Bönebrev från Berget
Hösten 2017 nr 65
"Ge din tjänare ett lyhört sinne" (1 Kung 3:9) Kung Salomo ber om ett lyhört sinne, eller som det står i 1917 års översättning “ett hörsamt hjärta”. I en del engelska bibelöversättningar fångas Salomos längtan genom att det talas om ett lyssnande hjärta. Salomo ber inte om rikedom eller om sina fienders liv eller om makt, utan om ett stilla, tyst hjärta som kan lyssna till Gud. Kung Salomo ber Gud att förvandla honom till en människa som lyssnar, som bevarar tystnaden, stillheten, lyhördheten. Som en kontrast till Salomos längtan blir vi i dag överösta med bilder, ljud och budskap som tar död på allt som ger näring åt det inre, stilla, lyssnande livet. Berget och den atmosfär av tystnad, meditation och bön som omger Berget är del av en tyst motståndsrörelse i en värld som vill ta bort all tystnad och stillhet från människan. Ja, tystnaden är en motkraft till det som splittrar människan och gör henne vilsen, ickemänsklig. Liksom jungfru Maria behöver vi träna oss i att bevara våra erfarenheter och allt det vi får av nåd i våra hjärtan. “Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2:19). Det handlar då både om ett öppet lyssnande hjärta som uppmärksamt tar emot det som kommer till oss under livet men också om att låta det få växa i det inre utan att vi sprider ut det till andra. Allt det vi tar emot behöver få landa i vårt inre, växa i det inre, så att det sedan kan lysa fram i vårt liv, inifrån, utan ord. Bergets tidigare föreståndare, Per Mases, är ett så tydligt exempel på detta hur han lät det han tagit emot få mogna inom honom, genom att han ägnade mycket tid i tystnad, meditation och bön. Det märkte sedan alla som mötte honom, utan att han behövde säga så mycket. Det har också blivit Bergets motto: “I stillheten blir du stark”. Om inte tystnaden får föregå de ord vi talar så riskerar våra ord att reduceras till meningslöst prat. Istället är det “genom lugn och tillit som vi vinner styrka” (Jes 30:15). I 1917 års översättning står det “genom stillhet och förtröstan blir ni starka” men sedan står en skarp varning: “Men ni ville inte”. Hur ofta är det inte så att det hänger på vår vilja, att vi inte vill möta Gud, oss själva, våra medmänniskor och hela livet i tystnad och stillhet. Istället vill vi ta oss snabbt fram, fylla all tid vi har med aktiviteter, vi vill se alla bilder och höra alla budskap som sköljer över oss från våra datorer, läsplattor, mobiltelefoner och från hela det offentliga rummet. Det är som att vi inte förstår vårt eget bästa utan låter oss själva och våra naturliga miljöer förstöras. Våra sinnen fördunklas, vi hör utan att lyssna och ser utan att skåda det verkliga livet. Profeten Jesaja andas ändå hopp, för han fortsätter; “Nu väntar Herren på att få visa er nåd” (Jes 30:18). Ja, Gud väntar och törstar efter att få ge oss det vi allra mest behöver: ett lyhört, lyssnande, stilla hjärta. Han vill ge oss frid, den frid som inte världen kan ge. “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet” (Joh 14:27). Så låt oss börja varje dag i stillhet inför Herren och hans oändliga kärlek och sedan unna oss en stund av stillhet inför natten, då vi lämnar allt tillbaka till Gud med stor tacksamhet. När vi blir stilla kan vi erfara något av denna kärlek och nåd som vi är föremål för. Guds frid och allt gott, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 65, hösten 2017, sidan 1