Bönebrev från Berget
Fastan & Påsken 2022 nr 79
Vid den tiden terv nde Jesus fr n Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i knen, d r han sattes p prov av dj vulen. Under hela denna tid t han ingenting, och n r den var slut blev han hungrig. D sade dj vulen till honom: »Om du r Guds son, s befall stenen d r att bli br d.« Jesus svarade: »Det st r skrivet: M nniskan skall inte leva bara av br d.« […] N r dj vulen hade pr vat honom p alla s tt l mnade han honom f r en tid. Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom (Luk 4:1-15). Människan frestades av djävulen i paradiset, hon drogs med i ett uppror mot Gud, tilliten till Gud skadades, människan litade inte längre på sin Skapare. Varje synd är ett uppror, ett inre trots, en olydnad mot Gud och brist på förtroende för hans godhet. Människan ville ”vara som Gud” men ”utan Gud och före Gud och inte som Gud vill” (Maximos Bekännaren). Det mest ofattbara är, att resultatet av att människan så totalt vänt sig bort från sin Skapare, gått vilse i sitt uppror, blir ett utbrott av oändlig kärlek i hjärtat av Treenigheten; Fadern, Sonen och den helige Ande formligen exploderar av kärlek gentemot människan, med nåd och åter nåd, med en barmhärtighet som omfamnar allt som gått förlorat. När Fadern ser människans hjälplöshet så sträcker han ut sina händer, Sonen och den helige Ande, för dra människan upp ur ”slam och dy” (Ps 40:3). Människans bottennivå är därför utgångspunkten för Guds frälsningsverk, där människan får möta Guds kärlek på ett nytt och förvandlande sätt. I evangeliet ser vi också att Gud i sin Son, som den nye Adam, utsätter sig för det som den förste Adam inte klarade av i paradiset. Det är inte bara människan som hamnar på botten utan också Gud själv. Jesus frestas av djävulen för vår skull, som en andra chans, för det var våra frestelser som han utsattes för. Guds Son tar på sig de frestelser som människan inte klarar av, och han ger tillbaka sin seger över dessa frestelser. Jesus har gjort sig själv till kraften i vår kamp mot frestelse, synd och ondska. Frestelsernas dragningskraft och syndens makt kan aldrig bli lika starka som Jesu seger, som hans hjälp och beskydd. Jesus styrktes av frestelserna i öknen, för att vi ska förstå hur vi blir styrkta i vårt andliga liv. Vi läser att Jesus återvände med Andens kraft inom sig till Galileen, förnyad i den helige Ande kunde han så utbreda Guds rike i världen. Så förnyas också vi. Gudstilliten, vår gudsförtröstan återställs när vi imiterar honom: genom att avstå, genom vår kamp mot frestelser, synd och ondska, genom att älska Gud och våra medmänniskor. Därför är fastetiden en nådens tid, då vi återfår dopets nåd, befrias från syndens slaveri, blir delaktiga i Kristi påskmysterium. Det är återställelsens och förnyelsens tid då vi med den andliga längtans glädje blickar fram mot den heliga påsken. Fastetiden är en tid då vi bejakar tomheten, disponibiliteten för Gud, att göra plats för honom i våra liv, för att påskljusets eviga sken sedan ska kunna illuminera hela vårt liv. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist
ä
ä
å
ö
å
ö
ä
ä
ä
ä
ä
ä
å
å
å
å
å

ö
ä
ä
å
ö
ä
ö
ä
Bönebrevet från Berget nr 79, Fastan & Påsken 2022, sidan 1