ONCE magazine

ONCE magazine Hälsa Kärlek Resa Musik

Tatueringen

- här för att stanna?

Leva med

Bruce Springsteen

LEVA

You only live once – en trött klyscha eller en nystart i livet?

Tvätta Jobba Duscha Träna Vakna Handla Sova Laga mat Städa

Skolan

Livet blir lätt ett löpande band av måsten och vi glömmer att världen är störe än vara vår egna lilla sfär.

Ett bra liv men är det allt du ville?

Har du sett, hört och känt allt du ville eller finns det dagar du längtar efter att utforska möjligheterna i livet? Jag lovar att det finns något som du alltid drömt om att göra!

Men vi låter vi tankarna ta över. Du kan inte, du borde inte, du får inte ....Vi här på Once magazine säger: Låt inte negativiteten vinna! Du kan! Du vågar!!!

Precis som när du hoppade från hopptornet eller åkte berodalbanan första gången så är det bara läskigt en liten stund, sedan fylls du av en överväldigande livslust. Adernalinet pumpar och du ler från öra till öra.

Alla äventyr slutar kanske inte som man tänkt, men även det är en del av livet. För vad vill du helst, när du som gammal tänker tillbaka på livet, att du tänker “det var ju en upplevelse iallafall” eller “tänkt om jag hade….”?

Vi här på Once vill inspirera dig till att utforska dina möjligheter I livet. Genom att presentera andra männikor livsresor, upptänkter och intressen som hoppas vi att u ska finna något som frå dig ta din chans och leva leva livet.

Redaktör

Grafisk formgivare

Julia Åkesson

Julia Åkesson

Skribenter

Art Director

Amelia Walday

Julia Åkesson

Ted Göstas Julia Åkesson

Fotograf

Ulrik Nilsson

Fanny Oscarsson

Frida Sporre

Karl Andersson

Jonas Petterson

Mikael Andersson

Fanny Oscarsson

Bildbehandlare

Elin Eriksson

Julia Åkesson

Adam Bergman Olivia Synnerdahl

För det finns bara en person som kan leva ditt liv, det är du! Slösa inte bort ditt liv, lev det till fullo.

Lisa Michelsen

Känn allt, se allt, hör allt, gör allt – beacuse you only live once Foto Karl Andersson

1

Resa i Asien Road trip

4

3

Kärlek över gränserna Volontär

7

5

ONCE magazine Juni 2013

ResaHälsaLivstil

Träningsemester på Playitas resort 8 Spring för livet

9

Enda vägen 10 till drömkroppen Longboard

11

Tatueringen är här för att stanna för evigt?

13

När Springsteen är en livstil

14

2

Resa i Asien Att resa i Asien under en längre period är något som ökar i popularitet.

Någon som gjort slag i saken är västeråsaren Isabella.

- Jag vill återvända, ler hon.

Foto Karl Andersson

Det gröna gräset och knopparna på träden skvallrar om att våren nått Västerås. Isabella Hägglöf, 22, är precis hemkommen från en nästan tre månader lång resa runt Asien.

- Det känns som att jag inte ens varit iväg, berättar hon.

Hon lämnade Västerås hösten 2011, för att flytta upp till Luleå efter att hon fått drömjobbet som butikschef. Då började hon spara pengar till resan på riktigt.

- Jag levde aldrig på existensminimum. Pengarna gick till hyra och mat, men jag roade mig och unnade mig fina saker också.

Efter Goa flög de till Indiens huvudstad, New Delhi.

- Det var så häftigt, man fick så många intryck och det var människor överallt. Så mycket intryck att man nästan bara kan sitta och titta.

Från New Delhi reste de med tåg till Agra, för att se Taj Mahal.

- Tåg rekommenderar jag inte, vi satt på träbänkar i tolv timmar.

Vi hade dessutom otur att komma dit en lördag, då templet är stängt, det hade vi inte en aning om. Det var som ett slag i magen.

Tionde februari var avgångsdagen. Veckan innan flyttade Isabella ner till Västerås .

- Jag flyttade hem till föräldrarna igen, det underlättar att ha det som bas när jag är tillbaka.

Som arbetslös är det en bra lösning, tycker hon.

- Att slippa utgifter som hyra och mat är skönt.

Efter missödet med Taj Mahal fortsatte rutten till Nepal. Där stod bungy jump på schemat.

- Jag ser mig själv lite som en ”adrenalinjunkie”, jag har hoppat bungy jump förr, och även fallskärm, säger Isabella, och fortsätter: trots att jag är medveten om riskerna så är det en riktigt häftig känsla.

Första stoppet blev Sri Lanka där Isabella och hennes resekompis Pernilla landade i huvudstaden Colombo, för att direkt åka till Hikkaduwa. Båda hade dykarcertifikat sedan tidigare.

- Att dyka i Hikkaduwa var fantastiskt, även snorklingen. Vi såg hajar bland annat. Hikkaduwa överlag var underbart, vi umgicks bara med lokalborna, det fanns nästan inga turister där alls, berättar Isabella.

I Nepal stannade de inte längre än tre dagar, innan det var dags att flyga till Kina, och Peking.

- Jag har varit i Peking förr, men staden är helt otrolig. Lite som jag förklarade New Delhi: en stad som ger en massa intryck.

Shoppingen i Peking var himmelriket, jag handlade hela elva par skor bland annat, skrattar Isabella.

Efter Hikkaduwa bar det iväg till en annan stad, Ella. Bussresan dit var en traumatisk upplevelse, berättar Isabella.

- Vägen upp dit var helt galen, bussarna var dåliga, det kändes inte som att de orkade upp. På ena sidan var det berg och på andra sidan var det stup.

Isabella har rest i Asien förr, men den senaste resan var helt klart bäst, tycker hon.

- Så mycket jag upplevt, platser jag sett. Den här resan slår den förra med hästlängder, och då var den förra resan helt fantastisk, avslutar Isabella med ett leende.

Där fick man känna på att man lever, kan jag säga. När vi kom fram besökte vi vattenfall och tittade på teplantage, det var så vackert där.

Indien var land nummer två att besöka.

- I Goa solade vi en hel del, där blev det mer en klassisk solsemester.

Hon upplevde vistelsen i Goa som lite obehaglig: - Vi blev förföljda och hade människor utanför vårt hotellrum på nätterna.

3

Amelia Walday

Road trip Att spendera 6000 kilometer i en bil låter väl inte så kul? Men om man lägger till att dessa 6000 kilometer gick genom 7 länder, låter det roligare då? Om man då besöker städer som Köpenhamn, Hamburg, Amsterdam, Brügge och London på 16 dagar så låter väl dessa 6000 kilometer i en bil ganska roligt trots allt?

Det var hösten 2011 som killarna Jimmy och Rezgar bestämde sig för att göra en ”roadtrip” till England. Från Åland skulle de ta sig hela vägen till Loughborough som ligger några kilometer norr om Leicester i England.

- De första dagarna gick ut på att ta sig till Loughborough då jag ville träffa min flickvän så snabbt som möjligt, säger Rezgar.

Rezgars flickvän Malin studerade på Loughborough University och det var saknaden mellan dem som lade grunden till hela resan.

Den första dagen tog de sig från Åland genom att åka med Viking Line över till Sverige och sedan köra hela vägen ner till Köpenhamn innan de stannade där för att övernatta. I Köpenhamn gick de runt samt åt en bit mat innan det var dags att sova för de skulle upp tidigt nästa morgon. Följande dag tog de sig från Köpenhamn till Esbjerg där båten över till England väntade.

-Det var de tråkigaste timmarna på hela resan, berättar Jimmy om den 18 timmar långa båtresan.

-Det fanns absolut ingenting som båten erbjöd som underhållning, tillägger Rezgar. Som tur var hade killarna packet ner datorerna där filmer och serier fick stå för underhållningen. Men den som väntar på något gott...

När det sedan var dags att bege sig hemåt bestämde sig killarna för att ta vägen via Frankrike, Belgien, Holland och Tyskland.

- Hela resan var väldigt spontan och i princip ingenting var bokat eller planerat, säger Rezgar.

- Det var en speciell känsla att köra ombord ett tåg med vår bil för att spendera 35 minuter under vatten, sedan är man i Frankrike, berättar Jimmy om Eurotunnel.

När man körde av tåget så befann man sig i norra Frankrike och killarna hittade inget de ville se eller besöka utan nästa stopp blev i staden Brügge i Belgien.

- Den vackraste staden vi besökte faktiskt, säger Rezgar.

Efter några timmar for de vidare till Amsterdam i Holland.

- Det var väldigt roligt att köra runt i Amsterdam då klockan var 2-3 på natten så det var ingen trafik, vilket var riktigt skönt, säger Jimmy.

Sedan vidare till Bremen och till sist Hamburg som ligger i Tyskland. På vägen hem körde killarna 32 timmar i sträck!

- Vi ville verkligen hem, speciellt efter att vi kört genom Tyskland, då kände vi att vi hade sett och gjort allt vi ville, berättar Jimmy.

Så efter 16 dagar i sju olika länder var killarna väldigt glada över att komma hem igen.

- Borta bra, men hemma bäst, avslutar Jimmy och Rezgar.

En av de vanligaste frågorna killarna har fått i efterhand är om det var svårt att köra på vänster sida av vägen.

-Rondellerna var svårast men man vändje sig ganska snabbt och de gick ändå väldigt bra att köra, svarar Jimmy.

På den tredje dagen kom killarna äntligen fram till Loughborough och nu skulle resan börja på riktigt.

Större delen av resan spenderades i England där killarna bland annat besökte Manchester två gånger, Leicester två gånger och London två gånger men det var alltid Loughborough som var utgångspunkten. Killarna åkte runt och såg på sevärdigheter, shoppa och framför allt kollade de på fotboll.

-Vi såg på 4 olika fotbollsmatcher och besökte 12 olika arenor på resan, berättar Jimmy.

Foto Karl Andersson

Ted Göstas 4

K

ärlek över gränserna Privat foto

5

P

olska Ewelina och franska Thomas möttes i Sverige på Örebro Universitet där de båda var utbytesstudenter under höstterminen 2012. De blev presenterade genom gemensamma vänner och under en resa till Norrland så började en romans växa fram.

I största hemlighet så började träffa varandra allt mer och deras relation blev allt starkare. En relation så stark att den bestod även efter att paret splittrats och återvänt till sina respektive hemland. Nu berättar paret om sin upplevelse och känslor och tankar inför framtiden.

H

östen 2012 lämnade den 24 åriga juriststudenten Ewelina staden Łask i centrala Polen för att åka till Sverige och spendera en termin på Örebro Universitet. Det var en vilja att se mer av världen och uppleva något nytt som drev henne att söka sig till utbytesprogrammet berättar hon. Men hon hade ingen aning om hur mycket och på vilket sätt som hennes liv skulle vara annorlunda när hon återvände hem. Ewelina citerar Bilbo från filmen ”The Hobbit: An Unexpected Journey”, då Bilbo frågar ”And you promise that I will come back?” och får svaret ”No... and if you do, you will not be the same”. Skrattade berättar hon att så är livet för en utbytesstudent. Vissa blir kvar eller hamnar någon annanstans i världen efter denna upplevelse, och de som faktisk återvänder hem är aldrig helt de samma igen.

S

amtidigt som Ewelina lämnade Polen så lämnade den 23-åriga ekonomistudenten Thomas staden Besançon i östra Frankrike, även han blicken mot Örebro Universitet. Helt omedvetna om varandra och vad framtiden väntade dem nådde de Sverige. Ewelina och Thomas träffade snabbt nya vänner och en av dem som Ewelina kom allra närmast var den polska killen Tomek,vars franske rumskompis var ingen annan än Thomas. Genom Tomek så träffades Ewelina och Thomas och under flera månader möttes de på fester och i skolan. Men det var inte förrän under en resa till Norrland, som organiserades för utbytesstudenterna, som kärlek började pyra.

M

en utbytesprogrammet är som ett litet samhälle, en samhälle där nyheter och skvaller sprider sig som en löpeld. Något Ewelina sett med egna ögon när vännen Tomek började dejta en flicka från utbytesprogrammet och alla skvallrade om dem i flera veckor. Det är som en ”soap opera” säger Ewelina och skrattar. Då både hon och Thomas ogillar att stå i centrum för alla blickar och skvaller så valde det att hålla sin relation hemlig. I alla fall ett tag så att de kunde ge sig själva lite tid att lista ut hur de kände för varandra.

E

fter flera månader tillsammans avslöjade de ”hemligheten” för sina vänner. Ewelina berättar hur det gick till när hon berättade det för Tomek: ”I told him that I hade something to tell him. He said: Are you pregnant?” Vidare berättar Ewelina att hon fick samma reaktion av sina andra vänner, deras första tanke var också ”are you pregnant?”. Något Ewelina bara skattar åt.

E

fter en termin i Sverige blev det dock dags att återvända till sina respektive hemland och här skulle denna kärlekssaga kunna ha tagit slut, likt som för så många andra utbytesstudenter, men så var inte fallet för detta par. Genom Facebook, skype och sms höll de kontakten. Thomas kom och hälsade på i Polen och Ewelina i Frankrike.

N

u, i skrivandets stund, är paret åter i Sverige för att hälsa på vänner. De visar bilder på tiden i Sverige. Ewelina vill dock inte visa alla, bara dem hon ser fin ut på, men Thomas säger, med sin typiska franska accent, att han älskar hur hon ser ut på alla bilder. Kärleken är alltså tydlig mellan dessa två, trots att de båda som personer är lite mer privata. Men en viss sorg och oro hänger i luften när jag möter dem hemma i köket i Ewelinas före detta lägenhet. Det kommer nämligen dröja ytterligare ett år innan någon av dem har möjlighet att lämna de städerna och länderna som de nu bor i. De kommer alltså vara åtskilda ett bra tag till, och mycket kan hända under ett år som Ewelina säger. Men vare sig denna kärlek består eller inte, vare sig den får ett lycklig slut eller inte så är det en kärlekssaga som sprider hopp och tro. För som Ewelina säger, vissa saker är bara menade att ske. Vad som är menat att ske, kommer ske.

Julia Åkesson

6

I maj kom Anton Nilsson, 22, hem från sin tredje utlandsvistelse som volontär. Under fyra månader har han gjort vardagen ljusare för burmesiska flyktingar i Indien.

Anton berättar om varför han offrar sin egen bekvämlighet för att älska människor på andra sidan jorden.

Sommarsolen skiner, fiskmåsarna skrattar och vinden svalkar. Färjan lägger till vid en liten hamn och tillsammans med bofasta öbor och sommarturister kliver jag av. Jag möter Anton på en liten ö i Göteborgs skärgård, en miljö som skiljer sig drastiskt från det Indien han ständigt bär inom sig.

– Indien är ett fantastiskt land med underbara människor. Visst, vi äger större ekonomiska tillgångar i västvärlden, men vi äger inte samma gästfrihet. Jag har blivit så berörd av människorna där, förklarar Anton.

Första gången Anton reste på en utlandsresa som volontär var 2010. Under tio veckor arbetade han på ett kristet barnhem i Ukrainas huvudstad Kiev.

– På barnhemmet tog vi emot föräldralösa barn.

Flera av barnen var hemlösa och missbrukade droger. En del av dem hade blivit medvetet dumpade av sina föräldrar, medan andra hade svåra relationer till dem på grund av att föräldrarna satt i fängelse eller tvingats in i prostitution. Året därpå reste Anton till Indien för första gången. Efter nästan fem månader i Indien landade han på Arlanda och visste redan då att han skulle återvända.

– Jag älskar att älska människor och det kan jag göra praktiskt i Indien. Jag kan inte bara sitta still och ignorera fattigdom, rasism och det diskriminerande kastsystemet. Jag måste göra någonting!

Det märks att Antons ord har fötts ur egna upplevelser. Ögonen skiner och hans röst bär på en djup medkänsla.

– Under min senaste resa har jag varit en del av ett team som haft dagliga aktiviteter för burmesiska barn i Dehli. På grund av ett inbördeskrig i Burma har dessa barn med deras familjer tvingats fly.

Vardagen för dessa människor är dock svår. På många platser blir burmeser diskriminerade av den indiska ortsbefolkningen.

7

V O L O N T Ä R

– Vi höll i lekar, lärde ut sånger och hade filmvisningar - allt för att barnen skulle förstå att de är värdefulla.

Anton minns speciellt tillfället när teamet visade den animerade barnfilmen Madagaskar 3.

– Femtio barn satt tätt packade framför tvn och skrattade konstant, trots att filmen var på engelska och barnen inte förstod språket. Det var roligt. Det krävde inga stora ansträngningar för oss ledare att arrangera det, men det betydde jättemycket för dem.

I slutet av sin senaste resa i Indien arbetade Anton några dagar på Moder Teresas Center i Calcutta. I mer än 45 år tog nunnan Moder Teresa hand om de sjuka, fattiga och föräldralösa. Hon dog 1997, men hennes arbete lever kvar än idag.

– Det är en plats som utstrålar så mycket kärlek och givmildhet. Det var en förmån att få komma dit och få tjäna människor. Jag diskade, torkade golv och klippte skägget på äldre män som inte kunde göra det själva.

Anton brinner för att älska människor i praktiskt handling.

–Människor behöver kärlek, oavsett om du är rik eller fattig.

Men jag har ett speciellt hjärta för utsatta människor och kommer garanterat resa utomlands igen.

Privat foto

Ulrik Nilsson

Träningsemester på

Playitasresort

Foto Karl Andersson

Semester, sol och bad men någonting stämmer inte överens med den klassiska semesterbilden på Playitas resort som ligger på Fuerteventuras östkust. Här ropas det beskrivningar av rörelser från ett vattengymnastikpass i en av poolerna. I mitten av anläggningen spelas det fotboll och bortanför det hörs tennisbollar som smashas ner. Vid en av planerna har ett hårt corepass precis avslutats. Playitas resort är en klassisk semesteranläggning med pool, nära till hav, hotell och god mat men vad som skiljer det från andra ställen är att de fokuserar på träning. Hit åker allt från elitidrottsmän till folk som tränar litegrann eftersom variationen på träning och pass är stor. Vi åkte dit för att kolla läget.

En dag på Playitas resort

07.00 Uppstigning, på med träningskläderna.

07.30 Samling för de som ska springa morgonlöprundan, här finns en kortare och en längre runda.

08.30 Klara med springpasset, efter blir det ett morgondopp och sedan frukost.

10.00 Första passen börjar, vi går på ett karaterobicspass, en blandning av karate och aerobics, spännande!

11.00 Passet slutar och det börjar nya, men vi väljer att lägga oss på solstolarna vid poolen och ta det lugnt ett tag för att orka resten av dagen.

12.00 Lunch vid poolbaren, här erbjuds mackor och hamburgare.

13.00 Dags för fotboll! Vi delas in i lag och spelar sen en kort turnering.

14.00 På beachvolleybollplanen börjar nu volleyboll med samma upplägg som fotbollen.

15.00 Efter all träning är vi nu trötta och vill vila, men så börjar afrikansk dans och vi blir sugna på att vara med!

16.00 Trötta efter all träning går vi och lägger oss och sover middag.

18.00 Beger oss mot grannbyn för att äta middag på en restaurang vi blivit tipsade om.

22.00 Efter en god middag och en promenad fram och tillbaka från grannbyn svänger vi in på anläggningens sportbar där vi tar varsin drink.

22.45 Trötta och utmattade somnar vi i våra sängar.

Frida Sporre

Tips

Passa på att testa så många träningspass som möjligt, kanske hittar du en ny favorit?

Träning i all ära men se till att slappna av lite på semestern också.

Spring eller promenera upp på berget, här utlovas fin utsikt!

Drick mycket vatten under träningen, extra viktigt eftersom det är varmt ute.

Glöm inte solkrämen! Även om du inte ligger och solar är du ute i solen och kan lätt bränna dig.

Se till att komma i säng i tid, hård träning och sol är utmattande, se till att sova för att orka med nästa dag.

Håll dig inte bara på anläggningen åk in till någon av grannstäderna och ät middag, Shoppa eller ta en strandpromenad.

Packlista

Träningskläder Träningskor Badkläder Solkräm Sköna kläder att ha på sig efter en hel dag med träning.

Vanliga kläder att ha på sig till frukost och middag eller när man får för sig att göra något annat.

Efter en vecka med sol och träning känner vi oss trötta, vältränade och bruna. Det bär nu av hemåt efter en fantastisk vecka och vi längtar redan tillbaka, bara vi får vila lite först.

1 8

Spring för livet!

”Hur jävla svårt kan det vara att springa rakt fram?”, frågade sig en av Sveriges bästa gymnaster, Veronica Wagner, när hon siktade på att sadla om till friidrott.

Ja nu kanske det inte är SÅ lätt att bli bäst i världen på löpning, men det behöver du inte bli för att ha glädje av det!

Att ge sig ut och motionera en sträcka i vårens solsken och begynnande värme är inte så svårt. Och du kommer inte att bli sämre i nästa försök. Det gäller bara att börja.

Foto Mikael Andersson

Hur?

Med hjälp av vad?

Fördelarna är många. Det är som sagt inte svårt. Det är gratis.

Du väljer plats, sträcka och fart. Att träna förbättrar hjärnans kapacitet att hantera uppgifter. Det stärker även kroppen och dess motståndskraft mot ett antal sjukdomar och du håller kroppen ung längre. Du kommer antagligen att märka förbättringar med det mesta, fysiskt såväl som psykiskt.

Blir du riktigt biten av löpningstrenden, så finns mycket kul att sätta sig in i. Att hitta rätt löparskor, med bästa utformning för dina fötter, och såklart snyggast färg och form. Du behöver inte springa i slitna t-shirts och shorts, utan kan hitta snygga specialanpassade träningskläder, som hjälper din kropp att andas. Sedan kan du låta mobilen göra jobbet, med hjälp av appar som talar om allt om hur din runda fortgår, såsom hastighet, sträcka, tid, statistik, hjärtfrekvens, samt direkt coaching baserat på alla dessa data.

Var? Du kan variera din löpning genom att välja olika terräng.

Blir asfalt för ansträngande för knän, rygg, fötter, så prova grusvägar eller till och med en motionsslinga i skogen, så får du även frisk luft. Där finns ofta uppmätta sträckor så du kan se hur långt du springer, och variation i form av olika höjdskillnader. När du har ont om tid, väljer du istället att springa kortare sträckor med högre fart, där du med fördel kan lägga in pauser emellan.

Nu är du ju nästan klar att delta i ett lopp. Återigen, inga krav på att vara bäst i världen, utan här möts alla och tävlar mot sig själva. Redan under våren startar lopp i de flesta städer, herrlopp, damlopp, och blandat, från 5km till rena maraton. Under sommaren hinner du förbereda dig inför höstens alla lopp. Kanske har du även hunnit få med dig någon kompis.

Sådär, det var ju inte så jävla svårt! Grattis, nu tillhör du en av alla svettiga töntar som springer runt och kämpar i stan.

Jonas Petterson 9

Enda vägen till drömkroppen

Idag finns det många så kallade snabba genvägar till att gå ner i vikt, men hur många av dem fungerar egentligen? Vi har i flera år hetsats av både reklam och samhälle, att det enda rätta utseendet idag är en smal kropp utan underhudsfett. Är det möjligt att nå den kroppen med hjälp av de genvägar tidningar som exempelvis Aftonbladet och Expressen lägger fram? Vi har pratat med dietisten och motionären Jonna Gustavsson. Som har erfarenhet om hur man kan nå sin drömkropp. Jonna väger idag hälften så mycket som hon gjorde för två år sedan.

Många känner idag att de inte hinner med jobb, barn, skola och träning. Det som ofta faller bort är träningen, vilket leder oss till de hundratals dieter som finns idag för att effektivisera vår vardag.

Ny forskning från Linköpings universitet visar dock att den enda vägen till drömkroppen är en kombination av träning och sund kost. I studien delas 435 överviktiga kvinnor i ålder 20-45 upp i två olika grupper, som skulle testa två olika metoder. Den första gruppen skulle enbart använda sig utav en så kallad pulverdiet och fick enligt den endast äta 1200-2000 kalorier om dagen, beroende på startvikt. Den andra gruppens uppgift var att träna 45 minuter per dag fem gånger i veckan och äta en sund kost som bestod utav 60% frukt & grönt,10% långsamma kolhydrater och 30% protein. Studiens resultat visade att gruppen som enbart gick på pulverdiet förlorade i genomsnitt 2,4 % av sin startvikt. Den andra gruppen förlorade i genomsnitt 10,8 procent av sin startvikt och förutom att förlora vikt så förbättrande de även balans, styrka och kondition.

Vi träffade dietisten Jonna som själv varit överviktig och som vände sitt liv totalt när hon bestämde sig för en sundare livsstil. Hon har själv varit i ”träsket” med alla så kallade genvägar och provat metoder som GI, LCHF och olika pulverdieter utan resultat. Samma resultat med de olika kommersiella träningstipsen om hur man kan går ner flera kilo på bara några dagar. Men en dag fick hon ett besked som ändrade allt. Hon fick veta att hon var i ett tidigt stadie till diabetes typ 2 och hon ombeddes av läkaren att ändra sin livsstil totalt. Jonna åkte direkt och köpte ett gymkort i ren panik, det kändes som att varje minut som hon inte ändrade sin livsstil kröp diabetesen längre in i henne. Hon började äta mycket grönt och drog ner på kolhydrater så mycket som möjligt. Dagen efter läkarbesöket gick hon till gymmet och eftersom hon inte tränat på flera år hade hon en kondition på noll.

Jonna berättar: - Det första gympasset var fysiskt jobbigt men eftersom jag då fortfarande hade kvar paniken för sjukdomen så orkade jag kämpa. När jag skulle ta mig till det tredje och fjärde gympasset tog det emot rejält.

Jag blev medveten om hur andra tittade på mig och jag märkte inte någon skillnad utseendemässigt, vilket gjorde att jag slutade tro på mig själv.

Jonna ville ge upp efter det fjärde gympasset men med hjälp av familjen fortsatte hon att gå och träna regelbundet. Efter att tre veckor hade passerat korsade hon en gräns där hon såg och kände skillnad.

- Jag slog ett rekord på crosstrainern vilket var ett stort genombrott, dagen efter märkte jag alla skillnader träningen gjort både fyskiskt och psykiskt. Jag hade förlorat 5 kilo, var mycket piggare och gladare än vad jag varit på flera år. Träningen förändrade verkligen mitt liv och jag är lycklig över att jag vågade ta de steget. Det gäller bara att bestämma sig så klarar man allt.

Det finns inga genvägar.

Olivia Synnerdahl Foto Mikael Andersson

10

“Det jag älskar med longboard är gemenskapen som finns mellan åkarna och den breda variationen av stilar man kan köra på.”

Foto Fanny Oscarsson

11 1

Longboard – en glädjesprudlande kultur

Nu när sol och värme sakta med säkert sprider sig i Sverige efter den kalla vintern, och när gruset sopas bort från gatorna, ser man dem nästan överallt – longboardåkarna. Longboarding, som under senaste åren i Sverige blivit allt populärare, har blivit en riktig trend - framförallt bland ungdomar. Örebrokillen Oliver Hellberg, 22, jobbar som snickare till vardags, men på fritiden så förvandlas passionen för brädor till något helt annat. Han - som många andra - älskar att åka longboard och den kultur som hör till brädfenomenet.

Det är 7 km från stadens centrum ut till det vackra området Ekeby-Almby. Ett relativt lugnt område nära Hjälmaren som kantas av nybyggda villor och mycket barnfamiljer.

-Longboarding är en relativt lugn kultur, där allt handlar om gemenskap, glädje och att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter, konstaterar Oliver med ett leende på läpparna.

Oliver Hellberg bor hemma hos sin familj i ett stort vitt hus och att komma in genom ytterdörren känns som att stiga in i himlen ungefär då allt är inrett i vitt. I Olivers rum pryds väggarna annorlunda. Hans longboards står uppradade mot väggen, en Millencolin LP skiva och några hattar står snyggt uppradade på en hylla ovanför tvn. Citat såsom ”life on a board” och egenmålade logos av skate-märken sitter uppklistrade mot garderobsdörrarna. En stor svartvit tavla med reggae-kungen Bob Marley hänger ovanför sängen med bokstäverna legend. Hans rum speglar verkligen hans personlighet. Olivers ansikte skiner upp och leendet sprids på hans läppar när han börjar prata om sitt stora intresse – longboard.

Oliver åker longboard i princip varje dag för nöjets skull, men även för att det är ett bra och praktiskt transportmedel. Sena kvällar med grillning, musik och åk med vännerna är något av en vardag för honom. Han äger flera brädor med använder mestadels sin Loaded Dervish, en longboard gjord av bambuträd för flexibilitetens skull. Hans intresse började på riktigt när han gick i 9:an och det var tillsammans med kompisen Erik som det snabbt blev en stor hobby för dem båda.

- Det jag älskar med longboard är gemenskapen som finns mellan åkarna och den breda variationen av stilar man kan köra på. Själv kör jag mestadels freeride och downhill kring trakterna i Örebro, och jag tycker det är riktigt kul att skapa snygga koreografier av tricks jag lär mig och sätta ihop dem till en serie.

Det var flera årtionden sen longboarden lanserades i världen, då surfare ville ha något längre att åka med på land än en skateboard när de inte surfade i vattnet. Som storebror till skateboarden har populariteten för denna långa bräda gått i vågor genom åren, men nu är den i topp och är här för att stanna ett tag framöver.

Nu, fem år senare, är intresset lika starkt hos Oliver och även bland de vänner han umgås mycket med. De filmar varandra när de åker, designar egna mönster av griptapes till brädorna, är aktiva på longboardforum och de ser alltid fram emot det stora longboardseventet som brukar anordnas av Longboardsweden på somrarna i Stockholm.

- The Gathering, som eventet heter, är en väldigt kul grej, berättar Oliver.

-Under en helg i Stockholm får man lära känna nytt folk som alla har ett gemensamt intresse för skate- och longboardkulturen.

Tillsammans cruisar man som tradition genom huvudstaden och där finns även tävlingar och aktiviteter. Eventet är till för både veteraner och nya, så det är definitivt värt ett besök om man är intresserad av longboardnig.

Fanny Oscarsson

12

TATUERINGEN ÄR HÄR FÖR ATT STANNA FÖR EVIGT?

Att se en tatuerad person i dagens samhälle är knappast något som förbryllar någon eftersom att det i dagens samhälle blir allt mer accepterat. Den acceptans som byggts upp kring tatueringen garanterar dock inte att personer med tatueringar undgår att bli diskriminerade.

Diskriminering sker dagligen, speciellt i arbetslivet. Frågan har pågått i flera decennier och lär pågå ett bra tag till. Men är det inte fel att acceptera att någon diskrimineras på grund av sitt utseende?

I dagens samhälle är tatueringar väldigt vanliga och någorlunda accepterat. Kanske mest accepterade är de hos de yngre generationerna. Om vi backar bandet 35 år bakåt i tiden så såg det inte riktigt likadant ut som det gör idag. Innan tatueringarna blev ett mode på 1980-talet så var det mest sjömän och kriminella som bar dom. Tatueringarna fungerade som en form av identifikation för de personerna. Det är nog därför tatueringen ses som något negativt hos den äldre skaran av samhället, just för att det har förknippats med bland annat kriminalitet och allt vad det innebär.

Vad är det då som gör att tatueringar blir allt mer accepterat i samhället egentligen? Jag tror att det är en generationsfråga.

Eftersom att föräldrar präglar sina barn med sina egna värderingar så faller det naturligt att som förälder förhindra att sitt barn skulle tatuera sig, givet att föräldrarna har en negativ syn på tatueringar. Med tanke på att det kom till att bli ett mode att tatuera sig, och blandningen av lättillgängligheten och generationsskiften så tror jag att den negativa synen på tatueringar avtog rejält, men den finns givetvis kvar. Idag finns det säkert lika många tatueringsstudios som det finns cafeer och jag tror varken att du eller jag skulle höja på ögonbrynen om vi skulle gå förbi en tatueringsstudio. Likaså skulle vi inte reagera negativt om vi mötte en person med en tatuering.

Eftersom att tatueringar blivit mer accepterade så skulle man kunna tro att anmälningarna till diskrimineringsnämnden är väldigt få. Det stämmer inte. Personer med tatueringar diskrimineras dagligen. Vi har nog alla hört historier om folk som har antingen fått sparken eller blivit nekade jobb på grund av sina tatueringar. Att man sparkar eller nekar en person enbart efter hur denna person ser ut är givetvis mycket fel och bör klassas som diskriminering. Dessa diskrimineringsfrågor är väldigt breda och har diskuterats i flera decennier och kommer antagligen överleva både dig och mig.

Vad kan man göra åt saken då? Det är en väldigt bra fråga. Jag förstår ju givetvis på en viss nivå varför en person med tatuerat ansikte blir nekad ett servicejobb. Men å andra sidan är det väldigt tragiskt att en person blir nekad på grund av sitt utseende. Frågan är bred och har många förespråkare och motståndare på många olika nivåer. Frågan bör i allra högsta grad tas på allvar.

Jag kan dock inte hjälp att dra lite extra på smilbanden när jag ser en tatuerad person jobba i en offentlig miljö, det återställer min tro på mänskligheten. Hela frågan berör ju ett ordspråk som vi alla är väldigt, väldigt bekanta med.

”Döm inte en bok efter omslaget”.

Låter det bekant..?

Foto Mikael Andersson

13

Adam Bergman

När

Springsteen

är en livsstil

Det finns många trogna Springsteen-fans i Sverige. Rickard Andersson är en av de personer som säger sig sett honom flest gånger. Vi har fått följa med Rickard på konsert, där han berättar om sitt liv präglat av ”Bossen”.

– Den ena konserten är inte den andra lik. Det är det som gör det så speciellt, säger han.

Rickard Andersson står längst fram i kön utanför Friends Arena. Solen skiner och trots att det till och från blåser i ordentligt, börjar våren ge sig till känna. Ikväll är det dags för Bruce Springsteens andra konsert i Sverige på två dagar. För Rickard är alla Springsteenkonserter i Skandinavien en självklarhet.

– Är Bossen där, är jag där, säger Rickard.

50 gånger Bruce Rickard är fyrtio år och har hitintills sätt Bruce Springsteen spela femtio gånger.

– Första gången var 1985 på Ullevi, en magisk konsert jag aldrig glömmer.

Utöver konserterna har han även träffat Springsteen på flertalet signeringstillfällen och en och annan efterfest.

– Bruce är en ödmjuk och trevlig person. Men vem kunde tro något annat, säger han.

Skriver eget och uppträder Att vara ett inbitet fan kräver både tid och pengar. Rickard finansierar sitt intresse genom att på fritiden själv uppträda på pubar där han spelar gitarr och sjunger. Han berättar att han ibland spelar Springsteen-låtar, men att det främst blir eget material.

– Jag är ingen stjärna, men jag hankar mig fram och tjänar lite extra slantar.

Till vardags jobbar Rickard i en skivbutik. Där är han känd för att sprida Bruce Springsteen till nya kunder.

– Självklart pratar jag gott om honom om någon frågar om tips. På så vis hjälper jag ju Bossen att sälja mer, säger Rickard och skrattar.

När klockan börjar närma sig åtta på kvällen har Rickard tagit sig in på arenan. Han står nu längst fram vid scenen.

Publiken på läktarna gör vågen fram och tillbaka. Några fans skriker ”andra sidan är ni klara” medan andra tappert skriker till svar, ”jajamensan, fattas bara!”.

Det märks att stämningen är på topp. Kort därefter står han där på scenen, Bruce Springsteen och hans eget E Street Band. Konserten rullar igång, ljudvolymen är hög och publiken jublar. Rickard står så nära att han flera gånger får ögonkontakt med dem på scenen En bit in i konsertern öser bandet på med låten ”Badlands”. Stämningen kokar. I den lite lugnare låten ”Something in the night” lyser publikens smartphones upp arenan. Även Rickard tar upp telefonen och gungar i takt med musiken. Han ser nöjd ut.

När nära tre timmar passerat spelas låten ”American Land”. Strax därefter tänds lamporna och det är över för den här gången. Applåderna och jublandet fortsätter i takt med att arenan töms på människor. Rickard känner sig nöjd efter konserten.

– Jag gillade att han spelade hela ”Darkness on the edge of town- plattan”. Det är ovanligt att han spelar låtar från det albumet live.

Turnérandet fortsätter Rickard berättar att han blivit medbjuden på efterfest med Bruce Springsteen och bandet.

– Det är ett tag sedan sist, så det är väl på tiden.

Efter kvällen väntar nästa Bruce Springsteen konsert i Åbo på tisdag, därefter är det Stockholm som gäller på lördag igen. Rickard ska se båda, men hoppas på att hinna vila där i mellan.

– Det tär på krafterna att resa runt och se alla konserter. Men det är verkligen värt det.

Till sist vill Rickard hälsa alla som inte sett Bruce Springsteen live ännu.

– Det är dags nu, ni kommer inte att ångra er. Det är en upplevelse att minnas hela livet, avslutar han. Sedan hoppar han in i en taxi med destination Grand Hotel, där efterfesten med självaste Bruce ”Bossen” Springsteen kommer äga rum. Förmodligen natten lång.

Elin Eriksson

Foto Mikael Andersson

14

I nästa nummer av

ONCE

Sommarspecial

Tågluffa eller båtluffa?

Våra experter överväger för- och nackdelar

Springa marathon Maratonlöparen Clara berättar och tipsar

Lära dig surfa i sommar?

Tävla med Once och vinn surflektioner

En guide till nästa musikfestival Allt du behöver veta inför musikfestivalerna i sommar samt redaktionens egna historier och tips

Foto Mikael Andersson