Bönebrev från Berget
Sommaren 2020 nr 73
”Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Himlen är uppfylld av hans prakt, jorden är full av lovsång till honom. Glansen är som solens ljus, som fått sina strålar av honom, hans makt är dold i den. Framför honom går pesten, farsot följer i hans spår” (Hab 3:3-5). Varje söndag, i completoriet, vänder sig kyrkan till Herren, vår tillflykt och vår borg, och förkunnar: ”Han räddar dig från jägarens nät och från den förhärjande pesten. […] Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan” (Ps 91: 3,5-6) Observera att denna förkunnelse om Guds beskydd proklameras just i tider av pest och farsot. Vilken tröst detta är när vi själva går igenom farsotens prövning som så många före oss drabbats av. Herren är med oss på ett särskilt sätt i denna tid, han är särskilt nära, för: ”Framför honom går pesten, farsot följer i hans spår”. När Jesus talar om kommande prövningar som ska dra fram över jorden så nämner han just pesten: ”Det blir […] pest […] på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen” (Luk 21:11). Men han föregriper inte detta för att skrämma oss utan just för att ingen annan, utan just han som Guds Smorde, ska förkunna budskapet om Guds makt, trofasthet och omsorg gällande hela människosläktet, rakt igenom hela historien. Därför gäller detta hela tillvaron universellt, också oss i denna tid och i vår kultur: allt ligger i Guds hand. Kyrkoläraren S:t Cyprianus av Karthago (cirka 200-258) skriver om de medkristna som dött i den farsot som härjade i romarriket på 240-talet: ”Våra bröder som nu är befriade från denna värld genom Herrens kallelse ska inte sörjas, eftersom vi vet att de inte är förlorade, utan sänds före oss; att när de går ifrån oss så går de före oss som resenärer och navigatörer är vana att göra; att de borde vara önskvärda, inte sörjda; att de svarta kläderna inte ska tas på oss här, när de redan har tagit på sig de vita kläderna där”. I coronapandemins historiska ögonblick ljuder kyrkans röst: "Kristus, mitt hopp, har uppstått!” Det är en annan smitta än corona, det är påskmysteriets farsot. Det är en smitta som överförs från hjärta till hjärta, för varje människohjärta väntar på denna goda nyhet. Det är hoppets smittsamhet: "Kristus, mitt hopp, har uppstått!" Det är ingen magisk formel som får problemen att försvinna. Nej, Kristi uppståndelse är istället kärlekens seger över ondskans rot, en seger som inte passerar förbi lidande och död, pest och farsot, utan passerar rakt igenom dem, öppnar en väg i avgrunden och förvandlar: detta är det unika kännetecknet av Guds kraft, trofasthet och omsorg. Bönebrevet från Berget nr 73, Sommaren 2020, sidan 1