Österlen360 2 -3 2016

ÖSTERLEN 360° nr 2-3 2016 | Österlens största kulturmagasin | 45 000 läsare

PARADIS NINNIS TRÄDGÅRD CAROLINE MÅRTENSSON LILLEMOR HUSBERG LÖVGRODANS BETYDELSE Österlen 360°

1

norrgavel

2

Österlen 360°

Österlen 360°

3

Ledare

Medarbetare i detta nummer: ALICE BINDBY

Det finns vissa miljöer på vår jord som har något alldeles speciellt. För många av oss är Österlen just en sådan plats, en Edens lustgård att leva, bo och verka i.

PARADIS har också blivit övergripande tema i detta tjocka sommarnummer. Vi har valt att utforska begreppet paradis genom en rad spännande samtal. Utgångspunkt är prästen Jonas Floraeus som på 1700-talet utnämnde Haväng som platsen för det himmelska paradiset. Ravlunda har också varit i fokus för konstnären Caroline Mårtensson som i debattsökande projekt problematiserar vårt förhållande till naturen och odlandet.

Vi porträtterar arkitekt Lillemor Husberg och talar om vikten av att skapa rum och miljöer som på djupet är bra för den enskilda människan.

Paradis innebär ofta referenser till den egna barndomen, ett paradise lost som speglas i krönikan om lövgrodans betydelse. Längre ut i naturen går vi i sällskap med forskaren Ebba Lisberg Jensen för att se vad det är för faktorer som gör att man känner sig hemmastadd i ett landskap. Vi besöker även Ninnis trädgård, en sinnebild av det jordiska paradiset. Och så pratar vi med några kulturpersonligheter om vad paradis innebär för dem personligen.

Till de gröna förtecknen i sommarnumret hör satsningen på att lyfta trädgårdskulturen i vår region. Österlens Trädgårdsrunda fortsätter att växa och utvecklas. Vi har gjort en särskild bilaga med program, kalendarium och karta för hela trädgårdsrundan i sydöstra Skåne.

Och så bjuder vi på våra bästa recept på sommarens godaste bär.

Och som alltid finns det en och annan överraskning!

Varmt välkommen till ett nytt nummer av Österlen 360°!

Anna Gunnert & Sophia Callmer Chefredaktörer

Fotograf som studerat etnologi samt teateroch filmvetenskap. Älskar ljuset i världen, både bokstavligt och metaforiskt. Försöker fånga det besjälande ljuset med kameran.

Bor i Röddinge vid vackra Fyledalen tillsammans med man och hund.

JENNY HARGNE Bor i Smedstorp med älsklingar i olika storlekar och arbetar som fotograf, illustratör och surdegsbagare på KIN bageri, driver KIN i Simrishamn. Utbildad inom foto, formgivning, konst och barnlitteratur.

Försöker omfamna helheten. http://jennyhargne.com

ROBERT IWENSTAM Robert Iwenstam är arkivarie vid Lunds universitet, och som ibland, likt farbrorn som inte ville bli stor, distraheras av något annat.

ELISABET NORIN Författare, pedagog, utvecklare och skribent. Specialområden: litteratur, skrivande och pedagogik. Bor med make och katt i Bjärsjölagård, har kontor och kurslokaler i Öved, vilket ger världens vackraste väg till arbetet. www.elisabetnorin.wordpress.com

MARTIN STOLTZE Frilansande fotograf och skribent med natur och kulturhistoria i fokus. Arbetar även med grafisk form och utställningsproduktion till muséer. Gillar att upptäcka nytt i det kända.

Har hittat massor av okända hällristningar på Bornholm och letar upp spännande platser i den skånska naturen.

METTE WIDE Konstnär, Mette Wide, i hennes bildvärld finns rörelse från det nära och påtagliga ut mot en oändlig rymd. Det här är ett måleri som präglas av naturlagar och kaoskrafter som sätts i spel. Hon arbetar med slumpen men styr skickligt processen i den ena eller andra riktningen. http://mettewide.blogspot.se

OLA ÅSTRAND

4

Österlen 360°

Innehåll nr 2-3 2016

Ola Åstrand är en svensk konstnär och curator. Han använder sig av associationsrika symboler och blandar inslag från popu lärkultur och olika undergroundkulturer. I hans verk finns referenser till serieteckning, kitsch, punk och proggens affisch- och plakatkonst. http://olaastrand.blogspot.se

Ledare 04 Ninni Henriksson 06 Lillemor Husberg 14 Caroline Mårtensson 22 Lövgrodans betydelse 28 Ebba Lisberg Jensen 30 Jonas Ahlner 34 Karin Anker 36 Sylvia Carlsdotter 38 Ola Åstrand och Mette Wide 40 Vid oro–hund eller natur, krönika 42 Jonas Floreaus 58 Bär 62

Österlen 360°

5

NINNI HENRIKSSON att genom en trädgård återskapa ursprunget

TEXT JENNY HARGNE

Längs den kurviga vägen ner mot Baskemölla från Gladsax kan man, om man är uppmärksam, hitta en småskalig ekologisk odling halvt gömd bakom en snävt skuren infart. Just på väg nedför backen mot byn, där havet glittrar och bländar soliga dagar. I skyddat läge strax innanför landsvägen ryms den frodiga köksträdgården. Vildvuxen, kuperad och varierad, med ett tunnelväxthus och ett gäng höns som går och sprätter och kacklar stolt när de just gömt ett ägg i något skrymsle. Ett par lamm betar i gräset mellan odlingarna, fjärilar fladdrar runt blommande örter och i hängpilen sitter småfåglar och tjattrar. Säkert ligger en och annan orm och solar sig på gärdsgården som gränsar till världen utanför. Det här är Ninnis trädgård. Här odlas ekologiska grönsaker, frukt och bär som sedan några år levereras till hushåll 6

Österlen 360°

FOTO SOPHIA CALLMER

och lokala caféer under skördesäsongen. I det egenhändigt byggda huset bor Ninni med familj, som genom odlingen är näst intill självförsörjande på grönt. Ninni och hennes man Ian Rutherford kom till Österlen för första gången 2001 och besökte då Baskemöllas ekoby. År 2003 gick de med i ekobyns förening där de såg möjligheten och förmånen att få tillgång till en gemenskap med likasinnade och en bit mark i vacker natur att landa på och kalla hemma, efter många års resande i södra Europa.

– Nomadlivet var kul, men tröttande. Vi hade under några år hjälpt till med att starta upp ett flertal småskaliga ekologiska odlingsprojekt runt om i Europa. Vi flyttade runt mellan olika ekoprojekt med ett litet barn och ett till på väg och hade vår bas i en enkel husbuss. Det var dags att skapa någonting eget.

Under Ninnis utbildning till trädgårdsmästare i Finland, hade det mesta handlat om trädgårdsodling på konventionellt sätt. Men med sig hade hon också sin farmors odlingsintresse och ett mer naturligt sätt att tänka kring ekologi och mångfald. När Ninni efter sin utbildning och ett par års arbete som trädgårdsmästare ville vidga sina vyer, hamnade hon som volontär på en ekologisk vingård i Frankrike. Senare mötte hon Ian, uppvuxen i Norra England, som delade hennes intresse och de fortsatte tillsammans att resa runt som volontärer mellan ekoprojekt på sydeuropeiska gårdar.

– Jag upptäckte en kollektiv gemenskap i nätverket kring de ekologiska odlarna som lockade och inspirerade. Man levde nära varandra. Enkelt och i samklang med naturen. Människor i olika åldrar Österlen 360°

7

“Tomten på ett tunnland var då en åker på en nordostsluttning. Något hus fanns inte. Visionen var en naturlig, fortgående och bestående odling.”

från varierad bakgrund, men med den naturnära odlingen som gemensamt intresse, samlades. Vi delade arbete, glädje och kunskap. Det var den tanken som jag bar med mig när vi hamnade i Baskemölla, säger Ninni. Att skapa ett småbruk i harmoni med naturen. Att producera småskaligt till försäljning, självförsörjning samt ha möjlighet att dela med mig av mina kunskaper till andra.

Tomten på ett tunnland var då en åker på en nordostsluttning. Något hus fanns inte. Visionen var en naturlig, fortgående och bestående odling. I odlingssammanhang kallad permakultur, ett sammandrag av orden permanent agrokultur. Vid odlingen tar man avstamp i naturens växtsätt och mångfald. Alla arter på en odlingsyta samverkar och drar fördel av varandra. Arbetet med att återskapa en ursprunglig miljö med varierad växtlighet och möjlighet att hysa mångfald och artrikedom påbörjades således i lugn takt i Baskemölla ekoby. Och byggandet av ett hus för människorna att leva i förstås.

Mitt i projektets uppstart fick sonen Viktor, som då var fem år, ett allvarligt sjukdomsbesked. I ett och ett halvt år pendlade familjen mellan sjukhus och tillfällig bostad. Bygge och grävande gick på lågvarv. Men Viktor var under sjukdomstiden med och bidrog med idéer och ritade på planerna kring det nya huset och trädgården. Familjen planterade de första träden tillsammans.

– Man bearbetar jorden genom att gå ut och vända den. Och man bearbetar sorgen.

Viktor gick bort 2005. Arbetet med trädgård och hus blev livsnödvändigt för att klara dagarna. Det var Viktors trädgård också, trots att han inte längre 8

Österlen 360°

fanns där fysiskt.

– Att vara närvarande i nuet var tvunget.

En dag i taget. Projektet blev ett redskap för att klara sorgen.

Trädgården och huset byggdes upp parallellt för hand med ihopsamlat återvunnet material eller det naturen kunde ge.

Och i takt med att det fanns material att hitta till överkomligt pris.

– Mitt aktiva livsval har varit att förenkla, skala ner och leva enkelt nära naturen och familjen. Vi tog inga stora lån i samband med husbygget som binder upp och kräver jämna inkomster. Därför har vi också valt bort vissa bekvämligheter som andra tar för givet. Att vara fri att kunna välja vad jag vill syssla med och ägna dagarna åt är viktigt för mig. Det är mitt paradis.

Huset byggdes av trä, halm och lera.

Sluttningen terrasserades, jorden förbättrades och läplanteringar etablerades för att skapa bättre odlingsförutsättningar.

Stort fokus låg på att skapa skydd. Skydd mot vind, mot vägen intill och mot angränsande åkermark som regelbundet besprutas med konstgödning och diverse bekämpningsmedel. Allt för att ordna de bästa förutsättningar för en naturlig biologisk miljö att kunna trivas och frodas. Alla arter som tillförs Ninnis permakulturodling har en nyttoaspekt.

Perenna örter som salvia och timjan växer tillsammans med självsående blommor som gurkört och ringblomma mitt ibland odlingsbäddarna med ettåriga grönsaker.

Det är ett sätt att locka nyttoinsekter.

Den snabbväxande pilen och nästan lika kvicka alen som växer nära den naturliga lilla dammen blev snabbt en mellanlandningsplats för småfåglar som håller beståndet av skadeinsekter nere. Vinbärs-

buskar och hallonsnår är fina gömställen för igelkottar. Hönsen lägger ägg förstås, men blandar även ner ny gödsel i jorden och äter småkryp. De små lammen som lånas in varje vår och föds upp med flaskmatning, underhåller döttrarna Ellie och Rosie och alla grannbarn, samtidigt som de agerar gräsklippare i mobil hage.

– Fjärilar, bin och humlor finns det gott om i min trädgård. Kålfjärilar, bladlöss och andra skadedjur finns däremot sparsamt, så planen verkar fungera.

Det tog några år. Men huset blev ett hus. Och trädgården spirar. Och varje säsong kommer tio till femton odlingsintresserade volontärer från hela världen, som genom olika organisationer hittar Ninni och hennes småskaliga ekobruk och hjälper till med arbetet kring gården.

När de reser vidare bär de med sig nya insikter kring hållbar odling och alternativa livsval. På så sätt sprids idéer och kunskap. Och skörden? Förutom att grönsaker och bär hamnar på familjens matbord så säljs prenumerationer på grönsakslådor till privatpersoner under sommarhalvåret och de landar som högt uppskattade leveranser hos mindre caféer och butiker.

Vi går en sväng genom dagens vilda österlenska vind till det varma och fuktiga tunnelväxthuset. I mitten står en stadig fikonbuske med knubbig stam. Under den växer små skira plantor i skyddande odlingslådor medan de större exemplaren redan har planterats ut och får plats att bre ut sig. Sallad, kålrabbi, rädisor, majrovor och flikiga asiatiska blad.

– Just det här är specialbeställt av kökschefen på restaurangen Daniel Berlin i Skåne Tranås. De ska ha leveranser varje vecka den här säsongen. Det kräver planering för omlottsådd, tid för skörd Österlen 360°

9

10

Österlen 360°

Österlen 360°

11

och tillgängliga ytor, säger Ninni och vattnar de ömtåliga plantorna med ljummet vatten, så de inte chockas av kyla.

Med vintern kommer vilan. Hönsen flyttar in i växthuset där de sprätter, vänder jord och gödslar. Den finska massugnen, som fungerar som en effektiv kakelugn, Jag undrar om hon känner sig stressad ger en jämn värme under vintern och i av planeringsarbetet. den gamla vedspisen gräddas surdegsbröd – Alls inte, det går av bara farten, får jag och pizzor med sås gjord på tomater från till svar och hon visar mig ett schema som sommarens skörd. hon skissat upp för de olika grödorna.

Det är ett snårigt hantverk, att få det att Vårens arbete handlar om planering, klaffa, tänker jag. Och intensivt arbete förberedelse och gödsling av jorden som i perioder. Men stillsamt under vintern. kräver ren muskelkraft. Försommaren Då drejar Ninni. Gör något helt annat ägnas åt att driva upp plantor och hålla - koppar och fat. Men hanterar samma ordning i bäddarna. I juli och augusti lig- jordelement. ger fokus på att skörda och leverera.

– Visst är det mer intensivt arbete under vår och sommar, men det är ingen Dagarna då grönsaksprenumeranterna stress. hämtar sina korgar blir uppskattade dagar – Här sitter jag med dig och dricker te. av samvaro, med fika och umgänge då Och titta, det växer här. Helt på egen barnen leker. Under hösten dämpas tem- hand. Det växer. pot och det mesta som fortfarande växer Hon fingrar lite på en ung men stadig hamnar i familjens skafferi inför vintern. tomatplanta som snart ska flytta ut till 12

Österlen 360°

växthuset där den kommer att samsas med basilika, gurka och chili och växa sig hög, stark och så småningom, utan stress, ge en delikat skörd.

Jag tänker på hur slänten med åkermark som tidigare bara hyste en gröda åt gången, genom kreativa visioner och handgripligt konkret arbete har utvecklats. Nu finns en plats där många arter inte bara trivs och frodas utan även drar nytta av varandra och hjälper varandra, även om det inte alltid sker medvetet.

Och visst känns det då ganska självklart att dra paralleller till hur man kan se på resten av vår stora men ändå lilla värld. http://ninnistradgard.blogspot.se

Österlen 360°

13

Arkitekten

LILLEMOR Husberg strängt, vilsamt och lekfullt TEXT ELISABET NORIN

Lillemor Husberg är välkänd för många på Österlen, en arkitekt med bopålarna nedslagna i Brantevik. Under ett par decennier drev hon som initiativtagare äldreboendet Vigs Ängar i Ystad och gick också in som verksamhetschef, något hon inte hade tänkt från början.

– Empati har vi inte nog av i samhället!

Nu glimmar blicken stark och varm bakom glasögonen. Hennes sätt att tala är uttrycksfullt.

FOTO SOPHIA CALLMER, FRIDA RUNDBERG

småningom flyttade det hit till Äppellunden.

Huset med det strama utseendet är ett av tio på området. Det består av en kvadratisk huvuddel med små fönster runt om, uppe under det breda taksprånget. Genom dem silar ett vackert allmänljus över husets sociala delar, över bottenvåning och över mezzaninvåning.

De många glasade dubbeldörrarna mot söder och väster går ända ned i golv och Här i det vackra – givetvis egenritade öppnar för värme och ljus. Trädgården – huset i Äppellunden i Brantevik bor och det lilla orangeriet på sydsidan skapar hon sedan 2002. Då hade hon redan en illusion av att naturen blickar in i bott många år på Österlen. Vägen hit var huset samtidigt som besökarens blick lång: rötterna finns i Göteborg där hon gärna vilar i grönskan och hittar fokus studerade på Chalmers, via Stockholm hos fikonträdets breda händer. Detaljerna med fortsatta studier samt tjänst på bland är genomtänkta, med avsikt att skapa annat anrika Tengboms arkitektkontor. harmoni. Exempelvis är dubbeldörrarnas De första åren bodde hon i Järrestad och i mått desamma som innandörrarnas. Den Karlaby. En period hade hon sitt arkikvadratiska hustypen är dessutom praktektkontor i Hammenhög, innan hon så tisk: den går att bygga ut, fylla på med 14

Österlen 360°

fler rum mot själva huskroppen. Lillemors arbetsrum är en sådan flygel. Ritbordets vinkel bland mängder av trevliga hyllor och böcker skvallrar om hennes långa yrkeskarriär.

Lillemor fick idén om huset vid Bomässan Bo 97 i Staffanstorp och ritade det för Bo 01 i Malmö. Hemmet fick sedan bli hennes visningshus när stadsarkitekten gav sitt ja till bygge av tio likadana hus i Äppellunden i Brantevik.

– Så huset kom före området.

– Mitt hus är byggt med halmbalar, hästgödsel, sågspån och människohår – fast det skulle ha varit nöthår – och lera.

Väggarna är sedan kalkade. Det är ett urgammalt sätt att bygga.

Lillemor skrattar.

– Med enkelhet håller man nere kostnaderna.

Detta är en grundläggande idé i Lillemor Husbergs syn på sin egen uppgift Österlen 360°

15

som arkitekt. Det skvallrar i sin tur om hennes syn på ansvarstagande. Den inställningen kan innebära att man kan råka möta arkitekten själv när hon hämtar halmbalar eller plockar hästskit på gröningen.

– Det blir en del pyssel.

ofta känt att det inte direkt varit någon fördel att vara kvinna i en traditionellt manlig bransch, även om det på senare år har vänt. Kvinnor hamnar dessutom lätt i att vilja vara till lags: – Man har sig själv att dras med.

Att bygga ekonomiskt och med låga energikostnader var viktigt också när hon Tillgänglighet är en annan av Lillemors för en privatpersons räkning ritade ett grundidéer. Hennes hus – där hon med enfamiljshus på Baskemölla. sin professionella ambitionsnivå givetvis – Jag ville att både byggkostnader och tagit ut svängarna och testat sina idéer energiförbrukning skulle vara låga, säger – vittnar om detta. Inga trösklar, inga Lillemor. Energiprestandan för det här lister, WC-stol placerad så att man kan ta huset blev lägre än för ett typhus. sig dit även med en fysisk funktionsnedsättning. Förenklingen betyder även den De tre sinsemellan olika projekten reducerade kostnader.

Vigs ängar, Äppellunden och bostadshu– När jag bröt benet en av de första set i Baskemölla är anpassade utifrån somrarna här fick jag beviset för att huset miljöer och landskap de ligger i och fungerar ur ett tillgänglighetsperspektiv. givetvis beställarnas och målgruppernas Vid byggande av övriga hus i Äppelvitt skilda behov. Det säger också något lunden valde ägare och byggfirmor ibland om Lillemors yrkesmässiga spann: från mer konventionella lösningar än de som fristående privatbostad till bostadsområde fanns på ritningarna. Orsakerna är flera, över till samhällsnyttans Vigs Ängar med är Lillemors tolkning. Rent generellt är vi en arkitektur som skiljer sig. människor konservativa av naturen och obenägna att ändra våra invanda idéer.

Trots denna vidd finns för den utomByggfirmor är inte heller vana att samar- stående något som kan uppfattas som beta med arkitekter. Dessutom har hon genomgående och gemensamma drag: en 16

Österlen 360°

alldeles egen funktionalism – stram, för att inte säga sträng – men samtidigt både vilsam och lekfull. En syntes av de tre blir Lillemors signum.

– Lekfullheten har också varit viktig för mig. Jag hoppas det inspirerar andra så som jag själv fått inspiration. Det är viktigt med en helhet.

Det finns även en annan personlig anledning till att hon i Vigs Ängar kom att intressera sig för äldres liv och boende: – Min far togs in på sjukhem mot slutet av sitt liv och det var en helt förfärlig miljö. Så borde ingen få ha det. Med skapandet av Vigs Ängar såg jag möjligheten att bygga ett boende som jag själv kunde tänka mig att leva i.

Det fick bli med entreprenad, allt. Nu blickar hon tillbaka, sammanfattar. För tjugo år efter öppnandet av Vigs Ängar har hon släppt engagemanget. Ett annat vårdföretag vann senaste upphandlingen och driver verksamhet. Lillemor Husbergs intensiva liv har stannat till – kanske för första gången någonsin.

Det har varit intensiva decennier med arbetet på boendet på Vigs ängar och med den egna verksamheten. I samband med Österlen 360°

17

starten av Vigs Ängar visade det sig att kommunen borde äga anläggningen.

Lillemor själv gick in som verksamhetsledare för att få jobba med helheten.

Med sin vision som en lysande stjärna: att skapa en miljö som människor mår bra i och att driva boendet till rimliga kostnader utan att göra avkall på kvalitet någonstans.

18

Man skulle kunna tro att ett koncept som sätter individen i centrum – från arkitektens första penndrag till vad som serveras till frukost och hur – blir en dyr historia. Inte alls. På den punkten är Lillemor Husberg tillbaka vid sin hörnsten: – Det ska inte kosta mer att ha det bra!

Bakgrunden till Vigs Ängar står att finna i Ädelreformen som genomfördes 1992. I och med den blev kommunerna ansvariga för vård och omsorg av sina äldre invånare. Med sig hade Lillemor många års erfarenhet av att rita sjukhus Österlen 360°

och vårdinrättningar för psykiatrin, men också för kultur och industri.

– Psykiatrin och insikterna där har varit viktiga. Det som är bra för sköra är bra för alla.

Hon ville undersöka – och bevisa – att det var möjligt att skapa trivsamma, tillgängliga bostäder för äldre och dementa att leva bra i utan att kostnaderna drog iväg.

Situationen 1992 var med andra ord fullkomligt ny. Det fanns inga förebilder på området. Det gällde att tänka nytt.

Vad göra? Socialstyrelsens nationella värdegrund hade en formulering – som står där än idag – att omsorgen ska ”inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”.

Den formuleringen utgjorde riktning för Lillemor när hon ritade de 32 små radhusen för Vigs Ängar – vanliga bostäder med genomtänkt möjlighet till möblering – och grönskande innergårdar

till fastigheten. Inspirerad av antroposofin i material och färger skapade hon en boendemiljö som hade som syfte att vara läkande. Formen blev tre liggande åttor som bildar en öppen men ändå sammanhängande rumslighet. Den empatiska arkitekturen skapar igenkänning hos de demenssjuka som lever där – en viktig strukturell faktor. För den som – med oro i kroppen – rör sig runt i huset finns inget som sätter stopp eller ställer krav på en 180-gradersvändning. Det upplevs befriande, lindrar ångest.

Det var självklart för henne att bygga på ett sparsamt sätt, med kloka materialval. Också husets driftkostnader borde hållas nere – en självklar tanke kan vi tycka nu nästan 25 år senare, men det hade ännu inte fått fäste i tidigt 90-tal, vare sig för privata eller offentliga byggnader.

Från den övergripande formen gick hon sedan ned på en detaljerad nivå.

Det handlade om att välja inredning insiktsfullt och med omsorg: – Det är viktigt att ha empati och professionalism. Gemensamma utrymmen behöver exempelvis vara möblerade på ett sätt som passar den som är demenssjuk.

Den sjuka ska inte behöva uppleva att hon eller han kommer hem till någon annan. Den typen av upplevelser ökar förvirring, osäkerhet och oro.

– Man tror att man sparar pengar genom att låta personalen välja möbler, varpå de väljer sådant de själva trivs med. Det är inte proffsigt. Yngre och friska människor har andra behov.

Lillemor hade inför arbetet med Vigs Ängar studerat danska äldreboenden och sett hur de äldre hade det där jämfört med i Sverige. Hon fann frihet, respekt och helhetssyn i fokus. Stämningen mellan personal och boende präglades av värme och humor, man hade roligt och trivdes tillsammans. De boende kunde

också få en snaps till maten, ett glas vin eller lite likör till desserten – helt otänkbart i Sverige vid den tiden.

Därför ville hon att omsorgen skulle anpassas utifrån varje persons önskemål och livsstil.

– Vi var en idébaserad verksamhet.

Inga gamla och ömtåliga skulle kollektivt ryckas ur sina sängar i ottan för militär frukostdisciplin, till exempel.

– Kropp, själ och ande, säger Lillemor.

Det handlar om att hålla och behålla liv och funktioner när skalet, kroppen, blir sämre.

Därför stannade konceptet inte vid husen eller den fysiska miljön. Att stimulera tanke och känsla blev en hörnsten. En central idé var att låta de äldre och personalen mötas på en jämbördig nivå, exempelvis i gemensamma måltider. Ovant till att börja med, men det skapade en varm och trygg stämning.

Trädgård, odlingar, terapi, massage, bad,

insmörjningar, verkstad, husdjur, musik, måleri – listan kan göras hur lång som helst – givetvis fanns också det vi förknippar med konventionell somatisk vård.

Men till det lades ekologisk mat, lagad på plats av egna kockar. Sinnligheten tilläts genomströmma arbetet för att stimulera kognition och minnesbilder.

Detta var vid tiden ett helt nytt sätt att betrakta och anpassa miljön för människor i den livsfas som kommit att kallas den fjärde. Vi lever längre än någonsin och utgör också en åldrad befolkning som är uppväxta och verksamma i ett samhälle som präglats av demokratifrågor och individuella val. Dessutom är vi fysiskt pigga länge. Våra önskemål och behov ser annorlunda ut än för bara en generation sedan: – Vi är tjugo år yngre än våra föräldrar var vid samma ålder, säger Lillemor.

Den goda vården med hälsan som mål Österlen 360°

19

blev en dans med två samspelta danspartners: professionalism å ena sidan och ren och skär människokärlek å den andra.

Det fick givetvis positiva konsekvenser.

De äldre behövde sällan tung medicinering eller sjukhusvård. Att uppmärksamma de äldres individuella behov och hur de skulle tillgodoses gav omedelbart mätbara resultat. Att få ta sina vardagsbeslut själv, (sovmorgon, kaffe med likör, sitta ute eller inne), att få behålla sin fysiska närvaro och känslighet med hjälp av massage och bad och att vistas i den läkande och lugnande miljön gav livskvalitet. Också personalen påverkades av stämningen i den goda miljön, fysiskt som psykiskt. Sjukfrånvaron var låg, omsättningen bland den välutbildade personalen i det närmaste obefintlig.

Medarbetarna blev ett sammansvetsat team av eldsjälar.

– Ensamma eldsjälar – det fungerar inte.

Lillemor Husberg är bestämd på den punkten. Hon bar också följderna av sin syn på ledarskap och organisation. När 20

Österlen 360°

något skavde tog hon in organisationskonsulter för att granska verksamheten.

Sedan löste medarbetarna problemen – tillsammans.

Under två decennier drev Lillemor Husberg Vigs Ängar vid sidan av sitt arbete som arkitekt. Verksamheten har fortlöpande varit föremål för stor uppmärksamhet i form av studiebesök, forskningsrapporter, tidningsartiklar och priser. Under åren har Vigs Ängar framstått som en dröm i ett land där medierna larmat om sliten personal och vanskötta äldre. Delar av konceptet har spritts till andra kommuner, men ingenstans har andra aktörer tagit till sig helhetstänkandet.

bete med Lisa Ovesen.

Nu går Lillemor Husberg in i en annan fas av sitt eget liv och hon konstaterar när hon ser tillbaka: – Jag har gjort vad jag har velat. Jag ångrar ingenting.

Men sedan åtminstone ett par år tillbaka funderar hon över att formulera sig ännu en gång om Vigs Ängar: – Jag vill skriva en bok till.

Och med sin i grunden göteborgskt kärva blandning av humor och allvar tillägger hon: – “Nu vet jag varför” ska den heta.

Varför blev det inga efterföljare? Det var en rimlig förväntan att ha. Alla var ju nöjda: kommunen, de boende, anhöriga, personal. Med frågan ringande beslöt sig Lillemor för att skriva boken ”Gammal och fri – om Vigs Ängar” (2007) i samarÖsterlen 360°

21

CAROLINE MÅRTENSSON undersökande konstnär av det till synes sköna TEXT ANNA GUNNERT

Frågan om vad vi gör med vår natur och vad naturen gör med oss, men också krig och konsumtion, barndom och minne är några noteringar i mitt block inför mötet med konstnären Caroline Mårtensson. Vi ses en fredagsmorgon i hennes ateljé i Lund. Det är en gammal butikslokal granne med ett vackert koloniområde. Lunds sjudande liv ligger på behörigt avstånd på andra sidan järnvägen. Här är det tyst och avskilt. I ateljén är Caroline dock inte så ofta. Mestadels rör hon sig ute.

– I perioder är jag här och jobbar, men ofta sker arbetet på andra platser, då jag är ute och gör research eller är på exkursion.

22

Österlen 360°

Ateljén fungerar främst som lager och samlingsplats. I rummet ryms spår av äldre verk, hopsamlade växter hänger i påsar på väggen, i hyllorna ligger ramade bilder klädda med skyddande bubbelplast. Ett kabinettskåp med blommotiv och några glaskaraffer kompletterar interiören tillsammans med två skrivbord,

FOTO SOPHIA CALLMER, CAROLINE MÅRTENSSON

två datorer och en smal spiraltrappa som leder ner till källaren med gemensamma utrymmen för de konstnärer som hyr i huset. Med nybryggt örtte i kopparna börjar vi vårt samtal som för oss ut på Österlens vackraste hedlandskap, men även upp till Småland där glasrikets avfall transformerats till installationsbaserade verk. Centralt för dem alla är förhållandet mellan människa och natur, mellan det till synes sköna och dess mörkare baksidor. Hennes arbete är idébaserat och platsspecifikt och omfattar såväl installation, skulptur, foto, video och text. Det är en tvärvetenskaplig, undersökande och processinriktad konst där de teoretiska kvalitéerna dock aldrig överflyglar de visuellt estetiska. Avstamp tar vi i hennes nyss utkomna bok Verkberättelser 20092015.

– Poängen är att jag velat berätta med egna ord! Oftast är det ju någon annan som skriver om vad jag gjort och ibland blir det fel. Här finns också en mängd kringmaterial. Jag vill ge en fördjupning och berätta utan filter.

Caroline är uppvuxen i Påarp utanför Helsingborg, en bygd så starkt präglad av odling att till och med skoltröjorna pryddes av siluetten av ett växthus.

Både hennes pappa och farfar var trädgårdsmästare. När hon berättar för andra om deras yrkesval associerar de flesta till stråhatt, vattenkanna och rofylld skönhet bland rosor och pioner. Verkligheten var dock en helt annan. 1948 köpte hennes farfar lantbruket där han byggde upp sitt trädgårdsmästeri. Odlingen var inriktat på ätbara nyttoväxter som krusbär, tomater och frukt. Men i takt med ökad konkurrens tvangs han, i likhet med allt fler, att specialisera sig. En följd av tidsandan, menar Caroline och talar om massproduktionen av hårt framdrivna växter där varje odlare inriktade sig på en produkt, en form av monokultur som ofta bestod prydnadsväxter. Begonia blev hennes familjs signaturväxt, en blomma hon utgått från i flera av sina arbeten.

– Det är en slit-och-slängväxt, en kitschig blomma som inte har något högt värde, samtidigt som den på ett sätt står för en Österlen 360°

23

lyxkonsumtion då den endast används för att pryda hemmet med.

Med begonian som bärare av frågeställningar har Caroline skapat en serie verk som alla kretsar kring de blomsterfabriker som hon kallar den moderna växtbranschen för. Det är en konservativ värld där ekologiska perspektiv vunnit gehör först på senare år. Med miljöpolitiska frågeställningar högt på dagordningen och ett uppsving av såväl trädgårdsintresset som utbildningar på området har branschen börjat svänga. Den egna erfarenheten av näringen har givit henne en alldeles egen ingång och infallsvinkel i det konstnärliga arbetet. En drivkraft är irritationen över den romantiserade synen på odling.

– Ofta förknippas den med något rent, vackert och ursprungligt. Men den kommersiella odlingen är närmast industriell.

Odling i mindre skala och artmångfald har fått ge efter för storskalighet och effektivitet.

Den fotografiska triptyken Vanitas I-III tar upp just dessa frågor med bilder av färgstarka blomsterhav där mörka gödningstankar anas i marginalen, en24

Österlen 360°

ergislukande ljus- och uppvärmningssystem och slutligen det oönskade och överblivna som slängs på backen. Det sist nämnda har hon även fört in i galleriets utställningsrum. Transition är titeln på en installation hon utfört i Växjö, Göteborg, Malmö, Örebro och Madrid.

Växterna i verket är det faktiska svinnet från odlare som Caroline samlat in och helt sonika dumpat på konsthallens golv.

En dystopisk hög som varierat mellan två, tre meter i höjd och uppemot tjugo meter i omkrets. Prydnadsväxter som är hårt besprutade återvinns inte genom kompostering, utan kastas. Överflödet har flera orsaker. Felaktig prognos vid beställning av sticklingar är en, andra är att växterna inte säljs vid rätt tillfälle och därmed får ett utseende som inte lockar till köp.

– Under utställningstiden förmultnar växterna, men eftersom intentionen med verket är att visa att svinnet är något ständigt pågående fylls tippen på.

Genom att placera blomstertippen i den vita kuben och föra in odlingens vardagsföremål i konsthallen innebär det att en värdeförskjutning sker och objekten får ett annat fokus.

– Jag har vid flera tillfällen använt mig av readymades, av färdiga delar i verken.

Det handlar om att förflytta en situation till en annan. Det är mycket det jag arbetar med. Man får en annan förståelse och uppmärksammar det på ett annat sätt än vad man får när det ligger på sin plats i sitt vanliga sammanhang. I min roll som konstnär kan jag belysa en situation på det viset.

Konsumtionssamhällets avigsidor fångas även upp i Fattigkärr där Caroline problematiserade en prydnadsväxts långa resa från frö till slutlig kund. Hon köpte en rad blommor i snabbköpet som hon sedan torkade, pressade och skapade klassiska herbarier av monterade i enlighet med instruktionerna från Naturhistoriska Riksmuseets botaniska avdelning. Till herbarierna lade Caroline även koordinaterna för deras långa och energikrävande resa. Titeln Fattigkärr är dubbeltydig och anspelar på att just den kärrtypen är Sveriges vanligaste, en artfattig miljö som förekommer på kemiskt sura marker, men som givetvis också anspelar på det andefattiga i konsumtion och sätt att odla på.

– Min arbetsmetod är av efterforskande

karaktär, och där det ena verket slutar tar det andra vid, säger Caroline och reser sig.

Hon öppnar dörrarna till sitt kabinettskåp som är en parafras på Estrid Ericsons och Josef Franks. Svenskt Tenns har växtplanscher hämtade från Linnés Hammarby och går för dyra pengar på auktionshusen. Carolines är från Ikeas serie Ivar som hon klätt med schablonbilder på några av våra hårdast drivna blommor som julstjärna, minipåsklilja, pensé och krysantemum. Flora, plantea ornativae kallar hon verket för och genom tre gluggar i skåpets bakstycke kan man kika in på en rad föremål med anknytning till odling och trädgård, allt från farfars kvarlämnade artiklar såsom besprutningshandböcker och insektsremsor till måttsatser för frukt och exempel på biologiska bekämpning.

Caroline ställer i sina verk frågor, ofta obekväma, och försöker få fram ett faktiskt underlag för debatt. Med ett närmast vetenskapligt förhållningssätt rör hon sig därför medvetet långt från fiktionen.

– Jag vill verkligen kommunicera det här.

Då är det viktigt att det finns bakomliggande fakta. Men mina verk blir ett sätt att förhålla sig till verkligheten där man tar till sig kunskapen visuellt, vilket är ett annat sätt än att läsa rapporter från Länsstyrelsen.

In Special Circumstances kallar hon ett av sina största projekt som visades på Ystads Konstmuseum ifjol. I salarna ställdes Carolines verk från de militära övningsområdena Revingehed och Ravlunda, med bland annat skulpturala skadskjutna träd, mot Gerhard Nordströms klassiska Vietnamsvit. Gemensam nämnare är utforskandet av det som döljer sig i skenbara idyller. För Carolines del började det i sökandet efter natur som av olika anledningar är skyddad från vardaglig mänsklig påverkan. Revingehed låg närmast till från Lund innan hon så småningom röra sig ut mot Ravlunda där hon i flera grundliga studier inventerat marker, växter och mött människor för att diskutera den pågående påverkan på markerna. Resultaten har formulerats i en serie verk som alla har sin utgångspunkt i de båda sandiga hedlandskapen kallade

Landskapets skönhet, Illuminated, Den okulära besiktningen, Det som inte syns, Analysen, I syrenernas tid och Ravheden.

Projekten bygger på tankar kring naturen och om det finns natur som är opåverkad av människan. Vi enas om att idag finns det inte orörda platser längre. Luftföroreningar är globala och når jorden runt.

Vi talar om restaurering av naturområden, men också av hus. Vad är egentligen år noll? När inträffade det? Vilken tid är det som man ska återskapa och varför just den? Det är frågor som inte har givna svar, men som man bör ställa sig och vara medveten om.

De militära övningsfälten är här intressanta ur flera aspekter. De utgör avstängda områden som är skyddade från exploatering i form av byggande av sommarstugebyar, men också marker utsatta för ett hårt slitage. Slitaget har även det för- och nackdelar. Tunga pansarfordon bearbetar marken på ett sätt som faktiskt kan jämföras med äldre tiders jordbruk och som medför en oerhörd artrikedom på de sandiga fälten och dynerna. Tillsammans med att man skjuter sönder och bränner innebär den militära närvaron Österlen 360°

25

paradoxalt nog en ”lagom” belastning samtidigt som bensinslukande maskiner och tungmetaller i ammunitionen innebär negativ belastning på miljön i sin helhet. Motsättningen mellan landskapets skönhetsvärden, krig och miljöförstörelse är något som Caroline har tagit fasta på.

– Mitt arbete grundar sig i förhållandet till en viss sorts problematik, i frågor som jag tycker är viktiga. Det är den komplexa och ambivalenta situationen som jag tyckte var intressant.

26

Hon tar som exempel Krankesjön som är ett eldorado för fågelskådare där hon fascinerades av kontrasten mellan den öronbedövande beskjutningen och fågelkvittret. Ett annat exempel är den spårljusskjutning som hon var med om en novemberkväll som å ena sidan handlar om förberedelser för krig och å andra sidan ter sig som ett vackert fyrverkeri.

Caroline satt mitt i raden av militärer som sköt upp lysraketerna så de andra skulle kunna hitta riktningen som de skulle skjuta i.

– Brutalt, betecknar hon upplevelsen och skickar mig en länk från hennes inspelning, tre minuter i realtid av intensiv beskjutning.

Att vara beroende av och att påverka är Österlen 360°

centrala begrepp i arbetet kring Ravlunda och Revinge där allt inte är vad det synes vara. I projektet ingår närmast arkeologiska inventeringar. För hela området finns djupgående bevarandeplaner och kontrollsystem för att ta hand om artrikedomen på bästa sätt. Caroline berättar om sin upptäckt av ett kalt kors i marken. Grässvålen var borttagen och länge trodde hon att det var en form av helikopterplatta, en markering för att kunna orientera sig ovanifrån. Men det visade sig vara ett sätt att skapa mikrobiotoper för gaddsteklar.

ansåg att idealet hade varit om fälten varit naturreservat, men att det under rådande omständigheter ändå innebär att områdena är skyddade från att bli bebyggda.

Tillgängligheten har därmed blivit större.

Då fälten inte används sommartid är det fritt fram för allmänheten att ströva där.

– Egentligen ville de inte ha militären där, men det är det bästa alternativet nu.

På Ravlunda är allt tydligare än på Revinge. Dessa elyseiska fält vid havet har hon ägnat mycken tid och kraft åt.

Här har hon sökt sig fram i spåren efter de människor som en gång verkat på Relationen till militären har hon analy- platsen. Knäbäckshusens flytt är välkänd, serat även ur andra vinklar. I Landskapets en hel by som fick ny adress. Killehusen skönhet använde hon sig av enkäten som och Bäckahusen är två byar som gick ett konstnärlig metod och ställde en rad helt annat öde till mötes. De sköts först frågor till de som bor på Revingehed. ner innan de sedan brändes upp. Idag Här används inte skarp ammunition, så finns bara en byväg och rester av gamla där finns det fortfarande gårdar kvar där trädgårdar kvar som minner om att platmänniskor tillåts bo, till skillnad mot serna en gång var brukade och bebodda.

Ravlunda. Carolina plockade citat från Nils Ravheden är en som nedtecknat deras svar och parade ihop med fotografi- byarnas historia och fört berättelserna er, vackra landskapsbilder där innehållet om dem vidare. Det är en stafettpinne dock störs av militära inslag. Både text som Caroline tagit upp. Det som återstår och bild gavs samma format och monter- av hans trädgård är idag en fredad zon ades så att det såg ut som fram- och bak- där inga skjutningar tillåts. Caroline har sidan på ett vykort som en hälsning från gjort en smygaktivistisk handling då hon fälten. Överlag visade det sig att de flesta tagit en päronymp från ett av Ravhedens

träd och planterat på militärområdet. En symbolisk akt där Caroline för en del av hans odling vidare. Den fysiska aspekten är viktig i Carolines arbeten.

– Även om vi pratar mycket om miljön så har vi skapat ett stort avstånd mellan oss och naturen. Jag anser att vi måste vara i den. Om man inte har kunskapen och känslan för den i kroppen så vet man inte vad naturen är och hur man ska skydda den och leva i samspel med den. Indirekt handlar mina verk mycket om den frågeställningen.

plommon för att ta prover att skicka in på analys. I svampen, men inte i plommonen fanns tungmetaller. Analysen visade tydligt vad som funnits och passerat på platsen där de växt.

– Det finns hotspot-områden som man diskuterar om de ska saneras. Men att föra bort jorden är också en miljöpåverkan som kan göra mer skada än nytta, menar Caroline.

arbete som beräknas ta upp emot 30 år och kosta en miljard kronor.

Glaskross tippades ofta rakt på gårdsplanen utan en tanke på glasets giftiga innehåll av arsenik. Konstnärernas arbete bygger på forskning som pågår, men även på kommunikation med allmänheten.

Delar av arbetet har visast på Kalmar konstmuseum, vid sidan av konferenser, samtal och workshops. Caroline valde Nu vill hon fördjupa sitt projekt med att gå i närkamp med de mest drabbade en studie av den marina miljön, av all am- bruken där hon samlade in växter direkt munition som går rakt ut i Hanöbukten. från dumparna. Två växter från varje Vi pratar om att människan inte kan Hur påverkar det Östersjön? Vad betyder plats plockades, en skickades för analys fortsätta stå på toppen av en näringspyra- det faktiskt för fisket att det är fritt fram till Lunds biologiska institution, den anmid, utan måste kliva ner från piedeatt skjuta ut på öppet hav? dra placerades i glaskaraff där hon sedan stalen och ställa sig på jämlik nivå med – Det är frågor som jag inte kommer att graverade in analyssvaret. sin omgivning, med djur och natur. få svar på, men som jag vill ställa.

– Vi kan inte klippa banden till naturen, Just nu jobbar Caroline med flera Generellt är Caroline intresserad av ett då undergräver vi för oss själva, säger projekt parallellt. I ett arbetar hon tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Caroline och nämner klassikern Tyst vår tillsammans med en ekolog och en – Vi får en rikare kunskap om vi samav Rachel Carson från 60-talet. landskapsarkitekt. Fokus ligger på havsverkar. Jag tror på det tvärvetenskapliga nivåstigningen och hur vi ska hantera samarbetet där man lära sig hantera En okulär besiktning kallar hon en den. Ett annat är Massa i rörelse och äger varandras praktiker och inte bara dansar annan del för som rör vårstädningen av rum i Småland. Sex konstnärer har här efter den enas pipa. Men det ligger fälten. Militären går som på skallgångsgripit sig an resterna efter glasriket. mycket arbete framför oss alla innan vi linje för att sanera området från am– Mina intressen berör miljöaspekten. når dit. munition för att förbereda markerna för 10 av de 22 värst förorenade platserna sommarsäsongens skjutuppehåll. Caroline i Sverige är glasbruk i Småland. Dessa www.carolinemartensson.se har även parallellt plockat svamp och platser ska nu undersökas och saneras, ett Österlen 360°

27

Lövgrodans betydelse TEXT & FOTO MARTIN STOLTZE

Där jag växte upp fanns det inga älgar.

Vi plockade blåbär och kantareller som i vilken svensk skog som helst, men älgen var ett främmande djur i kategori med giraff. Vi hittade heller aldrig några grävlinggryt i snåren och ingen mård skuttade på stengärdsgården. Mullvadshögar var ett okänt fenomen och inte ens en grävande vattensork härjade min mammas trädgård. I den lilla bäcken strax utanför tomten bodde förvisso, medan jag var ganska liten, ett knubbigt men lagom stort och vänligt djur som hette prumo.

Prumon sågs aldrig, men den åt jordgubbar i vårt jordgubbsland på natten. Senare förstod jag att den nog inte heller fanns, vilket var en stor besvikelse.

Men i sjön fanns guldgröna gäddor och de hade sina ställen vid ytterkanten av näckrosorna. Min kompis kallade fiskesjön för hästhavet, fast det hade han fått om bakfoten. Den hette hestehaven och dess yta tålde definitivt inte att jämföras med havet. Där var mört och småabborre också, men ingen brax eller gös eller någon tremeterlång alltslukande mal som den vi tittade på i boken om sötvattensfisk.

När jag blev en udda tonåring som intresserade sig för blommor och kryp drömde jag om att få se bålgetingen och smörbollen, men de fanns inte heller på Bornholm. För det var där vi bodde. Det är ju så med öar, att flora och fauna gärna avviker lite från fastlandet. Några arter 28

Österlen 360°

har kanske dött ut på grund av isolering eller också har de aldrig tagit sig dit.

Andra arter får så mycket desto större utrymme, så det var gott om liv ändå.

Askarna växte höga runt huset och i askskogen var det blåsippor, ormbär och grönvita nattvioler. Den i Sverige nästan okända tryfjärilen hittade strimmor av sol mellan björnbär och kaprifol. Den stora blå irisen, sälgskimmerfjäril, lockades till hundskit och sura strumpor. Gullvivor och Sankt Pers Nycklar kantade skolvägen – fast vi sade kodrivere och gøgeurter för så heter de på danska. I beteslyckorna bland buskar och berghällar hittade vi hundratals hyldegøgeurt, Adam och Eva, den märkliga orkidén som kan vara antingen mörkröd eller ljusgul eller ibland ha en pinkorange blandningsfärg.

De sista åren hemma såg jag att det gick utför med Adam och Eva, och i dag är de tyvärr borta från nästan alla de ställen där de fanns.

Det här med vad vi såg och hittade i skog och mark betydde mycket i min familj. Min äldre bror var tidigt inne på en bana som biolog och samlade nattfjärilar och köpte böcker och mikroskop för sina sparpengar. Själv var jag inte lika fokuserad, men gillade själva upptäcktsfärderna. Vi hittade märkliga platser och gav dem namn. Ibland visste jag inte om namnen var familjeuppfinningar eller riktiga namn. Kattedammen sa våra gamla bornholmska grannar också, men elefantstenen visste ingen annan om. Den

hette så för att den verkligen liknade en elefantrygg. Elefanten-som-kissar var en klippvägg där vatten året runt silade fram och samlades i en tunn, fritt fallande stråle. Klipporna låg gömda bakom en mur av grönska, men när man gick förbi på vägen utanför hörde man ljudet och någon sade alltid ”hör du elefanten som kissar?” Andra namn var rent beskrivande: Sjön-med-spetsiga-stenen var ett pyttelitet vattenfylld stenbrott där ett trekantigt stenblock stack upp i mitten. Hansens granskog var en granplantering som naturligtvis ägdes av bonden Hansen. Hansens felaktiga granskog ägde han också, men kom man dit hade man gått fel på vägen till Hestehaven. Vem som någonsin hade varit så dum att göra det förstod jag inte. På huggormsstället brukade det verkligen ligga en huggorm vid foten av en enbuske. Huggormstället skulle naturligtvis inte förväxlas med huggormstenen som var en annan plats, där det i min tid inte längre bodde någon orm.

Min pappa var konstnär och målade stilleben och landskap. Han måste naturligtvis ha tittat på omgivningarna med de ögon, men i vardagen förmedlade han en praktisk inställning till naturen.

Det handlade om att hämta ved, om nödvändigheten av gummistövlar och om nöjet med att kissa under stjärnhimlen eller röka i buskarna. Helst både och.

Han upplevde och visade oss det som dök upp, men han uppsökte det inte.

Mamma var omättligt intresserad av allt mellan himmel och jord. I en tid innan internet hade hon en närmast encyklopedisk kunskap, och ibland kastade hon sig över något nytt ämne eller började lära sig ryska utan någon anledning. Vi hade vänner som ibland började prata om, att vår familj levde så nära naturen och att så skulle de också vilja ha det. Det tyckte jag lät pinsamt dumt.

Från Bornholm flyttar man när man ska ha en utbildning. Så är det bara. I mitt fall gick flytten till Århus på Jylland, som är en stad av Malmös storlek. Det var för mig en mycket blandad upplevelse som jag inte alls hade tänkt på innebörden av. En spännande ny värld, men också en förfärlig förlust av allt jag kände till. Runt Århus och nästan inne i stan finns varierad natur, men det hjälpte inte. Det var inte bristen på grönt, men förlusten av betydelse som gjorde ont. Även om skillnaden tvärs över Danmark

inte är dramatisk var detta ett landskap gamla bekanta. Allvarligt har jag tagit i utan ansikte och utan namn på varje sten. betraktning när vi letade hus i Skåne, att Det fanns knappt någon sten. man nog inte kan bo norr om lövgrodans utbredningsområde. I dag bor vi precis på Så småningom blev det bättre tack kanten av det och jag måste cykla en bit vare vänner som kom från olika delar av för att höra dem, men det är inte omöjligt Jylland. Då förstod jag att de naturligtvis att de kommer hit om vi gräver en damm. också hade sina stigar och gamla klätterträd. Men i mitt vuxna liv har jag egentAlla de djur och växter som inte finns ligen, vid sidan om allt annat, alltid letat på Bornholm tycker jag fortfarande är efter omgivningens förlorade betydelse. tämligen exotiska. Jag kan inte köra förbi Vid några tillfällen har jag varit nära att en betesmark i juni utan att kolla om det flytta tillbaka till ön, men det hade nog sticker upp några ljusgula smörbollar. inte varit någon bra idé. Det är ju troligt Mitt hittills enda möte med en utter i att betydelsen inte ligger och väntar där skymningen var som att se en livs levande i marken, utan var något som hörde till prumo. Älgen som oväntat seglar över vårt liv då. Fast jag tror fortfarande jag hygge och stängsel är inte mycket mindre skulle kunna gå till elefantstenen med förvånande än giraffen. De nya varelser slutna ögon. som nu verkligen finns återförtrollar världen. De enda jag letat förgäves efter Nu känns naturen i östra Skåne som ett är Adam och Eva. Arten räknas som hem. Det är mycket som är gemensamt, försvunnen från Skåne, men kanske, inte minst rikedomen på hemliga småstäl- kanske står den i någon bortglömd hage len. Näktergalen och lövgrodorna är som någonstans. Österlen 360°

29

Att flytta från en natur till en annan TEXT & FOTO MARTIN STOLTZE

Det gröna finrummet är titeln på en bok av två forskare inom ämnet humanekologi, Ebba Lisberg Jensen och Pernilla Ouis.

Boken är en sammanställning av flera års studier och intervjuer med människor som har invandrat till Sverige från olika delar av världen. Vad betyder naturen för människor som migrerat? Kan den svenska naturen vara en källa till att känna sig hemma på nytt, eller upplevs den nya naturen som främmande och okänd?

“Innan kunde jag namnen på fjärilar, blommor och träd, sade han. Namnen finns i min poesi.

Nu kan jag björk och gran… och brännässla!”

Akbar Zolgharnian

30

Österlen 360°

är också som skikt av människors liv. Om vi människor har en natur, så är det att vi anpassar oss och ständigt förändrar både liv och syn på saker och ting.

det sig ofta att de kunde ytterst lite om svensk natur i den betydelse som en vanlig naturguide skulle prata om saken.

De kanske inte ens skulle förstå vad guiden menade. Men när vi pratade mer – Jag och Pernilla Ouis blev intresserade kunde det visa sig, att de visst kände till av frågorna om invandrares relation till djur och växter, eller till några liknande naturen då vi följde ett projekt vid i hemlandet, och visste vad de hade för Arriesjön utanför Malmö år 2006. Proanvändning eller betydelse där. Men det jektet drevs av Region Skåne och tanken var väldigt olika. Det finns de som komvar att tillgång till natur och friluftsliv mer från en helt och hållet urban miljö, både var positivt i sig och kanske en väg som till exempel inte har släkt på landet.

Ebba Lisberg Jensen mötte jag en efter- till bättre integration. Men det var uppen- De har varit främmande för natur även i middag i Brösarp. Omgivningar hon själv bart, att det inte var så enkelt. Människor sitt förra land och för dem är även svensk har en relation till. med olika bakgrund har helt olika uppnatur som en stängd bok. fattningar om naturen och om vad som är – Jag har flyttat runt i landet. Jag är upp- intressant att göra där.

– Några sade själv att de saknar ord växt i Blekinge och utanför Göteborg, och namn på svenska. Ett lite speciellt men har bott i Vitaby och Andrarum. Nu – För det första är det ju inte så att män- exempel var den iranska poeten Akbar på sistone har det blivit Malmö på heltid. niskor är lika bara för att de har en annan Zolgharnian som kom till Sverige redan Just nu funkar det bäst så, för det är ju bakgrund än svensk. De kommer från på 1970-talet: Innan kunde jag namnen på där jag har mitt arbete. Men jag tycker alla möjliga olika miljöer och traditioner. fjärilar, blommor och träd, sade han. Namom de kargare färgerna här ute. I västra Men ändå måste man nog säga att det nen finns i min poesi. Nu kan jag björk och Skåne är allt mörkgrönt redan nu i början svenska intresset för natur sticker ut. Vi gran… och brännässla! på juni, men här ute är det långsammare här den där vetenskapliga tillgången som och blekare. kanske grundar sig på Linné. Generationer av skolbarn har pressat blommor – Naturen spelar en stor roll för mig och lärt sig att artnamn var skolkunskap.

Ebba Lisberg Jensen är docent i husjälv, men jag är ingen klassisk artnörd Även om det inte riktigt är så idag är det manekologi på institutionen för Urbana - och jag är värdelös på att hålla liv i en ofta det som vi förknippar med kunskap studier vid Malmö Högskola. Det gröna trädgård! Jag är intresserad av omgivom naturen. Och det kan vara mycket bra finrummet, av Ebba Lisberg Jensen och ningen i stort och hur människor lever i sig, men det leder lätt till att man under- Pernilla Ouis, gavs ut på bokförlaget med den. Min pappa var intresserad av skattar annan kunskap, men kunskap om Carlssons 2014. både natur och historia och han drog natur är ju också hur man rör sig eller vad mig med ut till överväxta torp och andra man använder saker till lämningar i skogen. Det kan vara en nostalgi kring det, men den sortens spår – När vi intervjuade olika grupper visade Österlen 360°

31

vi noterar att... på Elfstrands krukmakeri i Sjöbo blir det återigen en spännande utställning med lergods under sommaren. Årets utställare i den suggestiva miljön är keramiker Alexander Krohn med verkstad på IFÖ center i Bromölla. Han tillverkar handgjord brukskeramik av lergods, som är inspirerad av traditionellt krukmakargods och historiska fynd från järnåldern och framåt.

– I mitt lergods vill jag att man ska kunna känna och se vad det är för material jag använder. Därför glaserar jag oftast inte hela utsidan. Det ger en vacker kontrast i matthet och glans. I den oglaserade ytan kan man se leran såsom händer och verktyg har format den. Spåren finns kvar.

På utställningen blir det bland annat praktfat med fokus på den dekorerade keramiken där vissa dekorer återkommer, men där varje fat får sitt unika uttryck eftersom dekorerna görs på fri hand.

Alexander Krohn är medlem i Konsthantverkscentrum, kollektivverkstaden IFÖ Center, Humleslingas konstnärsgille och är en av “Spjutspetsarna” i Blekinge läns hemslöjdsutvecklares projekt Handicraft Blekinge.

Elfstrands Krukmakeri är ett av Sveriges få välbevarade krukmakerier med en helt intakt verkstad som med sina tre ugnar likt årsringar visar på utvecklingen från 1890fram till 1980-talet. Elfstrands är ett arbetslivsmuseum som levandegör den gamla hantverksmiljön, men också livsvillkor i form av den intilliggande bostadsdelen där familjen Elfstrands bodde med tillhörande uthus för fä och höns samt rum för gesäller. I bostadshuset finns en permanent utställning av fadern Axel och sonen Alberts bruks- och prydnadskeramik. Verkstadsdelen är bevarad i sitt ursprungsskick från den dagen 1987 då Albert Elfstrand avled.

Utställningen öppnar med vernissage lördagen den 2 juli och pågår t.o.m. den 13 augusti. Öppettider: onsdagar 14-17, lördagar 11-15. www.krohnskrukmakeri.se www.sjobo.se/destinationsjobo/kultur/elfstrandskrukmakeri/

FOTO: Alexander Krohn 32

Österlen 360°

Österlen 360°

33

Paradiset ett samtal med prästen JONAS AHLNER TEXT & FOTO JENNY HARGNE

Jag låg bland vitsipporna med min kamera. Det blev ett avtryck från min kropp när jag reste mig. Jag kände mig lite dum som mosade de sköra sipporna.

Minns att en tjock humla vinglade förbi.

Ett grenverk mellan mig och Jonas som stod en bit bort bland de smala stammarna. Och han sa: – Det var sådär det kändes när jag först läste Bibeln. Som om jag betraktade allt som pågick, halvt gömd bakom en lövprydd gren. Jag var verkligen där.

Hörde ljuden, kände dofterna, såg människorna. Betraktade och tog in. Det var i ett materialrum på byskolan i Vanstad.

Jag gick i ettan och kunde redan läsa och skriva. Medan resten av klassen övade bokstäver, satt jag i materialrummet och läste. I en kristendomsbok stod det att Bibeln kunde vara som en spännande äventyrsbok. Jag frågade fröken om jag fick lov att läsa Bibeln. Det var okej, jag fick. Och det var då det började.

Vi möttes kort den vårmorgonen.

Bilder togs. En tid senare ses vi i igen i Jonas arbetsrum på prästgården i Stora Köpinge. En vävd bonad av Adam och Eva i paradiset på ena väggen. En whiteboardtavla lutad mot en annan vägg. Den används flitigt för att anteckna, rita och förklara under konfirmandträffarna.

Så, Jonas? Paradiset?

– Paradiset, Lustgården, Trädgården, är en central berättelse i Bibeln. Och det blir ju såklart min ingång till begreppet.

Berättelsen behandlar hur det är menin34

Österlen 360°

gen att människan ska vara. I vilket tillstånd. När vi befinner oss i paradiset är vi trygga i vetskapen om att någon ser på oss med kärlek och vi ser på andra med kärlek, utan rädsla.

Men verkligheten? Nuet? Vi talar om vardagen. I dagens samhälle lever vi väldigt pressat. Många av oss känner sig otillräckliga. Oro och tvivel i själarna, i blickarna. Hårda skal.

– Ja, livet i världen är krävande. Livet i världen hindrar oss från att vara de vi är.

I bibelberättelsen är det ormens kyliga blick som får Eva ur balans. Rädslan och oron drabbar. Allt annat omkring henne är varm kärlek. Allt. Men där finns en dömande blick som letar upp henne och får henne att tappa fattningen. Hon gör misstaget att svara när ormen ifrågasätter. Försvara. Osäkerheten och skammen drabbar och paradiset faller.

– Att bli älskad och sedd för den man är, är skrämmande. Varje gång en ängel nedstiger från himlen i Bibelberättelsen, inleder ängeln med orden ”Var inte rädd”.

Detta eftersom rädslan förlamar och gör människan oemottaglig för kärleksbudskapet. Det är så lätt att man av rädsla fjärmar sig. Vi är ofta otroligt dåliga på att ta emot. Man måste träna på det. Ödmjukhet är både att våga visa fram sina styrkor och att våga be. Att våga behöva.

Paradiset är också ett tillstånd där vi är mottagliga för det som gör oss gott. Att låta bli att vända sig till blicken som bara

vill sänka, utan istället våga be om och ta emot kärlek och gott. Det finns något friskt i att avstå. Och något friskt i att begära.

Han säger att Paradiset, en vanlig tisdag, kan vara en plats där man känner tillit och gemenskap och inte har behov av att dölja eller gömma undan sig själv.

Bland vänner där man kan ge och ta emot, utan skam, utan tävlan. En plats och ett sammanhang där man kan vara den man är menad att vara, fullt ut.

– Jag tror på att någonting är planterat i oss när vi kommer till världen. ”Detta är Du. Detta ska Du vara.” Livet vi har går ut på att kultivera och förvalta detta.

Som ett träd behöver rätt förutsättningar för att växa och sträcka på sig, behöver människan detsamma. Vi behöver en kärleksblick som är som en lysande sol, säger Jonas och tecknar en stor cirkel med armarna.

Någonting som får oss att förstå och känna att det är meningen att just jag ska leva här på jorden.

På kammen av åsen, den vårmorgonen vi först sågs. Den smala stigen. Jonas hummandes och småpratandes framför mig. Bred blå rygg. Röda håret. Skarpt solljus som mjuknar genom nyutsprucket lövverk. Marken lysande av utslagna vitsippor. Hela marken, hela sluttningen.

Full av reflekterat ljus. Att få finnas i den stunden! Österlen 360°

35

Konstnären Karin Anker och Paradiset TEXT ANNA GUNNERT

Mitt i Kåseberga ligger en bit av Edens lustgård. Närmare bestämt på Smedjevägen 1. En smäcker vit skånelänga i vinkel med vasstak och koboltblå detaljer signalerar själva sinnebilden av klassisk skånsk drömmiljö. Här bor och verkar konstnären Karin Anker sedan tio år tillbaka. Solen gassar och vi slår oss ner i trädgården under parasollet. Morotskaka från ett café i byn står på bordet och te i kopparna. Brisen från havet är frisk denna eftermiddag och Karin är lycklig.

Strax innan vi kom ringde telefonen och hon nåddes av beskedet att hon har fått ett av de hett eftertraktade stipendierna till Axel Munthes villa San Michele på Capri. Så i höst bär det av på några veckors målarresa till denna åtråvärda plats för arbetsro.

– Jag har varit där och ryckt i grinden flera gånger och drömt om att få komma dit och bo, säger Karin och berättar att Italien, och särskilt Toscana, tillhör de platser dit hon gärna återvänder för inspiration.

I september bär det av, men innan dess väntar sommarsäsongen på hemmaplan.

Tioårsjubileet ska firas, den nya ateljén likaså. Italien i all ära, men det är här vid havet på Österlen Karin är som djupast rotad.

– Det är ett landskap som jag envist hål36

Österlen 360°

FOTO ALICE BINDBY, KARIN ANKER

lit fast vid. Mitt revir har hela tiden varit mellan Haväng och Kåseberga, men det har blivit snävare och snävare och nu är det nästan bara här i Kåseberga.

Karin är född och uppvuxen i Höör, men har aldrig känt att det är i inlandet som hon ska leva. Vi pratar om paradis och kommer fram till att många av oss landar i barndomen när vi ska definiera vad och var paradiset är och ligger. Karin berättar att hon var sju år när föräldrarna köpte sommarhus på Österlen och att hon känner sig starkt präglad av denna trakt.

Trånga skärgårdar har aldrig lockat, utan det är de öppna vidderna som drar.

nu i vår har hon invigt sin nya ateljé. Att slippa städa undan och istället få bre ut sig är även det ett paradis för en konstnär som hon uttrycker det. Från takfönstren flödar ljuset och för vinterns mörka dagar är speciallampor med dagsljussken från amerikanska Nasa installerade.

Konstnärskapet kretsar kring ett begränsat antal poler som utforskas på djupet. Lyriskt närmar sig måleriet abstraktionen i poetiska tolkningar av hav och land, himmel och ljus. Koloriten är rik och mjuk när hon fångar horisontens lugna linje.

– Det finns en vila i horisonten som jag både behöver och vill förmedla.

Redan som 16-åring började hon måla landskapet på Österlen. Då tog hon ofta med sig staffliet ut till platser som Stenshuvud och Kivik. Idag är måleriet i huvudsak ateljéarbete, även om hon emellanåt skissar eller gör några av de mindre målningarna ute i det fria, men oftast arbetar Karin på stora dukar inomhus.

– Jag försöker memorera färger och ljuset när jag är ute, men de blir till en helt ny berättelse när jag kommer hem.

Innan flytten till Kåseberga bodde hon och maken Bengt i Malmö, men hans släkt kommer från Österlen och Bornholm så båda närde en längtan österut och när Karin såg huset på internet gick allt fort.

– Nu känner jag att jag fått det precis så som jag vill ha det. Här mår jag bra, det känns hemma för mig.

Karin är den enda åretruntboende konstnären i Kåseberga. Men även för henne startar säsongen med påskrundan då en trogen kundkrets köar när hon öppKarin namnger aldrig platserna hon nar på långfredagen, följt av en sommautgått ifrån i sina verk, utan alla blir till rutställning och en till advent. Tidigare egna världar som inte behöver konkreta målade hon i ena delen av galleriet, men titlar som låser fantasin.

– Mina målningar är inga avbildningar av verkligheten, men jag inspireras av det österlenska landskapets färger, ljus och magin som finns närvarande. Naturen ger mig så mycket. Den energi, och även det lugn som den ger, vill jag överföra i mina målningar till betraktaren.

Motiven fungerar som bärare där färgen är psykologi och känsla. Karin renodlar mer och mer och söker få fram en stämning. Lager på lager av färg läggs på och inför varje ny duk startar ett nytt samtal. Kanske har hon högst tre målningar på gång samtidigt, hon vill inte splittra sig mer. Karin jämför det med att tala med tre olika människor. Det gäller att komma ihåg var man var sist. Vad var det vi pratade om? Men att växla mellan dukarna behövs av rent praktiska skäl. Karin

arbetar i olja, den långsamt torkande, som behöver stå till sig mellan varven.

För Karin är oljans sinnliga karaktär och elasticitet avgörande. Den snabba akrylen lockar inte.

– Det finns ett extra värde när det tar tid, menar Karin. Det finns inbyggt i målningen och det bjuder jag på.

Vi sitter och samtalar bland buxbom, rosor och lavendel, äppelträden blommar och sikten är fri upp mot kullarna mot havet. Fåren betar och Karin säger att här är det idyll i kvadrat. Till Kåsebergas styrkor hör för Karin stränderna och möjligheterna att vandra kilometervis, Ale stenar och dess mystik och den levande hamnen gör sitt till, men också samhörigheten bland ortsbefolkningen och tillgången på viktiga nätverk. Hon tycker

om att vara ambassadör för sin bygd och att möta människor som besöker byn.

Men skulle kanske helst välja bort januari och februari när tunga snömoln rullar in från havet.

– Kåseberga är annorlunda. Skillinge och Brantevik är också paradis, men på ett annat sätt. Här finns karaktären av det gamla fiskeläget kvar. Man åker inte igenom byn utan den är en slutpunkt.

I ateljén ligger en bok på bordet, Den magiska gnistan av Kajsa Ingmarsson.

Och kanske är det här inne som den största elden tänds och själva ateljén är den plats och det paradis där Karin allra helst är. www.karinanker.se Österlen 360°

37

“Paradis är ett förhållningssätt, hur man möter saker. “ vackra platser att sitta på. Här kan man följa solen, eller för den delen, skuggan hela dagen. Vi väljer dock verandan där vi bjuds på grönt te och eget klart, friskt källvatten. Samtalet kommer gång omedelbart. Sylvia berättar med engagemang och passion om sitt arbete. Som chef för Kulturpedagogiska enheten/ Kulturskolan är det hennes uppgift att se till att alla barn får rätt till att på olika sätt möta och utveckla sina olika konstnärliga språk. Sitt arbete har hon till vissa delar skapat själv. Det känns som att hon tog alla med storm när hon 1997 kom till Simrishamn och drog igång Kulturpedagogiskt centrum med en rad kulturpedagogiska aktiviteter för barn.

Under åren har det utvecklats till att även bli en förebild för övriga landet. Den så kallade Kulturgarantin går nu på export från Österlen.

– I en realistisk drömvärld vill vi att alla barn ska ha rätt att regelbundet möta professionell kultur på olika sätt, men också att skapa själva, säger Sylvia.

Sylvia Carlsdotter på Gränslösa Gård paradis präglat av värme, energi och tillit TEXT ANNA GUNNERT

Det är en av vårens vackraste dagar.

Körsbärsblommen står i sitt fulla flor, grönskan spirar i de små hagarna omgivna av stengärdsgårdar och i dikesrenen längs vägen som slingrar sig genom Bästekille Backar växer den vilda körveln.

Gränslösa Gård står det på en skylt, vi svänger av och kommer in i en annorlunda värld som omedelbart känns välkomnande och generös.

38

Österlen 360°

FOTO ALICE BINDBY

Här på gården har Sylvia Carlsdotter bott i tjugo år tillsammans med man och fem barn. Lika länge har hon arbetat i Simrishamns kommun med att utveckla kulturaktiviteter för barn och unga.

Hemmet kallar hon för ett leva-fullt-uthus. Projekten är många. För dagen grävs en stor damm ut, glasverandan byggs vidare på och golvet i köket ska tas upp och isoleras. Drömmen om ett torn finns där

också och den gamla folkbåten som ligger på ängen ska förvandlas till gästhus med sköna kojplatser att sova i. Aktivitetsnivån är hög och rolig.

– Det vi vill kan vi göra, men ibland vill vi lite mycket! Men det blir ett levande liv och eftersom vi gör det mesta själva så får det ta sin tid.

I den stora trädgården finns många

Garantin innebär att alla barn ska vara garanterade minst en professionell kulturupplevelse om året, fortbildning för lärarna och att alla barn ska få möta någon som verkligen brinner för sitt ämne och är pedagog.

– Mötet med konst och kultur kan förändra livet på ett ögonblick för ett barn.

Nytt för i år är en satsning på sommarkulturskola. Detta är ett sätt att skapa ett handfast paradis för barn som annars inte skulle få en så rolig sommar. Missbruk, utanförskap, sjukdom lägger krokben för en del familjer. På programmet står cirkus, dans, konst, slöjd och drama, viktig är också integrationen. Varje dag ska barnen ha möjlighet att delta om de önskar, inte bara vid ett enstaka tillfälle.

Det ska vara något som kan ge struktur åt veckan. Sylvia har valt att arbeta brett och engagerar även kommunens socionomer.

Föreningslivet hör också av sig och vill vara med på ett hörn. Företagen likaså, de går in och sponsrar med mellanmål.

– Jag gillar att göra det gediget. Alla bara ställer upp, säger hon och pekar på engagemanget och vikten av att äga projektet tillsammans. Alla tar sig an detta, det är våra barn som det gäller.

För Sylvias och hennes kollegors del är målet satt högt. Både barnen och samhället ska må bra i sommar! Och det är en del av hennes definition av paradiset. För Sylvia handlar det om när hon ser glimten och glädjen i barnens ögon. Hon berättar om gången då en flicka ställde sig i dörren till hennes kontor, slog klackarna i golvet och utbrast att hon ville spela saxofon.

– Och det är mitt jobb att se till att hon får göra det.

I sitt arbete sätter hon en ära i att ha kreativa människor anställda. Målet för henne är att stödja dem till att bli sitt bästa jag. Hon talar om frihet under ansvar, om vikten av att inte vingklippa folk. Hon gillar av hela sitt hjärta att jobba i kommunen, tycker grundidén med kommun är en vacker sådan, att vi tillsammans ser till att alla ska få det så bra som möjligt.

hälsning. Överst på dörren står Kärlek till alla. Och ett av barnen har skrivit: Utan livet är man en död växt.

Naturen på Österlen tillhör självklart också det som bidrar till paradiskänslan för Sylvia. Särskilt havet är betydelsefullt och som gärna upplevs från den egna båten.

– Jag uppskattar naturen här varje dag, jag har inte blivit hemmablind, säger hon och berättar att nio av tio dagar är det någon i familjen som säger titta vad fint eller åh, när de kör vägen ut mot kusten hemifrån.

Det är de små detaljerna i vardagen som avgör. Sylvia berättar om den födelsedagssång som hon skrev till sin man en gång med titeln A Dance on the Floor a Monday Afternoon.

– Paradis är ett förhållningssätt, hur man Men Paradis är för Sylvia inte bara möter saker. Det handlar om att kunna förmågan att skapa goda sammanhang på glädjas med andra och känna tillit. Jag arbetet, utan ligger också i den atmosfär blir glad för många saker, att barnen trivs som familjen lagt grunden till hemma tillsammans, vad de betyder för varandra, på den egna gården. På Gränslösa Gård men också av att dra en maskros i rabathar Sylvia och hennes man Jörgen skapat ten. en icke kommersiell öppen mötesplats.

Under de 20 år som de bott här har de Det är mycket som händer och sker bland annat haft 13 inofficiella festikring Sylvia. Vid sidan av arbetet i valer. Kreativaler kallar Sylvia dem för.

Simrishamns kommun driver hon eget Uppemot 250 personer har under tre företag med föreläsningar i kommunidagar tältat på ängarna bakom huset och kation och är dessutom sångerska och deltagit i en rad konstnärliga projekt över performance-artist. Att ladda och landa generationsgränserna som pågick såväl är därför viktigt. På övre våningen har inne som ute dygnet om. hon en avskild vrå dit inte omvärlden når.

– Vi hade aldrig ett fast program, utan vi För Paradiset finns också i stillheten i ett litade på att vi kunde skapa ett tillsamandetag, i ett nu. Kraften hämtas annars mans. i den egna kreativiteten. Sylvia talar om det magiska tillståndet som kallas flow – De nära vännerna är centrala för Sylvia. både i skapandet och i närvaron på scen.

Tilliten och ron som infinner sig efter Resor är andra sätt att ladda om, senast många års vänskap ger en grund att stå var det trettiotre dagar i Andalusien. på i livet. Med dem kan man både gå in Hon vill vara rörlig, men att ha en plats i djupa samtal och vila hos i tystnad. En att återvända till är av största betydelse. av deras vänner som bor i bullriga Berlin Gränslösa Gård fyller just den funkbrukar gästa dem några månader varje år. tionen. Här i skydd av de stora bokarna Han kallar gården för ett Happy Place. sover hon gärna ute ljumma sommarnätÄven andra vänner från sta’n kommer ut ter. Träden omfamnar och Sylvia berättar och bildar kollektiv hos dem i perioder. att hon som barn älskade att klättra i Sylvia reser sig och ber oss följa med. träd. Att sitta högt uppflugen på en gren Toalettdörrens insida är ett fantastiskt var en del av barndomens paradis, en klotterplank där gäster från alla år skrivit lekfull bubbla att befinna sig i. ner tankar, reflektioner eller bara en Österlen 360°

39

Sex och död TEXT OCH BILD METTE WIDE & OLA ÅSTRAND

Profilbilden på vår gemensamma Facebooksida, har skapat obehag hos en del människor. Bilden av våra dubbelexponerade blundande ansikten upplevs som skrämmande och ”weird”. För vem är det egentligen de tilltalar och vem svarar i floden av kommentarer och meddelanden, när vi är två?

Detalj ur verket Sex & död, 2013

Målning, akryl

Sex & död, 2013 40

Österlen 360°

Utställningen ”Ett sår känner igen ett annat” av konstnären Ola Åstrand, handlade bl a om hur två ganska skadeskjutna, tilltufsade människor fann varandra, bland miljoner andra. Två medelålders livskrisande konstnärer i varsin ände av landet. Två människor med liknande skador, kände igen sig i och drogs till varandra i en attraktion, som inte gick att stå emot. Två ensamma individer kastade sig huvudlöst in i varandra och sammansmälte till en, överlämnade sig i en symbiotisk fusion, i vilken de trodde sig finna lugn och trygghet, då det egna jaget upplösts och förenats med den andres.

Som i en orgasm där självmedvetande och kontroll släpps för ett kort utomkroppsligt ögonblick i ett enda stort NU.

Längtan att symbiotiskt växa samman, driven av rädsla, ger villigheten att släppa taget om de egna konturerna och bli siamesiskt amorf. Byta JAG mot VI, i kärlekens namn. Lockelsen att återvända till moderlivet och det vegetativa tillståndet där, i den dunkelt blodröda grottan, på vars väggar av hinnor och ådernät, det verkliga livets skuggor inte når. Det viktlösa svävandet, under ett rytmiskt bultande hjärta. I detta rymdäventyr finns ingen hunger, ingen köld, inga krav och ingen ensamhet, bara ett villkorslöst, mjukt inbäddat varande och stilla växande.

Som två vuxna spädbarn får vi nu lära oss att kärlek betyder åtskillnad. Vår läng tan efter upplösning och total sammanblandning är destruktiv och inte frisk.

Den är inte alls kärlek, som vi trodde.

Och att passion betyder lidande, har vi fått erfara.

Vår högst privata och alldeles unika kärlekshistoria är typisk och allmänmänsklig, redan så många gånger avhandlad och skildrad, inte det minsta I verket ”Sex och Död ” visas ”släppet” märkvärdig eller särskild. Men för oss… eller kapitulationen, ögonblicket då liv för dig och mig, är den faktiskt århundalstras eller upphör, som kanske är ett och radets kärleksaga, en ”once in a lifetime samma i ett flytande tillstånd, en ursoppa experience” och nålen i höstacken, som av känslomässig kompost. Anima och ska laga våra trasiga hjärtan, är funnen.

Animus, förenade som andedräkt och Du fanns. Mitt sår kände igen ditt. atmosfär, en flämtande, livshungrig munöppning eller ett anus, där den döda Går det nu att läkas tillsammans, eller luften slutligen släpps ut. I Mette Wides rivs dessa sår upp gång på gång genom målningar, ejakuleras färgen ut, pulserar friktionen i mötet? och flödar, och bilderna uppstår genom dominans och underkastelse av kaosVåra slutna ögonlock… kan en blind krafter. Sex och död får här en mer upp- leda en blind? Kan vi bli hela var och en löst form. för sig, tillsammans? Vem är jag utan dig?

Finns det en linje mellan kärlek och hat, då är den linjen tunn, som en dödande knivsegg. När rädslan att förlora övergår i behovet att äga, då blir den öppna famnen ett strypgrepp som förmörkar livet och allt blir bara svart och sjukt. Alla de miljoner människor som inte alls syntes då, träder plötsligt fram som högpotenta rivaler. De lurar bland andra avatarer i de asociala maskeraderna.

Naket och fult och sårigt syns inte här.

De lystna lockropen, sirenernas förtrollande sång i komprimerat MP3 format, betvingar oss att lämna den gamla världen, för den håller helt enkelt inte måttet längre.

Varför hålla fast vid en använd partner eller mobiltelefon, när det finns så många nya, fräscha med fler funktioner och färdigheter? Den utbytte står sedan där ensam i det egna förfallet. Den dagliga reflexionen i toaspegeln påminner om att det är i den stora komposten vi alla en dag kommer att hamna.

Varför är det så hotfullt att visa upp sin persona som en dubbelexponerad, tvekönad MetteOla profil? Kanske är vi alla ändå bara en och samma, insnärjda och sammankopplade likt svampar i eterkroppens sjudande blodomlopp.

En enda stor Organism, ur en enda stor BigBangOrgasm, mot ett enda stort apokalyptiskt BigCrunchSlut.

Och så börjar det åter…

Österlen 360°

41

VID ORO SKOG ELLER HUND PARADISET REVISITED TEXT ELISABET NORIN

Frågar du människor vad paradiset betyder för dem får du vitt skilda svar, utifrån personliga drömmar och bilder.

Många av svaren handlar om egna trädgården, om stranden vid Stenshuvud, om allt man längtar efter nu men inte har i sin vardag, eller kanske ett tillstånd av vila, av godhet. Andra refererar till gamla myter om en plats eller ett tillstånd efter döden. Med andra ord en konkret plats för någon, en abstraktion för en annan.

Någon ser det utifrån, ouppnåeligt, åter en annan har ett konkret ställe eller ett inre lyckotillstånd, kanske framkallat av att få vara verksam, kreativ. Eller så är det en kombination, en vandring ut och in på en plats och i ett mentalt tillstånd.

– Det är en plats där man kan känna sig tillfreds, men som inte nödvändigtvis betyder lyx eller sysslolöshet, svarar en familjemedlem och associerar till sin egen trädgård.

Med ständigt arbete, nota bene: gräva, gödsla, vattna. Ett växande. Ett kretslopp med årstiderna.

FOTO SOPHIA CALLMER

exil ur Edens lustgård. Men det stannar inte där. Spåren går än längre bakåt i tiden, till det gamla Persien. I den zoroastriska tron med Zarathustra som religiös ledare är paradiset ett viktigt begrepp. Där utgör det slutmålet för dem som levt ett liv i godhet. Vårt inlånade ord paradis kommer från persiskan, pairidaeza, (uttal ’pardis’) och betyder just trädgård.

Men vi får gå än längre tillbaka, till det sumeriska folket, för att hitta de äldsta kända paradismyterna – alltså 5 000 år tillbaka i tiden. Hos sumererna heter paradiset Dilmuns trädgård. Det är en gudomlig plats – men inte i himlen utan faktiskt på jorden. Dilmun var ett land för de odödliga, alltså gudarna, och låg i sydvästra Persien, möjligen det land vi idag känner som Bahrain.

ekologisk idé – en varning – i dessa gamla berättelser: Enki, en av gudarna, tog vid ett tillfälle sig för att skövla trädgården på plantor och åt upp dem alla. Modergudinnan blev rasande. Det var begripligt att han ville bli mer erfaren, sa hon, men man får absolut inte tillfångata någons, alltså trädgårdens, ande, kropp, själ och hjärta. Enki fick givetvis sitt straff: han blev väldigt sjuk. Först efter mycket hårda ansträngningar från de andra gudarna kom nya plantor på plats. Och Enki blev frisk.

Kanske finns det insikter att göra här: först på utsidan av paradiset inser vi vad vi förlorat. Först när marken är skövlad förstår vi värdet av vad vi hade. Att äta ett förbjudet äpple eller utarma jorden får olyckliga konsekvenser som exil eller svår sjukdom, förlust – kanske inte möjlig att reparera. Oavsett om paradiset är en Dilmun var rent och ljust. Trädgården grönskande plats eller ett tillstånd finns bevattnades av färskvatten som vällde upp alltså en rörelse i två riktningar. Ut. Och ur jorden. En av gudarna beslöt sig för att sedan – in. Förhoppningsvis. skapa två floder – Eufrat och Tigris – och Paradiset tycks ha sysselsatt våra tankar tack vare dem blomstrade växtlighet och Men vad kan ligga bakom själva idén i alla tider. Bibeln är full av referenser, jordbruk men också handel i området. om en längtan till en trädgård, en lustAdam och Eva är självskrivna med sin Man kan även hitta en miljöbevarande, gård? Går svaret att hitta i den mänskliga 42

Österlen 360°

biologin, fysiologin? Det är ingen nyhet att det finns en attraktion mellan människa och natur. Utan tillgång till natur, skog, park eller trädgård skulle fler av oss nog ha tappat vårt förstånd för länge sedan.

Det finns numera forskning som visar att naturen minskar stress, förbättrar uppmärksamheten, skapar mental återhämtning och ökar välmåendet. Allt det. Oavsett om vi väljer att röra oss i den eller bara titta på den. Vad är det då som händer?

Forskningen visar även att patienter på sjukhus, som ser ut på grönska genom fönstret piggnar till kvickare. De har också mindre ont och behöver inte så mycket medikamenter. De kan till och med lämna sjukhuset ett dygn tidigare än patienter som bara får se en mur utanför fönstret. Och det räcker faktiskt med naturbilder på väggarna eller växter i rummet för att ge samma effekt.

I Japan pratar man om shinin-yoku som betyder bada i skog. Där har man undersökt effekterna hos människor som fått vistas tre dygn i skog. Man såg att både adrenalin- och kortisolnivåer sänktes. Ångest, nedstämdhet, aggression och trötthet försvann också. Orsaken är trädens avsöndring av phytonicider, en sorts eteriska skogsoljor, som har en direkt fysisk inverkan på oss. Oljorna ökar antalet NK-celler – vita blodkroppar.

Dessa blir dessutom mer aktiva i sitt jobb med att döda virus och infekterade celler.

När vi stressar triggas sympatiska nervsystemet – en gaspedal – som får puls och blodtryck att öka. Blodet går ut i musklerna, vi gör oss beredda att fly eller fäkta. När vi däremot vistas i naturen slår kroppens bromspedal till: det parasympatiska nervsystemet som får puls och blodtryck att sjunka. Blodet går till matsmältningen, antiinflammatoriska processer drar igång tack vare att immunsystemet stärks. Och vi får sinnesro, blir Så kanske tillståndet av sänkt blodpå gott humör, trivs. När vi kommer hem tryck, av bättre immunförsvar och inre har något förflyttats inuti oss. lugn är själva paradiset? Hälsan själv som framkallas av en trädgård, en park, en

skog, en sandstrand med vitaste sanden.

Vi andas djupare, smeks av olja och klorofyll, hör humlorna surra eller vågen bryta medan solen värmer trötta pannan eller träffas av nålsticksvassa regndroppar.

Allt det här har poeterna vetat i alla tider och de skriver det igen och igen. ”Vid oro skog” heter säregna Ingela Strandbergs nyutkomna bok med dikter i urval. Det är en titel som låter som en läkares ordination, i alla fall om läkaren vore lyriker. I Strandbergs dikter trängs tjärnar, fröhus och havsvågor medan skogen råmar Sibeliussymfonier: Vid oro skog – och jag körs omkring där och blir lugn och förrädisk Och så är det husdjuren. Forskning visar att oron minskar om vi har sällskap av dem. Så svaret på frågan om att ta hunden med in i himlen är givet. Klart hunden ska med. Han representerar ju allt det goda. En liten skärva paradis redan här, helt enkelt, med viftande svans och glada ögon.

Österlen 360°

43

vi noterar att...

det för 26:e gången blir Jazz under stjärnorna i Brantevik. Nisse Landgren och Beatrice Järås Landgren har åter bjudit in en rad spännande musiker.

Den 6 juli är det premiär. Den nyblivne skillingebon Loa Falkman framträder tillsammans dragspelaren Bengan Janson, pianisten Matthias Böhm och trombonisten Nils Landgren.

Den 13 juli kommer Lisa Nilsson med gitarristen Erik Söderlind, basisten Niklas Fernqvist och trummisen Chris Montgomery.

Den 20 juli uppträder Jojje Wadenius med sitt superband Cleo som består av Jesper Nordenström keyboards, Larry Danielsson bas, Per Lindvall trummor och kvällen speciella gäst, sångerskan och pianisten Ida Sand.

Rachel Tess blivit utsedd till ny associerad curator på Wanås Konst. I sin satsning på samtida dans utvecklar Wanås sitt samarbete med Rachel Tess, en amerikansk dansare och koreograf från Portland, Oregon, som bor på Österlen sedan några år tillbaka. Hon är medlem i ÖSKG och baserad i Kivik där hon även verkar som verksamhetsledare för Milvus Artistic Research Center, MARC, ett interdisciplinärt residency-program.

– Samarbetet är en långsiktig satsning för att ge dans och performance närvaro med hög kvalitet. Konstområdena har många beröringspunkter och tillsättningen ger oss möjlighet att utforska dem, berättar Elisabeth Millqvist, konstnärlig ledare Wanås Konst.

I augusti blir det premiär med ett program under tre helger med performance, dans och koreografi. www.wanas.se

Sveriges Bluesdrottning Louis Hoffsten intar scenen den 27 juli med Claes Crona piano, Anders Johnsson bas, Erik Söderlind gitarr och Johan Löwqrans-Ramsey trummor.

Sommaren avslutas den 3 augusti då Nisse Landgren och Funk Unit helt enligt traditionen bjuder upp till dans.

Denna gång har bandet bjudit in Lira, en alldeles speciell gäst från Johannesburg i Sydafrika.

Musik börjar från kl. 18 med överraskande förband.

Huvudartisterna börjar kl. 19.

FOTO: Rachel Tess 44

Österlen 360°

Österlen 360°

45

vi noterar att... på Klostret i Ystad pågår den ambitiösa utställningen Archaeomusica som tar besökaren med till musikens ursprung och utforskar hur vår äldsta musikhistoria lät - från stenåldern och Pompeji till medeltiden. Det är en utställning för alla sinnen. Med hjälp av modern teknik och hundratals återskapade instrument, får besökaren prova på, lyssna och uppleva Europas tidigaste ljudlandskap.

Utställningen är unik i sitt slag. Hantverkare runt om i Europa har tillverkat repliker av ljudfynd som visas i utställningen. Det finns flera kopplingar till sydöstra Skåne vilket också kommer att höras i utställningen; bronslurar som hittats i Kungagraven i Kivik och en stenålderstrumma framgrävd i Balkåkra. Det blir även konserter och andra musikupplevelser med gästartister, workshops och föreläsningar.

Archaeomusica är en del av ett omfattande EUprojekt, EMAP, och Klostret i Ystad har valts ut för urpremiären bland flera andra europeiska städer.

Utställningen visas till och med den 8 januari 2017 då den går vidare till Spanien. www.ystad.se/klostret

46

Österlen 360°

det i sommar öppnar en ny basutställning på Glimmingehus kallad Borgfolk.

Utställningen handlar om en del av de människor som haft Glimmingehus som sin fasta punkt på olika sätt- som ägare, arbetsplats, boende eller förläggning.

Nedslag görs i historien från 1500-talet och framåt i en utställning som passar lika bra för barn som för vuxna.

Borgfolk har producerats av personal på Glimmingehus i samarbete med formgivare och scenograf Magnus Ahlström. Utställningen är öppen då borgen är öppen och kommer att visas dagligen från 2 juli - 14 augusti.

Den 1 juli är det vernissage, en tillställning som kommer att bli en familjefest!

– Det känns verkligen fantastiskt bra att denna nya utställning öppnar, den kommer att förhöja och berika besöket på Glimmingehus och den är en del i vårt pågående arbete att förbättra besöksmålets kvalitet för våra gäster. Missa inte chansen att få ta en selfie med riddare Jens, säger platsledare Jan Olofsson.

Programmet kommer att finnas på www.raa.se/glimmingehus

Österlen 360°

47

vi noterar att...

det på Gyllengården blir trädgårdsfest hela sommaren. Målarens Trädgård är titeln på utställningen som visar akvarellmåleri av konstnärerna Ulf Backman, Anna-Greta Lindstam och Lena Ekman. Alla tre är välrenommerade akvarellister och har bland annat varit representerade på Nordiska Akvarellsällskapets jurybedömda utställning. De tre målarna har skilda uttryckssätt och visar att akvarellmåleri kan vara spännande.

Parallellt visas också skalbaggar i glas av Ulf Flenberg.

Han är amatörentomolog med intresse för fjärilar och skalbaggar. Under ett helt liv med detta intresse har han fångats av skalbaggars färg och form. De är som levande skulpturer. Så små att man inte ser och uppfattar att dom finns. Därför har han förstorat och försökt förmedla den mångfald av former och mönster som finns i denna microvärld. Bullseyeglaset som Ulf använder finns i många färger med olika egenskaper.

Han skär och formar bitar av glas och lägger ihop en skalbagge i flera lager på en glasskiva. Denna smälts sedan i en ugn och blir en plan homogen skiva. Därefter tillverkas en kropp som skivan läggs ovanpå och den läggs in i ugnen ännu en gång till men med något lägre temperatur. Monteringen görs i diabas eller annan granit.

det blir premiär för en nyskriven musikal kallad Christinas val på en nybyggd scen i Tomelilla Folkets Park den 12 juli. Handlingen bygger på delar av Christina Pipers liv, om hennes otroliga framgångssaga, hennes liv i glädje och sorg, utsatt för förföljelse och ondsint ryktesspridning, och samtidigt en unik affärs kvinna och entreprenör, omstridd och med ständigt pågående rättegångsprocesser. Som ägare till Alunbruket i Andrarum utvecklar hon verksamheten till Sveriges största industri och vid sin död är hon Sveriges rikaste person.

Christina gestaltas av musikalartisten Annica Edstam. I övrigt framförs pjäsen av en blandning av proffs och amatörer, sammanlagt 20 personer på scenen, och enbart kvinnor!

Musikalen produceras av Österlens Musikteater. För regi och manus svarar Dag Norgård, musik Lars Bejmar och Lars G. Flink, sångtexter Bo Olsson och Lars Bejmar. Föreställningen spelas till och med den 31 juli. www. österlensmusikteater.se

Utställningen pågår till början av augusti. www.gyllengarden.com

Välkomna till en kaskad av färger!

Garn från många leverantörer i olika material, läs mer på www.maskorochstygn.se

FOTO: Hans Wåhlander, Lars Jacob Jakobsson 48

Österlen 360°

SOMMARTIDER I GARNBUTIKEN efter midsommar Måndag-fredag 10-18, TEXT OCHlördag FOTO 10-14 MARTIN STOLTZE

Österlen 360° Workshops och stickcaféer hela sommaren, se www.facebook.com/MaskorochStygn

49

vi noterar att...

Gödsel, om trädgårdens näringsliv är titeln på en ny spännande trädgårdsbok. Nördig, maffig och absolut nödvändig är den en sinnlig behandling av ett inte helt rumsrent ämne. Det är den första boken i sitt slag. För idé och form står Justine Lagache, text Tina Råman och foto Ewa-Marie Rundquist.

– Att välja gödsel kan jämföras med att välja mat på bordet. Helfabrikat eller naturliga råvaror? Snabbmat eller hemlagat? Ekologiskt eller inte?

rockskribenten och odlaren Elin Unnes har en alldeles egen röst i trädgårdsvärlden. Unnes har under våren kommit ut med en ny, och mycket annorlunda, trädgårdsbok: Herbariet. Växter till mat, magi och medicin. Språket är en ren njutning, de halsbrytande vändningarna likaså.

– Att bli intresserad av grönsaksodling är som att hamna med rumpan före i en soptunna - förrädiskt enkelt att sjunka ner i och helt omöjligt att ta sig ur.

Gödsel hör kanske inte till de mer glamorösa delarna av trädgårdslivet, men det är viktigt och intressant ur många perspektiv. För det är gödsel som maximerar vår trädgård. Boken vänder sig till odlare på alla nivåer och behandlar såväl biologi och kemi som filosofi.

– Utmaningen var främst att göra ämnet gödsel så enkelt och begripligt som möjligt, utan att framställa det ytligt, och sedan presentera det på ett aptitligt sätt.

Med stor kunskap har hon skapat ett botaniskt bibliotek som hon kallar för ”ett läskigt lustiga huset, en vetenskapssagobok och odlingsmanual för de allra bästa, värsta och vackraste vilda växterna och örterna. Från den nyttiga gransirapen till den dödliga stormhatten, med små halvfarliga utflykter ner i rosenvodka och absint – det är en trädgård där du måste se dig noga för innan du sätter ner fötterna”.

Kretslopp och fotosyntes, vatten och vila, jord och ph-värde tas upp inledningsvis innan de ger sig i kast med hela skalan av gödsel. Biokol, gödsel av häst, ko, gris och höns, slaktavfall, alger, tång, sjögräs, aska, stenmjöl, gräsklipp, gödselvatten, mänskligt kiss och bajs samt fabriksgödsel. De bjuder på en rad perspektiv på växternas kostcirkel och avslutar med en gedigen genomgång av enskilda växters olika behov och begär.

Det är sex, drugs and rock’n roll rakt igenom. Lysande, begåvat och lärorikt. Även bilderna är i en klass för sig. Valdemar Asp har använt sig av kirlianfotografi för att försöka fånga växternas själ. Han byggde sin specialutrustning i föräldrarnas bastu. Här placerades växterna i ett spänningsfält på 20 000 volt, vilket skapade gnistor och coronaeffekter och resulterade i aurafoto för växter.

Utgivare är Bonnier Fakta. www.bonnierfakta.se

Elin Unnes har varit redaktör på Darling, Vice och Rodeo och skriver regelbundet i Dagens Nyheter och Allt om Trädgård. Hennes förra bok The Secret Gardener utsågs till Årets Svensk Måltidslitteratur i kategorin köksträdgårdslitteratur. Vad denna nya bok kommer nomineras till återstår bara att se.

Natur & Kultur har gett ut. www.nok.se

KERAMIK handtryck MÖBLER ÖRUMSVÄGEN 370 LÖDERUP 2 km söder om Hannas WWW.ORUM370.SE tel 0706 706 449

FOTO: Ewa-Marie Rundquist 50

Österlen 360°

Österlen 360°

51

vi noterar att... det kommit ut en högintressant handbok i naturlig biodling. Författare är Anette Dieng och Peter Schneider Vingesköld. En av drivkrafterna bakom boken är att sprida Peters samlade kunskap och erfarenheter från 40 års biodling till alla som är intresserade av de livsviktiga bina, såväl nybörjare som hobby- och yrkesbiodlare.

– Redan första gången jag hörde Peter berätta om honungsbin och biodling var jag fast. Förutom att jag blev förundrad över bisamhällenas intelligens, bestört över hur vi människor överutnyttjar dem och hoppfull när jag förstod att det går att ändra på, så blev jag väldigt sugen på att skaffa bin, säger Anette Dieng som tillägger att även rent egoistiska skäl finns för att skriva den här boken.

– Äntligen får jag den där handboken som jag själv behöver för att våga ta klivet och sätta igång.

I konventionell biodling hindrar man samhällena från att svärma, delar dem för att de ska bli fler, byter ut drottningarna vartannat år för att utnyttja deras ungdomskraft och låter arbetsbina bygga sina vax kakor på mellanväggar för att få dem jämna med så få drönarceller som möjligt. Och så ger man dem sockerlösning vid invintringen på hösten.

I boken förespråkas istället en annorlunda biodling där biodlaren följer och stödjer bisamhällets naturliga utveckling. Peter Schneider Vingesköld har gått från att vara vanlig biodlare till att finna en väg som med åren blivit alltmer naturtrogen. Idag har han drygt hundra bisamhällen som är certifierade av Krav och Demeter. Hans bin lever ett liv där de får föröka sig när de vill med de drottningar de själva fött upp och valt ut. Och till hösten får de behålla så mycket honung de behöver för vintern istället för socker, endast överskottet skattas. Hans arbete har gett mer harmoniska och ivriga bin – som dessutom inte ger mindre med honung än vid konventionell odling.

Karin Berglund kommit ut med en ny bok, Det var en gång en trädgård, som kommer att bli minst lika älskad som alla hennes tidigare.

– En bra trädgård är som en lyckad fest. Där finns allt.

Skönheten, dofterna, överdådet, lyxen, minnena, myterna. Ingredienserna kan vara desamma, men hur helheten blir beror på dess människa.

Personligt och lustfyllt berättar Karin Berglund om minnen från sina mer än 30 år som trädgårdsskribent.

–Det är ingen logisk och linjär berättelse utan den hoppar hit och dit ungefär som tankarna flyger fram och tillbaka när jag, på numera stela ben, gräver i min trädgård så att jag blir varm och glad, skriver hon i sitt förord.

Det är också en bok att bli varm och glad av. Hon skriver så som bara hon kan om jord, form, färg. Hon skriver om människor hon mött, böcker som inspirerat, trädgårdar som gjort intryck, om bilder i konsthistorien, om trädgården och odlingen som grunden för och förutsättningen för hopp och liv.

Karin Berglund har bland annat skrivit Bonniers stora bok om Din Trädgård, Jag tänker på Linné, Lust och Fägring, Med fingrarna i jorden och Samtal i Trädgården. År 2001 erhöll hon Smålands Akademis Linnépris. Den nya boken är utgiven på Wahlström & Widstrand. www.wwd.se

ÖPPET I JULI Tors - Lör 9-16 Öppet året om Lördagar 9-16 EKOLOGISKT BAGERI, GÅRDSBUTIK & CAFÉ 3 km söder om Kivik, längs väg 9

I boken delar Peter med sig av sin syn på bisamhället som organism och hur han omsätter den i praktiken.

Förhoppningen är att väcka lust att sätta igång det äventyr som biodling är, och starta en debatt om det överutnyttjande som de flesta bisamhällen utsätts för idag.

Handbok i naturlig biodling är vackert illustrerad och utgiven på förlaget Natur & Kultur. www.nok.se

52

Österlen 360°

Österlen 360°

53

vi noterar att... en uppdaterad om omarbetad utgåva av den populära boken Perenner – för trädgårdar från norr till söder har kommit ut. Susanna Rosén är trädgårdsjournalist, biolog, författare och fotograf och hennes bok lyfter fram våra mest älskade perenner i ord och bild. Lockande, kunnigt och välskrivet ger hon inspiration till alla oss som söker nya och nygamla favoriter att plantera och njuta av.

– Det är just perennerna, och den egna kreativiteten, som får en trädgård att bli inbjudande och personlig, som hon skriver i förordet.

Alla växter är listade i alfabetisk ordning efter vetenskapligt namn och det finns generösa uppgifter om geografiskt ursprung, blomtid, färgvariationer, höjd och härdighet. Hon skriver också om vilken jordtyp och läge som passar respektive växt. Bilderna är tagna i hela landet – från Jokkmokk till Ystad.

– Den här boken innehåller de flesta perenner som man hittar i trädgårdsbutikerna. Den är tänkt att vara en första, lättillgänglig introduktion till perennernas värld.

Boken är utgiven på Semic förlag. www.semic.se

intresset för att skapa vackra miljöer är stort. En nyutkommen bok, Styla och dekorera, har tagit fasta på drömmen om sköna och originella blomsterarrangemang för årets alla högtider. Pedagogiskt lotsas läsaren genom de olika momenten. Instruktionerna är tydliga och bilderna inspirerande. Här finns allt från enkla julgrupper till kransar, buketter och hel interiörer.

Boken följer årstidernas gång och här bjuds även på matrecept samt tips på hur man förevigar kreationerna fotografiskt.

Butik Toftaberg Inredning*Vintage *Design*Kalklitir Gårdsbutik utanför Lövestad, gamla vägen mot Äsperöd

Bakom boken står författaren och fotografen Minna Mercke Scmidt som sedan flera år även driver bloggen Blomsterverkstad. Utgivare är Semic förlag www.semic.se Öppettider tors-fre 12:00-18:00 lör 11:00-15:00 www.toftaberg.se Tel:0730 98 32 86

årets viktigaste trädgårdsbok är den visionära Skörda regnvatten som kom ut i våras. Med ett filosofiskt förhållningssätt delar Eva Mathiasson och Susanna Widlundh med sig av sina erfarenheter av att använda sig av regnvatten istället för kommunalt dricksvatten i trädgården. Ingående beskriver de hur man skördar, lagrar, distribuerar och filtrerar regnvattnet. Med vackra bilder av Sophia Callmer och Eva Mathiasson, från såväl trädgårdar på Österlen som övriga Sverige och Europa, bjuder boken på lustfyllt nytänkande för alla trädgårdsälskare och inspirerar till att skapa hållbara trädgårdar som bidrar till en bättre miljö för oss och för kommande generationer. www.emhantverk.se

Backagården en plats för själen

CAFÉ

VÄXTHUSET

KLÄDER

PRESENTER

Konsert 8/7 kl 19 Astrid Brink 13,14,16/7 kl 20 Jacques Werup, Jan Lundgren & Edda Magnason Östra kustvägen 987 mellan Kåseberga/ Löderupsstrandbad telefon 0411- 526112 www. backagarden.com

54

Österlen 360°

Österlen 360°

55

vi noterar att... det är för tredje året i rad som trädgårdsälskande österlenbor öppnar grinden till sina trädgårdar för att inspirera besökare med intryck och samtal. Liksom tidigare har också flera anläggningar och institutioner känt sig manade att medverka. Det finns därför tusen och ett skäl till att bege sig ut på en grönskande resa inte bara på Österlen, utan runtom i sydöstra Skåne.

Listan är lång på alla roliga och spännande tillställningar som erbjuds under Österlens Trädgårdsrunda!

Många av medlemmarnas trädgårdar håller öppet hela säsongen, som sträcker sig fram till den sista oktober, andra några få dagar. Men föreningen har en gemensam manifestation helgen den 15-17 juli då alla medlemmar uppmanas att hålla Öppen Trädgård.

Själva navet i Trädgårdsrundan 2015 utgörs av utställningen Österlens trädgårdar – 200 år av glädje, kunskap och trender som visas på Österlens museum. En annan viktig roll spelar Träduppropet som har egen sida på Facebook.

Norra Koloniområdet i Simrishamn med sina 146 lotter fyller 100 år. Mellan lövklädd sluttning och blått hav har det odlats i obruten kedja ända sedan 1916.

Trädgårdsföreningen uppmärksammar jubiléet med bok och många evenemang. Firandet inleds söndagen den 26 juni med musikkår, tal och rundvandring för både kolonister, inbjudna gäster och intresserad allmänhet.

Sedan följer fröbytar- och berättardagar, kurser i biodling, bouleturnering, tipspromenader med odlarteman, fotoutställning “Kolonilivet då och nu”, föredrag med Marie och Gustav Mandelmann, snapsvisor sjungna och berättade av Caj Gustavsson, Simrishamns flerfaldiga mästare, samt avlutas med skördefest den 28 augusti då frukter, knölar och annat beskådas och bedöms och mat lagas av amatörer och professionella.

Håll utkik efter information på anslagstavlor för tider och föranmälan!

Trädgårdar och Österlen har idag en naturlig koppling. Trots det har trädgårdskulturen här i området knappt 200 år på nacken. Det fanns trädgårdar redan vid 1700-talets mitt- som till exempel postmästare Wetterbergs trädgård på den tomt i Simrishamn där Netto nu ligger. I den växte år 1750 både liljor, buxbom och fikon i kruka. Linné räknade till 17 valnötsträd i Simrishamn och inte mindre än 27 i Gärsnäs slottsträdgård. Men det var enskiftet, då gårdarna flyttade ut från byarna, som gjorde trädgårdsodlandet ekonomiskt möjlig och intressant för fler.

För att hitta trädgårdar och evenemang, besök hemsidan www.österlensträdgårdsrunda.se eller sök Österlens Trädgårds Runda på Facebook.

Projektet drivs av den ideella föreningen Österlens Trädgårdsrunda i samarbete med Österlens Museum och kulturmagasinet Österlen 360. Trädgårdsrundan utvecklas med hjälp av bidrag från Sparbanken Syds stiftelse för tillväxt.

FOTO: Sophia Callmer 56

Österlen 360°

Österlen 360°

57

REDAN IDAG SKALL DU VARA MED MIG I RAVLUNDA Några ord om Jonas Floraeus TEXT ROBERT IWENSTAM FOTO SOPHIA CALLMER

Man kan fråga sig hur kyrkoherden Jonas Floraeus (1698-1741) predikningar i Västra Karaby kyrka tedde sig för församlingsborna på 1730-talet. Han hade nämligen häpnadsväckande rön att förmedla om Skånes historia. Och inte minst om sin egen födelseort Ravlunda, där antikens elyseiska fält var belägna.

led tog universalgeniet Olof Rudbeck under Sveriges stormaktstid detta gods vidare i sin väldiga Atlantica och hävdade att mänsklighetens urhem var Sverige; närmare bestämt hade dess vagga stått i Uppsalatrakten. Jonas Floraeus var fylld av en liknande iver, men menade att Rudbecks geografi haltade. Hans postumt utgivna bok ”Flores antiqua Scanicae; eller Enfalldig Samling af the Gamla handlingar om Skåne-Lands forna tillstånd” (1743), en till svenska översatt och förkortad version av ett på latin författat större manuskript, har för eftervärlden egentligen bara levt vidare för att han flyttat delar av Rudbecks tänkta urhem till Skåne. Vad var det han förfäktade i den?

I lokalpatriotism har få gått längre än Floraeus. Men tanken på ett så praktfullt förflutet att paradiset, Eden, det sjunkna Atlantis, Elysium skulle ha legat i Sverige var av betydligt äldre datum, även om Floraeus tycks ha nöjt sig med att folk i Skandinavien anlänt hit först en kort tid efter syndafloden. Hela denna tilltrasslade tanketradition hade en av sina ursprungliga grunder i den romersk”Germanerna kom från Gärds härad, gotiske historieskrivaren Jordanes krönika romarna hade utvandrat från Romeleåsen, om goternas ursprung och bedrifter och de vilda skyterna hörde egentligen (cirka 551 e. Kr). Via ett antal mellanhemma i Skytts härad”. Att hunnerna 58

Österlen 360°

utgått från byn Hunneberga tar Floraeus för givet utan närmare utredning. Att dagligen passera denna lilla by med ett fyrtiotal utspridda gårdar och hus kan, i förbigående sagt, göra bilpendling till Lund en smula mer intressant (Attilas ättlingar får man dock inte syn på bland morgondisets brevlådor eftersom dessa enligt Floraeus senare drog vidare till Småland). Skulle man emellertid dessutom ha något ärende till exempel till Härslöv eller Borrby har man dessutom passerat ”minningar” om Herulernas och de Yverbornas, Hyperboréernas gamla marker.

All denna nationella anciennitet och ära sammanbodde under Rudbecks tid med den stränga lutherska ortodoxin som då var förhärskande i Sverige, men det fanns ändå enstaka skeptiker på högt uppsatta poster som inte lätt fann sig i etymoloÖsterlen 360°

59

”Germanerna kom från Gärds härad, romarna hade utvandrat från Romeleåsen, och de vilda skyterna hörde egentligen hemma i Skytts härad”. Att hunnerna utgått från byn Hunneberga tar Floraeus för givet utan närmare utredning.

Att dagligen passera denna lilla by med ett fyrtiotal utspridda gårdar och hus kan, i förbigående sagt, göra bilpendling till Lund en smula mer intressant.

giska trollerinummer. Den språkkunnige biskop Jesper Swedberg hade lakoniskt förklarat: ”Ja en part förlusta sig mäkta härutinnan, och kunna av ett ord göra vad de vilja”. Rörande forna tiders avgudadyrkan och asatro menade Floraeus att namnet Oden troligen kom av Auden (Audaes), en stilla man som efter att ha fördrivits från Syrien grundade många kloster härstädes, samt att fäderneslandet redan i det första seklet efter Jesu födelse ”warit af Evangelii härliga lius och klarhet uplyst”. Kännedom om dessa märkliga fakta skulle onekligen ha besparat utländska missionärer en massa besvärligheter.

Floreaus, som en sen utlöpare av rudbeckianska fantasier glömdes snart bort när en ny mer nykter historieskrivning med Sven Lagerbring och Olof von Dalin bröt in. Utgivaren av ”Flores antiqua Scanicae”, Johan Georg Lange, hade kanske en föraning om detta när han i sitt ganska underliga förord, efter att först ha prisat författarens oändliga flit och lärdom avslutade med en uppmaning till en tänkt kritisk läsare, i fall han var missnöjd, att ” föda något skiönare foster sielf ”. Till skillnad från andra stora patrioter på avvägar” och ”dokumentförbättrare”, som arkivarien vid Riksarkivet Ingmar Carlsson i ”Lögnens väg” (1999) kallat framstående förfalskare som till exempel hovpredikanten Nils Rabenius, har Floraeus av sina fåtaliga sentida kommentatorer aldrig beskyllts för medvetna falsarier. Han förklaras helt enkelt troskyldig, naiv. Historisk svindel snarare än historiskt svindleri. Att idé- och 60

Österlen 360°

lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman ägnar den bortglömde Floreaus några sidor i sin självbiografiska bok ”Livslinje” (2013) har möjligen att göra med geografisk affinitet – Liedman är själv uppväxt i trakten, son till en kyrkoherde. ”Djup är det förgångnas brunn. Måste man inte kalla den outgrundlig?”. Thomas Manns fråga skulle ha avvisats av Floraeus. Tvivel var inte en av hans huvudgrenar. Födelseorten Ravlunda ägnar han mer omsorg än andra. Förledet rav har en avgörande betydelse: rav=bärnsten= gles=glysisvall=elysium. Phaëtons till aspar förvandlade systrar grät bärnstenar just där. Alla asplundar vid Åhus och Kivik måste följaktligen höra ihop med antikens Hesperien. ”Varje bärnstenssmycke i sanden”, skriver Anders Österling, ”bör som en trolsk amulett ha skänkt honom bekräftelse och förnyat det eviga förbundet med myternas värld”.

När Kungagraven i Kivik upptäcktes 1748 var Floraeus sedan några år död.

Dess äldsta hällristningar av män, hästar och skepp härrör troligen från 1700-talet före Kristus och Havängsdösen som blottlades på 1840-talet, är mer än femtusen år gammal. Då var filosofer, religionsstiftare och historieskrivare som Platon, Pytheas, Jesus, Cassiodorus, och Jordanes ännu inte födda. Men det är inte alls svårt att förstå hur en tidig, livslång historievurm väcktes hos Floraeus - fler än 130 fornlämningar i form av stensättningar, högar, gravfält har dokumenterats enbart inom Ravlunda socken, bland dem

Neptuns hög alldeles invid prästgården, och i Swertings kulle en bit därifrån sov möjligen en kung som en gång härskat över svear, göter och daner.

Fadern avled 1710 när han var tolv år.

1714 inskrevs han som student vid Lunds universitet och tog magistergraden 1723.

Han verkade som skolrektor i Karlskrona innan han 1735 blev kyrkoherde i Västra Karaby där han dog vid 43 års ålder. En parentes om Floraeus familj man inte kan undgå är det nattsvarta eftermäle Jonas bror Andreas, kyrkoherde i Stora och Lilla Slågarp, i herdaminnena erhållit: ”en av de ovärdigaste män, som burit kappa och krage” på grund av de ”skandalösa ruskigheter” denne varit inblandad i. Men bröderna hade i barndomen en gång båda sprungit omkring i det höga gräset på de elyseiska fälten vid Ravlunda. Kanske handlade Floraeus alla lärda mödor om en stängd hemfärd till ett väldigt enkelt sammanhang?

Österlen 360°

61

BÄR Finns det något mer paradisiskt än att plocka smultron på strå och sedan njuta av dem långsamt ett och ett? I detta nummer var valet av mattema enkelt – bär som är ren sommarpoesi! Österlen 360° bjuder här på sina bästa recept!

Kardemummakaka med svarta vinbär Semifreddo fylld med sommarbär Suverän till eftermiddagsteet eller kaffe.

3 ägg 3 dl socker 80 gram smör 2 2/3 dl mjöl 1 tsk vaniljsocker 2 tsk nymortlad kardemumma 2 dl svarta vinbär 2 msk potatismjöl Pärlsocker Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret. Låt svalna. Blanda i äggsmeten.

Blanda därefter mjöl, vaniljsocker och kardemumma. Sikta ner det i smeten.

Häll därefter blandningen i smord och bröad form. Vänd vinbären i potatismjöl och fördela dem på kakan, tryck till lätt så ytan bli slät. Strö över pärlsocker. Grädda kakan i 175 grader i cirka 30 minuter.

62

Österlen 360°

I det här receptet behövs ingen glassmaskin. Vi har valt hallon, men det går bra med andra bär. Välj en favorit! Och frysta bär fungerar också. Det här blir ungefär tio portioner 6 dl hallon (500 gram) 3 dl florsocker Saft och rivet skal av 1 citron 6 äggvitor 8 dl vispgrädde 2 chokladmaränger Plus 5 dl färska bär som dekoration

Rör ner bären. Gärna så att det får en marmorerad effekt. Häll ner smeten i en avlång brödform som du klätt med plastfolie invändigt. Folien ska hänga ut över sidorna. Täck smeten med plastfolie och sätt in i frysen. Låt frysa minst sex timmar. Lyft upp freddon ur formen genom att ta tag i plastfolien. Lägg upp på fat och strö över resten av marängen och dekorera med de färska bären.

Koka hallonen med 1 dl florsocker och saften av citronen. Sjud en stund, dra av plattan och låt svalna. Vispa äggvitorna mjuka, tillsätt resten av florsockret och fortsätt vispa tills vitan styvnar. Vispa grädden ganska tjock. Blanda varsamt ner äggvitorna i grädden, tillsätt det rivna citronskalet. Krossa marängerna och vänd ner en tredjedel av dem i smeten. Österlen 360°

63

Färsk jordgubbsdryck 6-8 glas

pizza med röda vinbär En oväntat god kombination, lite syrlighet på pizzan.

1 ½ dl socker 1 liter vatten 1 lime 1 liter färska jordgubbar Koka upp socker och vatten till sockret löst upp sig. Låt svalna innan du pressar i limesaften. Skär ner jordgubbarna i lagen och kör allt i mixer. Häll upp i vackra glas och servera direkt.

Krusbärskräm Gammaldags krusbärskräm med kall mjölk är något av det godaste som finns!

5 dl omogna krusbär (cirka 300 gram) 4 dl vatten 1 ½ del socker 2 msk potatismjöl plus ½ dl kallt vatten Snoppa bären. Koka upp vatten och socker. Lägg sedan i bären och koka tills de går sönder. Ta av från plattan och låt svalna. Rör ihop potatismjöl och kallt vatten och rör ner i krämen under omrörning. Koka upp krämen igen.

Servera den sedan ljummen eller kall med mjölk, grädde eller glass.

Pizzasås 1 gul lök, fint hackad 2 vitlöksklyftor fint hackade olivolja salt peppar oregano 2 lagerblad 400 g krossade tomater lite vatten Fräs lök och vitlök i olivolja, tillsätt kryddor och tomatkross, och en skvätt vatten. Låt puttra under lock i 30 min till 1 timme. Kan med fördel göras i förväg, såsen blir bara godare om den står lite. Den behöver inte vara varm när du brer den på pizzan.

sallad med jordgubbar Ett stort salladshuvud, gärna cossallad 1 liter jordgubbar gärna andra gröna blad som rucola, späda rödbetsblad dressing av: en näve basilika 2 vitlöksklyftor, gärna färska 2 msk balsamicovinäger 1 1/2 dl olivolja salt svartpeppar Skölj och ansa salladen, ansa jordgubbarna, skiva sallad och jordgubbar, lägg i eventuella gröna blad.

Blanda dressingen, hacka basilkan och riv eller hacka vitlöken med kniv, använd inte vitlökspress.

Blanda allt och servera.

Pizzadeg 12 g jäst ( 1/4 dels jästpaket) 3,5 dl kallt vatten 1 msk olivolja 1 tsk salt 7 dl mjöl, ta gärna hälften durummjöl och hälften vanligt vetemjöl Blanda till en deg, låt jäsa 3-4 timmar.

Sätt ugnen på max temperatur, varmluft eller över och undervärme, inte grilläge eller liknande.

Dela degen i 3-4 bitar, kavla ut på mjölat bakbord, konsten att få en god pizza är att kavla tunt och sedan baka i en riktigt varm ugn.

Ett par deciliter röda vinbär 1 tunt skivad röd lök Riven ost, mängd och typ efter smak.

Bre på såsen, strö på röda vinbär, skivad röd lök och ost. Grädda i mitten av ugnen, 10-20 min, passa, eftersom ugnen är varm.

Strö över rikligt med färsk rucola, servera.

64

Österlen 360°

Österlen 360°

65

Här hit ar du Österlen 360° Malmö med omnejd

Åhus

Formargruppen Form/Design Center Malmö konsthall Malmö Turistbyrå Norrgavel Olsson&Gerthel Ribersborgs kallbadhus

Turistbyrån

Lund

Biblioteket Johannamuséet Svaneholms slott Turistbyrån

Degeberga Turistbyrån Skurup

Lunds Turistbyrå Saluhallen Skissernas museum

Simrishamn

Köpenhamn

Agda Lund B&B Allé Apotekarens trädgård Bageri KIN, Ö Vemmerlöv Blåsingsborg Buhres fisk Café Kagan, Stortorget Caféet Svabesholm Coop, ställ Dalängarna Design Margareta Forslund Eriksdal B&B, Rörum Franskans créperie, Rörum Friden Futura Energi Garageprojektet Hammenhög Glimmingehus Gärsnäs möbler Hotell Kockska gården Hotell Svea Hotell Turistgården Ica Brunnshallen, ställ Ica, Kivik, ställ Karlaby krog Keramiker Elisabeth Palm Keramiker Louise Ebbmar KIN, café, Simrishamn Kiviks hotell Kiviks musteri Kiviks strand

Bøger&kuriosa, Læderstræde Öresundsbron Bornholm Bornholms museer Båstad Bjäre bokhandel Helsingborg Dunkers kulturhus Skanör Falsterbo Turistbyrån Hörby Färg från Förr, Kagarp Hässleholm Kulturhuset Kristianstad

Lilla Vik Mandelmanns Maria Ekberg Maritim krog & hotell Mellby skola, KAOS Ravlunda Bränneri B&B Skillinge teater Simrishamns turistbyrå Stenshuvuds nationalpark Stenrosgården, Stenshuvud Tjörnedala konsthall Vilhelmsdal Vitemölla badhotell Ystad Argilla krukmakeri Backagården Coop, ställ Dahlåkra damast Galleri Peppinge Galleri K Ica Kvantum, ställ Kabusa Design Factory KiY Jens Jakobsens Hus Klostret Krizi Löderups strandbad Olof Victors Per Helsa Rapsbollen Sky Adventures Ystad bibliotek Ystad konstmuseum Ystad plantskola Ystad turistbyrå Åbergs trädgård Örum 370 Örums nygård

Tomelilla Ateljé Brännorna Brösarps gästgiveri Christinehofs slott Coop, ställ Drakamöllans gårdshotell Esperöds byggshop Galleri Stattin, Eljaröd Studioglas Elna Jolom Handlarn, Smedstorp Ica Kvantum, ställ Kronovalls slott Petersborgs gård Talldungen Tomelilla bibliotek Tomelilla konsthall Tomelilla turistbyrå Vandrarhemmet, Skåne Tranås Österlenchoklad Sjöbo Bjärsjölagårds slott Coop, ställ Elfstrands Gallerian Gimlelund Hunden&Herden Ica Kvantum, ställ Kulturmöllan, Lövestad Kyrkohuset, Öved Lamm&Lantliv, Skartofta Sjöbo bibliotek Sjöbo turistbyrå Sjöbo gästgiveri Spiken i kistan, Lövestad Thuleslund Tolånga 17 Östarps gästis Stockholm Gärsnäs Showroom

Kristianstad konsthall Kristianstads turistbyrå Kristianstad Österlen airport

ÖSTERLEN 360° Bjärrödsvägen 13 275 95 Sjöbo Anna Gunnert 0768 31 82 56 Sophia Callmer 0701 49 45 59 www.osterlen360.com

Prenumeration: Österlen 360° utkommer tre gånger per år påsk, sommar och höst Prenumeration 250 kr/år

Ansvarig utgivare: Sophia Callmer Chefredaktörer: Anna Gunnert Sophia Callmer

Annons: Anna Gunnert anna@osterlen360.com Färdigt annonsmaterial skickas till sophia@osterlen360.com

66 Webbdesign: Österlen 360° Florama krister.bundy@florama.se

Medlem av Sveriges kulturtidskrifters förening

Omslagsbild: Vallmo foto: Sophia Callmer

Tipsa redaktionen: Du är välkommen att tipsa redaktionen, maila anna@osterlen360.com

Tryck: Reusner AS, Tallinn, Estland omslag: Tom&Otto gloss 170 g inlaga: Galerie Fine art silk 90 g

eller skicka ett brev till

ISSN nummer 2001-6581

Österlen 360° Bjärrödsvägen 13 275 95 Sjöbo

Nästa nummer kommer ut till Allhelgonahelgen

LJUS

Österlen 360°

67

68

Österlen 360°