Varför tar vi studenter egentligen tjack?

TEXT LOVE BOOK ILLUSTRATION MINA TAVAKOLI

I mina tidiga tonår fastnade jag för en mysig amerikansk sitcom från 80-talet vid namn “Fem i familjen”. För er som inte känner till serien handlar den om ett liberalt hushåll i Ohio under Reagan-eran där tonårssonen Alex Keaton (spelad av Michael J. Fox) motsätter sina föräldrars boomer-hippie-libtard fasoner genom att vara en överambitiös Reagandyrkande republikan. Som ni själva kan tänka er; mysfaktor 10 000.

Under en extra jobbig tentaperiod vänder sig Alex till sin syster Mallory som tydligen kan fixa fram “bantningspiller” vilka ska kunna hjälpa honom att ta sig igenom den tuffa perioden. Vad jag inte förstod vid 13 års ålder är att det pillret i själva verket består av samma aktiva substans som min socialarbetande pappas klient “Johnny med tungan” missbrukat hela sitt vuxna liv. Den enda skillnaden är att tjacket Alex stoppade i sig med största sannolikhet hade en högre renhetsgrad än det som Johnny brukar få tag på i knarkrondellen utanför folkets park i Malmö.

Ovan nämnda sitcom-avsnitt indikerar på att användandet av prestationshöjande substanser för att hjälpa en i studierna inte är ett nytt fenomen. Faktum är att Time magazine publicerade en artikel på ämnet redan 1937 under rubriken “pep-pill poisoning”. På den tiden rörde det sig om det luftvägsvidgande läkemedlet Benzedrine som hade börjat nyttjas av universitetsstudenter runt om i landet. Benzedrine var inget annat än ren amfetamin, precis som Alex bantningspiller. Läkemedlet är numera mest känt för att man gav det till soldater under framförallt andra världskriget och vietnamkriget för att förbättra deras uthållighet och fokus ute på slagfältet.

Vad är då dagens studenters drug of choice? Svaret är att det mer eller mindre är samma som det alltid varit; tjack. Eller i mer medicinska termer: Amfetaminderivat i form av receptbelagd ADHD-medicin. I USA där ADHD-medicin förekommer bland studenter i större utsträckning heter det Adderall medans det i Sverige rör sig om framförallt ritalin och concerta. Adderall består av fyra olika amfetaminsalter, concerta och ritalin har Metylfenidat som aktiv substans vilket innebär att dessa i praktiken inte är amfetaminderivat. Men på grund av att effekten mer eller mindre är densamma (har jag hört), och för att det är lättare för mig som skribent, väljer jag att sporadiskt kalla alla dessa läkemedel för plugg-tjack.

Så! Till den stora, avgörande frågan som alla vi genvägskåta studenter ivrigt väntat på: presterar man bättre av plugg-tjack? Det förenklade svaret är; nej. Inte bättre, men längre. I flertalet amerikanska studier har man genomfört diverse etablerade kognitionstest och inget tyder på att det finns statistiskt belägg för att studenter (som inte erhållit en ADHD diagnos) blir smartare av plugg-tjack. Den egna upplevelsen av att man presterar bättre ökar däremot lavinartat. Hur kan det då komma sig att så många studenter påstår att deras betyg förbättrats efter att de börjat knapra piller? Om dina betyg förbättrats efter att du regelbundet börjat poppa tjo så är det förmodligen p.g.a. en av tre anledningar; Slumpen, du har ADHD eller ADD men har inte diagnoserats ännu, eller för att du helt enkelt inte hade suttit i bibblan tio timmar på raken om det inte vore för att du gick på en centralstimulant som gjorde att pluggandet blev nästan lika lockande som att scrolla igenom din skräddarsydda redditfeed.

Att dessa läkemedel gör att det är lättare att hålla fokus under en längre tid råder det inget tvivel om. Det är just det som de är till för. Det är också värt att belysa den positiva effekten som ADHD-medicin har för alla med diagnosen, många som tack vare den hjälp som finns kan gå på universitetsutbildningar som de fått höra som barnsben att de inte var lämpade för. För dessa studenter handlar det inte om en genväg, det handlar om att jämna ut spelplanen, att göra det rättvist. Jag väljer att inte heller döma de som använder plugg- tjack som prestationshöjare (vissa hade på goda grunder kunnat kalla det hyckleri). Jag skulle däremot vilja veta vad som är den bakomliggande orsaken till det. Om det är för att överhuvudtaget klara av skolan borde du kanske överväga att gå en utredning så att du kan få medicinerna i rätt dos och på laglig väg. Om det däremot är för att du går indek och måste klara av att plugga 12 timmar om dagen för att överhuvudtaget ha en chans att landa ett Mckinsey- gig kanske du borde fundera

över om det går genom gammal hederlig studieteknik och en god natts sömn. Med en arbetsvecka på över 70 timmar lär det nämligen inte bli lätt när det sen är dags att trappa ner på knapprandet.

Corona + Utbytesstudier = Mardröm?

TEXT OSQLEDAREN ILLUSTRATION SABINA NORDELL

Att vara långt ifrån sitt hem när krisen slår till kan kännas jobbigt. Att vara i ett annat land kan orsaka stora problem för resor och kanske eventuell sjukvård. Men det kan kanske också ge ett utifrånperspektiv på krishantering, och hur det är att ta svåra beslut kring något man aldrig varit med om eller kunnat förutse. Osqledaren har talat med några utbytesstudenter från KTH för att ta reda på mer.

Danmark Jussi Kangas och Platon Woxler, år 4 på medieteknik, utbyte på Danmarks Tekniske Universitet strax utanför Köpenhamn.

De är knappt så att vi minns hur det var att faktiskt gå på en föreläsning eller äta i skolans matsal. Just nu har vi haft distansstudier i två veckor, men det känns som fyra. Dagarna ser ofta likadana ut och flyter ihop till ett. Dagens höjdpunkt är den rutinmässiga “gubbpromenaden” runt kvarteret för att hålla oss i trim. Det svåraste med distansstudier är att man alltid sitter hemma vilket gör att motivationen tryter lättare och vi blir mer odisciplinerade. Men upplägget med distansföreläsningar har annars fungerat bra.

Danmark är ett av de länder som drabbats svagast av covid-19 hittills men som varit riktigt snabba med hårda åtgärder. De var bland de första att stänga alla skolor och gränser. Snabbt efter det stängdes även alla pubar, cafeer, museum och andra kulturevenemang. Förutom lagar på nationell nivå har även vår hyresvärd valt att ta i med hårdhandskarna. På bostadsområdet får vi inte längre umgås i grupper som är större än fem personer och det är absolut förbjudet att ha fester. Om vi bryter mot någon regel så riskerar vi att bli omedelbart vräkta. Som grädden på moset har de dessutom uppmanat oss att tjalla på varandra om vi ser någon bryta mot reglerna.

Våran upplevelse av denna potentiella samhällskollaps skiljer sig från andra utbytesstudenter för att vi är så pass nära Sverige. Vi har aldrig varit oroliga över om vi kan komma hem igen. I värsta falla om Öresundsbron skulle stänga ner kan vi alltid bygga en flotte för att ro hem till Sverige från Helsingör.

Dock har vi sett stressen på nära håll, flera av våra kompisar har behövt åka hem under dessa veckor vilket varit tråkigt. Som tur är finns det fortfarande gott om öl på Netto.

portugal Linda Cnattingius, år 4 på medieteknik, utbyte på Instituto Superior Técnico i Lissabon.

I denna stund befinner jag mig i Lissabon. Även min skola har nu varit stängd i över 2 veckor och all undervisning sker online. För lite mer än en vecka sedan utlöste även Portugal nationellt nödläge vilket förde med sig en hel del restriktioner. Alla affärer förutom mataffärer, apotek eller liknande är stängda och man får endast gå ut för ärenden, jobb eller motion.

Mitt universitet agerade väldigt snabbt. Portugal hade knappt några fall då och ingen kunde ens föreställa sig det som sedan blev. När vi först fick höra att skolan skulle stängas så tror jag många av studenterna uppfattade det som ett extra långt påsklov. Första ”lediga” dagen spenderade nämligen många på stranden. Det var först dagen därpå som man insåg allvaret. Mataffärerna tömdes, affärerna stängdes och den ena efter den andra av de vänner jag lärt känna åkte hem. Även flera av mina rumskompisars föräldrar tvingade dem att åka hem och på mindre än en vecka gick jag från att ha sex rumskompisar till två. Vid den här tidpunkten var jag fortfarande motiverad till att stanna. “Det kommer nog bli bättre om några veckor” tänkte jag och KTH (och Sverige för den delen) verkade inte särskilt oroliga över att få hem sina studenter (eller medborgare) heller.

Jag försökte göra det bästa av situationen tillsammans med mina rumskompisar. Vi gick ofta på promenader, såg solnedgångar vid olika utsiktspunkter och lagade middagar tillsammans. Allt fungerade helt okej tills min hyresvärd tyckte att det var en bra idé att låta nya människor flytta in i de tomma rummen - mitt under pandemin. När man sedan försökte resonera om att det beslutet kunde vara en hälsofara för oss nuvarande hyresgäster fick man ett nedlåtande svar tillbaka. Kombinationen av pandemin, restriktionerna och knaset med hyresvärden fick mig att ta beslutet att köpa en biljett hem. Det kändes nästan lika bra, speciellt då det inte kommer påverka mina studier då jag kommer kunna fortsätta på distans. Men det ju är såklart väldigt tråkigt att avsluta sina utbytesstudier i förtid.

Carl Järmyr Eriksson, år 4 på farkostteknik, utbyte på Instituto Superior Técnico i Lissabon.

Hade iallafall tur med vädret.

USA Anton Thorell, år 3 på farkostteknik, utbyte på The University of Texas at Austin.

Har i skrivande stund lämnat landet i väst och The Lone Star State. Den första stora smockan “The Rona” gav oss var när den världsberömda musik-, film- och techfestivalen South by Southwest i Austin blev inställd. Det känns som en evighet sedan. För att ha något att göra på spring break styrdes istället kosan till Kalifornien för egen del. San Francisco, nu lever vi om, tänkte jag. Men San Fran var ju ett av de värst drabbade områdena i USA då. Här gick myndigheternas rekommendationer på några dagar från att hålla avstånd till andra människor till tvingad nedstängning av i princip alla verksamheter. Att leva om fick lov att ske i hemmets lugna vrå.

Vid denna tidpunkt började också folk resa hem. Utbytesstudenter till sina hemländer, amerikanska studenter till sina familjer. De flesta av de jag umgicks med lämnade delstaten, undervisningen skulle ske endast online, klubbar och barer stängdes ned, rykten om lockdown även i Austin började gå – var det verkligen värt att stanna? Ett beslut tas när svenska myndigheter eller KTH ger en rekommendation eller påbud, tänkte jag. Men något sådant besked uteblev, och ambivalensen ökade. Medan tyska, norska och danska utbytesstudenter blev hemkallade med hast, menade KTH att det eventuellt kan bli svårare att hitta billiga flygresor i framtiden, men kunde inte garantera något – som enda “råd”. Tack.

När borgmästaren i Austin till slut gick ut med att lockdown inte är uteslutet, togs beslutet från min sida – jag åker hem.

Undervisningen från UT kommer fortsätta online vilket känns bra, men det är ledsamt att behöva lämna sina utbytesstudier i förtid, när man byggt upp en förväntan på resan under ett helt år sedan ansökan. Och jag hade så mycket kvar att göra! Men jag är ändå tacksam för tiden i Austin jag fick och de människor jag hann träffa. Efter att inom en period av två veckor ha delat flyg med personer från både San Francisco och New York, pågår nu karantänande för fullt. En kritik, som jag tror många utbytesstudenter kan delta i, är att varken KTH eller THS gett någon vägledning kring våra studier eller att resa hem, till oss utbytesstudenter. Det blir uppenbart att det inte är normalt, när man ser hur andra studenter behandlas av sina hemuniversitet.