Unum 2015 nr 2

U

NR 2 ÅR 2015 ÅRGÅNG 32

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: EKUMENIK mellan de kristna, FRED med de icke-kristna religionerna

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: EKUMENIK mellan de kristna, FRED med de icke-kristna religionerna Ledare 3 Peder Bergqvist Vigdade vyer 4-6 Ann-Ida Fehn Boklådetips 7 Kristina Andersson Zen meditation - for life and death Martin Nilsson

8-11

Min moster är nunna!

Angelica Ahlefeldt-Laurvig

12-15

Efter många år av ekumeniskt liv på Berget Sr Veronica

16-18

Experience of Interreligious Dialogue F. Mathew Chandrankunnel

20-22

Vad innebär de kristnas enhet?

Peder Bergqvist

24-30

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

Kallad till Enhet och Fred!

P

å Berget har vi fått en särskild kallelse att verka för kyrkans synliga enhet, vi är en ekumenisk kommunitet och Berget grundades 1962 utifrån den anda av enhet som besjälade Andra Vatikankonciliet (1962-65). De personer som grundlagt och fört vidare Bergets vision har alla burit på en stor kärlek till kyrkan och kyrkans enhet: personer som Per Mases, br. Wilfrid Stinissen, biskop Sven Silén, Nils-Hugo Ahlstedt, dominikansystrarna som kom till Berget 1984 och sedan blivit kvar tack vare Sr Ingrid och Sr Veronica, med f lera.

Enheten är inte en bisak , den begränsas inte av nationsgränser.

Enheten är både en universell angelägenhet och en utmaning till solidaritet med alla systrar och bröder i kyrkan. Både den universella och den solidariska aspekten har f lyttat in i vår kultur genom alla förföljda kristna som kommer till oss. Vi kan allt tydligare se enheten utifrån alla våra systrar och bröder som är förenade med varandra genom att de helhjärtat offrat sina liv för Guds rike, de är tydliga bevis på att varje slag av splittring kan överbryggas och besegras i vår totala hängivenhet för evangeliets sak (Johannes Paulus II i Ut Unum Sint #1).

I detta nummer av Unum berör vi också relationen med de icke-kristna religionerna. Det är viktigt att betona judendomens särställning, när vi berör relationen till andra religioner.

Ett viktigt dokument, som lades fram vid Andra Vatikankonciliet, var Nostra Aetate (I vår tid). Detta dokument lägger en helt ny grund för relationen till judendomen. Dels genom att avvisa antisemitismen, och dels genom att påminna om kristendomens judiska rötter. Nostra Aetate presenterar också en förnyad inställning till andra religioner: ”Den katolska k y rkan förkastar ingenting av allt det som i dessa religioner (här syftar man på hinduism och buddhism) är sant och heligt.

Med uppriktig aktning betraktar hon dessa sätt att handla och leva, dessa anvisningar och läror, som – även om de i mycket avviker från det hon själv fasthåller och framlägger – likväl inte så sällan återger en stråle av den Sanning som upplyser alla människor” (§ 2). Man uppmanar sedan alla kristna att med ”klokhet och kärlek samtala och samarbeta med anhängare till andra religioner och därvid vittna om kristen tro och kristet liv, och så erkänna, bevara och främja de andliga och sedliga skatter, liksom de sociala och kulturella värden, som finns hos dessa religioner.”

Unum 3

Vidgade vyer

Ann-Ida Fehn, medarbetare på Berget.

S

ydöstra London var i min barndoms 80-tal en salig blandning av färger, språk, dialekter och religioner.

Mina bröder och jag, som gick i den lokala katolska skolan, St Josephs RC Primary School, lekte där med barn från England, Irland, Jamaica, Nigeria, Tongo, olika afrikanska och asiatiska länder m fl. Att vi var de enda svenskarna och de enda lutheranerna var inget som gjorde att vi var särskilt udda – det var ju många som var ”de enda” av det ena eller andra. Samma skolslips, samma skolgård (med samma bestraffning när man inte skötte sig) och samma trista skolmat var nog för att livet skulle kunna levas tillsammans!

VID FLYTTEN till Sverige blev vi något så ovanligt som svenska invandrare i Sverige. Och här mötte vi (på 90-talet) en i jämförelse mycket homogen enhetskultur. Hur nytt det ännu är för oss i Sverige och Norden att möta världen med all dess mångfald!

Ja, för även om svensken reser mycket,

så är det något helt annat att faktiskt leva livet tillsammans i mångkultur och i en alltmer mångreligiös miljö.

På många sätt tycks vi här i Sverige stå handfallna, osäkra och otrygga i en snabbt föränderlig värld, förvirrade inför de nya utmaningar som möter.

Kanske har det med vår brist på identitet att göra? Som ett avkristnat och sekulariserat land är svaren på de stora frågorna om Mening, Hopp, Trygghet och Sanning numera relativa och fragmentiserade. Den snabba globaliseringen, en effekt av både rikedom och fattigdom, migration och krig, ställer oss alla inför nya utmaningar och möjligheter. Hur lär vi oss fredlig samexistens? Hur möts vi i vänskap utan att mista, dölja eller förneka vår egen identitet? Med en historia av relativt stor homogenitet är dessa frågor nya i Sverige. Men globaliseringen ger oss också tillgång till hela världens erfarenheter vad gäller migration och samexistens. Var finner vi de goda exemplen och hur kan vi lära av dessa?

Unum 4

HÖSTENS BESÖK på Berget av en katolsk indisk präst från Kerala, f. Mathew Chandrankunnel, blev en stor inspiration i detta avseende!

Här mötte man någon med trygg förankring i sin egen tro och Kyrka som med intresse och i uppriktig vänskap tog del av det andliga sökandet i andra religiösa traditioner.

Som kristen i Indien tillhör f Mathew en liten minoritet, att där bevara öppenhet och nyfikenhet, kärlek och gemenskap med både hinduer, muslimer, sikher och jainister, är beundransvärt och inspirerande. ”Den fullkomliga kärleken fördriver all rädsla.” Orden från 1 Johannesbrevet tycks vara själva nyckeln i vårt sökande efter fred och frid i en orolig värld.

UTMANINGARNA är inte nya.

Sett från ett kristet perspektiv har Kyrkan under 2000 år, mycket enkelt och grovs skisserat, återkommande intagit två olika förhållningssätt till den omgivande kulturens både andliga och filosofiska strömningar: • Kom till Jesus, det är ett nytt liv, lämna det gamla helt, Guds rike är oförenligt med allt i den kultur ni lever i nu. Avsäg dig, bryt med, allt det gamla och du får del av det nya livet i Kristus! ”Jag glömmer det som ligger bakom mig…”

• Jesus har kommit till er, han är den som ni redan söker (en okänd Gud. Jmf Apg 17:23) och som först sökt er.

Han uppenbarar sig i hela skapelsen.

Tron på Honom inkarneras i den kultur ni lever i och förvandlar den inifrån. Gud är inte långt borta från någon enda av oss.

Båda dessa perspektiv finns i Nya Testamentet. Guds Rike är nytt och helt annorlunda, men det inkarneras i och med Kristus som ständigt anknyter till människors vardag och verklighet. Gud Rike föds inom oss genom den Helige Ande och ska bära frukt mitt i denna värld.

JUSTINUS MARTYREN (100165) skriver: ”Allt som är rätt, av vem det än uttalas, tillhör oss kristna”.

Vilken nyckel, att överallt vara öppen för och bejaka Sanningen, var vi än möter den, vem som än uttalar den. Att med glädje faktiskt förenas med troende av annan religion när det så är möjligt, utan att hymla om skillnader. Nostra Aetate (I vår tid), Katolska kyrkans dokument från Andra Vatikankonciliet, om relationen till andra religioner intar här en samtidigt frimodig och ödmjuk hållning. ”Kyrkan uppmanar sina barn att med klokhet och kärlek samtala och samarbeta med anhängare till andra religioner och därvid vittna om Kristen tro och kristet liv, och så erkänna, bevara och främja de andliga och sedliga skatter, liksom de sociala och kulturella värden, som finns hos dessa.”

Unum 5

DENNA KOMBINATION av samtal och samarbete, förenat med ett liv som vittnar om Kristus, är Kyrkans och alla kristnas stora utmaning i vår tid. Att ta fasta på ”det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent”(Fil 4:8), där vi finner det, är den uppmaning som ges oss från hedningarnas apostel. För detta krävs nyfikenhet och mod, och en djup förankring i Kristus och hans Kyrka. Ständigt frestas vi att av rädsla ta avstånd och skapa distans. I sin senaste bok ”Jesus och Muhammed” skriver Taize-brodern Johannes Sandgren i sitt förord att: ”Att föra dialog är svårt. Man måste veta vem man är och vad man tror på […]. Det första steget kan verka förvånande: markera skillnaderna.

Att lyfta fram likheterna är utan tvivel behagligare, men riskerar att förvränga perspektivet. Det är inte för inte som motsättningarna finns – vi är olika, vi tror olika. När vi har accepterat detta står problemet i klar dager inför oss och vi kan samtala.”

TVÅ UTMANINGAR möter här, som jag ser det, särskilt Sverige och svensken; nämligen att våga tro och tycka olika samt detta grundläggande, att veta vem man är.

Kanske utmaningarna faktiskt ändå, globalt sett, är nya. Har rotlösthet och brist på identitet och sammanhang någon gång präglat mänskligheten i samma omfattning som idag?

Mitt i allt resande och rastlöshet finns de grundläggande frågorna kvar; människan söker mening, sammanhang, en uppgift, ett hopp, något absolut att rikta livet mot. ”DET GAMLA INDIEN var, liksom medeltidens Europa och, kan vi lägga till, det gamla Kina och den islamiska världen, ett samhälle där hela människans liv var vänt mot det absoluta, mot den yttersta sanningen i förhållande till vilken allt i denna värld är relativt… Vi ser nu hur dessa stora samhällen faller söner… Ingen kan tvivla på att den moderna civilisationen kommer att segra med sin vetenskap och teknik, sin demokrati och humanism, men det blir allt klarare att den moderna civilisationen inte har något svar att ge på frågan om livets yttersta mening. Den har förlorat ur sikte det mål som alla gamla kulturer stadigt fäste blicken vid. Under alla dess yttre framgångar finns det därför en växande känsla av tomhet, av livets meningslöshet. Frågan är; hur skall vi få tillbaka denna känsla för det absoluta?” (B. Griffiths, Christ in India).

I DECEMBER ska kommuniteten och flera av Bergets vänner fördjupa sig i dessa frågor vid en studieresa till Indien. Be gärna med oss om den Helige Andes ledning över denna resa.

Unum 6

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Jesus och Muhammed: den sannare gudsbilden, Johannes Sandgren, Artos & Norma, 2014 Johannes Sandgren är Taizebroder och tillhör sedan 1980-talet brödernas kommunitet i Bangladesh. Detta innebär att mötet med muslimer för honom är en del av vardagen. I boken ”Jesus och Muhammed: den sannare gudsbilden” presenterar och kommenterar han texter av både muslimska och kristna författare, vilka speglar den dialog som pågår idag i världen.

Bidragen lyfter fram både de som skiljer oss åt och det som förenar.

Bland annat innehåller boken ett intressant kapitel om brevet ”Ett ord som är gemensamt för oss och för er”, som skrevs av muslimska ledare som svar på ett tal av påven Benedikt XVI. Brevet har resulterat i samtal och konferenser på flera platser samt en hemsida: ”A common word”. En viktig slutsats som dras av dem som är involverade i dialogen mellan religionerna är att kristna och muslimer måste hålla fred med varandra för att världsfreden skall vara möjlig.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

På Berget finns S:t Sigfrids Boklåda, som genom sin försäljning av böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning. Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Boklådan har en vänförening. Genom ditt medlemskap bidrar du till att säkerställa ett fortsatt brett utbud av litteratur med andlig vägledning på kristen grund.

Medlemsavgiften är 100 kr/år. Plusgiro: 491 5731-6 Kontakt: bokladan@berget.se Unum 7

Zen meditation - for life and death

Martin Nilsson, läkare, terapeut och kursledare på Berget.

A

valokitesh vara Bodhisattva, practising deep Prajna Paramita…

Varje dag reciteras Hjärt-sutran på Bodhi Zendo, ett retreatcenter i Tamil Nadu i södra Indien.

CENTRET LIGGER på Katolska kyrkans mark. De driver ett stort kaffeplantage och en skola för hemlösa och fattigt bemedlade barn. På 80-talet byggdes här ett center för zenmeditation på initi-

ativ av den katolske prästen fader AMA Samy SJ. (AMA är förkortning av Arul Maria Arokiasamy) FR. AMA FÖDDES 1936 i Burma. Han tog tidigt intryck av den burmesiska buddhismen. Efter andra världskriget återvände fr AMA till Indien. Hans föräldrar var fattiga och han bodde som barn med sin morfar. Morfadern var muslim och skötte om ett litet tempel för ett muslimskt helgon. Morfar dog tidigt och fr AMA kom som ung

Unum 8

till en katolsk skola och blev så var en mycket vis man som kommit småningom katolsk präst inom Je- långt i sin andliga utveckling. suitordern.

FADER LASSALLE ERBJÖD FADER AMA KÄNDE en stark fr AMA att följa med till Japan och längtan i sitt hjärta efter Gud. Han börja studera zen för Yamada Kovar inte tillfreds med den katolska Un Roshi. Yamada ledde en skoförsamlingen eller kyrkan och sök- la som heter Sambo Kyodan och te sig vidare inom hinduismen och hade börjat undervisa icke-japaner buddhismen. Ramana Maharishi i zenbuddism. blev viktig för fr AMA. Han tillbringade återkommande perioder i FADER LASSALLE HADE Ramanas ashram och hans förstå- själv som missionär fått kontakt else av tillvaron fördjupades genom med buddhister i Japan. Under sin Maharishis undervisning. Fader tid i Japan byggde han upp en ny AMA vandrade i flera år som tig- kyrka och församling men börjagarmunk och slog sig så småning- de parallellt att få undervisning i om ner på ett berg där han levde zenbuddhism av Yamada Ko-Un som eremit. Byborna kom med mat Roshi, som erfarit att den mystika till honom och han ägnade sin tid sidan av kristendomen bar på likåt kontemplation och olika andliga nande erfarenheter som hans egen övningar. tradition.

EN DAG KOM en tysk präst och hälsade på fr AMA. Prästen hette Fr. Enomiya Lassalle SJ. Han hade varit missionär i Japan, överlevt atombomben i Hiroshima och var nu på besök hos ett katolskt stift i södra Indien. Stiftets präster hade berättat för fader Lassalle om den tokige prästen som satt uppe på ett berg och mediterade och vägrade att komma ner och fortsätta jobba i kyrkan. Så fader Lassalle gick upp till fr AMA och efter ett längre samtal förstod fr Lassalle att detta

YAMADA KO-UN ROSHI hjälpte fr AMA genom sin zenträning. Det finns två huvudgrenar inom zenbuddhismen, Rinsai och Soto. Sambo Kyodan tillhör Rinsai, vilket innebär att man tar hjälp av Koaner, en typ av frågor eller svar, som inte har någon förnuftsmässig mening och som hjälper eleven att släppa taget om den separerande tankekonstruktionen ”jag”.

1982 UTNÄMNDE Yamada fr AMA till zenlärare. Han kunde

Unum 9

nu själv börja undervisa i Indien. I början var han i Chennai men fick sedan, med finansiell hjälp från framför allt tyska zenelever, bygga sitt Bodhizendo som ligger på ett berg ovanför byn Perumalmalai, några timmar från Madurai i delstaten Tamil Nadu.

MITT FÖRSTA MÖTE med AMA Samy var en Sesshin utanför Filipstad. Sesshin betyder ”att se med hjärtat”. En zenbuddhistisk retreat med en tydlig fast form. En ram som blir som ett skruvstäd där du både kan vila och som skruvar upp din frustration och neuroser.

Som en terapi. Dygnen fortlöper i BODHI ZENDO TAR EMOT tystnad, meditationspassen varvas gäster året runt. Det är ofta fullbe- med måltider och praktiskt arbelagt från december till mars varje te. Du har möjlighet att få ett kort år, då den europeiska vintern rasar samtal med fader AMA varje dag. och det är hyfsat svalt i södra Indien. Bodhi Zendo är byggt som DU BEHÖVER ALDRIG tänka kloster med en liten trädgård i mit- på vad och när du skall äta, när du ten, gästrum i två våningar, en stor skall gå upp eller om du skall ge zendo (meditationshall), kök, mat- någon din uppmärksamhet. Din sal och ett samlingsrum. Fr AMA enda uppgift är att försöka vara är på plats från november till april närvarande alla dygnets timmar. och gör därefter längre resor till Du blir varse om din inre dialog USA, Australien och Europa där som maler på likt en grammofonhan har sina flesta elever. skiva, dina projektion på de andra kursdeltagarna och hur den inre VARJE VECKA FIRAS det natt- kritikern kommenterar det du gör. vard på Bodhi Zendo. Sittande Efter några dagar lägger sig sorlet på golvet, blomblad runt skålen och det uppstår stunder av stillhet, med nattvardsbröd. Peace which du börjar ana att du är mer än dina the world can not give. The body of tankar. ”Det finns något bortom Christ. AMA Samy läser instiftel- bergen”. seorden och lägger rosenbladen i en formation på altaret. Ofta någon EFTER FILIPSTAD VILLE jag sång från Taize, en sång på Tamil ha mera, jag ville till Indien och av personalen från köket och någon till Bodhi Zendo. Där fick jag vara gäst som bidrar med en hymn från i daglig meditation tillsammans sitt hemland. med människor från hela världen, fördjupa mig i zenlitteraturen i Unum 10

det fantastiska biblioteket och få möjligheten att göra flera sesshins efter varandra. Det har blivit flera resor till Indien och fler perioder på Bodhi Zendo.

frågade fader AMA om detta sa han att det är viktigt att inte blanda samman övningarna. När du övar zen så övar du inget annat. Erfarenheten är bortom ord och bilder.

FADER AMA HAR skrivit flera böcker. I min bokhylla står ”Zen meditation - for life and death, Christians and therapists”, ZEN: awakening to your original face” och ”Zen: Ancient & Modern”.

De finns fler och de flesta är översatta till tyska, då många av AMA Samys elever finns där och det finns många grupper i Tyskland som träffas regelbundet för meditation. Det finns också möjlighet att göra flera sesshins varje år i Tyskland med fader AMA. Bland annat i ett fransickankloster i Dietfurt i Bayern.

ERFARENHETEN i meditationen kan fördjupa den kristna identiteten, leda till frälsning (frihalsad, d.v.s ingen slav längre) och den frid som världen inte kan ge.

Varje kristen som börjar med zen måste förr eller senare hitta sitt eget sätt att låta den yttre intellektuella konflikten få sjunka till botten, släppa taget och se bortom paradoxens murar. Gå vilse för att finna den oväntade gläntan.

HUR STÅR DU SANN mot ditt hjärta om du är kristen och samtidigt vill gå den zenbuddhistiska vägen? Både yoga och meditation har upplevts som ett hot inom kyrkan, något en sann kristen inte skall fördjupa sig i. Finns det någon risk att förlora det man redan har funnit eller är det en lojalitetskonflikt? På Bodhi Zendos hemsida www.bodhizendo.org står det i presentationen av AMA Samy att ”He stands true to Christ, true to Zen and true to the human heart-mind.” När jag

Intresserad av att leva kommunitetsliv?

- på Berget lever en kommunitet som gärna tar emot fler medlemmar!

Unum 11

Min moster är nunna!

- Nedslag om människokärlek och några saknade pusselbitar

Angelica Ahlefeldt-Laurvig, syskonbarn till Sr Ingrid OP.

I

en förvaringslåda hittar jag ett fotografi omgjort till ett pussel. Motivet är min moster. Hon håller på att öppna ett paket. Två pusselbitar fattas. Uppe i högra hörnet. Jag dyker djupare i lådan med minnen och hittar familjebilder. Mamma, morfar, vänner, nära släktingar, men även obekanta ansikten och här och där en leende nunna.

NÄR JAG BERÄTTAR för andra människor att min moster är nunna följs mitt påstående alltid av en mängd frågor. Det är ingen som låter den informationen bara gå förbi. Först förvåning och sedan nyfikenhet.

Finns det nunnor i Sverige?

Bor hon i ett kloster?

Bär hon nunnekläder?

FRÅGORNA BLIR ofta många.

Jag kan berätta en del. Att hon tillhör dominikansystrarna och att hon klär sig i ordensdräkt. Att hon bor i Rättvik och att katten Sigge är hennes ögonsten. Att hon tycker om gregoriansk sång och Bach. Att hon är bokälskare. S:t Sigfrids boklåda är hennes livsverk. Att hon visserligen heter Ingrid, men att min äldre syster en gång döpte henne till Mony.

Moster Mony. Att hon kallades för Mudde av sin mamma och pappa.

Unum 12

Kärt barn har många namn. Syster Ingrid. Ingrid Grave som även är en annan sorts syster. Lillasyster till poeten Elsa Grave. Elsa var min mamma.

JAG KAN INTE LÅTA BLI att fundera över de saknade pusselbitarna. Vilka bitar är det som saknas och varför? Moster Mony föddes 1923 i Gunnarstorp i norra Skåne som yngsta dotter till Carl och Ina Grave. Äldsta systern hette Rigmor och sedan var det Elsa. Tredje systern hette Anne-Marie och hon dog endast 13 år gammal när Mony var nio år. En förlorad syster – en saknad pusselbit?

MONY STUDERADE och reste utomlands. Tillbringade tid i Frankrike. Konverterade och blev katolsk nunna på 50-talet. Vi som lever utanför klostervärlden ställs inte helt oväntat inför frågan: varför? Varför väljer man att leva som nunna? Är det så att klosterlivet är en flykt från något annat. Inte något man väljer själv. Kan det vara en sorg? En olycklig kärlekshistoria? Jag har i olika åldrar frågat min moster varför hon blev nunna. Som ung kvinna var det för mig obegripligt att förstå hennes val. Det måste helt enkelt finnas en konkret förklaring. En saknad pusselbit?

Unum 13

MIN FRÅGA VAR densamma genom åren, men innebörden och funderingarna förändrades. Ju äldre jag blivit desto mer har den filosofiska aspekten tagit över från den rent konkreta. Om frågan först handlade om vad hon ville fly ifrån har den mer gått över till att handla om vad det var som drog och lockade.

OM MIN FRÅGA var densamma varje gång den ställdes så var också hennes svar detsamma: ”Du förstår, det handlar om ett kall. Jag blev kallad.” En gör vad en måste göra. Pusselbitar på plats?

JAG OCH MAMMA BODDE mitt i åkerlandskapet Vapnödalen utanför Halmstad. Platsen heter Blomstervången och där står ett tegelhus med nio rum och kök. Ett hus med vildvuxen trädgård omgärdat av vindskyddande träd och buskar. Elsa fick hyra huset i slutet av 50-talet med så kallat rivningskontrakt. Där byggnaden stod skulle det anläggas en landningsbana till den då nyetablerade flygplatsen. Så blev det inte. Huset blev kvar och så blev vi.

NÄR JAG VAR LITEN bodde min moster i ett kloster i Karlstad. Moster Mony var en resande person. Åkte årligen till England för att hälsa på vänner och bättra på sin engelska.

Hon hade i sitt kall en pedagogisk

funktion. Undervisning i språk. Ofta tog hon även tåget till Halmstad och hälsade på oss. När moster kom var det fest. God mat och några skvättar vin till det. Det var besök som omgavs av vänlighet och omtanke. Höga skratt och värme. Fina mjukt rundade pusselbitar var vi tillsammans.

MOSTER MONY ÄR tolerant i trosfrågan. Hon följer den ekumeniska stigen. För henne är det viktigt att tron är något som binder samman och inte splittrar. En väl så viktig ståndpunkt idag när trosuppfattningar ställs mot varandra och orden används som vapen i förödande maktkamper. Jag har aldrig upplevt att min moster behövt försvara sin ståndpunkt eller fördöma de som har en annan åsikt än hon. Min mamma var ateist, men jag hörde aldrig att de bråkade om Gudsfrågan. De var systrar och älskade varandra och i den gemenskapen var det högt i tak.

Tolerans och respekt. Jag förstår idag att min syn på tolerans för människors olika sätt att se på livet skapades av att jag fick växa upp i en miljö där skilda livsåskådningar inte tilläts bli orsak till bråk och missämja. I deras relation stod gemenskapen och syskonkärleken i första rum och inte om huruvida Gud fanns eller inte. Pusselbitar.

Unum 14

JAG HÖRDE egentligen aldrig att de samtalade om religion utom vid ett tillfälle. Min mamma, moster och jag var på resa tillsammans. Vi fick sova i samma rum och när det blev dags att lägga oss började det regna och snabbt därpå kom en första åskskräll. Det var ett oväder som hette duga och i denna imponerande dunderdemonstation kände vi oss en aningen utsatta och små. Elsa som hade temperament vände sig mot sin syster och utbrast ilsket: ”Nu får du allt säga till Gud att det räcker med det här åskandet.” Det uppstod en tystnad. Vi och urladdningen höll andan. Sen hördes ett skrockande fniss från moster Mony och stämningen blev uppsluppen och livlig. Inga fördömande. Ingen dålig stämning.

Foto: Monica Andersdotter

Bara en värmande gemenskap. Jag vet inte om Gud hörde någon bön, men ovädret drog sig tillbaka och vi kunde alla somna till endast ljudet av regndroppar mot fönsterblecket. m Jag minns detta tillfälle så tydligt.

En pusselbit hittade hem.

OCH JAG KOMMER fram till att det faktiskt inte finns några saknade delar. Pusslet är ofrånkomligt närvarande oavsett hur många bitar som fallit på plats. Livet är fullt av ögonblick då vi växer och får insikter. I en tid händer något som i en annan tid får mening och innehåll. Utan att jag har märkt det har min moster gett mig en god människosyn. Den pusselbiten ska jag vårda.

Unum 15

Efter många år av ekumeniskt liv på Berget!

Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

N

är vi Dominikansystrar flyttade till Berget 1983, blev det ekumeniska livet en stor utmaning för oss.

Vi hade förstås alltid levt i ekumeniska miljöer och haft många vänner utanför Katolska kyrkan, men att leva vardagen tillsammans, be tillsammans, gå in i Bergets kallelse, ta emot gäster… Allt detta var nytt.

av andra, inte på ett teoretiskt sätt, utan i vardagen. Det uppstod en djup vänskap och respekt mellan oss, vi är syskon i tron, lemmar i Jesu Kristi enda kropp. Vi välsignar varandra när vi går fram till varandras nattvard. Trots allt detta är smärtan kvar. Vi vittnar tillsammans om Jesu kärlek för alla människor, om hans frälsningsverk, och samtidigt om att hans lärjungar är splittrade.

DET TOG TID att lära känna varandra, att komma in i varandras FÖR MIG BLEV DET KLART traditioner, att låta sig undervisas att enheten är en gåva, att vi bär den Unum 16

i bräckliga lerkrukor. Vi måste söka den långt ner i vår tro. Som ekumenisk kommunitet blir vi medvetna om vår synd, våra fäders synd. Vi har ärvt en situation, vi bär med oss ett arv, vi har inte valt att vara katoliker eller protestanter, men vi lever i en syndig värld som vänt sig bort från Gud. Vi bär inte skulden för det som hänt för 500 år sen, men det som har varit lämnar spår och fortsätter att verka i nuet. Ett steg i omvändelsen är att låta den Helige Ande besöka det som en gång har hänt och hela det. Vi måste börja läsa vår historia i hans ljus, i hans förlåtelse. Vi kan inte fortsätta berätta den utifrån våra sår och anklaga varandra för det som hänt. Vi kan inte vara kvar i våra fördomar och förutfattade meningar. Vi måste låta Guds barmhärtighet hela våra hjärtan och utifrån det kan vi se på våra syskon, ta emot dem såsom Fadern själv tar emot oss.

ENHETEN HAR GÅTT sönder, vi kan inte reparera den, vi kan inte samla skärvorna och klistra ihop kristallvasen som gått sönder i tusen bitar. Vi kan inte heller fatta ett demokratiskt beslut och rösta fram enheten. Vi känner oss vanmäktiga inför vår splittring men vi kan inte försonas med den, tycka att vi nu är goda vänner och att det är bra som det är! Kristi kärlek tvingar oss.

Kristus är inte splittrad. Vi kan inte

säga gemensamt att vi är kristna och samtidigt fortsätta att tillhöra olika kyrkor och samfund. Vi kan bara erkänna vår oförmåga, vår fattigdom, och fortsätta att ropa: ”Herre gör i oss det vi själva inte förmår. Herre förbarma dig och hela din kropp.

Herre, hela världen längtar och ropar efter sin Frälsare, förbarma dig över oss syndare. Hela oss, ena oss så att världen kan tro att Fadern har sänt dig som världens Frälsare”.

NÄR JAG SER TILLBAKA på alla år som har gått, ser jag hur Gud, på ett mycket konkret sätt, har visat oss sin barmhärtighet. Han har lett oss och gett oss många tecken på sin kärlek. Jag kan se som pant på vägen till enheten två mycket påtagliga gåvor som vi har tagit emot, och som vi inte själva kunde hitta på!

• sakramental tillbedjan • rosenkransstigen Jag hade aldrig tänkt att man kunde ha de här böneformerna i en ekumenisk miljö, men Herren lärde oss det så småningom.

SÅ HÄR BÖRJADE DET: Sakramental tillbedjan hör till den katolska traditionen. Det är en mycket enkel form av bön. Man ställer fram sakramentet på altaret och man ber inför Jesu närvaro un-

Unum 17

der brödets gestalt. ”Du är här och LIKA LITE SOM tillbedjan, jag är här!” Man förblir i tystnad in- kunde jag tänka mig rosenkransför Närvaron. bönen i vår miljö! Jag tror att Maria, Guds Moder, själv har gett den VI ORDNADE EN GÅNG en till oss. Per Mases bar länge i sitt retreat med Jesu små systrar (Char- hjärta en önskan att det skulle finles de Foucaults systrar) från Stock- nas en rosenkransstig runt Berget. holm. I gruppen på lite mer än tio Det började ta gestalt konkret när personer fanns inga katoliker. Syst- prästen Bengt Larne var medarrarna berättade om Charles de Fou- betare på Berget. Bengt och Per caults långa bön inför sakramentet började så småningom trampa upp och sa att de själva hade tillbedjan den stig, som går runt hela Berget. varje dag. Tanken föddes i den lilla Nu är den utstakad med tjugo små samlingen att vi under de tre dagar- skyltar som representerar de tjuna kunde ha en timmes tillbedjan i go mysterierna i rosenkransen: de S:t Dominikus kapell före middags- glädjerika, de ljusa, de smärtsambön. Det var ett förslag. Ville man, ma, de ärorika. Tillsammans med så kunde man vara med. Alla kom! Maria kan man gå och meditera Systrarna talade om att de hade en över Jesu liv, hans död och hans hel natts tillbedjan en gång i mån- uppståndelse. Många gäster hittar aden. Kunde man ha det? Det blev den här stigen och går den som en en hel bönenatt i S:t Dominikus, där meditation eller som en skön profolk avlöste varandra varje timme. menad!

DET HÄR VAR EN STOR NÅD och blev startpunkten till något nytt.

Vi började tänka att detta sätt att be inte var reserverat för katoliker. Vid ungefär samma tid berättade Ingrid Eriksson att hon hade varit i Assisi: ”Där delade vi inte nattvarden, sa hon, men inför sakramentet var vi alla lika!” Så småningom blev det sakramental tillbedjan nu och då och denna bön fick en plats i livet på Berget. Nu är det tillbedjan varje morgon i S:t Dominikus kapell.

NÄR JAG TÄNKER tillbaka kan jag bara tacka för dessa skatter som Gud gett oss: Eukaristin och Maria. De hör ihop. Vi hade inte kunnat ta emot Kristi kropp i nattvarden om Maria inte hade fött honom. I vår miljö finns, genom Guds stora nåd, en fördold kraftkälla, en gudomlig ”energi” som strålar fram ur sakramentet och Marias närvaro, och når människornas hjärtan på ett sätt som vi inte kan ana.

Unum 18

Fredagen den 29 maj kl. 20.00!

S:t Sigfrids Boklåda inbjuder till TR APPFEST!

Hjälp andra att komma till Berget!

Nu kan du, som har möjlighet, lägga till en extra summa när du betalar din retreat eller kurs. Dessa pengar går till att hjälpa den som inte har råd att kunna komma till Berget. Man kan givetvis hjälpa andra även om man inte kommer på kurs eller retreat, märk inbetalningen med “Deltagarfond”.

Unum 19

Direkt efter årsmötet blir det fest med invigning av Boklådans nya trappa som förbinder bokhandeln med utställningen Kulturum! En ny kultursatsning på Berget!

Vi informerar också om årets insamling till renoveringen av S:t Davidsgården!

EXPERIENCE OF INTERRELIGIOUS DIALOGUE

Text av den katolske pr채sten Fr. Prof. Dr. Mathew Chandrankunnel CMI fr책n Bangalore i Indien.

Fr. Chandrankunnel (i vitt) tillsammans med Dalai Lama och tibetanska studenter vid Christ University, i Bangalore, november 2012.

S

ome decades ago I was invited by a famous intellectual Hindu Monk (Swamy) to stay in his ashram as both of us shared interest in science and religion. At that time I was a freshly ordained priest and enthusiastic to know the Hindu monk as he was a prolific writer whose articles came in

the weeklies and daily Newspapers and were held in high esteem by everybody. This long whitebearded man looked almost like the Heavenly Father used to call me 'Father' in a very affectionate way which was indeed embarrassing to me as I was almost the age of his grandson! So I pleaded with him not to call me 'Father'

Unum 20

and persuaded him just to call me Mathew. So our relationship strengthened and reached a kind of Master-disciple Guru-Sishya.

He used to give me lots of books to read and would ask questions about it and thus he would widen my horizon giving commentaries and interpretations on the issues discussed in the books. One day, as we were discussing, two Catholic priests whom I knew, came to meet the Guru (master)! They were there to invite him to be the chief guest for a Christmas Celebration in the city. He cordially received them and told them that as his health was not good, he would not be able to physically come, but be able to send a message. They accepted the offer and went back.

AF TER SOME HOURS, the H i ndu Mon k c a l led me a nd dictated the message. He started: "The most beautiful words about God are in Arabic, Rehman and Raheem: the merciful and most compassionate!" Listening to this, tears started pouring out from my eyes - a Hindu monk is speaking to a Catholic priest about the compassion and warmheartedness of God. It was indeed an interreligious experience in its fullness.

Someone who understood God

and the depth of religion, speaking from the bottom of his heart.

A TRUE RELIGIOUS person can neither deny the God-experience in another religion nor hate its members. The best example was that of Mahatma Gandhi.

Though he was a Hindu by birth, he integrated the religious traditions and the value systems of all religions. The Sermon on the Mount from the New Testament (Mathew Chapter 5) was very fascinating to him as well as many of the chapters from Quran. He inculcated the values of non-violence, non-possessiveness from Buddhism and Jainism. He was indeed an embodiment of a l l religious traditions and practiced forgiveness and fasting as a political tool. His method 'Satyagraha' searching for truth became the means of liberation for India. His biography 'My Experiment with Truth" is indeed a ref lection of his search for God-realization and service to humanity. We could also see the same with Mother Teresa. When people were dying Mother used to call priests from their own religious traditions to prepare them for the next world.

The mother and the father of the nation have further enhanced the interreligious experience of India.

Unum 21

WHILE SOME YEARS later when I met a Jain monk, he told me that what he benefited from the Bible is the 40 days fasting of Jesus. Jains have many days of strict fasting. So they have imbibed the fasting spirit the Lord has undertaken before his public ministry. These are some of the examples of how the pluralistic culture of India is inculcating the interreligious dimension of life into an individual. So an Indian breathe this interreligious depth and solidarity of the humanity in search of the supreme power.

Revelation is coming through the natural reasoning and might not be entering through the faith.

However, they are open to the Divine and its manifestations.

THE II VATICAN COUNCIL was indeed a great opening for the Catholic Church in this respect.

In the document Nostra Aetate it is confirmed that "the Catholic Church rejects nothing of what is true and holy in these religions. It has a high regard for the manner of life and conduct, the precepts and doctrines which, although differing in many ways from its own teaching, nevertheless often ref lect a ray of that truth which enlightens all men and women.

Yet it proclaims and is in duty

bound to proclaim without fail, Christ who is the way, the truth and the life (Jn 1:6). In him, in whom God reconciled all things to himself (see 2 Cor 5:18-19), people find the fullness of their religious life."

THIS IS THE REASON why Pope Francis is visiting countries like Albania, Bosnia, Sri Lanka, Turkey, in order to celebrate the pluralistic culture where the Christian experience is part of the diversity. Harmony, peace and wellness are sought after by every individual and in this globalized world we need the interreligious dialogue as a way of existence.

Knowing others in their religious experience enables one to deeply experience one´s own religious depth and wholeness.

Unum 22

Prof. Dr. Mathew Chandrankunnel CMI Dharmaram College Bangalore, India. www.chandrankunnel.com

VÄNFÖRENINGENS ARBETSDAGAR 25-29/5 Måndag kl. 13 till och med fredag BERGETS ÅRSMÖTEN 29-31/5 29/5 kl. 19.00: ÅRSMÖTE för S:t Sigfrids Boklåda.

29/5 kl. 20.00: TRAPPFEST i S:t Sigfrids Boklåda!

30/5 kl. 11.30: ÅRSMÖTE för Stiftelsen Bergets Vänförening och huvudmannaförsamling.

30/5 kl. 14.30: ÅRSMÖTESFÖREDRAG: f. Fredrik Emanuelson OMI:

”Ekumeniska möjligheter i vår tid!”

Årsmöteshelgens avslutande mässa 31/5 kl. 8.30

INSAMLING 2015!

Under detta år påbörjar vi en stor renovering av S:t Davidsgårdens duschar och toaletter.

Vi hoppas samtidigt kunna komma tillrätta med ventilationen och utöka antalet duschar på de båda våningsplanen.

Därför inleder vi en stor insamling av medel för att kunna genomföra denna viktiga satsning!

Gåvor tas tacksamt emot på bankgiro: 574-3323 Unum 23

VAD INNEBÄR DE KRISTNAS ENHET?

Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

Inifrån det inre av ”Centro Pro Unione”, det ekumeniska centret i Rom. De har samma kallelse som Berget, att leva nära Jesu bön att vi ”alla skall bli ett” (Joh 17:21).

Unum 24

E

nheten är hjärtat i Jesu mission. Och Enheten är inte ett yttre kännetecken på hans lärjungars gemenskap utan den hör istället till gemenskapens innersta natur.

Gud vill kyrkan, därför vill han enheten, och i enheten vill han ge uttryck åt hela djupet i sin kärlek! Gud vill göra en enhet av hela den splittrade mänskligheten. Därför har Faderns sänt sin Son för att han genom sin död och uppståndelse skulle ge oss sin kärleks Ande. Jesus bad till Faderns aftonen före sin offerdöd på korset för sina lärjungar och för alla som tror på honom, att de skall bli ett och vara en levande gemenskap. Splittringen motsäger helt klart Kristi vilja och den är en stötesten för världen till skada för den heliga uppgiften att förkunna evangeliet för allt skapat (Ut unum sint #6).

NU HAR VI levt i 500 år med splittringen inom västkyrkan, från det vi kallar reformationen på 1500-talet. Tänk att det påverkar oss så mycket än i dag.

Ganska snabbt vande man sig vid splittringen och i dag så har reformationskyrkorna bott in sig i splittringen så djupt att man inte ens söker den enhet som var målet för reformatorerna från

början. Vi ser denna splittringens utveckling i många protestantiska kyrkosamfund i norra Europa.

En allt aggressivare form av inre sekularisering breder ut sig, en schismatisk anda, som verkar ha följt med sedan reformationen.

En attityd av: ”vi ska minsann inte lyda någon påve!”, vi ska visa vägen till något nytt för de gamla, förlegade, kyrkorna!

EN A N NA N ut veck ling ha r skett i närmandet mellan Katolska kyrkan och de Ortodoxa kyrkorna. Där upphävde man 1965 den ömsesidiga exkommunikationen av varandra och påbörjade ett imponerande försoningsarbete.

Påven Paulus VI träffade patriark Athenagoras. Detta försoningsarbete har verkligen burit frukt och fortsatt. Samtal har fortsatt mellan Johannes Paulus II och patriark Dimitrios och senare patriark Bartholomaios.

Dialogen utvecklades genom påve Benedict XVI och nu i dag fortgår detta heliga åtagande genom påve Franciskus. Franciskus och Bartholomaios är idag enligt den grekisk-ortodoxe metropoliten i Tyskland en förebild för ”levd ekumenik”. Ordföranden för den ortodoxa biskopskonferensen i Tysk land säger: ”Personkemin stämmer mellan dem. Att bättre

Unum 25

lära känna varandra är det viktigaste inslaget i ekumeniken”.

Man får inte glömma bort att det före detta ”verk ligen lära känna varandra” mellan påven och patriarken finns ”1000 år av förfrämlingande”. Relationerna mellan den ortodoxa kyrkan och den Katolska kyrkan är vårt hopp: ”Den ortodox-katolska dialogen är den enda som har en framtid.” Be alldeles särskilt för dessa kyrkans herdar, för enhetens skull, för världens skull.

R ELATIONEN mellan påvar och ekumeniska patriarker under de senaste decennierna visar att den ortodox-katolska dialogen fungerar på högsta ledningsnivå.

De många tydliga tecknen, som exempelvis omfamningar, kyssar, gemensam bön och många gåvor är ett ”erkännande av att man i den andre ser en broder och i den andra kyrkan en systerkyrka”. I slutet av 2014 skrev de båda under en gemensam ekumenisk deklaration: ”Vi uttrycker härmed vårt uppriktiga och fasta beslut, i lydnad mot vår Herre Jesus Kristi vilja, att intensifiera våra ansträngningar att främja en fullständig enighet mellan alla kristna, och framför allt mellan katoliker och ortodoxa.

Vi vill ge vår försäkran om vår brinnande förbön som herdar i

kyrkan, och uppmanar alla troende att tillsammans med oss be ”att de alla skall bli ett, så att världen kan tro” (utdrag ur ”Gemensam deklaration” i Phanar, platsen för Konstantinopels patriarkat, den 30 november 2014).

DET HANDLAR OM en ömsesidig omvändelse. En ömsesidig broderlighet, ett sant broderskap.

I Francsikus och Bartholomaios ser vi den broderliga kärleken: ”Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans! Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, som faller ner över dräktens linning. Det är som när Hermons dagg faller över Sions berg. Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider” (Ps 133). Ja, så kan vi se att Andra Vatikankonciliets bön, arbete och strävan efter ett ”återställande av enheten” (Unitatis Redintegratio) har burit frukt!

När vi genom våra lidanden, vårt enträgna arbete, vår bön och våra studier går enhetens väg då leder det till denna sanna glädje, denna smörjelse, denna välsignelse, som når ut i världen. Allt är ju till för världens skull, för de förlorade, för de fattiga, till Guds ära! Då förstår vi varför Enheten är hjärtat i Jesu mission! Denna broderliga anda behövs i dag mellan öst- och

Unum 26

västkyrkan men också mellan de kyrkofäderna, liturgin, eukaristin, efterreformatoriska kyrkosamfun- mariafromheten, o.s.v. Dialogen den och Katolska kyrkan! öst-väst har högsta prioritet, det är den enda levande dialogen, EKUMENISK VISION! Utifrån som burit mycket god frukt. Men Bergets arv och historia har det vi kan inte bara sitta stilla och se vuxit fram en långsiktig ekume- på, för oss är det dialogen mellan nisk vision i vår kommunitet! Om den lutherska och katolska världen 50 år kommer situationen i den som är vår kallelse. För att få del svenska kristenheten att se helt av denna fulla Enhet måste de annorlunda ut än idag. Vi blir mer efterreformatoriska kyrkosamfunoch mer ett mångkulturellt land, den också söka den fulla enheten med f ler och f ler ortodoxa eller med Katolska kyrkan, den enhet katoliker, med församlingar och som gick sönder för 500 år sedan. kyrkor som i dag befinner sig i en Berget är en liten oansenlig plats, kraftfull expansionsperiod. Islam men genom Guds nåd är vi en mökommer att växa, Svenska kyrkan tesplats mellan det Katolska och kommer att i det närmaste för- lutherska, i vår kultur! Katolska svinna inom en femtioårsperiod... kyrkans biskop Anders skriver Det finns många skäl till att vi till oss: ”Det är en stor glädje att kristna måste söka återställa en- se hur er kommunitet växt fram heten med varandra och omvända och funnit en så god grund i vår oss till att bli ett hjärta och en själ gemensamma bibliska och andliga (Apg 4:32). tradition. På så sätt utgör kommuniteten genom sin blotta existens E N H E T E N Ä R den he l i g e ett levande ekumeniskt vittnesAndes verk, i den helige Andes börd och kan inspirera många att gemenskap och enhet dras vi in be och verka för den fullkomliga i kyrkans synliga enhet! Augus- enheten. Jag vill betona att jag ser tinus skriver att tecknet på att vi er Kommunitet som en viktig länk har fått den helige Ande är att vi och bro mellan oss och Svenska älskar kyrkan och kyrkans enhet! Kyrkan.”

Johannes Paulus II brukade tala om öst- och väst som de två lungor VAD ÄR MÅLET? Vi vill ta som kyrkan, Europa, andas med. denna kallelse på allvar och söker Vi i väst är helt beroende av de den fulla enheten med Katolska bidrag som östkyrkan förmedlar, kyrkan. Målet är att enheten skall Unum 27

återställas bland alla Jesu lärjungar.

Att hindren för den fulla kyrkliga gemenskapen efterhand undanröjs, så att alla kristna gemensamt kan f ira en enda nattvard i en enda kyrka. Den enhet som Kristus från början skänkte sin kyrka.

HUR HÅLLS ENHETEN samman? Enheten är inte summan av individer, en samling av individer.

Utan det är en enhet som hålls samman av trosbekännelsen, sakramenten och gemenskapens band, gemenskapen med biskoparna som apostlarnas efterträdare.

K Y R K A NS U N I V ER SEL L A karaktär! Det är viktigt att kyrkan inte har en nationell prägel. Kyrkan är inte nationell utan universell.

Däremot är det givetvis viktigt att kyrkan är öppen för den omgivande kulturen och alla sökande människor men det får inte vara ett samarbete med statsmakten och de politiska partierna. Det skulle vara lika absurt som om Jesus hade samarbetat med Pontius Pilatus. Svensk kristenhet behöver förstå och älska kyrkans universella karaktär! Kyrkan både inrymmer och går utöver alla språk, kulturer, nationer och folk.

salitet eller katolicitet: ”Till det nya gudsfolket är alla människor kallade. Detta folk förblir ett och ensamt i sitt slag, men det måste utbredas över hela världen och genom alla tider så att Guds vilja blir förverkligad. I begynnelsen gjorde han människans natur till en enda och beslöt att han till sist skulle samla Guds skingrade barn till ett ( Joh 11:52)… Guds enda folk lever alltså bland jordens alla folk… Alla de troende som är skingrade över världen, står i gemenskap med varandra i den heliga Anden. ”Den som bor i Rom vet alltså att Indiens folk är lemmar i hans kropp” (Chrysostomos, 300-t). Kristi rike är inte av denna världen ( Joh 18:36). När kyrkan eller Guds folk upprättar detta rike tar det alltså ingenting bort från det timliga goda hos varje folk… Den världsvida karaktär som pryder Guds folk är en gåva från Herren själv. Med dess hjälp strävar den katolska kyrkan verksamt och ständigt efter att föra hela mänskligheten med allt dess goda tillbaka till Kristus, dess huvud, i hans Andes enhet.”

BISKOPEN AV ROM ÄR GAR A N T EN F ÖR K Y R K A NS VÄRLDSV IDA K AR AKTÄR I Lumen Gentium (Folkens ljus #13) OCH ENHET! Katolska kyrkan läser vi om Gudsfolkets univer- har bevarat aposteln Petrus ämUnum 28

bete, biskopen av Rom, som Gud har insatt som den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten. Biskopen av Rom är Guds tjänares tjänare, kyrkans makt är inte som världens makt: ”Men jag är mitt ibland er som en tjänare” (Luk 22:27). Joh 13:12: ”När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er?... Katolska kyrkan har i trohet mot den apostoliska tron och kyrkofädernas tro bevarat det synliga tecknet och garanten för enheten genom biskopen av Roms tjänst för hela Kyrkan.

Johannes Paulus II vädjade ödmjukt i sin rundskrivelse Ut unum sint till alla kristna att erkänna biskopen av Roms primat! Detta var en mycket viktig fråga för Per Mases, Bergets tidigare föreståndare. Den enda fråga som Per ställde till mig på min anställningsintervju var: ”Erkänenr du påvens primat?” Påven är helt nödvändig för kyrkans enhet, biskopen av Rom har ett universellt ämbete för kristen enhet, för att världen ska tro!

beskriver Petrus pastorala uppgift i kyrkan: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket.

Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt 16:17-19). Lukas framhåller tydligt att Petrus får uppdraget att styrka sina bröder (Luk 22:31-32).

Och Jesus ger Petrus uppdraget: ”För mina lamm på bete”, ”Var en herde för mina får” (Joh 21:15-17).

Denna tjänst för enhet handlar inte om att utöva makt utan att leda Guds folk till lugna betesmarker.

Den helige Augustinus förklarar uppgiften för kyrkans herdar: ”Kristus är den ende, i vilkens enhet alla är ett… Må därför alla herdar bli ett i den ende Herden och låta endast Herdens röst bli hörd. Må fåren höra denna röst och följa sin Herde, inte den ene eller den andre utan just den Ende. Och må alla genom honom D E T T A H A R B I B L I S K höra en enda röst och inte ett sorl G R U N D O C H F Ö R A N K- av röster… Må fåren höra denna R ING! Evangelisten Matteus röst som är fri från all schism och Unum 29

renad från all heresi”. Uppgiften för biskopen av Rom är att ”hålla vakt” (episkopein) så att Herden, Kristi sanna röst kan höras i alla delkyrkorna genom deras herdar.

Johannes Paulus II skriver att ”på detta sätt tar den ena, heliga, katolska och apostoliska k y rkan gestalt i alla delkyrkor som anförtrotts åt dess herdar. Alla kyrkor befinner sig då i en full och synlig gemenskap, eftersom alla herdar står i gemenskap med Petrus och därför i Kristi enhet” (UUS # 91-96). Alltså är det varje biskops uppgift att söka enheten med biskopen av Rom, Petrus efterträdare. Om man lever i en kyrka där ens ledare varken vill eller söker denna enhet så måste gräsrötterna själva ta initiativ till att antingen enskilt eller i grupp söka denna enhet.

LÅNGSIKTIG VISION! Detta är en långsiktig vision, när vi ser tidens tecken, vad som håller på att hända i svensk kristenhet och i den världsvida kyrkan! Om 50 år kommer situationen att se helt annorlunda ut i svensk kristenhet än i dag. Det är nödvändigt för kyrkans närvaro i vår kultur att vi söker oss närmare varandra och stötta varandra på ett synligare sätt. Det är en ny tid då vi har historiskt sett helt fantastiska möj-

ligheter att söka den enhet som Gud vill för kyrkan och världen.

Vittnesbördet som ska få världen att tro är kyrkans enhet med dess dynamiska universella karaktär!

DEN EKUMENISKE patriarken av Konstantinopel Bartholomaios och påven Franciskus manar alla troende att tillsammans med dem söka den fulla enheten.

Vi, som brutit oss loss från vår apostoliska gemenskap med Petrus efterträdare, måste söka att återställa den fulla kommunionen med biskopen av Rom, för alla troendes skull, för världens skull.

I dag ser vi också ett mycket inspirerande och glädjande tecken i att patriark Bartholomaios har sänt metropolit Cleopas till Skandinavien. Jag tror att Cleopas kommer att vara en nyckel till enheten i vår kultur, inom den ortodoxa k y rk an, mel lan or todoxa och katoliker. Förhoppningsvis kan detta också inspirera lutheraner och andra att också börja söka den fulla enheten, så att alla hinder för den fulla kyrkliga gemenskapen efterhand undanröjs, så att alla kristna gemensamt kan f ira en enda nattvard i en enda kyrka.

Detta är den enhet som Kristus från början skänkte sin kyrka.

Unum 30

Lars Adolfsson

Paul M. Pearson

Bergets TYSTNADSSYMPOSIUM 2015!

“Endast i tystnaden, i avskildheten och ensamheten kan man lära sig att lyssna” (Thomas Merton)

18-20/9

TYSTNADSSYMPOSIUM 2015 Stiftelsen Berget i Rättvik Thomas Merton (100 år sedan hans födelse) - med erfarenhet av tystnad

Innehåll: PAUL M. PEARSON, direktor och arkivarie vid centret

för Thomas Merton-forskningen vid Bellarmine University i Louisville Kentucky, USA.

Föredrag på engelska: “Thomas Merton´s Experience of Silence” LARS ADOLFSSON, kyrkoherde, ordförande i Thomas Merton-sällskapet.

Föredrag: “Tystnad och helighet” MEDITATION, introduktion och övning.

Kursavgift 1 000:- Helpension 1 940:Anmälan: info@berget.se Unum 31

Sr Ingrid brinner för enheten! Hon såg ett hopp för kyrkans synliga enhet i Sverige i den anda som besjälade ärkebiskop Bertil Werkström. Här ser vi dem i S:t Davidsgårdens brasrum under firandet av Sr Ingrids 80-årsdag.

Hon fyller 92 år nu i sommar.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: ÖST OCH VÄST: i kyrkan och i världen

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323