Bönebrev från Berget
Hösten 2017 nr 65
"Ge din tjänare ett lyhört sinne" (1 Kung 3:9) Kung Salomo ber om ett lyhört sinne, eller som det står i 1917 års översättning “ett hörsamt hjärta”. I en del engelska bibelöversättningar fångas Salomos längtan genom att det talas om ett lyssnande hjärta. Salomo ber inte om rikedom eller om sina fienders liv eller om makt, utan om ett stilla, tyst hjärta som kan lyssna till Gud. Kung Salomo ber Gud att förvandla honom till en människa som lyssnar, som bevarar tystnaden, stillheten, lyhördheten. Som en kontrast till Salomos längtan blir vi i dag överösta med bilder, ljud och budskap som tar död på allt som ger näring åt det inre, stilla, lyssnande livet. Berget och den atmosfär av tystnad, meditation och bön som omger Berget är del av en tyst motståndsrörelse i en värld som vill ta bort all tystnad och stillhet från människan. Ja, tystnaden är en motkraft till det som splittrar människan och gör henne vilsen, ickemänsklig. Liksom jungfru Maria behöver vi träna oss i att bevara våra erfarenheter och allt det vi får av nåd i våra hjärtan. “Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2:19). Det handlar då både om ett öppet lyssnande hjärta som uppmärksamt tar emot det som kommer till oss under livet men också om att låta det få växa i det inre utan att vi sprider ut det till andra. Allt det vi tar emot behöver få landa i vårt inre, växa i det inre, så att det sedan kan lysa fram i vårt liv, inifrån, utan ord. Bergets tidigare föreståndare, Per Mases, är ett så tydligt exempel på detta hur han lät det han tagit emot få mogna inom honom, genom att han ägnade mycket tid i tystnad, meditation och bön. Det märkte sedan alla som mötte honom, utan att han behövde säga så mycket. Det har också blivit Bergets motto: “I stillheten blir du stark”. Om inte tystnaden får föregå de ord vi talar så riskerar våra ord att reduceras till meningslöst prat. Istället är det “genom lugn och tillit som vi vinner styrka” (Jes 30:15). I 1917 års översättning står det “genom stillhet och förtröstan blir ni starka” men sedan står en skarp varning: “Men ni ville inte”. Hur ofta är det inte så att det hänger på vår vilja, att vi inte vill möta Gud, oss själva, våra medmänniskor och hela livet i tystnad och stillhet. Istället vill vi ta oss snabbt fram, fylla all tid vi har med aktiviteter, vi vill se alla bilder och höra alla budskap som sköljer över oss från våra datorer, läsplattor, mobiltelefoner och från hela det offentliga rummet. Det är som att vi inte förstår vårt eget bästa utan låter oss själva och våra naturliga miljöer förstöras. Våra sinnen fördunklas, vi hör utan att lyssna och ser utan att skåda det verkliga livet. Profeten Jesaja andas ändå hopp, för han fortsätter; “Nu väntar Herren på att få visa er nåd” (Jes 30:18). Ja, Gud väntar och törstar efter att få ge oss det vi allra mest behöver: ett lyhört, lyssnande, stilla hjärta. Han vill ge oss frid, den frid som inte världen kan ge. “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet” (Joh 14:27). Så låt oss börja varje dag i stillhet inför Herren och hans oändliga kärlek och sedan unna oss en stund av stillhet inför natten, då vi lämnar allt tillbaka till Gud med stor tacksamhet. När vi blir stilla kan vi erfara något av denna kärlek och nåd som vi är föremål för. Guds frid och allt gott, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 65, hösten 2017, sidan 1
Vi ber för våra nya medlemmar: Gunnar Månsson, Lone Duus, Georg Nielsen För kommuniteten: f. Peder, Marie, Sr Veronica, Margareta, Ann-Ida, Berit, Martin, Ingrid, Elsa, Gunilla För associerade medlemmar: Birgit, Per och Kristina För medarbetare: Br Emmanuel, Elin, Wladimir, Peter, Carina För det som nu är särskilt angeläget: fler medarbetare och materiella resurser som behövs för att förverkliga Bergets kallelse, omfattande renovering av Meditationsgårdens bastu och duschar. Vi tackar också Gud för allt gott som ges oss. Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323
Sr Veronicas böneskola LECTIO DIVINA Jakob brottas med en okänd I detta brev återkommer jag till Jakob. Han är ingen hjälte, mystiker eller helgon. En helt vanlig människa, lurig, listig, duktig på att göra goda affärer och bli rik även på andras bekostnad. Det är just i detta ”vanliga” liv som Gud tycks ingripa som oftast. Gud, eller ”Guds änglar” visar sig för Jakob vid de mest avgörande momenten i hans liv, utan att han själv bett om det eller ens tänkt på det. Gud visar sig för honom i en dröm när han flyr för sin broders mordlust. Han ser ”en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen och Guds änglar som gick upp och ner för den” (28:12). Gud förnyar för honom det löfte han gav hans anfader Abraham och tillägger: Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig” (28:15). När Jakob återvänder till sitt hemland och förbereder sig att möta sin broder Esau, träffar han helt oväntat Guds sändebud: Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom (1 Mos 32:1). När han till sist drar till Betel säger Gud till honom: Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig (35:1). Mitt emellan dessa Guds besök berättas den mysteriösa brottningen mellan Jakob och en okänd. 1 Mos 32:22-32: Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra Bönebrevet från Berget nr 65, hösten 2017, sidan 2
över allt som tillhörde honom. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft. Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven. Jakob är rädd. Han förbereder mötet med sin bror som kommer honom till mötes med 400 beväpnade män. Han sänder presenter till honom, han delar sitt folk i olika läger för att Esau inte ska tillintetgöra alla på en gång! Han väntar tills det blir natt och ingenting syns för att själv smyga sig in osedd i landet. Han står nu ensam vid vadstället, fattig, sårbar, i mörkret och där blir han anfallen av en okänd man. Han som ordnat allt för mötet med Esau tappar plötsligt kontrollen. I denna märkliga brottning som varar hela natten segrar ingen, kampen blir oavgjord. Först tycks Jakob vara den starkaste, den andre kan inte övermanna honom, till sist slår han honom på höftbenet så att höften går ur led. Nu tror man att Jakob ska duka under och dö men icke. När dagen gryr och den andre ber: släpp mig! vägrar Jakob göra det och ställer villkor: Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig. Han som lurat sin bror på hans välsignelse kräver nu den okändes välsignelse. Denne tar nu överhand och frågar: Vad är ditt namn? Namnet i den bibliska världen talar om vem den andre är, det avslöjar dennes djupaste hemlighet och identitet. Att veta den andres namn är att ha makt över honom. När Jakob svarar blir det ett sätt för honom att kapitulera, att erkänna den andres makt och överlämna sig i hans hand. Samtidigt som han erkänner sitt underläge blir Jakob, paradoxalt nog, segraren. Han får ett nytt namn. Det första namnet är på hebreiska en anspelning på den som vid födseln håller sin tvillingbror i hälen (1 Mos 25:26) och lurar honom på hans förstfödslorätt och hans välsignelse. Det nya namnet öppnar en ny framtid. Jakob är inte dömd att vara den som lurar och gömmer sig i andras kläder, han blir fri, han blir sig själv: Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat. När Jakob i sin tur ber att få veta den andres namn får han ett avvisande svar: Varför frågar du mig om mitt namn? Men när solen går upp vet Jakob att han har kämpat med Gud och sett honom ansikte mot ansikte. Han blir varse om att hela hans liv, med dess många vändor, har varit en kamp med Gud. Gud har varit med honom ända från början och aldrig vänt bort sitt ansikte från honom fast han, Jakob, många gånger levt som om Gud inte fanns och glömt honom. Genom honom ska Guds trofasthet bli känd för hans efterkommande och många andra. Han blir en kanal för Guds välsignelse som vill nå alla människor. Bönebrevet från Berget nr 65, hösten 2017, sidan 3
Denna mysteriösa berättelse i Gamla Testamentet har inspirerat både mystiker och konstnärer, Rembrandt och Delacroix bland andra. Vi blir aldrig färdiga med att meditera över den. I Katolska Kyrkans Katekes läser vi: Gud förnyar sitt löfte till Jakob, stamfadern till Israels tolv stammar Innan han möter sin bror Esau, kämpar han en hel natt med ”någon”, en hemlighetsfull motståndare som inte vill avslöja sitt namn, men som välsignar honom innan han i gryningen lämnar honom. Kyrkans andliga tradition har här sett en bild för bön, den bön som innebär trons kamp och uthållighetens seger (Nr 2573). [.
LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag. TIDEN »UNDER ÅRET« Tiden »under året« firar ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 17-23/9, se vecka 4 24-30/9, se vecka 1 1-7/10, se vecka 2 8-14/10, se vecka 3 15-21/10, se vecka 4 22-28/10, se vecka 1 29/10-4/11, se vecka 2 5-11/11, se vecka 3 12-18/11, se vecka 4 19-24/11, se vecka 1 25/11-2/12, se vecka 2 Helgondagar och högtider att fira: 20/9 S:t Andreas Kim Tae-gŏn, präst, S:t Paulus Chŏng Ha-sang och deras följeslagare, martyrer († 1801), minnesdag 21/9 S:T MATTEUS, APOSTEL, fest 23/9 S:t Pio av Pietrelcina, präst († 1968), minnesdag 26/9 S:t Kosmas och S:t Damianus, martyrer († 303) 27/9 S:t Vincent de Paul, präst († 1660), minnesdag 29/9 S:T MIKAEL, S:T GABRIEL och S:T RAFAEL, ÄRKEÄNGLAR, fest 30/9 S:t Hieronymus, präst och kyrkolärare († 420), minnesdag 2/10 De heliga skyddsänglarna, minnesdag 4/10 S:t Franciscus av Assisi († 1226), minnesdag 6/10 S:t Bruno, präst († 1101) 7/10 S:TA BIRGITTA AV VADSTENA, SVERIGES OCH EUROPAS SKYDDSPATRON, högtid 9/10 S:ta Ingrid av Skänninge, ordenskvinna († 1282),
11/10 S:t Johannes XXIII, påve, († 1963) 14/10 S:t Calixtus I, påve och martyr († 2221) 17/10 S:t Ignatius av Antiochia, biskop och martyr († 107), minnesdag 18/10 S:T LUKAS, EVANGELIST, fest 19/10 S:t Paulus av Korset, präst († 1775) 28/10 S:T SIMON OCH S:T JUDAS, APOSTLAR, fest 1/11 ALLA HELGONS DAG, högtid 2/11 ALLA SJÄLARS DAG 3/11 S:t Martin de Porres, ordensman († 1639), minnesdag 4/11 S:t Carlo Borromeo, biskop († 1584), minnesdag 9/11 LATERANBASILIKANS INVIGNINGSDAG, fest 10/11 S:t Leo den store, påve och kyrkolärare († 461), minnesdag 11/11 S:t Martin av Tours, biskop († 397), minnesdag 15/11 S:t Albertus Magnus, biskop och kyrkolärare († 1280) 17/11 S:ta Elisabeth av Ungern, ordenskvinna († 1231) 21/11 Den saliga jungfru Marias tempelgång, minnesdag 22/11 S:ta Cecilia, jungfru och martyr, minnesdag 23/11 S:t Clemens I, påve och martyr († 97), S:t Columbanus, abbot, († 615) 24/11 S:t Andreas Dûng Lac, präst och hans följeslagare, martyrer († 1883). minnesdag 26/11 KRISTUS KONUNGENS DAG, högtid 30/11 S:T ANDREAS, APOSTEL, fest
Bönebrevet från Berget nr 65, hösten 2017, sidan 4