Filmhandledning för högstadiet och gymnasiet
Erik. Foto: Kolbjörn Guwallius.
Inledning På nästan varenda stuprör och lyktstolpe längs våra stadsgator sitter åtminstone ett par klistermärken. I princip alla elskåp är täckta av affischer eller rester av affischer. Portar och fasader är taggade, och tittar man efter lite mer så sjuder många städer av kreativitet i form av graffiti, utbytta hemmagjorda gatstenar, uppklistrade kakelplattor med något målat på, stickade och virkade budskap eller pärlplattor. Ibland fula grejer, ibland snygga; nästan alltid olagliga. Det är inte tillåtet att dekorera sin omgivning som man vill, det krävs tillstånd som är svåra både att söka och att få och har man inte fått tillstånd så kan man bli dömd för skadegörelsebrott. Ändå riskerar många människor, framför allt ungdomar, att bli upptäckta och straffade för att få göra det de vill. Varför? I Rätten till staden får vi möta några svenska gatukonstnärer som tar oss med ut på äventyr och berättar om varför de gör det de gör och om deras syn på samhället. Det blir en diskussion om varför man har rätt att
äga till exempel ett hus eller en reklamskylt, om hur stora företag kan synas i städerna medan initiativ som kommer från ungdomar eller andra grupper som är ekonomiskt svaga, stoppas. Våra gemensamma ytor i form av gator och torg blir färre eller krymper när de glasas in och blir till gallerior. Gator och torg – som ofta kallas det offentliga rummet – övervakas med videokameror och fler poliser. Jakten på de som kallas för klottrare ökar på många håll. Medan vanliga människor på sin höjd kan skriva insändare, kan de som har råd betala många miljoner för att få synas nästan överallt i våra städer. De senaste åren har en ny typ av gatukonst växt fram, och faktiskt har själva ordet gatukonst inte många år på nacken. Den nya gatukonsten dyker ofta upp på samma ställen som den lite äldre graffitin, men känns igen på att blandade konstnärliga tekniker används – inte bara sprayfärg – och att den ofta för fram samhällskritiska budskap. Brittiske Banksy är den stora ”stjärnan” inom gatukonsten. Han har, precis som många andra, en bakgrund som
Hop Louie. Foto: Kolbjörn Guwallius.
graffitimålare. Det är kommunen som bestämmer över hur gatorna och torgen ska få se ut. En del kommuner är nyfikna och välkomnande inför de nya gatukonstnärerna medan de fortfarande jagar ”klottrare”, ofta i betydelsen sådana som skriver tags, fastän alla bryter mot samma lag: den om skadegörelse. Därmed blir det nu mer och mer en fråga om smak istället för lagligt eller olagligt. Gör man något som är ”snyggt” kan man bli hyllad, men har kommunen en annan smak kan man bli polisanmäld.
Filmens synopsis Det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle att alla får röra sig fritt på gatorna. Men ibland verkar det som om vi bara är välkomna som betraktare och konsumenter i det som kallas det offentliga rummet. Är man inte nöjd med staden som den ser ut och vill förändra den, har man inga självklara rättigheter; tvärtom finns det en massa förbud. Några människor tar gatan – och lagen – i egna händer. Deras verk kallas ofta skadegörelse eller klotter – men också gatukonst. Vilka är dessa mystifierade personer, och vad vill de? I filmen Rätten till staden får vi följa med
några aktiva gatukonstnärer ut på äventyr. De berättar om sina verk och avsikter, och om sin syn på det offentliga rummet. Det visar sig att det ofta handlar om engagerade medborgare med en knivskarp samhällsanalys, som tycker att de tar ansvar för vår gemensamma miljö snarare än att skada den. Lyssnar man på gatukonstnärerna är rätten till staden högst begränsad, och bygger mer på traditioner, pengar och makt än på demokrati. Förutom gatukonstnärer i Malmö och Stockholm möter vi också konstvetare, stadsplanerare och representanter för det offentliga och reklambranschen.
Regissörens kommentar Min uppfattning är att ett demokratiskt samhälle förutsätter aktiva och engagerade medborgare. Men när folk går utanför ramarna eller protesterar är de besvärliga. Det är som om demokrati för många makthavare bara handlar om rösträtt vart fjärde år. ”Vi genomför bara den politik vi gick till val på”, som jag tror arbetsmarknadsministern uttryckte saken när folk klagade på politiken. Men i själva verket har det ofta varit protesterna, vägran att finna sig i regler man inte håller med om, som har fört samhäl-
Ulrika Erdes. Foto: Kolbjörn Guwallius.
let framåt; utvecklat och fördjupat demokratin. Med den här filmen vill jag undersöka ett område där människor går utanför ramen och blir en nagel i ögat på beslutsfattarna. Ibland är de uppskattade, men ofta är de jagade. Själva ordet “gatukonst” är så kontroversiellt att en del politiker vägrar gå med på att det finns. Men det får tusentals träffar på Google.
ska vara tillåten och ful gatukonst som inte ska vara det? Vem ska få bestämma vad som är fint? • Varför använder politiker, polisen och media ofta ordet ”klotter” när de pratar om gatukonst och graffiti? Vad betyder egentligen ordet? • Ger filmen en rättvisande bild av situationen? Tycker ni att fler människor borde fått komma till tals?
Kolbjörn Guwallius
Att diskutera efter filmen Gatukonst är ett ämne som rör upp många känslor och engagerar framför allt unga människor. Förhoppningsvis kan det bli en spännande diskussion i klassen! • Varför är det olagligt att göra gatukonst? Borde det vara tillåtet eller är det bra att man inte får? • Är det okej att man kan köpa sig plats för att göra reklam, som t ex stora affischer på stan? • Påverkas vi av reklamen vi ser på stan? Fundera över om det finns några exempel på reklam som kan ha påverkat er. • Kan man säga att det finns fin gatukonst som
Ta reda på mer Det finns massor av möjligheter till fördjupning i ämnet. Bara att gå ut på stan och leta efter gatukonst är ett sätt att lära sig. • Gör en ”gatukonstrapport” med hjälp av digitalkamera och skriv om vad du hittat och var. Varför fanns det gatukonst just där? Varför såg den ut som den gjorde? Varför fanns det inte gatukonst på andra ställen? Internet är en mycket bra informationskälla. Många gatukonsnärer lägger ut bilder och filmer om det de har gjort.
Ahab. Foto: Kolbjörn Guwallius.
Medverkande i filmen som har egna sidor: • Hop Louie: www.hoplouie.com • Malmö Streets Project: www.malmostreetsproject.se • Ulrika Erdes: www.ulrikaerdes.se • Herr Ballerina: www.fotolog.com/herrballerina Sök på YouTube efter filmer om gatukonst och street art: www.youtube.com Det finns också flera intressanta sidor som skriver om gatukonst, t ex: • Benke Carlssons blogg Street Art Stockholm: www.streetartstockholm.se/blogg • Gatukonst.se: www.gatukonst.se • Atlasmuren: www.atlasmuren.se Filmens egen hemsida har länkar till många fler sidor. Där finns också ett stort bildarkiv med gatukonstfoton och bortklippt material som inte fick plats i filmen: • Rätten till staden: www.staden.filmen.nu
Produktionsuppgifter Produktionsår Land Längd Format Censur Copyright
2008 Sverige 70 minuter 1:1,78 (16:9), färg, DV, stereo Barntillåten © Kooliproduktion 2008
Manus, regi och klippning Kolbjörn Guwallius Foto Kolbjörn Guwallius, Emma Paulsson, Sonja Perander Stillbildsfoto Kolbjörn Guwallius, Adam Haglund, Herr Ballerina, Bansky, Hop Louie, Petter Cohen, Ulrika Erdes, Vasilis Theodorou. Rådgivning Emma Paulsson Medverkande Ahab; Herr Ballerina; Erik och Pete (Malmö Streets Project); Hop Louie; Ulrika Erdes; Carina Listerborn, fil dr i stadsbyggnad, genusvetare; Gunnar Ericson, stadsträdgårdsmästare, Malmö Stad; José Ribeiro, vaktmästare, P-huset Anna i Malmö; Liv Zetterling, projektledare, Centrum för urban konst, Malmö; Staffan Jacobson, fil dr i konstvetenskap med inriktning graffiti; Torbjörn Hansson, innovationschef, JCDecaux Producent och ansvarig utgivare Kolbjörn Guwallius Produktion och distribution Kooliproduktion www.kooli.net