgris – maten. KRITIK

(

GÖR DIN EGEN KÖTTBIT Sällan har väl en debatt styrts så mycket av ett ord. ”Köttklister”. Ni hör själva, det låter skitäckligt. Vi borde starta hätska och överdrivet argsinta Newsmill-debatter om alla äckliga ord.

E i cXe[\k Jm\i`^\ m`cc\ ^ iX Xejgi b g \e dXkblckli

)

Text Carl Reinholdtzon Belfrage

SQUASH Vem trodde någonsin att det skulle råda trendvarning över en visserligen rolig, men ack så töntig sport som squash? Men ett influx av klubbkids, reklamare och mediemänniskor gör att vi måste omvärdera vår självutnämnda trendexpertis.

KURDO BAKSI – MÅNADENS JUDAS Vi hoppas att Kurdo ”Judas” Baksi fick mycket, mycket pengar för att sälja ut och baktala sin döde vän Stieg Larsson i sin bok Min vän Stieg Larsson. För nu vill vi att han jagas med påkar och facklor. Du har skämt ut dig för en hel nation, Judas-Baksi.

SKANDALSÄSONG Valår betyder att det är högsäsong på skandaler och kvällstidningarna gnuggar händerna. Först ut var Moderaterna, men nu har även Piratpartiet erkänt internt valfusk. Vi säger som Matt Dillon i Crash när han fick reda på att namnet Shaniqua tillhörde en svart kvinna – big fucking surprise.

PLAST Kissies besök hos kirurgen gör att både silikon och bloggbråk återigen är på tapeten. ”Nyheter 24 har sponsrat Kissies bröst” säger Katrin Zytomierska. ”Katrin ska inte lägga sin polska näsa i blöt” säger Kissie. Gäsp, vi vet, men någonstans måste man ändå imponeras av deras ihärdighet.

3D ÄR DET NYA WAYFARER Glöm att investera i Ray-Bans till sommaren, alla, vi menar ALLA, kommer att bära 3D-glasögon. Det kommer att vara lag på det.

STJÄRNGLANS Är vi verkligen så impade av amerikaner att till och med utvandrade svenskar hyllas som gudar? Ja, det är vi. Fast vi klandrar ingen, vi blev också hänförda av Dolphan.

PÅ SPÅRET Nya succéduon Kristian Luuk och Fredrik Lindström är lysande. Vi saknar knappt Oldsberg. Jo, det gör vi. Och därför kommer vi med följande fantastiska idé: Vi vill naturligtvis se Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg tävla i nästa säsong. Okej? Var skickar vi fakturan?

IDIOT-SVERIGE Landets tidningar och galor premierar idiotfilmer och idiotmusik. Det får oss att låta som John Kennedy Tooles Idioternas sammansvärjning: Bästa sättet att göra karriär inom media, musik och film: Bli en idiot!

LIGHTKATASTROFER ÖNSKAS Det är kanske fel att säga i dessa Haiti-dagar. Men vi behöver mer action i Stockholm. Varför tror ni annars att tunnelbanan som behövde utrymmas vid Östermalmstorg orsakade både twitter-, blogg- och mobilkamerastorm? Bespara oss jordbävningarna och ge oss fler lightkatastrofer, tack! Bubblare: Folk som nyser i händerna, vinter-OS, snöskottare.

är jag började skriva om mat för snart tio år sedan var det ingen som erkände det värdefulla i ett vaktelägg på rökt hö. Nu är vaktelägg på rökt hö det hippaste som finns. Detta är historien om när landet Sverige ville göra anspråk på en matkultur. Den är inte tänkt som bara en allegorisk berättelse utan som en verklig skildring av tillvaron efter att en reklammänniska hittade fram till surdegsbrödet. I början av 2000-talet, här på Nöjesguiden, gjorde vi en krogbilaga som vi kallade Fokus Krog där vi skrev om ål, dessertvin, anklever, benmärg, chokladinfattade skorpioner, råbiff och vinbarer. En del uppskattade initiativet, men många, internt och externt, blev provocerade och tyckte att det var ”onödigt”, ”lyxigt” och ”elitistiskt”. Nu finns inget folkligare än chokladinfattade skorpioner, råbiff och vinbarer. Alla vill ha en åsikt om mat. Alla vill kunna mat. Alla har plötsligt sysslat med mat sedan Tore Wretmans dagar. Att doppa fingret i dagens matbloggar, matprogram och mattwittrande är en fascinerande underhållning. Det påminner mig om tiden då jag började studera filosofi för Torbjörn Tännsjö för hundra år sedan. Efter första lektionen på A-kursen gick mina kurskamrater för att odla mustasch, köpa basker och be sina mödrar att lägga fram den svarta polotröjan

ÈM` d jk\ _X k cXdf[ d\[ Jm\i`^\% wi\k i )'(' fZ_ dXkk`[e`e^XieX _Xi ]fik]XiXe[\ \e YXeXek ikX g fdjcX^\k%È nästkommande morgon. De var plötsligt, efter 80 minuter av Tännsjös utilitarism, mogna att utmana Aristoteles, Sartre och Spinoza (nederländsk panteist). Där ligger nivån i den svenska matdiskussionen. På en pubertal nivå. Vilket naturligtvis är förtjusande. Vi börjar 2010 att lägga grunden för ett förhållningssätt till mat. Vi skapar oss en egen matkultur om man så vill. Vi stångas och kivas och positionerar oss. Vi pratar fortfarande mat med anspänning, aggressioner och ängslighet. Det är som att ha för avsikt att njuta av en Aston Martins komfort och upplevelse, men bara prata om vilken

mutter eller bromsblock som är att föredra. Eller att ta fram Frank Sinatras Cycles och istället för att lyssna på Cycles prata om i vilken fabrik skivan är tryckt. Frankrike har naturligtvis lämnat detta infantila skede sedan länge. Där ligger maten som en sorglös och lättsam fond, en grund, till samtal och sociala former. Tänk när vi når dit. Att utan ängslighet och på ett avslappnat och belevat sätt närma sig maten som… bisak. Där kvaliteten och kunskapen redan är säkrad. Jag längtar dit. Ett bevis på vår matinfantilism är att samtidigt som vi jagar rätt råvaror, ekologiskt närodlade utan besprutning, serverar vi på samma bord industriella ”bag-in-box” och viner med skräp, gifter och svavel i. Detta symboliserar nutidens matsverige väl. Vinkulturen har inte ens börjat i Sverige. Men vänta, den kommer. När vi har pratat, bloggat och twittrat färdigt om kålroten och surdegen. Vi måste ha tålamod med Sverige. Året är 2010 och mattidningarna har fortfarande en banantårta på omslaget. Q Istället för alla ovärdiga matprogram, söndersponsrade vin- och matskribenter och Eldkvarn-Plura-böcker rekommenderar jag, för att finna en avslappnat och världsvant förhållningssätt till mat, den fantastiska boken jag fick av min pappa när jag fyllde nio år: Direktörernas kokbok, utgiven på Timbro förlag. Här kan du bland annat avnjuta receptet för Harry Scheins Ägg à la Schein, Jan Stenbecks gratinerade sniglar eller Janne Carlzons viltgryta.

9iffbcpeÊj =`e\jk ELIZABETH HARPER/ CLASS ACTRESS Journal of Ardency

kommande album/Terrible Records

Jag växte upp i ett hem utan religion, inte på något överdrivet sätt, utan egentligen på ett väldigt typiskt svenskt sätt. Jag gick i kyrkan på stora högtidsdagar, inte på eget initiativ, utan på andras. Jag fann kyrkan och religionen väldigt dekorativ, men knappast fängslande. Musik och konst blev min religion. Musik och konst blev något jag drunknade i. Och något man väldigt snabbt blir medveten om när man hittar ett starkt intresse som tar en genom glädje och skönhet, är att skönheten, för att upplevas, måste korrespondera med ditt inre. Musiken förlorar sin ljuvhet om ditt inre är slutet. Din egen sinnesstämning avgör omdömet. Samtidigt finns större konst, något som särskiljer sig från bara en

”bra låt”. Verk med ett eget inre som öppnar upp ditt intellekt och sätter dig i en vacker stämning. Räddar er om ni så vill. Där hittar vi Elizabeth Harpers mästerverk Journal of Ardency Elizabeth Harpers, eller Class Actress som hon kallar sitt soloprojekt, debut Journal of Ardency är något av det finaste jag har upplevt på senare tid. Den är subtil och vacker och det du som lyssnare bara behöver förstå är att Elizabeth skapar attraktionen, bilderna och mystiken lika mycket för sig själv som för dig som lyssnare. På skivan finns bara rena bekännelser, långt borta från ironi och cynism. Med enkla elektroniska färger tas jag med på en elektronisk Vashti Bunyan-resa lika skör och känslig som ett tidigt barnprogram som fått färga din barndom och styra dina unga tankar och som nu åter gör sig påmind. –CRB

9vJK ALJK EL Carl Reinholdtzon Belfrage

— Real Estate Real Estate Woodsist

Martin Courtneys insatser är utmärkta. — The House of Love The House of Love/ The German Album återutgivning USA

Vackraste genombrottet att aldrig hända. — Forest & Crispian Whilst All the Elephants Stampede från Modest Sensation

När de franska popmusikerna i Air spelat ut sin roll tar Forest & Crispian vid.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 21

D@E><C

Glaceau Vitamin Water hade smygöppning för sin nya butik. Nöjesguiden var där och undrade vilka vitaminer som saknas här i världen.

>C8:<8L M@K8D@E N8K<I 1 Om du fick uppfinna en ny vitamin, vad skulle den heta? 2 Och vad skulle den ha för egenskaper?

Anna Sundelin 21, stylistassistent

1 – Jag skulle vilja ha en vitamin som gör att man kan flyga. Och blir osynlig. Den ska vara rosa också, det är viktigt. 2 – Vitamin A ska den heta såklart, Anna-vitaminen. Om jag kunde tagit den direkt skulle vi göra den här intervjun flygande.

Malin Träff

28, expert och allvetare

1 – En språkvitamin vore användbart, vem man än pratar med kan man tala samma språk. 2 – Enkelt, den skulle heta Vitamin S förstås.

Henrik Havas

21, receptionist på reklambyrå

1 – En vitamin som hjälper mot allt lidande, man blir lycklig helt enkelt. Folk kan alltid bli gladare. 2 – Vitamin Endorfiner skulle jag döpa den till.

Charlotte Norman

19, pluggar filmvetenskap och jobbar på journalistbyrå

1 – Min vitamin skulle bota olycklig kärlek. Det handlar inte om mina egna erfarenheter, ingen vill vara olyckligt kär punkt slut. 2 – Den skulle heta Vitamin Happy. Låter lite som LSD men den har inget med det att göra.

22 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

Foto Johannes Helje Text Johan Hurtig

M i[`^X iÊeÊY$ bclYYXi ejbXj

BCL99

u har det blivit min tur att dela med mig av vart jag tänker klubba i vår älskade stad Stockholm. Klubblivet vore perfekt om vi hade fler värdiga hiphop- och r'n'b-klubbar. Vi har ändå en storslagen vår framför oss, för att inte säga sommar, men jag vet att ni alla grinar för att vintern fortfarande är här. Helt i onödan. Tio alternativ till varför ni ska göra segerdansen serveras här och endast här.

(

KONICHIWA BITCHES

Strand, Hornstull Strand 4, den 19 mars, 22–03

Det här kan vara värt att skriva om i alla nummer framöver. Robyn, Sveriges främsta artist, gör entré som dj tillsammans med Louise ”Lojsan” Sondlo och klarar det utan att egentligen behöva förlita sig på sin star quality.

)

FIST

SAVAGE SKULLS

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, den 11 mars, 23–05

FIST vill stå för det råa festklimatet på Stureplan och förutom två stiliga män bakom skivorna i form av Erik Lindell och Luca Deasti som stående inslag kan vi ana en hel drös söta hipsters agera dj-groupies.

GÉRARD DEPARDIEU

Landet, Telefonplan, kolla Facebook för nästa datum, 20–01

Landet bokar in svenska musiker som vill vara franska och franska musiker som befinner sig i Sverige av anledningar ingen förstår. Det dricks öl, ironiska baskrar toppar massan av hipsters och musiken är alltid rätt, om man frågar fransmännen själva. Och mig. Gå dit. SLOW BLOW

Debaser Medis, Medborgarplatsen, 20 mars, 19–03

ACE

Mango, Sveavägen 36, 22–03, lördagar

Här hittar du det mest opretentiösa hänget plus dansgolvet. Var beredd på att behöva hoppa till en hel låt för att hänga med på dansgolvet och märka att, fan, du gillar det.

KÅKEN

Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, 22–02, helger

Den där terrassen har värmt oss så många nätter att det skulle vara pinsamt om de inte var med på listan. Den skränigaste baren där det inte alls går att prata flyter ut till en regelrätt klubb under utrullat tak och värmelampor med skämslåtar och stoltlåtar att dansa till.

Bor: Kungsholmen. Sysselsättning: Student och musiker. Här klubbar jag: Egentligen ingenstans. Om det händer, då blir det på Pluto så klart. Favoritdryck: Bloody Mary på Hotel Amaranten, annars vin och öl. BRA med Stockholms klubbliv: Det känns säkert och tryggt. Det kan lätt vara tråkigt också. DÅLIGT med Stockholms klubbliv: Regler, det jobbiga och snobbiga inom branschen.

FOTO: JOHANNES HELJE

Pluto är stället som får klubbisar att ta sig utanför tullarna.

Bästa förkröket: Billigt sunkhak eller en harmonisk hotellbar. Bästa efterfesten: Hos kompisar med gångavstånd hem. Drömbokning: Janis Joplin.

Bästa klubbminne: När jag vann en tvättmaskin i en öldrickartävling. Man fick svepa så många mörka Koff som möjligt under loppet av en en minut. Jag dricker inte mörk öl efter det. Men roligt var det. –Parisa Amiri

FALLING AND LAUGHING

Okej, det här kommer inte att bli en klubb ni hänger på en gång i veckan. Det här kommer att bli klubben ni går till när de bjuder in folk som Andy Rourke. Ni vet, basisten i The Smiths? Hallå?

För ett år sedan kom människorna bakom Pluto över en lokal i Gröndal och ville starta ett bohemiskt musikoch konstkollektiv. Idag är det stället som får klubbisar att ta sig utanför tullarna. Natascha är juridikstudenten som spelar musik när hon överger lagboken och den du ska kontakta om du tror att ditt band är tillräckligt bra för att förtjäna en spelning på Pluto.

Marie Laveau, Hornsgatan 66, lördagar

Förutom att profilera sig med de coolaste trycken på tischor och tygpåsar gör killarna bakom Slow Blow sitt bästa i Marie Laveaus källare. De bjuder regelbundet in gäst-dj:s och spelar långsam disco från de senaste fyra decennierna. Det täcker in mer än du tror.

EXkXjZ_X 9fi^

Berns 2.35:1, Berzelii Park, den 20 mars, 23–04.30, 23 år

Killarna som får alla, oavsett rövstorlek, att gå New York på dansgolvet kommer ut med sin skiva i år. Man får passa på att grinda höften ur led till den bästa elektroniska musiken medan man fortfarande kan i Berns källare.

MÅNADENS KLUBBPROFIL

GOODMORNING WINE LOVERS Strand, Hornstull Strand 4, 21–03, 26 mars

Brunchklubb för vinälskare fast en mer politiskt korrekt version där vi hänger på en klubb och pimplar vin till grym musik.

24 HRS STHLM

Marie Laveau, Hornsgatan 66, 22–03, vissa lördagar

Lokalpatrioten i mig gillar namnet och den ohämmade klubbisen känner för upplägget.

G8I@J8 8D@I@

C`ccX mXbkjbfcXe Å Xkk ^ iX fZ_ `ek\ ^ iX Text Parisa Amiri Det enda mellan dig och dansgolvet, baren och lösa förbindelser utgörs av en person, oftast en man. Polisdrömmar som ung, en längtan efter auktoritet, en chans att få vara den som avfärdar och nära till maktberusning. Ni känner till typen. Vi pratar om Vakten. Om du har tur vill han inget annat än att göra sitt jobb smidigt och om du har otur är han Idol-juryn och du är en finnig 16-åring i målbrottet från Skellefteå. Min devis är: visa ditt bästa jag inför de som håller i ditt klubbhjärta. Men det är inte alltid lätt. Förfesten gick hårt åt dig och dina vänner, och allt ni vill är att få ironidansa i ring, göra Dirty Dancing-lyft på varandra, hitta ert livs/kvälls kärlek och få vara kvar tills de tänder lamporna så att ni kan klamra er fast i inredningen tills de måste lyfta ut er. Visst? Därför har jag, som den godhjärtade människa jag är, satt ihop några råd. Hur man tar sig in fastän man är så dragen där man trodde att pappa var den som skjutsade en till klubben och inte en svarttaxi som tog din sista femhundring. Prova och återkom. Lycka till!

8KK >{I8

8KK @EK< >{I8

→ Var underdånig. Enda gången i livet då det är okej att vara en push over. Vill du komma in till crunk city eller inte?

→ Titta inte på vakten förutom just den sekund då det krävs. Identifieringen då han låtsas jämföra ditt ansikte mot fotot i ditt legg som du ärligt talat är ful på, betyder egentligen att han letar efter spår av ett tequilarace och en anledning att säga "Ledsen, inte ikväll" och klappa dig på axeln. Stirra på någon i kön tills det är dags, bygg upp styrkan.

→ Vid frågan ”Och hur mycket har du druckit ikväll?” svara för fan inte att du bara har tagit en öl. För även om det råkar vara sant är du ändå ingen gäst man vill ha. Tänk ut någonting på förhand, någonting precist och gärna en töntig drink. Satsa på ”En screwdriver och två glas vin”. Vem skulle ljuga om att de faktiskt beställt en screwdriver och inte försöka dölja det? Exakt.

→ Le. Det är ett hemskt missförstånd detta, att man ser pigg och glad ut när man ler. Dagtid kan det tyckas vara så men nattetid förstör det dina chanser som inget annat. → Prata. Som att James Bond skulle gå runt med en skylt som det stod "hemlig agent" på runt halsen. Röj inte dig själv, var bara tyst och hoppas på det bästa. → När du har tagit dig förbi vakten, gör inte en segergest åt dina nekade kompisar. Tro mig, det uppskattas inte.

parisa.amiri@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 23

% $ ' % & '

())*+ " ' ,-",. Info /0 1/- 2, 3/ # !!!

%% $ # ' " !% # #$

& $(

! &"" $ # &%

% $

! $

%!#

& $ $ % '+

# ,($ * # & #

%# $ !#! $ -#

' ! $ #% & $ ! '

40 kr*

% $ -#

! $ #$

% # ! %

# &%

# %#$

$!& & " !" %

%!# #$

www.konserthuset.se

!% %! & " $' $

# #$

) % % # ) $%#

%!# #$

! % ! ## " !" $!& $ ! &

' # -#

% # % ! " !" & % $!& & &#! # $$ $! &

Vill du annonsera hĂ¤r?

$- ' # $ -# ' # $ "#! #

Ring Al-Wadood; 073-447 25 72

nojesguiden.se

LĂ¤s vĂĽra bloggar!

@ JkfZb_fcdjgi`j\kj fZ_ Yilej j\ej b cmXkk\e

BIF>

är du läser det här har vi korat 2009 års bästa krog. Just i år kanske vinnaren förtjänar en extra eloge då en lågkonjunktur inte är det trevligaste klimatet att driva restaurang i. Bläddra tillbaka några sidor för att läsa mer om vinnaren och juryns motivering. Men först kan vi väl prata om Landet brunsås? Diskussioner har förts i såväl sociala medier som på debattsidorna i våra kvällstidningar och alla verkar ha en åsikt om programmet. I det här numret pratar vi med programledaren Lotta Lundgren om humor och grabbighet.

(

PONTUS

Brunnsgatan 1, tel 545 273 00, pontusfrithiof.se

Med silvermedaljören från Årets kock i spetsen är Pontus tillbaka i form efter översvämningen. Öppet: mån–ons 18–00, tor–lör 18–01

)

RESTAURANG 1900

Regeringsgatan 66, tel 20 60 10, r1900.se

Fortsätter att fixa och trixa. Det återstår att se om den upprustade yttre baren kommer att kunna matcha Kåken. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–tis 17–23, ons–fre 17–02, lör 18–02

COFFICE

Coffice är ett kafé och på samma gång ett kooperativt kontor. I medlemsavgiften ingår internet och tidsbokade fåtöljer. Öppet: mån–fre 8–19, lör 10–17

LE BAR ROUGE

Österlånggatan 17, tel 505 244 60, lerouge.se

Spela en omgång Risk och satsa på något ur barmenyn som är alldeles strålande. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–tor 17–01, fre 16–01, Lör 17–01

EPOK

Humlegårdsgatan 17, tel 611 86 15, restaurangepok.nu

Slår ännu ett slag för den eminenta kvarterskrogen på Humlegårdsgatan. Öppet: mån–fre 11.15–14.00, tis 17–01, ons–lör 17–03

FOTO: JOHANNA KARLSSON

Tjärhovsgatan 5, tel 462 95 50, coffice.coop

MARIE LAVEAU

Hornsgatan 66, tel 66 88 500, marielaveau.se

Kanske Stockholms enda restaurang där du kan avnjuta en ungtupp till middag för att en timme senare hångla med en i källaren.

=iXejbk lkXe jk ii\ ]`e\jj REPUBLIK

Tulegatan 70, tel 545 905 50, restaurang–republik.com

Att stora delar av inredningen på Republik finns kvar sedan restaurangen gick under namnet Saline [délices des Antilles] tyder på god smak hos de nya ägarna. Det franska brasseriet har förvisso kryddats med revolutionära detaljer men den ombonade bistrokänslan är intakt, om än lite luggsliten. Om köket innan namnbytet fokuserade på franska och västindiska konster vittnar dagens smaker om ett totalt ointresse för exotiska före detta kolonier. Temamenyn vid vårt besök inspireras istället av sydfranska

Languedoc–Roussillon. Friterad brandade med aïoli, cassoulet på anklår, toulousekorv och lammbringa, en bit ost och chokladfondant för 385 kronor – oklanderligt tillagad och föredömligt prissatt. Den rustika cassouleten osar fransk farmors kokkonst och drar kvällens längsta strå tätt följd av den vällingljumma fondanten. Om vi bortser från den snyggt avvägda vinlistan – extra ros till bra glasviner – slutar det gemytliga här. Två olika sallader har smaksatts med grovsalt. Oxfilétartarens finess störs av nedrörda oliver, som dessutom saknas i menybeskrivningen.

Reninnanlår med rödvinskokt spetskål, bröd-knödel och svampsky serveras utan kärlek till den spröda kålen som har kokats sönder under den rödvinsindränkta renen. Måhända stör vi oss på detaljer. Petitesser som ingen vettig fransos höjer på ögonbrynen för. Vilken dåre beställer egentligen in ren på en fransk bistro med mönsterkaklat golv? Precis lika mycket som vi gillar inredningen, baren och den casualklädda personalen vill vi tycka om maten. Banta menyn och fokusera på det franska rustika så ses vi igen. Öppet: tis–sön 17–01.

Öppet: mån–tis 17–01, ons–lör 17–03

BORGMÄSTAR’N

Stora Nygatan 35, tel 411 31 30, borgmastarn.blogg.se

Splitterny restaurang i Café Edenborgs (RIP) gamla lokaler. Lovar runt med kristallkronor och röd sammet. Öppet: mån–sön 15–01

MAGIC BAR

Karlaplan 6, tel 667 25 00, magicbar.se

Kaningryta och itusågade dessertostar. Magic Bar är roligt annorlunda och väl värt ett besök. Öppet: tis–lör 17–01

LILLA HOTELLBAREN

Götgatan 49, tel 517 347 00. lillahotellbaren.se

En alldeles utmärkt Biff Rydberg för upp barmenyn på Malmen till en niondeplats på listan. Öppet: mån–sön 17–02

MAX

Kungsträdgårdsgatan 20, tel 611 38 10, max.se

Skratta ni bara. Men att drafta Maria Montazami som speakerröst i den senaste reklamkampanjen var inget annat än ett rent genidrag. Öppet: mån–tis 10-01, ons–tor 10-05, fre–lör 10–06, sön 10–01

G<CC< K8DC<?K pelle.tamleht@nojesguiden.se

@jk cc\k ] i dXk Å dX^` MAGIC BAR

Karlaplan 6, tel 667 25 00, magicbar.se

Vi tar det från början. Kaningrytan är inte förtrollande, hjorten är inte abrakadabra och den vita duvan lyser med sin frånvaro. Laxbakelsen med västerbotten är förvisso både välsmakande och fingerfärdigt upplagd men sillen är inte försvinnande mjäll. Slutligen är det mousserande vinet vi beställer som fördrink antagligen från gårdagens servering eftersom bubblorna är fullkomligt borttrollade, något som förvisso åtgärdas när vi påpekar det. Magic Bar är troligtvis heller inte restaurangen du går till för dess kök. Till restaurangens fördel ska dessutom nämnas att både vinlistan och utbudet av öl utan tvekan är till belåtelse. Och med detta sagt är det färdiggnällt.

FOTO: JOHANNA KARLSSON

Sveriges första trollerirestaurang bjuder nämligen på en krogupplevelse utöver det vanliga. Trollerishowen pågår på scenen och runtomkring borden i lokalen. Och även om denna blott är halvfull rycks gästerna ofrånkomligt med i föreställningen. För magin under vårt besök står förutom den berömde magikomikern Jonny Lonn även tankeläsaren Mikael Askernäs. Om denne hade kunnat överföra en gnutta av sin

förmåga till serveringspersonalen kanske betyget skulle hoppa upp ett snäpp. Nu nöjer han sig med att gissa rätt färg på de bollar några gäster får gömma i sina händer. Ett tips om du ska besöka Magic Bar är att gå med i deras Facebookgrupp då medlemmar är befriade från inträde. Först då blir det minst sagt annorlunda restaurangbesöket prisvärt. Öppet: tis–lör 17–01.

→

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 27

BIF>

Kfgjp Yc`i FJ$YXik\e[\i GEORGE LOUNGE

1137 Hamilton Street, Vancouver, georgelounge.com

8kk afYYX gÂ&#x201A; bX]Â&#x201E; COFFICE

TjĂ¤rhovsgatan 5, tel 462 95 50, coffice.coop

FĂśr ett par mĂĽnader sedan Ăśppnade nĂĽgot sĂĽ modernt som ett kafĂŠkontor pĂĽ TjĂ¤rhovsgatan. FĂśr 700 kronor blir du fullvĂ¤rdig medlem i Coffice och kan, fĂśrutom att med gott samvete jobba pĂĽ kafĂŠ utan att kĂśpa nĂĽgot, Ă¤ven boka konferensrum, anvĂ¤nda skrivare och nĂ¤tverka med andra fĂĽmansfĂśretag. FramfĂśrallt har du mĂśjlighet att reservera tid i nĂĽgon av fĂĽtĂśljerna och dĂ¤rmed ha en garanterad plats. Elin Olsson pĂĽ arkitektbyrĂĽn Combine Ă¤r en av initiativtagarna. ErkĂ¤nn att ni kom pĂĽ namnet fĂśrst och konceptet dĂ¤refter. â&#x20AC;&#x201C;Faktiskt Ă¤r det lite sĂĽ. NĂ¤r vi inte fick

lokalen vid Nytorget som vi var ute efter [Urban Delis lokaler, reds. anm.] flyttade vi istĂ¤llet kontoret till min och min sambos lĂ¤genhet. Det fick smeknamnet Boffice. Coffice blev den naturliga fortsĂ¤ttningen. Hemmajobbandet fĂśr de anstĂ¤llda pĂĽ Combine Ă¤r numera ett minne blott dĂĽ fĂśretaget sitter lĂ¤ngst in pĂĽ Coffice. KafĂŠet och kontoret som naturligtvis framfĂśrallt befolkas av frilansare. â&#x20AC;&#x201C; Som frilansare Ă¤r det skĂśnt att fĂĽ vissa rutiner. Man kan bli galen pĂĽ att sitta hemma hela tiden. â&#x20AC;&#x201C;Pelle Tamleht Ă&#x2013;ppet: mĂĽnâ&#x20AC;&#x201C;fre 8â&#x20AC;&#x201C;19, lĂśr 10â&#x20AC;&#x201C;17.

Ola â&#x20AC;?Topsyâ&#x20AC;? Carlson har fĂĽtt sitt smeknamn frĂĽn tiden som diskplockare i GĂśteborg. Han sĂĽg helt enkelt ut som en tops och fick heta dĂ¤refter. Idag jobbar Ola sedan ett och ett halvt ĂĽr tillbaka som bartender pĂĽ Scandic Anglais ĂśvervĂĽning Bar 101. Under OS befinner han sig dĂ¤remot i Vancouver. NĂ¤rmare bestĂ¤mt pĂĽ berĂśmda George Lounge, den fĂśrsta London Style cocktail-baren som Ăśppnade i staden. Hur kommer det sig, frĂĽgar du dig nu. â&#x20AC;&#x201C;Barchefen Shaun Layton och jag trĂ¤ffades pĂĽ ett branschevent i Frankrike. Vi hade hemskt roligt tillsammans och han berĂ¤ttade redan dĂĽ att han skulle behĂśva personalhjĂ¤lp under OS. Jag Ă¤r med som enda svensk. Sedan Ă¤r det tvĂĽ engelsmĂ¤n och en frĂĽn Frankrike. Det Ă¤r en stor Ă¤ra att fĂĽ gĂśra det hĂ¤r, och jag har nog inte riktigt fĂśrstĂĽtt det Ă¤n. Ă&#x201E;ven om man inte skulle vara jĂ¤tteintresserad av sport Ă¤r ju OS en enorm grej. FĂśr Ăśvrigt kommer det att hĂĽllas en cocktailtĂ¤vling hĂ¤r som kallas fĂśr Mixlympics dĂ¤r vi europeer ska tĂ¤vla emot grundarna av cocktailscenen hĂ¤r i Vancouver. Detta har fĂĽtt stor mediauppmĂ¤rksamhet och kommer bland annat att sĂ¤ndas i NBC Today Show. Hinner du se nĂĽgra grenar? â&#x20AC;&#x201C;Tveksamt, det beror lite pĂĽ om jag orkar eller inte. Jag Ă¤r ju bara dĂ¤r i 40 dagar. Men skulle jag fĂĽ vĂ¤lja nĂĽgonting skulle det helst

bli en hockeymatch. Arenan ligger rĂ¤tt vid restaurangen. Jag kommer i alla fall att hinna ĂĽka lite skidor sjĂ¤lv i OSâ&#x20AC;&#x201C;backen nĂ¤r tĂ¤vlingen Ă¤r Ăśver och jag har jobbat klart. Vilken sportsstjĂ¤rna skulle du helst servera? â&#x20AC;&#x201C;Jag vet faktiskt inte. Har nog inte ens tĂ¤nkt pĂĽ att stjĂ¤rnorna kan tĂ¤nkas dyka upp dĂ¤r. â&#x20AC;&#x201C;Pelle Tamleht

KFGJP ><I FJJ <E M@EE8E;< FJĂ&#x2026;:F:BK8@C â&#x20AC;&#x201C; Det mĂĽste ju bli en Vancouver Cocktail, en klassisk drink frĂĽn Sylvia Hotel hĂ¤r i Vancouver. â&#x20AC;&#x201D; 45 ml Gin 25 ml SĂśt Vermouth 7 ml Benedictine DOM 2 stĂ¤nk Orange Bitters â&#x20AC;&#x201D;

! " !

LĂ¤s vĂĽra bloggar! CALLE SCHULMAN â&#x20AC;?Det gĂĽr en ADHD-vĂĽg genom landet. Har ni mĂ¤rkt det? Fler och fler sĂ¤ger att de har det. Att de bara ska gĂĽ till lĂ¤karen fĂśr att fĂĽ det pĂĽ papper.â&#x20AC;?

DASHA GIRINE â&#x20AC;?Oavsett vad vi mĂśter i vĂ¤rlden har vi alltid ett val. Det Ă¤r valen som definierar vilka vi Ă¤r och vi kan alltid vĂ¤lja vad som Ă¤r rĂ¤tt.â&#x20AC;?

MARGRET ATLADOTTIR â&#x20AC;?PĂĽ stockholmstrafiken ljĂśg de as usual, fĂśr inte fan gick rĂśda linjen som den skulle mĂ¤rkte jag sen.â&#x20AC;?

CAMILLA Ă&#x2026;STRAND â&#x20AC;?Jag tĂ¤nker klĂ¤ mig i pastell hela vĂĽren. Mest i vanilj, mjĂślkchoklad och hallon. Pistage kĂ¤nns dĂ¤remot som en svĂĽrare fĂ¤rg.â&#x20AC;?

SARA BOURKE â&#x20AC;?FĂśrutom kĂ¤ndisar, modeller och modebloggare var West Village-baren Ă¤ven fylld med stearinljus, bubbel och massor med god mat.â&#x20AC;?

KRISTIN ZETTERLUND â&#x20AC;?NĂĽgon har tydligen spelat in en kortfilm om Rihannas rumpa. Jag Ă¤lskar den!â&#x20AC;?

AMAT LEVIN â&#x20AC;?Jag har redan raljerat om varfĂśr dagens hiphop gĂśr mig lĂ¤tt illamĂĽende. Och jag har redan satt mina fĂśrhoppningar till geniala Jay Electronica som, om Gud vill, kommer att slĂ¤ppa ett album i ĂĽr.â&#x20AC;?

PELLE TAMLEHT â&#x20AC;?Bland det svĂĽraste du kan brĂ¤nna av i konstĂĽkning Ă¤r ett sĂĽ kallat kvadrupelhopp. UngefĂ¤r hĂ¤lften av de som fĂśrsĂśker sig pĂĽ detta dĂśr.â&#x20AC;?

PARISA AMIRI â&#x20AC;?Vid ĂĽttatiden i Centralen spelade tvĂĽ baltiska mĂ¤n â&#x20AC;&#x153;All by myselfâ&#x20AC;? pĂĽ dragspel. GrĂ¤t ohĂ¤mmat. LĂ¤tt vĂ¤rt allt jag hade pĂĽ mig: en tjuga och tvĂĽ drinkbiljetter pĂĽ CafĂŠt.â&#x20AC;?

28 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010

BIF>

MÅNADENS MATPROFIL

CfkkX Cle[^i\e1 ÈDXk i Xek`e^\e ^f[ \cc\i \aÈ Lotta Lundgren är till vardags en 38– årig matskribent. Men under åtta onsdagar i vår syns hon också som en av tre programledare för Landet brunsås. Det är inte ett matprogram, utan ett kulturprogram som handlar om mat. Och uppgiften är att ta reda på varför vi svenskar äter som vi gör. Är den svenska matkulturen verkligen så själlös som den framställs i programmet? –Svenskar är öppna för ny mat och det tycker jag är ett bra karaktärsdrag! Jämför med Italiens matkultur som genomgick en renässans från slutet av 1500-talet till slutet av 1600-talet. Efter det stängde man receptböckerna och bestämde sig för att alla maträtter mänskligheten behövde därmed hade hittats på. Så nöjda är man med sig själva och så lite inspiration behöver man från omvärlden. Personligen får jag rysningar av den typen av fantasilöshet. Vad har tv–publiken att se fram emot i kommande program? –Vi kommer att prata om barns negativa inverkan på familjens matkultur och varför hemmafrun varken är eller någonsin har varit svaret på frågan om hur man ska hinna laga mat. Dessutom ska vi försöka äta någon form av gnagare. Landet brunsås har fått kritik för att ha varit lite för tokroligt. –Vi tar väldigt allvarligt på mat i Sverige, och tycker om att moralisera över hur andra beter sig kring mat. Karin af Klintberg och jag ville att Landet brunsås skulle vara en

motvikt till precis det – klart att folk blir förbannade. Var det svårt att hitta vilken nivå ni skulle lägga er på? – Nej. Mat och humor är mycket enkla och basala saker. Mat är antingen god eller ej. Humor är antingen kul eller ej. Landet brunsås är varken ett mat– eller humorprogram, utan ett kulturprogram

prästen”. De fick vänta i nästan 20 år, men till slut kom jag tillbaka! Har du någon teori om varför matens status har ökat på senare tid? –Matens och matlagningens status ökar i länder som Sverige, Storbritannien, USA, Tyskland och Norge. I Italien, Ryssland, Belgien, Frankrike, Iran och de andra starka matkulturerna händer ingenting – där

knegar man på som vanligt. Kanske är det så att maten stiger i status i länder där mat och matlagning traditionellt sett har haft låg status? Måste man kanske nå botten innan man kan börja arbeta sig upp mot ytan igen? –Pelle Tamleht Landet brunsås sänds på onsdagar kl. 20 i SVT2.

È;\ m`cc\ j\ d\i Xm Ê[\e ki\mc`^X bm`eec`^X gi jk\eÊ% ;\ ]`Zb m ekX ` e jkXe )' i# d\e k`cc jclk bfd aX^ k`ccYXbX%È som har mat som vinkel och röd tråd. En annan åsikt är att nivån på grabbigheten är rätt hög. – Jag älskar Henrik Schyffert och ErikHaag. De är vackra och känsliga män som har jobbat järnet för att jag ska framstå som slipad och intressant. Vi får se hur det låter när serien är slut. Du är debutant i tv-sammanhang? – Det är jag inte alls. Jag var med hos Siewert Öholm i början av nittiotalet och pratade om reklam. Efteråt ringde väldigt många äldre in till programmet och skrek att de ville se mer av ”den trevliga kvinnliga

Lotta Lundgren, Erik Haag och Henrik Schyffert leder programmet Landet brunsås.

FOTO: SARA CHOGHRICH

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 29

KRÖNIKA

=Xmfi`kgcXkj\i Xkk [i`ZbX m`e Å [\c /1 PjkX[ JXckja YX[# {jk\ic\e

;IP:B

EXklic`^X EfdX

BRICE BOUZY GR CRU

BRICE AŸ GR CRU

BRICE MILLESIME 2002

BRICE ROSÉ

Gi`mXk `dgfik1 =piX epX Z_XdgX^e\ fZ_ ]piX epX c

bland, när smutsen från Grammisgalor, Guldbaggar eller Cissi Elwins ointelligenta ögon når innanför dina skyddande Pierre Cardin-glas, när den svenska musikbranschen med dess skivbolag, små assistenter och dj:ande PR-människor, denna smaklösa best driven av ren ondska och illvilja, når innanför din Kenzo-morgonrock. När detta skoningslösa maskineri, fullständigt borderline-psykotiskt, tänkt att domptera dina barn, förgöra din själ och äta ditt hjärta, och dess tentakler strålar på dig genom din tv, radio och email måste du, för att mentalt överleva, hitta en plats för din tillflykt. En plats så ren och fri och fylld av skönhet att ovan smuts inte når dig. En plats så ren och fri att den renar och helar dig från ovan antimänniskor. Platsen är bara en övernattningsväska bort. Platsen heter Ystad Saltsjöbad och ligger i den vackraste delen av Sverige: Österlen. Jag älskar Ystad Saltsjöbad eftersom jag tycker om hur personalen tar hand om mig. Är mitt ansikte puffigt läggs det på en isdyna. Får jag en skada på huden tröstar de mig med en anti-age-produkt. Börjar jag gråta får jag ett bord på restaurang Nero. Jag tränar här regelbundet. Jag gör sit-ups. Jag kan nu göra hundra stycken. Så. För mig är Ystad Saltsjöbad ett… reningsbad. Utsikten över havet och strandmiljön är bedövande vacker. Interiören? Tänk Newport, Rhode Island. Om vi hade haft en Kennedy-klan i vårt lilla land hade de semestrat här. Du vaknar upp av vågor som slår upp mot stranden, äter en frukost samtidigt som du kan spegla din rena hy i besticken. Du får vatten i vattenglas och vin i vinglas. Precis som det ska vara. Sedan öppnar sig ett paradis av behandlingar och massage. Ansiktet rengörs, ångas, peelas. Terapeuten har ett perfekt handlag. Du svävar till slut och ser dig själv smekas ovanifrån. Spänningar och stress trycks behändigt ur dig i den svenska massagen. Du befinner dig i himlen. Men att se ut över havet med ett glas Jacques Selosse i handen är kanske det jag minns starkast från detta paradis. Q

ÈFd m` _X[\ _X]k \e B\ee\[p$bcXe ` m ik c`ccX cXe[ _X[\ [\ j\d\jkiXk _ i%È

Pressat kycklingskinn.

ROAD DOG Den första öl som Steadman bildsatte med hundmotiv. En mörk racka med smak av choklad, vilket gör den lämplig för såväl stora som små fyllehundar. En ”road hog” är en som äger vägen. Med Road Dog äger man baren.

Vaktelägg på rökt hö.

K-9 WINTER ALE För kanske tankarna till George Stranahans bergstopp för en dyslektiker, men är faktiskt en lek med ord på engelska. K-9: ”Kay-nine” eller ”canine” som stammar från latinets canis canis och betyder, kort och gott, hund. En ale att dricka till skidåkningen.

ROAD DOG

Fläderblomma.

GONZO IMPERIAL PORTER Lanserades som hyllning till Hunter S Thompson när han blåste skallen av sig 2005. En mustig, böljande besk porter vars rostade maltsmak juckar mot smaklökarna. Länge.

K-9 WINTER ALE

Olika sorters picklad lök, med benmärg.

GONZO IMPERIAL PORTER

Lamm från Färöarna.

–Carl Reinholdtzon Belfrage

Havskräfta med dragonemulsion och pulveriserade isländska alger.

RAGING BITCH

KI<E;98IFD<K<I

www.ysb.se

— Vin Nature Vinets naturliga framtid.

:8IC I<@E?FC;KQFE 9<C=I8><

–Carl Reinholdtzon Belfrage

Champagnehuset Brice startade den 8 September 1994. Firman ligger i hjärtat av Bouzy Grand Cru Classé 100%. Familjen har levt i Bouzy sedan 1600-talet och är ägare till sju hektar mark. Brice tar även druvor från andra odlare mestadels från Aÿ, Bouzy, Cramant och Verzenay. Jean-René är chef både för vinmakeriet och produktionen och till sin hjälp har han oenologen Michel Joly som har arbetat för familjen i 30 år.

RAGING BITCH En helt ny skapelse som jag inte har haft äran att avnjuta än, kanske för att den hela tiden säljer slut innan den har hunnit lämna ”US and A”. Enligt uppgift ska den ha en rasande smak, framjagad genom att ha tvångsmatat de stackars jästsvamparna (ett fall för aktivister av något slag) med sirap. Detta leder till att jäsningen går onaturligt fort, flera gånger fortare än lagom, och alkoholen bildas med en sådan fart att Johannes Brost, Ingvar Oldsberg och Tommy Körberg måste resa till Maryland flera gånger i veckan för att normalisera tillverkningsprocessen.

I förra numret diskuterade vi den naturliga vintrenden, Vin Nature. Den restaurang i världen som har bäst koll och mest exklusivt utval av denna vinfilosofi är Noma i Köpenhamn. Deras sommelier Pontus Elofsson och kökschefen och delägaren René Redzepi är en fullkomligt gudomlig duo. Noma är min absoluta favorit av världens restauranger och här är ett urval från mitt senaste besök. Då jag avnjutit en artonrätters avsmakningsmeny.

— Pierre Frick, Larmandier och Joly Bästa producenterna just nu.

— PulignyMontrachet 2005:an bara växer i komplexitet och intensitet.

— Svavel Vinets klamydia.

— Dessertvin Drack Sauternes 90 på Sjömagasinet. Jag log inte.

— Sherry Jag dricker hellre en bra bourbon. Förslagsvis en Makers Mark.

crb@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 31

BFEJK

# " ! ,

$(($ )+&(%&*'

!!!

SpindelnĂ¤t men inga konstorcher pĂĽ Bonniers konsthall.

NXcb# nXcb# ]Xj_`fe# YXYp

KĂ&#x201E;NN DIG SJĂ&#x201E;LV â&#x20AC;&#x201C; en upplevelsevandring om kĂ¤nslor och medvetandet, gestaltad av Bigert & BergstrĂśm i samarbete med barn och hjĂ¤rnforskare. 14/2â&#x20AC;&#x201C;9/5

ĂĽ en fest kommer en kompis in i rummet. Hon stĂ¤ller sig med ena benet framfĂśr det andra, liksom lite pĂĽ tĂĽ, kisar med Ăśgon och plutar med munnen. Hon ska pĂĽ ELLE-galan. Kolla in John Gallianos poser nĂ¤r han tackar fĂśr applĂĽderna hos Dior sĂĽ fattar du. Hon Ă¤r normalt vĂ¤rldens schysstaste tjej, men den hĂ¤r kvĂ¤llen Ă¤r hon som fĂśrbytt. Hon tittar nervĂśst pĂĽ klockan sedan bĂ¤r det av fĂśr henne och hennes vĂ¤ninna (som fĂśr sĂ¤kerhets skull inte ser sĂĽ bra ut, utan endast har blivit medbjuden fĂśr att gĂśra sin kompis snyggare). Idag fĂĽr jag ett mejl frĂĽn henne dĂ¤r hon skriver att hon bara fanns med pĂĽ en ynka liten bild â&#x20AC;&#x201C; och dĂĽ inte pĂĽ elle.seâ&#x20AC;Ś Neeej! Panik. Jag fattar inte vad som Ă¤r grejen. Alla rĂśdamattan-bilder Ă¤r i princip identiska. Det Ă¤r bara personerna som Ă¤r avbildade som skiftar. Och det Ă¤r samma gamla ras som vanligt. Ă&#x201E;r verkligen Johan â&#x20AC;?Stackars Boâ&#x20AC;? Renck fortfarande sĂĽ het? Ă&#x201E;r det verkligen Noomi Rapace som fĂĽr pris fĂśr ĂĽrets bĂ¤st klĂ¤dda? Borde det inte vara Lisbeth Salander? (HĂśrde fĂśrresten att nĂĽgon fotograf hade ropat â&#x20AC;?Lisbeth!â&#x20AC;? till Noomi.) Folk pĂĽ bilderna Ă¤r glada, sura, sexiga, coola. Men det Ă¤r helt humorbefriat. Det Ă¤r pĂĽ allvar. Ă&#x201E;ven om jag hade vĂ¤ldigt roligt ĂĽt modeexperter i ledsen-hund-glasĂśgon. Kollat dig i spegeln pĂĽ sistone? Voff! Nu blir det andra bilder.

vara lugnt. Min mobil lyser inte blĂĽ, sĂĽ det Ă¤r inga konstorcher pĂĽ vĂ¤g. Men framfĂśr mig spĂ¤nner en gigantisk spindelvĂ¤v. Jag hĂĽller mig pĂĽ avstĂĽnd fĂśr jag vet vad som hĂ¤nder om man fastnarâ&#x20AC;Ś Som tur Ă¤r har Tomas Saraceno gjort den imponerande vĂ¤ven och jag kan vara alldeles lugn. NĂ¤r jag gĂĽr nĂ¤rmare viskar mannen bredvid mig: â&#x20AC;?My preciousssss.â&#x20AC;?

(

JOAKIM ENEROTH

Christian Larsen, Hudiksvallsgatan 8, till och med den 28 mars

Skidsemester, trekking, storcash, flygplatser och solsemester. Det Ă¤r trevligt och man kan koppla av och bara vara sig sjĂ¤lv. Man Ă¤r sĂĽ gemensam dĂĽ. Men sjĂ¤lv tycker jag att det inte Ă¤r sĂĽ, fĂśr det blir brĂĽk i liftkĂśn, man fĂĽr lappsjuka i naturen, stĂśr sig pĂĽ grannparet pĂĽ playan, irriterar sig pĂĽ kĂ¤rringen framfĂśr i charkdisken, fĂśr att inte tala om nĂ¤r de byter gate hux flux. Man Ă¤r inte gemensam. Man Ă¤r helt ensam. Som tur Ă¤r tycker Joakim Eneroth samma sak.

)

TOMAS SARACENO

Bonniers konsthall, till och med den 20 juni

HjĂ¤lp! Jag stĂĽr och tittar efter Honmonstret. Jag tittar upp (hon kan ju sitta uppflugen i taket), jag tittar ĂĽt sidorna, men det verkar

I samarbete med fĂśreningen Artikel 31 och med stĂśd frĂĽn AllmĂ¤nna Arvsfonden INFO & BILJETT www.kulturhuset.stockholm.se, 08-508 315 08

8E;<IJ B8IE<CC anders.karnell@nojesguiden.se

32 NĂśjesguiden â&#x20AC;˘ Nr 2 â&#x20AC;˘ 2010

RUBENS & VAN DYCK

Nationalmuseum, den 25 februariâ&#x20AC;&#x201C;23 maj

Kanal 5 har visat trailers fĂśr sitt ganska sorgliga program Outsiders. En show som lever vidare trots att bĂ¤st-fĂśre-datumet fĂśr lĂ¤nge sedan Ă¤r passerat. I en trailer visas en tjej som inte klarar av feta mĂ¤nniskor utan att fĂĽ panikĂĽngestâ&#x20AC;Ś Till alla fettfobiker: Den hĂ¤r utstĂ¤llningen Ă¤r inget fĂśr er. Till alla andra som stĂĽr ut med att se lite volym: Kom hit och njut! Gissar att hela Stockholms FA(Fat Admirer)-scen kommer att dyka upp. Ett programuppslag mĂĽnne?

JOHN MARA

Gallery NaĂŻve, Grevgatan 32, den 11 marsâ&#x20AC;&#x201C;5 april

Vad hĂ¤nder nĂ¤r en AD gĂśr konst? Den blir snygg. Vad hĂ¤nder nĂ¤r en AD stĂ¤lls infĂśr kaos? Det blir ordning. Var stĂ¤ller en AD ut? PĂĽ Sturehof och Pontus by the Sea. Eftersom han Ă¤ter dĂ¤r (bakfickan, liksom). Vad gĂśr en AD nĂ¤r han trĂśttnar pĂĽ att vara AD? Han gĂśr konst. Vad hĂ¤nder med ordningen dĂĽ? Det blir kaos. Hur blir konsten dĂĽ? Bra! TOKYO STORIES

Kulturhuset, den 6 marsâ&#x20AC;&#x201C;2 maj

Vad skulle en japan sĂ¤ga om Tokyo? Inte sĂĽ mycket. Han skulle sĂĽ klart fotografera! NĂ¤r jag fĂśrst hĂśrde talas om det hĂ¤r projektet tĂ¤nkte jag att det skulle vara skĂśna aftnar med teceremoni, Hello Kitty och Ginzageishor. Och folk som satt och berĂ¤ttade. Lite som Etnografiska (med korkoplastmattor och allt). Men icke. Det blir foton pĂĽ en och annan geisha, men ocksĂĽ hennes mamma, mormor och mormors mor. Det blir generationer med fnitter. Mer SakĂŠ nĂĽgon?

J:<E

FOTO: PETRA HELLBERG

KfibX k iXieX fZ_ jclkX lgg d\[ _le[ ^fe\e

luta gråta, Unga Klara är tillbaka!” skryter de själva. Och det gör de rätt i, den där nerläggningshotade teatern som vägrade försvinna och i stället facebookade till sig nya aktieägare. Det är numera Unga Klaras vänner – det vill säga publiken, samlad i en ideell förening – som äger teatern. Som därmed kan fortsätta livet som en självständig enhet utanför Stadsteatern. Och på Nöjesguiden torkade vi inte bara tårarna. Vi tog även fram finnäsduken och putsade upp en prispokal till högglans: Stockholmspriset 2009 i kategorin Scen gick till ”vår både barnsligaste och erfarnaste teaterscens” fantastiska föreställning Tröstar jag dig nu?. Och du som missade den förra våren behöver inte heller gråta för det. Det är nämligen dags för nypremiär. Grattis.

(

TRÖSTAR JAG DIG NU?

Unga Klara, Lagret, Stadsteatern, nypremiär den 27 februari

Okej, kanske måste du gråta en skvätt ändå. Tänk att psykologiserande terapiteater kunde bli så här fint. Låt dig tröstas av fenomenala Malin Cederbladh, Gustav Deinoff, Suzanne Gunnersen, Emelie Jonsson och Jan Modin, tillsammans med Fred Astaire och Ginger Rogers, stora hundhuvuden och musik av folk som Ane Brun och Markus Krunegård. ”Tack för kaffe, näsdukar och katharsis”, som vi skrev i prismotiveringen.

)

SLOTT I SVERIGE

Dramaten, till och med den 24 mars

Bonjour tristesse? Nej. Hej humor! Äntligen är det roligt på Dramaten. Och då pratar jag inte om Pygmalion på stora scenen. Undvik den. Satsa pengarna på Françoise ”Bonjour Tristesse” Sagans debutpjäs, en svart komedi i vitt – det snöar i drivor utanför slottsfönstren. Där innanför har regissören Jenny Andreasson skapat en fint skruvad, lätt salongsberusad stämning där ensemblen i sina bästa stunder spelar som om de hade hittat på sina roller åt sig själva, fingertoppspoppigt koreograferade av Gunilla Heilborn (en annan gammal Stockholmsprisvinnare). Rebecka Hemse och David Mjönes svider som cyniska syskon, Hulda Lind Jóhannsdóttir är en bedårande version

av ”den galna kvinnan på vinden”, och den slingriga ynglingen Omid Khansari – så kul att se honom på den här scenen! Fast allihop slås de så klart på fingrarna av Malin Ek, drottningen av humoristiskt allvar. Snyggt och sorgligt. Roligt rokokorutigt och helt koko.

HAPPY TO BE HERE

Anna Koch, Dansen Hus, den 2–3 mars

En till före detta Stockholmsprisnominering. 2003 såg jag Anna Koch första gången. Hon hade ”bytt till sig rörelser” med ett trettiotal andra svenska koreografer och framförde processen i ett solo på Fylkingen. Många rörelser senare (hon är numera konstnärlig ledare på Weld) verkar det fortfarande vara möten och omtolkningar det handlar om. Dags för urpremiär.

MADE IN SWEDEN

Dorte Olesen, Dansstationens Turnékompani, Dansens Hus, den 17 mars–18 mars

Eftersom bara det bästa är gott nog för er slänger jag in ännu en Stockholmsprisad koreograf. Dorte Olesens Pudel – med fluffiga kungspudlar och pianopuman Frida Hyvönen på scen – vann Nöjesguidens pris 2005. En sådan där föreställning som jag tänker lite på ibland, tillsammans med ett annat av hennes verk, Ful flicka. Den här tonårshistorian (niondeklassare samarbetar med proffsdansare om livets stora känslor) skapades i Malmö i höstas, och gästar stan i mars.

BERGSPRÄNGARDÖTTRAR Södra Teatern, den 10–11 mars

Ni minns väl när Lo Kauppi sprängde sig in i scenkonstvärlden med Bergsprängardottern som exploderade, hennes självbiografiska monolog om en krutdurk till uppväxt? Nu flera år senare kommer uppföljaren, som även blir hennes regidebut. Pjäsen bygger på intervjuer med kvinnliga interner på Hinsebergs och Ystads kriminalvårdsanstalter.

D8@E8 8IM8J maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 33

Strateg, kreatör, kreateg eller stratör? På Berghs kan du utbilda dig till art director, grafisk designer, produktions- eller projektledare, copywriter, marknadskommunikatör, informatör, digital director eller digital creative. Vad du än väljer så kommer du till en speciell skola. Speciell för att vi utbildar både kreatörer och strateger under samma tak (även om vi inte gillar uppdelningen; alla moment är kreativa, alla moment är strategiska). Speciell för att vi genomför projekt där du samarbetar med studenter från andra utbildningar på

skolan. Och speciell för att vi har en så nära kontakt med branschen och näringslivet. Utbildningarna startar i augusti, är studiemedelsberättigade och pågår ett till två år på heltid. I augusti startar också våra internationella bachelorutbildningar. Då är du på Berghs en termin, för att sedan fortsätta fem till sex terminer i USA eller Australien. För mer info och personlig studierådgivning, ring 08-587 550 00 eller besök www.berghs.se

KRÖNIKA

Jk`c bXe `ek\ b gXj ] i g\e^Xi

til kan inte köpas för pengar” är en av de mest överanvända klyschorna i modesammanhang. Antagligen för att man förr i tiden kunde det. Hittills har du kunnat få din stil på köpet med din feta plånbok och förr i tiden gick vackra kläder endast att få genom att skräddare sydde upp plaggen efter mått i vackra material. Det var tyll och fluff och krås och allt möjligt skit, men det avspeglade pengar och makt. Idag är stil ett mer löst begrepp som även är väldigt individuellt. Skillnaden är att du idag inte behöver vara stenrik för att ha bra smak eller en vacker klädstil. Dina kläder avspeglar inte längre din ekonomi i lika hög grad. Sedan ska man inte hymla om att vissa fortfarande lyckas få till en hygglig look med hjälp av en herrans massa pengar (huruvida personen i fråga ser originell ut eller inte är en fråga i sig). Tanken slog mig efter att ha gått igenom flera hundra bilder på kändisar från diverse galor. Dessa kändisar är några av de rikaste personerna i världen. Ändå var det väl en på 20 som bar en vacker klädsel. Detta trots att de flesta har personliga stylister. Det får mig att tänka på hur svårt det faktiskt är att ha stil. Hur lite det faktiskt handlar om pengar. Jag går på svenska ELLE-galan och inser att tio personer här klär sig bättre än alla kändisar på den senaste galan i Hollywood. Trots en årslön som motsvarar Hollywoodkändisarnas dagslön. När vi idag får frågan om vad som inspirerar oss svarar de flesta ”folk på gatan, streetstyle-sidor, bloggare”. Få svarar ”Donald Trump med fru”. Jag tycker att detta är helt fantastiskt. Vetskapen om att jag inte behöver vara skitrik för att klä mig fint. Att veta att jag på Stadsmissionen kan hitta en klänning som är vackrare än den Keira Knightley bar på Oscarsgalan. Pirret i magen av att bli inspirerad av en vanlig student som stressar förbi på trottoaren. Precis som vissa människor föds med en fantastisk sångröst eller talangen att kunna skådespela, föds vissa med en känsla för stil. Det spelar ingen roll hur mycket cash du har i plånboken, har du stil så har du. Någon som verkligen har en bra smak är vår svenska stolthet Malin Åkerman. Hennes röda Alexander McQueen-klänning som hon bar på premiären av Trubbel i Paradiset i Stockholm var i en klass för sig. Hela röda mattan stannade upp när hon kom, med ett strålande leende som grädden på moset. I detta nummer har jag fått äran att intervjua henne – läs och njut! Q

ÈKXZbX >l[ ] i Xkk m` `ek\ c\m\i le[\i k`[\e [ bi j fZ_ bfij\kk\i `ee\YXi Xkk _X jk`c%È

Skinnjackan Trotsa vintern, skinnjackan är världens bästa plagg. Värd att frysa ihjäl för.

Snö ALLA mina klackskor har blivit mördade av snön denna vinter. Saltränder som inte går bort, klackar som slits och material som förstörs. Jag blir galen.

D@:?8<C8 =FIE@

DF;<

Df[\YiXejZ_\ej epX dljfi

llt började med designers som förälskade sig i människor som blev deras musor och inspiration till deras verk. Sedan kom världens ledande klädföretag på att man kunde inkludera dessa inspirerande människor i märket och innan vi hann blinka byttes toppmodellerna i reklamkampanjerna ut mot världens hetaste kändisar. Denna utveckling fortsatte och under de senaste åren har kändisarna i stort sett tagit över modehusen, klädkedjorna och märkena. De gör parfymer, designar gästkollektioner, agerar så kallade rådgivare och så vidare. Många kändisar har idag mycket större makt över modeföretag än att bara vara en musa eller ett ansikte utåt. Utvecklingen mellan mode och kändisar är intressant. Lindsay Lohan agerar ”artistic adviser” för Ungaro och svenska modebutiker eller företag tar in unga, bloggande tjejer som rådgivare eller gästdesigners. Vad kommer härnäst? Klädjätten H&M låter en 16-årig ”modebloggare” designa en kollektion för deras trendavdelning? Finns det något stopp? Isabella ”Blondinbella” Löwengrip släppte bara för några månader sedan egna kollektionen Classified som hon har utvecklat tillsammans med Bubbleroom. Kollektionen släpps i omgångar med ett plagg i veckan under våren och varje släpp har sålt slut på mycket kort tid, trots att stora kvantiteter har producerats. 18-åriga bloggaren Kenza Zouiten har under två säsonger samarbetat med märket Jofama och har släppt två kollektioner under namnet Jofama by Kenza. Hon har även gjort en vår-

ÈD e^X Xm m i k`[j b e[`jXi _Xi `[X^ \e dpZb\k jk ii\ dXbk m\i df[\] i\kX^ e Xkk YXiX mXiX \e dljX \cc\i \kk Xej`bk\ lk k%È 9vJK ALJK EL Michaela Forni

— J. Dauphin

smyckesdesigner

och en höstkollektion med skor för skomärket Wildflower. Rebecca Simonsson, nattklubbschef på Hell's Kitchen i Stockholm, har under det senaste året blivit uppmärksammad för sina vågade kreationer och har kallats Sveriges svar på Lady Gaga. Nu håller hon på med en egen kollektion med specialdesignade och originella kläder som kommer att gå under namnet Rebandreb. Det är bara tre exempel på unga kvinnor som uppenbarligen har ett stort inflytande över konsumenterna i Sverige. De som från början var stilikoner förvandlades till makthavarna och har en stor inverkan över vad vi kommer att ha på oss nästa säsong. Q

Det pirrar i magen av förälskelse när man ser smycken från J. Dauphin. Jag är mycket imponerad av hennes design. — Fashion Week by Berns modeveckan

Stockholms modeveckor blir bara bättre. Vi ska vara väldigt stolta över våra svenska designers och alla andra som hjälps åt för att få Stockholms modeveckor att blomma. — Vår kommer snart

Snart är det vår. Håll ut. Det är inte långt kvar tills vi får gå med solglasögon, små skinnjackor och bara ben.

–Michaela Forni

E`kk`fkXcjdf[\k m` c deXi bmXi Mode, film och musik går i cykler och det brukar ta ungefär 20 år innan vi tycker att någonting som var löjligt ute börjar se rätt snyggt ut igen. Och det är ingen hemlighet att nittiotalet gör sig påmint allt mer. Visst, mode är något högst individuellt och alla bör få ha på sig vad de vill, men vi kan väl i alla fall försöka att ha kvar dessa stolpskott i garderoben? Buffaloskor Om dessa förödande hemska platåmonster lyckas kräla sig tillbaka till rampljuset lovar vi att anordna en intervention i den goda smakens namn.

Adidasbyxor med knappar På mitten av nittiotalet fick alla mellanoch högstadieelever hjärnsläpp. Varför byxorna någonsin fick lämna gympasalen är fortfarande ett mysterium.

Savannbyxor Vid millennieskiftet hade ALLA fjortistjejer savannbyxor. Låt dem, särskilt de vita, bli ett glömt kapitel.

Z. Cavaricci-byxor Mario Lopez må ha fått något av en renässans i USA, men han var smart nog att lämna sina signaturbyxor kvar i Saved by the Bell-eran.

Bombarjackor Skinheads och David ”John-John” Tainton i Vinterviken. Du vill inte göra folk påminda om det sällskapet.

Dog tags Ska du ut i krig? Afghanistan, kanske? Inte? Lämna då dödsbrickorna hemma.

Keps med böjd skärm Kepsar i olika former kommer alltid att finnas. Men vi kan väl komma överens om att inte böja skärmarna i v-form? Hängselbyxor Det är väl inget fel på hängselbyxor egentligen. Men snälla, knäpp åtminstone hängslena! Fila Muscleball Kolla på Chuck Taylors eller Nike Air Force – vissa sneakers är tidlösa. Fila Muscleball? Inte så mycket. –Amat Levin

michaela.forni@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 35

DF;< Sisters har värvat Malin Åkerman, en av våra främsta Hollywood-exporter, som sitt nya ansikte utåt. Nöjesguidens moderedaktör Michaela Forni mötte upp WATCHMEN -stjärnan för ett samtal om favoritdesigners och sommarsverige.

MwI JM<EJB8 JKFCK?<K Text Michaela Forni

ag sitter i en antik soffa på tredje våningen på Grand Hotell i Stockholm. Jag går igenom mina anteckningar, och snart kommer någon och hämtar mig för att visa mig var jag ska. Jag kommer in i ett stort rum med vackra möbler och tunga gardiner som döljer den sol som försöker ta sig in. Runt det stora ekbordet sitter fyra personer som iakttar mig vänligt och framför mig står en strålande Malin Åkerman. Hon ger mig ett snällt leende och börjar småprata direkt. Om vädret, om festen kvällen innan och om hur skönt det är när solen värmer. Malin ser så sofistikerad ut, men talar på ett sprudlande, alldeles fantastiskt sätt som sprider energi. Malin Åkerman är flickan från Stockholm som gick från somrar i Ösmo till en modellkarriär i Kanada, fortsatte som sångerska i ett rockband i Los Angeles och är nu filmstjärna i Hollywood. Hon har tidigare setts i filmer som Watchmen, The Heartbreak Kid med Ben Stiller och Trubbel i Paradiset där hon spelar huvudrollen tillsammans med Vince Vaughn. En trivsam människa att vara i närheten av och det är med stor nyfikenhet jag börjar fråga ut henne om hennes nya projekt. Varför valde du att fronta just Sisters reklamkampanj? –De kontaktade mig för att se om jag var intresserad och jag sa direkt att, ”det är jag verkligen!”. För det första är det väldigt roligt att det var något svenskt och för det andra älskar jag verkligen deras vårkollektion. Den här klänningen jag har på mig nu är från Sisters (visar upp en svart, skir klänning, reds anm.). Det är kläder som passar mig väldigt bra, lite rock'n'roll, bohemiskt och fashion forward. Det är ett märke jag kan stå för och kläder jag vill bära. Känns det konstigt att veta att du kommer att sitta på stora kampanjbilder i butiker över hela landet? Eller är det ingenting jämfört med att spela in en film som ses av miljontals människor världen över? Blir du någon gång nervös över det kändisskapet som kommer med att vara skådespelerska? –Det är så mycket som kommer med skådespelandet. Det är inte bara att hoppa in på en audition, få jobbet och sedan skådespela utan det är så mycket runt omkring. Det jag är rädd för är mitt privatliv. Det är inte så att jag vill dölja allt, men vissa saker måste få vara mina. Min man och jag har sagt att om det blir så att vi jämt blir förföljda av paparazzis, då flyttar vi till Europa! Om du går ut på gatan här i Stockholm? –Inga problem! Det är ju en del som tittar och viskar, några kommer såklart fram men I can deal with that, absolutely! Det måste vara en dröm för en kändis att komma till Sverige för att alla är så blyga här. – … Det är underbart, haha! Var du nervös inför din galapremiär av Trubbel i paradiset här i Stockholm? –Jag är alltid nervös! Men det är bara att put on a smile och köra sin grej. Man kan

36 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

på att göra reklam! –Haha, nej men jag måste säga att det finns otroligt många duktiga röda mattandesigners. Jag tycker om tuffa saker, Balenciaga tycker jag är coolt. Sedan gillar jag Zac Posen också, hans kläder är lite sötare men jag gillar det. Jag lyssnade på ditt sommarprogram i P1 och log mig genom hela programmet. Du har en mycket fin egenskap att se positivt på livet trots motgångar och svåra tider. Hur gör du för att inte bara vilja skjuta dig själv och dö när allt går åt helvete ibland? –Jag har dagar där jag känner ”Fan, det här är en dålig dag, I can’t wait for tomorrow.” men jag tror att man måste försöka tänka ”Okej, jag kanske inte ens kommer att vara här imorgon”. Jag har en pappa som är superpositiv, man kan sätta honom i en hög av bajs och han gör ändå det bästa av situationen. Jag tycker att det funkar jättebra att se livet som en vit duk som man själv väljer hur man vill måla. Jag har ju så himla tur för jag har en jättebra karriär, jättebra vänner, en jättefin man, en jättefin familj and I couldn’t ask for more. Det är klart att man får ha kvällar när man sitter i soffan och gråter och äter glass men sedan får man fortsätta köra. Jag har inget tålamod för folk

FOTO: MARCUS OLSSON

ÈDXe bXe j kkX d`e gXggX ` \e _ ^ Xm YXaj fZ_ _Xe ^ i e[ [\k Y jkX Xm j`klXk`fe\e%È inte ha en dålig dag för har du det, då är du en bitch för alltid. Man måste put on a gameface. Det jobbiga är att jag så gärna vill stanna och ge alla autografer och så, men det finns liksom inte tid till det. Annars var det såklart jätteroligt att vara här för premiären, hela tjocka släkten var ju med!

Jag hörde det! Hur var efterfesten? – Den var helt galen, pappa hade bjudit in typ 100 personer. Det var massa kompisar och familj. Vilken är den finaste klänningen du har burit på röda mattan? –Jag hade en svart paljettklänning på Watchmen-premiären i London som jag tycker var skitcool. Sedan var klänningen jag hade på mig igår helt fantastisk. Det tyckte jag med! Jag hade faktiskt planerat att fråga dig var den kom ifrån. –Alexander McQueen! Åh, och skorna var också från Alexander McQueen, jag älskade dem. Och såg du väskan?! Den var skitsnygg med handtag som fyra ringar med diamanter och döskallar, också från Alexander McQueen. Vilken designer får dig att tappa andan? –Åååh… Sisters (brister ut i skratt)! Jag måste ge dig, du är verkligen duktig

som är martyrer. Det hjälper inte att klaga. Vad är ditt finaste minne av sommarsverige som barn? –Min farmor har ju landställe i Ösmo och ett av mina finaste minnen är när jag var åtta år och fick lära mig att åka vattenskidor, det var så roligt! Jag såg alltid fram emot somrarna efter det. Vilken är din svenska favoritdesigner? –Får jag välja en norsk designer? För jag har faktiskt en norsk favoritdesigner som heter Lisa Överland, hon säljer sina kläder över hela världen och gör lite rockigare grejer i läder som jag gillar. Q

Jeans 499.–

jc.se

JG<C

KRÖNIKA

9ifkk lkXe jkiX]]

ortsett från Wisdom Trees antika fulsvit av bibelspel från det tidiga nittiotalet och möjligen indiemannen Terry Cavanaghs tolkning av Orfeus, har speladaptioner av den klassiska litteraturen legat i lä. Det kan förstås bero på dammiga antologiers begränsade sex appeal jämfört med de senaste filmerna från Hollywood. Dessutom har satsningarna aldrig gjorts på bred front, utan varit ren småpotatis i jämförelse med aktuella Dante’s Inferno. Med åtskilliga Electronic Arts-miljoner i bagaget har sällsamt skrupelfria Visceral Games nu skapat sig ett alldeles eget God of War-plagiat av Dante Alighieris epos Den gudomliga komedin. Att kalla Viscerals tolkning för liberal känns som århundradets underdrift. Inte minst när spelets protagonist under helvetesexkursionen med lie i högsta hugg urskiljningslöst köttar sönder både odöpta spädbarn och frosseri-demoner med inkontinens-besvär. Brott mot litteraturen? Självfallet, men samtidigt är det kanske just den här sortens fria tolkningar som är framtidens melodi för spel. Att man närmar sig original-verken på samma sätt som när en helt obrydd Stephen Norrington valde att kissa på ett sekels litterära hjältar i The League of Extraordinary Gentlemen. Den fridlysta litteraturen går inte längre säker. Och frågan vi ställer oss är förstås vad som kommer härnäst? Kanske blir det Herman Melvilles Moby Dick? För tänk er själva Capcom som avsändare, en spelmakare som kan det här med vidunder och hur man med en bred Akihabara-finurlig arsenal skulle låta spelaren ta värvning på en japansk valfångare och harpunera knubbvalar som minibossar. Eller vad sägs om att låta Rockstar tolka Dostojevskijs gamla tegelsten Brott och straff? Ta på dig rollen som Raskolnikov, en man som förföljs av sina egna demoner. Uthärda den ryska kylan och undvika poliserna innan du möter sanningen som kan komma att förstöra dig? Tänk även de finfina möjligheterna till en mer videospelsvänlig återberättelse av Huckleberry Finns äventyr. Ett svulstigt stycke buddy-action signerat utvecklarna av Army of Two, där rebellen Huck och hans svarta polare måste fly den zombieinfekterade södern. Om Dante’s Inferno blir en succé går inget klassiskt verk längre säkert. Q

ÈFd Ê;Xek\Êj @e]\iefÊ Ycì \e jlZZ ^ i è^\k bcXjj`jbk m\ib c eî\ j b\ik%È

AF?8E ?8CCJK8E

ÈD\[ jd ^\jk\i d\[ jg\cbfekifcc\e iXbXi dXe j`^# kXi \e [ljZ_# bc i g j`^# [i`Zb\i al`Z\ [`i\bk li ] igXZbe`e^\e# c\b\i d\[ YXie\e fZ_ ] iY\i\[\i \kk k`f ijbXcXj%È

Jg\cX \e ]`cd INTERAKTIV FILM

HEAVY RAIN

PS3/Quantic Dream

När den franske spelregissören David Cage presenterar ett nytt spel finns det anledning att vara uppmärksam. Cages vision har alltid varit tydlig – att skapa interaktiv film. Med den mestadels lågmälda thrillern Fahrenheit var han nära, men fick mot slutet av produktionen kalla fötter och slängde in väl onödiga nickar till The Matrix, mayaindianskt hokus pokus och ett stycke obegriplig spöknekrofili. Ett misstag Cage lovat att aldrig upprepa. Det gör han inte heller. Ramhandlingen i Heavy Rain, om jakten på den exotiska origamimördaren, fungerar närmast som en förevändning för Cage att genom sitt spel främst bejaka faderskapets kval. Det är inte helt vanligt i sammanhanget och redan i den inledande scenen blir Heavy Rain en given vattendelare, då man gör sig bekväm i den triviala vardagen snarare än att skynda in i något mer storslaget. Som arkitekten Ethan Mars promenerar man runt i en Ikea-villa, belägen i ett närmast anskrämligt idylliskt suburbia. Med små gester med spelkontrollen rakar man sig, tar en dusch, klär på sig, dricker juice direkt ur förpackningen, leker med barnen och förbereder ett tioårskalas. Men

idyllen är förstås bedräglig. När Ethan förlorar sin förmodat förståndshandikappade son i en bilolycka rämnar tillvaron, färgscheman skiftar och ett allnärvarande regn börjar falla. Snart blir det ännu jävligare då Ethans yngre, numera inåtvända son kidnappas och Ethan tvingas till självrannsakan om hur långt han är villig att gå för att rädda någon han älskar. Formen är förstås bekant och på ett rent manusmässigt plan rör det sig om en konventionell thriller med frikostiga lån av både Sevens retorik och Saw-seriens späkelse. Behållningen ligger snarare i berättelsens vinklar och en hållbar illusion av att fritt kunna forma den. Redan i Fahrenheit visade Cage att han behärskar det här med multipla perspektiv och här attackeras ramhandlingen på ett liknande manér. Mest intressant är det kompromisslösa förhållningssättet till spelarens handlingar. I Heavy Rain möts man inte av någon game overskärm om någon betydande karaktärerna skulle trilla av pinn. Istället fortsätter spelet och anpassas till de rådande omständigheterna. Att hävda att varje spelare kommer att få en unik spelupplevelse är förstås att ta i, men spelupplevelsen är långt mer mångfasetterad än vad som är brukligt. Tyvärr finns det stunder då

röstskådespelarna inte lyckas bära upp scenernas tyngd och allvar. Det kan man ha överseende med. Inte minst då Heavy Rain är det mest uppriktiga försöket sedan Fahrenheit att i ett storspel skildra diskbänksrealismen. Det säger ganska mycket – både om det rådande spelklimatet och viljan att våga utforska spelmediet utanför de konventionella ramarna. –jh

9vJK ALJK EL Johan Hallstan

— Mass Effect 2

PC, X360/ Bioware

Bioware gör det största rymdäventyret sedan Rymdimperiet slår tillbaka. — Heavy Rain PS3/Quantic Dream

David Cages opus magnum utforskar möjligheterna för interaktiv film och gör det dessutom riktigt bra. — Bioshock 2 PC, PS3, X360/2K

Rapture läcker men är fortfarande en förtrollande plats.

johan.hallstan@nojesguiden.se

KLASSISKT LUSTMORD

FPS-OBJEKTIVISM

PS3, PSP, X360/ Visceral Games

PC, PS3, X360/2K

DANTE’S INFERNO För gängse spelnörd har uppståndelsen kring Visceral Games minst sagt fria tolkning av Den gudomliga komedin säkert varit lika oförståelig som onödig. Alighieri-puritaner har däremot all anledning att rasa mot den San Francisco-baserade studions actionspelsbehandling av respekterad 1300-talslitteratur. Själv tycker jag mest att Visceral med sin katalog och helvetet som grundbult borde ha lyckats skapa sig något mer fantasieggande och meningsfullt än det här.

38 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

BIOSHOCK 2

Far åt helvete.

Bakom en uttjatad slogan (Go to Hell), påhittig marknadsföringsapparat och svindyra Super Bowl-reklamsnuttar finner vi inget mer än ett andra klassens God of War med sällsamt svag

slutspurt. Säkert kul till en början för dem som mot förmodan har missat Kratos slaktepos. Mindre roligt för oss andra som hade hoppats på mer än plagiat. –jh

Med tanke på hur älskat det marina actionäventyret Bioshock var i sin allsköns blandning av Ayn Randtolkningar, okynnesmutationer och art décodekor, har det inte varit en helt lätt uppgift att snickra ihop en uppföljare. Det ska 2K Marin, Digital Extremes, 2K China och Arkane Studios veta. Det där om för många kockar ligger nära till hands, men trots det har kollektivet under gemensam flagg lyckats förvalta Irrational Games arv i en formtrogen

uppföljare i Big Daddykostym. Lika omskakande blir det däremot inte den här gången och en twist av originalets dignitet uteblir. Men

att få göra ett återbesök i den dekadenta undervattensstaden Rapture kan å andra sidan vara nog så trevligt. –jh

KRÖNIKA

8iY\k\kj j e\i

;

et finns tre sorters serier som kretsar kring arbetsplatser; komedin om den omöjlige chefen (The Office, Boston Legal, Scrubs), dramat som glamouriserar yrket generande mycket och får folk att vilja utbilda sig till det (CSI, Mad Men, Ally McBeal) och så finns det arbetsplatsdokun, denna märkliga genre som i Sverige har fått ett stort genomslag. Ullared, Färjan, Sjukhuset, SOS Gute och Kustbevakarna är bara toppen på sopberget. Jag tror inte att det är kristiderna som har gjort arbetsplatser till intressanta objekt för tv-producenterna – att själva arbetet skulle vara åtråvärt i sig. Tvärtom, faktiskt. De drama- och komediserier om arbetsplatser som visas skiljer sig på en avgörande punkt från de verklighetsbaserade: i dem spelar arbetet roll. Grissom löser inte bara mord, han löser samhällsproblem. Alan Shores pläderingar ändrar domslut och förändrar världen. Till och med i Scrubs är en undersköterska så mycket mer betydelsefull än vad hon skulle ha porträtterats som i Sjukhuset. Dikten övertrumfar den grå vardagen, även i tv. Det är därför man kan tycka att det är konstigt att Ullared blev poppis – vem vill komma hem från sitt tråkiga jobb för att sätta sig i soffan och glo på andra som arbetar på astråkiga jobb? Färjan och Ullared får mig att välja utanförskapet (ni vet, nysvenska för arbetslös) vilken dag som helst. Det är för mycket tråkig verklighet. Eller är det verkligen någon som är peppad på Håkans bar? Det verkar som att alla tv-kanaler har samma bisarra inställning till begreppen verklighet och arbete som Aftonbladet hade när de kontrakterade Mogi för att blogga som arbetslös. Dels är freakfaktorn inte rolig längre, om den nu någonsin har varit det. Dels beror framgången INTE på att Håkan står och gör bort sig när han raggar tjejer. För det är ju arbetsplatsdokuns välbekanta kuslighet som gör att dessa program alls har tittarsiffror. Det är den där lilla strimman hopp om att få se något på riktigt, naturligtvis, som driver tittarna in i fållan. Ett stycke liv, några utslängda ord mellan kollegor under ett stressigt pass. Ett enda bevis på att lönearbete inte är själens slaveri utan att det kan finnas mening i vardagen. Så banalt är det. Och så svårt uppenbarligen. Q

È= iaXe fZ_ LccXi\[ ] i d`^ Xkk m caX lkXe] ijbXg\k m`cb\e [X^ jfd _\cjk%È

9<KK<I F== K<; Å ] i [`^ jfd _XkXi Z_\]\e Text Tomas Hemstad

opplingen mellan humor och identifikation kan sätta griller i huvudet på någon som står utanför ämnet i fråga. Mången stadsbo har svurit och skakat på huvudet åt seriestrippen Hälge, helt omedvetna om att utsocknesmänniskor med vapenlicens och gummistövlar helst av allt skulle vilja ersätta Selma Lagerlöf med en helfestlig älg på tjugolappen. På samma sätt fungerar Dilbert. Alla som någon gång har arbetat på ett stort opersonligt kontor upplever den så kallade Dilbert-effekten, man garvar läppen av sig åt den struthåriga chefen och Kattbert. När du sedan får sparken kan du inte för allt i världen förstå vad som var roligt med skiten. Better Off Ted rör sig i samma miljöer som Dilbert men lyckas undvika Dilberteffekten genom att, precis som Scrubs, kontrastera värme och cynism. I Better Off Ted spelar det onda multinationella företaget Veridian den egentliga huvudrollen och det är när de anställda försöker förhålla sig till sina roller som kuggar i ett ofta helt ologiskt maskineri som humorn uppstår. Titelns Ted spelas av Jay Harrinton som gör en bra insats. Men det är hans bollplank Jonathan Slavin, Andrea Anders, Malcolm Barret och framförallt Portia de Rossi som gör Better Off Ted till ett måste. De Rossi är lika briljant som den empatistörda chefen Veronica Palmer som hon någonsin var i Arrested Development och om hon inte får en egen sitcom efter Better Off Ted

FOTO: ABC

finns det ingen rättvisa i den amerikanska tv-världen (sa Conan och skakade på huvudet). Detta ”efter” kan komma relativt snart, Better Off Ted har inte fått de tittarsiffror som ABC har hoppats på och det ryktas om en nedläggning. På nätet mobiliserar sig dock fansen och om vi har tur lyckas de gnälla till sig ännu en säsong. Q

È8ccX jfd e ^fe ^ e^ _Xi XiY\kXk g \kk jkfik fg\ijfec`^k bfekfi lggc\m\i [\e j bXccX[\ ;`cY\ik$\]]\bk\e%È

9vJK ALJK EL Tom Ahland x 5 Här får vi veta mer om hans välgjorda dokumentärer och arbetet bakom. Missa inte. Kunskapskanalen, onsdagar 21.00

M i\ej km$d jk\e

Text Kristoffer Viita

FOTO: WARNER BROS/KANAL 5

Sjuk, uttråkad, arbetsfri eller har du helt enkelt inga kompisar? Håll utkik efter dessa serier i vår! Mad Men Inte för att det verkar särskilt kul att vara reklamman, men de får i alla fall röka inomhus. Kanal 9, torsdagar 22.05

Familjen Annorlunda Jag kan inte få nog av dessa människor. Så himla fina barn och föräldrar. TV4, måndagar 20.00

J8E;I8 E<CJFE

Jersey Shore

POLYGAMI Nya säsongen av Big Love blandar sekterism, semi-incest och politik på ett utsökt sätt.

DET DYRASTE ANDRA VÄRLDSKRIGET NÅGONSIN HBO kastar pengar på uppföljaren till Band of Brothers: The Pacific.

GUIDOS I Jersey Shore är det den med mest hårprodukter som vinner.

KID CUDI Äntligen en rappare som inte behöver spela rappare. How To Make It In America gör förhoppningsvis slarvsylta av den amerikanska drömmen.

METHAMFETAMIN/CANCER Breaking Bad säsong tre kommer i slutet av mars.

Big Love

SVENSK HUMOR ”Svensk” och ”humor” stöter nästan ifrån varandra när de skrivs ihop. Men Henrik Schyfferts projekt Dom kallar oss roliga (Kanal 9) kanske, kanske blir intressant.

FORENSISK MYSTICISM

THE FORGOTTEN

Skapare: Jerry Bruckheimer I rollerna: Christian Slater, Michelle Borth, Rochelle Ayetes

Om inte Law & Order gör spinoffen ”Special Filesharing Unit” lär The Forgotten bära kronan för lamaste kriminalserien under en lång, lång tid. Det är inte ens poliser, bara (snygga) losers som tillbringar fritiden med att identifiera mördade John och Jane Does. Upplägget är en charad för ytterligare en Jerry Bruckheimersk produktion där lagen är helig bortom allt ifrågasättande. Ledtrådspusslandet är skrattretande överflödigt – de suspekta elementen knackar Christian Slater på axeln och anmäler sig själva. En senildement hade skrivit en mer minnesvärd snutserie. –KV

Kanal 5, premiär den 3 mars.

sandra.nelson@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 39

=@CD

JK8E; LG# DFM< FE

→

Framgångsrika stand up-komiker hamnar förr eller senare i filmbranschen. Det är inte ens lönt att spjärna emot. Så var det på Jerry Lewis tid och så är det idag. Hollywood älskar stand up-komiker av samma skäl som de älskar seriefigurer: de är starka varumärken som man inte behöver göra så mycket mer med än att köpa annonsplats. Dessutom är stand up-skrået hårt arbetande och ognälligt; klarar man att göra 180 gig om året i Boston, Palo Alto och Milwaukee, är det förstås inga problem att softa lite med Adam McKay.

Lustigt nog finns det fortfarande många puritaner som avskyr kollegor som sneglar mot de stora sedelbuntarna. Det är en otroligt omodern åsikt. En av de senaste svartfötterna här är den ljuvlige Zach Galifianakis: förut mest känd för sin kärlek till piano, skägg och åtsittande pyjamas, nu med allt tyngre roller i Hollywood-komedier. Men han är långt ifrån ensam. Nöjesguiden inventerar bland stjärnskott och gamla stötar.

Text Niklas Eriksson

KF;; 98IIP

ILJJ<CC 9I8E;

ALC@8E 98II8KK& EF<C =@<C;@E>

;8E< :FFB

A<D8@E< :C<D<EK

I8P IFD8EF

Q8:? >8C@=@8E8B@J

Sverigevän, flintis, otroligt rolig.

Låt inte The Darkness-dräkten lura dig. Russell Brand är synnerligen intelligent och har gjort allt från radio och tv till litteratur och polisanmälda prank calls. Kompis med Mighty Boosh-männen.

Spike Jonzes favorithumorduo The Mighty Boosh blir faktiskt tonåring nästa år! Mest älskade karaktär är dock fortfarande gamle trotjänaren Vince Noir, modmannen som talar med djur och påstår sig ha blivit uppfostrad i skogen av Brian Ferry.

Enligt fina smaksociologisajten stuffwhitepeoplelike.com är det varje vit medelklassmans plikt att älska Sarah Silverman och avsky Dane Cook. Tja, det är inte så mycket jag kan göra åt den saken. Någon borde likafullt skjuta karln.

Ena halva av Flight of the Conchords och överlägset den mest älskvärde – åtminstone räknat i nördappeal och lustig uppsyn.

Gör absolut inget annat än att gå på baseball samt en gång om året masa sig iväg och göra rösten till en ny Ice Age-film.

Har varit en av de största i finsmakarkretsar i över tio år, men har nu, som de säger, changed gears. Ett av dragplåstren under turnén The Comedians of Comedy – ett slags kritvitt indierocksvar på The Original Kings of Comedy.

Jens Lekman.

Alla som gillar hårdrock och Henrik Schyffert.

The Guardian-läsare.

Grandios självbild.

Nördar.

Fritid.

The Onion-läsare med fil.kand. i konsthistoria.

Monoton röst, bitterhet.

Storbritannien vs. USA.

N/A

Män som hatar kvinnor.

Öppen, förvånad mun.

I Sverige har folk på grund av Alla älskar Raymonds segma inte förstått hur fullständigt briljant Ray Romano är som stand up. Tyvärr är han idag alldeles för rik och lat för att orka motbevisa någon.

Självförakt, skägg, Victor Borge-rutiner.

Todd Barry i The Wrestler! Herregud, det såg vi inte komma. Nog för att han har gjort lite småroller mot Louis CK och Jonathan Ames. Men nu verkar den gamle kåtbocken ha intagit Hollywood för gott.

Shakespeare-pjäs mot Alan Cumming. Jonah Hill-komedi. Dudley Mooreremake. Någon fabelröst. Russell Brand är precis överallt nu!

Filmversion av The Mighty Boosh planerad någon gång 2010. Om de någonsin gör något utan varandra? Nej.

En smärre veteran i birollssammanhang. Nu närmast huvudroll i Road Kill-mannen Matthew Leutwylers nya.

Till skillnad från Conchords-vännen Bret McKenzie går Jemaines Hollywoodkarriär som på räls. Quirk-succén Eagle vs. Shark (fågeldräkt! pilotglasögon! Asexualitet!) öppnade dörren för de stora arenorna.

Helst inte. Cameos och Ice Age går bra, så länge inte New York Mets har match.

Blev allmän egendom när han bar Babybjörn i Baksmällan och har nu ett helt koppel större roller på gång, inte minst i Jay Roachs kommande Dinner for Schmucks.

15.00

15.30

14.00

17.10

12:45

(46)

I<:<EJ@FE

=8BK8

DwC>ILGG

(34)

(41/36)

(37)

(36)

JG<:@8C@K<K

=@CDB8II@vI

13.00

KI<E;

12.00

(52)

(40)

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 41

=@CD JOHN LENNON-MYTOLOGI

TERRORISM

Regi: Sam Taylor-Wood Manus: Matt Greenhalgh efter Julia Bairds biografi I rollerna Aaron Johnson, Anne-Marie Duff, Kristin Scott Thomas

Manus: Rachid Bouchareb I rollerna: Brenda Blethyn, Sotigui Kouyaté, Sami Bouajila

NOWHERE BOY

LONDON RIVER

Hur mycket jag än älskar när Terence Davies spankulerar omkring i sina uppväxtkvarter i Liverpool, inser jag att det inte är det vi behöver mest. Vi behöver sådant som Nowhere Boy. Med manus av Controls Matt Greenhalgh sjunger Sam Taylor-Woods memoarfilm en konstflummig call and response mellan två av den unge John Lennons världar. Den ena är dynamiken mellan John, deprimerade modern Julian och den på gränsen till parodiskt kedjerökande aunt Mimi. Den andra skildrar mötet med Paul McCartney. Det finns ingen anledning att avslöja för mycket om vad Sam Taylor-Wood är på jakt efter här, men låt oss säga att flashbacks, briljant foto och färgen röd är viktiga ingredienser. Jag gillar att brittisk film på sistone har vågat titta allt djupare ner i sin narcissistiska brunn av nationalklenoder

(drottning Elizabeth, Ian Curtis, nu detta). Det har ju varit lite förbjudet och någon meningsfull Beatles-skildring har vi väl inte sett sedan Backbeat på mitten av åttiotalet. På något sätt är det som att de här filmerna smyger sig in köksvägen. Control är gjord av en holländsk fotograf. Sam Taylor-Woods är född i London och hon är fortfarande mest känd som konstnär och då kanske främst för att ha ställt ut en sovande David Beckham. Det låter kort sagt som att nytt blod håller på att rinna till. –NE

UPPVÄXTDRAMA

FISH TANK

Regi och manus: Andrea Arnold I rollerna: Katie Jarvis, Michael Fassbender

Det är den högljudda femtonåriga debutanten Katie Jarvis, ”upptäckt” när hon stod och svor på en tågperrong, som bär Fish Tank från första till sista scen. Utan henne är filmen ett standardvykort från brittiska projectsområden (i det här fallet Essex). Epitet som ”sydöstra Englands Lynne Ramsay” är därför kanske att ta i, men Andrea Arnolds andra film, efter hyllade Red Road, illustrerar tydligt vart den nya brittiska kitchen sink-vågen är på väg. Bort från Ken Loachs träliga talarstolsretorik. Mot något nyare, kåtare, mer poetiskt. Andrea Arnold delar just Lynne Ramsays förkärlek för, vad ska vi säga, urban förruttnelse som skönhetsupplevelse. Visuellt är hon en jättebegåvning om man kan säga så om någon som under sin korta karriär redan har hunnit samla på sig BAFTA-, Oscar-, och Cannespokaler. Vissa scener kan kännas något sökta i sin voyeurism, och Fish Tank lider lite av att folksjukdomen att fläska på med all upptänklig misär bara för att hoppet om en väg ut ska bli tydligt. Det kan göras snyggare. På det hela taget är det här dock en liten pärla i Alan Clarke-land. –NE

UPPLÄSNING

AN EDUCATION Regi: Lone Scherfig Manus: Nick Hornby efter Lynn Barbers memoarer I rollerna: Emma Thompson, Carey Mulligan, Alfred Molina

Det är fint när en produktion lyckas klara av kriterierna för en bra film utifrån och in. Ni förstår vad jag menar, många filmer fastnar bara på det ena eller andra: Flickan uppfyller de yttre kraven, och Mammut, som är bra som idé, är estetiskt haltande och har för lite yta. Formmässigt rör sig An Education i tidigt sextiotal. Säkert ingen slump att tidsperioden sammanfaller estetiskt med hyllade tv-serien Mad Men, den perioden måste göras upp med. Carey Mulligan spelar Jenny, en 16-åring med studiebegåvning. Det här är innan islossningen i världen har skett, både för feminismens andra våg och den revolterande populärkulturen. Men allt ligger och ruvar, på väg att kläckas och sprängas. Mulligans gestaltning av en ung kvinnas utveckling är fantastisk. Sedan kommer en dude in i bilden och det hela utvecklas till en dov skräckfilm, utan ett enda monster. Skräcken ligger istället i det psykologiska spel av härkartekniker och vem som får rollen som subjekt eller objekt. Gissa vem. –CRFN

42 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

FLYGDRAMA

UP IN THE AIR Regi: Jason Reitman Manus: Jason Reitman, Shaldon Turner I rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick

Med utgångspunkt i bombdådet i London en sommarmorgon för knappt fem år sedan målar franskalgeriske Rachid Bouchareb en stillsam akvarell om några av de yttre vattenringarna. I ena hörnet finns kyrkliga Guernsey-änkan Elizabeth (Brenda Blethyn), vars dotter studerar i centrala London. I det andra den åldrande Ousmane (Sotigui Kouyaté) som fruktar det värsta för den son han inte längre känner. Efterforskningarna leder dem båda till området uppe kring Finsbury Park där deras historier flätas samman av, ni vet, slumpen – de springer ideligen på varandra på ett sätt som inte hade varit det minsta förvånande om London hade varit en stad av samma storlek som Finspång. Det ska sägas direkt att Blethyn och inte minst Kouyaté (som även spelade huvudrollen i samma regissörs Little Children) är förstklassiga här. Tyvärr finns det något djupt uddlöst i vad London River, till tonerna av Armand Amars krispiga

En som vanligt överdrivet smooth Clooney spelar

Ryan Bingham, en konsult som hyrs in när företag varslar. Han har en omöblerad etta i Omaha, tillbringar 300 dagar om året med att flyga till olika orter och sparka folk, och hans relationer består av alkoholdränkta one night stands med flygplatsragg. Gymnasiets Psykologi A säger oss att han flyr något, och när en snärtig kollega genom en dator med webbkamera effektiviserar varslandet är Binghams luftburna dagar över. Moralkakan om familjeliv kontra avskildhet må vara svårtuggad, men Up in the Air är en berättelse som, med sin förankring i lågkonjunkturen, känns obehagligt äkta. Det är en berättelse som lyckas vara rolig trots att den handlar om alienering, förlegade tjänster och taskig ekonomi. Och det är en film där vi för en gångs skull får se Clooney vara sårbar. Att Vera Farmiga är fenomenal som kvinnlig player får ses som en ren bonus. –AL

STRONG BLACK WOMAN

PRECIOUS

Regi: Lee Daniels Manus: Geoffrey Fletcher, efter en roman av Sapphire I rollerna: Gabourey Sidibe, Mo’Nique, Mariah Carey

Som biopublik är man inte direkt bortskämd med socialrealism som skildrar det afroamerikanska livet. Visst The Wire, men handen på hjärtat, den underbara HBO-serien om knark och poliser i Baltimore tillhör

patosjazz, vill berätta. Det är onekligen en viss typ av filmer som får hedersomnämningar av den ekumeniska juryn vid Berlins filmfestival. ”Inte alla trädgårdspåtande kärringar från landsbygden, som aldrig har sett en muslim, är rasister. Nä okej. Inte alla afrofransoser med ovårdad frisyr är terrorister. Roger that. I sin samförståndsgenre är det här högkvalitativt. Min gamla favorittes att London är en filmstad som lämpar sig extra väl för främlingars blick (Michelangelo Antonioni, Woody Allen, Jules Dassin, John Landis, och så vidare) får dock inget ytterligare stöd här. –NE

È;\ jgiè^\i `[\c`^\e g mXiXe[iX g \kk j kk jfd èk\ _X[\ mXi`k [\k dèjkX ] im eXe[\ fd Cfe[fe _X[\ mXi`k \e jkX[ Xm jXddX jkfic\b jfd =èjg e^È om London River snarare actiongenren än diskbänk. Tragiskt nog har de flesta amerikanska filmer som skildrar svarta tvärtemot använt barnsagans mekanismer. Kort: en fattig person lyckas/får mycket pengar. Ombytta roller, Dreamgirls, Waiting to Exhale. Man ska ju inte gå och inbilla sig att det har skapats en automatisk jämställdhet landet över bara för att Barack Obama vann presidentvalet. Klass-frågan är fortfarande synkroniserad med hudfärg. Harlem är fortfarande inte en gentrifierad del av Manhattan. Det är sorgligt att de flesta svarta filmer är fryntliga komedier. Och kom inte dragandes med Spike Lee, han gjorde inte realism heller. Hans gnällande självgoda epos befäste snarare fördomar än fördjupade dem, och vad gäller hans kvinnoporträtt – jag minns inte några. Precious är en socialrealistisk skildring, om livet som skit. Den är rätt svår att se, man vill gärna lägga på det där romantiska filtret på tillvaron som reducerar övergrepp och våld till bakgrund, och i frontlinjen, på scen ska något underbart ske. Det är ovanligt att se världen genom denna rånade kvinna och varken politiskt surt gnäll à la Spike Lee eller vis svart kvinna à la

Ghost kommer fram. Jag måste erkänna att jag hatar social realism, Irland, Tjetjenien, you name it. Men jag är glad att jag satt kvar. Dessutom, Mariah Carey gör en enastående gestaltning av en soc-kärring. –CRFN

9vJK ALJK EL Niklas Eriksson niklas.eriksson@nojesguiden.se

— Nowhere Boy

Regi: Sam Taylor-Wood

Alla som får mig att på fullaste allvar engagera mig i The Beatles förtjänar medalj. — En enda man Regi: Tom Ford

Kubakrisen – Mad Menedition. — An Education Regi: Lone Scherfig

HJÄLP TILL SJÄLVHJÄLP FÖR MÄN

MEN WHO STARE AT GOATS

Regi: Grant Heslov Manus: Peter Straughan, Jon Ronson I rollerna: George Clooney, Ewan McGregor

Men Who Stare at Goats har fått väldigt dålig kritik på grund av den lite pårökta pojkdrömskaraktären. Det är en what if-film. Jag ser det emellertid som om filmen hanterar traumat efter att ha haft George Bush som president. Det finns en kollektiv skam och en idioti som man som amerikansk medborgare tvingas bära. Vad gör man med den? När Clooney och McGregor blir kidnappade och den ena säger ”Hjälp, det är al-Qaida”, säger den andra ”Eller så är det INTE al-Qaida” och något större fångas. Nämligen den paranoida rädsla för terrorister som mestadels har visat sig vara

Brittiskt slice of life-sextiotaltal av bästa märke. PS. Någonstans kring fjäskfarsen Italienska för nybörjare räknade jag bort Lone Scherfig, det gjorde jag tydligen helt fel i.

ett luftslott. Att filmen handlar om arméns parapsykologiska metoder får man ursäkta. Det här är en film som bygger på en ren hypotes. Vad hade hänt om vi inte krigat i Vietnam och Irak, om vi istället krigade med fred och kärlek som vapen? Gulligt ju. –CRFN KÄRLEKSTRIANGEL

IT’S COMPLICATED

Regi och manus: Nancy Myers I rollerna: Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin

I början frammanar It's Complicated samma känslor som jag kan tänka mig att tonåringar får när de kommer

È>`Zb J`dfe JkX_fj g ]`cdjbfcX ]`Zb _Xe j b\ik @> ` XccX blij\i%È om Kärlekens krigare

9vJK ALJK EL amat levin amat.levin@nojesguiden.se

— En väckarklocka trött jury vaknar

District 9, Avatar och Inglorious Basterds alla nominerade till bästa film? Wow, vem fick Oscars-juryn att vakna? — Colin Farrell ojämn skådis

Fan, jag blir inte klok på Farrell. Han kan ju om han vill. Men att han varvar övertygande prestationer som Vittne till ett krig och Tigerland med en hockeyfrilla i Miami Vice och något som bara kan beskrivas som en kalufs i Alexander är bara bisarrt. — Thirst filmmusik

Cho Young-wuk, Hong Yoo-Jin, Lee Jung-hee och alla andra kompositörer som jobbade med Thirst ska ha en stor eloge. Musiken är det bästa med filmen.

på sina föräldrar med att ha sex. Men ganska snart inser man charmen i att Alec Baldwin förmodligen är en av filmhistoriens tjockaste romantiska leads, och att det ligger något nyskapande över trekanter som inte involverar silikonbröst och svanktatueringar. Kemin mellan Streep och Baldwin, som spelar ett frånskilt par som återigen fått upp ögonen för varandra, är oklanderlig och Steve Martin är bra som alldeles för snäll nördkompis. Förutom att filmen segar ihop i mitten och inte räddas förrän en joint kommer in i bilden, är It's Complicated genomgående underhållande och relationerna känns förvånansvärt äkta. Ja, förutom när de tre överdrivet präktiga och läskigt positiva barnen är med. Eller barn, de är typ tjugo. Scenen där de ligger ihopkurade under ett täcke och gråter för att föräldrarna har strulat fick mig att spy lite i min mun. –AL VOYEURISM

VITTNE TILL ETT KRIG Regi: Danis Tanovic Manus: Scott Anderson, Danis Tanovic I rollerna: Colin Farrell, Paz Vega, Christopher Lee

Du kommer med stor sannolikhet att tänka ”Vad fan är det här?” åtminstone en gång under Vittne till ett

krig. Efter att ha varit baserad i Kurdistan, fotat rebellerna, hamnat i ett slag och tappat bort sin kollega återvänder krigsfotografen Mark till London och försöker sig på en smidig växling från blodig misär till tråkigt i-landsliv. ”Jaha?”, tänker Mark och hånglar med sin flickvän samtidigt som han försöker glömma bort allt det hemska han har upplevt. Denna jaha-känsla infinner sig även hos mig. Jag har just sett en spännande skildring av ett bortglömt krig, konstigt nog blivit peppad på krigsfotografi och helt plötsligt börjar filmen lunka på i ett slött tempo i ett grått England. Jag kan inte bestämma mig för om jag är uttråkad eller bara är otålig i väntan på upplösningen. Någonting säger mig dock att den här reaktionen är precis vad regissör Danis Tanovic är ute efter. Som tittare känner man verkligen med Mark och hans allt mer frustrerade flickvän (underbara Paz Vega), och när det uppdagas att han bär på en mörk hemlighet lämnas man med en klump i magen som åtminstone varar resten av dagen. –AL

DÅLIGA MÖDRAR

MISS KICKI

Regi: Håkon Liu Manus: Alex Haridi I rollerna: Pernilla August, Ludwig Palmell

Vad håller på att hända? Håller dåliga mödrar på att ta över frånvarande fäder som filmtrend? Både filmoch litteratur på nollnolltalet har ju inte kunnat sluta ”ta itu” med fadersrelationen: Wes Anders, Noah Baumbach, Sigge Eklund, Alex Schulman. Buhu, det var en dålig idé med könsroller, vi fick inte lära känna far. Nu kostar Håkon Liu på sig att i retrofreudiansk anda basha mammorna. ”Din alkoholistfitta!”, väser sonen i ett av bråken. Jag vet inte om det finns så mycket fog för att klanka ner på modersrollen, när verkligheten ser så deprimerande ut att kvinnor fortfarande tar så mycket mer hand om barnen. Men filmen är bra. Stark. Första timmen är nästan för jobbig. Men scenen runt ett matbord, efter att mamman Kicki och hennes son ska

återförenas på en resa till Taipei och hamnar hos en av mammans alla pojkvänner och dennes familj är rent ingemarbergmansk. Psykologin är på plats, likaså stämningarna, lögnerna och neuroserna. Toppen! –CRFN

MAD MEN-ACTION

SHUTTER ISLAND

SÖMNPILLER & ALKOHOL

KÄRLEKENS KRIGARE Regi: Simon Stahos Manus: Peter Asmussen, Simon Stahos I rollerna: Josefin Ljungman, Shima Niavarani

Okej, jag erkänner – jag slumrade till under Kärlekens krigare. Det var ingen lång sovsejour, kanske fem minuter, men det är ändå väsentlig information. Vill man bli manusförfattare får man snabbt lära sig att man ska börja scenerna så sent som möjligt och avsluta dem så tidigt det bara går. En klyscha, visst, men tanken att man på så sätt bevarar kärnan i varje scen är god. Gick Simon Stahos på filmskola fick han säkert IG i alla kurser. Här börjar varje scen 20 sekunder innan karaktärerna öppnar käften och tafatta konversationer som borde ha strukits under efterarbetet ägnas här tio minuter. Det är så klart högst medvetet och ska väl fungera som något konstnärligt drag tänkt att frammana någon smart kommentar från en person som först tar av sig glasögonen och sedan, med svepande handrörelser, håller en miniföreläsning om filmens subtila kraft. Gäsp. Den svartvita bilden är så statisk att

mina ögon tvingas be om nåd, och storyn, som skulle fungera väl som en kortfilm, är nästintill obefintlig. Känner du att det händer så jävla många roliga saker i ditt liv just nu att du har glömt bort hur det känns att vara uttråkad på gränsen till torterad? Vill du återuppleva det? Ja, då är Kärlekens krigare för dig. –AL

Regi: Martin Scorsese Manus: Laeta Kalogridis I rollerna: Leonardo Di Caprio

Alla trodde ju att Leonardo DiCaprio skulle fastna i baby face-facket. Lite som Johnny Depp och bli tvungen att förnedra sig med mustasch och hatt för att bevisa sin ålder. Det som hände blev något helt annat. Han fastande visserligen i ett fack men knappast som baby face. Istället blev det i rollen som sorgen ung femtiotalsman i kostym, stressad över sin familj. Det nådde sin kulmen med Revolutionary Road förra året och nu den här. ”Gamla goda tiden” får Scorcese att kvittra och han är ju kär i Leo. Nu när Leo spelar snut, har Chicagodialekt, och lever på femtiotalet har klimax nåtts. Shutter Islands handlar så mycket mer om det än om mentalsjukhus, nazismen, Dr. Mengele och lobotomi. Och bra är väl det för det är så smärtsamt att se ännu en svartmålning av psykiatrin. Om man heter Scorsese behöver man inte anstränga sig mer än att ge oss något jävligt snyggt, något jävligt psykande och så allvarliga välspelade män som slåss och blöder. –CRFN

ÈQ`^\eXi\ i el f]]`Z`\cck [\e \e[X ]fcb^ilgg\e [\k i _\ck fb\a Xkk jk\i\fkpg`j\iX g ]`cd% om Wolfman en glimt av vampyrens vardag, där specialeffekterna är sparsmakade men ruskigt slagkraftiga och där monstrerna är befriade från eyeliner och puder. Men i mitten av filmen händer något. Under ungefär 40 minuter förvandlas Thirst till en studentfilm som vill alldeles för mycket och gör sitt yttersta för att verka smart. Som att regissören Chan-wook Park fick kalla fötter och tänkte att vi tittare inte skulle vara nöjda om vi inte fick se några pseudointellektuella hallucinationssekvenser. Eller som att han somnade till under inspelningen, vaknade upp, såg att mitten av filmen var en enda röra och tänkte ”skit också!”, innan han lät någon skräckslagen praktikant försöka lappa ihop allt i klipprummet. Det lämnar en dålig och framförallt onödig eftersmak. –AL

VAMPYRVARDAG

THIRST

Manus och regi: Chan-wook Park Seo-Gyeong Jeong I rollerna: Kang-ho Song, Ok-Bin Kim, Hae-sook Kim

I början och slutet är Thirst en tät och obehaglig film om en präst som efter en slarvig blodtransfusion blir vampyr. Han upptäcker sina nya förmågor och sin nya hunger och strider mot sin inre best för att inte låta sitt underjag ta över. Början och slutet av Thirst är, i dessa Twilighttider, en frisk fläkt där vi får

VARULVSKALKON

THE WOLFMAN Regi: Joe Johnston Manus: Andrew Kevin Walker, David Self I rollerna: Benicio Del Toro, Anthony Hopkins, Emily Blunt

Den må handla om varulvar men The Wolfman har

9vJK ALJK EL ändå kalkonvarning över sig. Det här är en film som bygger på en rulle från 1941 och ändå lyckas med konststycket att inte bidra med något nytt av värde. Visst, den är välspelad (Hugo Weaving imponerar särskilt med sin snobbengelska) och omgivningarna är vackra, men den saknar all form av fantasi. Karaktärerna är ungefär lika djupa som huvudpersonen i valfritt halvtaskigt tv-spel, vilket får konsekvensen att man som tittare bara rycker på axlarna när huvuden flyger och varulvarna går loss. Dessutom förlitar sig Joe Johnston på patetiska skrämseleffekter som påminner om Jag vet vad du gjorde förra sommaren 2 eller någon annan slutet-pånittiotalet-high school-slasher. Till och med slutfajten saknar tyngd och uppgörelser mellan familjemedlemmar gjordes bättre i typ Lejonkungen. Nej, The Wolfman är en popcornfilm med fula CGI-varulvar, tråkig action och förutsägbar story. Det enda jag tar med mig från den här filmen är att zigenare nu officiellt verkar verka den enda folkgruppen det är helt okej att stereotypisera på film. –AL

Caroline Ringskog Ferrada-Noli crfn@nojesguiden.se

— 3 X Modefilmer Alexander McQueen är död och trots att jag personligen tänker på Haitis offer när en person orsakar så mycket uppståndelse, kan jag inte låta bli att beröras av hans öde och geni. En gayig arbetargrabb från London uppvuxen i extrem hård miljö som gör fantastiska sömnader begår självmord. 40 bast. Varför? Jag vill se en biopic på det. Tills vidare bad jag mina Facebookvänner rösta fram den bästa modefilmen. Voila: — Pret-a-Porter av Robert Altman — Zoolander av Ben Stiller — Kika av Pedro Almodovar

CvJ vEEL =C<I I<:<EJ@FE<I Gw EFA<J>L@;<E%J<&=@CD

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 43

DLJ@B Inget är så ute som det som var inne förra veckan, lyder ett gammalt axiom. Och få saker är så heta som musik som har varit ute i kylan i tio år. Men i den pågående nittiotalsretrovågen ställs vi inför ett litet dilemma: vad ska vi ta oss till med triphopen?

D8JJ@M 8MK8:BE@E> Text Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

;

et är lustigt med tid. Jag minns en sak som Eva Kvanta skrev i Slitz under mitten av nittiotalet – det här var innan Slitz blev porr-Slitz, de hade rätt seriös musikbevakning, det var ju en sammanslagning av tidningarna Schlager och Ritz. Hur som helst, hon skrev på sin innelista att 1960-talet var the shit. Motiveringen var: ”All tidigare tid för gammal. Sjuttiotalet för grått. Åttiotalet för kliniskt. Nittiotalet för tillbakablickande.” Och visst, i vissa kretsar var sextiotalets Swinging London, Motown-soul och mysig bossanova det ballaste som fanns 1995. Och, mer intressant, åttiotalet var det hemskaste och mest ohippa man kunde tänka sig. Några år senare, precis efter millennieskiftet, var det som om att alla kollektivt bestämde sig för att omvärdera åttiotalet. Allt från electro till postpunk till avantgardedisco skulle undersökas och injiceras i ny musik, och då har vi inte ens gått in på modet. Åttiotalet höll hela nollnolltalet i ett järngrepp. Det kanske krävde ett helt decennium av avstånd och förnekelse för att bubblan skulle brista och den latenta kärleken till det tidigare så förhatliga decenniet skulle brisera. Tio år senare står vi inför samma förhållande till nittiotalet. Trots en del smygstarter – grunge på catwalken, en nittiotalsspecial i DN Kultur häromåret, med mera – har nittiotalet ändå varit ett no-no rätt länge, men den senaste tiden har den mentaliteten förändrats. Forna hjältar som Brett Anderson och Ian Brown har inte bara turnerat i Sverige utan får även medial uppmärksamhet för det. Blur återförenas med pompa och ståt. r'n'blegendaren Teddy Riley producerar en låt

på r'n'b-hoppet Ameries nya skiva. Mindre aktiva nittiotalsartister får upprättelse genom sina arvtagare – som Björk genom Bat for Lashes och Joanna Newsom – och genom den allmänna, folkliga nostalgin. Men retro handlar inte om upprepning utan om urval. Och det är dags att tänka som Noak och fråga oss vad som ska tas med i vår ark, respektive vad som ska lämnas kvar och låta förintas av glömska. Suede? Okej då. Quentin Tarantino? Visst, så länge han gör filmer som är så bra som Inglourious Basterds. Säckiga jeans? Absolut inte! Aphex Twin? Jajamensan. Justine Frischmanns lugg? Utan tvekan. The Notorious B.I.G.? Självklart, hans rim är odödliga. Triphop? Jag vet inte alltså. 1995 var triphop sinnessjukt hett. Det var befriande emo för dem som gillade hiphop, det var mysig mörk och knarkig musik för dem som gillade pop. Det var opium för folket. Till och med gamla rävar som gillade dekadent blues gjorde vågen; Trickys debutalbum fick högsta betyg av Lennart Persson i Pop. Och i alla stilmedvetna tonåringars skivhyllor var Portisheads Dummy lika obligatorisk som Saint Etiennes So Tough. Triphop var en konsekvens av crossovermentaliteten som slog igenom på nittiotalet. En blandning av långsamma hiphopbeats, dissonanta jazzackord, jamaikanska dub-ekon, brittisk soulsång och kvasipoetisk nonsensrap. I centrum för hela scenen fanns den engelska staden Bristol, och Bristol-bandet Massive Attacks debutalbum Blue Lines

È;\k i [X^j Xkk k ebX jfd EfXb fZ_ ]i ^X fjj mX[ jfd jbX kXj d\[ ` m i Xib# i\jg\bk`m\ mX[ jfd jbX c deXj bmXi fZ_ c kX ] i`ekXj Xm ^c djbX%È → MUSIKGENRER VI INTE VILL ÅTERUPPLEVA Skejtpunk Big beats Twee Skiffle Acid jazz Rapmetal, funkmetal och nu-metal Oi → MUSIKGENRER VI GÄRNA VILL ÅTERUPPLEVA + Baroque'n'roll + Rocksteady och bluebeat + Shoegaze + New Jack Swing + Crunk + Washington Go-Go

från 1991 räknas som genrens big bang. Uppföljaren Protection från 1994 hade långsammare tempo, en fokusförskjutning från refränger till stämningar, och inte minst en fantastisk titellåt med Tracey Thorn från Everything But The Girl som gästsångerska. Den startade trenden med att ta in indievokalister på triphopskivor för att skapa kontrast och locka en bredare publik, något som både Massive Attack och Tricky har utvecklat. När Massive Attacks tredje album Mezzanine släpptes 1998 markerade det ett paradigmskifte. Bristolsoundet var inte längre fräscht och underground, det var rockigt allmängods. Låtar lånades till Calvin Klein-reklamfilmer, gamla goter lockades av trista The Cure-samplingar och Massive Attack blev turnerande rockstjärnor. I samma ögonblick upphörde de att vara intressanta artister. Vid den tidpunkten hade triphop redan spelat ut sin roll – de som hade tagit musiken till sig hade gått vidare till den äkta varan, oavsett om det rörde sig om Wu-Tang Clan, Studio One-reggae eller Miles Davis In a Silent Way. Triphop hade varit vägkorsningen som tillåtit nya musikaliska upptäcktsfärder, men efter att ha passerat den behövde man inte gå tillbaka. Musikstilen i sig var en lättviktare, svagare än summan av sina influenser. Efter ett decennium av skam och utgivningar som bara har varit angelägenheter för hardcorefans är nu Massive Attack tillbaka i rampljuset med sitt femte album Heligoland. Timingen är helt rätt – Portishead gjorde något av en comeback häromåret

→

KI@G?FGBIFEFCF>@

(0/.

(0//

(0/0

(00'

→ Brittiska dj-duon Coldcut gör en ambitiös och flummig remix av Eric B & Rakims Paid in Full som blir ett embryo till triphop.

→ Bristols hiphopkollektiv The Wild Bunch förvandlas till Massive Attack och ger osignade ut tolvan Any Love.

→ The Wild Bunch-kompisen Neneh Cherry ger ut sitt succéalbum Raw Like Sushi, där en låt är skriven tillsammans med Massive Attacks 3D.

→ Den första "riktiga" Massive Attacksingeln, Daydreaming, släpps på stort skivbolag.

44 Nöjesguiden • Nr 2 • 2010

(00( → Massive Attack släpper Blue Lines och får en hit med singeln Unfinished Sympathy.

(00)

(00*

(00+

→ 18-åriga dj-nörden James Lavelle, i vissa kretsar känd som ”the holy goof”, grundar skivbolaget Mo’ Wax som blir en triphopbro mellan England och USA.

→ Coldcut grundar skivbolaget Ninja Tune, specialiserat på abstrakta instrumentala beats.

→ Massive Attack släpper Protection och Portishead släpper Dummy. → Den före detta Massive Attackmedlemmen Tricky inleder sin solokarriär med singeln Ponderosa.

(00,

(00-

(00.

(00/

→ Tricky släpper det tjackpundigt paranoida albumet Maxinquaye som älskas av alla. → Björk hänger med Howie B och Tricky som bägge medverkar på succéalbumet Post. → Madonna anlitar Massive Attack när hon ska spela in en Marvin Gaye-cover. → Triphop-samlingsskivor som Give ’Em Enough Dope och Dope on Plastic får Andres Lokko att döpa om genren till ”knark”. I samma veva släpper triphop-artisten Nightmares on Wax albumet Smokers Delight. → Bristolbandet Earthling släpper debutalbumet Radar som dock inte blir lika framgångsrikt som sina föregångare. Dock får de en listetta i Israel. Både Tricky och Portishead är nominerade till det prestigefyllda Mercurypriset; Portishead vinner.

→ Den amerikanska triphopen firar triumfer när Dj Shadow släpper det hyllade instrumentala hiphopalbumet Entroducing och japanamerikanen Dan the Automator producerar rapparen Kool Keiths psykopatalbum Dr Octagonecologyst. → Tricky gifter triphop med goth genom att spela in en cover på en b-sida av Siouxie & The Banshees. → SVT visar Killinggängets Percy tårar där Johan Rheborg spelar en Expressen Fredag-journalist som skrattas ut för att han vill ”göra ett knäck på triphop”.

→ Trickys Christiansands är med i blockbusterfilmen Face/Off för att illustrera hur farliga och dekadenta skurkarna är. → Brasilianske samplingsmarodören Amon Tobin släpper albumet Bricolage som blandar triphop med jazz och drum’n’bass och gör triphop till ett internationellt fenomen. → Massive Attack släpper sin efterlängtade singel Risingson – som är svindålig.

→ Portishead får hybris och släpper ett livealbum där de framför sina introverta låtar med New York Philharmonic Orchestra. → Steven Soderbergh anlitar David Holmes för att göra ett mysigt triphoppigt soundtrack till filmen Out of Sight med George Clooney och Jennifer Lopez. → UNKLE – triphopsupergruppen bestående av James Lavelle och Dj Shadow – släpper albumet Psyence Fiction som gästas av hippa vokalister som Richard Ashcroft, Thom Yorke och Mike D.

(000 → Andrew ”Mushroom” Vowles hoppar av Massive Attack på grund av missnöje med gruppens nya arenarockiga och hiphopbefriade sound. → Roxette släpper den triphoppiga singeln Wish I Could Fly. Vilket blir genrens officiella dödsstöt.

→

med den imponerande Third, och Trickys senaste usla skiva har om inte annat väckt aptiten på lite Bristol-beats som är bra på riktigt. Förstasingeln Splitting the Atom som släpptes i höstas, med fint keyboardspel av Damon Albarn, var också oväntat subtil och nedtonad i sin lunkande melankoli. Men efter att ha intervjuat Massive Attacks ledare, den sjavige Robert ”3D” Del Naja, och sett bandets konsert på Annexet insåg jag att tiden har sprungit om Massive Attack. Feltänket från Mezzanine, den estetiska kursändringen som förvandlade gruppen från ett gäng softa vardagsmelankoliska hiphoppare till arenarockare med smak för läder och kokain, sitter fortfarande i. Stroboskopljus, inhyrda livemusiker som såg ut som fotbollshuliganer, pinsamma textprojektioner som informerade om olika typer av narkotika, samt undermålig rap av 3D som liknade en irriterande väsande råtta. Det hela var väldigt deprimerande. I intervjun sa 3D att han gillade moderna artister som Burial, men varken gamla tiders triphop eller dagens Massive Attack har den spänst, energi och variationsrikedom som kännetecknar den bästa dubsteppen. Inte heller har de förmågan att skapa tjocka, djupa och meditativa ljudtavlor som artister som Four Tet eller Fennesz gör. Och när det gäller pop-appeal finns det en hel genera-

ÈKi`g_fg6 AX^ m\k `ek\ Xcckj %È tion av artister som får trummaskinerna och syntarna att sjunga, så Bristolgubbarna är omsprungna även på den fronten. Triphop hör till dåtiden. Det hade sin plats, det fyllde sin funktion, men vi behöver det inte idag. Så var lite selektiv när du väcker nittiotalets mumier till liv. Det mesta som kom från triphopens Bristol låter idag bara massivt whack. Q

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 45

Cal^ ] i [`^ ja cm

ag har planterat krokusar i köket. Hårduppdrivna, växthustorterade krokusar som ska forcera fram våren och filtrera bort fönstersnön ur mitt synfält. Jag ställer mig nära lampor, stänger ögonen, låtsas att det är solen som värmer ena sidan av ansiktet. Simmar i Västertorps simhall, blundar för att eliminera känslan av skabbigt förortsbadhus och istället frammana sjöstrand och sanddyner. Tills jag simmar in i någon som sparkar surfpopen ur örat på mig. Det främsta verktyget i min hårt drivna årstidshallucination är en vattentät mp3-spelare jag har köpt för dyra pengar, och ur den flödar enbart fjäderlätta poplåtar, solskensstinna dängor med starkt illusorisk verkan. Allt för inbillningen att vi är kvartsåret längre fram i tiden. Men missförstå mig rätt nu. Det här är inte en krönika om hur mörkret börjar ta knäcken på en, om hur det väl får börja bli vår nu. Om ”Herregud, vilken vinter det har varit.” Jag tillhör inte dem som saktar upp tiden med dylikt gnäll, som sänker andra med envetet malande. Nej. Jag tar ansvar för mitt själsliga tillstånd genom att lura mig själv; genom att svepa mig i musikalisk sommarskrud fri från vinterns vedermödor. Det funkar ypperligt. Så länge Beach Boys-harmonier tillåts smeka hörselgångarna dygnet runt, vill säga. Så länge Belle & Sebastian och Tough Alliance får fritt spelrum och slipper trängas med nya, mer utmanande skivsläpp. Men så kommer den där tidpunkten. Den då Patrik Forshage börjar mejla och fråga om jag kan tänka mig att recensera den här skivan, eller kanske den här? Hinner jag ta nya Mark Kozelek månne? In genom pansaret tränger köld och melankoli, snö och vinter, ångest, vånda, död och mörker (nåja). Resultatet blir självklart inte rättvist. Det är ingen slump att jag konsekvent premierar fluffpop och irriterat viftar bort shoegaze och depprock. Se det som en bekännelse om ni vill, en utsträckt hand fylld av nypor med salt att ta mina recensioner med. Vill ni leva i den behagliga illusionen av att det inte kommer att vara snöstorm och minusgrader i tre månader till, däremot, råder jag er att följa min kur slaviskt – liksom mina musikaliska rekommendationer. Q

9vJK ALJK EL — Dominant Legs Just Silly Ones Mp3/MySpace

Jag får fina Bikerboy-vibbar av nysignade Dominant Legs senaste, lite lugnare låtsläpp. — High Places On Giving Up Singel, från kommande High Places vs. Mankind, Thrill Jockey/ Border

Oj. Så fattade High Places plötsligt att de inte måste trycka reverbpedalen i botten för att låta bra. Nya singeln är elektrosoulig, smådeppig och monotont svängig. — Pearl Harbour LUV Gone Mp3/MySpace

Versen är dussinindie, men den sammetskörade refrängen är gravt beroendeframkallande i dessa tider av vårlängtan. — Brian Jonestown Massacre Tempo 116,7 (Reaching for Dangerous Levels of Sobriety) Albumspår, från Who Killed Sgt. Pepper?, A Records/ Border

Jag tror nog att det är precis den här nivån av nykterhet Brian Jonestown Massacre borde befinna sig på lite oftare.

<C@E8 N<JJD8E elina.wessman@nojesguiden.se

MALI

ALI FARKA TOURÉ & TOUMANI DIABITÉ Ali & Toumani

DLJ@B låtarna hindrar inte The Drums från att vara en tilltalande bild av indiepoppens framtid. –EW

World Circuit/ Playground

Jag tror på sanning. Jag tror på innerlighet. Jag tror på musikens transcendentala kraft. Och det är denna kraft, detta ljus, som sipprar fram när Toumani Diabité låter de vidunderliga tonerna från sin kora regna över de roterande figurerna från Ali Farka Tourés mystiska bluesgitarr. De flätas samman lika perfekt och naturligt som stämmorna i ett Bach-stycke. Varje låt når inte ända fram, men tillräckligt många för att detta ska klassas som en toppskiva. –NRFN

MOGENSOUL

SADE Soldier of Love RCA/Sony

Du vill prata långsam utgivningstakt tills luften tar slut? De sex editioner som Sade har erbjudit sedan debuten för 26 år sedan är samtliga näst intill fulländade, och du vill ändå uppehålla dig vid frekvensresonemang? Som om det överhuvudtaget vore möjligt att stressa fram det mest utsökta djupröda årgångsvinet eller den vackraste musiken? Genom alltmer sofistikerade tillverkningsoch lagringsmetoder framställer Sade Adu och hennes band konsekvent perfekt distingerad soulpop, alltid omedelbart igenkännlig men varje gång med antydningar till nya dofter – här en knappt märkbar touch av elektronisk r’n’b. Att hon vid det här laget har passerat 50-årsstrecket syns möjligen i passet, men hörs enbart i den allt djupare förståelsen av ett krossat hjärtas alla aspekter. –PF

EP, Moshi Moshi/ Bonnier Amigo

Japp, det är rak, körglad sockerindie utan större innovationskraft, men tjena vad vackert och svängigt det är när The Drums Summertime!-maxi-ep äntligen släpps i Sverige. Sommar är bara förnamnet, och popeufori en underdrift. Att britpop, surf och sextiotal sipprar in och ut i

musik är romantisk på ett intimt, privat, ickefläskigt sätt. Det är inte ett soundtrack till att slå sig för bröstet och deklarera sin kärlek, utan till att stå ensam på torget när snön faller och stilla konstatera att nu är det slut. –NRFN

SNILLRIK SINGER/SONGWRITER LEGENDARISK PROTESTSÅNGARE

GIL SCOTT-HERON I’m New Here XL/ Playground

Det som brukar klä legender allra sämst är när de känner sig tvungna att visa sig nere med kidsen. En Smog-cover och en Kanye West-sampling på Gil Scott-Herons första album på 13 år skulle alltså kunna tolkas som illavarslande. Om man inte känner Gil Scott-Heron. För de senaste årens relativa tystnad, orsakad bland annat av ett par turer till Rikers Island för att avtjäna drogdomar, har inte på minsta sätt mattat vare sig hans poesi, hans samhällskritik eller hans rösts glöd. Den sistnämnda är kanske en liten aning skrovligare än förr, men både auktoriteten och timingen är bibehållen, och där bakom mullrar beats och elektronik i en modern produktion signerad skivbolagsbossen själv. Gil Scott-Herons statements är mer introverta än politiskt explicita, men minst lika rättframma i iakttagelser som "If I hadn't been as eccentric, as obnoxious, as arrogant, as aggressive, as disrespectful, as selfish, I wouldn't be me". Och den där Smog-covern, tillika skivans titelspår, är kanske den mäktigaste avskalade cover vi har hört sedan Johnny Cash gjorde Hurt. –PF

PUR POPGLÄDJE

THE DRUMS Summertime!

mer förädlad form. Här har han dessutom breddat sin repertoar mot snabbare och mycket medryckande folkpop, utan att kompromissa vare sig med musikens skönhet eller med sina genomsluga vardagliga lyrikfyndigheter. Att inte Fionn Regan redan har Jeff Buckley-status är en orättvisa och en olycka. –PF RICHARD REAGH I'm Younger Than That Now This Is Pop/ Border

Kanske är det så här Robert Wyatt skulle låta om han bestämde sig för att bli en sentimental crooner. Reagh må falla i kategorin singer/ songwriter, men den uppmärksamme lyssnaren upptäcker snart att en viss snillrikhet präglar musiken, en sorgsen råhet väl dold bakom det mjuka, smeksamma, bitvis countrydoftande. –EW

ELECTRONICA

SALEM AL FAKIR Ignore This Virgin/ EMI

Avvägningen mellan hipp kontra folklig har aldrig bekymrat Salem Al Fakir. På gott och ont. Efter en första briljant soulindie-ep har han nämligen flörtat så mycket med de bredaste lagren att han nu utan ansträngning promenerar hem en melodifestivalseger. Men samtidigt kastar han sig upp i klubbpopöverraskningen Backseat på P3 Guld, och melodifestivaluppmärksamheten omsätter han i den här mörka och rätt svåra electronican med både hårda klubb- och mäktiga symfoniansatser (och en euforisk popbagatell som undantag och avrundning). Det är nog dags att ge upp sökandet efter logik i den här mannens karriärval, och istället konstatera att det här är hans i särklass bästa album. –PF

TRUBADURHJÄLTE

POP

Nästan fyra år har gått sedan irländaren släppte sin magnifika debut, men det var väntan värt. För inte bara finns den oändligt vackert gitarrplockande trubaduren kvar, redan då oblygt jämförd med folk som John Fahey och nu i än

Songs I Wish I Had Written/ Border

PORTICO QUARTET Isla Real World/ Playground

Animal Collective sa en gång att de spelade på akustiska instrument som om de gjorde techno. Portico Quartet gör verklighet av den visionen. Det här är inte jazz som består av prydliga melodier som varieras genom tydliga solon, utan av låtar som sakta växer fram ur vampade ackordföljder och når halsbrytande klimax. Genom att använda det nya och ovanliga instrumentet istället för piano får gruppen en unik och fräsch klang. Jazz för framtiden. –NRFN

HEMBYGDSSOUL

PETER MORÉN I spåren av tåren

Morén Pop/ Bonnier Amigo

Soul i Peter Bjorn and John-Peters tappning har inte så mycket med den djupa amerikanska södern att göra, trots mäktigt Stax-blås. Det har inte med Philly att göra, trots lätta stråkmoln. Det har minst av allt något med den ytliga retrosoultrendens utstuderade arr att göra, trots Peters och kollegan Tobias Fröbergs skitiga groove. Däremot har det massor att göra med Dalarna, svensk souls vagga. Det har mängder med en svensk litteraturkanon att göra. Framför allt har det med essensen i sann soul att göra – att passionerat sjunga känslor från utanpå huden, och att våga vara banal när det behövs. –PF

DISKBÄNKSINDIE

FIONN REGAN The Shadow of An Empire Heavenly/ BonnierAmigo

JAZZ

MOTO BOY Lost in the Call

JOHAN BORGERT & HOLY MADRE Nu är jag ett as

Det går inflation i artister som vill ge konserter i kyrkor, men att just Moto Boy har gjort det känns helt logiskt. Inte bara för att Don’t Release Me From Your Spell låter som Elvis Crying in the Chapel, utan för att hans

Likt Markus Krunegård på förra årets dubbelsläpp har Holy Madre låtit kyliga syntar och åttiotalssväng shanghaia delar av ljudbilden, men halvvägs igenom denna skickligt textdrivna

NONS/Warner

→

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 47

KULTURBOLAGET, LIVE NATION OCH PK MUSIK PRESENTERAR

(GER)

(S)

BULLET FOR MY VALENTINE

(UK)

(S)

(US)

(S)

(FIN)

BLEEDING THROUGH(US) |CYNIC(US) |DREAM EVIL(S) |RAUBTIER(S)

FRIHAMNEN GÖTEBORG 18-19 JUNI 2010 Biljetter: Metaltown.se, Eventim.se samt Eventims callcenter 0771-651 000. Åldersgräns: 13 år. UTSÅLT 2008! UTSÅLT 2009! KÖP BILJETT I GOD TID!

Fler band tillkommer. Mer info på: www.metaltown.se

ION & PK MUSIK KULTURBOLAGET, LIVE NAT

NATION & PK MUSIK PROUDLY LAGET, LIVE PRESEN O B R U T T KUL

H?I; 7=7?DIJ

PRESENTERAR

TAKIDA | THE SOUNDS (S)

:HEFA?9A CKHF>OI 87: H;B?=?ED KI

@;BBE 8?7<H7 KI 7 :7O JE H;C;C8;H KI ?DL7I?ED;D I

(S)

DEAD BY APRIL (S) | NEVERSTORE (S) HER BRIGHT SKIES (S)

<H?>7CD;D =zJ;8EH= '- @KD? (&'&

FRIHAMNEN GÖTEBORG 20 JUNI 2010

8?B@;JJ;H0 M;IJ9E7IJH?EJ$I;" ;L;DJ?C$I; I7CJ ;L;DJ?CI 97BB9;DJ;H &--'#,+' &&&$ vB:;HI=HuDI0 ') vH$

Biljetter: Pierpressure.se, Eventim.se samt Eventims callcenter 0771-651 000. Åldersgräns: 13 år.

<B;H 87D: J?BBAECC;H$ C;H ?D<E Fv0 MMM$M;IJ9E7IJH?EJ$I;

Fler band tillkommer. Mer info på: www.pierpressure.se

9vJK ALJK EL

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli nrfn@nojesguiden.se

Patrik Forshage patrik.forshage@nojesguiden.se

Young Money feat. Lloyd BedRock singel, Young Money/Cash Money,

The Radio Dept. Heaven’s on Fire

B.o.B. Down for Y’All

She & Him Volume 2

kommande album, Double Six, Playground

från kommande Clinging To a Scheme, Labrador

från kommande The Adventures of Bobby Ray, Grand Hustle/Atlantic

”Ooh baby, I be stuck to you like glue baby” croonar Lloyd och ger det nysvenska ordet köttklister en helt ny innebörd.

Kiss kidnappade denna fina låttitel, men nu har Radio Dept. räddat den i den goda smakens namn. Makalöst bra låt med ett piano som blinkar till Totos Georgie Porgy.

Den ovanliga rapparen/ sångaren/producenten B.o.B. är en av årets mest spännande debutanter. Den här låten låter som en laserstråle från OutKasts rymdskepp ATLiens.

Och jag som knappt har hunnit smälta M Ward och Zooey Deschanels första volym ännu.

popskiva övergår Nu är jag ett as i ett stillsammare tempo. Kanske lite väl stillsamt. För trots att det är i den avskalade sorgsenheten man är som starkast blir andra halvan lite trög, lite långdragen – lite ickevarierad. Samtidigt har Borgert den där sortens svårdefinierade uppriktighet i sin röst som får en att lyssna – och att vilja fortsätta lyssna. –EW

är det någon annan ur den långa kö av musiker som har fattat att hans patenterade modell av ”nya” idéer, ”knäppa” infall och ”moderna” beats kan leda till både kreativ nytändning och ett visst mått av kredd. Nu har turen kommit till The Shins ledare James Mercer, och under namnet Broken Bells erbjuder de just den kombo av amerikansk melodisk indie, elektronisk lekstuga och samtida beats som man hade förväntat sig av paret. I Ghost Inside är det oemotståndligt hitvänligt, och ingenstans är det dåligt. Däremot är det bara så patetiskt förutsägbart. –PF

Kathryn Williams var en del av den brittiska folkrockboomen under det tidiga nollnolltalet. Men hon blev ingen stjärna – kanske var hon inte tillräckligt freaky – och efter ett par skivor på stort skivbolag återgick hon till att ge ut sin musik på egen hand. Hon sjunger fortfarande halvhest och helsexigt, men låtarna är tyvärr alldeles för vaga i konturerna för att göra något bestående intryck. Hon sticker inte ut bland de andra träden i folkrockskogen. –NRFN

pigga beats. Dock känns skivan lite för hastigt ihopslängd. Och Lil Waynes egna verser är överraskande anonyma. –NRFN

Universal

RAPMETAL

LIL WAYNE The Rebirth

Young Money/Cash Money/ Universal

LUSHPOP

SAMBASSADEUR European

VARIOUS ARTISTS We Are Young Money

Labrador/ Border

Trummande på pappkartonger är ett sedan länge avslutat kapitel för Sambassadeur. På sitt tredje album har de inte snålat någonstans, och utöver bandmedlemmarna hörs här också tre slagverkare och såväl blåssom stråksektion. Det lyxiga ljudet förmedlar en behaglig Ocean Rain-värme som klär Anna Perssons allt mer eleganta röst och de skitsnygga poplåtarna med Days i spetsen. –PF

SUPERDUO

BROKEN BELLS Broken Bells Columbia/Sony

Gör den där Danger Mouse något annat än att starta superkonstellationer? Är det inte David Lynch och Sparklehorse, Damon Albarn och Gorillaz eller Cee-Lo och Gnarls Barkley

SHOUT OUT LOUDS Work Rutan Tutan/Sony

Jag har alltid uppskattat balansgången i Shout Out Louds musik, den hårfina gränsen mellan rak hitpop och indie. Den har tillåtit dem att vara ljuvligt melodiösa – klistriga närmast – utan att någonsin tappa egensinnet. Och även om båda skikten finns även här är Work en skiva som tyvärr slår över mot det slätstruket tjatiga. –EW

FOLKROCK

KATHRYN WILLIAMS The Quickening One Little Indian/ Border

Nu är det ett faktum! The Radio Dept. är tillbaka.

inte är snyggt och minutiöst planerat. –NRFN

LIARS Sisterworld

Mute/ Playground

Låt oss gå rakt på sak: Liars är bland de största rockposörer 2000-talet har att erbjuda, och i sina försök att förena detta med en ljudbild som andas avighet, tyngd och psykedelia går man fullkomligt vilse i skogen. Visst glimtar det till mellan träden, och visst gör bandet några fina, närmast Nick Caveska utflykter. Men allt som oftast känns hårdheten både forcerad och tröttsam. –EW

RADIOINDIE

kommande album, Labrador/ Border

POSÖRROCK

Young Money/Cash Money/ Universal

Lil Wayne följer upp sitt succéalbum Tha Carter III med en hopplös rocksoppa bestående av cheesy gitarriff, trummisar i bar överkropp och en förvirrad autotune-sjungande Weezy. Bra är det inte, men jag tycker ändå att han förtjänar en eloge för att göra något så uppenbart knäppt och otippat. The Rebirth är för hiphopen vad Neil Youngs Trans var för flanellrocken. Mer njutbar är We Are Young Money, en samling nya låtar med de artister som Lil Wayne har signat till sin egen skivetikett Young Money. Att han har sinne för unga talanger är uppenbart, och i ett raplandskap som består av många bastanta gubbar är det härligt att höra stjärnskott som Drake och Nicki Minaj trängas vid mikrofonen till

The Radio Dept. Clinging to a Scheme

POST-TRIPHOP

MASSIVE ATTACK Heligoland Virgin/ EMI

Live lider Massive Attack fortfarande av gothindränkta arenarockkomplex, men den nya skivan är något mer nedtonad. Det innebär dock inte att den är bra. Med undantag för Splitting the Atom med sin tjusiga ambivalens – än melankolisk, än hoppfull – är Heligoland ganska hopplös. Massive Attack försöker göra mörk och sönderfallande musik, men de lurar ingen: de kan inte göra något som

KLIPP OCH KLISTRA-POP

GORILLAZ Plastic Beach

Parlophone/ EMI

Det som är lite roligt med Gorillaz är att de fortfarande verkar i tron att de är den hetaste skiten. Ställt mot det faktum att deras musikaliska experimentlusta i själva verket är den mest daterade tänkbara uppstår en komisk effekt, men också en svagsint affekt från min sida som räddar dem från absolut lägsta betyg. Jag kan på ett teoretiskt plan uppskatta deras hämningslösa genremixar och obrydda inställning till trender, och ett par låtar innehåller rentav fina ljudlekar. Som undantagslöst blandas med Albarns seriefigursrap förr eller senare, vilket gör det hela fullkomligt olyssningsbart. Då kan inga hippa gästartister i världen rädda Gorillaz. –EW

HAVERI

PETER GABRIEL Scratch My Back

MGMT Brian Eno

från kommande Congratulations, Columbia/Sony

Om att hitta trollkarlen Eno i en katedral i Transylvanien, bli hans lärljunge och sedan förkastas. Och vi som tyckte att MGMT var galna redan tidigare.

låtarna. Det mesta blir begravningshymner i hans tolkningar, vare sig vi talar om Bon Iver eller Arcade Fire, och variationen består i att en del av dem är pråligt klassiskt orkestrerade och en del pianobarsklinkade. Ett par av dem framförs med den där förorättade PK-darren som funkade i gamla anti-apartheidkampsånger, men någon borde ha nämnt att David Bowies Heroes trots omnämnande av Berlinmuren blott och bart är en surrealistisk romantiknovell. Lägg falsksång i Neil Youngs Philadelphia till klavertrampen och resultatet är musikens Titantic – storslaget, felkonstruerat och illa framfört. –PF R'N'B

JAY SEAN All or Nothing

Cash Money/ Universal

I Andrea Arnolds fantastiska socialrealistiska film Fish Tank finns en scen som involverar en strippklubb, Jay Seans Ride It och krossade illusioner. Ett lämpligt låtval, för denna brittiska Akon som exporterats först till USA och nu till resten av världen är ett skolexempel på hur r'n'b låter när den har passerat gränsen över till det själlösa och cyniska. Det är lustigt att musik kan handla så mycket om sex utan att någonsin låta sexig. –NRFN

Virgin/ EMI

På den lyckade coverskivan hittar en artist personliga perspektiv på materialet. Det gör Peter Gabriel här. Verkligen. Tyvärr blir hans perspektiv dock ofrivilligt komiska, eftersom han konsekvent missförstår

På nojesguiden.se hittar du fler och längre intervjuer och många fler skivrecensioner. Minst en ny varje dag, året runt. Och mer än tio års recensionsarkiv. Det du! —

DLJ@B98IFD<K<I

Radio Dept är tillbaka Aldrig varit så peppade.

Andres Lokko-boken Hur fräscha känns egentligen artiklarna från 1994 idag? We're dying to know!

Indiekonserter på Dramaten Ändå nice.

Nittiotalsretro Vi gillar de gamla skivorna. Vi gillar inte nödvändigtvis de gamla artisterna som ger sig ut på turnéer och demonstrerar hur svårt det är att åldras med värdighet.

Grammy Awards Soft att Phoenix fick en Grammy, och att det finns en kategori som heter "Best album notes", men annars är det en sorglig parodi på en branschgala.

Melodifestivalen Våga vägra skiten Om det är ett guilty pleasure så lyssna på din guilt för en gångs skull.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 49

Rickard Olsson har synts i rutan i drygt ett decennium och är aktuell nu igen med SVT:s nya satsning B UBBLAN . Döskalle & Mästerligt tog sig ett snack med Rickard för att pumpa honom på information om hur man överlever i tv-branschen.

È?Xi [l fZ_ =i\[i`b B\dg\ jXddX jkpc`jk6 – vi kanske inte ska glömma så fort ändå. Sedan ska ju inte ett helt folk behöva bära skulden. För några dagar sedan twittrade du ”väldigt surrealistiska drömmar inatt som att jag har ätit rolig svamp”. Har du ätit rolig svamp någon gång? –Jag har faktiskt en erfarenhet av ”rolig” svamp. Jag tog litegrann och sedan hände ingenting och ingenting. Och så tänkte jag ”det här är värdelöst, jag åker hem!”. När jag kom hem började väggarna att röra på sig. Hur längesedan var det? –Det här är preskriberat. Det måste ha varit tio år sedan. Det är väl ingen som äter svamp längre? Det var väl mer förut, när de först dykte upp på nätet och någon snubbe på någon fest hade en påse och man tänkte ”vad fan är det där?” Har du och Fredrik Kempe samma stylist? –Fy fanken vilken elak fråga! Nu ska jag stämma er på en kvarts miljon! Haha nej, men jag blir så präktig i skjorta och kavaj. Jag har inte det till vardags. Och v-ringat tycker folk blir för mycket hud. Får du någonsin lust att hånskratta åt någon som svarar fel på en skitlätt fråga i Vem vet mest? –Att skratta rakt ut ja, men inte hånskratta. De har bara tre sekunder på sig och vi uppmanar dem att chansa eftersom de ofta chansar rätt. Men ibland chansar de fel och ser väldigt dumma ut och då är det väldigt lätt att skratta. Varför tycker du att det är okej att skratta åt dina egna skämt? –Mina program är ju inga humorprogram. Så för att det jag säger inte ska missuppfattas lägger jag till ett skratt. Det är mer ett litet verktyg än att jag garvar. Exakt hur mycket bättre var du och Tilde de Paula än Anders Kraft och Jenny Östergren? –Oj! Bättre låter jag andra bedöma. Men det handlade om en kemi som är ganska ovanlig i programledarsammanhang. Är man två programledare brukar det bli dubbelt så jobbigt och man blir hälften så tydlig. Men vi gillade varandra på riktigt och då fungerade det bra. Vi kunde skratta och flamsa och prata allvar. Att gå mellan allvar och skratt har många problem med. Det var roligt när du somnade i Nyhetsmorgon! –Haha, kommer ni ihåg det? Hur kan vi glömma? –Tilde väckte ju inte mig när jag hade somnat under reklampausen och vi var tillbaka i sändning. Blev du utskälld efteråt? –Nej, det var lite den jargongen vi hade då som gjorde att folk inte blev upprörda. Värre var det när jag självkörde radio i Sigtuna för första gången och jag råkade sätta igång tre låtar samtidigt och påannonserade fel. Allt gick åt helvete. Och då skrek jag: ”Hooooraaaaa!”. Och micken var på så allt detta sändes ut över den kristna folkhögskolan. Det är inget jag är mallig för idag. Haha, allra minst valet av svordom. Q

TACK TILL WWW.LINDAU.SE

FOTO: JOHANNES HELJE

D{K<I I@:B8I; FCJJFE Vilket program som du har medverkat i är du mest stolt över? – Bullen är ju väldigt roligt att ha gjort. Jag saknar ett sådant program. Idag finns det ett glapp där, först tittar man på Hotell Kantarell, sedan blir det Paradise Hotel. Vilket skäms du för än idag? –Jag vet faktiskt inte. Jag är väldigt stolt över Bingolotto. Alla kreddnissar dissar det och tycker att det är töntigt, men det är det viktigaste programmet jag har gjort. Det samlar in pengar som går direkt till idrottsrörelsen så att ensamstående föräldrar har råd att ha kvar sina barn i hockeylagen. Man kan tycka vad man vill om bingo, men det är inte farligare än tacos. Men erkänn att du tänkte ”vad fan har jag gjort” precis efter att du hade tackat ja till Bingolotto? –Jo. Medieminnet är så otroligt kort. Man tänker: ”Vänta nu, jag har suttit i Nyhetsmorgon under Skandia-affären, Anna Lindh, Systembolaget, Knutby och gjort allt det där… och nu är jag bingoutropare – resten av livet!” Det finns en tråd på Anna Wahlgrens hemsida där föräldrar är förbannade över att du i Vem vet mest sa att Anna har ”förstört så många barn”. Tydligen har de ringt till SVT:s tittarservice och klagat. –Ja, och hon har stämt SVT på en kvarts miljon kronor! Vad säger du till ditt försvar? –Det var en förstulen kommentar på

–Nu har ju Anna dragit mitt namn i smutsen, så om jag sedan blir friad, kan jag då stämma henne på 250 000? Äh nej, jag jobbar inte så. Du uttalar dig gärna om ditt kärleksliv i pressen. Men vem tror du läser detta med intresse? –Haha, inte vet jag. Jag måste… lära mig att vara tyst! Jag håller på att lära mig det den hårda vägen. Blev du sur för att du inte fick följa med till vinter-OS? –Nej, sur är väl att ta i. Men eftersom Olssons studio var så uppskattat hade det varit roligt att hålla vid liv. Det saknas ett program som pratar om nyheter och sport på ett sätt som allmänheten gör. Vad är drömprogramledarjobbet? –Det! Två, tre kvällar i veckan och ta in personer som vill uttala sig om vad som händer. Lite kvällstidningsstuk. Glad kvällstidning. Vaddå, typ mysiga soffor och fruktfat? –Nej, men så som man snackar. ”Den där jäkeln, vad fanken håller han på med?”. Inte Go’ kväll-feeling och inga muffinsbak. Tänker du fortfarande ”Hitler, Hitler, Hitler” när Tyskland kommer på tal? –Jag vågar inte göra det längre. Återigen, jag måste jobba på att lära mig att vara tyst. Har du varit i Tyskland sedan dess? – Nej, det har jag faktiskt inte varit. Jag får väl vattenkamma mig och sätta på mig en mustasch först… nej, jag har ingenting emot Tyskland eller tyskarna. Men när jag hade sagt det där reste sig ju hela Tyskland som en enda man… De har den förmågan, ja. –… ja, och när man googlade stora tunga tyska tidningar stod det om mig! Jag tänkte ”Aaah! Är det jag som har åstadkommit det här?”. Många tycker att Andra världskriget är något vi borde glömma och visst, det kan man tycka, men det är bara 60 år sedan. Titta på journalbilderna

È8cck ^`Zb k _\cm\k\% FZ_ [ jbi\b aX^1 Ê?ffffiXXXXX Ê%È

du fick anmäla en valfri svensk Om person, vem skulle det bli och för vad?

en och en halv mening i ett frågesportsprogram. Jag vet inte, 250 000 kronor är en årslön för en kommunanställd så det här måste ha rivit upp otroliga sår. Det var sagt med distans men till fel person. Har du varit inne på Wahlgrens hemsida och skådat hatet? – Nej, jag tycker att det är för jobbigt att gå in på sådana här forum för att folk är så elaka. Anonyma näthatare är ryggradslösa i sig. Apropå det – till och med töntarna på Flashback har svårt att hitta skit på dig. Är du så städad som du verkar? – En kändisjournalist, jag kommer inte ihåg vem, sa att jag måste ha väldigt lojala vänner… eller att jag inte har några kompisar alls. Det verkar som att de flesta som råkar ut för saker har kompisar som ringer till Se & Hör och säger ”vet du vem han har legat med?”. Jag är i alla fall inte så städad som de program jag gör. Jag tänker inte ”jag kanske inte ska ta den där shoten, för att jag är en känd person och jag kanske blir för full”.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2010 51

HOT SHOT

PH. BERSA