Mine Det var en gång ett litet monster som hette Mine. Mine var väldigt ensam. Han bodde i en stad tillsammans med en massa andra monster. De levde ungefär som vi, de sov i sängar, de åt kött och grönsaker, och lekte och läste böcker. Men inget annat monster såg ut som Mine. Mine var det enda monstret som hade en enda, svart tand. De andra monstrena var snälla mot Mine, men han kände sig annorlunda, ensam. Det var ofta som han fick torka bort tårar från sitt enda, ___________ öga. En dag var det nog. Mine packade sina saker och gick sin väg. Han ville inte vara ensam, han tänkte hitta andra monster, några som såg ut som han. Han gick hela dagen genom skogen, och när kvällen kom var han jättetrött. En bit bort låg en stuga. Han gick dit och knackade på dörren, han hoppades att han skulle få sova i stugan. Dörren öppnades av en häxa. Hon tittade på honom och sa: - Oj, vilka vackra horn du har! Vad heter du? - Tack, sa Mine och berättade vad han hette och att han gärna ville sova i stugan under natten.
Häxan svarade: - Vem vore jag om jag kunde neka en man med så vackra ___________ horn en sängplats? De åt middag tillsammans, och häxan frågade Mine var han var på väg. Han berättade att han kände sig utanför och sökte efter en plats där han kunde känna sig precis som alla andra. - Jag vet precis var du ska gå, sa Häxan. I dalen bor ett folk som också har ___________ horn. De tar nog emot dig! Mine blev jätteglad, och nästa morgon gick han mot dalen. När han kom fram såg han att även om folket hade ___________ horn, så såg de absolut inte ut som Mine. De kallades för Oxarna, och gick till skillnad från Mine på alla fyra fötterna, och verkade bara äta gräs. Mine tittade på sina händer och fötter och på de ____________ klor han har, och bestämde sig för att prova. Han gick runt hela dagen på alla fyra, och fick ont i ryggen. När kvällen kom kunde han knappt resa sig upp. Att äta gräs var heller inte gott. Nej, detta var inget för Mine. Han gick tillbaka till Häxan och fick sova där ännu en natt. Han berättade att han inte alls passade in bland Oxarna, och han grät.
- Du kanske ska hitta ett ställe där folket har likadana ___________ svansar som din! sa häxan. Jag vet ett ställe, bakom kullen finns en skog. I skogen finns det en massa varelser med lika fina ____________ svansar som din. Nästa morgon gick Mine dit. Folket som bodde i skogen hade ____________ svansar liksom som Mine, men de verkade inte använda dem på samma sätt. Folket kallas Apor, och använde sina svansar för att hänga upp och ner i träden. Det verkade lite krångligt, men Mine gjorde ett försök. Han kastade sig upp i ett träd, och försökte snurra svansen runt en av grenarna. Och Doink, så föll han till marken. Aj, det där gick inte så bra. Han tränade hela dagen, och till slut lyckades han hänga kvar. Men han hade ont överallt, tusen blåmärken hade han fått. Nej, detta var inget för Mine. Han gick tillbaka till häxan på kvällen. Inte heller Apornas liv var något för honom, det gjorde för ont att försöka leva som de gjorde. - Nu har du försökt leva som andra, bara för att de ser ut som du. Hur vill DU leva? frågade häxan honom. Mine berättade att han ville gå på två ben, sova i en säng, äta kött och grönsaker, och leka och läsa!
- Då vet jag precis var du ska gå, sa häxan. Det finns ett folk på andra sidan skogen som lever så. Hitta dem, och du hittar något som passar dig. Nästa morgon gick Mine genom skogen. När kvällen kom såg han en stad. En stad han kände igen. Det var ju hans stad! När han kom in i staden kom flera monster springande och välkomnade honom tillbaka. De var glada att se honom, och Mine kände sig också glad. Han insåg att det var här han hörde hemma. Även om han var ensam om sin svarta tand, så passade han bättre här än någon annan stans.
Tand öga Horn Klor Svans