Bönebrev Berget
Advent och jul 2022 nr 82
”Ni vet vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks” (Rom 13:11-14). Den medeltida fröteorin, ratio seminalis, är en sorts kristen evolutionsteori som pekar på hur Gud har lagt ned en utvecklingspotential i allt skapat. Det som något är eller blir finns i förväg nedlagt i det som ett frö, som uttrycker Skaparens avsikt. De inre tendenserna i allt följer en plan som börjar redan i elementarpartiklarna, som är bärare av potentialiteter som när tiden är mogen exploderar i oräkneliga former. Enligt fröteorin styr fröet beteendet efter en plan och är ett uttryck för en intelligent vilja. Detta innebär att många nya former kan utvecklas i framtiden, medan andra bara förblir en möjlighet. Gud har alltså lagt ned ett frö i allt, och i detta frö finns en potential nedlagd som kan utvecklas på en mångfald av sätt. Detta gäller också i Kyrkan, i rörelser och kommuniteter, och livet på och omkring Berget. Allt på Berget är som gudsfrön: volontärarbetet, vänföreningen, vänskapen, Mässan, tidebönerna, bönegemenskapen, kommunitetslivet, retreaterna, meditationen och så vidare. Hur kommer dessa frön att utvecklas, vad önskar vi själva? Kanske har dessa frön ibland utvecklats och slagit ut, men i andra fall finns de liksom kvar som outvecklade frön, men som väntar på att få gro och växa, utifrån sin inneboende potential. Ett frö som fått gro och växa på Berget är bönefröet och det har dessutom visat sig vara det mest verksamma fröet till enhet. Så menar Biskop Anders att Berget har blivit en mötesplats för den andliga ekumeniken i Sverige. I bönens tystnad och stillhet kommer man varandra närmare än vid diskussioner om trosfrågor. I den gemensamma bönen kan vi övervinna sådant som annars skiljer oss åt. Per Mases skriver i Bergets vision att Kristus är närvarande i den gemensamma bönen, så som han lovat (Matt 18:20). Kristus kallar oss in i en gemenskap och för den till ett kärleksförbund, där hans förnyande och läkande närvaro finns. Vi är kallade att leva nära Kristus, så att han blir närvarande genom oss! Vi är de levande stenar som byggs på Kristus till Herrens Hus. På detta sätt hör bönens frö samman med gemenskapens och vänskapens frö och detta förenas i vår bönegemenskap. Vi ikläder oss Kristus, som aposteln skriver, när vi låter både bönens och gemenskapens frö växa. Så uttrycker vår bön och gemenskap Kristi närvaro, Kristi Ande överbevisar och upplyser då om Guds närvaro och bönegemenskapen är så missionerande bara genom att finnas.
Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist

Bönebrevet från Berget nr 82, advent och jul 2022, sidan 1