JÄMNARE PRISPOLITIK

Borgå Energis självförsörjningsgrad inom elproduktionen stiger märkbart de närmaste åren.

TEXT: ROLF GABRIELSSON || BILD: NIKO LAURILA

BBorgå Energi har målmedvetet byggt ut sin egen utsläppsfria elproduktion. Den står i dag för 30 procent av bolagets elförsäljning. Under de närmaste åren kommer självförsörjningsgraden ännu att stiga märkbart.

År 2024 ökar den egna produktionen till över 400 GWh, motsvarande två tredjedelar av bolagets totala elanskaffning. Mest ökar vindkraften och kommer år 2023 att utgöra en tredjedel av den egna produktionen. De nya produktionsandelarna kommer via Finska Kraft Ab, av vars 17 delägare Borgå Energi är den största. – Tack vare den egna produktionen kan vi hålla en jämnare prispolitik, berättar Borgå Energis elhandelschef Benny Broman. Som exempel tillägger han att bolagets leveransskyldighetspris följer elmarknadspriset i ett längre tidsperspektiv, men att den här produktens pris varit rätt konkurrenskraftigt den här våren jämfört med den allmäntaget höga marknadsprisnivån. Leveransskyldighetsprodukten säljs för närvarande endast på Borgå Energis eget nätområde. Också de produkter, som säljs annorstädes, har hela våren hört till de förmånligaste i Finland. Att förutsäga elprisets utveckling är enligt Broman svårt, eftersom det är så många saker som inverkar. I april låg Finlands prisestimat under medelpriset för hela elhandelsområdet, som utgörs av de nordiska och de baltiska länderna. Förenklat sagt bildas elmarknadspriset (spot-priset) då efterfrågan (förbrukning) och utbud (produktion) möts för varje timme på en gemensam nordisk elmarknad. I praktiken är det många saker som inverkar på prisbildningen, såsom bränslepriset, priset på utsläppsrättigheter, hydrobalansen och överföringskapaciteten mellan de olika områdena. – Om det skulle finnas tillräckligt med överföringskapacitet (elkabelförbindelser) skulle hela elhandelsområdet ha samma pris, men det är inte fallet för närvarande (i april), och det syns till exempel i ett lågt pris i norra Sverige och i Norge, där det finns överkapacitet, och i ett betydligt högre pris längre söderut. Prisnivåerna i Mellaneuropa och Stor-Britannien inverkar allt mera på elpriset i Norden då överföringskapaciteten (elkabelförbindelser) mellan områdena växer.

I Tyskland är man enligt Broman tvungna att producera el med kol och gas, och när deras priser är höga, stiger också priset på el. Användningen av fossila bränslen betyder också en skyldighet att köpa utsläppsrätter, vilket också det har en prishöjande effekt.

Utsläppshandeln är ett instrument, med vilket man vill styra utvecklingen mot en utsläppsfri produktion. – Det förekommer stor volatilitet i priserna. Marknadspriset kan vara mycket lågt då det råder överutbud på el, men å andra sidan

också mycket högt då det är brist på produktion, till exempel om inte sol- och vindkraftsproduktion finns att tillgå. Hydrobalansen i Norden har stor inverkan på prisnivån, varför det kan förekomma stora kast mellan olika år. I våras hade Finland ett Elprisets utveckling pris, som varierade melär svår att lan det lägre priset i norr och det dyrare i söder. förutsäga. Broman påminner om att förbrukning och produktion hela tiden måste vara i balans. – Elbalanskostnaderna i elhandeln har stigit, då det finns allt mera icke reglerbar produktion, såsom vind- och solkraftsproduktion. Dessutom har den reglerbara produktionen minskat. – Konkurrensen om kunderna har lett till att elförsäljningen gjorts med små marginaler trots stora risker. December i fjol var en månad då dessa risker slog igenom riktigt ordentligt, och efter det har elförsäljningsbolagen varit tvungna att höja sina riskmarginaler. Elförsäljnings- och produktionsbolagen skyddar sina priser med finansiella produkter, vars priser baserar sig på prisestimat. Mot alla risker är det enligt Broman ändå svårt att skydda sig. I slutändan är det producenten och försäljaren som själv får bära riskerna.