EN TIDNING OM FÖRSKOLAN I MALMÖ STAD | NR 1.2010
Flextid ger frihet sid 8-9 Att lyssna är att lära sista sidan Buss – ett pedagogiskt alternativ mitten
mars 2010 R 1
innehåll
HÖGLÄSNING 22
ETT PEDAGOGISKT ALTERNATIV 12
TEMALEKPLATS: ANNELUND 17
ledare
ÅRETS LEDARE 6
Grattis!
Du håller nu i det första numret av en tidning om förskolan Malmö stad. Tidningen, som är gjord i samarbete med stadens förskolor, finansieras av projektet Kompetensförsörjning i förskola.
Inga Sandström
VARFÖR GÖR VI DENNA TIDNING? Jo, vi gör den för att vi har så mycket gott att berätta om förskolan. Vi gör den för att visa på den viktiga roll förskolan spelar i Malmöbarnens och Malmöbornas liv. Vi gör den för att sprida kunskap om förskolans arbete och betydelse, för att informera om aktuella frågor för förskolan i Malmö, visa exempel, inspirera och väcka nyfikenhet. Ni kommer att möta nytt, känna igen er och säkert möta minst en bekant kollega i denna tidning. Projektet Kompetensförsörjning förskola ska stärka bilden av Malmö stad som attraktiv arbetsgivare. Genom olika insatser verkar projektet för att vår stad lyckas både rekrytera, utveckla och
LYSSNANDETS PEDAGOGIK 24
behålla engagerade medarbetare med rätt kompetens så att Malmö stad kan erbjuda alla barn, vars föräldrar så önskar, plats i en likvärdig förskola med god kvalité i lagstadgad tid. Denna tidning utgör en av projektets insatser och i den kan ni läsa om andra, till exempel när det gäller kompetensutveckling. Tidningen kommer ut med två nummer i år, nästa nummer kommer i höst. Den kommer att spridas till alla förskolor i Malmö - vet du att av Malmö stads 20.000 medarbetare arbetar nästan 3 000 i förskolan - och till många andra både i och utanför Malmö stad. Läs den, prata med varandra om vad ni vill ha med i nästa nummer. Hör av er och berätta! Vilken bild av att vara medarbetare i förskolan i Malmö stad vill ni förmedla? På sid 10 finner ni ett par berättelser från förskolan i Malmö. Vilka historier har ni att berätta? Ni vet väl förresten att ni kan rösta på berättelser från Malmö stad på Komin? Sänd era bidrag till inga.sandstrom@malmo.se
FOKUS FÖRSKOLA GES UT AV MALMÖ STAD OCH ÄR EN TIDNING FÖR DIG SOM ARBETAR INOM ELLER ÄR INTRESSERAD AV FÖRSKOLA OCH UTBILDNING UTGIVARE INGA SANDSTRÖM, TELEFON 040-34 33 45 PRODUKTION REDAKTIONEN.NU: MIKAEL RINGMAN, MARIA SEHLIN OCH INGA SANDSTRÖM, MALMÖ STAD GRAFISK FORM BENNY MÅRTENSSON, WWW.GREGORY.SE, 040-12 06 00 FOTOGRAF PETER KROON, WWW.PETERKROON.COM TRYCKERI JMS AB, SANDRA SVENSSON BESTÄLL FLER EX AV TIDNINGEN GENOM ATT MEJLA INGA.SANDSTROM@MALMO.SE
2 R mars 2010
Buffé och fri ankomsttid
Saga om Afrikas djur Afrikasagan finns på Malmö stads hemsida. Där berättar safariledaren Urban om den östafrikanska naturen och Afrikaparkens djur.
Pilängens förskola har infört frukostbuffé med fri ankomsttid för barnen. Allt för att barn och föräldrar ska känna sig mer välkomna på morgonen.
Sagan finns i fyra varianter, i varje avsnitt finns en gåta om ett djur. Barnen kan vara med och gissa på vilket djur det handlar om. Att lyssna på sagan är ett kul sätt att förbereda en utflykt till
– Frukostbuffén är öppen 8.00-8.45.
Afrikaparken i Bunkeflostrand. Det går också att ta med sagan
Det är ett sätt att möta föräldrarna så
i en mp3-spelare, ljudfilen finns att ladda ner på hemsidan.
att de inte behöver stressa till frukost,
På sidan finns också en länk till sidan om Afrikaparken (en av Malmös populära temalekplatser).
de ska inte utsättas för sura blickar för Läs mer på www.malmo.se/afrikasagan
att de är sena utan ska alltid känna sig välkomna, säger Anna Olofsson.
Utmana lärandet – se filmen!
Vid frukostbuffén tar två pedagoger hand om frukosten. En pedagog tar hand
”Att utmana lärandet” är en film om förskoleverksamhet i Malmö. Den spelades in under våren med stöd av medel från Lärande för hållbar utveckling och projektet Kompetensförsörjning förskola.
om barnen när de är klara och finns till
– Vi vill att den ska väcka stolthet hos alla medarbetare i förskolan i Malmö stad. Men också att den ska problematisera, väcka frågor och bidra till reflekterande samtal ute i arbetslagen. Vi hoppas att den ska engagera, ge inspiration och sätta igång diskussioner, säger Inga Sandström, projektledare för Kompetensförsörjning förskola. Utomhuspedagogik, bemötande/kommunikation och utveckling av lärandet är några av frågorna som tas upp i filmen. Filmen har skickats ut till samtliga kommunala förskolor i Malmö stad. Den har också spritts till alla lärosäten med utbildningar för lärare med förskoleinriktning. – Det här är också en möjlighet att marknadsföra Malmö stad som en intressant arbetsplats, för studenter och andra förskollärare, berättar Inga Sandström.
morgnar och bättre kontakter med
hands för att prata med föräldrarna. – Vi tycker att vi fått mycket smidigare föräldrarna, säger Anna.
Hur gör ni? Har ni också frukostbuffé? Eller någon annan bra lösning för ett bra mottagande på morgonen? Hör av er till oss, det kan bli en artikel i nästa Fokus Förskola. Mejla till: inga.sandstrom@malmo.se
Hur skulle du göra? E
N KVINNLIG KOLLEGA KOMMER IN MED mycket kort kjol. En manlig kollega vänder sig om efter henne och visslar när hon går förbi. Vad gör du?
» » » » » »
Ingenting. Hon får ju faktiskt skylla sig själv som går klädd i utmanande kläder på jobbet Tar upp på en APT vikten av att alla klär sig på ett prydligt sätt Säger till den manliga kollegan på skarpen att det inte är ett okej beteende på arbetsplatsen Skriver ut förvaltningens policy om sexuella trakasserier och lägger på den manliga kollegans skrivbord Går in till chefen och ber denne prata med den manliga kollegan om det olämpliga i hans beteende Går fram till den kvinnliga kollegan och försöker skämta bort situationen.
Situationen är hämtad ur Mångfaldsspelet. Spelet ger medarbetare i Malmö stad möjlighet att på ett lättsamt sätt diskutera och fundera kring mångfaldsfrågor när det gäller bland annat kön, ålder, etnisk eller kulturell bakgrund, sexuell läggning eller funktionshinder. Ett antal spelledare på olika förvaltningar har utbildats för att leda spelverksamheten på arbetsplatsträffar och liknande sammankomster.
Vill du veta mer? Ta kontakt med Eva Klevås på stadskontoret: eva.klevas@malmo.se mars 2010 R 3
Forskning utvecklas F i cirkel I forskningscirklar kan man utveckla både sig själv och verksamheten på den egna förskolan. Den erfarenheten har sju personer i Rosengård och Limhamn-Bunkeflo gjort. 2007 startade de den första forskningscirkeln för förskollärare i RMS, Resurscentrum för mångfaldens skolas, regi.
FÖRUTSÄTTNINGAR: En forskningscirkel bedrivs under minst 1,5 år och deltagarna träffas var tredje vecka, två timmar per tillfälle. Deltagarna behöver också lägga ned tid mellan träffarna. Lärarna får avsätta två timmar i veckan åt arbete med forskningscirkeln. Deltagarna får inga högskolepoäng.
FORSKNINGSCIRKLAR PÅ GÅNG: Följande arbeten håller på att slutföras. De kommer att kunna läsas och beställas på RMS hemsida: www.malmo.se/mangfaldiskolan Lena Bjurnemark: Hur man utvecklar barns empatiska förmåga. Florentina Hintermaier: Hur pedagogiskt drama kan stärka barns självkänsla. Alida Hamzic: Hur tid och miljö påverkar det lustfyllda lärandet hos små barn. Kajsa Nordlöf: Hur olika personal i förskolan hanterar pedagogiska konflikter. Pia Brolin och Annika Åbrodd: Skillnaden mellan åldersblandade och åldershomogena barngrupper. Monika Forssell: Tidsperspektiv i en förändringsprocess.
4 R mars 2010
ÖR NÅGRA ÅR SEDAN INLEDDES ETT AKTIVT utbyte mellan Rosengård och Limhamn-Bunkeflo för att skapa kontakter mellan stadsdelarna. En forskningscirkel för förskollärare blev ett i raden av initiativ. Annika Åbrodd på Gottorps förskola kände sig skeptisk i början. – Jag trodde att det var ännu ett vällovligt projekt. Men det blev något av det bästa jag har gjort på länge. Litteraturen vi har läst, diskussionerna vi har haft, det har varit fantastiskt. Som ofta annars är det sträckan man går för att komma till målet som är betydelsefull, berättar Annika Åbrodd som har arbetat i par med kollegan Pia Brolin. Entusiasmen hos deltagarna är påtaglig. Efter 2,5 år närmar sig cirkeln sitt slut. Sex rapporter ligger hos cirkelledaren Mariann Enö på Malmö högskola. Rapporterna ska bearbetas och sedan publiceras. Mångfald var temat de valde att arbeta kring. Deltagarna läste samma litteratur och förde långa diskussioner under ledning av Mariann Enö. – Man kan tycka att det är mycket som skiljer våra båda stadsdelar åt. Men det är betydligt fler likheter än olikheter. Om man lyfter blicken har vi likartade funderingar kring det som utgör grunden i vårt arbete: pedagogik, bemötande, arbetssätt. Sedan har vi förstås inte de språkliga utmaningar som de som arbetar i Rosengård har, säger Lena Bjurnemark på Ängslätts förskola. Efter en tid valde varje deltagare ett eget forskningsområde. De djupdök i ett ämne där de använde sig av den egna förskolan för ”fältstudier”. – Forskning låter pretentiöst. För mig innebär att forska att gå omkring i vardagstillvaron med andra glasögon. Då får man syn på saker man inte har sett förut: ”Oj är det är så här vi gör. Varför gör vi på detta viset?”, berättar Monika Forssell på Pilevallens förskola i Rosengård. Florentina Hintermaier, Smörblommans förskola i Rosengård, kände prestationsångest i början, – Jag kände ett behov att visa mig duktig, att kunna forska. Men det visade sig att det var ok att inte kunna allt. Jag kunde gå in i detta med mina förutsättningar. Det har varit jätteroligt. Alla är överens om att deras arbete har gynnat de egna förskolorna. Vad de har forskat på har blivit diskussionsämnen bland personalen. Lena Bjurnemark som har studerat barns empatiska förmåga, ger som exempel att på hennes förskola har alla blivit mer varse om hur de talar till barnen. Alla försöker arbeta bort klagande tonfall och alla ”ska du inte” och ”kan du inte" och i stället vara uppmuntrande. – I cirkeln har vi blivit stärkta av att inse att vi tillsammans har jättemycket kunskaper. Det bär vi med oss på våra arbetsplatser också. Jag ser mig lite som en ambassadör för det arbete vi har lagt ned, säger Alida Hamzic. R
CIRKLAR MED LÅNG HISTORIA De första forskningscirklarna startade redan på 1970-talet. Då handlade det främst om ett kunskapsutbyte mellan forskare i universitetsvärlden och fackligt aktiva. 2006 tog pekade Myndigheten för skolutveckling, MSU, ut forskningscirklar som en av insatserna i handlingsplanen ”Bättre resultat och minskade skillnader – planering för mångfaldsarbetet 2006-2007”. Resurscentrum för mångfald i skola/FoU fick i uppdrag att genomföra insatserna i Malmö. De flesta forskningscirklarna genomförs inom skolan. För närvarande finns tre cirklar med fokus på förskolan.
KRITISK GRANSKNING SNARARE ÄN FORSKNING – Att leda forskningscirklar är något av det roligaste jag gör, säger cirkelledaren Mariann Enö på Malmö högskola. Hon säger att det är inspirerande att följa processen från de första försiktiga stegen tills rapporten ligger färdig. – Alla är så motiverade och engagerade. Här behöver jag inte bedöma eller ge betyg. Min roll som cirkelledare är att stödja och lotsa deltagarna vidare mot målet, vilket är roligt och lustfyllt. Någon forskning i akademisk mening handlar det sällan om. – Det är inte de kraven vi ställer. I det här fallet är forskning att jämställa med att kritiskt granska sin egen verksamhet och sig själv, säger Mariann Enö.
bild: En väl fungerande cirkel. Längst upp: Mariann Enö, därefter medurs Monika Forssell, Alida Hamzic, Florentina Hintermaier, Pia Brolin, Annika Åbrodd, Kajsa Nordlöf och Lena Bjurnemark. foto: peter kroon
Läs mer: FORSKNINGSCIRKLAR – en vägledning av Sven Persson, Malmö högskola. Kan beställas av RMS/FoU. mars 2010 R 5
Margaretha blev årets ledare I november delade Malmö stad för första gången ut utmärkelsen Årets ledare. Priset gick till en ledare i förskolan, Margaretha Danielsson, rektor på Segevångs förskoleområde i Kirseberg. Varför är hon en bra ledare? Vi frågade dem som vet bäst, medarbetarna, som också var de som nominerade henne.
berättat av:
bilder ovan: Anita Hansson, Marie-Louise Lindblad, Kitte Arndorff och Lise-Lotte Rosén (Sege parks förskola). Biserka Jekic, Paola Hammarstedt och Lena Lundh (Segevångs förskola). bild: mikael ringman bild höger Margareta Danielsson tar emot priset för Årets ledare. bild: lars liliedahl
6 R mars 2010
M
AGGAN, SOM ALLA kallar henne, leder två förskolor: Segevång med fyra avdelningar och Sege park med sex avdelningar (sju för tillfället, under ett halvt år finns också en utomhusavdelning). Så här är hon som chef enligt medarbetarna.
KOMPETENT: – Jag minns när hon rekryterades. Vi ville ha någon som kom från förskolans värld. Innan Maggan kom hit arbetade hon på Valdemarsro förskola. Hon kan förskolan utan och innan och brinner för den här verksamheten. – Hon bemöter alla på ett bra sätt. Hon har goda kontakter utåt. – Dessutom har hon pondus. När det är möten här märker man att andra chefer lyssnar på henne. ÖPPEN OCH ENGAGERAD: – Hon lyssnar på vad man säger. Och hon är alltid tillgänglig. Svarar hon inte på mobilen så ringer hon alltid upp efteråt. – Hon är öppen för nya lösningar. Är det någon som har specialkompetens eller är särskilt intresserad av ett ämne ser hon till att använda den kompetensen. INSPIRERANDE: – Hon är väldigt engagerad när det gäller barnpedagogik och är alltid öppen för nya saker. Var hon än är, ser hon saker som kan användas i verksamheten. Det kan vara på ett byggvaruhus eller i en presentaffär. – Hon tänker nytt och pushar på för att vi ska utvecklas. – När man kommer till jobbet, känner man glädje. Det är skillnaden på att ha en bra och en mindre bra chef. STÖDJANDE: – Hon har ett diskuterande förhållningssätt. Kör vi fast har hon alltid ett svar att ge. ”Ni kanske kan prova med att göra så i stället”. – Hon uppmuntrar utveckling. Vi får väldigt
mycket fortbildning och hon är bra på att se till att den kommer verksamheten till godo. – Hon anstränger sig för att hålla kvar folk. För ett par år sedan var jag på väg härifrån och det insåg Maggan. Då fick jag en ny utmaning. SKAPAR DELAKTIGHET: – När det är dags för budget får vi alltid insyn. ”Nu är det lite mindre pengar i år, men det kanske vi kan lösa så här. Vad tror ni?” säger hon. – Hon har bra känsla för att sätta ihop personalgrupper. Vi har en bra mix av unga och äldre som fungerar bra tillsammans. TYDLIG: – Vi har möten varje vecka. Ena vecka är det informationsmöte. Nästa vecka är det pedagogisk diskussion. – Hon är väldigt strukturerad. Förutom att vara en bra ledare klarar hon av allt det andra: Fixa schema, ledningsgrupp, föräldramöten, kvällar, semesterlistor. Hon är väldigt strukturerad. R SÅ HÄR SÄGER MARGARETHA SJÄLV:
– Jag är oerhört stolt och oerhört glad. Inte bara för min egen del utan också för mina medarbetare. Det här är deras pris också. Och jag känner en stor glädje för förskolans skull. Förskolan är en så viktig plats, den är början på allting. Att en förskolechef får det här erkännandet tycker jag är ljuvligt. Priset på 50.000 kronor använder vi till fortbildning för personalen.
Chef med dubbelt uppdrag Avdelning barn och ungdom inrättades på stadskontoret 1 juli 2008. Vi har talat med avdelningens chef Elisabeth Carlén. Vilken är er uppgift? – Uppdraget handlar huvudsakligen om tre saker. Dels ska vi ta fram väl underbyggda underlag till politikerna så att de kan fatta beslut om förskola och skola. Dels har vi en samordnande funktion för verksamheterna, som också innebär att vi ska verka för att alla Malmöbor behandlas lika. Sedan har vi också en mer extern uppgift, att vara Skolverkets och andra myndigheters ingång till Malmö stad.
Vilken nytta kan man ha av Avdelning barn och ung ute i verksamheterna? – På en förskola har man kanske ingen anledning att ha direkt kontakt med oss. Däremot kan rektorer och förvaltningarnas avdelningar för barn och unga kontakta oss när det gäller riktlinjer eller förvaltningsärenden. Sedan kommer man i kontakt med oss på MMM-dagarna eller genom "Resurscentrum för mångfaldens skola", RMS, som ingår i Avdelning barn och ungdom.
Tidigare var du chef för SDF-kansliet som ledde allt från barnomsorg till äldreomsorg. Nu finns egna avdelningar för barn och unga, individ och familj samt vård och omsorg. Vilken är skillnaden? – Tidigare var jag en chef som arbetade på en väldigt övergripande nivå. Nu kommer jag mycket närmare verksamheten. Jag har möten med barn- och ungdomscheferna i stadsdelarna en gång i månaden. Det hade jag inte möjlighet till tidigare.
Vilken är den största utmaningen under den närmaste tiden? – Att klara förskoleutbyggnaden. Den situation Malmö befinner sig i saknar motstycke i historien. Ansvaret för att ta fram platser och anställa personal ligger på stadsdelarna. Vår avdelning blickar framåt så att planeringen följer jämna steg med utvecklingen. Än så länge kan vi inte se någon dipp. Tidigare när det har varit många nya förskolebarn har det kompenserats av en viss utflyttning i de lägre stadierna i skolan. Det sker inte nu, eftersom barnfamiljerna väljer att stanna kvar i Malmö. R
mars 2010 R 7
sså ös vii v vår arbetsdag å llöser öser v år a rbetsdag
Flextid ger frihet På Gottorps förskola i Bunkeflostrand har personalen flextid. – Jag var oerhört skeptisk när det infördes men nu är jag enbart positiv, flextiden ger frihet, säger barnskötaren Sussi Travell.
F
ÖR TRE ÅR SEDAN INFÖRDE GOTTORPS FÖRskola flextid. Anledningen var att man inom äldreomsorgen sett att det minskade stressen bland personalen. – Trivseln inom barnomsorgen var hög, men stressen var stor, så jag tyckte det var värt att prova på en arbetsplats, säger biträdande rektor Marianne Thees. Det blev personaldiskussioner om både flextid och önskeschema och man bestämde sig för att börja med flextid. – En majoritet var positiva men en fjärdedel ville absolut inte ha flextid, berättar Marianne Thees. Sussi Travell var en av de tveksamma. – Jag tänkte att det var ett extra moment som bara skulle ta tid. I början var det också jobbigt med datorn som inte alltid fungerade som jag ville, säger Sussi.
FLERA FÖRDELAR Nu är hon en ivrig förespråkare och två undersökningar visar att faktiskt alla är nöjda. Vad är det då som är så bra? Mycket, tycker personalgruppen. Systemet upplevs som mer rättvis och flexibelt. Man får betalt för alla de där kvartarna man står kvar och pratar med föräldrar. Man kan gå tidigare vid tandläkarbesök utan att känna skuld. Man kan arbeta mycket i perioder när det är inskolning för att sedan ta ut hela flexdagar. – Nu när jag pluggar till förskollärare kan jag enkelt ta ut lediga dagar vid prov utan att förlora lön, säger Sussie. – Och om man är trött eller lite hängig kan man gå hem tidigare, säger Eva Liljeqvist. En annan aspekt är att den som alltid kommer en kvart 8 R mars 2010
försent själv får betala för det och kollegorna slipper irritera sig. – Relationerna blir bättre, man vill ställa upp för varandra och får tillbaka det när man behöver, säger Pia Bolin. I början kunde hon känna sig stressad över att ha minustid men nu har hon insett att det snabbt jämnar ut sig, att de där stunderna hon arbetar utöver schemat snabbt blir till timmar. EN FLEXANSVARIG En förutsättning för att det hela ska fungera är samarbete, man måste prata med varandra om att komma senare eller byta arbetsdag. Det krävs också en flexansvarig som skriver in vård av barn och korrigerar om någon glömmer att logga ut för dagen. – Det tar inte mycket tid, jag gör det när det är lugnt, säger Eva Liljeqvist som är flexansvarig. En uppskattad sidoeffekt är att alla enkelt kan se hur mycket semestertid och flextid de har och kan planera för den tiden. För chefen Marianne Thees och kanslisten har personalhanteringen blivit enklare, då det mesta sköts ute på förskolan. De upplever också att stressen blivit mindre och sjukdagarna färre. – Jag tror det handlar om att få ihop hela sitt liv, säger Marianne Thees. Gottorps förskola får återkommande ta emot studiebesök från andra förskolor för att visa hur flexmodellen fungerar och har fått flera efterföljare. Kommer ni att införa önskeschema nu? – Nej, vi tycker redan att vi har önskescheman! R
Utvecklingssamtal på morgonen
U
SÅ HÄR FUNGERAR FLEXTIDEN: Schemat programmeras in i datorn. Varje dag loggar personalen in och ut på datasystemet Icon. Arbetar man över eller extra för en kollega får man plustid. Om man vill arbeta kortare arbetsdag hör man med sina arbetskamrater om det är möjligt och får minustid. Vid avstämning en gång per år får man ha max 40 timmar plus eller minus på sitt flexkonto.
bild uppe: – Flexsystemet ger många fördelar, säger flexansvariga Eva Liljeqvist vid datorn där personalen loggar in. Här med chefen Marianne Thees och kollegorna Pia Bolin och Sussi Travell. foto: peter kroon bild höger: Anna Olofsson föredrar utvecklingssamtal på morgonen. foto: maria sehlin
BÅDE ÖNSKESCHEMA OCH FLEX På två förskolor i Limhamn, Sannaparken och Flodillern, har man både flextid och önskeschema. – Det har blivit mycket populärt berättar Birgitta Kopelman som är biträdande rektor på Sannaparkens förskola. Systemet fungerar så att all personal får önska sin arbetstid för åtta veckor framåt. Det finns sex olika schematurer att välja på per dag. Alla måste ta minst fyra kvällsturer, annars kan man önska vilka turer man vill. – Om vissa dagar är särskilt viktiga för en kan man sätta stjärna på dem, för att markera att man inte vill byta bort den. När alla önskat sitt schema går ansvarig
igenom veckorna så att det är full täckning alla dagar. Om inte så justeras det, så lite som möjligt. Det har visat sig att önskemålen fördelar sig rätt jämnt så att det sällan behövs några större justeringar: vissa föredrar att öppna medan andra helst inte vill öppna alls. – Personalen är jättenöjd med systemet, man känner att man styr mer över sin vecka, säger Birgitta Kopelman. Behövs då flextiden? – Ja, man flexar in om man kommer tidigare för ett möte och kan även flexa ut tidigare – om man vill när det är få barn, säger Birgitta Kopelman. R
TVECKLINGSSAMTAL VID FRUKOST? Det har Månen och Solen på Pilängens för-
skola infört. – Föräldrarna har mer tid och är inte stressade eller på väg hem för att laga middag. Dessutom kan de stanna kvar en stund efteråt och se det vi pratat om, säger Anna Olofsson, pedagog i förskolan, som tycker att morgonmöten har flera fördelar: – Det blir ett lugnare och piggare möte och en bra start på dagen för både förälder, barn och personal. Dessutom är det enkelt att planera in mötena då vi har vår planeringstid på förmiddagarna, säger Anna. – Föräldrarna stannar gärna kvar en stund efter mötet och fortsätter göra det även en tid efteråt, säger Anna. Hon talar om ett hjul som börjat snurra. Att föräldrarna är mer delaktiga gynnar i sin tur barnen och verksamheten: – För att barnen ska känna full delaktighet måste man ha med föräldrarna. Här är det visserligen lätt eftersom många föräldrar är väldigt engagerade men det gäller att hitta tiden, säger Anna. Morgontid har visat sig passa många föräldrar. Jenny Andersson, som har sina döttrar på avdelningen, har enbart positivt att säga om förändringen: – Barnen tycker det är spännande att jag följer med in, det är kul att se hur verksamheten fungerar och vad barnen har gjort. Förr när man kom på kvällen var det ju nästa stängt när man gick hem, säger Jenny Andersson. R
Hur gör ni på er förskola? Har ni smarta lösningar som underlättar eller förhöjer arbetet? Hör av er till oss! De tre bästa tipsen belönas med två biobiljeter! Mejla till inga.sandstrom@malmo.se mars 2010 R 9
Jalle har engagemang för Malmö Jalle Lorensson är projektledare för den tredje upplagan av Engagemang för Malmö . Den här gången står berättelserna i centrum.
I
VINTER HAR OMKRING TUSEN CHEFER samlats, 75 åt gången, för att med hjälp av dialogledare hitta berättelser som beskriver engagemanget för Malmö. – Genom storytelling hoppas jag att vi kan hitta fram till det unika med engagemanget i Malmö stad. Med berättelserna som grund kan vi sedan arbeta vidare och bygga en starkare och tydligare värdegrund än den som finns nu, berättar Jalle Lorensson. Fokus Förskola publicerar i detta nummer några av berättelserna från förskolan. Ni kan läsa fler på Komin.R
En guldstjärna att minnas På en öppen förskola i centrala Malmö gick det livligt till. Varje dag strömmade det in massor av föräldrar och barn som kom för att träffa varandra. Eftersom verksamheten var frivillig visste personalen aldrig på förhand vilka som skulle dyka upp just den dagen. En strävan de hade var att varje pappa och mamma skulle känna sig stöttade i sitt föräldraskap när de besökte öppna förskolan. Många möten gick åt till att försöka komma på sätt att få de vuxna att känna sig sedda trots att de inte hade en avtalad kontakt med verksamheten. Vid just ett sådant möte föreslog förskolläraren Janina att de skulle börja dela ut guldstjärnor till de föräldrar som de tyckte utvecklades i sitt föräldraskap. Resten av personalen höll med om att det kunde stärka nyblivna pappor och mammor att upptäcka att deras ansträngningar i föräldraskapet erkändes av personer med pedagogisk erfarenhet.
Förskolläraren satt i bilen på väg till sjukhuset med ett av förskolebarnen i baksätet. Hennes hjärta klappade hårt när hon ringde barnens mor för att förklara hur situationen låg till. – Jag är på väg in med ditt barn nu, sa hon pressat. Det finns blåmärken på armarna. Barnets mor lät sorgsen, hon sa att hon förstod och att hon själv genast skulle ta sig till sjukhuset. Men istället för modern var det
Janina fick i uppdrag att införskaffa klistermärken med guldstjärnor
barnets far som hann dit först. Han var utom sig av ilska, hotade personalen och fick hållas tillbaka av två vårdare som kämpade med ho-
symbolen i högra hörnet ut.
nom tills polisen kom. Mitt i allt detta satt barnet och förskolläraren inne i ett rum och försökte lugna varandra. Händelsen var extremt
Gregor som kommit till öppna förskolan nästan varje dag sedan han
obehaglig, men den ledde till att barnets förhållande utreddes, och
blivit pappaledig.
att man tog tag i deras situation.
Gregor skrattade och tackade. Några år senare var Janina ute och åt med några vänner på en restaurang i Malmö. Plötsligt kände hon en hand på sin axel. När hon vände sig om fick hon syn på Gregor. Efter att de hade hälsat drog han fram sin plånbok. - Titta här, sa han och pekade på kortet Janina gett honom den där
10 R mars 2010
Det hände för flera år sedan. På den tiden innan digitalkamerorna hade slagit igenom. Då när man var tvungen att åka till sjukhuset för fotografering om man upptäckte att ett barn hade blåmärken på kroppen.
och redan dagen därpå delades det första kortet med den skimrande - Vi tycker du förtjänar den här, sa Janina och räckte över kortet till
bild: Jalle Lorensson. foto: peter kroon
Förskolan som påverkar hela familjer
dagen på förskolan. Den här guldstjärnan bär jag med mig vart än jag går. R
Det hela var en lång process, men till sist hade förhållandena retts ut så pass att det på förskolan blev tydligt att barnet började känna trygghet igen. En dag knackade det på dörren. Det var barnets mor, i hela processen var det ingen som riktigt hade reflekterat över hennes situation och nu stod hon framför förskolläraren med tre korgar fulla med blommor. – Tack, du hjälpte mig också, sa hon. R
s p i t k o B
enkät
VAD VILL DU LÄSA OM I FOKUS FÖRSKOLA? Turid Dedic rektor för Örtagård och Västra Kattarps förskoleområde, Rosengård
AV GÖREL REIMER, BIBLIOTEKARIE, PEDAGOGISKA CENTRALEN
– Jag vill läsa om pedagogiskt utvecklingsarbete, om sådant som gör skillnad och behöver spridas till andra förskolor. I Rosengård har vi till exempel haft väldigt goda erfarenheter av att arbeta med studiecirklar som ett led i förankringsarbete. En sådan sak skulle ni kunna skriva om.
två skolbibliotekarier och en journalist, skriver personligt om sina läsupplevelser. Boktipsen är ålderskategoriserade, så vill man ha en bok för t.ex. en treåring, klickar
www.bokunge.se
man sig fram till böcker för treåringar. Vips kommer ett femtiotal tips upp. De bevakar
Blogg av Emelie Ljungberg, Lisa Bjärbo och Lisa Hamfors
även nyheter inom barnkultur i stort med filmtips, några författarintervjuer och
Det absolut enklaste sättet att få inspiration och vetskap om nya böcker för barn mellan 0-7 år, är att gå in på bokbloggen Bokunge.
enstaka titlar inom pedagogisk litteratur.
Ni kommer inte att bli besvikna, det lovar
vare illustrationerna av Julie McLaughlin
jag! Tre entusiastiska tjejer i 30-årsålder,
Som anställda på en förskola kan ni inte leva utan denna sajt. Inte nog med att den är innehållsrik, den är vacker också, tack från Montreal, Kanada. R
Alida Hadzic Blåklintens förskola, Rosengård – Vi har åtta timmars arbetsdag. Men hur använder vi den tiden egentligen? Jag skulle vilja läsa om goda exempel på hur man göra för att komma bort från den traditionella strukturen på en arbetsdag som utgår från samling, lunch och mellanmål. Hur lyckas man om man utgår från barnens lust att lära sig saker?
Annette Sandin Beijers parks förskola, Kirseberg
Bilderbokens mångfald och möjligheter av Agneta Edwards
För er som funderat på att mer aktivt föra in bilderboken i ert arbete på förskolan, så är Agneta Edwards ”Bilderbokens mångfald och möjligheter” en guldgruva. Varför inte starta en studiecirkel där ni tillsammans läser boken, plockar ut två eller tre aktiviteter som ni arbetar med under ett år. Agneta Edwards som är litteraturpe-
Castor odlar av Lars Klinting
Castorböckerna är klassiker i mina ögon! Att följa Castors bäste vän Frippe och Castor, denna lugna, eftertänksamma och alltid så snälla bäver är ett äventyr in i verkligheten. Jag är benägen att ge Lars Klinting epitetet GENI. Hans bilder är skapade med sådan precision, med helt fantastiska detaljer
dagog och specialiserad på bilderböcker
i helheten. De är mycket realistiska, men
och fantasy hoppas att boken ska vara en
med den finessen att han lagt ett magiskt,
inspirerande ögonöppnare och det tycker
mjukt skimmer över bilderna. Böckerna
jag att hon har lyckats med.
har ett tiotal år på nacken, men om jag fick
Denna bok är ett kast direkt in i vardagen och idéerna som erbjuds kan omedelbart praktiseras. Agneta Edwards har
bestämma så skulle alla förskolor och alla
Östra Fäladens förskola, Kirseberg – Jag är väldigt intresserad av barns demokratiska rättigheter. Det skulle jag vilja läsa om. Vi måste tro på barnens förmåga att vara med och påverka verksamheten. Jag har själv hållit i några möten med våra äldsta barn där vi har fört protokoll och barnen haft möjlighet att komma med förslag och tycka till om saker.
Denna gång börjar berättelsen med
knutit till sig en förskollärare som verkligen har utvecklat sitt arbetssätt att metodiskt
vissnat. Systematiskt följer vi sedan de två
arbeta med bilderboken. Det gör att boken
vännernas arbete med plantering, det tåla-
känns trovärdig. Det viktigaste budskapet
modsprövande väntandet, uppsprickandet
är: Gör medvetna val kring böcker och gör
av bönskott till färdiga bönor och slutligen
dem ofta! Det finns nu även en studie-
njutningen av att förtära dem med en klick
handledning till boken.
smör!
www.agnetaedwards.se
Sari Olsson
svenska hem äga dessa böcker! en bekymrad Castor. Hans blomma har
Vill ni läsa mer gå in på:
– Det finns så mycket intressant. Lekens betydelse, dokumentation och reflektion… men allra helst läser jag kanske om pedagogiskt förhållningssätt. Som personal har vi en enorm makt, inte minst genom hur vi väljer att strukturera verksamheten.
När boken är färdigläst kan både vuxna och barn odla! R
En hel vecka med Strandberg Det blir Leif Strandberg-vecka på RMS/FoU-utbildning i vecka 15. Program finns från slutet av februari på: www.malmo.se/mang faldiskolan Leif Strandberg är legitimerad psykolog och författare som bland annat har skrivit boken ”Vygotskij i praktiken”. R
mars 2010 R 11
Aldrig tidigare har sü münga barn bÜrjat i fÜrskolan i MalmÜ som under 2009. Samma ür fÜddes inte mindre än 4 655 nya MalmÜbor och därfÜr kommer MalmÜ att under 2010 behÜva utÜka med omkring 1 000 nya fÜrskoleplatser. FÜr stadsdelarna innebär tillstrÜmningen stora utmaningar. Vi har besÜkt Klara fÜrskola i SÜdra Innerstaden och Munkhätteskolans rektorsomrüde fÜr att ta reda pü hur de gÜr fÜr att mÜta de nya barnen. KOLLA OCKSÅ STATISTIKEN PÅ SIDAN 16 OCH 21 >>
Buss
– ett pedagog
Det är minus tolv pü morgonen. Men när b niotiden är det uppvärmt i bussen. Stefan Det är en ny dag pü avdelningen Ugglan.
12 R mars 2010
giskt alternativ
barnen stiger pĂĽ vid HĂśgberg startar bussen.
mars 2010 R 13
K
LARA FÖRSKOLA PÅ ROLFSGATAN i Södra Innerstaden blev först med en förskolebuss i december. Sannaparkens förskola i LimhamnBunkeflo startade sin buss i januari. Möllevångens förskola följer efter i mars. Även Centrum har planer på bussförskolor. På Klara förskola har förskolebussen inneburit att man har kunnat öppna ytterligare en avdelning för 3-5-åringar, Tuppen. Principen är att Ugglan och Tuppen turas om, en månad inomhus/en månad i förskolebussen. Pedagogerna följer samma schema, utom Stefan Högberg som i somras nappade på erbjudandet om en busschaufförsutbildning. Han har varit förskollärare länge och att säger det känns kul att få lära sig nya saker. När vi åker med är det sista bussveckan för Ugglan. Anne Sjöstedt längtar inte in. Hon skulle gärna se att Klara förskola skaffar en buss till, med en avdelning som är ute hela tiden. Anne Sjöstedt ser stora fördelar med utomhuspedagogiken. I naturen blir det färre konflikter mellan barnen. Det blir mer samarbete, fler gemensamma lekar. Hon tycker hon att hon kommer närmare barnen. Inget distraherar. På avdelningen dyker det upp sysslor, ärenden, telefonsamtal. I naturen utgår pedagogiken i större utsträckning från barnen. – Vi jobbar mycket med språket, med rim och ramsor spontant när något händer. Det blir mycket naturkunskap. Barnen reagerar på det de ser. Alla spår i snön har varit spännande för dem. Vi har talat mycket om spår och kommer att jobba vidare med det när vi kommer inomhus, säger Anne Sjöstedt. Den här veckan har turerna gått till S:t Hans backar i Lund. Någon googlade ”pulkabackar i Skåne” och fick tips om den gamla soptippen i Lund. När Stefan knixat in bussen på parkeringsplatsen är det dags för det trögaste momentet på en nystartad förskolebuss: av- och påstigning. 20 barn ska gå på toaletten, klä på sig vinterkläder och ta sig ut. Det tar tid när utrymmet är begränsat. Anne Sjöstedt och Marie Hansen hjälper två barn åt gången. Stefan Högstedt går ut, han ser till att stövlar kommer på och håller koll på barnen när de går ut. – Det är bara att inse att det får ta lite tid. Man får vara tålmodig och vi har ingen tid att passa, säger Stefan Högberg. Bristen på lokaler och trycket på nya förskoleplatser är vad som har lett fram till Malmös första förskolebussar. Men ingen på Klara förskola ser bussen som en nödlösning. Rektorn Anne Tomelius har börjat tala om stationära och mobila enheter. Hon kan tänka sig fler mobila enheter, utan tvekan. Hon ser stora vinster i att barn får byta mellan inneoch utomhuspedagogik. Föräldrarna är nöjda med att barnen är ute och personalen är positiv. – Att vara ute med bussen innebär INTE en månad med utflykter. Förskollärarna arbetar pedagogiskt även när de är på bussen, säger Anne Tomellius. Den gångna vintern har varit kall och snörik. Ugglan har tillbringat mycket tid utomhus men också i bussen. Lunchen har ätits i bussen och sedan har de oftast stannat där någon timme efteråt: läst, ritat eller spelat spel. Bussen har byggts efter personalens önskemål och man önskade särskilt en lässoffa längst bak. – Bussen ger oss stor frihet. Det här är ingen uteförskola. Är det ruggigt väder behöver vi inte tvinga ut barnen. Då kan vi åka till stadsbiblioteket i stället, säger Anne Sjöstedt. R 14 R mars 2010
Britta Stina Eisenberg, mamma till Lucas: – Lucas har ett mindre syskon så han är ett 15-timmarsbarn. För honom har det varit lite ryckigt. Kanske har det varit stor skillnad mellan hemmadagarna och dagarna i bussen. Han hade en period då han inte vill gå hit. Men nu börjar det släppa.
Alexandra Bäckström, mamma till Zakarias. – Det passar min son perfekt. Han är väldigt fysisk och han mår bra av att få springa av sig. Och det är skillnad när man hämtar honom. Han är mycket tröttare. Det känns tryggt att veta att han har varit ute en stor del av dagen.
bilder föräldrar: foto: peter kroon bild förra sidan: Stefan Högberg växlar mellan ratten och pedagogiken. foto: peter kroon
Kul att öppna nytt F I Munkhättans rektorsområde i Fosie öppnade två nya förskolor inom åtta månader. – Det har varit intensivt och jobbigt, men det är också en fantastisk möjlighet att bygga en verksamhet från grunden, säger rektorn John Horvat.
bild stor: Snickeriet är ett av flera pedagogiska rum på Heleneholms förskola. bild liten: John Horvat har startat två förskolor på kort tid. foto: peter kroon
OSIE LIGGER I EN INFLYTTNINGSZON, SOM John Horvat uttrycker det. Här ligger stora sjuttiotalsområden som Nydala, Hermodsdal och Lindängen. I Heleneholm och Söderkulla ligger småhusområden där äldre flyttar och barnfamiljer flyttar in. I en del av den gamla lärarhögskolan ligger sedan våren 2009 Heleneholms förskola med fem avdelningar, utan strikta gränser mellan varandra. Lokalerna är nyrenoverade, miljöanpassade och ändamålsenliga. – Det är fantastiskt att som ny komma till ett helt nyöppnat ställe. Här börjar alla från samma punkt i stället för att man måste anpassa sig till ett arbetssätt som redan finns i huset, säger Emma Larsson som anställdes direkt från lärarhögskolan. Kim Sjöberg berättar att starten var speciell. När man genomför massinskrivning, tolv barn åt gången, är det svårt att undvika kaos. – Vi i personalen hade två veckor tillsammans innan barnen kom, så vi kunde förbereda oss tillsammans. Den tiden var väldigt viktig, inte minst för att vi alla har så olika bakgrund, säger Kim Sjöberg. John Horvat arbetade aktivt för att få en så god täckning som möjligt av den specialkompetens som läroplanen talar om. Medarbetarna har kompetens från bland annat slöjd, drama, bild, musik och IT. Förskolan har också en atelierista, den pedagogiska motorn på förskolan enligt den Reggio Emilia-filosofi man inspireras av. Under januari-februari var det dags för en ny förskolestart. Då öppnade Strumpans förskola med tre avdelningar och 51 barn under tre år. – Det är förstås ganska speciella förutsättningar. Men det är så verkligheten ser ut. Barnen som står i kö är ett- och tvååringar, säger John Horvat.
SÖKER SIG UT John Horvat arbetar för att förskolorna ska bidra till att barnen får en djupare förankring i samhället. – Jag vill att de ska lära känna mer av Malmö än det egna bostadsområdet. Många barn här på våra skolor kommer inte längre än till Mobilia. De rör sig i snäva kretsar och får inget nätverk utanför dem. För att barnen ska känna delaktighet i samhället är det viktigt att redan tidigt få en koppling till sin stad. Och då handlar det inte om enstaka turistbesök utan återkommande besök på samma plats, som man följer upp på förskolan. Som ett led i detta arbete ska samtliga förskolor få så kalllade Christianiacyklar. R mars 2010 R 15
Ann-Sofie Vallberg Ålder: 37 Yrke: Förskollärare Arbetsplats: Södertorps förskola, Hyllie Familj: Man, fyra döttrar 2-15 år. Anställd sedan: Augusti
Hur kom det sig att du började här? – Jag jobbade i Vellinge tidigare. Jag bor i Lindeborg och efter min föräldraledighet kände jag att jag ville ha ett jobb inne i Malmö, så det inte blev så mycket pendlande. Jag är utbildad lärare för de lägre stadierna och när jag gick ut 05 var det inte så lätt för lärare att få förskollärarjobb i Malmö. Därför blev det Vellinge först. Nu har jag kompletterat och läst in förskollärarbiten på distans, det gjorde jag under föräldraledigheten.
Hur trivs du? – Det är superkul. Här är bra ledning, bra arbetskamrater, härliga barn. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och för mig känns det mer utmanande och utvecklande att arbeta på en förskola där detta märks.
Vad arbetar du helst med? – Mitt huvudämne på lärarhögskolan var matematik. Sedan älskar jag skapande i alla former. R
ANTAL BARN MED PLATS I FÖRSKOLEVERKSAMHETEN 15 500 15 000 14 500
9
200
14 000
8
13 500 13 000
200
2007
12 500 JAN FEB MARS APR MAJ JUN JULI AUG SEP OKT NOV DEC
16 R mars 2010
MALMÖS LEKMILJÖER PRISAS Malmö har fått flera pris för stadens lekplatser. Temalekplatserna är unika, inte bara nationellt utan även internationellt. Temalekplatserna är flaggskeppen bland stadens lekplatser. De ligger i grönområden och fungerar som mötesplatser och utflyktsmål. De är unika med specialtillverkade lekmaterial och ska väcka barnens nyfikenhet och stimulera fantasin. I höstas fick Malmö priset ”Årets Äppelträd 2009” för den strategiska satsningen på urbana mötesplatser för barn och unga, som utvecklar staden och gynnar stadslivet för alla.
Priset delades ut av Movium - centrum för stadens utemiljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Malmö stad har även fått utmärkelsen "1st European Award of Excellence City for Children 2009". Satsningarna på temalekplatser började i mitten av 1990-talet när stadsmiljöavdelningen inventerade stadens lekplatser. Man bestämde sig för att ta ett helt nytt grepp och tog in olika landskapsarkitekter till de nya temalekplatserna. Idag finns tjugo temalekplatser runt om i staden. R
temalekplats: annelund t emalekplats: a nnelund
Lekplats som lockar till rörelse Benny hoppar glatt på spindelnätet. Herolinda studsar energiskt på studsmattan. Adam klättrar på en snurrande ställning.
N
ÄR BARNEN FRÅN ANNELUNDS FÖRskola besöker rörelselekplatsen så blir det verkligen rörelse. – Det blir en annan slags lek med mycket rörelse, hopp och balansträning, säger förskoläraren Mona Clair. Annelunds förskola ligger nära rörelselekplatsen i Enskifteshagen i Sofielund. Det är en av Malmös temalekplatser med flera specialgjorda redskap. Sedan den öppnade för ett snart år sedan går de hit återkommande. – Här finns mycket roliga saker att utforska, säger förskollärare Jessica Hallberg.
bild uppe: Jessica Hallberg och Fahad klättar på ringen. bild nere: Benny och Adam har fullt upp med att klättra i spindelnätet. – Här är kul att leka, säger Benny. Förskolläraren Jessica Hallberg håller med. foto: peter kroon
LEKPLATSEN HAR BLIVIT EN FAVORIT – Den fungerar bäst för de större barnen 3-5 år där även vi vuxna är med i leken. Barn behöver röra på sig, säger Mona Clair som snart ger sig ut på balansering över spindelnätet tillsammans med två småttingar. Sommartid styr de ibland stegen mot vattenlekplatsen där man kan vada i vatten. De har även planer på att besöka djurlekplatsen på Videdal för att rida på djuren där. – Temaplekplatserna är bra utflyktsmål, det blir roliga upplevelser och är något barnen kommer ihåg och vill komma tillbaka till, säger Mona Clair. R mars 2010 R 17
ppedagogiska edagog gogiska eexempel xempel
På förskolorna S:t Gertrud, Storken och Schougens bro råder ett klimat där personalen frivilligt flyttar på sig mellan de tre förskolorna. Att rotera har blivit ett medel för kompetensutveckling och för att behålla duktiga medarbetare inom området.
De roterar i det egna E
bild: Anna Lövin, Anna Harborg och Jessica Borjo. Bakom dem Elsa Mattia. foto: peter kroon
18 R mars 2010
LSA MATTIA BÖRJADE SOM REKTOR I CAROLI som snart utvidgades till hela Caroli förskoleområde. förskoleområde 1998, då som områdeschef. På de tre Medarbetaren som skulle vara föräldraledig på Schougens förskolorna inleddes ett kvalitetsarbete med Språngbrädan. bro ersattes av någon från Storken och vakansen på Storken För att få ut mesta möjliga effekt av fortbildningen utbilda- fylldes av någon från S:t Gertrud … des interna konsulter som spred lärandet till andra. Ibland drog flyttkedjan igång för att medarbetaren önsElsa Mattia insåg snart att de interna konsulterna lyckades kade förändring och utveckling, ibland för att Elsa Mattia bäst på sina egna förskolor. ”Det fanns en tydlig smittoef- såg ett behov av en viss kompetens. ”Här har vi utrotat fekt, ju närmare kontakt med den interna konsulten man hade, Jantelagen. Här får vi lov att vara bra på olika saker”, säger Elsa Mattia. desto lättare hade man att ta till sig de nya kunskaperna”. Elsa Mattia tänkte att det stämde med Vygotskijs teorier om att ”lära av varandras kompetenser” och att ”vara ödmjuk EN MODELL FÖR ANDRA? inför varandras kunskaper”. ”Ska man genomföra detta krävs två saker, mod och tillit. Jag Två kollegor uttalade att de gärna ville arbeta med varan- måste ha tillit till att mina medarbetare har minst lika hög dra med bakgrund av Vygotskijs tankar och så var den första kompetens som jag själv har. personalrotationen ett faktum. Och jag måste ha mod att tala till mina arbetskamrater som till en kritisk vän, om någon gör något mindre lyckat i en situation med barnen. ETT ARBETSSÄTT VÄXER FRAM Tidigare hade Carolis förskolor inskolning mellan olika barnAllt flyter inte perfekt, det här kräver ett ständigt undergrupper. ”Irrationellt och slöseri med tyst kunskap” tänkte hållsarbete”, säger Anna Harborg. Elsa Mattia och inrättade primärpedagoger – att en pedagog ”Det här är ett bra sätt att behålla kompetensen. Om någon i varje barngrupp följer med barnen in i nästa grupp. Något vill röra på sig är det bättre att de gör det inom vårt eget som också är ett uttryck för att sätta barnens och föräldrar- område än att de försvinner till en annan stadsdel”, säger nas behov i första rummet. Jessica Borjo. Så uppstod en personalrotation inom respektive förskola ”Kanske tycker jag att det är tråkigt att någon av mina
krönika: per dahlbeck
Hur lär barn? Det är en central fråga för förskoleverksamheten och man kan tycka att den frågan borde ställas oftare. Ändå vågar jag påstå att det sällan sker.
V
området kollegor byter arbetsplats. Men sedan blir jag jätteglad när en annan kollega börjar hos oss istället, för jag vet att den kollegan är bra med de små barnen”, säger Anna Harborg. ”Nu när jag kom tillbaka efter föräldraledigheten bytte jag från Storken till S:t Gertrud. Jag hade hört mycket gott om arbetsplatsen men blev ändå positivt överraskad av engagemanget och den goda stämningen”, säger Anna Lövin. ”Vi har många studiebesök. Många från Danmark, men det har också kommit besökare från Spanien och Tyskland samt från andra delar av Sverige. En del från Malmö stad också förstås, men jag tror inte vi har fått några efterföljare här”, säger Elsa Mattia som också poängterar att ingen tvingas att flytta mot sin vilja. Någon av hennes medarbetare har önskat vara kvar på sin avdelning och har fått lov att vara det. R
ROTATION I PRAKTIKEN ANNA HARBORG 1998 Storkens förskola 2005 Arbetsroterar till Schougens bros förskola 2007 T.F biträdande rektor 2008 Storkens förskola JESSICA BORJO 2005 Börjar på Storkens förskola 2008 Arbetsroterar till Schougens bros förskola ANNA LÖVIN 2004 Börjar på Storkens förskola – föräldraledig – 2009 Börjar på S:t Gertruds förskola
VYGOTSKIJ Vygotskij, 1896-1934, rysk psykolog som under sin korta levnad skapade en framsynt teori om lärande. Vill du veta mer? Läs ”Vygotskij i praktiken” av Leif Strandberg.
I BÄR MED OSS SÅ MYCKET BARLAST I form av utvecklingspedagogiska ”sanningar” och för givet-taganden när det gäller barn och hur och vad de lär. ”Nu vet vi” tänker vi, ”Tidigare har man kanske tänkt fel, men nu vet vi bättre”. Så tänker alla, hela tiden. På kursen Lyssnandets pedagogik försöker vi närma oss denna gåta från ett annat håll. För det är en gåta hur barn lär sig och det är otroligt spännande att hålla gåtan levande. Om vi istället för att veta, är respektfulla, nyfikna och utmanande inför det som sker, kan vi kanske upptäcka saker vi inte annars hade sett. I Lyssnandets pedagogik arbetar vi bland annat med filmer som studenterna har tagit på sina förskolor. Uppgiften har varit att försöka upptäcka och dokumentera barns lärande samt deras olika strategier för att lära sig, begripa och förstå. Vi har behandlat filmerna i en reception vilket betyder att alla har fått beskriva och ge sin tolkning av vad filmerna innehåller. Inte sällan upptäcker vi då att filmerna är mångtolkbara. Ett förtydligande exempel skulle kunna vara en film som följer en liten pojke när han vandrar runt mellan olika rum och aktiviteter. En möjlig tolkning skulle kunna vara att han har svårt för att finna ro och stanna med koncentration vid en aktivitet. En annan lika möjlig tolkning kan vara att han förhåller sig ”nomadiskt” till sin omgivning. Han undersöker och tar in sin miljö och dess möjligheter rent fysiskt. Enligt den första tolkningen skulle det vara väldigt frestande att säga åt honom: ”Men vad vill du göra, bestäm dig”. Samtidigt kan man se paralleller till våra allra modernaste seminarieformer som Open space, där själva meningen är att man stannar vid en grupps diskussion så länge man själv har lust för att sedan kunna gå vidare till nästa. I vår tid kanske det är bra att ha en ”nomadisk” strategi, i alla fall för den här killen. Inspirerad av den franske filosofen Gilles Deleuze skulle man kunna se på pedagogens förhållningssätt som en kulstötare eller som en surfare. En kulstötare sätter igång saker till skillnad från surfaren som inväntar vågen och lär sig följa och hantera den. På våra förskolor har vi många kulstötare och de behövs förstås. Men jag tror vi behöver fler surfare. Jag menar inte att man bara ska flyta med, utan att man först lyssnar lyhört för att försöka förstå vad som sker och sedan funderar hur man kan utmana och tillföra något i barns lärandeprocesser. En pedagogisk intention helt enkelt. Det är ett mer filosofiskt sätt att närma sig och förstå den pedagogiska uppgiften. Men låt oss i så fall bli mer filosofiska. Per Dahlbeck är universitetsadjunkt på Kulturspråk-medier, KSM, på Malmö högskola. Han leder utbildningen ”Lyssnandets pedagogik” som ger 15hp förskolepedagogik. Den riktar sig till medarbetare som är anställda som pedagoger i Malmö stads förskolor. De är 19 deltagare i utbildningen. Läs mer på sidan 24. mars 2010 R 19
ppedagogiska edagog gogiska eexempel xempel
Motetten
– ett tecken på utveckling När Motettens förskola öppnade 1972 hade den särskild kompetens för att ta emot döva och hörselskadade barn. Utvändigt ser förskolan i stort sett likadan ut idag. Inuti har verksamheten, både pedagogiskt och tekniskt, varit revolutionerande.
bild liten: Kristina Axelsson bild stor: Motetten arbetar med hörselpedagogik. Här Kristina Axelsson och Elsa. foto: peter kroon
20 R mars 2010
I
DAG FINNS TRE specialavdelningar på Motettens förskola (som har åtta totalt) med tillsammans 35 barn. I mitten finns ett gemensamt allrum, rörligheten mellan avdelningarna är stor. Något man snart lägger märke till som besökare är att ljudnivån är lägre än den brukar på förskolor. Starka ljud är känsliga för barn och medarbetare med hörapparater. Sådant som just nu genomförs på många förskolor – dämpning av ljud och akustik med hjälp av textilier, trämöbler och annan inredning – har hörselavdelningarna genomfört sedan länge. I golvet ligger osynliga hörselslingor. Syns gör däremot de stora larmlamporna på väggarna, som både roterar och vibrerar om brandlarmet går. 1972 var det ett ensamt dövt barn på varje avdelning på förskolan. Enligt den tidens pedagogik skulle de döva barnen vara integrerade. Teckenspråk började användas 1975. 1978 blev Sälen och Pantern hörselavdelningar med tolv barn vardera. Hälften av platserna gick till döva barn eller barn med hörselnedsättning. – Först då blev vi en specialavdelning och fick högre personaltäthet. Hörselvården hade anställda förstadielärare, specialpedagoger som stöttade familjen. Dessa hade enskild träning med barnen. på en särskild avdelning Det var tjocka, stängda dörrar, med fönster så man kunde se in, men inte ut. Det var bra akustiskt men pedagogiskt var det inte så lyckat, säger Kristina Axelsson, förskollärare som har arbetat på Motetten sedan 1981.
1990 började den moderna pedagogiken göra sig gällande. Träningsavdelningen byggdes om till avdelningen Tuppen, som öppnade med åtta platser för döva barn. Det ställdes krav på att personal skulle kunna teckenspråk, som hade fått officiell status som dövas första språk. Under nittiotalet kom även CIoperationerna, Cochleaimplantat, som gav döva och hörselnedsatta barn möjligheter att utveckla hörsel och tal. Sedan 2001 finns tre specialavdelningar: En för döva barn (Tuppen), en för barn med hörselnedsättning (Pantern) och en för hörande barn med döva anhörig (Sälen). Numera är uppdelningen inte längre lika tydlig. Idag har Motetten tio barn med CI, spridda på de tre avdelningarna, utifrån sina behov av tecknad eller talad svenska. Vissa barn med hörselnedsättning går på vanliga förskolor nära hemmet. – Det man då förlorar är den pedagogiska kompetens som finns här. Rent språkigt är det också enklare att hamna på rätt nivå hos oss. På en vanlig förskola går det ofta för fort för barn med hörselsnedsättning, säger Kristina Axelsson. – Identifikationen är också viktig. Här är man inte ensam om sitt funktionshinder. Man är inte den som är annorlunda. Barnen kommer ofta och vill titta på min hörapparat. – Här kan man vara på flera olika sätt. En del talar, en del tecknar, en del gör båda delarna, säger Eva Viola Nilsson, en av tre i personalen med hörselnedsättning. R
Namn: Yona Kimhi Ålder: 29 år. Familj: Singel. Yrke: Pedagog. Arbetsplats: Holma förskola. Något få vet: Uppträder som dragking (show där tjejer leker med mansroller). Anställd sedan: Förra vintern.
Hur hamnade du här? – Jag är utbildad dramapedagog och började jobba med barn som vikarie på ett föräldrakooperativ i Lund. Jag trivdes med det och ville fortsätta med det.
Hur trivs du? – Väldigt bra. Det finns många fördomar om att det är svårt att arbeta normkritiskt i ett område som Holma. Jag har fått ett bra gensvar, bättre än i andra områden jag varit på.
Hur får du användning för din dramabakgrund? – Jag har drama med barnen en gång i veckan. Dessutom är jag väldigt engagerad i genusfrågor och det är också något som har blivit väldigt positivt mottaget. Jag har haft en cirkel om genus för personal från flera olika förskolor. Det blev väldigt lyckat och vi kommer förmodligen att fortsätta med ytterligare en cirkel. R
ANTAL BARN I KÖ 2007
2008
2009
400 350 300 250 200 150 100 50 0 JAN FEB MARS APR MAJ JUN JULI AUG SEP OKT NOV DEC
mars 2010 R 21
ppedagogiska edagog gogiska eexempel xempel
Här läser barnen först När Bushra Badran har sagovila är det barnen som berättar; – Draken har ont i magen, säger femårige Abbas. – Flickan måste gå till tandläkaren, fortsätter kompisen Josef.
B
USHRA BADRAN PÅ Rörsjöns förskola är barnskötare sedan sex år och går nu utbildningen ”Svenska och språkutveckling i förskolan” som leds av Malmö högskola och Pedagogiska centralen. – Kursen är jättebra! Jag har fått många nya idéer om hur jag kan arbeta, säger Bushra. På läsvilan testar Bushra en av sina nya kunskaper: att låta barnen ”läsa” först och tolka bilderna. Sedan läser Bushra själva sagan. – Det ger barnen möjligheten att genom bilderna hitta sin fantasi, de kanske gör en alldeles egen saga av bilderna. Barnen är delaktiga även om de inte kan läsa, säger Bushra som också tycker att det är roligare att läsa på det viset.
MODERSMÅL Hon håller även i läsvilan på arabiska en gång i veckan och använder samma teknik där. Fast då går samtalet på arabiska och när barnen inte hittar rätt ord hjälper hon dem med det. – Det är viktigt att barnen får höra sitt modersmål. Språket är så viktigt för att barnen ska vara förberedda för skolan, säger Bushra. Med den arabiska gruppen har hon även tränat färger och siffror på deras modersmål. 22 R mars 2010
– Om de inte kan sitt modersmål ordentligt kommer de inte heller att lära sig svenska bra, säger Bushra. – Utan språk kan man inte kommunicera med folk, därför är det jätteviktigt att man lär sig språket. Hon har fått höra från föräldrarna att barnen numera entusiastiskt berättar om sagan när de kommer hem. ÄVEN UTOMHUS I kursen ingår även lektioner på Malmö naturskola, vid miljöhuset i Beijers Park, om hur man kan använda naturen i pedagogiken. – Det är spännande! Jag har lärt mig olika trädnamn och fått idéer om hur jag kan använda naturen och leka lekar med stenar, träd och löv. Det finns mycket att göra bara ute på gården, säger Bushra. Hon tycker att kursen varit givande på flera sätt. Hon har lärt sig nya arbetsmetoder, känner sig tryggare i sitt arbetssätt och har även lärt känna nya kollegor som hon kan resonera med. – Språkutveckling och identitet går hand i hand. Jag har fått många idéer om hur jag ska arbeta språkutvecklande, säger Bushra Badran. R bild: Bushra Badran testar nya metoder på lässvilan. foto: peter kroon
Språket lever utomhus Herrgårdens förskola har förmodligen en av Malmös tråkigaste och minst ändamålsenliga gårdar. Det är en av anledningarna till att förskolan är så aktiv när det gäller uteverksamhet.
HERRGÅRDENS FÖRSKOLA Antal barn: 34, varav 15 i den arabiska småbarnsgruppen. Om gården: Enligt planen ska förskolan flytta till en annan lokal om något år.
D
EN SKER ALLTID NÅGON ANNANSTANS än på den egna gården. En annan orsak är att barnen ska få komma ut och uppleva andra utemiljöer än gården där många av barnen bor och känner så väl. En tredje anledning är att utevistelserna utvecklar språket. Den här dagen i slutet av januari åker de stora barnen med Kulturbussen till isen i Klagshamn. Jag har berättat att man ska vara försiktig på isen. Varför ska man det? frågar Birgitta Mårtensson. – Isen kan gå sönder, svarar ett barn. Ja. Vi vet att isen håller för att det har varit kallt länge. Men vi ska ändå gå försiktigt. Varför? – Man slår sig, säger Ibrahim. Var kan man slå sig? – Huvudet, säger Josef. Vad kan hända då? – Blod. – Ja, man kan slå sig så mycket att man får åka till doktorn. – Om Josef trillar jag ska hjälpa, säger Ibrahim. Herrgårdens förskola är tvåspråkig. På småbarnsavdelningen arbetar arabisktalande medarbetare. På den stora barnavdelningen är medarbetarna svensktalande. – När vi är ute är det ett lustfyllt lärande. Nya ord kommer nästan av sig själv. Många ord har förstås med naturkunskap att göra, våra barn kan väldigt många ord som har med fjärilar att göra efter våra fjärilsodlingar. De lär sig också skillnaden på ute- och innespråket. Att det som är golv inne heter mark utomhus, säger förskollärare Birgitta Mårtensson. Långa bussfärder blir det inte lika ofta som när Naturbussen gick, då tillhörde Herrgårdens förskola de flitigaste resenärerna. Oftast blir det en promenad till en park i Rosengård. Då och då tar de stadsbussen till hästarna på Jägersro eller Husie mosse, där förskolan varje vår följer utvecklingen från yngel till färdiga grodor. De går ut varje förmiddag, alltid. Om barnen någon gång stannar kvar inomhus, märks det direkt. – Det blir oroligare. Barnen vill själva gå ut och det vill vi också. Vi som jobbar här har ett stort naturintresse. Alla drar åt samma håll och därför kan vi hålla en hög ambitionsnivå, säger Camilla Nilsson. En del av inspirationen till utevistelserna kommer från Malmö naturskola. För fem år sedan deltog Herrgårdens förskola i ett projekt där förskolan besökte naturområden i Malmö. Naturskolan gjorde pedagogiska filmer om besöken som lades ut på nätet. – Mycket av det vi gjorde då lever kvar. Som att jobba med färgerna i naturen, berättar Pia Dunegård. – Vi släpper också barnens upptäckarglädje fri. Sådant de hittar ute och tycker de är intressant tar de med sig till förskolan. Sedan undersöker vi det tillsammans, berättar Birgitta Mårtensson. R mars 2010 R 23
Att lyssna är att lära Lyssnandets pedagogik är en kurs för medarbetare inom förskolan i Malmö stad som har en solid pedagogisk utbildning, men som inte är förskollärare. En av deltagarna är Karin Wiknertz, pedagog på S:t Gertruds förskola.
K
ARIN WIKNERTZ ÄR RÖRELSEpedagog, utbildad för att arbeta med vuxna skådespelare. Rörelsepedagogen förbereder skådespelarna sceniskt och tränar dem att använda sin kropp beroende på vad de ska gestalta och uttrycka. Hur skådespelaren sitter, talar eller går har betydelse för hur publiken uppfattar det som sker på scenen. Kopplingarna till Lyssnandets pedagogik är tydliga. Varje situation på förskolan kan brytas ned till en scen: Vad sker i rummet? Vilken roll tar pedagogen? – Som vuxen har jag makten över rummet. Hur jag använder den är komplext. Jag kan sitta bredvid, jag kan styra och ställa, jag kan avbryta det som pågår eller leda det vidare, säger Karin Wiknertz och gör ett försök att ringa in utbildningens innehåll: – Som jag ser det går kursen ut på att få syn på hur man själv tänker och förstå varför man gör det. Då kan man ifrågasätta sitt eget tänkande och se flera tolkningsmöjligheter. Lyssnandets pedagogik är en utbildning på 15 högskolepoäng som började i höstas och pågår i två terminer. Under den första terminen har en stor del av lärandet utgått från bilder och inspelade filmer från den egna verksamheten. Vi talar om sådant som ”Vad ser jag? Hur tolkar jag det jag ser? Vad ser andra i samma bild?” Något som har blivit tydligt för mig är att vad jag ser är ett uttryck för vad jag själv tänker. Andra kan se helt andra saker. Kursens innehåll stämmer väl överens med Reggio Emilia-inriktningen på S:t Gertruds förskola. Karin säger att kursen har bidragit till att hon försöker vara ännu mer närvarande i stunden och vara öppen för det som sker. – Jag försöker att tänka att varje situation är ny för mig. ”Jag vet inte detta, detta kan vidga min förståelse”. Det jag tycker är svårast är frågan hur jag kan leda utan att styra så att barnen fortsätter att skapa, utan att jag bestämmer vart vi ska komma. – För mig som kommer från teatern är det väldigt intressant att träda tillbaka och vara mindre självcentrerad. Det är barnen som ska ta plats, inte jag. R 24 R mars 2010
"För mig som kommer från teatern är det väldigt intressant att träda tillbaka och vara mindre självcentrerad. Det är barnen som ska ta plats, inte jag."