Nöjesguiden nr 2 2011

Page 1

JKF:B?FCD EI ) )'(( J<;8E (0/)

0- K@DD8I

J?8E>?8@ ̰ D{K<I

<C@E BC@E> ´7NT cVYY TR ZVT

BCL99>I8EJBE@E>1 vI >IvJ<K >I{E8I< Gw 8E;I8 J@;8E6

`WvYc R[ ZNXR\cR_´ E{A<J>L@;<E vCJB8I

8;8D K<EJK8

;< M8EE JKF:B?FCDJGI@J<K DLJ@B " =@CD " BIF> " ;IP:B " BCL99 " BFEJK " BFEJ<IK " DF;< " J:<E " JG<C " KM " C@KK<I8KLI Nöjesguiden • Östermalmsgatan 87d • 114 59 Stockholm • www.nojesguiden.se

Foto: Johannes Helje

6[[RUxYY [_ OMSLAG

Johannes Helje Goran Perkovic SMINK / HĂ…R Linda Lundquist och Sara Floby FOTO RETOUCH Daniel Asplund/ Bonso och Johannes Helje FOTO

STYLING

KLĂ„DER OMSLAG

kostym: Whyred

E{A<J>L@;<E vCJB8I 8;8D K<EJK8

KLĂ„DER DĂ–SKALLE

&

MĂ„STERLIGT

shorts: H&M armband: Topshop ring: Gina Tricot

8N[ UN[ xaR_`XN]N `bPPz[ S_x[ $, FOTO: SARA RINGSTRĂ–M

CHEFREDAKTĂ–R OCH ANSVARIG UTGIVARE

Margret Atladottir margret.atladottir@nojesguiden.se REDAKTIONSCHEF

Amat Levin amat.levin@nojesguiden.se ART DIRECTOR

Martin Petersson martin.petersson@nojesguiden.se AD - ASSISTENT

Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se

&

REDAKTĂ–R GĂ–TEBORG

Rasmus Blom rasmus.blom@nojesguiden.se

M@;>8;< BCL99MP<I

REDAKTĂ–R MALMĂ– / LUND

CV b[QR_`†XR_ \Z ZN[ UN_ _\YVTN_R ]x \UV]]N XYbOON_

Kajsa Haidl kajsa.haidl@nojesguiden.se Peter Morath peter.morath@nojesguiden.se REDAKTĂ–R NOJESGUIDEN . SE

Parisa Amiri parisa.amiri@nojesguiden.se Elin Engelbrektsson elin@nojesguiden.se MEDVERKANDE SKRIBENTER

0- K@DD8I J?8E>?8@

CV UN_ OR`†Xa [fN 8V[N` `a\YaURa #

{>FE9C@:BJBLCKLI<E

NĂśjesguiden Holding AB TRYCKERI

MittMedia Print DISTRUBITION

Budcompaniett AB, Bring AB, MalmĂś Europa Trading AB PERIODICITET

12 nr/ĂĽr

RS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm 110 000 exemplar Riks ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej fÜr insänt icke beställt material.

REDAKTĂ–R UPPSALA

PRAKTIKANT

!

UTGIVARE

Jonas Adner, Parisa Amiri, Maina Arvas, Holly Astera, Maja Bredberg, Niklas Eriksson, Viktor Flarkell, Michaela Forni, Patrik Forshage, Emelie Gunnarsson, Sandra Gunnarsson, Johan Hallstan, Jimmy HĂĽkansson, Anders Karnell, Love Lagerberg, Sandra Nelson, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Hasan Ramic, Karin Ridderhielm, Tone Schunnesson, Frans Strandberg, Isabelle StĂĽhl, Pelle Tamleht, Kristoffer Viita

STOCKHOLM

NĂśjesguiden Ă–stermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm tel 08-456 45 00 red@nojesguiden.se GĂ–TEBORG

Kungsportsavenyen 43 411 36 GĂśteborg Annons GĂśteborg tel 0708-28 13 71 MALMĂ–

NĂśjesguiden SĂśdra FĂśrstadsgatan 1 211 43 MalmĂś Annons MalmĂś tel 0736-438860

FOTOGRAFER OCH ILLUSTRATĂ–RER

´CN_ Qb Qv_,´ UN_ OYVcVa ]\]bYv_XbYab_R[` cVXaVTN`aR S_xTN

Carsten Oliver Bieräugel, Johannes Helje, Jakob Kaae VD

Faje Gani faje.gani@nojesguiden.se PRODUKTIONSLEDARE

Josefin Lundgren josefin.lundgren@nojesguiden.se EVENT - OCH PROMOTIONANSVARIG

FOTO: JOHANNES HELJE

Johan Mattsson johan.mattsson@nojesguiden.se SĂ„L JARE STOCKHOLM

Al-Wadood Suberu alwadood.suberu@nojesguiden.se Christoffer Hansen christoffer.hansen@nojesguiden.se Melissa Schille melissa.schille@nojesguiden.se Kristoffer WilĂŠn kristoffer.wilen@nojesguiden.se Casey VendĂŠlle casey.v@nojesguiden.se SĂ„L JARE GĂ–TEBORG

#

Ě° D{K<I <C@E BC@E>

2YV[ 8YV[T \Z ]vY`N_ @\SV 3NU_ZN[ \PU cRZ `\Z v_ @cR_VTR` cVXaVTN`aR SN`UV\[V`aN

4 NÜjesguiden • Nr 1 • 2011

Henning Wideberg hw@nojesguiden.se SĂ„L JARE MALMĂ– / LUND

Harald Stjerna harald.stjerna@nojesguiden.se Johan Majer johan.majer@nojesguiden.se SĂ„L JARE UPPSALA

Martin Stober martin.stober@nojesguiden.se EKONOMI

Lela Djurdjevic ekonomi@nojesguiden.se

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehĂĽllet är just det – 100 procent redaktionellt. NĂśjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita pĂĽ att vi brinner fĂśr jämställdhet, bĂĽde genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi tror pĂĽ den goda smaken och vĂĽr publicistiska tanke lyder som fĂśljer: Vi vill guida dig till det bästa nĂśjet. Trevlig läsning.

HTC Desire – ĂĽrets bästa smarta mobil

% % $ # $ ( " $ $ % !$ $ !

$ % % & $

HTC

D<;8I9<K8I<

Margret Atladottir är chefredaktör på Nöjesguiden. Hon har den senaste tiden, efter att ha skaffat sig alla sportkanaler, blivit mer populär och har ett hjärta som brinner för Kalle Moraeus. Alla vet att du är ett Arsenal-fan, men det ryktas om att du även gillar deras nemesis – Tottenham. Kommentar? – Det är aldrig slut med Arsenal. Det vill jag klargöra. Men Tottenham har nåt. Kan vara så att jag bara är kär i Van der Vaart.

Amat Levin är redaktionschef på Nöjesguiden, tycker att fler bör få upp ögonen för Jay Electronica samt Tyler, The Creator och brukar kolla på presidenttalet från Independence Day när han behöver inspiration. Är det filmhistoriens bästa tal? – I konkurrens med Al Pacino i En kvinnas doft och Any Given Sunday. Och Gordan Gekkos ”greed is good” i Wall Street.

Martin Petersson är dj och Art Director på Nöjesguiden. Ibland försvinner han från kontoret och den övriga redaktionen kan bara utgå från att han flummar. Vad gör du när du flummar? – Jag vet knappt själv. Men när jag kommer tillbaka till kontoret brukar jag känna mig full av energi, som att jag svävar på små moln.

Kajsa Haidl är redaktör på Nöjesguiden Malmö/Lund och delar i detta nummer med sig av hur hennes generationsroman skulle se ut. Hon har även, tillsammans med juryn, utsett vinnarna av Malmö/ Lunda-priset. Det ryktas om att du ska göra något slags videoreportage i sommar. Vad väljer du – bekräfta eller dementera? – Haha! Sluta snoka runt på min Facebook. Men okej, planen är att dra ner till konstrundan på Österlen i påsk med min kompis Tone Schunnesson. Eftersom vi båda älskar keramikkatter, drejade vaser och annan överklasskonst. Kanske spelar vi in något också, sådär amatörchict. Men det här projektet stannar mellan oss.

Peter Morath är redaktör för Nöjesguiden Uppsala, tänker ständigt på pingis och tvivlar starkt på att folk verkligen behöver de muskler de sliter så hårt på gymmet för att få. Är det inte lite lockande ändå att kunna springa snabbt och bära tajta tröjor? – Jo, att springa snabbt är definitivt användbart i många olika lägen. Men det här med muskelbyggande. Det har gått till överdrift. Folk står och pumpar 60-kiloshantlar som om de tränar inför domedagen när Elden kommer och de vill vara last man standing. Och jag tänker rent spontant på Fadde Darwich nya superkropp när jag hör orden muskler och tajta tröjor.

Patrik Forshage är, utöver fritidssysselsättningen som rektor, musikredaktör och skriver i detta nummer om gitarrbandens återuppståndelse. Inget liv utan död – vilka sorters band borde begravas? – Jag är en vänlig själ som inte vill gräva ner band till höger och vänster. Däremot vill jag gärna slå ett slag för att de band som en gång grävts ned faktiskt får griftefrid. Återföreningar är en styggelse, där varje krona ett återförenat band tjänar kortsiktigt enligt en empiriskt bevisad matematisk formel i andra änden innebär att bandets anseende långsiktigt devalveras dubbelt. Stay down!

Niklas Eriksson är Nöjesguidens briljante filmredaktör, har redaktionens mest oseriösa mejladress och har i detta nummer undersökt vilka filmer som funkar bäst som kognitiv beteendeterapi. Kan även andra konstformer funka som KBT? Musik? Tv-spel? – All konst och kultur är, och ska i någon bemärkelse vara, terapi. Just spel är kanske mest KBT (man inte bara funderar på grejerna, man gör grejerna själv) medan till exempel radio kanske är mindre (men gör inget och ser inget så det blir lite ofett). Men jag vet inte, bottom line är att allt är terapi. Korv är terapi.

Sandra Nelson, Nöjesguidens tv-redaktör, har ett förflutet som ondskefull bloggare men är nu för lat för att hata allt hela tiden. I detta nummer hittar hon en ny favoritserie i Shameless. Varför bör alla titta på den? – För att den är sjukt bra. Många i vårt land behöver dessutom en rejäl dos socialrealism (ping Fredrik Reinfeldt, Hanne Kjöller).

Michaela Forni är moderedaktör och tycker att kinapuffar och pucko är en förträfflig kombination. I detta nummer skriver hon om modeveckans höjdpunkter. Snart är det vår. Vilka plagg bör alla ha i sin garderob? – Alla kvinnor bör ha ett par smickrande utsvängda byxor i sin garderob i vår. ALLA!

6 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

Isabelle Ståhl är litteraturredaktör på Nöjesguiden, stammis på SVT:s Debatt och flitig radiopratare. I detta nummer tröttnar hon på Alex Schulmans kvinnosyn. Du tillbringade nyligen en dag i Big Brother-huset. Skulle du kunna tänka dig 99 dagar till? – Ja, om fler snygga kulturmän utan mössa inomhus var med.

Johan Hallstan skriver om spel i Level och är Nöjesguidens spelredaktör. I detta nummer recenserar han Bionic Commando: Rearmed 2, Kirby’s Epic Yarn och Gray Matter. Blir 2011 ett bättre spelår än 2010? – Allt pekar på det, med spel som Battlefield 3, Killzone 3, Uncharted 3 och Mass Effect 3 – och då har jag bara begränsat mig till uppföljare, och siffran ”3”.

Parisa Amiri är Nöjesguidens webb- och klubbredaktör. Hon tillbringade nyligen ett dygn i Big Brother-huset tillsammans med bland annat Isabelle Ståhl. Största skandalen? – Alltsammans. Vi vägrade göra ett uppdrag som innebar att fyra personer skulle få sina stjärtar stekta, en man från en skvallerblaska fick ett antal utskällningar från undertecknad och det badades jacuzzi med egenskapat Meat Loaf-soundtrack. Bisarrt.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli är frilansjournalist, jurist och musikskribent på Nöjesguiden. I detta nummer diskuterar han no homo-användandet inom hiphop. Förklara varför vi också bör älska Kandi. – För att det är så ovanligt med soulartister som har poppiga r’n’b-hits i ryggmärgen och vägrar växa ifrån det soundet, och som samtidigt skriver låtar ur en 35-årings luggslitna perspektiv.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli, författare och kulturjournalist, pluggar tv på Dramatiska Institutet. I detta nummer konstaterar hon att Black Swan når upp till förväntningarna. Natalie Portman – är hon vår största skådis? – Nja. Smalast? Och bra på att rappa. Ge henne tio år. Hon är bra som fan, men det finns en tyngd hon saknar som jag tror att bara ålder kan skapa. Jämför till exempel med Julianne Moore, Laura Linney, Lorraine Bracco och så vidare.

Maja Bredberg är musikskribent och bloggare på Nöjesguiden. I övrigt erkänner hon att hon förstår mindre och mindre av fashion för varje dag som går och tycker att Jimi Hendrix Crosstown Traffic är världens bästa video. Wow, högt betyg. Övertyga oss. – Det känns nästan som en omöjlighet att försöka klä videons storhet i ord, men jag älskar ju ofrivilliga freaks och där i fullkomligt dräller det av dem! Personliga favoriter: Svartklädd man med skinnjacka och vippig kjol, rullstolsgubbe som claimar sin plats i bilkön, hundägare med bar överkropp och 15 hundar, män i ambulerande knivbråk, gissningsvis rätt hemlös gubbe som stompdansar frenetiskt i gatukorsning.

Anders Karnell, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, är en flitig radiopratare och dessutom Nöjesguidens konstredaktör. I detta nummer har han varit med och utsett vinnarna av Stockholmspriset. Vad bör man tänka på om man vill vinna nästa år? – Att inte bara stampa takten, utan få det att rocka rejält.

Maina Arvas är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm. I detta nummer utser hon, tillsammans med övriga juryn, vinnaren i Stockholmsprisets scenkategori och konstaterar att Bli en dåre! på Teater Giljotin är som en mikroversion av ett år i stans teaterutbud. Holly Astera är musikskribent på Nöjesguiden, bloggare och pluggar kulturjournalistik. I detta nummer ger hon Syket högsta betyg. Är Syket den bästa svenska musikakten just nu? – Jomenvisst (på norrlänska)! Hasan Ramic är frilansjournalist, dancehallkonnässör och skriver i detta nummer om sitt Golden Hits-besök. Kan du i framtiden, även utan uppsåt att skriva ett reportage om det, tänka dig att göra ett återbesök? – Ja, absolut! Då skulle jag vilja go all out med ett stort gäng, och boka ett bord med en sjungande servitris. sedan skulle jag stanna kvar hela natten, dricka mjölkdrinkar och vråla med i Life is Life. Good times!

Emelie Gunnarsson bloggar, är filmskribent på Nöjesguiden och har den senaste tiden tvingats konfronteras med att det finns choklad med ananasfyllning. Vilken frukt skulle vara en ännu värre fyllning? – Jag måste faktiskt komma över det här med choklad och ananas innan jag ens vågar tänka tanken på en annan fruktkombination. Babysteps liksom. Men mango är en het kandidat! FOTO: DANIEL LARSSON

Rasmus Blom bloggar, spelar skivor och är nybliven redaktör för Nöjesguiden Göteborg. I tidningen du håller i handen bjuder han dessutom på ett klubbreportage. Hur nära var du att gå in i väggen under produktionen av detta nummer? – Jag vet inte, men jag räknade nyss ut att jag har skrivit ungefär 35 000 tecken den här gången, vilket ju motsvarar 40 000 miljarder texter.

Love Lagerberg har tidigare varit musikansvarig på Landet och bott i Sydkorea. I detta nummer debuterar han som skivrecensent. Hur kommer ditt liv att förändras nu när du skriver för Nöjesguiden? – Inte alls, jag har länge tyckt att dålig musik är mer intressant än bra musik och ser fram emot att få lyssna mer på båda sorterna.

Pelle Tamleht är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, sångare i bandet The Sunshine, dj och karaokefantast. I detta nummer berättar han om när han nästan svalt ihjäl på Museet. Vilken restaurang har snabbast kök? – Wagamama. Tycker nästan att det går misstänkt fort där, som att de redan på förhand vet vad man kommer att beställa. Måste vara något med den japanska effektiviteten.

Frans Strandberg bloggar och skriver om tv i Nöjesguiden. I detta nummer begraver han Glee. Vilken tv-serie bör vi kolla på istället? – Parenthood såklart! Glee är så provocerande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hoppas det blir highschool-massaker på Glee-skolan snart.

Carsten Oliver Bieräugel, bor i Berlin, har en examen i biomedicin och är förmodligen världens bästa illustratör. Har du några fördelar av din examen när du illustrerar? – Jag har nog inga direkta fördelar. Däremot har jag lärt mig mycket av Project Runway, bland annat "how to make it work" när man har tajta deadlines.

Tone Schunnesson är frilansjournalist samt bloggare på Nöjesguiden och skriver i detta nummer om sitt besök på Grand Garbo. Kan du i framtiden, även utan uppsåt att skriva ett reportage om det, tänka dig att göra ett återbesök? – Hahahahahahahahahahahahaha. Nej.

Jonas Adner är frilansjournalist och skriver, i sitt första nummer av Nöjesguiden, om sitt besök på Nivå 22 och Viper Room. Kan du i framtiden, även utan uppsåt att skriva ett reportage om det, tänka dig att göra ett återbesök? – Jag har inte ord för hur gärna jag slipper. Mardrömmen vore att bli sunkhakens Donnie Brasco och sugas in i den där världen av avloppslukt och utspädd öl.

Kristoffer Viita är frilansjournalist och ibland radiopratare som lyssnar på gangstarap. I detta nummer har han skrivit en krönika om hur vi som kulturkonsumenter drabbas när artister åker in i finkan. Om du skulle gå i Gucci Manes fotspår och göra en ansiktstatuering – vilket motiv väljer du? – Jag har vetenskapliga belägg för att salta snacks funkar som sidorätt till all mat. Så jag har faktiskt tummat på idén på att "gadda" en chipspåse on the side (of my face).

Jimmy Håkansson är en frilansjournalist som skriver om tv-spel, kultur, politik och näringsliv. I detta nummer skriver han om den allt mer utbredda engångskulturen. Finns det något kulturellt verk som du önskar hade varit en engångsgrej? – Oj, om jag börjar kommer jag inte att sluta. Men visst. Jag önskar att Peter Hooks vansinnesprojekt Freebass (med tre basister ffs!) löses upp i atomer.

Elin Engelbrektsson är praktikant på Nöjesguiden. I detta nummer har hon intervjuat Elin Kling och varit den som ringt upp och meddelat vinnarna av Stockholmspriset. Hur välkladd var Elin Kling på en skala från ett till tio? – Fröken Kling var under intervjun klädd i en ljus t-shirt och svarta skinnbrallor – väldigt simpelt. Därför är denna bedömning en definitionsfråga. Utgår man från min expertis får hon en sjua. Jag är en sucker för det enkla.

Tröja 299.– Kolla in jc.se!

LEDARE

vi ^i j\k m\ibc`^\e ^i eXi\6

E

är jag fl yttade från Malmö till Stockholm för tre år sedan var det två klubbköer jag reagerade starkt på. Dels den stureplanska ”ringkön” utanför Spy Bar, där liksom folk bara stod i en halvmåne och hetsade varandra samt letade efter en pointers uppmärksamhet. Jätteobehaglig? Avskräckande. Den andra var en milslång prydlig kö längs halva Kungsgatan. Det var en riktig kö. Man stod två och två efter varandra på rad. Denna kö huserade mycket fler människor än den kaotiska till Spy Bar, och var rent uppbyggnadsmässigt dens totala motsats. Även innehållsmässigt. Detta var inga hippa människor som stod på rad, så mycket förstod man. Efter att ha promenerat förbi denna oerhört långa kö väldigt många helgkvällar tog jag reda på vart den egentligen ledde. In till Golden Hits – en nattklubb. Jag har aldrig varit där. Däremot har jag varit på Spy Bar fler gånger än jag vill erkänna. I höstas proklamerade vi här på Nöjesguiden att det har blivit tråkigt att gå på klubb. Vi tyckte att utvecklingen har börjat stå still och att det är svårare att veta vilken klubb som är ”bäst just nu”. Alla var liksom helt okej, ingen stack ut direkt. Detta kan ha varit fel av oss. För vi har aldrig varit på Golden Hits, som ju ligger ett stenkast bort från alla de ställen vi frekventerar om helgerna. Vi började ifrågasätta oss själva, kan det vara så att det är sjukt mycket roligare på ”andra sidan” klubbstängslet? Eller är det lika kackigt som vi misstänker? Istället för att spekulera beordrade vi våra skribenter att faktiskt gå dit med ett öppet sinne. Hur det gick? Läs mer på sida 19. Annat du bör läsa i detta nummer: Döskalle & Mästerligt-intervjun med Elin Kling på sida 63, Niklas Erikssons KBT-filmguide på sida 53 och motiveringarna till vinnarna av Stockholmspriset 2010. Och resten av tidningen förstås. Vill även passa på att tacka Carl Reinholdtzon Belfrage för ett decennium av genialitet som krönikör och redaktör på Nöjesguiden. You will be missed. Q

ÈBXe [\k mXiX j Xkk [\k i jalbk dpZb\k ifc`^Xi\ g ÊXe[iX j`[XeÊ bclYYjk e^jc\k6È

BREV

Glöm inte att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Margret Atladottir, Maja Bredberg, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Tone Schunnesson, Helvetes jävla skit och Amat Levin bloggar hos oss. Välkommen in!

Arg, ledsen eller på prathumör? Skit i psykologen, ta ut dina känslor i ett brev till oss på… Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm … och vi finns självklart på det så kallade internet: red@nojesguiden.se

Hej! Jag är 80 år och missar aldrig ett nummer av er tidning. Alltid finns det något intressant att läsa och/eller skratta åt. I synnerhet uppskattar jag CRB och era filmrecensioner. Ser aldrig en film utan att första ha kollat vad ni tycker om den. Har tänkt på ”Winter’s Bone”, men ser nu att jag med gott samvete kan skippa den.

Hej! Jag är ingen hipster, möjligtvis en öl-whore, men jag tycker att jag kan och bör uttala mig om hiphop. Om skivbolagen hade lyssnat på mig hade vi sluppit gråtmild starke man-rap som den vi hör på Samlar ut den. Poetisk glöd? Bara om man jämför med annonstexter från fastighetsmäklare. Eller just det, såna har ju Petter också gjort. Med vänliga hälsningar,

Hälsningar, Tant Anna

Hej Tant Anna, Tack kära du! Övriga läsare – se och lär. Din redaktion

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Artikeln ondgör sig över att amatörskribenter inte delar betalda lögnares (journalisters) åsikter, i synnerhet

identitetspolitik. Denna identitetspolitik är den klena trösten för vänstermänniskor som kränger storkapitalets skräp i reklamfinansierade blaskor. Man kan ju i alla fall dricka rättvisemärkt kaffe och gå på gayparader... Alexander

Käre Alexander. Jag älskar denna besvärsskrivelse av hela mitt hjärta. Dagens samhälle kan tyckas kallt och träligt och riktningslöst, men snart kommer du och de dina styra världen. Då blir det åka av. Tills dess, /din N. Niklas Eriksson

Jag fattar inte hur ni kan upphöja kanye west till ett slags geni. Idioter! Kenny

Du läste och förstod inte våra argument, eller du läste, förstod, men håller inte med? Vi måste nog veta lite mer specifikt innan vi kan hjälpa dig, käre Kenny.

J8O8K =IwE EFA<J>L@;<E%J<

Kommentarer på artikeln Känner du stanken från kommentarsbanken?

Redaktionen

Sandra N och samvetet Sandra Nelson var drivande i #prataomdet. Kampanjen är nu avslöjad. Den startades av vänner till en av målsägarna i Assange-utredningen för att söka göra hennes berättelse mer trovärdig. Unga svenska kvinnor utnyttjades utan att veta syftet. Genom ”guilt by association” skadade man dessutom förtroendet för Wikleaks (avsiktligt?). Johanna

Hej Johanna (om det är ditt riktiga namn...) Innan Du kissar I brallOrna av uppheTsning bör du kolla om det helt enkelt inte brinner i foliehatten. Med ovänlig hälsning, Sandra Nelson

Bravo, Bra text med snärt. Bra jobbat Nöjesguiden. Det känns som en milsten på ngt sätt. NIKLAS JONASON | 11-02-18

Att känna stankski från David Hologramski A: ”Känner du monopolismens vidriga stankski – från vänskapskorruptionen, yrkesnepotismen och från David Hologramski?” B: ”Nej, för det finns det som är sant och det som är falskt och det som är sant på Flashback. Och det där luktar Flashback-sant.” Nej, de är dömda att förlora, att gå under i den här kampen i slútänden, våra kära journalister. Att vara yrkeslögnare i annonsörens och mediemogulens tjänst kommer inte bara bli teknologiskt förlegat, det kommer att bli politiskt, socialt och ekonomiskt fatalt. Om 15–20 år är journalismens socioekonomiska apparat borta, tillsammans med det samhälle den skapat, och då kommer folket att kräva avräkning med de skyldiga. Låt oss hoppas på att någon slags amnesti kommer att kunna ordnas för journalisterna och deras finansiärer, för annars blir det en mycket otrevlig tid för oss alla. DEMOKRATES LUCIUS OSCAR PACIFER SÖRENSSON | 11-02-18

Kudos till signaturerna som nämns nedan för den briljanta satiren. MRZA | 11-02-07

Inte årets bästa skiva kanske (angående recensionen av Petters Samlar ut den, reds.anm.), men absolut inte så dålig. Petter har visst poetisk glöd och har gjort några extremt bra mer klubbiga låtar. Hipsters och nöjesguideöl-whores borde inte få uttala sig om hip-hop överhuvudtaget.

Chefredaktör

D8I>I<K 8KC8;FKK@I margret.atladottir@nojesguiden.se

Frågan är… …om signaturerna ALEXANDER och FEMINIST MED FÖRSTÅND ingår i artikeln, är ironiska eller bara bevisar allt som står i texten. Kudos till artikeln. Briljant CANTHATEENOUGH.BLOGSPOT.COM | 11-02-06

Anonym

8MCPJJE8K … ett vittne såg Oskar Linnros, med hörlurar, promenera vid Slussen. Enligt samma vittne, som vi medger är högst opålitlig, lät det som att Linnros

8 Nöjesguiden • Nr 1 • 2011

lyssnade på sina egna låtar… … under pressdygnet i Big Brother hotade en av de mest ansedda journalisterna med att bojkotta programmet om det inte serverades sprit med orden

”Vi har makten att krossa det här programmet!”. Lätt överdrift…

nojesguiden.se är Margret Atladottir+Bill Skarsgård. Vad håller ni på med?..

… ett av de populäraste sökorden på

… den uppsluppna stämningen som uppstår när Calle Schulman visar drulen på Twitter...

… vi råkar veta att Magnus Uggla befann sig i ett sällskap som försökte namedroppa sig in på Kåken. Uggla själv var dock för cool

för att flika in och lät sina undersåtar göra grovjobbet. Pluspoäng, Magnus!..

Gw >wE>

J _ i YiX Yc`i [`eX bfddXe[\ m\Zbfi

Om du är som vi har du antagligen börjat röka, snusa, avslutat din vita månad i förtid och tappat bort ditt gymkort. Är du som vi har du dessutom börjat störa dig på Beach 2011 som koncept och intalat dig själv att det är coolare att inta en whatever-attityd. Men lugn, vi vet att du innerst inne bryr dig och guidar dig därför till spelningar där du kan svettas, hoppa runt och skulptera dina vader.

JKF:B?FCD året korsade Atlanten och kom hem med de nionde studioalbumet New Orleans. Trots att kritikerkåren under åren har varit delad har de sålt över en miljon skivor och är nästan löjligt folkliga. Den 21 mars bjuder orkestern på en intim spelning på Cirkus.

kanske i ärlighetens namn mest på Friskis och Svettis. Nej, nu ska vi inte vara taskiga. En bra röst, det har hon. Och med hennes dansvänliga poplåtar kommer spelningen på Berns den 16 mars bli grym. Undra om Petter är sur över att folk tror att hennes tokhyllade Mikrofonkåtversion är originalet?

Q KLUBB Väldigt elektroniskt. Q KONSERT Efter en svacka på flera månader börjar det äntligen ta sig med The Vaccines, Robyn, Daniel Adams-Ray, Glasvegas och Raekwon.

DANIEL ADAMS-RAY PÅ CIRKUS

2010 var året då Daniel Adams-Ray lyckades omskapa bilden av sig själv. Han har funnit att det perfekta är möjligt endast om man också omfamnar sina brister. Kan låta krångligt, men ni som förstår briljansen med texterna från debutalbumet Svart, vitt och allt däremellan och tonläget i hans nyfunna röst kan bege er till Cirkus den 24 mars.

ROBYN TUFFAR PÅ

ROMANTISKT PÅ HOVET

Med förstasingel Na na na (na na na na na na na na na) från det senast albumet Danger Days: The True Lives Of The Fabulous Killjoys visar My Chemical Romance att välformulerade refränger är överskattade. Inte övertygad? Döm själv den 18 mars på Hovet. THE ARK TAR AVSKED

När Ola Salo hjular in på scen i vita paljett-tights och en fjäderbeklädd konståkningstopp är det svårt att inte bli lite till sig. Säga vad man vill om The Arks klädstil, men live har de alltid levererat. Kom till Cirkus den 15 mars om du vill sjunga dig hes till nollnolltalsnostalgi och låta Ola försätta dig i trans med sina metrosexuella höftvickningar. Dessutom kanske det blir sista gången du får se bandet då de nu efter 20 år beslutat sig för att lägga ner. Missa. Inte.

10 Nöjesguiden • Nr 1 • 2011

Hur ska klubbdrottningen toppa fjolåret? Kommer vi fortfarande att få en elektronisk omfamning så fort hon kliver upp på scenen? Vi är inga siare, men att hon kör fyra konserter, den 27, 28, 29 och 30 mars på Cirkus, tyder på att Robyn-berusningen kommer att hålla i sig under 2011. RETROSOULIG SINGERSONGWRITER

Det sägs att livet inte har varit generöst på kärleksfronten för den londonfödda sångerskan Adele, men med en röst som når rakt in i hjärtat på ett hypnotiskt och hjärtkramande sätt borde Adele veta vad hon talar om. Aktuell med det nya albumet 21 kommer Adele till Debaser Medis den 23 mars. Ni må ha ångrat en kärlek som försvann så varför missa även denna afton? FOLKKÄR ORKESTER

Enkelheten och det vardagsnära har visat sig vara nyckeln till framgång under snart två decennier och Bo Kaspers Orkester visar inga tecken på att slå av taktpinnarna då de förra

RAEKWON OCH STOCKHOLMSSYNDROMET

Raekwon, 41-åring och legendarisk Wu-Tang Clan-medlem, har de senaste två åren betett sig som en nittiotalsfödd hipsterrappare. På ett bra sätt alltså, han har öst ur sig låtar på nätet, gästat ungefär alla existerande amerikanska rappare och spelat som besatt. Den 30 mars kommer han till Kägelbanan och öppnar gör måste-se-gruppen Stockholmssyndromet.

STORSTILAD COMEBACK?

Alla som har festat på nittiotalet, har en relation till brittiska punkbandet Skunk Anansie. Nu har bandet återuppstått efter år av solokarriärer och kommer till Köpenhamn för en spelning på Berns den 1 mars. Är frontkvinnan Skin lika rakad, snygg, arg och lesbisk fortfarande? Vi ber en stilla bön. SEPTEMBER PÅ EGNA BEN

Jorå. Gräver man lite i arkiven märker man att September faktiskt hade en karriär långt innan Så mycket bättre. Låtar som September All Over och Satellites spelades flitigt på ZTV och klubbdansgolv för sex, sju år sedan. Men

Q FILM Black Swan lever upp till förväntningarna. HYPAD DEBUTANT

The Vaccines är bandet som skivbolagen ryckte i när de fortfarande knappt spelade live. ”En del av gitarrockens återkomst” proklamerar vi längre fram i tidningen. Den 2 mars får du chansen att själv bedöma om hypen är välförtjänad när bandet kommer till Debaser Slussen. HIPHOPVETERANERNA ÄR TILLBAKA

Vi sticker ut hakan och förutspår att Hornstull Strand kommer att fyllas av män i keps och fina sneakers, alternativt ryggsäck den 3 mars. Vi förutspår också att även vi kommer att närvara, för vem kan motstå när EPMD kommer till Stockholm för sin tjugotredje spelning? Tillsammans med DJ Scratch förvandlar de Stockholm till New York för en kväll.

Q MUSIK Inte ens Bob Geldof och R.E.M. kan dra ner betyget när Me and My Army, Syket och Lil B släpper skivor. Q KROG Känn dig duktig på ekologiska Rama Kummin Koriander. Q SPEL Killzone 3, Dragon Age 2 och Crysis 2 – mars går i uppföljarens tecken. Q TV Nya serien Shameless kräver din uppmärksamhet.

GLASVEGAS PÅ KÄGELBANAN

Glasvegas, skottarna som fick västvärldens samlade musikkår att gå bananas för ett par år sedan, är tillbaka med ett nytt album. Den 7 mars på Kägelbanan bör du markera i kalendern om det är alternativ poprock som får dig att gå igång.

O Echinagard-konsumtion 34 % O Nya vårsneakers 20 % O Konspirationer om varför Internationella kvinnodagen och fettisdagen infaller på samma dag 8 % O 40 000 miljarder kronor-skämt 38 %

E{A<J>L@;<E vCJB8I 8;8D K<EJK8

´AUNaÂś` Zf P\\Y N[Q 6 PN[Âśa aNXR Va \SS ´ `W†[T UN[ ]x `V[ `a\_N UVaYxa :R[ P\\YURaR[ \PU QV`aN[`R[ v_ XN[`XR OxQR R[ cvY`VT[RY`R \PU R[ S†_ON[[RY`R =x `V[ [fN `XVcN cVYY .QNZ AR[`aN OYV ZR_ ]R_`\[YVT

8;8D K<EJK81

Ăˆ;\k €i ^ipdk Xkk ^Â?iX \e jb`mX e€i dXe m\k \oXbk mX[ dXe m`ccĂˆ Text NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI

K

iden gĂĽr sĂĽ snabbt i popvärlden. 2007 känns som en evighet sedan, inte minst fĂśr svensk hiphop. Idag har vi en fantastiskt levande scen, med en ny generation begĂĽvningar – Alexis Weak, Baselinegänget och Ayla är de mest självlysande – men pĂĽ den tiden var det fortfarande det gamla gardet som debuterade runt millennieskiftet som utgjorde Sveriges hiphopscen. När Adam Tensta släppte sitt fĂśrsta album det ĂĽret, med electrohouse-doftande beats, upphackade refränger och en färgglad stil, var han ett stort utropstecken som slog an tonen fĂśr en ny era. Men nu har fyra ĂĽr gĂĽtt och Adam Tenstas plats pĂĽ den svenska hiphopkartan ser annorlunda ut. Om hans nya skiva Scared of the Dark fĂĽr samma genomslag som debuten ĂĽterstĂĽr att se. Ă„ven Adams fĂśrhĂĽllande till sitt Sverige ser annorlunda ut efter framgĂĽngarna och det omfattande turnerandet utomlands. Han berättar att han längtade efter sin hemstad, men att Tensta inte kändes pĂĽ samma sätt som fĂśrr när han kom tillbaka. – Innan blev jag nĂĽgon sorts representant fĂśr det positiva Tensta, beviset fĂśr att det inte var sĂĽ hemskt där som mĂĽnga tror. Men jag känner mig inte bekväm med den mediebilden längre, varken av mig själv eller av Tensta. Min mamma flyttade nyligen frĂĽn Tensta, hon var trĂśtt pĂĽ att bli trakasserad pĂĽ vägen hem frĂĽn jobbet. Hur kan jag prata positivt om ett ställe som min mamma inte klarar av att bo kvar pĂĽ? Och det känns ocksĂĽ annorlunda nu när jag inte kan vara anonym längre. Men jag bor fortfarande kvar i Tensta, än sĂĽ länge. Soundet pĂĽ din nya skiva är i grund och botten samma sound som pĂĽ din debut, fast lite dovare och mĂśrkare. Hur ser du pĂĽ likheterna och skillnaderna mellan skivorna? – Scared of the Dark har ett mer genomgĂĽende sound och tema än vad fĂśrsta skivan har. Det är bara ungefär hälften av lĂĽtarna frĂĽn den skivan som jag tycker representerar det sound jag stĂĽr fĂśr idag. Det var en intressant brytpunkt, att gĂĽ frĂĽn att gĂśra progressiv traditionell hiphop till att gĂśra nĂĽgot helt nytt, och känna att det här är min grej, att jag inte vill gĂśra nĂĽgot annat. Det är grymt att gĂśra en skiva när man vet exakt vad man vill. Texterna är mer luttrade och cyniska den här gĂĽngen, och även självkritiska. Vad beror det pĂĽ? – Texterna till den här skivan var mycket svĂĽrare fĂśr mig att skriva. Jag kände att jag var tvungen att utmana mig själv. Jag blev ställd av tanken att det inte är nĂĽgon som

12 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

känner mig pĂĽ riktigt, inte ens de jag jobbar med varje dag. Den insikten var fundamental – om inte ens personer som jag träffar varje dag känner mig. Jag vill att folk ska kunna fĂśrstĂĽ mig och relatera till min situation, sĂĽ därfĂśr var jag tvungen att bli mer Ăśppen i texterna. Jag var tvungen att gĂĽ in pĂĽ djupet och prata om saker som jag inte pratar med min egen mamma om. Det var skitjobbigt att skriva vissa av texterna, till exempel Lights at Bay som handlar om mitt fĂśrhĂĽllande till min pappa. Jag ser inte fram emot att hĂśra vad mina familjemedlemmar kommer säga när de har hĂśrt skivan. Men det kanske kan bli bĂśrjan pĂĽ en process. â€?Scared of the darkâ€? kan betyda mĂĽnga saker – att vara rädd fĂśr mĂśrkret när man gĂĽr hem pĂĽ natten om man bor i ett ruffigt omrĂĽde, det kan betyda den rädsla fĂśr invandrare som de svenskar som rĂśstade pĂĽ Sverigedemokraterna kan känna, och det kan betyda din egen rädsla fĂśr framtiden. – Det är ett laddat uttryck, och det betyder lite av allt det du nyss sa. Jag är rädd fĂśr det som finns runt hĂśrnet, fĂśr mig och fĂśr oss. Det okända. Det som man inte har nĂĽgon kontroll Ăśver. Den svartvita videon till Like a Punk skildrar tonĂĽringar pĂĽ glid, tuffa killar som är stĂśkiga men sammansvetsade. En av dem rĂĽkar vara en apa. Han är den enda som inte dricker alkohol och rĂśjer loss, men som solidariskt hänger med när de andra kompisarna blir utslängda frĂĽn festen. Videon osar av nostalgi och en längtan tillbaka till en tid som var varmare och mindre komplicerad. – Jag ville fĂĽnga känslan av att det inte finns nĂĽgot att gĂśra, men att sysslolĂśsheten ofta leder till en stark gemenskap. Jag kan relatera till de här killarna, främst till apan. Han ställer sig tveksam till de här killarna och vad de gĂśr, men han är med pĂĽ det till 100 procent. Han känner lojalitet till gruppen, han fĂĽr sin identitet genom den, han har en känsla av att tillhĂśra nĂĽgonting. SĂĽ hade du det med dina kompisar när du var yngre. Men hur har ni det nu? – Den där gemenskapen finns inte längre. PĂĽ den tiden kände jag att jag kunde dĂś fĂśr de här killarna, och de skulle dĂś fĂśr mig. Men sĂĽ är det inte längre. Alla har gĂĽtt vidare med sina liv, och lyckats eller misslyckats i olika utsträckning med sina grejer. Jag är faktiskt den enda som bor kvar i Tensta. Nostalgin hos Adam Tensta fĂĽr ocksĂĽ uttryck i lĂĽten My Life in 8-bit som handlar om att spela NES, Nintendos konsol som

Adam Tensta: â€?Jag är rädd fĂśr det som finns runt hĂśrnet, fĂśr mig och fĂśr oss.â€?

fanns i mĂĽngen svenskt hem i slutet av ĂĽttio- och bĂśrjan av nittiotalet. – När man ser tillbaka pĂĽ sitt och de mest minnesvärda dagarna, är det ofta kopplat till när man var liten och spelade NES, eller till fotbolls-VM 1994. Det finns sĂĽ mĂĽnga grymma spel till NES. Men jag hinner inte spela sĂĽ mycket längre. Det finns nĂĽgot sorgligt i Adam

FOTO: SARA RINGSTRĂ–M

Tenstas blandning av nostalgi till ungdomens minnen och svarta syn pü framtiden. Mitt emellan dessa extremer finns ett nu, en kväll, en klubb. Ett discobeat som inbjuder honom till att fatta micken och Üppna sitt hjärta. Det är inte lätt, men det är nÜdvändigt. Q Scared of the Dark släpps den 11 april.

ir Forc Nike A r k 69 9

adid as 8 9 9 k Campus 8 r

s da

Su

pe

r

a st

r8

e 1 ´0 7

0s

0s

az Bl ke Ni 9 k r 89

i ad 9 k r 99

er

Hi

S

d ue

e(

VN

Nik e 119 Air Ma 9 kr x1

adidas 699 kr

Honey

Stripe

s Mid

o sR ida ad k r 9 79

ad i 79 dasG 9k a ze r ll e

2

m

C o nv er s 69 9 k e All St ar r H

i

s mn eW Nik k r 9 12 9 A ir Ma xL igh t

iz z sN ida r ad 9 k 9 14 aH iL

rce 1 Mid 07

Sneakersnstuff Malmö, Davidshallsgatan 19, 040-30 30 75 Vardagar 11.00 –18.30, Lördagar 11.00 –16.00, Söndagar Stängt

er nn Ru Nik 9 9 e Tw 9k ilig r ht

adidas Gazelle OG 899 kr

N ew Ba 89 9 k lance 4 2 0 r

ux

o Air F Nike kr 999

Sneakersnstuff Stockholm, Åsögatan 124, 08-743 03 22 Vardagar 11.00–18.30, Lördagar 11.00–17.00, Söndagar 12.30–16.30

TG

)

4_N½`X QR`VT[R_ Yxa`X_VcN_R ]_\QbPR[a XYbOON__N[T†_ S†_SNaaN_R PURS_RQNXa†_ @a\PXU\YZ` ]_V`cV[[N_R $ S†_ /q47lC9.? Âą =RaaR_ DNYYR[OR_T v_ R[ _R[v``N[`ZN[ 6 ZN_` `Yv]]R_ DNYYR[OR_T `\Z UN[ URaR_ [v_ UN[ v_ ]_\QbPR[a `V[TRY[ 9242;1.?F aVYY`NZZN[` ZRQ 9RVYN 8 \PU `R[N_R V x_ X\ZZR_ NYObZRa 9242;1@

G<KK<I N8CC<E9<I> AF998I Gw 8KK 9C@ <E C<><E; Text SANDRA NELSON

Du har samlat Ari Up, Leila K, Efti och mĂĽnga andra legendariska kvinnor till skivan. Hur lyckades du fĂĽ dem att spela med dig? – FĂśrst letade jag upp dem. Alla pĂĽ plattan är med av en anledning, att det finns en story. Att vi har klickat. I mĂĽnga liknande projekt är ett samarbete uttänkt pĂĽ ett skrivbord. Jag har varken haft bolag eller budget – bara kommit som en dĂĽre med en idĂŠ, en stor käft och en massa tĂĽlamod. Det har tagit fyra ĂĽr. Allt bĂśrjade när jag spelade in den fĂśrsta lĂĽten till plattan, med Octavia St. Laurent frĂĽn Paris is Burning. Jag har alltid varit besatt av den dokumentären. Där pratar man hela tiden om legender. Om att vara legendarisk. Man kanske inte har sĂĽ mycket, men man har sin legendariska status. Jag tog repliken â€?I'm legendary – you are notâ€?

frĂĽn Paris is Burning till fĂśrsta singeln med Leila K som gästartist. Hur är det med Leila K nufĂśrtiden? – Hon är fortfarande en legend. Hon har mer äkthet i sin lilltĂĽ än de flesta rappare eller punkare i hela världen, nĂĽgonsin. Ari Up dog i fĂśrtid fĂśrra ĂĽret. Var ni nära? – Ja. Det tog tvĂĽ ĂĽr innan vi spelade in nĂĽgot. Hon bodde pĂĽ Jamaica och vi hĂśll kontakten. Sedan drog hon och The Slits ut pĂĽ turnĂŠ och vi lyckades pricka in att vara i London samtidigt. Hon hade ju gĂĽtt frĂĽn punklegend till dancehall queen och vi ville gĂśra nĂĽgot otippat – plastig reggae, som Ace of Base. Sedan hängde vi och snackade

och hon berättade om hur orolig hon var fĂśr sin sextonĂĽrige son, som just kommit ut som bĂśg pĂĽ Jamaika. Rädd att han skulle bli misshandlad eller dĂśdad. Den kvällen skrev vi Sunshine Taboo, som i produktionen är en poppig plastreggae-lĂĽt men med en djup sorg i botten. Sedan stack hon tillbaka, flyttade sin son till Los Angeles och ringde och berättade att han var lycklig till slut och gick runt med en liten chiwawa i handväskan. NĂĽgra veckor senare dog hon. Cancer. Hemligt in i det sista. Nu ter sig textraden â€?living here in paradise, I want you to be free‌â€? sĂĽ Ăśdesmättad. När vi skrev den betydde paradiset Jamaica. Nu lĂĽter det som livet efter detta...

Ăˆ;\e _€i gcXkkXe €i m€^^\e ` gfabildd\k%Ăˆ

Vad vill du med din musik? – FĂĽ dig att skaka rumpa med tĂĽrarna i Ăśgonen. Ă„r det tonĂĽrsdrĂśmmar du fĂśrverkligar? – Ja. Den här plattan är väggen i pojkrummet, täckt med idolaffischer. Legends är ett album som jag skrivit och producerat med mina kvinnliga idoler frĂĽn dĂĽ och nu, som gästartister. Rap- och punkstjärnor och allt där emellan. Mina legender. Bara kvinnor. Jag tänkte: â€?Vilka i hela världen skulle jag vilja gĂśra en platta med?â€? Sedan gick jag ut och gjorde det. Trots att du har gĂĽtt din egen väg och bara verkar gĂśra sĂĽdant som du gillar blir det succĂŠ varje gĂĽng. Hur kommer det sig att du ofta träffar sĂĽ rätt? – Man mĂĽste skita i det där med rätt och fel. Om jag presenterade idĂŠn om att gĂśra en lĂĽt som heter Girls Like Us med den lesbiska gangsterrapparen JWL B frĂĽn Yo Majesty, souldrottningen Victoria Wilson James (frĂĽn Soul II Soul och The Shamen) och Efti frĂĽn Midi, Maxi & Efti skulle de flesta skivbolag slänga pĂĽ luren. SĂĽ jag gjorde det själv. Nu släpper jag den pĂĽ mitt eget skivbolag, Mums Mums Records. Där är allt mĂśjligt! Var fĂĽr du inspiration ifrĂĽn? Och orken? – FĂśr mig är det viktigaste att fĂĽ vara ohämmat kreativ. Alla ĂĽren i London, där jag levde ett sorts kaosigt punkliv, har satt sina spĂĽr. Orken finns där fĂśr att jag fortfarande är barnsligt entusiastisk Ăśver att gĂśra sĂĽdant som jag brinner fĂśr. Och mĂĽnga gĂĽnger väljer jag bort det där med att tjäna pengar och ha det bekvämt fĂśr att fĂĽ brinna. Det mĂĽste fortfarande vara som pĂĽ fritids när man säger: â€?Ska vi leka att vi hade en klubb? Ja – och en tidning och ett skivbolag!â€? Du har bott utomlands i mĂĽnga ĂĽr. Vad saknar du mest i Stockholm? – Ingenting. Jag älskar Stockholm. Jag har gĂĽtt hela varvet runt med att växa upp här och sedan bo utomlands i tolv ĂĽr och â€?aaaaaaldrig vilja flytta hem igenâ€? till att komma tillbaka och fĂśrsonas. Jag säger som en av transorna i Paris is Burning: â€?Alla vill gĂśra sitt avtryck pĂĽ världen. Men man behĂśver inte bĂśja hela världen. Man behĂśver bara ta sig igenom den. DĂĽ har man gjort sitt avtryck.â€? SĂĽ när jag landar i samma gamla svinkalla Stockholm med sina vinterkräksjukor och sĂśndagsstängda systembolag smĂĽler jag bara fĂśr mig själv och tänker: â€?Honey, I'm home!â€?. Legendary av Wallenberg featuring Leila K släpps pĂĽ Mums Mums Records/Cosmos i mars. Albumet Legends kommer senare under ĂĽret.

Petter Wallenberg: â€?Leila K har mer äkthet i sin lilltĂĽ än de flesta rappare eller punkare i hela världen, nĂĽgonsin.â€?

14 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

FOTO: CHRISTIAN HAGWARD

CinemAfrica 23-28 mars 2011

FESTIVAL

BIO RIO

STURE

VICTORIA

MODERNA MUSEET

www.cinemafrica.se

B채sta och senaste filmerna fr책n den afrikanska kontinenten! noj.indd 1

2/9/11 4:34 PM



☞

JKF:B?FCDJGI@J<K ☜ Æ )'(' Æ

;†WR`TbVQR[` @a\PXU\YZ`]_V` QRYN` ba aVYY ]R_`\[R_ \PU S†_RaRRY`R_ `\Z ORafaa Rea_N ZfPXRa b[QR_ x_Ra \PU `\Z V[`]V_R_N_ \PU `aVZbYR_N_ N[Q_N aVYY Naa ]x YVX[N[QR `vaa †cR_a_vSSN `VT `WvYcN V S_NZaVQR[ :RQ N[Q_N \_Q' @aNQR[` Y\X\Z\aVc

<PU cV[[N_[N v_

:216.

9l@;6;4

@02;

/.?

AF?8EE8 BFCAFE<E

LE;<I98I8 ;8>8I =I8D={I FJJ Ă… <E 9@F>I8=@ {M<I FCF= G8CD<

8EE G<KIyE

C@KKC< HL8IK<I

I Vit, rik, fri pĂĽ Stockholms stadsteater lät Ann PetrĂŠn klä sin idĂŠ i specialskrivna ord och sin lysande gestaltning i draperat guld. Vi bugar oss – och darrar – infĂśr en teaterdrottning.

Den samlade kunskapen bakom Marie Laveaus inre bardisk nür hÜjder som münga krÜgare bara har vüta drÜmmar om. Little Quarter är den amerikanska baren som utan genvägar ger dig den kompromisslÜsa drink du faktiskt är värd. SÜdermalm har fütt en kvalitetsbar.

Charmig vinnare i PĂĽ spĂĽret, angelägen skribent i tidningen Bang, folkbildande rĂśst i P3 Kultur och skapare av twitterflodvĂĽgen #prataomdet – Johanna Koljonen glänste i hela medievärldens spektra under 2010.

8?<4

9FE 9FE Med tapas pü en nivü som stundtals tangerar perfektion, fine dining fßr alle och servicekänsla som pü en lyxrestaurang stür ürets krog ohotad pü sin position. FramfÜr allt har restaurang Bon Bon gjort det riktigt kul att äta ute igen.

Som biografi är den nära och empatisk, men inte det minsta insmickrande eller sentimental. Som samtidshistorisk skildring av 1900talets politiska utveckling i Sverige är den samtidigt Üverblickbar och klar som djuplodande och problematiserande. Som Stockholmsskildring är den hänfÜrande. Henrik Berggrens Underbara dagar framfÜr oss gÜr oss till kunnigare, klokare och bättre människor.

:B@68 369:

K@CC ;<K JFD vI M8:B<IK En känslig studie i makthierarkier, identitet och kulturellt kapital som imponerar med sitt mod och sin tonträff. Det här är sannerligen ingen lättberättad historia, men Till det som är vackert väjer skickligt fÜr relationsmässiga klichÊbilder och landar istället i nügot unikt och personligt. Inte minst Lisa Langseth och Alicia Vikander är tvü självklara namn att fÜlja fÜr alla som bryr sig om framtidens svenska filmscen.

8<;@A

KFM8 DFQ8I; Med lügmäld skärpa och intelligent mod mÜttes dotter, mor och mormor i en konfrontation som fick oss att tappa andan pü Dramatens stora scen. Sakta släppte de sina masker infÜr kameran i en mäktig uppgÜrelse och aldrig har üterhüllen rädsla och kärlek varit brutalare än i Tova Mozards filmverk. Det här var ürets stÜrsta scen.

IF9PE Hade Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray debuterat under vilket annat ĂĽr som helst hade priset varit deras att slĂĽss om. Men Robyns fullständiga dominans under 2010 saknar motstycke. Tre omvälvande album präglade av det modernaste soundet och de grymma lĂĽtarna sopade banan med konkurrensen, och gĂśr att hon är pĂĽ väg att ta samma grepp om omvärlden som hon redan har om Sverige. FĂśrsta, andra, tredje – Robyn är huvudstadens drottning.

89B//

KIv;>wI;<E≤<I 9IFE Minns ni när det inte fanns nügot bra femställe pü sÜder? Det var en verklighet vi Stockholmare levde i innan sommarens bästa häng avancerade och flyttade in. Hemliga rum, hiss med portier, betong och rÜkbalkong. Jakob Grandin och Leo Forssell med personal har rejält täppt till truten pü alla som tycker att det är bättre i Berlin.

:<12

K<BC8 BE8LJK Tekla Knaust är inte en nykomling inom modebranschen och har under de senaste üren jobbat som stylist världen Üver med bas i Stockholm. Men 2010 var utan tvekan hennes ür, büde med jobbet via egna agenturen New Blood Agency och med framgüngarna som stylist üt Noomi Rapace.

;q72@3q?/lAA?.?2

IvKKM@J<={ID<;C@E><E Det bästa nügon kan gÜra fÜr vürt nÜjesliv är att Üppna dÜrrarna och gÜra det mÜjligt fÜr ännu fler människor att bidra till det. RättvisefÜrmedlingen har püverkat fÜretag, makthavare och vanligt folk och har antagligen haft stÜrst inverkan av alla nominerade pü Stockholm under 2010.







16 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

www.lecolenational.com

JkfZb_fcd J\i^\c^XkXe jkfi\ fg\ej DXiZ_ (/ k_ # >Xcc\i`Xe ?Xde^XkXe# > k\Yfi^ 8ibX[\e nnn%ki\efi%j\

6 U†`aN` X\[`aNaR_NQR cV Naa @a\PXU\YZ 4†aRO\_T \PU :NYZ†` XYbOOYVc UN_ OYVcVa `[N_YVXa SN[aN`VY†`N_R \PU ZR_ S†_ba`vTON_a A_xXVTN_R URYa R[XRYa :R[ cV `XN V[aR UfZYN \Z Naa vcR[ cV a_\a` cx_a `av[QVTN TbVQN[QR SNYYR_ \SSR_ S†_ _RcV_av[X \PU TNZYN Z†[`aR_ 3†_ Naa cVQTN cx_N cfR_ `XVPXNQR cV cx_N _R]\_a_N_ aVYY [xT_N Nc @cR_VTR` YVaR ZR_ª \UV]]N `avYYR[ 3_xTN[ cV `†XaR `cN_ ]x cN_' UN_ ZN[ _\YVTN_R Uv_,

M@;>8;< BCL99MP<I

JK@:BP =@E><IJ

>{K<9FI>

5x_Q_\PX`XYbOO ZRQ SN`PV[R_N[QR YWbQc\YfZ Text RASMUS BLOM

;

et är ingen kĂś till Sticky Fingers, ändĂĽ fĂĽr jag stĂĽ här ute med dĂśrrvakten. Jag sneglar in i lokalen, det är tomt precis som jag misstänkte, men ändĂĽ stĂĽr jag alltsĂĽ här med vakten. Kanske känner han sig bara ensam. Kanske stĂĽr han just i begrepp att frĂĽga om vi ska kĂśra en grabbkväll i varsin nätbrynja med ostbĂĽgar och folkĂśl när han plĂśtsligt ĂĽngrar sig och mumlar ett â€?välkommenâ€? och släpper in mig. Det här uppdraget man har skickat mig pĂĽ. Att infiltrera â€?ohippaâ€? ställen, jag ser igenom den typen av blĂĽsningar. Man vill att jag ska släppa garden, dricka rosa cider och rangordna urringningar bland nya vänner pĂĽ nĂĽgon kvasiklubb. Jag ska berĂśmma tjejer fĂśr deras â€?schyssta doningarâ€?, och hänsynsfullt säga â€?all respekt, mannenâ€? till ägaren av en stor drule pĂĽ pissoaren. Jag har gjort det fĂśrr, jag har utforskat de terrängerna. Däremot har jag aldrig besĂśkt en hĂĽrdrocksklubb pĂĽ Sticky Fingers. Jag vet inte vilka som gĂĽr dit eller vad som fĂśrväntas av en, om det anordnas bokbĂĽl eller motsvarande. Jag har svĂĽrt att placera hĂĽrdrockarna Ăśverhuvudtaget, ĂĽ ena sidan vill jag raljera Ăśver deras udda smak, ĂĽ andra sidan drĂśmmer jag själv om att lĂĽta hĂĽret växa fritt och bilda mig ĂĽsikter om djävulen. Jag kliver in i lokalen och fĂśrstĂĽr genast varfĂśr det sĂĽg sĂĽ tomt ut, det är Happy Hour och alla trängs i baren. Jag vet inte, men ljudnivĂĽn ikväll är‌ fascinerande. Vad som

är en vettig ljudvolym här är systematisk tortyr pĂĽ Guantanamobasen. Nästan alla är lĂĽnghĂĽriga, har breda läderarmband och t-shirtar med bisarra bandnamn. Killarna har bockskägg och tjejerna har hundhalsband. En snubbe har helskägg, tĂśjda Ăśronsnibbar och rutig skjorta och ser liksom vänlig men cool ut, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att se ut pĂĽ liknande vis. Flera tjejer har uppenbart Kat von D som husgud, med tatueringar mest Ăśverallt. Jag bĂśrjar diskutera gitarrsolon med ett annat helskägg i baren, säkert pĂĽ knattenivĂĽ i sammanhanget, men jag pĂĽpekar ändĂĽ att introt till Sweet Child of Mine känns lite väl klyschigt. Snubben svarar pĂĽ engagerad hĂĽrdrockarlingo: â€?men vem FAN bryr sig, alla är sĂĽ JĂ„VLA rädda fĂśr att vara klyschiga hela tidenâ€?. Det är lustigt fĂśr han menar det verkligen, jag rĂśr mig aldrig pĂĽ ställen där folk verkligen menar saker. Jag vill diskutera detta vidare när plĂśtsligt alla runt baren rusar ner mot konsertlokalen. Ett band kliver upp pĂĽ scen och bĂśrjar spela nĂĽgonting bortom all form av dĂśdsmetal, bortom all typ av gravplundrarmusik. De här lĂĽnghĂĽriga vildarna spelar i en helt egen liga. Hade jag varit deras specialpedagog hade jag uppmuntrande sagt att â€?ingen konkurrerar med er, grabbarâ€? och antecknat nĂĽgot om särskilda behov. Alla i publiken avgrundsvrĂĽlar, spretar krampaktigt med fingrarna, slänger med

Ăˆ<e jelYY\ _Xi _\cjb€^^# kÂ?a[X Â?ifeje`YYXi fZ_ ilk`^ jbafikX fZ_ j\i c`bjfd m€ec`^ d\e Zffc lk# aX^ jblcc\ dpZb\k m€c bleeX k€ebX d`^ Xkk j\ lk g‚ c`beXe[\ m`j%Ăˆ huvudet och hoppar omkring som troll. Jag fĂśrsĂśker hänga med sĂĽ gott det gĂĽr, men upptäcker i en spegel att jag ser utvecklingsstĂśrd ut. Jag smyger ner en vĂĽning och sätter mig fĂśr att dricka Ăśl i all min brist pĂĽ tillhĂśrighet. En hĂĽrt sminkad tjej med en stor jägershot i handen fĂĽr syn pĂĽ mig och rĂśr sig ĂĽt mitt hĂĽll. â€?Hur var det här dĂĽ?!â€?, frĂĽgar hon pĂĽ en grov gĂśteborgska som bara talas i stans kranskommuner (vidrigt ord fĂśr Ăśvrigt, kranskommun). Hon sveper glaset, och spriten angriper genast hennes hjärna. Hon har gjort slut med sin kille, men det var typ lika bra, han var ändĂĽ ett svin och gick pĂĽ tjack, en gĂĽng pĂĽ en fest hade han hotat alla hennes vänner med basebollträ, hon blev fĂśrbannad och sa att han fan inte kunde hota alla hennes vänner med basebollträ, alltsĂĽ hon brydde sig inte om själva basebollträet, det fĂĽr väl han ha om han vill, â€?mind your own fucking businessâ€?, som hon brukar säga, men han

kan liksom inte hota hennes vänner hur som helst, och amfetamin suger, det ska jag komma ihĂĽg, marijuana ocksĂĽ fĂśr den delen, det hade hennes ex sysslat med, alltsĂĽ inte hennes senaste ex, utan hennes fĂśrrfĂśrra eller vad det nu blir, han rĂśkte sĂĽ mycket gräs att han glĂśmde av hennes namn, helt sjukt, ofta man glĂśmmer nĂĽgons namn? Man bara hallĂĽ? Jag kan snart klargĂśra exakt hur hennes liv ser ut. Människan lyckas ĂśverrĂśsta vildarnas oväsen när hon gĂĽr igenom precis allting fĂśr mig – frĂĽn familjesituation till intimhygien – jag kan referera det som ett rinnande vatten. Jag fixerar blicken strax ovanfĂśr hennes huvud och lĂĽter livet passera revy. Men sĂĽ vaknar jag, ställer mig upp och tackar fĂśr mig. Tjejen märker ingenting och pratar fortfarande när jag lämnar henne. Kaserntorget 7, GĂśteborg.

→→→

NÜjesguiden • Nr 2 • 2011 19

Dansgolvet som Gud glömde.

E@Mw ))&M@G<I IFFD

JKF:B?FCD

;NaaYVcRa` OR_ZbQNa_VN[TRY Text JONAS ADNER

;

et är sällan man ser någon vara kung i baren med mynt. Men mot slutet av Viper Rooms happy hour – 19 kronor för en öl, vin, cider eller shot – tar folk vad de har för att hinna få en jordgubbsshot till nedsatt pris. Innan klockan hinner slå hel sveps det som vid en vätskekontroll i Vasaloppet. Därefter höjs priserna med 6 kronor. Alla som någon gång varit i närheten av en brevlåda har troligen kommit i kontakt med Viper Room. Med prislistan som lockbete har de år efter år pumpat ut reklaminbjudningar till Stockholms unga. Att faktiskt vara här är som stå öga mot öga med den ”avlägsna släkting i Nigeria” som genom åren försökt donera pengar till en via epost. Efter att ha wallraffat ner två neonfärgade shots av en självlysande nyans som skulle kunna bota starr finns det ingen återvändo längre. Lokalen är redan fullpackad och klientelet består av en brokig skara med en sak gemensamt: deras ickeålder. Viper Room har en uttalad övre åldersgräns på 25, men är man 19 här drar man upp medelåldern. Klubben har två våningar med två dansgolv. I den undre delen blandas latinopop (Shakira), "latino"-pop (Lou Bega) och senaste månadens a-rotationslista från NRJ, medan övervåningen varvar schlager med valda favoriter från Absolut brännvin. På båda plan är atmosfären euforisk. Några kvarter därifrån, på Nivå 22, är stämningen sämre. I kön utanför stoppar två poliser en suspekt Volvo medan två

20 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

securitasanställda köttmonoliter håller koll på ledet fram till krogens egna vakter. Ett tag är det fler som vaktar än som köar. Vid dörren sker en dubbel legkoll. Tillsammans med närliggande Jonny's bar, Fridhems och Ca$h bar, utgör Nivå 22 och Viper Room ett ökänt distrikt. Det är hit utekvällar kommer för att dö. Detta är nattlivets bermudatriangel. På Nivå 22:s hemsida skryter man med att det är den krog i Sverige som säljer absolut mest av Norrlands gulds billigaste öl, "En titel vi inte tänker gå miste om". Men bland borden dominerar godisshots och alkoläsk. Att befinna sig kring Fridhemsplan kvällstid är att upplåta sin kropp till en helvetisk maktkamp mellan fylla och sockerrus. Markplan på Nivå 22 är ett vanligt ölhak av sämre snitt. Övervåningen är en överdimensionerad cage fighting-bur. Hårda industristrålkastare över en inhägnad av nätgaller. Lokalen är inte inredd, den är bepansrad. Det finns inget här som inte skulle överleva ett tredje världskrig. Infoga några robusta bordsgrupper i dina minnesbilder från Guantánamorapporteringen och du är nära nog. Att återvända till Viper Room är efter det som att nå himlen efter en tid i skärselden. På schlagergolvet tolkar en berusad kille Drängarnas Om du vill bli min fru som om han blivit illa behandlad av fenomenet dans och är ute efter en smutskastningshämnd, men humöret är odelad glädje. Det är omöjligt att inte älska.

È@eeXe bcfZbXe _`ee\i jc _\c jm\gj [\k jfd m`[ \e m kjb\bfekifcc ` MXjXcfgg\k% ; i\]k\i _ aj gi`j\ieX d\[ - bifefi%È Som på alla ställen finns det även här ett hörn av usel grabbighet. I en soffa sitter några killar och sjunger basgången till Seven Nation Army (det är ett ledsamt facit för White Stripes att deras största avtryck var att skapa en global nationalsång för världsbefolkningens minst intelligenta män). Tidigare har en av dem utnämnt Viper Room till det bästa stället att ”hitta unga knullbrudar”. Annars förlöper kvällen i ett ölstinnt lyckorus för alla mellan 18 och 20 och en, låt oss säga, avslappnad inställning till musik. Det finns få ställen med en högre andel besökare som dansar. – Det här är en klubb för att röja och för att ragga, säger en tjej i 18-årsåldern. Jag har dansat hela kvällen och ändå hunnit strula med två killar. Men man hittar inte precis mannen i sitt liv.

Ett måste runt Fridhemsplan.

Den tacksamma atmosfären för dans och raggande upprepas av de flesta man pratar med. Men det existerar helt enkelt inte en dansform i världen fantastisk nog att överskugga Viper Rooms stora dragplåster. Som 18-åriga Jocke uttrycker det: – Öl för 19 kronor. Mer än så behöver man inte säga. Q Fridhemsplan 17 och S:t Eriksgatangatan 46, Stockholm.

>I8E; >8I9F

JLE;9P9<I>

=R_VSR_V[` ]v_YN Text TONE SCHUNNESSON

;

et är precis en timme kvar tills jag ska scouta Grand Garbo när jag förstår var det ligger. ”Grand Garbo?”, säger Stefan där han ligger utsträckt på sängen med ett glas cava i handen. ”Det ligger i Sundbyberg. Det kan inte stämma att det är dit du ska, det måste du dubbelkolla. Jag firade min student där. Jag är 37.” Är man dum och ny i stan får man stå sitt kast så jag och Staffan sätter oss, något irriterade, på den deppiga, blå linjen ut till en för mig okänd del av stan. När vi kliver av tunnelbanan känns det som jag är tillbaka i den lilla byhålan Osby, som att jag besökte ett par gånger under början av 2000-talet eftersom min dåvarande, mycket snygga, pojkvän växte upp där. Småstadskänslan är genuin. Tjejen med glitterspray i sin hästsvans kliver av samtidigt som oss och utanför baren står det ett gäng grogghaggor som garvar rått åt en yngre man. På vägen till nattklubben halsar jag en öl och gömmer den andra i en snödriva längs vägen. Utanför Garbo är det redan kö och klockan är inte halv tolv än. Tänk om vi inte kommer in? Jag kramar med svettiga fingrar runt mitt id i fickan. Men vakterna säger varken något om ålder eller klädkod och sekunden vi kommer innanför dörren känner jag mig igen överlägsen. Vi är skitsnygga ikväll. Att hålla stilen krävs även på lokal som överhuvudtaget inte är selektiv så trots att jag är sugen bestämmer jag mig för att inte beställa Xider. Två GT senare känner jag mig redo att, ja vadå? Visst är det en öppen dörr att slå in, det här. Åka kollektivtrafik långt utanför Stureplan för att sedan håna människor som gillar att gå på klubb där de välkomnas med öppna armar. Öppen dörr, javisst, men också väldigt tacksamt. Coverbandet spelar Kate Perry och Seven Nation Army. Jag blir på en sekund kåt på

basisten som har missklädsamt långt skägg och tatuerade kläder. Rimligtvis är det han som ligger på topp fem-listan över kreddiga människor här inne och kreddiga människor gör alltid något för mig. När jag tar en bild på honom sträcker han ut en krokig, spänd tunga och den svaga lågan av lust slocknar. Sångaren skriker i micken: ”Coola killar rockar inte nyktra!” och jag och Staffan dansar in ett annat rum. På det andra dansgolvet spelar en discjockey. ”Här får man nog önska” säger Staffan med tindrande ögon och tio minuter senare dansar vi till Ace of Base, precis som vi bad om. Golvet är fyllt av strax medelålderskvinnor med långt hår och paljettoppar. Alla ler uppmuntrande, eller kanske överseende, åt mig. I mina 16 centimeter höga lackplatåskor och Staffans skjorta knäppt ända upp i halsen sticker vi ut. Männen här tror på att visa mycket brösthår, och även om det inte gör det för mig tycker jag att den sexuella spänningen är väldigt påtaglig. I baren är det en liten orange man som tappar kontroll över sin egen sexuella drift och smäller till mig på röven. Jag vänder mig om och ser ner på honom. Ovanpå hans huvud är det alldeles kalt. Discjockeyn har samma playlist som på vilken sunkig gayklubb som helst och jag ber därför Staffan, som har begåvats med ett par bögon, att stämma av hur det ser ut på vårt dansgolv. Bögon innebär att man på flera hundra meters avstånd, även i dimma, kan upptäcka en bög. Men Staffan menar att hans bögon inte ser någonting alls. ”Amen en enda liten closet gay måste här väl vara?” frågar jag. Staffan säger bestämt nej. Coverbandet har börjat spela igen och när jag ska tränga mig förbi alla dansande manliga våp sträcker en gubbe fram ett glas bubbel åt mig. Jag har sett honom tidigare under kvällen. I pikétröja och glasögon med

böjliga bågar har han suttit med ett stort sällskap och beställt in flaska efter flaska, dimmigt leende mot allt och alla. Jag tar emot glaset och känner mig plösligt osäker. Driver han med mig? Men mannen ler bara snällt mot mig. Chocken över att någon var snäll på klubb lägger sig inte förrän vi kommer upp på övervåningen. I trappan är det en kvinna i femtioårsåldern som gör tummen upp åt mig. Det är på Grand Garbos övervåning millenniet gömmer sig. Väggarna och inredningen är vit med stora plastinstallationer och publiken är 20 år yngre än på undervåningen. Hade den här klubben funnits i London 1995 hade man nog knarkat här men nu beställer man istället in brickor med tequila rose. Strippburen är upptagen av två tjocka killar som håller på att tappa byxorna. Jag går igenom bilderna på min kamera och frågar Staffan om det inte är klassförakt att håna Grand Garbo. Staffan skakar på huvudet. Elitism då? Staffan nickar samtidigt som han säger att elitism är okej. Jag blir osäker på huruvida han har rätt. Hela kvällen har jag känt mig plågsamt snygg i jämförelse med publiken inne på Garbo. Men samtidigt som jag står och sjunger med i Getting Over You påpekar Staffan att en grupp människor står på

È@ YXi\e i [\k \e c`k\e fiXe^\ dXe jfd kXggXi bfekifcc m\i j`e \^\e j\ol\ccX [i`]k fZ_ jd cc\i k`cc d`^ g i m\e%È andra sidan och pekar och skrattar åt mig. ”Är det ett hatbrott?” frågar jag Staffan och han tror att det är det. Kejsarens nya kläder-känslan drabbar mig och vi bestämmer oss för att gå. Till tonerna av David Guetta lämnar vi Grand Garbo bakom oss. När jag försöker säga till Staffan att skillnaden mellan oss och människorna på Garbo inte är så stor himlar han med ögonen åt mig. På tunnelbanan in mot stan mediterar jag nöjt över det faktum att jag har varit på fest som varken var ängslig, snygg, kreddig eller svår. Två timmar och fyra groggar senare står jag på Hornstull Strand och raljerar över vanliga människors klädsmak. Q Landsvägen 67, Sundbyberg.

Inget besök är komplett utan en dans i strippburen.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 21

>FC;<E ?@KJ

JKF:B?FCD

1Ra Xv[QN [ WR`]NYNa`Ra Text HASSAN RAMIC

B

ön kryper fram. Bakom oss börjar några glada sensjuttiotalister skandera ”Mange! Mange!”. Jag tittar förvirrat på mitt sällskap som rycker på axlarna. Den februarikalla asfalten gör sitt yttersta för att suga ut all min livskraft genom fötterna, och jag tänker att mitt skoval, ett par Clarks Desert Boots, var urbota dumt. Men sedan räknade jag inte med att stå utanför Golden Hits på Kungsgatan i en timme. Klockan 00:04 skriver jag ett sms till redaktionschefen där jag hotar med att strunta i det här reportaget. Svaret jag får är ”Du kommer att haffa en cougar och ha the time of your life”. Körerna bakom mig fortsätter, ”Mange, Mange!”, medan jag gör höga knäuppdragningar för att hålla värmen och minimera mina fötters kontakt med asfalten. Dryga tio minuter senare står vi inför en leende vakt som välkomnar oss till Golden Hits, lyfter bort repet och föser in oss mot kassan där vi får betala 150 kronor för att ta del av allt Kungsgatans ökändaste nöjespalats har att erbjuda. Det första jag kan förnimma i min kylslagna vimmelkantighet, är att jag står på ett mjukt underlag. En snabb blick neråt avlönar en orange heltäckningsmatta som sträcker sig genom hela lokalen. ”Classy”, tänker jag och låter mig slukas av värmen och ljudet av Pinks Start a Fight. Om man någonsin har varit på ett O’Learys kan man med lätthet föreställa sig hur Golden Hits interiör ser ut. Väggarna är belamrade med foton, men istället för, som i O’Learys fall, föreställande idrottshjältar,

<K8>< E8KKBCL99

trängs avbildningar av lokala sjungande servitriser med signerade idolfoton på Agneta Fältskog. Inramade sjutums vinylsinglar och annat krimskrams pryder väggarna, och det stora dansgolvet längst ner ramas in av fyra pelare klädda i marmormönstrad badrumstapet. På dansgolvet våldför sig den nya svenska arbetarklassen på konstformen dans, och om taktkänsla var en lag, skulle stora delar av publiken bötfällas, om inte fängslas eller avrättas. Var man än vänder sig i lokalen lyser det Svenska Modeundret med sin frånvaro. Här är istället en Lyle & Scott-pullover, och en tight åtsittande Armani-t–shirt ett modestatement. Ungdomen syns ingenstans heller, utan lokalen fylls av köpstark, svensk arbetarklass som oblygt dricker sin gin & tonic i stora mängder. Stämningen är överlag trevlig, och ingenstans möts jag av ängsliga, granskande hipsterblickar. Folk här är idel leenden. Jag bestämmer mig för att gå upp en våning. Det första jag möts av är varm, klibbig, fuktig lukt som påminner om en svalnande ångbastu. Det andra är ljudet av Helena Paparizous My Number One. De två tjejerna jag har som sällskap utstöter ett förtjust skri, och springer till dansgolvet, där ytterligare ett sjok människor i övre 30-årsåldern driver gäck med taktkänslan. Detta är tydligen det beryktade ”schlagergolvet”. Jag gör ett tappert försök att dansa, men lyckas bara bli förbluffad av detta parallella universum jag har hamnat i. Folk sjunger med i låtar som uppenbarligen är

jättekända, men som jag aldrig har hört talats om. Dj:n spelar minutiöst tight, mixar snyggt och lyckas få hela folksamlingen att utbrista i ett extatiskt "Åååååh!" för varje ny låt. Själv förstår jag ingenting. Var kommer denna musik ifrån? Vilka är dessa människor? Varför i hela friden kan de inte dansa? Efter en halvtimmes förvirring blir tjejerna jag är med omringade av två korta män i övre trettioårsåldern. De dansar och skuttar och spexar, och det enda jag kan tänka på är att de påminner mig om Umpa Lumpas från Kalle och chokladfabriken. Vi bestämmer oss för att fly det bisarra schlagergolvet och går upp till högsta våningen, nämligen temabaren, som just nu har åttiotalstema. Lokalen är nedklottrad med neon och från ena väggen tittar en loj George Michael ner på mig från ett Wham!-skivomslag. Det här är vad jag har väntat på. Jag sveper en jägershot, och ställer mig i kryssformation på dansgolvet. Eye of the Tiger ljuder från högtalarna, och jag känner att, ja, äntligen får jag uppleva lite golden hits! Alla omkring mig verkar känna likadant. Alla spretfrisyrer glänser av svett och gå-ut-skjortorna från MQ är uppknäppta. Det syns tribaltatueringar överallt och alla samlas i atonal allsång och gör sitt bästa för att förneka fyrafjärdedelstaktens existens. Vi har äntligen anlänt till hjärtat av vad som är Golden Hits, och

kärnan i vad vi alla vill. Att ha en good fucking time! Och det har jag. Jag sveper mina shots, jag gör en spexig Beat it-dans och jag njuter av varenda sekund. Man är ju trots allt bara människa, och Golden Hits är det mänskligaste stället av de alla. Fritt från ängslan, krav och pretentioner. Innan jag ger mig av hemåt besöker jag herrarnas. I pissoaren finns avbildningar av allehanda diktatorer och onda män. Man får kissa på dem. Jag ställer mig och tömmer blåsan i Khomeinis ansikte, bara för att alldeles för sent upptäcka att Karadzic finns bara några centimeter till höger om honom. Det är nog det mest politiska som jag någonsin har sett på en klubb. Jag blir lite besviken över att Nixon inte är med i bilden innan jag återvänder till februarikylan och mitt uppdämda hipsterliv. Q Kungsgatan 29, Stockholm.

È@ g`jjfXi\e ]`eej Xm$ Y`c[e`e^Xi Xm Xcc\_Xe[X [`bkXkfi\i fZ_ fe[X d e% DXe ] i b`jjX g [\d%È Prioritera rätt nu.

D8CD{

3 _ QVT `\Z TVYYN_ Naa _\N QVT ]x QVaa RTRa `vaa Text VIKTOR FLARKELL

<

tage nattklubb – ett ställe jag aldrig skulle sätta foten på annars. Förutfattade meningar och fördomar? Ja. Ryktena om minderåriga tjejer som släpps in trots den höga åldersgränsen och den motsägelsefulla beskrivningen på hemsidan om en näst intill anrik nattklubb för ”alla gäster som gillar att roa sig på sitt eget sätt”. Om att ”gilla att roa sig på sitt eget sätt” betyder att festa som på hemmafest när du var i början av dina yngre tonår i vilken skithåla som helst är detta stället du ska gå till. Det är samma pubertala grottmänniskokillar med ett sjukligt behov av att hävda sig inför sina egna och inför det andra könet och dj:n lyckas alltid låta som ”Digster förfest” – en perfekt blandning mellan förra sommarens hetaste klubbmixar, ”alternativ” musik, åttiotal och September. Min entré var inte storstilad, vetskapen om att det hade öppet till fem och inte tre som jag är van vid gjorde att jag sköt upp det så länge som möjligt. Det fanns inte på kartan att jag skulle gå dit själv och att ragga sällskap slutade i en stor intern mutskandal. ”Inträdet är på mig”, ”Jag bjuder på shots” – ingenting funkade och det förundrade mig hur dåligt rykte den här klubben faktiskt har i vissa kretsar där deras stammisar inte ingår. Väl där blev vi nekade ett antal gånger av misstänksamma vakter trots att jag ringt tidigare och försäkrat mig om att vi

22 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

ÈJk de`e^\e i m\icX^ ki\mc`^# fZ_ `e^\ejkXej d kj aX^ Xm e^jc`^X# ^iXejbXe[\ _`gjk\i$ Yc`ZbXi%È skulle komma in. Efter en kvart tillbringad med vakterna och fältstudier i modets mångfald praktiskt taget ramlade vi in. Rädslan för vad som skulle hända innanför dörrarna försvann och ett plötsligt behov av att vara en av ”dem” väcktes. I hörnen står tjejer gråtandes och gör slut med pojkvänner för att så snart de lämnat varandra bli tröstade av någon från det resterande buffébordet av biffar. Vid baren står killarna och praktiskt taget bryter arm. Vi går upp till nästa våning, redo att socialisera. Efter en stunds överblick intar vi en scen och börjar dansa till Alors on danse. Halva låten in får jag en armbåge i sidan av en tjej som har lika mycket starquality som Ring Ring-Anna från Idol. Hon tycker att jag

Bryt arm vid baren du med.

tar för stor plats där hon ska dansa. Oförskämt nog struntar jag i hennes varning och fortsätter varpå hon ger mig ännu en armbåge till och jag förstår hur det ligger. Om jag inte flyttar mig nu kommer hon spetsa mig med sina tolv centimeters stillettklackar. Jag lämnar över scenen till en nöjd brunett och fortsätter orientera mig bland fler liknande tjejer. Att stället är fräscht, stort och att ägarna har pumpat in jävligt mycket pengar syns. Det är flera våningar, allt ser ut som det är nyrenoverat och det är till och med kul att gå på toaletterna som varken är nerklottrade eller nerpissade. De här gästerna kan sin sanitet. Jag fick frågan under nattens gång vad

jag egentligen gjorde där. Jag berättade hur det låg till och fick ett brett flin till svar. ”Jaha, en tidning” svarade tjejen och frågade vad Nöjesguiden var för något. Jag blev avundsjuk på hur opretentiös hon var, på hur opretentiöst allt inom Etages väggar var. Att dansa med dessa Paradise Hoteldeltagare to be var inget annat än älskvärt och, trots mitt inledande tvivel, kände jag mig egentligen precis lika hemma här som på vilket hippt dansgolv som helst. Däremot vet jag att alla inte kommer att göra det. I tider då det fortfarande är mer indie att vara mainstream är detta lika mycket en subkultur som allt annat. Q Stortorget 6, Malmö.

Ray-Ban

1649:-

Allt detta ingår i priset • Högbrytande glas för ditt synfel • Ytbehandlingar • 3 månaders öppet köp och 2 års produktgaranti ®

lensway_250x365.indd 1

1/11/11 11:11 AM

ĂˆDXe Y\jk€cc\i ^€ieX `e \e `j_`eb d\[ Â?c fZ_ [i`Zb\i Xc[i`^ lgg \e _\c Ă” XjbX%Ăˆ

0- K@DD8I

;

ofter brukar kunna avslĂśja det mesta om en stad. Doften som mĂśter dig vid fĂśrsta andetaget pĂĽ en ny plats. Tänk er en djup inandning, fyll lungorna. London doftar till exempel sopor. Memphis friterat. Stockholm vatten. GĂśteborg salt. Upplevelsen är individuell, minnet aldrig bleknande. Det är redan natt lokal tid när planet frĂĽn Istanbul landar pĂĽ den ena av Shanghais tvĂĽ flygplatser, Pudong Airport. En bastant och hysteriskt viftande man i femtioĂĽrsĂĽldern fĂĽngar uppmärksamheten – vĂĽr skjuts in till stadens centrum. Min vana trogen gĂśr jag mitt dofttest. Shanghai, med i runda slängar 18 miljoner invĂĽnare, luktar fränt instängt av avgaser. Jag är här fĂśr att pĂĽ 96 timmar ta reda pĂĽ varfĂśr kineserna själva kallar staden fĂśr â€?Kinas New Yorkâ€? och hur det egentligen är ställt med nĂśjeslivet pĂĽ en av världens, ekonomiskt sett, allra snabbast växande geografiska platser. Shanghai är staden där det koloniala arvet mĂśter den kinesiska stoltheten. Lite krystat skulle man kunna klämma till med att det är just här som väst och Ăśst verkligen mĂśts. Den franska kolonialmakten har gett sig av, den japanska ockupationsarmĂŠn är sedan länge utkastad. Den kollektivistiska kommunistiska teorin har ersatts med rovgirigt kapitaltänkande. Här mĂśter man nu en ny och snabbt växande kinesisk medelklass där snyggt skurna kostymer och blänkande klockor är vardagens viktigaste attribut. Jag släpper den virvlande tanken och koncentrerar blicken pĂĽ motorvägen som Ăśppnar sig framĂśver. I den här staden är gränsen mellan liv och dĂśd hĂĽrfin när man sätter sig i en taxibil. Kineserna har uppenbart gjort sport av att kĂśra fort. Samtidigt som radion skvalar inhemsk balladpop frĂĽn den fĂśr tillfället mest populära sĂĽpoperan ligger hastighetsmätaren och gungar nĂĽgonstans mellan 160 och 180 kilometer i timmen. Givetvis fungerar inte heller bilbältena.

24 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

J?8E>?8@ <]R_`\[YVT ORa\[TXYbZ] R[YVTa cV``N <RZ\a`ax[QYVT †`a Z†aR_ cv`a ZVe R[YVTa N[Q_N @UN[TUNV v_ Ub_`\ZURY`a QRa [fN 8V[N` `a\YaURa =RaaR_ @RN[QR_ xXaR QVa S†_ Raa Z†aR ZRQ XV[R`V`X ]\`a]b[X ]_\]NTN[QN NS½ `PUR_ \PU R[ Qf_N_R cR_`V\[ Nc ½ [YN[Q`Sv_WN[ Text och foto PETTER SEANDER

Morgonen efter vaknar jag klockan sex. Den stora fÜrdelen med att kasta sig Üver halva jordklotet är att tidsskillnaden gÜr vem som helst extremt morgonpigg. Helt utan motstünd ner till frukosten med näsan ner i en redan sÜnderfallande stadskarta. Shanghai är stort. Enorma genomfartsleder dragna med linjal rakt igenom centrum. FÜrhandsrapporterna talade om att den kinesiska regimen under de senaste 30 üren lyckats jämna det mesta av Shanghais ursprungliga bebyggelse med marken och ersatt den med gulnade betongskyskrapor. Och visst: vill du mÜta den visuella skÜnheten är inte Shanghai det kinesiska epicentret. Betongen dominerar stadens centrala delar.

FĂśrmiddagen ägnas ĂĽt promenader genom de delar som faktiskt har bevarats – främst de kvarter i närheten av Huangpu-floden som gĂĽr under benämningen â€?Franska Koncessionenâ€?. Här mĂśts du av en europeisk stadsdel av kolonialt snitt. LĂĽga tvĂĽvĂĽningshus i tegel, franska balkonger, snyggt kantade av prydligt planterade allĂŠer. Här bor inte vem som helst, det är uppenbart. Affärslokalerna i nedre plan domineras av Gucci, Rolex och andra västerländska lyxfabrikat. PĂĽ vĂĽningarna ovan lyser inte de lysrĂśr som är standard i de flesta kinesiska hem utan snygga designlampor. Benen bär oss ner till The Bund – kajen som tidigare var Kinas viktigaste ansikte som

handelsnation. Visuellt är vi nu mittemellan en boulevard i Paris och Kinas tätaste skyline och längs floden fĂĽr man känslan av att befinna sig i en av historiens stĂśrsta krockar. Bilden av en stad som växer obarmhärtigt, samtidigt som dess historiska rĂśtter lĂĽngsamt ter sig tynande. FĂśr visst är det sĂĽ, de flesta kineser vi stĂśter pĂĽ under de här dagarna talar om Shanghai som Kinas framtid och framsida. I Shanghai finns flest saker att gĂśra, det Ăśverlägset mest levande kulturlivet och staden är kanske statens allra rikaste. Inte sällan träffar vi inhemska turister som ĂĽkt tĂĽg i flera dagar fĂśr att beskĂĽda betongsilhuetterna pĂĽ Pudongsidan av The Bund. Hur stolta kineserna än är Ăśver sin historia verkar tron pĂĽ framtiden ännu starkare. Konsensus verkar vara att det blir bättre. Som västerlänning är det givetvis svĂĽrt att fĂśrsta hur det politiska fĂśrtrycket kan accepteras av en sĂĽ stor del av befolkningen, men ĂĽ andra sidan – Shanghai osar av shopping, nĂśje och snabb stimulans: saker som en gryende medelklass uppenbarligen stundtals verkar värdesätta hĂśgre än till exempel yttrandefrihet. Snart sätter Shanghai sina klor i mig. Jag blir inte klok pĂĽ vad det är. Precis där all smuts mĂśter de blänkande skyltfĂśnstren, där en ĂĽngkokt dumpling med broccoli mĂśter en riktigt blasĂŠ och likformad amerikansk hamburgerbar. Just precis där finns charmen i den här betongkolossen. PĂĽ kvällen vaknar ocksĂĽ de kinesiska kvartersrestaurangerna till liv pĂĽ allvar. Bäst är maten i nĂĽgot av de otaliga hĂĽl-i-väggen som fylls av kineser pĂĽ väg hem frĂĽn sina arbetsplatser. LjudnivĂĽn är hĂśg, ljuset starkt, väggar och golv kaklade. FĂśr en svensk med medelinkomst är Shanghai relativt billigt Ăśverlag. Mat och dryck kostar i regel nästan ingenting. Vi är fyra i mitt sällskap och äter sällan fĂśr mer än 150 svenska kronor tillsammans. Menyn är ett kapitel fĂśr sig. Ju längre sĂśderut du kommer i Kina, desto svĂĽrare är det att vara kräsmagad. Shanghai är en världsstad, vilket innebär att du kan äta pĂĽ McDonald’s varje dag, i princip dygnet runt, men vill du äta som lokalbefolkningen är det framfĂśrallt chilikryddade kĂśtträtter, fisk frĂĽn floden, inälvsmat och diverse mer speciella inslag som grodor, skorpioner och orm som gäller. I regel är maten fantastisk. Stark sĂĽ att Ăśgonen rinner. Den kinesiska Ăślen är lättdrucken. Eller okej – den smakar faktiskt ingenting, vilket stundtals är en gĂĽva fĂśr att bli av med en brinnande chilistrupe. Vill du sitta under en strĂĽhatt och insupa atmosfären gĂśr du dock klokt i att beställa nĂĽgon importerad Ăśl pĂĽ flaska. FĂśrsta gĂĽngen jag var i Kina, fĂśr snart tio ĂĽr sedan, var det ett ständigt problem att läsa menyer och gĂśra sig fĂśrstĂĽdd kulina-

ÈJ_Xe^_X` fjXi Xm j_fgg`e^# e a\ fZ_ jeXYY jk`dlcXej1 jXb\i jfd \e ^ip\e[\ d\[\cbcXjj lgg\eYXic`^\e jkle[kXcj m\ibXi m i[\j kkX _ ^i\ e k`cc \o\dg\c pkkiXe[\]i`_\k%È

riskt. I Shanghai är detta problem i princip eliminerat. Antingen möts du av bildmenyer eller av hyfsat lättförståeliga engelska översättningar. Tidernas förändras. Dag två på vår vistelse tas ett beslut. Shanghai är för stort för att promenera runt i och det tar halva dagen att ta sig knappt sex centimeter på kartan. Jag som inte ens har gymkort. Taxi kostar, i linje med den katastrofala kinesiska miljöpolitiken, nästan ingenting och vi faller därför hän till miljöbovarna som skriker upphetsat i huvudet. Shanghai svävar utanför rutan. Vi är på väg till Huangpu (Gamla staden) och den enorma marknaden Yu Garden. Shopping av piratkopierade artiklar har blivit standard för de flesta turister som besöker Kina. I Yu Garden finns allt du kan tänkas vilja ha och framförallt inte vilja ha. Under mitt senaste besök i landet köpte jag ett USB-minne som klarade en överföring, en mikrofon som klarade en repetition och en tröja som krympte två storlekar. Följaktligen är det med skeptiska ögon jag vandrar gata efter gata med små affärer. Mest spännande är det att kika på kvarteren i periferin – där lokalbefolkningen köper inredning till sina butiker eller högljutt diskuterar priset på 15 kastruller. Här pågår vardagens kommers, långt ifrån Prada-kopior och tiopack Calvin Klein-kalsonger för 20 kronor. Överallt sitter kineser på huk med en flaska te eller en skål med nudelsoppa. En av de vanligaste schablonbilderna vi i Sverige har och har haft av Kina och kineser är att de arbetar precis hela tiden. När man tar sig igenom de nedgångna kvarteren bakom Yu Garden är det svårt att inte inombords elda på just denna schablon. Kanske är det just det fysiska avståndet som gör att vi förstorar de kulturella skillnaderna? Efter hand som vår resa fortskrider blir det dock tydligt att det största hindret som ligger mellan oss som resenärer och lokalbefolkningen är språkförbistringen. Visst, en stor del av Kinas unga talar engelska, men nivån är låg och vår kinesiska som väntat obefintlig. Samtalen blir därför ofta inte mer än en något pinsam skolkonversation i fjärde klass. Känslan av alienation byggs i just sådana ögonblick på från båda håll, precis som i alla situationer där samtalet inte fungerar som kommunikationsform. Kulturlivet i Shanghai är sjudande och musikscenen är extremt influerad av västvärlden med jazz, punk, hårdrock och indierock i frontlinjen. En vanlig helgkväll är det inga problem att hitta minst ett dussin livekonserter på någon av stadens klubbar. Vi satsar på en riktig helnattstur med hjälp av tips från Time Out och en sönderklottrad karta från hotellreceptionen. Utbudet är varierat. Ställen som Mao

Livehouse huserar större konserter med västerländska band medan YuYinTang, 696 och Dada mer representerar gräsrötterna i Shanghais undergroundkultur. Generellt sett verkar nattlivet uppdelat i två separata områden, som sällan eller aldrig snuddar vid varandra. Antingen väljer du den ruffiga stilen hos de klubbar som nyss nämndes. Då möts du av graffiti, dj:s som spelar framförallt västerländsk musik och importerad öl. En subkultur som på många sätt liknar vår egen, med klubbar specialiserade på electroclash eller storbildskärmar som visar Joy Division-dokumentärer. Eller så beger du dig till nöjespalatsen nere vid The Bund. Här dominerar uppenbart de europeiska affärsmännen och den kinesiska övre medelklassen. Priserna är som i Sverige eller högre och musiken är uteslutande drypande kinesiska popballader. Man beställer gärna in en ishink med öl och dricker aldrig upp en hel flaska. Man sjunger mer än gärna karaoke med sjukt långa reverb och midikomp. På många sätt befinner vi oss på ett dyrt substitut till finlandsfärjan, med kristallkronor i taket och neon som tema. Undantaget i den här delen av staden är det lokala bryggeriet Shanghai Bund Brewage Co som serverar riktigt god (!) lokal öl på en tvärgata från strandpromenaden.

È?li jkfckX b`e\j\ieX e i m\i j`e _`jkfi`X m\ibXi kife g ]iXdk`[\e eel jkXibXi\%È Även dagtid är det lätt att försvinna in i kulturella yttringar. Under den kalla ytan bubblar staden av gallerier och museer. Gillar man modern konst är ett besök på M50 ett måste. M50 är ett övergivet fabriksområde som har gjorts om till ett enormt komplex av ateljéer, utställningshallar och gallerier. Snyggt och tidstypiskt. Mycket av den bästa kinesiska moderna konsten görs givetvis av exilkineser, men det finns faktiskt en del uppseendeväckande bra saker på det här utställningsområdet. Som motvikt till installationer, modernt måleri och grafik bestämmer vi oss för att gå till Shanghai Museum – enligt den träiga guideboken stadens kulturella stolthet. Inne i den stora betongbunkern på Peoples Square gömmer sig diverse kinesiska kulturskatter som på det hela taget ställs ut på ett så tråkigt och intetsägande sätt att även en historiskt intresserad person som undertecknad snart finner sig gäspande i det dimmiga ljuset. Kontrasten till de spännande utställningshallarna på M50 kunde inte vara större. Undvik, om du inte har en hemlig och trånande fetisch för mynt från Tang-dynastin. Och det har du inte. Tro mig. Mer spännande är då Shanghai Propaganda Poster Art Centre, beläget i källarvåningen till ett vanligt hyreshus på Huangshu Road. Vi knackar på rutan till portvakten som vaknar från sin slummer, sträcker ut fyra biljetter och

pekar mot en dörr i den bortre delen av bostadskomplexet. Väl nere under jorden döljer sig Kinas största samling av propagandaaffischer från fyrtiotalet och framåt. Utställningen har redan turnerat världen över och Yang Pei Ming, museets innehavare, berättar stolt om hur man rent visuellt kan sätta in framförallt femtio- och sextiotalets massproduktion av affischer i ett större popkulturellt koncept. Och visst, även om politiken bakom budskapen på affischerna ledde Kina in i en rad oöverträffade katastrofer är det svårt att inte imponeras av den konstnärliga kraften i dessa färgsprakande och raka tryck. Sista kvällen innan planet lyfter mig hem till Sverige samlas vi på en stimmig restaurang och går igenom vilka intryck Shanghai som metropol faktiskt lämnat. Nedsjunken i bordet står en kokande gryta chilibuljong. En av de stora kinesiska specialiteterna är att äta en rejäl och långsam hot pot-middag. Du kokar själv din mat. Beställer in små tallrikar med ingredienser tills bordet inte rymmer mer och fiskar sedan tafatt med pinnarna efter en flytande svamp eller ett halvsjunket broccoliöra. Smakexplosion. Nåväl, tillbaka till det samlade intrycket: Stadens storlek och diversitet skapar ett förvirrande djup i resedagboken. Den är å ena sidan ful, smutsig och på ytan stundtals helt utan karaktär. Den är å andra sidan sjudande, spännande och full av möjligheter. Mycket av dragningskraften ligger i fusionen mellan historisk bågnande tyngd och det självförtroendefyllda framtidsperspektiven som ständigt möter besökaren. Att Shanghai representerar den rika och friare delen av ett extremt differentierat och hårt hållet Kina råder det inga som helst tvivel om. Det här är en modern storstad av kosmopolitiska mått. Men är det då verkligen ”Kinas New York”? Skylinen säger uppenbart ja. Shoppingen likaså. Kulturlivet är visserligen stundtals lite tafatt, haltande, men likväl gryende och fullt av optimism. Shanghai är kanske Kinas eget New York, men för mig står staden bra på egna ben – vad den än nu må vara för dess invånare. Q

* D w J K <E1 B Mv C C J K @; DADA

115 Xingfu Lu

Dada är Berlin möter Shanghais coolaste hipsters. Här är det konstprojektioner på storbildsskärm, stort urval av drinkar och intimt dansgolv framåt natten. YUYINTANG 851 Kai Xuan Lu

Litet ställe väl dolt bland motorvägsviadukter och buller. Här inne spelar Shanghais bästa lokala band varje kväll i veckan. Billigt! LOGO

13 Xingfu Lu

Runt LoGos fyrkantiga bar är väggarna täckta med graffiti, bartendern coolt ignorant och bandet kommer för soundcheck fem minuter innan spelning. Så nära postpunk du kommer i Shanghai.

* D w J K <E1 ;8>K @; CHINESE PROPAGANDA POSTER ART CENTER 868 Huashan Lu

Ett nedgånget, men likväl fantastiskt museum för dig som gillar popkonst eller bara är historiskt inbiten. Välj vinkel själv – den här samlingen är sevärd hur som helst. M50 ART SPACE 50 Moganshan Road

Att ströva runt i det gamla fabriksområdet där spektakulära moderna utställningar möter hötorgskonst är fantasieggande. Högt och lågt. DEN GAMLA STADEN

Området kring Yuyuan Garden, 132 Anren Lu

Inget Shanghai-besök är komplett utan att ha strövat omkring i de nedgångna, låga, husen runt Yu Garden. Här köper du dumplings för inga pengar alls.

* J 8 B <I 8K K LE;M @B 81 8 C CK @; TEFESTIVALER Alla råkar ut för trevliga kinesiska studenter som vill ta med dig på tefestival. Spring för livet. Inget gott te och ingen bra affär för plånboken så att säga. RUSNINGSTRAFIK När alla taxibilar ger sig in i personbilsinfernot under eftermiddagens slut vill man bara sjunka genom golvet. DE ALLRA FLESTA KINESISKA ÖLSORTERNA Okej, så här det: Kinesisk öl är i princip rakt igenom urbota dålig. Vattnig, smaklös och svag. Håll er till drinkar eller köp lokalt bryggd ale på de få ställen det finns.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 25

CNQ UN_ 5xXN[ 5RYY`a_†Z` b]]a_vQN[QR ]x DNf <ba DR`a V SW\Y TRZR[`NZa ZRQ 893'` `V`aN b]]a_vQN[QR && , <PU cN_S†_ X\ZZR_ Yv`]YNaa\_ Naa S†_cN[QYN S†_SNaaN_R aVYY ]R_S\_ZN[PR N_aV`aR_, 1Ra UN[QYN_ \Z Ub_ QVTVaNYa †cR_SY†Q UN_ `XN]Na ORU\cRa Nc R[Tx[T`b]]YRcRY`R_ qT\[OYVPX`XbYab_ `x URa Naa QR[ O_V[[R_ b]] `NZaVQVTa `\Z Qb aN_ QRY Nc QR[

{>FE9C@:BJBLCKLI<E CN_ Qb Qv_,

Text JIMMY HĂ…KANSSON

E

är man tittar tillbaka pĂĽ hur Alex Murphy i generationslĂĽten Loosing My Edge frĂĽn 2002 mässar frasen â€?I was thereâ€? framstĂĽr han inte lite som en populärkulturell Nostradamus. Nio ĂĽr efter att den postironiska lĂĽten satte LCD Soundsystem pĂĽ hipsterkartan har raden blivit ett mantra fĂśr hela populärkulturen. Loosing My Edge personifierade den alltid lika aktuella indie-ĂĽngesten och markerade ĂśvergĂĽngen frĂĽn skivindustri till musikbransch. Det var en lĂĽt som inte bara fĂĽngade sin tidsanda – den skapade sin tidsanda. FĂśr i takt med att den regisserade och styrda upplevelsen gĂĽr att kopiera och gĂśras tillgänglig fĂśr alla, sĂśker sig allt fler till den genuint personliga upplevelsen – den som inte gĂĽr att ĂĽterbesĂśka eller spola tillbaka. Det är enkel affärslogik modell tillgĂĽng/ efterfrĂĽgan. Vad händer om tillgĂĽngen blir oändlig? Problemet är inte unikt fĂśr musiken, men det var där det bĂśrjade. HĂĽkan HellstrĂśms spelning pĂĽ GĂśteborgsfestivalen Way Out West fĂśrra sommaren handlade om att stänga en bok fĂśr att kunna skriva en ny. Genom att spela upp hela debutplattan ville han lĂĽta den brinna upp pĂĽ scen en sista gĂĽng innan han fĂśr alltid begravde den. Som att understryka stundens allvar spelade han River en vacker drĂśm som ett sista extranummer. Det var en lĂĽt som han hade skrivit exklusivt fĂśr spelningen. Den skulle inte ĂĽterges, digitaliseras, kopieras eller pĂĽ nĂĽgot annat sätt framfĂśras igen. Det hĂśll en vecka. â€?Nej! Nu river han ju allas vĂĽr vackra drĂśm om att vara den exklusiva lilla skaran i Sverige som fick hĂśra lĂĽtenâ€?, nätkommenterade användaren â€?Joelâ€? när han fick reda pĂĽ att hans hĂśgst personliga

Alex Murphy.

26 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

HĂĽkan-stund skulle bli allmängods. Inte ens litteraturen kan undvika utvecklingen. I samband med att läsplattor och iPads bĂśrjade ta mark fĂśrutspĂĽdde Unni Drougge att den tekniska framfarten skulle tvinga bokbranschen genom samma stĂĽlbad – och komma ut som en upplevelseindustri med betoning pĂĽ live-gig. När det digitala gĂĽr att kopiera och duplicera i ĂśverflĂśd blir det fysiska och flyktiga â€?once in a lifetimeâ€?Ăśgonblicket det enda som räknas pĂĽ riktigt. FĂśr den gamla skolans ljusskygga JD Salinger-fĂśrfattare är det en utveckling lika skonsam som meteorer var fĂśr dinosaurier. Eller som Drougge sa: "Mitt rĂĽd till fĂśrfattare som inte tycker att de har tid att ha kontakt med sina läsare: Byt yrkeâ€?, Precis som det berĂśmda Neil Youngcitatet "it's better to burn out than to fade away" är tanken med engĂĽngskulturen att den ska vara sĂĽ intensiv att den brinner ut samtidigt som den fĂśds. Det handlar om att skapa Ăśgonblick som fryser fast i tiden. FĂĽ insĂĽg det lika tidigt som houseduon KLF. När de stod pĂĽ toppen av sin karriär gjorde de sitt sista framträdande pĂĽ Brit Awards 1992: en noisemetalversion av deras hit 3 AM Eternal som avslutades med att de tĂśmde ett magasin oskarpa kulor Ăśver publiken. â€?KLF has left the music industryâ€? konstaterade speakern efter uppträdandet. Bara nĂĽgra veckor senare fĂśrstĂśrde de sina masterband och hela sin bakkatalog. Samtidigt som de skrev musikhistoria raderade de sin egen. Tidningen Select kallade det fĂśr â€?the most glorious acts of self destruction in the history of pop.â€? FĂśr vissa, till exempel tv-spelsfĂśretag, finns det inte samma mĂśjligheter att gĂśra

KLF.

Ăˆ@ kXbk d\[ Xkk [\e i\^`jj\iX[\ lggc\m\cj\e ^‚i Xkk bfg`\iX fZ_ ^Â?iXj k`cc^€e^c`^ ]Â?i XccX# jÂ?b\i j`^ Xcck Ă” \i k`cc [\e ^\el`ek g\ijfec`^X lggc\m\cj\e%Ăˆ spektakulära engĂĽngsverk. Men det hindrade inte Quantic Dream frĂĽn att fĂśrsĂśka. När deras Playstation 3-thriller Heavy Rain, som handlar om att fatta tunga moraliska beslut och leva med konsekvenserna, släpptes ifjol gick producenten ut med ett ĂśnskemĂĽl: â€?I would like people to play it once‌ because that’s life. Life you can only play onceâ€?. Om grundregeln fĂśr engĂĽngskulturen är â€?Ju färre som upplever Ăśgonblicket desto personligare blir detâ€? bĂśr det, taget till sin spets, betyda att icke-upplevelsen är viktigast. Att ett verk blir som stĂśrst när det inte finns, och kanske aldrig ens har existerat. I en artikel om Ăśgonblickskonst skriver Andrew O’Hagan om middagskonversationen han hade med galleristen Jay Jopling där O’Hagan berättade om sin idĂŠ om det ultimata konstverket: en vaxstaty inlĂĽst i ett rum som ingen fĂĽr se. Jay Jopling var märkbart exalterad. O’Hagan var – tydligen – inte lika märkbart ironisk. O’Hagan har en poäng. Det blir lätt Ăśverdrivet när allt ska vara exklusivt, uteslutande och gravt elitistiskt. Samtidigt missar han en ännu stĂśrre poäng. Tekniken

FOTO: JOHANNES HELJE

fĂśrändrar inte bara sättet vi konsumerar populärkultur – den fĂśrändrar sättet den skapas och, framfĂśrallt, varfĂśr den skapas. Kalla det popdarwinism. Som en stor kulturevolution där det enda som inte fĂśrändras är det absoluta kärnvärdet. Att vara där när det händer. Q

K@;<EJ 8E;8 DET VI TALAR MEST OM JUST NU!

(

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

BIG BROTHER-PETER

Rappare har en förmåga att dra på sig årslånga fängelsestraff medan andra kändisar skrattar sig lyckliga åt böter, krokodiltårar i media och ett par dagar i en ”cell”. Kristoffer Viita frågar sig vad denna utveckling ska få för påverkan på kulturkonsumerandet.

SAMMA VISA

Vi gillar Kåken men tänker inte sticka under stol med att vi blir besvikna när stället, i ett nyhetsbrev med rubriken ”Skägg”, presenterar veckans dj-line-up som till 100 procent består av män.

)

BANKERS HÅRDA KRAV

Ärligt, vem har fast jobb idag? Bankerna borde ändra sina krav gällande lånelöften. Kan det inte räcka med att man har ett kreddigt jobb? Som att dj:a på… Riche en gång i månaden? Inte?

*

PÅ SÄKERT AVSTÅND

Att zappa mellan de senaste revolutionerna i Mellanöstern och sedan twittra lite Wikipedia-nivåpålästa kunskaper är det nya. Nej, alltså, vi dissar inte. Du känner dig badass, känner samhörighet och slipper samtidigt en batong i fejjan.

+

CHECKA IN

Människor på Facebook checkar in mest överallt nu för tiden. Också detta är en dyster utveckling. Man checkar bara in på platser som skvallrar om status, ingen checkar in på toaletten till exempel.

,

LÄDERKOSTYM

Tyvärr det hetaste just nu…

-

VI SÄGER IFRÅN

Vi skäms varje dag för de allt oftare förekommande hyllningsartiklarna. Ni vet, när en tidning väljer att ägna ungefär 2 000 tecken för mycket åt att berätta att en utländsk makthavare, kändis eller bara valfri fåne från gatan har fått för sig att säga något sött om antingen Zlatan eller Robyn. CIRKELN SLUTS

När vi ändå är inne på mode, något som heter Native Shoes har alltså gjort hipsterversionen av Foppa-tofflorna? Vem blir först att säga ”äh” och bära dem på Spy Bar?

”HAN VAR ALLTID SÅ SNÄLL OCH TREVLIG”

Är vi så dåliga människokännare, eller har alla mördare ett städat yttre? Någon gång vill vi höra: ”Jag hade det på känn, det var bara en tidsfråga”.

0

TRENDTOPPEN

Vi ser hur det bubblar, vi ser hur det pratas – läraryrket är näst på tur att bli trendigt. Men ni vet att lärare börjar som vikarier? Ni kommer ihåg hur vi kastade sudd, tände eld på papperskorgar och kallade varandra horor/bögjävlar så fort vi hade en vikarie? Ni är antingen väldigt modiga eller dumma i huvudet.

('

EXODUS

Hur jävla lång tid ska det ta för Birro att åka på sin självvalda exil? Bubblare: SD-valuta, Peter Forsberg, Marie Serneholts brunkräm.

28 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

MXi] i k eb\i `e^\e g d`^6 Text KRISTOFFER VIITA Illustration CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

@

en gammal HBO-special berättar Chris Rock hur man kommer undan med mord i USA: ”Det räcker med att du skjuter någon i skallen och sedan petar ner en demokassett i fickan på dem”. Hans rant om att ”The government hates rap!” verkar stämma fortfarande. Ju bättre rap, desto mer verkar polisen hata dem som producerar den. Men det viktiga nu är inte att belysa rasistiska strukturer, utan att fokusera på offret i sammanhanget: mig. Hur ska min mp3-konsumtion tillfredställas? Alla mina favoritrappare åker in och ut ur arresten och vissa får långa domar för småpotatis som marijuana, kodein och vapeninnehav. Ska jag sluta lyssna på Lil Wayne, T.I.,

È8kk bm`eefd`jj_Xe[cXi\e :_Xic`\ J_\\e i a\i fdbi`e^ fZ_ ^ i bX]]\m\[ Xm _fk\ccild m\i _\cX LJ8 m\ibXi mXiX i kk cl^ek# j c e^\ _Xe `ek\ d`jjXi ] i d e^X `ejg\ce`e^j[X^Xi Xm Knf Xe[ X ?Xc] D\e%È D v EE@JBFI M @ ?<C C I< J<I @ =v E><C J< K1

.

/

KRÖNIKA

Z-Ro och Gucci Mane? Borde jag börja tänka mer långsiktigt? Kanske börja hänga på Spotify – ålderdomshemmet dit hiphopalbum kommer när de blivit över 100 år gamla – istället för på nyhetsfärska Digitaldripped? Machorapparen Waka Flocka Flame gjorde en av förra årets bästa skivor: Flockaveli. Den hårdaste gangstarap som någonsin har producerats. Som ett brev på posten blev Wakas video till Hard in da Paint nedstängd under inspelningen i Los Angeles-ghettot The Jungles. Polisen tyckte typ att det blev ”för mycket spring”. Ett par veckor senare blev Waka också arresterad för gängaktivitet på lösa grunder. Det är logiskt att han tröttnade, fick kalaskula och släppte den förtidspensionerat osande låten Rap Game Stressful – en naturlig fortsättning på den utbrända hymnen Fuck This Industry. Wakas mentor, den plufsige kokainrapparen Gucci Mane, bröt mot borgen och blev så pass deppig när han åkte fast att han skrev in sig själv på mentalsjukhus. Atlantarapparens sätt att sedan förklara sig mentalt handikappad oavsett läkardiagnos blev att tatuera en stor glasstrut i nyllet med texten ”brrr”.

Mel Gibson Visst, han är anti-semit och påstådd kvinnomisshandlare. Men det är ingenting: I vår spelar Mad Mel huvudrollen i The Beaver. En nedbruten familjefar vars psykoterapi består av att KBT:a ut hjärnspöken genom att fista en uppstoppad bäver.

Kyligt, och jag fattar varför Gucci skiter i allt. The government hates rap, liksom. Lindsay Lohan och Paris Hilton kanske blir mobbade av skvallerpressen, men de kommer undan med böter och rehab för sitt knarkande. Och lagen verkar älska en äkta vit och rik rumlare. Att kvinnomisshandlaren Charlie Sheen röjer omkring och gör kaffeved av hotellrum över hela USA verkar vara rätt lugnt, så länge han inte missar för många inspelningsdagar av Two and a Half Men. Just nu är det ingen brist på bra rap, men det kan när som helst förändras. Rappare kommer att fortsätta offras och jag har ingen makt att påverka. Jag kan bara hoppas att det blir någon tråkig som åker dit nästa gång. Typ Drake. Q

Lena Adelsonh Liljeroth Kulturminister som tror att kultur och korpfotboll är samma sak. Det vill säga något som inte ska provocera eller vara svårt att förstå. Hon vill även att konst ska vara dyr att köpa och skapas under hobbyverksamhet utan lön. Vi yrkar på livstid. Roman Polanski Våldtog en 13-åring. Jo, det var ”rape-rape”.

s Vi tackar Carl Reinholdtzon Belfrage för ett decennium fyllt av fingertoppskänsliga guidningar, hyllningar, sågningar och ibland uppläxningar. Vi kommer att fortsätta bjuda på krönikor på denna plats – tror du att du är rätt person för jobbet, mejla red@nojesguiden.se.

thebodyshop.se

Upptäck den läckra limited editionserien skapad i samarbete med London College of Fashion. Makeupen är målande, stark men ändå lekfull i supertrendiga förpackningar. Lätta att applicera med tillhörande borstar för ett professionellt resultat. Det kallar vi skräddarsydd designermakeup! Brush With Fashion finns i butik den 15 februari.

BCL99

{ejbe`e^Xi dfkkX^\j

<

n vän bokar band till ett tv-program. Häromdagen lyfte jag manande Pekfingret och påminde honom om att sträva efter jämn könsfördelning. Och insåg att jag, om jag skärskådar klubbvärlden och min bransch som skribent, själv måste göra det i större utsträckning. I förlängning ledde detta till artikeln här intill om att man vissa kvällar kommer hem från klubben med drag queenglitter över kläderna och avsaknaden av klubblebbor. Har du en fråga du vill lyfta? Mejla mig, så ordnar vi det.

(

CUT COPY + SVENSKA MUSIKKLUBBEN

Strand Etablissement, Hornstull Strand 4, den 11 mars, 20–03

Det australienska, omåttligt populära bandet Cut Copy gör en spelning på Hornstull Strand som följs upp av efterfest i händerna på Svenska Musikklubben.

)

FALLING AND LAUGHING + JONNY

Debaser Medis, Medborgarplatsen, den 5 mars, 19–03

Falling and Laughing är klubben där en fantastisk trio har ansvaret för musiken och gör bokningarna som får oss att anteckna i almanackan. Sist, spanska El Guincho och denna gång ljuva och samtidigt festliga Jonny från Storbritannien.

*

TILL VON SEIN+PARHAM

Berns 2.35:1, Berzelii Park, den 12 mars, 23.00–04.30

Till Von Sein producerar närapå vacker tech house. Poppigt, dovt och fängslande. Som ingenting annat och denna kväll i Stockholm.

+

SEBASTIAN INGROSSO

Münchenbryggeriet, Torkel Knutssongatan 2, den 18 och 19 mars, 21

Det kan inte ha undgått någon att Swedish House Mafia-giganten Sebastian Ingrosso spelar i Stockholm. Tyvärr är det inte helt rumsrent att vurma för dessa herrar, men jag är villig att acceptera det.

,

TOP NICE

Marie Laveau, Hornsgatan 66, den 18 mars, 22–03

Förståeligt om hardcore-feminister går i taket över att sju snubbar bildar klubb. Frågan är hur de enas bakom dj-båset. Oavsett gör de det mycket bra.

-

STEFFI&PROSUMER

Berns 2.35:1, Berzelii Park, den 12 mars, 23.00–04.30

Steffi är Berlins matriark som byggt upp monstruösa klubbar som Berghain och Panorama Bar. Själv spelar hon elektronisk, funkig disco.

.

THAT F*CKING PARTY

Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, varje onsdag, 00–05

Gossarna Omid och Fjodor rasar vidare i Spy Bars vita bar och drog till med ett dj-rally häromsistens. Den dansanta elektron sviker aldrig.

/

RUBY TUESDAYS

Pet Sounds, Skånegatan 80, den 8 mars, 20–01

Sandra Bergman är en av Stockholms flitigaste klubbarrangörer, med bland annat omtyckta Send in the Clowns i ryggen. Ruby Tuesdays fokuserar på livemusik mellan hennes dj-sets och utlovar två akter redan första gången.

0

WWDIS + GLEN MATLOCK (SEX PISTOLS) Debaser Slussen, Karl Johans Torg, den 11 mars, 20–03

Arrangörerna What We Do Is Secret slår ett slag för punken (!) genom att bjuda in en gammal herre som är polare med Iggy Popp och för sisådär 30 år sedan spelade gitarr i Sex Pistols.

('

SKEPPSBAR - MODERN MISERY

Skeppsbar, Skeppsbron 44, den 24 mars, 20–03

Skeppsbar kan komma att bli en klubb att räkna med. Modern Misery med två damer i täten försöker åstadkomma just det. Med Gimme Indie och Snask bådar det gott.

G8I@J8 8D@I@ parisa.amiri@nojesguiden.se

32 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

FOTO: LINNEA FRANK

Att påfågla sig är fortfarande reserverat för män.

M8I vI Gw=w><CJC<99<E6 Ett fåtal högljudda, översociala, extravaganta påfågelsbögar kan komma att rita om klubbkartan genom att vara så kallade ”attention whores”. Det är vad klubbarrangörer kallar dessa homosexuella, färgstarka män med ett brett, socialt nätverk. Bögklubbar är ingenting nytt under stroboskopet, det är knappt en överdrift att hävda att de har funnits lika länge som behovet att böga. Berns 2.35:1 har drivit det mest framgångsrika konceptet och till en början anordnade Payman Dehdezi och Martin Kling GAY-kvällar. Men det betydde inte att den heterosexuella populationen stannade hemma, inte ens heteromannen. Därefter blev Tommie X, tidigare klubbredaktör på Nöjesguiden samt aktiv inom PR och styling, hårt profilerad och ansvarig för den lilla baren intill den större klubben i Berns källare. Faghags är givna i sammanhanget. Ni känner till typen, oftast unga, heterosexuella singelkvinnor som omger sig av bögar. Men det man lyckats särdeles bra med på Berns 2.35:1 är alltså att även heterosexuella män dragits till Tommie X klubbkvällar, som nu kallas ordvitsiga ”Tvåan” och har tagits över av Martin ”Miss Inga” Johansson. Jag fick tag på en, vad han vet, heterosexuell man som är en av de mest frekventa besökarna på bögklubben och väl bevandrad inom klubbvärlden. Vi kallar honom Ken. Du som heterokille, vad är grejen med bögklubben? – Det är väl alltid nice med fördomsfria människor. Och gay people kan verkligen festa. Sedan kan man verkligen få sitt om man är en bekräftelsehora, eftersom gaysen ser direkt att man är fresh meat och börjar råragga. Så du som straight kille uppskattar att de raggar? Du blir inte stött som en macho-typ skulle bli? – Nej, det är kul. Så länge de inte tafsar, men jag skulle inte heller gilla att en okänd tjej jag inte ville ha kom fram och tog på mig. Det är kul eftersom de försöker övertala en och ger komplimanger. Säger saker som ”Jag suger bättre än tjejer”. De här färgglada bögarna är ju

È;\k i c`k\ ki b`^k Xkk [\ `ek\ m\ibXi bleeX jXdjXj# Y ^Xi fZ_ c\YYfi% Jfd Xkk jmXikX fZ_ XiXY\i `ek\ jblcc\ bleeX jXdjXj% DXe j`kk\i al ` jXddX Y k%È väldigt få egentligen, men syns förstås väldigt mycket. Var är de färgglada lebborna? – Det är lite tråkigt att de inte verkar kunna samsas, bögar och lebbor. Som att svarta och araber inte skulle kunna samsas. Man sitter ju i samma båt. Lesbiska fester skulle jag nog inte känna mig så välkommen på. Det blir så ”girls only”. För oss stående vid barer och i trängseln på dansgolv är de bara karismatiska, självlysande personer som svischar förbi eller lägger en väntad Fab 5-kommentar. För att luska i vad arrangörerna fokuserar på som affärsmän pratade jag med en av Stockholms inventarier på klubbscenen, Group Locomotives Mattias Hedlund. Varför finns ett sug efter bögklubbar för alla? Som inte är bögklubbar för bögar, alltså? – Man vet att om man lyckas får man den mest färgglada och roligaste publiken i Stockholm. Som attraherar alla man vill ha på en klubb och samtidigt skrämmer iväg dem man inte vill ha. Det finns två bögläger. Fashionbögarna är de man vill åt. Att vara kring dessa fashionbögar gör vem som helst hipp. Deodorantbögar är inte alls lika attraktivt. De finner du på till exempel Patricia eller när Café Opera gör bögfester. Sådana som gärna dansar med bar överkropp. Förutom den attraktiva publiken du nämner, vilka andra fördelar finns? Är det mer lönsamt? – Lönsamheten är väl densamma, nästan lite mindre till och med. Det beror ju också på vad det är för ställe. På F12 och Berns är jag helt övertygad om att det blir mer attraktivt medan om man skulle göra samma sak på till exempel V (Sturecompagniets

VIP-klubb, reds. anm.) skulle de tappa något enormt. Det är inte alls lika hippt att vara bög inom bratkulturen. Ser du att det kommer att finnas någon hårt profilerad lesbisk kvinna som får göra en liknande grej som Tommie X eller Miss Inga på exempelvis Berns? – Jag hoppas det, det skulle vara riktigt kul. Men för tillfället finns det ingen chans, det är inte alls är lika hippt att vara lebb som bög. Vilka besökare tror du en lebbprofil skulle dra till en klubb? – Just nu tyvärr bara så kallade truckflator. De coola och populära lesbiska kvinnorna är attention whores på samma sätt som fashionbögar. Fix anordnade ju en LesbianBonanza-kväll på F12. Hur gick det? – Det var rätt konstiga lebbar som kom. Men om man gav det lite tid och hittade en lebb som verkligen var en cool attention whore skulle det med all säkerhet bli hippt. Högkvarteret på Södermalm erbjuder kvalitativ scenkonst av främst tjejer och HBTQ-personer. När jag först hörde talas om deras feministiska verksamhet kände jag först att det är exkluderande av män. Men bara för att allt är producerat av kvinnor behöver det inte innebära att män inte kan uppskatta det. Jag frågade Högkvarterets Elin Sandström Lundh om lesbiskas utrymme i klubbstockholm. – När lesbiska arrangerar klubbar och dj:ar som just lesbiska är utrymmet ganska litet i Stockholm. Vi anser att om du är vit heterokille finns det massa scener runt om i Stockholm till ditt förfogande. Men alla är välkomna till våra rum, alltid. –Parisa Amiri

FOTO: MARCEL PABST

!

! !

REGERINGSGATAN 74, STOCKHOLM. MER INFO OCH BILJETTER PÅ

.VTJD %PDT Ql (Q I|UHVWlOOQLQJ PHG VNnGHVSHO MER INFORMATION

' & $# ))) ( $%" !& '

5FNQP %PLVNFOUjSGFTUJWBM

° NBST #JMKFUUFS PDI QSPHSBN XXX UFNQPGFTUJWBM TF

Vill du annonsera här?

"

- #+!()% +,% ## " " #**!$*# *# *# % #**$!&) &* ## ' " / #+!()% +,% ##" "

. . "

Ring: 073-447 25 65

Krogguiden GAMLA STAN

VASASTAN

19 GLAS BAR & MATSAL

ARTHURS RESTAURANG & BAR

Stora Nygatan 19, 08–723 19 19 www.19glas.com

Sankt Eriksgatan 119, 08–300 205 www.hotelnorrtull.se

auLSFE5

aeuLS Restaurang Arthurs på Hotel Norrtull erbjuder en annorlunda och själfullt varm interiör med mild industrikaraktär i den mytomspunna tegelbyggnad som tidigare fungerade som AB Vin & Sprits centrallager. Här serveras ni modern husmanskost tillagad på ett naturligt men uppfinningsrikt vis med stor respekt för råvaran. Förflytta er senare till hotellets bar/lounge som också den besitter en alldeles egen charm. Priser (varmrätter): 135–235 kr. Öppet: tis–fre 17–21. Bar: mån–lör 11–23

RESTAURANG GURU Odengatan 87, 08–30 17 18 www.indianguru.se

uLaNV

SADDLE & SABRE SALOON & STEAKHOUSE Tegnérgatan 9, 08–20 30 34 www.saddleandsabre.com

aeuLM Stockholms ledande Saloon & Steakhouse. Ledande gällande amerikanskt kött, amerikanskt fatöl och amerikansk whiskey. På Saddle & Sabre upplever du Stockholms mest genuina Saloon & Steakhouse. Ain’t just a concept, it’s a lifestyle. Saddle & Sabre har all-day-food-made-to-order/lunch, med andra ord en kvällsmeny att ta del av under hela dagen och till det en separat lunchmeny från 11.30-17.00. Krögarens rekommendation för en total Saddle & Sabreupplevelse: Bison Entrecote och en amerikansk törststäckare till öl, för att sedan avrunda kvällen med en ordentlig southern whiskey. Öppet: mån–tis 11.30–23.00, ons–fre 11.30–01.00, lör 17–01, sön 17–23

HAGADELI Hagagatan 18, 08–31 96 95 www.hagadeli.com

aeuLIMYV 19 Glas, en riktig kvarterskrog. En riktig kvartersbar. Den självklara mötesplatsen i hjärtat av Gamla stan. Matsalen blir en oas bland alla svåra val i vardagen. Varje dag komponeras en tvårätters lunch och femrätters middag. Du slipper välja. Barmeny till de mindre hungriga. Vinlistans alla viner (nästan) serveras även glasvis. Den 19 varje månad anordnas specialmenyer med teman och gästspel av vinproducenter och andra matgalningar.

ÖSTERMALM ETT LITET HAK Grev Turegatan 15, 08-660 13 09 www.ettlitethak.se

CSauL Ett Litet Hak slog upp dörrarna första gången den 23 april 1993. En recencent skrev en gång om Ett litet hak; “...håller ställningen som en trevlig kvarterskrog i hjärtat av Stockholms uteliv...” och det är precis det målet vi vill uppnå! Vår ambition är enkel; Att erbjuda dig som gäst en trevlig middagsstund med vällagad mat samt en proffsig men otvungen service. Hjärtligt välkommen!

PRIME WINE BAR Östermalmstorg 5, 08–664 66 64 www.primewinebar.se

ua På Prime Wine Bar kan du avnjuta ett brett sortiment av viner på glas. I våras blev baren större och antal sittplatser dubblerades – samtidigt som man utökade menyn med fler läckra och spännande rätter. Självklart finns även vinbarsklassiker som Risotto, och pommes Pont Neuf med tryffelmajonnäs kvar på menyn. Prime Wine Bar har alltid cirka 60 viner på glas och fler än 700 viner på vinlistan. Men det kan inte nog understrykas att detta är en bar och restaurang öppen för alla – oavsett vinkunskap.

JÄRNET MATSAL & BAR aubLMYVEFS

Priser (varmrätter): 155–275 kr. Öppet (Bar): mån–tis 11–22, ons–fre 11–24, lör 12–24, sön stängt. Öppet (Brasserie): mån–tis 11–22, ons–fre 11–23, lör 12–23, sön stängt.

Priser (Varmrätter): 155-225 kr. Öppet: mån-tors 11.30-00.00, fre 11.30-01.00, lör 13-01, sön stängt

Priser (varmrätter): tvårätters lunch: 129 kr, femrätters middag 499 kr. Öppet: mån–tor 12–14, tis–tor 18–22, fre–lör 12–24.

Österlånggatan 34–36, 08–10 71 37 www.jarnet.nu

klicka på dalagatan. Gastronomisk mötesplats för Vasastadsbor. Handla din middag i butiken, njut av den trevliga matsalen med bred meny, afterwork i baren med ingående plockbuffé på fredagar och manuell skaldjursbar onsdag-lördagskvällar.

Restaurang Guru är en indisk restaurang och bar belägen vid Odenplan i Vasastan. Guru har höga ambitioner och ger dig en upplevelse av god mat och bra service i en trivsam miljö. Innanför de stora fönstren serveras klassiska indiska rätter med ett bra urval av kött, kyckling, fisk och vegetariska rätter. Alla rätter är tillagade med omsorg och väl utvalda råvaror. Här kan du avnjuta såväl lunch som middag och naturligtvis erbjuds hela menyn för avhämtning till rabatterade priser. Priser (varmrätter): 125–190 kr. Öppet: mån–fre 11–23, lör 15–23, sön 16–22.

PRIMA CUCINA Tulegatan 21, 08–15 00 61 www.primacucina.se

eubLhI

HagaDeli är en av de absolut första italienska restaurangerna i Stockholm av sitt slag. Där serveras man gärna en tunn spröd pizza med fräscha tillbehör, hängmörad entrecote, väl tillagad antipasti, färsk pasta, eller varför inte den hemlagade prisbelönta tiramisun. Haga Deli’s sommelier har satt ihop en spännande vinmeny. Restaurangens chambre separeé, kan ta emot uppemot 40 personer, boka i god tid. Priser (varmrätter): 212–266 kr. Öppet: mån–ons 11.30–23.00, tor–fre 11.30–24.00, lör 17–24, sön 17–22.

Priser (varmrätter): 115–225 kr. Öppet: tis–ons 16–23, tors–fre 16–24, lör 13–24.

IL CONTE Grevgatan 9, 08–661 26 28 Arenavägen 33, 08–390 240 info@ilconte.nu

aeuIL

RESTAURANT REPUBLIK Tulegatan 17, 08-54590550 info@restaurant-republik.com

alFSueL Järnet är beläget intill det vackra Järntorget mitt i Gamla Stan. Här serveras mestadels husmanskost, men även skaldjur – musslorna i vitt vin och aioli har blivit något av restaurangens signum. Kunnig personal och 80 olika ölsorter att välja mellan garanterar dig nya smakupplevelser. Under juli är matsalen stängd med uteserveringen och baren har sommaröppet.

Republik är franskt brasserie med en blandning av svenska influenser. På Republik finner du kvarterskrogen, bistrot, barhänget och loungen under ett och samma tak, tillsammans med dj-spelningar och en härlig innergård kan du njuta av en ordentlig helkväll. Saknar du stämningen kan du även titta förbi på lunchen nästa dag. Priser (varmrätter): 210–305 kr. Öppet: mån–tors 11–00, fre–lör 18–01, sön stängt.

Priser (varmrätter): 145–298 kr. Öppet: mån–lör 12–01.

MELANDERS BRASSERI & BUTIK Dalagatan 9R, 08–300 300 dalagatan@melanders.se

auL Prima Cucina är ett nytt tillskott i Vasastan. Här får du njuta matinfluenser från Syditalien, där man alltid haft en stor kärlek till färska råvaror, därför serveras enbart dessa här. Du får ett hjärtligt och omsorgsfullt mottagande med mycket god service. Krögaren rekommenderar den saftigt grillade tonfisken. Priser (varmrätter): 155–265 kr. Öppet: mån–tors 17–23, fre–lör 17–24.

Ett nybyggt stilfullt brasseri med matsal, loungebar & fisk/deli butik i samma lokal. Har med sitt breda utbud något för alla. Massor av vin på glas att välja på. På fredagar är det våran ”gone fishing club” där våra hus-dj:s spelar soft musik, från kl 20. Lördagkvällar är det liveband som får baren att gunga. Under 27 nov- 21 dec erbjuder vi julbord bestående av skaldjur. Nyårsafton har vi på brasseriet en 6-rätters supé. Besök oss gärna på våran hemsida melanders.se,

På Grevgatan i hjärtat av Östermalm finner du den klassiska italienaren Il Conte. Här kan du njuta av traditionella italienska maträtter i sällskap med fantastiska italienska viner. Med hög ambitionsnivå vad gäller mat och vin erbjuds en total restaurangupplevelse i en charmig stimmig miljö, eller dröm dig bort till Italiens vingårdar i sällskap av en riktig greve. Nu har stockholmsområdet fått sällskap av en till Il Conte, Il Conte nummer två vid globenarenan. Lokalen är betydligt större än den på Grevgatan och rymmer upp till 150 gäster. Här kan du njuta av traditionella italienska rätter precis som på Grevgatan. En nyhet på menyn är den krispigt fantastiska vedungspizzan. Öppet: lunch, mån–fre 11–14, middag, mån–sön 17.00–23.30. Il Conte Globen: lunch, mån–fre 11–14, middag, mån–sön 14–19.

Detta är en annonssida

SÖDERMALM

MAGIC BAR Karlaplan 6, 08–667 25 00 www.magicbar.se

HARVEST HOME

aeuLS

SAHARA SÖDER

JONNY'S BAR

Folkungagatan 126, 08–641 33 87 www.saharasoder.se

Sankt Eriksgatan 22, 08–653 50 50

Åk på en smakrik resa till bästa från det libanesiska köket på restaurang Sahara, och få en härligt oförglömlig matupplevelse. Mezerätterna, vilka är ställets specialitet, ger ett gemytligt och sällskapligt sätt att avnjuta maten på. Eller koppla av en stund genom att bara pröva fina Libanesiska viner i goda vänners lag.

Johnny's Bar är ett av Stockholms riktiga förfesthak – men det går såklart att äta gott också. Hamburgertallriken är det som köket rekommenderar. På torsdagar kan du prova på att vara Madonna för en kväll för då sjungs det karaoke. På söndagar kan du skaka rumpa, för då bjuds det på gratis salsakurs. Onsdag, fredag, lördag är det alltid fullt ös i dj-båset inne på nattklubben.

Priser: Avsmakningsmeny 245–555 kr/person. Öppet: sön–tors 17–23, fre 17–01, lör 16–01.

Priser (varmrätter): från 79 kr. Öppet: mån–sön 14–01.

Bondegatan 50, 08–643 16 16 Magic Bar är norra Europas enda restaurang med magitema. Restaurangen erbjuder klassiskt kök där man kan äta gott och få uppleva trolleri varje kväll i en unik och magisk miljö. Tisdag-lördag är det en trollkarl som underhåller vid borden. Fredag och lördag är det även scenshow med flera artister. Det är nya trollkarlar varje vecka så till Magic Bar kan man gå ofta för att bli förbluffad, äta eller bara ta en drink eller en öl. Månadens program finns på hemsidan. Magic Bar erbjuder Sveriges största utbud av professionella magiker där många är världsledande. Kombinationen av unik underhållning tillsammans med god mat till humana priser gör kvällen till en fantastisk upplevelse.

aubCS

FENIX Götgatan 40, 08–640 45 06 www.fenixbar.se

aeublnLMVC Priser (varmrätter): 195–240 kr. Kökets öppettider: tis–lör 17.00 – sista köksbest 22.00

HALV GREK PLUS TURK Jungfrugatan 33, 08–665 94 22 www.halvgrekplusturk.se

Om du söker traditionellt vällagad mat efter säsong, ska du besöka Harvest Home mitt i SoFo-kvarteren på Södermalm. Harvest Home är en genuint hemtrevlig kvarterskrog och pub, med rustik och lantlig känsla – publiken är högst blandad.

aeLVCG6

Priser: 100–200 kr. Öppet: 16–01.

Efter snart 15 år har trivsamma och charmigt excentriska Halv grek plus turk sedan länge förtjänat sin ställning som modern klassiker i Stockholms krogflora. Här bjuds det bästa av östra medelhavets kök – allt i ”Grekturkens” högst personliga tappning. Att njuta av restaurangens oemotståndliga kalla och varma meze-tallrikar i gemytlig miljö är en upplevelse som är älskad av stapubliken, och som ingen sann livsnjutare bör lämna oprövad. Priser (varmrätter): från 58 kr. Öppet: mån–fre 11.30–24.00, lör–sön 18–24, lunch, mån–fre 11.30–14.00.

NORRMALM/CITY SAN LEANDRO TAPAS Sveavägen 74, 08–612 24 30 www.sanleandrotapas.com

Precis där Götgatskrönet övergår i sluttningen ner mot Medborgarplatsen finner du Fenix – väl infestat men lika populärt som någonsin. Luncher serveras från måndag till fredag och bruncher på lördagar och söndagar. A` la carte-menyn har blandade maträtter från bland annat Sverige och Italien. I baren råder hög hängfaktor med spanvänliga platser i fönstren ut mot Götgatan. För middagen lämpar sig någon av matsalarna bättre.

Spansk krog med brett sortiment av tapas. Oljan och charkuterierna kommer direktimporterade från gårdar i Andalusien. Trevlig stämning med bra service och mat. Även take away och catering. Krögarens rekommendation: Tapasrätter tillsammans med öl och ett glatt humör.

Priser (varmrätter): 145–225 kr. Öppet: mån–fre 11–01, lör–sön 12–01.

Priser: tapas 49–89 kr. Öppet: mån 10–14, tis–fre 10–14 och 16–23, lör 16–23.

auLVE

RESTAURANG ESPERIA

AARTS MAT & DRYCK

TABBOULI

Sankt Paulsgatan 17, 08–644 90 40 www.esperia.nu

Åsögatan 176, 08-702 12 22 info@aartsmat.se

eubMVG

LSae

Regeringsgatan 70, 08–20 03 04 Norra Agnegatan 39, 08–650 25 00 Tavastgatan 22, 08–429 82 55 www.tabbouli.eu

Restaurant Esperia, beläget bakom Maria kyrka på Södermalm, erbjuder klassiskt vällagad grekisk mat i en minst lika klassisk och ombonad miljö. Esperia bjuder på en härlig familjekänsla och serverar grekiskt till middag alla veckans dagar. Upplev Grekland i Stockholm – Kom till Esperia.

Kom bort från Söders hippa gator, varva ner med omsorgsfullt lagad mat i en harmonisk miljö, till Aarts Mat & Dryck på Södermalm i Stockholm. Aarts Mat & Dryck serverar mat och dryck som i möjligaste mån är ekologisk och närproducerad. Säsongen hos oss i Sverige är kort men genom att syra och använda sig av gamla husmorsknep kan Aarts Mat & Dryck förlänga säsongen något. Restaurangen är byggd från grunden och så behandlas även maten. Här kan du njuta av ett gott glas vin i baren, där de också har öl från mikrobryggerier som Nils Oscar och Nynäshamns Ångbryggeri. Som gäst på Aarts Mat & Dryck ska du känna dig sedd och aldrig obekväm, att gå på restaurang ska inte kännas komplicerat utan vara lätt och lustfyllt.

Priser (varmrätter): 150–200 kr. Öppet: mån–tors 16–23, fre 16–24, lör 14–24, sön 14–23.

SENSE BISTRO & BAR Rosenlundsgatan 14, 08–669 38 08 www.sensebistrobar.se

aeulLMEFIS En trevlig kvarterskrog med ambitiöst mat och- vinutbud, serverat med omtanke i tilltalande miljö. Underbara charkfat, för små och stora sällskap – den perfekta afterworken. Gemytlig bar och festvåning en trappa ner. Priser: lunch 80 kr, varmrätter 95–239 kr. Öppet: mån 10–14, tis–fre 10–23, lör 13–23.

DIVINO

adulMV

aubMYV

Karlavägen 28, 08–611 02 69 www.divino.se

ÖSTGÖTAKÄLLAREN VAMPIRE LOUNGE

aeuI

eLM

Öppet: tis–tor 17–24, fre–lör 17–01, lunch 11–14.

KUNGSHOLMEN ROSA DRÖMMAR Essinge brogata 5, 08–656 38 94 www.restaurangrosadrommar.se

aubLMVIES

Östgötagatan 41, 08–643 22 40 www.ostgotakallaren.se www.vampirelounge.se

Tabbouli, som öppnade portarna för åtta år sedan finns idag på Kungsholmen, Söder och i City. De kritikerrosade restaurangerna är väletablerade i Stockholms krogvärld och erbjuder en riktigt spännande matupplevelse i orientalisk regi. Krögarens rekommendation: Libanesisk avsmakningsmeny bestående av 16 smårätter. Libanesiskt julmeny erbjuds under okt, nov, dec. Priser: smårätter 54–119 kr, varmrätter 189–285 kr. Öppet: mån–fre 11–14 och 17–23, lör 17–24, sön 16–22 (city).

aublMS Östgötakällaren är en kvarterskrog med känsla för råvaror. Vällagad husman med influenser från mellaneuropa. Krögaren rekommenderar fläsklägg med surkål och knödel. Dessutom för du inte missa drinkarna på Vampire Lounge – som är en av Stockholms bästa cocktailbarer. Priser: 98–235 kr. Öppet: mån–sön 17–01.

PET SOUNDS BAR Skånegatan 80, 08–643 82 25 www.petsoundsbar.se

alu CS d6 Italiensk gourmetrestaurang med en prisbelönt vinkällare innehållande omkring 200 olika viner. 4-, 6eller 8-rättersmenyer med pris från 495 kr. Tilldelad 2 bestick i Guide Michelin och rankad som Sveriges bästa italienska restaurang av White Guide.

Mitt på Skånegatan, snett mittemot Pet Sounds legendariska skivbutik, ligger musikbaren och restaurangen Pet Sounds Bar. Här finner du god mat och dryck samtidigt som du lyssnar på ett urval av ställets favorit-dj:s.

Öppet: mån–lör 18–23. Priser (varmrätter): 155–245 kr. Öppet: tis: 17–00, ons–lör 17–01, sön 17–24.

På Lilla Essingen, beläget i Stockholms inre skärgård, finner ni öns gemytliga bar och restaurang – Rosa Drömmar. I dess kök samsas härliga influenser från Italien, Spanien och Sverige. Krögarens rekommendation: Entrecoté med vitlökssmör, wokade grönsaker & potatisgratäng 139 kr. Fläskfilé Oskar med sparris, handskalde räkor, bearnaisesås & pommes 139 kr. Smörstekt bergtungafilé med saffranssås, handskalade räkor & kokt potatis 129 kr. Priser (varmrätter): 89–189 kr. Öppet: mån–fre 11–24, lör–sön 12–24.

A

ASIEN MELLANÖSTERN/LIBANON

C CROSSOVER E SPANSKT F FRANSKT G GREKLAND Detta är en annonssida

I ITALIEN J JAPAN USA

N INDISKT S SKANDINAVISKT X EXPERIMENTELLT

M KÖTT Y FISK V VEGETARISKT a BAR/LOUNGE b BARNVÄNLIGT c KAFÉ

d DANSGOLV/KLUBB e CHAMBRE SEPARÉE h BORDSBOKNING KRÄVS l DJ (KVÄLLSTID) n ÖPPET EFTER 01 u UTESERVERING

L LUNCH 5 NOMINERAD TILL STOCKHOLMSPRISET 6 VINNARE AV STOCKHOLMSPRISET

$ & % ! # $ & & !$ "

$

www.ICA.se/ICAToGo

wi\kj bfb\kk\i`e^

BIF>

@

skrivande stund har tävlingen årets kock precis avgjorts i Globen. Vann gjorde Tomas Diederichsen från Ulfsunda Slott i Bromma. Sedan 1983 har vi haft den alltmer populära traditionen att kora någon ur matlagningsyrket till den ädla titel vars motsvarighet i sportvärlden är likvärdig med ett SM-guld. Att Sveriges Television dessutom direktsänder från banketten och visar höjdpunkter från själva tävlingen på bästa sändningstid är bara ännu ett tidens tecken på hur statusen i yrket befäster sig år efter år. Att kunna laga mat är snart hippare än att producera musik, rabbla obskyra modeskapare eller skriva populärkulturella krönikor. Det är bara en tidsfråga innan varenda parvel ur generation Y söker sig till restaurangakademier som flugor till socker. Men för all del är jag den sista att beklaga mig. Ju fler kockar desto mer soppa som man brukar säga. Och soppa är ju gott. Innan jag avslutningsvis listar tio svinbra restauranger skulle jag bara vilja flika in en fråga – hur i helvete har den fruktansvärda YouTube-kanalen Swedish Mealtime fått så sinnessjukt mycket tittare? Jag bara undrar.

(

FRANTZÉN/LINDEBERG

frantzen-lindeberg.com, tel 20 85 80

Med en ny chefsommelier rekryterad från det danska flaggskeppet Noma inleder Frantzén/Lindeberg jakten på sin tredje stjärna. Öppet: tis–lör 18–01

)

PUBOLOGI

Stora Nygatan 20, tel 506 400 86, pubologi.se

Pub, bar och matsalshybriden i Gamla Stan stoltserar med en av Stockholms klart tyngsta burgare. Öppet: mån–fre 17–00, lör 12–22

*

VOLT

Kommendörsgatan 16, tel 662 34 00, restaurangvolt.se

Fortfarande svinbra. Öppet: mån–tor 16–22, fre 15–23, lör 13–23, sön 13–22

+

RAMA KUMMIN KORIANDER Krukmakargatan 5, tel 658 40 50

Fräscha smaker och spännande dofter genomsyrar Krukmakargatan 5. Öppet: mån–tor 11–22, fre 11–23, lör 16–23, sön 15–22

,

BROFÄSTET

Hornstullsstrand 13, tel 767 66 87, brofestet.se

Trots på tok för snålt tilltagna öppettider är Brofästet en Hornstullspärla man inte bör missa. Öppet: mån 17.00–22.30, tis–lör 17–23, lör 12–23, sön 12.00–22.30

-

WASAHOF

Dalagatan 46, tel 32 34 70, wasahof.se

Om krabban Sebastian i den lilla sjöjungfrun fick hamna på en av Wasahofs assietter skulle han förmodligen lämna denna värld med ett leende på... har krabbor läppar?

FOTO: JAKOB KAAE

Museet är långsamt och ojämnt.

<e c e^ eXkk g Dlj\\k MUSEET

Birger Jarlsgatan 41, tel 20 10 08, restaurangmuseet.se

Det tigerskelett som vakar över Museets gäster är äkta, så mycket vet vi, men hur det ståtliga djuret mötte sitt öde kan vi bara spekulera i. En teori är att tigerstackarn svalt ihjäl innan hon hann få sin mat. Vi känner igen oss i de kval detta utrotningshotade djur led i denna utdragna process då vi efter beställning av restaurangens mat och dryck hamnar i exakt samma limbo och ofrivilligt befinner oss i väntans tider. Som ett försök till plåster på såren levereras det underhållning. Denna tar sig form i en dj direkt anländ från veterangolvet på en kryssning med Silja Line. Örhängeskavalkaden gör att skådespelet närmast känns avsiktligt – som om personalen dröjer med flit för att vi inte ska lämna

lokalen och missa någon låt med Tina Turner – men det är det med största sannolikhet inte. Irritationen når sitt crescendo när paret vid bordet bredvid har hunnit anlända, beställa, äta klart och lämna lokalen under tiden från att vi beställde. Då är det svårt att uppskatta det som slutligen serveras. Maten är inte alls dålig, men heller till stående ovationer och är inte något som kan rädda en sådan katastrofal inledning. Bland förrätterna överraskar en mustig gödkalvbräss med murklor som fiffigt serveras garnerad med gröna druvor. Mindre intressant finner vi Kalixlöjrommen vars potatisblini förglömts redan innan den sista tuggan slukats. Samma ojämnhet möter vi bland varmrätterna där vi å ena sidan smörjer kråset med ett perfekt tillagat ankbröst. Stekgraden är hundraprocentig och med

hjälp av glaserade svartrötter, lite Karl Johan och en skvätt kaffesky sträcker smakerna ut sig både på bredden och djupet. På den andra sidan denna ack så viktiga skala möter vi en redd och fullkomligt smaklös musselsoppa som mest påminner som en burk krossade tomater, utan chili eller annan tillsats. För att Museet ska växa in i rollen som en trovärdig kvarterskrog för kräsna Östermalmsbor krävs en rejäl uppryckning. Förutsättningarna finns där, vissa rätter är riktigt bra och baren erbjuder trevligt nog över sextiotalet viner på glas, men hantverket i såväl kök som service måste hålla en högre lägstanivå. Annars riskerar krogen ett oförtjänt dåligt rykte. Öppet: mån–fre 11–01 lör–sön 17–01. Prisnivå: varmrätter 200–300 kr, förrätter 130–200 kr.

Öppet: mån–lör 17–01

.

TEATERGRILLEN

Nybrogatan 3, tel 545 035 65, teatergrillen.se

Tore Wretmans skapelse håller fanan högt och lägger tonvikten på ett gediget matsalsarbete. Öppet: lunch mån–fre 11.30–14.30, mån 17–00, tis–lör 17–01

/

B.A.R

Blasieholmsgatan 4A, tel 611 53 35, restaurangbar.se

I väntan på att Lux ska göra comeback kanske det är läge att prova en annan av ägarnas inrättningar? Satsa på något grillat, såklart. Öppet: mån–fre 11.30–14.30, 17–01, lör 16–01, sön 17–21

0

STUREHOF

Stureplan 2, tel 440 57 30, sturehof.se

Den forna ölstugan har haft mer än 100 år på sig att slipa formen. Det märks. Öppet: mån–fre 11–02, lör 12–02, sön 13–02

('

HALV GREK PLUS TURK

Jungfrugatan 33, tel 665 9422, halvgrekplusturk.se

Grekturken satsar på Chambre Separeè. Ett sådant trevligt initiativ bör uppmärksammas och belönas. Här med en plats på listan. Öppet: mån–fre 11.30–00.00, lör–sön 18–00

G<CC< K8DC<?K pelle.tamleht@nojesguiden.se

I\eX iXdX bip[[Ylib\e RAMA KUMMIN KORIANDER Krukmakargatan 5, tel 658 40 50

Med en uttalad målsättning att bara använda sig av ekologiska råvaror försöker Rama Kummin Koriander på mer än ett sätt sticka ut bland stadens uppsjö av indiska krogar. Det andra sättet är att ligga någon tia högre i pris och profilera sig som ett alternativ precis till höger om mittpunkten mellan budget och mellankrog. Huruvida den förstnämnda ekologiska ambitionen uppfylls eller ej är som besökare tämligen svårt att avgöra, så där får vi ta deras ord. Den andra däremot stämmer åtminstone på en punkt, priserna ligger en smula högre. Faktum är dessutom att krogen också känns lite mer restaurang och mindre lunchhak jämfört med konkurrenterna i kvarteren runt Mariatorget. Maten serveras för ovanlighetens skull också

Kryddigt, ekologiskt och du slipper matos.

till stor del tjusigt upplagd på fat. Ett stort plus också för den välkonditionerade och från köket avskilda matsalen som gör att man inte behöver lukta som nymortlad spiskummin efter ett besök. Det första intrycket som slår oss redan då syrliga samosas med myntasås placeras på bordet, prydligt upplagda direkt på tallriken, är hur smakrikt allting är. Chicken Tikka Masala som är en god värdemätare på

FOTO: JAKOB KAAE

nivån på en indisk krog är härligt krämig och de Baltirätter vi provar har en inneboende arom som behagligt dröjer sig kvar en lång stund efter måltiden avslutats. Ett onödigt minus dock för den förvisso trevliga men något ointresserade servicen. I övrigt ett högintressant alternativ för den kryddsugna södermalmspubliken. Öppet: mån–tor 11–22, fre 11–23, lör 16–23, sön 15–22. Prisnivå: varmrätter 150–200 kr, förrätter 50–100 kr.

→

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 37

BIF>

Efter en välförtjänt hype som har legat och pyrt under vintern är det äntligen dags för Leijontornets koncept 12x8. En restaurang med totalt 96 kuvert under året. Tillsammans med köksmästare Mats Sjöndin har restaurangchef Daniel Crespi skapat något han själv gärna kallar ett unikum i restaurangvärlden.

C\`afekfie\kj kkX [iXi `^ e^ FOTO: JAKOB KAAE

Tiden står stilla på Tennstopet. KVARTERSKROGEN

G c`kc`^ MXjXjkXejbcXjj`b\i TENNSTOPET

Dalagatan 50, tel 32 25 18, tennstopet.se

Tennstopets historia sträcker sig mer än 150 år tillbaka i tiden. 1891 fick krogen sitt nuvarande namn då tenngravören Bror Axel Santesson – kom av en betydande tenngjutarsläkt – tog över rörelsen. Krogen har flyttat runt i Stockholm under tidens gång men ligger sedan drygt 50 år tillbaka i korsningen Dalagatan och Odengatan. Här har tiden stått stilla sedan decennier, och menyn har varit densamma. Röda soffor i plysch gör att du sneglar över axeln misstänksamt för att se om Strindberg letat sig hit denna kväll. Det har han inte men däremot sitter en storväxt man och röker cigarr, inomhus. Restaurangens meny kantas och präglas av

veteraner som wallenbergare, isterband och den smått överprissatta biff rydberg som dock är av fin kaliber. Av de överblivna slamsorna från den sistnämnda tillverkas en råbiff vars servering förhöjs något alldeles enormt av den lilla snipa med konjak man får in. Konjaken hälls över och ger en smakrik sista minuten-marinering som rundar av sältan i kaprisen och fetman i äggulan på ett mycket klädsamt vis. Till Tennstopet söker sig den som inte är rädd för Torsten Flinck, inomhusrökande garderobiärer och stammisar som växt fast i möblerna. Det hör till och är en stor del av Tennstopets charm. Öppet: mån–fre 16–01, lör–sön 13–01.Prisnivå: varmrätter 200–300 kr, förrätter på 120–160 kr.

Låna 1000 kr gratis hos mobillån och få en trisslott på köpet! Effektiv ränta

En middag på den superexklusiva restaurangsatsningen utgörs av sex serveringar där allt ifrån aperitif via vinpaket till kaffe och avec är synkroniserat med råvarorna i förväg. Som gäst köper man sig helt enkelt en biljett och får ta vad som bjuds på gott och ont, och med största sannolikhet uteslutande av det förstnämnda. Men lyxmiddagen är få förunnat. Åtta platser vid tolv tillfällen ger en totalsumma på endast 96 kuvert för hela 2011. Hur ser det ut med bokningar, finns det fortfarande platser kvar till några sittningar? – Hela vårsäsongen är fullbokad men i augusti tar vi emot förfrågningar för nästa säsong, säger Daniel Crespi. Datumen känner endast de gäster som har bord till. Vill du skvallra lite om vad som kommer att finnas på menyn nu i vår? – Menyerna är inte riktigt satta ännu så det är svårt att säga exakta rätter. Menyn kommer dock överlag att osa hedonistisk lyx. Råvaror som

FOTO: TOBY MAUDSLEY

kommer att finnas från och till är kaviar, gåslever, ostron, pilgrimsmusslor, havskräftor, hummer, dilamm, blodanka, tryffel med mera. Dessa paras ju givetvis med våra absoluta favoritdrycker. Matstilen på 12x8 kommer överlag att ha en klassisk prägel och portionerna mer rejäla än i den traditionella avsmakningsmenyn. Man ska inte bara kunna smaka på rätterna, man ska kunna äta dem. Middagarna börjar klockan 19 och pågår till den åttonde gästen har ätit upp den sista smulan av den sjätte rätten. –Pelle Tamleht Leijontornets öppettider är spridda jämnt över två säsonger: sex middagar under våren (mars, april och maj) och sex middagar under hösten (september, oktober och november).

ODENGATAN 87, 08–30 17 18, WWW.INDIANGURU.SE

0%

Ring oss på 08-545 258 00, så hjälper vi dig med din ansökan eller surfa in på www.mobillan.se

BE

SÖ O SU K D S Ä EN H V G IBA EN AT R V AN P ÅR Å 10 6

Erbjudandet gäller under hela mars månad.

38 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

BIF>

Nöjesguiden har numera nått nästkusinen i norr. Vi kände därför att det var på tiden med en allmänbildande krönika riktad till den som intresserar sig för Uppsalas restaurangliv. Sandra och Karin ger som kockutbildade matskribenter här en introduktion till varför man ska ta pendeln 45 minuter norrut för att äta mat. KRÖNIKA

M cbfdd\e _`k# m cbfdd\e _\d Ovanstående rubrik är Uppsalas slogan och det första du möts av när du stiger av tåget på stationen. Till skillnad från de flesta städers extremt krystade slagord är Uppsalas dito faktiskt passande. I alla fall applicerat på kroglivet. Att gå ut och äta i Uppsala är som att komma hem – hem till mamma och pappa. Allt är sig likt. Pappa smaskar fortfarande lika mycket vid frukostbordet och känslan av att tiden har stått till är påtaglig. Detta måste inte innebära något negativt, utan kan istället inge en känsla av trygghet. Denna trygghetskänsla får du även när du besöker valfri krog i Uppsala. Precis som hemma slipper du obehagliga överraskningar, samtidigt som du vet att du blir väl omhändertagen. Här finns kvarterskrogen i större utsträckning än Stockholm där varannan krog är nischad på det ena mer extrema sättet än det andra. Här berättar menyn vad som faktiskt serveras på tallriken, och du slipper både fossilt ogräs i maten och konstlat matsalshantverk à la rökmoln med doft av ”skogspromenad”. Här finns inte heller hästkött. I en stad med 30 000 studenter kan man oroa sig för att hamna mitt uppe i en akademisk overallorgie. Men lugn, så länge

È? i ]`eej <KK jk cc\ Xm Xcck% <eb\ck% ;\k bXe [fZb Yc` gifYc\d fd [l i jl^\e g Óe\ [`e`e^ [ [\k Óeej _\cX ki\ jk cc\e Xkk m caX d\ccXe%È

Sandra och Karin rekommenderar Uppsalas krogliv.

du håller dig inom restaurangens fyra väggar är det garanterat studentfritt. Plugghästarna trycker nachotallrik på nation och befinner sig därför på betryggande avstånd. Klientelet på restaurangerna i Uppsala befinner sig i åldersspannet mellan medelålder och mormor/morfar, vilket ytterligare förstärker hemmakänslan. Här slipper du också drabbas av fanvadjagärfulochsaknarpersonlighet-ångesten som kan bli påtaglig även på den mest skabbiga söderkinesen. I Uppsala är du garanterat både yngst och snyggast på restaurangen. I Stockholm kan det vara ett omöjligt

uppdrag att välja i det enorma restaurangutbudet. Det är ju numer ett allmänt känt faktum att alla dessa valmöjligheter bara skapar existentiell ångest. Så, vart ska man då gå? I Uppsala kan du låta magkänslan bestämma. Är du sugen på afrikanskt går du till den afrikanska restaurangen. Är du istället sugen på grekiskt går du till tavernan. Du fattar grejen. Här finns ETT ställe av allt. Enkelt. Det kan dock bli problem om du är sugen på fine dining då det finns hela tre ställen att välja mellan. Är du en någorlunda flitig krogbesökare behöver du å andra sidan inte vara orolig att missa något

eftersom du hinner igenom alla rätter på de finare ställena inom en vecka. Här i Uppsala finns alltid bord och du behöver heller inte reservera plats veckor i förväg utan kan droppa in spontant och käka när du är hungrig. Dessutom kan du lugnt sitta och njuta av paltkoman utan att behöva känna andra sällskaps hungriga andedräkt flåsande i nacken. Till sist, för dig som bor i Stockholm hinner du lätt med sista pendeln hem. Här är inte en jävel ute efter 21.30. –Sandra Gunnarsson & Karin Ridderhielm

Foto: Erika Rougeux, Emma Burendahl och Jonas Barringer

Ge gamla saker nytt liv! Stockholms Stadsmission får ibland in möbler och textilier där tiden gjort sitt. REMAKE, som är Stadsmissionens eget märke tar hand om dessa gåvor och ger dem ett nytt liv. Produkterna tillverkas av Stadsmissionens medarbetare i samarbete med människor på väg in i arbetslivet. När du handlar en Remakeprodukt bidrar du till ett hållbart samhälle, samtidigt som du ökar möjligheten för människor att skapa sin egen försörjning. www.stadsmissionen.se/remake

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 39

BFEJK

FOTO: ANDREAS HILLERGREN

Niklas Ekstedt, nu med hästsvans.

vi alipe epbk\i6 'DJV LJHQ 'DJV LJHQ I|U (U VRP KDU I|UPnQHQ DWW KD VNRVWRUOHN GDP KHUU EDUQ %DUQVNRUQD À QQV L EXWLNHQ GHQ )\QGD EODQG YnUHQV SURYNROOHNWLRQHU PHG DOOW IUnQ H[WUHPW WRQnUVPRGH WLOO H[NOXVLY NRPIRUW

9lONRPPHQ WLOO +|UQHW +RUQVEUXNVJDWDQ 9DUYVJDWDQ 6|GHUPDOP 6WRFNKROP +RUQVWXOO XSSJnQJ +|JDOLGVSDUNHQ %XVV KnOOSODWV 9DUYVJDWDQ %UD SDUNHULQJVP|MOLJKHWHU

gSSHW 0nQGDJ IUHGDJ O|UGDJ

'HQQD I|UVlOMQLQJ SnJnU (Q EUD DQOHGQLQJ WLOO HWW EHV|N lU DWW SULVHW lU FLUND KlOIWHQ DY PDUNQDGVSULVHW

A

ag gĂĽr aldrig och tittar pĂĽ amatĂśrerâ€?, säger den välvillige curatorn när jag frĂĽgar om han varit pĂĽ Liljevalchs. Undrar om han har rätt? Inne pĂĽ Atelier kommer Niklas Ekstedt fram, â€?Jag känner mig lite groggy efter 26 Side Cars‌â€?, skämtar han och ler lite, med hĂĽret uppbundet i en sorts hästsvans (tänk Caroline af Ugglas mĂśter De sju samurajerna). Men det är hans jobb att prova igenom alla drinkar som produceras under kvällen, eftersom han sitter i juryn som ska kora ĂĽrets Absolut Invite-bartender. Bidragen provas fĂśrst med sugrĂśr och spottas sedan ut. Jag undrar om inte Liljevalchs jury har nĂĽgot att lära? Att dĂśma av ĂĽrets VĂĽrsalongverkar de inte ha spottat ut alls, utan gladeligen dragit i sig alla märkliga blandningar som de fĂĽtt serverade. Vafan! Borde inte ĂĽtminstone hälften av allt hemkĂśrt inte ha kvalat in? Ă„r de fulla? I bartender-tävlingen är ett av delmomenten att gĂśra klassiker. Deltagarna gĂśr alltsĂĽ varsin Side Car (som jag älskar) och Old Fashioned (anar man Mad Men här?). Liljevalchs har inte det delmomentet, men det verkar liksom vara inbyggt i konceptet. En del av konsten ser alltid ut som Emil pĂĽ XTC, Kristi Bruds Greatest Hits och Nicke Nyfiken apar efter. 2011 är inget undantag. FĂśrändring, tack! â€?Det ska vara rent och naketâ€?, berättar Mat-Niklas under den andra pausen, â€?inget kemiskt tillkrĂĽnglat med estrar och glutamatâ€?. Jag har precis berättat att jag verkligen gillade vodkasocker-skummet som en av deltagarna gjorde (med hjälp av sĂĽ kallad texturerare), men nu bĂśrjar jag ifrĂĽgasätta mitt omdĂśme. Min inre rĂśst viskar oroligt att det ändĂĽ är Niklas som vet bäst. Mitt bland VĂĽrsalongens amatĂśrer sĂĽg jag plĂśtsligt nĂĽgot som var professionellt: ett par tjejer i gymnastikdräkt som trädde, vände och tänjde pĂĽ strumpbyxor. Det hade intelligens och humor. Och det är exceptionellt. Det var naket och rent. Inget kemiskt tillkrĂĽnglat med estrar och glutamat.

Ăˆ

ZZZ SURYVNRU VH

8E;<IJ B8IE<CC anders.karnell@nojesguiden.se

40 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

(

JOHN E FRANZÉN

Stene Projects, Brunnsgatan 21B, den 17 mars–16 april

Jag gissar att Tom Ford har sneglat en hel del pĂĽ FranzĂŠns mĂĽlningar när han bestämde sig fĂśr hur Los Angeles skulle se ut i filmen En enda man. Inga människor – bara hus, bilar och solljus i smog. Det är ironiskt att samme man ocksĂĽ har porträtterat kungafamiljen. Undrar om det porträttet var fĂśrlagan till den där YouTube-videon där de stelt välkomnar Daniel in i familjen?

)

GREGORY CREWDSON

Kulturhuset, den 19 mars–12 juni

Vad für du om du korsar Jerry Bruckheimer med Edward Hopper? Gregory Crewdson. Den amerikanska fÜrorten har aldrig varit sü mystisk, ledmotivet sü intensivt och berättelsen sü episk. Det är bilder pü en Hollywoodbudget. Jag gissar att han har en egen yogainstruktÜr och äter mikrobiotisk kost.

*

CHRIS DOYLE

Nobelparken, kvällar och morgnar, till och med den 25 mars

Känns vüren lüngt borta? Ta det lugnt. Chris Doyle vet vad som ska gÜras. Svaret är digital grÜnska i den vintriga Nobelparken, ändü till den verkliga vüren kommer. Nej, det är inte en tussilago. Det är konst.

+

STEPHEN GILL

Gun Gallery, Runebergsgatan 3, den 10 mars–20 april

Foto verkar vara det hetaste som finns i Stockholm just nu. Och det är lätt att samla i snygga bÜcker. Här är en fotograf som har fattat galoppen, producerar egna bÜcker och som tycker att det är lika viktigt hur bilderna känns när man tar pü dem. Luktbok nästa?

,

RINEKE DIJKSTRA

Bonniers Konsthall, den 16 mars–19 juni

Vad har kidsen i Liverpool gemensamt med ungar i Stockholm? De tvingas titta pü konst fÜr att bli goda samhällsmedborgare. Jag tror inte att de blir det, men det är rätt kul att se hur ett gäng mellanstadieelever beskriver en Picasso. Frügan är om det inte är roligare än att se själva mülningen?

J:<E

FOTO: CATO LEIN

Utforska gränsen mellan kreativitet och galenskap.

<e k\Xk\i[ i\j d`bifbfjdfj

;

in sexualitet är svart. Med lite mjölk i”, säger Gunilla Röör och småler med ögonen. Rakt in i mina. Smize. Jag har gjort ett personlighetstest och detta är hennes testanalys (jag trodde att jag beskrev min kaffekopp). Vi sitter på hennes kontor. Hon spelar för bara mig. Ögonblicket är en av höjdpunkterna i uppsättningen Bli en dåre! på Teater Giljotin. Lokalerna har förvandlats till mentalsjukhus och fyllts av personal, patienter och anhöriga. Varje föreställning pågår i 48 timmar (fredag kväll till söndag kväll) fram till maj. Som publik tilldelas du också en roll – varsågod, antingen vit personalrock, vitt patientnattlinne eller grå besökstofflor, bara att spela med efter förmåga. Vi är lite skraja och förväntar oss ändå att ”få teater”. I stället kastas vi in i en galen blandning av skådespeleri, poesi, konst, musik, föreläsningar. Bitvis är det jobbigt. Eftersom teater generellt, och denna dårskapsteater specifikt, drar till sig freaks och loonies (och då menar jag både teaterarbetare, publik och kritiker) får man inte vara alltför kontakträdd. Man måste stå ut med att vänta (i personalrummet, väntrummet, matkön, mellan händelser). Och man måste våga och vilja ta ansvar för sin egen upplevelse: orka leta efter ”teatern”, gå in i rum, dra undan förhängen, delta. Välja att inte vara orolig för om det pågår något intressantare någon annanstans, eller välja att jaga vidare och hitta det bästa. Men i allt detta kan man hitta både en omskakande helhet och de många guldkornen. Som min egen anställningsintervju med sjukhuschefen Röör. Eller som upplivningsaktionen, framförd som en dans, efter en patients självmordsförsök, som den oväntade konserten med den iranska sångerskan Aftab Tahami, eller patienternas berättelser när de blir till dramatik. På väg ut slår det mig att en helg på Hospitalet Giljotin är som en mikroversion av ett år i stans teaterutbud. Bland galningar, bottennapp, lång väntan och ”okejrå, det här var kanske lite intressant i alla fall” hittar man de riktiga guldkornen. Och en omskakande helhet.

È

(

VIT, RIK, FRI

Stadsteatern, till och med den 13 april

Blänk, ett riktigt stort guldkorn. Som följaktligen knep guld i Stockholmsprisets scenkategori 2010. Och gulddraperade Ann Petréns skådespeleri i Stadsteaterns uppsättning av dramatikern Christina Ouzounidis Vit, rik, fri fortsätter glänsa även under detta år.

)

IDLAFLICKORNA

Dramaten, till och med den 6 maj

Skådespelarsystrarna Stina Ekblad och Ylva Ekblad – med senila småflickor i sina hjärtan – slungar guldkorn och gymnastikbollar mellan sig. Vibeke Bjelkes självklara uppsättning av Kristina Lugns Idlaflickorna är en liten timme storslagen teater. Och vårens fullträff på Dramaten.

*

UTRENSNING

Stadsteatern, till och med den 10 maj

Vidare till vårens fullträff på Stadsteatern. De många personliga, politiska, historiska lagren i Sofi Oksanens pjäs (som även tålde att omvandlas till prisad roman och ska bli både film och opera) matchas väl av lager-på-lager-scenografin och Ida Engvolls och Lena-Pia Bernhardssons vällagrade spel.

+

Teori i all ära, men det finns en verklighet där ute också. Vill du skapa framtidens varumärken och kampanjer? Då ska du välja Berghs. Vi har framförallt en sak för våra ögon, att du får ett jobb efter avslutad utbildning. Därför har du tät kontakt med branschen under skoltiden. Du jobbar med riktiga projekt och samarbetar med studenter från samtliga utbildningar; reklam, design, produktionsledning, pr, marknadskommunikation och digitala medier. Vi har lärt oss att det är den snabbaste vägen till ett framtida arbete. Utbildningarna startar i augusti, är studiemedelsberättigade och pågår ett till två år på heltid. I augusti startar också våra internationella bachelorutbildningar. Då är du på Berghs en termin, för att sedan fortsätta fem till sex terminer i USA eller Australien. För mer info och personlig studierådgivning, ring 08-587 550 00 eller besök www.berghs.se

SE OSS FLYGA ÖVER SCENEN I FRUKTANSVÄRDA HASTIGHETER

Klungan och Birgitta Egerbladh, Dansens Hus, den 10 mars–10 april

Vårens måste på Dansens Hus. De skäggiga humorkillarna som lärde sig dansa av dansteaterdrottningen Birgitta Egerbladh inför Det är vi som är hemgiften (2008) är tillbaka.

,

UNDER HALLONBUSKEN Dramaten, till och med den 1 juni

Regissören och dramatikern som fick teaterhatare att gå på teater på nittiotalet är också tillbaka. Uppe på scenen smäller de i sig kokosbollar och hallontårta. Du får sött och syrligt teatergodis av Maria Blom.

D8@E8 8IM8J maina.arvas@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 41

adidas bo xf r es h co nver s e f r ed per r y hum m el lacoste le coq sportif nike onitsuka tiger puma s hulo ng s im ple vans

C ONVER SE 999: -

RADICAL SHOES

W W W. R A D I C A L S P O RT S . S E

DF;<

KRÖNIKA

MX[ i m`bk`^Xjk g df[\m\ZbXe6

A

ag kommer aldrig att glömma min första modevecka. Känslan när inbjudan kom i brevlådan var som när jag gick i lågstadiet och min stora kärlek frågade chans på mig. När jag sedan upptäckte att jag var bjuden på hela tre visningar under veckan, svämmade jag över av lycka. Jag tror att det var för att jag inte hade räknat med inbjudningarna över huvud taget. De kom som årets trevligaste överraskning. Jag minns i detalj känslan av att komma till Berns, nervositeten över att det hade blivit något fel med gästlistan och att mitt namn inte skulle stå med. Lättnaden när man möttes av ett leende och ett ”välkommen” i dörren. Hur lokalen släcktes ner och musiken började dunka med basen så hög att det kändes i hela kroppen. Jag gick därifrån och kunde inte sluta berätta om hur mycket jag älskade visningen. Jag sa samma sak om de andra två visningarna jag gick på den veckan. Nu i efterhand slår det mig hur lite själva plaggen i kollektionerna hade med hela upplevelsen att göra. Jag minns tydligare vilka som satt front row, vad moderedaktören på ELLE hade på sig, vem som såg trevligast ut och vem som verkade bitchigast. Detta intresse kring just allt runtomkring modeveckan sitter fortfarande i och jag märker att det inte bara är hos mig, utan hos nästan alla som detta intresse finns. Nyfikenheten och förväntningarna kring en modevecka har mer att göra med cirkusen runt veckan än plaggen som visas på catwalken. Det skvallras om vilka fashionistas som är bästisar och vilka som verkar komma mindre bra överens. För att inte tala om hur kläderna på modefolket granskas och inspekteras i större grad än kläderna på själva visningen. En bekant till mig som jobbar på en större modetidning berättade två veckor innan modeveckan att hon redan valt ut outfits till varje dag. Det är alltså viktigare vad du har på dig än vad modellen har på sig. Jag tror till och med att gästerna under en modevecka blir mer fotograferade än modellerna på catwalken, i alla fall om de lyckas pricka in rätt klädsel. Och det är mer intressant att fotografera en modell innan en visning i hennes vanliga kläder än när hon går själva visningen, stylad från topp till tå. Cirkusen utanför catwalken har tagit över den huvudsakliga anledningen till att modeveckor existerar, en modevecka har blivit mer som ett tre dagar långt event eller mingel. Jag tror att det har att göra med att vi blir mer inspirerade av en människa utanför catwalken än en modell stylad till perfektion (och glömmer bort det faktum att även de ”vanliga” människorna är superstylade). Eller så är vi människor bara så pass självupptagna att vad vi har på oss är viktigare än någonting annat. Speciellt om man riskerar att bli fotograferad av en streestyle-fotograf. Q

ÈBc [\ieX g df[\]fcb\k ^iXejbXj fZ_ `ejg\bk\iXj ` jk ii\ ^iX[ e bc [\ieX g ja cmX m`je`e^\e%È

DF;<I<;8BK{I<EJ M8C

3_x[ @a\PXU\YZ 3N`UV\[ DRRX Text MICHAELA FORNI

=8MFI@K<I =IwE DF;<M<:B 8E If[\Ya\i

N_pi\[

8ck\nX`%JXfd\

Cale^

Det är väldigt intressant att följa ett svenskt märke som går från att vara ett litet företag till att växa sig större för varje säsong. Rodebjer känns som en blomma som fortsätter att blomma ut och när man inte tror att den kan bli större eller vackrare så blir den just det. Trots att förväntningarna var höga höll Rodebjer alla mått och leendena var många när visningen var över. Färgen röd dominerade under visningen och det kändes verkligen som en kollektion i kärlekens tecken. Rodebjer-kvinnorna kommer att vara många i höst.

Whyred är det svenska märke som för varje säsong blir mer och mer säker i sig själv. De har hittat en röd tråd mellan säsongerna utan att för den sakens skull bli tråkiga eller icke nyskapande. Denna kollektion har starka inslag av rosa, rostbrunt och marint, plaggen är klassiska men fortfarande moderna och rätt i tiden. Jag skulle vilja påstå att Whyred är en svensk version av dagens Celine. Utvecklingen hos Whyred är imponerande.

Modeveckans nykomling som gjorde fullständig succé på den svenska modescenen. Natalia Altewai och Randa Samoe har arbetat länge med mode i Italien men har valt att satsa på den svenska marknaden, med all rätt om man ska döma utifrån hurra-ropen efter deras första modevisning. En kollektion som känns internationell med tydliga silhuetter och fantastiskt detaljarbete. Den svenska modebranschen behöver något nytt, och tar emot Altewai.Saome med öppna armar.

Ljung är den moderna mannens märke. Höstkollektionen lyckas blanda välskräddade kostymer med klassiska vardagsplagg i härliga färger. Orange, marinblått och beige dominerade kollektionen med inslag av rött, gult och grått. Ett klädmärke som lyckas blanda modernt med klassiskt. Om jag får välja klär sig alla Sveriges män i Ljung i höst.

DF;<M<:B8EJ =Iw><K<:B<E ;X^dXi

D@:?8<C8 =FIE@

Även här förstör stylingen plaggen i kollektionen. En visning måste ha en tilltalande helhet för att man ska få en positiv bild

av en kollektion, men här funkade inte hår och make ihop med kläderna. Svarta spretiga peruker med röda läppar känns inte aktuellt inför hösten 2011.

K_\ CfZXc =`id Jag önskar att jag kunde ge objektiv kritik på The Local Firms visning i form av hur deras höstkollektion kommer att se ut, men jag kan inte koncentrera mig på kollektionen när stylingen ser ut som den gör. All heder till

The Local Firm som alltid har varit originella och vågat sticka ut under modeveckorna, men detta var bara fel. Håret på modellerna får dem att se ut som om de blivit doppade i smör och det finns inget positivt med det.

michaela.forni@nojesguiden.se

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 43

DF;<

Cheap Monday stod för veckans mest originella visning på Hotell Radisson med uppbyggda trappor över hela lokalen där modellerna fick promenera.

:<12992; =m .99.@ 9l==.?

Modellen Alma Svensson i svart pälsjacka och utsvängda byxor. Backstage hos Boomerang

Frida Gustavsson är det svenska modellfenomenet på allas läppar. Var hon än går blir hon fotograferad och älskad tack vare hennes originella drag och sockersöta leende. Den unga Backstage hos Boomerang.

modellen har precis börjat sin modellkarriär men syns redan överallt och hon kommer att synas ännu mer i framtiden.

JE8GJ?FKJ =IwE JKF:B?FCD =8J?@FE N<<B

Cheap Monday bjuder gärna in alla som vill till sina visningar och så även denna gång, vilket gjorde att de stod för veckans längsta och mest hysteriska kö.

ELLE:s modeassistent Emma Elwin i fantastisk håruppsättning och beige kappa.

1V_RXa S_x[ PNadNYXR[ Text MICHAELA FORNI Foto JOHANNES HELJE

Whyreds modeller hade spikrakt hår i mittbena och orangea läppar. Backstage hos Boomerang.

@:6;82A @<: 4l992? 6 5q@A Boomerang visade att den naturliga looken fortfarande är finast. Stylisten och modellen Nike Felldin var snygg som vanligt i vit kappa.

BACK:s läppar var färgglada och fantastiska.

Fin look hos Dr. Denim!

Backstage hos Whyred.

Pamela Bellafesta efter Whyreds visning.

C.1 5l;12? /.08@A.42, Backstage hos Whyred.

44 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

adidas bjรถrn borg boxfresh caprice clarks clou converse depeche dockers fred perry g-star gabor ga n t h u m m e l h u s h p u p p ie s ke d s lacoste marc merrell nike nilson norberto costa oscaria parisienne playboy puma replay rieker rockport tamaris t i ge r t o m m y h ilfig e r v a ga bo n d v a n s

VAGABOND 599: -

W W W. N I L S O N S H O E S : C O M

C@KK<I8KLI

Missa inte Textival! Denna spännande textfestival äger rum i Göteborg den 25–27 mars och kommer att bjuda på samtal om bildningskomplex, hysterikor och internetgenerationens arv.

C@M JKI{DHL@JK

fd [ c`^ _ldfi fZ_ bfejke ijd e I sin senaste bok Prince Charles känsla slaktade Liv Strömquist elegant myten om den moderna kärleken. Boken sätts just nu upp som teater på Hagabion i Göteborg. Nöjesguiden ringde upp Liv och pratade en stund. Vem har Sveriges sämsta humor? – Solsidan. Folk är så vana vid att sitcoms är som Svensson, Svensson, så alla tycker att Solsidan är asfräscht. Men jag fattar inte att man kan hålla på med manligt/kvinnligtskämt på det sättet år 2011. När jag ser det vill jag ge alla manliga manusförfattare yrkesförbud, tills de lyckas hitta på ett skämt som avviker mer från Lilla Fridolf-traditionen. Vad är det jobbigaste med att rita serier? – Jag vill försöka utvecklas och inte göra samma sak gång på gång. Det är lätt att man utgår från samma ämne jämt. Jag tror att det tvärtemot det klassiska

manliga konstnärsidealet kan vara bra att tvivla på sig själv. Det är bra för ens konst, det får en att utvecklas. Osäkerheten kan vara en drivkraft. Men kan det inte vara bra att bejaka sin inre konstnärsman ibland? – Jo, det tror jag. Som kvinna är det svårare att tillåta sig själv att gå upp i skapandet. Man uppfostras till att känna sig för ego om man gör det, och istället blir man socionom. Man är räddare för att det inte kommer att gå bra, att man inte kommer att klara sig ekonomiskt. Det finns inte lika mycket kvinnligt skapande att hämta inspiration från. Jag läste en studie på att manliga konstnärer statistiskt har fler barn än konstnärskvinnor. Konstnärskvinnorna har färre barn än kvinnor i genomsnitt. Man kan se det som ett mått på framtidstro.

Ordfront Förlag

46 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

”Vi väntar på dig. Vi är ditt folk. Kom till oss.” John Ajvide Lindqvist grät när han såg den första Harry Potter-filmen och Harry får antagningsbrevet till Hogwarts. Han kände exakt så när han började med trolleri i trettonårsåldern, berättar han i förordet till den här samlingen av tidigare outgivna noveller och textfragment. Kanske är det det som får honom att kännas så angelägen och sympatisk: han lyckas skildra en djup känsla av hemlöshet utan att bli poserande eller självömkande. Han skildrar aldrig en Birrosk inbillad underdogposition utan en rådvill, förskräckt upplevelse av att känna sig fullständigt främmande inför det man är van vid, att längta till något man inte vet namnet på. Hans nya novellsamling är puttrig och lågintensivt spännande. –Isabelle Ståhl

Piratförlaget

isabelle.stahl@nojesguiden.se

Så det är bra att fortsätta ta CSN och tänka att det ordnar sig? – Ja, det är svårt men jag tror att den inställningen är bra. Att bli utskälld men ändå fortsätta. Den som lyckas är ofta den som pallar hålla på och fortsätter köra, snarare än den mest briljanta. Man ska inte vara trygghetsnarkoman.

John Ajvide Lindqvist

Alex Schulman

@J89<CC< JKw?C

FOTO: CAITLIN MOONEY

Man kan bemötas av mer kritik än man förväntar sig när man kritiserar folkkära vismän, som du gör i din serie om Bellman som köpte horor och Cornelis Vreeswijk som jagade transvestiter med yxa. – Som tur är finns det inte kommentarsfält i seriealbum. Däremot utsätts man i radio för en del hat. Men det är ofta svårt att ta på allvar, typ folk som är nazister. Det går inte att pleasa alla, då skulle det sluta med att man satt och sa typ: ”Nazismen har både positiva och negativa sidor…”. –Isabelle Ståhl

LÅT DE GAMLA DRÖMMARNA DÖ

ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT

Allt i den här boken är inte outhärdligt. Jag gillar verkligen betraktelserna av det filmiska i att sitta i en hotellbar och dricka sprit ensam. Schulman förklarar kristallklart hur det är på en stockholmsk nattklubb när man så gärna vill vara en betraktare istället för en del av den trögflytande gröt av ängsliga människor som rör sig på dansgolvet. Han vill vara hudlöst ärlig och försvarslös och jag tar den ambitionen på allvar. Problemet är att jag har så svårt att tycka synd om honom. Han verkar ha det rätt soft efter sin separation: han bor i någon andrahandslägenhet i centrala Stockholm, äter lyxiga middagar med medieklassen, går på roliga events och får ligga. Han får existentiella problem av att vara med i kändisversionen av Singing Bee och bekymras över att rebrandingen inte lyckats, är så rädd för att inte göra något viktigt, att inte bli tagen på allvar. Han har mindervärdeskomplex för att han betraktas som en kändisbloggare men det är svårt att få medlidande med hans utanförskapskänslor. Han hade ju faktiskt Sveriges största blogg på Sveriges största tidning, det är inte som att han slår underifrån. Detta omotiverade självömkande är en klassisk medieskada. Sedan blir det bara värre. När han träffar den underbara och fantastiska rådjurskvinnan Amanda Widell blir boken som en hysterisk Ronnie Sandahl-krönika eller en låt av Mauro Scocco. Amanda har vackra ögon men uppenbarligen ingen personlighet. ”Hon glimmar lika oåtkomligt som silvret hos pantlånaren.” Vad hon svarar på hans trevande oneliners får man aldrig veta. Hon tittar på honom genom bakrutan på en

ÈAX^ m`cc ^\ XccX dXec`^X dXelj] i]XkkXi\ pib\j$ ] iYl[%È

FOTO: NICLAS BRUNZELL

taxi efter att han stammande försöker förklara vad han känner. När hon blir gravid sover hon nästan hela tiden och pratar därför ännu mindre. Varför är han så nervös inför att prata med henne? Han skriver aldrig något om hur rolig och smart hon är, det är bara de där ögonen hela tiden. Snälla, skona oss. Ulf Lundell och Petrarca ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn. Den goda gamla traditionen att beskriva kvinnor som eteriska väsen som måste övertalas till att ligga grundlades av Dante och vidriga indiefilmen 500 Days of Summer och Schulman tar glatt emot stafettpinnen. Sedan är det så märkligt med den där pseudoöverklass-mediesvängen. De vill att allt ska se ut som i Brideshead Revisited och det känns så stureplanigt, blodlöst och polerat. Jag förstår ingenting.

È?Xe jb`c[iXi Xc[i`^ \e 9`iifjb `eY`ccX[ le[\i$ [f^gfj`k`fe%È

VÄLFÄRD UTAN TILLVÄXT

Tim Jackson Ordfront Förlag

I 11 september-katastrofens kölvatten uppmanade president Bush det amerikanska folket att ”gå ut och handla”. Denna antiintellektuella bondlurk formulerade där och då den moderna kapitalismens slogan: tillväxt är välfärdens oundgängliga förutsättning. Samma idé fick britterna att fortsätta låna mer och mer pengar till konsumtion ända fram till finanskrisen 2009 för att visa att de fortfarande kunde klänga sig fast vid sin invanda konsumtionsnivå. Tim Jackson ger med sin motbok svar på varför jag inte är särskilt imponerad av hurtfriska entreprenörer på Söder som tillverkar ekologiska cykelhjälmar. Det ska inte vara upp till den fria marknaden att förse oss med hållbara miljövänliga alternativ, det måste staten erbjuda oss! Tim Jackson diskuterar sansat förhållandet mellan individuell frihet och statlig styrning. Han erbjuder en alternativ syn på

välfärd: kanske räcker det nu. Ju mer ekonomin växer, desto större miljöpåverkan. Till och med nationalekonomins grundare, John Stuart Mill, ansåg det nödvändigt att förflytta sig till ett slutgiltigt stationärt tillstånd för kapital och rikedom. Kanske måste vi sluta höja kvaliteten på vår livsstil: en stagnation kan vara nödvändig för vår planets överlevnad. Idématerialet i boken är spännande men det är ingen pageturner och den känns lite för mycket som kurslitteratur. –Isabelle Ståhl

YOUR NEW FLAGSHIP OPENING 18 MARCH ON SERGELGATAN

JG<C

KRÖNIKA

G

å sin blogg för den utomordentlige Jonas Cramby i skrivande stund en kampanj för att lansera det nya slanguttrycket ”gå teppanyaki”, med betydelsen ”att ägna sig åt smakfull, men gravt överdriven, lyxkonsumtion”. Hur det går med den saken återstår att se. Men jag önskar honom såklart lycka till. Själv har jag med undantag för det i Starcraft behändiga ”fritzla” – att bygga en stabil mur runt sin egen bas – inte gjort några större försök till att lansera egna uttryck. Det mesta tycks ju ändå finnas. Men med tanke på att mobilspelsmakaren Gameloft friskt har fortsatt att knapra marknadsandelar känner jag att det börjar bli dags. Är man inte bekant med Gameloft kan företaget utan problem ses som spelvärldens motsvarighet till filmbolaget The Asylum, som producerar ”mockbusters” – en typ av b-filmer som skor sig på hypen kring storfilmer. Exemplen är vid det här laget otaliga och inbegriper Snakes on a Train, Transmorphers, Paranormal Entity och, såklart, Battle of Los Angeles, som baseras på den kommande storfilmen Battle: Los Angeles. Mockbusters kan alltså ses som något av ”sweded”-filmernas cyniska kusin, utan vare sig skaparglädje eller hjärta av papier-maché. Detsamma kan sägas om Gamelofts katalog. Därför är det dags för uttrycket ”göra en Gameloft”, som med fördel används när någon spelmakare plockar fram smörpapper och gör ett oförlåtligt övertramp. En utvecklare som inte är främmande för det här med att göra en Gameloft är Zynga, som plankade Farm Town och Mob Wars i sin skamligt framgångsrika Facebookspel Farmville och Mafia Town. Men inte heller de mer anrika speltillverkarna är för fina för att göra en Gameloft. Nu senast var det Capcom som plagierade indiespelmakaren Twisted Pixels ’Splosion Man i iPhonespelet Maxplosion. Vilka det blir härnäst återstår att se. Men en sak är säker: Gameloft kommer alltid att göra en Gameloft. De har, så att säga, vanan inne. Q

ÈD\e \e jXb i j b\i1 >Xd\cf]k bfdd\i Xcck`[ Xkk ^ iX \e >Xd\cf]k%È

;<K C@CC8 >8D<CF=K$HL@Q<K

Av Johan Hallstan

Med 190 titlar på elva år är Gameloft ett av det allra mest produktiva spelföretagen. Det är också, med sina otaliga stölder, ett av de mest skamlösa. Att spotta en fejkad polotröja kan vem som helst nu för tiden. Men kan du se spelet bakom Gameloft-plagiat? Det är dags för Nöjesguidens Gameloft-quiz.

1) Blades of Fury Ledtråd: Namco-fighter

2) Crystal Monsters Ledtråd: ”Gotta catch ’em all”

3) Gangstar: Miami Vindication Ledtråd: Miami Vice-sandlåda

4) Guitar Rock Tour 2 Ledtråd: Helt överflödig

5) Let’s Golf Ledtråd: Sony-golf

6) Modern Combat Ledtråd: Inte Infinity Ward

7) Nova Ledtråd: Stridsevolution

8) Shadow Guardian Ledtråd: Half-tuck

9) Zombie Infectation Ledtråd: Zombie-kolonialism →→→ R ÄTT SVAR

8kk ^ iX \e >Xd\cf]k

1) Soul Calibur 2) Pokémon 3) GTA: Vice City 4) Guitar Hero 5) Hot Shots Golf 6) Battlefield 2: Modern Combat 7) Halo 8) Uncharted 9) Resident Evil

9vJK ALJK EL Call of Duty: Black Ops PS3, X360, PC/Activision

Det nya kartpaketet First Strike säkrar ytterligare något dygns effektiv speltid.

8GG# 8GG# 8GG

Månadens iOS-måsten.

StarCraft 2 PC, Mac/ Blizzard Blir bara bättre. En inte helt ovanlig formkurva när det gäller Blizzard.

Crazy Electric Wolly Robots gör en trevlig Bulletstorm men lite grå tolkning av PS3, X360, PC/People Can Fly klassiska Pipe Mania. Duke Nukems vårdslöshet Surveillant möter Tony Hawks fäbless för Minimalistiskt 3D-spel där combos. du navigerar genom gångar och undviker den snudd på allseende övervakningskameran. Strange Rain Bakom den underbara titeln ryms en experimentell litteraturupplevelse om en man som stigit ut i regnet för att samla sina tankar.

AF?8E ?8CCJK8E johan.hallstan@nojesguiden.se

48 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

PLATTFORMSACTION

ÄVENTYR

TEXTILMYS

PS3, X360/ Fatshark

PC, X360/WizarBox

Wii/Good-feel

BIONIC COMMANDO: REARMED 2

Efter det startskott för nyretrovågen som var Bionic Commando: Rearmed har det hänt en del. Som att upphovsmakaren Grin exempelvis gått i konkurs, och att svenska Fatshark (en anglisering av ”fethaja”, för den som undrar) valts till att föra serien vidare. En inte helt oväsentlig skillnad är att man den här gången inte får formen av något arkaiskt NES-spel. Istället har Fatshark knåpat ihop efter egen förmåga. Man svingar i änterhake genom världar i bländande neon, skjuter fiender och hoppar över tunnor. Puritaner ser förmodligen det sistnämnda som att Fatshark pissar på legatet. Bionic Commando tillät nämligen aldrig några hopp. Själv ser jag inga problem med det, när det finns annat att oroa sig över. Som hur spelet känns för nytt för att klassas som retro och för gammalt för att kännas relevant. –Johan Hallstan

GRAY MATTER

Ett visst mått av självförtroende krävs för att jobba med samma spel i sju år. Det kan Jane Jensen, äventyrsspelens okrönta drottning, intyga. Gray Matter får till hälften sin form av sviterna av en bilolycka. En framstående neurobiolog överlever och gör trevande försök med att kontakta sin käresta som omkommit. I den andra delen söker en ung kvinna efter ett hemligt samfund för illusionister. Deras vägar korsas tidigt och nya rafflande mysterier introduceras. Gray Matter förlitar sig i stor grad till Jensens berättarförmåga, som inte har blivit sämre med åren. Spelet är alltjämt spännande och karaktärsteckningen god. Däremot vacklar spelet i sin sista akt och känns, märkligt nog, framstressat. –Johan Hallstan

KIRBY’S EPIC YARN

Med attribut som rosa, rund och alltid glad är Kirby det närmaste vi kommer ett slags universell minsta gemensamma nämnare för vad som får betraktas som kawaii. I sitt senaste äventyr transporteras den jollrande plattformshjälten genom en förtrollad socka till en magiskt välgjord textilvärld. Där är de böljande vågorna gjorda av garn, molnen av bomull och husen av luddig filt. Estetiskt är Kirby's Epic Yarn träffsäkert med all sin kreativa charm och ytterst originella inramning. Rent spelmässigt handlar det fortfarande om den typ av förlåtande plattformsspel som gör det omöjligt för spelaren at dö eller se skymten av en ”game over”-skärm. Ingenting som direkt utmanar e-sportkonnässörer, men ett absolut mysmåste för två. –Johan Hallstan

KM

KRÖNIKA

>c\\kXi[\[ fZ_ ]i`i\c`^` jk

A

ag hatar Glee. High school-serier med fejkat pubertalpatos har ju alltid varit störiga i all sin accentuerade klyschighet. Sedan pitchade någon desperat manusförfattare infallet att dessutom tonsätta fördärvet med för ändamålet specialinspelade covers till låtarna man glömt bort att man hatar, bara för att addera ännu en dimension av vidrighet. En krisande medelålders lärare med en elak missunnsam hagga hemmavid kläcker idén att starta upp en körklubb för den mer missanpassade delen av gymnasistkoncentrationen. Förmodligen på grund av brist på inflytande i hemmet, alternativt av inbillningspsykosen att skolans elever besitter något slags musikalisk talang. Han slänger bland annat in en introvert emobrud som hatar världen, en bräcklig bög, en invalid i rullstol samt en stursk överviktig gospeltös med attitydproblem. Naturligtvis ser han dessutom till att värva en passande lightslyna från cheerleaderpacket samt sportkillen hon är kär i (som för övrigt har gjort en annan brud på smällen). Så att det inte ska bli för motbjudande för oss som tittar. Ingen vill ju se fula människor uppträda frivilligt på prime time. Då hade vi sett på Körslaget istället. Annars är det samma sak med Glee som alla andra tonårsepos. Det handlar om att utmana fördomar. Ingen chock. Emobruden blommar ut och bevisar att hon inte är fullt så död inombords som befarat. Sportkillen trotsar lagkamraterna,

ÈEXklic`^km`j j\i _Xe [\jjlkfd k`cc Xkk m imX \e gXjjXe[\ c`^_kjcpeX ]i e Z_\\ic\X[\igXZb\k jXdk jgfikb`cc\e _fe i b i `%È dissar träningen för körsång och kommer på att han älskar att stå på scen trots att han är fullt heterosexuell. Bögen uppträder med något egoboostande anthem och alla slutar andas en stund bara för att han är så gullig, men samtidigt stark. Glee skulle kunna vara en sinnessjuk freakshow, men har istället blivit tillrättalagt och frireligiöst för att inte skrämma bort någon. Det som är mest frustrerande av allt är att serien faktiskt har potential att bli ljuvligt urspårad och underhållande på riktigt, förutsatt att man inte varit så besatt av att hela tiden spränga normer och försöka bevisa något. Det är politiskt korrekt in absurdum. På slutet står alla i kören tillsammans och sjunger Don’t Stop Believing. Skolmassaker har aldrig framstått som mer lockande. Q –Frans Strandberg

@ D8IJ I<BFDD<E;<I8J

Vi behöver inte nämna vem vi relaterar till, va?

SHAMELESS

Skapare: Paul Abbott (den brittiska förlagan) Manus: John Wells Medverkande: William H. Macy, Emmy Rossum, Justin Chatwin

Läste ni Dagens Nyheter den 2 februari? Hanne Kjöller körde sin vanliga drapa om att barnfattigdomen i Sverige minsann inte är så mycket att gnälla om. ”Är det ens fattigdom?” undrade hon apropå Rädda Barnens rapport om att barnfattigdomen ökar i Sverige i utförsäkringarnas spår. Ty, det är ju så mycket värre i Sudan. Och ja, självklart är det värre i Sudan. Men det är inget argument för att inte sträva efter bättre villkor på vår egen bakgård. För fattigdomsbegrepp hit och dit: bakom rapportens siffror finns det 220 000 små barn som inte kan åka på klassresa, inte får ordentlig mat, inte får julklappar, inte kan åka skridskor, får klippa sig hemma, gå i ärvda kläder. Ändå, det är inte det materiella underskottet som är det värsta med att växa upp i en familj som har det dåligt ställt – det är skammen, det är vetskapen om att ”det där kan jag ändå inte hoppas på”, det är att redan som liten skitunge veta att man får stiga åt sidan och att det inte är någon idé att drömma. Istället för att göra nyliberala smartass-slutsatser helt utan verklighetsförankring borde Hanne Kjöller kolla på Shameless (efter en brittisk prisbelönt förlaga). Den utspelar sig i ett annat i-land, i Chicago, USA, som jämfört med Sudan säkert ter sig som rena rama drömmen. Helt utan sentimentalitet skildrar Shameless missbruk, fattigdom och att växa upp

Hellcats Nej, vi kan inte påstå att detta är nydanande, intelligent eller ens särskilt roligt. Men det är hejarklacksledare! Pom-poms! En tjej som mot alla odds får plats i hejarklackslagen! Och det är en riktig sport! Och tjejerna är skittaskiga mot varandra! Premiär på Kanal 5 den 13 mars

The Big C Det stora ”c” står för cancer. Kan man göra en fin, varm, rolig tv-serie om den där vidriga sjukdomen? Ja, det går alldeles utmärkt. SVT1 lördagar, 22.20

J8E;I8 E<CJFE sandra.nelson@nojesguiden.se

50 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

med abdikerade vuxna på ett sätt som jag inte sett i en tv-serie någonsin. Det som var obehagligt och rentav plågsamt i Susanna Alakoskis roman Svinalängorna, Lenas detaljskärpa och klarsynthet, genomsyrar serien. Är en tv-serie bra bara för att den är ”verklig”? Som folk tyckte om The Wire? Nej, inte per automatik. Men Shameless skildrar själva stanken från pappa Franks andedräkt, barnen som utan att reflektera lusläser dödsannonserna för att hitta ett tomt hus att sno en vattenberedare ur och kupongklippandets helvete så precist att jag får ont i magen. Och är inte hopplöshet fattigdom, så fattar jag inte vad som är det. –Sandra Nelson

9vJK ALJK EL Sveriges Mästerkock Äntligen matporr med främlingar! TV4 onsdagar 20.00

Konferensresan Alla teambuildingaktiviteter på bästa sändningstid borde uppmuntras. Kanal 5 måndagar 20.00

Solsidan För att alla andra gör det. Trivsamt och verklighetsfrånvänt. TV4 söndagar 20.00

Premiär på Canal+ den 5 mars.

Rekommenderas för moderater.

75%

Bli medlem GRATIS och få upp till rabatt hos Stockholms bästa butiker, restauranger, kultur & nöjen. Ett urval av våra kampanjer i mars:

40% PÅ MÄRKESHÖRLURAR Sennheiser HD-203

Sennheiser HD-203 är en sluten dynamisk hörlur. Passar suveränt till mp3-spelaren, stereon eller hemstudion.

VivaCity-pris:

295:(Ord. 495:-)

Drottninggatan 63 Stockholm.

VivaCity-pris:

1 675:(Ord. 2 235:-)

INTERAKTIV DESIGN – BOXLIGHT VivaCity-pris:

6 500:(Ord. 9 200:-)

30%

VivaCity-pris:

242:(Ord. 354:-)

PÅ 3 – SITS SOFFA INKL. 2 VALFRIA DUNKUDDAR!

30% PÅ FÖDELSEDAGSBOKEN

3-sits soffa till specialpris 6500 kr (ord.pris 9200 kr) Vi bjuder även på 2 valfria dunkuddar värde ca 1000 kr samt hemleverans i Stockholm. 3-sits soffan finns i 10 olika färger och är 197 cm. Soffan finns även som 2-sits. Välkommen till vår butik på.

Födelsdagsboken är ett perfekt sätt att hålla ordning på viktiga högtidsdagar. Nu lanseras boken i flera nya färger med vackra illustrationer av Tove Dreiman.

25% PÅ

Låt ljuset flöda eller minska det genom att flytta lampans lock med din hand Jonas Hakaniemis Box light belönades med Red dot design Awards Honourable mention 2009.

Smålandsgatan 11.

VivaCity-pris:

499:-

Sturegallerian.

(Ord. 699:-)

Var Dags Rum, Karlavägen 72a.

Lakritsfestivalen 9-10/4

30% PÅ CONVERSE ALL STAR Mixage erbjuder Converse All Star i 10 olika färger och i stl. 36-45.

20% HOS CHOKLAD & LAKRITS

PÅ LAKRITSFESTIVALEN 2011!

Välkommen till Choklad & Lakrits på LAKRITSFESTIVALEN 2011, 9-10 april. Erbjudandet gäller även i våra butiker under mars månad. Mot uppvisande av VIVACITYkort gäller kampanjen här: Hos Choklad & Lakrits på Lakritsfestivalen ( 9-10/4 2011) Sankt Eriksgatan 119. 600 kvm lakrits! www.lakritsfestivalen.se

25% PÅ ALLA SOLGLASÖGON! Som medlem får du 25% på solglasögon med eller utan styrka. Erbjudandet kan ej kombineras med andra erbjudanden.

Drottninggatan 65, Drottninggatan 94, Sankt Göransgatan 65, Odengatan 24.

Bli GRATIS medlem här: • Gå in på www.vivacity.se/medlem • Ange kampanjkod Nöjesguiden • Fyll i och godkänn registreringen

Sankt Eriksgatan 99.

Götgatan 69. Hantverkargatan 22.

• Ditt medlemsbevis skickas sedan till din mobil som ett MMS.

Du måsta alltid visa upp ditt medlemsbevis för att erhålla kampanjerna. Kampanjerna i denna annons gäller t.o.m. 31/3 eller så långt lagret räcker. VIVACITY erbjuder fantastiska erbjudanden från Stockholms bästa butiker, restauranger, kultur och nöjen. Som medlem får du alltid minst 10% rabatt på hela sortimentet. Dessutom får du varje vecka exklusiva extraerbjudanden på upp till 75% rabatt. Se alla våra erbjudanden på www.vivacity.se

=@CD

2e]\[R_NQ'

B 9K 4

>ILE;BLIJ @ B9K$=@CD

kognitiv beteendeterapi

Skolka inte så mycket nästa gång!

Av NIKLAS ERIKSSON

Ni vet det lika bra som jag, men det har precis kommit en liten undervattenskatastroffilm som heter Sanctum. Den går ut på att en tråkig australiensk filmregissör, som enbart gör filmer om män i nöd/krig/ umbärandesituation, har lånat James Camerons fetaste Pace Fusion 3D-kameror, stängt in några snubbar i en grotta utanför Papua Nya Guinea och sedan litat till turen att det blir lite spännande. Alister Grieson heter han. Han tycker mycket om att bära halmhatt offentligt.

Två typer av människor bör omedelbart gå och se Sanctum. Dels förstås hela Johan Rheborg-i-Solsidan/Kaminmannenklientelet som med sprickfärdig förtjusning antecknar vilka nya fräscha inspelningsmaskiner som just James Cameron och hans närmaste vänner laddat upp med på sistone. Dels alla som genomgår någon form av KBT-terapi som innefattar så kallad exponering: alltså att man går på Skansen-akvariet om man är rädd för ormar eller lyssnar på Christer Sjögrens Life on

@ BFIK?<K

:FIE<C@J REGI: AMIR CHAMDIN

>LCC@M<IJ I<JFI *; REGI: ROB LETTERMAN

B8C8J# 8C=FEJ REGI: PER ÅHLIN

9LIC<JHL< REGI: STEVEN ANTIN

D@E8 <=K<ID@;;8>8I D<; D8I>L<I@KK< REGI: JEAN BECKER

D<<K K?< G8I<EKJ Å C@KKC< =F:B<IJ REGI: PAUL WELTZ

wJ8 E@JJ<1 NvCBFD KF BEF?LCK REGI: FREDRIK BOKLUND

En sjungande invandrarman äter kolossala mängder fet mat, dricker kolossala mängder alkohol samt lever rövare i största allmänhet. Jack Black är jättestor, älskar Star Wars och urinerar på saker.

Alfons ska ha ett eget kalas. Faster Fiffi tycker att det ska bli roligt att ordna en riktig fest. Alfons socialt misslyckade far är med.

64-åriga allt-i-allo-artisten Cher dansar, sjunger och bär orimligt utmanande kläder.

Kanonfet, lätt socialt handikappad Gérard Depardieu träffar 95-årig kärring på parkbänk. Ben Stillers familjebildarpanik går in på sitt andra decennium – nu med femåriga tvillingar. De mest utblottade svenska humorarbetarna dammar av en gammal klassiker.

Mars-uttolkningar om man oroar sig för en tilltagande utarmning av kulturen. Ju mindre som sägs om själva Sanctum desto bättre. Dess håglösa dyktubs-malebonding ska huvudsakligen backa upp det existentiella budskapet att det är först med avstannande kroppsfunktioner långt av helvete ner i människoätande regnskogskloaker som kan man ”feel fully alive”. Det är naturligtvis svagsint. Jag hade mer utbyte av att vara i Joel Schumachers telefonkiosk i två timmar och det säger en hel del.

<><EKC@> DwC>ILGG Folkhemsnostalgiker.

Barn med ondskefulla föräldrar.

Pedagogiska barnfamiljer.

;<C8; M@EE8I< 9vJK8 B9K$=@CD<E

Gladlynt underklass.

@EK< 9I8 B9K$=@CD ;<K ?vE;<I @E><K

Frankofiler i alla åldrar.

Det hindrar dock inte att själva angreppssättet kan vara intressant. Att medvetet konsumera undermåliga filmproduktioner för att de svarar mot ett faktiskt exponeringsbehov (i Sanctums fall klaustrofobi). Som ett komplement till en duktig terapeut kan det vara en mycket välspenderad hundralapp. Vi har gjort några snabba stickprov på biorepertoaren för att hitta KBT-guldkornen. Här är resultaten.

9<?8E;C@E>J98I8 =F9@<I

K<I8G<LK@JB GFK<EK@8C

Phagofobi (rädsla för att kvävas i samband med förtäring av mat, leder ofta till att patienten endast förtär flytande föda och rasar i vikt). Megalofobi (rädsla för stora föremål). Carcinomatofobi (rädsla för att drabbas av cancer). Megalofobi. Hodofobi (rädsla för resande). Koprofobi (rädsla för avföring).

Autofobi (rädsla för ensamhet). Peladofobi (rädsla för skalliga individer). Globofobi (rädsla för ballonger). Parthenofobi (rädsla för oskulder). Pedofobi (rädsla för alla typer av barn). Phasmophobia (rädsla för vålnader, spöken eller andra typer av fantasifigurer). Gerontofobi (rädsla för riktigt gamla människor). Fonofobi (rädsla för oväsen och höga ljud).

Ithypallofobi (rädsla för den egna erektionen). Vitricofobi (rädsla för svärfäder). Ailurofobi (rädsla för kattdjur). Gerontofobi. Pedofobi.

Hela Sverige.

Mysofobi (rädsla för smittor och smutsigt leverne). Equinofobi (rädsla för hästar). Hedonofobi (rädsla för okomplicerade nöjen).

Scorodofobi (rädsla för vitlök). Gallofobi (rädsla för fransmän och fransk kultur).

Vem som helst som har sett de tidigare 16 Meet the Parents-filmerna.

;<C8; M@EE8I< 9vJK8 B9K$=@CD<E

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 53

=@CD

MÖRKER I NEW YORK

BLACK SWAN

Regi: Darren Aronofsky Manus: Mark Heyman I rollerna: Natalie Portman, Mila Kunis, Winona Ryder

Black Swan handlar i första hand om en otroligt snygg, psykiskt sjuk människa. I andra hand om hur denna människa, Natalie Portman kan vara så smal. Men det glömmer man snabbt. Black Swan har samma uppbyggnad som klassisk myt, tekniskt skickligt utfört, mättad med symboler och skönhet, där ytskiktet mycket väl bara kan ses som en metafor för just mytiska teman om död, sex, ungdom och förruttnelse. I denna saga förlagd i en människas fysiska kropp, åldrandet, sexet, blodet, självdestruktiviteten. Black Swan alluderar på den svarta svanen i Tjajkovskijs Svansjön, där denna får stå för Natalie Portmans mörker, dunkla drifter, något hon har rätt mycket av. Det hela utspelar sig på baletten i New York och på ett icke-övertydligt sätt täcks en enorm romantik, innefattade Manhattan, balett och besatthet. Alla rollprestationer är fantastiska. Trots att huvudkaraktären äger mycket av de mytologiska karaktärernas ensidighet – som en gudinna med endast en egenskap som människan ska lära sig av – är den lidelsefullt och fullblodigt genom-

Black Swan är bländande.

förd. Det är kött hela tiden, om man säger. Winona Ryder och Mila Kunis är också kristallklara. Det är kvinnornas film utan att bli en kvinnofilm. Tillsammans kryssar de igenom och väjer för klichéer i form av konstnärsmän, rosa tyll och duktiga flickor. –CRFN

LIVET

MEDAN ÅREN GÅR

Regi och manus: Mike Leigh I rollerna: Ruth Sheen, Lesley Manville, Jim Broadbent

Mike Leigh har blivit känd för att med ett stetoskops finkänslighet berätta om de brittiska öarna och dess typiska människor. Den här gången stryker han åter med fingertoppen över samhällsskikten, från stabilitet till dekadens, arbetarklassalkoholism, kvinnliga serviceyrken till välutbildat trädgårdsarbete, konstintressen och bra vin. Denna gång, förlagt hos en familj, där två välutbildade fyrtiotalister har ett funktionellt äktenskap sker ett mikrokosmos som också berättar historien om det stora. Bara det liksom; Leigh lyckas med det som är poängen med allt filmskapande, men få klarar av. Familjen består av en utflugen son och ett 60-plus-par, subtilt spelade av Jim Broadbent och Lesley Manville, som sysslar med något som bara kan sluta i helvete – de utdelar godhet till lite stukade människor som de skapar ojämlika vänskapsrelationer, där makt är en ständig tredje gäst. Godtyckligheten i deras handlingar påminner om den moraliska tvist som uppstår när en hemlös människa ber en om pengar. Vad händer i denna stund? Man äger den människan. Denna maktrelation växer också fram i filmen, när detta välutbildade till synes übermysiga, oljerocksklädda, tegelstenshusboende par delar ut och tar tillbaka godhet. Många blir offer

DRAMA

BLUE VALENTINE

Regi: Derek Cianfrance Manus: Derek Cianfrance, Cami Delavigne I rollerna: Michelle Williams, Ryan Gosling

Ryan Gosling har under de senaste åren etablerat sin roll som en riktigt sympatisk kille mycket väl. Det lär inte direkt förändras i och med Blue Valentine där han och Michelle Williams spelar ett ungt par vars förhållande är på upphällningen. I blåtonade scener får vi bevittna deras sista dagar tillsammans, och för att riktigt vrida om kniven får vi parallellt se återblickar från tiden då de var nykära. Samspelet mellan Gosling och Williams är på alla sätt makalöst och precis som i Mike Nichols hjärtslitande Closer visas här en totalt ärlig skildring av kärlek, av hur fint det kan vara och av hur fult det kan vara. Trovärdigheten är så hög och nakenheten – i dubbel bemärkelse – gör att man ibland känner sig besvärad och dum som helt ogenerat tjuvtittar på de här två människorna som desperat försöker hitta tillbaka till varandra. Kärleken är vacker och smärtsam och när Blue Valentine är slut är jag helt genomsvettig. –EG

54 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

för denna isande snällhet. Mike Leigh är kanske bäst i världen på att skildra kvinnor, och samma fantastiska skådis, Lesley Manville, som också gör en otrolig rollprestation i Hemligheter och lögner, är även den stora stjärnan här. Hon är den ensamstående, halvalkade, medelålders kvinnan, komplett utan status, upptagen i denna goda famn, som sedan inte känner för att vara god längre. Filmen blir en metafor för ett individualiserat samhälle, där social trygghet byggs på en ny, liberal idé om individers eventuella välvilja. Kallt och mörkt lyckas han skildra en finstämd ondska, något Woody Allen har försökt göra sedan Små och stora brott. – CRFN

BERGSKLÄTTRING GONE WRONG

127 HOURS

Regi och manus: Danny Boyle I rollerna: James Franco, Kate Mara, Amber Tamblyn

Likt Buried, en av fjolårets höjdpunkter, handlar 127 Hours om en människa som ensam tvingas handskas med ett ofattbart brutalt öde. Denna bygger dock på en verklig händelse och ni har säkert hört storyn – 28-åriga Aaron Ralston äventyrar i Utahs vildmarker och fastnar med ena armen under en kolossal

sten när han klättrar i bergen. Fem dagar senare tar han en slö kniv och amputerar sig själv innan han tar sig nästan tre mil till säkerhet. Det är en fenomenal berättelse, men en som är svårfilmad och mycket riktigt består större delen av 127 Hours av scener på Aaron och hans gudsförgätna sten. Här demonstrerar James Franco, bra i allt från Freaks and Geeks och Pineapple Express till Milk, återigen sin briljans. Han gestaltar all den frustration, ånger och smärta man gissar att man måste känna i en sådan situation och regissör Danny Boyle smyger snyggt in tillbakablickar och hallucinationer som gör Aarons bakgrund och personlighet tydlig. 127 Hours bör finnas på allas måste-se-listor. –AL SVÅRDEFINIERAD

LET ME IN

Regi: Matt Reeves Manus: Matt Reeves I rollerna: Chloë Moretz, Kodi Smit-McPhee, Richard Jenkins

Om inte Chloë Moretz vinner en Oscar under de kommande fem åren blir jag fruktansvärt förvånad. Hon är nämligen ett under, något som är uppenbart för alla som ger Let Me In en chans. Jag vet ju vad ni tänker, vår kära svenska Låt den rätte komma in i händerna på ojämna Cloverfield-regissören Matt Reeves, det luktar dussinproduktion lång väg. Men Let Me In kommer att sålla sig till toppen när 2011 ska sammanfattas. Moretz är lika övertygande blyg som självsäker, hotfull som skärrad och iskall som kontaktsökande. Hennes samspel med Kodi SmitMcPhee, som även han är lysande i rollen som ensamma och mobbade Owen, är felfritt. Deras oskyldiga romans präglas, ju mer vi får veta om Moretz karaktär, av obekväma undertoner och även om detta inte är en skräckfilm har man som tittare ett ständigt obehag i kroppen. Är den bättre än Låt den rätte komma in? Den är snyggare och mer välspelad. Men mest av allt står den oruckbar på sina egna ben.

–AL KOMEDI

EASY A

Regi: Will Gluck Manus: Bert V. Royal I rollerna: Emma Stone, Patricia Clarkson, Stanley Tucci

I kölvattnet av sanslöst överskattade Juno har det producerats amerikanska ungdomsfilmer med "rapp" dialog på löpande band. Easy A är definitivt en av de

mer lyckade i genren, mycket tack vare Emma Stones obönhörliga charm. Hon spelar Olive, en grå mus som helt plötsligt blir ökänd över hela skolan när hon får ett slamprykte, något hon förvaltar väl för att behålla sin nyvunna sociala status. Med ett illrött ”A” på bröstet, som en referens till romanen The Scarlet Letter, går hon längs korridorerna, spottar ur sig sarkasmer och provocerar skolans kristna förbund. Det är bitvis skitroligt och även Patricia Clarkson och Stanley Tucci är sjukt underhållande som Olives skruvade föräldrar. Det är dock synd att unken sexmoralism tenderar att komma fram lite då och då, trots att filmens syfte först tycks vara det motsatta. Det börjar modigt men mot slutet tappar filmen både fokus och nerv, vilket drar ner helhetsintrycket. Men jag älskar fortfarande Emma Stone, hon slår Ellen Page alla dagar i veckan. –EG FJORTISAR

SÅ NÄRA

Regi: Emilie Wallgren, Ina Holmqvist Manus: Emilie Wallgren, Ina Holmqvist I rollerna: Angela Satarzada, Arina Maximova

Många är de som har åsikter om fjortisar, men sällan berättar fjortisar sin egen historia. Till skillnad från Fredrik Strages Fans finns i Så nära inte ett stråk av objektifiering och disassocierande från regissörernas sida. Det är ingen freak show, det är nära. Två tjejer bor i Rågsved men befinner sig mentalt någon annanstans, med hjälp av sin högtflyende kärlek till Tokio Hotel. De bestämmer sig för att åka på en resa till Berlin för att få röra vid sångarens kropp på Madame Tussauds vaxkabinett. En dråplig resa som blir proppad med oneliners och guldrepliker i varannan mening. Filmens foto tar fasta på slö sommar i förort, Sverige, tunga himlar, 90-sängar och ett liv någon annanstans. Det är vackert utan att lägga på en egen poetisk kommentar. Skillnaden mot tonårsskildringar i stockholmsområdet, typ Supergruppens Farsta Centrum By Night och Roy Anderssons En kärlekshistoria är att det finns en humor som räddar sentimentaliteten och nostalgin. Dialogen är fruktansvärt rolig. Det handlar inte om ”unga tjejer”, utan den mänskliga drivkraften att älska något, drömma om något längre bort än ryska morsor, killgäng och Rågsveds asfalterade gångvägar. –CRFN

9vJK ALJK EL Niklas Eriksson niklas.eriksson@nojesguiden.se

stuffwhitepeoplelike.com rasbiologi

I skrivande stund förväntas jag och mina raskamrater slentriangilla, i tur och ordning: Mad Men, Conan, Where the Wild Things Are, The Wire, musikalkomedier, Michel Gondry, Juno, Sarah Silverman, Arrested Development, Jon Stewart/Stephen Colbert, Wes Anderson och filmfestivaler. ÖPP-ÖPP-ÖPP, var är Curb Your Enthusiasm och Michael Winterbottoms The Trip om man får fråga!? The Trip

Regi: Michael Winterbottom

Dvd:n släpptes redan till Lucia. Men den har verkligen allt: gastronomi, neuroser, Steve Coogan, manlig vänskap, metagrepp, tokig road tripinramning samt den kritvita kvalitetshumor som enligt lag bara får originalsändas som ett halvt dussin avsnitt på BBC:s highbrow-kanal BBC Two. Jag älskar den – och alla vita med mig. Black Swan

Regi: Darren Aronofsky

Natalie Portman måste vägt mer som toddler i Leon, men det är ju inte min ensak. Själva filmen är bländande. Och svart.

DU HAR SETT DET FÖRR

THE FIGHTER

Regi: David O. Russel Manus: Scott Silver I rollerna: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams

The Fighter verkar vara en sådan där film som alla, nästan telepatiskt, bestämmer sig för att unisont hylla. Men tillåt mig att sätta en käpp i ditt hjul. Sedan slutet av sjuttiotalet har Hollywood i genomsnitt producerat en boxningsfilm per år, vilket sannolikt är en av anledningarna till att Wahlberg har haft så svårt att få The Fighter på banan. En annan anledning är att den inte bjuder på någonting nytt. Hur många boxningsfilmer inleds inte med en utslagen hjälte som, trots personliga och sportsliga motgångar, tillslut triumferar? Rocky gjorde detta bättre redan 1976 och Wahlberg, i rollen som Ward, är denna gång för träig och opersonlig (Christian Bale valde att kalla det för ”a quite anchor” på årets Golden Globe-gala)

=@CD

DRAMA

HÅRDA MÄN

Regi: Tom Hooper Manus: David Seidler I rollerna: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter

Regi och manus: Peter Weir I rollerna: Ed Harris, Dragos Bucur, Colin Farrell

THE KING'S SPEECH

En film om hur den svårt stammande prins George får ta hjälp av en talpedagog då han motvilligt blir kung låter väl inte direkt som något som får en att darra av upphetsning. Men faktum är att The King's Speech är ett finstämt drama som nog kan smälta vilket republikanhjärta som helst. Åtminstone litegrann. Att gestalta en gravt stammande person utan att det blir lyteskomik eller over the top kräver ett perfekt gehör och ett känsloregister som Colin Firth onekligen besitter. Den excentriske talpedagogen Louge, skickligt gestaltad av Geoffrey Rush, blir hans räddning och bäste vän – och tillsammans utgör de en sällsynt fin duo när de försöker förbereda den nyblivne kungen inför hans tal till nationen. Emellanåt blir det lite

THE WAY BACK

för att väcka sympati. Boxningsfans lär dessutom undra vad fan det är som pågår när det framgår att Wards legendariska triologi mot Arturo Gatti, det som faktiskt gör Wards karriär speciell, har exkluderats. Tur alltså att Christian Bale balanserar på rätt sida av spela-över-träsket och levererar en fantastisk prestation som Wards nedknarkade ex-boxande brorsa. Det och kvinnorna som spelar Wards mor och systrar är vad som lyfter The Fighter och gör den sevärd. –AL ROMANTISK KOMEDI

LOVE AND OTHER DRUGS Regi och manus: Edward Zwick I rollerna: Anne Hathaway, Jake Gyllenhaal, Oliver Platt

Ni har sett Belägringen, Blood Diamond eller Den siste samurajen? Då vet ni att Edward Zwicks arbetsmetod inte i första hand är att skala av, renodla, tala med de riktigt små bokstäverna. När han nu parar ihop Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal igen (hon dunkade ju på honom som hastigast under en off-bög-sekvens i Brokeback Mountain) är det full satsning åt alla håll. Något planlöst, men med gott mod. Genren kan beskrivas som ett slags Big Pharma-satir förpackad som modern romantisk komedi. Mycket ligga, ännu mer cuddle (det är ju Jake!), en försvarlig dos hysteri/nedstämdhet och så den i sammanhanget ganska sällsynta ingrediensen neurologiska sjukdomar-skämt som inte är skämt. Love and Other Drugs är inte sämre än något annat i en problematisk berättelseterräng. Däremot känns den ovanligt svårt test screening-skadad. När alla ska få något är det som bekant ingen som får

Om konsten att tala.

tillrättalagt, lite safe och långdraget, men den nästan tio minuter långa slutscenen är definitivt något av det bästa man kan se på bio just nu. Colin Firth var Oscarsnominerad redan förra året för A Single Man, i år tar han nog hem statyetten. –EG

allt. Jakes karaktär är en slackig rikemansson i slutet på nittiotalet och det är säkert meningen att jag ska känna svår 90’s-nostalgi när man kickar igång buffén med Spin Doctors alt. rock-örhänge Two Princess (som släpptes i juli 1990, men fine) och sedan urskiljningslöst matar sig igenom en hel eras självklara ljudkuliss: Fatboy Slims Praise You (1999), Becks Jack-Ass (1997) och, need I say it, Macarena (1993). Nej tyvärr. Jag kommer snarare att tänka på när klanen Alfredsson satt samlad i SVT häromsistens och Thomas Alfredsson förklarade att en av de allra första sakerna han bestämde inför Låt den rätte komma in var att det inte skulle förekomma något tidstypiskt Oboy-paket i bild. Love and Other Drugs är, intellektuellt sett, den filmens absoluta motpol.

skull. Det är en röra (visserligen en stundtals skrattframkallade sådan) som reducerar huvudpersonen till något slags projiceringsverktyg. En film om en journalist och krönikör som knappt tycker något – vad är poängen? –AL IDIOTI

MORNING GLORY

Regi: Roger Michell Manus: Aline Brosh McKenna I rollerna: Rachel McAdams, Harrison Ford, Diane Keaton

Det här var löjligt redan på pappret. En ung, hårt jobbande tv-producent (Rachel McAdams) får i uppdrag att vända ett morgonprogram som är så

–NE BAGATELL

TAMARA DREW

Regi: Stephen Frears Manus: Posy Simmonds, Moira Buffini I rollerna: Gemma Arterton, Luke Evans, Dominic Cooper

Tamara Drewe är kvinnan som lämnade den lilla byn Dorset på den engelska landsbygden, började jobba som rockjournalist i storstan och passade på att operera näsan när hon ändå var igång. När hon ett par år senare återvänder blir alla män, från medelålders författare till skäggstubbshunkiga allt-i-allor, kära i henne och dramat eskalerar i takt med att hon knullar runt. Trots filmens titel handlar den knappt om Tamara själv. Filmen är istället fylld till bristningsgränsen med karaktärer och sidospår som egentligen inte för berättelsen framåt utan existerar för sakens

The Way Back bygger på Slavomir Rawicz bästsäljande memoarer där han redogör för sin flykt från ett sibiriskt fångläger och den över 6 000 kilometer långa vandringen som tog honom från Ryssland till Indien. I över två timmar får vi se hårda män kämpa, svettas och få allt smutsigare fingrar samtidigt som läpparna fjällar och fötterna går från småäckliga till groteska. Med jämna mellanrum faller någon av männen ihop och lämnas antingen kvar eller övertalas att kämpa vidare. Det är vackra vyer, men repetitivt och poängen – att viljan kan få människor att klara av omänskliga prövningar – går inte riktigt hem eftersom det har bevisats att vandringen var påhittad eller åtminstone överdriven. Så se The Way Back om du söker lite falsk marknadsföring för den mänskliga livsgnistan eller bara vill höra Colin Farrell snacka ryska. –AL

9vJK ALJK EL

dåligt att till och med Malou pekar, skrockar högt och slår sig för knät. Till sin hjälp har hon en samling inkompetenta journalistskolan-rejects, och en programledare i Diane Keaton som av allt att döma spelar sig själv. Av en slump jobbar Harrison Ford, här lika ”roligt” butter som han har varit i alla filmer de senaste tio åren, en våning upp och han råkar dessutom vara en Pulitzer Prize-vinnande journalist som är trött på sitt jobb. Gissa vad som händer sedan? Förutom att vara en romantisk komedi med en särskilt slarvig och lam kärlekshistoria har Morning Glory ett underligt budskap. ”News and entertainment have been battling it out for years and your side lost”, säger McAdams stolt till Ford när hon har ökat tittarsiffrorna genom att skippa seriös journalistik och ersätta den med segment där programledarna åker berg-och-dalbanor. Jag sjunker ner i min stol och spontanbeställer en prenumeration på The Economist som motgift. –AL

Emelie Gunnarsson emelie.gunnarsson@nojesguiden.se

Cabaret

Regi: Bob Fosse

Istället för Burlesque. Och ”jag gillar inte musikaler” -argumentet är inte giltigt här. Cabaret är så mycket mer än en musikal. Take my word for it. Black Swan

Regi: Darren Aronofsky

Precis så bra som du tror. Bättre, till och med. Colin Firth i The King’s Speech skådis

Jag vet ingen annan som kan ösa ur sig 40 000 miljarder svordomar per sekund och fortfarande se svårmodig och fin ut.

NATURROMANTIK

TRÄDET

Regi: Julie Bertucelli Manus: Judy Pascoe, Julie Bertucelli I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Morgana Davies, Marton Csokas

Charlotte Gainsbourg är med sitt uttrycksfulla ansikte definitivt en skådespelerska att räkna med och precis som i Antichrist spelar hon här en kvinna som måste ta sig igenom en stor sorg. I Trädet lämnas hon ensam med sina fyra barn på en gård i Australien då hennes man helt oväntat dör i en hjärtinfarkt. På sätt och vis är de båda filmerna jämförbara – naturen vs. det mänskliga psyket – men där Antichrist var ett mardröms-

Ed Harris är trött på att gå.

likt skräckdrama följer Trädet en lite mer konventionell mall; tempot är lugnt, musiken stillsam och metaforerna ibland besvärligt övertydliga. Det är vackert, klanderlöst och välspelat – speciellt lilla Morgana Davies som den åttaåriga dottern tar över varje scen hon är med i – men i stort är den platt och oengagerade. –EG

och osexigt. Kvinnorna är reducerade till naiva nymfer eller backstabbers och avsaknaden av nyanser står mig upp i halsen. Det faktum att Cher i grunden är en talangfull skådespelerska känns sorgligt avlägset när hennes ansikte inte rör sig en millimeter, oavsett uttryck. Stanley Tucci försöker rädda alltihop med trötta oneliners men det funkar bara inte. Burlesque är en direkt fördummande film. –EG

MUSIKAL

BURLESQUE

Regi: Steve Antin Manus: Steve Antin I rollerna: Christina Aguilera, Cher, Stanley Tucci, Kristen Bell

Redan i inledningen av Burlesque sätter Christina Aguilera tonen för hela filmen då hon i frustration över sitt liv gränslar en stol och börjar vrålsjunga. I nästa klipp sticker hon till Los Angeles och bestämmer snabbt sitt mål: att bli showens stjärna inne på en burleskklubb. Resten av filmen är en olidlig transportsträcka till att uppnå just detta och det är så sinnessjukt ointressant, klichéspäckat och distanslöst att jag blir alldeles matt. En film som handlar om konstformen burlesk skulle säkert i rätt händer kunna bli både snygg och djärv, men Burlesque misslyckas kapitalt; för trots ”sexig” koreografi och exponerade kvinnokroppar är allt väldigt tillrättalagt, polerat

9vJK ALJK EL amat levin amat.levin@nojesguiden.se

Free Wesley Snipes fängslad skådis

Några av hans senaste filmer: The Detonator, The Marksman och The Contractor. Rädda Wesley Snipes, vem ska annars göra, typ, The Footsoldier? The Dark Knight Rises premiär 2012

Förutom gamla vanliga Christian Bale, Morgan Freeman, Gary Oldman och Michael Caine har Joseph Gordon-Levitt, Tom Harden och Anne Hathaway (hon spelar Catwoman) tillkommit. Jag kommer att tänka på den här filmen minst en gång per dag den närmsta tiden. Las Palmas kortfilm

Har i skrivande stund bara sett teasern. Briljant användande av bebis.

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 55

DLJ@B

l[[b R[ Tx[T `Xf[QN_ \YfPX`X\_]N_[N aVYY S†_ Naa Q†QS†_XYN_N QR[ TVaN__ON`R_NQR Zb`VXR[ :R[ OxQR AUR CNPPV[R` \PU 3_N[XVR AUR 5RN_a`a_V[T` `ax_ OR_RQQN Naa aN XNZ]R[ \PU TR QRZ SRY ;†WR`TbVQR[ xXaR aVYY 2[TYN[Q S†_ Naa b[QR_`†XN QR[ [fN TVaN__\PXR[

>@K8II98E;<EJ wK<ILGGJKwE;<CJ< 7b`a [v_ Qb a_\QQR Naa QRa cN_ †cR_ Av PATRIK FORSHAGE

@

England har mäktiga krafter som BBC och The Guardian just fÜrutspütt gitarrbandens och därmed rockmusikens snara utrotning. Just BBC har visserligen räknat ut den sortens musik en güng i halvüret under de senaste üren, men den här güngen har de siffrorna pü sin sida. Knappt nügot gitarrband üterfanns pü den brittiska albumlistan under 2010, och bland de hundra mest storsäljande singlarna under üret finns totalt tre gitarrbaserade, om vi accepterar en väldigt generÜs tolkning av begreppet. Nu är det Üver fÜr rockmusik och

The Vaccines.

56 NÜjesguiden • Nr 2 • 2011

fĂśr gitarrer i pop, konstaterar de brittiska olyckskorparna triumferande. Rock fĂśr gitarr har dĂśdfĂśrklarats fĂśrut. â€?Groups are out, four-piece groups with guitars particularly are finishedâ€? ska till exempel en anonym beslutsfattare pĂĽ skivbolaget Decca ha sagt redan 1962, när han tackade nej till att signa The Beatles. Men redan innan vĂĽren kommer har till exempel The Vaccines sparkat in musikbranschens dĂśrr med de mest hĂśgljudda poplĂĽtarna vi hĂśrt sedan Jesus & Mary Chain, och strax bakom dem bjuder Frankie

& The Heartstrings pĂĽ en helt egen skrammelvariant av ĂĽttiotalets bästa gitarrpop. Samtidigt som den ena handen hos BBC fĂśrutspĂĽdde gitarrbandens dĂśd hamnade Londonbandet The Vaccines pĂĽ tredje plats i BBC:s Sound of 2011-listning. I en oansenlig replokal i en taxiverkstad i Chelsea funderar Justin Hayward-Young pĂĽ hur det känns att leda ett band som är en succĂŠ efter bara ĂĽtta mĂĽnaders existens. – NĂĽ, än är vi inte där, ännu är det bara fĂśrutsägelserna om succĂŠ som varit

omedelbara. Men det är rätt läskigt och samtidigt smickrande. Och även om det känns som att det har gĂĽtt fort fĂśr dig, har vi allihop varit pĂĽ gĂĽng länge, med andra band. I andra änden av London sitter halva Frankie & The Heartstrings och sippar pĂĽ varsin kopp te. Det gick nästan lika fort fĂśr dem att lämna den punkfixerade publiken hemma i Sunderland fĂśr att bli en av fĂśrst Londons och sedan resten av Englands mest angelägna band. Gitarristen Michael McKnight ler ĂĽt tanken pĂĽ att de kan fĂśrsĂśrja sig pĂĽ sin musik lĂĽngt innan debutalbumet är släppt. – PĂĽ sex mĂĽnader har vi hunnit med mycket mer än vad vi vĂĽgade drĂśmma om, med skivor, med spelningar, med resor i Europa, med att leva pĂĽ musik. Jag tänker att om det skulle sluta nu, här, skulle det ändĂĽ Ăśverträffa allt jag hoppats pĂĽ. – Vi hade andra jobb innan allihop, minns han. Det var rätt surrealistiskt. â€?Vad gjorde ni igĂĽr dĂĽâ€?, frĂĽgade arbetskompisarna, och jag svarade att jag gjorde en utsĂĽld konsert i London. â€?Lägg av!â€?. När man har gjort sĂĽdant uppskattar man chansen att fĂĽ ägna sig ĂĽt musik mycket mera, att slippa gĂĽ upp pĂĽ morgonen och masa sig till jobbet. Jag vet en massa band frĂĽn stadig ekonomisk bakgrund som aldrig har gjort nĂĽgot annat än att plugga och spela musik, och de fĂśrstĂĽr inte riktigt hur bra de har det. – Men länge behĂśll vi vĂĽra jobb, minns Frankie & The Heartstrings sĂĽngare och blickfĂĽng Frankie Francis. Jag minns när vi skulle ha vĂĽr fĂśrsta London-spelning, och det var rätt uppmärksammat. DĂĽ ringde chefen och frĂĽgade om jag kunde jobba imorgon. â€?Jovisstâ€?, sa jag, och sĂĽ gick jag upp och soundcheckade. FĂśr bĂĽda banden var succĂŠn omedelbar. Demon till The Vaccines If You Wanna skickades bland annat till inflytelserika Zane Lowe som prompt spelade den i radio och utnämnde den till â€?Hottest record in the worldâ€?. Det var i augusti, tvĂĽ mĂĽnader efter bandets bildade, och The Vaccines hade fortfarande inte spelat ett enda gig. – Konstigt, funderar Justin HaywardYoung. Ibland händer saker i en annan ordning än man fĂśreställt sig. – Vi trodde att vi skulle fĂĽ lite respons pĂĽ vĂĽra demos, skrattar Peter Robertson, bandets trummis. Inte att den skulle spelas i radion, och definitivt inte med sĂĽdana omdĂśmen. Skräniga gitarrband är ofta en reaktion pĂĽ en mer välkammad tidigare trend. SĂĽ var det när Sex Pistols kom som en reaktion pĂĽ svulstiga stadiumdinosaurier i mitten av sjuttiotalet, när Jesus & Mary Chain ĂśverrĂśstade det tidiga ĂĽttiotalets cocktail-

pop och när The Strokes för ett decennium sedan visade fingret åt oansenligheter som Coldplay och hela quiet is the new loudvågen. – Allt är cykliskt, konstaterar Justin Hayward-Young. Men de som har velat döma ut gitarrbanden var fel ute, sådana band finns alltid. Efter The Libertines och The Strokes för fem år sedan blev det för många, och folk blev skittrötta på det. Nu har istället det där syntetiska Lady Gagasoundet som kändes fräscht ett tag blivit standard och trist. – Jag vet inte om vi går längst fram i en våg eller inte, fnyser Peter Robertson. Och jag skiter ganska mycket i det. – Det finns massor av gitarrband därute, men kanske inte så många med bra låtar och stora refränger, småler Justin HaywardYoung självsäkert. Frankie & The Heartstrings ledare Frankie Francis har en blygare framtoning, men precis som The Vaccines startade han sitt band eftersom den gitarrmusik han ville höra inte fanns att tillgå. Att Frankie Francis jämförs med Morrissey har inte bara med James Dean-frisyren att göra när Englands skribenter slåss om att tillskriva Frankie & The Heartstrings alla sina gamla favoritbands finaste egenskaper. På samma sätt rabblar man rutinmässigt influenser som Ramones, girl groups och The Strokes så fort The Vaccines kommer på tal. Beror referenserna på att vi journalister är lata, eller fångar de ert sound? – Det är väl ett enkelt sätt för journalister att få läsarna att associera i rätt riktning, ler The Vaccines Peter Robertson överseende. Jag tror egentligen att journalister kan hitta tydligare influenser om de vill, men inte lika välkända för deras läsare. – Allihop finns där, medger Justin HaywardYoung. Särskilt girl groups-soundet, med de klockrena melodierna och sångstämmorna. Men det är bara en liten del av det. Vi satte ihop ett mixtape med våra 100 viktigaste sånger när vi startade, och där fanns också grejer som The Cramps, Circle Jerks, Panda Bear och The Zombies. Och The Monks, inte minst. Men jag vill och hoppas verkligen att vår musik är akut dagsaktuell. Det är det unika och egna som skiljer bra band från dem som bara återskapar. – Jag läste en bok om de stora jazzmusikerna nyligen, fortsätter Peter Robertson. Charlie Parker, Miles, John Coltrane, du vet. Där stod det att de byggde sin musik helt på tradition, både arr och låtval. Minst 95 procent var gammalt. Men sedan tillsatte de en egen gnista, något personligt, något nytt, något revolutionerande – det är vad vi strävar efter. Jag upplever er som väldigt nutida, inte alls bara retro. – Uppfattas man som ett retroband betyder det att man saknar perspektiv på nuet, fräser Frankie & The Heartstrings Michael McKnight ifrån. Sådana band har korta liv. – Vi lyssnar jättemycket på ny musik också, förklarar Frankie Francis. Those Dancing Days till exempel, på samma etikett som vi. De är grymma. Bara deras trummis, till exempel, som är så jävla snabb att man inte fattar. Hon är otrolig. Jag har faktiskt sjungit med dem, live i en duett som sångaren i Maccabees gör på deras kommande skiva. Precis som The Vaccines är Frankie & The Heartstrings också angelägna om att framhålla att de inte bara är summan av sina influenser. – Vi vill ha ett eget sound, förklarar gitarristen Michael McKnight. Vi vill inte hålla på med överdrivet reverb-användande som så många andra just nu. Jag gillar när folk gör olika tolkningar av vilka influenser vi har, för det visar att det är svårt att sätta fingret på vår musiks förebilder. När The Vaccines väl började spela live

DLJ@B

FOTO: ANDY WILLSHER

Frankie & The Heartstrings.

var hypen redan ett faktum. På deras första London-gig i oktober fick 200 köande avvisas medan Alex Kapranos och folk från Mumford & Sons, White Lies och The Maccabees trängdes i publiken. I slutet av januari hade de redan hunnit med ett par varv i England och gjorde sin första spelning i New York, med drottning Debbie Harry i publiken. Resten av året fortsätter på samma sätt. Englandsturnéer, SBSWspelningar, Europaturnéer och festivaler. – Det är rätt galet, säger Justin HaywardYoung och himlar med ögonen. Nästa stund som inte är inbokad i almanackan är i december. – Jag ser fram emot att spela i Skandinavien, medger Peter Robertson. Flera av oss har spelat där förut. – Hoppas vi får spela på Debaser i Stockholm, myser Justin Hayward-Young. Jag har faktiskt aldrig sett fler fantastiskt vackra tjejer än där.

È<e \^\e ^e`jkX# e ^fk g\ijfec`^k# e ^fk epkk# e ^fk i\mfclk`fe\iXe[\ Å [\k i mX[ m` jki mXi \]k\i%È Även om Frankie & The Heartstrings framgång var nästan lika omedelbar hann de harva runt med småspelningar åtminstone någon månad, och har redan hunnit skaffa sig ett rykte som hårt arbetande liveband. Redan från början gav de allt på varje spelning, även om det bara var två betalande i publiken. – Man måste alltid ge 100 procent, slår Frankie Francis fast. Jag måste vara genomsvettig och ha skrikit sönder rösten, annars skulle jag inte stå ut med mig själv. Man vore ju en skit om man inte gav valuta

för pengarna till den som betalat för att lyssna på oss, och jag vet ju vad jag vill vara med om när jag ser ett band live. Jag vill se en frontman som arbetar stenhårt, jag är ointresserad av shoegazers. Michael McKnight vet varför. – Vi kommer ur Sunderlands punktradition. Där går det inte att ta det lugnt på scenen. Q Frankie & The Heartstrings debutalbum Hunger (Wichita/ Cosmos) släpps i dagarna. En månad senare är det dags för The Vaccines debut What Did You Expect from The Vaccines? (Columbia/Sony).

Nöjesguiden • Nr 2 • 2011 57

DLJ@B

KRÖNIKA

P\j _fdf

A

ag älskar dig men jag älskar honom / och jag kommer välja honom / så missförstå mig rätt, baby – no homo” rappar Alexis Weak i låten Mina boys. Möjligtvis är det första gången en stor svensk rappare använder sig av ”no homo”-frasen, och en del har blivit upprörda över det, även de som verkligen gillar Alexis Weak. Ett otränat öga kunde bunta ihop honom med Ken Ring, som nyligen skrivit homofobiska skämt på Twitter. ”No homo”-frasen är en hashtag som avslutat mången textrad de senaste åren, framförallt hos Lil Wayne och Cam’ron, ofta med glimten i ögat. När Alexis Weak använder den, i sin låt om att i sann Casablanca-anda avstå från kärlek för att göra the right thing, är det som ett hommage till dessa rappare. Ungefär som när den allt annat än homofobiske Kanye West använde sig av frasen i sin gästvers på Jay-Z:s Run this Town. Frågan är bara om det spelar någon roll. Det kan finnas en förklarande kontext till att homofobin är utbredd inom hiphop – vissa rappare kommer från fattiga förhållanden och är underutbildade, andra värderar referenshumor högre än politisk korrekthet . Men det ändrar inte faktumet att homofobin finns där. Hiphop är inte en homogen musikgenre. Det finns gangstarap som är riktigt ”ignant” och ghetto, och det finns i andra sidan av spektrumet pretentiösa rappare som studerat på Harvard. Problemet är att homofobin finns i hela spannet. Inte någonstans är det okej att komma ut som bög eller flata, eller ens rappa om att man stöder HBT-kulturen. Det skulle vara ett karriärmässigt självmord. Till och med i ett land som Sverige. Nicki Minaj har gått långt genom sin identitetsupplösande image och avslappnade inställning till sexuell läggning. Men frågan är om hon hade blivit den stjärna hon är om hon hade varit öppet gay? Vi väntar fortfarande på att en känd rappare ska komma ut och, likt det tunisiska demokratiupproret, skapa en dominoeffekt av krav på acceptans för ickeheterosexualitet. Ett steg i den riktningen vore kanske att sluta köra med ”no homo”-skämt. Q

9vJK ALJK EL

È

9vJK ALJK EL Wiz Khalifa Black and Yellow

single, Rostrum/import

Den släpptes i höstas, har långsamt växt sig till ett anthem och nådde nyss förstaplatsen på Billboards singellista. Wiz Khalifa kan bli årets genombrott. Gucci Mane Dollar Sign (These New Puritans remix)

från Sinden Presents Free Gucci 2: The Burrrtish Edition, mixtape

En underbar korsning av vacker konstskolerock och kapitalistisk Atlanta-rap. James Blake A Case of You Genom att vocoder-viska sin kärlek i den stilla natten tolkar James Blake denna Joni Mitchell-klassiker nästan lika bra som Prince.

Inte bara årets hårdaste albumtitel, utan en riktigt bra rapskiva från en av killarna i Main Attrakionz.

gratis album, greenovamusic. bandcamp.com

E@:?FC8J I@E>JBF> =<II8;8$EFC@ nrfn@nojesguiden.se

58 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

ODEFINERAD

SYKET With Love

Baseline/Sony

Sätta etikett på Syket? Du skojar. Det går inte. Men en sak går att se klart och tydligt hos With Love – att den är sjukt bra. Genomgående hybridmelodier mellan spacerock/postrock, tidig Pink Floyd och texter om nonsens (läs Fish Band) fångar Sykets kärna – en slags ologisk exotism som platsar rakt in i hjärtat, och alltid med en stor dos kärlek. –HA

Tyler The Creator Yonkers

från Goblin, OFWGKTA/import

Hiphop är alltid som bäst när den lider av mentalsjukdom! Stockholmssyndromet Lårparti part 1 från ep:n Underhundar, Whoa

Håller med Mats Nileskär i hyllningen av Skizz producenttalanger. Timbaland feat. Keri Hilson You Lied, You Cheated mp3

Timbaland gör som bekant en Kanye varje torsdag, men det är Keri Hilsons sångparti som är grejen här.

AOR

ME AND MY ARMY Thank God for Sending Demons Parlophone/ EMI

Till stora delar är det sant när Andreas Kleerup sjunger att ”I'm just like before”. På albumdebuten som ledare för ett band är visserligen en del av arren annorlunda än förr. Trestämmiga röster och akustiska gitarrer hämtade direkt från Fleetwood Mac, medan syntsjok intill elgitarrer är direkt hämtade från Phil Lynotts korta solokarriär. Men melodierna är en fortsättning på vad han gjort förut, tack så mycket, och Kleerups distanslösa hängivenhet gör återigen skillnaden mellan bra och fantastiskt, till det senare alternativets fördel. –PF

och bara på några få låtar når Angels Exodus samma höjder som 2009 års makalösa 6 Kiss. Men det är gott nog. Att göra jämna skivor är för övrigt ett överskattat ideal. –NRFN

påtagliga tekniska tillkortakommanden, som tidigare gjort underverk för The Buzzcocks, tidiga Roxy Music och Pulp. Nu är det Frankie & The Heartstrings tur. –PF

www.amalgamdigital.com

Kvartetten The Pack är hiphopens The Beatles. Young L är unikt musikalisk (Paul McCartney) men Lil B är den som fascinerar mest (John Lennon). Som soloartist rör sig Lil B mellan ambientsyntar, gotisk dramatik, djupt personlig spoken word, hedonistisk gangstaswag, samplingar från åttiotalspop och förvirrad hybris. Rapvärldens Ariel Pink, om man så vill. Föga förvånande är han också ganska ojämn,

Warner/import

På nittiotalet fick soulmusiken en revival för tjejgrupper. Kandi var med i en (Xscape) och skrev hits för andra (TLC och Destiny’s Child). Efter ett soloalbum år 2000 försvann hon dock, och när hon nu återvänder elva år senare är det med något så ovanligt som ett fantastiskt, helgjutet r’n’b-album. Allt stämmer: mäktiga melodier, tunga rytmer, fräscha syntljud och själfylld sång. Framför allt har Kandi Koated bra texter som handlar om riktiga människor, om riktiga dilemman. Som att vara en ensamstående mamma och längta efter romantik och sex. Det blir inte mer soul än så. –NRFN

För varje album som den experimentella instrumentaltrion Tape gör blir deras sound allt mjukare, allt varmare, allt mer lättillgängligt. Förra skivan Luminarium var fantastisk, men frågan är om inte Revelationes med sitt jordnära, stillsamt jazziga sväng är snäppet vassare. Det här är musik att bada i, skönhet att sjunka ner i, konst som smälter ihop med eftermiddagssolen. –NRFN

Band som snöat in på åttiotalets indie, främst The Smiths, Dexys och Housemartins, finns i överflöd, men Frankie & The Heartstrings har något som gör dem helt unika. I deras ungdomliga hyperseriositet stoltserar de på ett charmerande sätt med hur belästa de är, men varken det eller ett knippe popsånger lika starka som sina förebilders räcker för att förklara varför Frankie & The Heartstrings är så mycket mer angelägna än alla sina kollegor. Den avgörande faktorn är istället den patina som uppstår i den lyckligaste kombinationen av teatral elegans och

New York, Lord Geez från San Francisco och den briljante J. Stalin från Oakland strålar samman och skapar vital och stenhård musik. De tre rapparnas blandning av ömsesidig beundran och tävlingslusta påminner också om gruppdynamiken i riktigt bra jazz. –NRFN

Häpna/Playground

Wichita/Cosmos

LIL B Angels Exodus

KANDI Kandi Koated

FOLKTRONICA

DISKBÄNKSGLAM

BASED MUSIC

VUXEN R’N’B

TAPE Revelationes

FRANKIE & THE HEARTSTRINGS Hunger

Numero/import

Bisarrt vacker folksoul. Gavs ursprungligen ut 1977 i en upplaga på 1 000 exemplar. Årets reissue?

maja.bredberg@nojesguiden.se

Willie Wright Telling the Truth

Squadda B I Smoke Because I Don’t Care about Death

mp3

Maja Bredberg

RADHUSDUB

NICOLAS JAAR Space Is Only Noise

ORGELDRONE

TIM HECKER Ravedeath, 1972 Kranky/Border

Jag såg Tim spela i en gotisk kyrka i Krakow för några månader sedan, och det verkar tydligen vara där han får arbetsro. Han och kompositören/gitarristen Ben Frost låste in sig i en kyrka på Island och skapade uppföljaren till An Imaginary Country komplett med orgel, piano, gitarr och en påse effekter. Nu är det inte så att Tim skapar särskilt sakral musik, utan det låter snarare som att fragment av Black Sabbaths Master of Reality fastnade på Ravedeath, 1972. Men det är ett bra tillfälle för den sekulariserade människan att lyssna till den kyrkliga akustikens potential. –LL

Circus Company/import

En av förra årets mest kritikerälskade 20-åringar har blivit med debutalbum. Resultatet är ett praktexempel på genrernas upplösning, men framförallt riktas subtila flirtar mot amerikansk independenthiphop, sensitiv dubstep och välkammad elektronisk pop. Nicolas menar att hans husgud är chilenske landsmannen Ricardo Villalobos. Men albumet låter mer som en karibisk remix på Matthew Dear, ett mer lyhört Hot Chip eller som J Dilla om han vore olyckligt kär och uppväxt i ett radhus i Sollentuna. –LL

GANGSTARAP

GUILTY BY ASSOCIATION Cop N Blow Intl mixtape

1956 släpptes det klassiska jazzalbumet Grand Encounter, ett fruktsamt samarbete mellan fem musiker från New York och västkusten. Den lilla supergruppen Guilty by Association uppnår här något liknande. Dipsetmedlemmen Hell Rell från

9vJK ALJK EL Patrik Forshage patrik.forshage@nojesguiden.se

Fleet Foxes Helplessness Blues

kommande album, Bella Union/ Cosmos

Förklara, snälla, hur de gjort för att faktiskt överträffa sitt debutalbum? Giant Sand En hel bunt jubileumsåterutgåvor Fire/ Border

Om ingen annan förstår att fira 25 år av genialitet så får väl Howe Gelb göra det själv. Bootsy Collins Tha Funk Capitol of the World Mascot/ Border

Ahh… Namnet är fortfarande Bootsy, baby!

DLJ@B

DANCE POP

BETH DITTO EP Sony

Parhästarna Simian Mobile Disco och Beth Ditto retar upp vårt begär för popdance á la nittiotal. Och detta med hjälp av bara fyra låtar! EP:n är med andra ord fabulöst producerad av Simian Mobile Disco som också är beundransvärt grymma på att ljudsätta Beth Ditto när hon läxar upp players, tröstar en vän eller sjunger om dåliga förhållanden. Så bra. Se nu bara till att vi får en fullängdsskiva också. –HA

DIY-POP

ALEXANDER Alexander

Rough Trade/ Border

Alexander Ebert har knåpat ihop sin solodebut helt och hållet på egen hand, varje

På nojesguiden.se finns alla skivrecensioner du behöver, åtminstone en ny om dagen hela året runt. Men det är inte allt. Där finns också nya unika intervjuer så gott som varje helg, just nu och snart Mogwai, Iron and Wine och Carl Norén.

9vJK ALJK EL Love Lagerberg love.lagerberg@nojesguiden.se

Erik Enocksson Apan

Kommande soundtrack, Release the Bats Records

Soundtracket till filmen är den sublima upplevelsen av en trasig synt som skulle få Angelo Badalamenti att elda upp alla sina notpapper. xxxy You Always Start It / Ordinary Things

Ten Thousand Yen/import

Jag frossar i överflödet av UK garage/housesläpp med uppitchade vokalsamplingar. CFCF Slorida Mix Pt. 2 Outgiven DJ-mix

45 minuter nersmutsade popklassiker som kan få vilket Hype Williams-fan som helst att omvärdera sina tonårs gamla Celine Dion-skivor.

60 Nöjesguiden • Nr 2 • 2011

sångstämma, klarinetton och violingnissel, som motvikt till kompromissandet hans alter ego som sångare och ledare ägnar sig åt i tiomannakulten Edward Sharpe and The Magnetic Zeros. Med en lätthet som gränsar till nonchalans skramlar han fram charmerande små popsmycken, och låter på flera ställen som en infantil lofi-variant av Paul Simon. Fler sådana skulle göra världen till en bättre plats. –PF RAP

GUCCI MANE Sinden Presents Free Gucci 2: The Burrrtish Edition mixtape

För ett år sedan kom den sympatiska Free Gucci, en samling Diplo-sanktionerade remixer av låtar från Guccis Cold War-mixtapes. Nu kommer uppföljaren, en uppdatering av Guccis besvikelse till album från i höstas, The Appeal. Och resultatet är denna gång fullkomligt bländande. Det finns nu en röd tråd i remixerna – alla är engelska och alla låter som de kommer direkt från den mest oborstade källarklubben i London. Marinerad i dubstep låter Gucci Mane pånyttfödd. –NRFN

konkurrens med storebror har hittat tillbaka till en känsla av angelägenhet vi inte hört från någon i den familjen på 15 år. Överraskande bra. –PF

Universal

2007: entusiaster som spelar glad gymnasiepop. 2011: cynisk kvintett som spelar attitydsprängd pop. Tjejerna från Nacka har blivit lite äldre och på Daydreams & Nightmares hörs pondus som skrämmer slag på Södra Latins tredjeringare. Men samtidigt har TDD sprakande roligt, det märks och det smittar. –HA

TRADROCK

BEADY EYE Different Gear, Still Speeding Beady Eye/Cosmos

Vad finns kvar i ett uttjänt rockband där låtskrivaren, ledaren och den balanserade har försvunnit och lämnat kvar tre kompande bakgrundsfigurer tillsammans med en sångare vars främsta styrka alltid varit lynnighet och attityd, men definitivt inte komponerande? Förvånande mycket, visar det sig när fyra femtedelar av Oasis är tillbaka. De allt annat än subtila lånen från The Beatles, The Who och Slade (men inte längre från Paul Weller) finns där, liksom givetvis kaxigheten och trallvänligheten. Men viktigare ändå är att Liam Gallagher i sin ständiga

9vJK ALJK EL Holly Astera

NEW YORK-2STEP

FALTY DL You Stand Uncertain Planet Mu/import

Den nya generationen i gamla raveimperiet Planet Mu är inte begränsade av den gamla skolans taktpinne, åtminstone om du ser till Boxcutter och Falty DL. Den senare programmerar en fusion av nittiotalets intelligenta huvudvärks-drum’n’bass (bäst illustrerad av Mus överhuvud-Ziq) och framtidens speedgarage, 2-step och house. Som så många gånger tidigare inom dansmusik är albumformatet för stort i förhållande till mängden gediget handarbete men Eight Eighteen Ten och Lucky Luciano är beroendeframkallande. –LL

POP

THOSE DANCING DAYS Daydreams & Nightmares

Julianna Barwick The Magic Place

Asthmatic Kitty/ Border

När något är så vackert att man tappar talförmågan? Ja, precis så. Syket With Love

Baseline/Sony

Syket är typ det bästa som har hänt Umeå på länge. Och Stockholm. Beth Ditto I Wrote the Book

kommande EP, Sony

Beth Ditto + Simian Mobile Disco = ruggigt bra kombo!

nism, Gnucci Banana, Lisa Ekdahl och ett ibland metalliskt kallt ljudlandskap. Den spretigheten hanterar visserligen Supreme, men Looptroop som grupp är starkast när de rör sig mellan den asfaltshårda samhällskritiken i On Repeat, och det där vardagsdrömska som glänser i all sin anspråkslöshet i Magic och Joseph. –MB FD CHILLWAVE

LL/ EMI

Paw Tracks/ Border

Det är lätt att både överskatta och underskatta Lykke Li. Hennes musik är plågsamt stilmedveten – allt är så coolt, så snyggt, så välregisserat – men det hindrar inte Lykke från att vara en begåvad melodisnickrare och en uttrycksfull sångerska. Debuten flöt lätt och skvalpade sött på ytan, men Wounded Rhymes är tjockare, fylligare, mustigare och dyker då och då ner till vackra djup. När hon släpper sin image och sitt behov av att rocka loss skapar hon dramatisk pop som lever, andas och glänser. –NRFN

SVENSK HIPHOPEXPORT

LOOPTROOP ROCKERS Professional Dreamers Bad Taste/ Border

Med Cosmics återkomst är Looptroop återigen fulltaliga på skiva. Regressionen till det gamla Looptroop har bitvis skett, om man jämför med 2008 års progressiva Naïve, samtidigt som Embee flyttat ut beatpositionerna vitt och brett när han blandar sitt sävliga sound med smurfljud, en del Brand Nubia-

Drank. Klart att droger är inblandade i den här spooky, kryptiska och obehagligt ritualistiska sörjan. Ödsla ingen tid på att försöka knäcka den helskumma ekvationen. –HA

holly.astera@nojesguiden.se

POP

LYKKE LI Wounded Rhymes

TORO Y MOI Underneath The Pine

Chaz Bundick har nästintill övergivit chillwaven, men lämnar han ett sjunkande skepp? Nej, chillwaven låter som den gör på grund av lättillgängligheten av Logic och Reason. Anledningen till att nya Underneath The Pine istället är ett relativt rättframt popalbum beror på att Chaz inte längre är en sovrumsproducent, han har lämnat barnkammaren till förmån för det pliktskyldiga ljudet av ett helt popband. Det är lite synd, men frågan är om inte Washed Outs nästkommande också kommer att låta ungefär så här? –LL

CHOP & SCREW

MICACHU AND THE SHAPES Chopped & Screwed Rough Trade/ Border

Metoden bakom Chopped & Screwed heter just ”chop and screw”. Wow. Denna vrickade teknik är till största del influerad av nittiotalets hiphop-Houston och DJ Scew, ”geniet” som var envisades med att dricka den kodein-baserade hostmedicinen Purple

EUROETNOTECHNO

MOHOMBI MoveMeant

Island /Universal

Tanken är alltså att Mohombi ska ta den här röriga reggaefusionen som RedOne har kokat ihop och knö in sig jämte Usher & Co som ett artistmässigt något kryddigare alternativ? Ja. Det kan ju funka. Denna svensk-kongolesiske sångfågel bjuder nämligen inte på fusionen vismusik och soukou, utan på amerikansk exotism när den är som mest förförisk: vild kärlek under kokosnötsträdet i Afrika som är ett enda dansglatt land i eurotechnodjungeln! Mestadels direkt outhärdligt, men som vanligt göms det ett par potentiella sommarplågor i den myllan. –MB

SVENSK POPORKESTER

AUTISTERNA Legender

Groover/Playground

Per-Olof Stjärnered sjunger att Rachel Ray gör hans liv okej. Fy. Flasksången som utmärker Autisterna är sedan länge daterad, liksom deras elva folkpopslåtar om ”sexuell ambivalens, ålderdom, arbetslöshet, kärlek och drömmar”. Klämkäckbarometern slår i taket när munspel och fioler är det mest intressanta på hela skivan. –HA

OSÄLJBARA SÅNGER

BOB GELDOF How to Compose Popular Songs That Will Sell Mercury/ Universal

Den gamle välgöraren begär egentligen bara en sak – att bli behandlad seriöst också i sitt sporadiska musikskapande. Men så länge han inte har annat att presentera än ett vedervärdigt mischmasch av trötta rocksamplingar, daterad INXS-syntetisk låtsasblues, illa framförda falsettballader och skojfrisk Music Hall-pastisch blir det svårt att gå honom till mötes. Ett svar bidrar han hur som helst med: måndagsreleaser som den här bidrar allvarligt till den veckodagens impopularitet.

–PF

DLJ@B98IFD<K<I

Musikguiden i P3 Saknaden efter P3 Pop känns plötsligt hanterlig.

Class of ’08 Vi får en flashback när nya utmärkta album med Fleet Foxes, Glasvegas och Lykke Li rullar in. Men var är Bon Iver?

Äldreomsorg Help the Aged sjöng de en gång, och i sommar lovar vi att erbjuda vårt spårvagnssäte till Jarvis Cocker och Pulp på Way Out West-besök.

Alarmkrock Jättekul att Alexis Weaks 112 är en sådan hit, men synd om den stjäl ljuset från Mohammed Alis Kan någon ringa (112).

POP

ROXETTE Charm School EMI

Det vore kul att se Per Gessle som en briljant popsmed. Tyvärr ser sanningen annorlunda ut. Ty det krävs mer saker än genomtänkta melodier för att göra en poplåt bra – och man kan inte ignorera Roxettes fasligt daterade produktion och sound, de torftiga texterna eller Gessles hemska sångröst (varför får inte Marie Fredriksson sjunga rubbet?). Men här finns en bra låt: den stillsamt vemodiga I’m Glad You Called. –NRFN

Jonas Åkerlund. Britney-video! Gaga-video! Vi hade nog gått igång på Åkerlund-hypen om den inte kommit två gånger om året sedan 1996, utan att stackarn kommit vidare.

Prisgalor Grammis låtsas inte längre vara något annat än en mycket snäv firmafest, och P3 Guld ger Kitty Jutbring utrymme att göra sig till åtlöje på fler sätt än man trodde fanns. Gärna fest, men kan vi inte lägga ner det där pinsamma prisutdelandet nu, snälla?

Lรถrdag 9 april 18.00-24.00 GRATIS!

W W W. KU LT U R N AT T ST O C K H O L M . S E

5\[ v_ S†_R QRaaN Z\QRYY Q_VcR_ R[ Nc @cR_VTR` `a†_`aN OY\TTN_ UN_ N[`cN_Na S†_ `afYV[TR[ V 61<9 \PU ZRQcR_XNa V 92A œ@ 1.;02 ;b v_ U\[ NXabRYY ZRQ QRa `]YVaaR_[fN Z\QRZNTN`V[Ra @AF92/F 1†`XNYYR :v`aR_YVTa UNSSNQR cx_ XN[`XR Ux_QN`a W\OON[QR SN`UV\[V`aN S†_ Raa S†_U†_ \Z ON[N[`XNY ]\aR[aVRYYN X\[Xb__R[aR_ `]xaN[aR_ \PU ]vY`N_

Ě° D{K<I <C@E BC@E> ser en vanlig dag i ditt liv ut? Hur – Jag gĂĽr upp 07 och sedan är jag pĂĽ

jobb, plĂĽtningar och mĂśten fram till 19. Sedan jobbar jag i en timme, klockan 20 kollar jag pĂĽ ett program, helst SpĂĽrlĂśst eller Mästerkocken och efter det jobbar jag tvĂĽ timmar till. Därefter ligger jag i soffan, och sedan gĂĽr jag och lägger mig. Har du – i egenskap av fĂśrebild – nĂĽgot slags ansvar fĂśr hur du ser ut? – Jag har onekligen en viss pĂĽverkan pĂĽ unga tjejer, vilket jag fĂśrsĂśker ta vara pĂĽ genom att vara en bra fĂśrebild. Samtidigt är det mycket diskussioner om min kropp, eftersom mĂĽnga anser att jag är â€?fĂśr smalâ€?. Men jag har alltid sett ut sĂĽ här och jag tycker att jag vore en dĂĽlig fĂśrebild om jag skulle fĂśrsĂśka gĂĽ upp i vikt fĂśr att andra tycker det. Hade jag bantat ner mig skulle man fĂĽ skälla pĂĽ mig, men sĂĽ länge jag inte har gjort det vore det fel att ändra min kropp fĂśr andras skull. DĂĽ kan man snacka dubbelmoral. Vem är Sveriges bäst klädda kvinna? – Jag. Nä, skämt ĂĽsido, nog tycker jag att jag är bra men svenskar Ăśverlag är väldigt vassa pĂĽ att klä sig. Du är aktuell med en kollektion fĂśr H&M. Vad är nästa steg i din karriär? – Det undrar jag ocksĂĽ. H&M har varit ett drĂśmprojekt. Jag kan tänka mig att när jag blir fĂśr gammal fĂśr att vara pĂĽ omslag sĂĽ har jag min lilla back up-drĂśm och det är att fĂĽ gĂśra egna kläder. Men jag drĂśmmer ocksĂĽ om annat. Resor, att fĂĽ gĂśra tv som leder mig till intressanta männsikor och platser, lĂĽngt utanfĂśr modecirkusen. Vi blir provocerade av att du alltid är sĂĽ välklädd. Tänker du alltid pĂĽ vad du har pĂĽ dig? – Ja, jämt, tyvärr. Jag är ingen sĂĽdan där tjej som bara kan slänga pĂĽ mig nĂĽgot och sĂĽ blir det snyggt. Men jag har blivit ganska lat pĂĽ senaste med t-shirt och jeans. Nu när jag har bĂśrjat jobba med magasinet känner jag att det är roligare att lägga min fokus pĂĽ andra. Men absolut, jag tänker alltid pĂĽ vad jag har pĂĽ mig eftersom det blir roligare om man lägger manken till. Ă„r du Sveriges viktigaste fashionista? – Nej. Jag vet ju att jag har en kommersiell tyngd, men det finns ju andra, som journalister och designers, som kan ha

stĂśrre pĂĽverkan än vad jag har, även om min rĂśst väger tungt. Vad läser du när du är trĂśtt pĂĽ glossy magasin? – SĂĽ länge jag inte mĂĽste läsa glossy magasin gĂśr jag inte det. Jag läser en del bĂścker och tycker att det är kul med inredningstidningar. Vem vill du ge en makeover? – Just nu skulle jag vilja ge mig själv en makeover. Jag är trĂśtt pĂĽ mitt ansikte och mitt hĂĽr. Det är en evig diskussion pĂĽ redaktionen om vad jag ska gĂśra. Nu har jag sett mitt ansikte i 27 ĂĽr och jag vill ha nĂĽgot nytt. Hur självupptagen är du? – Jag är väldigt självupptagen när det kommer till jobb. Jag prioriterar det Ăśver allt annat och jag lider konstant av dĂĽligt samvete mot min familj och pojkvän. Jag bryr mig fĂśr mycket, säger min spĂĽtant. Jag är väldigt mĂĽn om att alla i min omgivning ska ha det bra, det kan jag säga utan att tycka fĂśr väl om mig själv. SpĂĽtant? – Jag har fyra stycken. Jag blev kontaktad av en som ville prata med mig och jag tog en bil och ĂĽkte till henne lĂĽngt ut i fĂśrorten. Det var en chansning fĂśr jag visste ju inte vem hon var. Ett intressant mĂśte kan jag säga. Men min favorit är Vivvi. Pälsar har nyligen gjort comeback i modevärlden. Hur mĂĽnga djur har du i garderoben? – Jag har alldeles fĂśr mĂĽnga, men jag tycker ocksĂĽ att det är intressant att folk enbart fokuserar pĂĽ pälsar och inte pĂĽ skinnskor, skinnbyxor och skinnjackor som man har haft i all evighet. Men absolut, jag har päls hemma och det är inget jag är stolt Ăśver. Jag borde inte ha det och skäms lite Ăśver det. Du har ju varit modell, men du har exakt samma fejja pĂĽ alla bilder. VarfĂśr? – Jag vill ju sĂĽklart använda den fejja jag tycker är snyggast och jag är ju inte modell idag. Vilket betyder att jag fĂĽr bestämma helt själv och det är fĂśrträffligt. Ă„r det därfĂśr du alltid, pĂĽ bild, ser ut som att du precis har fĂĽtt en Ăśrfil? – Jag tror att det är sĂĽ här: det tas mĂĽnga bilder pĂĽ mig varje dag och folk har alltid en ĂĽsikt om hur jag ser ut. Jag gĂśr det väldigt enkelt fĂśr mig, jag inte kan hĂĽlla pĂĽ med en

FOTO: JOHANNES HELJE

Pü väg mot nästa steg i karriären.

massa miner och se sĂĽ himla naturlig ut jämt. Jag gĂśr mitt bästa. Du lämnade just TV4 fĂśr en ny tidning pĂĽ Bonnier. Stämmer det att du fĂśrsĂśkte kuppa till dig Sofi Fahrmans plats pĂĽ Aftonbladet? – Eh, jag vet inte ens vad ni menar. Magasinet jag har pĂĽ Bonnier har varit hemligt länge och det visste jag om innan jag slutade pĂĽ TV4, sĂĽ det var redan satt helt enkelt. Det här med bananskal – har du glidit fram pĂĽ ett? – Det bananskalet skulle jag gärna vilja se. Jag har jobbat dygnet runt och snittat tolv timmar om dagen de fyra senaste ĂĽren, sĂĽ det beror pĂĽ vad man anser vara ett bananskal. Vad anser du om nepotism? – Som att min syster är pĂĽ Expressen och att jag hade en ingĂĽng där? Om jag har fĂśrstĂĽtt ordet rätt är det klart att det ibland kan missbrukas. Jag har mycket att tacka min syster fĂśr och att jag fick en mĂśjlighet att jobba pĂĽ Expressen, men samtidigt är min syster smartare än sĂĽ och skulle inte lĂĽta mig fĂĽr jobba där om jag inte hade varit rätt fĂśr just den tjänsten.

inte din pojkvän att det är Tycker trükigt att stü i bakgrunden hela

tiden? – Nej! Han avskyr att stĂĽ med pĂĽ bild, han blir sĂĽ stressad. Han tycker att det är härligt att stĂĽ i bakgrunden. Har du läst Elsas mode? – Jag vill svara ja, men jag har faktiskt inte gjort det. Jag vill läsa den, men när jag är ledig vill jag samtidigt inte läsa om mode. Jag ska läsa den. Jag tycker att Sofi är grym som gĂśr den och hon tog världens smartaste idĂŠ – sĂĽ all kredd till henne. Enligt säkra källor är din stĂśrsta ĂĽngest i livet din passion fĂśr shopping. Hur mycket handlar du fĂśr i mĂĽnaden? – Det är inte min stĂśrsta ĂĽngest i livet, men det ligger pĂĽ topp tio. Grejen är att jag inte vet hur mycket jag shoppar fĂśr i mĂĽnaden, fĂśr jag vill inte veta. Jag är fortfarande fast vid att jag tycker att det är helt insane att kĂśpa dyra kläder och väskor, men samtidigt lever jag i det och kan inte undgĂĽ det. Jag räknar inte fĂśr dĂĽ fĂĽr jag sĂĽ dĂĽligt samvete.

Elin Klings blogg hittar du pĂĽ elinkling.net/stylebykling. Styleby:s fĂśrsta nummer utkommer i slutet av mars.

NÜjesguiden • Nr 2 • 2011 63

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.