Stärka köpkraften för flera

i undersökningen kallas den sociala bostadssektorn almene boliger, och dessa ska enligt lag upplåtas till självkostnadshyra.

En annan strategi som varit på tapeten även i Norden är att man bygger för grupper med högre inkomster med ambitionen att det ska skapa flyttkedjor så också fattiga grupper längre ner i flyttkedjorna kommer in på bostadsmarknaden. Men enligt professorn i fastighetsekonomi Hans Lind (2016) fungerar inte detta system så länge vi har en bostadsbrist. Flyttkedjorna blir aldrig särskilt långa och det blir andra grupper än de mest behövande som tar bostäderna.

I skriften Why we need a new welfare state (Esping-Andersen ed. 2002) ställer författaren frågan om vi inte även i en globaliserad värld behöver återupprätta en del av den generella socialpolitiken som kan förhindra ökade klyftor i befolkningen och att vi därigenom kan förebygga en rad följdproblem.

Stärka köpkraften för flera

Ett sätt att komma tillrätta med hemlösheten på strukturell nivå är alltså att samhället tar ett fastare grepp om den preventiva socialpolitiken och attackerar de mekanismer som utgör riskfaktorer för att människor hamnar i hemlöshet. Ett sätt är att stärka fördelningssystemet så att även människor med begränsade ekonomiska resurser har råd att efterfråga de bostäder som byggs. Ett förslag i denna riktning som diskuteras i Nordic Economic Policy Review 2018: Increasing Income Inequality in the Nordics är att man i högre utsträckning skulle kunna knyta ersättningar från socialförsäkringssystemet till en utveckling av löneinkomsterna så köpkraften för vissa grupper förstärks och som gör att de inte halkar efter i den allmänna inkomstökningen. Ett sådant förslag skulle i förlängningen öka deras möjligheter att konkurrera om lägenheter även i nyproduktionen i dag (Nordiska ministerrådet 2018).

Ett annat sätt som har fungerat historiskt är att skapa god balans på bostadsmarknaden mellan tillgång och efterfrågan på bostäder, vilket skulle lösa många problem på bostadsmarknaderna.

Ytterligare ett annat sätt är att på ett övergripande strukturellt plan stärka rätten till bostad och göra rätten utkrävbar. I den universella socialpolitiken som utvecklades i Norden under 1950-talet fick en berömd essä, som skrevs när välfärdsstaten var i sitt inledningsskede av engelsmannen Thomas Humphrey Marshall (1950/2006), stort inflytande, både på politiker och samhällsvetare. Marshall hävdade