Unga proletären by Mediegymnasiet by LBS

Rosa Luxemburg PORTRÄTT Sid 2-3

Vad som visas, och inte visas KULTUR

Sid 4

UNGA PROLETÄREN Organ för Unga Arbetarnas Enhetsfront • Grundad 1970 • Vecka 18 • 1-6 Maj 2018 • 20 kr

ÄR KUBA EN DEMOKRATI?

Sida 7

Porträtt

Rosa Luxemburg: Liv och död i kampen för jämställdhet Ett feministiskt porträtt

År 2016 skrev författaren Nina Björk, känd för sin bok Under det rosa täcket, en bok som hette Drömmen om det röda och handlade om Rosa Luxemburg. Luxemburg är speciell när det kommer till den politiska vänstern, för hon är en av de få figurer som nästan alla inom vänstern tycker om. Sedan slutet av Kalla Kriget så har Luxemburgs tankar och idéer spridit sig mer och mer, och om vi vill lösa problemen inom vårt samhälle så krävs det att vi studerar och analyserar Rosa Luxemburg och hennes idéer. Rosa Luxemburg föddes till en medelklass judisk familj i Polen den 5 Mars 1871 och växte upp till att bli en känd Marxist-feministisk ekonom, filosof och fredsaktivist. Hon kämpade främst för ett slut på första världskriget, men socialism och feminism var också viktiga frågor för henne. Luxemburg började hennes karriär som en socialdemokrat, men började snart kritisera deras “moderata socialism”.

Luxemburg ansåg att socialdemokrati aldrig skulle kunna inbringa sann jämställdhet: varken mellan könen, mellan raserna eller mellan klasserna. Luxemburg föreställde sig ett samhälle utan förtryck, utan nationer eller gränser och utan samhällsklasser. Rosa Luxemburg var en ståndaktig Marxist och antikapitalist. Enligt henne så var anledningen till att socialdemokratin inte kan bringa jämställdhet att socialdemokrater inte vill avskaffa kapitalismen utan endast ändra den till en “vänligare” version. Luxemburg menade att kapitalismens avskaffande inte bara är nödvändig för att göra slut på förtryck, utan också att den måste ske för att göra ett slut på imperialism och krig och för att undvika att vårt samhälle återgår till barbari: “Friedrich Engels sade en gång: ‘Det borgerliga samhället står vid en skiljeväg, antingen övergång till socialism eller återgång till barbari.’

Porträtt Vad betyder ‘återgång till barbari’ för vår högstämda europeiska civilisation? En titt omkring oss just nu visar vad återgång av det borgerliga samhället till barbari betyder. Detta världskrig är en återgång till barbari. Imperialismens triumf leder till förintelsen av civiliserat samhälle. Idag står vi inför valet precis som Friedrich Engels förutsåg det en generation sedan: antingen imperialismens triumf och kollapsen av all civilisation som i det Romerska riket, avfolkning, ödeläggelse, degeneration - en enda stor kyrkogård, eller socialismens seger, vilket innebär det internationella proletariatets medvetna och aktiva kamp mot imperialismen och dess krig.” -Rosa Luxemburg, “Juniuslistan” (1915) Denna dröm delades av den ryske revolutionären Vladimir Lenin, grundaren av Sovjetunionen. Rosa Luxemburg är känd för att ha varit en av de få icke-socialdemokratiska socialister på den tiden som stod upp mot Lenin och kritiserade delar av hans teorier. Luxemburg ansåg att Sovjetunionen inte var tillräckligt demokratisk för att kunna kallas socialistisk och skrev dessa odödliga ord: “Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar - de må vara aldrig så talrika - är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet. Inte på grund av någon ‘rättfärdighets’-fanatism utan därför att allt det lärande, gagneliga och renande i den politiska friheten hör ihop med detta och dess verkan uteblir om ‘friheten’ blir privilegium.” -Rosa Luxemburg, “Den Ryska Revolutionen” (1918)

3 Och det var just socialdemokratin som orsakade Rosa Luxemburgs död, vilket gjorde henne till en martyr för den revolutionära arbetarrörelsen. 1918, en dag efter att hon och hennes kollega Karl Liebknecht släpptes ut ur fängelset (där de hade hamnat efter att de spred propaganda som uppmanade ett slut på första världskriget) så förklarade de en “fri socialistisk republik” i Berlin. De grundade tidningen Die Rote Fahne (“Den Röda Fanan”) och kring den bildade Tysklands Kommunistiska Parti. På nyårsdagen 1919 förklarade Luxemburg: “Idag kan vi på allvar förstöra kapitalismen en gång för alla. Inte bara har vi möjligheten att utföra denna uppgift idag, och inte heller är det en plikt mot proletariatet, men vår lösning erbjuder det enda sättet att rädda det mänskliga samhället från förstörelse.” Som svar till detta uppror så skickade den socialdemokratiska regeringen in en högerextrem paramilitär frikår för att döda Luxemburg, Liebknecht och alla som deltog i upproret. Luxemburg och Liebknecht förhördes under under tortyr och sedan gavs ordern om att avrätta dem. Luxemburg slogs ner med en gevärskolv av soldaten Otto Runge, sedan sköts hon i huvudet. Hennes kropp kastades ner i Landwehrkanalen.

Efter deras död blev Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht martyrer för den politiska vänstern och den revolutionära socialismen. Hennes idé om “dialektisk spontanitet och organisation”, som anser att spontana och oorganiserade kamper för jämställdhet och Lenin och Luxemburg skickade många brev till var- rättigheter måste försvaras och förvandlas till en andra, samt skrev båda texter om den andre. Genom medveten, organiserad kamp för den socialistiska reåren så bildades en vänskap mellan dem, även fast volutionen. de fortfarande kritiserade varandra. När Luxemburg dog skrev Lenin: ”Men trots sina misstag var hon, och hon förblir för oss, en örn. Och inte bara så kommer kommunister över hela världen att vårda hennes minne, men hennes biografi och hennes samlade verk kommer att användas som manualer för utbildningen av många framtida generationer av kommunister över hela världen.” -Vladimir Lenin (1919)

Krönika - kultur

Vad som visas, och inte visas

Varje nyhetssändning innebär ett urval. Mycket faller bort. Valet är klassmässigt. I tv översköljs vi av de frågor som medel- och överklassen anser är viktiga, medan arbetarklassens frågor blir ytterst styvmoderligt behandlade. I Dagens Arena skrev Björn Elmbrant en ledare där han talade om “största möjliga medieskugga”. Där utgår han från en rapport av ESO (Expertgrupp för Studier i Offentlig ekonomi) som granskat privatiseringarna. Den slår fast att de inte leder till ökad effektivitet, bättre kvalitet eller lägre kostnader. Detta är rimligtvis av stort nyhetsvärde, men möts med tystnad. I stället kan vi i SVT:s nyhetssändning ta del av att ett skandalbolag inom vården, Ambea, lanseras på börsen. Ägarna firar med champagne. När medelklassens journalister gör arbetsplatsbesök liknar det en upptäcktsfärd i någon djungel för att hitta en urbefolkning. Ett fåtal reportage kommer med viktiga avslöjanden men de pekar aldrig framår på någon lösning. De flesta arbetsplatsavslöjandena är sådant som är välbekänt för de som jobbar.

Att stress leder till arbetsskador är ingen nyhet för arbetarklassen. Uppgiften är att skapa arbetsplatser som sätter arbetarnas väl och ve framför kapitalets vinstintresse. För en tid sedan godkände arbetsdomstolen arbetsköparnas rätt att “hyvla arbetstiden”. Men, det rör främst arbetarklassens kvinnor och då är det ingen viktig fråga för media. Hur mycket har SVT tagit upp hamnarbetarnas kamp för fackliga rättigheter? När SVT rapporterar om resultatet av av avtalsrörelsen verkar alla nöjda, med undantag för någon representant för arbetsköparna som uttalar att det blir dyrt. Finns ingen kritisk arbetare? När tog SVT upp de negativa följderna av bemanningsföretagen? Det finns som sagt en mäng arbetsfrågor. På många arbetsplatser pågår livliga diskussioner som aldrig syns i tv.

Bertil Smed

Debatt

Svar till ”In Praise of MacroEconomics in Africa” För inte länge sedan höll Sangu Delle ett Ted Talk om hur han tror att vi kan utrota fattigdom i Afrika. Enligt honom har de sätt på vilket vi har hittills försökt att minska fattigdomen i Afrika inte fungerat. Varken frihandel eller mikrokreditlån har gjort mycket de senaste decennierna. I själva verket antyder Sangu Delle att förhållandena är faktiskt värre idag än de var 20-30 år sedan. Han fortsätter med att berömma miljardär-affärsmannen Mo Ibrahim för att vara en ”jobbskapare” i Afrika. Faktum är att kapitalister är jobbskapare på samma sätt som slavägare ”åtminstone gav deras slavar mat och någonstans att sova”. Moderna arbetare inte har ”jobb”, de är löneslavar som lever endast så länge som de har pengar till mat, och har pengar endast så länge som de arbetar. Sangu Delle föreslår att ge pengar till en rik kapitalist - Eric Muthomi - snarare än hundratals fattiga bananodlare. Han vill att kapitalisten ska bygga en fabrik där bananodlarna kan jobba. Ett problem med detta: Inte alla bananodlare vill bara ge upp på den mark som de äger och gå jobba för Eric Muthomi. I Eric Muthomis fabrik så äger arbetarna en del av fabriken - Detta är inte tillräckligt! Äger arbetarna tillsammans hela fabriken som de själva arbetar i? Får de göra demokratiska beslut? Nej! Kapitalisten Eric Muthomi äger fabriken, och kapitalisten Eric Muthomi fattar diktatoriska beslut i sin fabrik. Arbetarna får en bit av kakan om det går bra för företaget, men de äger inte hela fabriken. Sangu Delle föreslår att ta ”en Eric Muthomi och göra honom till en Mo Ibraham”. Så denna småföretagare som Herr Delle ansåg vara så vänlig för att han gav sina arbetare en andel av hans fabrik bör bli en VD för ett storföretag och fjärmas flera grader ytterligare från hans arbetares svåra situation? Sangu Delle säger att ”politisk frihet är meningslös utan ekonomisk frihet” - Men vad är ”ekonomisk frihet”, om inte den samma typ av ”frihet” som fanns i de grekiska republikerna:

frihet för slavägare? Herr Delle är rätt i sin analys av afrikansk fattigdom, och i sin bedömning att hittills använda metoder har inte fungerat, men hans lösning inte är korrekt och kan mycket väl ge den motsatta effekt från vad han önskar. För att lösa fattigdomen i Afrika måste vi först fråga oss: Varför är det fattigt i Afrika, och varför är Europa rikt? Och hur gick det till? Som Walter Rodney lär oss i hans 1973 bok ”How Europe Underdeveloped Africa”, var det Europa som gjorde Afrika fattigt, efter att Europa självt blev rik. Men hur blev Europa rikt? Ha-Joon Chang berättar i sin 2007 bok ”Bad Samaritans: The Myth of Free Trade and the Secret History of Capitalism” att Europa hade först och främst en hel del tur, med tillgång till många stora djur som kunde domesticeras lätt (kor, grisar, hästar, får, osv), i motsats till Afrika och Amerika, som hade nästan inga sådana djur; men Europa erövrade också. De byggde stora fartyg och seglade de sju haven, plundrade, stal och koloniserade. Nordamerika, Sydamerika, Asien, Australien, Afrika. Storbritannien hade på egen hand kolonier på varje kontinent, och fransmännen var inte långt efter med sina många kolonier i Västafrika. Kort sagt så är Europa rikt eftersom de alltid har varit rikt och Afrika är fattigt eftersom européerna hade fler vapen än afrikanerna. Så det väcker frågan, vad bör göras? För att använda kapitalisternas eget språk emot dem, låt oss titta på några afrikanska ”framgångshistorier ”. Thomas Isidore Noël Sankara (även känd som ”Afrikas Che Guevara”) var en militär kapten från Burkina Faso, en marxistisk revolutionär, en panafrikansk teoretiker och Burkina Fasos president från 1983 tills han lönnmördades 1987. Sankara tog makten i en populär kupp 1983 med målet att eliminera korruption och dominans av den tidigare franska kolonialmakten. Han lanserade omedelbart ett av de mest ambitiösa program för social och ekonomisk

Debatt

förändring någonsin försökt på den afrikanska kontinenten. Hans utrikespolitik var centrerad på anti-imperialism. Burkina Fasos regering undvek all utländsk bistånd för att driva för stor skuldminskning och avvärja den makt och inflytande som Internationella valutafonden och Världsbanken hade över landet. Hans inrikespolitik var fokuserad på att förhindra svält med jordreformer och självförsörjning för jordbruk, prioritera utbildning med en landsomfattande läskunnighetskampanj och främja folkhälsan genom att vaccinera 2,5 miljoner barn mot hjärnhinneinflammation, gula febern, och mässling. All mark och alla mineraltillgångar nationaliserades. Burkina Faso planterade också över tio miljoner träd för att stoppa den ökande ökenspridningen i Sahel, fördubblande veteproduktionen genom att omfördela mark från feodalherrar till bönder, sänkte skatter på landsbygden samt inhemska hyror, upprättade ett ambitiöst väg- och järnvägskonstruktionsprogram.

På den lokala nivån uppmanades varje by att bygga ett medicinskt apotek och över 350 samhällen byggde skolor med deras egen arbetskraft. Dessutom ledde Sankaras engagemang för kvinnors rättigheter till förbudet av kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och polygami i Burkina Faso, samtidigt som kvinnor utsågs till höga statliga positioner och blev uppmuntrade att arbeta utanför hemmet och stanna kvar i skolan även om de var gravida. Burkina Faso är ett land inte allt för annorlunda från Angola, Mocambique eller Benin: Andra tidigare socialistiska länder i Afrika som togs ned av imperialistiska makter (CIA infiltrationer eller statskupper, t.ex). Min slutsats är enkel: Sangu Delle säger att metoder som frihandel och mikrokreditlån är oeffektiva för att minska fattigdom i Afrika. Här håller vi med. Men lösningen är inte makroekonomi: Lösningen är socialism.

Ner med kolonialismen! Länge leve Afrika!

essä

Är Kuba en demokrati?

För oss som bor i västvärlden kan det komma som en chock att lära sig att Kuba inte är en totalitär diktatur. Faktum är att Kuba har ett mycket intressant deltagardemokratisystem. Den kubanska konstitutionen var ett resultat av tusentals omfattande diskussioner i rådgivande möten med över 6 miljoner medborgare, vilket var praktiskt taget hela den vuxna befolkningen på Kuba vid den tiden. Utkastet till denna konstitution skulle antingen accepteras eller nekas genom en populär folkomröstning. Folkomröstningen hade 98% valdeltagande, och av de 98% så röstade 97,7% för att acceptera den nya konstitutionen. Denna nästan enhälliga överenskommelse var ett resultat av de tidigare breda diskussionerna, vilket resulterade i 16,000 ändringsförslag. Kuba har 169 kommuner, och var och en har ett val vartannat och ett halvt år. Vart femte år, tre månader efter kommunalvalet, är det dags för val till

det kubanska parlamentet - Folkmaktens nationalförsamling - samt de 14 provinserna. Alla kubanska val har haft valdeltagande på över 95% sedan 1976. Det är inte ett krav för att vara medlem i Kubas kommunistparti att rösta eller bli vald, och Kommunistpartiet föreslår inte, stödjer inte och väljer inte några kandidater. Faktum är att partiet inte alls deltar i valet. “Ingen här har gått till ett val och fått ett lapp och blivit tillsagd att ‘det här är de partimedlemmarna som du måste rösta på’, och ingen nomineras för att vara partimedlem. Det kan kanske åberopas som en reflektion av ledarskap, passande uppförande, goda prestationer, ett kall för offentlig service, men inte för att det är krav på att vara partimedlem för att ingå offentligt ämbete enligt våra lagar.” - Dr. José Luis Toledo Santander.

essä

Alla som är över 16 år kan rösta och kan vara kandidat i en av valen till de 169 kommunerna eller en av de 14 provinserna, men du måste vara minst 18 år för att kunna bli kandidat i valet till nationalförsamlingen. Varken pengar eller politiska partier har plats i nomineringsprocessen. I stället väljer medborgare direkt de individer som de tycker borde vara kandidater. Som ett resultat så har det kubanska parlamentet representanter från hela samhället, inklusive en exceptionellt hög andel kvinnor: 53.2%. I jämförelse så är andelen kvinnor i USA:s representanthus bara 19.4%. Om vi sätter alla länder i en lista efter hur många kvinnor som sitter i landets lagstiftande församling så är USA på plats 101, av totalt 196 länder. Kuba är nummer 2, bakom endast Rwanda (61.3%). Sveriges Riksdag består av 43.6% kvinnor och 56.4% män, och ligger på plats 8, efter Costa Rica. Dessutom deltar 88% av kubaner i vad som i princip är ett system av direkt demokrati. “Kommittéerna för revolutionens försvar” (förkortas till CDR på spanska) tillåter vem som helst över 14 år att gå med, och de möter minst en gång var tredje månad för att planera samhällets förlopp,

inklusive organisering av folkhälsokampanjer för att främja god hälsa och förebygga sjukdomar, underhåll av området när det gäller avfall och återvinning, driften av frivilliga arbetsbrigader och tillhandahålla ett adekvat stöd till medlemmar i samhället som behöver hjälp (till exempel när det gäller inhemska tvister). CDR diskuterar landsomfattande frågor och lagstiftning och matar tillbaka sina förslag till nationalförsamlingen och de andra organen av den populära demokratin. Men kärnan i det kubanska demokratiska systemet är den lokala delegaten. Före kommunvalen samlas boende i alla grannskap i en kommun för att nominera kandidater för den kommunen. Om du är nominerad kan du antingen acceptera eller avvisa nomineringen. Om flera personer nomineras utser ett möte en person som grannskapet litar på som kandidat genom diskussion och handuppräckning. Upp till 8 närliggande grannskap utgör en valkrets. Varje kandidat presenteras med en kort biografi och ett foto på ett A4-papper. Vallöften är förbjudna. På valdagen genomförs valet via hemlig omröstning som i de flesta demokratiska länder. Då väljs minst två och högst åtta kandidater från en valkrets till kommunfullmäktige.

essä

Valurnorna bevakas av skolbarn och alla har rätt att övervaka när rösterna räknas. Det där med skolbarnen är lite konstigt när du först hör det men valurnorna bevakas av elever från grundskolan, så kallade pionjärer. Valen är väldigt lugna och äger rum på söndagar så att folk kan gå och rösta och så att pionjärerna inte är i skolan när omröstningen sker. Tanken bakom detta är att när en son, dotter eller barnbarn tar hand om valurnan så spenderar familjen dagen på att se att de uppför sig bra och så vidare, så vallokalen tas hand om av alla. Rösträkningen är offentlig och alla medborgare som vill kan vara närvarande. Valurnan öppnas, alla röstsedlar läggs ut, de räknas och resultatet ges omedelbart. Dessutom genomför den nationella valkommissionen, när valprocesserna har avslutat, slumpmässiga revisioner av valstationerna. Kommunfullmäktige väljer bland sina ledamöter en president, en vice president och utser en sekreterare. Valda representanter får inte en särskild lön, men de behöver inte heller betala för relaterade utgifter ur sin egen ficka. De förblir vid sitt normala jobb och utföra de civila uppgifterna på sin fritid. En delegats uppdrag är många och varierade och posi-

finans, företag och administration samt en förmåga att förhandla, förklara, motivera och leda. Och eftersom att du är känd bland nästan var och en av dina väljare, och du bor bland dem, kommer folk att komma till dig dygnet runt med alla slags problem, allt från trasigna vattenrör till brutna hjärtan. Delegater utför inspektioner och övervakning av tjänster som tillhandahålls av kommunalförvaltningen, samt av fabriker, butiker och företag i området. Slutligen, nationalförsamlingen. Detta är i princip Kubas parlament. Hälften av nominerade kandidater kommer från massorganisationer, och den andra halvan är lokala delegater. Valet till nationalförsamlingen äger rum vart femte år, samtidigt som valen till provinserna. Delegater i nationalförsamlingen kommer från alla möjliga olika sorters bakgrunder, och precis som delegater i kommunfullmäktige så får de inte en särskild lön för att vara delegater i nationalförsamlingen. Politiker i Kuba måste alltså fortsätta jobba på sina vanliga jobb, vilket betyder att de inte blir främlingar till arbetarklassen. Nationalförsamlingen ansvarar för att välja Kubas regering, inklusive presidenten, 6 vicepresidenter, en sekreterare och 27 andra ministrar.

Poesi LENIN Lenin går runt jorden, Gränser kan inte stoppa orden. Varken baracker eller barrikader hindra, Inte heller kan taggtråd lindra. Lenin går runt jorden, Svarta, vita, gula tar emot honom. Språk betyder ingenting, Lenin kan stötta varje hövding. Lenin går runt jorden, Solen går ned ogärna. Mellan natten och gryningen, Stiger en ny, röd stjärna. Han väckte hela världen upp, Med ord som var som blixten. De kom på floden och över bergen, Genom alla länder. Han väckte hela världen upp, Med ord som blev till bröd. Och Lenins ord blev till arméer, Emot vår hungersnöd. Han väckte hela världen upp, Med ord som blev till maskiner. Blev till traktorer, blev till hus och Lyftkranar och gruvor. Blev till elektrisitet! Hammering i fabriker, Stående, outplånlig skrift, Skriven i allas hjärtan.