Den institutionella nivån

Det mest effektiva sättet att minska hemlösheten på kommunal nivå är att kommunerna bygger.

resultat finns det enligt utvärderingarna ett värde i att arbeta med tydliga och långsiktiga strategier för hur människor ska komma in på bostadsmarknaden. Det gäller både dem som är födda här och för nyanlända. Det gäller också barnfamiljer och unga. Det är inte sannolikt att vi löser hemlöshetsproblematiken på några år utan det behövs ett mer långsiktigt perspektiv i arbetet, som det nordiska strategiarbetet visar.

Ett förslag som framkommit i den nationella samordnarens rapport i Sverige är att både staten och kommunerna bör bli mycket bättre på att analysera de totala samhällskostnaderna för de personer som finns i hemlöshet och inte minst för den grupp som befinner sig i akut hemlöshet, det vill säga i FEANTSA:s kategori Roofless.

Den svenska hemlöshetssamordnarens erfarenheter är efter dialog med en rad svenska kommuner att kostnaderna för akuta lösningar med vandrarhem, hotell med mera i brist på andra lösningar är mycket höga. Också samhällskostnader för vräkningar är dyra. Både på ett nationellt plan och i kommunerna bör det alltså utvecklas sätt att ta reda på de totala samhällskostnaderna för den akuta hemlösheten enligt principen ”follow the money”.

Den institutionella nivån

Den institutionella nivån är, enligt Dear & Wolch 1987; Wolch, Dear & Akita 1988; 1993, själva utförarnivån, det vill säga de institutioner som kan påverka förhållandena för de hemlösa. Översatt till en nordisk kontext handlar det framför allt om det arbete som sker på kommunal nivå enligt det nordiska kommunala självstyret och enligt de ramar som